Att leda i lag

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Uppsats

30 hp

Att leda i lag

−

En studie i skolledares förståelse av gemensamt

ledningsarbete inom rektorsuppdraget

To Lead in Team. A Study of School Leaders

Comprehension of Managment Work

within the Principal Mission

Lars-Torgny Lasson

Magisterkurs i Utbildningsvetenskap inom området Skolutveckling, profession och ledarskap, 60 hp

Datum för slutseminarium 2011-06-16 Examinator: Haukur Viggosson Handledare: Margareth Drakenberg

ABSTRACT

Arbetets art: Examensarbete för magisterexamen i utbildningsvetenskap med inriktning skolutveckling, profession och ledarskap, 30 hp

Titel: Att leda i lag. En studie i skolledares förståelse av gemensamt ledningsarbete inom rektorsuppdraget.

Författare: Lars-Torgny Lasson

Datum 2011-05-15

Sammanfattning Uppsatsen bygger på en kvalitativ intervjustudie av fyra skolledare med gemensamt ansvar för verksamhet från förskola till årskurs nio. Syftet med undersökningen är att låta några skolledare i en teamorganisation beskriva sin verksamhet ur några olika perspektiv. Resultaten har ställts mot

samhällsvetenskapliga teorier kring reciproka utvecklingsmiljöer och en teori om skola som organisation och institution. Resultatet pekar på hur

omvärldsfaktorer i kombination med entreprenöriell förmåga skapat ett frirum för gemensamma arbetsformer i ett ledningsteam för skola och förskola. I teamledarrollen kombineras juridiska aspekter på rektorsuppdraget med en mer systemorienterad syn på ledarskap för utveckling av verksamheten. Teamets gemensamma arbete skapar trygghet för skolledarna i en komplex verksamhet och möjliggör ett erfarenhetsbaserat och reflekterande lärande för skolledarna. Teamet är också ett gemensamt forum för ett ständigt pågående tolkningsarbete av nationella och lokala styrsignaler som ska samordnas med den gemensamma visionen.

Nyckelord: arbetslag, frirum, fördelat ledarskap, förskola, gemensamt ledarskap, rektor, skola, skolledning, teamledning, utvecklingsekologi

Innehåll

1.2.2 Vad skolan kan lära av ledning och styrning inom andra samhällssektorer. ...10

1.3 Systemteori och lärande organisationer...13

1.4 Gemensamt och individuellt lärande...15

1.5 Skolledning som en demokratisk diskurs – legalitet och legitimering ...16

1.6 Skolledarskap i världen...18

2. Syfte och forskningsfråga ... 20

3. Teoretiska utgångspunkter...22

3.1 Val av teori...22

3.2 Bronfenbrenner – The Ecology of Human Development ...23

3.3 Gunnar Berg – Teori om skola och skolor... 25

3.4 Dokumentanalys ...26

3.4.1 Ett diskursivt perspektiv ...27

3.4.2 Bergs modell för analys av centralt utarbetade dokument ...28

3.5 Triangulering ...29

3.6 Studiens teoretiska utgångspunkter...29

4. Metod... 32

4.1 Forskningsstrategier...32

4.2 Planering och urval ...34

4.3 Datainsamling ...35

4.4 Analysmetod för intervjuer och val av huvudtema... 36

4.5 Trovärdighet, validitet ... 37

5. Resultat och tolkning av empiriskt material ... 38

5.1 Uppifrånperspektivet, ledning av teamets verksamhet ...40

5.2 Det lokala perspektivet ...45

5.2.1 Ledning i verksamheten ...45

5.2.2 Prioriterade mål för verksamheten ...48

5.3 Det dagliga arbetet - erfarenheter och lärande i teamet ... 50

5.3.1 Utvecklingsområden...54

5.4 Rektorsuppdraget - begrepp och nyckelord om gemensamt ansvar vid skolledning i team, strategier för ledning och önskvärd utveckling ...55

5.4.1 Den officiella diskursen ...55

5.4.2 En semiofficiell diskurs...56

5.5 Dokumentanalys ...57

5.6 Att leda i lag – en deskriptiv utsaga...58

6. Sammanfattning och slutdiskussion ... 61

6.1 Ett utvecklingsekologiskt perspektiv – Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell...61

6.2 Interaktion mellan olika nivåer ...63

6.2.1 Interaktion mellan makronivån, exonivån och mikronivån ...64

6.2.2 Interaktion mellan mikronivån och mesonivån64 ...64

6.2.3 På mikronivån ...64

6.3 Sammanfattning ...65

6.4 Slutdiskussion ...66

6.4.1 Skolledarrollen och arbetsorganisationen – då, nu och sedan....66

6.5 Tillbaka till framtiden eller ta tillbaka framtiden...69

6.6 Vidare studier...70

7.Referenser ...71

Inledning.

” Man kommer längre, man kommer längre både i den gemensamma processen och i sin egen process ”

En skolledare i teamet

Min skolgång började tidigt sextiotal. Min första lärare var sannolikt utbildad av lärarutbildare som format sin syn på kunskap, lärande och skola i början av seklet. Femtio år senare har jag uppgiften att som skolledare leda lärares ledande av elevers lärande. Elever som kommer att vara yrkesverksamma en bit över mitten av

tvåtusentalet. Några av dessa kommer att bli lärare och kanske även skolledare med elever som kommer att vara verksamma en bit in i nästa sekel. Vilken är min del i denna föränderliga men obrutna kedja över flera sekel? Vilka omständigheter har format de perspektiv som jag gjort till mina om kunskap, lärande och skola? Vilken berättelse om skola i Sverige i början av tvåtusentalet kan jag bidra med?

2001 började jag arbeta som biträdande rektor i ett relativt nybildat skolledarteam. Mina erfarenheter som skolledare har fortsatt varit som medlem i olika skolledarteam från förskola till skolår nio. Som en fortsättning på rektorsutbildningen 05A fick jag

möjlighet att delta i en magisterutbildning i utbildningsvetenskap. Rektorsutbildningen väckte ett intresse till att mer systematiskt reflektera över skolan i stort och den egna verksamheten. Ledarskapet i skolan har alltsedan forskning på området tog fart

problematiserats ur olika perspektiv. I västvärldens skolforskning har skolors effektivitet gärna stått i förgrunden. I svensk forskning har rektors roll vid skolutveckling ofta hamnat i fokus. Framgångsfaktorer har lyfts fram men även en bild av rektorer som inte förmår att tillräckligt följa upp och utvärdera skolans verksamhet, vara pedagogiska ledare och ge möjlighet till reflektion och diskussion om verksamhetens måluppfyllelse och resultat. Forskningen har främst riktats mot rektorns uppdrag exekverat av en person, rektorn. Det explicita uppdraget kan tolkas, inte minst ur ett

rättssäkerhetsperspektiv, som ett uppdrag till en person. I olika modeller har rektor av tradition i hierarkiska system fördelat arbetsuppgifter inom sitt ansvarsområde. Genom tillförande av begrepp som arbetslag, lärande organisation, lärande

organisationsförändring i näringsliv och samhälle under sent nittonhundratal har en praktik med olika konstellationer av skolledarteam etableras. Inte minst har integrering av förskola i skolorganisationen varit av betydelse för uppdrag till och sammansättning av skolledarteam.

Denna uppsats försöker problematisera rektorsuppdraget i organisationsformen skolledarteam ”inifrån” den tolkning, de värderingar och den praktik som teamet och dess medlemmar kommunicerar. Medlet är att peka på teoribildning av värde för skolledarteam och metoden är att pröva observationer i praktiken mot teorier om skola, gruppens organisation och lärande.

1. Bakgrund

1.1 Ledarskap i förändring

Organisationsmodeller

Benämningen rektor (den som styr) etablerades för alla skolformer 1958 som ett led i uppbyggnaden av grundskolan. Rektorstiteln hade tidigare varit förbehållen högre utbildningar. I folkskolan arbetade lärarna var för sig efter centrala direktiv i det ”autonoma” klassrummet som inte krävde några större insatser av lokal styrning

(Ekholm m.fl. 2000, s. 22). En lärare kunde ha tjänstenedsättning för att som överlärare sköta kontakter med kommunpolitiker till exempel om utbyggnad av lokaler. Vid kommunreformen 1951 inrättades distriktsöverlärare i alla 1035 skoldistrikt i Sverige. Vid utbyggnaden av grundskolan kom överlärarna att ersättas av rektorer. Under sextiotalet skapades befattningen studierektor eller biträdande rektor för att avlasta rektor från en ökande administrativ arbetsbelastning (SOU 2004:116, s. 27). I 1962 års skolstadga fanns föreskrifter om rektors undervisningsskyldighet beroende av

skolstorlek. I rektors uppdrag ingick även att leda det pedagogiska arbetet (Hallerström 2005, s. 21).

Postindustriella förändringar.

Samhälleliga förändringar under senare delen av 1900-talet leder till nya modeller för styrning och ledning av skolverksamhet. Berg (2003, s. 132) beskriver hur värdebaser förändras när en utveckling sker där ett förstatligat samhälle utvecklas mot en

församhälleligad stat. I ljuset av denna förskjutning sker en decentraliseringsreform av den svenska skolan som institution under 1990-talet med långtgående avreglering, decentralisering och kommunalisering av skolan . Ekholm m.fl. (2000, s. 17)

uppmärksammar hur i samband med denna omorganisation trycket ökar på de lokala skolornas ledare att vara moderna organisationsledare vilka skickligt förmår att utveckla medarbetarna och motivera dem att klara de uppgifter de ställs inför.

1990 skrevs det in i skollagen att det skall finnas en rektor i ledningen för det dagliga arbetet på skolan. Antalet rektorer/skolledare har därefter konstant ökat i takt med förändringar i skolans organisation. I den kommunaliserade skolan är rektor vanligtvis en mellanchef underställd en förvaltningschef och ytterst ett huvudmannaskap i form av en politisk nämnd. Skola och förskola har i många fall förts samman i en gemensam organisation med ett uppdrag i ett 1- till 16-årsperspektiv. För att organisera ett alltmer komplext ledningsuppdrag förekommer att nämnder och förvaltningar går från en hierarkisk skolledning av traditionell modell till olika former av mer eller mindre självstyrande ledningsgrupper (jmfr SFS 1990:1477).

1.2 Forskning om skolledarskap

Skolledarforskning betraktas i allmänhet som en del av den samhällsvetenskapliga forskningen. Forskning kring skolledare i västvärlden har gärna fokuserat på

ledaregenskaper för effektiva och framgångsrika skolor (Ekholm m.fl. 2000, s. 11). I samband med stora samhälleliga förändringar och omstruktureringar har forskning om skolkultur, skolklimat och skolanda ökat, även med iakttagelser av ledningens betydelse och inverkan på skolans och elevernas resultat. En genomgående frågeställning belyser förhållandet pedagogiskt och/eller administrativt ledarskap. Ekholm hävdar att både internationell och svensk forskning om skolledarskap ofta använder en tredelning av skolledares arbetsområden. Enligt Ekholm m.fl. (2000, s.32) benämner Dalin (1982) dessa arbetsområden som administrativa, sociala och pedagogiska. Ekholm m.fl. (2000, s.32) menar också att Granström och Stiwne (1982) talar om skolledare som i huvudsak är inriktade på att förverkliga pedagogiska idéer, att skapa goda relationer bland

medarbetare eller på att administrera och organisera.

Hattie (2009) tar i sin sammanställning av synteser av metaanlyser från mer än tjugo års forskning även upp rektorers betydelse för elevers prestationer. Han pekar på två

ledarskapsformer genom sin analys av metastudier; ”instruerande ledarstrategi” och ”transformerande ledarstrategi”. Instruerande ledarstrategi syftar på rektorer som

fokuserar på att skapa en god lärmiljö, tydliga utbildningsmål och höga förväntningar på lärare och elever. Syftet är att effektivisera elevers utveckling och lärande.

Transformerande ledarstrategi syftar på att rektorer inspirerar till en högre nivå av engagemang och kompetens hos organisationens medlemmar. Organisationen strävar

mot att utveckla ett samarbetsklimat som bättre ska stå emot utmaningar och utvecklas kontinuerligt. Hatti (2009, s. 83) menar att forskningen stödjer en instruerande

ledarstrategi som mer framgångsrik för att uppnå bättre resultat hos elever.

Grissom och Loeb (2010) pekar i en stor amerikansk studie av rektorers arbete och skolresultat ut begreppet ”organization management effectiviness” som ett centralt tema för framgångsrika skolor. De refererar till Marks och Printy´s (2003) tankar om ett integrerat ledarskapsperspektiv och föreslår en mer holistisk syn på skolledning som en nödvändig färdighet i skolans komplexa miljö, speciellt i anslutning till att vara ledare och chef för skolan som organisation. Pont, Nushe och Moorman (2009, s. 28) skriver i OECD-rapporten ”Förbättrat skolledarskap” att de empiriska bevis som framkommit av storskaliga kvantitativa studier, som vill mäta vilken påverkan rektorerna har på

elevernas inlärningsresultat, tycks vara tvetydiga och självmotsägande, där effekterna varierar från ingen alls till väldigt stor. I översikter över denna sorts studier av Hallinger och Heck, 1996; Hallinger och Heck, 1998; Witziers mfl, 2003 refererar Pont, Nushe och Moorman (2009) till slutsatsen att forskningsresultatens skillnader kan förklaras med begreppsmässiga och metodologiska skillnader i forskningens utformning.

1.2.1 Perspektiv på skolledarforskning

Ekholm (Ekholm m.fl. 2000) sammanfattar utveckling av teorier som ligger till grund för skolledarforskning kring effektivt skolledarskap. Han ser en utveckling från teorier om personlighetsdrag via studier av karakteristiska beteenden hos effektiva ledare till situationsbundna studier som framför allt gäller relationen mellan ledarskap och organisationskultur.

Bass (1985) menar, enligt Ekholm m.fl, att ”ett ledarskap som främst motiverar medarbetarna utifrån en ekonomisk rationell människosyn inte förmår utnyttja organisationens hela potential och därför bara kan åstadkomma vad han kallar förändringar av första graden. Förändringar av andra graden kräver ett utvecklande ledarskap som även tillgodoser individens immateriella behov. Sådana förändringar förutsätter en högre grad av medvetenhet om värdet av de uppställda målen samt vägarna att nå dem. Detta kan innebära att individen är beredd att ställa sig över

sina egenintressen till förmån för laget eller organisationen” (Ekholm m.fl. 2000, s. 88).

Slater (1995) anger enligt Ekholm fyra sociologiska perspektiv som visar på hur begreppet ledarskap har olika innebörd i relation till de som blir ledda. I Ekholm m.fl.(2000, s.89) beskrivs dessa perspektiv som:

1. Strukturellt-funktionalistiskt. Ledarskapet ses som en uppsättning mätbara beteenden eller färdigheter Detta kan gälla utvärdering, handledning av personal, planering, resursfördelning osv.

2. Politiskt konfliktrelaterat. Ledarskapet är en sida i maktförhållande där några dominerar och andra är underordnade.

3. Konstruktivistiskt. Ledarskap handlar inte om några bestämda färdigheter eller beteenden utan är mer än fråga om att ledarens agerande skapar mening för organisationens medlemmar.

4. Kulturellt-humanistiskt. Perspektivet sätter den symboliska aspekten av ledarskapet i centrum. Den sociala strukturen i verksamheten existerar mera i personalens medvetande än i sociala konstruktioner. Inriktningen är starkt för sociala förändringar.

I Ekholm (Ekholm m.fl. 2000, s. 90) påpekas att de fyra perspektiven kan påverka valet av forskningsinriktning kring ledarskap. Ett strukturellt-funktionalistiskt synsätt

understryker frågor om ledarbeteenden som är effektivast utifrån organisationens uppgifter. Den kulturellt-humanistiska eller den konstruktivistiska synpunkten betonar samspelet mellan ledarskap och organisation. Författarena tillägger också att inget av perspektiven kan anses falla utanför den roll som rektor spelar i en målstyrd skola.

1.2.2 Vad skolan kan lära av ledning och styrning inom andra samhällssektorer.

2003 tillsattes en utredning med ett deluppdrag att se hur erfarenheter från andra verksamheter kan omsättas i skolans verksamhet. En utgångspunkt för utredning är betydelsen av att etablera ett nytt ledarskap.

Nittiotalet fann verkligen ofta rektorn i en svår och utsatt position. Men just detta ställde frågan om hur ledarskapet, kunde, borde och måste utövas. I en verksamhet vars status hade devalverats och där resurserna snålats in, kan man där i dag upptäcka och urskilja den nya tidens ledare som anförtrotts ett av samhällets viktigaste uppdrag (SOU 2004:116, s. 39)?

I utredningen (SOU 2004:116) konstateras också att forskare från olika discipliner det senaste halvseklet ägnat stor möda åt att definiera, beskriva, klassificera och analysera företeelsen ledning och styrning. Det uppmärksammas också ett tillflöde av

populärvetenskaplig managementlitteratur ofta med nordamerikanskt ursprung i ämnet. Försök har gjorts att finna normer för vad ledningen borde göra och hur den borde fungera men man konstaterar att ”det är svårt att använda sammanställda

forskningsresultat (...) som normerande grund för att utforma styrning, ledning och ledarskap i en organisation eftersom resultaten pekar åt olika håll” (SOU 2004:116, s. 45).

Istället förespråkas att forskningsresultat används som inspirationskälla vid granskning av styrning och ledning inom ett givet system och att begrepp och metaforer som forskare och praktiker skapat återanvänds. I utredningen har man gjort ett urval av begrepp och metaforer med bäring på skolledarens roll och uppgift som den som styr och utövar ledarskap (SOU 2004:116, s.45);

• en mål och resultatstyrd verksamhet,

• en värdegrundsbaserad verksamhet som i sin uppgift är knuten till ständigt pågående samhällsförändringar,

• en organisation med professionella medarbetare och professionell kultur, samt • en verksamhet med politisk styrning kombinerad med frihet i arbetsmodeller och

arbetssätt.

Som jämförelsematerial väljer utredningen att fokusera på ledning i näringslivet respektive hälso- och sjukvården. I näringslivet finns en lång erfarenhet av mål- , resultat- och kvalitetsstyrning. Hälso- och sjukvården har i likhet med skolan en stor offentligt finansierad och styrd verksamhet med den professionella verksamhetens kännetecken.

Ett exempel på förändrad organisationsstruktur i skolan som kan ha påverkats från näringslivshåll är införandet av arbetslag. Inom industrin har arbetslag inrättats som tar ansvar för en hel process.

En styrning som grundas på kundvärden förutsätter helt enkelt en

processorganisation med tvärfunktionella team som gemensamt tar hand om kundens behov i sin helhet (SOU 2004:116, s. 68)

Ett annat exempel är trenden från ekonomistyrning till verksamhetsstyrning. För att säkra kvaliteten i rutiner och arbetsprocesser började man fokusera på ”hur-frågorna”. Man skaffar sig andra nyckeltal än de som mäter enbart finansiella värden. Genom denna typ av nyckeltal ges en mer balanserad och innehållsrik bild av företagens tillstånd och vilka styråtgärder som behöver vidtas. Metoden benämns även

”balanserade styrkort”. Inom skolans värld konstaterar man i utredningen ett behov av att utveckla en blandning av resultatnyckeltal och processnyckeltal.

Erfarenheter från försök att införa styrning i skolan med hjälp av central

uppföljning genom balanserade styrkort är att man kommer rakt på den gräns som omgärdar själva professionen. Vilken pedagogik eller vilket arbetssätt som den enskilda skolan eller t.o.m. den enskilde läraren själv vill bestämma (SOU 2004:116, s. 64).

Som förutsättning för styrning och ledning inom hälso- och sjukvården konstateras att en professionell yrkesutövare kännetecknas av autonomi och ansvar samt lite intresse av att styras utifrån. Utredningen talar om tre styrlogiker som går att urskilja inom hälso- och sjukvården:

1. Den professionella logiken som bygger på en lång grundutbildning och tydlig koppling mellan yrkesutövning och forskning slår vakt om den egna autonomin och styrningen. 2. Den administrativa logiken har präglat de senaste årens försök att styra, organisera och

mäta sjukvården och dess resultat.

3. Den politiska logiken bygger på att politikerna som medborgarnas valda företrädare ska styra och fatta beslut, fördela resurser och se till att vi har en hälso- och sjukvård i medborgarnas intresse (SOU 2004:116, s. 65).

Dessa olika logiker har olika sätt att uppfatta problem, lösningar och samband. De tre logikerna existerar vid sidan av varandra även om tyngdpunkten mellan dem förskjuts. Skiljelinjen har också blivit otydligare mellan profession, administration och politik. I detta sammanhang anknyts till forskning under rubriken Komplexa Adaptiva System (KAS). KAS ses som en väg bort från ett mekaniskt, rationalistiskt systemtänkande.

Detta tänkande innebär att man delar upp system i små beståndsdelar som var för sig kan analyseras, bytas ut, tas bort eller förändras. Istället blir relationen mellan olika delkomponenter i systemet och vad som händer mellan dessa delar intressant. Agerandet hos en del i systemet påverkar andra delar i ett ständigt dynamiskt samspel (SOU 2004:116, s. 66).

Sammanfattningsvis konstateras att inom både näringsliv och sjukvård pågår en utveckling från en funktionsindelad organisation mot ett helhetsorienterat ledarskap.

(….)utveckla en ny systemsyn som leder bort från en hierarkisk och starkt

specialiserad, funktionsindelad organisation av det slag som Taylor inspirerade till (SOU 2002:116, s. 70).

Man börjar rikta blicken mot forskning om komplexa adaptiva system, vilket bl.a. leder fram till krav på ett helhetsorienterat ledarskap, som fokuserar på systemets uppgift, mål och resultat och på relationer och samspel mellan systemets olika delar. Ledarskapet kan hantera både osäkerhet och inbördes olikheter och motsägelser. En styrning med en långt gående administrativ kontroll, rutiner och specifikationer och gränser som inte kan hantera denna dynamik är inte till någon hjälp (SOU 2004:116, s. 71).

1.3 Systemteori och lärande organisationer

Forskning på system och organisationer har format ett systemteoretiskt perspektiv som betonar helhet. En systemteoretisk grundsyn är att alla delar vilar på helheten.

Systemtänkandet vill vara ett alternativ till rationalismens termer av mål och medel, uppdelningar och gränsdragningar. I kontrast till ett kausalitetstänkande (krafter som verkar på ting) förespråkas ett cirkulärt/spiralformat tänkande som betonar att allt hänger ihop i kretslopp och rör sig tillsammans (Öqvist 2008, s.27).

När det gäller frågan om människans ställning i sin värld har vi å ena sidan den individcentrerade synen med djupa rötter i europeisk idéhistoria, där människan framställs som enastående och särskild. Mot denna idé står den moderna ekologiska synen eller systemsynen, där varje individ betraktas som en del i en större helhet (Öquist 2008, s. 8).

Systemteoretikern Peter Senge har enligt Öquist haft en betydelsefull påvekan för införandet av systemteoretiskt tänkande inom företagsvärlden. Ett exempel som ges av Öquist är det japanska bilföretaget Toyota där ledarskap och organisationsutveckling vilar på systemteoretisk grundsyn där alla delar bidrar till helheten. Peter Senge har genom sin sin bok The Fifth Discipline (Senge, 1990) bidragit till begreppet lärande organisation som en metafor för organisationsutveckling.

För att skapa en lärande organisation behövs enligt systemtänkaren Peter Senge ett systemtänkande -en ram för att se samband snarare än enskilda föremål, att se mönster av förändring snarare än stillbilder. (…..)Det är inte fruktbart att se människan som en hjälplös bricka i ett spel; människan är en aktiv deltagare som själv skapar sin verklighet (Öquist 2008, s. 11).

Senge menar också, enligt Öquist, att den bakomliggande strukturen i hög grad påverkar beteendet hos människor. Även om människor är olika tenderar de i likartade strukturer att producera kvalitativt liknande resultat. I system som skapas av människor styr strukturen bland annat hur beslut fattas och normer tolkas. Nivå är ett grundläggande begrepp i systemteori. Senge liknar mänskliga system, som samhällen eller

organisationer men även familjesystem, vid en spiraltrappa där trappstegen blir vidare och större ju högre upp i våningsplanen man kommer. Högre nivåer ställer in eller kalibrerar verksamheten i lägre nivåer. För att helheten ska fungera krävs att gränsen mellan systemet olika plan upprätthålls. Skärningspunkten mellan två nivåer benämns gränssnitt. De villkor som formas av den högre nivån för ledning av den lägre kallas inom systemteorin för gränsvillkor (Öquist, 2008).

Den hierarkiska uppbyggnaden av system innebär två saker av stor praktisk betydelse för ett fungerande samhälle. Dels att de högre nivåerna i hierarkin alltid är överordnade i den meningen att de ställer in eller kalibrerar verksamheten på

lägre nivåer, och dels att gränsen mellan systemets olika plan måste upprätthållas för att helheten ska fungera (Öquist 2008, s. 13).

1.4 Gemensamt och individuellt lärande

Illeris (2006, s. 121) skriver om socialt lärande som lärandets samspelsdimension, den del som berör det individuella lärandet och som rör det sociala samspelet. Han refererar också till Senge som författare av Den femte disciplinen, den lärande organisationens konst som den mest centrala boken om ”den lärande organisationen”

Illeris (2006, s. 148) hävdar också att lärandet äger rum i mötet mellan nya impulser och redan etablerade psykiska strukturer hos individen vilket medför att läroresultaten blir individuella och olikartade. För att formulera ett begrepp som berör att vissa personer lär sig något tillsammans eller gemensamt förslår han begreppet kollaborativt lärande eller samarbetslärande. Fortsättningsvis menar Illeris att

Med tanke på det lärbegrepp som jag här har utvecklat torde det stå klart att man inte kan tala om att en organisation kan lära (Illeris 2006, s. 264).

Illeris uppmärksammar att det sedan slutet av 1900-talet skett en successiv ökning av intresset för det lärande som kan ske på arbetsplatserna. Han pekar på några

omständigheter som bakgrund till detta (Illeris 2006, s. 261):

• Den institutionaliserade utbildningen brottas med generella problem.

• Utbildning och kvalificering har utsträckts utöver barndom och ungdom. Ett ständig förändring av arbetsuppgifter gör det adekvat att fortsatt

kompetensutveckling sker i anslutning till arbetet.

• Utbildningars läromål beskrevs tidigare i termer som kunskaper, färdigheter och kvalifikationer. Numera har kompetensbegreppet hamnat i centrum och det är inte självklart att institutionaliserade utbildningar kan skapa en beredskap hos individer att fungera adekvat i nya och okända problemsituationer.

• Det offentliga, genom att utlokalisera en stor del av lärandet till arbetsplatseran, hoppas kunna göra besparingar inom utbildningsutgifterna.

Ett grundproblem med att förlägga lärandet till arbetslivet som Illeris uppmärksammar är att arbetsplatsernas övergripande mål är att producera varor eller tjänster, inte att producera lärande. I pressade situationer finns en tendens att nedprioritera lärsituationer till förmån för kortsiktiga behov (Illeris 2006, s. 262).

Säljö argumenterar för att se lärande och utveckling i ett sociokulturellt perspektiv;

”Denna sociokulturella utveckling kan beskrivas som ett lärande på kollektiv nivå. Inom ramen för detta lärande sker sedan lärande och utveckling på en individuell nivå” (Säljö 2000, sid 231).

Säljö menar att en sociokulturell tradition utmärks av att människan ses som både en biologisk och sociokulturell varelse. Samspelet mellan det biologiskt givna i form av fysiska, psykiska och kommunikativa förutsättningar, tillsammans med förmågan att skapa medierande redskap eller verktyg, bildar grunden för sociokulturell utveckling. Lärande och utveckling ser Säljö som företeelser som rör hur människor kommer i kontakt med och tillägnar sig sociokulturella kunskaper, färdigheter och erfarenheter och hur människor lär sig behärska medierande redskap och använda sådana resurser i ett sociokulturellt perspektiv.

1.5 Skolledning som en demokratisk diskurs - legalitet och legitimitet

Sundgren (Sundgren red. 2006) skriver i antologin Skolledning - språk och förhandling om ”den språkliga vändningen” inom samhälls- och humanvetenskaperna.

Innebörden är att våra föreställningar om världen inte avspeglar en yttre verklighet utan är konstruktioner i vårt medvetande som byggs upp med hjälp av språkets begrepp, kategorier och metaforer. Dessa konstruktioner är också inbäddade socialt, de formas och omformas i kontinuerligt samspel med andra (Sundgren 2006, s. 11).

I antologin vill man belysa begreppet skolans ledning som en social och språklig

konstruktion. Begreppet skolans ledning, menar Sundgren, hör till en specifik förståelse om hur världen är beskaffad. Till begreppet hör också en entydig och identifierbar social institution och organisation som vi kallar skola vid sidan om andra institutioner. Hit hör

också en föreställning om att det finns givna mål som skolan kan styras och ledas mot. Av detta följer att någon ”med ett vidare mandat, högre kompetens, större medvetenhet, bättre förmåga att se och bedöma ska påverka eller lotsa någon annan” (Sundgren red 2006, s. 12). Antologin anknyter till en bred diskursanalytisk och

socialkonstruktionistisk tradition. Frågan om hur skolledaren förvaltar sitt uppdrag behandlas inte som ett organisatoriskt ledarskapsproblem utan inbäddat i en språklig, diskursiv och social praktik.

Berättelserna och förhandlingarna om skolan och dess ledning tar form interaktivt i samspelet mellan ledare och ledda och mellan dessa och skolans intressenter (Sundgren 2006, s. 17).

Sundgren hävdar också att detta ansluter till en i samtiden framträdande demokratisk diskurs som villkor för vilka berättelser om skolan som kan ges och hur förhandlingarna om dem gestaltas. Skolans legala grund i form av styrdokument utgör givna

utgångspunkter. Demokratin kan inte bara vila på acceptans av dess legala grund utan också på att tolkningarna av den upprätthålls. Skolans ledning är beroende av att de som ska styras och ledas aktivt ger den legitimitet.

Hallerström (2005) gör en normteoretisk analys utifrån intervjuer med skolledare i team av rektorers tankar om ledaransvaret för utveckling av den pedagogiska verksamheten. Hon konstaterar att rektorsfunktionen inte har någon naturlig egen organisatorisk hemvist i skolsystemet, en rektorsnorm. Korstrycket i en komplex organisation gör att rektorer leds till egna prioriteringar och handlingsstrategier. Egna värderingar och känslor för behov och sammanhang hos personal, elever och hos sig själva påverar prioriteringarna. En ledarstrategi som Hallerström lyfter fram är att vara i nära kontakt med verksamheten ute i klassrummen. Delaktighet i undervisningspraktiken ger rektor underlag för samtal kring handlingsalternativ med pedagogerna. Rektorer vill ha medskapande och delaktiga pedagoger som blir bärare av idéer bakom besluten vid förändring och utveckling. Lärare i sin tur förväntas göra elever och föräldrar delaktiga i förändringsprocessen. Detta synsätt grundar sig enligt Hallerström på idéer om ett brett medansvar för de inblandade i en demokratisk process. Ett ledarproblem som

Hallerström identifierar är konflikter mellan olika styrmekanismer i systemet, där rektor måste prioritera vissa handlingar och välja bort andra. Hon ser två strategier från

rektorer som känner sig pressade av normkonflikter. Dels att kräva tydligare direktiv eller motsatt att värja sig mot inblandning uppifrån. Hallerström refererar till Hydén (Hyden, 2004) som beskriver hur staten kan gå in med lagstiftning när oförenliga krav inom systemet leder till att konflikter uppstår. Hydén påvisar enligt Hallerström här så kallad mjuk lagstiftning. Mjuk lagstiftning är öppen för tolkningar och anger endast riktning för hur man ska prioritera, som ett försök till medling vid normkonflikt. Hallerstöm menar att detta medför att ansvaret för att anpassa sig till det normsystem som gäller läggs på individen själv. Hallerström menar avslutningsvis att

rektorsbefattningen saknar en ”egen domän” som plattform för att utveckla sin

profession och driva skolutveckling. För att rektorer ska kunna ta sin egen profession på allvar och våga pröva det nära ledarskapet i pedagogiska frågor behövs normstödjande faktorer som medverkar till detta.

1.6 Skolledarskap i världen

Rapporten förbättrat skolledarskap (Pont, Nushe och Moorman, 2009) baseras på en OECD-studie om skolledarskap i 22 länder (Australien, Belgien, Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Israel, Korea, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Slovenien, Spanien, Sverige, Storbritannien, Ungern, Österrike). Syftet med studien är att professionalisera skolans ledarskap, stödja befintliga skolledare och göra

skolledaryrket till ett attraktivt yrke för framtida sökande. I studien pekar man på fyra huvudsakliga medel för åtgärder som sammantaget kan förbättra skolans

ledarskapsarbete:

• Att (om)definiera skolledarnas ansvarsområden genom till exempel högre grad av självstyre kombinerat med modeller för uppdelat ledarskap. Att omvärdera skolledarnas ansvarsområden för bättre elevinlärning. Att utveckla ramverk för skolledarskap så att tillvägagångssätt och tillämpningar kan förbättras.

• Fördela skolans ledarskap genom att uppmana till och gynna uppdelning av ledarskap samt stödja skolstyrelser i deras uppgifter.

• Utveckla kompetens för ett effektivt ledarskapet, genom att se ledarutveckling som ett pågående projekt.

• Göra skolledarrollen till ett attraktivt yrke genom att professionalisera

rekrytering, fokusera på lönernas relativa attraktionskraft, bekräfta skolledarnas yrkesorganisationers roll och erbjuda möjlighet för karriärutveckling.

Det generella mönstret i undersökningen är att varje skola leds av en enskild person. Norge lyfts fram som ett undantag där skolornas personal har befogenhet att

experimentera med olika befattningar. Vissa skolor har här en rektorsgrupp med tre personer: en med ansvar för pedagogik, en med ansvar för personal och en med ansvar för ekonomi. Även i Nederländerna finns en decentraliserad modell som ger skolor frihet att fördela uppgifter och tjänster på flera ledare. Biträdande rektor eller vice rektor förekommer i två tredjedelar av de medverkande länderna. I de flesta länder har denna befattning administrativa uppgifter eller ledningsuppgifter som delegerats av rektor. I fler och fler länder frigörs också utrymme för ledning på mellannivå. Denna

ledningsgrupp kan bestå av biträdande rektorer och lärare med olika typer av specialtjänstgöring.

Det har konstaterats att skolans ledningsgrupper, snarare än enskilda personer, spelar en väsentlig roll i skolans utveckling och att en tydligare beskrivning av ledarroller och hur ledarskapet ska fördelas kan bidra till ökad effektivitet och bättre möjligheter för framtida ledare (Pont,Nushe och Moorman 2009, s. 65).

I studien (Pont, Nushe och Moorman 2009) ges också en översikt över en begränsad forskning om hur man bäst fördelar och bemannar skolans ledarroller samtidigt som några begrepp problematiseras. Uppdelat ledarskap kan betyda flera olika saker som ”överflyttat”, ”utspritt”, ”delat”,”laguppdelat” och ”demokratiskt” ledarskap. Leithwood och Riehl (2003) menar enligt författarna att ledarskap är en funktion snarare än en roll. I studien framförs enligt Bennet m.fl. (2003a och 2003b) att ett uppdelat ledarskap är ett sätt att se på ledarskap som utmanar många förutfattade meningar om ledarskap och sammanhang där sådant finns. Författarna refererar också till Gronn (2002) som ger ett förtydligande av två sorters fördelat ledarskap. Det additativt spridda ledarskapet i en organisation kan sägas utgöra summan av hur ledningen sköts i organisationen. Systemet hänger ihop med konventionella idéer om ledarskapsrollen och hierarkiska arbetsstrukturer. Som kontrast till detta är ledarskap som utgörs av

skriver i sin bok om hållbart ledarskap i skolan att uppdelat ledarskap inte är ett mål i sig; det är snarare hur ledarskapets uppdelning skett och grunden för den som avgör om arbetet ska bli framgångsrikt. Författarna menar att alla mönster för uppdelning har sina starka och svaga sidor, beroende på skolans sammanhang. Skolans ledare måste därför vara ”kontextuellt bildade” eftersom sammanhanget för både skolan och ledningen är viktigt för ett lyckat ledarskap.

2 Syfte och forskningsfråga

Mitt syfte med undersökningen är att låta några skolledare i en teamorganisation beskriva sin verksamhet ur några olika perspektiv. Min tolkning av utsagorna mot en teoretisk modell används som underlag med avsikt att beskriva vad som kan utveckla ett skolledarteam och vad ett skolledarteam kan utveckla.

Min forskningsfråga är;

Hur tolkar och utför några skolledare rektorsuppdraget i organisationsformen skolledarteam?

De berättelser eller de svar som jag dokumenterat vid intervjuerna är den ”verklighet” som ligger till grund för studien. Vilka mönster går att identifiera ur dessa samtal? Hur anknyter dessa mönster till de teoretiska perspektiv som jag anlagt? Studien utgår ifrån individens perspektiv och hur individ och kontext samverkar på olika nivåer.

Frågeställningarna i intervjuerna har utgått från tre perspektiv;

a) Skolledarens beskrivning av styrning och ledning av och i sin verksamhet. Hur beskrivs yttre ledning av teamets verksamhet?

Hur beskrivs teamets ledning av sin verksamhet?

b) Skolledaren beskrivning av sitt uppdrag.

Vilka arbetsuppgifter beskrivs som egna eller gemensamma i teamet? Vad innebär det för dig att arbeta som skolledare i ett team?

c) Skolledarens beskrivning av erfarenheter och lärande i rollen skolledare i ett skolledarteam.

Vilka erfarenheter beskrivs? Vilket lärande beskrivs?

Önskad utveckling för teamets arbete och den egna yrkesrollen.

Och att i dessa utsagor, det nedskrivna talet, identifiera:

1) Begrepp och nyckelord om gemensamt ansvar vid skolledning i team, strategier för gemensam ledning och önskvärd utveckling.

2) Den utvecklingsekologiska miljön i termer av strukturer enligt Bronfenbrenner i kombination med den av Berg presenterade frirumsmodellen som betraktar skolan i spänningsfältet skolor som organisationer och skolan som institution.

3 Teoretiska utgångspunkter.

Teori.

I puritansk mening är en teori en utsaga om vissa definierade fenomens orsaksrelationer till varandra (Bjereld m.fl. 2002). Den koncentrerade och abstraherade utsagan kan som en formel eller en förförståelse säga något om ett visst fenomen. Ett vetenskapligt angreppssätt kan innebära att använda, förändra och ifrågasätta teorier. Teorier kan utvecklas eller förkastas, nya kunskaper kan presenteras.

3.1 Val av teori

Teori och empiri behöver varandra. Strängt taget blir forskning meningsfull först när den har dessa två ansikten (Bjereld m.fl. 2002). I sambandet mellan teori och empiri beskriver Bryman (2004) två typer av teoribildningar avseende abstraktionsnivå,

”theories of middle range” (teorier på mellan-nivå) och ”grand theories” (stora teorier). ”Grand theories” utmärks av en så hög abstraktionsnivå att de är svåra att tillämpa på verkligheten samtidigt som de är mer generella. ”Theories of middle range” är endast tillämpbara inom ett avgränsat område. Enligt Bryman (2004) representerar de angreppsmodeller för att förstå och förklara ett avgränsat socialt sammanhang.

En modell för forskning är att utifrån hypoteser grundade i en teori samla in data som analyseras för att förstärka eller förkasta hypoteserna. Detta är enligt Bryman (2004) det vanligaste synsättet inom samhällsvetenskaplig forskning för att åskådliggöra förhållandet mellan teori och sociala fenomen och benämns en deduktiv process.

En induktiv process utgår i stället från själva empirin (Bjereld m.fl. 2002). Det viktiga steget för forskaren blir här att knyta kausala mekanismer till empiriska

generaliseringar.

Bryman (2004) påpekar att den induktiva processen kan vävas samman med den deduktiva i en iterativ strategi. Vid den teoretiska reflektionen kan forskaren behöva samla in ytterligare data, för att visa på den inducerade teorins hållbarhet. I en iterativ process kan forskaren växla perspektiv mellan data och teori.

Den del av verkligheten som jag valt att rikta min forskning mot, kan beskrivas som ett avgränsat socialt sammanhang. Mitt arbete avser att tolka skolledares utsagor kring ett avgränsat område samt ställa dessa tolkningar mot några samhällsvetenskapliga teorier. Tolkningen kommer att ske genom de förkunskaper och de kulturella filter som jag bär på. I ett kunskapsteoretiskt perspektiv strävar jag efter att förstå ett socialt agerande i sitt sammanhang. De utsagor jag samlar in vill jag betrakta som konstruktioner i sitt

sammanhang av de aktörer som jag riktar min uppmärksamhet mot.

De teoretiska utgångspunkter jag har valt startar med det utvecklingsekologiska

perspektivet som det formulerats av Bronfenbrenner (1979). Bronfenbrenner påvisar hur individens utveckling påverkas av ömsesidigt beroende strukturer som utgör den

ekologiska utvecklingsmiljön. Strukturerna består av aktiviteter, roller och relationer som ett barn upplever i ett givet sammanhang, men också generella mönster i olika kulturella miljöer i närmiljö och omvärld i ett vitt begrepp. Bronfenbrenners teori sätter individens påverkan och utveckling i centrum, i relation till en uppdelning av kontext på olika nivåer.

I ett instutions- och organisationsperspektiv vill jag även anknyta till Gunnar Bergs teori ”frirumsmodellen” (Berg 2003). Frirum är för Berg ett centralt begrepp där skolan som institution sätter gränser och skapar därmed frirum för det vardagsarbete som enskilda skolor bedriver. Historiska och nutida maktförhållanden inom och mellan stat och samhälle har gjort dessa gränser oklara och mångtydiga. Skolan som organisation kan härigenom bedriva sitt arbete på olika sätt utan att bryta mot givna mål, regler, ramar och/eller krav på resultat. Utveckling av skolans arbete kan ses som en möjlighet genom att skolans aktörer upptäcker och erövrar sitt tillgängliga frirum.

3.2 Uri Bronfenbrenner- The Ecology of Human Development.

Bronfenbrenner (1979) presenterar fyra av varandra beroende strukturer som utgör den ekologiska utvecklingsmiljön. Strukturerna är sammanförda och inbäddade i varandra. Bronfenbrenner menar att genom att delta i olika aktiviteter som omgivningen erbjuder, kan individen få tillfälle att öka sin självkänsla och kompetens. Individen kommer i kontakt med olika roller i sitt samspel med andra. Det kan vara de roller de själva

försätts i eller som de möter hos andra personer i sin omgivning. Han menar också att en individ påverkas av det som sker bortom de omedelbara närmiljöerna. Denna påverkan sker indirekt.

De fyra strukturerna benämner Bronfenbrenner (1979), mikrosystem, mesosystem, exosystem och makrosystem. Mikrosystemet omfattar aktiviteter, roller och relationer i ett givet sammanhang. Mesosystemet innehåller ömsesidiga relationer mellan

mikrosystem som individen ingår i och på vilket sätt värderingar, aktivitets-, roll- och relationsupplevelser i miljön förhåller sig till varandra.

Exosystemet omfattar faktorer utanför de mikrosystem som individen ingår i och som har betydelse för dess utveckling. Organisation och resurser är sådana viktiga faktorer. Makrosystemet innehåller generella mönster av övergripande ideologiska, historiska och politiska värderingar som gör att förhållanden i en kultur ter sig relativt likartade i jämförelse med en annan kultur. Bronfenbrenner har också uppmärksammat en

tidsaspekt, chronosystem, som påvisar hur individen påverkas av externa tidsfaktorer, som förändringar i miljön och interna tidsfaktorer som eget åldrande.

Drakenberg (2004) har i sina studier påvisat en struktur som inte förekommer hos Bronfenbrenner genom att lägga till en exmakronivå som omfattar en global nivå.

Engler (2007) menar att senare forskning visar på ett behov av att revidera

Bronfenbrenners teori. Författaren tillför begreppet ”resilience” (återhämtning, min översättning) för individers och gruppers förmåga att hantera motgångar. Begreppet problematiserar hur människor kan uthärda, övervinna och även stärkas av motgångar. I relation till Bronfenbrenners forskning och utvecklingsekologiska teorier pekar Engler på frågeställningar kring vad som gör att barn som växt upp i en miljö med

ogynnsamma förutsättningar når framgång senare i livet. Författaren efterlyser en teori som kan belysa hur förhållningssätt till motgångar och negativa miljöfaktorer kan skapa förutsättningar för framtida framgång hos individer och grupper.

Christensen (2010, s. 107) uppmärksammar entreprenöriella förmågor som tillsammans med återhämtning (resilience) bättre kan förklara att individer uppfattar och agerar i specifika utvecklingsmiljöer på olika sätt. Författaren menar att Bronfenbrenners utvecklingsteori måste kompletteras för att förstå individens grad av frihet eller

oberoende i en social kontext. Som entreprenöriella färdigheter beskrivs till exempel kreativitet, implementeringsförmåga och risktagande för att tillgodose egna och andras behov. Individer med motståndskraft och entreprenöriella färdigheter förmår att själva definiera sitt handlingsutrymme oavsett sin organisationella kontext. Individen kan, menar författaren, reflektera över samspelet mellan olika nivåer i sin omgivning i förhållande till sin egen professionella utveckling. Christensen hänför dessa mentala förmågor till en individuell intranivå inom Bronfenbrenners mikronivå i den

utvecklingsekologiska modellen.

Bronfenbrenner studerade framför allt barns utveckling men Drakenberg (2004) menar att modellen är tillämplig under individens hela liv. Individens utvecklas ständigt i ett sammanhang och modellen kan användas för att studera en individ och dess omgivande miljöer. I min studie vill jag pröva Bronfenbrenners modell för att studera individernas utsagor i förhållande till de strukturer de agerar i.

3.3 Gunnar Berg- Teori om skola och skolor

Gunnar Berg har i sitt arbete presenterat en deskriptiv teori med bäring på skolan som institution och skolor som organisationer (Berg 2003). Som grund för sin teori

argumenterar Berg för en strukturalistisk institutionsteori i kombination med en neorationalistisk organisationsteori. Den strukturalistiska institutionsteorin

uppmärksammar att en institution är uppbyggd på intressegruppsbaserade värdebaser. Dessa är samhälleligt sanktionerade och därmed allmänt accepterade som mål och/eller regelsystem för den operativa verksamheten. Neorationalistisk organisationsteori uppmärksammar relationer mellan styrande och styrda i begrepp som huvudman och exekutiv. En organisation är en planmässigt inrättad sammanslutning av personer vilka har syftet att nå vissa mål.

Bergs teori ”frirumsmodellen” (Berg 2003) beskriver ett analytiskt verktyg för studier av vad som faktiskt styr och påverkar den verksamhet och det arbete som bedrivs av skolor. Styrning av skolan som institution markerar de yttre gränser för en av stat och samhälle sanktionerad skolverksamhet. Det finns emellertid också andra styrkällor som påverkar skolors vardagsarbete. Dessa uttrycks som ledningen av och i skolor som organisationer. Dessa inre gränser bottnar i de kulturer som råder inom enskilda skolor,

vilka i sin tur har sin historiska och nutida grund i de i skolinstitutionen etablerade värderingsbaserna.

Figur nr 1. Bergs modell av frirum för skolors utveckling.

©

”Det faktiska innehållet i en skolas utvecklingsarbete kan därför bli något annat än skolutveckling i en annan skola. Av denna anledning handlar analysfasen i en strategi för skolutveckling om att (med kulturanalys som metod) söka sina (organisationens, min

anm.) inre gränser, och om att (med dokumentanalys som metod) söka sina yttre (institutionens, min anm.) gränser” (Berg, 2003, s. 48).

Berg har inriktat sina studier mot institutioner och organisationers värdebaser. Han menar att arten och vidden av komplexitet är utmärkande för skolan och skolor. Denna komplexitet måste skärskådas för att ge ett orsakssamband och en grund för skolans verksamhet och skolors arbete och möjliga utveckling. Bergs teori eller analytiska verktyg avser att fånga in denna komplexitet. I min studie kommer jag att

uppmärksamma frirumsbegreppet ur skolledarnas perspektiv.

3.4 Dokumentanalys

Min avsikt är att använda en kvalitativ metod för dokumentanalys. Kvalitativ dokumentanalys innebär att i textmaterialet söka efter framträdande mönster. Dessa mönster kommer att relateras till de meningsbärande aspekter som kommer fram ur intervjuanalysen.

Inre gränser; ledning av skolor som organisation

Frirum för skolors utveckling

Yttre gränser; styrning av och i skolan som institution

3.4.1 Ett diskursivt perspektiv

Ordet diskurs omfattar en idé om att språket är strukturerat i olika mönster (Jörgensen och Philips 2000). En utsaga inom en specifik domän följer olika mönster om vi talar om en ”medicinsk diskurs” eller en ”politisk diskurs”. Diskursanalys kan innefatta en mängd olika tvärvetenskapliga och multidisciplinära ansatser. I en vidare mening menar Jörgensen och Philips att en diskurs kan beskrivas ”som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Jörgensen och Philips 2000, s. 7). Olika typer av diskursanalys delar en målsättning att utforska och kartlägga maktrelationer i samhället och att formulera normativa perspektiv varifrån man kan kritisera dessa relationer och peka på möjlighet till social förändring (Jörgensen och Philips 2000). I min analys kommer jag att betrakta de skriftliga utsagorna som representerande några delar av en diskursordning inom en skolledningsdiskurs. Diskursordning avser här ett försök till att skapa underkategorier av språkliga utsagor. Några exempel på olika kategorier i denna diskursordning ges här nedan som en rubrik kopplad till en möjlig källa (manifest) och några nyckelbegrepp inom diskursen. Kategorierna är inte frikopplade utan påverkade av varandra i olika omfattning.

Läroplansdiskurs ( innefattande demokratidiskurs, etisk diskurs, kunskapsdiskurser,

bedömningsdiskurs).Manifesteras i skollag, förordningar och läroplan.

Nyckelbegrepp: Konstruktivistisk kunskapssyn, målstyrning, likvärdighet, värdegrund, kunskaper, inflytande och skolutveckling

Ledningsdiskurs.

Manifesteras i organisationen av och uppdraget till skolledarna från skolförvaltningen. Nyckelbegrep: Styra genom prestation, kontroll och maktutövning. Leda i ett

gemensamt uppdrag med gemensamma mål.

Managementdiskurs.

Manifesteras i olika organisationsteorier.

Nyckelbegrepp; Konkurrens, marknad, kund, arbetslag, lärande organisation.

Ekonomisk diskurs.

Nyckelbegrepp; ”Inom givna ramar” (Lpo94), God ekonomisk hushållning (förvaltningsdirektiv)

Ideologisk diskurs.

Manifesteras i debattinlägg och i (parti)politiska uttalanden.

Nyckelbegrepp; Skola i kris, ordning, tydligare betyg och bedömning.

Professionsdiskurs.

Manifesteras i det som kallas skolans kultur - ”det sitter i väggarna”. Nyckelbegrepp; erfarenhet, tradition, autonomi.

3.4.2 Bergs modell för analys av centralt utarbetade dokument.

Berg (2003) har beskrivit en modell för analys av centralt utarbetade dokument som innehåller både ideologi och regler. Berg benämner sin modell för en nivåmodell som återspeglas i sex nivåer för kategorisering av textmassan. Berg talar om;

• Ideologisk nivå som återspeglar dokumentets grundläggande människosyn och kunskapssyn. Till detta fogas även skrivningar om skolans fostrande och utvecklande uppdrag.

• Innehållsnivå som berör huvudmoment med ett generellt sett övergripande operativt inriktat innehåll.

• Regelnivå som beskriver uttryck för direkta påbud.

• Ämnesnivå som sorterar text om direkt eller indirekt behandlar vissa specifika ämnen eller grupper av ämnen.

• Intern verksamhetsnivå som inordnar dokumentets syn på hur vardagsarbetet bör utformas.

• Extern verksamhetsnivå som berör skolors externa relationer i såväl snäv (skola-förälder) som vid (skola-samhälle) mening.

Berg (2003) menar att denna kategorisering gör det möjligt att föra samman olika skrivningar i en text för att underlätta bedömning av innehåll vad som till exempel avser konsekvens, ofullkomlighet och inkonsistenser. För att göra modellen mer praktisk och

konstruktiv föreslår han att nivåerna sammanfogas två och två för bättre överblick. Den ideologiska nivån och innehållsnivån slås samman till en målnivå, regelnivå och

ämnesnivå till en regelnivå och intern och extern verksamhet blir en verksamhetsnivå.

3.5 Triangulering.

I studien kommer analysen av dokumenten att kombineras med analysen av

intervjuerna. Att använda flera olika metoder för att ta fram forskningsdata benämns triangulering. Bryman (2004) menar att metoden skapad av Webb m.fl. (1966) medför större tillförlitlighet genom att använda olika teoretiska perspektiv och generera mer data. Avsikten är därmed att öka kvaliteten i forskningen.

3.6 Studiens teoretiska utgångspunkter.

För att tolka och analysera några skolledares förståelse av gemensamt ledningsarbete inom ett skolledarteam kommer jag att utgå från Bronfenbrenners

utvecklingsekologiska modell modifierad av Drakenberg, Engler och Christensen. En anpassning och modifiering av sturkturnivåerna efter befintliga förutsättningar återges här.

Mikronivå

(Intranivå

Skolledarnas aktiviteter och relationer i teamet. Olika roller i teamet.

Individens motståndskraft och entreprenöriella färdigheter )

Mesonivå Relationer och aktiviteter med andra

mikrosystem som personal, arbetslag, elever, föräldrar och förvaltningspersonal. Olika roller gentemot andra mikrosystem.

Exonivå Styrsignaler från aktörer inom kommunal förvaltning av skolverksamhet. Medias bevakning av skolans verksamhet.

Chrononivå: Individens utveckling. Förändring av teamets sammansättning. Förändring av omvärldsfaktorer

Makronivå Lagar och förordningar. Styrsignaler från statlig förvaltning. Övergripande värderingar av historisk, ideologisk och politisk karaktär

Global nivå Globala ekonomiska förändringar, globala utvärderingar av elevers resultat. Internationell påverkan mellan skolsystem.

Chromomivå:

Förändring av omvärldsfaktorer

En individ i utveckling påverkas av och påverkar den miljö i vilken hon utvecklas. Utvecklingsmiljön (mikronivån) påverkas av och påverkar yttre miljöer. Olika nivåer inverkar på varandra och påverkar individens sätt att tänka och handla. Individens aktiviteter anpassar sig och påverkas av de olika nivåerna i olika utsträckning.

Skolledarna som individer är en utgångspunkt för det empiriska materialet. Skolledarnas gemensamma utvecklingsekologiska miljö, skolledarteamet, är en utgångspunkt för analysen i undersökningen.

I undersökningen kommer skolledarnas beskrivning av sina upplevelser av att arbeta i ett team att analyseras för att försöka dra slutsatser om ledningsteam som en

utvecklingsmiljö för skolledare och skolledning. En central föreställning är att det inte enbart är en objektiv beskrivning som efterfrågas utan just den av intervjupersonen upplevda. Bronfenbrenner (1979) pekar här ut en fenomenologisk begreppsbildning av miljöbegreppet som han härleder till den tyskamerikanske psykologen Kurt Lewin. Lewin menar enligt Bronfenbrenner (1979) att den miljöbeskrivning som är av störst vikt för vetenskaplig förståelse av beteende och utveckling är inte den objektiva verkligheten utan så som den uppfattas.

I undersökningen kommer de centrala begrepp och perspektiv som skolledarna använder för att beskriva sitt arbete att ställas mot de upplevda eller objektiva miljöfaktorer som går att påvisa. Går det i materialet att urskilja strukturer och relationer mellan dessa nivåer som jag skisserat? Går det att fånga utveckling ur individens perspektiv? Är det möjligt att uppfatta och beskriva interaktion mellan de olika strukturnivåerna?

Utvecklingsperspektivet enligt Bronfenbrenner (1979) är av reciprok karaktär. Individen/miljön i utveckling är både en produkt och en producent av förändring. På samma sätt som frågan vad utvecklar ett ledningsteam uppmärksammas måste frågan vad ett skolledarteam utvecklar ställas.

I detta arbete kommer jag att med hjälp av ett utvecklingsekologiskt perspektiv försöka tolka, beskriva och analysera studiens resultat. Detta kommer att ske dels genom att identifiera aktörer och strukturer inom de olika nivåerna samt hur dessa interagerar med varandra. Mikro Intra Exo Global Meso Makro

Figur nr 2. Reciproka strukturmiljöer enligt Bronfenbrenner, Drakenberg, Engler och Christensen. ©

4. Metod

Bjereld, Demker och Hinnfors (2002) definierar metoderna som en form av redskap forskaren använder och som aldrig är vetenskap i sig. Valet av metod måste alltid vila på metodologiska överväganden. ”Metodologin är således det tänkande och de principer som ligger till grund för sättet att arbeta och metodologin utgör en brygga mellan

vetenskapsteoretiska antaganden och val av metod” (Bjereld, Denker och Hinnfors 2002, s 104). Men metodologin är inte bara en brygga mellan vetenskapsteori och metodik, utan också det tänkande som ligger till grund för den process när en generell problemformulering skall transformeras till konkreta frågeställningar.

4.1 Forskningsstrategier

Kvantitativa metoder försöker, som namnet indikerar, kvantifiera materialet för att därigenom hitta mönster eller samband mellan olika kategorier av företeelser. Genom att besvara frågor som ”hur många” eller ”hur mycket” kan resultaten uttryckas i siffror och i förlängningen bearbetas med statistiska tekniker. (..)Kvalitativa metoder är egentligen ett samlingsnamn för ett antal angreppssätt vars enda gemensamma egenskap är att de icke är kvantitativa (t.ex. djupintervjuer, deltagande observation, fältstudier). Av termen ”kvalitet” förstår vi att forskaren är intresserad av vilka kvaliteter eller egenskaper en företeelse har. (Bjereld m.fl. 2002, s. 114).

Kvale (1997) beskriver hur ”samtalet är en grundläggande form för mänskligt samspel. Människor talar med varandra – de ställer frågor och besvarar frågor. Genom samtal lär vi känna andra människor, vi får veta något om deras erfarenheter, känslor och

förhoppningar och om den värld de lever i” (Kvale 1997, s. 13). I ett spontant samtal riktas uppmärksamheten normalt på samtalsämnet. Forskningsintervjun karakteriseras av ”en metodologisk medvetenhet om frågeformer, fokusering på det dynamiska samspel som utvecklas mellan intervjuare och intervjuad och en kritisk uppmärksamhet på det som sägs” (Kvale 1997, s. 26). Till skillnad från ett vardagligt samtal lyfter Kvale fram forskningsintervjun som en intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening. Han påpekar också att kvalitativa metoder är inte bara en ny mjukteknologi som fogas till

förståelseform är snarare förenad med en alternativ syn på social kunskap, mening, verklighet och sanning inom samhällsvetenskaplig forskning. Det rör sig inte längre om att kvantifiera objektiva data utan om att tolka meningsfulla relationer. Kvale (1997) har också angivit olika aspekter av den kvalitativa forskningsintervjun utifrån ett eget forskningsexempel. Han beskriver bland annat den kvalitativa forskningsintervjun som att ”intervjun söker kvalitativ kunskap på normal prosa, den har inte kvantifiering som mål” (Kvale 1997, s.35). ”Den kvalitativa forskningsintervjun har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av den intervjuades livsvärld; den arbetar med ord, inte med siffror” (Kvale 1997, s. 36) . ”Den kvalitativa

forskningsintervjun söker beskriva specifika situationer och handlingsförlopp ur den intervjuades värld. Det är inte allmänna åsikter som efterfrågas” (Kvale 1997, s.37).

Kvale reflekterar också över några olika perspektiv på en kvalitativ forskningsintervju; ”ett postmodernt perspektiv koncentrerar sig på den sociala konstruktionen av

verkligheten i intervjun, på intervjuns språkliga och interaktiva aspekter, inklusive skillnaderna mellan muntlig diskurs och skriven text, och framhäver de berättelser som konstrueras genom intervjun” (Kvale 1997, s.42).

Han beskriver också ett perspektiv av hermeneutisk förståelse där tolkning av specificerbar mening och de frågor som ställs till en text är centralt. Av ett

genomologiskt perspektiv följer koncentration på livsvärlden och prioritering av exakta beskrivningar. Ett dialektiskt angreppssätt inriktar sig på motsägelserna i ett uttalande och deras relation till motsägelserna i den sociala och materiella världen. I anslutning till ett postmodernt perspektiv konstaterar Kvale ”att det senaste halvseklets filosofi har karakteriserats av en rad ”vändningar”, den språkliga, den narrativa och den

pragmatiska vändningen samt ”samtalsvändningen” . Föreställningen om kunskap som verklighetens spegel ersätts av en föreställning om ”verklighetens sociala konstruktion” (Berger & Luckman 1979), där fokus ligger på tolkning och förhandling om den sociala världens mening”(Kvale 1997, s.45). ”Efter sammanbrottet för de universaliserade metaberättelserna ligger tonvikten på det lokala sammanhanget, på den sociala och språkliga konstruktionen av en perspektivistisk verklighet där kunskapen valideras genom praktiken” (Kvale 1997 s. 45).

4.2 Planering och urval

Mitt intresse för forskning kring skolledare och skolledning relaterar till min egen erfarenhet som skolledare. 2001 började jag arbeta som biträdande rektor i ett relativt nybildat skolledarteam. Mina erfarenheter som skolledare har fortsatt varit som medlem i olika skolledarteam från förskola till skolår nio. I samband med att jag 2005 startade rektorsutbildningen fick jag möjlighet att diskutera teamledning med rektorer från andra kommuner. Litteratur och uppgifter i anslutning till utbildningen gav också impulser till strategiska reflektioner kring ledning av skola. Rektorsutbildningen 05 gav möjlighet till fortsatta studier mot en magisterexamen inom utbildningsvetenskap med inriktning mot utbildningsledning. Forskningsfrågan kan sägas ha funnits latent under diskussioner med kollegor och medarbetare under flera år och kom att formuleras vid mina studier vid Malmö Högskola under hösten 2007.

Min inställning till skolverksamhet och så småningom skolledning har under snart 50 år färgats av mina egna erfarenheter som bland annat elev, förälder, lärare och skolledare. Som anställd inom skolverksamhet bär jag på en positiv grundsyn till skolans

möjligheter att skapa utvecklande och lärande miljöer för barn och ungdomar. Att min yrkesroll under de senaste tio åren varit just som skolledare i teamorganisationer bidrar även till en i grunden positiv inställning till fenomenet teamledning.

Urvalet av informanter valdes ur ett bekvämlighetsperspektiv. Detta urval kan medföra begränsningar i form av generaliserbarhet (Bryman 2004). Jag valde ett team inom den kommundel där jag själv arbetade som skolledare. Min egen relation till teamets

medlemmar kan beskrivas som kollegial. Vid regelbundna träffar under flera år hade jag lärt känna teamets medlemmar främst i det utvecklings- och kvalitetsarbete som bedrivs på skolledarnivå i regi av förvaltningen.

Alla skolområden i kommundelen var när intervjuerna genomfördes organiserade i ledningsteam. Något som utmärkte det team jag valde ut var att det var det minsta teamet i området och att alla i teamet hade sina arbetsplatser i samma byggnad. Vid en informell förfrågan visade några av skolledarna intresse av att delta i undersökningen. Jag förankrade hos förvaltningschefen att det var möjligt att genomföra undersökningen

och informerade därefter alla fyra skolledarna vid ett gemensamt möte om

förutsättningarna, syftet med undersökningen, forskningsetiska principer samt möjlighet för informanter att ställa krav på samtycke, konfidential och möjlighet att läsa

transkribering av intervju.

Min egen roll och person gentemot objektet för min studie har haft betydelse på flera sätt i utformning, genomförande och analys av av undersökningen. Min positiva inställning kan ha bidragit till en mindre kritisk inställning än hos den som har en mer negativ inställning till företeelsen. Att det vid intervjutillfället fanns en kollegial relation till de intervjuade har också påverkat hur frågor ställts, vilket resonemang frågorna lett till och hur jag analyserat materialet.

4.3 Datainsamling.

Metoden för den här studien har varit den kvalitativa forskningsintervjun. Intervjuerna av skolledarna har varit semistrukturerade. Bryman (2004) beskriver hur den

semistrukturerade intervjun refererar till en kontext där frågorna samlats i en intervjuguide. Intervjuguiden är en lista med teman som skall beröras och där

intervjupersonen har stor frihet att utforma svaren. Det finns även möjlighet att ställa följdfrågor som responderar till svaren samt att låta frågor byta plats i intervjuguiden. Valet av semistrukturerade intervjuer grundar sig på syftet att låta skolledarna beskriva sin verksamhet ur några olika perspektiv som underlag för tolkning av utsagorna mot en teoretisk modell. De tema som var utgångspunkt vid intervjuerna var;

• Komplexitet, arbetsfördelning och skolledarkultur i uppdraget som skolledare i ett team.

• Styrning av team och ledning av verksamhet • Erfarenheter och lärande i uppdraget

Skolledarna intervjuades utifrån en uppgjord intervjuguide (se bilaga 1). Tre av dem under april 2008 och den fjärde skolledaren intervjuades efter terminens slut i juni 2008. Varje intervju tog cirka en timme i anspråk och genomfördes på skolledarens arbetsrum vid en tidpunkt som skolledaren fick välja. Intervjuerna spelades in och

transkriberades. Vid transkriberingen skrevs intervjuerna ner ord för ord. Inga andra kommentarer tillfogades transkriberingen i detta skede. Transkriberingen gjordes i nära anslutning till intervjuerna och utskrifterna har därefter återkommande granskats och bearbetats ur olika perspektiv. Vid utskrift av citat har texten bearbetats från talspråk till skriftspråk.

4.4

Analysmetod för intervjuer och val av huvudtema

Kvale (1997) beskriver analys av en forskningsintervju i olika steg. Ursprungligen berättar den intervjuade något spontant i förhållande till ett ämne. Under intervjuns gång kan intervjupersonen upptäcka nya innebörder i sin upplevelse som leder till nya samband. Intervjuaren har också möjlighet att koncentrera eller tolka under intervjun och skapa en dialog tills det bara finns en möjlig tolkning kvar. Efter intervjun

struktureras materialet genom en utskrift och därefter sker en klarläggning av materialet för att göra det möjligt att analysera. Det väsentliga skiljs från det oväsentliga beroende på undersökningens syfte och teoretiska antaganden. Analysarbetet utvecklar

innebörder i intervjun, klarlägger den intervjuades egna uppfattningar och belyser för forskaren nya perspektiv på fenomenen. Analysen av intervjuerna har utgått från den princip som Kvale (1997) kallar meningskoncentrering. Efter transkribering läses hela texten igenom för att få en helhet av intervjun. Meningsbärande aspekter som de uttrycks av intervjupersonen urskiljs därefter ur texten för att knytas samman till tema. Forskaren måste här försöka tolka intervjupersonens svar utan fördomar och tematisera utifrån hennes synvinkel som den uppfattas av forskaren. I nästa steg ställs frågor till meningsenheterna utifrån undersökningens specifika syfte. Till slut knyts hela

intervjumaterialets centrala, icke överflödiga teman samman i en deskriptiv utsaga. Vid resultatredovisningen används citat ur utsagorna som stöd. Citaten är språkligt

korrigerade från talspråk till skriftspråk. Analysens syfte är här inte att förklara utan snarare beskriva hur individen uppfattar, tolkar och förstår sin omvärld. Den livsvärld som skolledaren bidrar till att formulera genom sin uppfattning om meningsbärande delar i sin verklighet belyses genom analysen. Helhetsbilden konstrueras av bidragen från de olika intervjupersonerna där en del utsagor sammanfaller och andra blir specifika.

4.5

Trovärdighet, validitet

En undersöknings validitet kan beskrivas som ” i vilken mån vi verkligen undersöker det vi avser att undersöka” (Bjereld m.fl. 2002). Kvale (1997) påpekar att inom samhällsvetenskap finner man både en snäv och en vid definition av validitet. Ett positivistiskt synsätt begränsar vetenskaplig validitet till mätresultat. Mäter vi vad vi tror vi mäter? Det vidare perspektivet avser om en metod undersöker vad den är avsedd att undersöka. Enligt Ely m.fl (1993) innefattar begreppet pålitlighet beståndsdelarna trovärdighet, överförbarhet, stabilitet och bekräftningsbarhet. Dessa procedurer ” måste väva sin väg genom och bortom vår kvalitativa forskning för att hålla den och oss ärliga och trovärdiga ”(Ely m.fl. 1993, s. 106). Genom en öppenhet i intervjusituationer och den följande bearbetningen av materialet möjliggörs en löpande granskning av att studien fokuserar på sin grundläggande frågeställning. För att stärka den interna validiteten redogör jag också för hur materialet insamlats, principer för urval och hur jag kom fram till slutsatser utifrån de intervjuer som gjorts. Den tolkning av

intervjuerna som genomförs är min egen tolkning betraktad genom mina specifika personliga och kulturella ”filter”. Hade någon annan genomfört och bearbetat intervjuerna så hade tolkning och resultat med stor sannolikhet sett annorlunda ut.

4.6 Insamlade dokument.

De dokument som jag tagit del av som sekundärmaterial i undersökningen är

styrdokument på nationell och lokal nivå som talar om rektors ansvar och uppdrag samt ett dokument av mer rådgivande karaktär från myndigheten för skolutveckling som återspeglar tankar och erfarenheter kring begreppet ”lärande organisation” genom intervjuer på fältet och referenser till olika källor.

Styrdokumenten är:

• Skollagen

• Läroplanen (Lpo 94)