Metoder och bemötande i vägledningssituationen

Malmö högskola

yrkesvägledarprogrammet

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Metoder och bemötande i

vägledningssituationen

– En jämförande studie av ungdomsvägledare och studie- och yrkesvägledare

Methods and approach in Careers Guidance

Adem Memic

Studie- och yrkesvägledarprogrammet 180 hp 2010-12-06

Examinator: Anders Lovén

Förord

Stundtals har jag upplevt examensarbetet påträngande, frustrerande då jag gärna velat

fokusera djupare och mer ingående inom detta område. Jag har haft nöjet att ha Ann-Christine Ringström som min handledare. Hon har hållit mig inom ramarna och utmanat mig. Jag vill börja med att tacka verksamhetscheferna samt mina deltagare som ställde upp på intervjuer.

Därefter vill jag belysa de människor i min omgivning som har trott på mig och mitt val av utbildning såväl valet av examensarbete.

min fru Elma, tack för att du har trott på mig ända sen vårt första möte sommaren 2002. Dessa åtta år med dig har varit utvecklande och givande. Evig skyldig och tacksam.

min vän Elvedin, tack för att du i tidigt skede övertygade mig att påbörja en

högskoleutbildning, utan dina kloka ord hade inte denna resa och detta examensarbete funnits.

tack Anel, för din feedback samt relevanta synpunkter i mitt arbete.

min Älskade utan Ditt stöd, tålamod, styrka och energi hade jag inte varit där jag är idag, jag älskar Dig - Er så innerligt.

Sammanfattning

Arbetets syfte har varit att genom kvalitativt metodtillämpning undersöka och jämföra vilka

arbetsmetoder två ungdomsvägledare vid ett ungdomscentra, vilka saknar den treåriga studie-

och yrkesvägledarutbildningen använder sig av i jämförelse med två utbildade studie- och yrkesvägledare vid AIC. Dessutom ville jag undersöka vilka deras huvudsakliga

arbetsuppgifter och på vilket sätt dessa bemöter de vägledningssökande ungdomarna.

När det gäller perspektiv från tidigare forskning behandlas professioner, ungdomsgrupper, vägledningssamtal samt samtalsmetodik och även om hur trender, tekniska innovationer kan inverka både på individen, samhället som vägledaren.

De teorier som har använts har fokuserat på att tydliggöra det eklektiska perspektivet i vägledningsteorierna och att dessa i grunden utformats för andra ändamål än just enbart ren studie och yrkesvägledning. Utifrån kommunikationsteori samt professionella

samtalsmodeller, vägledningsmodeller samtalar vägledarna, och skapar en bild tillsammans genom interaktioner med de vägledningssökande via det sagda och osagda. Undersökningens resultat visar att studie- och yrkesvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter var att genom vägledningen få ungdomarna närmare arbetsmarknaden eller studier och därigenom göra dessa ekonomiskt självförsörjande. Ungdomsvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter var att hjälpa ungdomarna samt erbjuda dem alternativ till en meningsfull fritid men likaså till studier eller arbete. Intervjupersonerna använder likartade arbetsmetoder vid vägledningssamtalen och likaså att dessa i bemötandet av ungdomarna förbereder sig innan mötet och försöker lära känna personerna innan de börjar vägledningen. Valfriheten är det som är skillnaden i

bemötandet då vägledningen vid AIC inte är frivillig medan den är det på ungdomscentrat.

Nyckelord; arbetsmetoder, bemötande, KASAM, professioner, samtalsmetodik, samtalsmodeller, ungdomsgrupper och vägledning.

Innehållsförteckning

9.3 Bemötande ... 28 10. ANALYS ... 30 10.1 Vägledning ... 30 10.2 Arbetsmetoderna ... 31 10.3 Bemötande ... 33 11. DISKUSSION ... 37 KÄLLFÖRTECKNING ... 40 BILAGOR ... 42

7

1. Inledning

”Att välja karriär” innebär både att utveckla en god självkännedom och att orientera sig om olika möjligheter inom utbildning och arbetsliv. Det är utgångspunkten för den utbildning du får vid studie- och yrkesvägledarprogrammet.”

(http://www.edu.mah.se/LGSYL/ 2010-10-15 14:35)

Under min utbildningstid vid studie- och yrkesvägledareprogrammet på Malmö högskola kom jag i kontakt med lärare och kunskap som uppmanade oss studenter att medvetandegöra oss om vår självkännedom för att närmare kunna identifiera vår egen karriärutveckling och se ett samband mellan dåtiden, nutiden och möjligen framtiden. Detta väckte mina tankar och funderingar kring studie- och yrkesvägledarnas arbetsmetoder och förhållningssätt till vägledningssamtalet, utifrån målgruppen ungdomar. Jag har valt att inrikta mig inom detta område då jag har vaga kunskaper om men som är en väsentlig del av vägledaryrket. Ännu en av anledningarna till att jag valde just detta undersökningsområde är att jag finner det

intressant för att dels få svar på mina frågeställningar och funderingar rörande vägledning utanför skolan dels att få undersöka skillnader och likheter mellan olika metoder och arbetsuppgifter. Sannolikheten att jag i framtiden kommer att möta och arbeta med unga vägledningssökande är stor.

Genom min utbildning till studie- och yrkesvägledare och i samband med min praktik började jag fundera aktivt över mitt förhållningssätt till vägledning, vilket har gjort mig nyfiken att lära mig mer om detta område. Det jag är specifikt intresserad av är studie- och yrkesvägledarens professionella identitet där jag med detta menar, studie- och yrkesvägledare med en slutförd treårig akademisk utbildning i jämförelse med personer som arbetar med vägledning men saknar formell akademisk bakgrund sett till målgruppen ungdomar.

Med anledning av ovanstående har jag beslutat mig för att undersöka en stadsdel i Malmö stad för att få veta på vilket sätt man bemöter stadsdelens unga invånare då de erbjuds ett alternativ till meningsfull tillvaro.

8

2. Bakgrund

Människor, teorier och trender flyttar till och från Sverige. Nationsgränser ändras och flyttas, likväl som nya identiteter skapas. Allt detta utspelas för att maximera den gemensamma lokala, regionala, nationella och globala samhällsnyttan. (Thurén 2007)

I Malmö stad bor en hög procentandel unga människor. Dessa medborgare är under 35 år och utgör 48 % av befolkningen. Det betyder att det i Malmö bor fler unga människor än i någon annan stad i Sverige. (http://www.malmo.se/Medborgare/Jobb--praktik/Vag-till-sjalvforsorjning/Vagen-in.html 2010-10-20 15:15)

I stadsdelen som jag har undersökt bor 3482 personer i åldern 16-24 och dessa utgör 16 % av stadsdelens totala befolkning. 40 % av stadsdelens medborgare har en gymnasial

utbildning och 18 % har dessutom en eftergymnasial utbildning (Malmö Stad – Områdesfakta

för Malmö 2008)

Stadsdelsförvaltningen försöker nå stadsdelens unga medborgare bland annat genom ungdomsledare och ungdomsvägledare via två ungdomsmötesplatser. Dessa ”ungdomscentra” är öppna mötesplatser där ungdomarna själva får vara med och tycka till om innehållet. Medlemskap tillämpas och en administrativ kostnad av 40 kronor per år tas ut.

Samtliga tre inom arbetsgruppen för ungdomsvägledningen bor eller har en nära förankring till stadsdelens unga. De ger äldre ungdomar från 16 till 25 år frivillig vägledning till studier och stöd i att söka arbete. De driver bl.a. café och musikverksamhet och kan slussa vidare till en mängd olika fritidsaktiviteter utifrån ungdomarnas egna initiativ och önskemål. (Malmö Stad – Informationsbroschyr 2009)

Ungdomsvägledarna har genom samverkan med bland annat arbetsförmedlingen, AIC och flera andra utvecklat ett samarbete som ska verka för stadsdelens unga medborgares bästa. Genom detta samarbete har bland annat dessa två aktörer anordnat samtal för ungdomar för motivation och stöd. (Malmö Stad – Verksamhetsrapport - Ungdomsvägledarna 2009)

9

Stadskontoret och AIC (Avdelning för Integration och Arbetsmarknad), erbjuder stadens unga medborgare det vill säga; ungdomar från 18-24 insatser för att rusta och stärka sina möjligheter att komma in i arbete eller påbörja studier.

Genom att samarbeta med andra myndigheter skall AIC verka för att stadsdelens unga ska gå från arbetslöshet eller försörjningsstöd mot självförsörjning. I AIC:s verksamheter

erbjuder man ungdomarna bland annat studie- och yrkesvägledning, kartläggning, arbetsprövning och bedömning av arbetsförmågan. Ungdomarna har möjlighet att få kompetensförstärkning, särskild matchning och utslussning till arbete samt stödkontakter

Vid arbetsmarknadcentret i stadsdelen som jag valt att undersöka, arbetar bland annat två utbildade studie- och yrkesvägledare som arbetsmarknadssekreterare. Deras uppgift, till skillnad från de tidigare nämnda vägledningsaktörerna, är att vägleda ungdomarna som kommer till arbetsmarknadscentret, vilka är tvingade att närvara vid centrets aktiviteter för att uppbära ekonomiskt bistånd från Försäkringskassan eller Socialtjänsten. Uppdraget och syftet med verksamheten är att ge ungdomarna arbetsvana och yrkesfärdigheter. Vilket ger

möjligheter för dessa två studie- och yrkesvägledare att göra de observationer som behövs för att kunna erbjuda en så korrekt bedömning och vägledning som möjligt av ungdomarnas förmåga att klara av ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, och som i andra hand kan stärka deras möjligheter till självförsörjning. I sin tur kan detta leda till arbete längre fram. (Malmö stad - Handlingsplan för ökad integration och fler Malmöbor i arbete 2010) I de flesta insatserna ingår en praktisk arbetsuppgift under inskrivningsperioden. Den kan finnas i arbetsmarknads centrets egen regi eller på andra arbetsplatser inom den lokala

10

3. Syfte

Syftet med mitt arbete är att undersöka och jämföra vägledare verksamma inom målgruppen ungdomar, som har respektive inte har den treåriga studie- och yrkesvägledarutbildningen ur ett antal aspekter som anges nedan.

3.1 Frågeställningar

Utifrån mitt syfte har jag fastställt följande frågeställningar:

 Vilka är ungdomsvägledarnas respektive studie- och yrkesvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter?

 Vilka är de arbetsmetoder som ungdomsvägledarna respektive studie- och yrkesvägledarna använder sig av och på vilket sätt skiljer sig dessa åt?

 På vilket sätt bemöter ungdomsvägledarna respektive studie och yrkesvägledarna de vägledningssökande ungdomarna?

11

4. Litteraturöversikt

Franson & Jonnesgård (2009) har i sin bok Kunskapsbehov och nya kompetenser –

Professioner i förhandling studerat olika grupper av människor inför ett kollektivt funktionellt

samhälle. Detta karaktäriseras av att en grupp innehar en specifik kunskapsbas som är svår att efterlikna och därigenom ger professionen monopol på arbetsuppgifter som ligger inom kunskapsområdet. Idag räknas allt fler sociala yrken som professioner. Detta har lett till att allt fler yrkesgrupper utbildas vid universitet och högskolor bland annat studie- och

yrkesvägledare.

Holm (2009) menar i Det räcker inte att vara snäll – om empati och professionellt

bemötande i människovårdande yrken, att just empati och professionellt bemötande är a och o

i människovårdande yrken. Genom självreflektion och kommunikation särskiljs den professionelle yrkesutövaren från ”andra” genom att detta underbyggs av kunskap,

medvetenhet och självdisciplin som den studerande erhåller under utbildningen och verkar med i sin profession både till teorin samt praktiken. Detta gör att de professionella har tryggheten i sig och professionen och kan därigenom utveckla god självkännedom och samtalsmetodik i samspel med andra genom självreflektionen.

I Nelson – Jones (2005) Grundläggande samtalsmetodik: en handbok för hjälpare delas människor som har samtalsmetodik i sin profession utefter två grupper: professionella

psykoterapeuter och "hjälpare". Grundläggande spektrum i samtalsmetodiken utgår ifrån läran om en själv och de man ska hjälpa samt kunna förstå klientens inre referensram och kunna spegla känslor. Det är viktigt att kunna hjälpa klienterna att förstå sina problem och situation bättre genom att ställa öppna frågor kring känslor, tankar och handlingar. Likväl att med enkla och direkta medel hjälpa klienter hur det tänker, känner och kommunicerar via exempelvis övningar i rollspelsmetodik samt kartläggning.

Peavy (1998) redogör i Konstruktivistisk vägledning för hur den konstruktivistiska samtalsmodellen underbyggs genom att fokuset i vägledningssamtalet sätts och ses i en pedagogisk process. Genom vägledningssamtalet innehar vägledaren en undersökande likväl

12

professionell relationsskapande förmåga. Informationen som dessa delger varandra ska utav samtalsledaren kanalisera och koppla till den sökandes personlighet, förväntningar. Detta uppnås genom att vägledaren stödjer och behjälper klienten igenom vägledningssamtalet för att vidga samtalpartners synsätt samt att se alternativ för att ta klivet vidare.

Vilka påverkansfaktorer som personer i sin profession måste vara medvetna om i sitt arbete med ungdomar och ungdomskultur tar Lalander & Johansson (2007) upp i sin bok

Ungdomsgrupper i teori och praktik. Författarna visar på de influenser av tekniska

innovationer som påverkar ungdomars identitetsskapande.

Selander & Selander (2007) skriver i Professionell handledning om den professionella

kommunikationsprocessen som professionsutövare ska ha i beaktande vid bemötandet utav bland annat klienterna, patienterna genom två nivåer. Sak och uppgiftsplanet samt relations och känsloplanet som ständigt riskerar att förstöra överförandet av budskapet mellan samtalsledaren, klienten genom många ”filter” som ingår i samtalsprocessen. Dessa är: det

som vi menar att säga, det som vi verkligen säger, det som den ande hör, det som den andre tror, det som den andre säger samt det som vi tror att den andre säger.

I Välfärdsrådets rapport (2006) Fritt inträdde – ungdomars och invandrares väg till det

första arbetet har utforskats hur ungdomsgruppen kommit att påverkas och förändras via

bland annat olika politiska målsättningar inom utbildning, arbetsmarknad samt konjunktur upp och nedgångar. Dessa är en bidragande faktor till att ungdomarna går in i arbetslivet vid högre ålder jämfört med några år tillbaka.

I Anders Gullberg & Martin Börjesson (red 1999) I vuxenlivets väntrum: arbetslöshetens

konsekvenser för ungdomars livsvillkor skildras nutida ungdomars allt längre och krokigare

vägval från skola till arbetsliv. Ungdomsgruppens etablering i vuxenlivet har därigenom kommit att påverkas allt mer via olika arbetsmarknadsåtgärder med en hög

ungdomsarbetslöshet som följd.

I Carola Skotts (red 2004) Berättelsens praktik och teori – narrativ forskning i ett

hermeneutiskt perspektiv, undersöks berättandes villkor och berättelsens struktur och innehål.

Den narrativa närvaron i vår vardagliga praktik som självklar och påtaglig. Genom berättandet formas våra identiteter samtidigt som kulturella och sociala relationer skapas och förmedlas.

13

Allt detta tar form i berättandet. Tillsammans skapar vi mening med ord och handling och mera preciserat: ”livsmening”. Det betyder att synliggöra människors meningsskapande processer genom att ur ett hermeneutiskt perspektiv är narrativiteten, lyssnandet och

transkriberingen samt tolkningen några av dimensionerna i detta. Genom samtalet förmedlar individerna sina livsberättelser traditioner, vanor och värderingar.

I Gåsstes (red. 1996) Vägledaren i fokus: debattskrift om vägledningens nya villkorskrev bland annat Lovén om vikten av vägledningsarbetet och behovet utav att integrera datorn på ett omsorgsfullt sätt i vägledarens arbetsmetodik vilket kan innebära kvalitetsvinster för metodiken.

Lundahl Lisabet (red. 2010) har i antologin Att bana vägen mot framtiden: karriärval och

vägledning i individuellt och politiskt perspektiv samlat forskning utifrån

vägledningsforskningen, karriärvalsteorier, de olika faktorerna som påverkar samhället och individen. Vägledningen och de vägledningssökande individerna lever i en allt mer

föränderlig tid där denna rådande tidsanda påverkas bland annat av decentraliseringen i skolans utbildningssystem i kombination med arbetsförmedlingens struktur av just vägledningen, faktorer som är viktiga i övergången till vuxenlivet, utbildning och karriär. Detta understryks med tanke på att val och väljande kryper allt lägre ner i åldrarna. I sin tur påverkas såväl samhället och individen både till det yttre och inre då långsiktiga centrala riktlinjer angående just vägledning fattas. Studie- och yrkesvalen kan därigenom bli mera komplicerade exempelvis från skola, utbildning mot arbete och, karriär genom att dessa hänger ihop med bland annat kön, etnicitet, mognad, social bakgrund samt geografisk tillhörighet. Felvalen eller inställningarna till utbildning, arbete blir svåra att rätta till i efterhand.

14

5. Metod

Vid en undersökning/forskningsprojekt måste författaren precisera tekniken som kommer att använda vid genomförandet av studien enligt. Detta för att genom metodtillämningen använda de redskap och verktyg som metoden kräver, för att därigenom komma åt djupet i

problematiseringen. ( Larsen 2009)

Eftersom mitt syfte är att, utifrån ungdomvägledares perspektiv få veta vilka de

huvudsakliga arbetsuppgifterna är i relation till arbetsmetoderna samt bemötandet de anser sig ha gentemot de vägledningssökande ungdomarna, väljer jag att använda mig av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor. Kvalitativa intervjuer är ett bra tillvägagångssätt inom outforskade områden likväl är det önskvärt med hög flexibilitet under studiens gång. Detta för att jag vill få bred uppfattning om det aktuella forskningsområdet.( Dalen 2008) I enlighet med Trost (2007) innebär kvalitativ intervju att man som forskare använder

semistrukturerade då man efterfrågar komplexa och informationsrika svar av informanterna.

Kvantitativa enkäter och liknande metoder att inhämta information på, leder forskaren oftast fram till ett utpekat, stramt och bestämd resultat där ett större antal personer ingår. Konsekvensen av den kvantitativa metoden är att man därigenom uppnår mättbarhet, generalisering vid information inhämtningen samt resultatpresentationen. (Larsen 2009)

Tyngdpunkten för denna ligger inte på att få ut mätbar information från informanterna utan snarare personliga erfarenheter och tankar intervjupersonerna. Utifrån syftet med

undersökningen har jag valt att samla in information genom kvalitativa personliga intervjuer ute på fältet. Vid val av metod utgick jag i första hand från Larsen (2009). Dalen (2008) har också varit en betryggande faktor vid metodval då denne försökt upplysa och peka på fördelarna samt nackdelarna i informationsinhämtningen vid användandet av kvalitativt metodval.

15

5.1 Etiska överväganden

Förtroendet mellan forskaren och undersökningsobjekten är en av de fundamentala

vetenskapliga förutsättningarna för att kunna bedriva samhällsvetenskaplig forskning mellan människor och, deras berättelser. De etiska principerna för jämförelse studien har därför underbyggts av Vetenskapsrådet (2002) ”forskningsetiska principer inom humanistisk och

samhällsvetenskaplig forskning” namngivna och utgivna publikation. De fyra grundläggande

forskningsetiska huvudkraven, principerna är: informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet, och nyttjandekravet.

Undersökningsobjekten har i god tid innan kontaktats av författaren elektroniskt och muntligt informerats om studiens syfte samt har informerats om att deltagande är frivilligt. De har också gett samtycke att frivilligt delta i studieundersökningen. Författaren till studien underrättade vid samma tillfälle att de tilltänkta undersökningsobjektens personuppgifter och svar kommer att behandlas konfidentiellt. Vidare betonades det från författarens sida att undersökningsobjektens svar endast kommer att användas i forskningssyfte. (Vetenskapsrådet 2002)

Vid det tidiga forskningsstadiet informerades likaså undersökningsobjekten från författarens sida att intervjuerna skulle spelas digitalt. Författaren har använt diktafonen i mobiltelefonen som fungerade utmärkt till detta forskningsändamål. Eftersom inspelning av intervjuer kan inverka på undersökningsobjektens inställning till svarsgivande enligt Patel (2003) försökte författaren minska denna möjliga hämmande effekt genom att i studien förbereda undersökningsobjekten på att intervjuarna kommer spelas in. De positiva fördelarna med digital inspelning utav intervjuerna är att intervjuerna finns registrerade och kan därav eventuellt lätt återges. (Patel 2003)

5.2 Metoddiskussion

Att intervjua individer som verkar inom ungdomsvägledning kring arbetsmetoder och bemötande avkräverav intervjuaren god planering och utformning av välformulerade frågor samt en förmåga att under intervjun fokusera på det väsentliga. Under intervjuprocessen skall intervjuaren ha i beaktning att inte vara alltför styrande i samtalet för att avgränsa

16

intervjupersonen på ett sådant sätt att centrala detaljer och tankegångar sett till syftet för intervjun förloras.

Den semi strukturerade intervju formuläret utifrån vilka frågorna ställdes var tänkta att ge utrymme för undersökningsobjekten att utveckla sanningsenliga svar och ståndpunkter samt indirekt ge svar på de problemformuleringar som preciserats i denna studie. Därmed anses undersökningsprecisering, reliabiliteten samt validiteten av studien uppfylld.

Intervjuerna som genomförts här i denna studie har varit tillfredställande sett till syftet men kunde ha varit ännu bättre. En av delarna som läsaren till denna studie måste vara medveten om och som författaren anser viktigt att poängtera är att läsaren bör likväl som författaren vara medveten om att dennes synpunkter frågeställningar och meningar, har haft en influerande inverkan vid sammanställningen av resultaten.

Författaren kunde inte observera och insamla de vägledningssökande ungdomarnas syn på respektive vägledares metoder och bemötande under intervjuprocessen vilket skulle ha ökat tillförligheten. Till detta behövs mer tid. Möjligen hade en annan resultatbild kunnat tolkas och analyseras om intervjuerna hade kompletterats med de vägledningssökande ungdomarnas svar. Även om författaren till studien uppfattar att resultaten som presenteras erhållits genom att intervjupersonerna varit ärliga är det möjligt att en del av information erhålls utifrån det dessa var övertygade om att författaren till studien ville höra de svaren som gavs eller för att presentera sig själva på ett positivt sätt.

Det som är värt att nämna i detta sammanhang är bland annat att alla kvalitativa studier och följaktligen likaså de kvalitativa intervjuerna har en svaghet när det kommer till trovärdighet. De kvalitativa undersökningarna innehåller inte tillräckligt med forskningsdata så att dessa kan vara representativa och utgöra en generalisering för en större befolkningsgrupp läs yrkesgrupp, vilket är fallet med kvantitativa undersökningar. (Patel 2003)

17

6. Urval

Jag har valt att undersöka fyra vägledare som är verksamma i en stadsdel i Malmö stad samt jämföra på vilket sätt deras samtal med ungdomar genomförs.

För att uppnå syftet med mitt arbete har jag valt att undersöka två vägledare med studie- och yrkesvägledarutbildning samt två med annan utbildningsbakgrund Urvalet har skett med tanke på att detta område representerar de delar av den verksamhet som har väckt mitt

intresse. Valet av en annan stadsdel skulle vara mindre representativt då servicefunktionerna i de olika stadsdelarna varierar.

6.1 Avgränsning

I början var tanken att enbart undersöka ungdomsvägledares verksamhet vid en av Malmös stadsdelar och deras arbetsmetoder på grund av att jag ville lära mig mer om på vilket sätt dessa arbetar med studie och yrkesvägledning och ungdomar utanför skolmiljön. Efter

noggrant övervägande valde jag att omvärdera detta ställningstagande och göra en jämförande studie istället.

Två av intervjupersonerna är utbildade och verksamma studie- och yrkesvägledare medan de övriga två är aktiva ungdomsvägledare. Alla fyra verkar inom samma stadsdel mot samma målgrupp. Studien har avgränsats till två individer från varje organisation i samma stadsdel. Med anledning av tidspress och tillgängliga resurser har undersökningen avgränsats till att gälla dessa fyra intervjupersoner.

18

7. Genomförande

I första skedet tog jag kontakt med respektive chef för verksamheterna och fick deras

samtycke till att genomföra intervjuer med anställda från respektive ungdomsverksamhet vid stadsdelen. Efter e-mail, telefonkontakt samt besök ett par dagar efter klartecken från

verksamhetscheferna var jag ute på de respektive verksamheterna för att undersöka vilka som skulle vara intresserade av att delta i intervjuer. Samma vecka bokade jag tid och plats till intervjuerna med intervjupersonerna. Undersökningsobjekten på AIC intervjuades enskilt i ett ostört rum på deras arbetsplats.

Undantaget var intervjuerna med ungdomsvägledarna där vi var tvungna att sitta i ett rum där människor ständigt kom in och inverkade på intervjun. Undersökningsobjekten reste sig vid ett tillfälle under intervjun för att hälsa på en ny kollega som precis hade börjat. Det gav mig tid till att samla mig och försöka summera intervjun för att se vilka frågor som behövde ställas om igen. Jag upplevde undersökningsobjekten som aktiva och engagerade under intervjuerna.

19

8. Teori

Det finns ett antal olika teorier som skulle kunna vara användbara inom det undersökta området men valet av teorier har gjorts utifrån undersökningens syfte.

Utifrån Lovén (2000) Kvalet inför valet presenteras faktumet att vägledningsteori är ett komplext fenomen där olika faktorer påverkar utförandet av vägledningen

(vägledningsmetodiken). Utifrån dessa vägledningsteorier härleds studie- och

yrkesvägledningen som kan förklara processen i den direkta väglednings- eller valsituationen. Lovén preciserar dock att dessa oftast är normativa modeller som utgår ifrån olika

tankemässiga ståndpunkter och därför inte enbart som många tror renodlade teorier.

Vägledningsteorier kan därför preciseras både som modeller, metoder och ståndpunkter som utgår samt inspireras av olika teoretiska perspektiv där överlappningen mellan de normativa modellerna och tankemässiga ståndpunkterna blir mer tydligare ju längre väglednings processen fortlöper. (Lovén 2000) Vidare påvisar Lovén att flera av dessa egentligen är utvecklade för att passa i samtal för exempelvis hjälpare, samtalsledare, psykologer, behandlingspersonal och arbetsförmedlare vid klient och patientsamtal.

Exempel på eklekticism inom vägledningsteorierna är Pevys (1998) och Egans (1986) vägledningsmodeller som i grunden utvecklats för att hantera mänskliga vardagssvårigheter exempelvis psykiska eller allmänna beteendesvårigheter i stort och inte specifikt för studie och yrkesvägledningen. (Lovén 2000) Vägledningsmodellen av Anders Engquist utgår i grunden ifrån Antonovskys (1991) Hälsans mysterium och dennes kommunikationsteori samt hälsobegrepp ”känsla av sammanhang” KASAM.

Antonovsky (1991) utgår i sin salutogena hälsoteori från vilka faktorer som orsakar och upprätthåller hälsotillståndet. Därigenom görs individernas tillvaro mer ”sammanhängande” om dessa komponenter i utforskandet och uppbyggandet av KASAM utgår ifrån begriplighet, hanterbarhet och mening. Meningsfullheten är enligt Antonovsky det viktigaste i KASAM.

20

Vidare klargör han att vår individuella strävan av sammanhang är en faktor som utvecklas tidigt i våra liv och är en förmåga som vi individuellt disponerar över i högre respektive mindre grad.

(Källa: Engquist 1997, s. 83)

Därför utvecklas vi bäst om vi via våra aktiviteter i ett livsloppsperspektiv utvecklar vår begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kring en situation, problematik. Därigenom blir vi som individer hjälpta att se den röda tråden genom att vi förstår situationen. Därefter kommer vi tycka det är meningsfullt att försöka hantera situationerna. Antonovsky menar vidare att meningsfullheten är det viktigaste i KASAM eftersom individen blir genom dessa steg varse om kontexten i synen kring sig själv och situationen och som gör att vi kan klara av den.

Engquist (1997) skriver i Om konsten att samtala att samtala att samtalsledarens förhållningssätt, strategi och taktik och mål är att hjälpa någon att beskriva sin aktuella

situation och att därigenom tydliggöra olika handlingsvägar. Vägledaren skall hjälpa personen att bli mer medveten om sin situation med möjligheter och begränsningar vilket kommer att öka verklighetsförankringen och känslan att själv kunna göra något åt sin tillvaro.

Genom att inleda samtalet lugnt med lite kallprat för att vidare övergå till mer positiva utredande frågor visar vägledaren den andre personen att man är intresserad av dennes situation. En positiv känsla hjälper personen att se sina kommande behov och önskemål som grund för viktiga val. Syftet är här att personen ska bli mer självgående och därför bara behöva kontakt vid behov om ens alls. Målet med samtalet är då att genomföra den beskrivna strategin - vilket handlar om attitydförändring enligt principen handling före insikt.

21

De olika typerna av samtal går in i varandra och ska därigenom öka samtalsledarens förståelse för vad det är denne gör. Samtalet innefattar enligt Engquist tre delar:

förhållningsätt, strategi och taktik. (Engquist 1997)

Förhållningssättet handlar om den attityd, inställning och anda i vilken ett samtal förs. Här är bekräftelsen och en dialog där de styrande värderingarna utgår från att båda parter påverkar vad man ska tala om och att värderingar är olika men inte rätt och fel. Strategin handlar om i vilken ordning man tar olika frågeområden. Här gäller det att 1) definiera problemet, 2) klargöra tidigare lösningsförsök, 3) Beskriva målet och 4) Göra upp en plan. Eller ännu enklare uttryckt arbeta med frågorna NU? VILL? HUR? Taktiken eller mönstret handlar om frågemetodiken. Med hjälp av öppna frågor; Hur? Vad? Vill du utveckla? försöker

samtalsledaren åstadkomma en så detaljrik beskrivning som möjligt av strategins olika områden, såväl fakta som känsla. En bra handledning stimulerar till ökad självständighet genom att den handledde uppmuntras till att tänka själv, finna egna lösningar, fatta egna beslut och dra egna slutsatser. (Engquist 1997)

Det vägledande samtalets huvudsyfte är att skapa utgångspunkter för framsteg, ökad förståelse och positiv utveckling. Vägledningen ska hjälpa till att klargöra problemen och att med analys och förståelse hjälpa den handledde fram till nya lösningsidéer och försöka förutse deras konsekvenser. Studie och yrkesvägledaren hjälper alltså den sökande att ta fram sitt eget kunnande och att själv fatta genomtänkta och medvetna beslut. (Engquist 1997)

Samtalet mellan vägledningssökande och vägledare har bl.a. Gunnel Lindh (2007) i sin avhandling Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen forskat om. Forskningen har i första hand fokuserat vad som är bra respektive mindre bra i vägledning och

vägledningssamtal. Vilka är de yttre respektive inre faktorerna som formar samt påverkar vägledningen och vägledningssamtalet? Lindhs forskning visar att några av faktorerna är den yttre påverkan i form av lagar och förordningar, utbildningssystem och tidsramar samt de individuella kontexterna såsom förväntningarna, önskningarna och förmågorna. (Lindh 2007)

Samtalet i detta fall vägledningssamtalet är en situation där individen, samhället och dess institutioner möts. Via dessa möten kommer olika röster till tals. Lindh har försökt att kartlägga syftet med vägledningen och det mötet som sker genom ett samhälleligt/

22

institutionellt perspektiv. Samtalet har då kunnat se olika ut beroende på de röster som gör sig hörda och då särskilt den sökande. (Lindh 2007)

Alla vägledningssamtal startar inte i en problemidentifiering utifrån den enskilda individens perspektiv. Rena informationssamtal förekommer och samtalen är av olika

karaktär. Även om varje samtal är unikt ingår det i de flesta samtal följande huvudområden i den samtalsmodell vägledaren i de flesta fall använder sig av; nuvarande situation,

motiv/intresse för utbildningar, yrken/ arbeten, önskad gymnasielinje, yrken, arbeten, och utbildningar efter alternativa gymnasielinjer. Den sökande skall känna en trygghet då denne kommer in för besök hos vägledaren. I de flesta fall berör processen dock mer existentiella problem vilka visar sig i de sökandes projekt. Med projekt menas här Lindhs tolkningar av aktörernas innebörd med sina handlingar. (Lindh 2007)

Projekten fungerar oftast väl ihop eftersom bådas projekt går ut på att hantera problem av mer personligt slag då både den sökande och vägledaren är inställda på att ge respektive ta emot information om utbildningar, yrken och arbeten utifrån den sökandes frågeställningar. Dock krävs det i något fall att den sökande är envis med sitt projekt då denne endast serveras från vägledarens sida med generell information snarare än att informationen är individ

anpassad. Detta för att vägledaren i fråga inte har lärt sig tolka den sökandes signaler med sina samtidiga samtal. (Lindh 2007)

Då vägledningen i de flesta fall är svår att mäta resultatet av i förhållande till de kommunala riktlinjerna, lämnas ett stort utrymme för vägledarens professionella och personliga tolkningar. Utbudet av information har ökat dramatiskt. Eleverna matas med information i större utsträckning än tidigare. Skolans, i många fall, alltför otydliga

förberedelse inför eleverna framtida val gör att dessa ovetande går miste om betydelsen av valen. Många känner sig osäkra och utelämnade. Den sökande blir kvar med en slags

kompromiss eftersom vägledaren saknar klara riktlinjer och måste ständig prioritera bland en stor mängd relevant information sett till den sökande på den relativt korta tid som står till förfogande. (Lindh 2007)

Hägg & Kuoppa (2007), delar samtalet i tre faser. Genom dessa tre faser i samtalet är det klienten som är huvudpersonen. Modellen är kort och enkel att följa. Fas 1 är att klargöra situationen ur klientens perspektiv. I fas 2 är det tänkt att man ska vidga perspektiv och sätta

23

upp mål. Slutfasen 3 innebär att man ska göra upp en handlingsplan, utvärdera och ge stöd gör genomförande. (Hägg & Kuoppa 2007)

Inledningen av vägledningssamtalet kan preciseras som ett samtal där den ena parten uppträder både som person och som företrädare för ett företag, ett yrke eller en institution” Det som skiljer samtalet från det privata samtalet är att det finns en formell ansvarsfördelning mellan de båda parterna. Detta är då något som saknas i det privata samtalet. Dessutom finns det formella krav på den ena parten att ha mer kunskaper inom något speciellt område samt samtals färdigheter. Vidare skall denne ha erfarenheter av att vara samtalsledare i det

professionella samtalet. Den som leder samtalet har alltså en bestämd funktion, och ska vara kunnig inom det område som denne företräder. Denne ska också ha samtals färdighet att kunna föra samtalet på ett sätt som är lämpligt för uppgiften. Detta genom att leda ett

klargörande och lyhört samtal för att få grepp om berättelsen via formulerandet av planer och valet av strategier för handlingarna. (Hägg & Kuoppa 2007)

På grund av sin funktion har samtalsledaren därigenom en annan maktposition än den person som denne möter. Vidare ska samtalsledaren ha förmågan att vara personlig utan att vara privat, och använda samtalstiden på ett sätt som är till nytta för den andre. Skillnaden mellan professionella samtal kan beskrivas i en samtals trappa, där skillnaden kännetecknas av djupet i dessa, och där det översta trappsteget är det ytligaste och de nedersta djupaste:1. Service 2. Information 3. Undervisning 4. Vägledning 5. Psykoterapi (Hägg & Kuoppa 2007)

24

9. Resultat

Resultatdelen kommer att presenteras som följer. De första fyra frågorna som behandlar arbetsuppgifter, kommer att redovisas under kapitlet arbetsuppgifter. Fråga nummer fem, med tillhörande underfrågor, kommer att redovisas under kapitlet arbetsmetoder. Frågorna är ställda på ett sådant sätt att fråga fem med underfrågor skall leda intervjupersonen mot frågan om användning av metod. Fråga nummer sju och åtta samt elva med tillhörande underfrågor kommer att redovisas i kapitlet bemötande. Den första frågan är tänkt som en introduktion till själva intervjun, och är därför obesvarad i den empiriska undersökningen. På grund av att områden som arbetsuppgifter, arbetsmetoder och bemötande går in i varandra har det varit svårt att skilja dem åt i resultatredovisningen utan att påverka förståelsen av innehållet. Denna komplexitet avspeglas till en viss del även i resultatredovisningen.

I redovisningen kommer intervjupersonerna att benämnas med förkortningenIP och turordning för intervjupersonerna, t.ex. IP1, för den studie- och yrkesvägledare som jag intervjuade först samt IP 2 för min andra intervju, och så vidare.

9.1 Arbetsuppgifter

IP 1 och 2 är utbildade studie- och yrkesvägledare vid Malmö Högskola och Stockholms Universitet. De har sin anställning som arbetsmarknadssekreterare vid den undersöka stadsdelen, att arbeta med ungdomar 18 - 24 år, inskrivna vid AIC sen en längre tid. ”Få ut dem på banan.” (IP 1) I uppdraget ingår att hitta vägar till självförsörjning via studier eller arbete i samarbete med stadsdelens arbetssökande ungdomar eller de som uppbär

försörjningsstöd och som är inskrivna vid AIC.

IP 1 uppger att de huvudsakliga arbetsuppgifterna omfattar allt, från samhällsinformation till uppfostran, emellanåt ren vägledning, genom bland annat gruppvägledning, individuell vägledning, rådgivning, coachning samt attityd omskapande arbete. Han försöker hitta lösningar för ungdomarna som behöver information och som saknar de rätta kontakterna,

25

tipsen och trixen för att gå vidare i sitt beslutsfattande. ”När ungdomarna bearbetat sina attityder kan man börja jobba med dem och de blir mera självgående, men det tar så olika långt tid” (IP 1)

Enligt intervjupersonen går det inte att kräva beslutsfattande av ungdomarna om dessa saknar förförståelse. Därför arbetar han mycket med information mot ungdomarna samt mot arbetsgivare, arbetsförmedlingen, fristående arbetsmarknadsprojekt, praktiker, studier, utbildningsanordnade.

IP 2 uppger att de huvudsakliga arbetsuppgifterna består i att verka som processledare för ett av de större projekten vid AIC. ”Se till att samverkningsprocessen, deltagarinsatser går framåt. Extremt viktigt uppdrag att ha”. (IP 2) Uppdraget går ut på att se till att

samverkansprocessen med den nya personalen, som kommer från kommunen och

arbetsförmedlingen, försäkringskassan och region Skåne går framåt. Projektet riktar sig mot den målgrupp som står långt från arbetsmarknaden, för att få dem att närma sig

arbetsmarknaden genom att jobba med alla tänkbara hinder som individen kan tänkas ha. Därmed anser IP 2 att han inte innehar ett rent studie- och yrkesvägledare uppdrag utan mer generellt ett ledareuppdrag. I detta ligger planering och ansvaret för projektverksamheten där vägledningen förekommer både enskilt och i grupp och utgör ett av tillvägagångssätten för att komma förbi de hindren som individen eller gruppen har för att närma sig arbetsmarknaden. ”Även om rent konkret jobbar som studie- och yrkesvägledare likt många gör så har man nytta av framförallt samtalsmetodiken.” (IP 2)

IP 3 studerar internationella migrationer och etniska relationer vid Malmö Högskola medan IP 4 är utbildad socionom med magisterexamen och har bland annat också läst kriminologi, psykologi, fred – och konfliktkunskap samt könsrelaterat våld i vid Lunds Universitet och Malmö Högskola. ”Vägleda dem och få in ungdomarna i arbetsmarknaden.” (IP 3) I sin anställning vid en av Malmös stadsdelar arbetar dessa som ungdomsvägledare.

Ungdomsvägledarnas arbetsuppdrag omfattas av tre huvudområden. Dessa är att stötta och hjälpa hemmahörande stadsdelsungdomarna från 16 år upp till 25 till att hitta vägar till meningsfull fritid mot arbete och ge stöd till utbildning.

IP 3 uppger att de nuvarande huvudsakliga arbetsuppgifterna är mångsidiga och att det gäller att vara flexibel i ens arbetssätt och likaså hur man utför dem. Närmare preciserat går dessa ut på att få in ungdomar i fritidsaktiviteter som är givande och förankrade i det faktum

26

att man verkar mot en meningsfull fritid. Denna aktivitet skall vara utvecklande och

disciplinerande. Han försöker komma åt ungdomarna via olika sportaktiviteter, turneringar. Ungdomsvägledaren låter ungdomarna ha stor inflytande vid utformningen och

genomförandet av dessa verksamheter, genom bland annat ungdomsråden som IP håller i. Dessa har också arbetsmarknadsgrupper där ungdomarna tränas i förhållningssätt,

presentation muntligt som skriftligt samt hur man kommer till och behåller ett jobb. IP 3 uppger att ungdomsvägledarna fungerar som ett ungdomscentrum, sett till att de lär ut hur man hittar nya och behåller befintliga nätverskontakter runtom om i stadsdelen och speciellt inom Malmö. Ungdomsvägledarna verkar också ut mot fyra högstadieskolor där man försöker komma åt ungdomarna som inte syns och hörs vanligtvis, men likaså behöver uppmärksamhet och stöd i sin utveckling. Likaså arbetar dem varierande ned grupper med enbart kill-

tjejgrupper eller specialanpassade grupper av olika slag.

IP 4 uppger att de huvudsakliga arbetsuppgifterna går ut på att informera, vägleda, stödja och erbjuda stadsdelens ungdomar från 16 – 25 alternativ till en meningsfull fritid. Detta gör ungdomsvägledarna vid mötesplatserna genom olika projekt och evenemang samt via olika aktiviteter exempelvis: tjejmässa, estradpoesi, med mera. De samarbetar mycket med

Arbetsförmedlingen och har speciella öppettider då ungdomar kan boka tid i förväg eller bara komma in och möta dem eller en handläggare från AF för att få stöd med att söka arbete och utbildning. Likväl försöker ungdomsvägledarna länka ungdomarna och följa med på möten till andra ungdomsaktörer exempelvis AIC, fristående arbetsmarknadsprojektaktörer, vägledning centrum med mera som verkar inom samma stadsdel och vänder sig till samma målgrupp.”Att stödja någon och ge dem så mycket information man har om det de är intresserade av eller det gäller.”( IP 4)

9.2 Arbetsmetoder

Vi måste då, vid AIC, först jobba bort den känslan så att de kanske kan välja att vara här istället än att direkt säger nej och stopp till allting. Det går ett tag innan man har kommit igenom det här stadiet. (IP 1)

En av paradoxerna sett till vägledningsteorierna som IP 1 och 2 pekar på, bygger

27

De är tvingade och då har de mycket mer att jobba med än när ungdomarna går och söker hjälp själva. Då är de öppna för den hjälpen som finns men blir de tvingade mer eller mindre för att ha rätt till en ekonomi så har man helt andra förutsättningar.

IP 1 använder sig av en lösningsfokuserad metod som gynnar ungdomarna som individer. Han försöker att inte lägga svaret i munnen på eller tala om för ungdomarna vad det är de ska göra. Genom information och öppna frågor, papper, penna, ibland tavla för att visa på

sammanhanget försöker han använda vägledningssamtalet och vägledningsmötet för att få ungdomarna att komma fram till vad det är de själva vill göra. Detta är något som IP 1 upplever vara svårt då han sitter med verktygen, tipsen och lösningarna.

IP 2 använder Gunnell Lindhs samtalsmodell och tycker den är bäst utav många arbetsmetoder sett till vägledningen som denne följer i sitt arbete. Denne arbetar därför mycket med speglingar, sammanfattningar, utmaningar. Det är ett sätt att konfrontera på ett respektfullt sätt den sökande. Man tar upp det man hör, motsägelser, det man pratar om exempelvis agerande i förhållande till det man säger att man vill göra och så exempelvis personen i fråga uppger att denne vill studera men sitter framför studie- och yrkesvägledaren för femte gången efter att ha börjat läsa en kurs och hoppat av. Därför är det viktigt att man jobbar med att påvisa på tänkbara motsättningar. Arbetsmetoden omfattar många olika moment, coachning, pep talk, motivationssamtal, upplysning med mera. IP 1 uppger att de olika deltagarinsatserna, exempelvis allt från samtalserier som socialsekreterarna vid AIC håller i till gruppvägledningsinsatser med väldigt mycket inslag av studiebesök, mycket övningar måste vara väl planerade och förankrade från hennes sida som ledare. Hon jobbar med planering, lednig, strukturering, av personal och deltagarinsatser som processansvarig för ett av de större projekten vid AIC samtidigt som denne är studie- och yrkesvägledare.

IP 3 använder sig väldig mycket av lösningsfokuserad, metod vid vägledning, coachning samtal för att ungdomarna kommer oftast med något hinder som de vill bli hjälpta för. ”att man inte daltar, snarare raka rör där man helt enkelt säger som det är” (IP 3) Likaså använder sig denne av KASAM metoden för att därigenom lyfta fram ungdomarnas goda sidor, få dem att upptäcka själva att de kan helt enkelt. Många gången exempelvis om man inte har jobbat så är man osäker, och då gäller det att denne förbereder individen så bra som möjligt. De flesta ungdomarna sitter på svaren själva men de har vågat inte testa dem eller blivit utmanade enligt IP 3. Verktygen som intervjupersonen använder vid samtalen är dokumenterandet av

28

personens utveckling och som denne kan följa. Han försöker att inte lägga på något som ungdomen själv inte vill för då kommer det att falla enlig honom.

IP 4 använder sig av MI-metoden. I denna metod använder samtalsledaren öppna frågor, lyssnar, förklarar reflektivt, bekräftar och sammanfattar för att bygga upp en kontakt till ungdomarna och länka dem till samarbetspartners.

9.3 Bemötande

När IP 1 träffar en ungdom första gången försöker han inte tänka mycket utan samla information genom att ställa öppna frågor som ska utgöra en grund till kartläggningen som upprättas och administreras av denne. Vem är jag? Vad har jag med sig? Hur tänker jag? Dessa är frågor som hjälper att ringa in och för att få en så någorlunda klar bild som möjligt. Inför andra mötet är det ganska klart vad ungdomarna vill och då är det bara att sätta igång dem. Ifall de saknar insikter om sig själva får de träffas mer kontinuerligt, men målet är att ge ungdomarna en plattform att stå på så att de kan gå vidare. Genom att ta hjälp av journalerna är det liksom en backspegel där denne plockar upp vägledningstråden igen och ser hur de tänkt sen förra gången. Vad har hänt, vilka steg har denne själv tagit? Vad kan vägledaren göra för vederbörande? Vad kan ungdomen själv göra för att fokusera och hitta sitt spår? För att komma till det stadiet måste de jobba mycket med attityderna hos ungdomarna. Det är ibland stora barriärer där de måste prata om och igenom allting innan de ens börjat vägleda. Exempelvis; Hur fungerar det på en arbetsplats, familjesituationen, den sociala situationen, kulturkrockar, förväntningar, skyldigheter, rättigheter, innan dem ens är på spåret att prata om deras roll i det egna livet. ”Ju mer de förstår ju lättare är det att ta beslut.” (IP 1)

När IP 2 träffar en person första gången så försöker denne vara förbered inför samtalsmötet genom att läsa det som AIC redan vet om personen. Detta för att vägledningssamtalet som den vägledningssökande medverka i egentligen är det enda medan IP 2 å andra sidan har och kommer ha fler vägledningssamtal. Därför ska vägledningssamtalet fokusera kring och handla enbart om den vägledningssökande. Vidare betyder det mycket för denne att det är individen själv som driver sin egen process och att det blir den sökande som håller i bollen. Detta för att denne inte vill gå in och erbjuda någon hjälp som den vägledningssökande inte efterfrågar utan hjälp till självhjälp är den grund som IP 2 uppger att denne står på.

29

Därför försöker denne emellan varje möte ta ett litet bryt från det som denne gjort innan och rensa huvudet lite så att denne kan verkligen fokusera på den som kommer och vara i tid, samt ta emot.

När IP 3 och IP 4 träffar en ungdom första gången försöker de vara förberedda inför mötet genom att kolla upp ringa och skriva ned information. IP 3 försöker ha ett positivt klimat med högt i tak. Väldigt många av mötena med ungdomarna är spontana möten via ”drop - in” tider. Till dessa möten måste ungdomsvägledaren vara väl förberedd och känna vad som finns sett till ungdomarna för att kunna ge ungdomarna kvalitetstid samt snabb och effektiv hjälp, stöd som möjligt. Förberedelse är därför att ha kännedom om utbudet för ungdomarna när det kommer till meningsfull fritid arbete eller utbildning.

30

10. Analys

Analysen har gjorts på följande sätt. Författaren har genom kodningsprocessen skrivit ner kort vad varje intervjupersonen har svarat på varje fråga och sammanfattat detta i ett försök att hitta överensstämmelser/differenser. Därigenom har författaren delat in sammanfattningen i rubriker. Utifrån denna sammanställning har det framkommit olika kategorier. Tillsammans med utvalda citat här nedan har jag redovisat dessa kategorier i examensarbetet.

Kodningsprocessen kallas för kategorisering och finns beskriven i Dalen (2008). I analysen nedantill blir därför presentationen liknande den tidigare i resultatdelen. Syfte till detta är från författarens sida att läsaren i viss mån ska kunna följa och härleda resultatmaterialet samt se varifrån analysen kommer ifrån och hur har använts i analysen.

10.1 Vägledning

Utifrån Lovén (200) påverkas vägledningen av olika teoretiska och normativa faktorer i grunden. Detta blir tydligt då intervjupersonerna uppger att de huvudsakliga arbetsuppgifterna är: vägleda, informera, stödja samt erbjuda alternativ. Studie- och yrkesvägledarna

verksamma vid AIC uttrycker klart och tydligt att målet med deras verksamhet är individernas det vill säga de vägledningssökandes väg till självförsörjning som kan härledas till Lovéns teoretisering kring vägledningsmodeller. Grunden finns för att individerna ska behjälpas i att hantera vardagssvårigheter exempelvis självförsörjning, genom vägledning mot studier eller arbete. För att uppnå detta krävs också samarbete med andra aktörer verksamma inom samma område som exempelvis; myndigheter med mera. Därför ingår det i deras arbetsuppgifter att upprätthålla kontakten med dessa myndigheter. ”Så att vad vi gör är väldigt brett område kan jag säga. Så det är inte ren vägledning det är så mycket mera” (IP 1)Dessutom är IP 2

processansvarig ledare för ett av de större projekten vid AIC samtidigt som denne är studie- och yrkesvägledare.

31

I det ligger planerande och uppläggsmässiga ansvaret för

projektverksamheten där vägledningen förekommer både enskilt och i grupp och utgör ett av tillvägagångssätten för att komma förbi de hindren som individen eller gruppen har för att närma sig arbetsmarknaden. (IP 2)

Den gemensamma nämnaren i de huvudsakliga arbetsuppgifterna är vägledningen mot utbildning eller arbete samt samarbetet med andra aktörer och myndigheter. Valfriheten är något som IP 3 och 4 särskilt betonar då det gör deras arbete mycket lättare. De

vägledningssökande uppsöker de på frivillig basis. ”Jag upplever att arbetet är viktigt, vi fyller en viktig funktion då vi har möjlighet att nå ungdomar på ett annat sätt än kanske

myndigheter.”(IP 3)

10.2 Arbetsmetoderna

Genom den processen arbetar man för att stötta individen i att lära känna sig själv, och lära känna världen runt omkring för att därigenom kunna göra bra och väl underbyggda val. (IP 2)

Utifrån Lovéns (2000) teoretisering kring eklektisk kan IP 1 och IP 2 val av metoder analysmässigt knytas till teoriska användningen i praktiken då IP 1 använder

lösningsfokuserad metod ”Jag får gå runt och informera tills personen får en liten aha upplevelse.” ( IP 1) IP 2 använder det bästa utav många metoder men i grunden är det

Gunnell Lindhs samtalsmodell. Engquist (1997), Antonovskys (1991), Lindh (2007) redogör för att målet med metodvalet är att påvisa sammanhanget för de vägledningssökande

ungdomarna genom ett respektfullt samtalande där vägledaren reflekterar innan, under och efter kring sig själv. Likväl menar dessa författare samt Hägg & Kuoppa (2007) att man ska, som vägledare och samtalsledare i metodtillämpningar i vägledningen ställa frågor så att information kan samlas för att bygga vidare på.

Därigenom ska vägledaren, samtalsledaren enligt dessa hjälpa den sökande att göra denna information begriplig och identifierbart genom att den sökandes ökade självkännedom mot en eventuell hjälp till själhjälp - lösning. IP 1 och IP 2 informerar och ställer öppna frågor för att genom vägledning erbjuda alternativ mot utbildning och arbete mot självförsörjning.

Därigenom försöker de fokusera för att hitta spår och skapa en begriplig framtidsbild med hjälp av vägledningspersonen. ”Ungdomarna är dåligt orienterade om hur omvärlden och

32

arbetsmarknaden fungerar och som i de flesta fall har en dålig skolunderbyggnad samt saknar slutbetyg”(IP 1)Verktygen som de använder sig av är: dator, telefon, penna, papper, tavla.

IP 3 använder sig av den lösningsfokuserade metoden KASAM. Genom den försöker denne finna sammanhang och påvisa de positiva sidor hos individerna för att därigenom utmana ungdomarna i att tänka i nya banor om sig själv och omgivningen istället för att enbart fokusera på det som inte funkar. ”De flesta ungdomarna sitter på svaren själva men de har vågat inte testa dem eller blivit utmanade”( IP 3) Likväl som IP 4 använder MI metoden där denne lyssnar reflektivt, ställer öppna frågor bekräftar och sammanfattar under mötet. Metodanvändandet anser ungdomsvägledarnas underbygger deras vilja att bygga upp personlig kontakt genom ungdomscentrat med de vägledningssökande ungdomarna.

Därigenom kan man informera, erbjuda de alternativ till studier eller arbete. Verktygen som de använder sig av är: dator, telefon, penna, papper.

Den gemensamma nämnaren i intervjupersonernas val och användning av arbetsmetoderna är eklekticismen utifrån vilka teorier metoderna härstammar så som Lovén (2000) påpekar samt det salutogena utifrån Antonovskys (1991) i dessa metoder. Ur denna mångfald av teorier har lösningsfokuseringen varit den gemensamma nämnaren i dessa sett till

intervjupersonerna där grunden utgörs ifrån individen samt samtalet, i samspel med lyssnandet. Verktygen är också en gemensamma vid allas metodanvändning med en särskiljning där IP 1 också använder tavlan ibland samt att IP 4 använder metod intervju metoden.

Hägg & Kuoppa (2007), påtalar att samtalsledaren genom sin funktion företräder en profession, myndighet, institution. Därigenom innehar denne en maktposition. Lindh (2007) teoretiserar likaså att vägledningssamtalet är ett möte där individen och samhället möts genom ett samhälleligt/ institutionellt perspektiv. Vidare teoretiserar Hägg & Kuoppa (2007), att samtalsledaren ska inneha förmågan att vara intim (personlig) utan att vara (distanserad) privat, samt använda vägledningsmötet och samtalstiden på ett sätt som är till nytta för den andre.

Komplexiteten i vägledningsteorierna och det faktum att dessa därigenom påverkar studie och yrkesvägledarnas metodik, överensstämmer med IP 1 och IP 2: s skildringar angående

33

dessas val av vägledningsteori och därigenom tillämpningen av arbetsmetoden. ”En av

paradoxerna med vägledning är att, den bygger på frivillighet, men ungdomarna som kommer till AIC gör inte det på frivillig basis.”( IP 1) Därigenom kan intervjupersonernas val av arbetsmetoder härledas till Lovéns (2000) skrivning om påverkansfaktorer där detta blir uppenbart utifrån denna teoretisering då faktumet av ofrivillig vägledning vid AIC är studie- och yrkesvägledarnas vardag enligt dem själva.

Snarare är individen oftast kallad av personal som arbetar och det blir en annan typ av samtal då det oftast är AIC som kallat till samtal. Det blir en helt annan typ av samtal.Om vi skulle ha suttit på ett vägledningscentrum skulle ingen ha kommit. (IP 2)

Ungdomarna som kommer till AIC gör inte det på frivillig basis utan är snarare tvingade, exempelvis utav försäkringskassan, för att ha rätt till ekonomiskt underhåll. ”Gör du inte som jag säger får du inga pengar” (IP 1) IP 1 och IP 2 anser att de därigenom har mycket mer att jobba med än när ungdomarna går och söker hjälp själva tycker de. IP 1 och 2 anser att ungdomarna är mer öppna för den hjälp som finns men blir tvingade mer eller mindre för att ha rätt till en ekonomi. Som studie- och yrkesvägledare är förutsättningar att arbeta

annorlunda då dessa måste få bort den tvingande känslan så att ungdomarna kanske kan välja att vara delaktiga än att direkt säger nej och stopp till allting. Detta kan härledas till Lindhs (2007) teoretiserande att alla vägledningssamtal inte startar i en problemidentifiering utan snarare utifrån mer individuella existentiella perspektiv och problem vilka yttras i vägledarens och den vägledningssökandes handlingar.

”Nu måste du göra något och personen ifråga själv har inget intresse av att lösa just den situationen är snarare väldigt trött och omotiverad och vill lösa en annan situation. Det går ett tag innan man har kommit igenom det här stadiet.”(IP 2)

10.3 Bemötande

Utifrån Antonovskys (1991) kommunikationsteori kan man koppla intervjupersonernas förberedelser som ett försök till begriplighet att inför vägledningssamtalen finna

hanterbarheten för att därigenom påvisa meningsfullheten vid relationskapande och bemötandet av de vägledningssökande ungdomarna. ”Jag försöker alltid förbereda mig så mycket som möjligt innan”(IP 4)

34

”I arbetet som arbetsmarknadssekreterare skapas relationer till de sökande ungdomarna, och med relationer uppkommer också förtroende som ibland öppnar upp helt andra områden. Ibland måste vi prata om och igenom allting innan vi ens börjat vägleda. Exempelvis; Hur fungerar det på en arbetsplats, familjesituationen, den sociala situationen, kulturkrockar, förväntningar, skyldigheter, rättigheter, innan vi ens är på spåret att prata om deras roll i det egna livet. Jag tänker inte så mycket utan samlar information genom att ställa öppna frågor som ska utgöra en grund till kartläggningen.” (IP 1)

Utifrån Engquist(1997) samtalsmodell och Antonovskys kommunikationsteori kan man härleda intervjupersonernas förhållningssätt, strategi och taktik och mål inför och under bemötandet av de vägledningssökande ungdomarna. Det är för vägledaren att påvisa för samtalspartnern att man är intresserad för dennes situation. Detta kan grundläggas i

intervjupersonernas vilja att hjälpa ungdomarna att beskriva deras situation och därigenom tydliggöra så att dessa själv ska kunna göra något åt sin tillvaro. ”att man inte daltar, snarare raka rör där man helt enkelt säger som det är”Citat från IP 3 Likaså kan bemötandet likställas med att personerna utmanas enligt Antonovskys (1991) inför, under och på väg mot just beslutsfattande genom ökad självkännedom.

Intervjupersonernas bemötande kan analyseras genom förhållningssätt och inställning i de samtal som förs enligt Engquist (2007). Detta då samtalet i sig utgörs av de bemötande och styrande värderingarna som i detta fall utgår från att både studie- och yrkesvägledarna, ungdomsvägledarna samt ungdomarna påverkar tillsammans vad dessa ska tala om. Genom Engquist (1997) kan intervjupersonernas bemötande strategi stimulera ungdomarna till ökad självständighet. Därigenom uppmuntras dessa till att tänka själv, finna egna lösningar, fatta egna beslut och dra egna slutsatser. Fokuseringen inför och under bemötandet samt efter samtalet leder vidare till att intervjupersonerna enligt Engquist (1997) hjälper ungdomarna att ta fram deras eget kunnande och beslutsfattande som är i sig vältänkta och förankrade. Fokuseringen blir på ungdomen som blir vägledd.

Inför vägledningssamtalet funderar jag på vad som kan tänkas komma upp samt vad denne själv kan ha för projekt, och vad som kan tänkas vara tänkbart. Därför försöker jag emellan varje möte ta ett litet bryt från det som jag gjort innan och rensa huvudet lite så att jag verkligen kan fokusera på den som kommer och vara i tid, samt ta emot. (IP 2)

35

Utifrån Lindhs (2007) forskning samt Hägg & Kuoppa (2007) teoretisering kring

samtalsledares funktion och maktposition kan man påvisa att bemötandet hos IP 1 och IP 2 i jämförelse med IP 3 och IP 4 påverkas i hög grad av lagar och förordningar.

Arbetsförmedlingen och många andra myndigheter servar åldersgrupper som är över 18 men är man exempelvis 16 år så kan det bli svårt. Likaså om de saknar arbetserfarenhet eller överhuvudtaget inte kommer in på utbildningar för att de hoppat av innan. Då är det knivigare att göra en effektivare resa. ( IP 3)

Detta utgör ramverket för kallelsen till vägledningen hos AIC samt deras arbetsmetod och bemötande i den bemärkelsen att man försöker få ungdomarna att se på mötet och bemötandet som något nytt genom att informera. Detta då kallelsen samt bemötandet i vägledningen inte sker på frivillig basis utan snarare enligt myndighetssystem och lagar samt i individuella kontexten såsom förväntningar, önskningar och förmågor både hos vägledarna och

intervjupersonerna gör sig gällande. Här går IP 1 och IP 2 emot Lindhs (2007) krav på att de vägledningssökande ska känna trygghet inför mötet med dessa på grund av att initiativtagarna till mötet är AIC i representation av en myndighet, intuition än ungdomarna själva. Utifrån Lindh (2007) fungerar IP 1 och IP 2 bemötande av ungdomarna väl ihop eftersom det går ut på att hantera problem av mer personligt slag då studie och yrkesvägledarna och ungdomarna både är inställda på att ge respektive ta emot information om utbildningar, yrken på vägen mot självförsörjning. ”Det blir väldigt mycket att jag jobbar med speglande, öppna frågor, i ett försök att få personen att liksom se på situationen från olika håll.”( IP 2)

Hägg & Kuoppa (2007) kan också kopplas till detta då, enligt de, en samtalsledare skall ha samtalsfärdigheter för att kunna föra samtalet på ett sådant sätt som är lämpligt för

bemötandet, i detta fall att den vägledningssökande finner vägar till självförsörjning via arbete eller utbildning inför formulerandet av planer och valet av strategier för genomförande. Följden blir utifrån Lindh (2007) då att ungdomarna i bemötandet samt i

vägledningssituationen blir utlämnade åt sig själv och de yttre faktorerna som påverkar deras studie och yrkes val i första hand är detta kravet från myndigheter och intuitioner. Därigenom jämförelsevis är inte fallet sådan hos ungdomsvägledarna vid ungdomscentrumet. ”Vi fyller en viktig funktion då vi har möjlighet att nå ungdomar på ett annat sätt än kanske

36

De gemensamma nämnarna i bemötandet är journalläsning, förberedelse där majoriteten av intervjupersonerna ansåg detta vara en viktig del inför och under bemötandet av ungdomarna samt att vara i tid och ta emot. ”Gäller att hänga med i utvecklingen sett till ungdomar” (IP 3) De andra gemensamma nämnarna i bemötandet är att samtliga intervju personer uppger att de försöker lära känna personen innan de börjar med vägledningen. Därigenom leder detta till att de skapar relationer till de vägledningssökande ungdomarna innan, under och efter självaste vägledningen genom att fokusera på just ungdomarna. Likaså försöker intervjupersonerna komma till samtalet utan förutfattade meningar samt under samtalet vara självreflekterande genom att tänka på attityder innan och under samtalet. Något som särskiljer bemötandet är att vägledningen sker på frivillig basis hos ungdomsvägledarna medan fallet inte är så vid AIC. ”Det är annorlunda att jobba med människor som är tvingade.”(IP 2)

Informationsgivandet var likaså en röd tråd i mötet med samtliga intervjupersoner vilket kan kopplas till Lindhs (2007) tankar om att mängden av information som de

vägledningssökande matas med ständigt ökar och detta kräver därigenom en prioritering och avvägning om hur mycket information som kan lämnas i varje enskild vägledningssituation från vägledarens sida där dessa. (Lindh 2007)

Det är något som man fortlöpande utvecklar och hänger med när så mycket förändras snabbt exempel på detta är ungdomsgrupper som fanns för fem år sen inte är samma som dem är idag. Likaså ungdomssamtalen och vad som är populärt bland ungdomarna. Därför gäller det om man arbetar med ungdomar att hänga med i utvecklingen.( IP 3)

37

11. Diskussion

Selander & Selander (2007) kan kopplas till hur IP 1 och IP 2 förbereder, bemöter samt bearbetar vägledningssamtalet genom frågorna som de ställer i hopp om att utröna alternativvägar tillsammans med de vägledningssökande. Därigenom vill dessa skapa en djupare förståelse hos både sig själva och ungdomarna i de olika relationsbyggena i vägledningssamtalen. Franson & Jonnesgård (2009) kan härledas till att studie- och yrkesvägledarna som en professionsgrupp innehar en specifik kunskapsbas sett till vägledningen som är svår att efterlikna .

Genom Holm (2009) kan man återkoppla till intervjupersonernas egen självreflexion, kännedom i bemötandet och utförandet av arbetsuppgifterna. Genom att IP 3 och IP 4 har tryggheten i sig och i sin profession, vägleder de trots avsaknad av behörighetsgivande vägledarexamen. Nelson – Jones (2005) kan knytas an till IP 2:s eklektiska val av teori, och samtalsmodell då han försöker, utifrån självrannsakan innan och under vägledningssamtalet förstå klientens, inre referensramar samt använda sig av speglingar.

Peavys (1998) konstruktivistiska vägledningsmodell, kan knytas till samtliga

intervjupersoner arbetsmetoder, bemötande samt de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Detta då intervju personerna vägleder ungdomarna och innehar en undersökande likväl professionell relationsskapande förmåga. Tydligast blir det hos IP 1 och IP 2 då dessa har mer kontinuerliga vägledningssamtalet med de inskrivna ungdomarna vid AIC och därmed innehar mer tid att undersöka, samla på sig vid vägledningen inför ungdomens vidaregång ifall relationskapandet lyckas. Lalander & Johansson (2007) talar också i samma anda om denna teoretisering kring ungdomsgruppers identitetsskapande och att dessa i allt högre och snabbare grad influeras av teknik och trender som kommer och går. Något som vi som vägledare enligt Gåsstes (1996 red.) måste ta till oss och föra ut i vägledningen.

I Välfärdsrådets rapport (2006) kan IP 3 konstaterande härledas kring de faktorer varför ungdomarna står utanför systemet ibland och därigenom har allt svårare att göra sig hörda och

38

komma in. Likväl som Anders Gullberg & Martin Börjesson (red) 1999 också kan påvisas i

IP 1, 2, 3;s utsagor kring ungdomars attityder och hur verkligheten lagmässigt ser ut för dem i

samhället och arbetslivet som stort samt vad dessa kan erbjuda dem för hjälp.

I Lundahl Lisabet (2010 red.) kan härledas till samtliga intervjupersoners arbetsuppgifters villkor och vägledningens struktur kan kopplas till de olika teorierna som samtliga

intervjupersonerna härleder sina arbetsmetoder - vägledningsmetoder utifrån. Likaså de attitydförändringar som dessa jobbar med innan eller under självaste vägledningen kan påvisas vara sammanhängande med ungdomarnas kön, mognad, etnicitet, sociala bakgrund med mera. Jag har i denna diskussion gjort litteraturkopplingarna utefter resultatet samt jämförelser i mellan utbildade samt icke utbildade vägledare verksamma i ungdomsgruppen.

Det finns en hel del forskning om området vägledning och ungdomar men inte större undersökningar om just vägledningen i jämförelse med frivilligt eller ofrivilligt deltagande i vägledningen samt betydelsen av studie- och yrkesvägledareutbildningen. Därför föreslår jag detta som ett område för vidare forskning.

Sammanfattningsviss har min avsikt varit undersöka och jämföra vilka arbetsmetoder vägledarna använder sig av och om dessa skiljer sig? Dessutom ville jag undersöka vilka deras huvudsakliga arbetsuppgifter var och på vilket sätt dessa bemöter de

vägledningssökande ungdomarna? Jag fann att studie- och yrkesvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter och mål var att vägleda och därigenom få ut ungdomarna på arbetsmarknaden eller mot studier för att göra de ekonomiskt självförsörjande. Ungdomsvägledarnas

huvudsakliga arbetsuppgifter var att hjälpa ungdomarna samt erbjuda dem alternativ till en

meningsfull fritid men likaså till studier eller arbete. Vägledarna använder likartade

arbetsmetoder vid vägledningssamtalen och likaså att dessa i bemötandet av ungdomarna

förbereder sig innan mötet och försöker lära känna personerna innan de börjar vägledningen. Valfriheten är det som är skillnaden i bemötandet då vägledningen vid AIC inte är frivillig medan den är det på ungdomscentrat. Resultatet påvisar därigenom skillnaderna mellan ungdomscentrat och AIC där vägledningen bedrivs.

Undersökningens resultat tycker jag ha väckt frågan ”om vägledning kan bedrivas under tvång?”. Enligt intervjupersonerna är det ett faktum där dessa individer befinner sig på en arbetsplats som bedriver detta. Det som blev så uppenbart i intervjuerna med