Malmö högskola
Lärandet och samhället
Barn unga samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng på grundnivå
Hur blir barn med Downs syndrom bemötta
i förskolan och skolan/särskolan?
How do the children with Down syndrome get treated in preschool
and school/special school?
Linn Persson
Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare
Barn- och ungdomsvetenskap Slutseminarium 2011-11-07
Examinator: Jonas Qvarsebo
3
Sammanfattning
Det här examensarbetet fokuseras på Downs syndrom. Jag valde att undersöka bland annat hur barn med syndromet blir bemötta av personal och andra barn när de börjar i förskolan och skolan/särskolan och hur personalen anpassar verksamheten för att barnet ska trivas. Vidare undersöktes hur pedagogerna i de olika verksamheterna går tillväga för att ha ett bra samarbete med hemmet. Jag har även tagit reda på vem det är som bestämmer om det handikappade barnet ska gå integrerat i vanlig klass eller om han/hon börjar i särskolan.
Jag använde mig av en kvalitativ metod. Fyra personer blev intervjuade med hjälp av penna och papper. Trattekniken användes med först öppna frågor, för att sedan gå över till mer privata frågor (om intervjupersonen accepterade det). Efter alla intervjuer var det dags att transkribera svaren.
Resultatet och slutsatsen var att barnen i undersökningen blev positivt bemötta av alla i verksamheten där de gick/går. Ett gott samarbete med hemmet får de genom att använda sig utav en loggbok där både personalen och föräldrarna kan skriva små notiser till varandra. De som bestämmer om barnet ska gå i vanlig klass eller särskola är i första hand föräldrarna. Elevhälsan gör en bedömning av barnet i fyra olika delar, den kan föräldrarna sen använda som underlag när de bestämmer vart deras barn ska gå.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
2. Syfte och frågeställningar ... 8
3. Disposition ... 9 4. Forskningsöversik ... 10 4.1 Historik……….…………...………10 4.2 Samhälle/Skola ... .10 5. Metod ... 17 5.1 Metodval ... 17
5.2 Urval och genomförande ... 18
6. Resultat ... 20 7. Analys ... 25 8. Diskussion……….28 Referenser ... 29 Bilaga 1 ... 31 Bilaga 2 ... 32
7
1. Inledning
I det här arbetet fokuseras det på barn med Downs syndrom och hur de blir bemötta i förskolan och skolan/särskolan. Anledningen till att jag ville undersöka detta område är för att många som börjar skolan stöter på olika svårigheter, det gäller inte minst de barn som är i behov av särskilt stöd. Av det skälet är det viktigt att forska om hur dessa barn tas emot i de olika skolverksamheterna Det kan vara intressant för de som studerar eller arbetar med specialpedagogik att läsa detta examensarbete.
Jag har alltid varit intresserad av specialpedagogik, så det kändes naturligt att skriva om någon sort av handikapp. Downs syndrom har jag alltid varit nyfiken på, så det känns kul att kunna undersöka ämnet.
Enligt Lpfö är detta mål viktigt för integrering av handikappade barn i en vanlig barngrupp :
”Arbetslaget ska föra fortlöpande samtal med barnets vårdnadshavare om barnets trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal” (Lpfö 98, reviderad 2010:13).
Det är skillnad på förskola och skola på så sätt att i förskolan behöver inte de handikappade barnen vara på samma nivå som de andra barnen. På förskolan är alla barn i olika utvecklingsfaser, vilket gör att det blir lättare för de handikappade barnen att gå integrerat när de inte måste vara i någon specifik utvecklingsfas för att klara av förskolan. När de börjar skolan kommer det plötsligt ett tempo som gör att barnen måste vara på ett speciellt ställe i läroboken samtidigt som de andra kompisarna, annars finns det en stor risk att han/hon halkar efter.
Skolan ska ha som mål att vara en social gemenskap som uppmuntrar eleverna till att lära och att de även ska känna trygghet. Skolan ska sträva efter att eleverna ska vilja lära sig och utveckla sitt tänkande och sin kunskapsutveckling. Skolan har, så som hemmet, en viktig roll i att utveckla elevernas självkänsla och att de ska känna personlig trygghet. Alla elever har rätt att utvecklas, känna glädje av att övervinna svårigheter och att göra framsteg i sin utbildning och med sig själv (Grundsärskolans läroplan:7).
8
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka hur barn med Downs syndrom blir bemötta när de börjar förskola och skola/särskola. För att besvara syftet ska jag använda mig av intervjuer med personal från en förskola och en särskola, samt intervjua föräldrar som har barn med Downs syndrom.
Preciserade frågeställningar
Hur blir barnen bemötta när de börjar förskola och skola/särskola?
Vem bestämmer om barnet ska gå i vanlig skola eller särskola?
Hur jobbar verksamheten och hemmet för att ha ett så bra samarbete som möjligt?
9
3. Disposition
I nästa avsnitt följer en forskningsöversikt som är indelad i två kategorier: historia samt samhälle och skola. Därefter kommer metoddelen som innehåller metodval och en diskussion kring de olika metoderna som valdes under arbetets gång. Resultaten av intervjuerna visas i kapitlet efter metoddelen. I följande avsnitt visas en analys av intervjuerna där de kopplas till litteratur och det sista kapitlet innehåller en diskussion där frågeställningarna kopplas till intervjuerna. Barn med Downs syndrom och hur de blir bemötta i förskolan och skolan/särskolan kommer att stå i fokus och löper som en röd tråd genom arbetet.
10
4. Forskningsöversikt
I det här examensarbetet fokuseras det på en huvudfråga som handlar om hur det går till när barn med Downs syndrom börjar förskolan och skolan/särskolan och hur de blir bemötta. I litteraturen nedan kommer först ett avsnitt om historiken bakom Downs syndrom och därefter följer litteratur som är relevant till avsnittet om samhälle och skola.
4.1 Historik
Människor med Downs syndrom har funnits i alla tider och i alla kulturer. Man kan finna många tavlor med barn och vuxna med Downs syndrom i kyrkor redan på 1400-talet. Läkaren som gav namnet på syndromet hette John Langdon Down och var verksam i London på 1800-talet. Han var väldigt påverkad av Darwins utvecklingsteorier och John trodde att syndromet berodde på en ”återgång till en lägre stående mongolisk ras”. Detta gjorde att människor ända fram till våra dagar kallade syndromet för mongolism. Enligt de senaste forskningsresultaten i Holland kan åldrandet hos människor med Downs syndrom börja redan vid 35-40 års ålder. I kromosom 21 finns en gen som är förknippad med ålderförändringar i hjärnan, demenssjukdom. En sådan förändring är Alzheimers sjukdom. Personer med Downs syndrom löper större risk att drabbas av Alzheimers och i undersökningar har man sett att det hos ett fåtal personer går att se tecken på demensutveckling redan vid 35 års ålder (Gotthard, 2007:194).
4.2 Samhälle och skola
I socialtjänstlagen finns det regler om förskola och skolbarnsomsorg. Enligt dessa regler ska barn med behov av särskilt stöd få plats i förskola, fritidshem eller skolbarnsomsorg. Verksamheten ska utformas så att barnets speciella behov blir tillgodosedda så att barnet får stöd i sin kommunikativa utveckling. Det kan ske exempelvis genom att förskolan bygger upp sin personalgrupp eller att man fixar speciella resurser (Annerén m.fl 1996:154).
Utvecklingssamtalets syfte är att utveckla eleven. Det som ligger fokus i samtalet är elevens situation och behov. För att samtalet ska fungera är eleven tvungen att få möjlighet att
11
formulera sina känslor och önskemål om hur han/hon tycker att verksamheten fungerar i förskolan eller skolan. I grundskoleförordningen står följande om utvecklingssamtal (Olsson & Olsson, 2007:95):
Läraren ska fortlöpande informera eleven och elevens vårdnadshavare om elevens skolgång. Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare samtala om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. På begäran av elevs vårdnadshavare ska läraren som ett komplement till utvecklingssamtalet lämna skriftlig information om elevens skolgång. Sådan information får dock inte ha karaktären av betyg (Grundskoleförordningen, 7 kap. 2 § 2000:1108)
Arvidsson betonar att vi alla är lika och att alla människor med handikapp har rätt att leva ett normalt liv tillsammans med andra i samhället och att familjer med barn med handikapp ska kunna leva som andra familjer. Samhället menar att barn med handikapp har rätt till att växa upp i hemmet, eftersom det är familjen som har den avgörande betydelsen för barnets utveckling (1996:38).
Annerén skriver att det sedan år 1986 finns regler om att skolan som är till för barn och ungdomar med utvecklingsstörning också är skriven i samma lag som alla andra, skollagen. Särskolan är till för de barn med utvecklingsstörning som inte bedöms kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål. Ifall barnen har syn-, hörsel- eller talskador kan de gå i specialskola. Särskolan följer sin egen kursplan och är indelad i grundsärskolan och träningsskolan. Grundsärskolans kursplan ligger nära grundskolans, men skiljer sig genom en anpassad studiesituation och studietakt. Ibland kan elever tillhöra särskolan, men gå i vanlig grundskoleklass (1996:170).
Förskolan eller skolan har stora möjligheter att hjälpa barnet till en mer positiv utveckling och samverkan med andra barn och vuxna. Här ställs krav på bemästrande och känslomässig och social kompetens. Samtidigt är det här barnet möter professionella vuxna som kan hjälpa det i samspelet. Det hänger på oss om vi kan tillföra barnet nya positiva samspelserfarenheter eller om vi lägger mer sten på bördan (Kinge, 2000:25)
12
Vernersson menar att något som är mycket viktigt i frågan om inkludering är lärarens roll. Vilken sorts attityd läraren har till elever i behov av särskilt stöd, kan ses som avgörande om eleven inkluderas eller exkluderas. Saker som påverkar pedagogens attityd är exempelvis tillgång till bra undervisningsmaterial, kunskaper om olika metoder att undervisa och tid för att ge stöd. Om eleven blir inkluderad i en grupp betyder det att han/hon blivit accepterad och kan delta aktivt i positivt samspel (2002:23).
Skolan har ett stort ansvar och det är att ge alla elever möjlighet att utvecklas och bli demokratiska och socialt medvetna samhällsmedborgare. Vernersson poängterar att det finns några punkter som måste följas och det är följande: Undervisningen ska utformas så att eleverna får det särskilda stöd och hjälp som de behöver, anpassa resursfördelningen och stödåtgärderna till den värdering av elevernas utveckling som lärarna gör, hjälpa elever som behöver särskilt stöd och slutligen samverka för att göra skolan till en god miljö för lärande (Vernersson, 2002:28).
Särskolans lägre elevunderlag och elevernas olika förutsättningar ger anledning till olika klass- och gruppsammansättningar. Ibland finns anledning att låta eleven få sin undervisning inom grundskolan – eleven integreras. Särskolan skiljer sig från grundskolan i inlärningsförmåga och skolprestationer. Därför skall läroplanen för den obligatoriska särskolan vara vägledande. Ur kursplanerna hämtas de moment som svarar mot elevens förutsättningar. Det skall vara naturligt för alla att undervisningen bedrivs på olika nivåer och att de som kräver speciellt stöd eller på annat sätt tillrättalagd skolsituation också får detta. Vid all integrering av särskoleelever i annan skolform skall personalen vara uppmärksam på attityder till särskoleeleverna och aktivt verka för goda relationer (Skolverket, 1994:19).
I en rapport från RBU ”Habilitering – på vems villkor” framgick att många föräldrar inte är nöjda med habiliteringens insatser. 139 familjer med handikappade barn var med i studien och större andelen var missnöjd med kvalitén på logopedernas och specialpedagogernas insatser. Mest nöjda var föräldrarna med sjukgymnasternas och arbetsterapeuternas arbete (Sandberg, 2009:129).
13
Vernersson menar på att de senaste tio åren har skolan utökats med yrkesgrupper som inte fanns i så stor utsträckning förr. Speciellt elevassistenterna har ökat, eftersom det finns så många barn i behov av särskilt stöd som har blivit integrerade i den vanliga klassen. På så sätt har specialläraren blivit färre i antal (2002:67).
Förskolans uppdrag är att ”erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet” (Lpfö 98, 2006:8)
Skollagen 2:a kap. 3 § säger att: Förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver.
Skollagen 2:a kap.9 § säger att: Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola eller fritidshem, om inte barnens behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt.
Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats enligt första stycket.
Kommunen skall verka för att barnen utnyttjar den anvisande platsen och informera föräldrarna om verksamheten och syftet med denna.
(Sandberg, 2009:19)
Det är viktigt för barn att skapa en relation till en vuxen som inte är föräldern, i detta fall pedagogen. Av relationen till pedagogen kommer självkänsla, kompetens och gruppsamvaro Att lära känna fler vuxna ger barnet fler individer att identifiera sig med. Förskolan är en plats där varje barn kan leka och utvecklas i lugn och ro, samt får stöd efter sina behov. Pedagogen ser barnet som blir bekräftat och uppmuntras att utvecklas (Öhman, 1997:17).
Skolverket gjorde en undersökning om hur olika kommuner arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Procentsatsen inom parentes visar andelen kommuner som uppgett att de jobbar med de olika punkterna.
Särskild undervisning av speciallärare/specialpedagog under viss tid i veckan (80 %)
Eleven ingår i ”vanlig” klass/grupp och får handledning av specialpedagog (80 %)
14
Tillgång till assistent i klassrummet (70 %)
Extra lärarresurs i klassrummet (58 %)
Särskild undervisningsgrupp mer än 50 % av tiden (20 %)
Anpassning av klasstorlek (20 %)
Integrering i grundsärskolegrupper (10 %) (2008:45)
En förskolestudie om samspel mellan åtta 4-åringar med lindrig utvecklingsstörning och jämngamla kamrater utan utvecklingsstörning visade att barnen med lindrig utvecklingsstörning lekte ensamma (40 %) eller inte lekte alls (36 %) oftare än de andra barnen. Parallell lek förekom i mindre omfattning (13 %) och den resterande delen (11 %) var social lek. Enligt författarna hade barnen med utvecklingsstörning svårt att ta kontakt med sina kamrater och var endast delvis delaktiga i gruppaktiviteter. Detta kan förklaras med att många barn med utvecklingsstörning har svårigheter att gå in i en gruppaktivitet och att skapa kamratskap. En del av barnen har dessutom mer erfarenhet av att umgås med vuxna (Sandberg, 2009:176).
Barn som inte bedöms kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav på grund av en utvecklingsstörning ska tas emot i grundsärskolan om föräldrarna lämnar sitt medgivande (Skollagens 7:e kapitel, § 5). En elev som kan nå målen i grundskolan med stödinsatser ska inte lämna grundskolan för att börja i särskolan. Beslutet att låta ett barn börja i särskolan får långtgående och livslånga konsekvenser för det enskilda barnet och därför måste en utförlig och noggrann utredning göras innan. Att barnet har Downs syndrom innebär inget undantag från behovet av en noggrann utredning.
Utredningen kan komma fram till att barnets intellektuella funktionsnedsättning inte motsvarar den psykiska utvecklingsstörning som krävs eller att det borde vara möjligt för barnet att nå grundskolans mål trots sin utvecklingsstörning. Barnet har då inte rätt att gå i särskolan. Om utredningen kommer fram till att barnet har rätt att gå i särskolan så används utredningen som underlag för beslutet om eleven ska följa grundsärskolans kursplaner eller placeras i träningsskolan. Eftersom också båda föräldrarnas skriftliga
15
medgivande krävs för att barnet ska skrivas in i särskolan, så kan utredningen avbrytas om det står klart att båda eller en av föräldrarna anser att barnet inte ska gå i särskolan.
Fyra utredningar skall göras för att bidra till en helhetsbedömning av om barnet har rätt att lämna grundskolan. Då görs en psykologisk (avgör om barnet har en utvecklingsstörning), medicinsk (ska ge en bild av barnets hälsa och bör så långt som möjligt klargöra medicinska orsaker till barnets svårigheter), social (ska visa om barnets svårigheter kan ha orsaker utanför skolan som påverka möjligheten att lära och klara skolarbetet) och pedagogisk bedömning (ska avgöra om barnet har förutsättningar att nå kunskapsmålen).
Efter utredning kan barnet erbjudas plats i särskolan och föräldrarna kan välja att acceptera inskrivningen eller inte. Om föräldrarna medger det så fattar särskolans styrelse sedan beslut om att barnet ska tas emot i särskolan. Särskolans styrelse beslutar också om barnet skall placeras i grundsärskolan eller träningsskolan. I grundsärskolan går barn med lindrig utvecklingsstörning (IQ mellan 55 och 70 enligt Wechslerskalan). I träningsskolan går barn som inte kan gå i grundsärskolan. Föräldrarna kan när som helst ta tillbaka sitt medgivande till särskola och ändra sig till grundskola, även efter att barnet har börjat i särskolan. (http://www.svenskadownforeningen.se/om-downs-syndrom/utbildning/sarskola)
En förutsättning för att barn ska kunna ha inflytande och påverka sin vardag är att de är delaktiga. Det är också viktigt att barns handlande tas på allvar av de vuxna. När vuxna har framgång med att fånga barns perspektiv ökar möjligheterna att barn upplever sig som förstådda och delaktiga. När barn upplever att deras tillvaro blir respekterad genom att vuxna ser och hör dem, när deras intressen och avsikter samt att deras sätt att förstå världen på bemöts och bevaras på ett respektfullt vis, då har barn inflytande och är delaktiga (Sandberg, 2009:204).
Ett bra samarbete mellan föräldrarna och förskolan, skola/särskola är viktigt. Det är bra om personalen kan förstå föräldrarnas uppgift av att ta hand om ett handikappat barn och ha förståelse för deras oro och bekymmer inför framtiden. Det bästa vore om det finns en speciell kontakt- eller resursperson som kan få all viktig information, så föräldrarna slipper upprepa sig. Personalen måste visa att de tar situationen på allvar och är noggrann vid tillsyn av barnet, annars kan de inte förvänta sig att föräldrarna ska kunna slappna av och känna sig
16
trygga när barnet inte är hemma. I vissa fall kan föräldrarna få professionellt stöd för att bearbeta sina problem. (Asmervik m.fl. 2001:337)
Sandberg betonar att de första åren i en människas liv är en betydelsefull period för att ge barnet en god start i livet. Det finns en betoning på lek och lärande i de första åren av ens liv som är till grund för senare utveckling i livet. För att alla ska kunna utvecklas och att lära sig att vara delaktiga behöver alla barn få fysiska behov som mat, vila, omvårdnad, rörelse och sömn tillfredsställda. Kontakt och samspel, samt stimulans och möjligheter att utveckla alla sinnen behövs också. Barnen har ett behov av att kunna skratta, gråta och få sina känslor bekräftade. De behöver kunna leka ifred, samtidigt som de får vägledning och struktur av pedagogerna. Barnen måste också leka med andra barn och ingå i olika sociala och kulturella gemenskaper. Vissa barn behöver dessutom särskilt stöd i vardagen för sin utveckling och för att lära (2009:17)
17
5. Metod
5.1 Metodval och metoddiskussion
I det här arbetet används en kvalitativ metod, eftersom den metoden handlar om resultat och information i form av berättelser från respondenterna. Intervjufrågorna ställdes efter trattekniken, vilket innebär att intervjun börjades med stora öppna frågor, för att så småningom gå över till mer specifika (Patel & Davidson, 2003:74).
Det har gjorts intervjuer med specialpedagoger och föräldrar för att kunna få svar på frågorna. Intervjuerna har skett på en förskola där det går en flicka med Downs syndrom och på en särskola, där det har intervjuats en specialpedagog från varje verksamhet. Det har även varit intervjuer med två stycken familjer som har barn med Downs syndrom. Intervjuerna har gjorts med papper och penna, därefter har materialet transkriberats.
Det är viktigt att förbereda intervjupersonerna, anser Gillham. De behöver veta i förväg vilket ämne man kommer be dem att tala om. De måste först kunna avgöra om de godtar ämnet och vill prata om det. En annan anledning till att de vill veta ämnet i förväg, är för att de vill vara förberedda och ha tänkt ut vad de kan berätta för dig. Det hjälper verkligen intervjuaren. Man ska helst ge ut ett informationsblad, så att de känner till alla punkter som intervjun kan tänkas innehålla (Gillham, 2008).
Forskningsintervjun är en interpersonell situation. Det är ett samtal två personer har om ett ämne som är av gemensamt intresse. I intervjun skapas kunskap i mötet mellan intervjuaren och intervjupersonernas synpunkter. Samtalen med intervjupersonerna är vanligen det mest engagerade stadiet i en intervjuundersökning. Den personliga kontakten och de ständigt nya insikterna i intervjupersonernas livsvärld gör intervjuandet till en spännande och berikande upplevelse (Brinkmann & Kvale, 2009:139).
Kvalitativa intervjuer har oftast en låg grad av standardisering vilket betyder att respondenten får utrymme att besvara frågan med egna ord. Syftet med att intervjua efter en kvalitativ metod är att upptäcka egenskaper hos respondentens livsvärld (Patel & Davidsson, 2003:78) och vad han/hon har för berättelser att dela med sig av, som längre fram kan hjälpa dig göra ett bra arbete.
18
Brinkmann och Kvale redogör för att vissa intervjupersoner tycks vara bättre än andra. Goda intervjupersoner är samarbetsvilliga och välmotiverade, samt de är vältaliga och kunniga. De är uppriktiga och konsekventa, de ger kortfattade och ordentliga svar på intervjufrågorna, de ger sammanhängande redogörelser och motsäger inte hela tiden sig själva, de håller sig till intervjuämnet och irrar inte bort sig. Goda intervjupersoner kan ge långa och livliga beskrivningar av sin livssituation. I slutändan är det alltid intervjuarens uppgift att motivera intervjupersonerna att få kunskapsrik information från vilken intervjuperson som helst (Brinkmann och Kvale, 2009:181).
5.2 Urval, genomförande och forskningsetiska överväganden
Urval
Innan examensarbetet påbörjades var det bestämt vilka platser som skulle besökas och att två specialpedagoger, en på förskola och en på särskola, skulle intervjuas för att få så mycket information som möjligt. Eftersom de arbetar annorlunda på de olika verksamheterna skulle det vara intressant att få veta hur de arbetar med barnen. När det var bestämt att två föräldrar med barn med Downs syndrom skulle intervjuas resonerades det på så sätt att det är intressant för läsaren att få en inblick i hur det är att ha ett speciellt barn och hur det går för honom/henne i förskolan och skolan/särskolan.
Genomförande
Det är viktigt att ringa personen som ska intervjuas och bestämma tid och plats för intervjun, samt berätta vad informationen kommer att användas till. Vid mötet är intervjuaren tvungen att fylla i resten av informationen. Enligt Patel och Davidsson ska man börja intervjun med neutrala frågor, för att sen gå in lite djupare. Man kan även avsluta intervjun med neutrala frågor, exempelvis kan man fråga om respondenten har något att tillägga som inte kom upp under själva intervjun (2003:73). Efter intervjun och alla svaren var givna var det dags att transkribera empirin.
19
Forskningsetiska överväganden
Innan intervjuerna med respondenterna påbörjas är det viktigt att stärka att de svar som de kommer att ge ut endast är till för examensarbetet samt att inga namn eller andra uppgifter kommer att finnas tillgängliga i arbetet. Intervjuaren måste även tänka på att visa ett genuint intresse och förståelse, så att inte respondenten tolkar det som att de döms eller kritiseras (Patel & Davidsson, 2003:70–71).
Det är väldigt viktigt att vara försiktig med personliga frågor. Eftersom det handlar om ett funktionshinder är det viktigt att inte tränga sig på allt för mycket. I början ställdes det väldigt allmänna frågor och sedan gick det över till mer privata frågor när respondenten gav tillstånd till det.
Här nedan finns skrivet några av de viktigaste punkterna inom forskningsetik:
Deltagarna ska få en rättvisande och begriplig beskrivning av undersökningsmetoderna och undersökningens syfte.
Deltagarna ska ha möjlighet att när som helst ställa frågor om undersökningen och få sina frågor sanningsenligt besvarade.
Deltagarna ska upplysas om att de när som helst kan avböja att delta eller avbryta sin medverkan utan negativa följder.
Deltagarna ska vara säkra på att deras anonymitet skyddas. Av den färdiga rapporten ska det inte vara möjligt att kunna identifiera vare sig förskola/skola, lärare eller elever/barn.
20
6. Resultat
I undersökningen intervjuas Sandra med dottern Elina (8 år), Tove med sonen Alexander (8 år), specialpedagogen Marianne som jobbar på förskola och specialpedagogen Agnes som jobbar på särskola. Namnen är fingerade.
Förskola
Specialpedagogen Marianne berättar om en flicka med Downs syndrom som går på hennes förskola och är integrerad i barngruppen. Hon heter Fanny och är sex år gammal. När hon inskolades var hon ett år gammal och väldigt liten. Marianne säger att de inte gjorde inskolningen på något speciellt sätt, utan allt gick till som vanligt. Fanny har ett dagsschema med bilder på vad som kommer hända under dagen – samling, fruktstund, leka ute osv. För att det ska gå lättare för Fanny att kommunicera använder sig pedagogerna utav Tecken som stöd, som de även har lärt de andra barnen. När de sitter och äter mellanmål kan ett barn teckna ”Vill du skicka smöret till mig?” Då blir hon glad att ett barn kan teckna med henne på ett språk som hon kan.
Det som kan vara svårt med att ha ett barn med Downs syndrom i barngruppen är att i detta fall har Fanny svårt med det sociala. Hon är intresserad av att ta kontakt, men det är svårt och ibland händer det att hon gör det på ett aggressivt sätt. Hon puttar de andra barnen eller tar en leksak från ett annat barn. Fanny har ibland egna arbetsstunder där hon arbetar med olika saker, som exempelvis det sociala. Hon sitter med en pedagog och en kompis där de spelar spel och tränar på turtagning och socialt samspel.
För att ha ett bra samarbete med hemmet använder de sig utav daglig kontakt med föräldrarna när de lämnar och hämtar Fanny. De brukade ha en bok där de skrev saker i, men eftersom föräldrarna aldrig läste den så slutade de använda den.
Fanny kan lätt bli distraherad när det händer för mycket runt omkring henne. Ute i hallen finns det tre platser bakom avdelningens dörr och resten på andra sidan dörren. Fanny hade tidigare på det sistnämnda, men det blev för intressant att sno mössor från de andra barnen eller att puttas, så hon fick en plats bakom dörren i stället och det funkar mycket bättre. Där är hon mer ifred och har bara två kompisar att titta på.
21
Efter förskolan kommer hon antagligen att börja särskola. Det är upp till Elevhälsan att göra en utvärdering på Fanny och se vart hon bäst passar in. Vårdnadshavarna har också ett stort inflytande på vart deras dotter hamnar.
Maja började som resursperson till Elina när hon var 5 år gammal. Till en början var de två som arbetade som resurser, men sen gick den andra resursen på mammaledighet. Innan Maja började arbeta på Elinas förskola jobbade hon på en annan förskola med en pojke. Då hon jobbade med honom var hon ny i rollen och lärde sig mycket av det. Den erfarenheten tog hon sen med sig när hon började på Elinas förskola. För Maja kändes det bra att den andra resurspersonen arbetade kvar, eftersom hon fick många bra tips av henne och kunde se hur hennes och Elinas relation var uppbyggd. Det tog ett tag innan Elina och Maja hade skaffat sig en bra relation. I början testade Elina henne mycket och försökte spela ut pedagogerna mot varandra. Hon tycker därför att det är viktigt att alla pedagogerna är konsekventa och har samma förhållningssätt.
I början arbetade de mycket med samspelet som inte var så bra. Elina valde att enbart samspela med vuxna eller att leka själv, eftersom det var lättare för henne. Maja samarbetade mycket med specialpedagogen och de kontaktade tillsammans specialpedagogiska myndigheten som kom och gav dem konkreta tips i hur de kunde hjälpa Elina i samspelet, som exempelvis lekkompisar och lekgrupper, samtidigt som pedagogerna försökte ta ett steg tillbaka. Hela tiden hände det små framsteg och Elina har nu sett vinningen med att leka med andra kompisar. Rutiner är väldigt viktiga för Elina, både i förskolan och nu i skolan. Fasta rutiner för toalettbesök, skriva i hennes dagbok och stunder för enskild språkträning. Hela dagen är strukturerad så att alla barn känner igen rutinerna. På morgonen har de massage, samling och genomgång av dagen.
Nu när Elina går i skolan samspelar hon mycket bättre med andra barn, men behöver bli stöttad av en vuxen ibland. För att Elina ska utvecklas så mycket som möjligt tycker Maja det är viktigt att alltid ligga steget före henne och att vara tydlig med vilka förväntningar som hon har på Elina. Hon vill ge henne utmaningar och uppgifter som ligger på rätt nivå för henne, ge henne ansvar och lyfta henne i klassen. Maja har ett bra samarbete med både specialpedagog, övriga pedagoger i arbetslaget och föräldrar på skolan. Hon har ett väldigt bra samarbete med Elinas familj och de har en dagbok där de skriver vad som händer under dagen och morgondagens schema. Maja och Elinas mamma träffas varje dag och pratar om dagen som
22
gått. Tre gånger/termin har de möte tillsammans med specialpedagog, mentor och pedagoger då de gör upp ett språkträningsschema och går igenom vad alla ska arbeta med för att hjälpa Elina i sin utveckling. Maja upplevde skolstarten för Elina väldigt positiv. Elina hade med sig många kompisar från förskolan som kände henne väl. Självklart undrar barn ibland, men då är det viktigt att vara ärlig och berätta hur det ligger till. Elina är absolut en i gruppen och lika betydelsefull som alla andra.
Skola och särskola
Elina gick i vanlig förskola. Hon gick där ett år längre (på grund av flyttning till innan stad) för att lära känna alla kompisarna som hon sen skulle börja i förskoleklass med. Nu går hon i första klass i grundskolan och är åtta år. Hon klarar av att gå där med hjälp av samma resursperson som hon hade i förskolan, så hon känner henne och är trygg med. För Sandra var det självklart att Elina skulle gå i vanlig skola.
”Vi var och besökte särskolan i vår kommun och de var väldigt trevliga, men vi kände att Elina hade mer att lära i en vanlig skola. Hon är mycket intresserad av bokstäver och av att skriva. Hon tittar på de andra och ser vad de gör, sen härmar hon dem”.
Sandra berättar att de aldrig har ångrat beslutet att ha Elina i en vanlig klass, hon lär sig mycket och kan snart läsa helt. Sen får de se hur länge hon hänger med de andra, men hon går kvar så länge hon kan. Elina trivs bra och är en i klassen. Personalen är mycket positiva till henne och det funkar utmärkt i skolan.
Elina är väldigt social och går lätt fram till nya människor och börjar prata. Hon samspelar bra med alla typer av människor. Sandra skrattar och säger ”Elina kan vara lite envis ibland, men det behöver nödvändigtvis inte bero helt på Downs syndrom”.
För att Elina ska utvecklas bra använder de sig utav stödtecken och Karlstadmetoden, som tränar språkutveckling samt hur bokstäver uttalas och låter. Var femte vecka har Sandra möte med skolfröken, specialpedagog, resursen och logopeden på skolan för att diskutera Elinas utveckling och hur de ska lägga upp lektionerna, samt vad de ska träna på hemma.
23
”Skolan var mycket positiv till att Elina skulle börja vanlig klass”. Hon avslutar och säger att handikappet aldrig har varit något problem, det som har varit svårt är att kämpa för Elinas rättigheter.
Alexander gick också på vanlig förskola och hade resursperson, men till skillnad från Elina så började han på särskola och han är också åtta år. Han har alltid samspelat bra med andra barn, både på förskolan, särskolan och på fritiden. Tove säger att hon brukar ringa särskolan 2-3 gånger i veckan och prata med dem om Alexander. De kommunicerar även genom hans kalender. Där skriver särskolan små notiser som Tove sen svarar på.
”Att Alexander skulle gå på särskola var något som kändes självklart och jag visste att han skulle få den hjälp han behöver. Vi är nöjda med vårt val av särskola och lärarna är helt underbara och han får ett stort stöd av alla. Alexander trivs bra i skolan och säger att han ska bli gympalärare när han blir stor”.
Om någon inte riktigt förstår vad Alexander säger, tar han tag i dem och går till det han menar eller så pekar han på det. Tove berättar ett exempel: ”En gång kom han fram till mig och sa ’Mamma, gaskush!’ Jag förstod inte vad han sa fast han upprepade det flera gånger. Efter ett tag gav han upp och pekade på storebror och morfar som satt med varsin glasstrut. Då förstod jag plötsligt att det var det han menade.” För att Alexander ska utvecklas på bästa sätt försöker de hjälpa honom genom att rätta hans ord, låta honom duka bordet osv. De försöker få honom att bli så självständig som möjligt.
Agnes berättar att det är Elevhälsan som först ringer till särskolan och berättar att det är ett barn på väg. Särskolan tar då kontakt med barnets förskola och kommer dit på ett besök. Innan barnet slutar har förskolan, särskolan och föräldrarna en överlämningskonferens då alla säger något om barnet, så att alla parter har koll på läget. Inskolningen börjar sedan på våren och barnet besöker särskolan någon gång i veckan med sina föräldrar eller en resurs. Inskolningen ser ut på samma sätt för alla barnen på särskolan. De tar olika bilder på barnet när han/hon är med på olika aktiviteter och får sedan med dem hem att titta på. De börjar sedan riktigt på hösten.
Innan skolstart ska det ha gjorts en bedömning på barnen. Fyra utredningar ska göras för att bidra till en helhetsbedömning av om barnet har rätt att lämna grundskolan. Det görs en psykologisk (avgör om barnet har en utvecklingsstörning), medicinsk (ska ge en bild av barnets hälsa och bör så långt som möjligt klargöra medicinska orsaker till barnets
24
svårigheter), social (ska visa om barnets svårigheter kan ha orsaker utanför skolan som påverka möjligheten att lära och klara skolarbetet) och en pedagogisk (ska avgöra om barnet har förutsättningar att nå kunskapsmålen) bedömning.
Rutiner som de har på särskolan är först och främst att de startar och avslutar dagen på samma sätt varje dag. De har idrott och alla de andra aktiviteterna på samma dagar, så att barnen har koll. Piktogram bilder sitter på väggen och ute i hallen så att barnen själva kan kolla och se vad som händer idag eller nästa dag. En kalender och en skriven sammanfattning av dagen följer alltid med barnen hem efter en skoldag.
Varje barn har en individuell utvecklingsplan som de arbetar efter. De tränar inte endast på det de inte kan, utan de försöker även förstärka de saker som de kan. Särskolan stävar efter att varje barn utvecklas optimalt. Speciellt material de använder sig utav är bland annat piktogram bilder, dokumentation varje dag med bilder till kalendern och tecken som stöd. Upptäcker de att de saknar något material, arbetar de på bästa sätt för att tillverka det själva. För de barn som behöver hjälpmedel att förflytta sig, kan lokalerna ibland vara för små. För att ha ett bra samarbete med hemmet använder de sig utav loggbok (kalendern), utvecklingssamtal en gång per termin och även telefonkontakt med föräldrarna.
25
7. Analys
I socialtjänstlagen står det att barn med behov av särskilt stöd ska få plats i förskola, fritidshem eller skolbarnomsorg. Verksamheten ska utformas så att barnets speciella behov blir tillgodosedda, exempelvis sa att barnet får stöd i sin kommunikativa utveckling (Annerén m.fl 1996:154). Både Elina och Alexander gick i vanlig förskola och hade varsin resurs. Båda familjerna är mycket nöjda med förskolorna och tycker att barnen fick starkt stöd och blev positivt bemötta.
Något som är viktigt för ett integrerat barn som Elina är lärarens roll. Vernersson menar att lärarens attityd kan vara avgörande till om eleven blir inkluderad eller exkluderad. Saker som kan påverka pedagogens attityd är tillgång till bra undervisningsmaterial, kunskaper om olika metoder att undervisa, samt tid för att ge stöd. På den sistnämnda punkten hjälper resursen läraren, på så sätt att läraren får mer tid till de andra barnen i klassen (2002:23).
Särskolans lägre elevunderlag och elevernas olika förutsättningar ger anledning till olika klass- och gruppsammansättningar. Ibland finns anledning att låta eleven få sin undervisning inom grundskolan – eleven integreras. Särskolan skiljer sig från övriga elever i inlärningsförmåga och skolprestationer. Därför skall läroplanen för den obligatoriska särskolan vara vägledande. Ur kursplanerna hämtas de moment som svarar mot elevens förutsättningar. Det skall vara naturligt för alla att undervisningen bedrivs på olika nivåer och att de som kräver speciellt stöd eller på annat sätt
tillrättalagd skolsituation också får detta. Vid all integrering av särskoleelever i annan skolform skall personalen vara uppmärksam på attityder till särskoleeleverna och aktivt verka för goda relationer.
(Skolverket, 1994:19)
Sandra är nöjd med sitt beslut att ha Elina i en vanlig klass. Hon anser att hon utvecklas mer där än i särskolan. Än så länge hänger hon med de andra klasskamraterna i skoluppgifterna med hjälp av sin resurs, men de får se hur långt det går. Hon går kvar så länge hon visar att hon klarar av det. Det var en självklarhet att Alexander skulle gå i särskolan. Han skulle få den hjälp han behöver och lärarna är underbara. Han trivs bra där och får ett stort stöd av alla. För att alla barnen på särskolan ska trivas och må bra, startar och avslutar de dagen på samma sätt varje dag. Idrott och andra aktiviteter har de på samma dagar så att barnen har koll. På väggarna sitter Piktogram bilder med alla dagens aktiviteter så barnen själva kan kolla vad som exempelvis händer efter rasten eller imorgon.
26
Både Elina och Alexander trivdes bra på sin förskola. De blev positivt bemötta av både pedagoger och barn som tyckte att det var roligt att de gick på vanliga förskolor. Eftersom de båda fick möjlighet till resursperson kunde de vara i barngruppen utan några problem och resursen fanns alltid där och kunde hjälpa dem. De fick stöd, omsorg och stimulans som de behövde. Förskolan hade också bra kontakt med föräldrarna och de kände sig trygga. Sandberg betonar att barn med behov av särskilt stöd har rätt att få plats i förskola. I första hand ska stödet ges i den barngrupp där barnet går. Barn behöver uppleva tillfredsställelsen det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och vara delaktiga, vilket betyder att varje förskola ska anpassa verksamheten efter varje barns behov. Förskolan ska också vara ett stöd för familjen och samarbeta så att barnet får möjlighet att utvecklas. (Sandberg, 2009:19). I undersökningen har alla barnen blivit positivt bemötta. På förskolan har de lärt barnen TSS (tecken som stöd) och några av dem tecknar till Fanny, det tycker hon är kul. I skolan är de positiva till att Elina går i vanlig klass och tycker att det funkar väldigt bra. Alexander trivs bra på särskolan och få mycket stöd och hjälp av personalen.
Barn med Downs syndrom samspelar på olika sätt. Elina är väldigt social och går lätt fram till nya personer och pratar. Alexander är också social, men har lite svårare med talet så det kan bli svårigheter att förstå honom. Fanny vill ta kontakt, men ibland blir det fel och det blir i stället på ett aggressivt sätt. Hon tränar på det sociala.
För föräldrarna är det viktigt att få veta på utvecklingssamtalen hur det går för deras barn i förskolan/skolan/särskolan. På samtalen diskuteras barnets utveckling och vad han/hon gör för speciellt i förskolan/skolan just nu. Sandra har även möte med skolfröken, specialpedagog, resurs och logopeden från skolan vad de ska träna mer på i skolan och hemma. Olsson och Olsson betonar att utvecklingssamtalets syfte är att utveckla eleven. Det som ligger fokus i samtalet är elevens situation och behov. För att samtalet ska fungera är eleven tvungen att få möjlighet att formulera sina känslor och önskemål om hur han/hon tycker att verksamheten fungerar i förskolan eller skolan. I grundskoleförordningen står följande om utvecklingssamtal (Olsson & Olsson, 2007:95):
27
Läraren ska fortlöpande informera eleven och elevens vårdnadshavare om elevens skolgång. Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare samtala om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. På begäran av elevs vårdnadshavare ska läraren som ett komplement till utvecklingssamtalet lämna skriftlig information om elevens skolgång. Sådan information får dock inte ha karaktären av betyg (Grundskoleförordningen, 7 kap. 2 § 2000:1108)
Barnen i min undersökning hade båda två resurspersoner på förskolan, vilket gjorde att de alltid hade någon vuxen vid sig som gjorde dem trygga. Det är viktigt för barn att skapa en relation till en vuxen som inte är föräldern, i detta fall pedagogen. Av relationen till pedagogen kommer självkänsla, kompetens och gruppsamvaro Att lära känna fler vuxna ger barnet fler individer att identifiera sig med. Förskolan är en plats där varje barn kan leka och utvecklas i lugn och ro, samt får stöd efter sina behov. Pedagogen ser barnet som blir bekräftat och uppmuntras att utvecklas (Öhman, 1997:17).
28
8. Diskussion
Alla handikappade barn går i förskolan, medan det bara är en viss del av dem som går i vanlig klass och skillnaden mellan dessa två verksamheter är tempot. På förskolan kan barnen ta det lugnt och behöver inte vara på samma nivå som de andra barnen. På förskolan är alla barn i olika utvecklingsfaser, vilket gör att det blir lättare för de handikappade barnen att gå integrerat eftersom de inte måste vara i någon specifik utvecklingsfas för att klara av förskolan. När de börjar skolan kommer det plötsligt ett tempo som gör att barnen måste vara på ett speciellt ställe i boken samtidigt som de andra kompisarna, annars finns det en stor risk att han/hon halkar efter. Därför gör Elevhälsan en bedömning på barnet, för att se vart han/hon passar in bäst och om de kan klara av studietakten eller om de behöver en egen studietakt i lugn och ro, och då kan särskolan vara det bästa valet.
När ett barn med Downs syndrom börjar förskolan går inskolningen till som vanligt. Det enda som är annorlunda är att det barnet får en resursperson som är med honom/henne på förskolan. Anledningen till det är att då kan förskolepersonalen fokusera sig på de andra barnen i barngruppen och samtidigt inte exkludera det handikappade barnet eftersom resursen hjälper barnet att vara med de andra. När barnet börjar skolan gör de inget speciellt, förutom att ha en resursperson där också (ibland samma som från förskolan).
För att ha ett bra samarbete mellan verksamheten och hemmet använder de sig oftast av en loggbok/kalender som verksamheten skriver i och föräldrarna sedan svarar. De kan använda telefonkontakt några gånger i veckan och daglig kommunikation när barnet lämnas och hämtas (oftast möjligt när barnet går på förskola). Kalendern och en skriftlig sammanfattning av dagen följer med hem varje dag. Om barnet går i skolan kan föräldrarna ha möte med pedagogerna om saker de ska träna mer på, både i skolan och hemma.
Om undersökningen skulle fortsatt hade det varit intressant att undersöka hur det blir för barn med Downs syndrom när de börjar gymnasiet och blir vuxna. Några av dem kanske till och med flyttar hemifrån och skaffar familj. Det hade varit intressant för en läsare att ta del av. Det hade varit svårt att hitta personer att delta i studien och information i form av böcker, men det skulle blivit bra. Jag anser att allt gick som jag ville, inget som blev fel och inget jag vill göra annorlunda. Jag är nöjd med mitt examensarbete.
29
Referenslista
Annerén, Göran & Johansson, Iréne & Kristiansson, Inga-Lill & Lööw, Lars (1996) Downs syndrom, en bok för föräldrar och personal. Stockholm: Liber AB
Arvidsson, Gunilla (1996) Samhällsstöd i de nordiska länderna. I Evy Kollberg (red), Barn med Downs syndrom: I familjeperspektiv (ss. 28-45). Borås: Centraltryckeriet
Asmervik, Sverre & Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise (2001) Barn med behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur
Brinkmann, Svend och Kvale, Steinar (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB
Fyhr, Gurli (1990) Den ”förbjudna” sorgen – om förväntningar och sorg kring det handikappade barnet. Stockholm: Norstedts Tryckeri
Gillham, Bill (2008) Forskningsintervjun: Tekniker och genomförande. Lund: Studentlitteratur
Gotthard, Lars-Erik (2007) Utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Stockholm: Bonnier Utbildning AB
Humanistisk – samhällsvetenskapliga forskningsrådet (1996) Etik. Forskningsetiska principer för humaniora och samhällsvetenskap. Stockholm: HSFR
Kinge, Emilie (2000) Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov. Lund: Studentlitteratur AB
Lott, Ira T och McCoy, Ernest E. (1992) Downs syndrom. Advances in medical care. Wiley-Liss.
Olsson, Britt-Inger och Olsson, Kurt (2007) Att se möjligheter i svårigheter – Barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter. Malmö: Studentlitteratur AB
Olsson, Britt-Inger och Olsson, Kurt (1998) Barn, ungdomar och vuxna i behov av särskilt stöd. Stockholm: Liber AB
30
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur AB
Riddersporre, Bim (2003) Att möta det oväntade: Tidigt föräldraskap till barn med Downs syndrom. Lund: Grahns Tryckeri AB
Sandberg, Anette (2009) Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB
Skolverket (2008) Den individuella utvecklingsplanen. Stockholm: Danagårds grafiska Skolverket (reviderad 2010) Lpfö 98. Stockholm: Ordförrådet AB
Skolverket (2008) Särskilt stöd i grundskolan – en sammanställning av senare års forskning och utvärdering. Stockholm: Danagårds grafiska
Skolverket (1994) Särskoleelevernas integrering. Västervik: AB C O Ekblad & Co
Stukát, Staffan (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur AB
Svenska Downföreningens hemsida:
http://www.svenskadownforeningen.se/om-downs-syndrom/utbildning/sarskola
http://www.svenskadownforeningen.se/om-downs-syndrom/utbildning/forskola/dagis-pa-70-talet
Vernersson, Inga-Lill (2002) Specialpedagogik i ett inkluderande perspektiv. Lund: Studentlitteratur AB
31
Bilaga 1.
Intervjufrågor till föräldrar
1. När fick du först veta att du skulle få ett barn med Downs syndrom? 1.1 Hur reagerade du?
2. Behövde du bearbeta det? 2.1 Fick du hjälp av någon?
3. Vad var det för känslor och tankar som flög runt i dig och ditt huvud? 4. Hur reagerade släkt och vänner på ert nyfödda barn?
5. När accepterade ni (du och din man) att ert barn var speciellt? 6. Gör handikappet att ni lever annorlunda idag?
7. Har ditt barn gått på en vanlig förskola? 7.1 Om inte, vart har han/hon gått?
8. Hur samspelar ditt barn med andra?
9. Har ni speciella rutiner hemma så att ditt barn mår bättre, i så fall vad? 10. Vad gör ni för att ert barn ska utvecklas på bästa sätt?
11. Har du och din man haft olika upplevelser och tankar angående handikappet?
11.1 Hur upplevde ni båda hjälpen och stödet från sjukhuset och omgivningen när ert barn föddes?
32
Bilaga 2.
Frågor till specialpedagog (förskola och särskola)
1. Hur går ni tillväga för att inskola ett barn med Downs syndrom?
2. Hur samspelar barn med Downs syndrom med andra barn på förskolan, skolan eller särskolan?
3. Har ni speciella rutiner som gör att barnet/barnen mår bättre, i så fall vad?
4. Hur jobbar ni på förskolan, skolan eller särskolan för att barnet/barnen ska utvecklas på bästa sätt?
5. Använder ni speciellt material till barnet/barnen, i så fall vad? 6. Hur går ni tillväga för att ha ett bra samarbete med hemmet?
7. Finns det några svårigheter med att ha ett barn med Downs syndrom integrerad i en vanlig barngrupp? (frågan är endast till förskola)
