En empirisk undersökning om hur barn lär sig läsa

Malmö högskola

Barn

Unga Samhälle

Lärande och samhälle

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng grundnivå

En empirisk undersökning om hur barn lär

sig läsa

An empirical study of how children learn to read

Erblina Misirli

Agona Neziri

Lärarexamen 210 hp

Examinator: Erik Alvstad

Barn och ungdomsvetenskap

Religionsvetenskap och lärande

Handledare: Anders Lindh

2

Abstract

I vår studie har vi valt att undersöka hur barn lär sig läsa ur ett pedagogiskt synsätt där vi har fokus på två metoder LTG (läsning på talets grund) och Wittingmetoden samt hur dessa två metoder förhåller sig till varandra. Vi ska även använda bedömningsmaterialet LUS som hjälpmedel på hur den kan integreras in i metoderna och elevernas utveckling inom läs- och skrivinlärning.

I vårt examensarbete har vi använt oss av den kvalitativa forskningsmetoden där fokus har legat på litteraturstudie. I slutet av vårt examensarbete kommer vi fram till, utifrån

litteraturstudien att LTG metoden är den metod där eleverna utvecklar läsförståelsen

gemensamt med andra elever mest effektivt för varje elevs. Alla lärare strävar efter att hjälpa elever utveckla och underlätta läsutvecklingen med hjälp av kamrater, hjälpmedel för att eleven ska kunna utvecklas så bra så möjligt inom sin egen läsutveckling.

Nyckelord: läsutveckling, skrivinlärning, läsinlärning, läsinlärningsmetod,

avkodning.

3

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

2 Syfte och frågeställning ... 6

3 Metod ... 7

4. Litteraturgenomgång ... 8

4.1 Styrdokument ... 8

4.2 Lus - ett bedömningsverktyg ... 9

4.3 Vad är läsinlärning ... 10

4.4 Läsutveckling ... 11

4.5. Läsinlärningsmetoder ... 13

4.5.1 Den analytiska principen ... 13

4.5.2 Läsning på talets grund ... 13

4.5.3 Det syntetiska synsättet ... 15

4.5.4 Wittingmetoden ... 16

4.6 Teori ... 17

4.6.1 Tidig språkinlärning ... 17

4.6.2 Lev Vygotskij ... 19

4.6.3 Jean Piaget ... 20

4.6.4 Vad säger Vygotskij och Piaget ... 21

5. Resultat ... 22

5.1 Läsinlärning ... 22

5.2 En jämförelse mellan två olika metoder ... 23

5.3 Lus betydelse inom läs- och skrivutvecklingen ... 24

6 Diskussion ... 25

Källförteckning ... 28

4 Bilaga 2 ... 31

5

1. Inledning

Hur barn lär sig läsa är något vi alla i samhället funderar över. Idag kräver samhället att man kan läsa och skriva på grund av en utökad språklig kommunikation från samhället via, tv, internet, telefon, tidning vilket gör att det ställer höga krav på läs och skrivinlärningen från tidig ålder. Genom att vi lärare har en god kompetens i vårt yrke och vårt bedömningsmaterial är det väldigt viktigt för oss att under de första åren ha som målsättning att ge alla elever goda läs och skrivfärdigheter. Syftet med arbetet är att få en djupare inblick på hur barn lär sig läsa och vilka metoder som finns tillgängliga för oss lärare att använda, samt

bedömningsmaterialet Läsutvecklingsschema (LUS) och hur metoder stödjer sig på olika läs teorier.

För att få en djupare förståelse för de teoretiska och de didaktiska kunskaper som ingått i vår lärarutbildning valde vi av intresse att forska på ett djupare plan om barns läsinlärning och vilka metoder som finns till hands för oss lärare att hjälpa barnen att käcka koderna. Många barn knäcker idag den skriftliga språkkoden på egen hand genom nyfikenhet medan andra barn behöver mer hjälp med hur de fungerar. Elevernas möte med läsinlärning är en ständig aktuell fråga då det är grunden till att allt lärande i vårt samhälle. I dagens moderna samhälle där tidningar, TV, internet finns är kraven för läs och skrivutveckling oerhört stor och viktig för varje individs påverkan i livet, och kunna förstå sin omvärld. Vi som lärare är skyldiga att ge eleverna rätt kunskap tidigt under skoltiden.

6

2 Syfte och frågeställning

Syftet med detta arbetat är att undersöka hur barn lär sig läsa ur ett pedagogiskt synsätt. Arbetet fokuserar på två olika metoder och hur dessa förhåller sig till varandra och vilka effekter de har på läs- och skrivinlärning. Vi ska undersöka metoderna Läsning på talets grund (LTG) metoden och Wittingmetoden. Vidare ska vi undersöka hur bedömningsmaterialet LUS integreras som hjälpmedel till elevernas utveckling.

Vi kommer att utgå från följande frågeställningar:

- Hur förhåller sig de två metoderna LTG och Witting till varandra och vilken betydelse eller effekt har de för utvecklingen av elevers läs- och skrivutveckling?

- Hur integrerar man bedömningsmaterialet LUS i dessa metoder och vilken betydelse eller effekt får detta för elevers läs- och skrivutveckling?

7

3 Metod

Vi har valt den kvalitativa metoden. I denna metod gör man undersökningar inom området för att få en djupare kunskap. Vi har i vår undersökning bearbetat texter från böcker. Vi har samlat in dokument i form av litteratur och därefter har vi bearbetat litteraturen och kommit fram till ett resultat.

Vi har validitet genom hela vår undersökning, där vi noggrant har valt vilka böcker vi ska använda och där vi har använt vår förförståelse i hela forskningsprocessen. Vi har underlag för en trovärdig forskningsprocess. Vi har med reliabilitet gått igenom litteraturgenomgången för att få ett så trovärdigt resultat som möjligt.

För att vår empiriska studie ska vara så sannolikt som möjligt har vi varit källkritiska. Då har vi valt att ta reda på vem författarna till böckerna är och var dokumentet tillkommit. Vi har bl.a. valt att använda litteratur som är skrivna av lärare, psykolog, specialpedagog och lärarutbildare. Detta har gjort att vi sätt problemet från olika perspektiv. Vi har använt oss av både primärkällor och sekundärkällor. Där primärkällor är förstahandsinformation som är skrivna av personen som utfört undersökningen själv d.v.s. personer som presenterar sin egna teori eller undersökning. Sekundärkällor återberättar vad någon annan källa redan har

presenterat. (Patel & Davidsson 2007:23,67–69, 105-107)

8

4. Litteraturgenomgång

4.1 Styrdokument

Människor utvecklar sin identitet, utrycker känslor och tankar genom språket. Eleverna har lättare att förstå hur andra känner och tänker. Ett rikt språk och ett varierat språk har en väldigt viktig betydelse för att kunna förstå.

Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier. Undervisningen ska även syfta till att eleverna utvecklar förmåga att skapa och bearbeta texter, enskilt och tillsammans med andra.(Lgr 11)

Eleverna ska stimuleras till att uttrycka sig i olika estetiska uttrycksformer. I svenskämnet ska eleverna utveckla sin förmåga att:

 formulera sig och kommunicera i tal och skrift

 läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften

 anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,

 urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer, och

 Söka information från olika källor och värdera dessa. (lgr11: 222-223)

i det centrala innehållet för svenskämnet står det att eleverna ska kunna:

 alfabetet och alfabetisk ordning

 sambandet mellan ljud och bokstav

9

 beskriva och förklara texter, t.ex. fakta texter för barn och hur dess innehåll kan organiseras. (lgr 11: 223)

Det är viktigt att man tittar på varje punkt och försöker ta hänsyn till det i undervisningen. För att eleverna ska kunna uppnå målen i läroplanen.

4.2 Lus - ett bedömningsverktyg

Lus är förkortning av ordet Läsutvecklingsschema. Det är en dokumentation av elevernas läsutveckling, en handbok för oss lärare för att kunna bedöma samt se och följa elevernas läsutveckling. Lus har i sin utformning påverkats av forskning om hur barn lär sig läsa. Hur man som pedagog drar slutsatser för varje elevs läsinlärning är individuellt. Däremot kan man se tecken på läsutveckling genom det barnen utför under lektionerna. “Tecken som hos de flesta barn kommer i en bestämd följd, när de i naturliga situationer i samspel med redan läs kunniga, utvecklas till läsare”. (Allard, Rudquist, Sundblad 2010:53 )

Lus hänvisar till barnens utvecklingsgång, antingen sker den i skolan eller i hemmiljö före skolstart samt att den hjälper lärare att synliggör den utveckling barnet genomgår.

Lus är indelat i tre olika faser där varje fas innehåller ett antal punkter.

Fas 1 är den utforskande fasen och innefattar 12 punkter. Från punkt 1 till punkt 10 som eleven stegvis tar till sig texter som innehåller få ord men oftast med bilder som bär upp texten. från punkt 11 lär eleven sig fungerande lässtrategier och kan läsa längre texter med färre bilder i.

Fas 2 kallas för den expanderande och sträcker sig från punkt 13 till 19. I den expanderande delen är läsningen stabil och eleven läser nästintill flytande. Eleverna läser böcker där texten för berättelsen vidare som bildar en illustration exempelvis kapitel böcker. När eleven kommit till sista punkten, punkt 19 ska eleven kunna finna nyckelord till textens innehåll, i en redan läst text.

När man använder Lus som ett bedömningsverktyg krävs det att man har satt in sig i punkterna i läsutvecklingsschemat och de punkter som är aktuella i den grupp man arbetar

10 med och att man har ett protokoll att föra in i observationerna. När man använder Lus noterar man om det man ser och hör från eleverna, det är det protokollet är tillför. (Allard, Rudqvist, Sundblad 2010: 53-140)

Man börjar med att titta på punken och vad varje punkt innebär. Den först punkten i fas ett är "Läser och skriver sitt namn"(Allard, Rudquist & Sundblad 2010:54). När eleven har klarat av att läs och skriva sitt namn då bockar man av den punkten i elevens läsutvecklingsschema. Så fortsätter man till punkt två där det står att eleven ska "Känner till läsriktningen, dvs. att man läser från vänster till höger, uppifrån och ner samt hur man byter rad"( Allard, Rudquist & Sundblad 2010:55). I punkt tre "Visar man att de upptäckt att det skrivna går att säga"( Allard, Rudquist & Sundblad 2010:56) På detta sätt fortsätter man fylla i, i utvecklingsschemat. Detta har man med sig och det kan man vidarebefordra till nästa lärare.

4.3 Vad är läsinlärning

En viktig del av skolans uppdrag är att undvika att den sedvanliga läs och skrivinlärningen ibland misslyckas och leder till utslagning. därför bör läs och skrivundervisningen prioriteras under de första skolåren med målsättningen att ge alla elever goda läs och skrivfärdigheter.(Stadler 2009: s.5)

Enligt Ester Stadler (2009) som är specialpedagog har det pågått en metodstrid under många år om vilka tekniker och metoder som är de mest effektiva för elevernas läs och

skrivutveckling. Det vi alla strävar efter och har gemensamt är möjligheten till att genom undervisningen väcka intresse och motivation för elevernas utveckling till läsning. Talet lär man sig omedvetet i kulturella uppväxtmiljöer medan den skriftliga språkförmågan är inlärd på ett annat sätt än talet.

Talförmågan finns latent och utvecklas enligt det genetiska programmet. Barn lär sig tala i en talande omgivning, men för att lära sig att läsa och skriva i ett läsande och skrivande samhälle behövs dessutom målinriktad introduktion eller undervisning(Stadler 2009 :13)

En del elever kan själva upptäcka de enskilda orden i en meningsfull text, medan andra barn kräver noggrann ljudning på de enskilda orden. För andra kanske stavelser bildar den mest gynnsamma avkodningen. Det finns inte en entydig metod för läsinlärning som är bra för eleverna utan man använder sig av olika metoder som passar varje enskild individ. Det man vet är att koden måste knäckas för att barnet ska utveckla läsfärdigheter.

11

Man skulle kunna säga att läsundervisningens problem inrymmer tre grundfaktorer.

 elevens sociala bakgrund och förvärvade förutsättningar

 läsmaterialet

 undervisningsmetoderna/inlärningssituationen (Ejeman & Molloy 1997: 45)

De olika metoderna/teknikerna stödjer varandra i en tidig form av helhetsläsande samt helhetsskrivande som utvecklas av ljudningstekniken som i sin tur stödjer utvecklandet av ett utmanande helhetsläsande och helhetsskrivande. Vi är alla olika och vi arbetar och tänker på olika sätt i olika situationer. Vissa använder helordsmetoden hellre än ljudmetoden för att lära sig igenkännandet av ord medan andra gör tvärtom. Oavsett vilket arbetssätt man introducerar för barn och vilket sätt eleverna använder, sker läs och skrivinlärning lättast i samband med någon barnet känner sig trygg med och som elever har en god förförståelse för. Barnens första steg i läs och skrivinlärning sker tillsammans med andra.

Intresset för barns läs och skrivupplevelse grundas i gemensamma läs och skrivupplevelser. En del barn har i tidig ålder fått uppleva läsandet tillsammans med någon förälder. De barn som lär sig läsa med den så kallade "godnattsagometodiken" lär sig att läsa under de mest gynnsamma omständigheter där barnet känner en stor trygghet hos förälder.

"Godnattsagometoden" är när föräldrarna läser för sina barn innan de ska sova.

Förskolan och skolans största demokratiska uppdrag är språkutveckling, lärande och identitet, vilket i sin tur flätas samman.

'Eleven själv utvecklar sitt språk', skriver Teleman (1991:24). Ja, men det sker tillsammans med andra människor, från början framför allt tillsammans med föräldrar, andra vuxna, syskon och kamrater och det sker kring saker som intresserar och engagerar barnet och oavsett om det handlar om barns första eller andra språk. (Bergöö 2010:15).

4.4 Läsutveckling

Jörgen Frost (2003) som är psykolog beskriver i boken Läsundervisning och läsutveckling att barnets första möte med läs och skrivinlärning sker i de vardagliga situationer där skrift syns på olika ställen i barnets närmsta omgivning. Han beskriver även att vi använder liksom barn

12 vår syn med att se, minnas och känna igen. Han menar på att skriften alltid har en visuell framträdelseform men den visuella iakttagelsen är inte alltid central när läsfärdigheterna skapas. Enskilda ord måste kunna identifieras, men för att de enskilda orden ska kunna bilda ett språk, så är inte den fortsatta läsutvecklingsprocessen längre knuten till den synliga. Han menar att läsning är ett språk och därmed ingår de språkljud där man ljuder fram de enskilda bokstäverna till meningar. Det kallas för fonologisk process. Vidare skriver Frost(2003) att barnets första svåra uppgift är när de ska lära sig läsa. De måste känna igen bokstäverna med synen och se bakom eller utöver den synen och kunna plocka fram det bokstaven

representerar.

Barnet ska alltid använda ögonen, men bara för att känna igen. När igenkännandet har ägt rum tar andra processer över. Det språkliga förarbetet handlar därför om fortsatt avkodning ochförståelse och det är där i läsningen blir till.(Frost 2009:97-98)

(Läsundervisning och läsutveckling 2009: 98)

I bilden här ovan kan man se hur avkodningen fungerar. Man ser ordet bil, hör hur ordet låter och eventuellt att man får se en bild på en bil och koppla ordet till bilden. På detta sätt

identifierar man att det är en bil. Man ser hur ordet stavas, man kan ljuda till ordet och där efter kopplar man ordet till bilden.

13

4.5. Läsinlärningsmetoder

I detta avsnitt ska vi beskriv om två läsinlärningsmetoder. Den ena metoden är ett analytiskt synsätt och det är läsning på talets grund metoden och den andra är ett syntetiskt synsätt som är wittingmetoden.

Vi har i vårt land flera läsinlärningssidor, vilka samtidiga bygger på erfarenheter som gjorts praktiskt vid arbetet med barn och läsning samt på erfarenheter som gjorts vid försöksverksamhet och forskning. De olika metoderna har många beröringspunkter, men också direkt skiljaktigheter i såväl inlärningsgång som arbetssätt.(Ejeman, Molloy 1997:65)

4.5.1 Den analytiska principen

I den analytiska principen utgår man ifrån ordet, man lägger vikten vid meningen, innehållet. Eleven ska ha en bild av hela ordet och de bokstäver som ingår. Man utgår ifrån ord som eleven känner till som till exempel elevens namn, syskon och föräldrars namn. Man kan göra en ljudanalys innan och då kan man välja att använda ordet BIL. Om läraren väljer ordet B I L, så kan lärare ställa frågan: Hur många ljud kan man höra? Vilket ljud hör du först, sen och sist? Eller så kan läraren ställa frågan: var hör du b i ordet bil? Var hör du i i ordet bil? Var hör du l i bil?

Man kan också göra som så att man ger eleverna bara ljuden till bokstäverna men inga bokstäver. Och låta eleverna sätta samman ljuden så att det bildar ett ord. Detta kallas för hörövningar. Det är väsentligt att eleverna uppfattar de olika ljuden och att de kan urskilja dem. Varje ljud har en symbol d.v.s. bokstaven i detta fall. Bokstaven ska förbindas med ljudet. Efter det får de lägga ordet BIL med lösa bokstäver och efter det skriva ordet och läsa det högt. (Ejeman & Molly 1997:71-72)

4.5.2 Läsning på talets grund

LTG metoden är förkortning av Läsning på Talets Grund och denna metod introducerades i Sverige år 1970 av Ulrika Leimar (1926-1980) som var lärare . Talet är grunden för ett fortsatt arbete med läsutvecklingen.

14 Leimar menar att eleverna ska få använda sitt egna talspråk som de har med sig in i skolan. Hon menar att eleverna får se att deras tal kan bli nerskriven text. Texterna i LTG utgår ifrån elevernas gemensamma samtal och diskussioner. Det är eleverna som skapar texterna och läraren skriver upp texten som en sekreterare. Där får eleverna se hur varje bokstav skapar ett ord och hur flera ord skapar en mening. Texterna handlar om det som berör eleverna. Den viktiga delen ligger på elevens förståelse. Eleverna ska kunna jämföra uttalade ord med skriven text. Det kan gå till så att eleven har en bild framför sig, läraren skriver ner det eleven säger om bilden. Genom att eleven får se hur läraren textar elevens ord på pappret så lär denne sig att det som sägs kan skrivas ner och avkodas. Nu är det elevens tur att öva sig på lärarens skrift, och det gör de tillsammans med läraren. Läraren berättar vilket ord som ska vara först och vilket som kommer efter och vilket ord som är sist i meningen. Genom detta får eleven öva sig på vilket ord som kommer först och sist i meningar och de får ljuda orden och se om det är rätt ljud till rätt ord.(Ejeman, Molloy 1997:75-76)

LTG metoden består av fem olika faser samtals, fasen, dikteringsfasen, laborationsfasen, återläsningsfasen och efterbehandlingsfasen. Vi ska beskriva om de olika faserna lite kort.

Samtalsfasen

Det är viktigt att eleverna får samtala i skolan och i klassrummet elev med elev och elev med lärare. Eleverna ska få möjlighet att diskutera och samtala med varandra i klassrummet det har en stor betydelse för att eleven ska kunna förstå och lära på en verbal nivå. Detta gör att samtalsfasen är den viktigaste fasen inom LTG metoden.

I samtalsfasen diskuterar och samtalar eleverna tillsammans med läraren i mindre grupper om ett gemensamt ämne som berör eleverna. Syftet är att få fram en text där eleverna själva valt sina begrepp och ord. Eleverna ska kunna skilja på det fonematiska och det grafematiska systemet, mellan uttalade ord och skriven text.

Dikteringsfasen

När elever och läraren samtalat så skriver läraren ner de meningar som eleverna formulerat och där får barnen se det som de sagt i text. I denna fasen ser eleverna hur talet hör ihop med texten, det fonematiska med det grafematiska.

15 I denna fas ska eleverna få arbeta på sin egen nivå med läs- och skrivinlärning. Nu måste läraren ge eleverna uppgifter som är anpassade för eleverna. Läraren gör små pappersremsor med enstaka bokstäver, ord eller meningar som eleverna ska använda vid övningarna. Eleverna läser hela texten som de skapat tillsammans högt i klassen. Efter det får varje barn arbeta själva med sin uppgift som de har fått av läraren. Uppgiften kan gå ut på att eleven arbetar med en bokstav, ljuda samman ord eller läser hela meningar, uppgifterna är individanpassade för varje barn.

Återläsningsfasen

Elev får återläsa texten som de skapat tillsammans för läraren och läraren markerar de ord som eleven behöver träna mera på.

Efterbehandlingsfasen

Efter återläsningen så får eleverna börja träna på sina ord som de fått understrukna av läraren. Eleverna får rita en bild som hör ihop med ordet. (Leimar 1978: s.86-102 , Ejman & Molloy 1997:74-79)

4.5.3 Det syntetiska synsättet

Det syntetiska synsättet är en ljudningsmetod vilket innebär att man utgår från olika delar i ett ord dvs. bokstäver, ljud eller stavelser. Ejman & Molloy menar att man lär sig att läsa genom att föra samman dessa till ord, uttryck och meningar. När eleverna lär in en ny bokstav ska de uppleva sambandet mellan språkljud, ord och begrepp. Det får då först upptäcka att ljudet är den viktiga delen av det talade språket. Efter detta när de möter det visuella språket dvs. bokstäverna, får de upptäcka att det är delarna som tillsammans bildar ord som har en betydelse.

Ejman & Molloy (1997) beskriver hur en inlärning av en ny bokstav går tillväga genom sex punkter:

 lyssna till ett enskilt ljud i ett ord

 efterbilda ljud korrekt

16

 forma in bokstavsformen

 förknippa ljudet med bokstavens form

 sammanbind ljud till ord

I de andra metoderna arbetar man med ljud som är tekniskt lätta att binda samman för eleven och därför tar den syntetiska synsättet inte hänsyn till att börja med högfrekventa ord, dvs. att eleverna lär sig ljudet och sedan lär sig formen som vidare bildar ord. Högfrekventa ord är orden henne, honom, en, ett, fin, där o.s.v. Ord som är högfrekventa innehåller ofta tekniskt svåra ljud vilket medför för att eleven får en fel sammanljudsteknik från början och kan vara svår att rätta till. (Ejman & Molloy 2007: 70)

4.5.4 Wittingmetoden

Wittingmetoden har ett syntetisk synsätt, man utgår ifrån språkets delar och sedan fortsätter med helheten. Metoden har två viktiga delar den ena är symbolfunktionen och den andra är avlyssningsskrivning. Symbolfunktionen är en viktig del inom läsinlärningen d.v.s. det är tekniken för hur man ska skriva bokstäverna, i vilken följd de ska stå och var de ska vara mellanrum mellan orden i en mening. När man läser ordet orm då tyder man tecknen, bokstäverna o, r och m. Ett o-ljud, ett r-ljud och ett m-ljud. Man läser dem i riktning från vänster till höger och man gör detta utan att pausa. Denna del i läsningen innebär att man gör en korrekt symboltydning, att man gör den från vänster till höger och kontinuerligt då har man förstått att tecken och språkljud fungerar i förhållande till varandra. Detta kallas för

symbolfunktion. Förståelse, den beror på hur mycket man har upplevt och hunnit göra fram till lästillfället. Viktiga delar i denna är vad man har haft för uppväxtmiljö, åldern o.s.v. Förståelsen varierar väldigt mycket mellan olika människor.

En läsare som läser bra har en överinlärd symbolfunktion. Den läser och tar in kunskap utan att behöva tänka på de enstaka orden för den har redan knäckt symbolfunktionen. Detta innebär att man över en färdighet till skicklighetsnivå.

17 Avlyssningsmetoden innebär att läsaren lyssnar på språkljud, uttalar dem och kommer ihåg dem och sedan skriver ner dem i teckenkombinationer. Detta kommer efter

symbolinlärningen.(Witting 2010:27–29, 35-37) (Ejman & Molloy 1997:80-85)

Eleverna börjar med att lära sig bokstävernas vokaler för sig och konsonanter för sig. Läraren använder sig inte av bilder för att underlätta utan de lär sig bokstav för bokstav. Man arbetar i mindre grupper så att varje barn får hjälp med det de behöver, om vissa barn redan kan skriva så får de fortsätta sin utveckling därifrån. Man anpassar läs och skrivinlärningen för varje elev. (Ejman & Molloy 1997:80–85)

4.6 Teori

4.6.1 Tidig språkinlärning

Det finns många olika synvinklar och åsikter om hur barnen lär sig läsa och hur själva läsprocessen går till. Läsningen är ett sätt för oss människor att ta till oss det skriftliga informationen från samhället vid olika tillfälle och platser. “skrift är talade och/eller tänkta ord och texter som bevaras med hjälp av grafiska symboler” (Stadler 2009:26)

Att avkoda de olika grafiska symbolerna till ord, kunna tolka och skapa en inre föreställning om innebörden av orden och texterna vi ser. Den skriftliga informationen går via den synliga vägen och tolkningen av grafiska texten omvandlas till ord och meningar. “Att läsa är att ge de synliga orden på pappret ett innehåll genom att väcka de ursprungligen talade eller tänkta nedskrivna orden till liv”(Stadler 2009:26) Talande och lyssnande är naturliga mänskliga funktioner som sänds och mottas av talsignaler där färdigheter mellan läsning och skrivning är avsiktligt inlärda färdigheter i att använda skriftspråket. Överföringen av informationen sker med bokstäverna och inte med hjälp av innehållsladdade signaler i nuet som vid avlyssnande av talljud. Läsningen är ett system av inlärda kunskaper och färdigheter som ska fungera tillsammans. Trots att läsningen är en odelbar och komplicerad process kan man teoretiskt dela upp läsprocessen i två delar som är beroende av varandra: avkodning och förståelse. Läsningen syftar alltid till förståelse.

18 “Det överordnade målet för all läsning är att finna det innehåll som orden förmedlar”(Stadler 2009:27). Ester Stadler menar att för att kunna förstå texten måste man gå via avkodning d.v.s. avläsning av bokstävernas ljud och ord.

Vårt skriftsystem består av bokstäver som representeras via språkljud och skrift. Avkodningen är en teknisk avläsning av bokstavskoden som ger en ordagrann återvinning men är inte läsning i egentlig mening om den läsande inte förstår innebörden i det lästa. “Avkodning ger inte alltid förståelse, men en korrekt avkodning är en förutsättning för full

läsförståelse”.(Stadler 2009: 28)

Ester Stadler(2009) menar att man har en stor nytta av en korrekt och snabb avkodning för att den senare underlättar läsförståelsen. “Avkodning är en färdighet som förbättras genom övning, men som helst inte bör övas separat från läsförståelse”(Stadler 2009:29)

Stadler (2009)menar för att kunna bli en skicklig läsare räcker det inte med att kunna bokstäverna och intellektuellt förstå koden, utan den kräver mer än så för att få en full förståelse för läsupplevelse eller inhämtning av kunskap. Momentet förståelse, avsikten med läsningen är att få något, att förstå något skriftligt och att uppfatta vad den som skriver förmedlar. Att kunna avkoda orden räcker inte för att förstå innebörden av texten, man måste känna till vad orden betyder. Stadler(2009) menar att texten bör vara meningsfull med ett känt ordförråd som han/hon känner igen. Han menar att grunden till ordförrådet får man när man som barn lär sig tala och förstå sitt modersmål, och vidare utökar sitt ordförråd. Avkodningen är den första och helt avgörande delen för förståelse. För att kunna förstå texten man läser ska avkodningen vara korrekt.(Stadler 2009: 26-31)

19

4.6.2 Lev Vygotskij

Lev Vygotskij (1896-1934) är en rysk psykolog som är en viktig teoretiker som betecknas som social konstruktivist. Hans teori rör både barns kognitiva utveckling och om hur kultur formas inom individen. Teorin visar hur den mänskliga utvecklingen har ett samband med det historiska, sociala och kulturella. Från födelsen lever barn i ett socialt sammanhang där språket och kulturen spelar en viktig roll. Lev Vygotskij blev känd på 1960-talet och hans tankar och teorier om människans utveckling har haft en stor betydelse inom pedagogik och kunskapsteorier. Vygotskij framhäver att kunskap skapas socialt och inte individuellt och detta menar han sker först genom språket som vidare hjälper oss att förstå omvärlden och samhället vi lever i. Inom det sociala och den kognitiva teorin har relationen mellan tänkandets och språkutveckling haft fokus. Vygotskij menade att språket utgör en specifik utveckling med rötter i den språkliga kommunikationen. Han framhäver att när barnet har nått en viss språklig nivå kommer det att påverka tänkandets utveckling. Språket är beroende av den kultur barnet lever i och speglar därför kulturen. Vygotskij menar att barnets språk från början är socialt och inriktad på kommunikation som har två funktioner: - innebörd för att socialt samordna människors verksamhet - ett redskap för tänkande. Tänkandet är individens tal och Vygotskij anser liksom Piaget att de erfarenheter man har under barndomen är mycket viktiga och för att språket ska utvecklas krävs socialt samspel. Lev Vygotskij såg språket som verbala tankar som var viktiga i det sociala samspelet där språket utvecklas till egocentriskt från att i början ha varit socialt och kommunikativ. Vygotskij betonar att barnet ska delta i kulturell betingade verksamheter under ledning av en mognare och mer kunnig person som hjälper dem att öka sin tankeförmåga i det sociala umgänget. All intellektuell utveckling som sker tar sin form i de sociala aktiviteterna, där det individuella självständiga tänkandet är ett resultat av det sociala verksamheten. Vygotskij framhäver även att det pedagogiska arbetet ligger i att utnyttja utvecklingsfasen hos barn genom att stimulera barnet att arbeta aktivt tillsammans med andra och att hjälpa och finns där för att till slut klara uppgiften på egen hand. Han menade att undervisningen inte skulle läggas på den nivå som eleven redan behärskade utan på ett steg högre så att eleven måste anstränga sig och få ta del av utmaningen. Vygotskij menar att en bra undervisning ska ligga ett steg före elevens utveckling för ett fortsatt ökat lärande. (Imsen 2008:27–60, Svensson 2001:33)

20

4.6.3 Jean Piaget

Jean Piaget (1896-1980) var en känd pedagog och utvecklingspsykolog. Han är känd för sina teorier och utvecklingsstadier som går ut på att alla barn går igenom olika utvecklingsstadier beroende på vilken ålder de befinner sig i. Han kallar sin teoretiska grund för genetisk

epistemologi. Han menar att barnens kognitiva utveckling är biologiskt bestämd. Det är ålder som bestämmer hur mogen ett barn är för att ta in en viss kunskap.

Han har delat in utvecklingen i fyra faser. Den första fasen är den sensomotoriska fasen som vara från 0 år till 2 år. Den andra fasen är för-operationella fasen den är från 2 års ålder till ca 6/7 år. Tredje fasen är konkret-operationella fasen som är från 6/7 till ca 11/12 år. Den sista fasen den formal-operationella fasen är från 11/12 år till ca 15 års ålder. Han menar att barn lär sig när de är mogna för att lära sig d.v.s när barnet har åldern inne för det. Han menar att barnet först måste klara av den sensomotoriska fasen innan de kan komma in på

för-operationella fasen och så fortsätter det till den sista fasen. Han menar att barn inte kan klara av kunskaper som är för avancerade för dess biologiska utveckling.

"Piaget menade att barn lär av varandra eftersom de pratar med varandra på en nivå som de lätt förstår."(Samuelsson, Sheridan, Williams, 2000:19). Det är den kognitiva konflikterna som uppstår när barn samarbetar med varandra som intresserar Piaget mest. En kognitiv konflikt kan vara när två barn samtalar och de ena barnet får en kritik av det andra barnet. Det sätter igång tankeutvecklingen och det får barnet att tänka om, tänka i nya banor och pröva nya idéer.

Kognitiva konflikter blir på så vis ett sätt för barnet att omvärdera sina gamla uppfattningar och konstruera dem så att de stämmer bättre med den återkoppling de får på sina påståenden (Piaget, 1932; 1968; 1975). (Samuelsson, Sheridan, Williams, 2000:19)

Som jag beskrev i texten ovan när två barn samtalar med varandra så måste de kunna ta den andras perspektiv och detta kallar Piaget för decentrering. När barnen inte håller med varandra så upplever de båda en kognitiv konflikt. På så vis lär de sig att det finns andra ståndpunkter än deras egna. Detta gör att barnen får arbeta med sin egen förståelse kring fenomenet så att de kan uttrycka sig klart och övertygande. Genom att samtala med kamrater

21 får barnen båda de sociala och de kognitiva fördelarna. De sociala fördelarna är barns ökade kommunikativa förmåga och att de vänjer sig vid att ta andras perspektiv. Den kognitiva fördelen är att de får en stark drivkraft till att söka sanningen i sina egna uppfattningar och att kunna ta till hjälp det som det andra barnet sagt.( Samuelsson, Sheridan, Wiliams 2000:20)

4.6.4 Vad säger Vygotskij och Piaget

Enligt Vygotskij så lär man sig i interaktion med andra. Han menar att man tillsammans med jämnåriga skapar en social kommunikation. Elever ska stimuleras att arbeta tillsammans i par eller i större grupper och de ska få den hjälp de behöver av en lärare. Enligt Vygotskij så ska undervisningen vara på den nivån att eleverna får anstränga sig, det ska inte vara för lätt. Han menar att en bra undervisning ska vara ett steg för elevens utveckling så att lärandet ökar. Levnadsvillkoren har en stor påverkan på elevens kunskaper. Levnadsvillkoren är miljö barnen bor i och familjens kommunikation med barnen. Elevernas kommunikation med kompisar i klassen lärare på skolan o.s.v. allt detta spelar en stor roll för barns utveckling av språket. Kunskapen får de genom kommunikation och interaktion med andra barn och vuxna. Här kan man också förstå hur viktigt det är att barnen/eleverna får gå i förskolan/skolan. I motsats till Vygotskij har vi Piaget, som menar att man måste komma upp till en vis ålder innan man kan ta till sig en viss kunskap. Piaget menar också att man lär sig genom

interaktion med andra. Genom konflikter med jämnåriga så lär sig barn/elever att det finns andra tankesätt än det man själva tänker och detta gör att man fortsätter utvecklas både

kognitivt och socialt. Man får ett motstånd och det gör att man får tänka om, på så sätt lär man sig ta till sig det den andra säger och man lär sig ytterligare något nytt. Detta kalls

decentrering, när två jämnåriga inte håller med varandra så är det en kognitiv konflikt. "Piaget menade att barn lär av varandra eftersom de pratar med varandra på en nivå som de lätt förstår."(Samuelsson, Sheridan, Williams, 2000:19) Piaget har delat in åldern i fyra olika grupper där han begränsar utvecklingen för barn/elever. Han menar att barn måste vara mogna i åldern för att ta in kunskap, han menar att de inte kan hantera kunskap som är för svårt för deras biologiska ålder. Enligt honom måste man klara av den sensomotoriska fasen innan man kan gå över till för-operationella fasen.

Enligt Vygotskij så lär barn/elever sig i interaktion med varandra och det kan bara bli bättre och bättre. Medan Piaget hävdar att man först måste lära sig en viss kunskap innan man går över till nästa nivå. Men båda anser att barnen lär sig tillsammans med andra barn.

22

5. Resultat

I detta kapitel redogör vi vårt resultat från vår genomförda undersökning. För att resultatet ska bli så tydligt som möjligt har vi valt att sammanställa det i tre delar. Den första delen

behandlar läsinlärningen. Den andra delen beskriver hur de två metoderna LTG och Witting förhåller sig till varandra och den tredje delen beskriver hur man integrerar

bedömningsmaterialet Lus i dessa metoder.

5.1 Läsinlärning

Läsinlärning metoderna har länge varit en metodstrid om vilka tekniker som är mest effektiva för elevernas läs och skrivutveckling. Ejman och Molloy (1997) hävdar att det inte finns en entydig metod för läsinlärning, utan man använder sig utav metoder som passar varje enskild individ. Stadler (2009) menar att all förmågan finns och utvecklas enligt det genetiska

programmet. Han menar att barn lär sig tala i en talande omgivning men för att kunna lära sig läsa och skriva krävs en målinriktad introduktion eller undervisning. Det alla strävar efter är en så bra undervisning som möjligt som väcker intresse hos eleverna. Därför är det viktigt att pedagogerna använder rätt nivå för varje enskild individ i svenskundervisningen.

En annan aspekt på elevens läsinlärning är tryggheten i skolan. Lärarna har i uppgift att få eleverna att känna sig trygga i klassrummet. Ett sätt att göra detta på är att låta eleverna använda sitt talspråk i undervisningsaktiviteterna. Väljer man att utgå ifrån elevers eget ordförråd blir det lättare för eleven att fortsätta sin läs och skrivutveckling i skolan. I Boken Bygga broar och öppna dörrar (Bergöö 2010) beskriver Kerstin Bergöö som är lärarutbildare i svenska vid högskolan Kristianstad att barn lär sig tillsammans med andra i en trygg miljö. Med trygg miljö menar hon att de känner igen sig i skolmiljön, detta gör att eleverna vågar mer.

Bergöö (2010) menar att barnet måste känna sig trygg i att använda sitt talande språk i skolan. Med det menar vi att eleverna ska använda sitt egna ordförråd. Men däremot menar Frost (2003) att barnet först måste få se bilden för att sedan kunna förstå helheten. Med det menar vi att barnet måste få avkoda bilden och där efter få en förståelse för vad det finns på bilden med hjälp av ljudning. Bergöö (2010) menar att bilden ska innehålla flera olika saker som hör

23 samman och där efter ska barnet kunna avkoda och samtidigt få en förståelse för vad t.ex. en ko är och vad den gör. Till skillnad från Frost (2003) där han bara visar en bild på en ko men visar inte helheten d.v.s. var kon bok och vad den ger oss människor.

En viktig del i läsutvecklingen är avkodningen. Träning i avkodningen börjar redan på förskolan där barn får se bilder på olika föremål och leksaker. När eleverna har avkodat föremålen som visats så behöver barnen inte se dem för att ljuda orden. Jörgen Frost(2003) tankar kring läsutvecklingen är att barnets första möte med läs- och skrivinlärningen sker genom det visuella i de vardagliga situationerna. Frost(2003) att barnen ska känna igen bokstaven och kan ljuda till bokstaven och de ska kunna ljuda till bokstaven utan att se bilden/föremålet. Han menar att detta är en avkodning som uppföljs av förståelse. För att elevernas läsutvecklingska bli så bra som möjlig så menar vi att avkodning kommer först som sedan uppföljs av förståelse och inte som Jörgen Frost(2003) tyder på att förståelse kommer i första skedet med uppföljning av avkodning.

5.2 En jämförelse mellan två olika metoder

Utifrån vår litteratur studie kan vi konstatera att läsning på talets grund är en analytisk metod. Ulrika Leimar(1978) menar att utifrån läsning på talets grund ska eleverna använda sina egna talspråk. Hon menar att läraren ska ta hänsyn till elevernas talspråk i deras läs- och

skrivutveckling, för att få en bra start i utvecklingen. Vi anser att det är viktigt att eleverna får använda sitt ordförråd i sin läs och skrivutveckling för att de ska känna igen mycket av det de har hemifrån i skolan. Genom detta får de ett ökat självförtroende och förståelse för orden. Detta förstärker även Göran Ejman och Gunilla Molloy (1997) i Metod boken - svenska i grundskolan. De menar att man ska utgå ifrån elevens ordförråd som denne känner väl till och genom det bygga på det fortsatta arbetet liksom Leimar även hävdar. I denna metod går de från helheten till de enskilda meningarna och orden. Läraren skriver hela meningar med stor bokstav och mellanrum mellan orden och punkt i slutet. De meningarna har eleverna själva fått säga, där efter laborerar eleverna med dem enstaka orden. Leimar (1978) menar att denna metod utgår ifrån hela meningar och sedan arbetar man sig ner mot de enskilda orden och bokstäverna. På detta sätt avkodar man orden genom att man får se hela meningar brytas ner till ord som man ska förstå innan orden byggs upp till meningar på nytt.

24 Vi menar alltså att det är viktigt att integrera elevernas ordförråd i läsutvecklingen vilket Leimar(1987) stärker i metoden LTG. Där man i samtalsfasen sitter i mindre grupper med eleverna och samtalat innan läraren skriver ner elevernas meningar. Medan Frost (2003) menar att man ska börja på enskilda bokstäver och kunna avkoda dem innan man kan bilda meningar.

Till skillnad från den analytiska metoden så är den syntetiska en ljudningsmodell som innebär att man utgår ifrån delar i ord d.v.s. bokstäver, ljud och stavelser. Ejman & Molloy(1997) beskriver att genom att ta steget till att läsa måste man föra samman bokstäver, ljud och stavelser till ord, uttryck och meningar. De hävdar att när eleven lärt sig en ny bokstav ska de uppleva sambandet mellan ljud, ord och begrepp. Wittingmetoden som är ett syntetiskt synsätt där man utgår ifrån språkets delar d.v.s. bokstäver. Sedan fortsätter man upp mot helheten d.v.s. hela meningar. Detta är motsatsen till LTG metoden d.v.s. det analytiska synsättet. I Wittingmetoden lär sig barnen vokalerna först och sedan konsonanterna. Lärarna använder sig inte av bilder för att underlätta lärandet för barnen utan man lär sig bokstav för bokstav. Medan i den analytiska använder man ord som barnen redan känner till och använder i sitt dagliga tal. Vi anser att Wittingmetoden är en metod där eleverna inte får en helhet, utan bara bokstäver som de efter ett tag ska använda sig av att bygga ord och vidare till meningar.

5.3 Lus betydelse inom läs- och skrivutvecklingen

Lus är ett hjälpmedel för lärarna att bedöma hur eleverna har kommit med sina läs och skriv kunskaper. Genom litteraturen menar vi att Lus är ett bedömningsmaterial och hjälpmedel för lärare där de kan med hjälp av metoderna bocka av i vilken nivå eleverna befinner sig i, i sin läsutveckling. Det är en dokumentation för lärare av vad eleverna har klarat av och i vilken fas de befinner sig i. Lus kan man enbart använda som hjälpmedel alltså det är ett protokoll som visar stegvis var eleven befinner sig i, i sin utveckling. Det är ingen läsinlärningsmetod för eleverna utan det är ett bedömningsmaterial så att läraren kan dokumentera var eleven befinner sig i sin utveckling. Det finns tre faser där varje fas innehåller en visst antal punkter, det är dessa punkter eleverna ska ha klarat av och efter de klarat av en punkt får de en bock och kan fortsätta. Då har man en dokumentation på var eleven befinner sig och kan förmedla det till nästa lärare när eleven slutat trean.

25

6 Diskussion

Vårt examensarbete kring hur barn lär sig läsa har gett oss en djupare syn på hur modeller samt bedömningsmaterial samarbetar med varandra och hur de kan integreras i elevernas läsutveckling. Vi valde att undersöka två helt olika metoder ett helords metod och en

ljudningsmetod, för att förstå hur dessa metoder fungerar. Vi har sammanfattningsvis fått svar på våra frågeställningar och kommit fram till följande.

Utifrån vår teori har vi kommit fram till att LTG och Witting är två helt olika metoder som skiljer sig från varandra. LTG metoden utgår från hela meningar till enstaka ord och bokstäver. Medan Wittingmetoden gör motsatsen d.v.s. man lär sig enskilda bokstäver och bygger upp ord och därefter meningar. Enligt Piaget och Vygotskij så lär sig barn tillsammans med andra och vi har pekat på att det bara är LTG metoden som eleverna får samtala och arbeta tillsammans. I Wittingmetoden är det självständiga arbetet som styr det hela.

Utifrån litteraturen vi använt drar vi slutsatsen att Lus är ett bedömningsverktyg som är viktigt för lärarna att kunna bedöma vart eleverna står i sin läsutveckling. Lus är till för läraren, det är en dokumentation av hur långt eleverna har kommit. Med hjälp av punkterna i Lus kan man på ett konkret sätt se var eleven befinner sig i, i sin läs- och skrivutveckling. När eleven har lärt sig skriva sitt namn som det står i punkt ett då kan man bocka av den punkten för eleven. Och fortsätta till punkt två. Dessa punkter är som en röd tråd från fas ett till fas tre hänger samman. Det finns inge bestämd tid på när eleven ska hopa från punkt ett till punkt två utan det kommer per automatik och när eleven väl klarat punkten så bockar man av.

Vårt syfte med arbetet var att få en ökad förståelse och kunskap om hur eleverna lär sig läsa och för att få svar på våra frågeställningar. Vi kan påstå att utifrån våra frågeställningar samt litteraturen vi använt känner vi att vi har fått en bekräftelse på våra frågor och syfte/svar. Vi valde detta ämnet för att vi som blivande lärare ska kunna erbjuda våra elever den mest effektiva och inspirerande undervisningen för att det ska läsa och att varje elev får den hjälp de behöver för att kunna utvecklas så bra som möjligt inom sin läsutveckling.

28

Källförteckning

Allard Birgita, Rudqvist Margret, Sundblad Bo. (2009). Lus en bok om läsutveckling. Stockholm: Bonnier.

Bergöö, Kerstin (2010) Barns liv och samhällets textvärldar. s. 12-31. I: Axelsson, Monica. Bergöö, Kerstin. Brink, Lars. Fast, Carina. Jönsson, Karin(red.) & Kårelans, Lena (2010). Bygga broar och öppna dörrar. Att läsa, skriva och samtala om texter i förskola och skola. Stockholm: Liberg.

Björk, Maj & Liberg, Caroline (2010). Vägar in i skriftspråket tillsammans och på egen hand. Stockholm: Liberg

Ejeman, Göran & Molloy, Gunilla (1997). Svenska i grundskolan. Stockholm: Liber. Elbro, Carsten (2004). Läsning och Läsundervisning. Stockholm: Liber.

Frost, Jörgen (2003). Läsundervisning och läsutveckling. Lund: Studentlitteratur. Ismen Gunn (2006). Elevens värld- introduktion till pedagogisk psykologi. Oslo: Universitetsförlaget

Kulberg Birgitta (2006) Boken om att läsa sig läsa och skriva. Malmö: Elanders Berlings Leimar Ulrika(1978) Läsning på talets grund. Lund: LiberLäromedel

Patel Runa, Davidson Bo (2007) Forskningsmetodikens grunder - att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Samuelsson Pramling, Ingrid. Sheridan, Sonja & Williams Pia (2000). Barns samlärande - en forskningsöversikt. Kalmar: Lenanders tryckeri.

Svensson Ann-Katrin (2005). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur AB Stadler Ester (2009). Läs- och skrivinlärning. Lund: Studentlitteratur

Taube, Karin (2007). Läsinlärning och självförtroende. Psykologiska teorier, empiriska undersökningar och pedagogiska konsekvenser. Uddevalla: MediaPrint.

29 Witting, Maja (2010). Wittingmetoden- en metod för läs- och skrivinlärning. Kristianstad: Boktryckeri AB

30

31