• No results found

Barn är inte små vuxna - sjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn på en akutmottagning för vuxna

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barn är inte små vuxna - sjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn på en akutmottagning för vuxna"

Copied!
39
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ VÅRDVETENSKAP

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:40

Barn är inte små vuxna - sjuksköterskans erfarenheter av att

vårda barn på en akutmottagning för vuxna

Lina Håkansson

Mia Sjölin

(2)

Uppsatsens titel: Barn är inte små vuxna - sjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn på en akutmottagning för vuxna

Författare: Lina Håkansson och Mia Sjölin Huvudområde: Vårdvetenskap

Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng

Utbildning: Specialistsjuksköterska inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar

Handledare: Laura Darcy Examinator: Lena Hedén

Sammanfattning

Barn är en stor grupp som söker vård på akutmottagningar där flertalet sjuksköterskor inte genomgått någon specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Många akutmottagningar har också svårt med bemanningen av erfarna sjuksköterskor. I barncentrerad vård möts barnet enligt barnkonventionen och har därmed rätt att delta i sin vård och i beslut kring den samtidigt som familjen finns med barnet. För att främja en hållbar utveckling kring vården av barn anser vi att det är viktigt att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta barn på en akutmottagning avsedd för vuxna. Åtta intervjuer genomfördes med semistrukturerad metod. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ induktiv ansats med utgångspunkt från Elo och Kyngäs metod. Analysen resulterade i fyra kategorier; Det krävs kompetens och erfarenhet, Icke barnanpassad miljö, Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra och Att sätta barnet i centrum. Diskussionen utgår ifrån samma kategorier och visar att erfarenhet hos sjuksköterskorna utgör en väsentlig skillnad och det finns en önskan om mer. Organisationen på sjukhuset leder till frustration då det finns en distans mellan akutmottagning och barnakutmottagning både fysiskt och samarbetsmässigt. Genom att organisera sjukvården så att alla barn söker vård på samma akutmottagning inom sjukhusets upptagningsområde skapas möjligheter för sjuksköterskorna att få mer erfarenhet genom att träffa fler barn. Barn är inte små vuxna och sjuksköterskor som vårdar barn behöver specifik kunskap för att kunna möta dem på bästa sätt.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING __________________________________________________________ 1 Begreppsförklaring ________________________________________________________ 1 BAKGRUND __________________________________________________________ 1 Barn i vården _____________________________________________________________ 1 Sjuksköterskans kompetens att vårda barn ____________________________________ 2 Att vårda akut sjuka barn ___________________________________________________ 3 Barn vårdas i ett sammanhang _______________________________________________ 4 Tidigare forskning inom akutsjukvård för barn ________________________________ 5 PROBLEMFORMULERING _____________________________________________ 6 SYFTE _______________________________________________________________ 6 METOD ______________________________________________________________ 6 Ansats ___________________________________________________________________ 6 Deltagare _________________________________________________________________ 6 Datainsamling _____________________________________________________________ 7 Dataanalys _______________________________________________________________ 7 Etiska överväganden _______________________________________________________ 8 RESULTAT ___________________________________________________________ 9 Det krävs kompetens och erfarenhet __________________________________________ 9

Teoretisk och praktisk kunskap är nödvändigt __________________________________________ 9 Erfarenhet behövs ______________________________________________________________ 10 Upplevelsen av höga krav på sig själv _______________________________________________ 10

Icke barnanpassad miljö ___________________________________________________ 11

Omgivningen påverkar vården _____________________________________________________ 11 Att vårda barn tar tid ____________________________________________________________ 12

Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra _________________ 13

Föräldrar som resurs och hinder____________________________________________________ 13 Interprofessionellt stöd och interprofessionella svårigheter _______________________________ 14

Att sätta barnet i centrum __________________________________________________ 14

Vårda barn är utmanande men roligt ________________________________________________ 15 Det krävs god kommunikation och delaktighet ________________________________________ 15 Sjuksköterskan behöver vara barnets röst ____________________________________________ 16

DISKUSSION ________________________________________________________ 16 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 16

Det krävs kompetens och erfarenhet ________________________________________________ 17 Icke barnanpassad miljö __________________________________________________________ 18

(4)

Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra ___________________________ 19 Att sätta barnet i centrum _________________________________________________________ 20

Metoddiskussion __________________________________________________________ 22

Förslag på vidare forskning _______________________________________________________ 23

SLUTSATSER ________________________________________________________ 24 REFERENSER _______________________________________________________ 25

Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3

(5)

1

INLEDNING

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen antagen som svensk lag, vilket innebär att barns rättigheter måste tas på större allvar. I våra framtida karriärer som specialistsjuksköterskor inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom är detta något som i hög grad intresserar oss. Sjuksköterskor som vårdar barn behöver specifik kunskap för att kunna möta dem på bästa sätt. På vissa enheter vårdas barn av sjuksköterskor utan någon specialistutbildning i hälso- och sjukvård för barn och ungdom. För att främja en hållbar utveckling kring vården av barn, anser vi att det är viktigt att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta barn på akutmottagningen för vuxna.

Begreppsförklaring

• Barn: 0-18 år.

• Föräldrar: Vårdnadshavare till barnet. • Familj: Närmaste anhöriga.

• Barnsjuksköterska: Sjuksköterska med specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och unga.

• Sjuksköterska: Alla sjuksköterskor även de med specialistutbildning inom andra områden.

• Akutmottagning: Akutmottagning som tar emot alla åldrar, vuxna och barn. • Barnakutmottagning: Akutmottagning som tar emot barn från 0–18 år med

medicinska åkommor.

• NOBAB: Nordiskt nätverk för Barn och ungas rätt och Behov inom hälso- och sjukvård.

• Triage: Bedömning för att sortera och prioritera patienter.

BAKGRUND

Barn i vården

De flesta barn kommer i kontakt med hälso- och sjukvård under sin uppväxt, antingen på grund av sjukdom eller genom rutinmässiga kontroller. Enligt Statistikmyndigheten (SCB 2019) bor det cirka två miljoner barn i Sverige, vilket motsvarar cirka 20 procent av befolkningen. Omkring 170 000 barn söker varje år akutsjukvård på sjukhus på grund av skador eller förgiftningar (Socialstyrelsen 2015). Det motsvarar nio procent av alla Sveriges barn och tyder på att barn är en stor grupp som söker vård vid akutmottagningar. I Sverige finns det idag cirka 70 akutmottagningar som är uppdelade på regionsjukhus, länssjukhus och länsdelssjukhus. De flesta regionsjukhusen samt 75 procent av länssjukhusen har mottagningar anpassade för barnsjukvård medan övriga sjukhus saknar specifika akutmottagningar anpassade för barnsjukvård (Vårdanalys 2018). Vissa sjukhus delar upp akutsjukvården på två enheter. Barn med medicinska åkommor söker vård på en barnakutmottagning där det finns barnsjuksköterskor medan de barn som söker för kirurgiska och ortopediska åkommor hänvisas till akutmottagningen och träffar sjuksköterskor som sällan är specialiserade på barnsjukvård (Vårdanalys 2018). Många akutmottagningar har idag svårt med bemanningen av erfarna sjuksköterskor (IVO 2015; Vårdanalys 2018). Det pågår en hög personalomsättning med sänkta krav på

(6)

2

kompetensnivå som konsekvens. Det finns akutmottagningar där flertalet av sjuksköterskorna har mindre än två års erfarenhet av yrket (IVO 2015).

Sjuksköterskans kompetens att vårda barn

Omvårdnad är den legitimerade sjuksköterskans specifika område vilket innefattar vetenskaplig kunskap och patientnära arbete. Sjuksköterskans självständiga omvårdnadsansvar innefattar sex kärnkompetenser; personcentrerad vård, evidenscentrerad vård, säker vård och information, förbättringskunskap och förbättringsarbete, ledarskap samt samverkan i team (Svensk sjuksköterskeförening 2017b). I all form av omvårdnad finns etiska beslut och bedömningar, vilket finns beskrivet i ICN: etiska kod för sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening 2017a). Koden står för mänskliga rättigheter och sjuksköterskans fyra ansvarsområden beskrivs. Dessa områden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, att återställa hälsa samt att lindra lidande. Fortsättningsvis beskrivs att människans värdighet alltid ska bevaras samt att människan ska bemötas med respekt. Ingen särbehandling får ske och alla människor är lika värda (Svensk sjuksköterskeförening 2017a).

Precis som övriga patienter inkluderas barn i de allmänna bestämmelserna i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30), Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) och Patientlagen (SFS 2014:821). I 1a kap. 8 § i Patientlagen står det att när hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Lagen betonar också att barnets delaktighet ska tas hänsyn till och att sjukvården är skyldig att klarlägga barnets inställning till aktuell behandling i relation till ålder och mognadsgrad (SFS 2014:821). Även i Hälso- och sjukvårdslagen framgår det i 5e kap. 6 § att när hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa stå i fokus. Vidare beskriver Hälso- och sjukvårdslagen att vård för både vuxna och barn ska vara av god kvalitet och tillfredsställa patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet. I 5e kap. 1 § framgår det att den vård som ges ska bygga på respekt för patientens integritet och medbestämmande (SFS 2017:30). Patientsäkerhetslagen finns till för att öka patientsäkerheten. Den innefattar bland annat krav på förebyggande arbete och att alla inom vården tar sitt ansvar för att främja hög patientsäkerhet (SFS 2010:659).

Barn är i ständig utveckling och deras möjligheter till att förstå och bearbeta händelser skiljer sig åt från vuxna. I så stor omfattning som möjligt ska de vårdas på en för barn avsedd enhet, med andra barn och utav personal som har rätt kompetens. Det förekommer att barn vårdas på avdelningar och mottagningar som i första hand är avsedda för vuxna patienter vilket är problematiskt ur flera infallsvinklar. Barn riskerar att träffa sjuksköterskor som saknar rätt kompetens och vårdas i en missgynnsam miljö (Ygge 2015, s. 117). Sjuksköterskan som vårdar barnet behöver ha kunskap om vikten av känsla av sammanhang. En känsla av sammanhang är enligt Ekebergh (2015a, s. 36) förknippat med såväl hälsa som lidande. Ett barn som inte känner att de lever i ett sammanhang kan ha svårt att uppleva välbefinnande och hälsa.

För att vårda barn krävs förståelse för var barnet befinner sig utvecklingsmässigt. En välanvänd teori är Piagets utvecklingsteori där barnets intellektuella utveckling delas in i fyra stadier. Det första kallas sensomotoriskt stadie, det är icke verbalt, och barnet är där cirka 0–18 månader. Det andra kallas pre-operationellt stadie, det symboliska tänkandet,

(7)

3

och pågår från cirka två till sju års ålder. Det tredje äger rum mellan cirka sju till 11 års ålder och kallas det konkret operationella stadiet. Det fjärde och sista kallas det formella operationella stadiet och pågår från cirka 11 år - vuxen ålder. Varje stadie har en bestämd struktur samt att de följer varandra i tidsmässig ordning. Inget barn kan hoppa över ett stadie eller byta ordning på dem. Alla barn byter inte stadie vid exakt samma tidpunkt eller ålder utan det kan variera och är även miljöberoende (Hwang & Nilsson 2019, s. 67– 70) därför krävs kunskap om barns utvecklingsstadier och inte endast åldern. Sjuksköterskan behöver inte bara ha kunskap gällande utvecklingsstadiet barnet befinner sig i utan även förstå dess livsvärld. Livsvärlden är individuell och unik samtidigt som den ständigt utvecklas genom erfarenhet. Då livsvärlden ständigt utvecklas behöver sjuksköterskan vara öppen och följsam för hur barnet ska bemötas (Hörberg, Galvin, Ekebergh & Ozolins 2019).

Att vårda akut sjuka barn

För att göra en bedömning av ett akut sjukt barn måste sjuksköterskan ha kunskap kring normala vitalparametrar och andra anatomiska, fysiologiska och kognitiva skillnader mellan barn och vuxna. Barn kan insjukna betydligt snabbare än en vuxen delvis på grund av att de har en högre ämnesomsättning och därmed förbrukar de mer syre. På grund av att andningsvägarna är mindre än på en vuxen resulterar det i att barn lätt kan bli andningspåverkade av flera olika anledningar och tillstånd. Andningspåverkan kan i sin tur leda till cirkulationspåverkan med bradykardi och i värsta fall hjärtstopp. Skillnaden mellan barn och vuxna är att andnings- och hjärtstillestånd hos barn orsakas av svikt eller chock medan det på vuxna orsakas av primära hjärtåkommor (Radell & Bredlöv 2015, ss. 178–179). Cirkulationssvikt kan även uppkomma på grund av hypovolemi som kan utvecklas av såväl trauma som diarré och kräkningar (Radell & Bredlöv 2015, s. 185). När ett barn objektivt verkar vara i nöd är det ett sent tecken på instabilitet (Tracy 2007). Vid vård av barn krävs rätt medicinskteknisk utrustning i anpassad storlek och provtagningen kan se annorlunda ut, på det minsta barnet tas till exempel venprover med fördel i skalpen (Socialstyrelsen 2002). Inför en procedur är det av vikt att smärtlindra barn. Den vanligaste farmakologiska behandlingen vid venprovtagning eller vid perifer infart är lokalbedövning (1177 Vårdguiden 2018). Vid läkemedelsbehandling av barn krävs kunskap om olika åldrar. Till exempel omsätts läkemedel med varierande hastighet beroende vilken tillväxtfas de befinner sig i. Trots att beräkning har gjorts på barnets kroppsyta och vikt kan dosen därför variera likaså biverkningar (Läkemedelsverket 2019). Barnet måste ses som en helhet och hänsyn ska också tas till dess levda kropp (Hörberg et al. 2019). Kroppen går inte enbart att se som ett objekt, den behöver också ses som ett subjekt. Kunskapen om den biologiska kroppen är central i vårdandet men i kombination med den levda kroppens liv och existens, vilket sjuksköterskan behöver ha kunskap om för bästa möjliga vård (Dahlberg & Dahlberg 2015, ss. 151–152).

Omvårdnadsåtgärder kan vara både skrämmande och smärtsamma. Rädsla och smärtupplevelsen kan öka om barnet inte förstår vad som händer. Negativa upplevelser kan medföra rädsla för kommande besök i sjukvården (Sahlberg, Karlsson & Darcy 2020). Karlsson, Dalheim Englund, Enskär, Nyström, och Rydström (2016) menar att det finns olika tillvägagångssätt för att hjälpa barnet att genomgå omvårdnadsåtgärder som kan leda till smärta, rädsla och lidande. Exempel på detta är förberedelse, distraktion

(8)

4

och att göra barnet delaktigt (Karlsson et al. 2016). Arman (2015, ss. 42–43) förklarar att lidandet inte nödvändigtvis behöver tas bort men bör lindras. Vårdlidandet däremot är det onödiga lidandet som i högsta grad bör undvikas och kan uppkomma vid frånvaro av god vård (Arman 2015, ss. 42–43).

Barn vårdas i ett sammanhang

Barn vårdas sällan som enskild patient utan som en del av en familj med föräldrar och syskon. Tidigare var familjecentrerad vård i fokus men Coyne, Hallström och Söderbäck (2016) beskriver att familjecentrerad vård kan ta bort fokusen från barnet. De menar att sjuksköterskan istället behöver arbeta med barncentrerad vård. I barncentrerad vård är barnet i fokus och har därmed rätt att delta i sin vård och i beslut kring dem samtidigt som familjen finns med barnet. För att barncentrerad vård ska vara genomförbart krävs såväl utbildning av personalen som engagemang (Coyne, Hallström & Söderbäck 2016). Den 1 januari 2020 antogs barnkonventionen (2018:1197) som svensk lag, vilket innebär att barns rättigheter måste tas på större allvar. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn och är uppdelade på 54 artiklar med betoning på fyra grundläggande principer; alla barn har samma rättigheter och samma värde, barnets bästa, alla barn har rätt till liv och utveckling samt att alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och respekteras (Regeringskansliet 2019a; Regeringskansliet 2019b). Kraven på hälso- och sjukvård att ge vård som motsvarar barnets rättigheter ökar i och med den nya lagen och innebär bland annat att barn inom hälso- och sjukvård ska få möjlighet att vara delaktiga, förbereda sig samt leka av sig. Vidare innebär det att barnet ska vistas i en miljö som är anpassad efter ålder, mognad och behov. Dessutom innebär lagen att alla barn inom hälso- och sjukvård ska ha rätt till sin barndom och inte skiljas från föräldrar, syskon, kompisar och andra viktiga personer (Regeringskansliet 2019a). Barnsjukvården i Sverige arbetar sedan tidigare utifrån NOBABs standard. NOBAB Sverige är en självständig ideell förening som arbetar för sjuka barns behov och rättigheter och ingår både i ett större nordiskt nätverk samt ett europeiskt nätverk. Föreningen har utformat en standard som utgår ifrån FN:s barnkonvention och innehåller tio kategorier (NOBAB 2017). Kategoriernas rubriker är; vårdform, relationer, föräldramedverkan, information, medbestämmande, miljö, stöd i utvecklingen, kvalificerad personal, kontinuitet samt respekt och integritet. Standarden innebär bland annat att barn ska vårdas tillsammans med andra barn och inte på en vuxenavdelning och att de har rätt till att ha sina föräldrar med sig. Det står även att barn som vårdas på sjukhus har rätt till att få information som är anpassad efter dem och att de ska vara delaktiga i de beslut som rör dem. I NOBABs riktlinjer står det också att personal som vårdar barn och ungdomar ska ha sådan utbildning och kompetens att de kan bemöta fysiska och psykiska behov hos barn och familj (NOBAB 2017).

Kleye, Darcy, Karlsson, Hedén, och Sundler (2020) förklarar vikten av att ge barnet möjlighet att ha inflytande över sin vård, att hjälpa barnet att hitta strategier för att ta kontroll över situationen samt för att minska stress och rädsla vid procedurer och omvårdnadsåtgärder. Ygge (2015, s. 118) beskriver att barnet behöver få förtroende för vårdpersonalen annars kan det få stora konsekvenser för barnets framtida kontakt med sjukvården. Stressreaktioner kan uppkomma för barn som vårdats på sjukhus efter en oväntad allvarlig sjukdom eller olycka. Det är därför viktigt att identifiera och behandla

(9)

5

traumatiska stressreaktioner hos barn och få dem att känna sig trygga (Broberg 2015, s 110). När ett barn behöver söka sjukvård hamnar de i en utsatt och sårbar situation. Dahlberg, Todres och Galvin (2009) menar att om sjuksköterskan har en existentiell syn på människan och en existentiell syn på välbefinnandet hjälper det i vårdandet och bemötandet av barnet. Sjuksköterskan kan enklare möta barnet i dess livsvärld och där möta barnets sårbarhet.

Tidigare forskning inom akutsjukvård för barn

Vårdpersonal som vårdar barn som utsatts för trauma påverkas i sitt välbefinnande och sin psykiska hälsa visar en studie gjord i Australien (McGarry et al. 2013). De har högre risk att få utmattningssymtom och känner mindre tillfredsställelse i sitt arbete jämfört med den generella populationen. Medvetenheten om hur barn med trauma påverkar vårdpersonal är ett viktigt steg för hållbarheten inom vården. Yngre vårdpersonal upplever mer symtom som ångest, depression, stress och utbrändhet och känner sig mindre tillfredsställda i sitt arbete (McGarry et al. 2013). Det finns ett samband mellan sjuksköterskors intresse för utbildning och nyligen inträffade trauman hos barn visar resultatet från en studie gjord på ett traumacenter i Atlanta, USA (Tracy, Ott, Hamrick & Bailey 2019). Vårdkvalitet påverkas av förståelsen för olika trauma. Utbildning och träning bör fokusera på relevanta och ofta förekommande trauma. Sjuksköterskor som arbetar med traumapatienter känner sig mer självsäkra om de har mer än två års erfarenhet av detta (Tracy, Ott, Hamrick & Bailey 2019).

En svensk studie av Andersson och Nilsson (2009) visar att återkommande kompetensutveckling behövs för att upprätthålla patientsäkerheten på svenska sjukhus. Det finns en differens mellan befintlig och nödvändig kompetens och det råder delade meningar om ifall det är tillräckligt med fler grundutbildade sjuksköterskor och erfarenhetsbaserat lärande eller om det behövs fler som är specialistutbildade. Sjuksköterskor på akutmottagningen behöver ha goda färdigheter i kommunikation. Det finns ofta mål för kompetensutveckling och rutiner för att identifiera behov men det finns inte alltid resurser för att genomföra dessa förbättringar (Andersson & Nilsson 2009). En studie från Canada (Hamid et al. 2017) som undersökt miljön på akutmottagningar kom fram till att den ofta är bristfällig och inte barnanpassad. Särskilda utrymmen för barn finns endast i viss mån och många akutmottagningar saknar rum för amning och vila. Enkla hjälpmedel som leksaker och sysselsättning för barn finns endast i begränsad utsträckning. Utbildning i triage och annan träning för att vårda barn är inkomplett. Särskilda områden som behöver ses över är barnvänliga utrymmen, triage, säkerhet, utrustning och utbildning för vårdpersonal (Hamid et al. 2017). Akutmottagningar med ett avsett område för barn ökar tillfredsställelsen hos patienter visar en brittisk intervjustudie (Ratnapalan et al. 2019). Utrymmet bör utformas ifrån volym, arbetsmiljö, närhet till andra avdelningar och patientflöde. Traditionellt sett har barnläkare, och inte akutläkare, vårdat barn som har medicinska problem på akutmottagningen. Hållbarheten i denna vårdmodell ifrågasätts och förespråkar istället en vård där läkare från akutmottagningen och barnläkare delar ansvaret för vård av barn. Barn på akutmottagningen bör vårdas av en sjuksköterska med erfarenheter av att vårda barn. Det är utmanande att vårda barn och att anställa fler barnsjuksköterskor anses kunna förbättra patientflödet. Ledarskap, lärande och interaktioner mellan vårdpersonal är lika viktigt

(10)

6

som att ha barnanpassad miljö och kompetent personal för att förbättra vården för barn på akutmottagningen (Ratnapalan et al. 2019).

PROBLEMFORMULERING

Barn är en stor grupp som söker vård vid akutmottagningar. Få sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar är specialistutbildade inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Barn har fått starkare rättigheter till att vårdas i en miljö som är barnanpassad och av personal som kan möta deras fysiska och psykiska behov i och med att barnkonventionen blivit svensk lag. Det är relevant att undersöka hur sjuksköterskor utan specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och unga erfar att vårda barn på en akutmottagning avsedd för vuxna.

SYFTE

Att beskriva sjuksköterskors, utan specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom, erfarenheter av att vårda barn och deras familjer på en akutmottagning.

METOD

Ansats

Kvalitativ ansats har valts till denna studie då den syftar till att beskriva informanternas erfarenhet. Kvale och Brinkmann (2015, s. 3–4) menar att kvalitativ ansats är att föredra när syftet är att förstå och beskriva en annan persons upplevelse. Den subjektiva upplevelsen står i fokus för forskningen och informanten förmedlar i interaktionen med forskaren hur denne erfar världen. Polit och Beck (2017, s. 60) menar att kvalitativa undersökningar bidrar till sjuksköterskans möjligheter att identifiera problem, lösningar på dessa problem samt en ökad förståelse för patienten.

Kvalitativa intervjuer har analyserats med innehållsanalys som metod. En kvalitativ induktiv ansats valdes att använda med utgångspunkt från Elo och Kyngäs metod då induktiv metod används när kunskapen kring ett ämne inte är fullständig (Elo & Kyngäs 2008).

Deltagare

Kriterier för deltagande i studien var att sjuksköterskorna arbetade vid den akutmottagning där studien ägde rum samt att de saknade specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och unga. Så stor bredd bland deltagarna som möjligt önskades gällande ålder, erfarenhet samt hur länge de hade arbetat som sjuksköterskor. Ett skriftligt godkännande av verksamhetschefen inhämtades, se bilaga 1. Därefter skickade verksamhetschefen ut förfrågan via e-post till samtliga sjuksköterskor på arbetsplatsen men ingen anmälde sitt intresse. Information om studien skedde därefter på en arbetsplatsträff på akutmottagningen. Vissa av sjuksköterskorna bokade tid för intervjun och efter deras önskemål gjorde sig författarna tillgängliga genom att vara på akutmottagningen vid ett flertal tillfällen så att de kunde komma dit i mån av tid. Varje enskild sjuksköterska fick muntligt och skriftlig information om studien och skrev sedan

(11)

7

på ett informerat samtycke, se bilaga 2. Intentionen var att genomföra åtta till tio intervjuer. Polit och Beck (2017, s. 69, 497) menar att antalet informanter är underordnat mängden insamlade data. Data ska uppnå mättnad, vilket innebär att innehåll och teman är återkommande. Vidare menar Polit och Beck (2017, s. 499) att det viktigaste är att deltagarna i studien har erfarit fenomenet som undersöks. Sex kvinnor och två män intervjuades. Sjuksköterskorna var mellan 30 och 62 år och medianålder var 43,5 år. De hade varierad erfarenhet av sjuksköterskeyrket såväl som erfarenhet av att vårda barn. På akutmottagningen hade de arbetat från sex månader till 34 år, med en median på 6 år.

Datainsamling

Intervjuerna genomfördes i ett avskilt rum på akutmottagningen där sjuksköterskorna arbetade och utfördes under deras arbetstid för att öka tillgängligheten. Båda författarna var med under samtliga intervjuer för att få en helhetsbild. Vid varje intervju var en författare ledande och ställde frågor medan den andra förde anteckningar och vid nästa intervju byttes rollerna. Intervjuerna spelades in på två olika enheter. En öppen inledande fråga ställdes för att uppmuntra sjuksköterskan att berätta om sin upplevelse med sina egna ord. Kvale och Brinkmann (2015, s. 34) menar att det genom öppna frågor är informantens uppgift att beskriva det som anses viktigt inom ramen för intervjun. Inledningsfrågan var; ”Vilka erfarenheter har du av att vårda barn och deras familjer på akutmottagningen?” Följdfrågor ställdes för att klargöra och utveckla sjuksköterskans upplevelse och finns förtydligat i bilaga 3. Efter intervjuerna var klara avidentifierades och transkriberades de. Författarna transkriberade hälften av intervjuerna var och skrev därefter ut dem i pappersformat. Vetenskapliga artiklar i bakgrund och diskussion söktes fram i databaserna Cinahl och Pubmed.

Dataanalys

Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Innehållsanalys används för att skapa nya förståelser utifrån en berättelse och är särskilt användbar i analys av data inom omvårdnadsområdet. I en innehållsanalys kan antingen en deduktiv eller induktiv ansats väljas. Deduktiv ansats utgår ifrån en teori om ett fenomen medan induktiv ansats används då en mer förutsättningslös analys önskas. Elo och Kyngäs (2008) beskriver att den induktiva ansatsen innehåller tre steg: preparationsfasen, organiseringsfasen samt rapportering av analysprocessen och resultat. Under preparationsfasen måste ett helhetsperspektiv uppnås och därför bör alla intervjuer läsas igenom ett flertal gånger. En övergripande förståelse för materialets innebörd är grundläggande för att fortsätta med analysen (Elo & Kyngäs 2008). Vid induktiv ansats är nästa steg organiseringsfasen. Denna process innebär öppen kodning, skapa kategorier och abstrahera. I den öppna kodningen skrivs först anteckningar direkt i texten. Därefter tas rubriker ut för att beskriva innehållet. Rubrikerna förs sedan över till ett kodningsdokument där de kategoriseras och därefter abstraheras de till en beskrivning. Syftet med att skapa kategorier är att beskriva fenomenet och på så sätt öka förståelsen. Rapportering av analysprocessen och resultat bör beskrivas så detaljrikt som möjligt för att underlätta läsarens förståelse för analysen. Resultat presenteras genom kategorier och subkategorier. Innehållsanalys innebär att data och kategorier återspeglar fenomenet som undersökts (Elo & Kyngäs, 2008).

(12)

8

I preparationsfasen läste båda författarna igenom intervjuerna var för sig upprepade gånger tills en djupare förståelse och en känsla för helheten hade uppnåtts. Tillsammans markerades meningsbärande enheter som svarade an på syftet. De meningsbärande enheterna kondenserades och flyttades till eget dokument. Data från varje intervju fick sin egen färg. Färgkoderna bidrog till att enklare kunna gå tillbaka till intervjuerna och dessutom att hålla data textnära. Utifrån den öppna kodningen grupperades liknande data ihop. Detta skedde genom diskussion mellan författarna och var en process som innebar olika jämförelser mellan koderna. Grupperna flyttades över till ett nytt dokument där de strukturerades upp och utifrån dessa skapades subkategorier. Utifrån subkategorierna abstraherades innehållet genom att innehållet beskrevs och på så vis fick övergripande kategorier. Innehållet, koder, subkategorier och kategorier diskuterades och reflekterades över flera gånger tills konsensus nåddes och 10 subkategorier och fyra kategorier var utformade, se tabell 1. I rapporteringsfasen strävades det efter en så utförlig beskrivning som möjligt.

Tabell 1

Subkategorier

Kategorier

Teoretisk och praktisk kunskap är nödvändigt

Erfarenhet behövs

Upplevelsen av höga krav på sig själv

Det krävs kompetens och erfarenhet

Omgivningen påverkar vården Att vårda barn tar tid

Icke barnanpassad miljö Föräldrar som resurs och hinder

Interprofessionellt stöd och interprofessionella svårigheter

Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra

Vårda barn är utmanande men roligt Det krävs god kommunikation och delaktighet

Sjuksköterskan behöver vara barnets röst

Att sätta barnet i centrum

Etiska överväganden

Studier på magisternivå kräver inget etiskt godkännande av etikprövningsnämnden (Högskolan i Borås 2019). Dock ska potentiella etiska dilemman lyftas fram och reflekteras över genomgående under hela studien (Kvale & Brinkmann 2015, ss. 85–86). I Helsingforsdeklarationen finns de fyra etiska principerna beskrivna. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet, vilka bör vara vägledande genom studien (World Medical Association. WMA Declaration of Helsinki 2018). För att uppfylla kraven fick varje deltagande sjuksköterska skriftlig och muntlig information och sedan skriva på blanketten informerat samtycke. Samtycket skrevs sedan på av handledaren och förvaras på Högskolan i Borås. Ett löfte gavs om att informationen som deltagaren givit inte kan härledas till dem utan avidentifiering och kodning skedde samt att de kunde avbryta sitt deltagande i efterhand om de ångrar sig. På informationsbladet stod författarnas och handledarens kontaktuppgifter, se bilaga 2.

(13)

9

RESULTAT

Nedan följer studiens resultat presenterat utifrån fyra kategorier; Det krävs kompetens och erfarenhet, Icke barnanpassad miljö, Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra och Att sätta barnet i centrum.

Det krävs kompetens och erfarenhet

Vård av barn kräver adekvat teoretisk och praktisk kompetens. Tidigare erfarenheter bidrar till en särskild kunskap och trygghet. Sjuksköterskor ställer högre krav på sig själva när de vårdar barn än när de vårdar vuxna.

Teoretisk och praktisk kunskap är nödvändigt

Medicinsk teknik och framförallt invasiva procedurer på barn upplevs som svårt. Det är utmanande både rent tekniskt men även stressande att orsaka smärta och obehag för barnet. En rädsla finns över att inte kunna utföra alla arbetsuppgifter som krävs när svårt sjuka barn vårdas på akutmottagningen, till exempel att ta prover i skalpen på spädbarn. De mer erfarna sjuksköterskorna upplever att det är mindre komplicerat med till exempel provtagning på barn och vill inte förstora känslan av att det är svårt.

Pressen ökar på grund av att de inte har adekvat utbildning. Medvetenhet om vilken kompetens som krävs finns men också en känsla av att inte ha tillräckligt med erfarenhet. Det är viktigt att vara medveten om sina handlingar för att kunna beskriva och förklara dem för barnet. Det finns en uppfattning om att grundutbildningen till sjuksköterska inte har förberett dem tillräckligt på arbetet med barn och de uttrycker också att kunskapen de fått är förlegad och inaktuell.

Först och främst behöver man kunskaper om att, man behöver grundläggande medicinska kunskaper. De skiljer ju sig, barnets anatomi, mätvärdena skiljer sig. Sen behöver man ju också ha kunskap om var barnet ligger i de olika utvecklingsfaserna de har, och hur man bemöter dem.

Sjuksköterska 2

Att det kan gå lång tid mellan att varje enskild sjuksköterska vårdar ett svårt sjukt barn resulterar i att det är svårt med rutiner och att hålla kunskapen uppdaterad. Läkemedelshantering och dosering till barn är förknippat med stress. Barndoser skiljer sig från vuxendoser då de alltid ska beräknas utefter aktuell vikt vilket är oroande. Stress finns över att ge fel dos och i värsta fall orsaka mer skada och lidande för barnet.

(14)

10

Ja, det är lite skrämmande. Jag menar ger man en vuxen karl som är lite stor lite extra morfin så gör inte det så mycket. Vad jag menar är, här får det inte bli så tänker jag. Jag känner mig mer otrygg med barn än med vuxna. Det måste jag säga, det är läkemedel som jag aldrig har gett, doser.

Sjuksköterska 3 Erfarenhet behövs

Sjuksköterskorna menar att de i vissa fall saknar kompetens men framförallt saknar de erfarenhet. Erfarenheter ses som en resurs men är svårt att skaffa sig då frekvensen för att ta hand om barn på akutmottagningen varierar. Det går inte heller att kategorisera alla barn tillsammans då sökorsak och barnets ålder gör att omvårdnaden skiljer sig åt. De som inte har arbetat länge på akutmottagningen uttrycker en brist på erfarenhet och en önskan om mer medan de som har arbetat längre känner en tacksamhet för den erfarenhet de har. Mer erfarna sjuksköterskor uttrycker att det är erfarenheten som har lärt dem alla “knepen” för att ta hand om barn.

…när man har jobbat i så många år. Att man blir trygg med erfarenheten, det är väl det. Som man bygger på så att säga, erfarenheten att man känner sig trygg med det. Ja, men det är jag nog ganska övertygad om.

Sjuksköterska 5

Bristen på rutiner vid vård av barn leder till att de själva måste ”leva och lära” och det framkommer ett behov och en önskan om ökad erfarenhet. Det finns funderingar på att själva ta kontakt med barnakutmottagningen för att hospitera, att på så sätt öka sin erfarenhet och därmed sin trygghet. De upplever att de inte har fått öva tillräckligt på att bemöta barn och uttrycker att på grund av att de är ovana att arbeta med barn blir det en annorlunda situation. Erfarenhet innefattar inte bara att de har träffat sjuka barn tidigare utan också friska barn. Att ha egna barn bidrar till erfarenhet och då framför allt kring hur de ska kommunicera med och bemöta barn.

Upplevelsen av höga krav på sig själv

Det finns en känsla av otillräcklighet och en större press på sig när det gäller att vårda barn jämfört med att vårda vuxna. Det upplevs som mer stressande att misslyckas med smärtsamma procedurer på barn och sjuksköterskorna beskriver att de inte påverkas lika mycket av att till exempel sticka en vuxen flera gånger. De upplever att barn är mer känsliga och är oroliga för att tillföra barnet mer smärta.

Oavsett hur erfaren och kompetent sjuksköterskan upplever sig finns det ändå en oro för att vårda akut sjuka barn som inte helt går att eliminera. Att vårda svårt sjuka barn väcker starka känslor och även om vissa faktorer går att minimera går det inte helt att utesluta osäkerheten. Det finns en oro över tidsaspekten med barn och att ett barn plötsligt kan försämras är någonting de är väl medvetna om.

(15)

11

Ja då vill man vara på topp och kunna precis allt och göra allting rätt, så är det. Man vill inte göra några misstag…. Är de ju så sjuka har de ju nästan tippat över och det är ju det man vet, i alla fall om man är erfaren…..Osäkerhet för att vårda svårt sjuka barn har vi nog alla en viss oro för.

Sjuksköterska 4

Det framkommer att barn som söker för lindrigare orsaker och som inte kräver perifer infart inte anses som lika svåra som de barn som har varit med om till exempel olyckor. Det upplevs som mer stressande att vårda barn än att vårda vuxna och stressen de känner är av en annan sort.

Sen kan det vara stressande att jobba med barn, om barn blir riktigt dåliga sen så blir det en stress på en annan nivå. Man känner att är du 89 år så är det inte samma…. Man betyder lika mycket som människa men det är inte samma stressnivå ändå.

Sjuksköterska 6

Icke barnanpassad miljö

Miljön på akutmottagningen är inte anpassad för att vårda barn och det förekommer också organisatoriska utmaningar. Det behövs tid för att ha möjlighet att ge barnet vård utifrån rätt förutsättningar.

Omgivningen påverkar vården

Miljön på akutmottagningen anses inte vara optimal för att vårda barn i men det råder delade uppfattningar om på vilket sätt miljön betraktas som opassande. Vissa hjälpmedel finns för att få barnet att känna sig tryggt som TV och böcker och det finns också små presenter, till exempel klistermärken och klubbor, att ge till barnet. Det saknas mycket miljömässigt när det gäller omvårdnaden av barn och de önskar mer hjälpmedel för att underhålla eller distrahera barnet. Att det kan bli långa väntetider anses vara ett problem. De känner medlidande med familjer som behöver tillbringa en hel dag på akutmottagningen med ett litet barn och har förståelse för att barnet kan förlora tålamodet. Upplevelsen är att det finns tillräckligt med barnanpassad medicinskteknisk utrustning för att ta hand om barn. Det visar sig betydelsefullt för sjuksköterskorna att vara trygga och välbekanta med sin utrustning i akuta situationer så att de helt kan fokusera på barnet. Barnets upplevelse av akutmottagningen är särskilt oroande. Förutom att det är en ny miljö för barnet anses miljön också vara högljudd och stimmig. Många personer och starkt ljus är andra problem som bedöms ha en negativ effekt på barnets upplevelse. Akutmottagningen anses vara en olämplig miljö för barn.

(16)

12

Och sen tycker jag att det ska vara anpassat på det sättet att det inte ska vara skrämmande och det kan det vara här. Det kommer in våldsamma patienter. Vi har polisen som är här. Det är mycket ambulansfolk och ibland de här kläderna kan vara lite skrämmande. Det kommer folk; som springer, någon ropar, ja det är ingen bra miljö för barn. Nej!

Sjuksköterska 8

Det finns en frustration över organisationen på sjukhuset gällande uppdelningen med akutmottagning och barnakutmottagning. Eftersom miljön på akutmottagningen inte är anpassad efter att vårda barn finns det en uppfattning om att barn skulle ha det bättre på en barnakutmottagning. Det upplevs som irriterande att barn hänvisas fram och tillbaka och att det förekommer konflikter med barnakutmottagningen om vilka barn som ska söka vård på respektive mottagning. Samlokalisation eller en fysisk närhet mellan mottagningarna skulle vara fördelaktigt. Att alla barn söker på samma ställe skulle inte bara hjälpa personalen utan det skulle även bli bättre för barn och deras föräldrar då de ofta blir hänvisade fel från till exempel sjukvårdsrådgivningen. De uttrycker en frustration över att det blir omständligt för familjerna när de hänvisas fel. Framförallt då familjerna inte endast behöver gå till annan akutmottagning, de behöver ofta även packa in barnet i bilen och leta efter ny parkeringsplats då akutmottagningarna ligger en bit ifrån varandra. Det kan vara svårare att skapa en bra relation till barn som blivit upprörda innan de kommer till akutmottagningen, till exempel vid besök på en vårdcentral. Ett ytterligare problem som beskrivs är att sjuksköterskor på akutmottagningen bedömer och vårdar de svårast sjuka och skadade barnen medan den personal som är barnspecialister befinner sig på barnakutmottagningen.

Att vårda barn tar tid

Tid är en viktig aspekt i omvårdnaden av barn och grundläggande för att det ska bli ett bra möte. Det upplevs som mer tidskrävande att vårda barn än att vårda vuxna. Tid behövs för att kunna lyssna på barnet och göra det delaktigt. Det upplevs svårt att ta sig tiden på akutmottagningen och sjuksköterskorna får inte färre vuxenpatienter, eller mindre arbetsbelastning, bara för att de vårdar ett barn. Att ta sig tid på akutmottagningen kan innebära en känsla av frustration.

Det kan vara jobbigt också, det kan som sagt ta på tålamodet också. Jag hinner liksom inte med detta just nu utan jag vill bara ta mina prover sen måste jag gå vidare. Jag hinner inte vara här nu och förklara och visa och leka. Jag måste bara, puh, ut nu!

Sjuksköterska 6

Att kommunikation och att skapa förtroende tar längre tid i vården av barn resulterar i mer stress. Det är en extra utmaning att skapa en bra relation till barnet på grund av att det måste gå fort men det är ändå viktigt att skapa tillit. De känner sig tvungna att ta det lugnare och inte stressa samt bemöta barnet utifrån dennes rädslor. Mer tid behövs också för att förbereda både sig själv och barnet. Att bara gå in och ta prover eller ”pusha igenom någonting” fungerar inte.

(17)

13

Man kanske inte kan stressa på samma sätt som man kan med en vuxen, det viktiga är att man tar sig tid så det blir ett bra bemötande för framtida besök i vården så man inte skrämmer bort dem och så.

Sjuksköterska 2

Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra

Att ha med föräldrarna i vården kring barnet är en självklarhet då det även är barnets rättighet och trygghet. Det kan vara både utmanande och underlätta för sjuksköterskan att ha föräldrarna närvarande, likaså att samarbeta med andra professioner.

Föräldrar som resurs och hinder

Föräldrarnas kunskaper om barnet respekteras. Speciellt föräldrar till barn med långvariga sjukdomar anses ha mycket erfarenhet och kunskaper om sina barn i relation till vård på sjukhus. Sjuksköterskorna anstränger sig för att värna om familjen på akutmottagningen.

För det är ändå föräldrarnas uppgift att få, jag menar vi gör ju våran uppgift som vårdpersonal att vi försöker göra dem trygga men det är hos föräldrarna som barnet har sin egentliga trygghet. Speciellt de små barnen så.

Sjuksköterska 2

De påtalar vikten av att hjälpa föräldrarna att bli lugna för att hjälpa barnet att känna trygghet. Familjen är mycket viktig i omvårdnaden och det är av stor betydelse att föräldrarna är delaktiga i den vård som planeras. Det underlättar om föräldrarna är med och stöttar upp vid omvårdnadsåtgärder som till exempel insättning av perifer infart. Föräldrarna är också en tillgång när det gäller barnets anamnes, speciellt för det lilla barnet.

Även om vuxna också har med anhöriga ibland är det inte på samma sätt som att vårda ett barn med dess familj. Ibland anses föräldrarna vara lika mycket patient som barnet. Familjen är involverad i barnets vård och tar i olika utsträckning beslut om barnet, vilket kan vara både positivt och negativt. Sjuksköterskorna uttrycker en ambivalent känsla av att behöva gå emot föräldrarnas önskemål för att behålla barnets bästa i fokus.

Sen hon sa min dotter är väldigt rädd och du måste ta något plåster först och så. Jag sa jag vet men i hennes fall jag måste tänka vad som är viktigast just nu, kanske jag måste sticka henne utan plåster.

Sjuksköterska 7

Ibland stressar föräldrarna upp barnet i onödan när de själva är oroliga. När hela familjen är med på akutmottagningen kan sjuksköterskorna uppleva att det blir för stökigt och ber ibland den ena föräldern ta med sig syskonen och åka hem.

(18)

14

Interprofessionellt stöd och interprofessionella svårigheter

Det finns en stor trygghet i samarbetet med andra, från exempelvis neonatalavdelningen eller barnakutmottagningen, vilket ibland kan väga upp för de bristande erfarenheterna. Det är en fördel att hjälpas åt och att alla gör det som de är bäst på. Kommer ett spädbarn in som endast är några veckor är det fördelaktigt om en sjuksköterska som är van att ta prover i skalpen utför provtagningen. En ökad trygghet upplevs också om två personer hjälps åt, till exempel vid beräkning av läkemedelsdoser. Att förlita sig på att det finns annan vårdpersonal som stöttar upp och att de aldrig står ensamma gör att de känner sig mer trygga. Stöd från samma profession är viktigt men även interprofessionellt stöd är betydelsefullt. Att ha hjälp från läkare anses som positivt och läkarens närvaro minskar stressen. Det känns tryggt att kunna samråda med läkaren och att denne är med när läkemedel ges. Om stödet från andra professioner uteblir ökar upplevelsen av stress och utsatthet.

Så det kan bli väldigt utsatt område om man är ny som sköterska kanske man ska ha hjälp men ibland ser situationen ut som den gör och då hamnar du där tyvärr och då står du där men något dåligt barn, då får en ordination och du ska ta prover och det är en bebis. Nämen jag har inte sett en bebis innan, vad ska jag göra nu?

Sjuksköterska 6

Trots stöd och hjälp ifrån annan vårdpersonal upplevs ibland svårigheter med det gemensamma arbetet. Att barnsjuksköterskorna har ett annat sätt att arbeta bidrar till frustration och en känsla av misslyckat samarbete. Det finns önskemål om bättre samverkan med barnakutmottagningen. Även mer erfarna sjuksköterskor ser fördelar med ett bättre samarbete.

Sen vet jag det att är alltid så det kommer ett litet barn med hjärtstopp det är klart att pulsen går upp.. så är det. Och det blir alltid lite stökigt i de situationerna för att då kommer det så mycket andra personer hit som kanske inte jobbar här annars de hittar inte grejerna…. Och så blir det frustration i det.. ja.. och så vet man inte riktigt.. vem ska göra vad nu då? Vi har vissa förväntningar på barnsjuksköterskan som kommer och de har vissa förväntningar på oss och så är det inte riktigt samstämmigt. Det märker man ibland.

Sjuksköterska 8

Att sätta barnet i centrum

Det anses vara känslomässigt svårt men samtidigt givande att vårda barn. Genom att anpassa information och omvårdnad efter barnets mognad och ålder hamnar barnet i centrum. Sjuksköterskan behöver på kort tid skapa en relation till barnet samt föra dess talan.

(19)

15 Vårda barn är utmanande men roligt

Det upplevs svårt och utmanande att vårda barn. Det svåra beskrivs som en känslomässig svårighet och att möta barnet i situationen de befinner sig i.

De riktigt små tycker jag är väldigt väldigt svårt! För jag känner mig väldigt elak helt enkelt. Jag känner mig väldigt elak. Och vet inte riktigt hur jag ska, hur jag ska tampas med dem.

Sjuksköterska 1

Det finns utmaningar både på ett personligt och på ett professionellt plan och de beskriver att det är svårt att hålla distans. Det finns en föreställning om att det krävs en viss typ av människa för att vårda barn. Samtidigt som det är utmanande och svårt tycker de att det är givande och roligt. Sjuksköterskorna beskriver att känslan av att hjälpa ett barn bli smärtfri är tillfredsställande. Att vårda barn ger en annan dimension till arbetet och är något som de inte vill vara utan.

Det krävs god kommunikation och delaktighet

Alla patienter har rätt till information men information till barn är annorlunda. Kommunikation med barn sker på ett annat sätt och information till barn och deras föräldrar är mycket viktigt. Det är betydelsefullt att vända sig direkt till barnet i första hand och även att använda ett språk som barnet förstår. Barnet blir tryggare om det får adekvat information anpassat efter deras ålder och mognadsgrad.

Upplevelsen av att vårda barn i olika åldrar skiljer sig åt och det finns olika utmaningar med att vårda mindre barn jämfört med större. Det är främst kommunikationen och möjligheterna att göra barnet delaktig som upplevs som utmanande. Sjuksköterskorna gör barnet delaktigt genom att hälsa på det först, före andra familjemedlemmar, och behålla fokus på barnet. De låter barnet själv delge sin anamnes, i den mån det är möjligt, försöker bilda sig en uppfattning om barnets situation och upplevelse. De påtalar vikten av att ta hänsyn till barnets ålder och mognadsgrad när det berättar sin historia och även anpassa information som ges efter barnets ålder.

Vilken nivå man pratar med en treåring eller ja ett barn som är fyra år. Eller en fjorton, sjuttonåring. Förstå deras värld. Livsvärld kanske. Det är ett bra ord tycker jag.

Sjuksköterska 7

Känslor av ambivalens kan upplevas mellan kommunikationssvårigheter och mellan att göra det som anses bäst för barnet. De känner att de ibland har svårt att förmedla till barnet att de vill väl, vilket resulterar i känslor av dåligt samvete och att vara elak. Även om de inte kan få barnet att förstå det som händer anses det viktigt att barnet känner sig tryggt. Det är av stor betydelse att inte visa stress eller ha för bråttom utan att vara lugn och pedagogisk.

(20)

16

Ska man smärtstilla ett barn och så måste man göra det, man kanske måste Emla först och förklara vad som ska hända, man bygger upp någonting så.

Sjuksköterska 1

Det är viktigt att bygga en bra relation från början. En relation till barn byggs på ett annat sätt än till vuxna. De uttrycker att barnet måste tro på dem och känna sig trygga med det som måste utföras. Speciellt barn som är ensamkommande upplevs känslomässigt påfrestande att vårda, då de i många fall uppfattas som extra utsatta. Även barn med föräldrar som inte kan prata svenska upplevs som mer utmanande att vårda på grund av kommunikationssvårigheter.

Sjuksköterskan behöver vara barnets röst

Ibland finns ett behov om att föra barnets talan när det handlar om situationer med andra professioner. Det upplevs att övervåld kan uppstå och att det då är viktigt att se till barnets bästa.

Det gäller ju att man har kurage som sjuksköterska att kunna säga stopp om det blir övervåld för det kan det bli ibland tycker jag. Som sjukvårdspersonal, att föra barnets talan för det är klart som förälder är man ju i underläge också. Så. Så det är absolut jätteviktigt att vi gör det.

Sjuksköterska 4

Det finns en medvetenhet om skyldigheten att göra orosanmälan vid misstanke om att barn far illa och de anser att orosanmälningar görs mer frekvent nu än vad som gjorts tidigare. Ibland får de anstränga sig för att försöka hitta barnets röst mitt i mellan åsikter från föräldrarna och uttrycker en önskan att försöka förstå barnets perspektiv.

Barn är inte är små vuxna och upplevs mer speciella att vårda. Samtidigt finns uppfattningen om att det ibland inte är mer speciellt att vårda barn utan att det viktigaste är att se till varje individ. Sjuksköterskorna tänker inte bara på barnets bästa i den situation de befinner sig i för tillfället utan också inför framtida besök. De är måna om att barnet inte ska få en traumatisk upplevelse av besöket på akutmottagningen. Besök som inte har blivit bra upplevs oroande och det finns en rädsla för hur barnets relation till sjukvården kommer bli i framtiden.

DISKUSSION

Resultatdiskussion

Resultatet visar att tidigare erfarenhet och önskan om mer erfarenhet är genomgående samt att akutmottagningen inte är anpassad efter att möta barns behov. Miljön upplevs som olämplig för barn, både dess utformning samt samvården med vuxna patienter medför problem. För att vårda barn krävs specifik kunskap, tid och barnanpassad miljö.

(21)

17 Det krävs kompetens och erfarenhet

Resultatet i vår studie visar att sjuksköterskorna uttrycker att det krävs grundläggande kompetens kring barn. Kompetens innebär kunskap kring friska barn, barns utvecklingsstadier, specifika mätvärden och tidiga tecken på att ett barn inte mår bra. På ett liknande sätt uttrycker sig vårdpersonalen i Almblad, Målqvist och Engvalls (2016) studie som syftar till att beskriva läkares, sjuksköterskors och undersköterskors upplevelse av att vårda akut sjuka barn. Där beskrivs att det krävs kunskap om vad som ska observeras för att tidigt upptäcka en försämring. NOBAB (2017) beskriver i den åttonde kategorin att vårdpersonal ska ha tillräcklig kompetens och utbildning för att bemöta fysiska och psykiska behov hos både barn och familj. Sjuksköterskorna i vår studie anser att grundutbildningen till sjuksköterska inte har förberett dem tillräckligt för mötet med barn på akutmottagningen.

Goldman et al. (2018) och Gilleland et al. (2014) menar att vårdpersonal på akutmottagningen har brist i kunskap och erfarenhet när det gäller att vårda barn. Bristerna gäller både medicinsk kunskap och kompetens relaterat till procedurer. Gilleland et al. (2014) beskriver att tekniska moment, speciellt på mindre barn, som att säkerställa intravenös infart är utmanande och ibland väcker känslor av obehag och motvilja. Detta styrks i resultatet i vår studie där det framkommer att sjuksköterskorna anser det vara särskilt svårt med invasiva procedurer. Deltagarna i Goldmans et al. (2018) studie beskriver en oro inför viktbaserade doseringsfel. Läkemedelshantering och dosering är också någonting som sjuksköterskorna i vår studie beskriver är förknippat med stress. Enligt Lundqvist (2015, s. 31) bygger en profession på såväl teoretisk kompetens som praktisk färdighet. Barnsjuksköterskan ska alltid arbeta evidensbaserat samt sträva efter att söka ny kunskap. Arbetet ska alltid följa lagar, förskrifter och förordningar.

Resultatet i vår studie visar att det krävs erfarenhet. Sjuksköterskorna i studien beskriver hur erfarenheter påverkar vården av barn och uttrycker en önskan om mer. Almblad, Målqvist och Engvall (2016) presenterar ett liknande resultat som visar på att den kunskap som baseras på erfarenhet resulterar i en särskild kompetens när det gäller barn och de symtom och behandlingar som är specifika för dem. Resultatet i en studie av Gilleland et al. (2014) som syftar till att identifiera hinder och underlättande faktorer för att hantera sjuka barn på sjukhus där det inte finns barnakutmottagning styrker att vårdpersonal på en akutmottagning upplever brist på erfarenhet av akutsjukvård för barn. På grund av att vårdpersonalen endast träffar ett fåtal akut sjuka barn varje år är det inte tillräckligt för att känna sig säker i vården och upptäcka försämringar tidigt (Gilleland et al. 2014). På akutmottagningen där vår studie genomfördes tas många barn emot men det är också många sjuksköterskor som arbetar där vilket gör att det kan dröja länge för varje enskild sjuksköterska innan den träffar ett barn i samma ålder eller med likartade symtom igen. Detta faktum påverkar erfarenheten som sjuksköterskorna får. Goldman et al. (2018) menar att brister som identifieras i barnsjukvården på en akutmottagning inte bör förklaras av den låga frekvensen av fall.

Som tidigare beskrivits är antalet utbildade barnsjuksköterskor otillräckligt för att bemanna akutmottagningar vilket styrks av en studie gjord av Grant och Crouch (2011).

(22)

18

De anser att det är viktigt att kompensera för bristen på barnsjuksköterskor genom att se till att det finns sjuksköterskor som är kompetenta och trygga med att vårda barn. Kompetensen och tryggheten kan öka med utbildning och praktisk erfarenhet. Om barnsjuksköterskor rekryteras tar det tid innan de har utvecklat färdigheter inom akutsjukvård. Kompetenser som krävs för att vårda barn inom akutsjukvård är följande; fysisk och psykisk utveckling, ta och tolka vitala parametrar, smärtlindring, läkemedelshantering, vård av sjuka och skadade barn, psykisk hälsa och kunskap om hur barn skyddas. Att sjuksköterskor på akutmottagningen behöver utbildas i barnsjukvård är ett problem i flera länder, bland annat i Storbritannien och USA (Grant & Crouch 2011). Almblad, Målqvist och Engvall (2016) beskriver att vårdpersonal har en stark önskan om att prestera sitt bästa i akuta situationer med barn. De ställer höga krav på sig själva att situationen ska blir så bra som möjligt. Det stämmer väl överens med vad sjuksköterskorna i vår studie ger uttryck för då de också ställer höga krav på sig själva. Både barn och sjuksköterskors upplevda hälsa är av stor vikt. Stressen som kan uppkomma när sjuksköterskorna ställer höga krav på sig själva kan påverka deras hälsa negativt. Hälsa är inte något konstant utan förändras kontinuerligt (Ekebergh 2015a, s. 28). Jackson (2017) beskriver att sjuksköterskor behöver utveckla en typ av sköld för att klara av att arbeta under stress på en akutmottagning samt att vårda sjuka barn. Denna sköld hjälper dem att hantera svåra situationer. Om de inte lyckas att hantera förluster och stress riskerar sjuksköterskorna att drabbas av långvarig ohälsa. För att lära sig hantera dessa känslomässiga reaktioner krävs utbildning, diskussion i arbetsgruppen samt tillräcklig personaltäthet (Jackson 2017).

Icke barnanpassad miljö

Resultatet från vår studie visar att miljön på akutmottagningen inte är anpassad för att vårda barn. Både undersökningsrum och väntrum saknar anpassning men framför allt upplever sjuksköterskorna den stressiga miljön och att barnet vårdas tillsammans med vuxenpatienter som särskilt utmanande för barnet. I en ogynnsam miljö kan vårdlidande uppstå vilket bör undvikas (Arman 2015, ss. 42–43). NOBABs (2017) tionde kategori fastslår att barn ska vårdas tillsammans med andra barn och inte på avdelningar avsedda för vuxna. Sahlberg, Karlsson och Darcy (2020) undersöker hur barn och barnsjuksköterskor upplever vården i relation till barnkonventionen som lag. Barns känsla av trygghet påverkas av den fysiska miljön enligt barn och barnsjuksköterskor i Sahlberg, Karlsson och Darcys (2020) studie. Vårdpersonalen i studien av Goldman, et al. (2018) beskriver hur de önskar en säkrare och mer barnvänlig miljö. De önskar också större möjligheter till distraktion vid undersökningar. Resultatet från vår studie visar att sjuksköterskor upplever att det inte finns hjälpmedel för att underhålla eller distrahera barnet i tillräcklig utsträckning. Om miljön är bättre anpassad kan barnet känna en känsla av sammanhang och på så vis minskar lidandet (Ekebergh 2015a, s. 36).

Omvårdnad som innefattar barns delaktighet tar mer tid i anspråk enligt barnsjuksköterskor och barn i Sahlberg, Karlsson och Darcys (2020) studie. Brist på tid gör att barnsjuksköterskorna inte anstränger sig tillräckligt för att göra barnet delaktigt trots att de anser att tiden som investeras i barnets delaktighet ofta ger utdelning på lång sikt (Sahlberg, Karlsson & Darcy 2020). Sjuksköterskorna i vår studie beskriver också tid som en viktig aspekt i vården av barn men de påpekar även att bristen på tid kan vara

(23)

19

en stressande faktor för sjuksköterskan på akutmottagningen. Tid är en viktig aspekt för att relationen ska bli så god som möjligt, vilket även beskrivs av Hall och Shoba (2014). I vårt resultat framkommer det att sjuksköterskorna har lika mycket patienter oberoende på om de vårdar vuxna eller barn vilket kan tyda på att personaltätheten inte är god nog. Liknande resultat ses i en studie av Janhunen, Kankkunen och Kvist (2017) där sjuksköterskorna anser att de inte har tillräckligt med tid avsatt för barnen på grund av att de inte har tillräckligt med personal. I vår studie upplever sjuksköterskorna att det är en extra utmaning att skapa en bra relation till barnet på grund av att det måste gå fort men det är ändå viktigt att skapa tillit. Salmela, Salanterä & Aronen (2010) redovisar i sitt resultat att barn upplever trygghet och bättre klarar av omvårdnadsmoment när leken är närvarande. Även humor, positiv förhållningssätt till situationen och att föräldrarna hela tiden närvarar ger trygghet till barnet även i en främmande miljö (Salmela, Salanterä & Aronen 2010).

Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra

Resultatet i vår studie visar att samarbete är en viktig faktor när de gäller sjuksköterskans erfarenhet av att vårda barn på akutmottagningen. Sjuksköterskorna beskriver trygghet när det finns tillgång till kollegor men också en utsatthet när de inte känner sig självständiga och när samarbetet inte fungerar. I Almblad, Målqvist och Engvalls (2016) studie beskriver vårdpersonalen att kommunikation är basen för bedömning och handling. Deltagarna i studien känner sig frustrerade när kollegor och andra professioner inte lyssnar eller förstår. Bristande kunskap om vård av barn hos kollegor försvårar samarbetet medan kunskap om olika professioners arbetsmetoder underlättar. Konsekvenser av dålig kommunikation är att viktiga åtgärder inte genomförs korrekt, vilket kan orsaka vårdlidande för barnet. Vårdlidande kan uppkomma på grund av omedvetet agerande, bristande kunskap och brist på reflektion (Almblad, Målqvist & Engvall 2016). Gilleland et al. (2014) menar att brist på samarbete och kommunikation vid vård av barn på akutmottagningen är ett problem. På grund av att det är personal som inte är vana att arbeta tillsammans resulterar det i svårigheter. Resultatet är jämförbart med vad sjuksköterskorna i vår studie upplever. De uttrycker en frustration över när samarbete med föräldrar och andra professioner, främst från andra kliniker inte fungerar. Önskemål finns om utökat samarbete med barnakutmottagningen.

Deltagarna i Almblad, Målqvist och Engvalls (2016) studie beskriver vikten av information i akuta situationer. Informationen ska helst vara strukturerad, relevant och skriftlig både mellan olika professioner, mellan sjuksköterskorna och patienten samt deras anhöriga. Barnsjuksköterskorna i Sahlberg, Karlsson och Darcys (2020) studie upplever att akuta situationer påverkar kommunikationen med barnet och även om det är viktigt att låta barnet uttrycka sig riktas kommunikationen ofta mot föräldrarna. I vår studie framkommer ingenting om upplevelsen av hur olika professionerna kommunicerar med varandra mer än att det är ett problem när kommunikation saknas. De beskriver inte heller någonting om hur kommunikationen till barnet och familjen förändras beroende på hur akut situationen är. Däremot framkommer vikten av god kommunikation till barnet och föräldrarna för att skapa en god relation. Trygga och välinformerade barn kräver föräldrar som är detsamma (Sahlberg, Karlsson & Darcy 2020). Vårdpersonal anser att det krävs en nödvändig skicklighet att lyssna in information och åsikter från barnets föräldrar (Almblad, Målqvist & Engvall 2016). Det stöd som ges till föräldrar är lika

(24)

20

viktigt som det som ges till barnet (Tracy 2007). I vår studie framkommer det att familjen är mycket betydelsefull i omvårdnaden och att det är av stor betydelse att föräldrarna är delaktiga i den vård som planeras.

Resultatet i vår studie visar erfarenheter av en organisation som inte fungerar där barn skickas runt mellan olika vårdenheter vilket resulterar i frustration. Det finns en oro för att barn ska få dåliga upplevelser av sjukvården och sjuksköterskorna påtalar också problematiken med barn som blivit upprörda innan de kom till akutmottagningen. Barnsjuksköterskorna i Sahlberg, Karlsson och Darcys (2020) studie har uppfattningen att många barn har blivit skrämda i samband med smärtsamma procedurer. Genom införandet av en barncentrerad vård inom all hälso- och sjukvård tror barnsjuksköterskorna att sådana konsekvenser ska kunna undvikas. En studie av Gilleland et al. (2014) visar att vårdpersonal på akutmottagningen önskar återkoppling kring hur det går för barnet och hur de kunde ha förbättrat vården. I vår studie var detta inte något som framkom som ett förslag för att förbättra vården men vi ser ändå att det finns någonting att lära av konstruktiv kritik från andra enheter vilket skulle kunna ingå i ett bättre samarbete.

Att sätta barnet i centrum

Sjuksköterskorna i vår studie lyfter en annan dimension som finns i vården kring barn jämfört med vården av vuxna. De känner att det finns känslomässiga svårigheter men trots att det är utmanande vill de inte sluta vårda barn. Liknande resultat finns i tidigare forskning. En studie från USA av Goldman et al. (2018) som har undersökt läkares, sjuksköterskors och undersköterskors upplevelse av att vårda barn på en akutmottagning visar att sjuksköterskor upplever det känslomässigt svårt att vårda sjuka barn och att de är mer oroliga när de vårdar barn än när de vårdar vuxna. Vårdpersonalen i en studie av Gilleland et al. (2014) menar att vårda ett barn är mer oroande än att ta hand om en vuxen patient utan vitalparametrar. Arvidsson (2013, s. 32) beskriver att arbetet för en sjuksköterska på akutmottagningen är stressig och intensivt samt kräver en stor förståelse för andra människors upplevelse. Genom att sätta en gräns mellan empati och sympati kan sjuksköterskan minska sin stress och oro och vara mer professionell. Empatiskt förhållningssätt innebär just förståelse för patientens känslor medan sympati betyder att sjuksköterskan tycker synd om patienten (Arvidsson 2013, s. 32).

Hall och Shoba (2014) menar att sjuksköterskor upplever att det krävs en förtroendefull relation för god vård av barn och deras familjer. De beskriver att sjuksköterskan behöver vara en del i familjens fysiska miljö och även deras emotionella utrymme, vilket möjliggörs av en förtroendefull relation. För att detta ska kunna ske krävs det att familjen känner ett förtroende för sjuksköterskan och att de arbetar mot samma mål. I vår studie anser sjuksköterskorna att det är viktigt att bygga en bra relation från början. De beskriver att en relation till ett barn byggs på ett annat sätt än till en vuxen. Det är tydligt att sjuksköterskorna i vår studie har ett annat förhållningssätt när de vårdar barn men att de inte alltid är medvetna om på vilket sätt som de anpassar sin vård för att göra det bästa för barnet. Dahlberg och Dahlberg (2015, ss. 147–148) beskriver att i mötet mellan människor i en vårdsituation ges förutsättningar till hälsa. Det vårdande mötet finns för att stödja personen i sin hälsosituation och ser olika ut för olika individer. Ibland möts likheter och ibland olikheter. Trots att sjuksköterskorna i vår studie inte använde ordet

References

Related documents

Då många barn börjar i förskolan redan när det är ett år gamla kan tecken som stöd vara ett bra hjälpmedel för att stötta språk och upprätta kommunikation till

Syfte: ​​ ​Syftet​ ​med​ ​denna​ ​litteraturstudie​ ​är​ ​att​ ​beskriva​ ​sjuksköterskors​ ​preventionsarbete​ ​med obesa ​ ​barn​

De ansåg att för att vara på larm skulle de också kunna ta hand om mindre sjuka barn och arbetade de på en akutmottagning som tar emot både vuxna och barn skulle alla kunna ta

Sjuksköterskor upplevde att de i vården av barn på akutmottagningen fick agera förespråkare för barnet genom att sätta barnet i centrum, detta var något nytt i och med

Reliabilitet handlar om en studies tillförlitlighet och mätnoggrannhet vilket är ett problematiskt begrepp inom samhällsforskning eftersom människans beteende är föränderligt

Om ett ärende inkommer till Migrationsverket där utredningen inte kan ske inom ramen för en minimal utredning innebär detta att Migrationsverket inte kan

bearbetade för barn, med och utan illustrationer (Svenskt översättarlexikon [www]). I denna uppsats ska jag undersöka tre av Andersens sagor och två olika svenska översättningar av

En dylik kasus föreligger för undertecknad ifråga om Henrik Schiicks förnämliga minnesteckning över Lars Salvius (1929), och den har vållat, a tt jag först