SEX SOM ETT
SJÄLVSKADEBETEENDE
EN STUDIE AV ETT FENOMEN, DESS
EGENSKAPER OCH PROBLEMATIK
ELIN JOHANSSON
CHRISTINE LINDBERG
Handledare: Jack Lukkerz
Examensarbete i Socialt Arbete Malmö Högskola
15 hp Hälsa och Samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
1
SEX AS A SELF-INJURY
BEHAVIOR
A STUDY OF THE PHENOMENON, IT´S
QUALITIES AND PROBLEMATICS
ELIN JOHANSSON
CHRISTINE LINDBERG
Mentor: Jack Lukkerz
Exam thesis of social work Malmö Högskola
15 hp Health and society
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
2
ABSTRACT
This study aims to, through a qualitative interview approach, reach a further understanding of the phenomenon sex as a self-injury behavior. Self injury
behaviors have been studied and defined, but sex as a self-injury was not included in the scientific studies Zetterqvist, 2014; Nock, 2014; Klonsky 2009). However, psychologist´s, organizations, and other professionals where interpreters and define this matter as if it existed (Sjöström, 2012; Landgren 2015; Jonsson och Mattson, 2013; Tjejouren 2015; MUCF, 2013).
By interviewing three different people that come in contact with sex as a self-injury through work, combined with previous research, this study has come to show how sex can be used in the same way as any other self-injury behavior. The result shows that sex can be used for self-injury and that it is done in the purpose of coping with anxiety and other bad feelings. Previous trauma and/or a
dysfunctional family dynamic can lead to an individual developing non-functional strategies to cope with potential bad feelings. Individuals turn to a sexual
destructive behavior as a strategy to cope. The study shows that prostitution can be associated with risky sex as it can become a way of exposing yourself to dangerous situations.
Differences between sex as a self-injury behavior and other self-injury behavior where detected. These where described in the way that control is given away to a other person. Also sex is something that usually gives pleasure and is a natural behavior so to just stop having sex is not desirable. Instead the person must find a way of having a healthy sexual behavior. The result shows that due to the fact that sex as a self-injury behavior does not have a scientific status subjective
interpretation can be made on how to look an approach the phenomenon. However all the respondents agreed that you need an open and norm critical approach. Furthermore the question can be asked if scientific concepts represent the only right knowledge. Is it possible that practical and non-scientific
knowledge can be as important.
Keywords
Self-injury, self-harm, sexual behavior, sexual destructive behavior, risky sex, coping, trauma, prostitution
3
ABSTRAKT
Denna kvalitativ intervjustudie, söker en förståelse kring fenomenet sex som självskadebeteende. Självskadebeteende har studerats och definierats, men sex som ett självskadebeteende är inte inkluderat som ett begrepp i dessa
vetenskapliga studier (Zetterqvist, 2014; Nock, 2014; Klonsky 2009). Däremot har psykologer, organisationer och andra professionella tolkat och definierat fenomenet som att det existerar (Sjöström, 2012; Landgren 2015; Jonsson och Mattson, 2013; Tjejouren 2015; MUCF, 2013).
Genom intervjuer med tre olika personer som kommer i kontakt med sex som självskadebeteende, kombinerat med tidigare forskning, visar denna studie att sex kan användas som självskadebeteende och att det görs i syfte att hantera (coping) ångest och andra negativa känslor. Tidigare trauman och/eller en dysfunktionell familjedynamik kan leda till att en individ utvecklar icke fungerande strategier för att hantera potentiella dåliga känslor. Individerna vänder sig till sexuella
destruktiva beteenden som en affektregleringstrategi. Studien visar att prostitution kan vara associerat med riskabelt sex, i form av att det kan vara ett sätt att utsätta sig själv för farliga situationer.
Skillnader mellan sex som ett självskadebeteende och andra självskadebeteenden har påvisats. Dessa är beskrivna som att kontrollen ges bort till en annan person. Sex är också något som egentligen ger njutning och är ett naturligt beteende, vilket gör det svårt att sluta helt med till skillnad från andra självskadebeteenden. Istället behöver individen finna strategier för att kunna ha ett friskt sexuellt beteende. Då sex som självskadebeteende inte är vetenskapligt befäst, så visar resultaten på detta öppnar upp för subjektiva tolkningar kring hur man ser och bemöter fenomenet. Dock var intervjupersonerna överens om att det behövs ett öppet och normkritiskt förhållningssätt. Slutligen ställs frågan ifall vetenskapen representerar den enda och rätta kunskapen. Det är möjligt att praktisk och icke-vetenskaplig kunskap kan vara lika viktig.
Nyckelbegrepp
Självskadebeteende, självkada, sexuellt beteende, sexuella destruktiva beteenden, risktagande sex, coping(hantera känslor), trauma, prostitution
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT ... 2 ABSTRAKT ... 3 FÖRORD ... 6 KAPITEL 1. INLEDNING ... 7Problembild och syfte ... 7
Frågeställningar ... 8
Disposition ... 8
KAPITEL 2. BAKGRUND ... 8
KAPITEL 3. TIDIGARE FORSKNING ... 10
Självskada ... 10
Om du skadar dig själv har du Borderline ... 11
Non Suicidal Self-Injury ... 12
Sex som ett självskadebeteende ... 13
KAPITEL 4. TEORETISK RAMVERK ... 14
Coping och Copingstrategier ... 14
Tidigare erfarenhet av utsatthet ... 14
Att hantera sina känslor ... 15
KAPTIEL 5. METOD ... 16 Insamlande av material ... 16 Avgränsning ... 16 Urval ... 17 Bortfall ... 17 Forskningsteknik ... 18 Validitet ... 18 Reliabilitet ... 19
För- och nackdelar: Kvalitativ intervjustudie ... 19
Etiska övervägande ... 20
KAPITEL 6. RESULTAT OCH ANALYS ... 21
Vad är sex som självskadebeteende? ... 21
Syfte med sex som självskadebeteende ... 23
Fenomenet i samhället ... 24
Hantering av individen ... 27
KAPITEL 7. DISKUSSION ... 28
5
Syftet med sex som självskadebeteende ... 31
Hantering av fenomenet ... 33
Hantering av individen som skadar sig med sex ... 37
KAPITEL 8. SLUTSATSER ... 38 Kumulativitet... 39 Vidare forskning ... 39 KAPITEL 9. LITTERATURFÖRTECKNING ... 41 Böcker ... 41 Artiklar ... 41 Tidningsartiklar ... 42 Internetkällor ... 42 Övriga publiceringar ... 43 KAPITEL 10. BILAGOR ... 44 Bilaga 1: Frågeguide ... 44
Bilaga 2: Informationbrev för personlig intervju ... 45
6
FÖRORD
För och främst ett stort tack till intervjupersonerna som gjort denna studie möjlig. Vidare vill vi tacka vår handledare Jack som varit till stor hjälp, kommit med inspirerande tankar och tagit bort kuggarna ur examinationarbetshjulet. Tack ska också ges till härliga studiekamrater som peppat, hjälpt och bidragit med trevliga lunchpauser!
7
KAPITEL 1. INLEDNING
“Att få känna sig snygg, uppskattad, älskad, för några timmar, några minuter, kanske sekunder kan ge känslan av att det är värt att bli fastbunden eller suga av någon mot sin vilja. Att skada sig själv genom att tillåta någon annan att göra det skulle egentligen kunna liknas vid att låta någon annan skära i ens egna armar. Men den liknelsen görs ju sällan, för jag tror att många tjejer som använder sex som självskadebeteende inte riktigt ser det själva. Det gjorde inte jag.” (Tjejzonen, 2014)
Citatet ovan är ett uttalande kring en handling som orsakar smärta och lidande men som utförs ändå. Det går att fråga sig varför någon självmant utsätter sig för handlingar eller situationer som orsakar fysiskt och psykiskt lidande för dem själva. Genom att läsa och ta del av olika personers berättelser kring hur de anser att de har stött på eller använt sig av sex i självskadandesyfte, väcktes intresset av att djupare undersöka och förstå detta fenomen. Frågor som uppstod var bland annat hur fenomenet beskrivs och hanteras i samhället idag och hur man möter det som professionell och inom vetenskapen. Efter en lätt förundersökning kring ämnet blev det tydligt att det var ett relativt outforskat fenomen. Trots detta förekommer diskussioner kring sex som ett självskadebeteende i media och bland organisationer. Detta ledde till att intresset att forska mer kring ämnet växte som i sin tur öppnade upp för fler frågor. Tankar väcktes kring frågan om varför det talades om så öppet bland organisationer och i media som något existerande hos många individer samtidigt som avsaknaden av forskningen var så stor. Av den anledningen bestämdes det att möta sex som ett självskadebeteende som ett
fenomen, jämföra det med befintlig forskning kring självskadebeteenden, ta del av information som organisationer har kring fenomenet och intervjua professionella för att få fram deras åsikter och synpunkter. Förhoppningen var att den
information som presenterats och de slutsatser som dragits kunde leda till en djupare förståelse kring sex som ett självskadebeteende och även inspirera till vidare forskning.
Problembild och syfte
Att använda sig av sex i självskadesyfte är något som allt mer diskuteras i dagens samhälle via reportage, böcker, teater och debattartiklar (Jonsson och Matsson, 2012; Engwall, 2009; Springtime, 2012). Att det uppmärksammats som något som existerar gentemot vetenskapens syn på vad som är ett självskadebeteende och inte, ses som en problembild i denna studie. Problematiken ses då genom att de olika organisationer, journalisters och forskares syn på sex som ett
självskadebeteende inte är densamma som befintlig forskning. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur professionella hanterar det faktum att sex som självkadebeteende existerar, men inte är ett befäst vetenskapligt begrepp, samt hur sex som självskadebeteende kan ses ur tidigare forskning kring relaterade ämnen.
8
Frågeställningar
1. Vad är sex som ett självskadebeteende som ett fenomen? - Vilka definitioner finns det?
2. Hur hanterar professionella detta fenomen på en samhällelig nivå? - Hur förhåller professionella sig till det gentemot individen? - Hur vill de professionella kunna hantera fenomenet i framtiden?
Disposition
Denna studie består av tio kapitel. Studien inleds med kapitel ett som består av en inledning. Här redovisar den problembild som studien berör och de
frågeställningar som den består av. Vidare i kapitel två beskrivs bakgrunden kring sex som självskadebeteende, i vilket sammanhang det diskuteras och hur
fenomenet framställs idag. Kapitel tre består av tidigare forskning som kan kopplas till sex som självskadebeteende och vidare i kapitel fyra framställs den teori som studien teori förhåller sig till. Metoden redogörs i kapitel fem och i kapitel sex framställs resultatet och analysen av studien. Detta kapitel består av fyra olika teman vilka diskuteras och kopplas ihop med den teoretiska
förhållningsramen i kapitel sju. En slutsats kring studien redovisas i kapitel åtta. Kapitel nio består av en litteraturförteckning och bilagorna med intervjuguide och infomationsbrev till studien hittas i kapitel tio.
KAPITEL 2. BAKGRUND
Vad sex som självskadebeteende är beskrivs, definieras och uttrycks på olika sätt. Detta kapitel har avsikt att ge en bild av hur olika organisationer och
professionella ser på fenomenet i dagsläget. Fenomenet ses först utifrån de beskrivningar olika professioner gjort i detta kapitel och sätts därefter fortsättningsvis i relation till tidigare forskning i nästkommande kapitel. Åsa Landgren är en av de få professionella som försökt definiera vad sex som självskadebeteende är, och hennes definion används flitigt av andra aktörer som skriver om detta ämne. Denna studie utgår från psykolog Åsa Landbergs definiton av fenomenet för en utgångspunkt kring vad fenomenet kan handla om:
“Att skada sig genom sex innebär att en person har ett mönster av att söka sig till sexuella situationer som innebär egen psykisk och/eller fysisk skada. Beteendet orsakar signifikant lidande och/eller försämrad funktion i skolan, arbetet eller på andra viktiga områden” (Åsa
Landgren, inhämtningsdatum 2015-04-27)
Landgren beskriver i artikeln Sex för att döva ångest även hur man kan likna sex som självskada som att man upplever ett sötsug, genom att äta det söta och ångrar sig efteråt. Individen fyller med andra ord ett behov men det slutar med att
ångesten kommer tillbaka med större kraft (Sjöström, 2012). Då begreppet sex som självskadebeteende inte är väl etablerat begrepp blir det inte helt lätt att forska kring nationellt eller internationellt. Personer som använder sig av detta beteende beskrivs på olika sätt inom forskningen men det finns ingen gemensam
9 definition av att de skadar sig just med sex (Sjöström, 2012). Sex som
självskadebeteende uppmärksammas av olika organisationer, myndigheter samt enskilda psykologer, socionomer och andra professionella sex som
självskadebeteende som något verkligt och existerande. Allmänna barnhuset har skrivit boken Unga som skadar sig genom sex kring detta fenomen. De menar att det enda som skiljer sex som självskadebeteende från andra självskadebeteenden är att man använder sig av någon annan. Du låter på så sätt någon annan medverka i att skada dig och utsätter dig för det, istället för att utföra skadan själv genom att exempelvis skära dig, bränna dig eller slå. De som skadar sig genom sex kan vara svåra att uppmärksamma för beteendet lämnar inte lika tydliga spår som att få ärr av att skära sig eller blåmärken av att slå sig själv, men beteendet är lika
självskadande som vilket annat självskadebeteende som helst då det handlar om att lätta på ångesten. (Jonsson och Mattson, 2013)
I en intervjustudie gjord av Jonsson och Svedin år 2012 berättar unga som säljer sex mot ersättning att de känner ett behov av att bli sedda. Många beskrev att de sålde sex för att kunna hantera negativa känslor och för att slippa ångest och många likställde sex med att skära sig. Sex blir alltså ett sätt att reglera sina negativa affektiva känslor eller som ett rop på hjälp och prostitution kan då förklaras som ett tillvägagångssätt för att skada sig själv. Studien visar på hur unga som säljer sex generellt har en sämre psykisk hälsa än andra unga som inte skadar sig själva. (Jonsson och Mattson, 2013)
När det gäller dem som använder prostitution som ett medel och tillvägagångssätt för sex som självskadebeteende, pekar Sjöström på att de inte alltid gör det för pengarna utan för att dämpa sin ångest. Det kan även bli en jakt på bekräftelse och uppskattning. Paulina Bengtsson, grundare av Novahuset, intervjuad i Dagens Nyheter var tidigare involverad med en man som sålde henne till andra män. Hon lyckades lämna honom men för att förtränga övergreppen började hon skada sig med sex. Hon uppger att det var endast när hon hade sex som hon fick någon form av bekräftelse och kände för stunden att hon dög till, men att hon upplevde det hela som destruktivt. Idag träffar Paulina Bengtsson många ungdomar som skadar sig genom sex och hon menar att majoriteten av dessa personer har blivit utsatta för sexuella övergrepp innan de utvecklade sitt destruktiva beteende. Hon menar att en svag självkänsla och en längtan efter bekräftelse ligger bakom ungdomars svårighet att sätta gränser, man vill bli sedd och få uppskattning helt enkelt (Sjöström, 2012).
Tjejjouren redogör för att det idag finns alldeles för lite kunskap i samhället om sex som ett självskadebeteende. Detta leder till att dessa personer inte får någon hjälp och de som har sökt hjälp inom den offentliga vården för just detta har upplevt ett dåligt bemötande. Rättsväsendet brister även i att uppmärksamma att många av dessa personer utsätts för brott inom sitt självskadebeteende. Även om de oftast själva uppsöker den sexuella kontakten kan de ändå utsättas för ett brott. Tjejjouren redogör över att det är flest tjejer som utsätts/utsätter sig och att det är viktigt att vården bemöter dessa tjejer på ett bra sätt och att de inte blir ifrågasatta kring till exempel att man själv sökt upp förövaren. Då många av dessa tjejer har blivit utsatta för sexuellt våld tidigare kan sex som självskadebeteende ses som en dysfunktionell strategi för att hantera tidigare svåra upplevelser. Stödet som ska ges till dessa personer som använder sex som självskadebeteende bör utgå ifrån personen egna villkor. Man vill bli tagen på allvar och ett avvisande bemötande leder ofta till att ingen vidare kontakt tas (Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor MUCF, 2013).
10 Även Zandra Kanakaris, jurist och tidigare verksamhetsledare för 1000
möjligheter, menar att man kan se många likheter mellan sex som
självskadebeteende till andra självskadebeteenden. De fysiska skadorna lindrar ångesten och genom våldsamt sex kan detta uppnås. Skadar man sig inte uppstår en känsla av rastlöshet och ångest. Allmänna barnhusets studie visar på att man kan se att många har mått dåligt innan och lidit av t.ex. ätstörningar medans andra har visat en perfekt yta men bär på extrema svårigheter. Ytterligare en gemensam faktor är att man beskriver sig som annorlunda och att man känner sig ensam. (Sjöström, 2012).
Saknad av en god social kompetens, dåligt självförtroende och en svag intern känsla av kontroll är alla riskfaktorer hos individen som kan leda till en dålig psykisk hälsa. Man hittar även riskfaktorer i en familjekontext där en otrygg anknytning, en dålig sammanhållning och en saknad av ett socialt nätverk kan påverka individer på ett ogynnsamt sätt (MUCF, 2013). En fungerande
familjedynamik är viktig om man ska kunna stödja någon med denna problematik och det är viktigt att föräldrar vågar ta diskussionen med sitt barn (Sjöström, 2012). Har individen för många riskfaktorer ökar risken att denne skapar olika strategier för att hantera svåra situationer på ett ogynnsamt sätt. MUCF menar att individer kan använda sig av emotionsfokuserade och problemfokuserade
strategier som individen kan ta till sig för att hantera sitt dåliga mående. En person som mår dåligt kan ha olika strategier för att må bättre och att självskada genom sex är just en sådan strategi som ungdomar berättat att de använder sig av (MUCF, 2013).
Sammanfattat kan bakgrunden visa på att sex som självskadebeteende är ett beteende för att hantera sin känslor och att individer tar till olika medel för att få till skadan. Antingen genom korta eller långa destruktiva sexuella relationer, alternativt att använda sig av sex mot ersättning för att få till de möten som individen anser sig behöva för att hantera sin ångest.
KAPITEL 3. TIDIGARE FORSKNING
För en djupare förståelse kring vad sex som självskadebeteende är, består detta kapitel av en genomgång av vetenskaplig forskning som på olika sätt kan kopplas till sex som självskadebeteende. Forskningen kan ses bestå av tre olika
infallsfallvinklar, först vad självskada är, i vilken diagnos den innefattas samt kritik mot diagnosen. På så sätt belyser detta kapitel olika aspekter av sex som självskadebeteende för en förståelse för fenomenets komplexitet, dess
sammanhang och historiska förhållningsram.
Självskada
De beteenden som idag är befästa sätt att skada sig själv på är att skära sig, slå sig själv, bränna sig, skrapa på huden, riva, bita och slutligen gnugga på huden så smärta uppstår (Zetterqvist, 2014). Genom att sex som ett självskadebeteende inte inkluderas kan det tolkas som att det inte är vetenskapligt befäst som ett
11 som ett fenomen bör begreppet självskadebeteende i sig först definieras.
Självskadebeteende har tidigare haft olika förklaringar genom kultur, syn på sexualitet, psykisk sjukdom eller som en del av religiös mani (a.a.). Ett
självskadebeteende kan förstås och förklaras ur den så kallade “four-function model” (Nock, 2014). Modellen ser till fyra olika anledningar varför någon utför en handling som orsakar skada på sig själv:
Intrapersonal/automatic negative reinforcement
Efter en självskadande handling följs en direkt minskning eller avbrott av negativa känslor, t.ex. att spänningen släpper.
exempel: “Efter jag skurit mig försvinner min ångest” Intrapersonal/automatic positivt reinforcement
Självskadebeteendet följs av förekomsten av en ökning av önskade tankar och känslor, t.ex man känner sig nöjd för att man har straffat sig själv. exempel: “Jag mår bra/blir nöjd/känner att jag har klarat något efter att jag skurit mig”
Interpersonal/social positive reinforcement
Självskadebeteendet följs av förekomsten eller ökas av en önskat social händelse, t.ex man får uppmärksamhet.
exempel: “Om jag skär mig kanske någon frågar hur jag mår” interpersonal/social negative reinforcement
Självskadebeteendet följs av förekomsten av en social företelese som individen försöker stoppa.
exempel: “Jag skar mig för att få mina föräldrar att sluta bråka” Självskadebeteendet blir ur denna modell ett medel för att uppnå en förändring från den känsla och situation som individen befinner sig i (Nock, 2014). Andra forskare ser andra förklaringar till varför individer skadar sig själv så som att skära sig för att “få bort känsla av tomhet och ensamhet”, “för att känna någonting alls, även om den känslan är smärta” och “känna sig levande” (Klonsky, 2009).
Om du skadar dig själv har du Borderline
Inom forskningen har det även funnits olika åsikter kring hur självskada ska betraktas i förhållande till en diagnos (Zetterquist, 2014): som en separat diagnos (Muehlenkamp, 2005), som ett resultat av svag impulskontroll (Favazza och Rosenthal, 1990), i relation till självmordstankar (De Leo, 2011), som en indirekt form av självskadebeteende (Nock, 2014), eller som symtom för Bordeline personlighetsstörning (APA, 1994). Sedan 1980 finns självskadebeteende endast benämnt som symtom inom definitionen av Borderline personlighetsstörning, som beskrivs som ”frekvens, oförutsägbart och impulsivt beteende som är potentiellt psykiskt självskadande” (APA, 1980, p. 321). Definitionen inom Bordeline personlighetsstörning var redan då kritiserad och kritiker menade att självskadebeteende borde vara en fristående diagnos särskildt från övriga
Borderlinesymton (Zetterqvist, 2014; Hendrix, 2005). Kritikerna menar istället att man bör tala om självskada som “Non Suicidal Self Injury” med en egen diagnos i DSM-5, då personer kan riskera att få en Borderlinediagnos med tillhörande behandling fastän de endast uppfyller kriterierna för NSSI, om en sådan diagnos hade varit vetenskapligt befäst (Konsky, 2009; Nock, 2014; APA, 1994). En studie bevisar detta genom att 50 % av ungdomar som uppfyller kriterierna för NSSI inte uppfyller kriterierna för Borderline personlighetsstörning (In-Albon, Bürli, Ruf och Schmid, 2013).
12 Självskadebeteende bör istället ses som en handlingsstrategi för individen som kan variera, vilket innebär att en diagnos skulle innebära att alla blev behandlade likartat istället för individuellt. Att behandla självskadebeteende som ett eget föränderligt beteende innebär då att individen kan få hjälp med sin motivation och hitta andra mer friska strategier (Jonsson och Mattson, 2013). Kritiker menar då att NSSI snarare ska ses som ett beteende istället för en störning och behöver bemötas därefter, istället för att riskera stigmatisering av unga i och med diagnostisering (Nock, 2014)
Non Suicidal Self-Injury
NSSI har slutligen blivit klassificerat inom DSM-5 inom sektion 3, sektionen för vidare forskning där olika icke-diagnoser presenteras (APA, 2013). NSSI står där för självförvållad skada mot kroppen utan suicidala intentioner. Detta skiljer sig från suicidalt beteende som inkluderar en intention av att dö (Zetterqvist, 2014). Det är viktigt att se till intentionen i ett beteende då den kan variera, där man måste skilja på självmordsintention och på icke självmordsintention för att kunna definiera ett självskadebeteende (Nock, 2014). Klonsky definierar
självskadebeteende som ett medvetet skadande mot ens kropp utan självmordsuppsåt (Klonsky, 2009).
Självmordsintention klassificeras på tre primära sätt: tankar kring att ta sitt liv, att planera att ta sitt liv och försök till att ta sitt liv. Icke självmordsintentioner klassificeras på tre andra olika sätt: att låta folk tro att man ska begå självmord men att detta aldrig är avsikten, att utföra direkt skada mot sin kropp utan avsikt att man ska dö eller att ha tankar kring att utföra handlingar som ger skada mot sin kropp men aldrig genomföra det. Dagens befolkning orsakar skada till sin kropp dagligen genom att t.ex. röka, äta onyttig mat, dricka alkohol och använda droger. Detta görs inte för att avsiktligt skada sin kropp utan mera för de positiva känslor som följer efter beteendet och skadan blir istället en oavsiktlig konsekvens. Man kan se likheter med dessa beteenden och självskadebeteenden, skillnaden är vad som är socialt accepterat i samhället. (Nock, 2014)
Sammanfattade kriterier för icke-suicidalt självskadebeteende i DSM-5 är:
1. Att personen skadat sig själv mer än fem dagar på utskicktet av sin kropp för smärta för att minska psykisk smärta, utan någon suicidal intention.
2. Beteendet sker för att komma ifrån negativ känslor eller kognitiva tillstånd, för att lösa en interpersonell svårighet och nå positiva känslor och ett välmående.
3. Självskadebeteendet är kopplat till bland annat negativa känslor, så som depression, ångest, ilska, självkritik. Personen som skadar sig är innan skadan fast i tanken av att skada sig och har svårt att kontrollera dessa tankar. Personer med självskadebeteende tänker på att skada sig själv frekvent, även när man inte kommer göra det. 4. Självskadebeteendet är inte socialt acceptabelt, i jämförelse med
piercing, tatuera sig, bita på naglar med mera.
5. Självskadebeteendet och dess konsekvenser orsakar kliniskt signifikant känsla av att vara plågad/bedrövad/olycklig i relationer med andra. (Zetterqvist, 2014)
13
Sex som ett självskadebeteende
Landgren definierar som ovan citerat sex som självskadebeteende genom de faktiska beteenden som individen har och genomför, i vilken utsträckning samt vad det ger för konsekvenser för personens vardagliga liv (Landgren, 2015). En annan dimension av sex som självskadebeteende är de psykologiska aspekterna, där självskadebeteendet ses som en affektreglering där skadandet antingen är en positiv förstärkning eller en bestraffning och även kan handla om att reglera känslan av tomhet. Carl Göran Svedin, barnpsykiater, uppger att det finns många likheter mellan sex som självskadebeteende och att till exempel att skära sig. Skillnaden med sex som självskadebeteende är att det inte lika ofta syns på utsidan genom till exempel ärr och blåmärken. Skadan blir på så sätt psykisk och sitter istället inombords. Åsa Nilsonne, psykiatriker, leg psykoterapeut och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Instistitutet i Stockholm uttrycker också hur sex som självskadebeteende inte syns lika lätt på utsidan men att skadan är lika stor. Nilsonne tar även upp kompletterande tankar om olika syften med självskadan, så som att skada sig själv för att känna sig levande eller att komma undan påtaglig upplevd smärta och ångest (Jonsson och Mattson, 2013).
Genom detta syns det hur olika sex som självskadebeteende beskrivs. Dem professionella belyser olika aspekter så som de psykologiska, olika faktiska beteendemönster samt olika syften med beteendet som ett sätt att visa på vad sex som självskadebeteende innebär. Detta leder till att de olika aspekterna kan tänkas komplettera varandra, samtidigt som det är otydligt vad var och en menar med sina utlåtanden Då det inte är tydligt vad var och en menar med ord som “sex” och “självskadebeteende”, går det därför inte att sammanväva de olika utlåtanden då det kan betyda olika saker. Däremot kan de olika aspekterna ses höra ihop med hantering av känslor och handlingsstrategier, vilket kommer tas upp i kapitlet med teoretisk förhållningsram.
Fortfarande saknas då en gemensam definition om vad sex som
självskadebeteende är (Sjöström, 2012). Däremot dyker fenomenet upp och nämns i olika sammanhang. Utifrån forskningsöversikten i fortsättningen av detta kapitel förekommer sex som självskadebeteende i ett forskningssammanhang där även prostitution belyses, då personer som prostituerar sig har en högre nivå av självskadande beteende än bland kontrollgrupper som inte prostituerar sig. Dessa individer visar på att de har en sämre psykisk hälsa och använder sig av
självskadebeteende i större utsträckning än personer som inte prostituerar sig. Detta visar på en komplexitet kring orsak och verkan kring prostitution och sex som ett självskadebeteende. Diskussionen först i studien hur det är troligt att individer som prostituerar sig använder prostitutionen som ett sätt för att minska sin ångest de har från att de blivit sexuellt utnyttjade, vilket ses som ett utvecklat självskadebeteende (Svensson, Fredlund, Svedin, Priebe och Wadsby, 2013). Ett samband har hittats mellan att bli utsatt för sexuella övergrepp i barndomen med att prostituera sig (Lalor & McElvaney, 2010) och det har visat sig att många säljer sex för att hantera negativa känslor och för att hantera ångest (Johnsson & Svedin, 2012). Sex som självskadebeteende är något som flera prostituerade känner igen sig i som söker bekräftelse och menar att det hör ihop med ett stort självförakt och att de varit inåtvända, osynliga och tysta som barn (Svedin, Jonsson, Kjellgren, Priebe och Åkerman, 2012).
14
KAPITEL 4. TEORETISK RAMVERK
Detta kapitlet kommer att redogöra över det teoretiska ramverk som studie utgår ifrån. Den teori som sedan knyts till empirin är teorin om Coping, då sex som självskadebeteende ses handla om affektreglering som coping förklarar.
Coping och Copingstrategier
Definitionen av coping kan ses “som en konstant kognitiv anpassning och beteendemässig ansträngning för att hantera specifika och/eller inre krav som överstiger personens egen förmåga” (Lazarus och Folkman, 1984, s. 142). Beteenden skapas för att kontrollera oönskade omgivande faktorer, för att behålla balansen och inte utsättas för allt för mycket psykologiska rubbningar (Lazarus och Folkman, 1984). Anpassningen och ansträngningen etableras eftersom de är fungerande på så sätt att de neutraliserar och dämpar de negativa känslotillstånd personen befinner sig i (McLaughlin, Miller, Warwick, 1996).
Coping är på så sätt den strategi som en individ tar till utifrån en bedömning som påverkas av dennes fysiologiska och psykologiska respons av ett stimuli. Dessa två interna responser samverkar med varandra, genom att en individ både kan få fysiologiska reaktioner så som muskelspändhet och ökad hjärtrytm samt
psykologiska reaktioner så som rusande tankar, låg självkänsla, känsla av hopplöshet och oro. Kroppen reagerar då både fysiskt och psykisk på olika händelser, vilket gör att individen gör en kognitiv bedömning i och med det och utför ett beteende därefter. Enkelt uttryckt väcks känslor som ger tankar och ett beteende. Detta beteende har olika syften, beroende på vilken sinnesstämning eller känsla man som individ försöker uppnå. Varje individ har olika förmåga att
hantera negativa stimuli, vilket kallas för copingstil eller self-efficacy. Hur varje individs mående påverkas av en negativ händelse, beror på dennes inre förmåga att hantera de känslor som uppdagas. (Passer, Smith, Holt, Bremner, Sutherland och Vliek, 2012).
Copingstrategier kan då ses som det sätt personen hanterar ett problem och vilka beteende som skapas utifrån hur hanterandet är. Dessa strategier kan även ha olika fokus, beroende på hur man försöker komma ifrån den känsla man inte vill
uppleva, så som ångest eller oro. Emotionsfokuserad coping är att försöka “tänka bort” det smärtsamma och stressande genom förnekelse, att fly till andra
sinnesstämnigar eller önsketänkande, för att kunna kontrollera sina egna känslor. Denna copingstrategi ses som mindre effektiv då det ofta bidrar till ett försämrat psykiskt mående. Copingstrategier med problemfokus ses däremot som
handlingsinriktade, där individer försöker möta problemet och hantera det som individen upplevs utsättas för, exempelvis ångest och känsla av ensamhet, hopplöshet eller ingen kontroll (Passer et al, 2009). Individen handlar då för att reglera sin känslor, och upplever då gynna sin psykiska hälsa genom beteendet. På så sätt kan sex som självskadebeteende ses som en strategi för att förändra sitt mående för stunden. (MUCF, 2013).
Tidigare erfarenhet av utsatthet
Coping i sig kan då kopplas till olika tankar och åtgärder som är skapade från speciella förhållanden hos individen (Lazarus och Folkman, 1984). Ett sätt att se på individers sociala utveckling är att övergrepp i barndomen påverkar
15 utvecklingen av affektreglering hos människan (Cloitre, 1998) Forskning pekar på att sexuella övergrepp vid barndomen leder till sämre självkänsla, stress,
drogproblem, sexuella svårigheter och olika självskadebeteenden. Detta påverkar individers medvetenhet av fara och förmåga att reagera på hotande situationer (Lalor och McElvaney, 2010). Det är även styrkt att barn som varit utsatta sexuellt kan sedan utveckla olika former av självdestruktivt beteende i tonåren så som riskabelt sexuellt beteende, att inte använda preventivmedel, att ha sex med många okända människor samt att utsätta sig för våldsamma sexuella situationer. Studien visar att psykologiska symptom, negativ inställning till sig själv och olika strategier att hantera situationer och känslor leder till beteenden som ökar risken för våldtäkt (Rodriguez-Srednick, 2008; Becker, Rankin och Rickel, 1998). Från detta perspektiv kan man se självskadan som ett sätt att för individen att minimera eller minska ett negativt känslotillstånd. Sexuellt risktagande fungerar här på det sätt att de hjälper till att minska känslomässig smärta (Lalor och McElvaney, 2010). Likaså visar forskning på att det finns en korrelation mellan trauma och självskadebeteende. Denna utsatthet i barndomen kan även kopplas till hur barn lär sig att hantera känslor utifrån den familjedynamik som barnet
befinner sig i (Halstead, Pavkov och Hecker, 2014). En familjedynamik utan kommunikation, samhörighet och förmåga att hantera förändring ökar risken för ett generellt risktagande hos barnet (Halstead et al, 2014; Burtney and Duffy, 2004). Familjedynamiken och graden av utsatthet för sexuella övergrepp i barndomen påverkar då risken att utveckla ett självskadebeteende, och påverkar även barnets känsla av utanförskap inom familjen samt svårighet för social
förankring med andra (Halstead et al, 2014; Ahlin och Gäredal, 2009). Emotionell försummelse och känsla av maktlöshet i barndomen verkar då vara centrala element i en negativ utveckling kring sexuella erfarenheter i senare år (Leiblum, 2007). Det finns däremot ingen säkerhet klart samband att personer som har varit sexuellt utnyttjade i barndomen utvecklar ett självskadebeteende, utan dessa individer ses snarare i riskzonen för att utveckla ett självskadebeteende (Hendrix, 2005)
Att hantera sina känslor
Självskadebeteendet kan då ses som ett sätt att hantera negativa känslor, där personen som utför handlingen även upplever motstridighet av positiva och negativa känslor. Forskning stödjer att självskadebeteende är ett effektivt sätt att reglera de negativa känslor som uppstår hos personen (Klonsky, 2009).
Självskadebeteende kan då vara en copingstrategi för att hantera känslomässig smärta och kan vara ett sätt att visa sina känslor när man har svårt att uttrycka det i ord. Man kan alltså se självskadandet som ett sätt att överleva, det hjälper en att hantera de känslor som är så starka att man inte kan hantera dem (Hendrix, 2005). I en undersökning som inkluderade 39 unga vuxna med en egen erfarenhet av självskadebeteende visade det sig att nästan alla deltagarna utförde den
självskadande handlingen för att reglera sina negativa känslor och att detta ofta ledde till ett förbättrat känslotillstånd och att ett lugn kan skapas hos individen. Att straffa sig själv visade också vara en orsak till beteendet men inte lika förekommande.
Förmågan att reglera känslor, tankar och beteenden kan ses som grundläggande för att individer ska kunna utvecklas (Steinberg, 2005). Känslor regleras likaså utefter individens erfarenhet av känslor och erfarenhet av förmåga att hantera känslor (Zetterqvist, 2014). Att inte ha några upplevda erfarenheter av att lyckas
16 hantera emotionella situationer kan ses gå hand i hand med en låg självkänsla, som kan leda till att individen inte tycker att hon/han är tillräckligt värdefull för att skyddas. Detta innebär att individen utsätter sig själv för riskabla sexuella situationer, där sex blir ett verktyg för att nå bekräftelse av sig själv och av andra (Ahlin och Gäredal, 2009).
KAPTIEL 5. METOD
Studiens utgångspunkt är en kvalitativ intervjustudie för att undersöka, tolka och försöka förstå sex som självskadebeteende. Den kvalitativa ansatsen bygger på att se till människans egna uppfattning om sin livsvärld, vilket stämmer överens med vår vilja att undersöka hur professionellas ser på fenomenet. Genom ett
fenomenologisk beskrivande forskningsintresse försöker vi fånga aktörens perspektiv och se hur de själva tolkar och ser på fenomenet sex som
självskadebeteende. Den kvalitativa ansatsen bidrar då med att vi undersöker vad som framträder och hur (Kvale, 2009; Rosengren och Arvidsson, 2010). På detta sätt utgår studien från en induktiv ansats där intervjuerna utgör den empiri som analyseras och ger en slutsats (Bryman, 2011).
Insamlande av material
Materialet för tidigare forskning, så kallad sekundärdata, samlades in genom en litteraturgranskning via Summon, Libris, PsykInfo samt biblioteken vid Malmö Högskola. Sökorden som användes var “self-injury”, “Self-harm”, “Sexual behaviour”, “sexual destructive behaviour”, “risky sex”,“Sex som
självskadebeteende”, “Destruktivt sex” och “Självskadebeteende”. Denna litteraturgranskning gav en översikt över tidigare kunskap om ämnet och gav studien insikt kring vad för slags personer som sedan kunde vara nyckelpersoner i populationen och hur studien kunde göra sitt urval (Backman, 1998).
Sekundärdatan gav insyn över forskningens bakgrund inom ämnet men även vägledning kring vad som saknades inom vetenskaplig forskning, vilka
begreppsproblem som fanns och vad forskare ansåg att det borde forskars mer om i framtiden (Descombe, 2000). Materialet bidrog även med att forma vår
frågeställning. Därefter samlades primärdatan in via tre intervjuer av professionella och andra nyckelpersoner inom ämnet. Intervjuerna gjordes antingen via mejl, över telefon eller genom personlig intervju på arbetsplatsen. Denna primärdata ses då som kompletterande mångtydig data som jämfördes med tidigare forskning för att finna likheter och olikheter inför analys och resultat.
Avgränsning
Studien avgränsades utifrån de tio veckor som kursen Examensarbete 15 hp utgjordes av. Denna tidsaspekt fick påverka studien på det sätt att
litteratursökning, letande efter informanter och annat arbete fick begränsas till den tid som ansågs vara lämpligt i förhållande till andra delmoment i uppsatsen
(Rosengren och Arvidsson, 2010; Ejvegård, 2003). Studien har byggt på professionellas, boende och verksamma i Sverige, syn och åsikter för att se fenomenet till den svenska kontexten. Behandling kring fenomenet har
17 uppkommit i tidigare forskning men en fördjupning kring detta har inte skett då sex som självskada ses som ett fenomen och det inte finns en gemensam
definition kring begreppet vilket resulterar i att det kan tänkas saknas några ramar för hur en sådan behandling ska se ut.
Studien använder sig av begreppet självskada och har även avgränsat vidden av vad som beskrivs kring självskada i förhållande till vad tidigare forskning gjort som beskrivit alla olika självskadebeteenden. Självskada i sig beskrivs som flera olika slags beteenden. Eftersom dessa är flera och för att få en djupare förståelse på just sex som ett självskadebeteende, nämns endast de andra beteenden som en referensram för att förstå hur sex som ett självskadebeteende kan belysas.
Trauman, familjedynamik och coping har sammanvävts i den teoretiska referensramen eftersom de anses kopplas ihop med varandra genom
affektreglering. I förstudie kom flera forskare att koppla samman utsatthet för sexuella övergrepp som en inkörsport till prostitution senare i livet, vilket innebar att prostitution även tas upp i denna studie i sammanhanget av utsatthet. Andra kopplingar kunde även gjorts i förhållande till coping så som att se till anknytning och självkänsla i relation till sex som ett självskadebeteende. Avgränsningen gjordes då förstudien tydde på att forskningen är begränsad kring hur anknytning och självkänsla påverkar utvecklingen av sex som ett självskadebeteende.
Urval
Utifrån vad tidigare forskning gav kunskap om, skapades en insikt kring vilka personer som kunde tänkas vara lämpliga som informanter. Mejl skickades till alla olika författare, psykologer, socionomer, sexologer, myndigheter, organisationer och forskare som nämnts i forskning eller annat material. Populationen av professionella, frivilliga, anställda vid organisationer och forskare som arbetade med sex som självskadebeteende var däremot inte särskilt stor, vilket gjorde att det var svårt att kontakta fler än vad som gjordes. Detta kan ses om en
kombination av två icke-sannolikhetsurval, så kallat bekvämlighetsurval och snöbollsurval, då informanter hittades vart efter de dök upp i olika sammanhang och de som fanns tillgängliga kontaktades. Förutom att de fanns tillgängliga och framstod som kunniga av forskare, gjordes ett bedömning kring deras lämplighet utifrån studiens frågeställningar (Bryman, 2011; Descombe, 2000). De
nyckelpersoner som ingick i urvalet blev då de som kontaktades som ansågs tillföra en kunskap genom deras inblick och position i form av yrke, utbildning och erfarenhet (Descombe, 2000).
Bortfall
Sammanlagt togs 26 kontakter med organisationer eller direkta personer för intervjuförfrågan. Av dessa inkom 19 stycken svar varav 7 ville ställa upp på intervju där 4 var tvungna att återkomma av olika anledningar. Det var 3 stycken av dessa som ville medverka och gav besked om det direkt. Resultatet blev att 3 intervjuer genomfördes, en via mejl, en via telefon samt en personlig intervju. På så sätt blev det externa bortfallet stort då 73 % (n = 19) svarade, men endast 36 % (n = 7) av dessa ville delta i studien. Då svarsfrekvensen endast bestod av tre intervjuer, är det externa bortfallet 88,4 %. Av de som svarade men som inte ville eller kunde delta, var argumenten bland annat att de inte arbetade med sex som självskadebeteende, att de arbetade med det men att de inte hade möjlighet för en intervju, att de inte ansåg sig lämpade för studien men tipsade om andra
18 verkade känna till och beröra ämnet men få ansåg sig ha tillräckligt med kunskap för att kunna att ställa upp för en intervju. De som inte svarade fick ett
påminnelsemejl om medverkan i studien. Det höga bortfallet bör däremot ses i förhållande till den kvalitativa ansatsen, eftersom tolkning och en djup förståelse är det eftersträvsamma. Som ovan sagt var även populationen av personer som arbetade med sex som självskadebeteende inte stor. Fler informanter kan ses ge en bredare vy kring fenomenet, men de personer som intervjuats bidrar dock med djup och kvalité och kan då ses som nyckelpersoner av relevans. Detta medför att studien på så sätt kan ses vara trovärdig i den bemärkelsen.
Forskningsteknik
Intervjuerna har byggts utifrån semi-strukturerad intervjuteknik där frågorna har förberetts men möjligheten har funnit i intervjusituationen att spinna vidare på vissa eventuella svar med följdfrågor (Rosengren och Arvidsson, 2010). Frågorna har varit öppna för att låta informanten själv formulera ett svar på det sätt
informanten önskar. På detta sätt skapades en större möjlighet att fånga komplexiteten i informantens synpunkter och återspegla rikedomen i svaret. Nackdelen med detta sätt är att det kräver större ansträngning från informantens sida och datan kan komma att kräva större analys. Då den semi-strukturerade intervjutekniken möjliggjorde följdfrågor, krävdes det att intervjuaren var uppmärksam, lyhörd inför svaren informanten gav (Denscombe, 2000). Intervjuerna spelades in och transkriberades därefter. Intervjuaren gjorde inga anteckningar under intervjun för en bättre koncentration och ett mer gediget lyssnande (Forsman 1997). Transkriberingen utgjorde sedan primärdatan för tematisk kodning och analys (Aspers, 2011).
Validitet
Materialet i studien består av insamlad tidigare forskning samt material från intervjuer som genomförts. I och med att frågorna i den semi-strukturerade intervjun är baserade på den kunskap som tidigare forskning givit, kan man se att validiteten är högre än om studien haft ett utforskande forskningsintresse utan någon förkunskap inom området. Den interna validiteten förstärks därmed då empiri och teori samverkat. Att mäta det som är tänkt att mäta, att forska valit, kan tänkas ses i förhållande till hur studier använder sig av begrepp. Begrepp i sig “utgör ett redskap för att upptäcka de många former som de företeelser
begreppen står för kan anta” (Bryman, 2011, s. 255) Överenskommelsen mellan teori kring självskadebeteenden och empiri är däremot svår att nå, då sex som självskadebeteende inte benämns som ett vetenskapligt begrepp och är därmed inte teoretiskt valit (Bryman, 2011). Däremot uppmärksammas förmågan att hantera sina känslor i tidigare forskning, vilket ger en hög validitet i det avseendet då studien kopplar detta till begreppet coping som förklarar dessa aspekter.
Generellt kan man då se att den interna validiteten är relativt hög, då studien betraktar sex som självskadebeteende som ett fenomen då det inte anses vara ett vetenskapligt begrepp och att innehållet i självskadebeteenden kan kopplas till coping och olika professionellas syn på fenomenet.
Det går däremot att se tendenser inom forskningen som kan tyda på att sex om självskadebeteende kan ses som ett vetenskapligt begrepp, vilket innebär att framtida forskning på området kan få högre validitet än denna studie. Eftersom denna studie benämner sex som självskadebeteende som ett fenomen och ställer frågor därefter, kan ändå validiteten ses som hög då undersökningen hänger i ihop
19 på det sätt att sex som självskadebeteende betraktas som ett fenomen och
intervjuerna utformats utefter det. Resultatet och analysen behandlar även sex som självskadebeteende som ett fenomen och slutsatsen säger detsamma, vilket stärker validiteten. Den externa validiteten innebär att resultatet kan generaliseras utöver den kontext som undersökningen är i (Bryman, 2011). I och med att sex som självskadebeteende undersöks som ett fenomen i denna studie kan det ses genereras på forskningsläget idag. På så sätt ses studien som externt valit gentemot den kontext av informanter som studie kom i kontakt med. Studien har inget representativt urval och kan därmed inte spegla alla olika professionellas åsikter kring ämnet, men det var inte studiens syfte.
Reliabilitet
Genom att utgå från semi-strukturerade frågor, skapades ett mätinstrument med möjlighet till kontroll, tillförlitlighet och användbarhet. Frågorna är
standardiserade, samtidigt som de ger möjlighet till små förändringar för vidare förklaring beroende på kontexten. Reliabilitet är strävan efter att undersökningen ska kunna upprepas utan att resultatet förändras (Bryman, 2011). Problematiken kring att då låta studien ha en kvalitativ design gör att semi-strukturerade frågor ger lägre extern reliabilitet, då plastistiteten i guiden gör att det inte är lika lätt att replikera intervjun för andra (Kvale, 2009). Reliabiliteten kan ändå ses som något hög i den bemärkelsen att samma frågor kan ställas till samma personer som förmodligen inte förändrat åsikt, och därmed ge liknande svar till studiens resultat. Ifall studien endast skulle replikeras utifrån metod och tillvägagångssätt med bekvämlighets- och snöbollsurval kan reliabiliteten förväntas bli lägre. Att kunna nå nyckelpersoner kan då ses väga tyngre än att studien ska innefatta en hög reliabilitet. Den interna reliabiliteten kan däremot ses som högre, eftersom det finns en överenskommelse kring hur datan ska tolkas och analyseras inom studien.
För- och nackdelar: Kvalitativ intervjustudie
Studiens val av design var en kvalitativ intervjustudie, för att se till den subjektiva uppfattningen hos professionella utifrån deras världsuppfattning (Kvale, 2009). Viljan fanns att nå de professionellas förståelse, tankar och uppfattning kring fenomenet sex som självskadebeteende, vilket skulle nås genom intervjuer som skulle bidra med ett större djup och fler detaljer inom ämnet (Descombe, 2000). Genom den kvalitativa designen var syftet att tolka informanternas mening, snarare än att bara redogöra det som informanten berättade (Kvale, 2009). Fördelarna med en kvalitativ intervjustudie kan ses i möjligheterna till djup, precision och uppriktighet genom att informanten får svara på frågor på sitt egna sätt, utan några kvantifierbara slutna svaralternativ. Designen för också nackdelar med sig. För att studien skall kunna använda sig av ett subjektivt urval, krävs det en väl etablerad kännedom om det som ska undersökas för att finna “rätt” urval (Descombe, 2000). Detta innebär att studien måste ha rätt kännedom för att urvalet ska bli rätt och riktigt i förhållande till frågeställningarna, inom ramen av den begräsning som studien har att förhålla sig till.
Den kvalitativa designen medför också problematik med den generellt låga svarsfrekvensen, då det kan bidra med att det blir svårt att få en uppfattning kring hur snedvriden datan är (Descombe, 2000). Varför vissa svarar på mejl och andra inte kan bidra till en “orätt” syn på fenomenet sex som självskadebeteende, på samma sätt som informanternas olika åsikter påverkar resultatet. Vilka åsikter,
20 forskningsrön eller erfarenheter som blir belysta, beror helt enkelt på vem som vill medverka i undersökningen.
Intervjuareffekten är också en problematik då svaren skapas genom en dialog mellan informant och intervjuare, istället för att vara informantens åsikter utan någon påverkan av den som intervjuar (Descombe, 2000). Däremot möjliggör den semi-strukturerande intervjutekniken möjlighet till förklaringar och följdfrågor, som kan ses väga upp nackdelen av intervjuaren som en påverkande faktor av svarens formuleringar. Svaren som sedan transkriberas riskerar även att förändras i sitt uttryck, då orden går från tal till skrift. Risken finns att informantens uttryck och mening förändras i och med att orden behandlas och därigenom tolkas subjektivt (Kvale, 2009). Här är det då viktigt att tydligt lyfta fram
intervjupersonernas åsikter och mening, så att läsaren ser deras åsikter.
Etiska övervägande
Studien har följt de etiska riktlinjerna på det sätt att alla intervjuer har utgått ifrån
frivillighet och samtycke. Intervjupersonerna har blivit informerade om undersökningens generella syfte, hur undersökningen är upplagd och dess konfidentialitet. Alla intervjupersoner har haft rätt att utan skäl att dra sig ur undersökningen om de så önskar och de har blivit informerade om deras rätt till anonymitet (Se Informationsbrev i bilaga 2 och 3). Intervjufrågorna har varit formade så att de medvetet strävat efter att vara värderingslösa och så att de inte ska skapat obehag eller formar svaren för den intervjuade (Forsman, 1997). Det har funnits en medvetenhet kring den så kallade forskarrollen och den makt som den medför. Intervjun är en situation av att intervjuaren är överordnad den som svarar på frågorna, men kan även ses som underlägsen eftersom det är
informanten som har svaret där intervjuaren är beroende av informantens information och kunskap.
Studien har endast intervjuat professionella som anses komma i kontakt med fenomenet sex som självskada och detta på grund av att det inte anses försvarasbart att intervjua människor som anses vara i en utsatt situation (Rosengren och Arvidsson, 2010). Intervjupersonerna fick även vara anonyma och välja hur de ville bli beskriva i studien, vilket kan ses öka sannolikheten att deras åsikter kommer fram. Överlag har studien haft en medvetenhet kring
konsekvenserna av forskningen som genomförts (Kvale, 2009). Exempel på detta är att bearbetningen av intervjupersonernas information som valts ut så att de uppfattas som icke tagna ur sitt sammanhang så att meningen kvarhålls. Det behövs också en medvetenhet kring att individens svar kanske inte exakt speglar individen egna åsikter. Svaren kan vara utformade efter vad intervjupersonen anses sig vara acceptabelt att svara. Det är då extra viktigt att tydliggöra informantens poäng och mening från intervjun.
21
KAPITEL 6. RESULTAT OCH ANALYS
Detta kapitlet utgörs av en redovisning över studiens insamlade empiri, så kallat resultat, och en analys av empirin i form av skillnader och likheter i svaren. Utifrån den information som framkommit från intervjupersonerna går det urskilja fyra olika teman som anses som centrala för att kunna se på fenomenet sex som självskadebeteende. Det första temat belyser intervjupersonernas olika
definitioner av vad sex som självskadebeteende är, den andra belyser vad syftet kan tänkas vara med självskadan. Som tredje tema beskrivs hur fenomenet hanteras i samhället samt hur de professionella bör hantera fenomenet och som fjärde hur individen som uppger sig ha denna problematik ska bemötas. Därefter följer ett eget diskussionskapitel där de olika teman diskuteras och kopplas samman med teorin och tidigare forskning. Studiens tre informanter är från olika delar av Sverige och arbetar på olika sätt med fenomenet sex som
självskadebeteende:
Informant 1 Författare och journalist
Informant 2 Socionom, Anställd på MIKA mottagning Informant 3 Socionom, Anställd på Tjejjour
Vad är sex som självskadebeteende?
Resultatet av empirin uttrycker för en gemensam syn på vad sex som ett
självskadebeteende är, vilka aspekter som beskrivs samt vilka egenskaper det kan tänkas ha.
Info 2: “jag tänker att sex som ett destruktivt beteende är ungefär samma som alla andra beteende som är destruktiva. När man
fortsätter göra någonting som skadar en och som man mår sämre av och att man någonstans vet att man borde, jag hade mått bättre om jag slutade göra detta eller om jag gjort det annorlunda... men man ändå fortsätter på något sätt och göra saker som blir dåliga för en.” Info 2: “...det är ju svårt att dra likhetstecken mellan det och att skära sig med en kniv t.ex. för att har man inte det självskadebeteendet så gör man de inte alls, men har man inte sex som självskadebeteende så har man kanske sex ändå men på ett annat sätt så det blir ju inte bara att sluta ha sex”
Info 3: “Att de använder sex/destruktivt sex eller farligt/skadligt, våldsamt sex, sex under kraftig berusning eller drogpåverkan, sex med många flera samtidigt eller främmande/mycket äldre män, män som gör dem illa på något vis som de känner att, ja en form av själskadebeteende som man gör, när man träffar de här männen som det nästan alltid handlar om“
Den empiri som införskaffats visar att sex som självskadebeteende är ett fenomen som existerar i dagens samhälle. Samtliga intervjuade uppger att det inte finns några signifikanta skillnader mellan sex som ett
22 man bör se till Åsa Landgrens definition av sex som självskadebeteende (se
ovan, avsnitt bakgrund). Empirin visar på att sexet i sin kontext blir en handling som orsakar smärta och lidande för individen för att förändra vissa känslotillstånd. Informant 1 och 2 beskriver inte i detalj vad sex som
självskadebeteende är för något men det kan beskrivas på det sätt att de menar att det inte skiljer sig på något utmärkande sätt från andra
självskadebeteende. En mer detaljerad beskrivning ges istället av informant 3 som urskiljer olika handlingar, vilka personer som individen utsätter sig med och beskriver ett risktagande beteende där individen har sex med äldre, oftast okända män där sexet är skadligt och våldsamt.
Gemensamt för alla informanter är att man använder sig av sex i
självskadande syfte för att hantera negativa känslor, där personen som utför handlingen upplever en motstridighet av positiva och negativa känslor som sedan resulterar i ett dåligt psykiskt mående. Informant 3 uppger att även fast den som använder sig av sex som ett självskadebeteende är medveten om vad denne utsätter sig för betyder inte det att denne gör det av fri vilja, och uppger att många som använder sex som självskadebeteende ger uttryck av att upplevas som slitna och trötta. Informant 1 uppger även att personer som skadar sig med sex kan uppleva att de gjort det frivilligt men ändå inte på samma gång. Empirin visar då på att individen utsätter sig för situationer som denne egentligen inte mår bra av eller vill göra.
Info 1: “Skillnaden är främst att man ger kontrollen till någon annan, man låter någon annan skada en”
Info 3:“...och sen är det ju kanske att det ger ju ärr som inte syns utanpå.”
Info 2: “Asså det som det skiljer sig på att ju att man gör man
använder någonting för att skada sig som egentligen som ska vara rätt njutningsfullt asså som egentligen kan fylla en helt annan funktion.” Info 3:“...att låta andra ha sex med dem och låta dem göra olika sexuella grejer med dem fast dem själva inte njuter av det. “
Det som kan skilja sex från andra självskadebeteenden, är enligt informant 1 och 3 att man lägger kontrollen över själva skadehandlingen hos någon annan och gör på så sätt någon annan delaktig i sitt självskadebeteende. Att skada sig med något som i grunden ska vara njutningsfullt, kan även ses som en skillnad gentemot andra självskadebeteende som “endast” kan ses orsaka smärta bortsett från affektregleringen. Att skada sig med något som anses annars kunna vara njutningsfullt, kan även tillföra komplikationer enligt informant 2. Denne beskriver hur det kan vara svårt att sluta med sex som självskadebeteende eftersom det ena sexuella beteendet med en självskadande affektrelegerande funktion istället ska övergå till ett friskt och sund sexuellt liv, utan de
självskadande tendenserna och med endast en funktion av njutning. Resultatet visar också på att prostitution kan vara ett medel till att skada sig själv och att pengarna inte är syftet med prostitutionen. Det är istället själva skadan det medför som är anledningen till att individer börjar sälja sig själva än att få pengar.
Pengarna är något som många flickor har förakt för. Slutligen refererar informant 1 till Åsa Nilsonne och informant 3 uppger att sex som ett självskadebeteende är svårt att upptäcka då den fysiska skadan är inuti individen, att ärr eller sår som
23 andra självskadebeteenden ger upphov till är lättare att upptäcka och kan ses som ett tydligare rop på hjälp.
Syfte med sex som självskadebeteende
Som ett andra tema beskrivs de faktorer till varför individer självskadar sig, vad som kan vara orsaken men också vad syftet kan vara med att skada sig själv med sex. Samtliga informanter beskriver hur de ser på eventuella orsaker till att individer skadar sig med sex på olika sätt. Empirin i studien visar på en
kompletterande syn på hur sex som självskadebeteende kan förklaras. Informant 1 och 3 beskriver hur sexuella övergrepp och trauman orsakat av övergrepp eller andra starkt påverkande händelser ses som tydliga riskfaktorer till att personer i framtiden kommer att skadar sig själv sexuellt. Informant 2 lägger istället tyngdpunkten vid tidigare erfarenheter och varje individs “skyddsbank”. Denne beskriver hur händelser som påverkar individen negativt minskar individens förmåga att hantera framtida svårigheter. Likaså beskriv det hur en individs förmåga att hantera svårigheter också beror på i vilken utsträckning individen har ett tryggt socialt nätverk eller inte. Informant 1 beskriver en annan aspekt kring syftet med självskada där informanten menar på att det kan handla om att försöka ta tillbaka kontrollen efter att ha varit utsatta för sexuella övergrepp.
Info 1: “De allra flesta har varit med om någon form av sexuellt övergrepp och för många handlar det om att ”ta tillbaka kontrollen” över situationen, hantera traumat. Men även andra typer av trauma kan ligga bakom självskadebeteendet/ångestdämpningen, tex en skilsmässa eller dödsfall i familjen etc. Det handlar alltså i många fall om en ångestlindring, som man får genom detta”.
Info 3 “ ...man känner sig smutsig och dålig och vill rikta den smärtan inåt som kanske fortfarande är vanligare att tjejer gör i större utsträckning medans killar vänder sin smärta utåt i form utan utåtagerande våldsamt beteende. Och tjejer vänder det inåt mot den egna kroppen och vill plåga och straffa sig själva och bär denna skulden och skammen… “
Info 2: “jag tänker att människor har någon slags skyddsbank som gör att vi klarar oss igenom det mesta i livet, att vi tar lite stryk här och där men klarar oss. Och för vissa människor så är den
skyddsbanken kanske lägre för att man har varit med om saker som har sänkt den. Jag tänker att det som många pratar om är riskfaktorer och har man stött på väldigt många saker, och de i relation till att man inte har ett socialt nätverk eller ett skyddsnät, tror jag kan leda till att man utvecklar bekymmer på olika sätt och sen kan det tas uttryck lite utifrån situationen. Man hittar i situationen ett sätt som verkar rimligt att hantera svårigheter med något som kanske inte funkar så bra i längden.”
Empirin visar på att individer agerar för att hantera känslor som uppstår
24 att sex som ett självskadebeteende bli sättet för dem att få bort de negativa känslor som finns inuti dem. Till skillnad från informant 1 som tror att sex som
självskadebeteende är lika vanligt bland killar som tjejer, uppger informant 3 att det troligen är fler tjejer än killar som skadar sig med sex. Informant 3 uppger att det beror på att tjejer riktar sin smärta inåt mot den egna kroppen, medans killar riktar sin smärta utåt i form av utåtagerande aggressivt beteende. Resultat visar då på att syftet med beteendet blir att angripa de inre problem som upplevs, att få ut de känslor som känns inombords som individen inte vill känna. Informant 2 uppger att känslorna består av stark ångest som kommer till individen snabbt och kraftfullt. Individen kan inte hantera känslorna och behöver då någon konkret annan sak att göra just då för att hantera ångesten. Empirin beskriver att man kan se beteendet som en strategi för att förändra sitt mående för stunden men som blir skadligt i längden. Vidare visar nedanstående citat hur individer som skadar sig själva genom sex kan även kan ses i förhållande till utsatthet utanför ramen av sexuella övergrepp, trauma och övergrepp i form av förutsättningar utifrån en svår familjedynamik:
Info 3:“Våld eller missbruk inom en familj, psykisk ohälsa inom familjen eller… jag kan tänka mig så här; utanförskap, mobbning, om man aldrig fått vara med, och så händer något som att: det här kan jag vara bra på i alla fall. Att det handlar på nått sätt om tomrum som man försöker att fylla.”
Info 2: “Utifrån dem vi träffar har vi hört att man har ju en självbild att man inte är värd någonting... jag är ändå så värdelös och äcklig, så ja kan väl straffa mig själv hur mycket som helst för jag är inte värd något bättre. Det kan ju lätt bli en rätt negativ spiral och man då utsätter sig själv för situationer som man /.../ mår väldigt dåligt av och då tycker man att man förtjänar det.”
Informant 1 nämner att familjedynamiken påverkar barnets förmåga att hantera känslor. Olika aspekter av familjedynamik så som “inte kunna säga nej” eller “hård kontroll” tas upp som exempel och menar att familjedynamiken påverkar och skapar förutsättningar för individen i sin senare utveckling. Missbruk, psykisk ohälsa eller andra påverkande faktorer inom eller utanför familjen kan även ses som faktorer som leder till att en individ börjar skada sig själv genom sex, just för att individen hittar något som den anser sig bra på, enligt informant 3. Att fylla ett tomrum beskrivs som anledningen till att en individ börjar skada sig genom sex, eftersom det kan fylla behovet av bekräftelse och uppskattning som individen söker efter. En annan aspekt, enligt informant 2 och 3, visar också på att individer kan skada sig genom sex på grund av att individen inte tror sig förtjäna bättre. En låg självkänsla i kombination av att använda sig av sex som självskadebeteende ger då upphov till känslor av självförakt och att individer äcklas av sig själv.
Fenomenet i samhället
Utifrån vad sex som ett självskadebeteende är och vilka olika syften det beskrivs finnas till varför man skadar sig, behövs det även belysas hur detta fenomen
25 behandlas av olika professionella i samhället. Att hantera ett ickevetenskapligt fenomen, och hur man gör det belyses i detta avsnitt.
Samhällets syn på ett fenomen eller ett begrepp har betydelse kring hur det
beskrivs, förklaras och bemöts. I och med empirin har det blivit tydligt att det inte finns en gemensam syn på sättet att se på sex som ett självskadebeteende, vilket innebär att varje enskild hanterar fenomenet utifrån sin egen förförståelse och kunskap inom ämnet. Informant 1 talar och utgår från att sex som
självskadebeteende existerar och definierar vad det är utifrån Landgrens definiton. Informant 2 har ett mer kritiskt förhållningssätt gentemot att beskriva sex som ett självskadebeteende och uppger att det handlar om att samhället stundvis lägger fokus på olika problem och att de belyses på grund av att olika journalister, organisationer och författare uppmärksammar olika fenomen. Informant 2 nämner just vikten av bemöta ickevetenskapliga begrepp med försiktighet och menar att samhällets olika yrkesgrupper lätt brukar hoppa på så kallade “modeord” utan att reflektera kring dem, vilket beskrivs som problematiskt.
Fenomenets uppmärksamhet behöver alltså inte spegla dess utbredning. Istället bör professionella och olika yrkesgrupper tala om fenomenet med stor försiktighet kring hur eller om det ska definieras, och istället lägga vikt vid att möta invididens behov av stöd och råd istället för att tillskriva någon en “diagnos” som inte finns. Informant 3 uppger även att det är viktigt att belysa att även om man känner till ett fenomen så betyder det inte att man vet hur man ska bemöta det på rätt sätt. Det går alltså att se en skillnad i resultatet mellan informanternas syn på sex som självskadebeteende, då informant 1 och 3 utgår från att det finns och informant 2 istället ser det som ett modebegrepp som professionella bör förhålla sig kritiskt till.
Info 2: “med försiktighet tänker jag /.../utifrån dens språk och hur den definierar det samma sak/.../ i individsamtal möta människan där den är men i offentliga sammanhang vara försiktig med begreppen och att inte inte helt okritiskt hoppa på dem här flugorna.”
Info 2: “...sen tänker jag att samhället i stort har en önskan om att kategorisera människor, att kategorisera grupper att man lätt gärna vill ha ett ord på det och att de då ploppar upp nya begrepp som är i mode/.../det kanske inte egentligen säger så mycket om beteendets utbredning eller hur många som har det eller utan mera om vad vad tycker samhället är viktigt att fokusera på just nu och vad hittar man för ord att beskriva det“
Informant 2 resonerar vidare kring hur människor idag styrs mycket av de normer som existerar kring sexualitet och vad som anses vara ett självskadebeteende och inte, och uppger att två individer med samma problematik kan få två olika
diagnoser beroende på dess kön. Detta eftersom synen på sexualitet är kopplat till olika normer på vilken problematik olika personer kan tänkas ha beroende på dess kön. I och med detta citat går det att se hur hantering av fenomenet även påverkas av olika normer, värderingar och synsätt kring kön och sexualitet. Empirin visar även på att normer och värderingar kring sexualitet och kön bör arbetas bort genom ett normkritiskt förebyggande arbete i skolan, där varje elever får diskutera vad som är rätt och fel, vad som är privat och hur man sätter gränser. Informant 2 lyfter vidare frågan kring hur synen på fenomenet påverkar om
