• No results found

Ensam i Europa? En studie om mottagande- och anpassningsprocessen för ensamkommande barn i Europa, med utgångspunkt i Italien

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ensam i Europa? En studie om mottagande- och anpassningsprocessen för ensamkommande barn i Europa, med utgångspunkt i Italien"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

ENSAM I EUROPA?

EN STUDIE OM MOTTAGANDE- OCH

ANPASSNINGSPROCESSEN FÖR

ENSAMKOMMANDE BARN I EUROPA, MED

UTGÅNGSPUNKT I ITALIEN

MATILDA ANDERSSON

IGOR PETROV

(2)

ALONE IN EUROPE?

A STUDY OF THE RECEPTION AND ADAPTION

PROCESS REGARDING UNACCOMPANIED

MINORS IN EUROPE, FOCUS ITALY

MATILDA ANDERSSON

IGOR PETROV

Andersson, M & Petrov, I. Alone in Europe? A study of the reception and adaption process

regarding unaccompanied minors in Europe, focus Italy. Degree project in social work 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, Year.

In the last decade the Italian authorities have tried to adapt themselves to a united European asylum system, in the European Union, through the adoption of legal reforms, intended to improve the conditions of asylum seekers in Italy. Despite these reforms, asylum seekers and refugee’s living conditions are far from covered. The aim of this study is to explore the different functions of social work in the Italian reception process regarding unaccompanied minors and their implications on the wellbeing of the unaccompanied minors. This study was conducted through several interviews with both social workers, which in some way worked with unaccompanied minors, and the

unaccompanied minors themselves. This study shows that social workers emphasize the lack of resources, knowledge and the incompleteness of the asylum laws in Italy. This causes great

problems that jeopardize the quality and possibilities of social work. The unaccompanied minors on the other hand emphasized the importance of school and the existence of sports in their life as primary means of integration to the new society. From the social workers accounts it becomes clear that large parts of the Italian migration system needs improvement and that the current laws and regulations are not applied all over Italy due to the lack of economic resources and overall

knowledge in the matter, all over the country. Even if there is lot to desire, both workers and minors we have interviewed have expressed that there are many aspects that do work.

(3)

Innehåll

1. INLEDNING ... 1 1.1 Introduktion ... 1 1.2 Problemformulering ... 2 1.3 Syfte ... 2 1.4 Frågeställningar ... 3 1.5 Avgränsningar ... 3 2. BAKGRUND ... 3

2.1 Definition av ensamkommande barn ... 3

2.2 Tredje sektorn ... 4 2.3 Dublinförordningen ... 4 2.4 Asylproceduren ... 5 2.5 Asylsökandes rättigheter ... 6 2.6 Italienska asylprocessen ... 6 3. TIDIGARE FORSKNING ... 7

3.1 Ensamkommande barn och riskfaktorer ... 7

3.2 Säkerhet – tillhörighet - framgång ... 8

3.3 Ensamkommande barn och skyddsfaktorer ... 9

3.3.1 Kontakt med anhöriga ... 9

3.3.2 Stöd från boendepersonal ... 9

3.3.3 Relationen till övriga vuxna ... 10

3.4 Att behöva fly... 10

4. TEORI ... 11

4.1 Risk- och skyddsfaktorsteori ur ett utvecklingsekologiskt perspektiv ... 11

4.1.1 Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori ... 12

4.1.2 Stressfaktorer ... 13

4.1.3 Riskfaktorer ... 14

4.1.4 Resiliens, coping och skyddsfaktorer... 14

5. METOD ... 15

5.1 Forskningsarbetets planering ... 15

5.2 Forskningsintresse och ansats ... 16

5.2.1 Kvalitativ ansats ... 16

5.3 Urval... 16

5.3.1 Presentation av socialarbetarna som samordnar projektet Tangaram ... 17

5.3.2 Presentation av socialarbetaren Jacopo - verksam vid ett center för barn och ungdomar med varierande problematik... 17

5.3.3 Presentation av socialarbetarna som arbetar med utvecklandet av interventioner ... 17

5.3.4 Presentation av barnen vid centret för ensamkommande barn i Verazze ... 18

(4)

5.4.1 Kvalitativa intervjuer ... 18

5.4.2 Olika typer av kvalitativa metoder ... 19

5.4.3 Tematiserad intervju ... 20

5.4.4 Intervjuer och kvalitetskrav ... 20

5.4.5 Intervjuer och reliabilitet ... 20

5.4.6 Intervjuer och validitet ... 21

5.4.7 Fördelar och nackdelar med vald metod ... 21

5.5 Analysmetod ... 21

5.5.1 Databearbetning ... 22

5.5.2 Etiska överväganden ... 22

5.6 Tillvägagångssätt ... 23

5.6.1 Yrkesverksamma socialarbetare ... 24

5.6.2 Ensamkommande barn och ungdomar ... 25

6. RESULTAT OCH ANALYS... 25

6.1 Intervju med socialarbetarna som samordnar projektet Tangaram ... 25

6.1.1 Beskrivning av projektet Tangaram ... 26

6.1.3 Uppföljning av barnen efter avslutat projekt ... 27

6.1.4 Hur socialarbetarna upplever att barnen känner inför centrets mottagande ... 27

6.2 När passion kolliderar med ekonomi - Intervju med Jacopo ... 28

6.3 Den administrativa vägen mot nya projekt - intervju med socialarbetare ... 30

6.3.2 Socialarbetarnas beskrivning av asylprocessen ... 31

6.3.3 Relationen till ensamkommande barn och integrationsarbetet ... 31

6.3.4 Vad socialarbetarna anser om deras jobb med ensamkommande barn . Fel! Bokmärket är inte definierat. 6.4 Intervju med ensamkommande barn vid centret i Verazze ... 32

6.4.1 Intervju med Yohannes ... 32

6.4.2 Intervju med Pontus ... 33

6.4.3 Intervju med Niklas ... 33

6.4.4 Intervju med Ezikiel ... 34

6.4.5 Sammanfattning av barnens upplevelser av skola & utbildning ... 34

6.4.6 Några kommentarer av en socialarbetare vid centret .. Fel! Bokmärket är inte definierat. 7. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 35

7.1 Ensamkommande barns anpassning och integration ... 35

7.2 Asylprocessen ... 36

7.3 Ensamkommande barn ur ett utvecklingsekologiskt perspektiv ... 37

7.4 Metoddiskussion ... 38

8. SLUTSATSER ... 40

9. REFERENSER... 41

(5)

Rapporter:... 41

Tidskrifter: ... 41

Avhandlingar ... 42

(6)

1

1. INLEDNING

1.1 Introduktion

Följande studie handlar om vilken betydelse mottagnings- och anpassningsprocessen får för barn, som på egen hand flytt sina hemland i hopp om en bättre tillvaro i Europa. Resultatet av

forskningen kommer att kopplas till teorier om risk- och skyddsfaktorer som såväl före som under mottagningsarbetet kan ha en avgörande roll för ensamkommande barns framtid. Fälldin & Strand (2010) skriver att de flesta barn som anländer till Europa har tvingats fly för att undgå förföljelse, trakasserier, krig, sjukdomar eller hot. Med utgångspunkt i detta resonemang finns det anledning att anta att ensamkommande barn är särskilt sårbara och därmed i stort behov av omsorg under

mottagandet. Majoriteten av de som söker asyl i exempelvis Sverige, har rest tillsammans med föräldrar eller nära släktingar (Fälldin & Strand 2010).

Studien är utförd i Genua, Italien med syftet att undersöka vilken funktion det sociala arbetet har i mottagningsarbetet för ensamkommande barn. Genom att tillgodose vägledning och stöd i

mottagandet går det att undvika att barnen hamnar i konflikt mellan den gamla och den nya kulturen skriver Fälldin & Strand (2010). Det ligger därför i denna studies intresse att undersöka vilken funktion italienska socialarbetare har i mottagandet av ensamkommande barn.

Förhoppningen är att öka förståelsen för ensamkommande barns behov genom att undersöka betydelsen av en fungerande mottagnings- och anpassningsprocess. Genom intervjuer med yrkesverksamma socialarbetare och ensamkommande barn kommer det italienska

mottagningsarbetet beskrivas och en överskådlig bild av den italienska asylprocessen presenteras. Att leva mellan hopp och avslag med känslan av att inte höra till, illustreras på ett mycket kraftfullt sätt i dikten nedan. Dikten är skriven av en bosnisk kille som vid den tiden var en del av det

brittiska flyktingrådet;

‘Sorry that we are here That we take your time

Sorry

Sorry that we breathe your air That we walk on your ground That we stand in your view

Sorry Yes sorry Sorry that we look like we do Sorry that we disturb your rest

You do enough for us already Sorry that we are not grateful and happy

Not grateful enough And that my name is not David

Or Catherine Or May But Rashed

Holta And Ardita

Sorry that we sit in your trains and buses And on your benches in the sun

And that we brought nothing And the only thing we have is a story

Not even a happy story….’

(7)

2

1.2 Problemformulering

Under det senaste decenniet har italienska myndigheter försökt att anpassa sig mot ett gemensamt europeiskt asylsystem genom införandet av reformer som är tänkta att förbättra förhållandena för asylsökande i Italien. Trots dessa ansträngningar är asylsökande och flyktingars livsförhållanden i Italien långt ifrån säkerställda. Det mest framträdande draget i det italienska asylsystemet är bristen på stöd i form av boende och integration, för majoriteten av de som beviljats tillstånd. I praktiken får de konsekvenser genom att tusentals flyktingar – däribland ensamkommande barn – lämnas utan ordentliga medel för att kunna ta hand om sig själva (Norwegian Organisation for Asylum Seekers 2011).

Begreppet ensamkommande barn förekommer oftare allteftersom barn mer frekvent tvingas fly på egen hand till Västeuropa (Ascher 2009). Detta faktum anser vi kan läggas till grund för ett i framtiden, större behov av en gemensam socialpolitik i hela Europa. För att ensamkommande barn skall få det omhändertagandet de behöver, behöver det ställas högre krav på ett internationellt, socialt arbetet. Det borde vara en gemensam förutsättning att socialarbetare är förberedda på att bemöta dessa barn, med dess särskilda behov.

Ascher (2009) skriver att många studier utförda den senaste tiden, pekar på betydelsen av ett utvecklat integrations- och mottagningsarbete i ankomstlandet. Omständigheterna i det för barnet, nya landet, kan spela en avgörande roll för barnets hälsa på längre sikt. I och med denna kunskap anser vi att det finns ett ökat behov av ett mer samordnat socialt arbete där socialarbetares funktion står i fokus för att främja ensamkommande barns anpassning till det nya landet. I en tid av

misstänkliggörande, våld och främlingsfientlighet riskerar asylprocessen att bli mer restriktiv, vilket indirekt kan få konsekvenser för ensamkommande barns framtidsutsikter (Ascher 2009).

En stor del av problemet i mottagandet av ensamkommande barn i Europa bottnar sig i

Dublinförordningens bestämmelser och vissa EU-länders behandling av ensamkommande barn, Det förefaller oss som att Sverige är ett föregångsland i processen gällande mottagande och

omhändertagande av ensamkommande barn, dock upplever vi att det finns en begränsad inblick i andra europeiska länders mottagande. Det saknas viktig kunskap inom området som skulle kunna främja ett mer konsekvent mottagande i alla europeiska medlemsländer och skapa en vidare förståelse för hur vi kan utveckla mottagandeprocessen för ensamkommande barn. Förhoppningen är att göra ett kunskapslyft inom fältet som kan vara till gagn för såväl dagens socialarbetare som framtidens.

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka det sociala arbetets funktion och betydelse i arbetet med ensamkommande barn beträffande mottagnings- och anpassningsprocessen. Syftet är även att undersöka hur socialarbetare ser på sin pedagogiska uppgift gentemot dessa barn, samt hur barnen själva beskriver sin anpassningsprocess.

Detta är en kvalitativ studie som grundar sig i öppna intervjuer med socialarbetare och

ensamkommande barn i Genua, Italien. Resultatet av forskningen kommer att kopplas till teorier kring risk- och skyddsfaktorer för att kunna urskilja vilken betydelse det har för ensamkommande barns mottagnings- och anpassningsprocess.

(8)

3

1.4 Frågeställningar

 Hur beskriver socialarbetare den italienska mottagnings- och anpassningsprocessen för ensamkommande barn och vilken betydelse tillskrivs det sociala arbetet?

 Hur ser socialarbetare på sin pedagogiska uppgift gentemot dessa barn?

 Hur beskriver ensamkommande barn själva sin erfarenhet av mottagandet i Italien?

1.5 Avgränsningar

Studien kommer att avgränsas till att undersöka mottagnings- och anpassningsprocessen för ensamkommande barn i Genua, Italien. En fördjupning av asylprocessen kommer inte att utföras i denna studie, men då den kan innehålla relevant information för läsaren, ges det en övergripande bild av denna process under rubriken bakgrund.

Begreppet mottagningsprocess syftar i denna studie på den process som inleds med att ett ensamkommande barn tar sitt första steg i mottagarlandet till att barnet antingen får sin ansökan godkänd eller avslagen.

Begreppet anpassningsprocess avser den process som följer av mottagandet. Det vill säga den period där barnet acklimatiserar sig till sin omgivning med hjälp av olika sociala aktörer som exempelvis boendepersonal, skola, organisationer, idrottsföreningar etcetera.

2. BAKGRUND

I denna del kommer en överblick av den italienska asylprocessen presenteras, samt lagar för vilka samtliga EU-länder måste följa, vilket indirekt påverkat utformandet av den italienska

asylprocessen. Då lagen om asylprocessen i Italien fungerar likadant för alla sökande, skiljer vi här inte på huruvida den sökande är minderårig eller inte. Notera också att den beskrivna asylprocessen är en ramlag vilket påverkar tillämpningen av lagen och gör att utformandet kan skilja sig avsevärt beroende på var i Italien den sökande anländer. I många italienska städer saknas det såväl kunskap som resurser för att tillämpa lagen från grunden.

Inledningsvis definieras begreppet ensamkommande barn, vilket läsaren bör vara införstådd med under läsandet av denna studie.

2.1 Definition av ensamkommande barn

Ensamkommande barn är ett begrepp som i Italien innefattar minderåriga barn utan italienskt eller europeiskt medborgarskap och som önskar söka asyl utan assistans eller representants av antingen förälder eller annan juridiskt ansvarig vuxen (Duca 2012).

För att ett ensamkommande barn skall kunna bli föremål för bevarande och beskydd måste fyra kriterier uppfyllas; barnet får inte vara av italienskt ursprung, inte vara av europeiskt ursprung, får inte begära asyl (eller skydd) och barnet måste befinna sig på italienskt territorium, separerat från sina föräldrar eller annan vuxen som ansvarar för deras beskyddande. Om det finns tvivel om barnets ålder, som avsaknad av identitetshandlingar, skall det vid brist på bevisning utföras en läkarundersökning för att fastställa barnets ålder (Duca 2012).

(9)

4

2.2 Tredje sektorn

Nedan går det att läsa en kort presentation av den Italienska lokalpolititiken i form av den tredje sektorn. Det kan vara viktigt för läsaren att vara införstådd med systemet då en betydelsefull del av allt praktiskt socialt arbete i Italien utförs inom ramen för den så kallade tredje sektorn.

Tredje sektorn, även kallad den ideella sektorn, är den stora och skiftande samhälleliga sektor som inkluderar föreningar, kooperativ och andra former av organisationer som omfördelar välstånd och som producerar varor och tjänster som gagnar befolkningen utan att distribuera vinster till sina medlemmar och anställda (Barbetta 2000). Enligt statistik, gällande Italien, fanns det år 2003 fler än 235 tusen olika ideella institutioner, som motsvarade 5.4% av alla institutioner i landet; ungefär 488 tusen anställda och egenföretagare, motsvarande 2.5% av all arbetskraft; cirka 4 miljoner volontärer; 38 miljarder i vinster som motsvarade över 3.3% av landets totala BNP; 35 miljarder i kostnader, med ett överskott på 3 miljarder som återinvesterades i verksamheterna (Ambrosio, Bartoli, Franzzoni, Mantovani, Spadaccini & Venturi 2012). De främsta arbetsområdena för den ideella sektorn, enligt 2001 års statistik, var kultur, sport och rekreation (63.1%), välfärd (8.7%) och fackliga föreningar (7.1%) (Bailo, Salami & Snyder 2010).

2.3 Dublinförordningen

De senaste åren har det gått att följa en dramatisk ökning av personer som ansöker om asyl i norden vilka tidigare registrerats i Italien. På grund av Dublinförordningen är det många asylsökande som blir förflyttade mellan europeiska länder eftersom asylansökan ska genomföras i det första

ankomstlandet. Italien är primärt det land som många länder returnerar asylsökande till (Norwegian Organisation for Asylum Seekers 2011).

Det har visat sig vara stor variation bland asylsökande som är medvetna om Dublinförordningen när de anländer till Italien. De som är medvetna om regelverket brukar normalt försöka undvika att bli upptäckta av polisen vid gränsen, fast beslutna om att söka asyl i ett annat land. De som väljer att lämna Italien beger sig till andra destinationer som exempelvis de nordiska länderna, Schweiz eller de större länderna i Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Förekomsten av vänner, familj, arbetsmöjligheter eller ett lands rykte om generositet vid beviljandet av tillstånd är vanligtvis faktorer som påverkar valet av land. Många gånger begränsas besluten av den asylsökandes möjlighet att finansiera resan.

Utifrån ovanstående resonemang framgår det att väldigt många asylsökande berörs av

Dublinförordningen. Framförallt de personer som planerat en annan destination än Italien. Hur mottagningsprocessen ser ut för asylsökande kan också antas få betydelse för huruvida människor väljer att stanna kvar i eller lämna Italien. En övergripande bild av hur Dublinförordningen fungerar presenteras nedan.

Dublinkonventionen trädde inledningsvis i kraft som en konvention och undertecknades av dåvarande EU-medlemmar år 1990. Konventionen reviderades 2003 och trädde då i kraft som en förordning vilket innebär att det blev en bindande lag för de deltagande nationerna.

Dublinkonventionen bygger på två grundläggande principer. Den första principen avser faktumet att endast en asylansökan får lämnas in för varje enskild individ och skall bedömas i det aktuella landet. För det andra fastställer konventionen att den asylsökande har rätt att få sitt ärende behandlat i det första EU-land personen anländer till, detta för att undvika att bli runt kastad mellan olika länder. Ett viktigt instrument i avgörandet av vilket land som har ansvaret för asylansökan infördes ett system för registrering och identifiering av individer genom fingeravtryck. I praktiken innebär detta att den asylsökande inte kunnat förflytta sig mellan olika medlemsländer för att få sin ansökan granskad utan förts tillbaka till det första mottagningslandet, vilket är skyldigt att bearbeta ansökan.

(10)

5 Detta har lett till att många flyktingar försvinner under asylprocessen och i vissa fall har andra länder fått ta över ansvaret för handläggningen av ärendet på grund av att myndigheterna i det första landet misslyckats med att hålla tidsfristen eller för att personen i fråga självmant valt att lämna landet av humanitära skäl (Norwegian Organisation for Asylum Seekers 2011).

2.4 Asylproceduren

Informationen nedan, gällande asylproceduren är hämtad från rapporten“The Dublin Regulation

and the asylum procedure in Italy - Are you aware of your rights? Utfärdad av The Italian Council for Refugees i samarbete med Europeiska Unionen.

När man ska söka asyl i Italien är detta möjligt så fort man nått gränspolisen. Om en flykting redan befinner sig inom Italiens territorium uppmanas man att söka upp polisens migrationskontor för att göra en ansökan. För att kunna lämna in en asylansökan krävs det att flyktingen kan ange en tillfällig hemvist, en adress på vilken personens tillstånd blir skrivet under vistelsen. Den sökande ska bli informerad om organisationer och föreningar vilka kan erbjuda asylsökande en tillfällig hemvist.

Asylansökan uträttas vid poliskontoret, Questra, där polisen kommer anhålla om identifiering i form av fingeravtryck och fotosignalement. Vid samma tillfälle som detta utfärdas får den asylsökande en pappersremsa med den sökandes bild och framtida kallelser till polisen. Genom denna procedur, i samband med upprepade möten vid poliskontoret, får den sökande ett tillfälligt tillstånd för sin vistelse i landet.

Asylansökan, eller modellen för erkännande av flyktingstatus enligt Genevekonventionen (Model C/3) fylls i vid polisens migrationskontor och skall innehålla information om varför den

asylsökande lämnade sitt hemland. Personen i fråga har vid detta tillfälle rätt till en tolk som talar dennes modersmål. Innan dessa uppgifter fylls i uppmanas den asylsökande att lämna ett skriftligt papper innehållandes den personliga historien till varför flyktingen kommit till Italien. Detta dokument får skrivas på personens modersmål eller med hjälp av en översättare. Vid samma tillfälle, om den asylsökande har sitt nationella pass, kommer detta förväntas lämnas till

polismyndigheten, vilka behåller det till slutet av asylförfarandet. Finns det andra dokument som kan knytas till den asylsökandes berättelse, såsom id-kort, medicinska rapporter etc. skall polisen förses med kopior av dessa då de kan visa sig viktiga för vad som ägde rum i den asylsökandes hemland.

Efter denna fas kontaktar poliskontoret inrikesministeriet på Dublinenheten, vilka gör en kontroll om Italien med stöd av Dublinförordningen är den stat som ansvarar för prövningen av den sökandes asylansökan. Under tiden som Dublinenheten utför sin kontroll ansvarar Italien för prövningen av asylansökan. Om det efter Dublinenhetens kontroll visar sig att Italien ansvarar för utfärdandet av asyl, kommer den sökande behöva besöka poliskontoret ännu en gång för att ta emot sitt uppehållstillstånd och för att få information om eventuell intervju med den italienska

kommissionen.

På de datum som anges vid polisstationen måste den asylsökande besöka den territoriella kommissionen för internationellt skydd, som är den ansvariga myndigheten för beslut rörande asylansökningar. I Italien finns det tio kommissioner, var och en av dem består av fyra ledamöter, två representanter för inrikesministeriet, en representant för den gällande kommunen/regionen, samt en representant för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Intervjun bistås av en tolk på den

sökandes modersmål. Under intervjun kommer kommissionen ställa frågor till den sökande gällande släktingar, resor den sökande gjort för att nå Italien, aktuella dokument, skälen till varför den sökande lämnade sitt hemland och vilka anledningar det finns till varför den sökande inte kan

(11)

6 återvända. Enligt lag ska intervjun äga rum inom 30 dagar från det att ansökan kommit in.

Kommissionen har sedan tre dagar på sig att fatta beslut om uppehållstillstånd, men i praktiken kan det ta mycket längre tid.

2.5 Asylsökandes rättigheter

Det finns olika benämningar för vilket tillstånd den sökande har i Italien. Beroende på vilket tillstånd den sökande har, tillkommer en rad rättigheter. Tillfälligt tillstånd för vistelse kallas det tillstånd den asylsökande får i samband med besöket vid Questra. Den så kallade “Cedolino” - pappersremsan med fotosignalement och datum för framtida möten med polisen är den sökandes bevis på tillfälligt tillstånd. Senare utfärdas ett mer specifikt tillstånd som fastställer om den sökande är under så kallat CARA eller CIE tillstånd.

Den asylsökande kan få ett CARA-tillstånd och erbjuds därmed boende på ett centrum för asylsökande. Den sökande kan också få ett CIE-tillstånd och blir därmed hänvisad till ett

utvisningscenter. Det innebär att den asylsökande inte kommer att ges ett fortsatt tillfälligt tillstånd för sin vistelse. När den sökande blir hänvisad till en CARA får han/hon ett ”Attestato nominativo” vilket är ett papper där alla personuppgifter är registrerade.

Vid ett CIE tillstånd får den sökande inte alla tillstånd att stanna i Italien, men har som vid CARA, i vissa regioner rätt till hälso-och sjukvård under vistelsen för "cedolino". För att sökande med CARA tillstånd skall kunna erhålla sjukvård måste den sökande begära ett

skatteregistreringsnummer (Codice fiscale) vid Agenzia delle Entrate. Efteråt måste man kräva utfärdande av ett hälsokort (Tessera sanitaria) vid ASL (lokala sjukvården) och välja en läkare att bli hänvisad till vid behov.

Tillgången till arbete är begränsad, i början av asylförfarandet får du inte arbeta. Om beslutet om asyl inte har fattats inom sex månader från det att ansökan kommit in, och om förseningen inte beror på den sökandes beteende kan det tillfälliga tillståndet för vistelsen förnyas för ytterligare sex månader. I slutet av denna procedur har den sökande rätten att arbeta. Minderåriga asylsökande eller barn till asylsökande har rätt att delta i offentliga skolor och vuxna asylsökande har rätt till delta i yrkesinriktade kurser.

Om den sökande saknar boende under ansökningstiden om asyl skall den sökande informera

Questra om sin situation vilka i sin tur kommer att vidarebefordra förfrågan till den tredje sektorn

vilka beroende på resurser kan erbjuda enklare faciliteter. Om inga platser är tillgängliga i

platssystemet enligt SPRAR (skydd för asylsökande och flyktingar) kommer den sökande tillfälligt bli tvungen att vända sig till ett CARA-centrum där logi tillhandahålls endast under en begränsad tid. Boende, både i CARA och i SPRAR, är normalt planerat för sex månader. I praxis kan denna period förlängas till utgången av asylförfarandet.

Den italienska lagen föreskriver rätten till boende åt alla asylsökande. Den tredje sektorn erbjuder i vissa kommuner även boendeanläggningar. Den knappa tillgången på platser minskar i vissa fall möjligheten att hitta ett boende omedelbart. Det är alltså möjligt att den sökande måste vänta en längre tid, alternativt överförs personen till en annan stad dit asylansökan inte kom in. I händelse av brist på boende kommer den asylsökande som saknar ekonomiska medel ha rätt till bidrag. Om den sökande befinner sig i detta tillstånd har personen rätt att kräva ersättning vid den Questra dit asylansökan kom in.

2.6 Italienska asylprocessen

Det italienska rättssystemet har som mål att säkra minderårigas säkerhet, och generellt sett prioriteras de barn som blivit registrerade hos myndigheterna och blir givna en plats att vara på.

(12)

7 Majoriteten av blir omhändertagna av lokala organisationer. Dessa tillgodoser barnen med platser på olika barnhem som är kopplade till diverse lokala projekt som oftast inte är dedikerade specifikt till flyktingar. Därför kan barnen komma att bo i hem tillsammans med många andra typer av barn. Servicekvalitén är även beroende på den finansiella situationen som råder i den gällande

kommunen. Staten finansierar hjälp till de ensamkommande barnen endast under den primära perioden fram tills att barnen fått en förmyndare, därefter hamnar ansvaret på de lokala

myndigheterna. Hela situationen övervakas inte av staten och därför kan inte kvalitén i de olika regionerna garanteras (Norwegian Organisation of Asylum Seekers 2011).

Lagen säger aven att varje minderårig måste utses en förmyndare. I Italien är dock rollen som förmyndare en frivillig handling och själva rekryteringen är ofta väldigt problematisk och svår. Problemet med att rekrytera förmyndare tvingar minderåriga att vara beroende av hjälpen som de får av personalen på barnhem, som ofta inte är utbildade för den specifika problematiken som ensamkommande barn kan ha. Kvalitéten på institutionen är av stor betydelse för riskreducering av att minderåriga skall rymma från barnhemmen för att istället finna sina egna vägar ute på gatan (Norwegian Organisation of Asylum Seekers 2011).

I många fall är ensamkommande barns mål att finna arbete för att kunna skicka tillbaka pengar till sina familjer i hemlandet. Därför kan andra aktiviteter såsom att gå i skolan eller vänta på att staten skall utse dem en förmyndare ses som bortslängd tid. Därför försöker vissa att livnära sig på illegalt arbete istället för att söka hjälp. Dock uppsöker vissa av dessa minderåriga socialtjänsten för att be om hjälp. I många fall är det dock väldigt svårt för socialarbetare att övertyga denna grupp av minderåriga att åter registrera sig i systemet (Norwegian Organisation of Asylum Seekers 2011).

3. TIDIGARE FORSKNING

Följande del berör tidigare forskning och tidigare studier som anses vara relevanta i förhållande till denna studie. Fokus ligger på forskning kring risk- och skyddsfaktorer samt på studier som likt denna undersökt fenomenet ensamkommande barn.

3.1 Ensamkommande barn och riskfaktorer

Flyktingbarn som anländer till Västeuropa utgör en heterogen grupp. Gemensamt för denna grupp är deras erfarenheter av avskedstagande från invanda miljöer, föräldrar och sociala nätverk. Många av de barn som migrerar tillhör minoritetsgrupper som fallit offer för förföljelse och andra former av trauman som övergrepp, våld och krig. Barnens flykt tar sitt ursprung i olika aspekter, de kan fly till följd av aktiviteter som de själva eller familjen utfört, konflikter rotade i familjelivet eller i hederskodex, tvångsäktenskap, sexuella exploateringar eller för att slippa delta/bli offer i krig. Vissa barn flyr från social misär, andra blir offer för människohandel och riskerar att utnyttjas som

arbetskraft i trafficking eller kriminalitet. Ett antal studier har påvisat traumas inverkan på den psykiska hälsan under den inledande fasen i det nya landet. Dock är det förhållandena i det nya landet som långsiktigt avgör den psykiska hälsan. Detta innebär att möjligheten att erbjuda stöd till de som upplevt traumatiska upplevelser, kan begränsa de negativa effekterna av barns trauman (Ascher 2009).

På grund av avbrottet i omsorgen som ensamkommande barn upplever när de bryter upp med sina anhöriga, behöver de bemötas med respekt, omsorg, kunskap och kärlek som kompenserar för eventuella trauman. Ensamkommande barns tillitsförmåga för andra människor och deras

omgivning riskerar att skadas om det existerar en brist på denna sorts stöd. Dock skall barnen inte sättas i en sådan situation var de ses som enbart passiva offer. Ytterligare en aspekt som ska tas i beaktande för att minska den psykiska påfrestningen när barn anländer till det nya landet, är att befria dem från ansvar och stötta dem i deras kompetens genom att ge dem medinflytande i beslut

(13)

8 som rör deras framtid. Barn behöver erbjudas skolgång och bostad, men även vuxna som kan agera trygga och kärleksfulla förebilder till barnen. Möjligheten att bygga nya sociala nätverk och

återknyta/upprätthålla relationer med familj och andra viktiga individer i hemlandet är något varje ensamkommande barn borde ha. Samtidigt måste barnen skyddas från upplevelser av våld och diskriminering i det nya landet då det utgör en allvarlig riskfaktor för deras nuvarande och framtida psykiska hälsa (Ascher 2009).

3.2 Säkerhet – tillhörighet - framgång

I en studie utförd av Ravi Kohli (2011) tas det upp vilken betydelse säkerhet, tillhörighet och framgång har för barn och ungdomar som söker asyl. Dessa tre komponenter beskrivs som viktiga redan under själva resan från ursprungslandet till det nya landet. Denna studie kommer dock främst att fokusera på den del som behandlar de aspekter som bidrar till ett ökat välbefinnande hos

ensamkommande barn när de anlänt till det nya värdlandet.

Kohli (2011) skriver i sin studie att de flesta ensamkommande barnens gemensamma önskan är att ha ’rätten att få anse sig vara fullvärdiga medborgare i det nya landet’. Vidare skriver Kohli (2011) att det finns klara bevis för att vissa barn upplever problematik med att tänka tillbaka på det liv som de hade innan flykten. Detta beror främst på förlusten av tidigare relationer och rutiner som barnen haft och att det kan vara svåra att uthärda när förlusterna sker i anknytning med ett fortsatt liv, i det nya landet, präglat av fortsatt problematik.

Ensamkommande barn kan i vissa fall, genom att behålla sin politiska och religiösa solidaritet, få en ökad förmåga att klara sig både fysiskt och psykiskt. Detta kännetecknas av barn som försöker bibehålla sin anknytning till det förflutna genom skapandet av nya kontakter med tillförlitliga personer. Strävan efter att återskapa ett familjeliv ökar barnens förmåga att klara sig i sin nya situation. Detta pekar en studie utförd i USA på, där det har visat sig att ensamkommande barn, genom att hitta nya anknytningspersoner, får bättre jämvikt och rytm i det dagliga livet som annars är fyllt av osäkerhet (Kohli 2011).

Kohli (2011) skriver vidare att genom utvecklandet av en säker och bekräftande position inom skolan, där barnen kan skapa nya anknytningar, skapar barnen en ”buffert” som hjälper dem bearbeta den komplexa och osäkra situation som de måste uthärda. Kliniskt arbete med

ensamkommande flyktingbarn har fastställt att traumarelaterad problematik kan mildras genom att barnen bildar anknytning till åtminstone en pålitlig vuxen. Andra faktorer som kan hjälpa med att mildra omständigheterna är om barn har ett skyddande nätverk av människor som stöttar barnet i integrationen. Möjligheten att styra över sitt eget liv är något som även hjälper barn handskas med sin rådande situation. Slutligen kan kontinuitet av tidigare vanor och seder från deras förflutna hjälpa barnen med att anpassa sig till det nya livet. Det har även visat sig att de barn som bibehåller sin tro och sin kultur, och som får möjligheten att utöva sin religion verkar klara sig bättre i

främmande sammanhang än de barn som inte får denna möjlighet. Religionen fungerar då som ett stöd och ger barnen en känsla av tillhörighet.

En studie utförd i London bekräftade vikten av en vardag för ensamkommande barn, där

hemmalagad mat och aktiviteter med igenkända människor förekommer på en daglig basis. Att ha en strukturerad vardag sysselsätter och distraherar barnen från tankar kring trauman som barnen har gått igenom. En annan studie, också utförd i Storbritannien har visat att ensamkommande barn anpassar sig enklare till det nya värdlandet om vissa kriterier uppfylls; att barnen har en säker och stödjande boplats, att barnen har kontinuitet med sina tidigare relationer, traditioner och kulturer, att barnen får möjlighet att skapa nya trygga anknytningar, att barnen har tillgång till utbildning och andra former av aktivering, samt att barnen erbjuds möjligheten att själva skapa ny mening i sina liv genom vardagliga rutiner och aktiviteter (Kohli 2011).

(14)

9

3.3 Ensamkommande barn och skyddsfaktorer

3.3.1 Kontakt med anhöriga

Tidigare forskning, utförd i Sverige, har kommit fram till att ensamkommande barns hälsa och integrering i det svenska samhället förbättras om ett barn har kontinuerlig kontakt med sina föräldrar som inte befinner sig i landet. Forskningen som beskrivs är inriktad på just

ensamkommande barns upplevelser och har visat att barns hälsa påverkas negativt av oron över hur föräldrar och syskon har det. Barn som har fått möjligheten att återförenas med sina föräldrar i Sverige, har upplevt att de kan leva ett normalt liv och att deras sömn förbättrats avsevärt efter återföreningen. Vikten av socialt stöd från anhöriga beskrivs som mycket betydelsefullt för ensamkommande barns välbefinnande. Barns hälsa kan på lång sikt påverkas av i vilken utsträckning de får känslomässigt, ekonomiskt eller vägledande stöd av sina föräldrar (Stretmo 2013).

Barn och ungdomar vilka har föräldrar som lider av psykisk ohälsa riskerar att gå miste om det känslomässiga stöd som beskrivs ovan. Barnen vill inte lägga över sina känslor på föräldrarna och därmed riskera att förvärra förälderns mående. Att dessa situationer uppstår är vanligt

förekommande då många av barnens föräldrar också lever ett liv på flykt, i krigshärjade områden eller som illegala invandrare. I slutändan tyder ändå mycket på att barn som, oavsett relationen till anhöriga, har en regelbunden kontakt med dem, mår bättre eftersom de får en bekräftelse på att de är saknade och älskade (Stretmo 2013).

3.3.2 Stöd från boendepersonal

Majoriteten av ensamkommande barn som anländer till Europa blir placerade i olika former av boenden. Boendepersonalen kan därför antas vara en viktig källa till stöd för barn som saknar kontakt med anhöriga. Trots detta finns det lite kunskap kring hur barn upplever relationen till boendepersonal och det stöd som personalen erbjuder. Många barn uttrycker sitt behov av socialt stöd utöver basala förnödenheter som mat, sömn och rena kläder. Det sociala stödet kännetecknas av att någon emellanåt tar sig tiden att lyssna på barnen eller fråga hur de mår. Stretmo (2013) skriver att barn även uttrycker behov av att få information och vägledning i hur det svenska

samhället fungerar och vilka deras framtidsutsikter är i Sverige. Läxhjälp och känslomässigt stöd är ytterligare två aspekter av stöd som barn på gruppboenden uttryckt sig ha ett behov av.

Många barn och ungdomar beskriver tiden i gruppboenden som en tid då de har svårt att anpassa sig till de regler och rutiner boendet har. Regler kan bestå av vilka tider de ska gå upp, lägga sig,

komma hem eller äta. En stor del av tiden på boendet innefattas av vardagsliv och många gånger består den av icke självvald gemenskap och interaktionen med andra ensamkommande barn och ungdomar. Det är en interaktion som barnen beskriver är fylld av gemenskap men också

meningsskiljaktigheter. Relationen till andra barn kan ha en både positiv och negativ effekt för individers hälsa. Mycket beror på hur de boendes olika upplevelser ser ut och hur de väljer att umgås med varandra (Stretmo 2013).

En del barn blir emellertid placerade i familjehem där upplevelsen ofta är att familjehemmen sätter upp fler regler än de är vana vid i sina hemförhållanden. Detta kan leda till att en del barn är rädda för att bli utslängda och därmed förlora den trygghet som ett familjehem ingiver. Många barn känner sig otrygga och för en inre diskussion med sig själva om de överhuvudtaget är omtyckta av familjehemmet. Ett stort problem för familjehemmen är att hitta en balans mellan regelsättning och fostran av barnet samtidigt som de ska inge känslan av att de tycker om och accepterar barnet. När regler blir viktigare än att exempelvis föra en respektfull dialog med barnet kommer det troligtvis inte utvecklas en ömsesidig och nära relation, vilket med stor sannolikhet leder till att placeringen

(15)

10 inte fungerar i slutändan (Stretmo 2013).

3.3.3 Relationen till övriga vuxna

Utifrån sina studier har Stretmo (2013) kommit fram till att ensamkommande barn finner flera aspekter i det sociala stödet från deras lärare som särskilt viktiga. Lärare skall ha ett gott

bemötande, erbjuda barnen känslomässigt stöd samt ge barnen tillräckligt stöd för att utveckla deras lärande. Utöver ovanstående, anses även gott känslomässigt bemötande och kvalificerat pedagogiskt stöd som viktigt. Att som nyanländ få möjligheten att umgås och interagera med svensktalande möjliggör en miljö där lärande och språkfrämjande kan uppnås. Just denna interaktion ses som viktig och väldigt utvecklande för de ensamkommande barnen som tog del av Stretmos studie. Ensamkommande barn beskriver socialarbetare som problemlösare; en person som de kan vända sig till när de får problem av olika slag. Dock förutsätter detta problemlösande stöd, att socialarbetarna har lyckats etablera en känslomässig relation till barnen genom att genuint ha lyssnat på dem och försökt sätta sig in i deras situation och förstå hur de har det. Det känslomässiga stödet anses vara en förutsättning för identifiering av problem samt för att kunna hjälpa barn och ungdomar med att tillgodose sina egna behov (Stretmo 2013).

Sammanfattningsvis påvisar Stretmo (2013) att brister i tillgängligheten och språkliga barriärer är det som främst försvårar det för barn och ungdomar att få stöd och hjälp av professionella

samtalskontakter, vid exempelvis BUP (Barn och Ungdoms Psykiatrin), i akuta krissituationer. Viktigast för barnens psykiska hälsa är förekomsten av vuxna som fått barnets förtroende genom att de är lättillgängliga personer som barnet själv kan komma i kontakt och kommunicera med (Stretmo 2013)

3.4 Att behöva fly

George (2012) skriver i sin forskning att flyktingar, under sin migrationsperiod, ofta flyttar mellan olika länder och olika flyktingläger. Under denna tid är de till största delen separerade från familj och vänner, vilket skapar en intensiv oro och depression allt som de inser allt som de har förlorat. Flyktingar fastnar i ett stadium av limbo fram tills att deras legala utmaningar har blivit lösta. Under denna tid, måste flyktingar konfronteras med känslan av att ha förlorat sina liv och på samma gång utveckla nytt hopp för framtiden. Samtidigt krävs det att flyktingar ska klara av

asylsökandeprocessen, vilket är intensivt återtraumatiserande i sig (George 2012).

Fram till den punkt då flyktingar mottagit sin status i värdlandet, är deras liv kontrollerade av FN, regeringar, flyktingstyrelser och olika ideella organisationer. Det är först efter det, att de fått ett erkännande om deras skyddsbehov av värdlandet som de är berättigade flyktingstatus, vilket i sin tur medför rättigheter samt skyldigheter beroende på lagstiftningen i mottagarlandet. Många länder har inrättat obligatoriskt kvarhållande för alla personer som anländer utan giltiga dokument.

Följaktligen, har ett signifikant antal flyktingar och deras barn varit kvarhållna under en avsevärd tid. Många kan inte ens tänka sig att slå sig ner i samhället på grund av deras pågående rättsliga tvister angående deras permanenta uppehållstillstånd. Sökande med en flyktingstatus, utan tillräckliga identifikationsdokument för att bevisa deras rätt, måste utstå kontinuerliga förhör av immigrationsmyndigheter (George 2012).

En studie om psykologisk ångest och migrationstrauma fann att flyktingar riskerar att drabbas av psykologisk ångest och trauma, sannolikt på grund av den högre graden av förhör gjorda av tjänstemän inom migrationsmyndigheter. Dessutom visade studien att flyktingsökande upplevde återtraumatisering varje gång de blivit utsatta för förhör av tjänstemän inom migrationsmyndigheter från värdlandet (George 2012).

(16)

11 deras identitet, deras vanor och även deras plats att vara. Varje handling som förut varit rutin,

kräver nu noggrann granskning och övervägning. Kulturell chock kommer särskilt påverka de flyktingar som inte hade för avsikt att, eller förberedde sig för utvandring, och som fångats upp i panik, hysteri eller äventyret. När flyktingar blir varse om den svåra vardagen gällande bristen på uppehälle, ökar deras ångest och känsla av utanförskap i värdlandet. Nostalgi, isolering, depression, ångest, skuld, ilska och frustration är några av de saker som är så allvarliga att många flyktingar kan vilja ta sig tillbaka till deras ursprungsländer, trots faktumet att de är rädda för de våldsamma konsekvenserna (George 2012).

De flesta värdländers serviceorgan gällande migration finansieras av staten men förvaltas av ideella och/eller trosbaserade organisationer. Brist på samordning mellan stödsystemen för bosättning för flyktingar ökar ofta svårigheten flyktingar möter under själva bosättningsprocessen (George 2012).

Sammantaget pekar tidigare forskning på vår hypotes om att socialt arbete kan vara centralt för ensamkommande flyktingbarn eftersom det finns mycket i barnens erfarenheter av att fly som bekräftar behovet av det sociala arbetets funktion. Att barn får stöd i anpassnings- och

mottagningsprocessen kan få stor betydelse för ensamkommande barn genom att socialarbetares funktion kan bidra till att minska riskfaktorer, samt stärka eller skapa skyddsfaktorer för

ensamkommande barn, genom att inge en känsla av tillhörighet.

4. TEORI

Vid valet av teori till denna studie antogs en psykologisk infallsvinkel eftersom vi anser att

psykologiska aspekter som risk- och skyddsfaktorer pekar på vilken funktion det sociala arbetet kan ha för ensamkommande barns anpassnings- och mottagningsprocess. Det arbetet som socialarbetare utför kan beskrivas utifrån ett psykologiskt perspektiv genom att socialarbetares funktion kan fungera som antingen en minimering av riskfaktorer eller som ett främjande av skyddsfaktorer. Teorin kan också peka på vilka negativa konsekvenser socialt arbete kan få för barns risk- och skyddsfaktorer om det sociala arbetet är bristfälligt.

4.1 Risk- och skyddsfaktorsteori ur ett utvecklingsekologiskt perspektiv

Vilka aspekter av ett barns levnadsmiljö, har den mest betydande effekten för barns utveckling och vilka faktorer hos föräldrarna påverkar hur de uppfostrar sina barn? Svaren på dessa frågor styrde utvecklingen av det ekologiska perspektivet på 70-talet. Forskare upptäckte vilken betydelse sociala relationer utanför familjen har på föräldrars beteende och barns utveckling med hänseende av psykiska sjukdomar och reaktioner på stress samt samspelet mellan dessa (Jack 2000).

Teorin om risk- och skyddsfaktorer tar sin utgångspunkt i den ekologiska modellen som först beskrevs av Bronfenbrenner och fokuserar på balansen mellan stress och stöd inom familjen (Jack 2000). En detaljerad beskrivning av stress, risk- och skyddsfaktorer samt resiliens kommer att utgöra huvuddelen i denna studie. Då studien handlar om ensamkommande barn kommer tonvikten ligga på barns subjektiva upplevelser och förutsättningar vilka är betydande aspekter för vilka utfall barn får. Betydelsen av bedömningar och interventioner i det sociala arbetet kommer också att beskrivas.

(17)

12 Ett brett spektrum av forskningen som gjorts inom det sociala arbetet pekar på sambandet mellan fattigdom, hälsa, social utslagning och strukturella ojämlikheter inom familj och samhälle. Identifiering, utvecklande och skydd av källor till informellt socialt stöd, tillgängligt för familjer som lever under fattiga förhållanden anses vara viktiga uppgifter för socialarbetare. Tillsammans med upptäckandet av resiliens bland barn och familjer i högriskmiljöer används denna

sammantagna kunskap för att peka ut vägen mot effektiva tillvägagångssätt, ekologiska bedömningar och lämpliga interventioner (Smith & Carlsson 1997).

En begriplig förståelse av processerna för ömsesidig påverkan mellan individer och deras sociala och ekonomiska miljö kräver ett ekologiskt perspektiv. I denna del kommer risk- och

skyddsfaktorer belysas ur ett ekologiskt perspektiv. Den ekologiska modellen kommer beaktas och dess lämpliga interventioner att lyftas fram. I synnerhet vilken påverkan levnadsmiljön har på barns hälsa och utveckling, samt vilka källor till stöd barnet har genom nyckelpersoner i dess omgivning eller den egna förmågan till resiliens - motståndskraft (Jack, 2000).

4.1.1 Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori

Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori betonar vikten av att förstå människor i sitt

sammanhang och skapa en djupare förståelse för olika processer under livsloppet. Utifrån detta kan undersökningar kring hur drastiska förändringar påverkar en individs livsförlopp ske. Betydelsen av att studera helhetssituationen och inte enbart begränsade delar av den, är av stor betydelse i den utvecklingsekologiska teorin (Andersson 2002).

För att kunna studera helhetssituationen och förstå den krävs det att situationens olika delar

undersöks. För att kunna göra detta grundade Bronfenbrenner sin ekologiska utvecklingsteori i fyra analysnivåer, vilka inte bygger på en hierarkisk struktur utan istället omsluter varandra. I centrum mellan alla dessa nivåer finns individen (barnet). Mikronivån, första nivån, innefattar interaktionen mellan individen och dennes närmiljö, exempelvis skola och familj. På mesonivån, nästa

omslutande nivå, sker interaktionen istället mellan de olika närmiljöerna, vilket i vissa fall kan vara av större betydelse för individen än den interaktion som sker på mikronivå. Exonivån, är den nivå där interaktionen sker mellan individens närmiljö och det som finns precis utanför närmiljön. Detta kan exempelvis vara skolans organisering, kommunala resurser, samt den lokalpolitik som styr. Exonivån påverkar individen på ett mer indirekt plan då individen inte direkt interagerar med de faktorer som existerar på denna nivå. Makronivån, den sist omslutande nivån, omfattar samspelet mellan alla de tidigare nivåerna och de förhållanden, normer och värderingar som existerar på nationell nivå (Andersson 2002).

Individers problem kan skapas ur interaktionen med och mellan närmiljöerna samt i interaktionen med det omgivande samhället på såväl lokal som nationell nivå. Bronfenbrenner nämner därför vikten av en god föräldrar-barn-relation, då relationen kan möjliggöra att föräldrarna agerar som en buffert mellan barnet och omgivningens olika faror – i de fall där föräldrarna själva inte är i fara eller är traumatiserade (Andersson 2002).

Vidare beskriver Bronfenbrenner att med hjälp av tydligt definierade strukturer och uttalade gränser i psykologiskt trygga och förutsägbara miljöer, genom värme och omsorg, kan skyddande

omgivningar för barn skapas. Detta har stor betydelse för de barn som lever eller har levt i områden som präglats av svår depression, kaos eller osäkerhet.Inom det utvecklingsekologiska perspektivet har det anknytningsteoretiska synsättet blivit mer och mer relevant som förklaringsmodell för interpersonell risk och skyddsfaktorer inom socialt arbete (Howe 1995). Enligt Anknytningsteori bör begreppen säker anknytning och grundläggande tillit i nära relationer tillskrivas större vikt än intrapsykiska skeenden. Situationer där barn klarar sig ”mot alla odds” kan bero på

(18)

13 utvecklingsfrämjande relationer som barn kan hitta hos andra aktörer än föräldrarna och tillgången på kompenserande miljöer som exempelvis skola, grannskap eller fritidsaktiviteter (Andersson 2002).

4.1.2 Stressfaktorer

De senaste årtiondena har det gått att följa en dramatisk ökning av undersökningar på Stress, Coping och Resiliens i barns utveckling. Det studierna har gemensamt är betoningen på hur barns hälsa påverkas av personlig styrka och i vilket socialt sammanhang barnet befinner sig i. En stor del av de interventioner som det sociala arbetet fokuserat på har varit att mobilisera och kartlägga vilka personliga resurser som finns tillgängliga kring barnet och sedan tillvarata dessa så att barnet kan få stöd i utvecklandet av självförtroende och hanterandet av negativa känslor som skapats av stress (Smith & Carlsson 1997).

Forskare har kunnat fastställa ett samband förhållande till stress och psykologiska beteendeproblem i dynamiken mellan barn och vuxna. En rad studier har kunnat koppla livshändelser och stress till krävande barn och ungdomars utveckling av depression, ångest, självmordsförsök, antisocialt beteende och hälsoproblem. Till skillnad från vuxna kan påfrestande händelser i livet påverka barn i större utsträckning och leda till konsekvenser för deras hälsa samt utvecklandet av denna (Smith & Carlsson 1997).

Stress kännetecknas av vilket inflytande stressande livshändelser får i situationer som kräver direkt anpassning. Forskningen har antagit att vissa händelser, exempelvis föräldrars skilsmässa, inneburit en varaktig känsla av stress för barn. Det finns också subjektiva aspekter av stress som säger mer om den personliga upplevelsen av en situation och hur den påverkar huruvida individen uppfattar situationen som stressande. Smith & Carlsson (1997) beskriver stress som en kombination av ovanstående resonemang. Med andra ord, att stress är en händelse, situation eller en kombination av situationer där kraven utifrån överstiger barnets eller ungdomens förmåga att agera.

Stressfaktorer kan variera i intensitet och kan härröra från barnet själv eller från hans eller hennes omgivning. Stressfaktorer kan vara av antingen akut eller kronisk art. Kroniska stressfaktorer

utmärks av en pågående spänning i den inre eller yttre livsmiljön. Förlust, missbruk, diskriminering, hemlöshet eller exponering för våld är alla exempel på faktorer som kan leda till kronisk stress. Akuta stressfaktorer härstammar istället från stora, plötsliga händelser eller kraftiga förändringar i det dagliga livet. Forskningen har noterat att ett barns förlust av en förälder, föräldrars separation eller skilsmässa, flytt till ett nytt hem eller område, en allvarlig olycka eller sjukdom hos föräldrar eller syskon är faktorer som kan leda till akut stress (Smith & Carlsson 1997).

Vanliga stressfaktorer som de flesta barn någon gång genomgår är erfarenheten av att börja i en ny skola, medan stressfaktorer av mer ovanligt slag innefattas av allvarlig sjukdom inom familjen, naturkatastrof eller krig. Mycket vittnar om att akuta stressfaktorer för barn och ungdomar ter sig olika från person till person. Att skolrelaterade stressfaktorer och personliga konflikter med

kamrater eller familj upplevs som väldigt intensivt i tonåren kan de flesta känna igen sig i. Särskilt i samband med den smärtsamma självrannsakan och frigörelsen från föräldrarna som tonåren

innebär. Att samtidigt genomgå en stressande händelse som involverar ett direkt hot om eller till och med förlust av släktskap kan innebära allvarliga konsekvenser för barn och ungdomars framtida hälsa (Smith & Carlsson 1997).

(19)

14 En tydlig skildring av stressfaktorer och dess inverkan på barn och ungdomar har beskrivits i en bok av Alex Kotlowitz som beskriver två bröder från innerstadens Chicago. Bröderna omges av en rad olika kroniska stressfaktorer som bland annat fattigdom, diskriminering, en negativ levnadsmiljö, bristande tillgång på sjukvård och skola, samt frånvarande föräldrar. Sammantaget lever bröderna bland en hel flora av dagliga stressfaktorer som en konsekvens av deras levnadsstandard. Studien på Chicago-bröderna illustrerar det faktum att stressfulla omständigheter sällan är oberoende av

varandra. Det har visat sig att människor i sociala sammanhang likt storstadens underklass med dess stigmatiserande av etniska grupperingar och kroniskt fattiga, lider större risk att drabbas av flera sammankopplade källor till stress. Det är också troligt att följderna av specifika stressfaktorer och förmågan att stå ut med dessa, influeras av hur det tidigare livssammanhanget såg ut (Smith & Carlsson 1997).

4.1.3 Riskfaktorer

Den ekologiska modellen har ytterligare ett sätt att se på varför barn utvecklar ohälsa. Förutom stress har forskare uppmärksammat en rad riskfaktorer som kan finnas omkring barnet. Vad som är en riskfaktor definieras utifrån en rad omständigheter som kan ligga till grund för att ett barn utvecklar känslomässiga eller beteendemässiga problem, jämfört med barn ur den genomsnittliga befolkningen. I motsats till forskning kring stress, fokuserar forskningen kring riskfaktorer på statistiska samband mellan känsliga faktorer och negativa utfall hos barn. Riskfaktorer kan utgöras av individer i barnets nätverk såsom familjen, sociala sammanhang eller samspelet mellan dessa. Barn är särskilt mottagliga och därmed känsligare för utvecklingsrisker om det existerar påtagliga riskfaktorer under barndomen (Jack 2000).

Vad som karakteriserar riskfaktorer som anses vara särskilt stressande för barn kan vara att ett barn familjehemplaceras eller av annan anledning separeras från sina föräldrar, samt disharmoni inom familjen, äktenskaplig oenighet eller separation. Direkt vårdslösa eller missbrukande föräldrar är en riskfaktor som kan ligga till grund för omfattande negativa utfall för barnet, såsom externa eller interna symtom och diagnoser. Skadliga miljöer och sociala förhållanden som arbetslöshet, fattigdom, social isolering och farliga oorganiserade stadsdelar har också kopplats till negativa utfall för familjer och barn. Barn som växer upp i fattigdom lider större risk att utveckla beteende- och känslomässiga störningar eller kroniska sjukdomar, till följd av att deras kognitiva utveckling hämmas. Etniska minoritetsgrupper och hushåll med ensamstående föräldrar är oproportionerligt påverkade av växande utarmning eftersom de är överrepresenterade bland arbetslösa och

lågavlönade. Dessa hushåll är i större utsträckning, beroende av de alltmer minskade statliga fördelarna. Det är anmärkningsvärt att forskningen upptäckt att barn från etniska minoritetsgrupper lever under en omfattande riskfaktor enbart baserat på deras levnadsmiljö. Jack (2000) skriver att minoritetsgrupper lider större risk, på grund av bristen på socialt kapital. Inte sällan bor dessa familjer i fattigare områden vilket en Italiensk studie illustrerar som en förklaring till skillnader i barns hälsa. Familjer som växer upp i områden med lägre grad av deltagande i det offentliga och sociala livet har ett begränsat socialt kapital vilket får konsekvenser för hälsan och kvalitén på livet i stort. Det blir svårare att skydda sårbara individer från de negativa konsekvenser som det kan innebära att leva under mer ostrukturerade omständigheter.

4.1.4 Resiliens, coping och skyddsfaktorer

Forskning visar att det inte är alla barn och ungdomar vilka varit utsatta för riskfaktorer eller stress som nödvändigtvis får negativa utfall, utan istället är "resilienta". Resiliens kan likställas med begreppet coping vilket kan översättas som barnets motståndskraft. Förmågan att återupprätta eller upprätthålla intern eller extern jämvikt vid betydande hot med hjälp av den individuella förmågan till tanke och handling. Resiliens kan också definieras som förmågan till att återhämta sig efter ett

(20)

15 trauma eller förekomsten av skyddande faktorer som lyckats dämpa sambandet mellan stress och risk (Smith & Carlsson 1997).

Att ha ett väl utvecklat personligt nätverk i form av släktingar, vänner, grannar, kollegor eller professionella kan fungera som en källa till såväl stöd, men också stress. Det är därför av stor vikt att kartlägga vilken betydelse nätverket har för individen för att på så sätt kunna fastställa huruvida stödet hjälper individens utveckling eller inte. Om stödet är av känslomässig, informativ eller praktisk art har mindre betydelse så länge stödet bedöms vara värdefullt och utvecklande för barnet. Det finns bevis som indikerar att socialt stöd har en direkt påverkan på barnets utveckling, medan interaktioner mellan barn och föräldrar har en mer indirekt påverkan. Det viktiga budskapet är att indirekta källor till stöd ökar chanserna för barnets välbefinnande i större grad än formellt stöd (Jack 2000).

Att ett barn lever under en eller två riskfaktorer behöver nödvändigtvis inte leda till någon betydande skada. Det är snarare konstellationen av fem eller fler faktorer som utgör den största risken och som allvarligt kan undergräva en sund utveckling för barnet. Detta till trots finns det många barn och familjer som uppvisar olika grader av resiliens inför sina till synes överväldigande odds emot sig. Vilka komponenterna till denna motståndskraft är kommer att vara viktiga ledtrådar till insatser som kan bidra till skyddandet av barn som växer upp i högriskmiljöer. Ett av de mest konsekventa resultaten från forskningen är att ett barn som växer upp i högriskmiljöer kan skyddas av en varaktig relation till en speciell person utanför hushållet, som exempelvis en lärare.

Erkännandet av en prestation utanför hemmet genom utbildning, idrottsförening, kyrka eller liknande har också visat sig leda till förbättrade livschanser i vuxen ålder. Barn vilka vuxit upp under institutionsvård har uppvisat bättre resultat i vuxenlivet om de vuxit upp med en trygg struktur, god planering och friare val av sina framtidsplaner (Jack 2000).

5. METOD

5.1 Forskningsarbetets planering

Lantz (2010) menar att det redan i det inledande stadiet av en studie krävs god planering och strukturering för att möjliggöra att den tar sin form. Att fastställa syftet och motivera betydelsen av det valda området genom att formulera en tydlig frågeställning, hjälper forskaren att avgränsa undersökningsområdet då det ger en god uppfattning om vilka frågor som önskas besvaras. Utifrån forskningsområde och frågeställning görs ett urval av teorier och modeller som kan appliceras på studien för att tolka och belysa det fenomen som valts för undersökningen. Det är sedan

frågeställning och tidigare forskning som avgör vilken eller vilka datainsamlingsmetoder som lämpar sig för att få fram studiens syfte och besvara frågeställningen (Lantz 2010).

Valet av metod får stor betydelse för vilka slutsatser som kan dras utifrån det insamlade materialet. Huruvida forskaren väljer att utgå från en kvalitativ eller kvantitativ metod, påverkar vilka slutsatser som sedermera kan dras från insamlad data. Utifrån detta resonemang framgår vikten av att

forskaren redan inledningsvis tar hänsyn till och reflekterar över vilken metod som skall användas vid insamling av data för att undvika sidospår under arbetets gång (Lantz 2010).

Då planeringen får sådan stor vikt för undersökningens framfart fastställdes studiens struktur och skelett innan avresan till Genua. Eftersom datainsamlingen utförs utomlands kommer den angivna tidsramen vara svår att hålla, något som tagits i beaktande under planeringen. I förarbetet

med undersökningen fanns ett tydligt syfte och en formulerad frågeställning som till en början grundade sig i intresset för det sociala arbetet i Genua. Att studien inriktar sig på mottagandet av ensamkommande barn har legat i viljan att främja kunskaper kring globala problem, med de

(21)

16 rapporter media vittnat om kring överbelastningen av flyktingar i Italien, på ön Lampedusa i

åtanke.

Att undersöka det sociala arbetets funktion i mottagningsarbetet för ensamkommande barn i Italien kan förhoppningsvis leda till relevant kunskap för alla yrkesverksamma socialarbetare.

Eftersom studien syftar till att beskriva det sociala arbetet genom kvalitativa intervjuer med socialarbetare och barn, ansågs inte en litteraturstudie vara ett lämpligt tillvägagångssätt, utan tanken var att använda en datainsamlingsmetod där utvalda informanters upplevelser står i fokus. Valet av metod har grundat sig i att få fram lämplig data för uppsatsens resultat och analys, samt för att på ett verklighetsförankrat sätt kunna besvara uppsatsens frågeställning. Valet av intervju som datainsamlingsmetod föll sig naturligt då syftet med uppsatsen var att ta fram personliga

erfarenheter och upplevelser hos socialarbetare och barn i samband med mottagandeprocessen. En enkätstudie ansågs därmed inte vara en lämplig datainsamlingsmetod då arbetet grundar sig på att skapa en djupare förståelse för individers erfarenheter genom personliga möten.

5.2 Forskningsintresse och ansats

Intentionen med denna studie har varit att hålla en explorativ attityd i förhållande till

undersökningsområdet. Detta innebär att forskaren strävar efter att utforma föga strukturerade men öppna frågor under intervjun (Kvale 1997). I detta fall har det inneburit att intervjupersonerna introducerats för de frågor eller det område som önskats kartläggas eller blottats, som exempelvis frågan om ensamkommande barns upplevelser kring mottagandeprocessen och socialarbetares beskrivning av samma process. Kvale (1997) beskriver denna teknik som fördelaktig för forskaren då hon kan följa upp undersökningspersonens svar och hitta ny information eller nya infallsvinklar på området.

Syftet med en explorativ studie är att finna ny kunskap under hela forskningsprocessen. Samtalen med intervjupersonerna utgår från öppna frågor som under samtalets gång kan vidgas och förändra uppfattningen om det undersökta fenomenet. Fördelen med detta är att oväntade aspekter tenderar att ta form under analysen när de utskrivna intervjuerna studeras (Kvale 1997). Då målet med denna studie har varit att göra nya upptäckter på ett område har det explorativa forskningsintresset visat sig vara mest lämpligt för att åstadkomma just detta.

5.2.1 Kvalitativ ansats

När en studie skall genomföras kan som redan nämnts både intervjuer och enkäter användas som eventuell insamlingsmetod. Forskaren antas välja metod utifrån hur undersökningens syfte och frågeställning formulerats. Den kvalitativa ansatsen är mest lämpad om syftet med en studie är att få en djupare förståelse och fånga personliga tankar kring ett fenomen (Rosengren & Arvidsson 2002).

Eftersom syftet med denna studie är att undersöka det sociala arbetets funktion och vilken betydelse det har för mottagandet av ensamkommande barn, gjordes valet att använda en kvalitativ ansats. Förhoppningen var att få personligt utvecklade beskrivningar av fenomenet, vilket ansågs ouppnåeligt utan den kvalitativa ansatsen. Den kvalitativa ansatsen ansågs mest lämplig för att kunna besvara studiens frågeställning och uppfylla dess syfte.

(22)

17 Denna studie blev möjlig i och med de kontakter vi skapat under den verksamhetsförlagda

utbildningen 2013 i Genua. Huvudkontakten på plats var socialarbetaren Barbara som samordnade intervjuer med yrkesverksamma socialarbetare vars arbete berör ensamkommande barn, samt intervjuer med barn. I termer av urvalsprincip har en lämplig ort utsetts att utföra datainsamlingen på (Rosengren & Arvidsson 2005). Staden Genua var en lämplig ort för denna studie då att den är känd i Italien för att ha ett relativt välutvecklat socialarbetestruktur – både för allmänheten och invandandrares problematik - samt för det italienska mottagnings- och anpassningsarbetet för ensamkommande barn har betydelse för det sociala arbetet i hela Europa (Scaramuzzino 2012). Nedan följer en presentation av våra informanter, var de är verksamma och vilka positioner de har.

5.3.1 Presentation av socialarbetarna som samordnar projektet Tangaram

Denna intervju utfördes under ett möte med två socialarbetare vilka arbetar på administrativ nivå med utvecklandet av nya projekt för ensamkommande barn. Socialarbetarna är verksamma på kommunal nivå, vilket innebär att deras arbete i stor utsträckning påverkas av rådande lokalpolitik och lokala resurser. I resultatet av intervjun har vi valt att presentera socialarbetarna under de fiktiva namnen Barbara och Mario. Vid intervjutillfället diskuterade vi främst det pågående projektet Tangaram, vilket är ett projekt i form av ett center som startades för att kunna ta emot

ensamkommande barn. Barbara och Mario bidrog även till en överskådlig inblick i den italienska asylprocessen och problematiken på Lampedusa. Under intervjun ställdes framförallt frågor rörande hur mottagnings- och anpassningsprocessen ser ut generellt i Genua för ensamkommande barn, men då mycket fokus hamnade på asylprocessen kommer denna också gå att läsa om i resultatet. Ta i beaktande att socialarbetarna arbetar administrativt med projekt för ensamkommande barn, detta innebär att de inte har direkt personlig kontakt med barnen vid centret. Det kan utifrån den

vetskapen tänkas att socialarbetarna gav mer sakliga beskrivningar av fenomenet ensamkommande barn.

5.3.2 Presentation av socialarbetaren Jacopo - verksam vid ett center för barn och ungdomar med varierande problematik

Jacopo är socialarbetare och pedagog vid ett center för barn och ungdomar i Genua med varierande problematik. Jacopo var den enda av våra informanter som arbetade med ensamkommande barn på ett personligt plan. Han har en lång erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar, men på den senaste tiden har han genom sitt arbete kommit i kontakt med allt fler ensamkommande barn. Jacopo heter egentligen något annat, men går i denna studie under det fiktiva namnet Jacopo. Att hans utsagor är av mer personlig karaktär förklaras av att han arbetar med ensamkommande barn mottagnings- och anpassningsprocess på en daglig basis. Han uträttar tillsammans med sina kollegor det mesta på centret, allt från daglig matlagning till fostran och vägledning. Centret gör ingen skillnad på ensamkommande barn eller italienska barn, utan här bor barn som av olika anledningar lider under någon form av problematik. Detta beskrivs som ett normaliserande av ensamkommande barn, istället för att som så många gånger förr kategorisera dessa barn som en grupp för sig.

5.3.3 Presentation av socialarbetarna som arbetar med utvecklandet av interventioner

Sara, Rebecka och Paula arbetar administrativt på kommunal nivå med att utveckla interventioner för ensamkommande barn som anländer till Genua. Kontoret som socialarbetarna arbetar vid har egentligen ett annat namn men vi väljer här att enbart beskriva vilka arbetsuppgifter de har på kontoret eftersom det i huvudsak är detta dem berättar om under intervjun. För att bevara socialarbetarnas anonymitet går de under de fiktiva namnen Sara, Rebecka och Paula.

(23)

18 Intervjun inleddes med att socialarbetarna presenterade sig. Sara har varit verksam inom kommunen i över 20 år och har mycket erfarenhet av att hjälpa barn i utsatta situationer. Sedan 2010 har hon enbart arbetat med olika mottagningsåtgärder för ensamkommande barn. Både Sara, Rebecka och Paula möter främst barnen när de behöver stöd med de lagliga aspekterna av asylprocessen. När resurserna finns kan kontoret bli tilldelade en budget att utveckla nya projekt för. För tillfället står arbetet med nya, förebyggande projekt stilla och socialarbetarna jobbar i huvudsak med akuta ärenden. Sara samordnar dessutom stödfamiljer till barnen där de kan bo permanent eller på helgerna, beroende på situationen. Detta är ett relativt nytt projekt som tidigare bara varit utformat som en åtgärd för italienska barn vilka har problem i hemförhållandena.

5.3.4 Presentation av barnen vid centret för ensamkommande barn i Verazze

Nedan följer en presentation av barnen som intervjuades vid hemmet för ensamkommande barn i Verazze. Alla namn är fiktiva för att garantera barnens anonymitet.

Yohannes kommer ursprungligen från Senegal och bor numera i hemmet för ensamkommande barn i Verazze. Yohannes resa började när han tillsammans med sin bror och sina föräldrar åkte från Senegal till Spanien. Från Spanien fortsatte Yohannes och hans bror resan ensamma vidare till Italien och hamnade i Milano där de kom i kontakt med en landsman som erbjöd husrum. Efter en tid blev de tvungna att flytta och sökte sig till polisen och bad om hjälp. Polisen hjälpte Yohannes och hans att få en plats på hemmet i Verazze.

Pontus kommer från Marocko och är 16 år gammal och han bor på samma center som Yohannes. Pontus resa började i Turin där han kom i kontakt med några av sina släktingar. Efter ett tag kände han att han var tvungen att bege sig vidare och det var då han tog kontakt med polismyndigheterna i Turin. Med hjälp av polismyndigheterna fick han medlen att åka vidare mot Savona och därifrån fick han vidare hjälp med att hamna på det hem han bor på idag.

Niklas föddes i Egypten och är i dagsläget 17 år gammal. Första platsen han anlände till var huvudstaden Rom, tillsammans med en av sina vänner. Därefter fortsatte båda sin resa och destinationen denna gång blev staden Milano, där de kom i kontakt med den italienska

socialtjänsten genom ett av deras kontor. Efter detta möte blev Niklas vidareskickad till hemmet i Verazze där han bor nu.

Ezikiel är 17 år gammal och av senegalesiskt ursprung. Han reste ifrån Senegal i hopp om en bättre framtid. Hans resa tog honom genom Marocko och sedan genom båt över till Spanien och därefter vidare till Genua, Italien. I Genua kom han i kontakt med polismyndigheterna med hjälp av en landsman som han stött på där, och polisen tog honom vidare till hemmet för ensamkommande barn i Verazze.

5.4 Datainsamlingsmetoder

5.4.1 Kvalitativa intervjuer

Kvalitativa intervjuer syftar till att få fram beskrivningar av ett fenomen eller problem med hjälp av kvalitativa aspekter för att skapa en förståelse för den intervjuades livsvärld. Huvuduppgiften är att utifrån vad den intervjuade berättar försöka sätta sig in i och nyansera innebörden av vad personen ifråga berättar. För att detta skall möjliggöras krävs det att forskaren är observant genom att först lyssna till vad som uttrycks direkt i ord men senare även kunna urskilja vad som uttrycks mellan raderna. Ett uppmärksamt deltagande underlättar skickligheten i att fånga upp dolda meningar vilka

References

Related documents

Gällande förutsättningarna för en god utredningskvalitet visar studien att respondenterna upplever att utbildning och tydliga riktlinjer är viktigt för att utföra

Förslaget innebär att Migrationsverket får utvidgade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till en kommun som inte har en överenskommelse med verket om mottagande

Enligt en lagrådsremiss den 1 september 2005 (Utrikesdepartemen- tet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1994:137)

Vi har en bra kontakt med gymnasier som ligger i närheten av oss, så när det gäller de barn som är över 16 år har vi snabbt fått in dem i skolan. De mindre barnen har det varit

De tre tidigare nämnda aspekterna skulle kunna ligga till grund för en mer anpassad metod som kan bidra till ett större stöd för handläggare i deras mottagande av EKBU?. Vi

sammansättningen av migrationen av ensamkommande barn till Sverige till 2012 och av hur de har gått för dem efter att de har kommit till Sverige, fått uppehållstillstånd och blivit

En orsak till varför de gode männen tycks infinna sig i barnets roll framför de andra tjänstemännen kan vara att de saknar emotionell dissonans mellan sin spelade roll som god man,

Jag menar att diskursen bör diskuteras utifrån direkta sociala konsekvenser för gruppen där misstro inte begränsas till sammanhang där ensamkommande kommer till