Patienter med alkoholberoende och deras upplevelser av mötet med vårdpersonal utanför beroendevården : Litteraturstudie

Anne Uusirantanen

Specialistsjuksköterskeprogrammet, psykiatrisk vård, Institutionen för vårdvetenskap

Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15hp, VT 2020 Avancerad nivå

Handledare: Anette Erdner Examinator: Mats Ewertzon

Patienter med alkoholberoende och deras upplevelser av mötet

med vårdpersonal utanför beroendevården

Litteraturstudie

Patients with alcohol depedence and their experiences of the

encounter with health care professionals outside of dependence

treatment

Sammanfattning

Bakgrund: Beroendesjukdomar i Sverige är ett växande problem och

alkoholberoendepatienter lider ofta av andra sjukdomar och konsumerar vård inom olika specialiteter inom sjukvården. Mötet med vården präglas med stigman som beroendesjukdomar har med sig och innebär onödig lidande för patienten. Sjuksköterskans attityder och sätt att möta denna patientgrupp är avgörande hur patienten upplever vårdsituationen. Sjuksköterskan har stora möjligheter att minska vårdlidande, vilket detta arbete fokuserar på.

Syfte: Att beskriva alkoholberoendepatienters upplevelser av mötet med

vårdpersonal utanför beroendevården och vad patienterna upplever viktigt i det mötet

Metod: Systematisk litteraturstudie med åtta artiklar har använts, vilka

analyserades med Evans tolkande analys

Resultat: Resultatet visar tre teman som patienterna upplever i mötet med

vårdpersonalen: attityder, kommunikation och kunskaper om beroendesjukdomar. Det mest framträdande från resultatet var att patienterna ville bli behandlade professionellt med empatiskt förhållningssätt som unika individer och kunna vara delaktiga i vårdprocessen.

Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori om lidande,

framförallt vårdlidande där vårdaren har stora möjligheter att minska och eliminera den sortens lidande.

Abstract

Background: Substance use disorder alcohol is a growing problem in Sweden and an

substantial amount of patients with dependence of alcohol are often suffering from other diseases. That means that the population that are diagnosed with substance use disorder alcohol is consuming health care in various way. The stigma of having this diagnos is a great problem for patients seeking health care and that makes them feel unnecessary suffering. Nurses attitudes and way to treat patient are crucial to how patient experient the health care that are given to them. Nurses ability to relieve suffering in nursing is important.

Aim: To describe alcohol dependent patient´s experience of encounter with

health care professionals outside dependency treatment and what they appreciate important in this meeting

Method: A systematic review of literature with eight articles was used to answer

the aim. Data was analyzed with help of Evans descriptive data-analysis.

Results: Three main themes emerged in the results which patients experiences in

treatment: attitudes, communication and meaning of knowledge of depedence. The most important was that patients wanted to be treated professionally with empathy as individuals and being part of care process

Discussion: The results are discussed using Katie Eriksson´s theory of suffering of

care. When nurses can relieve and eliminate suffering.

Innehållsförteckning

2.3.VÅRDEN OCH DESS UPPLÄGG ... 4

2.4.BEMÖTANDE, ATTITYDER OCH UPPLEVELSER ... 5

2.5.LIDANDE OCH SJUKSKÖTERSKANS BEMÖTANDE ... 7

2.6.PROBLEMFORMULERING ... 8

3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9

4 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 9 5 METOD ... 10 5.1.URVAL ... 10 5.2.DATAINSAMLING ... 11 5.3.DATAANALYS ... 11 6 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 12 7 RESULTAT ... 13 7.1.ATTITYDER ... 14 7.1.1. Professionalism ... 14 7.1.2. Empati ... 15 7.1.3. Respekt ... 15 7.1.4. Stigma ... 16 7.2.KOMMUNIKATION ... 17 7.2.1. Delaktighet ... 17 7.2.2. Autonomi ... 18 7.3.KUNSKAPER OM BEROENDE ... 19 7.3.1. Abstinensvård ... 19 7.3.2. Behandlingsalternativ ... 20 7.4.SYNTES AV RESULTATET ... 20 8. DISKUSSION ... 21 8.1.METODDISKUSSION ... 21 8.1.1. Trovärdighet ... 21

8.1.3. Pålitlighet ... 22

8.1.4. Bekräftelsebarhet ... 22

8.2.RESULTATDISKUSSION ... 23

8.2.1. Kränkning av patientens värdighet ... 23

8.2.2. Fördömelse ... 24

8.2.3. Maktutövning... 25

8.2.4. Utebliven vård ... 25

8.3.KLINISKA IMPLIKATIONER ... 26

8.4.FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 27

8.5.SLUTSATS ... 27

REFERENSFÖRTECKNING ... 28

BILAGA 1. SÖKMATRIS ... 33

BILAGA 2. MATRIS ÖVER URVAL AV ARTIKLAR TILL RESULTAT ... 35

BILAGA 3. MALL FÖR KVALITETSGRANSKNING AV STUDIER MED KVALITATIV FORSKNINGSMETODIK – PATIENTUPPLEVELSER ... 38

1 Inledning

Under mina yrkesverksamma år som sjuksköterska både inom beroendevården och psykiatriska vården samt somatiska vården har jag träffat många patienter med beroendesjukdom, som har upplevt mycket skuld och skam över sin sjukdom och upplevt att dom har fått stämpel som ”missbrukare” på sig oavsett vad dom söker vård för. Har nu arbetat i 11 år inom beroendevården både inom slutenvård och öppenvård. Som sjuksköterska är det är utmaning att möta och vårda människor med komplexa vårdbehov.

Beroendecentrum Stockholm har en värdegrund: ”Se människan, inte bara missbruket”. Detta är också en mening, som har hört flera patienter säga, men då som en önskan.

Som sjuksköterska kommer man med all sannolikhet att möta människor med beroendeproblematik oavsett var man arbetar. Enligt min erfarenhet är att patienterna kanske först söker sig till primärvården för till exempel högt blodtryck eller halsbränna för skammen är för påträngande att söka vård inom specialistvård för beroendevården. Patienten med beroendeproblematik lider ofta även av psykisk ohälsa och denna samsjuklighet är en utmaning för vårdpersonalen att förstå vad den psykiska ohälsan bottnar i och skilja symtom från beroendeproblematiken. Eller så råkar patienter för olyckor i påverkat tillstånd och kommer då till akutmottagningar. Antingen får patienterna inte ens frågan om sina alkoholvanor eller bemöts de dåligt på grund av sina beroendeproblem. För att vi ska kunna erbjuda professionell och bra vård, måste vi kunna hantera även den här patientgruppen med respekt och förståelse.

Jag anser att det är viktigt att belysa beroendepatienternas upplevelser inom allmänna vården då patientgruppen är utsatt i dagens samhälle. Då det inte finns i dagsläget en

inriktning inom sjuksköterskeutbildning till beroende så lämnar det ett stort eget ansvar till den praktiserande sjuksköterskan att ta del av den kunskapen själv då denna patientgrupp finns på alla vårdspecialiteter.

Med tanke på allas lika värde i samhället, så kan detta dock upplevas som att en patientgrupp skulle behöva särbehandlas, men jag betonar att så är inte fallet utan att det inte ska handla om olika behandling utan att alla patientgrupper oavsett diagnos har rätt till respektfull och professionell vård.

Jag har även märkt under mina yrkesverksamma år inom vården att det finns mycket fördomar och okunskap kring beroendepatienter, vilket lätt skapar ingredienser till ett dåligt bemötande. Beroendesjukdomar är väl forskade och det finns mycket information och kunskap att tillgå. Det har skrivits en del om vårdpersonalens attityder och bemötande med beroendepatienter, men jag är mest intresserad av patienternas upplevelser av vården.

2 Bakgrund

2.1. Beroende

I Sverige anses beroendeproblematiken vara ett stort och växande problem. Den vanligast använda potentiella missbrukssubstansen är alkohol och står för de största negativa konsekvenser i form av sjukdom och skador relaterade till konsumtion av psykoaktiva substanser samt dödlighet. En statlig översyn av missbruks- och beroendevården i Sverige genomfördes under 2009 - 2011, den så kallade Missbruksutredningen. Uppskattningen var att omkring 780 000 personer över 18 år har ett missbruk eller beroende av alkohol, varav 330 000 har ett beroende. Baserat på antalet personer som har vårdats i sluten vård eller specialiserad öppen vård med alkoholdiagnos, har cirka 80 000 personer ett tungt alkoholmissbruk. (Socialstyrelsen, 2019)

Alkoholkonsumtionen i världen skattas till cirka 6 liter/år per person. Skattningen i Sverige är cirka 9 liter/år per person och i Europa är skattningen cirka 11 liter/år per person. Alkoholkonsumtionen och alkoholproblemen är snedfördelad i befolkningen och det uppskattas vara cirka 10 % av befolkningen som står för mer än hälften av alkoholkonsumtionen i Sverige. Den svenska Lundbystudien har angett en prevalens av alkoholproblem om cirka 10 % bland vuxna män, varav beroende ansågs föreligga i minst ca 66 % av fallen (Heilig, 2019).

Andréasson (2011) skriver att många med alkoholberoende uppfattar sig inte som missbrukare och nås således inte av vården. Alkoholproblem kan förbli dolda länge då det förknippas med social marginalisering, kriminalitet och psykiska avvikelser. Många med alkoholberoende anser att specialistvården inom beroende är till personer med svåra alkoholproblem och känner sig inte hemma inom specialistvården då dom inte uppfattar sina egna problem vara så stora.

Konsumtion som kommer leda fram till fysiska, psykiska eller sociala komplikationer kallas för riskbruk. Majoriteten som söker vård för alkoholrelaterade hälsoproblem är

riskbrukare. Konsumtionen räknas i standardglas, som innehåller 12 g alkohol, vilket innebär till exempel ett glas vin på 15 cl, en flaska starköl på 33 cl eller 4 cl starksprit. För män är gränsen till riskbruk på 14 standardglas per vecka och för kvinnor 9 standardglas i veckan. Som riskbruk ses också konsumtion av 5 standardglas för män och 4 för kvinnor vid ett och samma tillfälle (Eriksson, 2018).

Det finns en kvalitativ skillnad mellan begreppen missbruk och beroende, där beroende har med kroppslig tillvänjning att göra och är således en allvarligare diagnos. Beroendet är mera permanent medan missbruket kan variera i intensitet och frekvens. Ett missbruk kan leda till beroende. (Johansson & Wirbing, 2017). I DSM-5 (2015) slår man samman begreppen beroende och missbruk under diagnosen substansbrukssyndrom oavsett vilken substans det handlar om. I DSM-4 krävdes ett av fyra kriterier (upprepad användning som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet; upprepad användning i riskfyllda situationer; upprepade kontakter med rättväsendet till följd av missbruket eller fortsatt användning trots återkommande problem) uppfyllda för att klassas som missbruk, och för beroende krävs tre av sju kriterier (behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt; abstinensbesvär när bruket upphör; intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som ansågs; varaktig önskan eller misslyckade försök att minska intaget; betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket; viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas eller fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador) uppfyllda under en tolvmånadersperiod. Nu i DSM-5 om 2– 3 av nedanstående kriterier är uppfyllda klassas svårighetsgraden av substansbrukssyndrom som mild, 4–5 måttlig, om mer än 5 kriterier uppfylls är allvarlighetsgraden svår. Kriterierna är 1) tolerans, endera behov av påtagligt ökad mängd för att nå effekt eller minskad effekt vid fortgående bruk, 2) karaktäristiska abstinenssymtom eller fortgående bruk för att hindra sådana, 3) drogen används i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs-prioriteras, kontrollförlust, 4) önskan eller misslyckade försök att minska intaget, 5) betydande del av livet går åt att skaffa, konsumera eller återhämta sig från bruket, 6) viktiga sociala aktiviteter påverkas/försummas, 7) bruket fortgår trots vetskap om skadeeffekterna, 8) upprepat

substansbruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller hemmet, 9) upprepat bruk i situationer där det medför betydande risker för fysisk skada, exempelvis rattfylla, 10) sug/begär efter substansen samt 11) fortsatt bruk trots återkommande problem av social natur på grund av drogeffekterna.

2.2 Samsjuklighet

När en person uppfyller diagnostiska kriterier för flera sjukdomar beskrivs det som samsjuklighet. Personer med beroende har en förhöjd risk för olika former av psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2019).

Personer som söker vård för missbruk eller beroende, uppskattas mellan 30 och 50 procent har också prevalens för psykisk sjukdom. Bland som söker vård för psykisk ohälsa har

mellan 20 och 30 procent samtidigt missbruk eller beroende. Personer som söker vård för missbruk eller beroende har samtidigt medicinska kroniska sjukdomar eller riskfaktorer uppskattas till mellan 30 och 70 procent. Mellan 5 och 10 procent av dom som söker somatisk vård har samtidigt missbruk eller beroende. Andelen varierar kraftigt mellan olika delar av den somatiska vården. (SOU 2011:35)

Människor med skadligt alkoholbruk har mycket hälsoproblem och besöker

akutmottagningar ofta i hela världen (Clarke, Gonzalez, Pereira, Boyce-Gaudreau, Waldman & Demczuk, 2015). Det finns uppskattningar från 6% till 45 % där patienterna är under alkoholens påverkan eller är alkoholmissbrukare.

Alkoholberoendepatienter använder akutmottagningar ofta då de har skadats under alkoholens påverkan eller har alkoholrelaterade skador (Holzer, Minder, Rosset, Schaetti, Battegay, Mueller & Zimmerli, 2013).

Författaren Eriksson (2018) anser att personer söker för kroppsliga tillstånd där bör alkoholkonsumtionen efterfrågas. Dessa är högt blodtryck, oklar arytmi, reflux problematik, reproduktionsutredning, hudbesvär som psoriasis, gikt, leverpåverkan, upprepade infektioner och fallskador. Psykiska åkommor nämns som sömnbesvär, ångest, minnesutredning, nedstämdhet och trötthet. Andra tecken som Socialstyrelsen (2007) nämner är tillstånd som olycksfall, hjärtarytmi, bukspottkörtelinflammation, mag- och tarmbesvär, leversjukdomar och olika cancerformer som kan vara tecken på alkoholberoende inom kroppssjukvården. Inom psykiatrin nämns depressioner, upprepat självskadebeteende och ångest som eventuella tecken på att utreda patientens alkoholvanor.

I en studie av Jerdén, Dalton, Johansson, Sorensen, Jenkins och Weinehall (2018), där man jämförde patienters upplevelser och förväntningar av primärvården i livsstilsrådgivning i Sverige och i USA, visade sig att alla kvinnor som deltog i Sverige ville prata om sina alkoholvanor i primärvården och även fjärdedel av männen. Vården har svårigheter att möta kvinnornas önskan om att diskutera alkoholvanorna.

2.3. Vården och dess upplägg

Organiseringen av beroendevården ser olika ut i Sverige, ibland som specialiserad

beroendevård inom psykiatrin eller som egen beroendeklinik, eller att beroendevården ingår i öppen psykiatrisk vård med abstinensvården som bedrivs av privata vårdgivare. Som till exempel har Stockholm en egen klinik för beroendesjukdomar, Beroendecentrum Stockholm, men till exempel i Gävleborg tillhör beroendevården psykiatrin och där i dagsläget finns

öppenvårdsmottagningar och slutenvård för abstinensvård drivs av privata vårdgivare i länet. Beroendevården har dessutom två huvudmän, regionerna och kommunerna (SOU 2011:35).

I dagens lagstiftning finns utrymme för kommuner och regioner att tolka sina respektive uppdrag. Traditionellt har kommunerna och socialtjänsten särskilt ansvar för behandlings- och stödinsatser för beroendevård. Regionernas ansvar har tolkats som

medicinsk behandling. Detta tolkningsutrymme har resulterat i olika resultat i landet, i allra flesta fall råder någon sorts delad ansvar (SOU, 2011).

En studie av Backman, Blomqvist, Lagerlund, Carlsson-Holm och Adami (2008) visar att det är symtomen, tidigare sjukhusvistelser och aktuella symtom som gör största skillnaden mellan patienter som söker sig till primärvården eller till akutsjukvården. Inom primärvården var vanligast att söka för andningsbesvär, infektioner och allergier men det vanligaste inom akutsjukvården var matsmältningsproblem, besvär med muskel och skelett eller trauma. De som sökte sig till primärvården hade oftast haft besvären en längre tid än dom som sökte sig till akutsjukvården.

I en studie från Finland av Huhtakangas, Nordstrom, Keinanen-Kiukaanniemi, Taanila och Tiirinki (2019) kommer det fram till att det viktigt att patienterna som söker vård ofta får den vården och bedömningen de söker vård för och att bedömningen sker i samråd med flera professioner. Det är också viktigt att förstå patientgruppens behov för att kunna få en helhetsbild av patienternas vårdbehov.

2.4. Bemötande, attityder och upplevelser

Inom psykiatrisk vård riktar sig omvårdnad till en persons upplevelse av hälsa och livskvalitet oavsett sjukdom.

Med hälso- och sjukvård avses i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. (Socialstyrelsen, 2019, s.16)

Holm (2009) skriver om att det är viktigt med samarbete med vårdpersonalen när man är sjuk och rädd eller nedgången av drogmissbruk. Det är då viktigt att personalen visar närvaro och intresse för patienten. Alla har en rättighet att bli behandlad med respekt och det kan man förmedla genom att patienten har ett absolut och icke-graderbar värde som människa. Respekten påverkar vår självbild och när dom negativa tecknen blir framträdande till exempel

genom respektlös bemötande, kan det dra igång olika psykiska försvar, vilket försvårar samarbete.

Olyckligt formade rutiner, som till exempel göra vissa kontroller vid vissa klockslag istället för att följa symtomen och dåligt bemötande från vårdpersonal kan skapa lidande, som påverkar ens självkänsla. Med hjälp av en professionell vårdare kan man känna välbefinnande trots sjukdom. (Dahlberg & Segesten, 2010)

I en studie där olika psykiatriska diagnoser jämfördes med varandra betraktades alkoholberoende patienter oftare som att det är själva ansvariga och skyldiga till sitt mående, till skillnad mot depressiva besvär och schizofreni. Människor vill inte söka vård för sina alkoholproblem för dom är rädda att bi stämplade som alkoholister och förlora sin status. (Schomerus, Lucht, Holzinger, Matschinger, Carta & Angermeyer, 2011).

I en studie av Lilja och Hellzén (2008) beskriver patienter som vårdas inom psykiatrisk slutenvård att de föredrar att vara sedda som normala människor och inte vara kritiserade efter diagnoser de har. Diagnoser kan vara hänvisande till behandling, men sedan kan de upplevas som stämplar, som inte försvinner. Patienterna ville bli bemötta med respekt.

Enligt Merrill, Rhodes, Deyo, Marlatt och Bradley (2002) undviker flertal av patienter med drogproblem att uppsöka sjukvården därför att dem blir bemötta med förutfattade meningar. Det framkom i deras studie om samspel mellan drogberoende deras läkare att på grund av missbruk, var patienterna rädda att få sämre omvårdnad än andra patienter. Många patienter kunde även känna av läkarens rädsla av att bli lurad eller manipulerad och undrade om det påverkade behandlingen. Läkarna fokuserade primärt i bekanta, akuta och medicinska problem och undvek osäkrare bedömningsområden som beroendeproblem eller som kunde vara kopplade till det. Även subtila ledtrådar till läkarens nedlåtande eller fientliga attityder blev förstorade för patienter.

Chang och Yang (2012) gjorde en studie i Taiwan med sjuksköterskor med olika specialistbakgrunder och vad som påverkade deras attityder mot patienter med beroendeproblematik. Resultatet visade att det krävdes mer än sjuksköterskans grundutbildning för att påverka sjuksköterskors attityd mot patientgruppen med missbruk- och beroendeproblematik, inställningen påverkades bland annat av långsamma tillfrisknandet och höga antalet återfall. Oftast hade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård den mest positiva inställningen till patienter med beroendeproblematik och de sjuksköterskor som hade erfarenhet eller vidareutbildningar inom beroendevården hade mer positiv attityd mot denna patientgrupp. Samma resultat visades även i en australiensisk och i en engelsk studie (Combes & Wratten, 2007; Lovi & Barr, 2009). Sjuksköterskorna upplevde också att det märktes på attityderna från

personal från andra specialiteter att de fick för lite kunskaper och förberedelse om beroendevård och psykiatrisk vård under sin sjuksköterskeutbildning.

Thurang (2012) har i sin avhandling skrivit om hur män och kvinnor upplever vårdandet med alkoholberoende. Det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor, men patient – vårdrelationen betonas som betydelsefull av både män och kvinnor. När männen var aktiva i vårdandet och kvinnorna såg vårdandet mer som vila och omhändertagande, Den visade sig öka välbefinnandet, lindra lidandet och befrämja hälsoprocessen.

2.5. Lidande och sjuksköterskans bemötande

Vårdaren behöver finnas till för patienten, bjuda in och ta emot patienten i en vårdande gemenskap, som har möjlighet att kunna utvecklas till en vårdande relation för att kunna lindra patientens lidande och göra det uthärdligt. Då kan möjligheter skapas för patienten att berätta om sitt eget lidande och på så sätt bli delaktig i sitt eget vårdande.

För en vårdare inom psykiatriska vården innebär det en stor utmaning att stödja patienten att utveckla livsförståelsen i relation till det liv man lever. Sökandet efter mening i lidandet på ett sådant vis att det blir uthärdligt blir uttryck av det etiska kravet och om detta inte möts, uppstår vårdlidande. Patienten kan få sin värdighet som människa bekräftat och att personen upplever sig sedd som människa om vårdaren kan möta patienten i sökandet efter mening. (Rehnsfeldt, 2011).

Att utforma omvårdnad efter patientens behov är en viktig uppgift för en sjuksköterska inom psykiatrisk vård. Att hjälpa patienten att hantera känslor av meningslöshet, stärka känslan av att ha kontroll över sitt liv och att utveckla strategier att hantera sjukdomen och dess konsekvenser samt att formulera rimliga livsmål och ge stöd att uppnå egen utveckling kan vara insatser inom psykiatrisk omvårdnad. Varje sjuksköterska har ett moraliskt ansvar för sina beslut utifrån omvårdnadens etiska dimension. Viktiga uppgifter är att aktivt motverka fördomar, diskriminering och utanförskap. (PRF & SSF, 2014)

Som sjuksköterska ska man bidra till att lindra patientens lidande och öka välbefinnande. Då även bemötandet kan ha effekter på patientens upplevda tillstånd och tillfrisknande, så är det viktigt att man bemöter alla patienter med respekt och förståelse.

Meningsfullt möte med vårdaren beskrevs som att det medförde förtroende, säkerhet och trygghet och att vårdaren kunde vara någon att lita på i en osäker situation. Detta framkom i en studie där patienter och närstående berättade om meningsfulla möten i vården. (Gustafsson, Snellma & Gustafsson, 2013).

När vårdaren förstår patientens lidande och således skapar förutsättningar till en bra kommunikation i vårdsituationen, kan vårdaren också lindra lidande (Rehnstedt & Eriksson, 2004). Rehnstedt (2005) skriver i sin artikel om relevansen av etiken för att förstå livet i omvårdnad att om vårdaren tycker att patientens liv inte är värd att leva utifrån olika syn på livet, så kan vårdaren till och med orsaka lidande.

Dahlberg (2002) har beskrivit mer om fenomenet vårdlidande i sin studie. Hon skriver om bemötandets betydelse för patientens upplevelse av att vara delaktig i sin hälsoprocess. Patienterna beskriver även situationer där dom inte alltid förstått vad som hände i vården eller var som var meningen med vården. Patienten upplever också att vården var ofta inriktat på att följa rutiner och scheman istället för att vara inriktat på patientens behov.

I en studie om patienters upplevelser av missnöje med sjukhusvård av Eriksson och Svedlund (2007) framkommer det att patienter upplever att det är viktigt att bli betrodd och sedd för att ha känsla av att vara bekräftat. Ibland kunde patienterna uppleva att informationen var på ett sätt som var svår att förstå. Att olika kliniker eller vårdenheter hänvisar till varandra upplevdes också som att ingen ville ta ansvar av vården.

2.6. Problemformulering

Alkoholberoende är ett stort folkhälsoproblem i Sverige och i världen. Med beroendesjukdom följer även somatiska hälsotillstånd som patienterna behöver söka vård för. För de andra sjukdomstillstånden söker patienter vård bland annat inom primärvården och akutsjukvården. Alkoholberoende patienternas upplevelse av bemötandet kan ha stor betydelse i tillfrisknande och forskning visar att patienter med beroendeproblem känner sig illabemötta med negativa attityder eller blir inte tagna på allvar för de ohälsotillstånd som de söker för. Det finns många studier kring samsjukligheten med alkoholberoende och andra sjukdomar men det finns få studier som beskriver denna patientgrupp erfarenheter av vården utanför beroendevården, fast de behöver söka vård för andra sjukdomstillstånd än beroende.

Hur kan vårdpersonalen som arbetar inom somatiska vården uppmärksamma

patienter med alkoholberoende och deras upplevelser av vården och bemötandet och vad kan göras för att lindra patienters lidande och skapa förutsättningar till tillfrisknande?

Det har framkommit i olika studier att omvårdnadspersonalen i somatisk vård har för lite kunskaper om beroende och att detta kan påverka då deras attityder mot

3 Syfte och frågeställning

Syftet är att beskriva alkoholberoendepatienternas upplevelser i mötet med vårdpersonal när patienter söker för andra besvär än beroendeproblematik samt vad är det patienterna anser vara viktigt i det mötet.

4 Teoretisk utgångspunkt

Som teoretisk utgångspunkt användes Katie Erikssons beskrivning av lidande. Denna teoretiska utgångspunkt valdes för att beskriva situationer inom vården och om patienter upplever att vårdpersonalens bemötande kan antingen lindra lidande eller påverka negativt. Katie Eriksson (1994; 2018) delar in lidandet i vården till livslidande, sjukdomslidande och vårdlidande. Livslidande är det som upplevs i relation till det egna livet, att leva och att inte leva, insikten om den absoluta enskildheten och därmed ensamheten (Eriksson, 2018, s. 384). Sjukdomslidande är det som upplevs i relation till sjukdom och behandling. Vårdlidande är det som upplevs i relation till vårdsituationen. I detta arbete kommer fokus vara på

vårdlidande där bemötandet i vården har en stor betydelse.

Lidande som patienten upplever som en följd av vård och behandling, eller av brister och/eller ofullkomligheter hos dessa kallas för vårdlidande. Om denna uppmärksammas, har vårdaren stora möjligheter att eliminera denna typ av lidande. Vårdaren ska därför reflektera över om patienten upplever vårdlidande och över sin egen roll i detta. Symtom och problem som sjukdomen medför kan förvärras vid felaktig eller utebliven vård. (Wiklund, 2003).

Enligt Eriksson (2018) finns det många olika former av vårdlidande, och varje människa upplever det på sitt sätt om dom utsätts för ett lidande förorsakat av vård eller utebliven vård. Vårdlidandet kan sammanfattas i följande övergripande kategorier: kränkning av patientens värdighet; fördömelse och straff; maktutövning samt utebliven vård (Eriksson, 2018, s. 388).

Den vanligast förekommande formen av vårdlidande är kränkning av patientens värdighet och hennes värde som människa, och alla övriga former kan egentligen föras tillbaka till denna. Att frånta patienten möjligheten att helt och fullt vara människa är att kränka patientens värdighet. Därmed minskar man även hennes möjligheter att använda sina innersta hälsoresursser. Att ge varje patient individuell vård är att bekräfta människans värdighet. Man måste våga vara olika inför patienternas olikheter men ändå i alla situationer bekräftas vars och ens allra innersta värdighet för att bekräfta människans värdighet

Uppfattningen om att det är vårdarens uppgift att avgöra vad som är rätt eller fel med tanke på patienten är grunden till fördömelsen. Vårdaren kan bedöma vad som under vissa förutsättningar vore bäst för patienten, men patienten måste alltid kunna själv välja. Fördömelse och straff hör ofta samman. Att inte ge karitativ vård eller att nonchalera patienten är ett sätt att straffa (Eriksson, 2018).

Det finns både direkt och indirekt maktutövning. Att inte ta patienten på allvar är ett sätt att utöva makt. Att patienten tvingas att utföra handlingar som de egentligen inte orkar med, fråntar samtidigt patienten rätten att vara patient, kan vara ett sätt att utöva makt inom vården. Uttryck till detta kan vara då vårdarna vill hålla fast vid rådande rutiner och har svårt att gå med i patientens tankevärld (Eriksson, 2018).

Bristande förmåga att se och bedöma vad patienten behöver kan leda till utebliven vård. Utebliven vård kan vara allt från små mindre förseelser och slarv till direkt medveten vanvård. Utebliven vård innebär alltid en kränkning av människans värdighet och är även ett sätt att utöva makt över en maktlös (Eriksson, 2018).

Denna teoretiska bakgrund ska tillämpas i resultatdiskussionen.

5 Metod

Författaren har valt att göra en systematisk litteraturstudie för att kunna på ett systematiskt sätt granska redan befintlig forskning.

Enligt Polit och Beck (2017) lämpar sig litteraturstudien väl när man vill få en överblick av redan befintlig forskning för att komma fram till förslag till vidare studier. Ledande i litteraturstudier är att ha en frågeställning, genomför en plan att samla information, analyserar detta och tolkar informationen. För att studien ska vara bra ska den vara

omfattande, grundlig och aktuell samt gjort på ett systematiskt sätt och inte vara partiskt. Som analys av studien valdes Evans (2002) tolkande dataanalys. Syftet är att beskriva vad som är redan forskat och göra ett försök till en ny tolkning av materialet.

5.1. Urval

Sökorden formas för att sedan göra en sökning på databaser Cinahl Complete, PsycINFO och PubMed. Dessa databaser valdes som bedömdes ha sitt fokusområde på omvårdnad.

Bibliotekarie från Ersta Sköndal Bräcke Högskola guidade författaren med olika

kombinationer av sökord och diskussion om det var mest meningsfullt att använda ämnesord eller fritext med sökningar. Några preliminära sökningar gjordes med några centrala begrepp

för att sedan kunna smala av sökningar till relevant data. Sökorden som användes var

”alcohol”, ”alcoholism”, ”alcohol abuse”, ”alcohol-related disorders”, ”alcohol abuse”, ”binge drinking”, ”patient satisfaction”, ”patient experience”, ”stigma”, ”client satisfaction” och ”qualitative studies”. Olika strategier användes och olika kombinationer av sökord. Vissa artiklar kom upp i flera sökningar och väljs till analys från den första sökningen de kom upp.

Inklusionskriterier var att artiklar ska vara peer-reviewed, kvalitativa studier då frågeställningen är kvalitativ och Evans (2002) metod vänder sig till kvalitativa studier, ska vara skriven på svenska, på finska eller på engelska och publicerade mellan åren 2009 - 2020. Exklusionskriterier var att artiklar inte ska vara skriven på något annat språk än engelska, svenska eller finska. Artiklar ska inte vara äldre än från år 2009. Artiklar skulle inte heller handla om människor som behandlades för sitt beroende och hur de upplevde vården inom specialistvården för beroende.

5.2. Datainsamling

Sökningar gjordes i tre olika sökmotorer med olika sökordskombinationer. I sökmotorn Cinahl gjordes sex sökningar och från alla sökningar genererades tillsammans 41 lästa

abstracts och 34 lästa artiklar, vilket redovisas i Matris 1 (se bilaga 1). Två sökningar gjordes även i sökmotorn PsycInfo och där lästes sex abstracts och artiklar, men inget valdes till studien. En sökning gjordes även i Pubmed och där lästes sex abstracts och artiklar, men inget valdes till studien. En vald artikel förekom i två olika sökningar och valdes ut av den som den kom fram först. Artiklar redovisas i Matris 2 (se bilaga 2).

Några artiklar valdes bort då de handlade om patienternas upplevelser av beroendevården eller personalens upplevelser.

De åtta artiklarna som var kvar granskades enligt SBU´s mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser (se bilaga 3). Alla åtta artiklar bedömdes hålla medelhög till hög kvalitet i granskning och kunde därför inkluderas till studien.

5.3. Dataanalys

Evans (2002) har fyra steg i sin modell; att samla data från befintlig forskning, identifiera nyckelfynden, relatera teman mellan studier och slutligen beskriva fenomenet. Enligt Evans (2002) mall ska det som är redan skrivet om ämnet i olika studier beskrivas och sedan försöka göra en ny tolkning av materialet.

Enligt Evans (2002) modell är det viktigt att under första fasen vara noga med att begränsa sökningar enligt inklusion och exklusion kriterier och sedan söker i olika databaser med samma kriterier.

I andra fasen läses materialet flera gånger och bildar en helhetsbild av artiklarna samt samlar detaljer från alla artiklar. Sedan samlas fynden och låter data visa vägen för fortsatt analys.

I tredje fasen relateras teman mellan studier. Först identifieras teman, granskar nyckelfynden och identifierar återkommande teman samt jämför skillnader och likheter. Sedan jämförs teman, grupperar nyckelfynden och kategoriserar i likheter nyckelfraser som har förklara temat. Sedan identifieras subteman, granskar teman och identifierar likheter och olikheter och förfinar. Sist granskas och tolkas teman och subteman. Det är viktigt att varje subtema innehåller samma sak, alltså har hög grad av intern homogenitet och att varje subtema är sinsemellan olika och beskriver olika saker och att de inte är snarlika, alltså har hög grad av extern homogenitet.

I fjärde fasen beskrivs fenomenet. Texten skrivs till varje tema och reflekterar och relaterar tillbaka till studien samt använder exempel från originalkällor. Enligt Evans (2002) görs en syntetisering av underlaget, en sammanfattning av resultatet.

6 Forskningsetiska överväganden

Även litteraturstudier kräver forskningsetiska ställningstagande, där etiken kritiskt granskas i de olika studierna. I detta är det viktigt att medverkan till studier ska vara frivilligt och deltagarna ska kunna ta del av studiens syfte, upplägg och metoder. Undersökningen ska vara motiverad. Miljön och metoder i studien ska vara så säkra som möjligt och följa aktuell lagstiftning samt skydda deltagarnas integritet. Deltagarnas medverkan sker på lika villkor och alla ska behandlas rättvist (Kristensson, 2014). Författaren till denna studie har själv granskat resultatartiklar enligt SBU´s mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik. I en litteraturstudie är det viktigt att inte förvränga resultat från artiklar som väljs till studien.

Det är också viktigt att forskare arbetar i enlighet med etiska standarder i alla faser av forskningsprocessen (Denscombe, 2018). Författaren har i denna studie följt Evans (2002) modell för data-analys och beskrivit processen i metoddelen.

Litteraturstudien ska vara transparent, så att läsaren kan förstå och följa tillvägagångssättet. På vilket sätt och vem kommer studien att påverka och hur kan ny

kunskap användas. Detta är möjligt när författaren kan beskriva sin process i arbetet och att den är lätt att följa.

Författaren måste reflektera över hur dennes livserfarenhet, yrkeserfarenhet och kunskap om det som ska studeras då dessa kan indirekt påverka studieresultat.

Tidigare erfarenheter och kunskap från vårdvetenskapliga teorier formar den förförståelsen som skapas hos vårdarna. Individen måste reflektera och förstå sin egen

förförståelse för att det inte ska påverka vården eller arbeten med studier (Dahlberg, Segesten, Nyström, Susered & Fagerberg, 2003). Författaren till denna studie har haft stor nytta av handledning under arbetets gång för att inte låta sin egen förförståelse påverka resultatet.

Lexikon användes under arbetets gång då engelska inte är författarens modersmål och för att försäkra sig om att översättningar blir rätt. Då finskan är författarens modersmål

bedöms den kunna inkluderas.

Då valda artiklar var peer-reviewed, alltså att en oberoende granskare har granskat artiklarna, kan det ses som en forskningsetisk aspekt av tillförlitlighet.

7 Resultat

Syftet med studien var att beskriva hur patienterna upplever mötet med vårdpersonalen. Resultatet redovisas från åtta artiklar från Finland, Sverige, Australia, USA och Danmark. Studier var intervjuer av patienter. Tre studier var telefonintervjuer efter

vårdtillfället, två intervjuade patienter i slutet av vårdtillfället, en intervjuade patienter efter vårdtillfället i fysisk träff, en använde både telefonintervjuer och intervjuer med träff, en använde semistrukturerade frågor i fokusgrupper. Kort beskrivning av resultatartiklar finns i Matris 2 (se bilaga 2).

Författaren har identifierat tre olika teman i artiklar och åtta subteman kopplade till hur patienterna upplevde mötet med vårdpersonalen i olika vårdsituationer. Teman var attityder, kommunikation och kunskaper om beroende. Dessa tydliggörs i tabellen nedan.

Tabell 1: Tema och subtema

Attityder Kommunikation Kunskaper om beroende

Professionalism Empati Respekt Stigma Delaktighet Autonomi Abstinensvård Behandlingsalternativ

7.1. Attityder

Patienterna betonade vikten av professionalism, empati, respekt och stigma som avgörande saker till att skapa en bra allians till vårdgivaren. I Clark, Jones, Reed, Hodapp, Douglas, Van Pelt, Burnham och Moss (2017) studie definierades alliansen som tillit, kommunikation och ömsesidigt samarbete. Alliansen avgjorde sedan hur patienterna upplevde vården, om patienter hade positiva eller negativa erfarenheter av vårdsituationen.

7.1.1. Professionalism

Ofta beskrev patienten bemötandet som professionellt när det var en positiv upplevelse av bemötandet. Professionalism var ofta kopplat till känslan av att vara förstått och

omhändertagen och att personalen hade lugnande effekt på patienten. (Ferguson, Savic, McCann, Emond, Sandral, Smith, Roberts, Bosley& Lubman, 2018). Det som inte

uppfattades professionellt var negativa upplevelser av vårdsituationer, som utebliven vård eller obekväm interaktion med vårdpersonal.

Patienterna uppskattade ett professionellt samtal om deras alkoholvanor kopplade till hälsorisker (Clark et al, 2017).

Det fanns även situationer där patienterna upplevde att vårdaren visade sig inte vara bekväm att prata om alkoholbruk eller att den diskussionen inte var prioriterad. Men också att när patienten kände sig trygg med vårdaren så var de bekvämt att prata om alkohol (Cucciare, Lewis, Hoggatt, Bean-Mayberry, Timko, Durazo, Jamison & Frayne, 2016).

Patienterna kände sig trygga när de kände en äkta närvaro av personalen

(Morkenborg et al. 2019). Att personalen visade intresse för patientens beskrivningar om helhetsmående och lidande.

När ambulanspersonalen fick patienten känna sig bekväm och lugn i vårdsituationen upplevdes det också som professionellt (Fergusson et al, 2019). Patienterna avsåg

ambulanspersonalens upplevda kompetens och den givna vården som parametrar för professionalism. Brist på professionalism kan upprätthålla och skapa självstigma.

Studien (Vandermause & Wood, 2009) visade att kvinnorna lider och att vårdgivarna har en stor möjlighet att antingen lindra lidande eller öka den genom sitt bemötande och attityder i vårdmötet. Ibland koncentrerades vårdsituationer mest på diagnoser och undersökningar och då kan helhetsbilden av hälsotillståndet gå förlorat.

Patienterna uppskattade även att vara övervakade enligt rutiner då de ibland märkte att personalen var stressade. Stressad omgivning kunde påverka även patienters till den upplevda vården (Morkenborg et al, 2019).

7.1.2. Empati

Att bli behandlad vänligt och medkännande. Vara uppmärksam på patientens behov och visa att man bryr sig om patienten. Då patienters tidigare erfarenheter av vården påverkade deras beslut om att öppna sig om sina beroendeproblem även vid denna vårdtillfället, så var det viktigt att vårdaren visade empati (Cucciare et al. 2016).

Patienterna var mer nöjda med vården när de upplevde sig vara respekterade,

betrodda och att vårdgivaren visade empati till dem (Velez, Nicolaidis, Korthuis & Englander, 2016).

Empati och medkänsla var starkt kopplade till professionellt förhållningssätt. Ibland hade patienterna svårt att släppa in ambulanspersonal till sin lägenhet och då behövde personalen genom att visa empati skapa vårdallians för att kunna sedan träffa patienten i dennes hem. Ibland kunde patienter uppleva att vårdaren inte prioriterade psykisk ohälsa och när patienter fick vänta länge på hjälp än vid vissa somatiska åkommor och att patienterna kände sig som mindre viktiga för åtgärder (Fergusson et al, 2019).

I Vandermause och Wood (2009) kom det fram att patienterna kunde komma ihåg små empatiska gester som avgörande i vårdmötet till det positiva och att patienterna kommer ihåg det länge, då patienterna inte är alltid vana vid empatiskt bemötande.

Koivunen, Harju, Hakala, Hänti & Välimäki (2014) har också kommit fram till sin studie att empatiskt förhållningssätt är viktigt för patienter samt att vårdpersonalen tar det på allvar som patienten berättar trots berusat tillstånd.

7.1.3. Respekt

Patienterna uppskattade att bli bemötta som personer och inte som missbrukare (Koivunen et al., 2014; Velez et al., 2016). Att vårdpersonalen visade respekt i kontakt med patienten och tog sig tid att lyssna på var patienten hade att säga (Cucciare et al. 2016). Att vara

icke-dömande i sin bemötande, att personalen inte gjorde skillnad på patienterna beroende på vilka besvär de sökte vård för.

Dömande kommentarer om patienters hälsotillstånd jämfört med andra somatiska hälsotillstånd, som kunde anses vara viktigare än patientens tillstånd ökade patienters skam (Fergusson et al, 2019).

Patienterna upplevde att det var positivt att även deras psykiska mående betraktades under vårdperioden (Koivunen et al, 2014).

Patienterna uppskattade utrymme att själva ta upp alkoholfrågor i sin egen takt och att personalen visade respekt och utrymme för patientens egen berättelse (Cucciare et al., 2016). Positiv relation till vårdgivare underlättade också att skapa en miljö att känna sig trygg med att prata om alkoholproblem.

Patienter uppskattade också att vårdaren kunde ha lugnande effekt på situationen om till exempel polisen var med och vårdaren märkte att patienten kunde bli provocerad i en sådan situation och visa respekt åt alla inblandade (Fergusson et al, 2019)

7.1.4. Stigma

Patienterna beskrev upplevda stigman som barriär att söka vård för sina alkoholproblem. Patienterna upplevde att det var viktigt att dölja sina alkoholproblem för omgivningen och kunna hålla sin status. Att behöva söka hjälp för sitt alkoholproblem upplevdes som tecken på misslyckande. Den stereotypiska bilden av en alkoholist är någon som har förlorat allt

relaterad till alkoholen stämmer inte överens med verkligheten där endast liten del är socialt berövade. Denna förvränga bilden av beroende är dock ett hinder att söka vård och behandling för sitt beroende (Wallhed, Bakshi & Andréasson, 2014).

Kvinnorna uppfattade mycket stigma och skam för att söka vård för deras

beroendeproblemakt och väntade ofta länge och tills symtomen var allvarliga innan de sökte vård (Vandermause & Wood, 2009)

Några patienter upplevde sig stigmatiserade när de besökte somatiska sjukhuset och uppfattningar om att vårdaren såg beroendet som ett moraliskt misslyckande (Velez et al 2016). Icke-dömande attityd påverkade även patientens engagemang till behandlingen. Patienterna hade svårt att prata om sina alkoholproblem och de skämdes eller upplevde dömande bemötande av vårdgivaren (Cucciare et al, 2016). Patienterna var även mån om att behålla sin status och relationer i samband med att de öppnade sig om sina alkoholproblem.

Patienterna kunna känna att beroendeproblematik ibland uppfattades som mindre legitim orsak att engagera ambulanstjänster (Fergusson et al, 2019).

Patienterna kunde uppleva att oavsett vilken besvär de än sökte vård för så tog beroendeproblematiken över och de kanske inte fick den bedömningen eller vården de sökte för (Vandermause & Wood, 2009).

I vissa vårdsammanhang hade kvinnorna känt sig dåligt behandlande, tystade med vårdgivarens nedvärderande kommentarer eller ivägskickade från vårdenheten (Vandermause & Wood, 2009).

7.2. Kommunikation

Tydlig kommunikation, som tillåter patienten var delaktig i sin vård upplevdes som en

tillitshöjande faktor i vårdsammanhang. Att personalen förklarade vårdförloppet för patienten och de åtgärder som vidtogs.

Patienterna upplevde att det var viktigt hur personalen tilltalade de, språket som användes och vilka kommentarer sagts under vårdtillfället för att avgöra om

kommunikationen var bra (Fergusson et al, 2018). Positiv kommunikation beskrevs som icke-bedömande, jämnlikt och att patienterna kände sig lugna och omhändertagna. Bedömande kommentarer och tystnad kunde leda till skamkänslor hos patienter.

7.2.1. Delaktighet

Patienterna betonade att det var viktigt att kunna ha valmöjligheter och vara delaktig gällande sin vård och inte känna sig tvingade till en viss sorts behandlingsmodell (Velez et al, 2016).

Patienterna uppskattade att vårdgivaren berättade vad som hände under vårdförloppet och känslan av att vara delaktig i sin vård bekräftades genom en bra kommunikation då patienterna kände sig lyssnade av vårdgivaren. I överrapportering kunde patienten beskriva att de önskade bli sedda och inte känna sig som om de inte var i samma rum (Fergusson et al, 2018). God kommunikation kan ju också ses som terapeutisk teknik för att hjälpa patienters behandling.

När kommunikationen var upplevd negativ kunde det handla om att patienter fick lugnande mediciner utan att veta vad de fick och patienter kunde uppleva det då som att tysta ner de med mediciner istället för att prata (Fergusson et al, 2019).

Patienterna upplevde diskussionerna med vårdpersonalen som positiva och behövliga och att prata om alkoholvanor var nyttigt och tänkvärt (Koivunen et al, 2014). Några patienter upplevde dock att omgivningen på vårdenheten var för öppen för att diskutera alkoholfrågor utan att mista integritet.

Patienterna upplevde det också jobbigt, när de behövde berätta hela situationen om igen till en ny vårdgivare och de upplevde att vårdpersonalens kommunikation sinsemellan var bristfällig (Fergusson et. al 2016).

Vid överrapporteringssituationer kunde patienten uppleva att personalen pratade med varandra som om patienten inte var där själv. Även tonläge vid rapporteringen upplevdes som viktig i kommunikation (Ferguson et al., 2018).

Patienterna uppskattade att det var vårdpersonalen som öppnade diskussionen om alkoholvanor (Koivunen et al, 2014). Några patienter upplevde att de inte hade fått tillräckligt med information om sitt tillstånd eller att alkohol inte hade diskuterats alls med patienten.

Patienterna kunde känna att den delen av vården som styrdes av rutiner och kontroller kunde skapa en känsla av att vara ensam och inte kunna kommunicera med vårdaren kring sitt mående på det sättet som kändes behövlig. Samtidigt gjorde kontroller patienter påminda om sin kropp och kunna koncentrera sig på sin återhämtning (Morkenborg et al, 2019).

7.2.2. Autonomi

Patienterna kunde uppfatta att de hade små möjligheter att påverka sina beslut då vårdens regler begränsade patienterna att kunna gå obegränsad och röka under vårdtiden samt att alla patientens mediciner inte var tillgängliga (Koivunen et al, 2014).

Patienterna ville känna att de kunde påverka vårdvalet själva och inte känna sig tvingade till någon vårdform. Patienterna vill gärna diskutera och få information om fortsatt vård, men motivationen tycks bli svagare om patienterna får känslan av att vårdgivaren

bestämmer för patienten vad är bäst för patienten och att patienten inte får bestämma själv vad som känns bäst för denne (Velez et al. 2016).

Patienterna var även villiga diskutera sina alkoholvanor med en vårdgivare oavsett hur motiverade till förändring de än var. Det förutsatte också att patienterna kunde känna att de själva kunde bestämma om fortsättningen gällande ändrade alkoholvanor eller att söka sig till vården för att få hjälp med att ändra vanorna (Clark et al., 2017). Detta kom fram även i Cucciare et al (2016) studie om att patienterna ville själva ta alkoholproblem upp på tal.

Fergusson et al (2018) skrev i sin studie om patientens känsla av att dels vara delaktig i vårdprocessen, men att de hade själv möjlighet att bestämma i vilken grad de var delaktiga i vårdprocessen.

7.3. Kunskaper om beroende

Det kom fram i flera artiklar att patienterna uppskattade personalens kunskaper om beroende vid vårdsituationer (Morkenborg et al., 2019; Koivunen et al 2014).

Patienterna uppskattade vårdgivarens kunskaper inom beroende i vårdsituationer. Att vårdaren hade kunskaper om abstinensvård, gjorde att patienterna kände sig trygga inom vården. Att personalen visade sig vara intresserade av att prata om alkoholproblem och inte vara rädda att ställa svåra frågor om det upplevdes viktigt av patienter (Cucciare et al, 2016).

Patienterna upplevde att det var betydelsefullt att vårdpersonalen var specialiserade för att vårda påverkade för att kommunikationen skulle fungera bra (Koivunen et al, 2014). Faktorer som påverkade patienters förtroende för vårdpersonal var personalens erfarenhet av att behandla beroende, expertkunskap samt stödjande attityd (Wallhed et al, 2014).

Vissa patienter upplevde att läkarna inte har undersökt patienternas alkoholvanor vid insättning av nya mediciner (Cucciare et al, 2016).

Patienterna upplevde att det var viktigt för vårdmötet att personalen var icke-bedömande och hade förståelse för beroendeproblematiken (Velez et. al, 2016).

Patienterna har ofta redan kännedom om hälsorisker kopplade till sina alkoholvanor och uppskattar personalens hänsyn till deras hälsotillstånd och egna kunskaper och att personalen sedan kan hänvisa patienter till vidare vård (Clark et al, 2017).

7.3.1. Abstinensvård

Vårdpersonalen beskrevs som uppmärksam och noga vid vårdsituationer där vitalparametrar följdes noga och patientens abstinensutveckling behandlades och patienterna kunde känna sig säkra om omhändertagna i den vårdsituationen (Morkenborg et al. 2019).

Kunskaper om att hantera och behandla abstinens upplevdes viktiga i

vårdsammanhang och obehandlad abstinens orsakade lidande och att patienterna valde att lämna vårdinrättningen då vården inte upplevdes som adekvat (Velez et al, 2016).

Patienterna betonade att icke dömande bemötande underlättade för patienterna att stanna kvar inom vården och inte lämna vårdinrättning mot medicinsk inrådan och

underlättade patientens engagemang i behandlingen (Velez et al, 2016).

Fergusson et al (2018) beskrev också patienternas upplevelser om att inte få veta vilken medicin de får för sina symtom.

Koivunen et al (2014) skrev i sin studie om vikten av att vårdpersonalen kunde abstinensvård för att skapa förutsättningar till bra kommunikation, samarbete och att patienterna fick veta tillräckligt om sitt tillstånd och behandling.

7.3.2. Behandlingsalternativ

Vissa patienter hade en uppfattning att all behandling handlade om total avhållsamhet från alkoholen och hade därför svårt att söka vård och behandling för sina problem (Wallhed et al, 2014). Attraktiva behandlingsmetoder var lätt tillgängliga, hög grad av autonomi och att man kunde ha sin vardag ostörd. Vissa patienter upplevde att det var lägre tröskel att söka sig till primärvården med sina besvär, trots bristen på specialistkunskaper inom beroende inom vårdpersonalen.

Patienterna saknade också bättre överföring till vården utanför akutsjukvården, då upplevelsen kunde vara att patienterna behandlades bara för sin akuta åkomma och skrevs sedan ut utan att hjälpa till med att söka sig till fortsatt vård angående sin

beroendeproblematik (Velez et al, 2016)

Patienterna upplevde att det var viktigt i diskussionen om alkoholvanorna med vårdgivaren att denne var kunnig inom området (Koivunen et al, 2014)

Patienterna uppskattade även att få individuellt stöd för sina beroendeproblem, då ett enda behandlingsalternativ inte passar för alla (Velez et. al, 2016).

Vissa patienter upplevde brist på tillgänglig behandling, långa väntetider, svårt att välja mellan olika behandlingar, eller finansiella hinder (Clark et al, 2017).

7.4. Syntes av resultatet

I resultatet i denna studie beskrivs hur patienten upplever mötet med vårdpersonalen. Patienterna vill bli bemötta med respekt oavsett diagnos och patienterna vill vara delaktiga i sin vård i den mån det är möjligt. Patienterna uppskattar även vårdpersonalens kunskaper om beroendesjukdomen för att öka känslan av professionalism i mötet med vårdpersonalen.

Patienterna förväntar sig professionellt och empatisk bemötande av personalen. Kommunikations betydelse är viktigt både i hur vårdpersonalen tilltalar patienter med också att patienterna känner sig delaktiga i vårdsituationen med en relevant information till

8. Diskussion

Inledningsvis diskuteras metoden som valdes till detta arbete och svårigheter som uppstått under tiden. Sedan diskuteras resultaten utifrån den valda teoretiska utgångspunkten samt ytterligare litteratur.

8.1. Metoddiskussion

Enligt Polit och Beck (2017) kan trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och bekräftelsebarhet följas för att bedöma kvaliteten i studien.

Metoden för denna studie var litteraturstudie och syftet var att beskriva patienters upplevelser av vården när de söker för andra besvär än för sina beroendeproblem och vad patienterna anser vara viktigt i mötet med vårdpersonalen.

Då studien skulle beskriva patienters upplevelser, inkluderades enbart kvalitativa studier.

8.1.1. Trovärdighet

Trovärdighet beskriver hur datamaterialet insamlats, tolkats och om studiens syfte visas (Polit och Beck, 2017). När författaren hade formulerat syftet gjordes en systematisk

litteratursökning i tre olika databaser. Sökningen resulterade i ganska få artiklar som uppfyllde inklusionskriterier och detta kan ses som en bidragande faktor till en svaghet i studien. Denna svaghet kan också tolkas som att det finns en viss kunskapslucka inom det valda området. De databaser som artiklarna söktes i ansågs av författaren vara relevanta för syftet då de är omfattande och inriktade till omvårdnad, detta enigt med Polit och Beck (2017). Valda artiklar förekom i olika databaser, vilket kan tolkas som att dom använda sökorden var korrekta då artiklar förekom flera gånger i olika databaser.

Författaren har valt Evans (2002) metod att använda eftersom den handlar om att tolka redan befintlig forskning och göra en ny beskrivning av materialet. För att följa den valda metoden har det underlättat för författaren att aktivt arbeta med sin egen förförståelse. Dock kan förförståelsen inte uteslutas helt, en annan författare med en annan

arbetslivserfarenhet eller annat intresse för ämnet hade kanske valt andra artiklar eller tolkat de annorlunda.

Genom att redovisa teman och subteman har författaren gjort det tydligare för läsaren och framhävt transparens.

8.1.2. Överförbarhet

Begreppet överförbarhet beskriver hur resultatet kan tillämpas i andra sammanhang eller generaliseras (Polit och Beck, 2017). Studier som valdes till resultatet kommer från olika länder. Vården kan se olika ut i olika länder, men då denna studie skulle handla om

upplevelser istället för själva vården, så såg författaren inte det som ett hinder att artiklar kom från flera länder.

Den valda patientgruppen är vanligt förekommande inom alla vårdgrenar kan resultatet överföras även andra delar av vården än primärvård och akutsjukvård.

8.1.3. Pålitlighet

Alla artiklar som valdes till resultatet var peer-reviewed, som innebär att artiklarna var granskade av ett oberoende granskare (Polit och Beck, 2017).

För att öka pålitligheten hade författaren stöd från en bibliotekarie, för att kunna sätta ihop relevanta sökord på rätt sätt och på det sättet få bra sökresultat.

Genom att redovisa teman och subteman har författaren eftersträvat tydlighet och transparens för läsaren. Likaså tydliggörs matriser för sökningar och artiklar som valdes till resultatet.

Författaren har även varit noga med översättning från engelska texter och använt lexikon som hjälpmedel för att minska risken för feltolkningar av originaltexter, detta i

enlighet med Polit och Beck (2017). En artikel var på finska, vilket är författarens modersmål, och det kan anses som styrka att kunna översätta utan lexikon.

8.1.4. Bekräftelsebarhet

Enligt Polit och Beck (2017) är det viktigt att flera personer än bara författaren bedömer arbetet för att kunna redovisa resultatet så objektivt som möjligt.

Studien ska vara så opartisk eller neutral som möjligt. Pålitligheten kan ökas genom att reflektera över sin egen förförståelse så att det inte ska påverka resultatet (Polit & Beck, 2017). Svaghet i studien kan vara att författaren har skrivit själv, det kan riskera att

författarens egen förförståelse eller erfarenhet kan prägla tolkningen av resultatet då man inte aktivt diskuterar med en medförfattare om fynden i artiklarna. För att undvika detta, följdes den valda metoden noga samt behålla nyfikenheten till det som valda artiklarna hade som resultat. Handledningen har varit viktig del under arbetets gång med att arbeta med sin egen förförståelse och låta andra studenter läsa arbetet också och få återkoppling till sitt arbete.

8.2. Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen kommer att diskuteras utifrån forskning, huvudfyndet i resultatet och Eriksson (1994) som teoretisk utgångspunkt om lidandet samt knyta an detta till bakgrunden.

Syftet var att beskriva patienters upplevelser av mötet med vårdpersonalen då de söker för andra besvär än för deras beroendeproblematik.

Resultatet visar tre huvudteman; attityder, kommunikation och kunskap om beroende. Kunskap om beroende anses vara viktigt även utanför beroendevården för att patienterna kan råka ut för olyckor och komma till akutmottagningar påverkade av alkohol och eventuellt utveckla abstinens på vårdenheten och patienterna uppskattar då att vårdpersonalen kan behandla det också på ett bra sätt.

I Eriksson (1994) teori om vårdlidandet är kränkning av patientens värdighet och hennes värde som människa ett centralt begrepp. Resultatet diskuteras kring de fyra delar av vårdlidande, vilka är kräkning av patientens värdighet, fördömelse, maktutövning och utebliven vård.

8.2.1. Kränkning av patientens värdighet

I denna studie framkommer det att patienterna kände mycket skam för sin

beroendeproblematik och var tveksamma att söka vård för andra åkommor än för missbruk också för att bli behandlade som missbrukare. Patienterna uppskattade att de behandlades med respekt och oavsett deras bakgrund. Att behandlas som en helhet med utifrån det somatiska och det psykiska tillståndet upplevdes bra. Eriksson (1994) skriver om vikten av att behandla varje patient som en individ och bekräfta dennes värdighet samt acceptera patienternas olikheter. Patienterna uppskattade att personalen var närvarande och tog sig tid att prata med patienterna och att patienterna kände sig omhändertagna (Fergusson et al, 2018; Morkenborg et al 2019). I Velez et al studie (2016) visade även att patienterna var mer nöjda med vården när de kände sig respekterade och bemötta med empati. Detta stöds även av Arnman och Rehnsfeldt (2007) om att patienterna bemöts som individer och inte som deras diagnoser.

Författaren har förstått under sina år i kliniskt arbete med alkoholberoendepatienter att patienterna känner sig ofta trygga och bekräftade inom beroendevården då skammen över sin sjukdom präglar patienternas kontakter med övrig sjukvård.

Detta resultat stöds även av en studie av Neale, Parkman, Day och Drummond (2017) om vikten av att patienterna som sökte ofta akutmottagningar i alkoholrelaterade skador

behandlas som individer med olika bakgrunder och problem och att förhållningssätt är empatisk och personkoncentrerad.

Som Schomerus et al (2011) skriver i sin studie, så kan alkoholberoendepatienter riskera bli diskriminerade inom vården på grund av stigman kring sjukdomen.

I en studie av Sleeper och Bochain (2013) kommer det också fram hur patienterna har upplevt att stigman, som beroendesjudomen har kan påverka vårdpersonalens attityder mot de. I samma studie beskrivs även de positiva erfarenheter av mötet med personalen och att patienterna kände sig omhändertagna när personalen lyssnade på de, gav uppmärksamhet, tillgodosåg behoven, var respektfulla och empatiska.

Författaren har reflekterat över hur ökad kunskap kan påverka grundläggande människosynen och öka förståelsen för beroendepatienter. I Sleeper och Bochain (2013) studie bekräftas att kunskapsbrist kan bidra till negativa attityder.

Som Wiklund, Lindström och Lindholm (2006) skriver i sin artikel om att skam kan ge olika uttryck och att det är viktigt för sjuksköterskan att förstå detta annars finns risken att sjuksköterskan kränker patientens värdighet och orsakar lidande istället för att lindra lidandet.

8.2.2. Fördömelse

Patienterna vill också vara delaktiga i sin vård och behandling. Att vårdarna tog sig tid att lyssna på patienter. Eriksson (1994) menar att vårdaren kan under vissa förutsättningar bedöma vad som är bäst för patienten, men att patienten måste vara delaktig.

I denna studies resultat visas att patienterna vill gärna vara delaktiga i sin vård och veta vad som händer i vårdprocessen och varför (Fergusson et al 2018; Morkenborg et al 2019).

Patienterna uppskattade även att den behandlande personalen hade en viss kunskap och förståelse för beroendesjukdomen, för att kunna göra en adekvat bedömning även av andra sjukdomstillstånd (Velez et al 2016; Morkenborg et al 2019).

Författaren har märkt i sitt arbete med alkoholberoendepatienter att det är viktigt att utgå från patienters egna målsättningar och sedan stödja patienter i vården med sin

professionella kunskap.

Arnman och Rehnsfeldt (2007) skriver också om sjuksköterskans roll att erbjuda vård och se hela människan och även vara villig att se det lilla extra för att den givna vården ska vara så bra som möjligt.

I Dahlbergs (2002) studie kommer det också tydligt fram hur viktigt bemötande är i patientens känsla av att vara delaktig i sin vårdsituation.

8.2.3. Maktutövning

Eriksson (1994) menar att utöva makt är att inte ta patientens tankar och beskrivningar på allvar. I denna studie framkom att patienterna uppskattade personalens professionalism genom att de kände sig förstådda och omhändertagna. I en studie av Stott och Priest (2017) framkom det att vissa patienter upplevde personalens attityder som bestraffande på grund av patienters alkoholbruk. Detta stödjer resultatet författaren har också kommit fram till i resultatet (Fergusson et al 2019; Cucciare et al 2016).

Författaren har reflekterat över om maktutövning kan ledas till att personalen strikt följer rutiner på enheten och genom det kan lättare glömma bort helhetsbilden.

I en studie av Kagan (2008) kom det tydligt fram att det har stor betydelse för hälsan och livskvalitet om patienterna känner sig lyssnade.

I Chang och Yang (2012) studie framkommer det att kunskap om beroendesjudomar hade en inverkan på personalens attityder till beroendepatienter och i denna studie kommer det också tydligt fram att patienterna uppskattade personalens kunskaper om

beroendesjukdomen för att patienterna skulle uppfatta mötet som professionellt (Koivunen et al 2014 & Velez et al 2016).

8.2.4. Utebliven vård

Eriksson (1994) beskriver hur bristande förmåga att se och bedöma vad patienten behöver kan leda till utebliven vård.

Fredriksson och Lindström (2002) skriver om patienternas berättelser om lidande att skam kommer från att ingen ser eller bekräftar deras lidande. I en studie av Tam, Leong, Zwar och Hespe (2015) hade vårdarens sätt att prata med patienten stor betydelse så att patienten kände sig redo att prata om sina alkoholproblem.

I en studie av Chorlton, Smith och Jones (2014) kommer det fram också att vissa patienter hade svårt att öppna upp sig till personalen då rädslan av att bli avvisad enligt tidigare erfarenheter av vården eller när patienterna tolkade personalens beteende som bedömande. Det var viktigt för patienterna att bli bemött med empati och känna sig förstådd och på det sättet skapa en bra vårdrelation till personalen.

Alkoholberoendepatienter kan råka ut för olyckor i berusat tillstånd och då utveckla abstinens under vårdtiden. Patienterna uppskattade då att vårdpersonalen kunde observera och behandla även deras abstinensbesvär och ge känslan av trygghet. Hos alkoholberoende

patienter är det vanligt att de även har somatiska sjukdomar och således söker de sig ofta till akutmottagningar för sina åkommor enligt studien av Parkman, Neale, Day och Drummond (2017).

I Vandermause och Wood (2009) studie visade att personalen fokuserade på

patienternas beroendeproblematik och de symtom som patienten sökte för kom i skymundan och vården uteblev.

Författarens upplevelse från att vårda patienterna med alkoholberoende är att patienterna blir ofta hänvisade tillbaka till beroendevården med sina åkommor och att dom flesta symtomen förklaras med alkoholberoende. Önskvärt vore att förbättra samarbete mellan vårdgivarna så att patienterna skulle få den vården som den behöver av dom mest kompetenta inom sina specialområden.

Koskinen och Lindström (2014) skriver i sin artikel om vikten av att lyssna på patienten och visa empati och stanna kvar vid patientens sida för att lindra lidande.

Dyson (2007) skriver i sin studie om att alkoholberoendepatienter är medvetna om sina problem, men är rädda för att vara öppna med det för andra människors reaktioner. Patienternas negativa erfarenheter av vården indikerar för kunskapslyft inom personalgruppen för att öka förståelsen för sjukdomen.

8.3. Kliniska implikationer

Författarens förhoppning var att beskriva och skapa förståelse kring alkoholberoendepatienters upplevelser av vården.

Det är viktigt för sjuksköterskan att även ha förståelse för patientens situation för att kunna ge professionell vård. Arbetet kan också användas som diskussionsunderlag för studiecirkel eller vid handledningstillfällen.

Då det finns kunskapsluckor inom vården gällande beroendesjukdomar, så vore det bra med kurser och grunder i beroendesjukdomar även inom andra specialiteter inom vården. Läkarna har fått en specialitet inom beroendemedicin då man redan är i grunden psykiatriker, samma specialistinriktning vore värdefull även för omvårdnadspersonalen.

Författaren ser det viktigt att lyfta kunskap om beroendesjukdomen och genom ökad kunskap öka förståelsen för sjukdomen och minska stigman kring det samt ändra patienternas upplevelser av vården till det bättre.

8.4. Förslag till fortsatt forskning

Det var tydligt att detta ämne är inte mycket forskat på. Det finns studier på

beroendepatienternas upplevelser av beroendevården och det finns studier av vårdpersonalens upplevelser av att vårda personer med beroendesjukdomar, men inte om hur denna

patientgrupp upplever övrig sjukvård.

För att öka förståelsen för hur personer med alkoholberoende möts inom vården behövs mer forskning på området. Det vore intressant att göra intervjustudier med patienter med beroendediagnoser, som får berätta om deras upplevelser av vården utanför

beroendevården och vad upplever patienterna är viktigt i mötet med vården.

8.5. Slutsats

I denna studie framkom det hur patienterna upplever mötet med vården och vad patienterna upplever är viktigt att mötet ska kunna bli bra. Det framkom både positiva och negativa upplevelser. Professionellt möte med personalen beskrevs med positiva erfarenheter som empatiskt förhållningssätt, att som patient vara delaktig i vårdsituationen och bli vårdat som individ oavsett åkomma. Negativa erfarenheter med dåligt bemötandet och känsla av stigma kan hindra patienter från att söka vård.

Alkoholberoendepatienter möts i den allmänna vården i stor utsträckning och därför är det viktigt att det sker ett kunskapslyft om sjukdomen samt hur patienterna upplever vården. Denna studie visar att det inte finns mycket forskning från patientperspektiv av denna patientgrupp och upplevelser av vården utanför beroendevården.

Alkoholberoende patienterna förtjänar lika bra vård och behandling som vem som helst som söker vård och behandling. Ingen är sin diagnos eller sjukdom, individer har sjukdomar.