Malmö högskola
Lärande och samhälle
Barn – unga – samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Projekt förskolegården
Projects preschool farm
Anna Rosengren
Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare
Barn- och ungdomsvetenskap 2014-03-20/21
Examinator: Nils Andersson Handledare: Jan Anders Andersson
3
Sammanfattning
Enligt förskolans läroplan (Lpfö 98/10), är det de behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för, som bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten. Syftet med min studie är att undersöka hur två
yrkesverksamma och entusiastiska pedagoger planerar och resonerar kring utformningen av av utomhusmiljön på deras förskolegård. Viktigt att framföra är att denna förskolegård är ett projektarbete i förändring där den bärande idén är att skapa en kreativ, spännande och inspirerande utemiljö som ska tillgodose barns olika behov och viljor. Jag vill samtidigt understryka att dessa informanter är nyckelpersoner då det är de som driver detta projekt. Jag utgår från följande frågeställningar: Hur resonerar och planerar pedagogerna kring
utformningen av förskolegården som lek och lärmiljö? Vilka möjligheter finns för att
pedagogerna själva ska utforma förskolegården avseende hinder, möjligheter och inspiration? Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med två förskollärare vid en förskola i södra Skåne. Resultatet av intervjuerna visar att dessa pedagoger har en bred kunskap och
medvetenhet om hur en bra utformad förskolegård bör se ut för att främja barns lek, lärande och utveckling. De uttrycker båda att gården ska erbjuda en variationsrik miljö med skog och buskar där barnen kan få vara ifred och zoner för de vilda lekarna som att cykla i backen. Gården ska helt enkelt erbjuda olika zoner för att tillgodose barnens olika behov. De lyfter även fram vilka möjligheter samt hinder de har att förhålla sig till kring utformningen av deras förskolegård, varpå möjligheterna styr överlägset, enligt pedagogerna. Inspiration är nyckeln till framgång, vilket visar på att dessa pedagoger har. De har hämtat kunskap från olika sorters källor som behandlar ämnet utemiljö. De har varit ute i kommunen och presenterat sitt projekt för andra förskolor, de har gjort studiebesök på en Reggio-Emilia-inspirerad förskola uppe i Kalmar och nu när de kommit en bit på vägen kring sitt projekt, har de även haft förskolor som kommit på studiebesök till deras förskola vilket enligt mig visar på ett stort engagemang och att eldsjälar verkligen finns inom förskolans värld.
5
Innehållsförteckning
1 Inledning... 7
2 Syfte och frågeställningar... 9
3 Teoribakgrund... 10
4 Bakgrund och tidigare forskning... 12
4.1 Förskolegården ur ett historiskt perspektiv... 12
4.2 Förskolegårdens betydelse för lek, lärande och utveckling... 13
4.3 Förskolegårdens utformning... 15
4.4 Pedagogens roll kring utformningen... 18
4.5 Ramfaktorer... 20 4.5.1 Organisation... 20 4.5.2 Miljö... 21 4.5.3 Säkerhet... 21 4.5.4 Ekonomi... 22 5 Metod... 23 5.1 Metodval... 23 5.2 Kvalitativ intervju... 24 5.3 Urval... 24 5.4 Genomförande... 25 5.5 Intervjun... 25 5.6 Forskningsetiska överväganden... 26
6 Resultat och analys... 27
6.1 Beskrivning av förskolegården... 27
6.2 Förskolegården i ett förändringsarbete över tid och rum... 28
6
6.4 Pedagogernas roll kring utformningen av förskolegården... 30
6.4.1 Intresse och kunskap... 30
6.4.2 Inspirera och inspireras... 31
7.4 Processen... 32
7.4.1 Uppstarten... 32
7.4.2 Sedan förra intervjun... 32
7.5 Hinder och möjligheter kring utformningen av förskolegården... 33
7.6 Framtidsplaner... 35 8 Analys... 37 9 Diskussion... 42 10 Metodkritik... 43 11 Vidare forskning... 44 Källförteckning... 45 Bilagor... 1-3
7
1 Inledning
Enligt förskolans läroplan Lpfö 98 (Skolverket, 2010) är en del av förskolans uppdrag att ge barnen tillgång till en trygg, stimulerande och lärorik miljö såväl inne som ute. I en
tidningsartikel från (SvD Nyheter, 050314), lyfts det fram hur viktig utformningen på
förskolegårdar är. Centrum för folkhälsa vid Stockholms läns landsting, KTH, lärarhögskolan i Stockholm, lantbruksuniversitetet i Alnarp och strålskyddsinstitutet, framhåller nämligen i tidningsartikeln (SvD Nyheter, 050314), att förskolegårdens utformning och storlek starkt påverkar hur mycket barn rör sig. En lummig och kuperad gård är inte bara rolig, utan den ger också hälsovinster genom att barnen får lägre doser UV-strålning. I studien gjordes en
jämförelse mellan elva förskolegårdar i Stockholmslän. Några av gårdarna var stora, lummiga och kuperade, andra var platta med knappt någon grönska. Vidare sattes stegmätare på
barnen, varpå resultatet visade att de barn som hade tillgång till en stor och fin gård rörde sig mest, jämfört med de barn som vistades på en mindre och tråkigare gård. Dessutom visade förskolegårdarna som ingick i undersökningen att den gård där barnen fick mest UV-strålning, var den gård som låg öppet med liten grönska. Likaså är förskolegårdens utformning
avgörande för hur leken ter sig. Fredrika Mårtensson, miljöpsykolog vid Sveriges
lantbruksuniversitet i Alnarp, har i denna studie, kategoriserat gårdarna och kommit fram till att leken på naturgården präglades av koncentrerat lugn i kombination med ”en förhöjd spänning och en fysisk och mental rörlighet hos barnen”, i motsats till innerstadsgården där leken bestod av mer markerade pauser. Enligt (Lpfö 98/10), ska miljön vara öppen,
innehållsrik och inbjudande. Den pedagogiska miljön utgör det sammanhang inom vilket barnens lärande i förskolan sker och därför bör den pedagogiska miljön vara utformad så att barnens allsidiga utveckling främjas genom ett lustfyllt lärande, lek och skaparlust (Pramling Samuelsson 2008).
Utifrån min erfarenhet, har jag upplevt att utomhusmiljön på förskolegården, överlag är en plats dit barnen ska springa av sig och hämta frisk luft. Utomhusmiljön prioriteras inte i lika stor utsträckning som inomhusmiljön, avseende ekonomi och pedagogisk planering. Detta trots att det förekommer lek och lärmiljöer såväl inomhus som utomhus. Dessutom skriver (Sanne Björklund) i förskoleforum 01/2014, att förskolegården ger ypperliga möjligheter till arbete och ansvar då barnen övar sitt ansvarstagande för den gemensamma miljön. Sanne
8
Björklund framför vidare att om barnen får inflytande över gårdens utformning kan de också känna större ansvar för att ta hand om den. Pramling Samuelsson (2008) lyfter också fram detta som viktigt och uttrycker att barnen ska vara delaktiga i utformningen av den
pedagogiska miljön där utgångspunkten skall vara deras erfarenheter, intressen, önskningar och kunskaper i förhållande till förskolans mål. Enligt förskolans läroplan (Lpfö 98/10), är det de behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för, som bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.
Jag kommer i min undersökning att följa en pågående process kring hur två entusiastiska pedagoger, utifrån deras brinnande intresse för utomhusmiljön, startat upp ett projekt kring att utforma sin förskolegård. I studien framhålls hela processen kring projektet. Alltså hur de gått till väga från första början fram till idag samt vilka idéer som inspirerat dem. Pedagogerna har också en del ramfaktorer att förhålla sig till avseende hinder och möjligheter, vilket också kommer att framföras i min studie.
9
2 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka hur två pedagoger på en förskola planerar och resonerar kring utformningen på förskolegården som lek och lärmiljö. Alltså, hur barn och pedagoger
använder förskolegården och vilken betydelse de anser att den har för barns lek, lärande och utveckling. Jag vill även undersöka vilka idéer som inspirerat dem och vilka hinder och möjligheter som påverkar dem i deras process avseende detta projektarbete. Exempel på hinder/möjligheter kan vara ekonomi, säkerhet, miljö och organisation. Studien utgår från följande frågeställningar:
Hur resonerar och planerar pedagogerna kring utformningen av förskolegården ? Vilka ramar har pedagogerna att förhålla sig till avseende hinder, möjligeter och
10
3 Teoribakgrund
Jag har här valt att lyfta fram (Strandberg, 2006) som bygger på Vygotskijs teori om samspelet mellan individ och miljö samt miljöns betydelse för barns utveckling. Vygotskij menar att barnet förhåller sig kreativt till sin miljö och använder sig av de delar som är meningsfulla för dess egen utveckling. Strandberg (2006) förklarar detta som att en människa inte kan ses skild från kultur där han vidare menar att miljön påverkar vilka vi är. Strandberg (2006) framför att det inte finns medfött språk, utan istället en fantastisk hjärna som gör det möjligt för oss att utveckla intellekt, läsförmåga och språk-om världen erbjuder sådana möjligheter, varpå det är hur miljön existerar för barnet som är det väsentliga (Strandberg, 2006). Vidare lyfter Strandberg (2006) också fram att det är viktigt att uppmärksamma förskolors och skolors rum eftersom de påverkar barnens lärande genom att rummen bär på och förmedlar kunskaper, erfarenheter, känslor och förväntningar. Hur rum möbleras, vilka material barn möter och vilka regler som gäller för umgänget i rummet har betydelse för hur och vad barn lär men också för hur de agerar i rummen . Det är konkret och relativt enkelt att arbeta med rumsliga förändringar påtalar Strandberg (2006) och menar att vi i enlighet med ett vygotskijperspektiv kan utgå ifrån följande aspekter:
Interaktioner. Vilka samspel är möjliga i rummet? Hur kan barnen relatera till varandra i rummet? Hur kan barnen samspela med läraren i rummet?
Aktivitet. Vad är möjligt att göra i detta rum? Vilken typ av aktiviteter är möjliga i detta rum? Vad är omöjliga?
Artfakter. Vilka artefakter, alltså verktyg, har barnen tillgång till i rummet?
Utvecklingshopp. Finns en förväntan om utveckling i detta rum? Har barnen tillgång till detta hopp?
11
Kreativitet. Är rummet ”färdigt” eller finns det utrymme för barnens innovationer i detta rum? Är det möjligt för barnen att förändra rummet i någon av de uppräknade aspekterna? (Strandberg 2006).
Vidare framför Strandberg (2006) om vikten av att inte pedagoger i förväg ska iordningställa miljöer åt barnen. Han menar att detta istället bör göras tillsammans med barnen då de
gemensamt kan reflektera, ompröva och utveckla rummets socio-kulturella kontext.
Strandberg (2006) menar att främlingskap kan uppstå om inte barn får vara med och förändra sin miljö då de inte vet varför det förändrats eller hur det gått till. Om barnen däremot
förväntas deltaga i att utveckla lärandemiljöerna, kommer de också att ha idéer om hur deras utveckling kan gagnas av olika omändringar (Strandberg 2006).
Enligt Vygotskij är de allra flesta barn från första början socialt kompetenta och lyfter fram samspelet som en viktig grundpelare för barnets lärande och utveckling (Strandberg, 2006). Lev Vygotskij, lanserade idén om att barns utveckling sker i samspel med deras omgivning . Särskillt intresserade han sig för skillnaden mellan vad barn kan lära sig på egen hand och vad som kräver en vuxens hjälp. Denna skillnad kallas den ”proximala utvecklingzonen”.
Beroende på vilken hjälp barnen får, kan de antingen lära sig av egen kraft eller när de blir stimulerade av föräldrar och lärare (Strandberg, 2006). För lärare handlar det om att erbjuda barn goda kommunikativa miljöer där de utmanas och hjälps åt att ta sig an utmaningar (Strandberg, 2006), vilket här kan relateras till kojbygget i skogen. Pedagogerna frågade barnen vad de önskade att ha på sin förskolegård, varpå en koja var önskemålet. Därefter hjälptes barnen åt att ta sig an utmaningar kring deras nya projekt.
12
4 Bakgrund och tidigare forskning
Jag kommer i detta avsnitt, kortfattat ta upp förskolegården ur ett historiskt perspektiv. Den tyske pedagogen Friedrich Fröbels tankar kommer här att belysas då förskolan hämtat sin huvudsakliga pedagogiska och ideologiska inspiration från fröbelpedagogiken. Följt därefter kommer jag att ta upp vad forskningen säger avseende förskolegårdens betydelse för lek, lärande och utveckling. Efter det kommer jag att ta upp förskolegårdens utformning utifrån vad forskningen säger angående utseende och innehåll. För att få till en bra utformad utomhusmiljö på förskolegården, krävs det en förskola som medvetet arbetar med hållbar utveckling, delaktighet och inflytande och som har pedagogiska rum i utemiljön som upplevs spännande. Därför väljer jag också att ha med hur forskning ser på pedagogens roll kring utformningen av förskolegården. Slutligen följer olika ramfaktorer att förhålla sig till vid utformningen av en förskolegård.
4.1
Förskolegården ur ett historiskt perspektiv
Många barn använde stadens gator och gårdar till lekplatser, vilket sågs som ett samhällsproblem (Tallberg Broman, 1995). Detta hade att göra med övergången från
jordbrukarsamhälle till industrisamhälle då skyddstillsynen av barnen inte längre omfattades av hemmet i den grad det gjorts innan enligt Tallberg Broman (1995). Frågor som lyftes i samband med detta var vilken plats barnen skulle ha i det nya samhället och till vad barnen skulle fostras, framför Tallberg Broman (1995). Samhället ville så att säga integrera barnen i samhället, varpå en debatt sammanföll med en rad teorier kring de första årens grundläggande betydelse (Tallberg Broman, 1995). Under 1800-talet fanns några fåtaliga stora
barninstitutioner i Europa som kallades barnkrubbor och var en föregångare till daghemmen och dagens förskolor där syftet endast bestod av förvaring av barnen undertiden föräldrarna arbetade (Tallberg Broman, 1995). En av kritikerna av dessa anstalter var den tyske
pedagogen Friedrich Fröbel som senare kom att inspirera till en socialpedagogisk rörelse-kindergarten, det vill säga barnträdgårdsrörelsen (Tallberg Broman 1995). Genom barnträdgårdsrörelsen lyfte han fram det viktiga barnet, där leken och behovet av en pedagogisk verksamhet sågs som viktigt (Tallberg Broman, 1995). Fröbels tankesätt utgår
13
från barnets lust att utforska omgivningen. Genom att barnen fick odla saker i trädgården, uppmuntrades också barnen att plocka, ordna, gräva och utforska livet i naturen där syftet var att stimulera deras lust att vårda och vara rädda om alla växter och kryp (Wallström, 1992). Barnträdgården skulle vara som en lantgård där barnen skulle ses som plantor som skulle växa genom självstyrt lärande med delaktighet i varandras sysslor och tankar (Egidius, 2009). Vuxna skulle även vara mottagliga för barns behov och ansvara för att miljön befrämjade deras utveckling (Wallström, 1992). De husliga sysslorna med ansvarsuppgifter för barnen skulle förknippa barnverksamheterna med hemmet och vidare genom barnen, skulle hemmen reformeras (Tallberg Broman, 1995). Institutioner blev så att säga ett komplement till hemmet som tidigare stått för omsorgen helt och hållet. Institutionerna gav utrymmen för lek, aktivitet och rörelse men också en gemenskap med andra barn där anpassning och samarbete skulle ersätta den naturliga socialisering som uppväxten i landsbyggdsamhället tidigare kunnat erbjuda (Tallberg Broman, 1995).
Nya influenser och nya seminarier på 1930-talet, resulterade i en förändring kring synen på barnens behov och säkerhet, varpå ett varierat sätt med influenser från andra pedagoger och arbetsmetoder eftersträvades. Alva Myrdal var bland annat en som kom att förespråka en ny pedagogik vid dessa seminarier som vilade på rötter från Gesells utvecklingspsykologi och som senare i viss utsträckning kom att bli fröbellärans efterträdare i det nya vetenskapliga paradigmet (Tallberg Broman, 1995).
Psykologiska läror introducerades och psykologi kom i hög grad att utgöra grunden för pedagogiken under decennierna fram till 1970-talet, då mer samhällsrelaterade teorier påverkade synsättet på förskolans verksamhet (Tallberg Broman, 1995).
4.2 Förskolegårdens betydelse för lek, lärande och utveckling
Skolgården har många rum i rummet. Med hjälp av plank, kojor, lekstugor, buskage, stenblock och nivåskillnader, kan man förstärka rumsbildningarna och skapa goda förutsättningar för lek, Norèn-Björn (1993). Lekredskap som gungor, gungbrädor och snurredskap fyller också en viktig funktion för barnets utveckling. Dessa rörelser stimulerar nämligen hjärnans utveckling och ger barnet trygghet. Vidare är exempelvis rutschkanan en viktig och lustbetonad lek. Rutschkanan är bra för barnets motoriska utveckling och hjälper
14
även barnet att samordna inre och yttre sinnesintryck, (Norén-Björn, 1993). Barn erövrar omvärlden genom att samspela med omgivningen. Den pedagogiska miljöns utformning har därför en stor betydelse för barns lärande, Pramling Samuelsson (2008). Leken påverkas också av en bra utformad utomhusmiljö. Detta påvisas av Fredrika Mårtensson som i sin forskning bland annat studerat barns lek på förskolegårdar. Syftet med studien var att försöka förstå hur barn tänker och ser sin utemiljö, då en bra utformad utomhusmiljö, har stor
betydelse för barns lek, lärande och utveckling. Genom observervationer, notera var leken utspelade sig på en karta och föra anteckningar, visade sig hennes resultat att leken tog fart på ett helt annat vis när förskolegården var stökig och oväntad än vad en gård gjorde som var mer tillrättalagd och prydlig, Selin (2007). Det oväntade öppnar möjligheter för fantasin och att förskolegården gärna kan få vara lite stökig och oväntad, lyfter också Norèn-Björn (1993) upp som viktigt. Hon framför att utveckling sker någonstans mellan ordning och kaos och att det även bekräftas av hjärnforskningen. Blir det för ordnat blir det överblickbart men alltför tråkigt.
Grahn m.fl. (1997) ser naturen som ett viktigt inslag i förskolans utemiljö. Naturmiljön är mångskiftande och därför kan varje person använda sig av dess möjligheter utifrån sitt eget sätt att förstå och tolka den. Jämfört med en planlagd miljö så erbjuder naturmiljön en helt annan livfullhet och ”ofärdigheten”utmanar barnen till att själva bli kreativa. Gran m.fl. (1997) menar dessutom att naturen har en stimulerande förmåga på barnens alla sinnen utan att ta över deras koncentration och att den därför tillför nytt stoff och ny inspiration till leken hela tiden. Dessutom skriver Ericsson (2002) att barns utemiljö idag oftast består av plana och tillrättalagda underlag och att det då är viktigt att barn får komma ut i en naturmiljö för att få regelbunden rörelseträning. Pramling Samuelsson (2008) lyfter också fram miljöns betydelse för lärande och menar att barn erövrar världen genom att samspela med omgivningen. Miljön sänder nämligen ett budskap om vad som förväntas ske i den pedagogiska verksamheten och förespråkar hur viktigt det då är att den pedagogiska miljön är utformad på ett sådant sätt att barns lärande både underlättas, stimuleras och utmanas.
4.3 Förskolegårdens utformning
(Skolinspektionen 1.), redovisar en rapport från 2012 som rör en granskning av kvaliteten på 42 förskolor runt om i landet. Syftet till att denna granskning gjorts, var för att titta på hur
15
förskolan implementerar och förankrar läroplanen i den dagliga verksamheten. Enligt (Skolinspektionen 1.) är förskolan den första delen i skolväsendet, vars uppdrag är att lägga grunden för ett livslångt lärande, varpå den här granskningen belyser förskolans arbete med det förtydligade uppdraget och hur förskolans personal arbetar för att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande i den dagliga verksamheten, efter förändringarna i läroplanen. Resultatet visade bland annat att en del förskolor i högre grad behöver fokusera på att skapa miljöer som är öppna, inbjudande och innehållsrika så att barns nyfikenhet, intressen och vilja och lust att lära stimuleras samt utmanas såsom läroplanen föreskriver.
Patrik Grahn vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), lyfter fram att lummiga och kuperade förskolegårdar med rum för varierade aktiviteter är de som skapar mest välbefinnande hos barn jämfört med en platt gård utan vegetation, Selin (2007). Vidare framför Fredrika
Mårtensson som är miljöpsykolog vid SLU i Alnarp en rad betydelsefulla kriterier för en god utelekmiljö (Selin, 2007). Hon poängterar att det finns tillräckligt med yta som inbjuder till fart och fläkt men också ställen och platser där lusten att stanna upp och stanna kvar infinner sig. Skulle gården mot förmodan vara liten, kan exempelvis staketet flyttas ut menar Fredrika Mårtensson. Vidare framför hon att leken också inspireras av en kuperad terräng med buskar och vegetation där barnen kan skapa sig egna platser och gömmen (Selin,2007). Öppna stora ytor, gräsmattor och områden med vegetation håller den aktiva och fysiska leken igång, menar Fredrika Mårtensson samtidigt som hon tillägger att något nytt, oväntat material kan bli något som väcker gnista och stimulans i leken (Selin, 2007). Detta behöver dock inte vara kostbart lekmaterial utan det kan vara lika uppskattat med grenar, stockar, lövruskor, loppisfynd eller uttjänta möbler framför Fredrika Mårtensson.
Samtidigt tar Fredrika Mårtensson upp att stora lekredskap också är av betydelse då dessa kan skapa möten mellan barn som inte känner varandra (Selin, 2007). Den tvärvetenskapliga forskningen som bland andra Sveriges lantbruksuniversitetet (SLU), Stockholm universitetet, Statens strålskyddsinstitut och Centrum för folkhälsa bedriver, har i sin rapport kommit fram till att barn som får tillgång till en lummig gård med kuperad terräng och varierat innehåll, uppvisar betydligt högre koncentrationsförmåga än de barn som endast har platta gårdar och utan vegetation att röra sig på (Selin, 2007). Patrik Grahn som är projektledare i denna tvärvetenskapliga forskning, påtalar också att det är viktigt att skapa en inbjudande och välkomnande miljö, likväl på utsidan av förskolebyggnaden som på insidan av den, (Selin, 2007). Han menar att en sandlåda strax intill entén kan vara välkomnande för de minsta
16
barnen. Fördelaktigt är också om gården har olika ”lekbaser” med fasta lekredskap som stimulerar kroppslig lek och klättring, påtalar Peter Grahn. Ett sådant område enligt Peter Grahn bör ligga en bit bort så att det är avgränsat från de mindre barnen (Selin, 2007). Helst ska det finnas en slags gränszon för de mindre barnen att växa in i, menar Grahn.
Vidare lyfter han fram att det också är viktigt med områden som inbjuder till sinnlig lek. Vatten, lera, sand och vegetation, visar sig vara material som kan skapa detta, (Selin, 2007). Barn kan genom detta material, dra sig undan eller bara sitta och greja med det enligt Peter Grahn. Grahn tar återigen upp lekbaserna och menar att det bör finnas utrymme för att springa emellan dem för att skapa tempoväxlingar och för att få en bra överblick kring var leken sker just nu, (Selin, 2007). Idealet är om det finns en variation av kullar och gräsbevuxen mer plan yta menar han. Samtidigt poängterar Peter Grahn att allt för stora och många ytor kan skapa stress så därför är det viktigt att se över så att det finns en variation på förskolegården som kan skapa de bästa förutsättningarna för en bra utemiljö, (Selin, 2007).
Enligt Norèn-Björn (1993) är det viktigt att skapa olika rum utomhus. Detta kan göras på en rad olika sätt menar hon och lyfter fram en rad tips på hur utomhusmiljön kan förstärkas genom rumsbildningar. Ett bra sätt för att skapa rum enligt Norèn-Björn, är att använda blomlådor och buskar som häck eller labyrint. Bergsknallar, skog, stubbar och stenar, lockar till upptäcksfärd och klättring och slänten för att rulla och åka kana nedför.
Rummen bör också ges upplevelser av omslutenhet enligt Norèn-Björn som menar att det ska finnas olika ljuskonstellationer av mörker och ljus. Detta kan på så sätt öppna möjligheter i fantasin som exempelvis att barnen leker att det är kolmörkt. Med hjälp av plank, bodar och buskage kan en skyddad vrå eller en plats för skapande göras förmedlar Norén-Björn (1993). Ett rum där det får lov att vara skräpigt och där vuxna och barn kan få tänka bra och uppfinna allt möjligt som man sedan kan få göra någonting av tipsar Norèn-Björn.
Vidare framhäver hon att det också är viktigt med stora rum som exempelvis en plan för fotboll och grupplekar. Ofta kan samma yta användas till flera olika ändamål, enligt Norén-Björn (1993). De fyra elementen, vind, eld, vatten och jord är också något som bör planeras in i de olika uterummen enligt Norèn-Björn. Hon menar att en vindflöjel kan vara en rolig detalj för att förstå och uppleva vindens kraft och riktning. En eldplats för matlagning och att värma sig vid behöver det också finnas påtalar hon samt tillgång till vatten. Norèn-Björn menar att
17
det är bra om man kan finna lösningar som gör att barn har nära tillgång till vatten. Hon föreslår kranar som stängs av automatiskt efter en viss tid eller någon form av lås eller annan central avstängning som ger personalen kontroll för att inte samtidigt slösa på vattnet. Idealet är en brunn med en gammaldags pump för då står vattnet inte bara och rinner när ingen behöver det och dessutom får man jobba med hela kroppen påtalar Norèn-Björn.
Vad gäller mötet med elementet jord, så för Norèn-Björn upp några kriterier kring barns egna odlingar. Hon menar att de måste vara lätt tillgängliga då barn inte har så lång räckvidd. Smala upphöjda lådor där barn kan gå runt sin lilla odlingslott är idealet klargör Norén-Björn (1993).
Att skapa mötesplatser, rum i rummen och kontraster för olika slags lek och aktiviteter tar också Selin (2007) upp som betydelsefullt. Selin (2007), framför att det handlar om att se möjligheterna och utgå från de förutsättningar som var och en förskolegård har i form av terräng, nivåskillnader, yta, jord, sand och så vidare. Uterummet kan skapas på flera olika sätt, precis som Norèn-Björn framfört. Selin (2007) tar också upp att buskar kan vara ett sätt att skapa mindre rum samt att gränser kan göras tydliga och lä skapas.
Vidare framför Selin (2007) att det kan vara en idè att tänka väderstreck när man funderar över sina olika rum i uterummet. Öster för frukosthörnan, i söder tak eller markis för skugga, i väster eftermiddagssol för grillplatsen och mellanmålet och i norr kan det vara lämpligt att placera snöupplaget. Rum kan enligt Selin (2007), skapas av både gårdens vegetation och med hjälp av nivåskillnader i terrängen. Genom gårdens vegetation kan gömmen och hemliga rum skapas och en varierad terräng kan bjuda på lek i form av pulkaåkning, hopp i lövhögar eller vid soliga dagar en grop att gona sig.
Peter Grahn ser också att gården bör vara indelad i olika zoner. I artikeln från Lärarnas nyheter (2007), framhåller han att det exempelvis är viktigt med en entrèzon som är ett gränsområde mellan ute och inne. Grahn menar att det ska vara lätt att ta sig dit, varpå det helst inte bör finnas några krångliga trappor. Entrèzonen bör också skyddas av växtlighet och något slags tak, så att ösregn inte blir ett hinder för att gå ut påtalar Grahn. I den varierade miljön ska också finnas i vad Patrik Grahn kallar för olika lekbaser. De kan symbolisera olika saker för olika barn. Ett par klippblock kan till exempel vara flygplan, medan det är en grotta för någon annan. Peter Grahn har även myntat begreppet ”kojindex”. När han intervjuade barn
18
på gårdar med stora variationer i miljö och zoner, upptäckte han att de hade kojor överallt. Så småningom upptäckte han att ju mer stimulerande miljö en förskolegård har, ju fler kojor bygger barnen.
4.4 Pedagogens roll kring utformningen
Enligt Lenninger & Olsson (2006) måste man ta reda på hur barn använder sig av utemiljön för att man ska kunna utforma den på ett bra sätt. Oftast har barn och vuxna inte samma känsla för en fysisk miljö och om man ska planera utemiljö ur barnens perspektiv gäller det att titta på ”barns platser”. Björkman (2006) refererar till Dahlgren som menar att barn gärna hittar platser som de gör till sina och att det är viktigt att förskolan ger barnen möjlighet att skapa sina egna uterum. Norèn-Björn (1993) menar att det kan vara betydelsefullt att rita in vilka rum som förskolan har utomhus då pedagoger ska planera för det pedagogiska innehållet i de olika rummen.
Vidare lyfts också vikten av att observera, fram som ett värdefullt underlag för att ta reda på barns och vuxnas favoritställen. Alltså var pojkar, flickor, småbarn respektive vuxna brukar vara eller om det finns ytor som ingen använder. Norèn-Björn (1993) framför att
observationerna säger en del om tomtens utformning och om pedagogernas arbetsätt och att resultatet vidare kan ge idèer om förändringar så att fler ytor blir attraktiva för barn.
Vad gäller förskolans fysiska utformning är det viktigt att miljön inte är statisk enligt Pramling Samuelsson (2008). Vidare framför hon att miljön ska kunna användas och förändras på ett flexibelt sätt beroende på vilka verksamheter som pågår och vad som för tillfälligt intresserar barnen. De som vet allra bäst hur en förskolegård som är rolig att leka på bör se ut är förstås experterna själva: barnen, Selin (2007). Därför menar hon att det är viktigt att pedagogerna har med barnen i sin planering kring utformningen av förskolegården.
Norèn-Björn (1993) tar upp att barnen exempelvis kan rita, måla och berätta kring hur deras favoritställen skulle kunna se ut. Vidare kan barnen sedan ordna en utställning där sedan föräldrar kan involveras i form av bidrag med idèer, praktisk hjälp, plantor, fackkunskap och entusiasm. Pramling Samuelsson (2008) menar också att det är viktigt att barnen deltar i utformningen av den fysiska miljön. Genom att pedagoger och barn tillsammans arrangerar de
19
olika rummen i förskolan, möjliggör man som pedagog att stimulera barnen till olika aktiviteter för lärande.
Pedagogens roll kring utformningen av utomhusmiljön är också att se till att arbetslaget har särskilda ansvarsområden utomhus enligt Norèn-Björn (1993). Genom att ha olika
ansvarsområden, kan planeringen av utomhusmiljöns alla rum förtydligas för barnen vad som kan göras där.
20
4.5 Ramfaktorer
Förskolan har som sagt en massa ramar att förhålla sig till och som styr den pedagogiska verksamheten, varpå det är viktigt att pedagoger ges denna kunskap som en del i processen kring att utforma en utomhusmiljö. Jag kommer under denna rubrik, kortfattat redogöra för organisation, ekonomi, säkerhet och miljö som en del av dessa ramar, då de överlag, enligt mig uppfattats som hinder eller eller en möjlighet att utforma en pedagogisk miljö.
4.1 Organisation
I dag är flera aktörer på olika sätt involverade i det som händer på skolgårdarna och på förskolornas gårdar. Det finns därför ett stort behov av en gemensam målsättning för hur dessa miljöer ska utformas, utvecklas och förvaltas. Ansvaret för utemiljön kring skolor och förskolor har två huvudförvaltningar enligt Åkerblom Olsson (2003) . Den ena är
skolförvaltningen med utbildningsuppdrag och den andra är fastighetsförvaltningen som ansvarar för anläggning, skötsel och underhåll. Ofta är dialogen mellan de olika
förvaltningarna och mellan förvaltning och pedagoger begränsad, vilket kan bero på okunskap kring den andra enhetens förutsättningar och hur man önskar att bedriva den vardagliga verksamheten (Åkerblom Olsson 2003). En dialog mellan förvaltning och brukare skulle kunna ge metoder för hur man kan utveckla den pedagogiska verksamheten (Åkerblom Olsson 2003). Ekonomi Säkerhet Ramfaktorer avseende att utforma en förskolegård Miljö Organisation
21
4.2 Miljö
Förskolornas gårdar är av mycket skiftande kvalitet och i innerstaden är de ofta små med mycket hårdgjorda ytor. Fredrika Mårtensson (2004) menar i sin avhandling Landskapet i
leken att barns utomhuslek i hög grad handlar om sinnlig kontakt med omgivningen och
fysisk rörelse vilket kräver rejäla ytor och intressant innehåll. Fredrika Mårtensson menar här att förskolegårdar med liten yta att röra sig på, utgör ett hinder för barnet angående
rörelsefriheten. Resultatet av detta, enligt Fredrika Mårtensson, leder till att barnet blir mer passivt under sin utevistelse Björklid (2005).
4.3 Säkerhet
Plan- och byggnadslagen (PBL) ställer allmänna krav på att det ska skapas friyta för lek, och utevistelse samtidigt som det ställs krav på underhåll av lekplatser och fasta lekredskap för en begränsad olycksrisk Boverket (2011). Dessutom anges att tomter och allmänna platser ska utformas så att de är tillgängliga för och kan användas av personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Boverket Byggregler innehåller vidare tillämpningsregler till PBL och ordningslagen, OL, reglerar villkoren för förhållandena på offentlig plats. Standard för lekredskap finns att se i bilaga 1.
Vid utformningen av en förskolegård är det också viktigt att fokusera på säkerheten. Staffan Olsson som är författare och föreläsare redogör de slutsatser och förslag som en ny stor statlig utredning om barnsäkerhet i förskolan gjort. Staffan Olsson framför I artikeln
(Förskoleforum.se 01/2014) att säkerhet bygger på att barnets närmiljö fungerar. I den miljön ingår, faktorer som lokaler, lekytor utomhus och lekmaterial även personalen och deras handlingar eller brist på handlingar. Enligt statistik från sjukvården, framgår det att
blåmärken, frakturer och öppna sår är de vanligaste skadorna. Det visar också att fler olyckor sker utomhus än inomhus och att fler pojkar än flickor skadas. Dessutom är också fallolyckor den vanligaste orsaken till att barn skadas så allvarligt att de måste uppsöka akut sjukvård. Mellan åren 2001 och 2011, var de vanligaste skadeorsakerna fallolyckor, som bestod av 62 procent. Stöt/slag/kollision stod för 20 procent, klämning/skärning/stick stod för 8 procent och övriga skador stod för 10 procent (Förskoleforum.se 01/2014).
Under sina förskoleår, tillbringar barnen en stor del av tiden utomhus, både på gården och i närmiljön. För att miljön ska bli trygg, inbjudande och kreativ, måste pedagogerna även här
22
utforma miljön med en pedagogisk tanke. Att den fysiska miljön är tilltalande, räcker inte för att barnet ska bli tryggt, utan det krävs även närvarande pedagoger som engagerar sig i barnens relationer och som finns till hands om det krävs stöd menar Camilla Lindgren och Tuula Torro, som observerat barns utveckling mot trygghet i inomhus- och utomhusmiljön (Förskoleforum 10/2011).
I leken prövar barnet nya utmaningar och med stigande ålder då barnen lärt sig att behärska sin kropp på ett nytt sätt ökar också utmaningar till högre höjder och farter. Statistiken visar att fr.o.m fem års ålder sker mer än hälften av olycksfallen utomhus, där skadorna generellt sätt blir svårare, då det handlar om fall från högre höjder och i höga farter enligt Norèn-Björn (1993). Vidare framförs att säkerheten intimt hänger samman med spänning och stimulans. En torftig miljö är riskfylld på sitt sätt då den inbjuder till att barn söker sig till andra platser som är mer spännande med faror som barnen inte kan överblicka Norèn-Björn (1993). En samlad kunskap om vilka utomhusmiljöer barn har tillgång till inom förskola och skola saknas hos kommunerna, något som påpekas av Barnsäkerhetsdelegationen (SOU 2003:127).
Förskolornas gårdar är av mycket skiftande kvalitet och i innerstaden är de ofta små med mycket hårdgjorda ytor. Fredrika Mårtensson (menar i sin avhandling Landskapet i leken att barns utomhuslek i hög grad handlar om sinnlig kontakt med omgivningen och fysisk rörelse vilket kräver rejäla ytor och intressant innehåll Björklid (2005).
4.4 Ekonomi
Oftast sätter ekonomin hinder för saker som man vill göra eller skaffa sig men egentligen är det bara att hitta andra alternativa vägar för att nå sitt mål. I en artikel från (lärarnas nyheter 2009), framför forskaren Peter Grahn, att det går att förbättra miljön med små medel. Han menar att det med kreativitet går att göra mycket av lite och att det inte behöver kosta särskillt mycket pengar eller tid. Peter Grahn förespråkar att det är en vinst att tänka så varierat som möjligt och att det ska vara spännande för barnen. Genom att bygga upp olika naturtyper på gården som består av stora ytor av så vildvuxen natur som möjligt, gör att kommunens resurser inte behöver påverka förutsättningarna för att skapa en bra förskolegård enligt Peter Grahn.
23
5 Metod
Under denna rubrik finns en redogörelse för metodval, urval, genomförande, forskningsetiska överväganden.
5.1 Metodval
Stukát (2005) konstaterar att en kvalitativ metod passar bäst vid humanistiska undersökningar då sådana metoder hjälper oss att förstå de resultat som framkommer vid en fördjupad
undersökning om människors erfarenheter och kunskaper om specifika fenomen. Jag har i denna studie använt mig av semistrukturerade intervjuer som metod. För att få svar på de två frågeställningar som är centrala för denna studie har jag skapat intervjufrågor utifrån mina frågeställningar som har ställts till respondenterna.
5.2 Kvalitativ intervju
Stukàt (2005) hävdar att med intervjun som vetenskaplig metod skapar forskaren en djupare kunskap och förståelse om det som undersöks. Enligt honom är intervju en så kallad språklig händelse eftersom en social interaktion sker mellan intervjuaren och respondenten. Denna interaktion ger förhoppningsvis nya infallsvinklar på ämnet. Därför har jag valt att använda det kvalitativa angreppssättet för att få ett bra underlag för hur pedagogerna resonerar och planerar utifrån deras fördjupade kunskaper kring betydelsen av utomhusmiljön.
Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Bryman (2002) menar att semistrukturerad intervju är att forskaren har en lista med frågeställningar (en så kallad intervjuguide till intervjupersonen som har stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Enligt Bryman så behöver inte frågorna frågorna komma i samma ordning som
intervjuguiden. Stukàt (2005) anser att i en semistrukturerad intervju ges man möjlighet att ställa följdfrågor som till exempel ”hur menar du? Kan du förklara närmare?”. Här utnyttjas samspelet mellan frågeställaren och den tillfrågade för att få så komplett information som möjligt.
24
hon såg på barns utelek. Detta för att respondenten skulle känna sig lugn, samt skapa en god kontakt genom att lyssna på deras synpunkter. Kvale (2009) anser att de första minuterna av en intervju är viktiga för respondenten då denne vill få en uppfattning om intervjuaren. Jag bad också om tillåtelse inför intervjun om inspelning samt att jag berättade lite kort om syftet med arbetet. Kvale (2009) anser att det är bra att fråga respondenten om denne har
funderingar över något. Detta bör ske både före och efter intervjun, vilket jag också gjorde.
5.3 Urval
Jag har gått ut med en förfrågan om två pedagoger som driver ett projekt kring att utforma sin utomhusmiljö på förskolegården ville delta i min studie, varav dessa två pedagoger ställde sig mycket positiva till att medverka. Undersökningen handlar om en pågående planering och utformning av förskolegården. Namnen på de två pedagoger som förekommer i min studie är fiktiva och går således inte att härleda till deras person. Sara är 27 år och har arbetat som förskolelärare i 2½ år. Innan hon började arbeta på denna förskola, arbetade hon 8 månader på en uteförskola där hon delvis fick sin inspiration för arbetet med utemiljön. Saras
ansvarsområde på denna förskola är att driva jobbet med utemiljön och för att skaffa sig mer kunskap kring utemiljön har Sara läst en del litteratur kring detta ämne och även inhämtat en del fakta från dokumentärfilmer. Kerstin är 61 år och har arbetat som förskolelärare i 6 år och som skolledare i 30 år. Hon har dessutom arbetat som dagbarnvårdare och inom LSS, (Daglig verksamhet för ungdomar med funktionshinder). Kerstins ansvarsområde på förskolan är också att driva jobbet med utemiljön. Kerstins privata intresse är odling, varför valet blev självklart att ha utomhusmiljön som sitt ansvarsområde. Förutom sin breda
yrkeslivserfarenhet och sin stora passion för odling, har Kerstin också tagit del av litteratur samt dokumentärfilmer kring utemiljön på förskolegården. Jag har valt att ha med dessa pedagoger som undersökningsgrupp i min studie av den anledningen att de har ett stort intresse och en bred kunskap inom detta ämne, varpå min studie kan tilldelas mycket intressant fakta och nya infallsvinklar. Det enda kriteriet som jag ställt på urvalet av
respondenter är att de ska vara pedagoger som håller i just planeringen kring utformningen av förskolegården då de är mer insatta i just detta tema än vad övriga pedagoger är som har fokus på andra teman.
25
5.4 Genomförande
Då jag redan innan valt vilket ställe jag skulle göra min studie, tog jag mig dit och gick ut med en förfrågan både muntligt och skriftligt om några pedagoger var intresserade av att delta i min studie kring utemiljöns betydelse, varpå två stycken pedagoger genast ställde sig
positiva till att delta. Innan jag gick ut med min förfrågan, hade jag skrivit ihop ett
informationsbrev kring syftet med min studie samt forskningsetiska överväganden. Likaså hade jag satt ihop intervjufrågor så dessa hade jag med mig då jag gick ut med min förfrågan. Då de läst igenom information samt intervjufrågorna, önskade de att få behålla frågorna för att i lugn och ro sätta sig in i frågorna inför den kommande intervjun. Därefter bokade jag in tid för intervjuer med respondenterna som skulle utföras enskillt. Inför intervjun, har jag läst litteratur, tidningsartiklar, tittat på dokumentärer kring utomhusmiljön på förskolan. Dels för att jag vill ha lite förkunskap kring ämnet och för att få till en avslappnad dialog vid intervjun.
5.5 Intervjun
Jag gjorde en kvalitativ intervju med två stycken pedagoger. Intervjuerna gjordes enskilt där varje intervju tog ca 30 minuter. Trost (2010) menar att vid en kvalitativ intervju är det rimligt att tänka på tid och att en stor urvalsgrupp kan göra materialet ohanterligt, vilket gör att syftet med undersökningen kommer i andra hand och att en djupare granskning av varje respondents svar går förlorad, så därför hade jag detta i åtanke innan jag påbörjade mina intervjuer. Alltså, att jag höll mig till 2 stycken respondenter och att jag såg till så att intervjun höll sig inom rimlig lagom tid. Stukàt (2005) anser att det är en god idé att om en pilotstudie genomförs innan forskaren startar intervjuprocessen eftersom frågorna måste förstås av alla. Forskaren kan då justera formuleringarna för att bättre möta respondenterna och försäkra sig om att han/hon får svar på det som avses. Därför fick också pedagogerna intervjufrågorna i förväg så att de kunde sätta sig in i frågorna och att de i lugn och ro skulle kunna fundera kring dessa. Intervjuerna skedde som sagt enskillt och vid olika tidpunkter. Detta för att inte bli påverkade av varandra. Innan intervjun startade frågade jag respondenten om denna hade någon fråga innan jag började samt efter intervjun. Kvale & Brinkman (2009) anser att det är bra att fråga respondenten om denne har funderingar över något. Detta bör ske både före och efter
intervjun, vilket också skedde. Jag bad även om tillåtelse för inspelning och samtliga tackade ja att intervjun skulle spelas in. Vidare berättades det kort om syftet med mitt arbete.
Intervjuerna skedde i ett ostört rum där vi satt mitt emot varandra. Jag använde min mobil som inspelningsintrument som jag placerade emellan oss. Detta för att samtalet skulle höras
26
tydligt, vilket det också gjorde då jag efteråt lyssnade av och skrev ner. Jag såg även också till att vara där i god tid, så att vi kunde prata lite allmänt kring andra saker. Detta för att
respondenten skulle känna sig lugn samt skapa en god kontakt genom att lyssna på deras synpunkter. Kvale (2009) anser att de första minuterna av en intervju är viktiga för respondenten då denne vill få en uppfattning om intervjuaren. Varje intervju tog ca 30 minuter. Som tack för att de ville delta i min studie, gav jag dom ett paket fröer som
pedagogerna och barnen kan plantera tillsammans. Slutligen lyssnade jag av ljudfilerna och antecknade ned allt som spelats in.
5.6 Forskningsetiska överväganden
Jag har tagit del av forskningsetiska övertaganden innan jag påbörjar min studie. Det vill säga informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet
(vetenskapsrådet). Informationskravet är det första kravet som handlar om att
undersökningsdeltagarna ska informeras om studiens syfte och om deltagarens uppgift. Det är också viktigt att ge information om att det är frivilligt att delta och att de kan avbryta sin medverkan. I min studie har respondenterna fått all information. Delvis via muntlig
information och samt via skriftlig. Samtyckeskravet är det andra kravet som handlar om att deltagarna har rätt att bestämma om de vill samverka eller inte. Konfidentialitetskravet är det tredje kravet vilket innebär att forskaren har ansvar för deltagarnas anonymitet. Information om deltagarna ska antecknas, lagras och avrapporteras på så sätt att utomstående inte kan känna igen dem. Informationen som jag samlat in kommer enbart att användas för min studie och inte till något annat. För att garantera respondenternas anonymitet, har alla fått fiktiva namn. Jag har också nämnt för respondenterna om nyttjandekravet. Alltså att den information som jag samlar in, enbart kommer att användas för forskningsändamål.
27
6 Resultat och analys
Jag kommer här att presentera mitt empiriska material utifrån mina intervjuer under olika rubriker som varit relevant för min studie. Jag kommer vidare i analysen att föra fram sådant som forskning samt olika teorier säger utifrån mina intervjusvar. Först kommer fokus på förskolegården att presenteras med en rad olika aspekter kring den och sedan kommer
pedagogernas roll kring utformningen av förskolelgården att framföras utifrån väsentliga delar som är av betydelse för förskolegårdens utforming.
6.1 Beskrivning av förskolegården
Förskolan är belägen på en mindre ort där majoriteten består av barn med svensk härkomst. På förskolan arbetar tio stycken pedagoger och en kökspersonal. Två av dessa pedagoger tackade ja till att medverka i studien. Det finns tre avdelningar på förskolan. Barngrupperna är indelade efter ålder och barn byter avdelning med ökande ålder. Det finns två
förskolebyggnader som är separerade från varandra där båda förskolebyggnader har varsin gård. Förskolebyggnad 1 har två småbarnsavdelsningar i åldern 1-3 år där sammanlagt 26 barn går. 14 barn på den ena avdelningen och 12 barn på den andra. På varje avdelning arbetar tre pedagoger. Förskolebyggnad 2 har en avdelning med barn i åldersgruppen 3-5 år där sammanlagt 25 barn går. På denna avdelning arbetar fyra pedagoger. Förskolan är dessutom Reggio Emilia-inspirerad varför man i det huvudsakliga satsar på både inomhus och
utomhusmiljön. Förskolegården som ligger direkt utanför förskolebyggnad 1 är lagom stor med en del träd och buskar som barnen brukar leka bland. På förskolegården finns också en backe med en rutschkana på och precis bredvid backen står det en lekstuga som skulle behövas rustas upp. Gungor, gungbräda och sandlåda har barnen också tillgång till samt ett litet vindskydd dit barnen brukar krypa in för att ta skydd mot solen eller bara för att vara för sig själv. En liten utomhusbod står det också på gården som är fullpackad med lekmaterial. Intill husväggen finns ett trädgårdsland där barn och pedagoger hjälps åt att plantera
grönsaker. Bänkar, bord och en grill finns för mellanmålet eller fruktstunden och på en plätt finns ett litet trädäck där barnen brukar sitta eller ligga och läsa böcker på. Förskolegården som ligger i direkt anslutning till byggnad 2 är utomhusmiljön inte alls lika inbjudande.
28
Gården består mestadels av betong med endast en liten gräsplätt att springa på. I sandlådan finns det en liten klätterställning med fastmonterad rutschkana på.
.Utöver detta finns två stycken gungor att turas om samt lekmaterial i utomhusboden. Denna gård används knappt, utan mestadels så är det förskolegården som ligger intill byggnad 1 som används.
6.2 Förskolegården i ett förändringsarbete över tid och rum
Projektet startades upp för ca två år sedan enligt respondenterna men tankarna har funnits där redan innan uppstarten. Kerstin berättar för mig att innan de startade upp projektet om att utforma förskolegården, ställde de varandra frågan ”Vad har vi? Vad finns där idag på
gården? Och vad kan vi jobba vidare med?” Och då såg de att det redan fanns väldigt mycket
på gården. Vidare läste Kerstin och Sara en bok om hur de kunde få med alla zonerna på gården samt att de gjorde en ritning om hur de skulle få in alla dessa olika zoner på gården. När de väl gjort det, diskuterade de med föräldrar varpå en lista senare gjordes där innehållet bestod i vad de önskade tillföra gården. Listan innehöll olika sorters material samt vilka lekstationer de önskade ha. Därefter har listan betats av. De ville ha en långsiktig plan över vad de ville ha på sin gård och menar nu att de kommit igång och är en bra bit på vägen. Listan kommer så klart att fyllas på, ändras och förändras menar Sara men poängterar att det viktiga är att ha något att utgå ifrån. ”Skulle det inte bli som vi tänkt är inte det hela världen”, menar Sara. Hon framför vidare att barnen också måste få kunna påverka utformningen då det är deras gård. Fördelen med planeringen är att Kerstin och Sara arbetar på samma hemvist där de då kan prata kring utformningen lite när de vill. Innan familjedagen tar vid, kallas föräldrar in för att också diskutera kring utformingen på förskolegården berättar Sara. Från första början, alltså vid uppstarten av projektet, träffades Kerstin och Sara oftare och hade möten men efterhand som utformingen tog vid har det skett mer kontenuerligt i de ”Reggio-grupper” som hålls varannan fredag där de då tagit tillfället i akt att informera övrig personal kring utomhusmiljön. Enligt Sara har frågorna berört pedagogernas olika ansvarsområden samt hur de ska sprida ut sig på bästa sätt på gården. Sara menar att det är viktigt att alla är delaktiga kring detta och framför att det är inte bara är hon och Kerstin som styr det hela. Hade de gjort det, menar Sara att det lett till att vi inte hade fått med oss övrig personal i detta projekt.
Från början var inte barnen med kring utformningen eftersom Kerstin och Sara först ville utgå från sina egna tankar kring vad de ville göra med sin fantastiska gård på bästa möjliga sätt.
29
”Vi kan inte bara gå ut och tänka: Nu leker barnen”, Det funkar inte menar Sara. Gården har
sedan utformats efter barnens intressen allt eftersom. Kerstin framför vikten av att involvera barnen i projektet och berättar att en pedagog, samlat de stora barnen och frågat dem så här
”Vad skulle ni vilja ha i skogen?” Kerstin menar att det är barnens idéer som ska framföras
och berättar vidare vad barnen hade svarat: ”Vi skulle kunna ha en koja”. Barnen fick sedan rita hur kojan skulle se ut. Föräldrarna involverades också kring utformningen av
förskolegården berättar Kerstin. Vid en familjedag på vårkanten hade föräldrar frivilligt fått välja vilken ansvarsgrupp de önskat vara med i utifrån vad de var intresserade och bra på. Grupperna bestod av åtta stycken med en pedagog i respektive grupp.
6.3 Att skapa zoner på gården
Kerstin berättar för mig om vikten av att tänka att gården ska ha olika zoner för barnen. Det ska finnas lugna zoner och utmanande zoner och zoner som stimulerar barnens olika sinnen. Det ska så att säga inte vara en gård med en massa grejer menar Kerstin. Viktigt är också att här är fria ytor och en miljö med naturinslag tillägger Kerstin. Sara menar att det är viktigt att använda utomhusmiljön som man använder innemiljön och att just skapa de här rummen och utnyttja allt de har. Sara anser också att det är viktigt att skapa spänning och att spinna vidare på barnens intressen. Vissa saker har dock inte kommit på plats än berättar Sara men det kommer allt eftersom vi håller på med utformningen eller så blir det något annat menar Sara. De har exempelvis pratat om att skaffa en motorikbana utifrån barnens intresse av att gå balansgång men det har inte blivit av än men att det nog kommer så smångingom berättar Sara. Sara känner att hon hela tiden försöker spinna vidare på att utforma utomhusmiljön efter barnens intresse och behov så att de ska kunna nå vidare till nästa utvecklingszon. Sara menar att det då är viktigt att det tillkommer något nytt i miljön som pushar barnen vidare i deras utveckling. När de planerade utemiljön så läste Sara och Kerstin en bok som handlade om att man skulle ha olika zoner på en utegård för att tillgodose barnens olika behov. Det ska finnas platser för lugn och platser för rörliga lekar. En plats för att stimulera alla sinnen med doft. Alltså att barnen kan känna att det kan dofta olika och smaka olika. Att man kan känna på olika växter och att det finns olika stationer som barnen kan leka vid, framför hon. Sara menar att de försöker få in sådana här zoner på sin gård. Vart efter ser man vart barnen hamnar berättar Sara. Skogen är ju jätte poppis för att komma undan och för att få vara ifred eller bara få sitta med sin kompis och ha det mysigt. Och zoner för de vilda lekarna som att cykla i backen så den fyller många funktioner framför Sara. Vidare menar Sara att det är viktigt att
30
tänka på att sätta till något där barnen befinner sig mycket, som exempelvis kojan som placerades i skogen. ”Man spinner ju vidare på just de områdena som de tycker om att vara
på”. Sara berättar vidare att de har ett trädäck under ett av träden som föräldrarna byggde på
en familjedag. Innan var det bara en tom yta men nu när trädäcket kom dit fick den platsen många funktioner att uppfylla. Vid denna plats brukar barnen sitta och läsa och vissa barn använder trädäcket som ett bord för att duka upp på. Sara berättar att varje ansvarsgrupp som sagt planerar för vad de ska göra med barnen vid sina olika områden på gården samt vilket material de ska ha till sitt område.
Slutligen framhäver Sara att det är viktigt att det finns zoner på gården och att det finns en möjlighet för alla barn att vara på gården. Gården ska som sagt också enligt Sara erbjuda en möjlighet att bre ut sig och att det finns intressanta saker för barnen att göra som exempelvis kojan, pvc-rören och sandlådelek.” Helt enkelt att det finns många olika stationer att välja på
för att skapa en helhet och få en varierad gård”.
6.4 Pedagogernas roll kring utformningen av förskolegården
6.4.1 Intresse och kunskap
Kerstin berättar att hon är intresserad av natur och uteverksamhet och då odling, så det arbetar de mycket med och odlingen är då Kerstins ansvarsområde som hon då jobbar tillsammans med alla barn. Stora som små. Kerstin berättar vidare att det är hon som ska se till så att det finns jord, krukor och fröer samt andra grejor till odlingen. Kerstin är den som drar igång aktiviteterna men poängterar att övrig personal sedan också kan komma och hjälpa till om de vill. Kerstin berättar att hon och barnen exempelvis brukar plantera vaxbönor, sallad, persilja, örter och kryddor som sedan kökspersonalen kan gå ut och hämta för att sedan ha till
salladsbordet vid middagen eller så hämtar barnen dem och själv går in och lämnar detta till kökspersonalen. Kerstin berättar att detta var första gången detta året som de använt sig av odling på detta viset. Kerstin berättar att arbetslaget delat upp sig inom olika ansvarsområden ute. De har valt varsitt ansvarsområde utifrån vad de är intresserade av och bra på. Kerstins ansvarsområde är odlingen där hon arbetar med alla barnen. En annan pedagog har gräsmattan som sitt ansvarsområde där det arbetats kring fallskärmen som lekmetod. En annan pedagog har haft natur inne i skogen där barnen hittar saker och ting. Vidare berättar Kerstin att kökspersonalens ansvarsområde är terassen och att den skapande delen här ska få sin plats.
31
Sara fick sitt intresse och kunskap för utomhusmiljön då hon arbetade på en uteförskola. Där fick hon lära sig att se möjligheter som hon annars kanske inte hade fått om hon enbart arbetat på en traditionell förskola. När Sara väl börjat arbeta på denna förskola möttes hon av Kerstin som också delade detta intresse avseende utomhusmiljön. Kerstin och Sara började planera kring förskolegårdens utemiljö där de tog hjälp av relevant litteratur samt tidningsartiklar rörande utomhusmiljön. De tittade även på dokumentärfilmer kring hur man kan jobba med utemiljön. Sara tycker att utomhusmiljön har fått för lite fokus och menar att det fortfarande hänger i att utomhusmiljön bara är något som handlar om att man ska gå ut. Sara poängterar att utemiljön också innehåller lek och lärmiljöer precis som inomhus och menar att det därför är viktigt att pedagoger ser det för om de inte gör det, hur ska då barnen kunna se det?, menar Sara.
6.4.2 Inspirera och inspireras
Då Kerstin och Sara luftat sina tankar tillsammans och hämtat vidare inspiration från relevant litteratur, tidningsartiklar, dokumentärfilmer och övriga källor som varit av betydelse, ville de visa upp detta. Vidare gjorde Kerstin och Sara en presentation som sedan visades upp för övriga kollegor på förskolan samt att de varit och presenterat sina tankar kring sitt projekt för all förskolepersonal i kommunen. Presentationens innehåll bestod enligt Kerstin av deras tankar kring utemiljön. Alltså hur de startade upp projektet, hur de involverar barn och föräldrar och hur de bygger vidare på projektet. ”Sen
är det alltid bra om det finns någon som drar i det och tänker på det lite extra för det krävs ju att någon börjar”, menar Sara. Viktigt är också att alla är med vid utformningen för är det
bara två som är intresserade och åtta som inte är det, blir det heller inte så mycket gjort, menar Sara. De har delvis fått med sig de andra i arbetslaget berättar Sara, men poängterar att alla inte kan vara lika inspirerande av samma sak. Det viktiga är trots allt att det finns någon som driver och drar i det och att alla är med på tåget för annars blir det inget av det menar Sara. Hon poängterar att övrig personal inte är ointresserade, utan att det mer kanske handlar om att de inte hunnit lika långt i sitt tänk som kerstin och sara gjort,då det är dom som startat upp detta projekt från början. Sara tror att alla skulle behöva tid att fokusera på det intensivt ett tag innan tänket har förankrats och det går inte över en dag menar Sara.
Sara berättar att de även haft förskolor som kommit på studiebesök för att titta på deras
förskola och berättar med glädje hur otroligt roligt det är att få visa upp sig på detta sätt för att inspirera andra.
32
7.4 Processen
7.4.1 Uppstarten
Den största skillnden mellan uppstarten och hur det är idag kring utformningen av
förskolegården är att det enligt Sara var hon och kerstin som planerade detta projekt själva från början innan barnen och föräldrarna blev delaktiga i projektet. Skillnaden från uppstarten och idag har också enligt Sara varit att hon och Kerstin vid uppstarten kring projektet gick på stenhårt med att de skulle ha de olika ställena på gården som exempelvis för vilda lekar och lugna hörn. Alltså olika lekbaser som de nu har som grund. Ju mer de läst om Reggio, haft sina Reggio-träffar och arbetat med miljöerna, har de nu kommit fram till att de vill ha olika lek och lärmiljöer i zonerna. Sara berättar att det även gjordes en grupp där föräldrarna fick vara med och planera inför de här familjedagarna samt att de frågade barnen vad de önskade ha på förskolegården, ”Så det är det som har varit den största utvecklingen”,berättar Sara. Från allra första början satte Sara och Kerstin upp en struktur som nu de andra får fylla på. Pedagoger, barn och föräldrar. Sara menar att de inte gjort något i smyg men att det har varit Sara och Kerstin som dragit igång projektet. Saras förhoppning är att få in de andra i detta här och att de också kan komma med tips och idèer.
7.4.2 Sedan förra intervjun
Sara berättar att de varit på studiebesök i Kalmar på en Reggio-Emilia-inspirerad förskola där utemiljön var helt fantastisk, enligt Sara. Sara berättar att förskolan var uppbyggd på ett helt annat sätt genom att de hade massor av olika stationer. Det som inspiererade personalen och det som personalen tog med sig av besöket enligt Sara, var att de hade massor av olika stationer på gården och det är dom också ute efter att ha kring de zoner de har på sin gård. Dessutom fanns där en utepedagog som alltid var tillgänglig för att arbeta med en grupp barn, berättar Sara. De hade även förråd vid de olika stationerna, berättar Sara. Vid en station hade de exempelvis bygg med olika material som exempelvis stenar, stubbar m.m. Barnen kunde även själva gå in i förrådet och ta det de ville använda sig av, förklarar Sara. ”Överallt fanns
det förråd till de olika områdena”, så det blev de inspirerade av berättar Sara. ”just att man stationerar ut det så blir det tydligare för barnen”, menar Sara. De hade även olika lärmiljöer
där barnen kunde utföra olika aktiviteter som exempelvis en affär, berättar Sara. Vidare förklarar Sara att utomhusmiljön var väldigt uppdelad och strukturerad men att det Samtidigt
33
fanns plats för att släppa loss. Materialet bestod av både skräp och naturmaterial så det fanns verkligen att välja på, berättar Sara. Själva gården bestod av en stor gård med små gårdar i, begränsat med staket från den stora, förklarar Sara. På de små gårdarna vistades de minsta barnen där de kunde få vara ifred. De små gårdarna låg i direkt anslutning till de minsta barnens hemvist, varpå det fanns en grind mellan den lilla gården till den stora som personalen kunde öppna upp i fall de små barnen ville gå in på den stora gården, förklarar Sara vidare. Den lilla gården hade också olika stationer fast med material anpassat för de minsta barnen. Denna idè inspirerade dem mycket och även bygg och konstruktionsmaterialet. Något annat som även inspirerade Kerstin och Sara, var det visuella. De fångades av det kompostgaller som förskolan hängt upp ovanför entrèn med ljus slingor i. ”Det var en härlig
belysning när man kom dit”, berättar Sara. Något som de också fångades av, var att de hade
flera ställen av förvaring istället för bara ett eller två ställen som finns på Kerstins och Saras förskola.
Den förändring som skett sedan förra intervjun är att det bytts ut material efter barnen och deras intressen och vad de gjort på gården, berättar Sara. Vidare förklarar Sara att själva gården inte förändrats utseendemässigt. ”Strukturen är den samma och zonerna är på samma
ställen och fyller samma funktion”.
7.6 Hinder och möjligheter kring utformningen av förskolegården
Sara menar att de hinder och möjligheter de har att förhålla sig till beror på vems gården är. ”Kommunen hyr denna förskola av en privatperson och då är det klart upp till dom om vi får
göra förändringar eller inte”. Förutom detta så berättar Sara att de har olika
EU-rekommendationer att förhålla sig till. Samtidigt uttrycker Sara att de haft det väldigt lätt med tanke på hyresvärden, då han varit väldigt tillåtande kring vad de velat göra på gården. De har även fått ett leksakshus från skolan då de ändrade om på sin skolgård och föräldrar har
bidragit med en hel del material. De har själva också bidragit med pengar från sin verksamhetsbudget till de här verksamhetsdagarna där det skapats och byggts saker till gården. Sara berättar att det också finns massor av saker ute som kan användas. Vid ett tillfälle, högg de ner ett träd som sedan blev en samlingsplats i skogen. ”Det kostade inte så
mycket,” berättar Sara som vidare menar att de gjort mycket på sin gård, utan någon vidare
budget. ”Det har varit allt i från ideellt arbete och från att ta vad man har”, berättar Sara som vidare menar att man får hålla sig framme. Hör man att någon renoverar så kan man alltid fråga om de har något över, berättar Sara vidare. Via ett forum som förskolan har, gör de
34
utskick till föräldrarna, där de har möjlighet att fråga efter saker som föräldrarna kan tänkas skänka bort. ”Man får dra i alla trådar och hålla alla tentakler ute”, menar Sara.
Sara berättar att de har en del ramar att förhålla sig till vad gäller utformningen av gården. Dels är det deras förskolechef och alla de regler och lagar som finns och dels är det hyresvärden, framför Sara. Vidare uttrycker Sara att de också har mycket att säga till om förutom då det handlar om dyra lekmaterial som gungställningar och så. Det tillåter inte budgeten menar Sara och förklarar vidare att det är kommunen som bestämmer kring det. Om det inte skulle finnas några verksamhetspengar kvar och de skulle vilja köpa något, så får de söka pengar från annat håll menar Sara. Antingen får de hjälp eller inte beroende på om det finns pengar eller vad kommunen anser sig prioritera. Alltså vilka förskolor som är i mest behov av ekonomiskt stöd.
Kojan i skogen, fixades exempelvis genom att Sara bidrog med pallar hemifrån. En förälder skänkte en presenning och lekablocken köpte de in för endast en hundralapp. Sara menar att det beror på vad det är och vad vi kan fixa själva som styr mycket. Sara påtalar att de fått mycket gratis från början då de inte startat upp förskolan från grunden. Här fanns
gungställningar till exempel, berättar Sara. Vidare poängterar Sara att det är viktigt att ha med i beräkningen att man får kompromissa och att det ibland kan ta sin tid innan saker och ting blir färdigt. ”I bland går det jättelätt och ibland går det segt men det viktiga är att inte ge
sig”, menar Sara.
Kerstin uttrycker att: ”Gården är ju fantastisk med vår lilla skog och kullen”, så bara det är en stor möjlighet för dem redan. Vidare menar Kerstin att detta är ett långtidsprojek som kommer att sträcka sig över många år framåt. Enligt Kerstin är också förskolechefen
involverad kring utformningen av utomhusmiljön, vilket bara det är en möjlighet i sig. Kerstin berättar vidare att det är förskolechefen först som måste godkänna projektets olika delar innan pedagogerna utformar något, varpå det var förskolechefen som först blev informerad
angående dessa områden som det skulle jobbas med på familjedagen. Dessförinnan! Alltså vid uppstarten, tog förskolechefen med sig planeringen av projektets alla områden till
fastighetsägaren för att också få ett godkännande av honom. Fastighetsägarens svar på detta var enligt Kerstin: ”Bara gör ni detta! Man måste ju förankra det!”. Kerstin berättar att fastighetsägaren är mycket intresserad av det som förskolan håller på med. Alltså ute och odling. Kerstin känner sig nöjd och uttrycker sig så här: ” Jag känner att vi är på G”.
35
Kerstin berättar vidare att de har mycket möjligheter att påverka detta projekt själva genom att de valt att arbeta Reggio-Emilia-inspirerat, vilket innebär att: (förskolan är inspirerad av de filosofiska tankar som de kommunala förskolorna i Italien arbetar utifrån). Utifrån den budget de har, fick de prioritera vad pengarna skulle läggas på och då valde de att satsa på utemiljön ur ett Reggio- Emilia- perspektiv som innebär att mycket av materialet är metamorfosmaterial (skräp och spill material som exempelvis, knappar, kapsyler, tygbitar m.m.) som inte kostar så mycket som annars färdigleksaker hade gjort, vidhåller Kerstin. Kerstin berättar även att de fått den möjligheten att få ideell hjälp från föräldrar vid familjedagar där de tog med sig sina egna verktyg då de skulle skapa något på gården. Föräldrar har också sponsrat med
spillmaterial som exempelvis tyger och en förälder skänkte en lagerhylla.
En ytterligare ramfaktor förskolan har att förhålla sig till är också säkerheten där Sara framhåller vikten av att pedagogerna är där barnen är, då de kan fastna i ett träd och ramla ner. Sara menar då att arbetslaget hela tiden måste cirkulera runt på gården så att det
förhoppningsvis inte händer något allvarligt. Genom detta förhållningsätt, kan då pedagoger stoppa och förebygga en eventuell olycka, enligt Sara. Barnen ville exempelvis ha en koja högt uppe i ett träd med en stege upp men det fick inte barnen, berättar Sara. Vidare fördes en diskussion med barnen varför det inte fick ha en koja så högt upp, varpå de sedan bad barnen att tänka ut ett annat sätt var kojan skulle placeras. Sara påtalar att barnen brukar förstå de olika aspekterna då man ger barnen en förklaring till varför. Detsamma gäller vid inköp av nytt material. Där förhåller de sig också till de regler som finns där.
7.8 Framtidsplaner
Vi arbetar som sagt vidare med vår uteverksamhetsgrupp där vi nu delat upp gården i olika zoner som fyller olika behov, berättar Sara. Barnen har också varit involverade genom att de önskat sig en koja i skogen och det fixade dom. Vi fyller på hela tiden samtidigt som vi har tänkt kring de här zonerna. Nämligen att det ska finnas de här springzonerna och skogen som är orörd. Sedan skiftar det klart och används på olika sätt beroende på årstid och på vilka barn som är där, berättar Sara vidare. Personalen är också en avgörande faktor med tanke på hur vi initierar de olika zonerna. Vi kan exempelvis ta ut något nytt material och ställa på ett ställe så att barnen kommer igång med en helt ny lek, så därför känns det som att vi aldrig blir färdiga.
