Lek och lärande i förskolan

Lärande och samhälle Barn unga samhälle Vt./2013

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Lek och lärande i förskolan

En studie om pedagogers tankar kring integrering av lek

och lärande i förskolan

Play and learning in preschool

A study of teachers' views on play –learning integration in preschool

Sabina Krasnici

Suada Tobudic

Lärarexamen 210hp Examinator: Jesper Fundberg Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Eva Nyberg 2013- 10- 31

2

Förord

Vi som har skrivit examensarbetet har lärt känna varandra under utbildningen. Under de åren som vi studerat har vi skrivit många arbeten tillsammans därför var det inte svårt att välja ämne för vår uppsats. I och med detta arbete har vi fått större och djupare kunskap kring lek och lärande och utvecklat bättre förståelse när det gäller pedagogernas roll i leken. När vi startade vårt projekt läste vi lite om forskningen i ämnet för att ha underlag för studien. Under två veckor på sommaren insamlade vi empirin och fortsatte med arbetet på hösten. Vid alla intervjutillfällena har vi vald att vara närvarande båda två. Detta för att underlätta tolkning och analys av materialet. Hela arbetet har vi valt att skriva tillsammans och vi har båda två lagt lika mycket tid när det gäller att bearbeta litteraturen, att reflektera och att skriva. Under de veckorna som vi har skrivit arbetet har vi hållit kontakt med varandra och reflekterat tillsammans det som vi tyckt varit relevant för vårt arbete.

Vi vill tacka de pedagoger som varit villiga att delta i vår studie och som ville dela med oss sina erfarenheter och tankar kring lek och lärande. Våra handledare tackar vi på respektive praktikplatser som hjälpt oss under utbildningen. Ett stort tack till vår handledare Eva Nyberg som hjälpt oss och gett oss tips och respons efter varje inlämnat text. Hon har visat stort engagemang och hjälpt oss när vi hade svårt att formulera texten och lagt ner mycket tid för att texten ska vara så bra så möjligt.

3

Sammanfattning

Syftet med studien är att bidra till att utveckla större förståelse kring lekens betydelse och på vilket sätt pedagogerna tror att leken bidrar till barns lärande och utveckling samt hur

pedagogerna hjälper barn som har svårigheter i leken. Vi använde kvalitativ metod för att få fram resultat. Vi intervjuade sju stycken pedagoger en och en från två utvalda förskolor. Alla intervjuer har transkriberats och analyserats för att kunna få fram resultat.

Resultat visar att lek och lärande hänger ihop samt att lek är betydelsefullt för barns livslånga lärande och utveckling. Utifrån intervjuerna framkommer att leken har stor betydelse för barns sociala utveckling där barn kan känna gemenskap utveckla kunskaper och vara kreativa. Resultatet visar också att pedagogernas förhållningsätt, barnsyn och kunskapssyn avspeglas i verksamheten och har betydelse för hur de ser på lekens möjligheter i förskolan. Genom att vara i leken på barns villkor kan pedagogen smidigt integrera lärande i leken samt hjälpa barnen som har svårt i leken.

4

Innehåll

1. Inledning ... 6

1.1 Syfte och frågeställningar ... Error! Bookmark not defined. 2. Teoretisk förankring ... 9

2.1 Lek genom historien ... 9

2.2 Sociokulturellt perspektiv ... 10

2.3 Utvecklingspsykologiska perspektiv ... 11

2.4 Lekens begrepp ... 12

2.5 Lek och lärande- hur hänger det ihop? ... 13

2.6 Vuxnas ansvar ... 14

2.7 Miljöns och materialets betydelse för barns lek och lärande ... 15

3. Metod ... 16 3.1 Kvalitativ metod ... 16 3.2 Kvalitativ intervju ... 17 3.3 Urvalsgrupp ... 17 3.4 Genomförande ... 18 3.5 Etiska överväganden ... 20 4. Resultat ... 21

4.1 Lek och lärande – hur går det att integrera? ... 21

4.2 Vad kan barn lära sig genom att leka? ... 23

4.3 Pedagogernas roll i leken ... 24

4.4 Miljö och material spelar en viktig roll ... 26

4.5 Att hjälpa barn knäcka koden ... 27

5. Sammanfattande analys ... 28

5.1 Lek och lärande – hur går det att integrera? ... 29

5.2 Vad kan barn lära sig genom leken? ... 31

5

5.4 Miljö och material spelar en viktig roll ... 34

5.5 Att hjälpa barn knäcka koden ... 35

5.6 Sammanfattning ... 36

6. Diskussion ... 38

Litteraturlista ... 39 Bilaga ... Error! Bookmark not defined.

6

1. Inledning

Detta arbete handlar om barns lek och utveckling genom lek. Genom lek lär sig barnen och erövrar och utvecklar kunskaper om världen. I läroplanen för förskolan Lpfö98 (reviderad 2010) står det att pedagoger ska utgå från barns egna erfarenheter, intressen och motivation i arbetet. Vidare talar läroplanen om att barns lust och lek är grunden för deras lärande och utveckling. Detta tolkar vi som att pedagogernas arbetssätt bör vara lekfullt, lustfyllt och utmanande för barn. Vi menar således att leken är viktig för barns utveckling och att pedagoger har en viktig roll för att lek ska fungera i en barngrupp.

I det postmoderna samhället förändrades synen på barn till att barn kom att ses som kompetenta och aktiva i sitt lärande från att tidigare ha betraktas som passiva och ”tomma blad” som skulle fyllas med kunskap. Öhman menar att ett barn inte är en passiv mottagande individ utan aktivt i sitt förhållande till omgivningen. Barn vill ha kontakt, söker efter

relationer och samspel och vill leka (Öhman, 2007:89). Lillemyr hävdar att barn genom att leka tillägnar sig kompetens inom en rad områden såsom social kompetens, intellekt, och kommunikativ kompetens. Genom att leka utvecklar barn ett starkt engagemang. Han menar också att leken är en arena för barns utforskande, där de tillsammans med kamrater kan utrycka sig, använda fantasin och komma fram till lösningar som de ännu inte helt kan förstå (Lllemyr, 2013:64).

Genom vårt uppsatsprojekt vill vi belysa vikten av leken i förskolan och undersöka hur pedagogerna tänker kring förhållandet mellan lek och lärande. Under vår VFT-period har vi sett många barn som har svårt att komma in i leken med andra barn eller lätt kommer i konflikter med andra barn. Det väckte vår nyfikenhet och intresse att utforska lite djupare hur pedagoger hjälper dessa barn. Vi ser lek som barns möjlighet att utveckla sig och uttrycka sig men också som möjlighet att leva sitt liv under de första åren. Vi tror att utan lek är det svårt att formas till självständiga individer senare i livet. Oavsett vilken kultur, vilket land, vilken social-ekonomisk bakgrund man har leker alla barn.

Under utbildningen har vi utvecklat förståelse kring leken och vad leken betyder för barns lärande och utveckling. Vi finner det intressant och spännande att undersöka pedagogernas syn på leken och på vilket sätt pedagoger utmanar barn i deras lekar för att ett lärande ska ske, samt hur pedagoger hjälper barn om de har svårigheter att leka med andra barn. Vi ser

7

utanförskap och ensamhet. Genom att vara aktiva och närvarande i leken tror vi pedagoger kan hjälpa barn att ha en meningsfull, lärorik och lekfull tid på förskolan. I Lpfö98 (reviderad 2010) står att ett medvetet bruk av leken främjar barns lärande och det ska prägla

verksamheten i förskolan. Vidare talar läroplanen om att i lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Dessutom får barn möjlighet att genom den skapande och gestaltande leken bearbeta och utrycka upplevelser, känslor och erfarenheter. Detta tolkar vi som att en medveten och aktiv pedagog kan utnyttja lekens möjligheter till syfte för barns allsidiga lärande och utveckling.

8

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med vår studie är att undersöka vilken syn på lek pedagoger har på två utvalda förskolor, samt på vilket sätt pedagogerna tror att leken bidrar till barnens lärande och utveckling. Vi vill också undersöka på vilket sätt pedagogerna hjälper barn som har svårigheter i leken. Vi kommer att besvara syftet genom följande frågeställningar:

 Hur kan lärande integreras i leken och vilka lärandeobjekt kommer till uttryck i leken, enligt pedagogerna?

 På vilka sätt utmanar och utvidgar pedagogerna barns lek?

9

2. Teoretisk förankring

Under följande rubriker presenterar vi relevant forskning kring lek och lärande samt litteratur som vi använt för vårt projekt.

Det finns många teorier kring barns lärande och utveckling. Vi har valt att använda oss av sociokulturell teori och utvecklingspsykologisk teori. Vi har också valt att presentera lek genom historien och tydliggöra begreppen lek, det kompetenta barnet samt vuxnas ansvar för barns lärande och utveckling. Även miljöns och materials betydelse för lek och lärande diskuteras.

2.1 Lek genom historien

Enligt forskning har leken haft stor betydelse i alla kulturer och i alla tider. Jensen och Harvard (2010:29) menar att leken har stor betydelse för barns utveckling och mänskligheten har vetat detta långt tillbaka i historien. För att få en bra förståelse kring begreppet lek anser vi att det är viktigt att utifrån ett historiskt perspektiv betrakta leken, barn och barndomen. Jensen och Harvard (2010:30) menar att Platon (424-348 f. Kr) förespråkade en utbildning för barn som skulle innehålla läsning och skrivning, matematik och musik. Vidare ansåg Platon att leken skulle vara grunden till all utbildning, och han menade att människans

inlärningsförmåga ökar när hon möter positiva och lekfulla förhållanden till skillnad från situationer som är präglade av tvång och olust. Efter Platon finns andra uttalanden och tankar kring lärande. Ett exempel är Marcus Fabius Quintilianus ( 35-95e. Kr.) som i sitt verk ”Institotio Oratoria” menade att barn måste behandlas som barn och att undervisning för barn bör ske i lekens form. Genom detta kan vi inse att lek haft stor betydelse för barns lärande och utveckling under långt tid, åtminstone i teorin.

I ett historiskt perspektiv är det också viktigt att nämna forskning och uppfattning kring leken på 1700-talet och 1800-talet. Jensen och Harvard (2010:34) hänvisar till Fröbel, en tysk pedagog som menade att leken har stor betydelse för att bygga kunskap. Fröbel introducerade även lekgåvor för att kunna hantera pedagogiskt arbete. Det var ett undervisningsmaterial som bestod av geometriskt formade klossar som klot, cylinder etc. samt broderi, flätning och sömnadsarbete. Barn kunde använda materialet under den fria leken. Vuxens roll var att stötta och stimulera barnens lek utan att styra och dominera. Under 1800-talet, i samband med den industriella utvecklingen, blev leken en självständig sysselsättning enbart för barn.

10

Under 1900-talet kom nya tankar kring leken och lekens betydelse. Två forskare som spelat en avgörande roll inom pedagogiken är Schweizaren Jean Piaget (1896-1980) och Lev Vygotskij (1896-1934) från Ryssland.

Piaget påpekade att leken börjar redan i spädbarnsåldern när barnet härmar vuxna omedvetet. Efterhand övergår lek i symbollek där allt som har betydelse för barnet bearbetas i leken. Enligt Piaget övergår symbolleken så småningom till regelleken som är mer anpassad till verkligheten (Jensen & Harvard, 2010:38).

Vygotskij lyfter upp leken som ett verktyg som barn använder för att synliggöra och bearbeta tankar som de har sett och upplevt. Enligt Vygotskij utvecklar barn sin fantasi genom leken. Vidare menar han att barnet har lättare att hantera och förstå omvärlden genom att leka (Jensen & Harvard, 2010:39). Nedan beskrivs Vygotskijs teori mer utförligt, eftersom denna lägger mer tonvikt vid samspelsprocesser än Piagets individcentrerade perspektiv.

2.2 Sociokulturellt perspektiv

Enligt Vygotskij är människan både en kulturvarelse och en biologisk varelse. Lillemyr (2002:147) hänvisar till Vygotskij och menar att viktiga kännetecken hos leken är glädje och regler. Vidare menar han att i leken skapar barn en fantasifull situation där barnet ”tar kontroll” över leken. En viktig utgångspunkt i sociokulturellt perspektiv är att människan lär sig och utvecklar sig genom deltagande med andra människor. Öhman (2011:51) hävdar att Vygotskij såg leken som en social process. Vygotskij menade att barns utveckling påverkas av det sociala sammanhanget, den historiska utvecklingen och omgivningen. Vidare betonade Vygotskij att alla högre mentala funktioner såsom språkutveckling och tänkande har

utgångspunkt i mellanmänskligt samspel. Enligt honom förutsätter leken avancerade

tankegångar och förekommer därför inte förrän i treårsåldern. Utifrån Vygotskijs tänkande har pedagoger en viktig roll för barns lärande och utveckling. Vygotskij talar om två

utvecklingsnivåer. Den första är barns aktuella nivå, den nivå som visar att barn kan göra saker självständigt på. Den andra nivån är barn i stånd att lösa uppgifter med vuxnas hjälp, och den kallas för ”den proximala utvecklingszonen. Pedagoger kan utmana och främja lek genom att vara närvarande i barns lekar, och på så sätt utnyttja den proximala

utvecklingszonen (Folkman & Svedin, 2003:103). Vygotskij såg barnets härmning som ett återskapande och inte en kopiering.

11

2.3 Utvecklingspsykologiska perspektiv

Från senare tid finns teorier som bekräftar barns kompetenser, att barn är aktiva i sitt lärande. Enligt Sommer (2008:42) betraktades barnet under lång period som ”tabula rasa” - det oskrivna bladet. Med detta menas att barnet är ingenting annat än en mottagare som passivt låter miljöns penna skriva in personligheten på livets blad. Under senare tid har synen på barnet således ändrats radikalt. Sommer (2008:44) menar att barn kommer till världen med medfödda förmågor, ”grundkompetenser”. Han menar att vidare utveckling av kompetenser, det vill säga den motoriska, emotionella, sociala och kognitiva, äger rum i barndomen. Öhman (2011:60) menar att Daniel Stern beskriver två kvalitativt viktiga drag i samspel mellan barnet och omsorgsgivaren som han kallar intoning och intersubjektivitet, vilket har stor betydelse för att leken kan utvidgas och utvecklas. Med ”intoning” menar Stern hur en vuxen svarar på och speglar barnets uttryck. Här handlar det om en kommunikation där omsorgsgivaren visar empati och känner in barnets upplevelse och bekräftar den. Om barnet känner sig sett och bekräftat kan det gå in i lek och samspel med den vuxne. Intersubjektivitet innebär ömsesidig förståelse. I Sterns teori betyder det att vuxna och barn fokuserar sin

uppmärksamhet mot samma objekt. Med upprepade lekar och samspel med vuxna får barnet förståelse för att det går att dela upplevelse och känslor med en annan människa.

Underintoning innebär att den vuxne inte svarar på barns uttryck vilket kan påverka samspelet negativt (Öhman, 2011:61).

Även Johansson och Pramling Samuelsson pekar på att barn måste vara aktiva i sitt sökande av kunskap tillsammans med andra barn och vuxna. Barn och vuxna tillsammans spelar en viktig roll som medforskare, utmanare och ledsagare. De menar att barn lär sig bäst av vuxna och andra barn i omgivningen genom att samspela med dem, titta och lyssna (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003:115).

Hur barn skapar mening och sammanhang redan från födelsen och aktivt söker kontakt och samspel är någonting som Stern tar upp. Han menar att idag betraktas barn som kompetenta och aktivt kunskapssökande. Vuxna har till uppgift att utgå från det enskilda barnets

kunskapssökande och meningssökande. Pedagoger bör vara följeslagare och vägledare och utveckla och stimulera barns kompetenser. Hylander och Brodin menar också att om barn ska kunna klara sig i livet bör de utvecklas från kompetenta barn till kompetenta vuxna (Hylander & Brodin, 1998:19).

12

2.4 Lekens begrepp

Vi går nu in på mer samlade konkreta begrepp som förekommer i svensk lekforskning. Det finns många teorier som försökt att beskriva begreppet lek och ovan har vi försökt återge några olika perspektiv som haft stort inflytande. Knutsdotter Olofsson definierar lek som ett möte mellan den yttre världen och den inre. Upplevelse och erfarenheter bildar stoff för leken men återges aldrig som de var utan omvandlas i något nytt. Föremål i den yttre världen sätter i gång fantasi hos barnet och med barns lekförmåga omvandlas tidigare erfarenheter till något nytt. För att leken ska kunna utvecklas det är viktigt att harmoni bevaras. För att behålla harmoni måste barn kunna de sociala lekreglerna: samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Samförstånd innebar att alla är införstådda med att de leker och vad de leker, ömsesidighet betyder att alla är på samma nivå oavsett ålder och styrka och turtagande betyder att det är du och ibland jag som tar initiativ och kan bestämma (Knutsdotter Olofsson, 2011:22,25,26).

Jensen och Harvard refererar till Berg och menar att lek är grunden för att barn ska kunna förstå omvärld och bygga en mening med sitt liv. Det är inte enbart den yttre världen utan även den egna inre personliga identiteten som byggs med hjälp av leken. Han menar att leken är spontan och uppslukande (Jensen, Harvard, 2009:55).

Lillemyr hänvisar till Levy och menar att leken karakteriseras av inre motivation vilket innebär att den hänger samman med barns utveckling. Vidare menar Lillemyr att typiskt för leken är att barn sätter verkligheten åt sidan. Barn är medvetna om att de låtsas som om i leken. I leken har barnet själv kontroll. Det innebär att barn måste anpassa sig efter andra och samtidigt själv kunna bestämma sin medverkan i leken. Samspel är en viktig del av leken. Med samspel menas kommunikation, och leken kräver att barn har förmåga att kommunicera på flera plan (Lillemyr, 2013:40).

Lek kräver ostördhet och lek är en arena där verkligheten kan prövas och överskridas. Den är tidlös och händer här och nu (Öhman, 2011:38). Leken innebär engagemang och hängivenhet, fantasi och spänning skriver Johansson och Pramling Samuelsson. De menar också att lek är lustfylld och samtidigt kan innefatta maktförhållanden. Leken är symbolisk och

kommunikativ barnet föreställer sig eller talar om något. I denna kommunikativa process förstår vi lek också som social eftersom barnet alltid kommunicerar med någon i leken, betonar Johansson och Pramling Samuelsson (2010).

13

2.5 Lek och lärande- hur hänger det ihop?

Jensen och Harvard (2009) menar i samklang med Lillemyr att leken är kraftfull i sig själv men ett underskattat verktyg för lärande. I leken har barnen kontroll och genom att det är på låtsas har barn möjlighet att misslyckas utan konsekvenser. Detta gör att leken befrämjar lärande. Dessutom får barnen möjlighet att kommunicera på flera nivåer samtidigt (Jensen & Harvard, 2009:45). Lillemyr betonar att leken är en potential för lärande. Han menar att leken är ett spänningsfält och en arena där barn utforskar och tillsammans kan uttrycka sig och komma fram till olika lösningar. Vidare betonar han att leken och lärande är två olika fenomen, men det som knyter ihop de två begreppen är upplevelser. Det är en utmaning att överföra de unika upplevelserna, förundran, spännig och engagemang samt vänskap och tillhörighet från lekens arena till lärandets, liksom i ett utbyte mellan lek och lärande. Genom att det är roligt och spännande i leken kan utbyte mellan lek och lärande ske och bli ett led i bildning och utveckling (Lillemyr, 2013).

Knutsdotter Olofsson ser lek och lärande som två begrepp som är sammanvävda och menar att genom att leka övar barn upp sin kreativitet och påhittighet. Vidare påpekar hon att ingen sysselsättning kan ersätta leken och ge barn social kompetens såsom leken. Alla idéer som barn har kan sammanfattas inom lekens ram. Ömsesidighet och turtagande är nödvändiga konsekvenser i leken (Knutsdotter Olofsson, 2011:135).

Genom att leka får barnet möjlighet att utforska sina förmågor menar Öhman. För att förstå känslor som andra signalerar måste barnet förstå sina egna känslor och deras utryck. I leken prövar barn sin förmåga till omsorg, inlevelse och handling. Leken ger möjlighet att byta perspektiv och att inta någon annans position vilket främjar utveckling av empati och inlevelse (Öhman, 2007:87).

Även Johansson och Pramling Samuelsson påpekar att lek och lärande har likheter. Viktiga dimensioner som är gemensamma för lek och lärande är lust, kreativitet, valmöjlighet, meningsskapande samt barns möjlighet till kontroll (Johansson & Pramling Samuelsson, 2010:24).

Leken blir mötesplats för hjärnstammens vilda impulser. Vidare får hjärnbarken i uppgift att ordna och värdera de impulserna. Förmågan att kunna transformera verklighet till något nytt är grunden i mänsklig intellektuell aktivitet (Jensen & Harvard, 2009:78)

14

2.6 Vuxnas ansvar

Vuxna har en viktig roll för att leken ska kunna utvecklas. En passiv betraktare av lek främjar inte barnens lekutveckling, betonar Öhman. Vidare menar hon att om barnen inte får något stöd av vuxna har de svårare att utveckla positiva relationer med andra barn och vuxna. Enligt henne bör pedagogen vara lyhörd och delta i barns lek samt ha en bra kommunikation och samvaro. Det blir en viktig aspekt av barns subjektskapande (Öhman, 2011).

Även Knutsdotter Olofsson menar att det inte räcker med kamrater och leksaker för att barn ska kunna leka och utveckla lek. Hon påpekar att pedagoger bör vara tydliga samt hjälpa barn som har svårt att komma in i leken och förklara för barn vad som är på låtsas och vad som är på riktigt i leken. På detta viset kan pedagogen skapa goda relationer mellan barn och lära dem hur man beter sig som en god lekkamrat (Knutsdotter Olofsson, 2008:117).

Pedagogen har också en viktig roll i att hjälpa barn som har svårt att förstå lekens koder, betonar Öhman. Barn som inte kan leka har svårt att känna gemenskap och delaktighet, och har också svårt att utveckla många kognitiva kompetenser. Dessa barn behöver pedagogers stöd för att kunna leka (Öhman, 2011).

Det går inte att tvinga barn att leka, menar Folkman och Svedin. Barn måste själva upptäcka meningen med lek. Förmågan att leka bygger både på deras driftkraft och vuxnas förmåga att inspirera och stötta lek. Det är vuxnas ansvar att skapa förutsättningar för lek och väcka lust för lek (Folkman & Svedin, 2003:120).

Pedagogens uppgift är att möjliggöra för alla barn att vara med och leka, skriver Pramling Samuelsson och Sheridan. De menar att vissa barn kan leka var som helst och när som helst medan andra barn sällan eller aldrig får vara med. Dessa barn behöver pedagogernas aktiva stöd både när det gäller komma in i leken, men också att kunna leka med andra barn

(Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999).

Även Löfdahl betonar att genom pedagogens närvarande möjliggörs samtal mellan pedagog och barn. Hon hävdar att barn uppskattar när vuxna är intresserade och gärna vill dela med sig sina kunskaper. Pedagogen bör vissa samma respekt mot barn som mot en vuxen (Löfdahl, 2004).

15

2.7 Miljöns och materialets betydelse för barns lek och

lärande

I förskolan har miljö och material en viktig funktion för att leken ska kunna utvecklas.

Pramling Samuelsson och Sheridan menar att den pedagogiska miljön bör vara utformad så att barns allsidiga utveckling främjas genom lustfyllt och roligt lärande. Vidare skriver de att den fysiska miljöns utformning och tillgången till varierande och utmanande material har stor betydelse för vilka uttrycksformer barn kan använda och utveckla (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999).

Även Jensen och Harvard påpekar att miljön kan bli en öppen och stimulerande grund för lek och lärande. De menar att lärarna bör skapa en tydlig struktur i miljön som ska fungera som

inbjudningen. De menar att inbjudningen ska öppna dörrar för barns kontroll, fantasi och

kreativitet -aspekter som är nödvändiga för lek och lärande (Jensen & Harvard, 2009)

Hur miljön är organiserad och hur förskolan tänker kring och presenterar samt organiserar rum och material är någonting som Johansson och Pramling Samuelson tar upp. De betonar att organisation av miljön är en viktig del i hur pass kompetenta barn har möjlighet att vara och vilka kompetenser de har möjlighet att utveckla. Författarna refererar till Rinaldi och menar att rummet måste kommunicera och stödja relationer och samarbete i grupp, men även den individuella utvecklingen och att ge personligt utrymme (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).

Sammanfattning

I detta kapitel har vi presenterat ett kort historiskt perspektiv på lek samt några tyngre vägande teoretikers tänkande kring lekens roll i barns utveckling. Vi har berört ett sociokulturellt perspektiv och gjort några nedslag i utvecklingspsykologisk teori. Utvecklingen av synen på barn och barns lek har under senare decennier gått mot ”det kompetenta barnet”, vilket vi visat i avsnitten ”Lekens begrepp” och ”Lek och lärande – hur hänger det ihop?” Slutligen har vi poängterat vuxnas ansvar och miljöns och materialets betydelse för lek och lärande. Detta utgör sammanlagt den teoretiska grund som vi kommer att analysera vårt resultat mot.

16

3. Metod

I detta kapitel beskriver vi vårt val av metod för studien och den urvalsgrupp som utgör det empiriska materialet. Vi redogör också för genomförandet och avrundar med att referera till forskningsetik.

3.1 Kvalitativ metod

Vi valde att använda kvalitativ metod för att insamla data eftersom man där strävar efter att få information med ord och deltagarnas tolkningar av verkligheten i en viss miljö. Kvalitativ metod kännetecknas av närhet till forskningsobjekt. Det som är karakteristiskt för kvalitativ forskning är att det finns en direkt subjekt- subjektrelation mellan forskare och

undersökningsenhet. Principen för kunskapsutveckling är närhet till enheterna i

undersökningen (Holme & Krohn, 1997). Kvalitativ metod är inriktad på ord, inte på siffror och den kan innebära flera tänkbara tolkningar av den sociala verkligheten. Därför är det viktigt att med kvalitativa data uppnå trovärdighet i den beskrivning som en forskare kommer fram till. Det avgör hur pass acceptabelt det är i andra människors ögon (Bryman, 2011:354).

Larsen (2009:22) menar att med kvalitativa data kan upplevelser och kvalitativa egenskaper hos personerna undersökas och detta kallas mjukdata. Vi anser att genom att använda sig av kvalitativa data kan vi få djupare insikter och svar på våra frågeställningar. Kvantitativa data kan inte ge oss djupgående och passande svar. Genom att använda öppna intervjufrågor hoppades vi att respondenterna kunde ge oss bästa möjliga svar och möjlighet att samtala och diskutera kring tema lek och lärande.

Bryman (2011:364) menar att kvalitativa data kan innehålla detaljerad information, vilket kan betona vikten av kontextuell förståelse av det sociala beteendet. Han menar att även om detaljerna verkar triviala hjälper de oss ändå att lättare förstå ett socialt beteende i en kontext och ett sammanhang. Med vårt projekt vill vi belysa pedagogernas uppfattning om lekens betydelse för barnens lärande och utveckling och på vilket sätt de arbetar i sina respektive verksamheter.

17

3.2 Kvalitativ intervju

Ordet kvalitativ kommer från latinet och betyder ”beskaffenhet, egenskap eller sort”.

Kvalitativ intervju är en metod som innebär att utröna, upptäcka, förstå, lista ut beskaffenhet eller egenskaper hos någonting (Svensson & Starrin, 1996:53).

Vi valde att använda kvalitativ intervju eftersom intervjuade personer själva kan utforma svar och att forskare kan förstå och bättre uppfatta fenomen ur intervjupersonens synvinkel. Patel och Davidson (2011) påpekar att kvalitativ intervju har till syfte att upptäcka och identifiera egenskaper och uppfattningar hos någon, det vill säga den intervjuades sysselsättning och tankesätt. Vi vill belysa och diskutera pedagogernas syn på lekens betydelse i barnens värld. Således vill vi hävda att kvalitativa intervjuer inom en kvalitativ forskningsansats bidrar till samhällsvetenskaplig forskning som har utveckling och förändring som mål, inte bara

förståelse och förklarande. Enligt Widerberg (2002:16) är syftet med kvalitativa intervjuer att använda sig av det direkta mötet mellan forskare och intervjupersonerna och föra konkreta samtal. Vidare menar Widerberg att forskaren är ett viktigt redskap för att följa

intervjupersoners uppgifter, berättelser och uppfattningar. Svensson och Starrin (1996:69) påpekar att vi som arbetar med intervjuer har som mål att hitta lösningar på sociala problem eller att ha förståelse för mänskliga öden, och att all detta ska leda till en bättre och humanare värld.

För att kunna förbereda sig och ge djupgående svar fick pedagogerna intervjufrågorna veckan innan intervjutillfället för att kunna tänka kring lek och lärande. Genom att respondenterna fick frågorna i förväg kunde de förbereda sig och tänka över sin verksamhet och ge oss förhoppningsvis bättre och djupare svar. Det skulle eventuellt kunna vara problematiskt såtillvida att respondenterna fick möjlighet att anpassa svaret. Dock tror vi att dessa förberedelser i vårt fall bidrar till ett fördjupat material.

3.3 Urvalsgrupp

Vi har genomfört studien på en förskola som ligger i en sydsvensk stad och en som ligger i en mindre sydsvensk kommun. Förskolan Bamse har utomhuspedagogik som inriktning och förskolan Humlan har ingen profilering.

Vi har valt att intervjua sju pedagoger som har olika erfarenhet inom barnomsorg och bra överblick över verksamheten. Holme och Krohn menar att genom att vi använder oss av intervjupersoner som har goda kunskaper om företeelser vi undersöker kan vi öka

18

informationsinnehållet. Vidare menar de att intervjupersoners förmåga att uttrycka sig och villighet att delta kan vara avgörande när vi sätter ihop vårt urval (Holme & Krohn,

1997:104). Pedagogerna jobbar på förskolor som har olika inriktningar. Två av pedagogerna jobbar i en förskola som har utomhuspedagogiken som inriktning och den andra har ingen profilering. Utomhuspedagogiken bygger på att alla aktiviteter barnen har sker utomhus.

Respondenterna är kvinnliga pedagoger i åldrar mellan 30-50 år. Pedagogerna har olika lång yrkeslivserfarenhet och utbildningsbakgrund vilket förhoppningsvis kan ge oss ett större perspektiv när det gäller lek och lärande.

Förskolan Namn Ålder yrke Yrkes

erfarenhet

Humlan Åsa 40 år Förskollärare 10 år

Humlan Lisa 30 år Förskollärare 4,5 år

Humlan Felicia 52 år Förskollärare 30 år

Humlan Anna 60 år Förskollärare 41 år

Humlan Barbara 60 år Barnskötare 30 år

Bamse Elvira 37 år Förskollärare 10 år

Bamse Alva 35 år Pedagog 4,5 år

Alla representanterna har fiktiva namn som vi har hittat på.

3.4 Genomförande

Under VFT- perioden tog vi kontakt med pedagogerna och informerade dem om studien, samt inhämtade deras samtycke till deltagandet. Pedagogerna upplystes om vårt syfte med studien. Alla som tackat ja till studien informerades om att bandspelare skulle användas vid

intervjutillfällena och att allt inspelat material enbart kommer att användas till vår studie. Vi bestämde även tid och plats för intervjuerna.

Vi har intervjuat pedagogerna enskilt av två anledningar. Vi ville att varje pedagog skulle känna sig trygg men även att vi skulle få så mycket information som möjligt av varje person. Intervjufrågorna inleddes med allmänna frågor för att visa intresse samt skapa bra stämning med intervjupersonerna. Svensson och Starrin (1996:67) påpekar att en intervjuare bör lyssna

19

på vad respondenten faktiskt säger, det vill säga lyssna på den yttre rösten och vara

uppmärksam. De påpekar vidare att kunna ställa frågor är viktigt, men ha förmåga att aktivt lyssna är ändå det viktigaste hos en intervjuare. Det svåraste arbetet enligt dem är att vara tyst och lyssna aktivt (Svensson & Starrin, 1996:66). Vi valde att båda vara närvarande vid

intervjutillfällena, vilket respondenterna informerades om.

Respondenterna valde själva var intervjuerna skulle genomföras. På en förskola valde respondenterna ett samtalsrum/personalrum där de brukar ha samtal med föräldrar där vi kunde vara ostörda under intervjuerna. Då pedagogerna och vi kände varandra sedan tidigare underlättades samtalen eftersom både vi och pedagogerna kunde känna oss trygga och

avslappnade. Holme och Krohn påpekar att miljön där man genomför intervjuer är viktig för att intervjupersonerna ska känna sig trygga. Förhållanden som tid, plats och hur man sitter inverkar på det klimat som uppstår under intervjuer. Det är viktigt att intervjuade personer känner sig naturliga (Holme & Krohn, 1997:107).

Intervjuerna inleddes med neutrala frågor och övergick därefter till samtal där respondenterna gav oss konkreta exempel från sin verksamhet. Vi strävade efter att vara så neutrala som möjligt och visade intresse för respondenternas svar. Patel och Davidson menar att det är viktigt att visa intresse och förståelse för intervjupersonen. Vidare menar de att vi måste komma ihåg att under intervjun talar vi inte bara med ord utan också med gester och

ansiktsmimik (Patel & Davidson, 2003:71). Under intervjuerna förde vi anteckningar för att ha hjälp vid transkriberingen. Några av respondenterna använde stödord eftersom de fick frågorna innan och hade tid för att förbereda sig inför intervjun. Arnér och Svensson (2012:52) menar att penna och paper är en självklarhet när forskare intervjuar och när det är två personer som är delaktiga i detta.

Vid ett annat tillfälle lyssnade vi igenom intervjuerna och skrev ner dem på papper för att kunna gå igenom och reflektera över respondenternas svar. Intervjuerna pågick mellan femton och tjugo minuter men transkriberingen tog betydligt längre tid. Vi skrev ut

intervjuerna med pedagogernas egna ord för att inget skulle få en annan mening eller skulle försvinna. Många kvalitativa studier innebär att skriva ut intervjuer menar Patel och

Davidsson. De betonar att i en transkriptionsprocess sker mer eller mindre medveten påverkan på underlaget för analysen. Talspråk och skrivspråk är inte samma sak eftersom talspråk kan kännetecknas av ofullständiga meningar och grammatiska fel (Patel & Davidsson, 2003).

20

Efter transkriberingen sorterade vi de olika frågorna och markerade med penna det som var gemensamt vilket underlättade för oss att se likheter och skillnader i respondenternas svar. Utifrån intervjuerna kunde vi se likheter men också till viss del skillnader i pedagogernas uppfattningar kring lek och lärande.

3.5 Etiska överväganden

Ahrne och Svensson (2012:31) menar att forskning blir godkänd om forskare visar respekt för människovärdet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Vidare betonar de att forskare måste få informanters samtycke och att de själva kan bestämma huruvida de vill medverka i studien. De påpekar också att detta innebär att uppgifter som i forskningssyfte insamlas om intervjuade personer måste bevaras och användas på så sätt att personerna som deltagit i en studie inte kan identifieras av utomstående. Vidare menar de att deltagande inte heller får användas för kommersiella syften. Med detta har vi tillgodosett de fyra forsknings etiska principer som Vetenskapsrådet har som krav på all forskning: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

- Informationskravet innebär att” forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forsknings uppgiftens syfte”. Forskare måste informera om att deltagande är frivilligt och att respondenterna har rätt att avbryta sin medverkan. - Samtyckeskravet innebär att ”deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma

över sin medverkan”.

- Konfidentialitetskravet innebär att ”i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem”.

- Nyttjandekravet innebär att ”uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål” (www.vr.se).

Utifrån informationskravet har vi meddelat pedagogerna om vår studie, presenterat syftet med den och klargjort att vi skulle följa etiska regler i studien. Vi har informerat respondenterna om att medverkan är frivillig och att de kan avbryta medverkan när som helst. Vidare har vi informerat respondenterna om att allt material som vi samlar in ska användas bara till vår studie vilket ingår i nyttjandekravet. Vi har även informerat om att allt material som vi samlat in skall förstöras när arbetet blir godkänt. Utifrån konfidentalitskravet har vi informerat pedagogerna om att inget riktigt namn ska namnges i arbetet utan vi ska använda fiktiva namn som vi har hittat på.

21

4. Resultat

Under nedanstående rubriker presenterar vi resultatet av vår empiriska undersökning på två förskolor som ligger i södra Sverige. I kapitlet besvaras våra frågeställningar med hjälp av material från intervjuerna. Materialet vävs ihop med våra egna tolkningar. En av förskolorna har utomhuspedagogik som inriktning (Bamse) och den andra har inte någon speciell

profilering (Humlan). Valet av förskolor har skett utifrån etablerade kontakter och analysen av resultatet sker sålunda inte utifrån förskolornas profilering. I slutet av varje avsnitt görs en kort sammanfattning med teoretiskt koppling. Dessa inledande teoretiska kommentarer utvecklas i kapitel fem.

4.1 Lek och lärande – hur går det att integrera?

I intervjuerna framkommer att lek och lärande hänger ihop. Pedagogerna lyfter fram att lek är jätteviktigt för lärande och utveckling. För barn är det viktigt att leka och man får lärande genom leken. En av respondenterna utrycker det så här:

Lek är jätte, jätte viktigt. Att låta barn att leka och att man får lärande genom leken. Det ska vara lustfylld och roligt att lära sig. Leken är den viktigt och den stora (Åsa).

I Åsas beskrivning av lek lyfts vikten av lustfyllt och roligt lärande upp. Det kan ske genom leken, att man låter barn leka och lära sig samtidigt. De andra pedagogerna betonar också vikten av lek i förskolan. Barbara påpekar att barn lär sig allt genom leken till exempel språkligt att kommunicera, lösa konflikter. Leken är den som styr på förskolan och det är A till O, betonar Barbara. Felicia lyfter fram lekens betydelse för social utveckling, ha kul tillsammans och att vara tillsammans. Det handlar inte bara om gemenskap mellan barn och barn utan också mellan vuxna och barn. Det mesta av kunskapen som barn tar in tar de in genom lek påpekar en av pedagogerna:

Jag tror att det mesta lär de sig genom leken, att leken är det där de tar in mest kunskap. Barn lär sig av varandra, att det som de inte kan, ser de någon annan göra och gör samma sak flera gånger tills de har lärt sig. Barnen lär sig samspela (Elvira).

Det Elvira lyfter fram är att barn lär sig mest genom att leka och att barn imiterar varandra och lär av varandra. Hon menar att barn tar in kunskap genom att se vad andra gör, och

genom att prova på och upprepa samma sak flera gånger lär de sig det mesta. Lisa betonar att i leken får man lov att misslyckas och man får lov att prova igen. I leken är det barnen själva som sätter sina regler och man får lov att prova många gånger tills man lär sig. Att berätta för

22

barn och upprepa samma sak flera gånger är en viktig punkt för barns lärande på förskolan berättar en av pedagogerna:

Vi får berätta en gång till och en gång till, kanske hundra gånger eller två hundra gånger tills de lär sig Men det är så att lärande är upprepning och tillsammans med barnen kan de hjälpas åt i leken (Felicia).

Felicia påpekar att pedagogen har en viktig roll för barns lärande, att pedagogen bör ha tålamod för att barn ska lära sig saker och ting och att barn ska hjälpa varandra i lärandet. Felicia gillar att utforska tillsammans med barnen. Hon påpekar att barn lär sig mycket genom att leka och lek skapar intresse och kreativitet för lärande.

Efter alla dessa år har jag verkligen sätt att de kan lära sig mycket och att det kan skapa intresse och kreativitet och jag kan ge exempel när de är ute och leker och om de till exempel tittar på blommor de tittar på små kryp, insekter, och det är genom leken, så de upptäcker och de vill fråga vad är för djur? vad är för blomma? varför gör djur? Då berättar man och på det visset lär sig barnet. Om jag inte kan svaret går vi till böcker och letar upp svaret. Det blir mycket lärande genom leken (Felicia).

Det Felicia menar är att barn lär sig omedvetet genom leken men också att barnen är medsökare av kunskap tillsammans med pedagogen. Pedagogen har stor betydelse för att stödja barn och bekräfta barns intresse.

Sammanfattning

Enligt pedagogerna lär sig barn mest genom lek, och lek är det som styr och det viktigaste verktyget för lärande i förskolan. Pedagogerna lyfter fram att lärande sker genom upprepning och att barn lär sig av varandra när de leker. Leken är omedvetet lärande, och pedagoger kan inspirera och utmana nyfikna barn samt hjälpa dem på traven. Genom att vara lyhörd pedagog kan man medvetet integrera lärande i lek. Detta kan stämma med Sommers förklaring som menar att barnet är en aktiv och mentalt medspelare som nyfiket och aktivt undersöker sin sociala och fysiska omgivning. Enligt honom är barnet beroende av kvalitativ kontakt som aktivt stödjer och följer upp barnets aktiva lärande. Men barnet är också en individ som bidrar till sin egen utveckling (Sommer, 2005:189).

23

4.2 Vad kan barn lära sig genom att leka?

Det mesta som barn lär sig lär de sig genom att leka. Lek är barns sätt att leva sitt liv under de första åren hävdar en av pedagogerna. Pedagogerna lyfter fram den sociala delen som barn utvecklar genom leken. En av dem beskriver det så här:

För det första spelar det sociala väldigt mycket. Samspel mellan barn som leker och ett samspel även till eller förhållningssätt till döda ting. Döda ting är till exempel en leksak, hur man förhåller sig till det. Att leka med en bil till exempel (Lisa).

Det som pedagogen lyfter fram är att barn lär sig att vara tillsammans och förhålla sig till varandra. Genom att leka får barn möjlighet att utveckla förståelse om hur saker och ting fungerar genom att förhålla sig till dem. En annan pedagog menar att genom att testa olika roller lär de sig att sätta sig in i andra situationer och tankar.

Så länge barn är involverade i leken lär de sig också sociala biten, genom till exempel ombytta roller lär de sig sätta sig i andra situationer och tankar (Alva).

Den som Alva lyfter fram är att leken har en viktig roll för barn i att utveckla empati och förståelse för andra människor.

Pedagogerna menar att lek har stor betydelse för barns kommunikationsförmåga men även förmåga att lösa konflikter. Genom att kommunicera med andra barn och vuxna utvecklar barnen både kroppsspråk och verbalt språk menar pedagogerna.

Konflikter inträffar ofta i leken och barnen lär sig väldigt mycket av dessa menar en av pedagogerna. Hon menar att barn genom att lösa konflikter mognar för varje tillfälle. De blir mer och mer självständiga för varje gång.

När barnen leker rollekar då leker de tillsammans. Till exempel när de leker mamma, pappa, barn, lär de sig olika sätt att vara tillsammans och de lär sig den sociala biten. Under tiden som dem leker kan det hända att de bli osams om vem ska vara mamma vem ska vara hund eller pappa. Vi pedagoger ingriper inte direkt utan låter barnen själva lösa konflikten. Varje gång barnen tar sig genom en sådan konflikt och löser den då. De har vuxit och blir mer självständiga och då vet de nästa gång hur de ska göra (Felicia).

Pedagogen beskriver att barnen lär sig att lösa konflikten på egen hand vilket ger möjlighet att växa och mogna genom sådana situationer.

24 Sammanfattning:

Den som pedagogerna lyfter fram är att barn lär sig det mesta genom leken men det är det sociala som barnen lär sig och utvecklar mest. Barn lär sig att samspela med varandra och lek har en viktig funktion för barns utveckling eftersom barn sätter sina egna regler i till exempel genom rollekar lär sig barnen att hantera konflikter på egen hand vilket främjar samarbete mellan barn. Utifrån pedagogernas synsätt lär sig barnen att kommunicera med varandra och ta hänsyn till varandra. Det lärande som sker i leken ger möjlighet till barnen att få ett mer utvecklat språk, och barn kan då kommunicera på flera nivåer samtidigt. Felicia ser barn som kompetenta och aktiva i sitt lärande och att det är viktigt att barn tänker och handlar själva. Detta synsätt innebär en tilltro till barnens egen förmåga vilket kommer till uttryck så att pedagogen ser barns möjligheter och inte deras brister (Pramling Samuelson & Sheridan, 1999:111). Några pedagoger lyfter upp att genom leken lär barnen sig samarbete, turtagande, bearbetning av upplevelser från verkligheten, att utveckla grov- och finmotorik samt fantasi.

4.3 Pedagogernas roll i leken

Flera pedagoger menar att som pedagog ska man vara både närvarande och frånvarande i leken beroende av situation. En av pedagogerna menar att det kan hända att leken kan stanna upp om en vuxen kommer in lekrummet till exempel. Då kan den uppfattas som främmande och då kan leken stanna upp. Pedagogen måste avgöra när den ska vara passiv och när den ska ha en aktiv roll i leken.

Lisa menar att det är viktigt att en pedagog har en aktiv roll i leken. Det är också viktigt att ta ett kliv bakåt och låta barnen leka i lugn och ro.

Att man som vuxen ska leka och fungera som inspiratör. Barnen får lov att prova egna

lekreglerna och testa hur mycket kan de leka en lek utan att bli ovänner, hur de löser en konflikt så att leken kan fortsätta och inte ebba ut i sanden. Det är lika viktigt att barnen får lov att lära sig och det tror jag det är svårt om är en vuxen där hela tiden, då har man ingen chans att samspela med en kompis i samma ålder (Lisa).

Det Lisa menar är att pedagogen bör vara inspiratör om barnen inte har några idéer. Låt barn leka själva om leken är igång. Hon lyfter upp att om pedagogen är för mycket närvarande i barnens lek då hämmas deras utveckling och självständighet. Hon menar att hon brukar känna efter om hon ska ta aktiv roll i leken.

25

Ibland kan man känna att barnen bara springer runt omkring, de hittar inte sina platser i gruppen, då är det jätte viktigt att man är med. Det räcker att man sätter sig och börjar klä på en docka utan att säga något och sen kommer barnen där (Lisa).

Här berättar hon att man som pedagog ska observera och hjälpa till om barnen har svårt att samspela med varandra. Pedagogen måste känna efter när den ska ta en aktiv roll i leken. Det gäller att man är lyhörd och övervägande och på så vis skapar bättre förutsättningar för lärandet.

Som pedagog man ska vara aktiv lyssnare och noggrann observatör i leken. Om man upptäcker att leken ser likadan ut kan man tillföra något nytt, till exempel en mening, och utveckla barnens lek.

Om man ser att barn leker jätte mycket till exempel bageri. Om man som pedagog upptäcker att det ser likadant varje dag, om man som pedagog går in att man föreslår vad kostar det. Att man får in matematik att man räknar, får in nya saker i samma lek att man inte behöver hitta på nya lekar utan att man utvecklar deras lek (Åsa).

Genom att vara i bakgrunden och aktivt lyssna och observera vad barnen leker kan man hjälpa dem att utveckla leken. Genom att vara en aktiv lyssnare kan pedagogen utveckla samma lek och utmana barnen i deras lärande på ett kreativt sätt. Då blir det omedvetet lärande, barnen tror att de leker men det är lärande samtidigt.

Även gamla traditionella lekar kan barn bygga på. Gamla lekar fungerar bra om barnen inte har egna idéer och de gillar traditionella lekar, menar Lisa.

Sammanfattning:

Pedagogerna menar att de ibland brukar ha en aktiv och ibland en passiv roll i leken. Genom att vara aktiva i leken inspirerar de barnen om leken stannar upp. Enligt Pramling Samuelsson och Sheridan bör pedagogen aktivt delta i leken för att utveckla barns lek och läroprocesser. Vidare betonas att pedagogen ska verka som en förebild för hur man tar sig in i och ut ur olika situationer samt stödja ett barn om det har svårigheter i leken (Pramling Samuelsson &

Sheridan, 99:87). För att utveckla leken räcker det att man tillför ny mening och att leken får ett helt nytt innehåll. Man behöver inte hitta på nya lekar för att utveckla barnens lekar menar en av pedagogerna. Det som pedagogerna lyfter fram är att man bör vara en aktiv lyssnare och observera barns lekar. De menar att pedagogen ska avgöra när de ska vara aktiva i leken och när de ska komma ur leken och låta barn fortsatta leka själva.

26

4.4 Miljö och material spelar en viktig roll

Samtliga pedagoger lyfter fram miljö och material som en viktig utgångspunkt för att leken kan fungera på förskola. Det är jätteviktigt att ha en utmanande miljö samt material som ska stimulera och bjuda in barn till lek menar Felicia.

Material är det viktigt. Det behöver inte vara bara köpt material och köpta leksaker. Vi är noga också att ta naturmaterial. Man kan ha olika stenar, små stenar, pinnar och använda de i leken. Man kan använda både naturmaterial men också färdig köpta material. Material är det viktigt även när vi ska ställa utmanande frågor till barnen och ge de idéer och tips så att de kan tänka efter (Felicia).

Felicia berättar att hon brukar skifta ut materialet och ändra miljö utifrån barnens intresse och behov. Naturmaterial spelar också en viktig roll för att barnen kan få idéer och utveckla leken. Men barnen behöver inte jättemånga leksaker för att sätta igång fantasin och för mycket material kan hämma dem i deras lärande menar Lisa. Hon påpekar att barn behöver kunna spelregler och lekregler för att kunna leka och samspela med varandra. Kan barn spel- och lekregler kan man leka med stenar, färdiggjorda material och med vad som helst. Att barnen har en inspirerande miljö gör dem mer fantasifulla och mer kreativa i sina lekar menar Anna. Pedagogerna kompletterar varandras uttalanden och man ser att de har samma tankar kring sätt att utmana barn i lekar.

En utmaning kan vara borttagande av leksaker för att se vad barnen kan reda ut, finns det andra lekar som de kan komma på att leka, menar Alva. Material bör vara lättillgängligt för barnen så att de själva kan nå det de behöver utan att fråga pedagogerna. Denna

lättillgänglighet till materialet är också ett sätt för barn att utveckla och utvidga leken, menar Barbara.

Sammanfattning:

Pedagogerna lyfter fram material och miljö som viktiga faktorer för att utveckla och utvidga lek samt inspirera barn i deras lekar. Det som är viktigt är att pedagoger skiftar mellan olika miljöer och byter ut material utifrån barns intresse och behov. En utmaning kan vara att tillföra naturmaterial för att leken kan få en annan dimension. Barnen behöver inte så många leksaker för att kunna leka. För mycket leksaker kan hämma barnet i både fantasi och lärande påpekar pedagogerna. Knutsdotter Olofsson betonar att pedagogen bör skapa en miljö som är flexibel och barnvänlig. En sådan miljö skapar pedagogen genom att ta barnens perspektiv

27

och försöka se på livet utifrån deras sätta, att se. Genom att skapa en sådan miljö kan pedagogerna utveckla barns lek och fantasi (Knutsdotter Olofsson, 2003:128).

4.5 Att hjälpa barn knäcka koden

Att vara en aktiv i leken är bästa sättet att hjälpa barn att knäcka koden, enligt pedagogerna. Flera av dem påpekar att det är viktigt att arbeta med barnen i mindre grupper så att det blir lättare att hjälpa de barn som har svårt att komma in i leken.

Den bästa och enklaste lösningen är att ha dessa barn i mindre grupper med två till tre barn (inte grupper med sex barn). Där behöver vi pedagoger komma in i leken antingen till hela gruppen eller arbeta med barnet ensamt. Det är egentligen ingen lätt uppgift (Alva).

Det som Alva menar är att genom att dela upp barn i mindre grupper och genom att vara närvarande i leken kan pedagogen skapa en bra relation och trygghet i gruppen för det enskilda barnet. Alva menar att de brukar observera barnen hela tiden och diskutera i arbetslaget. Hon påpekar att barn som har svårt att leka med andra barn oftast har problem inom sig. Därför brukar pedagogerna få hjälp av specialpedagoger till barn som har

leksvårigheter men försöker även med lekterapi. Flera av pedagogerna menar att de brukar förklara reglerna för barnet och även visa hur leken går till genom att vara aktiva i leken. En av pedagogerna menar att andra barn kan hjälpa till och förklara lekens regler för barn som har svårt i leken och som förstör leken.

Det är viktigt att man som vuxen går in i leken och när man är där så kan man se de barnen som inte riktigt uppfattar detta som förstör för andra barn. Då kan man fråga barn att de förklarar vad de leker och reglerna i leken. Barn kan berätta vad det är sort av lek som de leker och vad detta barn ska vara för någonting i leken (Felicia).

Här menar Felicia att det är viktigt att pedagogen är närvarande i leken och ger barnen en ledtråd till hur leken fungerar, att man måste samspela och kommunicera för att leken ska flyta. Om något barn har svårt att komma in i gruppen kan pedagogen börja leka med detta barn så att andra barn ser att det går att leka med honom/henne, menar Lisa.

28 Sammanfattning:

Pedagogerna berättar att det är viktigt att vara närvarande och aktiva om det finns barn som har svårt att komma in i leken. Pedagogerna menar att de brukar dela in barnen i mindre grupper för att skapa trygghet och en bra relation med barnet. Att lyssna och observera vad barnet är intresserad av samt sätta barnet i centrum och vara aktiv i leken ses som ett bra sätt att hjälpa barn att komma in i lekens värld. Detta kan delvis knytas till Öhmans förklaring att en närgranskning av hur barns situation ser ut är en god utgångspunkt för att fördjupa sin förståelse för barnet och hitta positiva sidor hos det. Författaren betonar att pedagogen bör visa intresse för barnet och bygga en relation samt locka det till samspel. Dessutom bör pedagogen stärka barnets självkänsla parallellt med lekstödet och så småningom kan de vända sig utåt och knyta andra barn till leken (Öhman, 2011:226).

29

5. Sammanfattande analys

I det här kapitlet sammanfattar vi vår påbörjade analys och kopplar denna till teorin och till våra egna tolkningar.

Syftet med vår undersökning är att ta reda på vilken syn pedagoger har på leken på två utvalda förskolor samt på vilket sätt pedagogerna tror att leken bidrar till barnens lärande och utveckling. Vi vill också undersöka på vilket sätt pedagogerna hjälper de barn som har svårt att koma in i den fria leken.

5.1 Lek och lärande – hur går det att integrera?

Enligt pedagogerna har leken stor betydelse för barns lärande och utveckling. Pedagogerna menar att det mesta av kunskap som barn tar in tar de in genom att leka. Lek är viktigt för lärande eftersom barn får lov att testa på, och genom att upprepa samma sak många gånger tillsammans med kamrater och vuxna lär de sig till slut menar pedagogerna. Detta stämmer delvis med Öhman som hävdar att barn lär sig genom att hitta mening i det de gör tillsammans med barn men också tillsammans med vuxna. Hon menar att lek ger barnen erfarenhet och utvecklar deras förståelse för den som de stöter på. Leken skapas och erfars genom samspel som barn engagerar sig i. Genom att leka skapar barn mening och mening ger kunskap, hävdar Öhman (2011). Pedagogerna ser lek som ett viktigt verktyg för lärande, det ska vara lustfyllt och roligt att lära sig. Detta kan knytas ihop med Johansson och Samuelsson som menar att lust och engagemang är villkor för barns lärande. De påpekar att barn lär sig bäst genom att fånga deras intresse och engagemang, det vill säga att ”världen runt omkring upphör ” och på detta sätt blir lek en viktig källa till lärande (Johanson & Pramling Samuelsson, 2010). Även i läroplanen för förskolan står det att lek och lärande är

sammanvävda med varandra och barns lust och lek ses som en grund för barns lärande (Lpfö 98 rev.2010). Läroplanen är ytterligare ett till argument till att lärande bör ske i lekens form som ska präglas av lust och engagemang.

Många författare påpekar att lek och lärande går ihop och att lek kan utnyttjas i syfte för lärande. Knutsdotter Olofsson hävdar att lek är den viktigaste arenan för lärande och genom att utvidga leken kan den vuxne föra in nya kunskaper (Knutsdotter Olofsson, 1999). Även Öhman menar att leka innebär att skaffa kunskap om världen och om sig själv. Lek ger

30

möjlighet för barn att öka förståelse både för samband och också sammanhang för att använda sin kunskap i praktiken.

Lillemyr har ett annat synsätt på lek och lärande där han ser lek och lärande som två olika fenomen och som inte kan jämföras. Till skillnad från ovan nämnda författare och pedagoger ser Lillemyr upplevelser som ett sätt att knyta ihop lek och lärande. Han betonar att genom spänning och engagemang samt vänskap och tillhörighet kan leken integreras i lärande. Vidare menar han att barn genom att leka kan tillägna sig kunskaper och färdigheter och utveckla sociala kompetenser. Mot denna bakgrund är leken relaterad inte bara till lärande utan också till utveckling (Lillemyr, 2002:64).

Pedagogerna beskriver att lek kan kopplas till lärande genom att barn får möjlighet att testa på, utforska själva och sätta sina egna regler utan krav från omgivningen. Här lyfter

pedagogerna fram den fria leken som ett sätt att lära sig och prova sig fram. Detta är något som stämmer med Gärdenfors som menar att i leken har barn egen kontroll och eftersom den är ”på låtsas” får barn möjlighet att misslyckas vilket också befrämjar lärande (Jensen & Harvard, 2009).

En av pedagogerna berättar att genom att vara närvarande i leken är det lättare för barn att ställa frågor och utforska saker och ting tillsammans. Även när pedagogen inte kan svara på frågan då skall man söka efter svaret tillsammans, barnen och pedagogen. Detta är också ett aktivt lärandesätt genom leken, menar Felicia. Detta är något som kan kopplas till Stern som betonar att barn är kompetenta och aktiva i sin kunskapssökande. Enligt Stern bör pedagoger vara följeslagare och vägledare och utveckla och stimulera barns kompetenser (Hylander & Brodin, 1998 ). I Sterns mening ses pedagog som en vägledare i kunskap sökande.

Pedagogens uppfattning om hur barn lär sig spelar en viktig roll för hur pedagogen bemöter barn. Detta kan också kopplas till Vygotskij som betonade att barn kan vara med vuxna och skapa kunskap. Vidare menade han att när barnet får vara i ett sammanhang där de får möjlighet att fantisera, omvandla och förändra då kan det vara med och skapa ny kunskap även om den kunskapen är obetydligt liten (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). Vygotskijs teori betonar hur stor betydelse har pedagogernas syn på barns lärande och utveckling och hur pedagogerna bemöter barns utforskande och nyfikenhet. Vygotskij talar också om zonen för proximal utveckling. Den första är” den aktuella” där barn befinner sig och den andra heter zon för ”närmaste utveckling” där barn behöver handledning av en vuxen för att lösa uppgifter. Pedagogens uppgift blir att handleda barn till en högre nivå. Vygotskij

31

teori är om den proximala utvecklings zonen är ytterligare ett till argument för hur pedagogernas barnsyn och kunskapssyn avspeglas i lekens integrering i lärande.

5.2 Vad kan barn lära sig genom leken?

Samtliga pedagoger lyfter fram sociala kompetenser som barn kan utveckla och lära sig genom att leka. Det som barn lär sig genom att leka är kommunikationsförmåga, förmåga att lösa konflikter och förmåga att förhålla sig till andra barn och vuxna.

Detta kan kopplas till Knutsdotter Olofsson, som menar att ingen sysselsättning ger barn sociala kompetenser såsom leken. För att leka med andra måste man kompromissa. Ömsesidighet och turtagande är viktiga ingredienser i leken. Hon hävdar att leken ger möjlighet att lära sig att lösa konflikter utan våld (Knutsdotter Olofsson, 2011).

Knutsdotter Olofsson hävdar vidare att genom leken blir barnen tvungna att samarbeta och hitta lösningar för att leken ska gå vidare. Barnen blir tvungna att behärska sin styrka och lära sig var gränserna går i leken (Jensen & Harvard, 2009:86)

Leken har en viktig funktion för att barn kan utveckla empati och förståelse för andra

människor, menar flera av pedagogerna. Detta är något som Knutsdotter Olofsson betonar, att den känslomässiga upplevelsen sker inom lekens ram och om det inte sker på riktigt får barn möjlighet att öva empati i en viss distans (Knutsdotter Olofsson, 1999).

Även Öhman lyfter fram lek som en möjlighet att utforska sina inneboende möjligheter och utveckla empati. I leken kan barn utforska olika känslor och förmåga till omsorg, handling, mod och inlevelse. Den sociala fantasileken erbjuder rika möjligheter till rolltagande, att ta hänsyn till andra och inta en annan position (Öhman, 2007). Denna författare pekar på att leken har en viktig funktion för att utveckla förståelse för andra människor och sätta sig in andra situationer och tankar, någonting som stämmer med pedagogernas tankar kring lekens funktion för barns sociala utveckling.

I intervjuerna framkommer det att lek är en viktig arena för barn att lära sig att hantera och lösa konflikter som ger möjlighet till barn att mogna, växa och bli mer självständiga.

Pedagogerna låter barnen lösa konflikter själva men de får hjälp och stöd av pedagogerna om det behövs. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson menar att vuxnas agerande och ansvar blir centralt när det gäller barns lärande. Vidare hänvisar de till Sommer som menar att

32

barn föds med ”baskompetens”. De betonar att pedagogerna har till uppgift att gradvis och successivt ge möjlighet till barn att bestämma själva. Detta kan tolkas som att barn är både kompetenta och sårbara. Pedagogerna har till uppgift att lita på barns förmågor samt har ansvar för deras behov, utveckling och lärande (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003).

Pedagogerna som har medverkat i studien lyfter upp den sociala biten som barn lär sig genom leken; konfliktlösning, hänsynstagande till varandra, turtagande, samarbete, samt

kommunikation och språk. Pedagogernas tankar kring lekens möjligheter kan delvis kopplas till Löfdahls uttalande kring lekens möjligheter i förskolan. Hon påpekar att leken är en viktig del av barns vardag i förskolan och leken har en roll att främja lärandet. Vidare menar hon att i den moderna tiden förändrades synen på barn och lärande där barnet kom att ses som en aktiv sökande av kunskapen. Leken ses inte längre som en onyttig aktivitet utan en aktivitet som används för att ge legitimitet för lärandet i förskolans vardag. Idag diskuteras ett ökat behov av barnens utveckling av naturvetenskapliga och matematiska kunskaper där lekens roll blir att främja barns allsidiga lärande (Löfdahl, 2004:40). I författarens mening ses leken som ett viktigt verktyg för barn att utveckla djupa och breda kompetenser i olika aspekter av omvärlden, det vill säga olika lärandeobjekt. Leken har en viktig roll för barn att kunna utveckla den sociala biten, men leken kan också användas så att barn utvecklar andra lärandeobjekt såsom matematik, naturkunskap och teknik.

5.3 Pedagogernas roll i leken

Utifrån intervjuerna framkommer att pedagogerna är både närvarande och frånvarande i leken beroende av situation. Som pedagog behöver man inte gå in i leken hela tiden utan man behöver vara en aktiv lyssnare till vad barnen leker och hur de leker. Pedagogerna betonar att deras närhet ger trygghet till barnen. Knutsdotter Olofsson menar att där vuxna tar en passiv roll och överlämnar leken till barnen själva ”blir leken kortvarig, dålig utarbetad, repetitiv och barn utnyttjar bara en del av tillgängligt material”. Vidare menar hon att en vuxen kan

stimulera till låtsaslek genom att ge förslag till barnen men också ge tillgång till material och vara med själva i leken (Knutsdotter Olofsson, 1999:124). Pedagogernas syn på vuxnas roll i barns lek stämmer delvis med Knutsdotter Olofssons teori. Utifrån författarens förklaring bör pedagogen ha en mer aktiv roll i barns lek där vuxna bör stimulera, utmana och utvidga leken.

Dock betonar Öhman att pedagogen har flera olika roller för att skapa ett bra lekklimat. Hon menar vidare att observera barns lek är ett nyckelverktyg för alla pedagoger, och det kan ge

33

möjlighet att kunna se barns kompetens och bättre se barnet som en lärande individ. Dessutom kan lärare upptäcka barns intresse, med vem barnen leker, vad de leker och vilka mönster det finns i deras lekar (Öhman, 2003). Detta betonar pedagogernas uppfattning kring sin roll i leken; att man aktivt bör observera barns lek.

I intervjuerna framkommer också att pedagogerna kommer in i leken om inte barnen har inspiration att leka och om leken ser likadan ut varje dag. Flera pedagoger lyfter fram att de har en roll som inspiratör genom att vara närvarande i leken på barns villkor och genom att tillföra en ny mening eller nytt föremål så att leken kan få en ny riktning och kan fortsätta vidare.

Pedagogernas ställning till sin egen roll i leken stämmer med Knutsdotter Olofssons beskrivning om vuxnas deltagande i leken. Hon menar att ett aktivt deltagande i leken kan berikas och utvidgas och genom att vara med på barns villkor i leken kan leken få ett rikare innehåll. Vidare säger hon att en aktiv lärare kan gå in i leken utan att dominera, utvidga och utveckla lektema. Pedagogen kan komma med förslag på hur man kan utvidga leken både inifrån och utanför leken. Att bli närvarande i leken som pedagog är mycket viktigt, men det är lika viktigt att pedagogen kan avgöra att ha en passiv roll och låta barn få leka i fred när de leker bra och är inne i leken menar hon. Då behövs pedagogen bara som skydd och trygghet (Knutsdotter Olofsson, 1999:135).

Lillemyr poängterar att barn ofta måste få vara ifred i leken men ibland behöver de hjälp och stöd till en god utveckling eller att bli sedda i leken. Vidare menar Lillemyr att leken är grunden för barns lärande och utveckling i ett livslångt perspektiv. Därför är det viktigt att pedagogerna tar barns lek på allvar men primärt ser leken som barnets värld och förhåller sig till den med respekt och på barns villkor (Lillemyr, 2013).

Pedagogernas inställning stämmer med Lillemyrs uppfattning om pedagogernas agerande i leken, att pedagogerna bör avgöra när de ska vara i leken men också ge stöd och uppmuntran om det behövs.

Lek har många möjligheter menar Knutsdotter Olofsson, och genom att vara närvarande i leken kan pedagogen föra in nya kunskaper. Med öppna frågor kan man föra in matematik, naturkunskap och andra lärandeobjekt så att leken blir rikare och kunskapen djupare (Knutsdotter, Olofsson:1999:131). Författarens förklaring av pedagogernas roll i leken stämmer delvis med uttalande från en intervjuad pedagog. Hon menar att pedagogen kan

34

tillföra ny mening till exempel fråga barnen ”vad kostar det? ”, och på detta sätt införa matematik menar Åsa.

5.4 Miljö och material spelar en viktig roll

Alla pedagoger anser att material och miljö spelar en viktig roll för att leken ska kunna utvecklas och utvidgas samt att miljön bör bjuda in barn till lek och samspel. Pedagogerna betonar att barn inte behöver ha mycket material för att sätta igång fantasi och lek. Johansson och Pramling Samuelsson menar att organisation av pedagogisk miljö har stor betydelse för vilka kompetenser barn har möjlighet att utveckla. Miljön signalerar till barn vilken tilltro pedagogen har till deras kompetenser (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). Utifrån författarnas förklaring ser vi hur viktigt det är med organisation av miljö och material för barns lek och lärande, och att pedagoger har en viktig roll för att organisera och forma miljön för att ge bästa möjlighet till barns utveckling.

Några pedagoger lyfter fram vikten av att ändra i miljön och tillföra nytt material utifrån barns intresse, ålder och behov. Detta är någon som Johansson och Pramling Samuelsson betonar, att den pedagogiska miljön synliggör lärarens bild av barnets kompetenser och syn på barns lek och lärande. Vidare talar de om att pedagoger bör ändra i miljön parallellt med de

förändringar som sker i barngrupper. Pedagoger bör observera och reflektera kring miljön och vilka förutsättningar det finns för barn att utveckla sina kompetenser (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003:76). Här stämmer författarnas beskrivning av miljö och dess funktion för barns lek och lärande med pedagogernas sätt att arbeta i förskolan kring miljö.

Man behöver inte ha färdiga material utan barn kan använda naturmaterial men även material som pedagogerna tillverkat tillsammans med barnen och material som till exempel kastruller och riktiga leksaker, menar flera av pedagogerna. Knutsdotter Olofsson betonar att barn inte behöver många leksaker men de behöver många saker att leka med och tillåtelse att använda saker till någonting annat än det de är avsedda till. Hon menar att pedagoger bör skapa en miljö utifrån barns perspektiv och att försöka se på livet utifrån deras perspektiv och deras sätt att tänka (Knutsdotter Olofsson, 2011:128).

Knutsdotter Olofssons ovanstående uppfattning är ytterligare ett argument för hur viktigt det är att forma och omforma miljön utifrån barns behov och intresse. Miljön och materialet är viktiga faktorer för att leken ska utvecklas och utvidgas.