• No results found

Kan fysisk aktivitet och kost ha en positiv inverkan på fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kan fysisk aktivitet och kost ha en positiv inverkan på fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär?"

Copied!
27
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Kan fysisk aktivitet och kost ha en positiv inverkan på

fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär?

Can physical activity and diet have positive effects on physical and psychological subclinical

menstrual disorders?

Annie Andersson

Rebecca Björkén

Examensarbete för kandidatexamen i idrottsmedicin, 15 hp

Tränarprogrammet inriktning idrottsfysiologi, idrottsmedicin och idrottspsykologi, Vt 2018

(2)

2

Abstrakt

Introduktion: Många kvinnor påverkas negativt av fysiska och psykiska besvär under sin menstruationscykel. Det råder idag stor kunskapsbrist om hur subkliniska menstruella besvär som kraftig menstruationssmärta, riklig menstruationsblödning, premenstruellt syndrom, premenstruellt dysforiskt syndrom, oregelbunden menstruation och menstruationsbortfall kan lindras utan att använda läkemedel. Fysisk aktivitet och kost har visats ge stora hälsoeffekter vid många sjukdomar och besvär och därför var syftet att undersöka om det även ger positiva hälsoeffekter vid menstruella besvär.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att studera om fysisk aktivitet och kost kan minska fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär och därigenom ge ökat välmående. Metod: Sökt i Pubmed med sökorden subkliniska besvär i relation till fysisk aktivitet respektive kost hos fertila tränade och otränade kvinnor utan inverkan av hormonella preventivmedel.

Resultat: Studien har visat vissa belägg för att fysisk aktivitet och kost kan lindra några subkliniska menstruella besvär. Premenstruellt syndrom (PMS) kan främst lindras genom lugna, meditativa aktiviteter. Vidare sågs god effekt på PMS av mindre men fler måltider med komplexa kolhydrater, samt intag av vitaminer och mineraler. Yoga har även visats minska menstruationssmärta, och allmän fysisk aktivitet har visat antydan till att förbättra menstruationens regelbundenhet. För att undvika oregelbunden menstruation eller

menstruationsuppehåll behövs adekvat energiintag. Övriga subkliniska menstruella besvär saknade tydliga rekommendationer.

Konklusion: Studien har visat att fysisk aktivitet och kost kan ha positiva effekter på vissa menstruella subkliniska besvär. För kvinnor med PMS verkar lugna, meditativa former av fysisk aktivitet kunna lindra syndromet. Yoga och fysisk aktivitet har även visats minska dysmenorré. Tillräckligt energiintag är essentiellt för att undvika oregelbunden och utebliven menstruation. Ytterligare studier behövs inom området för att säkerställa resultat och ge generella rekommendationer.

Nyckelord: kraftig menstruationssmärta, riklig menstruationsblödning, premenstruellt syndrom, premenstruellt dysforiskt syndrom, oregelbunden menstruation,

(3)

3

Abstract

Background: Many women experience physical and psychological symptoms during their menstrual cycle. Research is scarce about how to ease subclinical menstrual disorders like dysmenorrhea, menorrhagia, premenstrual syndrome, premenstrual dysphoric syndrome, oligomenorrhea and amenorrhea without using medicines. Physical activity and diet is proved to have positive effects on several diseases and we therefore wanted to see if positive effects also could be seen on subclinical menstrual disorders.

Aim: The aim of this study was to investigate if physical activity and diet could reduce physical and psychological subclinical menstrual disorders and lead to a better wellbeing. Method: Searching for subclinical menstrual disorders in relation to physical activity and diet in fertile, active and inactive women without the use of hormonal contraceptives was done using Pubmed.

Results: The study has shown that physical activity and diet could reduce some of the problems associated with subclinical menstrual disorders. Premenstrual syndrome (PMS) could be eased through calm, meditative activities. Positive effects could be seen when eating more often but smaller meals containing complex carbohydrates and by taking additional vitamins and minerals. Yoga has been proved to reduce menstrual pain and there’s also an indication that physical activity could improve the regularity of the menstrual cycle. Adequate energy intake is needed to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. No clear recommendations were found for the remaining subclinical menstrual disorders.

Conclusion: The study has shown that physical activity and diet have positive effects on some subclinical menstrual disorders. Symptoms of PMS could be eased by calm, meditative activities. Yoga and physical activity have been shown to reduce dysmenorrhea. Adequate energy intake is essential to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. Further research is needed to give general recommendations.

Keywords: dysmenorrhea, menorrhagia, premenstrual syndrome, premenstrual dysphoric disorder, oligomenorrhea, amenorrhea

(4)

4 Innehållsförteckning

Introduktion.………...5

Metod. ……….7

- Etiska och samhälleliga överväganden………...7

Subkliniska menstruella besvär och påverkan av fysisk aktivitet och kost...8

1. Premenstruellt syndrom, PMS………...8

1.1. Vad är PMS?...8

1.2. Inverkan av fysisk aktivitet vid PMS...10

1.3. Inverkan av kost vid PMS...10

2. Premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS………...12

2.1. Vad är PMDS?...12

2.2. Inverkan av fysisk aktivitet vid PMDS...13

2.3. Inverkan av kost av PMDS...13

3. Primär och sekundär amenorré………...14

3.1. Vad är primär och sekundär amenorré?...14

3.2. Inverkan av fysisk aktivitet vid primär och sekundär amenorré...14

3.3. Inverkan av kost vid primär och sekundär amenorré...15

4. Dysmenorré………...16

4.1. Vad är dysmenorré?...16

4.2. Inverkan av fysisk aktivitet vid dysmenorré...16

4.3. Inverkan av kost vid dysmenorré...17

5. Oligomenorré………...17

5.1. Vad är oligomenorré?...17

5.2. Inverkan av fysisk aktivitet vid oligomenorré...17

5.3. Inverkan av kost vid oligomenorré...18

6. Menorragi………...19

6.1. Vad är menorragi?...19

6.2. Inverkan av fysisk aktivitet vid menorragi...19

6.3. Inverkan av kost vid menorragi...19

7. Rekommendationer i dagsläget………...20

Etiska och samhälleliga överväganden………...20

Metodologisk reflektion………...21

Konklusion………...21

(5)

5

Introduktion

Många kvinnor lider av olika besvär och problem kring sin menstruationscykel (Angst, Sellaro, Merikangas & Endicott, 2001). Vanliga subkliniska besvär hos kvinnor kan bland annat vara att menstruationen inte startat före 16 års ålder (primär amenorré), bortfall av menstruation (sekundär amenorré), oregelbunden menstruation (oligomenorré),

premenstruellt syndrom (PMS), kraftigare form av PMS (premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS) rikliga blödningar (menorragi) och kraftig menstruationssmärta (dysmenorré) (Abdelmoty, Youssef, Abdel-Malak, Hashish, Samir, Adelbar & Seleem, 2015; Parker, Sneddon & Arbon, 2010; Angst, Sellaro, Stolar, Merikangas & Endicott, 2001; Herman, Mol & Bongers, 2016) Subkliniska besvär innebär besvär där symtomen ofta är diffusa och inte uppfattas som tillräckligt uttalade för att få en klinisk diagnos (NE, u.å.a). Många kvinnor tvingas idag att äta läkemedel som smärtstillande (Tsai, 2016), antidepressiva (Marjoribanks, Brown, O´Brien & Wyatt, 2013) och hormoner (Bäckström, Hansson-Malmström, Lindhe, Cavalli-Björkman, & Nordenström,1992; Sadler et al., 2010) för att kunna lindra sina menstruella besvär och fungera i vardagen.

Fysisk aktivitet har visats vara en effektiv behandlingsmetod till många folkhälsosjukdomar och besvär som depression, ångest och smärta (Ståhle, 2017). Dessa symtom är även vanliga vid olika menstruella besvär. Det finns teorier kring att fysisk aktivitet kan vara hjälpsamt mot smärta i samband med menstruation vilket baseras på minskad sympatikustonus, ökat blodflöde till bäckenområdet och frisättningen av endorfiner (Golomb, Solidum & Warren, 1998). För mycket fysisk aktivitet i samband med för litet energiintag kan istället ha

förödande konsekvenser för den kvinnliga fysiologin och kan leda till den kvinnliga triaden, vilken innefattar menstruationsbortfall, låg bentäthet och låg energitillgänglighet (Hirschberg, 2014; Márquez, & Molinero, 2013) eller det nyare begreppet som även innefattar män, RED-S, Relative Energi deficiency in Sport (Mountjoy, Sundgot-Borgen, Burke, Carter,

Constantini, Lebrun & Ljungqvist, 2014). Det låga energiintaget kan leda till negativ

energibalans och om detta är långvarigt stimuleras utsöndringen av stresshormoner som kan påverka menstruationscykeln negativt. Utöver ett tillräckligt energiintag är även innehållet i kosten viktig. Fett från djurriket innehåller kolesterol, som är en viktig komponent i

(6)

6 Trots att det finns risker med för stor mängd träning i samband med för litet energiintag för den kvinnliga fysiologin är de generella positiva hälsovinsterna av fysisk aktivitet och kost stora (Ståhle, 2017). Mycket av hälsans positiva effekter kan ses hos både kvinnor och män men det finns fysiologiska skillnader mellan könen och i dagsläget är det mycket okunskap kring kvinnors fysiologi och hälsoeffekterna av fysisk aktivitet då många studier baseras på män i idrottsmedicinsk forskning (Costello, Bieuzen, & Bleakley, 2014; Bruinvels, Burden, McGregor, Ackerman, Dooley, Richards, & Pedlar, 2016).

En av de fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är menstruationscykeln. En menstruationscykel är vanligtvis 28 dagar, men kan variera mellan 21 till 35 dagar. Kring dag 14 sker ägglossningen. Hormoner som produceras i hjärnan styr tillsammans med de

kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron menstruation och ägglossning.

Menstruationscykeln brukar delas in i två faser. Follikelfasen består av de två första veckorna och de sista två veckorna kallas för lutealfas, faserna kan variera i längd. Mellan de två faserna infaller ägglossningen. Den första blödningsdagen räknas som dag ett i cykeln, och innebär då även första dagen i follikelfasen. Luteiniserande hormon stimulerar äggstockarna strax före ägglossning till att frisätta androgena hormoner, som till exempel androstendion och testosteron. De cykliska variationerna i hormoner resulterar i en menstruationscykel och sker oftast mellan 13 till 50 års ålder hos kvinnor. Variationerna av könshormoner hos

kvinnor sker månadsvis och påverkar mer eller mindre negativt både det fysiska och psykiska välmåendet hos kvinnor. (Ekenros, 2017; Wikström-Frisén, 2016; Vaishali, 2008)

En studie visar att 75% av alla kvinnor i fertil ålder upplever en eller flera symtom av PMS (Angst et al., 2001). Hylar, Sundell & Judge (1999) genomförde en studie på 1045 kvinnor som led av PMS och fann att i genomsnitt hade kvinnorna premenstruella besvär i

sammanlagt strax över fem år av sitt liv. I vissa studier har det framkommit att allmän fysisk aktivitet är gynnsamt för menstruella besvär (Aganoff & Boyle, 1994; Prior, Vigna, & Alojada. 1986; Steege & Blumenthal, 1993; Stoddard, Shames, & Bernstein. 2007). Det har även gjorts studier på om styrketräning kan periodiseras utifrån menstruationscykeln för att förbättra effekten av styrketräning (Wikström-Frisén, Boraxbekk, Henriksson-Larsén, 2017; Reis, Frick, & Schmidtbleicher, 1995; Sung, Han, Hinrichs, Vorgerd, Manchado, & Platen, 2014). Utifrån de positiva effekterna som ses av kost och fysisk aktivitet på olika besvär kan det därmed vara av stort intresse att undersöka om det också positivt kan påverka de fysiska

(7)

7 och psykiska besvär som kan uppstå i relation till menstruationscykeln.

Syftet med denna litteraturstudie var att studera om kost och fysisk aktivitet kan minska fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär och därigenom ge ökat välmående.

Metod

I denna litteraturstudie har sökningen skett i databasen Pubmed efter artiklar med

nyckelorden fysisk aktivitet och kost i relation till subkliniska menstruella besvär. De sökord som har använts är “menstrual cycle AND exercise” och “menstrual cycle AND nutrition” tillsammans med de olika begreppen för de menstruella besvären och de olika faserna i menstruationscykeln. Sökorden för träning har varit både “training”, “exercise” och “physical activity”, likaså har sökorden för kosten även varit “nutrition”, “food” och “diet”. Utöver sökningarna på dessa databaser har den så kallade Snowballingmetoden (Kristensson, 2014) använts, vilket innebär att artiklar från referenslistor i relevanta böcker och artiklar använts. Fokus har varit på att undersöka hur fysisk aktivitet och kost kan påverka subkliniska

menstruella besvär och inte kliniska medicinska sjukdomar med diagnoskriterier. Sökningen har begränsats till studier med tillgång till fulltext via Umeå universitet, engelska och svenska studier gjorda på fertila både tränade och otränade kvinnor och utan inverkan av hormonella preventivmedel och mediciner. All form av fysisk aktivitet har inkluderats i sökningen. Då antalet studier var få valdes ingen tidsbegränsning. Sökningarna gjordes under perioden mars 2018 - maj 2018.

Etiska och samhälleliga överväganden

Då detta är en litteraturstudie baserat på tidigare publicerade data behövs inget etiskt

godkännande. Det har kontrollerats att alla de studier som används har varit etiskt försvarbara och genomförts enligt det som tas upp i Helsingforsdeklarationen (World Medical

Association, 2013). Vid bearbetning av denna studie har markering av referenser varit tydliga. Genom att publicera alla relevanta resultat som studierna har kommit fram till har publikationsbias undvikits i enlighet med Helsingforsdeklarationen.

(8)

8

Subkliniska menstruella besvär och påverkan av fysisk aktivitet och

kost

Det kan uppkomma olika besvär relaterat till menstruationscykeln som kan ge både fysiska och psykiska symtom och är något som många kvinnor någon gång upplever. Relationen mellan menstruella besvär och kost handlar oftast om vikten av ett adekvat energiintag för att minimera risk för besvär med menstruationscykeln (Sowińska-Przepiera, Andrysiak-Mamos, Jarząbek-Bielecka, Walkowiak, Osowicz-Korolonek, Syrenicz, & Syrenicz, 2015; Roupas & Georgopoulos, 2011; Williams, Leidy, Hill, Lieberman, Legro & Souza, 2014). Idag finns få rekommendationer om hur fysisk aktivitet och kost kan påverka menstruella besvär, där problematiken inte beror på för lågt energiintag. Utifrån de positiva hälsoeffekter fysisk aktivitet och en god kosthållning kan ge (Ståhle, 2017) är det av stort intresse att undersöka om fysisk aktivitet och kost kan ha en positiv inverkan och lindra olika menstruella besvär.

1. Premenstruellt syndrom, PMS

1.1 Vad är PMS?

Många kvinnor i fertil ålder lider av PMS, premenstruellt syndrom, vilket är ett tillstånd som kan ge både fysiska och psykiska symtom som mer eller mindre påverkar det vardagliga livet. Symtomen uppstår under den luteala fasen, vilket innebär de två sista veckorna av

menstruationscykeln och försvinner sedan vid menstruation. För att diagnostiseras med PMS ska kvinnan uppfylla ett av de psykiska och somatiska symtomen under fem dagar före menstruation i tre följande cykler och avta inom fyra dagar efter menstruationens start. De psykiska symtomen innefattar humörsvängningar, ångest, förvirring, depression, socialt tillbakadragande och irritation. De somatiska symtomen innefattar ömma eller svullna bröst, huvudvärk, led- eller muskelvärk, svullnad i extremiteter, viktuppgång och svullen mage. (Hofmeister & Bodden, 2016). Den bakomliggande orsaken till PMS är i dagsläget inte helt kartlagt, vissa studier föreslår att det är den cykliska förändringen av östrogen- och

progesteronnivåer som ger symtom (Hammarbäck, Bäckström, Holst, Von Schoultz & Lyrenäs, 1985; Kumar & Sharma, 2014; Halbreich, 2003).Vid behandling av PMS används ofta mediciner för att lindra de fysiska och psykiska symtomen (Marjoribanks et al., 2013). Medicinerna som främst används verkar antingen på neurotransmittorerna i hjärnan eller genom att förhindra ägglossning (Nevatte, O’Brien, Bäckström, Brown, Dennerstein, Endicott, & Ismail, 2013). Dessa mediciner kan ge vissa biverkningar, och vissa läkemedel

(9)

9 verkar ge en ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar och osteoporos (Hofmeister & Bodden, 2016).

1.2 Inverkan av fysisk aktivitet vid PMS

I en studie gjord av Zhang, Zhu, Song & Kong (2014) undersöktes om Baduanjin kan minska premenstruella besvär. Baduanjin är en traditionell kinesisk övning och en form av medicinsk qigong, med syfte att förbättra hälsan. I studien deltog 40 fertila kvinnor i åldern 18 till 38 år (24±7) med PMS under tre menstruationscykler. Baduanjin utfördes två gånger vid varje tillfälle, två gånger om dagen, fem dagar i veckan under tre menstruationscykler. Ett frågeformulär användes för att mäta symtomen för PMS. Efter träning med Baduanjin minskade symtomen signifikant (p<0,05) och de kunde se en förbättring i både mental och fysisk hälsa. Författarna drar slutsatsen att lugna aktiviteter som exempelvis Baduanjin kan vara en effektiv metod mot PMS.

Flertalet studier har visat att yoga kan ha en positiv effekt på premenstruella symtom (Wu, Lin, Chu & Liang, 2015; Tsai, 2016). Tsai (2016) genomförde en studie där 64 kvinnliga deltagare genomgick ett 12-veckorsprogram med yoga. Deltagarna genomförde två yogapass per vecka på 50 min vardera samtidigt som de fyllde i ett självskattningsformulär gällande besvär kopplade till deras menstruationscykel både innan och efter interventionen. Av 64 deltagare var det 91% som rapporterade att de upplevde smärta under sin menstruation innan studien startade. Efter studiens slut upplevde fortfarande 89% smärta i samband med sin menstruation men däremot fanns det en skillnad i användande av smärtstillande för smärtan bland deltagarna. Innan studiens start använde 36% smärtstillande medan efter avslutad yogaträning använde endast 22% smärtstillande, det som däremot var svårare att dra

konklusioner kring var om detta berodde på att smärta minskade, om den försvann eller om deltagarna lärde sig hantera den. Övriga positiva effekter som sågs var minskad uppsvälldhet kring magen (p = 0,0011), ömmande bröst (p = 0,0348), magkramper (p = 0,0016) och kallsvettningar (p = 0,0143). Wu et al. (2015) visade också i sin studie på att det kan vara en god idé för kvinnor som lider av psykologiska premenstruella symtom som

koncentrationssvårigheter och försämrad kognitiv förmåga att genomföra yoga under lutealfasen för att må bättre och bibehålla koncentrationsnivåerna. Deltagarna bestod av 11 kvinnor som levde en stillasittande livsstil och hade en regelbunden menstruation samt en kontrollgrupp på nio kvinnor utan PMS. Under 6 veckor genomgick de ett yogaprogram där varje träningspass varade i 50 min, två gånger i veckan. Under dessa 6 veckor testades

(10)

10 kvinnorna 2 gånger under lutealfas och 2 gånger under follikelfas. Testen genomfördes i samband med yogaträningen, första testet genomfördes innan yogapasset och det andra testet 60 min efter avslutat träningspass. Det som testades var bland annat reaktionstid och

kognition samt att de genomgick EEG (mätning av hjärnans elektriska aktivitet). Resultatet visade på att de akuta effekterna av yoga var ökat lugn (p = 0.01).

Utifrån de artiklar som berörts i denna studie verkar det vara lugn, meditativ form av fysisk aktivitet som har haft bäst effekt på PMS (Zhang et al., 2014; Wu et al., 2015; Tsai, 2016) . Eftersom det var brist på kontrollgrupp i två av studierna är det svårt att dra säkra slutsatser kring resultatet. Resultaten visade på att lugna yogaklasser gav positiva effekter på PMS-besvär men det går inte att utesluta att även andra faktorer kopplat till yogaklasserna och verksamheten där kan ha påverkat. Eftersom studierna även använde sig av enkäter och subjektiva skattningar för att mäta resultatet är det också svårare att dra slutsatser då det är svårt att kontrollera huruvida deltagarna endast skattar efter det som frågas och inte blandar in övriga faktorer i livet som kan påverka exempelvis välmående. I dagsläget kan dock lugna, fysiska aktiviteter rekommenderas då det genererar i en bättre generell hälsa, även om det i nuläget inte finns tillräckligt forskat kring dess faktiska inverkan på PMS.

1.2 Inverkan av kost vid PMS

Kim, Kwon, Kim & Reame (2006) fann att ett intag av soja-isoflavener kunde ge välgörande effekter på vissa menstruella symtom och därmed vara en kostfaktor som skulle kunna påverka PMS positivt. Isoflavener är en typ av fytoöstrogener som liknar kroppens eget östrogen (Vincent & Fitzpatrick, 2000). Isoflavener återfinns bland annat i bönor, grönsaker, nötter och tofu (Patisaul & Jefferson, 2010). Jefferson (2003) såg att mat som innehåller rikligt med isoflavener också innehåller ett brett spektrum av viktiga näringsämnen och är en väsentlig del av en hälsosam kosthållning. Medan Nagata, Hirokawa, Shimizu. N, och Shimizu. H (2004) visade att soja-isoflavener inte har något signifikant samband med

lindring av premenstruella symtom. Brown, Morrison, Calibuso och Christiansen (2008) fann dock att kvinnor ökade sitt intag av tofu och nötter under menstruationen då kroppen har låga nivåer av progesteron och östrogen.

Freeman, Stout, Endicott och Spiers (2002) undersökte huruvida en kolhydratrik dryck som dracks två gånger dagligen under fem dagar före beräknad menstruation kunde ha en effekt

(11)

11 på premenstruella besvär. Resultatet visade på att den kolhydratsrika drycken minskade symtom gällande måendet för ungefär en tredjedel av gruppen, och forskarna anar att resultatet kan bero på en ökande tillgänglighet för tryptofan, som i sin tur kan öka

serotoninsyntesen som vidare minskar humör- och aptitstörningar som uppkommer av PMS, vilket gäller främst mild till moderat PMS. I en liknande studie av Sayegh, Schiff, Wurtman, Spiers, McDermott & Wurtman (1995) genomfördes en dubbelblindad överkorsningsstudie på 24 kvinnor som led av PMS. Kvinnorna genomförde tester på humör, kognitiv förmåga samt matbegär i samband med att de upplevde sina PMS besvär som värst. Testerna genomfördes en gång under den senare delen av lutealfasen under sammanlagt tre cykler. I samband med testerna fick de inta en kolhydratsrik dryck som fanns i tre olika utformningar. En av dryckerna innehöll en kombination av enkla och komplexa kolhydrater, den andra drycken innehöll en mix av proteiner och kolhydrater och den sista innehöll endast kolhydrater. Kvinnorna fick testa en av de olika dryckerna per cykel utan att veta under vilken cykel de fick vilken dryck. Testerna genomfördes före intag av dryck samt 30, 90 och 180 minuter efteråt. Drycken med kombinationen av komplexa och enkla kolhydrater visade på en signifikant minskning av självskattad depression, ilska, förvirring och begär efter kolhydrater 90-180 minuter efter intag av drycken. Förmågan att komma ihåg ord och därmed förbättrat minne var också signifikant bättre (p<0.05). Författarna i studien menar också att den specifika kombinationen av komplexa och enkla kolhydrater skulle kunna påverka tryptofannivåerna i kroppen.

Koffeinintag och lågt intag av kalcium och vitamin D kan vara riskfaktorer för att drabbas av PMS (Steiner, 2000; Thys-Jacobs, Starkey, Bernstein & Tian, 1998). Högt fettintag genom hela menstruationscykeln har också visat sig kunna öka premenstruella besvär (Goodwin, Miller, Del Giudice, Singer, Conelly & Ritchie, 1998) medan Donahoo, Elvine och Melanson (2004) visade på motsatsen, att ett högt intag av fett kunde minska vissa premenstruella symtom. Även om koffein har visat sig vara negativt associerat med PMS finns det också en studie som visat på att intag av koffein kan bidra till en normalt fungerande

menstruationscykel (Schliep et al., 2016). Även intag av vitaminer och mineraler, bland annat intag av kalciumkarbonat kan ge en minskning av PMS (Steiner, 2000; Thys-Jacobs et al. 1998).

Ghanbari, Haghollahi, Shariat, Foroshani och Ashrafi (2009) undersökte effekterna av kalciumbehandling på kvinnor med PMS. I studien deltog 179 kvinnor som delades upp i två

(12)

12 grupper, grupp A fick placebo och grupp B fick 500mg kalciumtillskott två gånger om dagen under tre månader. Resultatet visade att kalciumtillskott minskade signifikant symtomen av tidig utmattning (p<0.001), aptitförändringar (p=0.004) och depression (p=0.0001) i samband med PMS. Thys-Jacobs et al. (1998) visade i sin studie att kalciumkarbonat även kan vara ett bra alternativ till behandling av PMS. De genomförde en studie på 466 kvinnor som led av måttliga till allvarlig PMS. De förde dagbok över sina symtom varje dag under tre cykler, samtidigt som de fick äta kalciumkarbonat 1200mg/d eller ett placebopiller. En minskning i symtom sågs efter en månad men efter tre månader uppgav 48% att de fått en minskning i symtom, en minskning med 30% sågs även hos de som fått placebo. Författarna menar på att kalciumkarbonat borde rekommenderas som förstahandsval/terapi för kvinnor med mild till moderat PMS.

Många av de studier som finns kopplat till PMS och kost är inte entydiga. Viss entydighet finns gällande intag av fytoöstrogener och dess positiva inverkan på PMS där ett flertal studier är gjorda (Kim et al., 2006; Brown et al., 2008). Eftersom nivåerna av östrogen är låga precis innan och under menstruation kan det diskuteras om ett ökat intag av fytoöstrogener är kroppens egen signal för att få nivåerna av östrogen att öka, dock visade en studie på att det inte fanns något samband mellan de två (Nagata et al., 2004). Positiva effekter sågs även gällande intag av enkla och komplexa kolhydrater i samband med PMS (Freeman et al., 2002; Sayegh et al., 1995). Att just kolhydrater påverkar positivt tros bero på innehållandet av tryptofan, vilken påverkar serotoninsyntesen och därmed humörregleringen. Eftersom humörsvängningar är ett symtom på bl.a. PMS kan resonemanget anses rimligt och bör studeras vidare. Mindre entydighet gällande resultatet finns exempelvis gällande intag av fett och koffein där studier har visat att det kan ge positiva effekter på PMS (Donahoo et al., 2004; Schliep et al., 2016) medan andra bevisat motsatsen (Goodwin et al.1998; Steiner, 2000; Thys-Jacobs et al., 1998). Detta kan bero på olika studieupplägg och indikerar att mer forskning inom området behövs för att kunna säkerställa resultat.

2. Premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS

2.1 Vad är PMDS?

PMDS är en svårare variant av PMS och drabbar 2 till 10 procent av alla fertila kvinnor. För att diagnostiseras med PMDS ska flera symtom finnas under majoriteten av alla

(13)

13 och förbättras inom några dagar efter första blödningsdag. Symtomen som ska uppvisas för att diagnostiseras delas in i två grupper och symtom från båda grupperna ska finnas med. Symtom kan innefatta humörsvängningar, irritation, ilska, ökade konflikter, känsla av

depression, hopplöshet eller självironiska tankar, ångest samt symtom i form av minskad lust för vardagliga aktiviteter, koncentrationssvårigheter, låg energi, aptitförändringar (överäter, specifikt matbegär), sömnstörningar, känsla av att vara utan kontroll samt fysiska symtom såsom ömma bröst, svullenhet och led- eller muskelvärk. Behandling för detta är ofta

medicin, i form av till exempel serotoninåterupptagshämmare (antidepressiva läkemedel) och GnRH-agonister som leder till att follikelstimulerande hormon inte bildas samt att

äggstockarna slutar bilda östrogen och progesteron. Dessa mediciner ger ökad risk för svåra biverkningar vilket innebär att det bör begränsas till korta perioder. (Bhatia & Bhatia, 2002)

2.2 Inverkan av fysisk aktivitet vid PMDS

Studier gjorda på PMDS och behandling med fysisk aktivitet har inte hittats. Då PMDS är en svårare variant av PMS kan det diskuteras om de behandlingar som visats lindra besvär med PMS även skulle vara hjälpsamt i detta fall.

2.3 Inverkan av kost vid PMDS

Inga studier hittades som undersökte hur kost kan förbättra besvären av PMDS. Det kunde dock ses att under lutealfasen är vilometabolismen hos kvinnor högre (Donahoo et al., 2004) precis som metabolismen vid sömn (Meijer, Westerterp, Saris, Tenhoor, 1992). Denna ökning av energiåtgång har setts öka energiintaget med cirka 500 kcal samt en ökning med 50% gällande intag av kolhydrater utan lutealfasen (Dalvit, 1981). En liknande ökning av energiintag sågs i en studie av Reed, Levin och Evans (2008). De undersökte kvinnor med PMDS och fann att de konsumerade mer kalorier från framförallt fett, under lutealfasen. Brown et al. (2008) fann också att kvinnor hade mer specifika matbegär för framförallt kolhydrater under lutealfasen samtidigt som de såg att kvinnor tenderade att ha mindre matbegär under ägglossning.

Det saknas forskning kring hur kost kan minska besvären. Brown et al. (2008) kunde dock se att begäret efter kolhydrater ökade under lutealfasen. Studier gjord på PMS undersökte hur intag av kolhydrater kunde lindra de psykiska symtomen genom att öka serotoninsyntesen i hjärnan (Freeman et al., 2002; Sayegh et al., 1995). Då kvinnor med PMDS upplever ökat begär efter kolhydrater under denna fas kan det diskuteras om detta är en signal från kroppen

(14)

14 att öka kolhydratintaget som i sin tur kan öka serotoninsyntesen i hjärnan och då minska bland annat humörsvängningar.

3. Primär och sekundär amenorré

3.1 Vad är primär och sekundär amenorré?

Amenorré innebär antingen frånvaro av menstruation eller onormalt avbrott i menstruationscykeln. Primär amenorré innebär att kvinnan inte har fått sin första menstruation innan 15 års ålder, vilket ofta beror på kromosomavvikelser. Sekundär

amenorré kan bland annat hänföras till polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) och hypotalam amenorré. Sekundär amenorré innebär menstruationsbortfall i minst 3 månader för en kvinna som i vanliga fall har regelbunden menstruation, och menstruationsbortfall i minst 6 månader för en kvinna med oregelbunden menstruation. (Practice Committee of the American Society for Reproductive Medicine, 2008)

3.2 Inverkan av fysisk aktivitet vid primär och sekundär amenorré

Dušek (2001) undersökte prevalens av primär och sekundär amenorré samt tid för första menstruation genom en enkätstudie som besvarades av 168 kvinnor i ålder 15-21 år. Av dessa kvinnor var 72 stycken aktiva och utövade sporter som volleyboll, basket, balett och löpning medan 96 tjejer inte utövade någon sport och utgjorde kontrollgrupp. Dušek (2001) fann att sekundär amenorré var tre gånger så vanligt hos atleterna jämfört med kontrollgruppen (p=0.037) och även primär amenorré var mycket mer vanligt hos de tjejer som idrottade än hos kontrollgruppen (6/72 vs. 0/96, p=0.014). Sekundär amenorré var vanligast hos löparna. Start för menstruation (menark) var senare hos de som var fysiskt aktiva innan

menstruationen började (13.8+1.4 vs. 12.6+1.0 years, p<0.001), vilket tyder på att träning innan menark kan försena menstruationens start.

I denna studie framkommer det att både primär och sekundär amenorré var vanligare hos de tjejer som idrottar, vilket kan tänkas bero på att de tränar för hårt i relation till sitt energiintag. Det framkommer dock inte hur dessa tjejers kostintag såg ut, och det kan därför inte uteslutas om det är träningen, brist på energi eller något annat som påverkat.

(15)

15 3.3 Inverkan av kost vid primär och sekundär amenorré

Vid hypothalam amenorré finns det en dysfunktion i någon av de olika faktorer som påverkar hormonutsöndringen i kroppen (Reindollar, Novak, Tho & McDonough, 1986). Hypotalamus kopplar i normala och fungerande fall hjärnan till det endokrina systemet (Börjesson & Jonsdottir, 2010) genom att avge hormoner till hypofysen som i sin tur påverkar

hormonproduktionen i bl.a. binjurar och sköldkörteln samt äggstockarna hos kvinnor (NE, u.å.b). Vid långvarig energibrist eller för hög mängd fysisk aktivitet kopplat till för lågt energiintag kan det bli störningar i kedjan som ansvarar för hormonutsöndring. Energibrist leder även till för låga mängder av leptinhormonet. Leptinets uppgift är att signalera hur mycket fett som finns lagrat i kroppen samt att redogöra för akuta förändringar i energiintag (Mantzoros, 2000). Leptin har visat sig ha ett samband med hypotalam amenorré (Ahima, Prabakaran, Mantzoros, Qu, Lowell & Maratos-Flier 1996). För att undersöka leptinets roll kopplat till hypotalam amenorré gjorde Chou et al. (2011) en randomiserad, dubbelblindad kontrollerad studie där kvinnor med hypotalam amenorré behandlades med en syntetisk version av leptin, kallat metreleptin. Av de sju kvinnor som fanns i casegruppen fick fem av dem tillbaka sin menstruation inom 12 veckor efter att intaget av metreleptin började och de två andra senare under studien. Två av de sex deltagarna i kontrollgruppen som fick placebo återfick också menstruationen under de 36 veckorna studien pågick. Studien undersökte också neuroendokrin funktion och benmetabolism. Resultatet visade att deltagarna i

metreleptingruppen fick förbättrad funktion i bland annat sköldkörteln, tillväxthormon samt äggstockarna, till skillnad från kontrollgruppen som inte fick samma resultat. Inga

förändringar gällande bentäthet kunde ses hos någon av grupperna. Författarna menar på att metreleptin i ersättningsdoser kan vara en effektiv terapi för kvinnor som lider av

hypotalamisk amenorré men att det krävs mer forskning på området.

Studier gjorda på amenorré och inverkan av kost baseras på hur ett lågt energiintag kan påverka menstruationscykeln negativt, och inga studier är funna kring hur kost kan användas för att återfå bortfallen menstruation. I de fall där amenorrén uppstår till följd av lågt

energiintag verkar metreleptin och ökat energiintag vara det som studerats och mer forskning behövs kring om kost kan vara användbart i de fall där amenorré inte uppkommit som följd av energibrist. Det skulle även vara av intresse att undersöka om ett ökat intag av

kolesterolrik mat kan vara gynnsamt, då det är en viktig del vid bildandet av könshormoner (Hirschberg, 2014).

(16)

16 4. Dysmenorré

4.1 Vad är dysmenorré?

Dysmenorré innebär smärta i samband med menstruationer och är en väldigt vanlig åkomma där ungefär var fjärde ung kvinna använder smärtstillande i samband med menstruation (Gantt & McDonough, 1981). Smärtorna kan även upplevas som illamående och

svimningskänsla. Dysmenorré kan vara både primär och sekundär, där primär dysmenorré innebär att den startat direkt efter menark och uppkommer av oklar anledning, sekundär dysmenorré innebär att det uppkommer en längre tid efter menark, oftast efter cirka 25 år. Symtom vid primär dysmenorré innefattar bäcken- och magsmärta vid menstruationsstart, rygg- och lårsmärta, huvudvärk, diarré, illamående och kräkningar och vid undersökning finns inga fynd. Vid sekundär dysmenorré innefattar symtomen förändring i smärta, intensitet eller tid för menstruation och menorragi kan uppstå (Proctor & Farquhar, 2006). Dysmenorré är ett vanligt fenomen och Esen, Oğuz, och Serin (2016) utförde en studie på 879 tjejer med medelålder på 16 år (13-19 år) där 92% uppgav dysmenorré av olika grader och 52% använde smärtstillande i samband med menstruation.

4.2 Inverkan av fysisk aktivitet vid dysmenorré

I studien gjord av Dušek (2001) framkom det att dysmenorré var två gånger mindre vanligt hos idrottare med blandade idrottsbakgrunder (p<0.001). Vidare visade Tsai (2016) i sin studie att yoga två gånger i veckan under 12 veckor minskade smärtan hos en del av kvinnorna och många kunde sluta med smärtstillande.

I en studie gjord av Kazama, Maruyama & Nakamura (2015) undersöktes 1018 tjejer i åldern 12-15 år angående deras livsstil kopplat till menstruationscykeln och upplevd smärta.

Resultatet visade ett samband mellan lite sömn (<6 timmar/dag, OR=3.05) och måttligt svår dysmenorré, de föreslår även att fysisk aktivitet kan vara hjälpsamt mot smärtan.Författarna diskuterar svårigheten att veta vad som beror på vad. En balanserad livsstil där fysisk

aktivitet är en naturlig del av vardagen anses kunna bidra till minskad menstruationssmärta.

Fysisk aktivitet verkar ha god inverkan på smärtan i samband med menstruation. Utifrån dessa studier framkom det att både yoga och allmän fysisk aktivitet verkar minska risken för dysmenorré (Tsai, 2016; Dušek, 2001). I studien av Dušek (2001) framkom det inte vilken form av fysisk aktivitet som verkar vara mest gynnsam, utan slutsatsen kan tänkas vara att

(17)

17 allmän fysisk aktivitet kan vara effektivt. Det är dock svårt att dra slutsatser kring vilken som är den avgörande faktorn till den minskade smärtan, om det är den fysiska aktiviteten eller om det finns andra bidragande faktorer. Den minskade smärtan kan tänkas bero på den ökade blodtillförsel till bäckenområdet eller frisättningen av endorfiner som sker vid fysisk aktivitet.

4.3 Inverkan av kost vid dysmenorré

Få studier gjorda på hur kost kan minska smärttillståndet vid menstruation. Dock har det visats ett samband där dysmenorré var vanligare hos kvinnor som var antingen över eller underviktiga. Det visades också att dysmenorré hade ett signifikant samband med kvinnor som gick på diet för viktminskning (p=0.022) (Rupa, Veena, Subitha, Hemanth-Kumar & Bupathy, 2013). Liknande resultat sågs också i studien gjord av Kazama et al., (2015) där resultatet visade att de som regelbundet “hoppade över” frukost i större grad hade

dysmenorré (p=0.088).

De rekommendationer som kan ges utifrån studierna gjorda på kostens påverkan är att det verkar vara av stor vikt att ha en god kosthållning, där de varken ligger på över- eller underskott av energi (Rupa et al., 2013). Liknande resultat sågs i studien av Maruyama & Nakamura (2015) där de fann ett samband mellan att hoppa över frukosten och dysmenorré. Det framkommer dock inte om det totala energiintaget hos dessa är lägre på grund av det missade intaget på morgonen, eller om de kompenserar detta under dagen. Det är även svårt att veta vad som beror på vad, om det är smärtan som leder till att många inte vill äta frukost, eller om det är det missade energiintaget på morgonen som påverkar smärtan.

5. Oligomenorré

5.1 Vad är oligomenorré?

Oligomenorré innebär menstruationscykler längre än 35 dagar (Vaishali, 2008).

5.2 Inverkan av fysisk aktivitet vid oligomenorré

Jedel et al., (2010) utförde en studie på kvinnor som hade oligomenorré eller amenorré och polycystiska ovarier (PCO). Studien jämförde effekten av elektrisk akupunktur (EA) och fysisk aktivitet mot en kontrollgrupp för behandling. EA gavs två gånger i veckan under två veckor, en gång i veckan under 6 veckor och varannan vecka under 8 veckor. Den fysiska aktiviteten bestod av 16 veckor regelbunden aerob träning med kriterierna att det skulle vara

(18)

18 minst 3 gånger i veckan, minst 30 minuter och känslan av snabbare än normal gång, den tredje gruppen utförde ingen aktivitet. Alla tre grupper fick generell information om fysisk aktivitet innan studiens start. Resultatet visade att EA var mer effektivt än fysisk aktivitet för att öka regelbundenheten i menstruationen. Författarna tror att den lägre effekten av fysisk aktivitet kan bero på att alla grupper fick information om fördelen med fysisk aktivitet och att detta inneburit att alla grupper ökat sin aktivitetsnivå. Resultatet visade dock att fysisk

aktivitet gav bättre resultat än gruppen utan aktivt åtagande. De drar därför slutsatsen att fysisk aktivitet har god inverkan på regelbundenheten i menstruationscykeln. Oligomenorré kan även uppstå vid låg energitillgänglighet och för mycket träning, där behandling vanligtvis är ökat energiintag och/eller minskad träning (Williams et.al, 2014).

Studier gjorda på fysisk aktivitet och oligomenorré studerar främst de negativa följderna av hård träning och endast en studie studerade om det kan användas som behandling. Studien såg en förbättring med fysisk aktivitet, och det borde därför studeras vidare för att kunna ge rekommendationer kring behandling av oligomenorré.

5.3 Inverkan av kost vid oligomenorré

Rashidi, Haghollahi, Shariat och Zayerii, (2009) undersökte effekten av kalcium-vitamin D och metformin på flertalet faktorer av menstruationsrubbningar, däribland regelbundenhet i menstruationen. 60 kvinnor mellan 20 till 40 år delades in i tre grupper. En grupp fick kalcium, en grupp fick kalcium och metformin och sista gruppen fick endast metformin. Behandlingen startade första dagen av menstruation och pågick under tre månader. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande regelbundenhet, det var dock ett tydligare samband med blandningen av kalcium och metformin för att öka regelbundenhet, brist på signifikans antas bero på det låga deltagarantalet.

I denna studie saknade resultatet signifikans och det är därför svårt att säkerställa inverkan av kalcium-vitamin D och metformin på regelbundenheten. I studien förekom inte heller någon kontrollgrupp, och det är därför svårt att dra en slutsats om dess inverkan. Då oligomenorré som inte uppstår till följd av lågt energiintag är väldigt diffust, verkar det vara svårt att veta vad som kan vara till hjälp för regelbundenheten och vad som ska studeras.

(19)

19 6. Menorragi

6.1 Vad är menorragi?

Menorragi innebär kraftiga blödningar eller menstruationer som varar i 7 eller fler dagar varje månad och kräver byte av menstruationsskydd varje till varannan timme(Diaz, Laufer, Breech, 2006) detta kan orsaka stress, anemi och för få röda blodkroppar och ofta används hormonpiller och operation för att behandla menorragi. (Apgar, Kaufman, George-Nwogu & Kittendorf, 2007)

6.2 Inverkan av fysisk aktivitet vid menorragi

I en studie gjord av Bruinvels, Burden, Brown, Richards och Pedlar (2016) undersökte de prevalensen av menorragi hos elit- och icke elitaktiva kvinnor, över 18 år som regelbundet utförde fysisk aktivitet under minst 90 minuter i veckan. Studien delades upp i två steg, initialt en onlineundersökning (n=789) och sedan intervjuer med en grupp löpare från London maraton (n=1073). Resultatet visade att 54% av de som svarat på onlineundersökningen upplevde kraftiga blödningar, och 36% av gruppen med maratonlöparna. Slutsatsen i studien var att många aktiva kvinnor upplever kraftiga blödningar och flera av dessa rapporterade både blodförlust och järnbrist.

I denna studie kunde de se att det var färre andel av maratonlöparna som uppgav kraftiga blödningar än de som ingick i onlineundersökningen. Detta skulle kunna bero på att

kvinnorna som springer maraton tränar mer regelbundet och på ett specifikt sätt, alternativt att den stora mängden träning som maratonlöparna utför har andra negativa effekter på menstruationscykeln, såsom amenorré eller oligomenorré till följd av hård träning. Varken träningsmängd eller andra menstruella besvär nämns i studien, och det är därför svårt att dra slutsatser kring den bakomliggande orsaken.

6.3 Inverkan av kost vid menorragi

Det finns väldigt få studier gjorda på om kost och fysisk aktivitet kan påverka och minska blödningsmängden hos kvinnor med menorragi. De slutsatser som kan dras utifrån de ovan nämnda studier är att menorragi ger ökad risk för järnbrist och Hb-brist till följd av de kraftiga blödningarna. Det kan därför vara en god idé att äta en järnrik kost och eventuellt även inta järntillskott för att minska risken för de negativa följderna av låga järn, blod och

(20)

20 Hb-värden som kan påverka både vardagen och prestationen (Vaucher, Druais, Waldvogel & Favrat, 2012; Alaunyte, Stojceska & Plunkett, 2015).

7. Rekommendationer i dagsläget

Då det finns många positiva hälsoeffekter av fysisk aktivitet och kost på olika sjukdomar och besvär (Ståhle, 2017) var det av stort intresse att undersöka om dessa effekter även kunder ses på olika menstruella besvär. Det verkar dock ännu inte vara helt klarlagt vad de fysiologiska och psykologiska orsakerna till besvären är, och inte heller dess behandlingar. De resultat som är mest entydiga är relationen mellan lugna, meditativa former av fysisk aktivitet och PMS. De lugna aktiviteterna verkar ge ett ökat lugn och bättre generell hälsa, det är dock ännu inte helt studerat den faktiska inverkan på PMS. I övrigt tenderar fysisk aktivitet ge positiva effekter men är ännu inte tillräcklig studerade. De finns antydan till att det både kan lindra smärta (Dušek, 2001) och förbättra regelbundenheten (Jedel et al., 2010). Det är även av stor vikt att inte träna för hårt i relation till energiintaget, för att minimera risken att drabbas av menstruella besvär som följd av låg energitillgänglighet (Sowińska-Przepiera et al., 2015; Roupas & Georgopoulos, 2011; Williams et al., 2014). Forskning om fysisk

aktivitet och kost kopplat specifikt till kvinnor och deras menstruationscykel finns det mindre forskning kring. På senare år har det framkommit mer forskning kring periodisering för prestation kopplat till menstruationscykeln (Wikström-Frisén et al., 2017; Reis, et al., 1995; Sung et al., 2014; Oosthuyse & Bosch, 2010), men periodisering för hälsan är bristfällig och behöver därför studeras vidare. Att ge allmänna rekommendationer av kostintag och fysisk aktivitet är svårt, då få studier visat på enhetliga resultat och mer forskning behövs på dessa områden.

Etiska och samhälleliga reflektioner

Kvinnor som upplever någon form av problematik kopplad till sin menstruationscykel är många (Angst et al., 2001). Kvinnans menstruation är en naturlig del under större delen av hennes liv men kan ibland vara en källa till olika typer av besvär och därmed försämrad livskvalitet (Hylar et al., 1999; Angst et al., 2001). På grund av bristande forskning och rekommendationer om hur kvinnor kan lindra menstruella besvär är det många kvinnor som varje månad mår dåligt utan att riktigt veta vad de kan göra för att lindra symtomen. Många kvinnor tvingas idag att äta läkemedel som smärtstillande, (Tsai, 2016) antidepressiva (Marjoribanks et al., 2013) och hormoner (Bäckström et al., 1992; Sadler et al., 2010) för att kunna lindra sina menstruella besvär och fungera i vardagen. Fysisk aktivitet och kost har

(21)

21 visat sig ha stora positiva hälsoeffekter på många av våra stora folkhälsoproblem (Ståhle, 2017) men lite forskning har undersökt effekt av fysisk aktivitet och kost kopplat till menstruella besvär. En intressant tanke är om fysisk aktivitet och kost skulle kunna fungera som komplement till vanlig läkemedelsbehandling och dessutom ge de positiva, allmänna hälsoeffekter som näringsrik mat och träning ger. En del studier tar upp det faktum att obalans mellan fysisk aktivitet och ett för litet energiintag kan ge negativa effekter på

menstruationscykeln (Hirschberg, 2014; Márquez, & Molinero, 2013; Mountjoy et al., 2014) men generellt sett är vinsterna av fysisk aktivitet och rätt val av mat mycket större än

riskerna.

Metodologisk reflektion

De begränsningar som gjordes i denna litteraturstudie kan ha påverkat resultatet då all publicerade data som finns inte kunnat användas på grund av att de inte fanns tillgängliga som fulltext eller genomförts på ett annat språk än svenska och engelska. Det har även varit liten andel publicerade studier i ämnet, lågt deltagarantal i vissa studier, olika urval av grupper, ålder och vissa studier är relativt gamla. Många studier har dessutom skiljts sig metodologisk åt, vissa studier baseras på enkäter medan andra varit interventionsstudier samt att alla studier inte haft kontrollgrupp. Detta gör att det ger mindre trovärdighet och svårt att statistiskt säkerställa resultaten. Många studier som är gjorda på relationen mellan fysisk aktivitet, kost och menstruationscykeln eller menstruella besvär studerar de negativa

effekterna. Fler studier angående hur fysisk aktivitet och kost kan ha en positiv inverkan bör göras. Enligt United Nations (2017) fanns det 3,658 miljarder kvinnor i världen 2015, vilket motsvarar ungefär hälften av all befolkning på jorden. Alla kvinnor i fertil ålder har

menstruation, och det är därför av stor vikt att upplysa och normalisera menstruationen för alla.

Konklusion

Vår studie har visat att fysisk aktivitet och kost kan ha positiva effekter på vissa menstruella subkliniska besvär. För kvinnor med PMS verkar lugna och meditativa former av fysisk aktivitet kunna lindra syndromet. Yoga och fysisk aktivitet har även visats minska dysmenorré. Tillräckligt energiintag är av stor vikt för att undvika oregelbunden och utebliven menstruation. Det saknas dock entydighet i kostens betydelse för att minska menstruella besvär, detsamma gäller också till viss del fysisk aktivitet. Därmed behövs

(22)

22 ytterligare studier inom området för att kunna säkerställa resultat och ge generella

(23)

23

Referenslista

1. Abdelmoty, H. I., Youssef, M. A., Abdel-Malak, K., Hashish, N. M., Samir, D., Abdelbar, M., ... & Seleem, M. (2015). Menstrual patterns and disorders among secondary school adolescents in Egypt. A cross-sectional survey. BMC women's health, 15(1), 70.

2. Aganoff, J. A., & Boyle, G. J. (1994). Aerobic exercise, mood states and menstrual cycle symptoms.

Journal of psychosomatic research, 38(3), 183-192.

3. Ahima, R. S., Prabakaran, D., Mantzoros, C., Qu, D., Lowell, B., Maratos-Flier, E., & Flier, J. S. (1996). Role of leptin in the neuroendocrine response to fasting. Nature, 382(6588), 250.

4. Alaunyte, I., Stojceska, V., & Plunkett, A. (2015). Iron and the female athlete: a review of dietary treatment methods for improving iron status and exercise performance. Journal of the international

society of sports nutrition, 12(1), 38.

5. American Academy of Family Physicians. (2007). Information from your family doctor. Heavy periods (menorrhagia). American family physician, 75(12), 1820.

6. Angst, J., Sellaro, R., Stolar, M., Merikangas, K. R., & Endicott, J. (2001). The epidemiology of perimenstrual psychological symptoms. Acta Psychiatrica Scandinavica, 104(2), 110-116.

7. Apgar, B. S., Kaufman, A. H., George-Nwogu, U., & Kittendorf, A. (2007). Treatment of menorrhagia.

American Family Physician, 75(12).

8. Bhatia, S. C., & Bhatia, S. K. (2002). Diagnosis and treatment of premenstrual dysphoric disorder. Am

Fam Physician, 66(7), 1239-1249.

9. Brown, S. G., Morrison, L. A., Calibuso, M. J., & Christiansen, T. M. (2008). The menstrual cycle and sexual behavior: relationship to eating, exercise, sleep, and health patterns. Women & health, 48(4), 429-444.

10. Bruinvels, G., Burden, R., Brown, N., Richards, T., & Pedlar, C. (2016). The prevalence and impact of heavy menstrual bleeding (menorrhagia) in elite and non-elite athletes. PLoS One, 11(2), e0149881. 11. Bruinvels, G., Burden, R. J., McGregor, A. J., Ackerman, K. E., Dooley, M., Richards, T., & Pedlar, C.

(2016). Sport, exercise and the menstrual cycle: where is the research?. British journal of sports

medicine, 51(6), 487-488.

12. Bäckström, T., Hansson-Malmström, Y., Lindhe, B. Å., Cavalli-Björkman, B., & Nordenström, S. (1992). Oral contraceptives in premenstrual syndrome: a randomized comparison of triphasic and monophasic preparations. Contraception, 46(3), 253-268.

13. Börjesson, M., Jonsdottir, I. (2010) Fysisk aktivitet och stress. Centrum för idrottsforskning (3), 10-12 14. Chou, S. H., Chamberland, J. P., Liu, X., Matarese, G., Gao, C., Stefanakis, R., ... & Mantzoros, C. S.

(2011). Leptin is an effective treatment for hypothalamic amenorrhea. Proceedings of the National

Academy of Sciences, 108(16), 6585-6590.

15. Costello, J. T., Bieuzen, F., & Bleakley, C. M. (2014). Where are all the female participants in Sports and Exercise Medicine research?. European Journal of Sport Science, 14(8), 847-851.

16. Dalvit, S. P. (1981). The effect of the menstrual cycle on patterns of food intake. The American Journal

(24)

24

17. Diaz, A., Laufer, MR., Breech, LL. American Academy of Pediatrics, & American College of Obstetricians and Gynecologists. (2006). Menstruation in girls and adolescents: using the menstrual cycle as a vital sign. Pediatrics, 118(5), 2245-2250.

18. Donahoo, W. T., Levine, J. A., & Melanson, E. L. (2004). Variability in energy expenditure and its components. Current Opinion in Clinical Nutrition & Metabolic Care, 7(6), 599-605.

19. Dušek, T. (2001). Influence of high intensity training on menstrual cycle disorders in athletes. Croat

Med J, 42(1), 79-82.

20. Ekenros, L. (2017). The influence of sex hormones on neuromuscular function and premenstrual symptoms.

21. Esen, İ., Oğuz, B., & Serin, H. M. (2016). Menstrual characteristics of pubertal girls: a questionnaire-based study in Turkey. Journal of clinical research in pediatric endocrinology, 8(2), 192

22. Freeman, E. W., Stout, A. L., Endicott, J., & Spiers, P. (2002). Treatment of premenstrual syndrome with a carbohydrate‐rich beverage. International Journal of Gynecology & Obstetrics, 77(3), 253-254 23. Gantt, P. A., & McDonough, P. G. (1981). Adolescent dysmenorrhea. Pediatric Clinics of North

America, 28(2), 389-395.

24. Ghanbari, Z., Haghollahi, F., Shariat, M., Foroshani, A. R., & Ashrafi, M. (2009). Effects of calcium supplement therapy in women with premenstrual syndrome. Taiwanese Journal of Obstetrics and

Gynecology, 48(2), 124-129

25. Golomb, L. M., Solidum, A. A., & Warren, M. P. (1998). Primary dysmenorrhea and physical activity.

Medicine and science in sports and exercise, 30(6), 906-909.

26. Goodwin, P. J., Miller, A., Del Giudice, M. E., Singer, W., Connelly, P., & Ritchie, J. K. (1998). Elevated high-density lipoprotein cholesterol and dietary fat intake in women with cyclic mastopathy.

American Journal of Obstetrics & Gynecology, 179(2), 430-437.

27. Halbreich, U. (2003). The etiology, biology, and evolving pathology of premenstrual syndromes.

Psychoneuroendocrinology, 28, 55-99.

28. Hammarbäck, S., Bäckström, T., Hoist, J., Schoultz, B., & Lyrenäs, S. (1985). Cyclical mood changes as in the premenstrual tension syndrome during sequential estrogen‐progestagen postmenopausal replacement therapy. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica, 64(5), 393-397.

29. Herman, M. C., Mol, B. W., & Bongers, M. Y. (2016). Diagnosis of heavy menstrual bleeding.

Women’s Health, 12(1), 15-20.

30. Hirschberg, A. L. (2014). Är elitidrott skadligt för kvinnor. Svensk Idrottsforskning, 2, 32-37. 31. Hofmeister, S., & Bodden, S. E. T. H. (2016). Premenstrual syndrome and premenstrual dysphoric

disorder. Am Fam Physician, 94(3), 236-40.

32. Hylan, T. R., Sundell, K., & Judge, R. (1999). The impact of premenstrual symptomatology on functioning and treatment-seeking behavior: experience from the United States, United Kingdom, and France. Journal of women's health & gender-based medicine, 8(8), 1043-1052.

33. Jedel, E., Labrie, F., Odén, A., Holm, G., Nilsson, L., Janson, P. O., ... & Stener-Victorin, E. (2010). Impact of electro-acupuncture and physical exercise on hyperandrogenism and oligo/amenorrhea in women with polycystic ovary syndrome: a randomized controlled trial. American Journal of

(25)

25

34. Jefferson A. Dietary phytoestrogens – a role in women’s health. Nutr. Food Sci. 2003; 1:16–22 35. Kazama, M., Maruyama, K., & Nakamura, K. (2015). Prevalence of dysmenorrhea and its correlating

lifestyle factors in Japanese female junior high school students. The Tohoku journal of experimental

medicine, 236(2), 107-113.

36. Kim, H. W., Kwon, M. K., Kim, N. S., & Reame, N. E. (2006). Intake of dietary soy isoflavones in relation to perimenstrual symptoms of Korean women living in the USA. Nursing & health sciences, 8(2), 108-113.

37. Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.

38. Kumar, P., & Sharma, A. (2014). Gonadotropin-releasing hormone analogs: Understanding advantages and limitations. Journal of human reproductive sciences, 7(3), 170.

39. Mantzoros CS (2000) Role of leptin in reproduction. Ann N Y Acad Sci 900:174 – 183. 40. Marjoribanks, J., Brown, J., O'Brien, P. M. S., & Wyatt, K. (2013). Selective serotonin reuptake

inhibitors for premenstrual syndrome. The Cochrane Library.

41. Márquez, S., & Molinero, O. (2013). Energy availability, menstrual dysfunction and bone health in sports; an overview of the female athlete triad. Nutricion hospitalaria, 28(4).

42. Meijer, G. A., Westerterp, K. R., Saris, W. H., & ten Hoor, F. (1992). Sleeping metabolic rate in relation to body composition and the menstrual cycle. The American journal of clinical nutrition, 55(3), 637-640.

43. Mountjoy, M., Sundgot-Borgen, J., Burke, L., Carter, S., Constantini, N., Lebrun, C., ... & Ljungqvist, A. (2014). The IOC consensus statement: beyond the female athlete triad—Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S). Br J Sports Med, 48(7), 491-497.

44. Nagata C, Hirokawa K, Shimizu N, Shimizu H. (2004) Soy, fat and other fac- tors in relation to premenstrual symptoms in Japanese women. BJOG; Int. J. Obstet. Gynecol ;111:594–599. 45. Nationalencyklopedin, (u.å.a) subklinisk.

http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/subklinisk (hämtad 2018-05-23) 46. Nationalencyklopedin, (u.å.b) hypofys.

http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hypofys (hämtad 2018-04-26) 47. Nevatte, T., O’Brien, P. M. S., Bäckström, T., Brown, C., Dennerstein, L., Endicott, J, & Ismail, K.

(2013). ISPMD consensus on the management of premenstrual disorders. Archives of women's mental

health, 16(4), 279-291.

48. Oosthuyse, T., & Bosch, A. N. (2010). The effect of the menstrual cycle on exercise metabolism.

Sports medicine, 40(3), 207-227.

49. Parker, M. A., Sneddon, A. E., & Arbon, P. (2010). The menstrual disorder of teenagers (MDOT) study: determining typical menstrual patterns and menstrual disturbance in a large population‐based study of Australian teenagers. BJOG: An International Journal of Obstetrics & Gynaecology, 117(2), 185-192.

50. Patisaul, H. B., & Jefferson, W. (2010). The pros and cons of phytoestrogens. Frontiers in

(26)

26

51. Practice Committee of American Society for Reproductive Medicine. Current evaluation of amenorrhea. Fertil Steril. 2008;90(5 suppl):S219–S225.

52. Prior, J. C., Vigna, Y., & Alojada, N. (1986). Conditioning exercise decreases premenstrual symptoms.

European journal of applied physiology and occupational physiology, 55(4), 349-355.

53. Proctor M., & Farquhar C. (2006) Diagnosis and management of dysmenorrhoea. BMJ ;332(7550):1134–1138.

54. Rashidi, B., Haghollahi, F., Shariat, M., & Zayerii, F. (2009). The effects of calcium-vitamin D and metformin on polycystic ovary syndrome: a pilot study. Taiwanese Journal of Obstetrics and

Gynecology, 48(2), 142-147.

55. Reed, S. C., Levin, F. R., & Evans, S. M. (2008). Changes in mood, cognitive performance and appetite in the late luteal and follicular phases of the menstrual cycle in women with and without PMDD (premenstrual dysphoric disorder). Hormones and behavior, 54(1), 185-193.

56. Reindollar RH, Novak M, Tho SP, McDonough PG (1986) Adult-onset amenorrhea: A study of 262 patients. Am J Obstet Gynecol 155:531 – 543.

57. Reis, E., Frick, U., & Schmidtbleicher, D. (1995). Frequency variations of strength training sessions triggered by the phases of the menstrual cycle. International journal of sports medicine, 16(08), 545-550.

58. Roupas, N. D., & Georgopoulos, N. A. (2011). Menstrual function in sports. Hormones, 10(2), 104-116.

59. Rupa Vani, K., Veena, K. S., Subitha, L., Hemanth Kumar, V. R., & Bupathy, A. (2013). Menstrual Abnormalities in School Going Girls–Are They Related to Dietary and Exercise Pattern?. Journal of clinical and diagnostic research: JCDR, 7(11), 2537.

60. Sadler, C., Smith, H., Hammond, J., Bayly, R., Borland, S., Panay, N., ... & Inskip, H. (2010). Lifestyle factors, hormonal contraception, and premenstrual symptoms: the United Kingdom Southampton Women's Survey. Journal of Women's Health, 19(3), 391-396.

61. Sayegh, R., Schiff, I., Wurtman, J., Spiers, P., McDERMOTT, J. A. N. I. N. E., & Wurtman, R. (1995). The effect of a carbohydrate-rich beverage on mood, appetite, and cognitive function in women with premenstrual syndrome. Obstetrics & Gynecology, 86(4), 520-528.

62. Schliep, K. C., Schisterman, E. F., Wactawski-Wende, J., Perkins, N. J., Radin, R. G., Zarek, S. M., ... & Mumford, S. L. (2016). Serum caffeine and paraxanthine concentrations and menstrual cycle function: correlations with beverage intakes and associations with race, reproductive hormones, and anovulation in the BioCycle Study, 2. The American journal of clinical nutrition, 104(1), 155-163. 63. Sowińska-Przepiera, E., Andrysiak-Mamos, E., Jarząbek-Bielecka, G., Walkowiak, A.,

Osowicz-Korolonek, L., Syrenicz, M., & Syrenicz, A. (2015). Functional hypothalamic amenorrhoea–diagnostic challenges, monitoring, and treatment. Endokrynologia Polska, 66(3), 252-268.

64. Steege, J. F., & Blumenthal, J. A. (1993). The effects of aerobic exercise on premenstrual symptoms in middle-aged women: a preliminary study. Journal of psychosomatic research, 37(2), 127-133.

65. Steiner M. Premenstrual syndrome and premenstrual dysphoric disorder: Guidelines for management J Psychiatry Neurosci 2000;25:459.

(27)

27

66. Stoddard, J. L., Dent, C. W., Shames, L., & Bernstein, L. (2007). Exercise training effects on premenstrual distress and ovarian steroid hormones. European journal of applied physiology, 99(1), 27-37.

67. Sung, E., Han, A., Hinrichs, T., Vorgerd, M., Manchado, C., & Platen, P. (2014). Effects of follicular versus luteal phase-based strength training in young women. Springerplus, 3(1), 668.

68. Thys-Jacobs, S., Starkey, P., Bernstein, D., & Tian, J. (1998). Calcium carbonate and the premenstrual syndrome: effects on premenstrual and menstrual symptoms. American Journal of Obstetrics & Gynecology, 179(2), 444-452.

69. Thys-Jacobs, S., Donovan, D., Papadopoulos, A., Sarrel, P., & Bilezikian, J. P. (1999). Vitamin D and calcium dysregulation in the polycystic ovarian syndrome. Steroids, 64(6), 430-435.

70. Tsai, S. Y. (2016). Effect of yoga exercise on premenstrual symptoms among female employees in Taiwan. International journal of environmental research and public health, 13(7), 721.

71. United Nations, Department of Economic and Social Affairs, Population Division (2017). World Population Prospects: The 2017 Revision, custom data acquired via website.

72. Vaishali, B. P. (2008). The menstrual cycle. A biological marker of general health in adolescents. Integrative Reproductive Medicine Unit, Intramural Research Program on Reproductive Annals of the New York Academy of Sciences. Ann NY Acad Sci, 1135, 43-51.

73. Vaucher, P., Druais, P. L., Waldvogel, S., & Favrat, B. (2012). Effect of iron supplementation on fatigue in nonanemic menstruating women with low ferritin: a randomized controlled trial. Canadian

Medical Association Journal, 184(11), 1247-1254.

74. Vincent, A., & Fitzpatrick, L. A. (2000, November). Soy isoflavones: are they useful in menopause?. In Mayo Clinic Proceedings (Vol. 75, No. 11, pp. 1174-1184). Elsevier

75. Wikström-Frisén (2016) Training and hormones in physically active women, with and without oral contraceptives. (Avhandling)

76. Wikström-Frisén, L., Boraxbekk, C. J., & Henriksson-Larsén, K. (2017). Effects on power, strength and lean body mass of menstrual/oral contraceptive cycle based resistance training. Journal of Sports

Medicine and Physical Fitness, 57(1-2), 43-52.

77. Williams, N. I., Leidy, H. J., Hill, B. R., Lieberman, J. L., Legro, R. S., & Souza, M. J. D. (2014). Magnitude of daily energy deficit predicts frequency but not severity of menstrual disturbances associated with exercise and caloric restriction. American Journal of Physiology-Endocrinology and

Metabolism, 308(1), E29-E39.

78. World Medical Association. (2013). Helsingforsdeklarationen. Hämtad den, 2018-05-23 79. Wu, W. L., Lin, T. Y., Chu, I. H., & Liang, J. M. (2015). The acute effects of yoga on cognitive

measures for women with premenstrual syndrome. The Journal of Alternative and Complementary

Medicine, 21(6), 364-369.

80. YFA, Agneta Ståhle (Huvudredaktör). (2017) Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2017.

81. Zhang, H., Zhu, M., Song, Y., & Kong, M. (2014). Baduanjin exercise improved premenstrual syndrome symptoms in Macau women. Journal of Traditional Chinese Medicine, 34(4), 460-464.

References

Related documents

The aim with this study was to study the effects of “Handslaget” concerning physical activity, psychic and physical symptoms among school adolescent’s.. A

Då det finns bristfällig forskning angående könsskillnader inom begreppet risktagande för sociala entreprenörer ges även detta som förslag till vidare forskning... Motivations

När det kommer till skillnader i uppfattning av information mellan åldersgrupperna rådde ingen signifikant skillnad gällande uppfattningar om den skriftliga informationen

Det har även framkommit hur samtliga pedagoger menar att medvetna, engagerade och tillåtande pedagoger är en förutsättning för att barn ska utmanas till rörelse och fysisk

Icke parametriskt statistiskt Mann Whitney U test användes för att studera skillnaderna mellan pojkar och flickor vad gäller domäner av upplevd fysisk självkänsla samt vad

Generellt visar medel till måtlig intensiv aktivitet goda effekter hos äldre men det är inte alltid ett linjärt förhållande mellan intensitet och effekt.. Aktivitetens intensitet

Idag står det att den fysiska aktiviteten ska genomsyra hela verksamheten samt att alla elever ska få chans till dagligt utövande av fysisk aktivitet vilket innebär

Att ungdomarna inte kunde besöka platser utan att vara beroende av andra skulle kunna påverka deras beteenden i stor grad.. Tidigare studier har visat på ökat