Häxans förändring
i svensk film
KURS: Historia, 61–90 hp
PROGRAM: Ämneslärare Historia
FÖRFATTARE: Johanna Tornberg
EXAMINATOR: Anders Dybelius
TERMIN: HT 20
En undersökning om häxans karakterisering i svensk
film under 1922–2015 ur ett genusperspektiv
Abstrakt
Häxans förändring I svensk film är en undersökning av hur häxan har använts och förändrats under
1922–2015 ur ett genusperspektiv. För att genomföra studien har fyra svenska storfilmer analyserats genom Dr. Jens Eders filmanalytiska metod samt Yvonne Hirdmans genusteori om genuskontrakt. För att skapa kontext undersöks även filmernas mottagande i svensk press för att få en vidare insyn i samtidens attityd gentemot häxor. Undersökningen visar att häxan under seklets gång gått från att övervägande porträtteras som antagonister och på så vis lyfta icke önskvärda attribut hos kvinnor, till att användas som mer nyanserade protagonister. Över tid förändras även vilken typ av genussystem som häxan i filmerna befinner sig i, från att i de tidigare filmerna vara del av ett tvåkönssystem med stark isärhållning av manligt och kvinnligt, till att senare befinna sig inom ett enkönssystem där historiskt manliga egenskaper värderas högre än kvinnliga. I filmerna där egenskaper fungerar inom ett enkönssystem ger magi häxan förutsättningar att nå högre social ställning.
Föreställningar om häxor lever vidare under seklets gång i nya former där bland annat “zigenerskor” pekas ut som ett samhällsproblem i en av artiklarna. Under den senare delen av seklet sker även, i samband med den positivare framställningen av kvinnliga häxor, ett återtagande av termen häxa som identitet hos unga kvinnor i samhället. Resultatet visar hur filmerna från den senare delen av seklet, genom häxan, speglar normer av ett enkönssystem. Återgåendet till enkönssystemet inom vissa delar av samhället, som arbetsmarknaden, menar Hirdman vittnar om en genuskonflikt. Således visar denna undersökning att det inte endast är inom arbetsmarknaden som enkönssystemet återkommit, utan arketyper som häxan belyser detta system även inom svensk film.
Abstract
The Change of Witches in Swedish Cinema explores how witches in film have used and been
changed during 1922–2015 through a gender perspective. Throughout the study, four films have been analyzed using Dr. Jens Eder’s film analyzing method as well as Yvonne Hirdman’s gender theory regarding gender contract. Film reviews in Swedish press have been included in the study to give further context and to show attitudes towards witches in the time where the movie was
produced. The study shows that witches have gone from being portrayed as antagonists who highlight ideas of negative female attributes to more nuanced protagonists. Over time the gender system in which the witches operate changes. Witches go from being part of a two-gender system where male and female abilities are distinctly separates, to a one gender system where male abilities are of higher value. In the films with a one gender system, the witches’ magical abilities change the conditions for their social status.
Ideas of witches throughout the studied time continue in the Swedish press where, among others, “zigenerskor” (Gypsies) are pointed out as a current societal issue in one of the articles. During the latter part of the century, together with the positive development in the portrayal of witches, the term witch became a title to which young women identify with. Further, Magic is shown as a redistribution of power that loosen up the physical conditions between men and women, therefore being used as a tool to shed light on new aspects of the gender contract. The result of the study shows how the films reflect norms of a one gender system throughout the later part of the century. The re-emerge of a one gender system within certain parts of society, like the labor market, bears witness to what Hirdman calls a gender conflict. Thus, this study shows that it is not only in the labor market that the one gender system is prevalent, archetypes like the witch highlight it in Swedish films as well.
Innehåll
1. Inledning 1 2. Syfte 2 2.1 Syfte 2 2.2 Frågeställningar 2 3. Genusteori 2 4. Metod 5 5. Material 6 6. Bakgrund 7 7. Tidigare forskning 87.1 Genus i film och som källmaterial 9
7.2 Kulturella representationer av häxor 10
7.3 Historia i film 11
8. Undersökning 12
8.1 Häxan 12
8.2 Flickan och Djävulen 16
8.3 Glasblåsarns barn 20
8.4 Cirkeln 24
9. Analys och Diskussion 28
9.1 Häxor i genussystem 29
9.2 Sexualitet 31
9.3 Makt 33
9.4 Identitet 35
9.5 Synen på häxan över tid 36
10. Slutsats 38
11. Litteratur- och källförteckning 40
11.1 Litteratur 40
11.2 Artiklar 40
11.3 Källor 41
1
1. Inledning
En lördagskväll sitter jag och internetshoppar vid mitt skrivbord. I knät ligger min becksvarta katt Lucy, kurrar och följer pekaren på datorskärmen med sina bärnstensfärgade ögon. Klick. Hemsidan är full av varor för alternativa klädstilar. You say witch like it’s a bad thing står med stora bokstäver på en svart tröja framför ett ännu större pentagram. Klick. Bredvid mig ligger en avhandling som detaljerat återger 1600-tals kvinnors domar och bestraffning för misstanken om att inneha titeln som tröjan hyllar; Häxa.
Uppfattningarna om vad det är att vara häxa har förändrats efter 400 år. Framförallt skiljer sig det sociokulturella arvet kring titeln och dess innebörd för kvinnan. På appen Instagram är hashtaggen
Witch fylld med över 13 miljoner bilder av häxig estetik: en estetik av svarta kläder, katter,
kristaller, måncykler och tarotkort. Under bilder av självutnämnda kvinnliga häxor med förenämnd estetik, myllrar berömmande kommentarer; vacker, mystisk och bedårande. Samtidigt kallar sig kvinnor i varierande åldrar för häxa, som en del av den religiösa rörelsen Wicca. En studie från West Chester University visar att populärkultur och media är en avgörande faktor i skapandet av denna identitet. Studien pekar på populära amerikanska filmer och serier som viktiga, då de intervjuade kvinnorna som kallar sig häxor inte kommit i kontakt med likasinnade.1
Majoriteten av de fiktiva häxorna, likt de historiskt häxanklagade, är kvinnor. Häxorna i film reflekterar därmed synen på kvinnor i tiden filmen skapades, vilket gör häxan till ett intressant studieobjekt från ett genusperspektiv. Den internationellt mest kända häxprocessen är den i Salem,2 USA som är ett återkommande tema i amerikansk populärkultur som både påverkar och påverkas av unga kvinnor. Om än inte lika omfattande, används även de svenska häxprocesserna i svensk populärkultur. I 2000-talets populärkultur kan man ta del av olika porträtteringar av häxor, den ena ett eko av 1600-talets häxjakter och den andra dikterad av nyare, internationella feministiska rörelser inom litteratur, film och konst. Dessa rörelser går att förnimma även i svensk folk-och populärkultur där häxor länge fascinerat. I svensk kontext finns det dock inte lika mycket
1 Berger, Helen A & Ezzy Douglas, Mass media and religious identity: a case study of young witches. Journal for
the scientific study of religion. 48(3):501–514. 2009.
2 forskning, denna trend önskar jag härmed bryta. Frågan som behöver få ett svar är vilken förändring det är som häxan genomgått i den svenska populärkulturen och om det går att se förändrade värderingar kring genusroller genom film och vilken roll som häxan har i denna förmedling.
2. Syfte
2.1 SyfteDenna undersökning avser granska hur kvinnliga häxor gestaltas i fyra svenska populärkulturella filmer under perioden 1922–2015. Vidare undersöks mottagandet av filmerna i tre svenska dagstidningar och vilka värderingar kring häxor och genus som artikelförfattarna förmedlar. Syftet med studien är att undersöka vilka kvinnliga ideal som häxor i film förmedlar, hur dessa förändrats över tid och vilka genussystem som blir synliga genom häxan i film.
2.2 Frågeställningar
● Hur förändrades gestaltningen av häxor i svensk film 1922–2015?
● Hur tas filmerna emot i pressen och vilka attityder till häxor framkommer i dessa artiklar?
● Hur förändras gestaltningen av häxor, insatt i Yvonne Hirdmans genussystem?
3. Genusteori
Historieprofessorn Yvonne Hirdmans teori om genussystem kan användas för att granska relationen mellan manligt och kvinnligt. Hirdman lyfter två olika system: A-a där A är män och a är icke-män. Detta system grundar sig i antikens filosofi med ett enkönssystem. Vad detta system innebär är att en kvinna kan inneha de egenskaper som associeras med A och på så vis få en högre social status. Kvinnan kan vara mer eller mindre A eller a; det kan även mannen. Män behöver aktivt arbeta med att inte förlora sin maskulinitet genom att associeras med a. Exempel är att A är stark, a är svag, A är modig, a är feg. Män och kvinnor befinner sig på en skala där historiskt manliga attribut värderas som A medan historiskt kvinnliga värderas som a. Det andra systemet, tvåkönssystemet, är A - B där A är maskulinum och B är femininum. Teorin baseras på två grundläggande logiker; att manligt (A) och kvinnligt (B) skall vara avskilt från varandra samt
3 mannen (A) som primat.3 Logiken bygger därmed på att mannen endast är primat om vad som är
maskulint A och feminint B inte blandas.4
Genussystemet påverkar många aspekter som ekonomi, politik och familjeliv. Hirdman menar att manligt och kvinnligt skapas av sociala och kulturella interaktioner. Alla människor ingår och socialiseras in i genuskontrakt där manliga och kvinnliga egenskaper, positioner och beteenden är socialt bestämda. Först när ett genuskontrakt bryts, när en individ bryter mot normen om dess kön, skapas social disharmoni.5 Vidare lyfter Hirdman systemens förändring i det moderna samhället och en genuskonflikt som väckts av belysningen av genusstrukturer. En del av denna konflikt är en återgång inom vissa områden till enkönsmodellen där ”A-a blir den pragmatiska formeln såväl inom vetenskap som ute på stora delar av arbetsmarknaden”.6 De olika systemen är därför inte en
del av en linjär utveckling utan i ständig förändring.
Genom att applicera genusteori på undersökningen önskas nya perspektiv av kvinnliga häxor i film lyftas. Häxans påverkan på könsroller men även hur könsroller förmedlas genom häxan är fruktbara aspekter som appliceras i undersökningen. Häxan är dels en konstruktion från ett svunnet sekel som rekonstrueras, men häxan är även en nyare konstruktion som blivit en arketyp i litteratur och film. Därmed finns det fler aspekter att undersöka, vilket genusteorin ger utrymme för. En aspekt som denna studie undersöker är i vilken utsträckning som häxan är normbrytande. Hirdmans teori blir därmed ett verktyg för att etablera vilka könsroller som var norm genom att se till vilka genusföreställningar som häxan i de olika filmerna strider emot. Studiet av häxan blir på så vis en studie av genusföreställningar i tiden som filmen producerades. Som förlängning undersöks även mottagandet i svensk press där genusföreställningar genom värdeord, budskapstolkningar och åsikter undersöks.
Hirdman använder sig av några centrala begrepp som inom denna undersökning blir extra intressanta: Isähållande, makt och sexualitet. I kapitlet Analys och diskussion kommer dessa
3 Person med ledarställning alt. person med överhöghet. Svenska Akademiens ordbok.
http://www.saob.se/artikel/?unik=P_1633-0474.hadm
4. Hirdman, Yvonne. Genus - om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber Passim
5 Hirdman, Yvonne. ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning” I Genushistoria; En
historiografisk exposé, Carlsson Wetterberg, Christina & Jansdotter Anna (red.), 113–133. Lund: Studentlitteratur.
2004. & Hirdman, Yvonne. Genus - om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber. Passim
4 begrepp att diskuteras mer ingående i relation till den information som framkommer genom undersökningen
Isärhållande
I systemet A-B krävs det, för att mannen skall vara norm, att manligt och kvinnligt hålls isär. Egenskaper och normer hos män och kvinnor skall vara olika och bör inte vara överskridande. När isärhållandet av A och B är starkt och kvinnligt samt manligt är distinkt åtskilda är det mannen som är norm, det är mannen (A) som undersöks och talas vid som människa, inte kvinnan. att vara A innebär att inte vara B: om B är ologisk är A logisk, om B är svag då är A stark och så vidare. Detta möjliggör att vad som är manligt och kvinnligt kan förändras över tid, men mannen fortgår att vara primat så till vida att isärhållandet av förändringarna fortsätter. När så egenskaper och normer blir överskridande mellan män (A) och kvinnor (B) finns det utrymme att ifrågasätta mannen som primat då mannens egenskaper inte längre är förbehållna endast honom. I A-a systemet är det istället distinktheten av bra/maskulint (A) och dåligt/inte maskulint (a) som tar isärhållandets plats. Individer delas inte upp efter endast kön utan efter egenskaper där de maskulina är ideala. 7
Makt
Ifrågasättandet av mannen (A) som primat introducerar termen makt, när mannen är primat är kvinnan (B)underordnad. A har alltid högre ställning än B. Maktfördelningen förändras när manliga och kvinnliga normer inte hålls isär som distinkt skilda världar där den ene är överordnad. Vidare bygger maktens princip på manligt A som positivt och kvinnligt B som negativt och legitimerar en naturlig ordning där männen innehar makt. Dessa normer är, enligt Hirdman, inte naturliga utan socialt skapade; barn socialiseras in i dem. I undersökningen lyfts vilka egenskaper som tillskrivs män och kvinnor samt effekten på makthierarkin. I ett A-a system är det fortfarande de generellt manliga (A) som är primat men individen tvingas inte in i A eller a. Även om individen föds med olika förutsättningar i egenskap av livmoderbärare eller penisbärare kan de påverka sin sociala ställning genom att agera mer som A än a.8
7Hirdman, Yvonne. Genus - om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber. Passim 8 Ibid.
5
Sexualitet
Sexuella relationer har historiskt varit förbehållna den äktade kvinnan. Sex för kvinnan har även använts som ett maktgivande verktyg där symbiosen med mannen gett kvinnan tillträde till rum hon annars varit utestängd från. Makt och sexualitet finns närvarande även hos män, där deras biologiska fysiologi skapar förutsättningar till att utöva sin sexualitet utan samtycke. Hirdman lyfter dock hur kvinnan (B, a) sedan antiken setts som den som är en omättlig sexuell varelse som törstar efter männens (A) säd, eller senare deras penis, och som inte kan styra sina lustar.9
Sociala normer kring sexualitet och lust är föränderliga, det som dock förblir densamma är de biologiska förutsättningarna kring fortplantning, vilket är fundamentalt olika och upprätthåller dikotomin.10 Sexualitet undersöks i denna studie för att se vilken form den tar i gestaltningen av kvinnliga häxor och därmed hur den påverkar och påverkas av genuskontraktet i sin tid.
4. Metod
Filmer är ett relativt nytt källmaterial för historiker som kan användas som textkällor för att undersöka attityder under samtiden då filmen producerades. Tillförlitligheten till att filmer förmedlar tidens normer baseras på att storfilmer är dyra att producera och det därmed finns en ekonomisk drivkraft till att vara attraktiv för en stor publik, vilket bygger på att filmer reproducerar aktuella normer. Historiedocenten Ulrika Holgersson framlägger i sin undersökning om hembiträden i svensk film att det finns värde i att undersöka karaktärer i filmer, då deras porträttering och stereotyper förmedlar samtidens ideal.11 Denna undersökning ämnar ligga nära
Holgersson i möjlig mån av det utrymmet som finns i en C-uppsats. Holgerssons metod undersöker produktion, representation och reception där den första delen undersöker skådespelarens påverkan på sin roll. Denna aspekt bortses från i denna undersökning, dels för att majoriteten av skådespelarna är okända sedan tidigare, dels för att det är för omfattande för en C-uppsats. Aspekterna som denna undersökning dock inriktar sig på är representation och reception.
9Hirdman, Yvonne. Genus - om det stabilas föränderliga former. Malmö: LiberPassim.
10 Hirdman, Yvonne. Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning. I Genushistoria; En
historiografisk exposé, Carlsson Wetterberg, Christina & Jansdotter Anna (red.), 113–133. Lund: Studentlitteratur.
2004. Passim.
11 Holgersson, Ulrika. Hembiträdet och spelfilmen; stjärnor i det svenska folkhemmets 1930-och 40-tal. Makadam
6 Som metod används en karaktärsanalys skapad av Dr. Jens Eder, professor i dramaturgi och estetik i audiovisuell media, varefter en jämförande ansats tillämpas för att studera resultaten. Karaktärsanalysen fungerar som ett sätt att granska värderingar från filmens samtid då dessa reflekteras i filmernas karaktärer, vilket har blivit en etablerad del i forskningen inom bland annat genus i film.12 Genom att studera varje films porträttering av häxor, blir metoden ett verktyg för en djupgående granskning av de genusföreställningar som filmens samtid innehar.
Dr. Eders metod går ut på att använda en eller flera av frågekategorierna som han skapat för att skapa en karaktärsanalys. För denna undersökning används två av hans fyra frågekategorier; artefakt, och symbol. De övriga kategorierna, Fiktiv varelse och symptom har valts bort då de inte är lika relevanta för en genushistorisk undersökning. För en historisk undersökning som denna är det framförallt Artefakt och Symbol som är relevant att undersöka och dessa ligger därmed i centrum. Andra aspekter är relevanta för kontext, men undersökningen centrerar kring förmedlandet av karaktärisering och symbolism vilket tydligast reproducerar tidens ideal. Via en kvalitativ metod undersöks därför häxorna från var film efter:
● Artefakt
- Hur presenteras karaktären i stil och utseende?
● Symbol
- Vad står karaktären för? Vilka indirekta budskap ger karaktären?13
Artiklarna undersöks genom jämförande närläsning av varje recension och artikel som finns om respektive film, månaden då filmen hade premiär. För att fördjupa genusanalysen samt att visa hur filmernas mottagande såg ut har artiklarna undersökts utefter de olika temana: Häxans
porträttering, övernaturligt, filmens omdöme och värderingar kring manligt och kvinnligt.
5. Material
Materialet som ligger till grund för undersökningen är fyra svenska spelfilmer och de artiklar samt recensioner som finns i de rikstäckande tidningarna Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och
12 Se tidigare forskning.
7
Aftonbladet om respektive film. Tidningarna är avgränsade till tre nationella tidningar med stor
spridning i landet, att de även finns digitaliserade underlättar även arbetet.
Studien har avgränsats till de fyra mest tongivande filmerna med häxor som centrala karaktärer och som producerats över relativt jämna tidsintervaller. Dessutom finns samtliga filmer i svenska filminstitutets databas. När karaktärsanalys genomförts har en avgränsning gjorts där endast de som karakteriseras som häxor har analyserats enligt Dr. Eders metod. Filmernas innehåll presenteras i kapitlet undersökning.
● Häxan, regisserad av Benjamin Christensen som hade Sverigepremiär 18 september 1922. ● Flickan och djävulen, regisserad av Erik Faustman som hade Sverigepremiär 30 oktober
1944.
● Glasblåsarns barn, regisserad av Anders Grönros som hade Sverigepremiär 2 februari 1998. Filmen är baserad på Maria Gripes bok från 1964 med samma namn.
● Cirkeln, regisserad av Levan Akin som hade Sverigepremiär 18 februari 2015.14 Filmen är
baserad på Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfsgrens bok från 2011 med samma namn.
6. Bakgrund
För att orientera läsaren presenteras en kort historisk bakgrund. Bakgrunden ämnar ge kontext till det omåttligt fascinerande motivet i film som häxprocesserna utgör och som även återkommer i de undersökta filmerna.
Förföljelser och anklagelser om häxeri är en företeelse som skedde runt om i Europa och i Amerika i varierande grad på 1400–1700-talet. En av de mest kända häxprocesserna är häxpaniken i Salem, USA under slutet av 1600-talet. Den har i modern tid återskapats i populärkulturen genom serier, böcker, film och konst. Häxpaniken i Salem har en historiskt svensk koppling då den skall ha varit pådrivet av den amerikanska prästen Cotton Mather, som utgick från skrifter av det som skett i Sverige 20 år tidigare.15
14 Svenska filminstitutet. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4079#
8 20 år före häxpaniken i Salem, mellan åren 1669–1671, avrättades 181 kvinnor i Sverige som resultat av häxanklagelser. Även 29 män avrättades. Av de dömda för häxeri var cirka 86% kvinnor, vilket bidrar till synen på att häxprocesserna hade en kvinnlig överrepresentation. I De
svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668–1667 undersöker Birgitta Lagerlöf, det
händelseförlopp som rättfärdigade häxprocesserna i Salem, nämligen det stora oväsendet. Genomgående har Lagerlöf undersökt dokument från kyrkoförhör och Göta hovrätt involverade både anklagare och anklagade. Majoriteten av de dömda var kvinnor, ofta mor-och dotterpar. Kvinnors relationer med varandra var en central pådrivande kraft bakom häxprocessernas utbrottsskede i dessa områden. En annan central aspekt var kyrkans fördömande av det traditionella nattfrieriet, där unga män gjorde nattliga besök till unga kvinnor där dessa, beklädda, delade säng och konverserade eller sov. Nattfrieriet fungerade som ett sätt att hitta sin framtida make eller maka men var enligt kyrkan oanständigt. Nattfrieriet var en del av en ungdomskultur där dans, stoj och umgänge innefattades. Lagerlöf menar att förbjudandet av nattfrieriet gjorde att berättelsen om Blåkulla, som skall ha varit en humoristisk allmänkänd sägen över flera generationer, istället fick en diabolisk prägel. De grova sexuella och morbida aspekterna av Blåkullaberättelsen skall därmed ha kommit till i en humoristisk kontext men sedan använts som reella i häxerianklagelserna. Sexualitet var en aspekt av häxprocesserna, en pådrivande faktor samt för den kyrkliga makten att kontrollera och fördriva. 16 Även inom gruppen kvinnor användes
häxanklagelser som ett verktyg i konflikter.17 Häxor som motiv i berättelser och vidskepelse är
sedan dess ett återkommande tema i berättelser och litteratur som under 1900talet även började förekomma i filmer.
7. Tidigare forskning
Forskning om genus i film men även den historiska häxan är allt annat än bristfällig men förvånansvärt lite om den konstruerade historiska häxan ur ett genusperspektiv går att finna. Det är här denna uppsats önskar bidra till det vetenskapliga fältet. Ytterligare finns det generellt mer om amerikansk film än om svensk, även här önskas ett vetenskapligt tomrum fyllas.
16 Lagerlöf-Génetay, Birgitta. De svenska häxprocessernas utbrottskede 1668–1671; Bakgrund i övre dalarna;
Social och ecklesiastik kontext. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. 1990. Passim.
9
7.1 Genus i film och som källmaterial
Professor Tommy Gustavsson undersöker i sin prisbelönta avhandling Masculinity In the Golden
age of Swedish Cinema hur maskulinitet framställs i alla svenska filmer från 1920-talet, genom
Joan Scotts genusteori. Han gör en genomgående undersökning där inte bara biofilmer undersöks, utan även andra filmer som reklam. Gustavsson menar att hans undersökning visar att män och deras maskulinitet inte formas i ett vacuum, utan att maskulinitet vuxit fram och förändras i samspel mellan kvinnor och män. Vidare visar hans undersökning att guldåldern i svensk film, under 1920-talet, visar en variation av maskulinitet som inte endast är den förväntade, moderna stereotypiska. Enligt Dr. Gustavsson påverkas film av tidens ideal av flera anledningar, framför allt därför att de var dyra att producera och behövde på så vis attrahera sin publik, vilket betyder rollerna i filmerna måste följa tittarnas preferenser. Undersökningen visar även att kvinnors allmänna konsumtion påverkade och ökade under denna tid. Anledningen till den ökade närvaron av kvinnor låg i att kvinnan hade ett större utrymme i det sociala publika rummet än tidigare samt
Americanization. Amerikansk filmindustri influerade svensk kultur och normaliserade kvinnan
som protagonist i svensk film men ändrade även kvinnans, tidigare alltjämt undergivna, roll.18 Fil.dr. Ingrid Lindell undersöker i sin avhandling Att se och synas kvinnors framställning i filmer från 1996. Hennes hypotes är att ”en övervägande majoritet av dagens filmer är producerade av män och har män som ’huvudpersoner’”.19 Undersökningen grundar sig i TV-presentationer och
en av aspekterna som Lindell tar upp är vilken typ av roll som kvinnor tilldelas. Inom genrer, som hon menar är mansdominerande, som västern, science-fiction, deckare och äventyr har kvinnors roll marginaliserats till tre stereotyper; Horor, dansflickor eller hustrur.20 Vidare beskrivs män i filmerna som de som utför handlingar medan kvinnor får en perifer biroll som representerar det
andra. Lindell lyfter fram hur onda, starka kvinnor framställs som fiender för män att besegra och
hur äldre, sexuellt aktiva kvinnor nedvärderas och förlöjligas. Vidare finns rollen som jagad kvinna som blir räddad av en hjälte från de galna männen som är ute efter henne. I denna roll finns oftast
18 Gustafsson, Tommy. Masculinity in the Golden age of Swedish Cinema. North Carolina: Mcfarland & Company,
Inc Publishers. 2014.
19 Lindell, Ingrid. Att se och synas; filmutbud, kön och modernitet. Göteborg & Stockholm: Makadam förlag. 2004,
s.103.
10 centrala sexuella motiv som hot. Lindell menar även att underförstådda sexuella hot är något som är specifikt för kvinnor i en offerroll, som inte finns vid hot mot män.21
Docent Ulrika Holgersson undersöker i sin bok Hembiträdet och spelfilmen vilken roll som hembiträden spelade i film under 1930-och 40talet. Genom att binda in klassperspektiv och genus undersöker hon inte endast spelfilmer och hur hembiträdet porträtteras; hon undersöker vilken roll själva skådespelerskorna hade och hur deras publika profil påverkade porträtteringen. Vidare är det en undersökning som binder in den allmänna debatten om unga kvinnors motvilja att arbeta som hembiträde under denna tid. Från film till politik och tidningsartiklar. Hembiträdets klassöverskridande roll lyfts upp men även hur normer produceras och reproduceras genom film.22
7.2 Kulturella representationer av häxor
Inom religion och litteraturvetenskapen finns docenten Per Faxnelds prisbelönta avhandling
Satanic Feminism; Lucifer as the Liberator of Woman in the Nineteenth-Century Culture där
kvinnliga 1800talsförfattarinnors verk analyseras för att förklara hur kvinnor annekterat häxan som feministisk symbol. Vidare undersöks hur satanism används av feminister som identitetsskapande genom bibliska berättelser. Berättelserna som historiskt använts för att underkuva kvinnor sätts på sin ände för att istället visa på kvinnors primat. Här finns den bibliska berättelsen om Adam och Evas förvisning ur lustträdgården, där Eva hyllas för att ha ätit av kunskapens äpple och generöst delat med sig till Adam. Evas handling tolkas inte som syndfull av satanistiska feminister utan som en handling att vara tacksam över.23
Realizing the Witch: Science, Cinema, and the Mastery of the Invisible av Professor Richard Baxtrom och Fil. Dr Todd Meyers innehåller en analys av spelfilmen Häxan från 1922. Författarna analyserar filmen och hur regissören använder filmiska verktyg för att förmedla sitt budskap. Filmen är enligt Baxtrom och Meyers inte endast för underhållning utan består av en tes som regissören redogör för med rörliga bilder. Författarna menar att regissören av Häxan använder häxor för att stödja sin tes om hur medeltidens människor feldiagnostiserade hysteri med häxeri. Författarna menar att under 1920-talet och filmens samtid, hade teorin om hysteri delats upp i två
21 Lindell, Ingrid. Att se och synas; filmutbud, kön och modernitet. Göteborg & Stockholm: Makadam förlag. 2004. 22 Holgersson, Ulrika. Hembiträdet och spelfilmen. Göteborg: Makadam 2017.
23 Faxneld, Per. Satanic feminism; Lucifer as the liberator of woman in the Nineteenth-century culture. Oxford:
11 läger. Lägren bestod av dels av den tidigare europeiska standarden av hysteri vilken diagnostiserades hos förmögna, kraftlösa kvinnor, dels av den nyare diagnostiserade gruppen i form av aggressiva krigsveteraner. Själv menar regissören att Häxan är en sanningsenlig framställning av en häxa vilket Baxtrom och Mayers avfärdar; de menar att filmen är promiskuös, då den inte håller sig fullt till vare sig vetenskaplighet eller underhållning och är därmed svår att kategorisera.24
7.3 Historia i film
I Clio på bio lyfter Professor Ulf Zander filmens viktiga roll som historieförmedlare. Han menar att den centrala frågan när det kommer till historiska filmer inte är om dessa är sanningsenliga eller inte. Filmer skall istället undersökas för hur de rekonstruerar historia och dess effekter. Zander tillägger även att historia har två delar, den vi är och den vi gör; det är utifrån dessa aspekter som han sedan anlägger sin undersökning. Frågorna som Zander ställer till sitt material är enligt honom samtidens frågor, inte dåtidens. Syftet med boken Clio på bio är att se hur nutiden påverkar kreationen av dåtiden. Zander beskriver hur det under 1920-talet fanns en tanke om att historiska filmer skulle kunna användas i forskningssyfte, då filmatiseringarna av historiska händelser skulle vara objektiva sanningar. Det finns därmed en kontrast i modern syn på historiebruk och den för ca 100 år sedan. Här illustrerar de filmanalyser gjorda i Clio på bio de gemensamma drag som Zander lyfter fram; filmer är produkter av sin samtid, även om de sägs beskriva historiska händelser. Historien används som ett retoriskt verktyg för att legitimera ståndpunkter, inte minst i amerikansk politik, som Zander argumenterar för.25
Den forskningslucka som jag önskar fylla är vilka genusföreställningar som häxan ger uttryck för under seklets gång i svensk film, samt vilken påverkan som populärkultur haft på bilden av häxor och vilken kvinnosyn denna bild förmedlar.
24 Baxstrom, Richard & Meyers, Todd. Realizing the Witch: Science, Cinema, and the Mastery of the Invisible. New
York: Fordham University Press, 2016. Passim.
12
8. Undersökning
Här redovisas karaktärsanalyserna samt tillhörande recensioner från respektive film. Undersökningen struktureras av Eders två kategorier, artefakt och symbol, som används för att undersöka hur häxor porträtteras i film. Därefter följer ett avsnitt där recensionerna granskas efter temana Häxans porträttering, övernaturligt, filmens omdöme och värderingar kring manligt och
kvinnligt. Varje film redovisas isolerat för sig själv, vidare koppling till Hirdmans
genussystemsteori samt annan forskning med diskussion sker i kapitlet Analys och diskussion.
8.1 Häxan
Representation - Artefakt
I Häxan från 1922 är det karaktärerna Maria väverska och Anna som innehar de väsentliga rollerna som anklagade häxor. De andra karaktärerna beskrivs i deras relationer till dessa. Maria väverska introduceras som en fattig och rynkig gammal tiggerska. Kvinnorna i hushållet hon tigger mat från, beskriver hennes ögon som onda och befarar vid första åsynen av henne att hon är en häxa som förhäxat husfadern. Maria visas inte ha några blodsliga band. Relationerna som visas upp är till Annas hushåll som hon tigger mat hos, de kvinnor hon anger som häxor samt varelserna i Blåkulla. Hon visas upp som oanständig när hon glupskt äter med sina bara händer så vårdslöst att maten kladdas ut i hennes ansikte, något som betonas genom att flera gånger visas upp i bild. Hon snyter sig utan näsduk i köket och torkar på sina mörka och heltäckande kläder. På huvudet bär hon en ljus huvudduk. Hennes uppsyn får husmor Anna att andas skräckslaget, göra kors i luften och när hon räcker henne tallriken med soppa drar hon skyndsamt bort sina händer för att undvika att röra vid Maria. Anna äcklas av Maria och anger henne som häxa, baserat på Marias uppsyn.
När kyrkans män kommer för att hämta Maria gör hon så mycket motstånd en gammal tiggarkvinna förmår att göra; hon sparkar och fäktar med armarna. Även väl tillfångatagen gör hon motstånd till de olika behandlingar hon står inför. Hon vägrar att erkänna trots kyrkans olika försök. Genom både hot och vänligt tal försöker de förmå henne att erkänna sitt häxeri. Tillslut erkänner hon under tortyr hennes relationer med flertalet andra häxor: Trina och hennes anhang samt husmodern Annas tjänarinnor men inte husmoder Anna. Alla andra kvinnor som tidigare setts behandla Maria undermåligt blir del av hennes bekännelse i detaljerade berättelser om deras synder. Med hjälp av dessa trollkunniga kvinnor skall hon ha fått salva och kunnat resa till
13 Blåkulla. Kvinnorna skall även ha hjälpt henne när hon fött flertalet barn åt djävulen. Hon berättar att Karna, i Blåkulla, tillagat måltider på odöpta barn och paddor och Elsa skall ha förhäxat Martin Skrivare. Vidare visas Maria ingå sexuella relationer med djävulen. De relationer hon beskrivs ha är på så vis alla kopplade till Blåkulla och djävulen. I kontrast till de, till synes, rika, vackra och unga kvinnor som dansar i en ordnad ring visas Maria dansa själv framför två djävulsliknande män med högafflar, alla mycket underhållna. Sammanfattningsvis visas Maria väverska som oanständig, illojal, lössläppt, fattig, smutsig, äcklig och djävulsdyrkande.
Stort fokus riktas även till den häxanklagade husmodern Anna. Anna är ung, vacker och innerligt gudstroende. Hon beter sig vänt och verkar ha goda relationer med sina anställda. Hennes kläder är detaljerade och dyra, ögonen allt som oftast uppspärrade och tårfyllda. Hon verkar mycket ledsen över sin makes sjukdom och när den manlige läkaren utför ett blytest, som han menar visar att makens olycka är ett resultat av häxeri, blir Anna mycket förskräckt. Snabbt blir Anna övertygad om att den gamla tiggerskan Maria väverska är den som förhäxat hennes sjuke man. Anna och de andra kvinnorna i hennes hem är eniga om att Maria väverska är en häxa, med endast utseende som bevis. Som den gode kristna kvinna och lojala hustru, nu änka, som Anna visas vara tar hon på sig en täckande kappa med päls och går till kyrkan för att tala med prästen, tillika häxdommaren.
Representation - Symbol
Anna anklagas först som häxa då hon försöker att hindra män från att gripa de tjänarinnor som Maria väverska angett under tortyr. Munkarna menar då att det endast är häxor som gör detta och Anna blir därmed fängslad. Det visas därför som oacceptabelt för en kvinna att göra motstånd mot dessa män. Annas karaktär framställs som religiös, lojal, moderlig och vacker – egenskaper som filmen lyfter som positiva och gett Anna en god social position. Hon representerar den goda, rika men sinnessvaga kvinnan med nära till gråt. Flertalet gånger stannar kameran på hennes skräck-och tårfyllda ansikte för att visa detta. Hon är madonnan - men inte heller madonnan är säker. Hon är åtrådd av munken Johannes som ber för hennes frikännande, vilket blir ett tveeggat svärd, då munkarna anklagar Anna för att ha förhäxat Johannes. Filmens budskap är dock tydligt, Anna visas upp som oskyldig och som ett offer för häxdommarnas grymma metoder. Annas förfall blir att hon motsätter sig män och att hon attraherar dem, för det lider hon ett hårt straff.
14 Både Anna och Maria används för att visa på hur häxprocesserna såg ut i Sverige, vilket skiljer
Häxan från senare spelfilmer där häxor presenteras som en verklighet i filmens värld. Häxans
användning bringar dock fram andra egenskaper hos filmen vilket kan ses i den mångsidige karaktären Maria väverska. Narrativet i filmen är att häxor aldrig har existerat och i den egenskapen blir Maria istället en hysterisk, förvirrad och vidskeplig karaktär. karaktären speglar sig i henne som skådespelerska; i del 7 bryter regissören den fjärde väggen26 och lägger fram sin tes: häxprocesserna var ett symptom som visar att kvinnorna led av hysteri. Skådespelerskan vävs in i filmen då Maria väverska visas upp som ett offer för dåtidens okunskap och barbari. Den berättande texten i filmen, regissörens röst, berättar att:
Flertalet forntidens häxor voro gamla fattiga kvinnor, sådana som vi nu bereda en tillflykt i fromma stiftelser och ålderdomshem. Ett eller annat påfallande drag i en sådan gammal kvinnas yttre var på häxtiden nog for att bringa henne inför rätten. Låt oss icke tro att djävulen helt och hållet tillhör det förgångna. Den gamla hedersgumma som spelar Maria Väverskans roll här i min film, lyfte under en paus i ateljén sitt trötta ansikte mot mig – och sade: ’Djävulen finns, jag har själv sett honom sitta livs-levande på min sängkant’.27
I slutändan lämnas tittaren med intrycket av vad en häxa förr skall ha varit: Sexuellt promiskuös, sinnessvag, lögnaktig, äcklig och illojal. Men tittaren får även förklarat för sig att kvinnor, i verkligheten, besitter samma egenskaper men under en annan diagnos: Hysteri. På så vis blir Maria väverska och Anna symboler för att den tidlöst dysfunktionella kvinnan har olika former.
Reception
I artiklar om Häxan är det generellt produktionen som recenseras och diskuteras snarare än handlingen och karaktärerna. Centralt är att lyfta regissören Benjamin Christensen och hans arbete som beskrivs vara djupgående. Inför den stundande premiären släpptes en artikel där Christensen beskrivs ha gjort ett ingående förarbete och för att vidare belägga sin tes skall han ha låtit en expert
26 Att bryta den fjärde väggen innebär att en medverkande i filmen/teatern pratar direkt till publiken eller till sig
själv. Från engelskans the fourth wall. Cambridge dictionary.
https://dictionary.cambridge.org/dictionary/english/fourth-wall
15 på ämnet hysteri ge Häxan kritik. Det framgår att experten tycker att filmen ger en sanningsenlig utsaga och beskriver sin förvåning över regissörens förmåga att förmedla sin teori. Filmen kallar han ”…helt epokgörande”.28 Enligt expertens utsaga verkar samhällsproblemet hysteri hos kvinnor
vara korrekt representerat i filmen och en rimlig orsak till kvinnors normbrytande beteende. Trenden att lyfta filmens vetenskapliga korrekthet återkommer även i andra artiklar, dock med kritik. En artikelförfattare menar att den sista delen där Christensen framlägger sin tes bör avlägsnas. Skribenten menar att tesen bygger på svaga grunder men att porträtteringen i föregående delar är ”intressant och till vissa delar säkerligen riktigt”.29 Författaren lyfter istället människans
ondska, hyckleri och dumhet som roten till häxprocesserna och andra digra världshändelser.
Liknande tankar går att hitta i en artikel från Svenska Dagbladet där författaren, likt den tidigare, ifrågasätter filmens tes om kvinnors hysteri som grunden till häxprocesserna. Här lyfts istället hur häxpaniken var religiöst kopplat snarare än symptom av en sjukdom. Istället ifrågasätter författaren varför filmen inte tagit upp moderna företeelser som ”spiritism, tungomålstalande, helbrägdagörelse genom smörjelse med olja o.d.?”.30 I kontrast finns i Dagens Nyheter beskrivningen om att filmen återger en objektivt kulturhistorisk bild. Författaren av artikeln lyfter den vetenskapliga riktigheten och de tekniska effekterna som något positivt.
Det är till en delad press som Christensen försöker förmedla tesen om hysteri. Det framgår dock att porträtteringen av häxor anses vara historiskt korrekt och något som samtliga artiklar hyllar. Framförallt lyfts rollinnehavarna av Anna och Maria väverska upp för sina fysiska attribut som skall passa rollerna väl. I en artikel beskrivs rollinnehavaren av Anna och hennes ”vackra, talande ansikte” och hur Marias rollinnehavares ”gamla fårade ansikte är förunderligt uttrycksfullt och gripande”.31
28 Okänd. Aftonbladet Prof. Viggo Christiansen och ”häxan” Lördag 16 september 1922. 29 - II. Aftonbladet. Premiären på ”Häxan”. Tisdagen 19 september 1922.
30 Okänd. Svenska Dagbladet. ”Häxans” premiär på Röda Kvarn. Tisdag 19 september 1922. 31 Marfa. Dagens Nyheter. ”Häxan” hade i går premiär. Tisdagen 19 september 1922.
16
8.2 Flickan och Djävulen
Representation - Artefakt
I filmen Flickan och djävulen från 1944 blir häxan tidigt bränd på bål, dock inte innan hon förklarar att hon skall återfödas i ett ofött barn och på så sätt återvända. Den korta stund som tittaren får se häxan i sin originalform är på bålet. Där står hon som en äldre kvinna med yvigt och ovårdat mörkt hår som ligger för ögonen, mörk långkjol och en smutsigt vit uppknäppt blus som skapar en djup V-ringning. Hennes ansiktsuttryck är ständigt argt med hopdragna ögonbryn, smala ögon och uppdragen överläpp för att visa tänderna och tala högt med kraftig och raspig röst. Mungiporna pekar nedåt fram till dess att hon hittat sitt offer i en havande kvinna vars barn hon svär att hon skall ”krypa in i”.32
I födseln till det besatta barnet dör modern och det djävulsmärkta barnet kastas i ån av sin far. 19 år senare får tittaren möta det överlevande barnet genom karaktären Karin. Karin är en ung ljushyad kvinna med blont hår, stora runda ögon och putande läppar. Hennes hår är halvt uppsatt i proper frisyr. Hon rör sig graciöst men försiktigt, rösten hög och ljus; hon är normativt vacker. På hennes tunna axel bär hon djävulsmärket som skvallrar om den inneboende häxan först inte är medveten om. Hon är klädd i en ren vit blus med snörning vid bysten, knuten i en tunn rosett och en lång mörk kjol. Det visar sig snart att djävulen, i form av en gårdfarihandlare väcker häxan inuti Karin. Nu är Karin inte längre en karaktär utan hennes väsen tas ibland över av häxan. Vidare kallas Karin för häx-Karin när detta sker.
Det finns en distinkt skillnad mellan Karin och häx-Karin. När häxan visar sig, byts Karins oskyldiga utseende ut mot motsatsen. Hennes hår blir tovigt och utsläppt, mörka ringar under ögonen och skuggor under kindbenen visar sig. hennes hållning blir mer dominant med korsade armar, bakåtskjutande axlar och ondsint uppsyn. Hennes röst blir djup, hög och kraftfull. Häx-Karins karaktärsdrag återfinns endast som oproblematiska hos manliga karaktärer i samma film. Karin har en kärleksrelation till storbondens son, Olof. Tillsammans vill de fly då de vet att Karin kommer bli bränd som häxa när ryktet spridit sig. Deras relation visas som intim och kärleksfull. Olof bryr sig inte om att Karin har en häxa i sig. Desto värre är det med Karins relation till husmor
17 Elin. Hon står under Elins ständiga uppsyn och när Elin försöker få Karin utslängd från gården tar häxan över och häx-Karin konfronterar Elin, därmed skyddar häxan Karin, om än av själviska ändamål. Det är Elin som anklagas vara orsaken till att häxan väckts till liv i Karin, Husbonden och Elins man Mattias som örfilat häxan innan hon brändes på bål anklagas inte för något liknande. Sensmoralen som lyfts fram är hur ondska kan växa i de finaste av människor om de blir behandlade illa och det är Elin som lyfts som förövare. Elins otrevliga sätt skall enligt hennes man och son ha gjort Karin mottaglig för att bli besatt – hade Elin varit en god och snäll husmor hade så aldrig skett.
Elins handlande mot Karin är från början misstänksamt, vilket grundar sig i hennes mans bortstötning av hennes närmanden. Elin visas vara avundsjuk på Karin från första stund. Avundet visar sig dock vara berättigat då husbonde Mattias, trots att han sagt till sin fru att både hon och han är för gamla för sexuella akter, berusad närmar sig Karins sovplats. När hans yngste son som han möter på vägen nämner att han är för gammal för Karin, blir han slagen med en träpåk. Det finns därmed en överhängande sexuell intention med närmandet. Att Karin är en attraktiv och åtråvärd karaktär framgår tydligt. Det återspeglas genom de andra karaktärernas närmanden, avundsjuka och uppskattning.
Utseende och uppträdandet är viktiga detaljer som skiljer Karin och häxan åt, men även Elin blir intressant att jämföra; de egenskaper som hon besitter och som visas som negativa i jämförelse med Karin. Elin har pondus och är medveten om vad hon vill och uttrycker sina tankar och känslor, något som hon har gemensamt med häx-Karin. Karin däremot, är mer tystlåten och det är Olof som får uttrycka sina känslor för att få gensvar från henne. Det blir tydligt att det är Karins karakterisering som är den som lyfts som idealisk medan Elin och häx-Karin demoniseras. De är de enda kvinnliga karaktärer som beter sig på detta vis och får negativt gensvar medan manliga karaktärer med samma beteende inte får det. Det blir en tydlig isärhållning av accepterade egenskaper hos kvinnor och män.
Häxan har även en funktion för Karin och är inte endast henne en plåga. Under filmens gång överförs vissa egenskaper från häxan till Karin. Som tydligast blir detta i filmens kulm; byinvånarna har jagat fatt på Karin i ladan där hon sover och Olof har slagits medvetslös i sitt försök att skydda henne. Karin, med hög och kraftfull röst utbrister att hon skall följa med dem om
18 de låter Olof vara. Detta gör hon med stort mod, pondus och självsäkerhet. Karaktären som tidigare varit timid, behaglig och värn är nu som förbytt. Om det inte hade varit för hennes propra utseende hade en trott att det var häxan som talade och som offrade sig själv. Mot den inneboende häxan och djävulen vinner Karin genom att vägra att följa med gårdfarihandlaren och be till Gud om att bli räddad från dem, bönen blir besvarad och till dånande kyrkklockor jagas gårdfarihandlaren/djävulen iväg. Kvar blir en lycklig Karin och hennes älskade Olof. I de sista minuterna visas ett undantag mot de tidigare etablerade isärhållningen när dessa egenskaper ändå godtas, i samband med kärlek och Gud.
Representation - Symbol
Häxan är även i denna film ond och något som önskas bort. Fortfarande är det en diabolisk häxa med djävulen som bundsförvant; det är Karin tittaren hejar på, inte häxan. Det finns dock en liten aspekt av häxan som visas som fördelaktig; när denne sätter sig upp mot Elin. Häxan injagar skräck och ger makt till Karin.
Häxan porträtteras som det hemskaste tänkbara; ovårdad, frispråkig, djävulsdyrkande och respektlös. På en skala av ideal är det Karin som är det idylliska, Häxan det fruktansvärda och Elin placeras in i mitten med aspekter från bådadera. De få kvinnor som medverkar i filmen har tydliga symboliska värden. De förmedlar vad som är önskvärt och vad som inte är det. Häxan som arketyp blir tydligast i de kontrasterande attribut och egenskaper som visas upp mellan häx-Karin och Karin. Filmen har ett religiöst budskap där häxan visas som mycket trogen djävulen. I slutändan är det den diaboliska duon som förlorar och fördrivs. Häxan underordnas gårdfarihandlaren/djävulen, men är även en efterlängtad kamrat som denne är mån om att behålla samt få med sig på sin sida. Häxan blir på så vis en lakej åt djävulen och ondskan personifierad. Det är olika typer av relationer som symboliskt visas upp, där det är Karins och Olofs som visas som berättigad av gud och därmed god. En noterbar aspekt i denna relation är att det är Olof som initierar och Karin som accepterar. Häxan och djävulens fördöms, men även Elin och Mattias blir symbol för icke önskvärda ideal. Det blir tydligt vilken slags längtan efter kärlek och intimitet som lyfts samt vilken som fördöms. Genom att Elin behandlas som elak och en utlösande faktor till häxan i Karin påverkas även andra aspekter av hennes karaktär. Elins närmanden och önskan om intimitet till hennes man Mattias blir ännu en aspekt av hennes bristfälliga karaktär medan samma
19 uttryckta längtan hos Olof anses vacker. Kärlek och lust får därför initieras av unga, framförallt män men inte av äldre kvinnor. Häxan används genom olika motiv i filmen för tittaren att ta del av de andra karaktärerna och genom dem ta del av dessa ideal.
Reception
I Svenska Dagbladet beskrivs Häxan och djävulen vara del av en livlig premiärvecka för att vidare ge både ris och ros. Skribentens kritik sträcker sig till produktionen, främst de scener som visar den arga massan som jagar häx-Karin. Hyllas görs skådespelerskorna för sina insatser som Karin, Elin och barnaföderska. Ytterligare lyfter skribenten upp regissörens religiösa övertygelse som en del av filmens recension och menar att det skall ha haft påverkan.33 Filmens karaktärer diskuteras inte djupgående och verkar därmed inte ha väckt starka känslor.
I Dagens Nyheter beskrivs filmen som ”den starkaste, vackraste och mest betydande svenska film som gjorts sedan stumfilmens dagar. – Och den djärvaste”.34 Artikeln framhäver hur filmen har ett tydligt budskap: att ont väcker ont. Här beskrivs Karin som en fattig kreaturspiga som genom hugg,
slag, misstro och högfärd fått häxan inom sig väckt. När häxan i henne väckts beskrivs hon som
en hämndens demon som befrias genom Olofs rena kärlek. Författaren menar att berättelsen skrivits med konstnärlig lidelse där scener som lyfts som extra intressanta är den där Karin badar naken i en näckrosdamm och hennes vackra dans. Skådespelerskan hyllas när hon spelar den
oskyldige, hunsade flickstackare men även den storkäftade, hånskrattande och stickögda häxan.
Även andra skådespelares framträdande lyfts fram, som gårdfarihandlaren som beskrivs som “självlysande av ondska, lättretad med små irrbloss och med ett satans skratt”.35 I kontrast finns
en artikel skriven i Aftonbladet där skribenten menar att djävulen avskaffades officiellt 1918 och att det 1944 istället finns andra problem. Här pekar skribenten på svenska bygdens djävulskontrakt samt zigenerskor som livnär sig på folks vidskepelse. Artikeln ställer sig mycket kritiskt till att regissören vill sprida vidskepelse och till skådespeleriet. Det är en stor kontrast till föregående artikel som hyllat skådespelet. Aftonbladets skribent menar att Karins skådespelerska endast spelat bra då hon varit tyst eller sett rädd ut.36 Även om artikeln ställer sig kritiskt till filmen är det inte
33 Lill. Svenska Dagbladet. Grand: Flickan och djävulen. 31 oktober 1944. 34 Bang. Dagens Nyheter. Grand ”Flickan och djävulen” 31 oktober 1944. 35 Bang. Dagens Nyheter. Grand ”Flickan och djävulen” 31 oktober 1944. 36 Filmson. Aftonbladet. ”Flickan och djävulen” på Grand. 31 oktober 1944.
20 porträtteringen av karaktärerna som är del av kritiken; snarare att skådespelarna inte gestaltat dem på ett bra sätt. Mottagandet av filmen verkar därmed vara av varierande åsikt, men generellt var det en uppskattad berättelse, även om prestationen inte var universellt hyllad. Det finns inget i mottagandet som pekar på en kontroversiell porträttering av vare sig häxan eller de andra karaktärerna.
8.3 Glasblåsarns barn
Representation - Artefakt
I glasblåsarens barn får tittaren möta två kontrasterande häxor. Häxorna är systrar men det är framförallt en av häxorna man får följa, då denna även agerar som berättarröst. Hon är en äldre kvinna med flera lager av kläder och en stor kappa. Hon heter Flaxa Mildväder och på huvudet bär hon en spetsig, nystad ullhatt. Ögonen är blå och vid ett tillfälle skrämmer dessa ögon upp de rika härskarparets kusk, då de lyser upp i mörkret. Ansiktet är något rynkigt men hon har en allmänt mild uppsyn. Det framgår tydligt att Flaxa är en häxa; hon väver och siar om framtiden i mattor och har som husdjur en allseende korp. Filmen visar upp Flaxa dels som utstött, dels som social accepterad i de trakter hon bor i. Hennes ensamhet verkar vara självvald. Hon bor ensam uppe på ett berg, något som Glasblåsaren Albert kommenterar som negativt. Trots detta går Sofia, glasblåsarens fru, till henne för att få sin framtid spådd på höstmarknaden. Samspelet mellan dessa två karaktärer, Flaxa och Sofia, är dock inte jämställt eller vänligt. Flaxa vägrar att spå Sofia, tittaren är medveten om att Flaxa oroar sig för Sofias barn och har sett i sin väv att olycka är på väg. När Sofia blir nekad befaller hon Flaxa, som fortsätter att vägra. Tillslut säger Flaxa till Sofia att om hon någonsin behöver hennes hjälp, skall hon ta med sig sin ring och ge den till Flaxa. Sofia berättar för Albert att Flaxa krävt hennes ring vilket får Albert att ensam gå in i tältet och konfrontera Flaxa. Exakt vad det är som sägs får tittaren inte veta, men Albert kommer ut från tältet mycket upprörd. Flaxa har väckt en djup oro i honom och hädanefter är Albert mycket ängslig över att något skall hända hans barn. Flaxas ord har gett intryck och det framgår tydligt att hennes förmågor inte ifrågasätts, de tas på djupt allvar. Här visas hur filmen lyfter upp häxan till en yrkesgrupp snarare än en ondskans lakej.
Det finns inget överhängande hot mot Flaxa i filmen för att hon är häxa, det är en socialt accepterad och använd egenskap som inte verkar framstå på något vis som märklig, snarare respekterad. Detta
21 framgår tydligare när Härskaren, som för att tillgodose sin härskarinnas önskningar i jakt på ett tack, kidnappar glasblåsarens barn. Ändå är härskarinnan inte nöjd och härskaren söker efter en trollkunnig person för att väcka liv i härskarinnans önskningar. Flaxa anställs för jobbet och det är ingen som reagerar negativt på att hon är en häxa, de talar till henne som en kunnig yrkesutövare. I kontrast till Flaxa finns häxan Nanna.
Nanna anställs som barnflicka till de kidnappade barnen och är en gravt överviktig, medelålders kvinna med mörk och kraftig röst som lagts in i efterarbetet av filmen för att ge större effekt. Hon har ett dagligt schema där hon äter varannan timma och sover i 15 minuter därefter. Äter gör hon mycket ovårdat, tallriken överfylls och hon slevar i sig maten och äter högljutt, till dessert äter hon från en gräddtårta med en ovanligt stor sked; barnen ser förskräckt på.
Mot barnen är hon mycket sträng, nyper dem hårt i kinderna, skrämmer dem och drar dem i öronen. Hon skyller på att de har fel på öronen när de inte kan efterlikna hennes höga, oskickliga, operasång som hon menar är mycket vacker. När Nanna sover snarkar hon så högt att slottet skakar och gardinerna fladdrar som om att alla fönster stod öppna en stormig dag. Det framgår tydligt att Nanna inte är omtyckt av någon och att hon sprider skräck runt omkring sig. Barnen stammar och andas skräckslaget i varje scen de delar, härskaren handlar tafatt, låter Nanna bestämma och Härskarinnan klagar mycket och ofta över Nannas snarkningar. När Nanna visas har hon ett tillgjort argt ansiktsuttryck och när det är mat med i handlingen slickar hon sig girigt runt munnen.
När Nanna besegrats av sin syster Flaxa förändras hennes utseende och beteende. Hennes ögon blir gråa, det förblir osagt om hon förblindats, men hon rör sig obehindrat och börjar packa sina saker. Hennes frisyr blir slarvig med hår som sticker ut från uppsättningen. Hennes kroppshållning blir ihopsjunken och hennes mimik ursäktande. Besegrad är hon inte längre den högljudda, självsäkra och grymma kvinna hon varit tidigare.
22
Representation - Symbol
I slutändan är det Flaxa som för barnen tillbaka till sina föräldrar och därmed finns det en tydlig kontrast i hur häxan används. Det är olika normer som förmedlas genom dessa två häxor. Nanna som den onda häxan visas med egenskaper som ses som icke önskvärda: övervikt, glupskhet, grymhet, självsäkerhet, högljuddhet och bestämdhet. Flaxa porträtteras annorlunda. Hon är smal och äldre, men inte ful eller överdrivet rynkig och med en vänlig uppsyn. Hon visas som vänlig men mystisk och innehar en genuin godhet, kärlek och önskan om barns välbefinnande. Hon visas delvis upp som en stereotypisk ensamlevande kvinna men hennes egenskaper och porträttering gör henne till en protagonist snarare än antagonist. Det är tydligt för tittaren att det är Flaxa de skall heja på och Nanna som skall besegras.
Att vara häxa visas i denna film vara både gott och ont. Både Flaxa och Nanna besitter makt med sina magiska krafter som andra karaktärer inte förstår eller innehar, det är endast andra personer med magi som besitter samma makt. Kvinnor med magiska egenskaper väcker respekt och fruktan, de är mäktigare än andra kvinnor och män, oavsett ekonomisk status. Likt andra egenskaper framgår det att det är individen som väljer om denne skall använda sina krafter till gott eller ont. Karakteriseringen som filmen ger till de olika häxorna visar dock att det finns en förutfattad mening om hur samtiden uppfattar en elak och ond kvinna, både i utseende och värderingar. Nanna blir representationen av en oattraktiv och ond kvinna medan Flaxa representerar en respektabel och god kvinna. Ondskan i denna film är inte längre diabolisk, till skillnad till de tidigare filmerna, utan gestaltas som ett karaktärsdrag. Nanna visas inte ha en inneboende motivation att vara ond. Hennes syn på barnuppfostran och hennes personlighet gör att hon blir filmens antagonist även om det är härskarparet hon arbetar för som kidnappat barnen.
Nanna visar inte sina magiska krafter tydligt, kanske påverkar dessa krafter hennes energi på något vis, men det framgår inte. Den enda gång tittaren ser att Nanna aktivt använder sina krafter är när hon kämpar mot sin syster Flaxa för att få fortsätta att vara barnvakt och göra livet eländigt för alla i slottet med hennes blotta närvaro. Ändå är det en symbolik som dessa häxor visar genom hur de väljer att bete sig och möta sin omvärld. I en värld där egenskapen häxa inte är fördömt blir det en egenskap likt andra som kan användas för gott och ont men även en egenskap som innebär makt.
23
Reception
Artiklar om glasblåsarens barn är inte talrika, men de är talande. Gemensamt lyfter de fram regissörens goda jobb i att förverkliga Maria Gripes verk samt hyllar skådespelarna. I en intervju med regissören Grönros i Svenska Dagbladet ställs frågan om filmen är en vuxen- eller barnfilm. Grönros menar att det är bådadera och att han tolkar de två kontrasterande häxorna som en del av varje människa. Att det finns en godhet och en ondska i båda och att dessa häxor symboliserar detta inre. Vidare lyfter Grönros upp viktiga teman ”… saker som; hur vi behandlar våra barn, hur skört livet är och hur rollspel mellan vuxna hindrar oss från att tala med varandra och se barnen”.37 Författaren lyfter med intervjun symboliken med filmen och hur den skall förstås som mer än bara en film. Filmen beskrivs av författaren som en ”universell tidlös historia om de godas kamp mot de onda”.38 Filmen är dock annorlunda än sina föregångare i denna studie där kampen mellan det onda och det goda inte längre är kampen mellan en ond häxan och goda manliga karaktärer. Att författaren ändå lyfter upp kampen mellan ont och gott visar att det är ett tema som fortsätter men i denna film börjar ändra karaktär, häxan representerar inte längre enbart ondska. Vidare lyfter författaren skådespelarna som en viktig detalj; de beskrivs som del av Sveriges skådespelarelit. Mer hyllningar och önskningar om fler Maria Gripe-adaptioner finns i Dagens Nyheter. Denna artikel ger en mer målande bild av filmen handling och en tolkning av filmens budskap. Författaren lyfter de kidnappade barnens behandling och hur de får rikedomar, kläder och blåbärspaj men berövas andra saker som att springa och skratta. Att bekräfta barn är en aspekt som lyfts upp, och att avsaknaden av bekräftelse leder till barnen inte kan se sig själva. Alberts ständiga arbete beskrivs men även Sofias yttrande om att ”Barnen mest är till besvär”. Därmed är familjedynamik det som ses som centralt snarare än mystik och magi, även om det omnämns i beskrivningen av filmen. Till skillnad från Grönros egen beskrivning av filmens budskap som syftar till häxornas medverkan och porträttering, menar skribenten till Dagens Nyheters artikel att budskapet handlar om familjerelationer; överarbetade fäder och frustrerade mödrar. Ytterligare lyfts flera aspekter av sensmoral som filmen tycks förmedla; utan ljus, inget mörker. Utan känsla för det materiellt omätbara, ingen lycka och utan minne finns inget liv.39 Mindre tolkande finns en kort notis i
Aftonbladet där filmen hyllas som ett äkta mästerverk där både regissören Grönros och
37 Gentele, Jaenette. Svenska Dagbladet. Anders Grönros fick sin drömenseble. 27 februari 1998. 38 Gentele, Jaenette. Svenska Dagbladet. Anders Grönros fick sin drömenseble. 27 februari 1998. 39 Af Geijerstam, Eva Dagens Nyheter. Glasklang som ljuder väl. 27 februari 1998.
24 skådespeleriet får en central roll. Skådespelaren som porträtterar härskaren är den enda roll som får utrymme och beskrivning därutöver. Författaren menar att han spelar rollen som en naiv härskare på jakt efter kärlek. Därmed är det en tolkning av karaktären som författaren ger sig på. Tacket som härskaren i filmen beskrivs efterlängta liknas med kärlek och karaktären, i allmänhet, beskrivs som naiv.40
8.4 Cirkeln
Representation - Artefakt
I filmen Cirkeln möter tittaren flertalet häxor. Filmen centrerar sig runt svenska ungdomar under 2010-talet och hur de med hjälp av magiska krafter bekämpar en underliggande ondska, ofta i skolmiljö. Generellt är det en kvinnotät film där huvudrollsinnehavarna är kvinnliga häxor från olika sociala grupperingar som tvingas ihop på grund av deras egenskap av häxa. Karaktärerna är varierade i porträtteringen och det är egenskapen av att vara häxa och självbevarelsedriften att överleva som för dem samman. Filmen återger flertalet stereotyper, men även nya perspektiv och nyansering av kvinnors roll i film. Det finns en ny rädsla för att bli påkommen som häxa, dels finns det en uttalad oro för att bli omhändertagen av psykiatrin men det finns även aspekten av att vara jagad av en övernaturlig kraft; samma kraft som häxorna behöver bekämpa.
Tittaren får möta Minoo, en tystlåten, boksmart, ambitiös tjej vars uppsyn är osminkad, smal och relativt blyg. Hon visas inte ha några bekantskaper utanför den, av omständigheterna skapade, vänskapen till de andra häxorna. En relation hon verkar uppskatta och värnar om, trots att hon av häxan Ida blir kallad en meningslös tönt. Både Minoo och häxan Rebecka försöker tillsammans studera sina krafter och den element-bok de fått av häxan tillika rektor Adriana. Minoo visas hålla av en lärare som hon efter uppmaning från de andra bekänner sina känslor för. Läraren hon har varma känslor för visar sig dock vara en manlig häxa som allierat sig med demoner. Det är denna man som är filmens antagonist och som Minoo har en central roll i att besegra.
Ida visas som en populär tjej med ljust lockigt, blont hår, stora blåa ögon och propra, moderiktiga kläder. I skolan visas hon ha flera vänner; killarna i hennes vänskapskrets försöker imponera på
25 henne genom att agera nedsättande mot en annan av häxorna, Anna-Karin. Detta gör de genom att ge henne komplimanger som anspelar på att de egentligen tycker att Anna-Karin är oattraktiv.
Anna-Karin! Varför svarar du inte när jag ropar på dig? Vad är det? Är du ledsen? Du skall inte vara ledsen, du är en sån jävla fin tjej, så jävla sexig. Kolla Kevin, han blir så sjukt kåt när han tittar på dig.41
När Anna-Karin, som hålls fast vid axlarna av en tredje man, fortsätter sin tystnad är det Ida som tar vid: ”Gumman, Erik gav dig en komplimang. Vad säger man då?”.42 Ida visas motarbeta de
andra häxorna flertalet gånger, även då de tvingats in i en gemenskap då de upptäckt sina krafter. Hon förolämpar dem flertalet gånger, exempelvis när hon skriker till Vanessa att ”dig får man könssjukdomar av att bara titta på”.43
Som resultat av Idas mobbing använder Anna-Karin telepati för att manipulera Idas närmaste väninnor för att istället bli Anna-Karins vänner. Hon får även en av de populära killarna som tidigare behandlat henne illa att bli förälskad i henne och trots att häxorna Linnea och Vanessa vill att hon skall sluta, att det inte är på riktigt, fortsätter Anna-Karin. Först när de ingått sexuella relationer släpper hon sin tankekraft över Kevin. När krafterna släpper återgår han till att tycka illa om Anna-Karin och förödmjukar henne på hemmafesten där de tidigare anlänt tillsammans. Rebecka är lång, smal häxa med rött långt hår och lugg. Hon är blek och lågmäld. Rebecka har en intim relation med sin pojkvän och de visas umgås utanför skolan men hon får även en djupare relation med häxan Minoo. De båda ses som intresserade av sina krafter och övar tillsammans för att förstärka och experimentera med dem, fram till det att Rebecka dör.
Även Vanessa visas vara en populär tjej, men på ett annat sätt. Hon klär sig inte propert som Ida, hennes kläder är moderiktiga med visar mer hud, hennes hår lång och blont, men slitet och tuperat. Vanessa verkar ha flertalet ytliga vänner och visas vara på fest med dessa och hennes pojkvän. Tittaren får en djupare insyn i hennes liv, likt Anna-Karin. Vanessas pojkvän är äldre, arbetslös, delar lägenhet med andra män och tar droger. När denne bjuds hem på middag kritiseras han av
41 Akin, Levan, Cirkeln 0:10:18. 42Akin, Levan, Cirkeln 00:10:59. 43 Akin, Levan, Cirkeln 0 0:34:01.
26 Vanessas pappa som är polis, då pojkvännens pappa har en kriminell bakgrund. Till följd av denna dispyt flyttar Vanessa hem till pojkvännen. Det är en dysfunktionell familj som visas upp och kanske är det därför Vanessas kraft är att bli osynlig; hon känner sig osedd. Hon visas ha en närmare relation till Linnea, en exflickvän till Vanessas pojkvän och även hon en häxa.
Linnea skiljer sig i utseende från de andra på grund av hennes alternativa stil. Både hon och den manliga häxan Elias framställs som svartklädda med mörkt hår, smink, blek hy och de visas även ha en nära relation, innan Elias drivs till självmord av den manliga häxan tillika läraren, Max. Linnea visas ha kritiskt tänkande och har misstankar mot häxan Adriana. Hon godtar inte vad som sägs till dem lika godtyckligt som de andra häxorna och kräver mer information. Det finns ett uttryckt agg mot Adriana efter att hon hotat Linnea med att åka tillbaka till ett familjehem om Linnea inte gör som hon säger.
Representation - Symbol
Nytt för denna film är att det även finns två manliga häxor. Den ena manliga häxan tvingas tidigt till självmord genom antagonistens magiska krafter som ger honom psykisk ohälsa. Framställningen av häxor är dock centralt kvinnlig, men inte exklusivt. Karaktärerna i filmen strävar efter att utveckla sina krafter och är nyfikna på sina element. Häxeri är delvis skamligt om det skulle komma fram i vardagen, men bland likar är det något kraftfullt och spännande som värderas. Häxan är del av protagonist-narrativet, hennes krafter goda och del i kampen mot det onda. Det är inte längre en diabolisk häxa som är central. Snarare visas fördärvet av häxor som väljer fel väg, som beblandar sig med demoner. Det är de goda häxornas uppgift att försvara de vanliga dödligas värld. Samtidigt används rollen häxa som ett sätt att möta olika slags kvinnor i gymnasieålder, hur livet för olika tonåringar kan se ut under denna tid och förmedla nya stereotyper.
De manliga karaktärer som visas i relation till häxorna har en negativ inverkan på deras liv. Från antagonisten Max som är en fara för deras liv och som vill öppna deras värld för demoner, Kevin och hans vänner som trakasserar Anna-Karin, hennes obrydda far, till Vanessas intoleranta far. Filmen delger fler nyanserade kvinnliga karaktärer än vad den förmedlar manliga, som är överrepresenterade i negativa framställningar. Filmen visar upp tidens nya stereotyper: två typer av populära tjejer, den ene duktig i skolan med många vänner och fina kläder i Ida, den andra en
