Damned if you do, damned if you don´t

(1)

Socionomprogrammet IFS Malmö högskola Examensarbete 30hp Hälsa och samhälle Maj 2012 205 06 Malmö

Hälsa och samhälle

DAMNED IF YOU DO,

DAMNED IF YOU DON’T

– EN KVALITATIV STUDIE OM

SOCIALSEKRETERARES PERSPEKTIV PÅ

MYNDIGHETSUTÖVNING OCH MAKT

Märta Sörenson

Emie Wanstadius

(2)

Damned if you do,

damned if you don’t

– A QUALITATIVE STUDY ON SOCIAL

WORKERS’ PERSPECTIVES ON AUTHORITY

AND POWER

MÄRTA SÖRENSON

EMIE WANSTADIUS

Sörenson, Märta och Wanstadius, Emie: Damned if you do, damned if you don’t, A qualitative study on social workers’ perspectives on authority and power.

Magisteruppsats Socionomprogrammet 30 poäng. Malmö högskola: Hälsa och

Samhälle, enheten för Individ familj och omsorg, 2012.

Abstract: The purpose of this paper is to explore the social worker’s perspective

on working for the government as a professional in care of children, in relation to the family's right to self determination. The essay's empirical material is gathered from qualitative, semi-structured interviews with social workers who work with children and youth in communities and districts in Skåne and Stockholm City, Sweden. The analysis was conducted in line with theories of social

constructivism. The results and analysis show that the interviewed social workers did not believe that the state has too much power over the citizen. On the contrary, they believe that the family has substantial power. The power that social workers feel that they have, as professionals, can only be exercised when the criteria stated in the law are fulfilled. The social workers believe that the public’s opinion of the social workers’ authority and power mostly comes from the media. They believe that a negative image of social services may lead to fewer reports regarding children in need. The social workers also state that their professional role is inextricably linked to the workplace and they do not view themselves as authorities outside that sphere.

Nyckelord: Omhändertagande av barn, socialtjänsten, socialsekreterare, yrkesroll,

(3)

Tackord

Författarna vill tacka informanterna som tog sig tid från sina stressiga arbeten för att tala med oss. Utan dem hade denna uppsats aldrig blivit av.

Vi vill även tacka vår handledare Torbjörn Friberg som hjälpt och stöttat oss. Han kom in i ett sent skede men det var han som fick oss på rätt köl.

Vi vill även ge ett stort tack till våra vänner och familjer för stöd under arbetets gång.

Märta Sörenson och Emie Wanstadius Malmö 12-05-21

(4)

Innehåll

1. INLEDNING ... 5

1.1 Problemformulering ...6

1.2 Syfte och frågeställningar ...6

1.3 Avgränsningar ...7

1.4 Begreppsförklaring ...7

Myndighetsutövning ... 7

Socialtjänstlag (2001:453) (SoL) ... 7

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ... 7

2. TIDIGARE STUDIER ... 9

2.1 Socialsekreterarens perspektiv ...9

2.2 Yrkesroll ...10

2.3 Myndighetsutövning ... 11

2.4 BBIC ... 11

2.5 Vad kan föreliggande uppsats bidra med? ...12

3. METOD ... 14

3.1 Kvalitativ metod ...14

3.2 Val av forskningsmetod...14

3.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ...15

3.4 Urval ...15

3.5 Tillvägagångssätt vid insamling av empiri ...16

3.6 Analysmetod ...17

3.7 Redovisning av resultatdelen ...17

3.8 Kortfattad presentation av informanterna ...18

3.9 Analytisk begränsning ...18

3.10 Sökning av tidigare forskning och litteratur ...19

3.11 Etiska överväganden ...19

3.12 Forskarroll ...20

4. TEORI ... 21

4.1 Historia och bakgrund ...21

4.2 Vad är socialkonstruktivism? ...22

4.3 Begrepp, principer och riktlinjer ...24

4.4 Hur skall teorin användas? ...26

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 28

5.1 Myndighetsutövning och yrkesroll ...28

5.1.1 Analytisk sammanfattning ...31

5.2 Media ...33

5.3 Makt och ansvar ...37

5.4 Barn- och föräldraperspektiv ...41

5.5 Handlingsutrymme och Budget ...44

5.6 Staten ...49

(5)

Myndighetsutövning och yrkesroll ... 54

Media ... 54

Makt ... 55

Barnperspektivet ... 56

Handlingsutrymme och budget ... 56

Staten ... 57

6.1 Svar på syfte och frågeställningar ...57

6.2 Fortsatt diskussion ...58

REFERENSER ... 61

BILAGA 1 INTERVJUGUIDE ... 63

BILAGA 2 INFORMATIONSBREV TILL IOF-CHEFER ... 64

BILAGA 3 BLANKETT TILL ETISKNÄMNDEN ... 65

(6)

5

1. INLEDNING

Under 1980-talet riktades kritik mot familjehems- och institutionsvården i England. Engelska forskningsresultat visade att barn som placerades i familjehem många gånger kom till en miljö som var sämre än den barnen haft i ursprungsfamiljen. Psykiska och fysiska hälsoproblem samt brister i skolgången visade sig exempelvis vara större bland placerade barn än normalpopulationen barn. De löpte även en större risk att som vuxna hamna i kriminalitet samt arbets- och bostadslöshet (Socialstyrelsen, 2000). Detta ledde till att myndigheter och socialtjänst sökte efter bättre metoder för att säkra kvaliteten i den sociala barnavården. Som ett svar på kritiken initierade den brittiska regeringen ett stort forsknings- och utvecklingsprogram vars avsikt var att ta fram kriterier för att bedöma resultatet av vården. Studien ”Looking After Children: Assessing Outcomes in Child Care” (LACS) baserades på utvecklingspsykologiska teorier och utifrån dessa redovisades vilka faktorer som kan bidra till barns positiva utveckling (Socialstyrelsen, 2000).

En liknande debatt uppstod i Sverige under början av 1990-talet och familjevården fick kritik från bland annat Justitieombudsmannen (JO). Kritiken ledde till att regeringen gav i uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla dåtidens familjehemsvård. Utvecklingsarbetet påbörjades år 1995 under namnet Dartingtonprojektet. Fyra svenska kommuner fick prova på och utvärdera delar av det engelska materialet från LACS. Resultatet av projektet visade att kommunerna fick en bättre bild av placerade barns situation med hjälp av uppföljningsmaterialet. Framförallt vad det gäller barnens skolgång, barnens relation till de biologiska föräldrarna samt hälsoproblem (Socialstyrelsen, 2000). De kommuner som deltagit i projektet framförde önskemål om att även få använda det engelska materialet i dåtiden barnavårdutredningar, vilket ledde till projektet Barns Behov i Centrums (BBIC) uppkomst (Socialstyrelse, 2006a).

Sammanfattningsvis är BBIC ett resultat av ett långsiktigt samarbete mellan socialstyrelsen, kommuner och forskare med syftet att utveckla socialtjänstens arbete med barnavårdsutredningar (Socialstyrelsen, 2006a). Syftet med BBIC är att stärka barns delaktighet och inflytande, att förbättra samarbetet med barnets familj och nätverk samt att skapa struktur och systematik i utredningar så att lämpliga insatser kan sättas in och följas upp (Socialstyrelsen, 2006b). Ett av de övergripande målen för utvecklingsarbetet är att stärka barnets ställning i den sociala barnavården, samt att ge de barn och ungdomar som är föremål för socialtjänstens insatser lika goda möjligheter som samhällets övriga barn att utvecklas väl (Socialstyrelsen, 2006a). Ett annat syfte är att bidra till ökad rättsäkerhet. Detta genom att skapa nationell enhetlighet vad det gäller barnavårdsutredningar och planering och uppföljning, i såväl öppna insatser som i placeringar utanför det egna hemmet (Socialstyrelsen, 2006b). Socialstyrelsen visade i en rapport från 23 september 2011 att ändringarna i socialtjänstlagen (2001:453), och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga som skedde 1 april år 2008, lett till att barn och ungdomar fått en säkrare och mer sammanhållen vård (Socialstyrelsen, 2011). Socialstyrelsens rapport visar dels att lagändringen implementerats hos socialkontor runt om i landet, dels att allt fler kommuner arbetar med stöd av handläggnings- och dokumentationssystemet BBIC, vilket har bidragit till en positiv utveckling. Vid

(7)

6 ungefär samma tidpunkt som ovan stående rapport från socialstyrelsen kom ut skrevs tidningsartiklar i vilka journalister intervjuat familjer som kände sig illa behandlade av socialtjänsten. I artiklarna återfinns citat som:

"Deras liv blev raserade av kommunen - Familjen är ett offer för socialtjänsten i Mark"( Hebelius Svahn, 2010) och, ” Obegripligt för alla efteråt - men socialtjänsten borde ha förstått det innan det hände”( Hebelius Svahn,

2010)

Artiklar i dagspressen beskriver på olika sätt hur familjers liv har blivit förstörda på grund att socialsekreterare och socialtjänsten gör för mycket eller för lite för familjer, ”damned if you do, damned if you don´t” (Wollin, 2011). Den mediala bilden av hur socialtjänstens arbete vid omhändertagande av barn fungerar visar en helt annan bild än den som beskrivs i socialstyrelsens rapport. En faktor som ej finns med i den mediala granskningen av socialtjänsten är socialarbetarnas syn på sin yrkesroll vid arbetet med omhändertagande av barn.

1.1 Problemformulering

Socialsekreterare som arbetar inom socialtjänstens barn- och ungdomsenhet anses ha en maktposition eftersom de, bland annat, kan omhänderta ett barn från dess familj mot föräldrarnas vilja för statens räkning. Socialsekreterare anses även ha makt eftersom att de utreder föräldrars förmåga att tillgodose sina barns behov, och kan bestämma om föräldrarna tillgodoser det behovet eller inte. De socialsekreterare som arbetar med barn, ungdomar och familjer kan tvinga familjer till frivilliga insatser för att deras barn inte ska omhändertas, vilket i sin tur kan ses som en maktaspekt från klienter och allmänhetens sida.

I de tidningsartiklar vi har tagit del av belyser journalister i hög grad hur socialtjänsten påverkat de drabbade familjerna och deras liv till det negativa genom att ta deras barn. Socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheten arbetar utifrån en lagstiftning med tydliga rekvisit som ska vara uppfyllda för ett omhändertagande ska kunna ske. I media framställs socialtjänsten som maktfullkomlig och de fall, där barn blivit omhändertagna, beskrivs som om de bygger på indicier. Vinklingen i media utgår nästan alltid från familjens synpunkter medan socialtjänstens perspektiv och syn på omhändertagande av barn inte framhävs. De berörda socialarbetarnas syn på och tankar kring arbetet med familjer i en myndighetsroll fattas. Då det ofta är enskilda ärenden som får medial uppmärksamhet kan socialarbetare inte diskutera de ärenden som media rapporterar om eftersom socialtjänsten är styrda av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Vi är därför intresserade av att få fram socialsekreterares perspektiv på sin yrkesroll. I denna uppsats vill vi undersöka hur den enskilde socialarbetaren ser på sin myndighetsroll, deras makt, medias skildring av deras arbete samt hur de ser på familjernas rättigheter. Vi anser att det är av stor vikt att den enskilde socialsekreterarens sida av socialtjänstens arbete vid omhändertagande av barn belyses, då den mediala bilden endast visar de drabbade familjernas berättelser.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet är att skildra socialsekreterares perspektiv på arbetet som myndighetsperson när det gäller omhändertagande av barn i förhållande till familjens rätt till självbestämmande. Därav följer att besvara följande två frågor:

(8)

7 1) Hur ser enskilda socialarbetare som arbetar med omhändertagande av barn på sin yrkesroll som myndighetsutövare?

2) Hur ser enskilda socialsekreterare på statens befogenheter kontra familjens rätt till självbestämmande?

1.3 Avgränsningar

De socialarbetare som har intervjuats arbetar i Skåne samt i Stockholm stad. Utgångspunkten var att intervjua informanterna som arbetar i Malmö Stad, för att få en djupare insyn i hur socialarbetare tänker och resonerar i den stad vi utbildar oss i. Då inte tillräckligt många socialsekreterare i Malmö Stad svarat på intervjuförfrågan, expanderades området och intervjuer med socialsekreterare från hela Skåne samt en socialsekreterare i Stockholm stad genomfördes. Detta har lett till att vi genom arbetet med uppsatsen fått en bredare kunskap om hur socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsärenden ser på sin yrkesroll även utanför Malmö Stad.

1.4 Begreppsförklaring

Nedan förtydligas tre begrepp som används i uppsatsen.

Myndighetsutövning

Enligt Nationalencyklopedin uppkom begreppet myndighetsutövning samtidigt som den första förvaltningslagen (FL) 1971. Enligt den första förvaltningslagen innebär myndighetsutövning "utövning av befogenhet att för enskild bestämma om

förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande" (Nationalencyklopedin, 2012).

Vad som mera exakt ska anses utgöra myndighetsutövning, kan vara svårt att avgöra. Allmänt kan sägas att lagstiftaren har velat redogöra för vad som är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Myndigheterna och dess tjänstemän har därför befogenhet att iaktta särskilda strängare regler, exempelvis vad gäller krav på handläggning med mera (Nationalencyklopedin, 2012).

Socialtjänstlag (2001:453) (SoL)

Socialtjänstlagen är en ramlag som ger kommunerna utrymme att utforma sin socialtjänst. Lagen innehåller regler om skyldigheter för kommuner, den

innehåller även regler som är utformade som en rättighet för den enskilde. Enligt 1 kap 1 § i socialtjänstlagen (2001:453) ska socialtjänsten vila på demokratins och solidaritetens grund och främja människors sociala och ekonomiska trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet (Socialtjänstlag, (2001:453)).

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

En grund i socialtjänstlagen är att vård och behandling skall ske i frivilliga former så långt detta är möjligt. Detta gäller även vård av barn och unga. Om inte

samhället kan genomföra behövlig vård i samförstånd med vårdnadshavaren och den unge, när denne fyllt 15 år, måste det i vissa fall finnas en möjlighet att använda tvång. Den unges behov av skydd samt förhindrandet av en ogynnsam

(9)

8 utveckling kan motivera användning av tvångslagstiftning. Som ett komplement till socialtjänstlagen finns därför lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. LVU finns för att reglerar de situationer då frivilliga insatser av olika skäl inte kan komma till stånd eller inte bedöms som tillräckliga. Syftet med lagen är att samhället ska kunna uppfylla sin skyldighet att tillgodose barns och ungdomars behov av skydd, vård och behandling (Socialstyrelsen, 2007).

Socialnämnden ansöker om LVU hos förvaltningsrätten. Det är förvaltningsrätten som fattar beslut om den unge ska beredas vård enligt LVU. Om

förvaltningsrätten bifaller nämndens ansökan ska sedan socialnämnden besluta om var den unge skall placeras och om vårdens utformning. Målet med vården är som regel att den unge skall kunna flytta hem igen till vårdnadshavaren eller till eget boende när vården upphört. Vård med stöd av LVU är alltså i flertalet fall att se som en temporär insats och de grundläggande funktionerna som regleras i

föräldrabalken fråntas inte vårdnadshavarna. De fortsätter att vara vårdnadshavare och är underhållsskyldiga. Det är istället i utövandet av vården som intrånget i vårdnadshavarens rätt sker. Även om den rättsliga vårdnaden ligger kvar hos föräldrarna, övertar socialnämnden bestämmanderätten över den unge under vårdtiden. Socialnämnden ska ha uppsikt över barnet och, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården, bestämma över dennes person. Vården skall dock, enligt 1 § första stycket LVU, så långt som möjligt utformas i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (a a).

(10)

9

2. TIDIGARE STUDIER

I detta kapitel beskrivs inledningsvis forskning som berör socialsekreterarens perspektiv på sitt arbete. Därefter behandlas studier kring hur socialsekreterare förhåller sig till sin yrkesroll. Den tredje delen diskuterar myndighetsutövning för socialarbetare och den fjärde delen beskriver studier om BBIC. Avslutningsvis diskuteras vad föreliggande studie kan bidra med i förhållande till den forskning som redan bedrivits i ämnet.

2.1 Socialsekreterarens perspektiv

Syftet med Blombergs och Ünals (2008) studie, ”Men problemet är att man aldrig

har facit i handen”, var att undersöka och beskriva socialsekreterarnas

uppfattningar om sitt arbete med barn och ungdomar samt om begreppet barnets bästa. De undersöker hur socialsekreterarna förhåller sig till medias bevakning och kritik av deras arbete. En kvalitativ metod har använts bestående av sex intervjuer. Författarna använder sig av teorin om handlingsfrihet och teorin om sociala representationer i analysen av sitt resultat. De intervjuade socialsekreterarna ser att deras arbete präglas främst av ett barnperspektiv, där de tar hänsyn till barnets bästa. Samtidigt ansåg de att barnets bästa var ett svårdefinierat begrepp. Enligt informanterna i studien gjorde sig föräldraperspektivet också aktuellt då deras arbete utifrån barnets bästa berör även föräldrarna. Informanterna ansåg att medias uppmärksamhet påverka yrkesstatusen för socialsekreterare, men att de inte berörs personligen av medias beskrivning. De intervjuade menade att det snarare handlar om medias inflytande på allmänheten i form av rädsla från föräldrar för att ta kontakt med socialtjänsten, ökade antal anmälningar från exempelvis skolor, förskolor med flera. Trots informanternas svar anser författarna att socialsekreterare påverkas av medias bild (Blomberg & Ünal, 2008).

De flesta av informanterna i ovanstående studie tyckte att de hade ett stort handlingsutrymme inom ramen för lagen. Författarna kunde däremot identifiera fler hinder än möjligheter beträffande handlingsutrymmet utifrån informanternas svar. Författarna drar slutsatsen att det handlar om ett subjektivt perspektiv på vad informanterna anser sig kunna åstadkomma än på vad de i verkligheten får göra med tanke på lagens ramar, ekonomiska begränsningar, klientens inställning samt överordnade riktlinjer (Blomberg & Ünal, 2008).

En studie som diskuterar liknande frågeställningar som föreliggande uppsats är "Att arbeta med myndighetsutövning kring barn som far illa -en

kvalitativ studie om socialsekreterares yrkesroll” av Ellen Notini (2011). Studien

undersöker hur socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning kring barn som far illa upplever sin arbetssituation och sin yrkesroll. Författaren undersöker vad som framkommer under handledning, och intervjupersonerna i studien är interna samt externa handledare. Resultat från studien visade bland annat att socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning kring barn som far illa påverkas mycket starkt emotionellt av sitt arbete och under handledning behandlas ofta känslor som ångest och frustration. Resultat av studien visar att det finns en risk att den emotionella påverkan kan ge allvarliga konsekvenser på utredningsarbetet och för barnen i fråga (Notini, 2011).

(11)

10 I studien: “For the children: accounting for careers in child

protective services” av Joan Morris (2005) analyseras självbiografiska uppsatser

från kvinnor som arbetar som socialarbetare inom barnskyddsmyndigheter i Florida, USA. Morris (2005) skriver om hur dessa kvinnor arbetar långa dagar i relativt lågavlönade jobb. Dessa kvinnor har begränsad prestige och autonomi och har kommit under noggrann granskning och offentlig kritik. Morris (2005) diskuterar svårigheterna i att arbeta efter politiska beslut och regler, och hur detta påverkar utförarna, socialarbetarna. Eftersom det är de som får utstå kritiken som är förknippad med de politiska besluten. Genom att utföra, vad Morris (2005) beskriver som, ”dirty work”, och ta den position som det innebär, påverkas identiteten negativt för de socialarbetare som tar dessa roller. Den ständiga negativa uppmärksamheten från media påverkar socialarbetarnas psyke negativt. Socialarbetarna som arbetar med barn- och ungdomsärenden är som grupp känsliga för den negativa allmänna uppfattningen av yrket menar Morris (2005). Kvinnornas upplevelser är att massmedia ensidigt rapporterar om det negativa med deras yrke. Socialarbetarna i studien är överens om osannolikheten i att media ska rapportera om framgångar som yrkesgruppen har eftersom att de tror att lyckade fall inte är lika intressanta att rapportera om som tragedier (Morris, 2005).

2.2 Yrkesroll

Tidigare studier som avhandlar ämnet yrkesroll hos socialarbetare är bland annat

“Hur formas socionomers yrkesidentitet? En kvalitativ intervjustudie” skriven av

Kristina Weinsjö (2004). Författaren har i sin uppsats undersökt hur socionomer skapar sin yrkesidentitet. Weinsjö (2004) redovisar att identiteten till socionomyrket skapas på individnivå. Yrkesidentiteten är beroende av värderingar och erfarenhet, vilken grupptillhörighet socionomen tillhör samt hur andra i samhället ser på dem som socionomer. Weinsjö (2004) talar om den subjektiva upplevelsen av yrkesidentiteten samt den objektiva identiteten, identitet baserad på den andres bild av individen och identitet utifrån den andres bild av individens grupp. Författaren menar att socionomer försöker forma sin yrkesidentitet på ett sätt som ger dem störst möjlighet i arbetet. Då de stöter på nya situationer prövas deras förhållningssätt och då skapas nya förhållningssätt. Deras ideal kvarstår men förändras med tiden. Informanterna arbetade ej med myndighetsutövning när studien genomfördes. Tre av dem har gjort det tidigare och författaren lyfter fram skillnaderna mellan att arbeta med myndighetsutövning och att inte göra det. Skillnaderna som påvisas är att det är lättare för en socionom att arbeta utan myndighetsutövning när det kommer till klientkontakt då inget görs mot klientens vilja. Dock sätter det press på att hitta sin egen initiativförmåga, då klara arbetsuppgifter inte finns (Weinsjö, 2004).

Josefin Söderhagen (2009) har skrivit studien ”Media och yrkesidentitet -Hur

socialsekreterare konstruerar sin yrkesidentitet utifrån medias framställningar av yrket”. Författaren har gjort en kvalitativ studie där fem socialsekreterare inom

barn och familj har intervjuats. Materialet analyseras utifrån teorierna socialkonstruktivism, symbolisk interaktionism, dagordningsteorin, och begreppen identitet och yrkesidentitet. Studien har som syfte att undersöka hur socialsekreterare inom barn och familj konstruerar sin yrkesidentitet utifrån de föreställningar som de uppfattar att media har kring yrket (Söderhagen, 2009). I studien framkommer att de tillfrågade socialsekreterarna uppfattar att media ensidigt rapporterar om negativa händelser och framställer socialsekreterare på ett negativt sätt. Fall där barn har farit illa dominerar rapporteringen. Det är även det som formar socialsekreterarnas uppfattningar kring medierapporteringen.

(12)

11 Författaren visar i sin studie att detta påverkar socialsekreterarna på olika sätt. Dels leder detta till att socialsekreteraren kan känna sig osäker i sin yrkesutövning, och ibland uppleva ett motstånd från klienter och allmänheten. Författaren visar att i vissa fall tar socialsekreterarna den negativa bilden till sig och gör den till sin men den negativa bilden kan också skapa en slags kämparanda, där socialsekreteraren vill strida för sin yrkesroll och aktivt motarbeta den. Studien visar att som ny socialsekreterare är det svårare att bortse från medias påverkan. Då betonas behovet av bekräftelse av arbetskamrater och arbetsledning (Söderhagen, 2009).

Den slutsats som författaren drar av studien är att socialsekreterares yrkesidentitet skapas i samspel med andra, där klienter är en viktig del, kollegor en annan. Socialsekreterare ska se till klientens intressen samt till organisationens, med dess lagar och förordningar, och socialsekreterare präglas av detta dubbla uppdraget som ingår i deras yrkesroll. De intervjuade socialsekreterarna i studien är antingen mer klientfokuserade eller mer organisationsfokuserade. De kan även se medias roll i konstruerandet av sin yrkesidentitet (a a).

2.3 Myndighetsutövning

”Att förstå – en förutsättning för ett givande möte” är en uppsats skriven av

Eva-Britt Eriksson och Karin Mattsson (2007). I uppsatsen vill författarna belysa bemötandet inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. De har undersökt hur socialsekreterare respektive klienter ser på bemötande och vad ett gott bemötande är för dem, samt vilka möjligheter och hinder det finns och vilken påverkan myndighetsutövningen har för ett gott bemötande. För att undersöka detta har de genomfört en kvalitativ undersökning. Resultaten visade att ett gott bemötande handlar om att kunna förstå och respektera just den individen man står inför i varje specifikt möte. Öppenhet och tydlighet, att de berörda förstår kontakten och vad den innebär, är viktigt i mötet och kontakten mellan socialsekreterare och klient (Eriksson & Mattsson, 2007). De hinder för ett gott bemötande som studiens författare kunnat se är när tid till planering, eftertanke och reflektion saknas, samt när samverkan med andra verksamheter inte fungerar. Författarna har även kunnat dra slutsatsen att det blir svårare att ge ett gott bemötande i de klientärenden som börjar med en anmälan eller på annat sätt innebär att man måste gå emot klientens vilja. Vad det gäller faktorer som underlättar och möjliggör att man kan förbättra bemötandet är handledning, tid och möjlighet till reflektion och dialog med kollegor (Eriksson & Mattsson, 2007). Författarna beskriver vikten av att veta vad myndighetsutövningen innebär för en själv som socialsekreterare. Socialsekreterarna, som intervjuats i studien, nämner att de upplever att det kan finnas en rädsla för och misstänksamhet mot socialtjänsten hos klienter. En rädsla över vilken makt socialtjänsten har, och att myndighetsutövningen ligger i den makten. Socialsekreterarna i studien pekar på tidsbrist som ett problem för att skapa ett gott bemötande där myndighetsutövningen inte skapar hinder. Detta då det krävs en viss tid för att klienterna ska bli införstådda med vad myndighetsutövningen innebär samt för att man ska kunna mötas, och att den tiden inte alltid finns (Eriksson & Mattsson, 2007).

2.4 BBIC

Författarna, Birgitta Aronsson samt Johanna Kilden (2007), har i uppsatsen,

“Röster om BBIC – Barnets Behov I Centrum - En kvalitativ studie om ett system för utredning av barn inom socialtjänsten”, undersökt om BBIC har tillfört en

(13)

12 stärkt profession för socialsekreterarna. Samt om BBIC har fungerat som ett synliggörande av barnet i utredningarna (Aronsson & Kilden, 2007). Författarna har genomfört kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare vilka arbetar med barnavårdsutredningar. De har även intervjuat socialstyrelsens projektledare för BBIC, Kjerstin Bergman. Studiens resultat uppvisar att de socialsekreterare som intervjuats uppfattar BBIC som ett verkningsfullt medel att vidta mot de brister som socialsekreterarna själva anser existera i barnavårdsutredningarna. Undersökningen som Aronsson och Kilden (2007) genomfört visar också att BBIC bidrar till att göra barnet till ett aktivt subjekt i utredningsarbetet. Resultatet uppvisar att informanterna som intervjuats efterfrågar mer kunskap när det gäller att skriva barnavårdsutredningar. De intervjuade socialsekreterarna menar att BBIC har hjälpt till genom att ny kunskap tillförts till detta område och på så sätt förstärkt professionen för socialsekreterare. Författarna har valt att analysera sitt resultat utifrån de teoretiska begreppen professionalisering och barnet som aktör. I sin analys har de valt att uppfatta barnet i sitt sammanhang med hjälp av olika nivåerna som finns i den utvecklingsekologiska teorin (a a). De diskuterar den svåra balansgång som socialsekreterare måste gå vid arbete med barn när det kommer till att samarbeta med föräldrarna. De ska förhålla sig till barnets bästa och skydda dem samtidigt som de ska ha ett gott och respektfullt förhållande till föräldrarna. Flera av socialsekreterarna i studien uttryckte att det kan vara svårt att samarbeta och samtala med barnet och föräldrarna eftersom de ville ha en bra relation både till barnet och till föräldrarna när de utreder. Socialsekreterarna ansåg att det var svårt att hitta balansen mellan att ta hänsyn till barnets bästa och skapa en god relation med föräldrarna till barnen. Flera av socialsekreterarna ansåg att BBIC kan hjälpa till att skapa en bättre relation till både föräldrar och barn (a a).

2.5 Vad kan föreliggande uppsats bidra med?

Författarna Astrid Blomberg och Özden Ünal (2008) beskriver i sin forskning hur socialsekreterare som arbeta med barn och ungdomar upplever sig ha ett stort handlingsutrymme i sitt arbete samt att de ser medias bild av deras yrkeskår som negativ och ensidig.

I en studie som bygger på intervjuer med handledare av socialsekreterare vilka arbetar med barn- och ungdomar beskriver Ellen Notini (2011) att socialsekreterare påverkas emotionellt av sina ärenden och att detta i sin tur påverkar deras arbete (Notini, 2011).

Författaren Joan Morris (2005) har skrivit en studie som analyserar självbiografiska uppsatser från kvinnor som arbetar som socialarbetare inom barnskydd myndigheter i Florida. Socialarbetarna ser sig själva som att de bidrar med nödvändig service för samhället. Genom deras syn kan socialarbetarna skapa positiva självbilder i en negativ och utsatt arbetsmiljö.

I Söderhagens (2009) uppsats beskrivs medias bild av socionomyrket som en slags maktfaktor som påverkar socialsekreterare men även den allmänna bilden av arbetet på enheten för barn- och ungdomsfrågor. I studien beskrivs att socialsekreterare har tillgång till annan kunskap och kan därmed konstruera en annan verklighet som motvikt till medias negativa bild av socialtjänsten.

(14)

13 Resultatet av Eva-Britt Eriksson och Karin Mattsson (2007) studie visar att om myndighetsutövningen inte skall bli ett hinder i mötet och medföra att klienten känner sig illa bemött, är det viktigt att den professionelle är medveten om innebörden och är lyhörd inför hur situationen blir för klienten. Det är också viktigt att socialsekreteraren pratar ärligt och öppet med klienten om den situation som råder och utgår från sina egna tankar, känslor och reaktioner (Eriksson & Mattsson, 2007).

Birgitta Aronsson samt Johanna Kilden (2007) diskuterar i uppsatsen den svåra balansgång som socialsekreterare måste gå vid arbete med barn när det kommer till att arbeta och samarbeta med föräldrarna. Socialsekreterarna ansåg att denna balansgång, mellan att ta hänsyn till barnets bästa och skapa en god relation med föräldrarna till barnen, är svår.

Mot bakgrund av tidigare studier där yrkesrollen som myndighetsutövare analyserats, kommer föreliggande uppsats att bidra till att visa hur socialarbetare ser på sin egen roll som myndighetsutövare vid en av de svåraste och mest komplexa uppgifterna som finns i deras yrkesutövning, nämligen barn- och ungdomsärenden. Uppsatsen bidrar även till en fördjupad kunskap om hur socialsekreterare ser på att arbeta med makt och myndighetsutövning och svårigheter kring detta. Hur socialarbetare påverkas av kritiken från media har tidigare forskats om. Föreliggande studie fördjupar resonemanget kring media och dess påverkan på den offentliga bilden av socialtjänsten. Förhållandet till att arbeta efter BBIC är av stor vikt att belysa och fördjupa genom att studera socialarbetares syn på arbetet och agerandet vid omhändertagande av barn.

Denna studie fokuserar på hur socialarbetare själva ser på hur det är att arbeta å statens räkning och hur mycket makt de själva anser sig ha jämfört med familjens rätt till självbestämmande. Detta är av vikt att lyfta fram då socialarbetarens professionalisering ifrågasätts i dagens media. De tidigare studier som redovisat ovan har berört begrepp som socialsekreterarens perspektiv, myndighetsutövning, yrkesroll samt media. I tidigare forskningen har det inte diskuterats hur alla dessa begrepp påverkar hur socialsekreterare ser på sin yrkesroll som myndighetsutövare i diskursen om makt. I denna studie har fokus lagts på att framhålla socialsekreterarnas syn på sin roll som statens förlängda arm kontra familjens rätt.

Då vi har sökt tidigare forskning har vi funnit många studier, vilket lett till en sållning av studier. Ovanstående forskning har valts ut då dessa ansetts relevanta för syftet i föreliggande uppsats. Vi har valt att använda oss av uppsatser skrivna av studenter då blivande socionomer är intresserade av sin blivande yrkesroll och därför ofta gör studier kring socialsekreterare och deras yrkesroll.

(15)

14

3. METOD

Föreliggande kapitel beskriver den metod som ligger till grund för studien. Inledningsvis beskrivs den kvalitativa metoden. Den andra delen fördjupar resonemanget genom att diskutera valet av forskningsmetod. Tredje delen redogör för begreppen valididet, reliabilitet och generaliserbarhet. Den fjärde delen handlar om urvalet som gjorts. Femte delen redogör för insamlandet av empirin Den sjätte delen fördjupar resonemanget av analysmetoden som valts. I del sju presenteras redovisning av resultatet. Därefter följer en kortfattad presentation av informanterna. I nionde delen diskuteras studiens analytiska begränsningar. Därefter redovisas sökningen av litteratur samt tidigare forskning. I elfte delen diskuteras de etiska överväganden som gjorts. Avslutningsvis diskuteras forskarrollen.

3.1 Kvalitativ metod

En kvalitativ forskning är ett sätt att samla in, analysera och redovisa begränsad data (Levin & Kvale, 1997). Vid kvalitativa studier brukar forskare tala om ett inifrånperspektiv. Oftast deltar forskaren själv i insamlandet av data. I denna uppsats har vi båda deltagit vid intervjuerna, ställt frågor samt arbetat med att transkribera resultatet av intervjuerna vilket gjort att vi som forskare varit delaktiga i hela processen kring inhämtandet och bearbetningen av empirin. Kvalitativa metoder syftar på forskningsprocedurer som ger beskrivande data (Olsson & Sörensen, 2001). I uppsatsen redogörs för socialsekreterares berättelser kring arbetet på en statlig myndighet. Vi har under uppsatsens gång valt att använda oss av forskningsintervjuer som data och dessa har som mål att producera kunskap vilket är syftet med forskningen (Kvale, 2009). Uppsatsen syftar till att leverera kunskap om socialsekreterares perspektiv, något som vi anser fattas i dagens forskning och som helt saknas i medias skildring av socialtjänsten.

3.2 Val av forskningsmetod

I föreliggande uppsats används en kvalitativ forskningsmetod. Denna metod valdes då vi ville göra djupgående intervjuer, vilket vi ansåg vara det mest effektiva sättet för att få reda på hur socialsekreterare, som arbetar med omhändertagande av barn, tänker. För att förstå hur socialarbetare tänker och varför de gör det på ett visst sätt är en kvalitativmetod att föredra framför en kvantitativmetod som syftar till att förklara istället för att förstå ett visst fenomen (Kvale, 2009). Genom att utföra sju kvalitativa och individuella intervjuer har vi fått en djupgående empiri som använts för att besvara uppsatsens syfte.

Vi valde att genomföra en halvstrukturerad intervjuteknik. Detta var det mest optimala sätt att ställa frågor under intervjun då vi ville få samma frågor ställda till samtliga informanter men med utrymme att ställa följdfrågor (Kvale, 1997). Följdfrågornas gav möjlighet att få fram vad just den enskilda informanten tänker och tycker, intervjuerna blir då subjektiva och skildrar socialsekreterares uppfattningar om sin yrkesroll. En halvstrukturerad intervju är därmed varken ett öppet vardagssamtal eller ett slutet frågeformulär vilket underlättat intervjun för informanterna, då det kan kännas obekvämt att bli intervjuad. Då vi valt att göra en jämförelse och hitta olikheter men även likheter i hur socialarbetarna jobbar, ställde vi liknande frågor till alla våra informanter. Utifrån en halvstrukturerad

(16)

15 intervju gavs möjligheten att vara flexibel med i vilken ordning vi ville ställa frågor samt vilka frågor vi ville utveckla (Bernard, 2010). Intervjufrågorna skrevs utifrån studiens frågeställningar samt syfte. De frågor som ställdes var kopplade till myndighetsutövning, makt samt staten och individen (bilaga 1).

3.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

För att kunna styrka vår forskning har vi varit medvetna om dess reliabilitet och validitet. (Olsson & Sörensen, 2001). Validitet inom kvalitativa studier belyser hur stark kopplingen mellan teori och empiri är. För att kunna styrka validiteten i vår uppsats valde vi att koppla empirin från intervjuerna till teorin kring socialkonstruktivism som utgår ifrån ett anti-essentialistiskt perspektiv där samhället, språket och det som vi anser vara naturligt skapat i själva verket inte är det. Denna teori kan på ett genomgående sätt beskriva hur individer skapar sin sanning i sitt yrke som myndighetsutövare.

Reliabilitet i kvalitativa studier handlar om tillförlitligheten i forskningen. För att styrka tillförlitligheten har vi noggrant redogjort för vårt tillvägagångssätt av det material vi samlat in samt motiverat de val vi gjort under processens gång. Detta kommer att beskrivas utförligt i kapitlet ”Tillvägagångssätt för insamlandet av empiri”. Uppsatsen reliabilitet styrks då vi spelat in intervjuerna som genomförts och transkriberat dem för att resultatet ska bli så korrekt återberättat som möjligt. Då vi tagit del av tidigare forskning i ämnet kan vi styrka vår reliabilitet genom att jämföra vårt insamlade material samt resultat med den tidigare forskningens resultat. Om det visar på samma slutsatser kan vi se att det ger vår uppsats reliabilitet samt validitet (Kvale, 1997).

Då vi har genomfört en kvalitativ studie i vilken sju aktiva socialarbetare intervjuats är vi medvetna om, vilket tidigare påpekats, att det inte går att generalisera resultatet till att gälla alla socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Dock ska det poängteras att denna uppsats ska ses som en subjektiv skildring av socialsekreterares uppfattningar och tankar om sin yrkesroll. Uppsatsen har därför ej som syfte att göra en generaliserbar studie över hur alla socialsekreterare som arbetar inom ramen för barn- och ungdomsfrågor tänker utan enbart över de som har intervjuats. Under bearbetningen av intervjuerna har vi dock kunnat se teman och kategorier bland de olika informanternas svar. Detta har gjort att vi kunnat dra vissa slutsatser som går att generalisera hos informanterna. Tillsammans med de teman vi har funnit under bearbetningen av empirin kan vi se likheter i de svar vi fått med den tidigare forskningen som redovisats. Detta gör att generaliserbarheten ökar ytterligare i uppsatsen.

3.4 Urval

Vi ville intervjua socialarbetare som arbetar med familjer och omhändertagande av barn. Omhändertagande av barn anser vi innebära den yttersta myndighetsutövningen som kan göras inom socionomyrket. Då omhändertagande av barn är en statlig åtgärd har vi bara haft kontakt med socialarbetare från den offentliga verksamheten. Vi ville inledningsvis enbart kontakta socialarbetare som arbetar i de olika stadsdelarna som finns i Malmö Stad, eftersom vi är intresserade av att höra socialarbetares berättelser som arbetar i den stad vi har studerat och bor i. Vi var dock tvungna på grund av brist på svar att söka oss utanför Malmö Stad för att få intervjuer. Genom ett så kallat kedjeurval, även kallat snöbollsurval,

(17)

16 fick vi genom de informanter vi redan intervjuat kontakt med andra socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsfrågor (Robson, 2011).

De socialsekreterare som intervjuats är alla i olika åldrar och har arbetat olika länge med barn- och ungdomsärenden. Detta anser vi ger en spännvidd i resultatet, då vi ej velat ha en för homogen informantgrupp. Vi har valt att redovisa informanternas ålder, hur länge de har arbetat som socialarbetare samt hur länge de arbetat med barn- och ungdomsfrågor. Detta för att påvisa att gruppen av informanter ej är homogen. Vi har valt att inte knyta informanternas bakgrundsinformation till deras svar på grund av konfidentialitetskravet, vilket kommer att diskuteras ytterligare i etikkapitlet.

3.5 Tillvägagångssätt vid insamling av empiri

De socialarbetare vi valt att intervjua är alla i daglig kontakt med familjer som utreds på grund av anmälan av brister i omsorgen av barn. Vi valde att kontakta just denna grupp då de har erfarenhet, överblick och intresse av uppsatsen. Därmed blir värdet av deras svar relevant för forskningen (Alvesson, 2011).

Inledningsvis kontaktades samtliga verksamhetschefer i Malmö Stads olika stadsdelar via mail, då det enligt etisknämndens riktlinjer krävdes samtycke av verksamhetscheferna innan kontakt kunde tas med informanterna. I det mail som skickades till verksamhetscheferna samt enhetscheferna bifogades ett informationsbrev samt samtyckesblankett (bilaga 2). I informationsbrevet redogjordes det för syftet med studien samt de vetenskapsetiska riktlinjer uppsatsen följer. En av verksamhetscheferna tackade vid första mailet nej till att delta i studien på grund av bristande intresse i arbetsgruppen. En annan verksamhetschef gav samtycke via mail om intresse och tid fanns i personalgruppen.

Då vi under processens gång hade svårigheter att nå och få svar från de olika verksamhetscheferna, valde vi att ta kontakt med enhetscheferna för barn- och familjeomsorgen i de olika stadsdelarna, då dessa kunde vidarebefordra förfrågan till hela arbetsgruppen. Även enhetscheferna kontaktades genom ett mail där vi presenterade oss och studiens syfte. En vecka senare kontaktades de chefer som inte svarat på vår förfrågan återigen för en påminnelse. Uppföljningen resulterade i att en stadsdel tackade nej till medverkan på grund av hög arbetsbelastning. Övriga enhetschefer svarade att de vidarebefordrat vår förfrågan till utredande handläggare. Därefter togs kontakt av eventuella respondenter och tid för intervju bokades, efter deras önskemål om plats och tid. Resterande verksamhetschefer svarade aldrig på vare sig mail eller telefonsamtal. I slutändan var det enbart tre av tio stadsdelar i Malmö Stad som ställde upp för intervjuer. Dessa intervjuer genomfördes under slutet av november och i december. Vi kontaktade stadsdelarna första gången i början av september. Urval av respondenterna utgick från tillgänglighetsmetoden. Kriterierna var att respondenterna skulle arbeta som utredande socialsekreterare med barn- och ungdomsärenden inom Malmö stad. Antalet respondenter var fem stycken och kom från tre olika stadsdelar. Då svaren uteblev från flera stadsdelar valde vi att ta kontakt med socialsekreterare utanför Malmö Stad. Vi kom i kontakt med en socialsekreterare i Stockholmsstad som vi valde att göra en intervju med. Dels för att komma upp i ett visst antal intervjuer men även för att se om det kan finnas en skillnad mellan hur socialarbetare tänker kring sin yrkesroll i Malmö och Stockholm.

(18)

17 Under processens gång har vi stött på problem då vi inte har fått svar från enhetschefer och verksamhetschefer, vilka vi enligt etiknämnden har varit tvungna att ha godkännande ifrån för att kunna genomföra intervjuer med socialsekreterare. I slutändan valde vi att gå en omvänd väg, och ta kontakt med informanterna först och genom dessa få kontakt med deras chefer. Trots upprepade försök att kontakta verksamhets- och enhetschefer genom mail och telefon har vi inte lyckats komma i kontakt med merparten av till frågade chefer. Då vårt syfte var att skildra socialarbetares perspektiv trodde vi att fler skulle ställa upp då det var en subjektiv intervju som inte tagit mer än en timme att göra. Detta var dock inte fallet. Vi har förstått av de vi varit i kontakt med att arbetsbelastningen är så stor för de socialarbetare som arbetar med barn och ungdomsärenden att de helt enkelt inte haft tid att delta i studentarbete

De intervjuer som har genomförts har varit cirka en timme långa vilket gjort att det insamlande materialet är cirka sju timmar av intervjutid. Fler intervjuer skulle kunna ha gjort empirin och materialet svårhanterligt på grund av längden på de intervjuer som har genomförts.

Då arbetet representeras av oss båda har vi under uppsatsens gång varit noggranna med att ta lika ansvar för alla dess olika delar, vi har tillsammans skrivit samtliga kapitel i vår forskning. Tillsammans har vi genomfört alla intervjuer, men valt att dela upp transkriberingen av dessa. Detta är den enda uppdelningen vi har gjort av arbetet. Resterande arbete har skrivits och bearbetats tillsammans.

3.6 Analysmetod

Vi valt att tematisera vårt resultat av intervjuerna som har genomförts på olika socialtjänstkontor i landet. Dessa teman har skapats utifrån intervjuguiden och uppsatsens frågeställningar. Resultatet presenteras under valda teman för att visa var tyngdpunkten i materialet ligger (Dalen, 2007). Analysen av det insamlade materialet sker i de teman som valts ut och har diskuterats och analyserats på ett djupare plan med hjälp av den valda teorin. Vi har efter transkriberingen av intervjuerna skaffat oss ett allmänt intryck av helhetsperspektivet av intervjuerna och sedan gått tillbaka till skilda avsnitt för att göra djupare tolkningar av speciella yttranden. Detta för att finna förbindelser och strukturer som varit av i betydelse för forskningen, en så kallad ad hoc metod (Kvale, 1997).

3.7 Redovisning av resultatdelen

Resultatet av intervjuerna har kodats och tematiserats. I kvalitativ forskning är kodning den process varigenom data bryts ner till olika delar som benämns på ett eller annat sätt (Robson, 2011). Resultat av intervjuerna presenteras i olika teman. Dessa teman valdes ut innan intervjuerna genomfördes, men modifierats efter sammanställningen av det empiriska materialet. Vi har valt att presentera vårt resultat på detta sätt då vi anser att teman underlättar och framhäver det vi valt att analysera i förhållande till syftet med uppsatsen. Då vi kategoriserade vårt material ställde vi oss nedanstående frågor: Finns det likheter eller skillnader mellan de olika intervjuerna? Liknar eller skiljer sig delar av materialet i respektive intervju åt på ett systematiskt sätt? Går det att finna begrepp för dessa systematiska likheter/skillnader? Dessa frågor gjorde att följande teman framställdes:

(19)

18 • Myndighetsutövning/Yrkesroll

• Media

• Makt - Ansvar • Lagstiftning

• Barn- och föräldraperspektiv • Handlingsutrymme/Budget • Staten

Intervjuerna genomfördes under en period som sträckte sig från 111117 till 120116.

För att avidentifiera informanterna i resultatdelen av studien kommer informanterna att betecknas som hen. Detta begrepp är omdebatterat och nytt, vilket vi är medvetna om. I studien kommer vi inte att ge oss in i diskussioner kring tolkningar av begreppet hen. Vi använder oss av hen för att vi ska kunna förhålla oss till konfidentialitetskravet då det ej ska framkomma om informanten är man eller kvinna, samt för att underlätta för läsaren.

3.8 Kortfattad presentation av informanterna

Samtliga informanter arbetar som utredande socialsekreterare på Barn- och ungdomsenheten i olika stadsdelar och kommuner. Presentationen av informanterna sker här utan inbördes ordning.

• Informant, 29 år gammal. Tog sin examen 2005 och har arbetat med socialt arbete sedan examen. Har arbetat med barn- och ungdomsärenden sedan i juni 2011.

• Informant, 27 år gammal. Tog sin examen i juni 2009 och har arbetat med socialt arbete sen dess.

• Informant, 52 år gammal, tog socionomexamen 1987. Har arbetat med socialt arbete sedan 1985 och fick fast anställning på sin nuvarande arbetsplats 1987.

• Informant, 33 år gammal. Tog sin examen 2007 och har arbetat med barn- och ungdomsfrågor sedan 2008.

• Informant, 28 år gammal. Arbetat med barn- och ungdomsfrågor sedan examen 2009.

• Informant, 61 år gammal. Tog sin socionomexamen 1993 och har arbetat med barn- och ungdomsutredningar i 18 år.

• Informant, 31 år har arbetat med barn- och ungdomsärenden i 3 månader. Tog sin socionomexamen 2005.

3.9 Analytisk begränsning

De intervjuade socialsekreterare har alla, ur ett socialkonstruktivismens perspektiv, ett konstruerat Jag. Detta jag är ett resultat av samspelet mellan historien, sociala omständigheter och individens medvetna val. Med det menas att socialsekreterarna har olika diskurser beroende på uppväxt, miljö och tidigare historia. Därför kommer deras svar att skilja sig åt (Hacking, 2000). Då vi anonymiserat våra informanter kommer vi inte gå in djupare i varför informanterna tänker och tycker olika och vad det beror på. Det är dock intressant att förhålla sig till det faktum att allas historia, sociala omständigheter och medvetna val spelar in i hur de tänker och arbetar utefter LVU och SoL, som är en ramlagstiftning och som går att tolka på olika sätt.

(20)

19

3.10 Sökning av tidigare forskning och litteratur

Den tidigare forskning och annan litteratur såsom rapporter har använts som underlag och utgångspunkt vid analys av resultatet av vår forskning. Litteraturen har tagits fram med hjälp av databaserna Artikelsök, Libris, Malmö Högskolas bibliotekskatalog samt sökmotorn GoogleScholar. Vidare har relevant litteratur också hittats genom sökning i funna rapporters referenslistor.

Viktiga sökord som användes under sökandet av material var följande: omhändertagande av barn, socialtjänsten, socialt arbete, tvångsomhändertagande, socialkonstruktivism samt myndighetsutövning.

3.11 Etiska överväganden

En kvalitativ forskning kräver att vi som forskare noga tänker igenom de etiska frågor som är kopplade till att ta del av privata och i en del fall känslig information från en informant under en intervju (Larsson, 2005). För att genomföra studien krävdes ett godkännande av den lokala etiknämnden vid Malmö Högskola, fakulteten för Hälsa och samhälle. Ett krav från etiknämnden var ett skriftligt samtycke från verksamhetscheferna som godkände intervjuerna. Detta är dock ett etiskt dilemma för denna studie. Då informanterna diskuterat känsliga ämnen som rör förvaltningarna, cheferna och hur de arbetar på sin arbetsplats kan vi ej redogöra för vilka kommuner och stadsdelar vi besökt. Då konfidentialitet utlovats som förutsättning för intervjuerna med informanterna kan vi inte skriva vilka kommunerna varit. Det ska ej gå att utläsa vilka informanterna är och därför kan samtycket ej bifogas.

Eftersom informanterna arbetar i en utsatt position och det ej är av relevans att veta vilka de är, då de har intervjuats i sin yrkesroll som myndighetspersoner, har de avidentifierats i uppsatsen. Detta har framgått i den skriftliga informationen som delgavs informanterna vid första kontakten men även muntligt vid intervjutillfällena. De stadsdelar och kommuner vilka informanterna arbetar i har vi valt att avidentifiera. Detta för att ge informanterna största möjliga konfidentialitet då vi som forskare aldrig kan lova informanterna full anonymitet (Forsman, 1997). Anonymitet innebär att forskaren inte vet vems data han eller hon rör sig med och inte kan ta reda på det (a a). Då vi tagit kontakt med våra informanter samt träffat dem personligen i intervjusammanhang, är anonymitet något vi inte kan erbjuda våra informanter, vilket intervjupersonerna blivit informerade om.

Konfidentialitet innebär att forskaren har full kännedom om sina informanter, men väljer att behålla all information för sig själv (Forsman, 1997). I vår studie ger vi våra informanter full konfidentialitet då vi varken avslöjar deras namn, stadsdel eller kommun de arbetar i. Den informationen har enbart vi som forskare samt vår handledare tagit del av. För att garantera konfidentialitet har vi även valt att koda intervjuerna och informationerna vi fått tillgång till. De problem som kan uppkomma då man lovar sina informanter full konfidentialitet är exempelvis om vi som forskare under intervju med våra informanter får information om arbetssätt och metoder som inte överensstämmer med god yrkessed. Detta kan väcka frågor kring om vi som forskare ska hålla oss till forskningsetik i begränsad bemärkelse eller agera som moraliska människor och göra något åt missförhållandena. En intressekonflikt mellan personal kontra klienter (a a).

(21)

20 Informerat samtycke är en av de viktigaste principerna för en god etisk forskning. De intervjuade socialsekreterarna har informerats muntligen och skriftligen om studiens allmänna syfte och hur den i stort är upplagd (Larsson, 2005). Informanterna har blivit underrättade om informerat samtycke och att de när som helst kan välja att avbryta intervjun och att de kan vid senare tidpunkt dra tillbaka sin medverkan utan ytterligare förklaring (Forsman, 1997). Detta upprepades vid både början och slutet av intervjuerna som genomförts. Ingen av informanterna har dock valt att avbryta intervjun eller senare dra tillbaka sin medverkan. Principerna för etisk forskning är något vi tagit del av och kommer att utgå från och ta hänsyn till under forskningens gång (Robson, 2011).

Vi är medvetna om att omhändertagande av barn är ett känsligt och omskrivet ämne som kan väcka starka känslor hos våra informanter. Detta har vi som forskare varit tvungna att ta hänsyn till. Det har varit viktigt att inte få informanterna att känna sig kritiserade i sitt arbete utan att vi förhållit oss objektiva. Vi har både skriftligt och muntligt informerat våra informanter att det inte är själva omhändertagande av barn och vad som lett fram till detta vi lägger fokus på, utan att det är socialarbetarens syn på sin myndighetsroll som är det relevanta i denna forskning.

Vi är medvetna om att frågorna som är utarbetade i intervjuguiden kan anses vara känsliga. Vi har därför varit aktsamma för att inte få informanter att känna sig kritiserade och utpekade under intervjuerna. Ett sätt att ställa frågor under intervjun som rör känsliga ämnen var att ställa längre frågor som handlar om informantens upplevelser och syn på deras arbeten. En etisk aspekt som kändes någorlunda svår var att inte ställa ledande frågor. Det var svårt att inte börja analysera och tolka vad informanten sade under intervjuns gång. Det finns även ett etiskt dilemma i att tolka någons upplevelse eftersom det finns en risk i att man tolkar fel och endast baserar sin tolkning på egna upplevelser och värderingar. Genom att ställa följdfrågor kan detta dock undvikas. Detta etiska dilemma har dock varit något som vi som forskare resonerat och diskuterat kring, vilket minskar risken för att vi tolkat informantens svar efter egna upplevelser. Informanterna har blivit tillfrågade om de vill ta del av den sammanställda studien vilket de velat i samtliga fall.

3.12 Forskarroll

Vi är medvetna om att vi forskare utgör en homogen grupp då vi båda är kvinnor och åldersmässigt lika. Vi kommer från likartade bakgrunder och är båda studenter på socionomutbildningen på Malmö Högskola. Vi är medvetna om att detta kan komma att påverka vår forskarroll då vi politiskt har liknande grundsyn på vårt forskningsområde. Vi medvetna om att det är svårt att helt frångå vårt personliga perspektiv men vi kommer att försöka i största möjliga mån att hålla oss objektiva och utgå från den valda teorin (Robson, 2011).

Då vi båda två gjort vår kandidattermin i stadsdelar i Malmö, har vi viss kännedom om de stadsdelar vi praktiserat i. Under vår kandidattermin var dock ingen av oss kandidater på Barn- och Ungdomsenheten, varför vi inte anser att detta har påverkat varken intervjuerna eller vårt resultat.

(22)

21

4. TEORI

Detta kapitel inleds med en redogörelse över vald teoris bakgrund och historia. Därefter beskrivs vad socialkonstruktivism är. I tredje delen skildras begrepp, riktlinjer och principer inom socialkonstruktivismen.Avslutningsvis redogörs för hur teorin kan användas i analysen av resultatet.

4.1 Historia och bakgrund

Socialkonstruktivism kan inte spåras tillbaka till en särskild källa. Det har uppkommit från en kombination av influenser av nordamerikanska, brittiska och kontinentala författare för mer än 40 år sedan (Burr, 1995). I början av 1980-talet uppkom det i Storbritannien och Nordamerika flera alternativa sätt att studera människan som ett socialt djur. Dessa synsätt refereras till som socialkonstruktivism. Socialkonstruktivismen hade för avsikt att vilja förklara hur människan och psykologin kan förstås (Burr, 1995).

Socialkonstruktivism kan ses som en av de ”ismer” inom humaniora och samhällsvetenskap som haft stort inflytande de senaste två decennierna (Wennerberg, 2001 s, 10). Socialkonstruktivism förknippas ofta med tänkare som exempelvis Niklas Luhman, Jürgen Habermas och Michel Foucault för att nämna några (Wennerberg, 2001). Socialkonstruktivismen har inspirerats och växt fram från olika ismer och teorier, men har framförallt hämtat inspiration från symbolisk interaktionism som utarbetades på 1930-talet av George Mead och som beskrivs i boken ”Mind, self and society”. Vad som var fundamentalt för symbolisk interaktionism var synen på hur människor konstruerar sina egna och andras identiteter i vardagliga möten med varandra genom sociala interaktioner (Hacking, 2000). Det är just tankarna om konstruktioner från symbolisk interaktionism som socialkonstruktivismen utvecklat. Socialkonstruktivismen har inspirerats av etnometodologin, som uppstod i Nordamerika under 1950- och 60-talet. Etnometodologins syfte var att försöka förstå processen där människor konstruerade det sociala livet och genom det förstå sig själva och varandra. Peter L. Berger och Thomas Luckmann (1966) har bidragit mycket till socialkonstruktivismen genom boken ”The social construction of reality”. Författarna har i boken ett anti-essentialistisk beaktande avseende det sociala livet och argumenterar för att människor tillsammans skapar och upprätthåller sociala fenomen genom sociala handlingar (Wennerberg, 2001)

Påverkad av den postmodernistiska andan fortsatte socialkonstruktivism att utvecklas. Poststrukturalistiska filosofer som exempelvis Foucault, som påverkat socialkonstruktivismen, är i centrum för den postmodernistiska filosofin. Generellt syftar de postmodernistiska filosoferna till att göra upp med rationaliteten och förnuftet, och att relativisera den till makten. Det innebär en uppgörelse med tron på det ideella och universella och att istället formulera en tro på det lokala. Detta tankesätt stämmer överens med social kunskapsrelativism och uppgörelsen med det rationella inom vetenskapen (Wennerberg, 2001). Utifrån dessa nämnda ismer och teorier har socialkonstruktivismen som egen teori växt fram. Det är framförallt två drag i socialkonstruktivismen som värderas högt. För det första kan det ses som en uppgörelse med vissa traditionella synsätt från 1800- och 1900-talen, bland annat realism, rationalism, humanism och positivism. För

(23)

22 det andra utgör socialkonstruktivism en kritisk kraft genom att den inte tar det som vi anser vara det direkta eller omedelbara för givet. Socialkonstruktivism försöker istället att avslöja de direkta fenomenen som ytliga företeelser som styrs av bakomliggande verkligheter (Wennerberg, 2001). Wennerberg (2001) talar om att socialkonstruktivismen demaskerar eller visar sanningen om verkligheten eller den egentliga grunden.

4.2 Vad är socialkonstruktivism?

Socialkonstruktivism är ett perspektiv på hur samhället konstruerats av människor i samspel med varandra. Socialkonstruktivism kontrasteras vanligtvis till ett naturalistiskt eller biologiskt synsätt. Med det menas att socialkonstruktivismen motsätter sig tankesättet att saker och ting är självklara och naturliga. Sociala handlingar är enbart i en ytlig bemärkelse naturliga. I en djupare betraktelse kommer forskaren upptäcka att handlingarna inte är naturbestämda utan att de är socialt konstruerade menar socialkonstruktivister. Därmed kan utgångspunkten sägas vara att socialkonstruktivism innebär att akta sig för att uppfatta sociala handlingar som naturliga, i den bemärkelsen att de inte skulle kunna vara annorlunda (Wennerberg, 2001).

Burr (1995) menar att det inte finns en övergripande definition av vad socialkonstruktivism är. Det ska dock finnas vissa punkter, som Burr (1995) utgår från för att förklara socialkonstruktivism. För det första ska det finnas ett kritiskt synsätt på kunskap som antas vara självklar eller vedertagen. En socialkonstruktivist måste vara kritisk mot kunskap som anses vara självklar vad det gäller att förklara världen och oss själva (Burr, 1995). I den andra punkten fortsätter Burr (1995) med att beskriva hur kulturell och historisk påverkan bestämmer vår förståelse för verkligheten och vår kunskap. Kunskap kan alltså till stor del sägas vara kulturspecifik vilket utesluter att någon kunskap kan sägas vara ”mer korrekt” än annan (Burr, 1995:4). Med det menas att vår förklaring av världen är beroende av tiden vi lever i samt var i världen vi lever. Vårt sätt att se på världen är inte bättre än något annat sätt (Burr, 1995). Det vill säga att vi i västvärlden ser världen på ett sätt medan människor i andra delar av världen har ett annat synsätt vilket beror på historia, kultur, kontext samt sociala och ekonomiska förhållanden. Detta antagande är även knutet till en förståelse av att vi som människor är beroende av sociala och ekonomiska förhållanden (a a). Världen konstrueras olika för var och en av oss beroende på det sociala sammanhang vi befinner oss i (Hacking, 2000).

I den tredje punkten beskriver Burr (1995) sambandet mellan kunskap och sociala processer. Socialkonstruktivister tror att kunskap skapas genom sociala processer. Kunskap skapas människor emellan genom daglig interaktion vilket kan förklaras som sociala processer. Vardagliga samspel, framförallt språket, exempelvis samtal mellan människor kan sägas vara ett resultat av, men samtidigt skapande och återskapande av kunskap. Språket är därmed en viktig del av detta då språket behöver behärskas för att kunna delta i sociala processer. Det människor anser vara en ”sanning” är inte en produkt av objektiva observationer utan av social interaktion och processer (a a).

En fjärde företeelse är en tilltro till att kunskap och social interaktion hänger samman. Konstruktioner av världen leder till någon form av social handling och exkludering av andra. Denna punkt beskriver sambandet mellan

(24)

23 kunskap och social handling. Det vi känner till och uppfattar som ”rätt” styr allt som oftast vårt agerande och vad vi uppfattar som accepterat eller inte (Burr, 1995).

Wennerberg (2001) menar att gemensamt för all socialkonstruktivism är att de rymmer en avslöjande eller demaskerande funktion. Det vi uppfattar som naturligt och som sunt förnuft ska inte tas för givet utan bör utforskas. Detta synsätt kan användas för att ifrågasätta det som vi uppfattar som naturligt och självklart (Wennerberg, 2001). Wennerberg (2001) skiljer mellan fyra olika former av socialkonstruktivism. Dels som kritiskt perspektiv, som sociologisk teori, som kunskapsteori och som ontologisk ståndpunkt (Wennerberg, 2001) I det kritiska perspektivet uppfattar vi en mängd olika handlingsmönster som naturliga, som fysiskt eller kroppsligt bestämda. Men människor agerar och beter sig annorlunda i olika kulturer, och där uppfattas det naturliga som något annat. Slutsatsen blir att det är riskabelt att ta något för givet och att allting skulle kunna vara på ett annat sätt menar Wennerberg (a a).

I sociologisk teori inom socialkonstruktivism tillämpas det kritiska synsättet på främst sociala situationer. Dessa företeelser lär vi oss och tar för givna från barnsben eftersom vi har socialiserats in i ett samhälle där de redan finns. Dessa företeelser ska uppfattas som något som skulle kunna vara annorlunda och som skapats av människan (a a). Socialkonstruktivism som kunskapsteori betyder att vår inre subjektiva verklighet, framförallt vår kunskap om yttervärlden, är socialt konstruerad i den bemärkelsen att vårt vetande redan i förväg är strukturerat av vårt språk. Wennerberg (2001) skriver att språket inte kan vara icke-socialt, utan att det förutsätter flera människor, eftersom språkets syfte är att möjliggöra kommunikation mellan människor. Detta sätt att se på verklighet kan belysas i vår analys av hur socialsekreterare ser på sin yrkesroll och myndighetsutövning.

En fråga som kan ställas är hur socialkonstruktivism skiljer sig från traditionell psykologi. Burr (1995) menar att socialkonstruktivismen skiljer sig genom att den är anti-essenssialistisk, anti-realistisk. Den ser kunskap som historiskt och kulturellt bunden, språk som ett ”pre-condition for thought” och som en form av social handling (Burr, 1995:6). Den lägger fokus på interaktion och den sociala praktiken samt fokus på processer mer än strukturer. Kunskap är inget man har utan något man gör (Burr, 1995). Interaktioner och processer mellan människor är en tyngdpunkt inom socialkonstruktivismen.

Hacking (2000) menar att poängen med socialkonstruktivism inte är att beskriva förhållanden mellan olika fenomen i samhället, utan att förändra vårt sätt att betrakta detta förhållande. Den primära användningen av socialkonstruktivism har varit att öka medvetenheten hos människor om det vi tar som naturligt och givet. Detta kan göras på två olika sätt menar Hacking (2000), ett som är mer övergripande och ett som är mer lokaliserat. Först manas bilden fram av att en stor del av, eller hela, vår upplevda erfarenhet och av den värld vi bebor bör uppfattas som socialt konstruerad. Sedan finns det lokala teser om den sociala konstruktionen av ett visst fenomen i samhället. En lokal tes kan vara inspirerad av en övergripande inställning, men poängen med den är att höja medvetenheten om något särskilt fenomen (Hacking, 2000). Hacking (2000) skriver att idén om sociala konstruktioner kan vara frigörande för människans sätt att se på saker och

(25)

24 ting. Det kan ge stöd åt att normer inte är föreskrivna av naturen eller av reproduktionsbiologin. Som exempel visar Hacking (2000) att moderskapet och dess innehåll inte är fixerat och ofrånkomligt, inte en följd av barnafödande och uppfostran. Det är istället en produkt av historiska händelser, sociala krafter och ideologi. Detta kan ge en möjlighet för de mödrar som inte accepterar de gängse normer som finns i samhället idag. Hacking (2000) menar att dessa mödrar inte behöver känna sig skyldiga om de inte lyder konventionella familjenormer eller den för dagen gällande barnpsykiatriska normen (Hacking, 2000).

4.3 Begrepp, principer och riktlinjer

I samband med socialkonstruktivismen återkommer en del centrala begrepp, principer och riktlinjer vilka kräver en vidare fördjupning.

Diskurs är en framställningsordning, ett sanningsanspråk som är

sammankopplat med socialkonstruktivism. Diskurs kan sägas vara ett särskilt sätt att tänka och tala om något. En definition av diskurs, enligt Burr (1995), är ett system av uttalanden som konstruerar ett objekt (Burr, 1995). Diskurs är ett sätt att tolka världen och ge mening åt olika objekt (a a). Diskurs är ett sanningsanspråk och ett särskilt sätt vi talar om saker och ting. Vi föds in i rådande diskurser, kulturella och sociala sammanhang där ord, begrepp och kategorier redan existerar. Den sociala världen består av en mängd diskurser som står i en konkurrerande ställning till varandra. En dominerande diskurs är dominerande eftersom den är uppbackad av den institutionella makten, det vill säga de inflytelserika institutionerna såsom politik och vetenskap. En diskurs är inte bara en framställningsordning. Den påverkar även våra handlingsmönster om hur vi tänker och tycker om saker. Den rådande diskursen är en produktion av detta tankesätt om normalitet och avvikelse (a a).

Makt. Burr (1995) skriver att Foucault menar att kunskap hänger

samman med makt (Burr, 1995). Burrs (1995) tolkning av Foucault är att makten i att agera på ett visst sätt, att göra anspråk på resurser, att kontrollera eller att bli kontrollerad beror på kunskapen som för närvarande råder i samhället. Därmed kan vi använda oss av makt genom att hänvisa till diskurser som tillåter våra handlingar att presenteras i ett accepterande ljus (a a). Burr (1995) refererar till Foucault och beskriver makt som mest effektivt när den används i syfte att producera kunskap. Makt har inget med tvång att göra, tvång visar istället på brist på makt, man har uppnått gränsen av sitt maktövertag och tvingas använda sig av tvång. Historiska förändringar i samhället, som industrialismen och befolkningsökning, har lett till att vi idag har institutioner som har individen som sin produkt. Förändringarna har lett till att vissa diskurser om människan har tillåtits få en mer framträdande plats. Dessa diskurser har producerat individen i det västerländska industrisamhället till en person som är driven och motiverad. Individen är bestående av egenskaper och som vars frivilligt valda beslut är övervakat av samvetet. Dessa kunskaper är kraftfulla då de kan kontrollera samhället och dess medlemmar genom vad Foucault kallar ”disciplinary powers” (Burr, 1995:65).

Språk formar basen för vårt tankesätt. Språk ger oss möjlighet att

forma ett system av kategorier för att vi ska kunna kategorisera våra upplevelser och ge dem mening, så att vi själva blir en produkt av språket (Burr, 1995). Språk producerar och konstruerar vår upplevelse av oss själva och varandra, det är inte en spegel av oss och andra (a a). Att vi kan utvecklas till en tänkande varelse