"När är det min tur att bestämma"? - En fallstudie kring barns möjligheter och svårigheter till inflytande i förskolan

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn unga samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

“När är det min tur att bestämma?”

En fallstudie kring barns möjligheter och svårigheter till inflytande i

förskolan

“When is it my turn to decide?”

A case study on children´s opportunities and difficulties in influence in preschool

Jessica Rosengren

My Wahlberg

Förskollärarexamen: 210 högskolepoäng Handledare: Gun Persson Slutseminarium: 2017-05-30 Examinator: Robin Ekelund

2

Förord

Vi vill börja med att tacka förskollärarna och barnen på den förskolan där våra observationer och intervjuer genomförts. Tack för att ni varit så tillmötesgående och visat er hänsyn, utan er hade inte detta arbete varit möjligt. Vi vill även tacka de föräldrar som gav sitt samtycke till att deras barn fick delta.

Våra vänner och familj har också varit med oss på denna resa, tack för ert tålamod och stöd! Studiens forskningsområde är något som vi gemensamt diskuterade fram. När vi beslutade att inflytande var det område som vi båda var intresserade av och något som vi ville veta mer om började vi leta efter lämpliga begrepp och teorier. Maktperspektivet blev det perspektiv som valdes tillsammans med begreppen normalisering och disciplinering som ligger till grund för studiens ramverk och som sedan ledde till studiens syfte och frågeställningar. Oavsett vilka delar vi mer eller mindre delat upp mellan oss så har de alltid skrivits i samråd med varandra, och vid varje skrivtillfälle har vi suttit bredvid varandra och funnits till hands. Arbetets inledning och den historiska tillbakablicken har My till stor del skrivit. Tillsammans har vi sökt vetenskapliga texter och man kan säga att vår tidigare forskning består av två större studier. Kristina Westlunds avhandling har Jessica tagit sig an och Katarina Ribaeus har My skrivit om. Den kompletterande litteraturen som används har vi skrivit och arbetat med tillsammans. Beskrivningen av maktperspektivet har vi skrivit tillsammans, Jessica har sedan skrivit om begreppen disciplinering och normalisering och My har skrivit om

delaktighetsstegarna. Metod, analys och diskussionsdelen har vi skrivit gemensamt vid olika tillfällen under arbetets gång. Vid insamlingen av materialet har också båda medverkat vid alla tillfällen.

3

Abstract

Vi har många gånger upplevt att barns försök till att påverka sin verksamhet inte har tagits hänsyn till, därför är barns inflytande i förskolan det ämne som blev studiens inriktning. Denna studie har utförts på en förskola i södra Skåne, där syftet varit att undersöka vilka möjligheter barnen har till inflytande i förskolan. Studien är en kvalitativ studie och empirin har samlats in genom en semistrukturerad intervju med två förskollärare och genom observationer i barngruppen. Dessutom har vi genomfört ostrukturerade intervjuer med barn. Materialet har sedan analyserats utifrån Foucaults maktperspektiv som är arbetets teoretiska utgångspunkt, där de centrala begreppen varit normalisering och disciplinering. Två olika delaktighetsstegar används också i analysen för att kunna urskilja och undersöka delaktigheten i förskolan. Den tidigare forskningen berör begreppen inflytande, delaktighet och demokrati. Dessa begrepp används för att sätta studiens resultat i ett större sammanhang.

Resultatet av analysen visar att förskollärarna i studien anser att struktur och rutiner är betydelsefulla för barnen då de får en förberedelse för skolans värld och en förståelse för vad det innebär att ingå i ett kollektiv. Resultatet visar också att möjligheten till barns inflytande och delaktighet är något som är situationsbundet. Pedagogernas förhållningssätt är också något som blir avgörande för om barnen ges eller inte ges inflytande, på så sätt blir barnen beroende av hur förskollärarna anser att verksamheten ska se ut. Studien kommer även fram till att de rådande normerna har stor påverkan för hur barn förhåller sig till sin omgivning och ändras normerna så anpassar barnen sig också efter dem.

Nyckelord: Delaktighet, Demokrati, Disciplinering, Förskola, Inflytande, Makt, Normalisering

4

Innehållsförteckning

Förord 2 Abstract 3 1. Inledning 6 1.2 Historisk tillbakablick 6 1.3 Syfte 8 1.3.1 Forskningsfrågor: 8 2. Tidigare forskning 9

2.1 Delaktighet och inflytande vs Styrning och kontroll i förskolan 9

2.2 Demokrati 10 Sammanfattning 12 3. Teoretiskt perspektiv 13 3.1 Makt. 14 3.2 Disciplinering 15 3.3 Normalisering 16 3.4 Delaktighetsstege 17 3.4.1 Roger Hart 17 3.4.2 Harry Shier 17 4. Metodologiska överväganden 19 4.1 Semistrukturerad gruppintervju 19

4.1.2 Ostrukturerad intervju med barn 20

4.2 Observation med fältanteckningar 20

4.3 Urval 21

4.4 Etiska överväganden 21

4.5 Vetenskaplig ansats 22

5

5. Analys 24

5.1 Hur vägleds barnen av pedagogerna i verksamheten? 24

5.1.1 Analys utifrån delaktighetsstegen 25

5.2 Vad kan barnen påverka i sin verksamhet? 26

5.2.1 Analys utifrån delaktighetsstegen. 27

5.3 Vad ser pedagogerna för möjligheter och svårigheter i att ge barnen inflytande? 28

5.3.1 Analys utifrån delaktighetsstegen 29

5.3.2 Rutiner 29

Sammanfattning 30

6. Metoddiskussion 32

6.1 Studiens tillförlitlighet 32

7. Resultatdiskussion 34

7.1 Forma demokratiska medborgare 34

7.2 Relationen mellan förskollärare och barn 35

7.3 Vägleda barnen 36

7.4 Vidare forskning 36

8. Referenser 38

Bilagor 41

Bilaga 1: Samtyckesblankett till vårdnadshavare 41

6

1. Inledning

Barns inflytande kan ses som en del av det demokratiska arbetet i förskolan och mycket handlar om hur man i verksamheten värderar det begreppet. Med andra ord så är det pedagogernas ansträngningar att försöka förstå och sätta sig in i hur barn tänker och vilka åsikter de har som är avgörande ifall barnen får möjlighet till inflytande och delaktighet. Delaktighet och inflytande är två begrepp som oftast förknippas med varandra. Det som skiljer begreppen åt är att delaktighet handlar mer om att individen bör ha samma rätt att bli hörd och lyssnad på som de andra i gruppen. Delaktighet innebär inte att bestämma eller att få sin vilja igenom utan att man genom sina åsikter ges utrymme för att kunna påverka sin situation (Johannesen & Sandvik, 2009). Inflytande handlar däremot om att det ges en konkret möjlighet till att kunna påverka planering och sin vardag i verksamheten. Alltså kan man se delaktighet som att barnen medverkar i någonting som redan är förutbestämt, medan inflytande innebär att barnen ges ansvar av pedagogerna till att inverka på verksamheten (Arnér & Tellgren, 2006).

Både förskola och skola har i uppgift att se till att verksamheten styrs i samråd med barnen (Skolverket, 2016). För att kunna låta barnen visa vägen behövs en inblick i hur barnens inflytande tas till vara på och då behövs en öppen och tillmötesgående pedagog. Vi vill även lyfta detta område på grund av att vi utifrån egna erfarenheter har sett många situationer där barns försök till att påverka förskolans verksamhet inte tagits hänsyn till. När barn får ansvar för något, skapas det också möjligheter till självständighet, självbestämmande och frihet för individen. När barn samspelar med varandra öppnas det upp för delaktighet, demokrati och inflytande (Arnér, 2009). Utifrån Skolverket (2016) ska alla barn ha möjlighet att bilda egna uppfattningar och en tilltro till sin egen förmåga. Förskolan ska bland annat vara lustfylld och lärorik för alla barn samt att deras nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras, viljan och lusten till att lära ska även stimuleras. I läroplanen står det att förskolan ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att skapa kunskaper när de planerar verksamheten (ibid.). Utifrån detta finner vi studiens relevans då förskolans uppdrag till stor del handlar om att ta vara på vad barnen säger och uttrycker.

1.2 Historisk tillbakablick

Vad är egentligen utbildningens viktigaste uppgift? Svaret på den frågan har sett olika ut beroende på vilka värderingar som samhället värnat om. Spolar vi tillbaka tiden till 1940-talet

7

så kan man säga att det är här som grunden skapas för hur det svenska samhället ska se ut. Industrialiseringen växer vilket leder till att många lämnar landsbygden och flyttar in till städerna. Kvinnor börjar mer och mer ta sig in på arbetsmarknaden vilket betyder att de inte längre kan vara hemmafruar och ta hand om barnen. På så sätt får förskolan en väsentlig roll i samhället. Det är under efterkrigstiden man börjar se demokrati som ett mål att sträva efter och medborgarnas civila, politiska och sociala rättigheter är något staten har i uppgift att tillfredsställa. För att förebygga ännu ett världskrig ser dåtidens politiker utbildningsväsendet som en lösning, genom massupplysning ska medborgarna fostras in i att bli demokratiska medborgare (Dahlstedt & Olson, 2013).

Vidare sedan under 1960-talet fortsätter utbildningsväsendet vara samhällets största stöttepelare, medborgaridealet som växer fram är en neutral person som förverkligar sig själv, men nu finns det även en strävan till internationell solidaritet. Under 1990-talet och framåt pågår omfattande förändringar och politikerna vill skapa en ny svensk modell. Utbildningsväsendet reformeras till att lämna den kollegiala utgångspunkten och gå mot en allt mer individualiserad utbildning för att kunna skapa konkurrenskraftiga medborgare, som också ska anpassas till de rådande demokratiska värderingarna (Dahlstedt & Olson, 2013). Det är också under denna tidseran det sker en stor decentralisering av utbildningsväsendet som bland annat innebär att de detaljstyrda läroplanerna som tas fram av staten byts ut till mer målinriktade dokument. Detta innebär för lärarna att de inte längre har ett regelverk att luta sig mot utan det har skapats en mer rörlig och fri roll i deras uppdrag att forma den pedagogiska verksamheten (Pierre, 2012).

Förskolan får sin första läroplan 1998 som sedan reviderades 2010 och ytterligare en gång 2016. Det som tillkommit (i den senaste redigeringen) är ett avsnitt kring relationen mellan förskolan och hemmet, något som inte förändrats är avsnittet kring barns inflytande:

I förskolan läggs grunden för att barnen skall förstå vad demokrati är. Barns sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (Skolverket, 1998 sid. 14; Skolverket, 2016 sid 12).

Utbildningsväsendet har alltså gått från att vara hårt styrt av staten, där demokratin varit ledstjärnan, till att makten fördelas mer lokalt över landets kommuner. Lärarna tilldelas också

8

det ansvar som staten tidigare hade, att bestämma hur de olika områdena i läroplanen ska implementeras i verksamheten. Samhällsidealet som växt fram är att skapa medborgare som ska kunna konkurrera på arbetsmarknaden genom att man i utbildningen lägger större fokus på den enskilda individen (Pierre, 2012)

1.3 Syfte

Syftet med studien är att undersöka vilka möjligheter barnen har till inflytande i förskolan.

1.3.1 Forskningsfrågor:

● Hur vägleds barnen av pedagogerna i verksamheten?

● Vad kan barnen påverka i sin verksamhet?

9

2. Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras relevant forskning inom förskolan kring områdena inflytande, delaktighet och demokrati. Forskningen kommer sedan diskuteras tillsammans med resultatet i kapitel sju för att kunna sätta in det i ett större sammanhang. Denna forskningsgenomgång är inte heltäckande utan forskningen har begränsats.

2.1 Delaktighet och inflytande vs Styrning och kontroll i

förskolan

Syftet med Kristina Westlunds (2011) avhandling är att undersöka och analysera hur pedagoger arbetar med barns inflytande i förskolans verksamhet. Hennes studie bygger delvis på intervjuer med pedagoger, och delvis på observationer av pedagogers arbete i barngruppen på två förskoleavdelningar. Hennes resultat visar att pedagogerna använder varierade arbetsformer i arbetet med barns inflytande. Ett sätt de använder sig av är att skapa handlingsutrymme för barnen, där de inte ska behöva känna att de är beroende av pedagogerna för att kunna sätta igång aktiviteter. Ett annat arbetssätt handlar om ett indirekt inflytande för barnen, där pedagogerna utifrån barnens behov och intressen planerar verksamheten.

I Westlunds (2011) resultat framkommer det även vissa dilemman där samtliga rör sig kring en problematik mellan styrning och frihet. För att kunna utmana begreppen styrning och frihet och för att kunna ge nya perspektiv på hur de kan förstås i arbetet med barns inflytande så använder Westlund ett kritiskt relationellt perspektiv. Ett relationellt perspektiv beskrivs i Moira von Wrights (2000) studie, vilket innebär att man som pedagog ser barnens omgivning och miljö som något de alltid förhåller sig till och där barnet hela tiden måste samspela utifrån den kontext som finns (von Wright, 2000). Arbetsformerna som pedagogerna använder kring inflytande används också som en form av styrning. När barnen får val att välja mellan begränsas barnens möjligheter till att handla, samtidigt som pedagogerna ger barnen en känsla av att de fått utrymme till att delta. Ur Westlunds (2011) analys framgår det att barns inflytande ur det relationella perspektivet handlar om hur mycket pedagogerna låter barnen få komma till tals när man ska fatta beslut. I dessa samtal måste pedagogerna vara öppna för vad barnen uttrycker samt tolka det barnen förmedlar och inte ha en förutbestämd föreställning kring vem barnet är

10 (ibid.).

Syftet med Anette Emilsons (2007) studie är att ta reda på hur mycket barn kan påverka sitt liv i förskolan beroende på lärarkontrollen. Av det material som samlats in valdes situationer där man kan se en stark klassifikation och inramning mellan barn och vuxna. Genom analysen av situationerna kommer Emilson (2007) fram till olika sätt att tolka lärarkontrollen och barnens inflytande på. När pedagogerna har en stark lärarkontroll genom en stark inramning, så har barnen inget inflytande alls. För att barnen ska kunna få möjlighet att välja och ta initiativ behöver lärarkontrollen vara öppen och kommunicerbar. För att barnen ska kunna göra fria val utifrån deras egna initiativ behöver lärarens kontroll vara lekfull men också ha en känslomässig närvaro. Möjligheterna som barnen har till att göra val och ta egna initiativ är alltså beroende av pedagogernas förhållningssätt. En slutsats i Emilsons (2007) studie är att barns inflytande inte nödvändigtvis hämmas för att det finns en stark lärarkontroll, utan om hur pedagogerna använder och förhåller sig till kontrollen är avgörande ifall det blir en begränsning eller inte (ibid.).

2.2 Demokrati

I Katarina Ribaeus (2014) avhandling Demokratiuppdrag i förskolan är syftet att undersöka förskolans demokratiuppdrag så som det kommer till uttryck genom förskollärarens tal och handlingar samt genom barns agerande i förskolans verksamhet. För att analysera sin empiri använder sig Ribaeus av ett teoretiskt ramverk, det består av att hon gör skillnad på tre olika sätt att utbilda demokratiska medborgare på. Det ena sättet handlar om att utbilda om och för, vilket innebär att man tydliggör hur samhällets system fungerar och vilka processer som finns för att ge barnen vetskap om demokrati. Ett annat sätt att lära ut demokrati är genom demokrati som utgår från att barnen inte bara tar till sig kunskap via det som förskollärarna planerat eller har för avsikt att lära ut, utan barnen lär sig även genom det sättet som förskollärarna agerar på. Det är genom förskollärarnas förhållningssätt i den planerade verksamheten och under den övriga tiden i förskolan som barnen kan få kunskap kring demokrati (Ribaeus, 2014).

Liknande resultat kan man se i Marita Lindahls (2005) studie kring barns rätt till demokrati. Lindahl har kommit fram till attdet är i förskolan som man måste ges en chans till förståelse för vad demokrati innebär. Alla aktiviteter behöver därför vara på demokratisk grund. För att värna om demokratin krävs det att demokratiska utgångspunkter implementeras i alla situationer. Det sista tillvägagångssättet som Ribaeus (2014) använder i sin analys av empirin

11

är att göra demokrati här och nu. Det betyder att pedagogerna i så stor utsträckning som möjligt följer alla initiativ som kommer från barnen och tar till vara på alla tillfällen till lärande som inträffar (ibid.). Pedagogerna behöver ta ansvar för hur de svarar barnen och hur de utmanar deras tankar och idéer. Med hjälp av konkreta händelser av demokrati kan bland annat värden som frihet och integritet bevaras (Lindahl, 2005).

I Ribaeus (2014) studie har verksamheten ett mål: att ge barnen en känsla av att vara med, påverka och göra meningsfulla val i sin vardag. Verksamhetens mål påverkas i sin tur av att förskollärarna ofta väljer att bara lägga fram ett fåtal alternativ till barnen att välja mellan eller att de bestämmer åt dem. Detta kan medföra att barnen känner att deras vilja eller önskningar betraktas som ointressanta, det kan också ge en känsla av att de inte är tillräckligt kompetenta för att kunna fatta beslut. Ett dilemma som förskollärarna i Ribaeus (2014) studie tar upp är rädslan för att tappa kontrollen och att det är svårt att tänka om och anpassa sig till förändringar. Ett annat problem de upplever är att det finns för många regler som inte är flexibla och att dessa försvaras med att “såhär har vi alltid gjort”. Miljön, rummets utformning, tid och stora barngrupper framkommer också som problemfaktorer när det kommer till att ge barn mer inflytande i förskolan. Ribaeus (2014) kommer i sitt resultat fram till att det finns två sätt att använda för att skapa möjligheter till inflytande för barnen. Ett sätt handlar om pedagogernas förhållningssätt gentemot barnen och det andra sättet, på vilket sätt man planerar verksamheten på (ibid.).

Mari Pettersvold (2014) diskuterar och problematiserar demokrati i sin studie. I sitt resultat kommer hon fram till tre olika sorters demokrati: liberalistisk demokrati, pluralistisk demokrati och deliberativ demokrati. Liberalistisk demokrati innebär att den individuella friheten är i fokus, det vill säga att barnen ska ha möjlighet att själva kunna bestämma och inte rätta sig efter de vuxnas kontroll. Barnet i den liberalistiska demokratin blir självorienterande och därmed kan de också göra självständiga val.

Deliberativ demokrati handlar om att pedagogerna och barnen styr verksamheten tillsammans, till exempel att barnen ges ansvar för planering eller att barnen finns med och förhandlar kring de regler som ska finnas i verksamheten. För att kunna driva en deliberativ demokrati krävs det av pedagogerna att de kan ha förtroende för barnen och deras perspektiv. Samtidigt ger man barnen möjlighet till tillfällen där de får vara med och erfara vad det innebär att vara en demokratisk deltagare, när det kommer till att lyssna på andra och ta initiativ (Pettersvold,

12 2014).

Pluralistisk demokrati handlar däremot om demokrati i grupp, med andra ord så är det majoriteten som bestämmer. Barnen kan komma med förslag kring sina önskemål i verksamheten där sedan resten av gruppen röstar genom exempelvis handuppräckning. Barnen upplever att de har en röst, men relaterar också till vad resultatet av omröstningen blev och att man vann eller förlorade beroende på ifall man tillhörde majoriteten eller minoriteten (Pettersvold, 2014). Lindahl (2005) betonar i sin artikel att pedagoger måste uppmärksamma det enskilda barnet som också bör vara i fokus, samtidigt skriver hon att det är viktigt att ge gruppen plats för att uppnå en gemensam styrka.

Sammanfattning

I Westlunds (2011) avhandling kommer hon fram till att pedagogerna använder varierande arbetsformer i arbetet med barns inflytande och att detta görs genom att skapa handlingsutrymme för barnen. Westlund (2011) kommer även fram till att det behövs utrymme för att barnen ska kunna komma till tals i den utsträckning som behövs för att barnen ska kunna vara med och fatta beslut. För att det ska vara möjligt behöver pedagogerna vara öppna och inte ha en förutbestämd föreställning kring barnet.

Ribaeus (2014) använder olika utgångspunkter för att analysera sin empiri genom att hon gör skillnad på tre olika sätt att utbilda demokrati i förskolan. Dessa tre sätt påminner även om vissa resultat som Lindahl (2005) kommit fram till i sin studie. Det som studierna har gemensamt är att det till stor del handlar om hur medvetna pedagogerna är om sitt förhållningssätt samt hur han eller hon analyserar sig själv och sin roll i förskolan.

Emilson (2007) kommer i sin studie fram till att när pedagoger har en stark lärarkontroll ges barnen inget inflytande. Är lärarkontrollen öppen och tillmötesgående skapas möjlighet till inflytande. Emilson (2007) redogör också för att det inte måste vara så, utan möjligheten till inflytande avgörs av hur pedagoger använder sin kontroll och hur de förhåller sig till den. Pettersvold (2014) kommer i sitt resultat fram till tre olika sorters demokratier och att det inom dessa finns olika förutsättningar och begränsningar till förståelse för demokrati.

13

utifrån olika infallsvinklar. Vår studie kommer att använda makt som perspektiv för att undersöka hur barnen ges inflytande, alltså de tillvägagångssätt som finns på avdelningen Lövet för att skapa möjligheter eller svårigheter för barnen. Vi är medvetna om att begreppen inflytande, delaktighet och demokrati möjligtvis borde getts utrymme i det teoretiska perspektivet eftersom de figurerar i resultatkapitlet. Dock kommer begreppen få störst tyngd i resultatdiskussionen och finns därför inte med i det teoretiska perspektivet då det i analysen kommer vara ett fokus utifrån maktperspektivet.

14

3. Teoretiskt perspektiv

Denna studie kommer att utgå från Michel Foucaults teorier kring makt. Andra forskare och teoretiker som berörs är också influerade av Foucault. Foucault (2003) menar att makt är någonting som utövas i alla relationer och den är verksam i och genom samspel med andra. Maktperspektivet valdes för att kunna undersöka hur makten påverkar fördelningen av inflytande på Lövet. Makten används som teoretiskt perspektiv för att analysera empirin och synliggöra det som inte varit uppenbart från första början. Makten finns hela tiden med i bakgrunden av analysen och används för att få syn på hur förskollärarna använder sig av den makten de har gentemot barnen. Med maktperspektivet tillkommer också begrepp, de begreppen som vi valt är disciplinering och normalisering som också används för att analysera vår empiri. Två olika modeller för delaktighet används också för att analysera empirin då maktperspektivet inte upplevdes som tillräckligt att analysera empirin utifrån. Anledningen till att det är just två modeller som används är för att vi anser att det varit otillräckligt att analysera endast utifrån en modell, dessutom kompletterar modellerna varandra då den ena modellen är en vidareutveckling av den andra.

3.1 Makt.

Foucault (2003) menar att makt varken är ett personlighetsdrag eller en egendom, det är heller inget man besitter utan det är snarare något man utövar. Makten verkar enbart när den används och den finns runt omkring individen, därför är makten ingenting som människan kan komma ifrån (ibid.).

Tänker man sig samhället som ett slags system där det ingår olika organ som samverkar; sjukvården, utbildningsväsendet och riksdagen, bara för att nämna några, så är den enskilda individen en del av detta. Detta är också den struktur som gör det möjligt för makten att finnas, att man är insatt i ett system. Den som styr systemet har också makten över de personer som befinner sig där. Om man sätter in det i en kontext mot förskolan, skulle man kunna se institutionen som den övergripande helheten där barn och vuxna är de som deltar och att förskolechefen är den som utövar makten. För att kunna kontrollera de deltagare som finns i ett system finns det olika metoder. Tvång är en metod som kan användas som en teknik för att få deltagarna att göra som systemet vill, det kan bland annat ske genom att man minskar antalet alternativ för individen (Börjesson & Rehn, 2009). Kontroll är en annan metod, som i förskolan

15

skulle kunna bestå av att pedagogerna reglerar barnens uttryck och handlingar. För att göra det möjligt kan verksamhetens rutiner vara ett verktyg för att strukturera dagen och därmed kontrollera vilka möjligheter som finns för barnen. Rutiner beskrivs även av Nina Johannesen och Ninni Sandvik (2009) som ett stort hinder för barns tillgång till inflytande och delaktighet. I boken Bångstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan gör Klara Dolk (2013) en beskrivning av Foucaults tankar kring makt och normer. Utifrån hennes förklaring kan man se att makt inte är något som grundar sig i uteslutningar eller med förbud utan makten är aktiv och direkt användbar. Genom normer skapas olika kunskaper och sanningar som ligger till grund för hur individer handlar och vad de har för känslor och tankar. Därför verkar makten snarare genom normer och normalisering än genom lagar och regler. Makt och normer är tydligt kopplade till varandra, men det som skiljer normer från makt är att normer generellt sett inte verkar genom tvång eller våld. Människor rättar istället sina viljor och sitt tankesätt antingen medvetet eller omedvetet efter de normer som finns (Dolk, 2013).

Barndomssociologerna Alan Prout och Allison James (1997) påpekar att under de senaste decennierna har det av forskare lagts stort vikt vid att barn bör betraktas som individer som har egna rättigheter. Oavsett om det handlar om barns uppfostran, utbildning eller politik, så blir barn påverkade av de beslut som de vuxna tar. Det som dock anses gemensamt för barn och vuxna är att de är en del av samma samhälle, där de upprepar, utmanar och omskapar de framträdande normerna (ibid.). Dolk (2013) menar att det är av värde att betona den ojämna relationen mellan barn och vuxna när det handlar om vem som har makten. Detta blir ännu tydligare i förskolan när relationen är pedagog och barn eftersom pedagoger har ett tydligt ansvar för barn, vilket betyder att de vuxnas möjligheter till att påverka händelser och skeenden i barnets liv är avsevärt mycket större.

3.2 Disciplinering

Disciplinering handlar om att utföra en mänsklig ordning. Foucault (2003) menar att genom att införliva vanor och rutiner ”dresseras” människan till att bli mer effektiv och följsam. Genom “dressering” kan man förstå att människans kropp både är ett verktyg och ett föremål där disciplinering framkallar en lydig, inövad och tillmötesgående kropp. Detaljerade tekniker och metoder används för att disciplinera kroppen där de som ingår i systemet antingen bestraffas eller belönas av en så kallad “övervakare”, alltså är “övervakaren” någon eller något som

16

uppmanar individen till att göra det “rätta” och visar även för individen när en handling inte är önskvärd. En metod är den Rumsliga uppdelningen som är när ett rum bidrar till en uppdelning av en grupp individer till exempel en barngrupp i förskolan. Tidslig uppdelning är när tiden bestäms utifrån olika tidsscheman, exempelvis utifrån frukost, lunch och mellanmål (Foucault, 2003).

Disciplinering är enligt Foucault (2003) både diskret, då den alltid finns i det tysta, och indiskret, eftersom den alltid har en effekt överallt och alltid. Oavsett om den är diskret eller indiskret så finns det alltid en straffmekanism, barnen blir reglerade av de vuxna när de inte följer de regler och ordningar som finns. Vid sådana situationer får barnen lära sig hur man ska, respektive inte ska, bete sig (ibid.).

Vi kommer att använda begreppet disciplinering för att synliggöra hur barnen i studien blir vägledda med de olika metoder och tekniker som presenterats ovan.

3.3 Normalisering

En filosof som har inspirerats av Foucaults förståelser kring makt och normer är Judith Butler. Butler (2007) menar att förståelsen för hur vi uppfattar vår omvärld är något som styrs av normer. De handlingar och praktiker som stämmer överens med de normer som gäller är också de som tycks vara begripliga, självklara och naturliga. Bryter däremot individen mot de normer så tenderar handlingen att anses som konstig och ogripbar (Butler, 2007). Butler (2006) skriver även att normer är outtalade, svåra att uppfatta men att de syns tydligast i effekterna de skapar. Det är inte alltid man uppfattar vilka normer som finns i och omkring oss, i synnerhet inte om man själv följer dem. Normer är inte enbart något som bör ses som negativt, utan de finns också där för att vägleda oss och ge oss handlingsutrymme. På så sätt blir de svåra att leva utan (Butler, 2006).

Foucault (2003) menar att det är normerna som avgör om ett beteende eller en handling uppfattas som “normalt”. Normerna som finns gör att det enkelt skapas regler utifrån det som anses vara det “normala” och det är regler individen strävar efter att följa då individen vill vara en del av det enhetliga. På samma gång som man strävar efter att tillhöra det homogena, så menar Foucault (2003) att den normaliserade makten individualiseras. Genom att bland annat anpassa individens avvikelser, klasstillhörighet och egenskaper kan detta sedan fördelaktigt användas för att individualisera makten. Pedagogerna i förskolan kan ses som ett verktyg för denna typ av individualisering eftersom de kan påverka hur de olika faktorerna ovan anpassats.

17

Pedagogerna bestämmer mot vad och på vilket sätt barnen ska vägledas i förskolan och Foucault (2003) menar att det sker utifrån de rådande normerna.

Begreppet normalisering används för att se hur de olika situationerna som förekommit under våra observationer påverkats av de normer som finns i verksamheten.

3.4 Delaktighetsstege

3.4.1 Roger Hart

Roger Hart som är upphovsman till delaktighetsstegen är professor i miljöpsykologi. Hans forskning fokuserar kring barns utveckling i relation till den psykologiska miljön (Hart, 1992). Delaktighetsstegen kan användas för att precisera barnens befintliga situation i verksamheten till att kunna vara delaktiga, men också för att på ett enkelt sätt se vilka åtgärder som pedagogerna behöver utveckla för att öka barnens delaktighetsnivå. Delaktighetsstegen kommer i denna studie användas som en teoretisk utgångspunkt som sedan tillämpas i diskussionen och i resultatet.

Delaktighetsstegens tre lägsta steg har inte med delaktighet att göra, utan Hart (1992) menar att det finns nivåer där man kanske vid första anblicken tror att barnen är delaktiga, men studerar man det närmare, rör det sig snarare om manipulation och symboliska handlingar. Det handlar om att barnen inte får någon bakgrund eller återkoppling till varför de gör eller har gjort någonting, eller att barn används för att stödja ett budskap som vuxna vill förmedla. Man ger barnen en röst, men de ges ändå inget inflytande. I steg fyra och fem blir barnens delaktighet meningsfull, istället för enbart dekorativ. Barnen ges en förförståelse till varför en aktivitet ska genomföras, de förstår processen och deras åsikter och uttryck tas på allvar. Dock är projekten eller aktiviteterna styrda och planerade av vuxna. Det är inte förrän i steg sex som man, enligt Hart (1992), kan börja tala om en bra delaktighet. Det innebär att aktiviteter och projekt är påbörjade och startade av de vuxna, men att olika beslut anförtros tillsammans med barnen. Steg sju och åtta innebär att vid rätt förutsättningar kan barnen arbeta samverkande. Barnen tar initiativen och styr projekten. Det handlar om att pedagogerna i förskolan tar tillvara på barnens intresse och att man själv kan tillåtas att fångas av samma fenomen som barnen och utifrån det utveckla verksamheten (Hart, 1992).

3.4.2 Harry Shier

18

Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bidra egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets och ålder och mognad (UNICEF, 1989).

Utvecklat en modell för hur man kan planera för delaktighet i sin verksamhet. Modellen grundar sig på fem nivåer. Första nivån kallas barn blir lyssnade till och kräver att pedagogen med omtanke och uppmärksamhet lyssnar på vad barnen säger, när de tagit initiativ till att uttrycka en åsikt. Dock innebär inte nivån att man i verksamheten arrangerar tillfällen för att försöka ta reda på vad barnen tycker och tänker. Om inga åsikter eller önskemål som rör verksamheten uttrycks, anses det inte vara ett skäl till något bekymmer. Andra nivån: Barn får stöd för att

uttrycka sina åsikter och synpunkter skiljer sig från nivå ett genom att pedagogerna försöker

hjälpa och stödja barnen i att uttrycka sina åsikter och synpunkter. Nivån klargör även att det kan finnas många orsaker till varför barn inte uttalar sig om sina tankar och funderingar, fastän de kanske skulle vilja (Shier, 2001). Vidare i nivå tre: barns åsikter och synpunkter beaktas, som mer eller mindre motsvarar det som står i barnkonventionen artikel tolv. Nivån handlar om att man tar till vara på barnens åsikter när man tar beslut som rör verksamheten men det innebär inte att varje beslut måste förankras med barnens önskemål. Det som är av betydelse är att barnen får veta varför beslutet togs och när det finns möjlighet, med pedagogens hjälp, att utforska andra sätt att uppnå sina önskemål på. Det som är gemensamt för dessa tre nivåer är att delaktigheten består av att barnen kan framföra sina åsikter, dock ges de ingen makt i själva beslutsfattandet, eftersom barnen inte finns med när besluten tas. I nivå fyra: barn involveras i

beslutsfattande processer blir barnen istället direkt involverade när beslut ska tas, exempelvis

att man vid planeringar sitter tillsammans med en grupp barn. Barnen blir då aktivt delaktiga och inte enbart konsulterade. Sista nivån: barn delar inflytande och ansvar över beslutfattande, behövs det mod och ett tydligt engagemang från pedagogerna då de behöver dela med sig av sin makt och sitt ansvar till barnen. För att kunna driva verksamheten på det här sättet behöver barnen och pedagogerna lära sig att dela ansvaret för besluten (Shier, 2001).

19

4. Metodologiska överväganden

Vi har valt att samla in vårt material genom kvalitativa metoder såsom observationer och fältanteckningar. Vi har även använt oss av olika intervjumetoder, en semistrukturerad gruppintervju med förskollärare och ostrukturerade intervjuer med barn. Barngruppen är arton barn i åldrarna tre till fem år, och på Lövet jobbar det tre förskollärare. Vi har varit ute fyra hela dagar då vi har velat vara med under den sammanhängande vardagliga verksamheten och inte bara vid vissa tillfällen eller tider. Det kvalitativa tillvägagångssättet används av forskare för att få ett så fylligt material som möjligt som gör att man kan gå mer på djupet kring det man samlat in. Tillskillnad från den kvantitativa metoden som kan användas mer för statistiska undersökningar så får man i den kvalitativa metoden en inblick i människors beteendemönster, tankar, åsikter och resonemang som skapar mening för individen (Johansson, 2013).

4.1 Semistrukturerad gruppintervju

Vi har haft en semistrukturerad gruppintervju med två förskollärare där vi med utgångspunkt i vårt syfte och frågeställningar formade intervjun. En gruppintervju är när man samtalar om ett visst specifikt område eller ämne med en samlad grupp, och en sådan intervju är passande när man vill få fram gemensamma synpunkter i gruppen. I en gruppintervju kan det också visa sig finnas intressanta perspektiv som informanterna kanske inte är eniga om, då kan konflikter också få utrymme (Larsen, 2009). Istället för att ha frågor som man betar av en efter en, har vi valt att ha olika diskussionsteman som intervjun struktureras utifrån. Gruppintervju med pedagoger är ett bra tillvägagångssätt för att få mer kunskap om vad pedagogerna säger kring barnens inflytande. För att få reda på hur en person tänker kring ett speciellt ämne, ett fenomen eller en viss händelse så menar Alvehus (2013) att intervjuer är en bra metod. När man använder sig av intervjuer får man också reda på informantens känslor, åsikter, tankar och erfarenheter (ibid.).

När vi genomförde vår intervju valde vi att inte föra anteckningar samtidigt som intervjun pågick. En risk som finns när man antecknar och intervjuar samtidigt är att det går så pass fort att man inte hinner få med allt det väsentliga och samtidigt kunna vara en bra lyssnare. Det kan också bli att man missar vad den som blir intervjuad sa, och att man då kanske skriver ner det man tror att man hörde (Alvehus, 2013). Därför användes två diktafoner istället.

20

4.1.2 Ostrukturerad intervju med barn

Alan Bryman (2011) tar upp en fördel med att ha öppna frågor när man vill få reda på hur någon annan känner eller tycker om ett visst ämne eller fenomen. Öppna frågor uppfattas för informanten att hon eller han kan svara med sina egna ord och inte tvingas svara på något speciellt vis. Man kan få oväntade svar som man inte hade tänkt sig att få. Larsen (2009) menar att den som intervjuar inte ska försöka leda samtalet för mycket utan poängen är att informanten ska få prata fritt. För att intervjuaren ska kunna få informanten att prata om det han eller hon vill få reda på så måste också intervjuaren ställa frågor som följer upp och styr samtalet in i det ämnet.

De tillfällen som ostrukturerade intervjuer uppstod var när vi var i ett samspel med barnen. Istället för att avbryta en pågående situation eller avskilja dem från deras naturliga miljö medverkade vi istället i leken, ställde frågor och förundrades över olika fenomen som barnen hjälpte oss att utreda. När vi till exempel blivit inbjudna till deras lek kunde det vid sporadiska tillfällen komma frågor som: vad tycker du är roligt att göra på Lövet? Vem bestämmer vad man ska leka? Utifrån vad barnen svarade ställde vi följdfrågor och frågade hur de menade och om de kunde berätta mer. Vid ett tillfälle upplevde vi att ett barn tyckte att vi trängde oss på då hon sa: har vi pratat färdigt nu? Då respekterade vi detta och fortsatte att leka vidare tillsammans med barnen. Genom att låta barn vara i sin naturliga miljö tillsammans med sina kamrater blir det också lättare att neutralisera ojämlikheten mellan vuxna och barn (Larsen, 2009).

4.2 Observation med fältanteckningar

Att observera menar Alvehus (2013) är när man är med i situationer som är relevanta för studien och är närvarande i dem. Eftersom vårt syfte bland annat varit att ta reda på vad barnen får inflytande över samt vilka möjligheter eller svårigheter det finns till det, valdes observationer på en förskola som en metod. Observationer kan variera från att man håller en helt utomstående roll till en mer deltagande roll där man blir en del av verksamheten.Vi har växlat mellan dessa roller då vi vid vissa tillfällen varit med barnen i deras lekar och i verksamheten överlag, och vid andra tillfällen har vi gått undan och endast antecknat (Alvehus, 2013). Larsen (2009) menar att när man försöker hålla sig passiv i sina observationer vill man inte att ens närvaro ska påverka barnen eller pedagogerna på något sätt. Trots att vi är kända för barnen och personalen sen tidigare så påverkas ändå miljön på det sättet att alla som samverkar tillsammans på avdelning måste förhålla sig till två personer till. Detta får en betydelse för de relationer som

21

samverkar på platsen. Om man som forskare engagerar och involverar sig i verksamheten kan man ändå uppnå det inifrånperspektivet som vi söker i vår studie (Johansson, 2013).

Samtidigt som observationerna pågått har vi gjort fältanteckningar och eftersom vi varit två som observerat har vi också kunnat få syn på och uppmärksammat olika saker. När en av oss varit tillsammans med barnen har den andra kunnat anteckna den situationen och tvärtom, vilket varit en fördel då vi har kunnat vara fullständigt närvarande i situationen utan att behöva avbryta för att anteckna. När man observerar är det viktigt att föra minnesanteckningar för att få ett så rikt och detaljerat material som möjligt, och det bör man även göra under hela observationstillfället (Larsen, 2009). I börja av studien gick vi ut och gjorde två “test” observationer för att undersöka ifall syftet var rimligt att undersöka. Efter de två observationerna blev ett specifikt element i verksamheten uppmärksammat. Det resulterade i att när vi sedan observerade hade ett fokus kring situationer där barnen skulle påbörja en aktivitet, exempelvis efter lunch eller vila eller när barnen skiftade mellan aktiviteter. Andra situationer som uppstod utan koppling till det specifika elementet i verksamheten har också observerats och utgjort en del av empirin.

4.3 Urval

Vi har gjort ett strategiskt urval när vi valde vilken förskola vi ville göra vår studie på. Ett strategiskt urval är när vi gör vår undersökning i en miljö som vi är bekanta. Det innebär också att vi utgår ifrån personer som är relevanta för vår studie och som kan svara på de frågor vi vill få reda på (Alvehus, 2013). Studien har gjorts på en förskola som ligger i en liten by i södra Skåne. Förskolan valdes med anledning av att vi båda är bekanta med förskolan och känner både barn och pedagoger väl, vilket annars hade kunnat bidra till att samtalen och intervjuerna inte blivit lika bra då relationen man har till informanterna har en inverkan på hur pass bra respektive mindre bra samtalen och intervjuerna kunnat bli (Dovberg & Pramling Samuelsson, 2000).

4.4 Etiska överväganden

För att kunna samla in empiri på ett etiskt korrekt sätt har vi utgått ifrån de fyra forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2002). De fyra kraven är samtyckeskravet, informationskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Nedan kommer en redogörelse för hur vi har förhållit oss till dessa krav:

22

Samtyckeskravet: Innebär att deltagarna i studien måste ha godkänt att de vill vara med och

medverka och eftersom vi bland annat har gjort vår studie på barn så måste även vårdnadshavare ge samtycke till detta. Vårdnadshavarna upplystes om att de när som helst kan ta tillbaka sitt godkännande. Även om de gett sitt samtycke åt att deras barn fått delta i vår studie så tog vi stor hänsyn till om barnen på något sätt visade att de inte ville vara med.

Informationskravet: Handlar om att man ska informera om studiens syfte. Detta gjordes i

samband med att vi skickade ut samtyckesblanketter som vi gjort till både vårdnadshavare och pedagoger (bilaga 1 & 2).

Konfidentialitetskravet: Innebär att de som deltar ska veta att inga personliga uppgifter sprids

till obehöriga. Det innebär alltså att i denna studie kommer barnens namn att anonymiseras, det vill säga att alla namn är fingerade.

Nyttjandekravet: Handlar om att uppgifter om den enskilda individen inte kommer att användas

till något annat än denna studie. Det innebär också att alla uppgifter, fältanteckningar och inspelningar förstörs när arbetet är godkänt (Vetenskapsrådet, 2002).

4.5 Vetenskaplig ansats

Den analysmetod som används i denna studie har varken en deduktiv eller induktiv ansats, utan en abduktiv ansats har valts istället. För att kunna ge en tydlig bild av vad detta betyder, kommer en beskrivning för vad det induktiva och deduktiva innebär:

Använder man sig utav ett deduktivt förhållningssätt så medför det att man har fastställt en teori och en förklaring kring det problemet som man vill undersöka. Innan forskaren går ut på fältet för att göra sin studie har hon eller han också en hypotes kring vad man tror sig kommer att se, och det är genom teorin och dess begrepp som man sedan försöker förstå den verkligheten man tittar på. Till skillnad från den deduktiva ansatsen, utgår det induktiva perspektivet från sin empiri och det är där man kartlägger sitt problem, utifrån det man valde ut från det insamlade materialet drar man sedan slutsatser. Alltså innebär ett induktivt förhållningssätt att det är ens material som skapar förutsättningarna (Bryman, 2011). Det abduktiva förhållningssättet innebär i denna studie är att det fanns en teori, men också forskningsfrågor och ett syfte innan observationerna genomfördes. Empirin har sedan bidragit till att hitta lämpliga begrepp och teoretiska utgångspunkter för studien. För att förtydliga detta, så varierar vi mellan att tolka materialet, till att använda det teoretiska perspektivet och begreppen för att sedan besvara vårt syfte.

23

4.6 Analysbeskrivning

Våra observationer och de ostrukturerade intervjuerna med barn sträckte sig över fyra hela dagar vid tillfällen och situationer som uppstått både i den fria leken, utomhus på gården men också i de planerade och styrda aktiviteterna. När vi hade samlat in all vår empiri vi började vi med att var för sig renskriva alla våra anteckningar för att få en tydligare helhet. Den semistrukturerade intervjun med pedagogerna som hölls i cirka sextio minuter har sedan transkriberats och förtydligats genom att vi strukturerade upp intervjun efter de ämnen vi fokuserat på. När vi hade våra renskrivna anteckningar och våra transkriberingar användes forskningsfrågorna och med hjälp av dessa strukturerades materialet upp för att kunna se mönster, skillnader och likheter. Alltså valdes empiri ut beroende på relevansen för en specifik forskningsfråga som sedan analyserats med hjälp av det teoretiska perspektivet.

24

5. Analys

I detta kapitel har vi valt ut olika situationer i empirin som kan kopplas till de olika forskningsfrågorna, därför besvaras frågorna enbart utifrån de specifika situationerna som tas upp. Harts delaktighetsstege (1992) och Shiers modell (2001) används utifrån relevansen kring de situationer som beskrivs, alltså har vi bedömt att i vissa situationer har delaktighetsstegen varit mer lämplig att analysera utifrån än vad Shiers modell varit och vice versa.

5.1 Hur vägleds barnen av pedagogerna i verksamheten?

Makt är ingenting människan kan komma ifrån utan den finns alltid runt omkring oss, men den verkar bara när den används (Foucault, 2003). Tänker man sig då förskolan som ett system där barn och vuxna deltar, så tilldelas makten förskollärarna eftersom det är de som styr systemet utifrån barnens perspektiv. För att styra dem som ingår i systemet kan disciplinering vara en metod, vilket handlar om att utföra en mänsklig ordning, vilket också kan vara ett alternativ till styrning. Foucault (2003) menar att disciplinering är en metod som inte alltid syns utan genomförs av olika tekniker. Ett sätt att utföra mänsklig ordning är genom att införliva vanor och rutiner för att framkalla en lydig, inövad och tillmötesgående individ.

På Lövet finns ett så kallat lekschema, där barnen har sitt namn som de sedan ska placera på ett visuellt schema. Där finns de olika aktiviteterna som finns att göra på Lövet. Det kan till exempel vara, ateljén, utklädningskläder, pussel och lego. På de olika aktiviteterna finns också ett begränsat antal platser, där barnen går fram och väljer en aktivitet om det finns plats. Innan barnen byter en aktivitet måste de städa undan efter sig och sen sätta sitt namn på en ny aktivitet. När vi intervjuade förskollärarna frågade vi hur lekschemat tillkommit på Lövet, de menade att barngruppen kändes väldigt orolig och “flackig” och att de lekte väldigt korta stunder på många olika ställen. De kände att det behövdes en förändring för att kunna skapa ett lugn i den fria leken. Förskollärarna upplever att det har blivit lugnare och när de förklarat för barnen hur lekschemat ska användas har barnen snabbt tagit det till sig och använder det utifrån de regler som förskollärarna bestämt. Vi tolkar det som att förskollärarna använder disciplinering som en metod för att skapa struktur i barnens vardag då lekschemat bidrar till en uppdelning av rummet som i sin tur gör att barnen grupperas utifrån vilken aktivitet de väljer. Detta skulle kunna vara ett exempel på vad Foucault (2003) menar med den rumsliga uppdelningen.

25

Lekschemat skulle alltså kunna ses som ett verktyg för att kontrollera dem som ingår i verksamheten.

Vid några observationstillfällen har vi uppmärksammat att många av barnen står länge och funderar på vad de ska välja på lekschemat, eller så letar de efter var kompisens namn är. Något som vi upplevt som jobbigt och besvärande för barnen utifrån observationerna som genomförts, var när det inte fanns tillräckligt med platser på den aktivitet som just den gruppen eller det enskilda barnet ville leka på. En situation såg ut såhär:

På lekschemat finns det bara två prickar på Petshopen och de tre tjejerna som nu vill lämna My Little Pony står inför ett val kring vem som ska få stå på de två platserna. Julia bestämmer att Freja och hon ska stå, Freja knuffar bort Svea så hon inte ska hinna före. Sedan tillägger Freja att de kan gå och fråga fröken ifall det är ok att de är tre stycken. Förskolläraren Sally svarar: att idag är det ok att ni leker tre stycken med Petshopen.(fältanteckningar, 5/4–17)

Vid intervjutillfället berättar vi för förskollärarna att vi ofta sett att barnen tittar efter var kompisen leker eller var deras namn står innan de själva väljer en aktivitet på lekschemat, och väljer då ofta samma aktivitet. Förskolläraren Elin berättar att de vuxna någon gång i veckan sporadiskt styr barnen genom att de sätter deras namn på en aktivitet så att barnen sedan får leta upp sitt namn. Sally fortsätter:

Vissa barn ska leka tillsammans hela tiden men det kanske inte är bägge barnen som vill det utan det är bara ett barn som följer. Så ibland ändrar vi och säger ‘nej nu ska du välja först’ så att barn två får välja först ...Man behöver även stärka barnen i att du kan välja någonting som DU vill. Eftersom förskollärarna har makten över hur verksamheten planeras tolkar vi det som att förskollärarna vill vägleda barnen till en självständig individ, där barnet ska kunna ta egna beslut oberoende av ett annat barn.

5.1.1 Analys utifrån delaktighetsstegen

Ur Shiers (2001) modell kallas den första nivån barn blir lyssnade till, där krävs det av pedagogerna att de med omtanke och uppmärksamhet lyssnar på vad barnen säger när de tar initiativ till att uttrycka en åsikt och vilja. Detta kan man tolka att förskolläraren Sally gör när hon i den första situationen medger barnen att det är okej att de leker tre på Petshopen när det vanligtvis bara ska vara två på den aktiviteten.

26

handlar om att barnen inte får någon bakgrund eller ges någon förklaring till varför någonting görs utan det kan mer ses som en symbolisk handling. Att förskollärarna på Lövet placerar ut barnens namn på lekschemat utifrån var och med vem de anser att barnet ska leka med skulle kunna tolkas som att det är en handling där barnen inte ges något inflytande över sin situation. Genom att inte ge barnen en förklaring till varför de blir placerade kan det verka som att de bara deltar i förskollärarnas “budskap” kring att de borde leka med någon annan eller någon annanstans. Det kan också tolkas som att förskollärarna vill att barnen ska erfara fler aktiviteter men även skapa större möjligheter för barnen att kunna socialisera sig med varandra.

5.2 Vad kan barnen påverka i sin verksamhet?

På Lövet arbetade de vid observationstillfällena med temat vänskap. Vi frågade förskollärarna hur de hittade ingång och inspiration till just det temat. Temat uppkom då förskollärarna tittade på vad gruppen behövde och upplevde att det var stökigt i barngruppen. Till exempel att barnen kunde “småknipas” och säga taskiga kommentarer. Den ena förskolläraren nämner ett argument till varför temat valdes och förklarar det som “hur man blir en bra kompis-träning”. Temat utgick ifrån Kanin och Igelkott, detta material är inget som fanns tillgängligt för barngruppen tidigare utan det var ett pedagogiskt material som förskollärarna letade upp då de ansåg att barnen behövde det. Förskolläraren Elin uttryckte det som “så att valet av temat grundar sig i att vi kände att vi behöver nog trycka på de knapparna lite extra, och det är barnen jätteglada för tror jag”. Vi frågade också hur andra teman uppkommit. Böcker har oftast varit det som använts som en ingång då förskollärarna tycker att det är väldigt smidigt och lättarbetat. Elin förklarar det:

Ja, så vad det nu än är för tema som vi har haft så har vi böcker som bas och där har man då kunnat snappa upp utifrån böckerna vad det är som barnen fått intresse för, så får man rida på den vågen. Det är likadant om man känner att det här går inte hem, dem tycker inte det är kul. Då får vi ju ändra riktning.

Prout och James (1997) menar att barn bör betraktas som individer som har egna rättigheter, trots det är deras liv i stor utsträckning beroende av vuxna. Oavsett vad för beslut det handlar om så blir barn påverkade av de beslut som de vuxna tar, samtidigt är vuxna och barn en del av samma system där de upprepar och omskapar de framträdande normerna (ibid.). När förskollärarna är lyhörda för vad barnen visar för intressen till aktiviteter och teman tolkar vi det som att de ger barnen utrymme till ett inflytande kring deras verksamhet.

27

Kunskap och sanningar ligger till grund för vad individer har för känslor och tankar, därför verkar makten snarare genom normer och normalisering än med lagar och regler. Skillnaden mellan makt och normer är att makten verkar genom våld och straff medan normalisering handlar om att anpassa sig efter de rådande normerna som finns (Dolk, 2013). Vid ett observationstillfälle jobbade barnen i grupper med sitt tema. De skulle få göra en egen “stresspåse” utifrån en situation som de läst i en bok från Kanin och Igelkott. Aktiviteten avslutas med att barnen får fylla och dekorera sin påse med det material som låg framme. Barnen frågar inte ifall de kan få tillgång till annat material. Ett sätt att tolka detta på är att genom barnens tidigare erfarenheter kring styrda aktiviteter har det skapats normer runt att barnen inte ifrågasätter det som förskollärarna presenterar eftersom det är det som anses vara rätt. Normen förstärks sedan av att Sonja säger att det är hon som bestämmer, vilket kan vara en anledning till att barnen inte ifrågasätter materialet vid dekorationsbordet.

Butler (2007) menar att normer styr hur vi uppfattar vår omvärld och normerna behöver inte bara ses som något negativt utan de finns också där för att vägleda och ge individen handlingsutrymme. Något som stärker att normer har stor inverkan på barnens handlingar i förskolan är när förskolläraren Sally pratar om lekschemat. Hon berättar för oss att på eftermiddagarna eller vid lov när det är färre barn på Lövet, behövs inte lekschemat på samma sätt. Trots det går barnen ändå dit och sätter sitt namn även om det inte är nödvändigt. Foucault (2003) menar att genom normalisering skapas det “normala” och i och med det rättar individen sig efter de regler som skapas utifrån normen. Detta synliggörs vid ett observationstillfälle under lovet då det är mindre barn. Viktor går fram till lekschemat för att välja något men går därifrån, då ser han att där kommer fram ett annat barn som sätter sitt namn på en aktivitet, Viktor går då tillbaka till lekschemat igen och gör samma sak. Butler (2007) menar att de handlingar som stämmer överens med normen anses vara naturliga och självklara, bryter man däremot mot normen så betraktas det som något konstigt. Utifrån denna situation kan man tolka att Viktor går tillbaka och väljer en station för att inte vara den som bryter mot de regler som vanligtvis brukar förekomma.

5.2.1 Analys utifrån delaktighetsstegen.

I Harts (1992) delaktighetsstege blir barns delaktighet meningsfull i steg fyra och fem. Det är pedagogerna som styr aktiviteterna eller projekten men barnen ges en förståelse till varför en aktivitet eller liknande genomförs. På Lövet är det förskollärarna som valt temat vänskap och

28

för att barnen ska få en förståelse kring temat använder de sig av böcker som tar utgångspunkt i dilemman som barnen känner igen från sin egen vardag. Där tillkommer det sedan olika aktiviteter som handlar om Kanin och igelkott. Vidare i steg fyra och fem ska barnen också ges en förståelse för processen och deras åsikter och uttryck ska tas på allvar. I situationen där förskolläraren Sonja läst ur en bok som handlar om hur man kan göra för att lugna ner sig blir barnen delaktiga genom att de får göra sin egen stresspåse vilket ger dem en förståelse kring de styrda aktiviteterna och själva temat. Dock skulle man kunna tänka sig att förskolläraren hade kunnat fråga barnen ifall de tyckte att det fattades något material för att erbjuda barnen en möjlighet till inflytande.

5.3 Vad ser pedagogerna för möjligheter och svårigheter i

att ge barnen inflytande?

Något som förskollärarna var eniga om i intervjun var att det var svårt att ge barn inflytande utan att presentera alternativ att välja mellan. Förskolläraren Sally och Elin förklarar det i intervjun:

Sally: ... demokrati i alla ära, absolut, men vi måste ge dem förslag ... det är lite vår sak att faktiskt visa att det här och det här finns att lära sig. Man tränar gärna på det kan man. Jag tror på demokrati absolut, men i vissa lägen är det kanske vi som ska stå för att de här tre sakerna har ni att välja mellan.

Elin: ... Vi har inte tvåtusen partier att välja mellan när vi röstar, utan vi har de här sju och nu får ni välja på någon av dem. Så man liksom har någon form av frihet och ett ansvar eller vad man ska kalla det. Att det inte finns en oändlighet och det tror jag inte barnen hade fixat heller för då vet de inte vilket ben de ska stå på. Utan att de alltid får ett val, antingen gör du detta eller så gör du detta beroende på vilken situation du är i.

För att kunna kontrollera och styra de personer som befinner sig i samma system presenterar Börjesson och Rehn (2009) tvång som en metod. Ett sätt att utöva tvång är att avgränsa valmöjligheter. När man inte ger barnen några val alls så ger man dem också möjligheten att välja fritt utifrån sin fantasi och intresse. Om man däremot presenterar två eller tre alternativ som barnen måste välja mellan, så styrs de till att inte välja fritt utan erbjuds endast möjligheten till att välja de material som pedagogerna tagit fram och antagligen det som förskollärarna anser är tillräckligt. Utifrån från citaten av Elin och Sally tolkar vi det som att de tycker att för många valmöjligheter skapar oro hos barnen och om de inte skulle få några valmöjligheter så skulle

29

det också bli jobbigt för barnen. Citaten tolkas också som att förskollärarna uttrycker att det är deras uppgift att se till så att barnen får en förståelse över att det senare i livet inte finns oändligt med valmöjligheter.

Förskollärarna tar bort eller byter stationer på lekschemat för variationens skull, och har då barnen till exempel ett önskemål om att ta fram “clicsen” så tar förskollärarna oftast det till sig och byter till det barnen önskar. Vi tolkar det som att förskollärarna vill skapa tillfällen till inflytande för barnen genom att de ger barnen möjlighet att få uttrycka sina önskemål kring vilka aktiviteter som ska bytas på lekschemat.

5.3.1 Analys utifrån delaktighetsstegen

I nivå tre i Shiers (2001) delaktighetsstege innebär det att barns åsikter och synpunkter beaktas som också motsvarar Barnkonventionen artikel tolv. Vilket innebär att man tar tillvara på barnens åsikter när man tar beslut som rör förskolans verksamhet, det innebär dock inte att alla beslut som tas måste förankras med barnens önskemål. I situationen där pedagogerna tar tillvara på barnens önskemål kring ny aktivitet på lekschemat förstår man att förskollärarna lyssnar och tar vara på vad barnen har för synpunkter eller önskemål.

5.3.2 Rutiner

För att strukturera vardagen kan verksamhetens rutiner vara ett verktyg, de rutiner som finns skapar möjligheter eller svårigheter för vad barnen har för val av aktiviteter när det inte är en planerad verksamhet. Rutiner kan vara ett hinder för att kunna erbjuda barnen delaktighet och inflytande (Johannesen & Sandvik, 2009). På Lövet ser förskollärarna rutiner som någonting positivt då de ser det som en bas för barnen då det skapar en trygghet. Rutiner beskrivs också som att det hjälper barnen att skapa en förståelse för att de ingår i ett kollektiv och att den enskilda individen inte alltid kan få sin vilja igenom, barnen behöver ges en förståelse för att de ingår i en grupp. Förskollärarna ser en fördel med att strukturera barnens vardag för att kunna förbereda dem inför skolans värld.

Vi frågade förskollärarna hur de skulle vilja ha det på sin avdelning i den bästa av världar, deras svar var väldigt överensstämmande i att de skulle vilja ha en mindre barngrupp för att kunna finnas till för alla barnen, genom till exempel att vara två barn per pedagog. Detta tolkar vi som att en mindre barngrupp hade skapat fler tillfällen och möjligheter till att ge barnen mer inflytande och att rutinerna då inte längre varit ett lika stort hinder. Foucault (2003) menar att

30

det finns olika metoder för att människan ska kunna vägleda sig själv i den situationen som han eller hon befinner sig i. En metod är en tidslig uppdelning som innebär att tiden bestäms utifrån olika tidsscheman. På Lövet presenteras varje dag ett visuellt dagsschema i samlingen, där man går igenom hur dagen kommer att se ut med hjälp av bilder som sätts i den ordningen som bilderna visar att dagen ska se ut. Detta görs för att barnen ska veta vad som ska ske på olika tidpunkter under dagen, det kan till exempel vara vad som ska hända efter lunch eller mellanmål. Detta anser förskollärarna är något som skapar en tydlig struktur för barnen. Det kan tolkas som att förskollärarna använder en tidslig uppdelning för att strukturera upp dagen genom ett dagsschema som presenteras i samband med samlingen och som sedan finns synligt för barnen under resten av dagen.

Sammanfattning

Disciplinering är en metod som går att urskilja utifrån att se förskolan som ett system. För att inte ha en orolig barngrupp så är lekschemat något som används på Lövet för att disciplinera och skapa en struktur över de deltagare (barnen) som finns i systemet. Detta kan sägas vara en form av rumslig uppdelning. Den rumsliga uppdelningen kan ibland anses som besvärlig och jobbig för barnen eftersom det finns ett begränsat antal platser på de olika aktiviteterna. Risken är också stor att barnen alltid väljer det som kompisen väljer, då placerar förskollärarna ibland ut barnens namn så att de får öva sig i att stärka sin egen identitet och inte alltid göra samma sak som kompisen. Utifrån Harts stege och Shiers modell kan vi se att barns inflytande och delaktighet är något som är situationsbundet. På Lövet bestäms teman utifrån vad förskollärarna anser att barngruppen är i behov av, barnen ges sedan inflytande och blir delaktiga kring de planerade aktiviteterna som tillhör deras vänskapstema. Det är viktigt att tänka på att barn påverkas av de beslut som vuxna tar och på så sätt är barnen också beroende av hur förskollärarna anser att verksamheten ska se ut. Normer är någonting som barnen på Lövet hela tiden förhåller sig till och ändras normerna så anpassar barnen sig också utifrån dessa eftersom de utgör det som anses vara “normalt”. Med hjälp av delaktighetsstegen kan man se att förskollärarna i vissa situationer skapar meningsfull delaktighet för barnen. Förskollärarna på Lövet uttrycker en viss svårighet i att ge barnen inflytande utan att samtidigt erbjuda alternativ att välja mellan. Utifrån förskollärarnas erfarenheter anser de att strukturer är en fördel för barnen i deras vardag för att förbereda dem för skolans värld, men också för att det ger barnen en förståelse för vad det innebär att ingå i ett kollektiv. Förskollärarna anser också att rutiner

31

och strukturer är något som skapar en trygghet för barnen vilket är en förutsättning för att våga göra sin röst hörd.

32

6. Metoddiskussion

Eftersom vi är vuxna sätts vi automatiskt i en maktposition gentemot barnen. Johansson (2013) menar att det är av stor vikt att skapa villkor för en så jämlik kommunikation som möjligt. Detta hade vi i åtanke vid våra observationer och ostrukturerade intervjuer, då vi visade ett förtroende för barnen samt att vi upplevde att barnen hade ett förtroende för oss. Detta försökte vi uppnå genom att berätta att vi var intresserade av och nyfikna på deras verksamhet. För att få en så naturlig diskussion som möjligt har vi i samtalen och i reflektionerna tillsammans med barnen utgått från vad barnen varit intresserade av för stunden. Vi upplevde inte att vår närvaro påverkade barnen negativt då de själva bjöd in oss till lek, och med intresse frågade varför vi sitter och skriver. Vid observationerna fördes fältanteckningar. En nackdel med det är att när man observerar kan man som observatör inte vara neutral fullt ut. Vi har alla en ryggsäck som vi bär med olika erfarenheter och vi har även ett visst sätt att se saker på. Alla människor tolkar situationer och händelser på olika sätt och därför finns risken att anteckningarna till viss grad blir personliga (Larsen, 2009). Även om vi försökt förhålla oss så objektiva som möjligt så går det inte att sudda ut våra tidigare erfarenheter.

Vi diskuterade ifall vi skulle använda videoinspelningar, men kom fram till att den metoden inte var optimal för vår studie, då en kamera upplevdes mer onaturlig att använda. Valet gjordes också på grund av att filmningen skulle kunna medföra ett ändrat beteende hos barnen eftersom risken är stor att man uppträder utifrån vad man tror är önskvärt när en kamera är igång (Larsen, 2009).

6.1 Studiens tillförlitlighet

Studien har en ganska låg tillförlitlighet då observationerna har skett under en relativt kort tidsperiod. Studiens reliabilitet är svår att fastställa, eftersom vi inte säkert kan veta ifall förskollärarna svarat på samma sätt om vi ställt frågorna en annan dag eller om en annan forskare gjort det. Barngruppen kan också ha ändrats vilket gör att svaren och det vi observerat hade kunnat bli annorlunda (Alvehus, 2013). Skulle studien genomförts under en längre period, så hade man med en större säkerhet kunnat säkerställa det man observerat. Studiens validitet är också komplicerad, då vårt syfte varit att undersöka barns inflytande på en förskola och få pedagogernas perspektiv kring det. Det är något som vi lyckats med, men resultatet gäller bara för den specifika förskolan. Hade antalet medverkande personer i studien varit mer omfattande

33

hade studien troligtvis haft en större chans till att få en högre validitet eftersom fler barn och pedagoger ger ett större och mer sanningsenligt perspektiv.