INVENTARIET SOM FLÖG I VÄG
SOCIONOMKONSULTERS PROFESSIONELLA
STRÄVAN
INVENTARIET SOM FLÖG IVÄG
SOCIONOMKONSULTERS PROFESSINELLA
STRÄVAN
MARTIN WIKBERG GRISSLER
Författare Wikberg Grissler, Martin
Inventariet som flög iväg. Socionomkonsulters professionella strävan.
Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten
för hälsa och samhälle. 2018
Socionomkonsulter, socionomer som hyrs ut av konsultföretag till framförallt kommuner, har blivit en vanligt förekommande företeelse på socialkontor runt om i landet. Denna uppsats frågar sig inte enbart varför socionomer väljer att bli konsulter utan analyserar socionomkonsulternas användning av konsultrollen som en professionell strävan med vilken de tar avstånd ifrån olika sätt att organisera det sociala arbetet i kommunen. Socionomkonsulten har en oviss hemhörighet då de pendlar mellan konsultföretaget och kommunen, en pendling som också sker mellan offentligt och privat. På så sätt kan socionomkonsulterna sägas befolka ett typ av gränsland. Det är detta gränsland som undersöks i denna uppsats i vilken fem stycken socionomkonsulters intervjuutsagor behandlats och analyseras med hjälp av en diskursanalytiskt inspirerad metod och teori. Vad avgränsar sig socionomkonsulterna mot? Vilka professionella värden framhåller de som en del av konsultrollen? Vad konstituerar socionomkonsulternas gränsland? För att svara på dessa frågor analyseras socionomkonsulternas berättelser även med hjälp av en teori om två olika idealtypiska sätt att se på professioner, yrkes- och
organisationsprofessionalism (Evetts 2010). En av uppsatsens slutsatser är att socionomkonsulternas val att bli konsulter kan tolkas som en reaktion mot två oförenliga krav vilka kopplas till de två idealtyperna. Ett krav att närvara i kollegiet genom gemensamma möten och utbildningar och ett krav att självständigt utföra ett överbelastande utredningsarbete.
Nyckelord: gränsland, yrkesprofessionalism, organisationsprofessionalism, socionomkonsult, konsult, profession
THE INVENTORY THAT FLEW
AWAY
THE PROFESSIONAL QUEST OF SOCIAL
WORKER CONSULTANS
MARTIN WIKBERG GRISSLER
Author: Wikberg Grissler, Martin. The inventory that flew away – The
professional quest of Social worker consultants Social Work, 15 credits. College of Malmö: Faculty of health and society 2018.
Social worker consultants, that is social workers hired by municipal authorities from different consultancies, has become a common phenomenon in social offices all over Sweden. The purpose of this thesis does not however limit itself to the question as why social workers prefer to become consultants, but rather how they make use of their capacity as consults in a professional quest whereby they distances themselves from the ways social works are organized and handled by local governments. The home-about of social worker consultants is uncertain, as they swing between consultancies and local governments; a swinging between public and private sectors. Hence, one might conclude that the social consultants inhabits a “border land” of a sort. This paper is a survey of this “border land”, made through analyzing, with the help of a discourse analytically-inspired method, the statements of five social consultants: In relation to what do they define themselves? What are the professional values they emphasize? What constitutes this “border land” of the social consultants? In order
to derive an answer into these questions, their statements are analyzed in the light of one particular theory, referring to two typical ideals of viewing
professionalism: occupational- and organizational (Evetts, 2010).
One of the conclusions made, is the possibility that the social workers choice of becoming merely a consultant is in fact a reaction against mutual conflicts between respective types of ideals with incompatible demands
Keywords: Border land, occupational- and organizational professionalism, Social worker consultant, consultant, profession.
Ett stort tack framförs till de socionomkonsulter som ställt upp med sin tid och som alla generöst har delat med sig av sina erfarenheter. Jag önskar er en plats där er kompetens tas tillvara på samt tid att utföra arbetet på.
”inventaʹrier, tillgångar avsedda att användas i en verksamhet under en längre tid, t.ex. kontorsmöbler och datorer. I redovisningen ska de, tillsammans med maskiner, tas upp som en särskild post bland anläggningstillgångar.”
(Nationalencyklopedin 2017)
”Asså det är obeskrivbart liksom, för mig är det en sån frihet, för mig är det det och jag har nog lite sådär gått och väntat på, när kommer det, nej jag vill inte vara här längre, jag vill vara fast - jag känner bara vingarna liksom, tycker bara det är underbart, jättefrihet”
Innehåll
1. INLEDNING ... 6
1.1 Problemformulering ... 6
1.2 syfte ... 8
1.3 Frågeställningar ... 8
2. BAKGRUND OCH KUNSKAPSLÄGE ... 9
2.1 Socionomkonsult ... 9
2.2 New Public Management ... 9
2.2 Kunskapsläge ... 9
3. TEORI ... 12
3.1 Professioner och professionsteori ... 12
3.2 Yrkes- och organisationsprofessionalism – två idealtyper ... 13
3.3 Diskursanalytiskt inspirerad teori ... 16
3.4 En kritisk diskursanalys ... 17
4. METOD ... 18
4.1 Diskuranalytisk metod och tillvägagångssätt ... 18
4.2 Intervjumetod – Aktiva samtal ... 19
4.3 Urval ... 21
4.4 Material ... 21
4.5 Forskningsetiska överväganden ... 22
4.6 Förförståelse ... 22
4.7 Validitet och reliabilitet ... 23
5. ANALYS OCH RESULTAT ... 23
5.1 Textnivån ... 23
5.2 Kort presentation av intervjusituationen och socionomkonsulterna ... 24
Intervju 1: Ylva ... 25 Intervju 2: Camilla ... 26 Intervju 3: Anna ... 27 Intervju 4: Annica ... 28 Intervju 5: Marit ... 30 5.3 Förklaring av schema ... 31 5.2.1 Föreställningsnivån ... 33 5.2.2 Distanserad kollegialitet ... 33
5.2.3 Möten och utbildningar ... 35
5.2.5 Handlingsutrymme, tillit och ansvar ... 38
5.3.1 Den sociala nivån ... 40
5.3.2 Påtvingad kollegialitet ... 40
5.3.3 kommodifierad erfarenhet, redovisning och tillit ... 41
5.3.4 Hierarkier, ledarskap och individualism ... 42
5.3.5.Socionomkonsulternas professionella gränsland ... 43
6. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 44
1. INLEDNING
”Du skall tycka om att dokumentera och skriva utredningar. Viktigt att vilja vara med och utveckla verksamheten, läsa domar och vilja gå kompetenshöjande utbildningar. Vi har många som vi samarbetar med så det är viktigt att vilja utveckla och behålla det samarbete som finns på enheten. Du gillar att arbeta i ett lag och du är generös med att dela med dig av din kompetens (Göteborgs stad 2017)”
Det inledande citatet här ovan är hämtat från en annons i vilken
Funktionshinderenheten i Göteborgs stad söker en socialsekreterare. I detta citat ryms många av de teman och konflikter som behandlas i denna uppsats, den Funktionshinderenheten söker ska inte vara en ensamseglare utan en lagspelare som delar med sig av sin kompetens och den ska ”vilja gå kompetenshöjande utbildningar”. Det framställs som ett krav att den man söker ska vilja engagera sig i verksamheten och ska vilja gå på utbildningar. En fråga som citatet väcker är varför utbildningar och engagemang är något som måste vara kravfyllt?
Alternativt skulle ju utbildningar och gemenskap kunna vara en extra bonus, något som man som anställd erbjuds, istället är det formulerat som ett krav. Varför är det så? Genom att undersöka socionomkonsulters berättelser om den kommunala anställningen och rollen som konsult anställd på ett privat företag söker denna uppsats att behandla denna tematik. Uppsatsen behandlar detta tema som en konflikt mellan kravet att å ena sidan engagera sig i den kommunala
organisationen och å andra sidan samtidigt bedriva ett självständigt, stressfullt och tärande utredningsarbete. Socionomkonsulten har genom sin speciella
anställningsform gjort en rockad varigenom de undsluppit delar av denna konflikt då de som konsulter inte är med på gemensamma aktiviteter. Men de befinner sig i ett sorts gränsland utan tydlig hemhörighet. Det är en frihetskänsla men också en ensamhet ibland också en utsatthet.
1.1 Problemformulering
Under senare år har flertalet uppsatser, avhandlingar eller artiklar som på något vis behandlat den offentliga sektorns organisering inletts med en beskrivning av det som oftast går under namnet New Public Management (NPM). Det har sagts mycket om denna styrform vars ideal hämtats från den privata sektorn. Några ingredienser som NPM brukar förknippas med handlar om tydliga mål, uppföljning, utvärdering, resultatstyrning, konkurrens, kvasi-marknader och import av managementmetoder (Molander 2016: 68). En tidig fråga att ställa handlar om hur dessa omställningar kommit att förändra professionerna?
Ett angreppssätt när NPM:s påverkan på professionerna och eller professionernas utveckling ska analyseras har varit att aktivera två professionella idealtyper:
yrkes- och organisationsprofessionalism (Evetts 2009, Liljegren & Parding 2010,
Liljegren 2008). Organisationsprofessionalism har förknippats med ledningsledd kontroll, standardisering, utvärderingar, hierarkier och tydliga målsättningar (Evetts 2009: 248). Yrkesprofessionalism å andra sidan kännetecknas av
auktoritet knuten till kollegiet, autonomi och handlingsutrymme, kontroll utövas av yrkesutövarna själva och kopplas till professionella värden grundade i
dessa två idealtyper varit tolkats som konfliktfyllda, Liljegren och Parding (2010: 285) har till exempel visat att debatten om den så kallade evidensbaserade
praktiken kan tolkas som en ambivalent inställning till yrkes respektive organisationsprofessionalism. Liljegren (2008:52) drar, utifrån ett tidigare exempel (jämför Liljegren & Parding 2010) där två olika yrkeskategorier inom social arbete studerats, slutsatsen att det inte finns någon tydlig vattendelare mellan yrkes- och organisationsprofessionalism i det studerade fallet. Istället används de båda idealtyperna parallellt, ena stunden för att argumentera för klientens bästa (yrkesprofessionalism) och i andra stunden, när klientens bästa är svårtolkat, försvaras beslut utifrån den byråkratiska strukturen
(organisationsprofessionalism) (a.a.). Vad skulle ett liknande resonemang kunna säga om mer specifikt de organisatoriska förändringar NPM inneburit?
Dessa glidningar mellan yrkes- och organisationsprofessionalism kan sägas vara tecken på att gränserna mellan de båda idealtyperna framstår som allt mer otydliga och svårtolkade. Evetts (2009: 261) exemplifierar med en paradox: Å ena sidan saluförs det professionella konceptet (till exempel professionaliseras allt fler yrken) i moderna samhällen, å andra sidan inskränks allt mer själva
professionalismens behov av tillit, handlingsutrymme och kompetens. Frågan är hur den enskilde yrkesutövaren och eller professionerna hanterar dessa dubbla budskap?
Sedan 2010 har de privata utförarna inom välfärdssektorn ökat sin verksamhet med 32 % enligt Statistiska centralbyrån (SCB: 2016). Bland dessa privata utförare pekar mycket på att en allt mer betydande del inom det sociala arbetsområdet består av konsulter vilka via privata konsultföretag hyr ut sin arbetskraft till kommunerna. Eftersom att det ökade antalet konsulter inom det sociala arbetsområdet är en ny företeelse saknas befintlig offentlig statistik på området men tidningen Stockholm Direkts egna granskning visar att Stockholms stads utgifter för socionomkonsulter gått från 1,1 miljoner 2006 till 111 miljoner 2016 vilket ger en fingervisning om socionomkonsulternas utbredning (Stockholm Direkt 2017). Socionomkonsulterna rör sig mellan det privatägda konsultföretaget och den offentligt ägda kommunala arbetsplatsen och befolkar således samtidigt två olika system. Medan offentliga verksamheter förhåller sig till olika krav på demokrati, rättssäkerhet och effektivitet formulerade i lagar och förordningar vilka ska förverkligas inom en given budgetram så står ett effektivitetsmål i förgrunden för privata verksamheter vars syfte är att vinstmaximera eller med andra ord att öka avkastningen på insatt kapital (Molander 2017: 57-58).
Men förutom att socionomkonsulten på en och samma gång frekventerar det offentliga och det privata rummet är det av intresse att fråga vad denna dubbla tillhörighet säger om yrkes- och organisationsprofessionalism? Till exempel står det kollegiala som grund för yrkesutövarens auktoritet inom yrkesprofessionalism medan den yrkesutövande inom organisationsprofessionalism tillskansar sig auktoritet genom rationella styrsystem (Evetts 2009: 248). Evetts (a.a.) är noga med att betona att uppdelningen mellan de olika professionslogikerna är just idealtypiska extremer men detta gör dem inte mindre intressanta att använda sig av som ett teoretiskt ramverk för att utforska socionomkonsultens professionella natur och självuppfattning. Tvärt om kan två idealtyper utan fasta former istället sägas komma väl till pass när en yrkesroll utan klar hemvist ska undersökas.
Andreas Liljegren analyserar i sin avhandling Professionellt gränsarbete –
socionomexemplet hur professionella gränser konstrueras av olika professionella
grupperingar inom socionomyrket genom det Liljegren kallar gränsarbete (Liljegren 2008:9). Liljegren bygger i sin forskning vidare på en tradition inom professionsforskningen som utgår från ett aktörsperspektiv vilket innebär att professionerna anses vara involverade i en ständigt pågående förhandling om professionens position gällande status, handlingsutrymme och arbetsuppgifter (Liljegren 2008:17). Liljegren undersöker i sin avhandling så kallade
intraprofessinella grupper det vill säga grupper tillhörande olika segment inom samma yrkeskår i Liljegrens fall försörjningsstödsgrupper och
behandlingsgrupper (Liljegren 2008: 49).
Socionomkonsultens position som inte helt tillhörande varken det privata eller det offentliga skulle, med inspiration från Liljegren (2008), kunna beskrivas som ett gränsland med en särskild gränskultur. Vad denna uppsats ämnar undersöka är just detta gränsland, vad som utgör dess gränser, vad det gränsar mot och vad som kommer till uttryck eller konstitueras inom dess gränser. Liksom Liljegren närmar sig denna uppsats socionomkonsulterna ifrån ett aktörsperspektiv samt fokuserar liksom Liljegren på olika former av gränsdragningar. Men till skillnad från Liljegren som analyserar gränsdragningar inom organisationer
(intraprofessionella), riktas uppmärksamheten och likaså intresset i denna uppsats mot gränser mellan organisationsformer (interorganisatoriska) i form av
socionomkonsultens särskilda anställningsform samt på ett teoretiskt plan mellan yrkes- och organisationsprofessionalism.
1.2 syfte
Det övergripande syftet med denna uppsats är att med socionomkonsulten som exempel söka förståelse för hur organisatoriska förändringar och olika
idealtypiska sätt att se på professioner skapar konflikter och gränsdragningar vilka kan sägas komma till uttryck i socionomkonsultens specifika anställningsform och konsultrollen.
1.3 Frågeställningar
- Vilka företeelser eller teman kommer till uttryck i intervjuutsagorna? - Vilka av dessa företeelser eller teman kan sägas vara något
socionomkonsulterna avgränsar sig mot?
- Hur hör dessa avgränsningar, företeelser och teman samman med de respektive idealtyperna yrkes- och organisationsprofessionalism? - Hur skulle socionomkonsulternas gränsland kunna beskrivas?
2. BAKGRUND OCH KUNSKAPSLÄGE
I detta kapitel presenteras socionomkonsultens specifika anställningsform samt en kortare förklaring av NPM:s kännetecken ges varefter kunskapsläget diskuteras.
2.1 Socionomkonsult
Ur en juridisk synvinkel från offentliga organisationers perspektiv är en socionomkonsult en så kallad privat utförare. Med en privat utförare avses ”en juridisk person eller en enskild individ som har hand om vården av en kommunal angelägenhet enligt 16 §. Med en privat utförare avses inte ett hel- eller delägt kommunalt bolag och inte heller en sådan stiftelse eller förening som avses i 18 b §. Lag (2014:573)”. Socionomkonsulten kan sägas agera inom vad som brukar kallas ett interorganisatoriskt sammanhang då de rör sig mellan
bemanningschefen och uppdragsgivaren det vill säga chefen i kommunen samt mellan kollegor på konsultföretaget och i kommunen (Olofsdotter & Augustsson 2008: 11). Ett förhållande som också gäller socionomkonsulterna i denna uppsats. Det kan även vara värt att känna till att socionomkonsulten då denna inte är anställd av kommunen inte har delegation. Socionomkonsulten kan alltså inte själv skriva under ärenden eller utredningar.
2.2 New Public Management
Termen NPM myntades av Christopher Hood och Christopher Pollit på 90-talet och brukar i deras utsagor sammanfattas med följande komponenter:
professionella ledningsmetoder, tydliga mål, uppföljning och utvärdering, resultatstyrning, disaggregering och delegering av beslutskapacitet, konkurrens, import av managementmetoder från den privata sektorn samt stärkt disciplin gällande utgifter (Molander 2016: 68). Historieskrivningen brukar från en svensk horisont börja med 70-talets kritik mot en allt för stor offentlig sektor (Ahlbäck Öberg & Widmalm 2016: 9) och från en internationell horisont ofta med Margaret Thatchers omkullkastande reformering av den brittiska offentliga sektorn
(Molander 2016: 65). NPM är idag den styrform som dominerar i västvärlden men den tenderar att dyka upp i skilda former i olika länder (Hood 1995). I Sverige har NPM fått ett jämförelsevis stort inflytande, särskilt gällande mål- och
resultatstyrning och gransknings- och utvärderingssystem (Ahlbäck Öberg & Widmalm 2016: 12).
2.2 Kunskapsläge
I Peter Dellgran och Staffan Höjers genomlysning av doktorsavhandlingar i socialt arbete mellan åren 1980 och 2009 visar det sig att enbart 10 % behandlar socialrättsliga och organisationsrelaterade ämnen (Dellgran & Höjer 2011: 95). Kanske säger denna statistisk något om intresset för organisationsrelaterade ämnen inom socialt arbete? En utgångspunkt i denna uppsats har varit en tanke om att de problem som ofta förknippas med socialtjänsten idag med hög
personalomsättning, utmattningssyndrom och stress har att göra med förändringar i det sociala arbetets organisering. Därför har organiseringen och framförallt
symtomen av organiseringen varit det som velat undersökas och följaktligen är det forskning inom detta område som är av intresse här. Då denna uppsats angriper nämnda problematik utifrån en undersökning av konsulters berättelser om sitt arbete är även forskning om denna specifika anställningsform av intresse. Andra forskningsämnen som kan vara av intresse kan sägas handla om konflikter mellan privat och offentligt, offentligt etos, socionomers karriärsval och
professionaliseringssträvanden och forskning om varför socionomer säger upp sig.
Studieobjektet, socionomer som tagit anställning som konsulter, finns det ingen avancerad forskning om. Forskning om konsulter överlag finns det massvis med forskning om men det stora flertalet handlar inte om konsulter relaterade till professionsyrken. Eftersom att intresset för denna uppsats inte är riktat mot
anställningsformen i sig är inte forskning om konsulter automatiskt av intresse. En studie som dock varit intressant att ta del av är Gunilla Olofsdotter och Gunnar Augustssons sociologiska studie om hur konsulter behandlas utifrån Norbert Elias teori om främlingen eller outsidern (Olofsdotter & Augustsson 2008). Olofsdotter och Augustsson visar bland annat att konsulterna som en strategi att bemöta stigmatisering och uteslutning växlar mellan avstånd och närhet i rummet, en taktik som de konsulter jag intervjuat med stor sannolikt skulle känna igen sig i (a.a). Olofsdotter och Augustsson behandlar flexibilitetsbegreppet (numerisk flexibilitet, funktionell flexibilitet och finansiell flexibilitet) i förhållande till konsulterna (a.a.) Just rörlighet och flexibilitet är något som Karin Kullberg ser som symtomatiskt för socionomyrket i sin avhandling om socionomers
karriärvägar. Kullberg drar slutsatsen att ett gränslöst socionomyrke möjliggör en gränslös karriär, det är själva förflyttningen inom och mellan organisationer som kännetecknar en socionomkarriär. (Kullberg 2011: 55). Intressanta slutsatser att ta del av i en uppsats som säger sig söka just gränser.
Peter Dellgran och Staffan Höjers undersökningar om det sociala arbetets
professionalisering har varit av stort intresse. I en enkätundersökning där Dellgran och Höjer ställer övergripande frågor om det sociala arbetets professionalisering driver de tesen att privatiseringen (de undersöker gruppen egenanställda) inom det sociala arbetet kan ses som en individuell strategi för såväl ökad kontroll,
handlingsfrihet och självständighet (Dellgran & Höjer 2005: 251). Grunderna för en professionsdriven professionalisering finner Dellgran och Höjer kanske framförallt inom kategorin spontan privatisering vilket till skillnad från
policydriven (genomförd pga politiska beslut) och efterfrågedriven (Fyller de
behov det offentliga inte anses kunna täcka) är en privatiseringstendens där offentligt anställda på eget initiativ söker sig till privat sektor (a.a. 250). Socionomkonsulten kan sägas tillhöra denna spontana privatisering, samtidigt som arbetstillfällena som ges givetvis är efterfrågedrivna, varför Dellgrans och Höjers undersökning är extra intressant. Dellgran och Höjer finner i sin
enkätundersökning att det starkaste motivet för att starta eget handlar om ökad kontroll och självständighet följt av behovet av omväxling och utmaningar samt inkomst (a.a. 260). Dellgran och Höjer ser den spontana privatiseringen som en möjlig reaktion på de förändringar inom den kommunala byråkratin som inneburit allt från försämrade arbetsvillkor, nedskärningar, ekonomisering till ständiga omorganiseringar (a.a. 251). Men på en avgörande punkt skiljer sig
privatiseringssträvandena i denna uppsats avsevärt från den privatisering Dellgran och Höjer undersöker (egenanställning) då socionomkonsulterna i privat regi återkommer till den offentliga arbetsplats som Dellgran och Höjer menar att privatiseringen kan ses som en flykt ifrån. I och med socionomkonsultens dubbla
tillhörighet tillförs en ny variabel angående en möjlig professionsdriven privatisering som kan förstås på ett annat och på fler sätt än den
privatiseringstendens Dellgran och Höjer undersöker.
Wanja Astvik och Marika Melin har intervjuat socialsekreterare för att mot bakgrund av det sociala arbetets aktuella organisering och styrsystemet (NPM) söka efter vilka överlevnadsstrategier socialsekreterare använder sig av i sitt arbete. De strategier Astvik och Melin lokaliserar är: kompensatoriska och
kravsänkande strategier, disengagemang, voice (höja rösten i protest) och exit (att avsluta sin anställning) (Astvik 2013: 64). De strategier som är av intresse för denna uppsats är kanske framförallt disengagemang vilket enligt Astvik och Melin innebär ett minskat eller ett helt upphört engagemang i arbetsgruppen (a.a 67). Astvik och Melin menar att socialsekreterarna framhåller att det sociala stödet från arbetsgruppen är mycket viktigt, men när både arbetsbelastningen och personalomsättning är hög leder det till att var och en istället fokuserar på sin egen hög av ärenden (a.a. 68). Detta är en iakttagelse som direkt känns igen i
konsulternas berättelser. Astvik och Melin menar att många av socialsekreterarna upplevde en diskrepans mellan vad de ville och faktiskt kunde göra, något som hanterades genom en rationalisering och idealisering. Vilket innebär att
omvärdera yrkesrollen på ett sådant sätt att den inte krockade med det faktiska arbetssättet genom att tillföra nya normer (a.a. 71)
På ett teoretiskt plan har Anders Liljegrens avhandling varit inspirerande. Då särskilt det sätt på vilket Liljegren använder sig av Evetts två idealtyper genom att visa på hur olika intraproffesionella konflikter inom det sociala arbetet kan
analyseras som en spänning eller en ambivalens mellan yrkes- och organisationsprofessionalism (Liljegren 2008). Genom att undersöka
behandlingsgrupper och försörjningsstödsgrupper har Liljegren kunnat visa hur de olika grupperna växelvis argumenterar utifrån både yrkes- och
organisationsprofessionalism (a.a. 53). I ytterligare en undersökning använder sig Liljegren tillsammans med Karolina Parding av yrkes- och
organisationsprofessionalism. Liljegren och Parding visar på att debatten om evidensbaserad praktik kan ses som en konflikt eller ett ambivalent förhållande mellan de respektive idealtyperna där yrkesprofessionalismens strävan efter handlingsutrymme ställs mot organisationsprofessionalismens strävan mot standardisering och effektivitet (Liljegren & Parding 2010: 285).
En kunskapsbrist från en svensk forskningshorisont är att det inte finns någon utbredd forskning om offentligt etos, det vill säga den offentliga sektorns särart. Per Molander har gjort ett försök att konstruera en teoretisk begreppsram kring begreppet offentligt etos men han tvingas konstatera att det inte finns några detaljerade studier om offentligt etos i svenska förhållanden (Molander 2017: 61). De studier Molander beskriver handlar om vad som på engelska benämns public service-motivation. Det handlar om kvantitativa internationella sammanställningar som inte tycks vara aktuella för studier som behandlar specifikt svenska
förhållanden (a.a.) Eftersom att Evetts teori om yrkes – och
organisationsprofessionalism utgår ifrån en teori om en möjlig konvergens mellan anglo-amerikansk professionalism och en kontinental professionalism (Se avsnitt 3.2) hade det varit intressant att komplettera med teorier om vad som
Detta då svenskt offentligt etos och dess möjliga särart med stor sannolikhet kan ha påverkat de professioner som skapats inom dess ramar. Dessvärre finner jag alltså ingen lämplig forskning inom området, något som i sin tur motiverar att området undersöks.
3. TEORI
Kapitlet inleds med en inblick i professionsteorin och förklarar kortfattat Julia Evetts position i denna varefter Evetts teori om yrkes-och
organisationsprofessionalism presenteras. I denna uppsats inspireras jag av diskursanalysen, en vetenskaplig tradition som kan sägas blanda teori och metod. Diskursanalysen kan sägas vara teori då den förutsätter ett
synsätt som ger språket en särskild betydelse som skapare av den sociala verkligheten och metod då detta synsätt genererat en rad olika vetenskapliga metoder med utgångspunkt i diskursteori bland annat den kritiska diskursanalysen som jag inspirerats av i denna uppsats (Bergström & Boréus 2012: 354). Då diskursanalysen på en och samma gång är både teori och metod kommer denna följaktligen att presenteras både i teorikapitlet och i metodkapitlet.
3.1 Professioner och professionsteori
Professioner brukar hänvisas till som yrken vilka baserar sin verksamhet på vetenskaplig forskning, de tillhör medelklassen och sägs utgöra 15-20 procent av arbetskraften. Professioner brukar även indelas i semiprofessioner vilka ofta är professioner som utvecklas under 1900-talets andra hälft i och med tillkomsten av olika välfärdsystem. Till semiprofessionerna brukar socionomyrket inräknas vid sidan av till exempel sjuksköterskor och lärare (Brante 2009: 15).
Professionsforskning har ofta handlat om olika försök till att definiera vad en profession består av, en grannlaga uppgift som forskningen kan sägas ha haft stora svårigheter med (a.a. 16). Det problematiska i att definiera professioner har
handlat om att finna olika attribut som generellt särskiljer professioner från övriga yrkesgrupper samt att finna en gemensam definition som är applicerbar på alla yrken som oftast räknas till professionerna (a.a. 19). Julia Evetts vars teori också är föremål för denna uppsats har definierat professioner som följande: ett yrke som är 1: kunskapsbaserat och grundat i flera års högre utbildning och
yrkespraktik. 2: de tillhör medelklassen och är förekommande inom tjänste- och servicesektorn. 3: de är i varierande grad självreglerande gällande licensiering arbetsrutiner (a.a. 22). Huruvida socionomyrket enligt denna definition kan
definieras som profession är vid en första anblick svårt att skriva under på men det är inte heller denna uppsats syfte. Metodologiskt gällande det fokus på de sätt på vilket socionomkonsulternas avgränsningar mot olika företeelser i uppsatsen har inspirerats av Andrew Abbotts syn på professioner som sociala system med ett aktörskap med vilket de konkurrerar om jurisdiktionen över området (a.a. 21-22).
3.2 Yrkes- och organisationsprofessionalism – två idealtyper
Julia Evetts, professor emerita i sociologi, har utformat två begrepp, eller idealtyper som hon själv väljer att kalla dem, för att förstå och förklara professionernas utveckling. Enligt Evetts har två på många sätt diametrala
idealtypiska sätt att se på professioner kommit att utvecklas: yrkesprofessionalism och organisationsprofessionalism (Evetts 2010). Yrkesprofessionalismen kan kortfattat sammanfattas med att den kan ses som en diskurs skapad inom professionella yrkeskategorier. Yrkesprofessionalismen innefattar kollegial auktoritet (makt), bygger på tillit till såväl anställda som till klienter, den är baserad på autonomi, den professionella besitter ett handlingsutrymme (diskretion), utbildning. Yrkesmässig inlärning och socialisation är viktiga komponenter när den professionella identiteten skapas, kontroll av yrket står de yrkesutövande själva för ledda av yrkesspecifik/ professionell etik (Evetts 2010: 129). Organisationsprofessionalismen har huvudsakligen skapats utanför eller bortom yrkesutövarnas inflytande och utövas framförallt av ledare/chefer
(managers) i arbetsorganisationer. Organisationsprofessionalismen utgår ifrån en rationell-legal auktoritet (makt)1 inom vilken ansvar utkrävs med stöd i tydliga hierarkier och beslutskedjor, den kännetecknas av standardiserade arbetsprocesser och extern reglering i form av redovisningskrav, utvärdering och tydliga
målsättningar (a.a.). Evetts försöker inte som det stora flertalet
professionsteoretiker söka förklara eller definiera vad en profession är eller bör vara utan de två idealtyperna utforskas som ideologier, olika synsätt av
professionalism som vuxit fram ur olika tanketraditioner (Evetts 2010: 129). Yrkesprofessionalismens ideologiska rötter söker Evetts i Èmile Durkheims tankar om organisk solidaritet och yrkets moraliska betydelse för identiteten och sammanhållningen (a.a. 130). Organisationsprofessionalismens ideologiska rötter söks i Max Webers tankar om rationalitetens väsen och den rationell-legala auktoriteten (se not 1) (a.a.). Kortfattat kan Durkheim sägas vara präglad av en mer optimistisk syn på den sociala sammanhållningens möjlighet som en drivande kraft i samhället. Weber kan sägas vara mer pessimistiskt lagd då han såg
rationaliseringstendenserna som det onda som till slut skulle avförtrolla världen och skapa instrumentella organisationer utan plats för mänsklig sammanhållning eller gemenskap (Boglind m.f. 2014: 371).
Anglo-amerikansk och kontinental professionalism i konvergens
Ett möjliggörande och en utgångspunkt i Evetts analys av de respektive
idealtyperna är antagandet om att det skett en konvergens mellan den så kallade anglo-amerikanska och den kontinentala professionalismen (Evetts 2012: 1). Medan den anglo-amerikanska professionalismen karaktäriseras av
egenföretagande så karaktäriseras den kontinentala av ett utbrett statligt inflytande. Evetts menar att likheterna mellan dessa idag är viktigare än
skillnaderna när professioner ska analyseras (a.a). Konvergensen mellan de båda
1 En av de begrepp Max Weber delar in olika sorters maktutövning i. Till skillnad från den
traditionella makten, som tillskansar sig respekt utifrån gamla kulturella mönster, och den karismatisk makten, hängivenheten till en en specifik ledare, så utgår makten i det rationellt-legala systemet från lagar och regler, en form av auktoritet eller makt som förknippas med
traditionerna skedde till en början framförallt i och med ett ökat inflytande från de anglo-amerikanska hållet då amerikansk kapitalism under inflytande av såväl Thatchers som Reagans ekonomiska politik på 80-talet fick allt mer inflytande över den kontinentala ekonomin (Svensson & Evetts 2010: 16). I och med nya landvinningar för en kontinental nyliberalism underlättas mötet (konvergensen) mellan den kontinentala och den anglo-amerikanska ekonomin vilket enligt Evetts förkroppsligas i styrideologier som NPM samt ett ökat marknadstänkande och entreprenörskap. Förändringar som gör anglo-amerikansk professionssociologi applicerbar även när kontinentala samhällen ska analyseras (a.a. 13).
Yrkesprofessionalismens framväxt
Evetts spårar idéerna om en yrkesprofessionalism med betoning på den kollegiala yrkesgemenskapen långt bak i tiden och menar att så gott som alla tidiga analyser (1900-talets första hälft), med härstamning från USA och Storbritannien har utgått ifrån ett yrkesprofessionellt perspektiv (Evetts 2010: 125). Dessa perspektiv har, menar Evetts, uteslutande varit idealistiska och kanske rent av idelogiska. Framförallt framhåller Evetts Talcott Parsons sociologi vilken lyfte fram professionernas kollegiala identitetsskapande som ett alternativ till en allt för hårdför rationell-legal (se not 1) social ordning (a.a. 126). Med Parsons tankar kom organiseringen av arbete inom professioner att ses väsensskilt från hur arbetet organiserades (eller borde organiseras) i icke-professionella organisationer (a.a). Parsons jämförelse mellan rationellt-legala system och professioner har blivit betydande för analysen av professioner. Denna jämförelse plockades upp av Eliot Freidson när han inordnade den moderna arbetsorganisering i tre olika logiker: Marknadens, organisationens och professionernas logiker. I denna uppdelning ses professionerna som en tredje logik (Freidson 2004). Den tredje logiken, som alltså huvudsakligen ses som yrkesprofessionalism, återkommer Evetts ofta till i sina texter och hon menar att den är hotad av professionernas utveckling mot allt mer organisationsprofessionella drag (Evetts 2010: 124).
Freidsons sociologi kategoriserar Evetts inom ett optimistisk synsätt på
professioner som yrkesprofessionalism inom vilken arbetet anses ha ett särskilt värde i förhållande till stat och offentlighet (a.a.). Evetts finner ett mer
pessimistiskt synsätt på professioner som yrkesprofessionalism i den forskning
som bedrevs i de anglo-amerikanska länderna på 70 och 80-talet. Sociologer som Andrew Abbott såg professionerna som framgångsrika och yrkesmässigt
dominanta ideologier framburna av de professionellas egenintresse (aktörs-perspektivet) i att tillskansa sig makt, hög lön och status. Det professionella egenintresset som framhålls inom detta synsätt kunde också tolkas som varande även i det allmännas intresse (a.a. 127). Ett tredje synsätt Evetts framställer kan ses som en blandning mellan det optimistiska och det pessimistiska synsättet på yrkesprofessionalism. Inom detta synsätt anses professionalism ha ett
yrkesmässigt värde men ges även en ideologisk tolkning då den professionella diskursen anses ha blivit kapad av organisatoriska styrsystem i syfte att
Organisationsprofessionalismens framväxt
Organisationsprofessionalismen spåras förutom till de olika idéströmningar som understött de rationell-legala tankesätten (se tidigare avsnitt) framförallt i
utvecklingen under de tre senaste decennierna samt i denna utvecklings påföljd i en konvergens mellan anglo-amerikans och kontinental professionalism. De samhällsekonomiska förändringar som spred sig från Thatchers England och Reagens USA till det kontinentala Europa kom att medföra en nedvärdering av statens roll i den ekonomiska styrningen och placerade marknaden i dess ställe (Evetts 2012: 5). Förändringarna som kom att innebära att marknaden sågs som den främsta regulatorn framför staten kom att ha stor påverkan på professionerna enligt Evetts. Något som gjorde i hög grad påverkade den kontinentala
professionalismen som reglerades helt och hållet från statligt håll (a.a.). Under denna tid (sent 70-tal till 90-tal) utvecklades välfärdsprofessioner till en
sammansmältning av de anglo-amerikanska och kontinentala professionalismen enligt Evetts (a.a.). Till en början medförde denna konvergens en tillväxt av offentliga sektorer (I Sverige ofta refererat till problemet med den ”ofantliga” sektorn), en tillväxt som dock inte stod pall mot den nyliberala ideologins allt större inflytande över europeisk politik (a.a. 6).
De förändringar som den ekonomiska/ideologiska omdaningen medförde för professionerna samlar Evetts under: marknads och konsumism-logiker och
byråkrati och management-logiker (a.a.). Marknads och konsumism-logiker
handlar, enligt Evetts, om införandet av kvasi-marknader (politiskt konstruerade marknader) i offentliga sektorer. Dessa har inneburit privatiseringar,
professionella som tillhandahållare av service, konkurrens/tävling, resultatstyrning i mindre enheter, valfrihet för klienter (kunder) och redovisningskrav. Samtliga av dessa förändringar har enligt Evetts förändrat förhållandet mellan stat, allmänhet och offentlighet (a.a.) Byråkrati och management-logiker handlar om hur
administrativ styrning har fått ett ökat inflytande på bekostnad av professionellt handlingsutrymme (a.a.). Ledning/management av olika slag hamnar i centrum och ledare rekryteras mindre sällan inifrån yrkesgruppen och allt oftare utanför yrkesgruppens område och inflytande vilket medfört en misstro av det
professionella arbetet (a.a.). Förändringarna medför att relationen mellan de professionella och arbetsgivaren förändras och särkopplas samtidigt som
kollegiala relationer mellan olika enheter eller lager i organisationen ersätts av allt mer byråkratiska relationer (a.a 7).
Frågan om huruvida NPM helt och hållet understödjer en
organisationsprofessionell idealtyp ställer sig Evetts frågande inför. Bland annat påpekar Evetts att NPM missvisande har beskrivits som enbart ett
marknadstänkande överfört på offentliga sektorer. Istället har NPM i själva verket har handlat om en komplex statlig styrning av offentliga organisationer där
förutom det statliga inflytandet bland annat frivilliga organisationer, privata organisationer och lokala initiativ alla på olika sätt är med och förhandlar om statliga kontrakt (Evetts 2009: 252). Förutom denna komplexitet i inflytande över offentliga organisationer kan de professionella i och med NPM själva sägas ha blivit ledare (managers) i och med en individualisering av arbetet där
organisationens utveckling knutits till de professionellas individuella prestationer (Evetts 2010: 132) Denna nya komplexitet, menar Evetts, gör NPM svårfångad på skalan mellan yrkes- och organisationsprofessionalism och talar därför för en
möjlig tolkning av NPM som en ny form av professionalism bortom de respektive idealtyperna (a.a. 253).
I sin analys av professionalismens status i förhållande till de båda idealtyperna utarbetar Evetts en modell för vilka yrkesprofessionella karaktärsdrag som fortfarande är gällande samt vilka förändringar av dessa mot en eventuell organisationsprofessionalism som står att finna. Evetts drar slutsatsen att
förändringarna i högre grad är strukturella medan de fortsatta yrkesprofessionella dragen utspelar sig på ett relationsplan (Evetts 2010: 133). Med andra ord kan komponenter som en kollegial gemenskap ses som något som biter sig kvar i organisationer vilka på ett strukturellt plan förändras i motsatt riktning mot mer byråkratiska och hierarkiska relationer. Att stävja en sådan obalans mellan yrkes- och organisationsprofessionalism är, menar Evetts, en av de viktigaste uppgifterna för professionsforskningen (a.a. 141).
Fritt översatt efter Evetts (2010: 129)
Organisationsprofessionalism Yrkesprofessionalism
Kontroll utövas allt som oftast av ledningen i organisationen
Kontroll konstrueras inom den professionella gruppen Rationell-legal form av auktoritet Kollegial auktoritet
Standardiserade arbetsprocesser Handlingsutrymme och yrkesrelaterad kontroll över arbetet
Hierarkiskt strukturerad auktoritet och beslutsled
Tillitsfulla relationer till både klienter och anställda
Management Operationaliserad kontroll genom det praktiska arbetet
Redovisningskrav och extern
reglering, målstyrning och utvärdering
Professionell etik utvecklad i samarbete med institutioner
Besläktad med Webers organisationsteori med fokus på den rationell-legala rationalismen
Besläktad med Durkheims syn på yrket som moralisk gemenskap
3.3 Diskursanalytiskt inspirerad teori
Inom diskursanalysen ges språket en särskild betydelse som ej enbart återgivare av den sociala verkligheten utan som skapare av den sociala verkligheten, språket ses alltså som något som har makt att förändra verkligheten (Bergström & Boréus 2012: 354). Eftersom att språket på detta vis anses konstruera verkligheten kan diskursanalysen sägas ha socialkonstruktivistiska drag, det finns med andra ord ingen essens utan den sociala verkligheten är en social konstruktion. (Alvesson & Sköldberg 2008: 101). Språkets meningsskapande och konstruktivistiska roll kan även sägas relatera till poststrukturalism och postmodernism (a.a. 460).
anses blanda teori och metod. Förutom att vara en teori om språkets inneboende egenskap som medskapande av verkligheten så är diskursanalysen en ofta systematik empirisk forskningsansats (a.a. 459).
För Foucault, som ofta förknippas med diskursbegreppet, var diskurser vissa teman eller gemensamma utgångspunkter vilka det talas eller tänks om på ett särskilt sätt (Giddens 2008: 119). Dessa sätt att tala om särskilda teman kunde för Foucault finnas i olika kunskapssystem vilka Foucault ofta analyserar
utvecklingen och tillkomsten av (Alvesson & Sköldberg 2008: 460) För Foucault var diskurserna inbegripna i en särskild ordning och Foucault tillerkänner därför diskurser makt. Foucault uttrycker sig så här i ett ofta citerat stycke i Diskursens
ordning:
I ett samhälle som vårt är utestängningprocedurer naturligtvis välkända. Den tydligaste och mest bekanta är förbudet. Alla vet att man inte får säga allt, att man inte kan tala om vad somhelst när som helst och, slutligen, att inte vem som helst får tala om vad som helst(Foucault1993:7).
Det går att skilja mellan snäva tolkningar av diskursbegreppet och bredare mer utvidgade (Bergström & Boréus 2012: 355). Foucault diskursbegrepp kan anses tillhöra ett utvidgat användande av diskursbegreppet där texten anses ha en förmåga att förmedla något utöver sig självt. I snäva tolkningar av
diskursbegreppet anses texten inte ha en betydelse utöver sig själv och kopplas alltså inte till den omgivande verkligheten eller till ett särskilt sammanhang (a.a. 356). Foucaults citat här ovan gestaltar en så kallad diskursordning knuten till makt. Med en sådan ordning tillkommer ett antagande att det går att skilja
diskursiva sfärer från icke-diskursiva sfärer, det som man får tala om från det man
inte får tala om (a.a. 357). När diskursbegreppet inte anses inrymma denna
distinktion kan det sägas tillhöra en tradition inom diskursanalysen där
diskursbegreppet är som mest vidgat i vilket diskurser anses omfatta alla sociala system (a.a.). I denna uppsats är inte utgångspunkten den snäva enbart lingvistiska tolkningen av diskursbegreppet utan snarare den bredare tolkningen där texten eller diskursen också kopplas till sociala nivåer (mikro/makro) en inriktning som redogörs för här nedan.
3.4 En kritisk diskursanalys
I denna uppsats hämtas inspiration ifrån Norman Fairclough användning av diskursbegreppet i den inriktning som brukar kallas kritisk diskursanalys. Denna inspiration består, framförallt gällande metod och tillvägagångssätt, av
Faircloughs integration mellan en lingvistisk språklig nivå med en social samhällsvetenskaplig nivå samt, framförallt gällande analysen, av Faircloughs kritiska analys och ideologikritik (Bergström & Boréus 2012: 356, 374). Faircloughs kritiska diskursanalys är besläktad med Frankfurtskolans kritiska teori, en samhällskritisk skolbildning vars ideologikritik och betraktande av kulturfenomenen som autonoma, känns igen i den kritiska diskursanalysen (a.a.). För Fairclough är ideologikritiken nödvändig i ett samhälle som präglas av
inneboende motsättningar. Dessa motsättningar legitimerar således en kritik av de ideologier som präglar motsättningarna (a.a.). Med kulturfenomenens autonomi menas att Fairclough och den kritiska teoribildningen att kulturfenomenen och individerna inom dessa kan ses som meningsskapande i sig själva. De är alltså, till skillnad från marxismens betydelsegivande av ekonomiska strukturer som
förklaring av samhällsfenomenen, inte enbart determinerade av den ekonomiska strukturen (Alvesson & Sköldberg 2008: 310). Liksom Fairclough integration mellan en textnivå och en social nivå så integrerar den kritiska teorin
samhällsnivån och individnivån (a.a.). I och med denna utgångspunkt blir alltså kulturfenomenen, i detta fall socionomkonsulter, intressanta att studera som bärare av föreställningar och tankar formade av en samhällelig och politisk kontext. En utgångspunkt som fungerar tillsammans med uppsatsens aktörsperspektiv (se avsnitt 3.1) Då Evetts i sin teori analyserar yrkes-och organisationsprofessionalism som ideologier (se avsnitt 3.2) kan en kritisk diskursanalys med fördel vävas samman med Evetts teori. Framhållandet av den kritiska teorin ska även ses som ett avståndstagande från socialkonstruktivismens tendens att relativisera genom att nöja sig med att beskriva hur olika förhållanden är konstruerade. Med en kritisk analys blir det även möjligt att fråga sig varför olika förhållanden skulle kunna vara konstruerade på ett visst sätt.
4. METOD
I detta kapitel presenteras det sätt på vilket den kritiska diskursanalysens teori aktiveras som metod och tillvägagångssätt. I det första avsnittet diskuterar jag hur den kritiska diskursanalysen förhåller sig till olika nivåer samt hur analysen med utgångspunkt i dessa struktureras. I det andra avsnittet diskuterar jag hur
diskursanalysen används i intervjusituationerna samt hur den integrerats i intervjumetodiken. Sist ut presenteras urval, forskningsetiska överväganden, förförståelse, material samt begreppen validitet och reliabilitet.
4.1 Diskuranalytisk metod och tillvägagångssätt
Analysen av konsulternas utsagor kommer att ske inom och i interaktion mellan tre olika nivåer: textnivån, föreställningsnivån och den sociala nivån. Den första och andra nivån är inspirerade av Faircloughs tredimensionella modell där
textnivån ställer språkets grammatiska struktur i centrum och den sociala nivån
(vilken Fairclough kallar Social praktik) där texten sätts i ett socialt sammanhang (Bergström & Boréus 2012: 375). Faircloughs mellannivå, diskursiv praktik, är mer inriktad på redan befintliga texter som är producerade, distribuerade och konsumerade och lämpar sig därför inte i en uppsats där intervjuutsagor analyseras (a.a.). Föreställningsnivån ersätter därför Faircloughs diskursiva praktik och den är inspirerad av Alvesson & Sköldberg förslag till diskursanalys även den uppdelad i tre nivåer (Alvesson & Sköldberg 2008: 469). På grund av uppsatsens omfång kommer en grundlig regelrätt lingvistisk textanalys inte att göras på textnivån utan denna nivå kommer istället att bestå av en
sammanställning av en kodning av intervjuutsagorna. Kodningen av
intervjuutsagorna påbörjades redan under transkriberingen för att sedan övergå till en mer noggrann kodning med hjälp av en så kallad marginalmetod där olika koder kopplats till olika färger och nummer (Aspers 2013: 185). Denna kodning redovisas inte i uppsatsen. Det som kännetecknar textnivån är att kodningen av intervjuutsagorna inte kopplas till teorin utan består av en subjektiv tolkning där de övriga nivåerna så gott det går hålls på avstånd.
Textnivå: Där olika uttryckssätt och variationer i språket analyseras som ett
självständigt fenomen. Denna del består av en sammanställning och tematisering av den kodning som gjorts utan direkt att kopplas till omgivande struktur eller teori. Denna del fokuserar även på de teman och företeelser som kan sägas vara det socionomkonsulterna avgränsar sig mot.
Föreställningsnivå: där konsulternas utsagor analyseras som bärare av olika idéer
eller värderingar vilka tolkas och jämförs aktivt med hjälp av en diskursanalytiskt inspirerad metod där bland annat variationer och motsägelser uppmärksammas.
Social nivå: där konsulternas utsagor analyseras i ett vidare socialt sammanhang
och där en tolkning av textnivån och föreställningsnivån görs som del av en struktur görs. På denna nivå jämförs konsulternas utsagor mot den del av Evetts teori som behandlar de respektive idealtyperna som ideologier samt med
angränsande ideologier eller trosuppfattningar som Evetts behandlar.
De tre nivåerna ska ses som ett sätt att strukturera analysen på samt som ett försök att knyta det empiriska materialet till de mer ideologiska och objektiva
resonemangen på den sociala nivån (Alvesson & Sköldberg 2008: 469). Då diskursanalysen utgår ifrån att människan genom språket konstruerar världen blir själva språkanvändandet av ett särskilt intresse. En viktig princip som gäller för de flesta diskursanalytiska ansatser är att det inte är mängden utsagor som är av intresse utan snarare olika nyanser i dessa (Alvesson & Sköldberg 2008: 466). Inom diskursanalysen ligger alltså inte intresset i att generalisera eller uppvisa konsistens utan det är själva variationen som är av intresse. Med utgångspunkt i Foucaults tankar om vad som är möjligt att säga och vad som är förbjudet att säga i ett visst sammanhang (se citatet avsnitt 2.3) har diskursanalysen utvecklats till att handla om att hitta gränsen eller gränser för vad som får sägas
(Foucault1993:7). Genom att jämföra olikheter, motsägelser eller variationer i konsulternas utsagor blir det möjligt att rama in var olika diskursers gränser går eller vad de avgränsar sig mot. Gränserna kan då sägas avgöra vad det är som är accepterat att säga inom ett visst område, om ett visst område, i ett visst
sammanhang. Det är kanske övertydligt men det ska sägas att diskursanalysens sökande efter gränser gör sig väldigt bra i en uppsats som syftar till att beskriva just ett gränsland. Inom en metodologisk relativistisk inriktning inom
diskursanalysen, som kännetecknar bland annat Potter och Wetherell anses inte intervjuutsagor vara möjliga att tolka som uttryck av eller slutsatser om något utanför själva intervjusituationen (Alvesson & Sköldberg 2008: 465). Med stöd i den kritiska diskursanalysen, som kopplar individnivån (textnivån) med samhället (sociala nivån) blir det alltså i denna uppsats möjligt att vidga analysen och tolka intervjuutsagorna mot ett större sammanhang. Dock ska tolkningen av
intervjuerna inte uppfattas som ett sökande efter en specifik sanning eller förklaring utan ska ses som en av många möjliga tolkningar.
4.2 Intervjumetod – Aktiva samtal
Då jag metodologiskt och teoretiskt befinner mig inom ett socialkonstruktivistiskt vetenskapsfält har även intervjuerna utförts med stöd av tekniker eller
förhållningssätt hämtade ifrån denna inriktning. Alvesson och Sköldberg (2008: 465) menar med stöd i Potter och Wetherells diskursanalys att det utifrån en socialkonstruktivistisk vetenskapssyn inte går att dra slutsatser av intervjuutsagor
bortom själva intervjusituationen. Utifrån ett sådant antagande måste varje intervjusituation ses som en unik kontext på egna villkor (a.a.). Därför skiljer sig intervjuer inom denna inriktning från mer traditionella intervjuer, Alvesson och Sköldberg sammanfattar:
- Variationer i respons är lika viktiga som konsistens
- Tekniker som möjliggör variation betonas istället för att reduceras
- Intervjupersonerna uppfattas som aktiva deltagare snarare än ”talande frågeformulär” (a.a. 466)
Detta sätt att behandla intervjuer på kan svårligen passas in i en styrd
intervjusituation så som den strukturerade intervjun eller den semistrukturerade intervjun (Apers 2011: 143). En aktiv deltagare ryms inte i en styrd struktur och en styrd struktur kan inte heller sägas vara det bästa sättet att möjliggöra variation. Om intervjusituation är att betrakta på egna villkor som en unik kontext blir själva mötet och interaktionen mellan den som utför intervjun och den intervjuade av intresse. James A Holstein och Jaber F. Gubrium närmar sig detta förhållningssätt när de slår ett slag för en intervjuteknik de kallar aktiv intervju (Gubrium & Holstein 1995). Gubrium och Holstein (a.a. 2) vänder sig mot en vanligt
förekommande föreställning inom samhällsvetenskapen som ser på intervjuer som en ren källa till den information forskaren redan på förväg vill finna (a search-and-discovery mission). Med utgångspunkten att mening är socialt konstituerad utgår Gubrium och Holstein från att all kunskap skapas i och med de handlingar som syftar till att erhålla den. Med denna utgångspunkt är alltså all kunskap att se som en produkt av interaktion av något slag (a.a 3). Filosofen Jonna Bornemark fångar detta antagande vackert i en dialog: ”Ja, kunskap kanske handlar om att låta livet få plats mellan dig och mig, och inte i onödan begränsa det” (Jonna Bornemark 2009: 38). Enligt detta synsätt på intervjuer ska alltså inte spontana utfall eller sidospår begränsas genom att den intervjuade genom en färdig struktur förs in på rätt spår, något som överensstämmer med diskursanalysens (se de tre punkterna ovan) strävan efter variationer.
Den aktiva intervjun liknar på många sätt den öppna tematiska intervjutekniken där det naturliga samtalets logik eftersträvas (Apers 2011:144). Men i den aktiva intervjun framhålls i högre grad intervjuarens aktiva deltagande i samtalet. Vad den aktiva intervjuaren bör oroa sig för är inte att den intervjuades svar ska ”förorenas” (contamination) av intervjuarens närvaro utan oron bör gälla en bristande aktivitet (eller fokus) gällande båda parter (Gubrium & Holstein 1995: 76). Denna lärdom påmindes jag av när en konsult vid ett av intervjutillfällena avbröt samtalet och konstaterade att jag behövde en dubbel espresso. Det aktuella intervjutillfället inföll på en måndag morgon och jag var kraftigt förkyld vilket påverkade min uppmärksamhetsförmåga vilket i sin tur bidrog till att samtalet inte flöt på utan liknade mer en fråga-svars-situation. Den aktuelle konsulten tog själv ansvar för att skapa ett bra samtalsklimat genom att hälla i mig starkt kaffe varefter samtalet blev intensivt och mycket aktivt. Som Gubrium och Holstein påpekar ska den aktiva intervjun liknas vid ett samtal men det är inte ett helt förutsättningslöst samtal utan plan. För att skapa ett aktivt samtal bör den efterforskande vara inläst på ämnet som intervjun behandlar så att de båda parterna kan mötas i en ömsesidig nyfikenhet över ämnen som de tillsammans utforskar (a.a.). För att undslippa färdiga frågor men samtidigt kunna påminna mig själv om de teman som jag önskar samtala om konstruerade jag ett så kallat A-schema där teman knutna till teorin fanns nedtecknade (Aspers 2011: 150).
Detta A-schema fungerade efter intervjun som ett underlag för snabba anteckningar om de teman intervjun behandlat.
Med utgångspunkt i ovanstående synsätt på intervjusituationer som betydelsefulla kontexter i egen rätt där kunskapen alstras i mötet mellan två talande aktiva subjekt (människor) har jag flexibelt anpassat mig till varje intervjusituation som alla sinsemellan präglats av en variationsrikedom. Jag har ansträngt mig för att följa situationens logik samtidigt som jag försökt föra in samtalet på vissa ämnen utan att för den sakens skull för tydligt uttala de begrepp eller tankar jag velat undersöka. Under transkriberingen av intervjuerna (eller samtalen) blir det tydligt för mig att jag förfinar denna teknik litegrann för varje intervju. Eftersom att de intervjuade enligt det aktuella synsättet bör ses som aktiva parter i skapandet av intervjusituation har jag påpekat detta för dem när de till exempel ursäktat sig för att de kanske talar utanför ämnet, på så sätt har jag varit öppen med mina syften, tekniker och utgångspunkter. Jag har med andra ord själv uppvisat ett aktivt subjekt för att uppmuntra den andra partens deltagande som aktivt subjekt. Ibland har det krävts att jag tagit mer plats i samtalet för att expandera ett ganska lågmält samtal till att omfatta flera nivåer eller pröva den andra partens åsikter om ett visst ämne. Detta är också en teknik som bör kunna härledas till den aktiva intervjun då den underlättar för ett aktivt deltagande subjekt.
4.3 Urval
Eftersom att en metod och en teori aktiveras i denna uppsats där varje
intervjusituation står för sig själv och behandlas som en unik situation på egna villkor (se avsnitt 4.1) har själva urvalet inte styrts på ett riktat sätt. På grund utav samma metodologiska och teoretiska utgångspunkt ska inte heller uppsatsen ses som ett försök till att generalisera slutsatser. Därav har själva urvalsarbetet i uppsatsarbetet varit av mindre betydelse utan kan beskrivas som en blandning av så kallat bekvämlighetsurval och snöbollsurval (Bryman 2008: 194 - 195). Eftersom att det jag undersökt är socionomkonsulter är det ur denna population jag under en mycket begränsad tid sökt efter personer att intervjua. Jag har visserligen begränsat mig till socionomkonsulter som hyrs ut till kommunerna men då denna grupp tillhör majoriteten av socionomkonsulterna har jag inte aktivt behövt söka efter just detta urval. En av de socionomkonsulter som jag upprättade kontakt med skickade efter samråd med mig vidare min förfrågan till två bekanta socionomkonsulter som var villiga att medverka, varför ett snöbollsurval även är aktuellt.
4.4 Material
De socionomkonsulter som intervjuats och vars intervjuutsagor sedan
transkriberats i sin helhet är det material som analyserats i denna uppsats. Detta material består av fem stycken inspelade samtal om c:a 90 minuter vardera vilka i text är 65355 ord och 95 sidor. Samtliga socionomkonsulter är kvinnor, fyra av dessa är i 40-50 års åldern och en i 30-årsåldern. Samtliga är anställda av större företag som huvudsakligen ägnar sig åt att hyra ut socionomer till kommunerna. Samtliga socionomkonsulter är verksamma i Västra Götalandsregionen. En kortare presentation av socionomkonsulterna står att finna i avsnitt 3.1.
4.5 Forskningsetiska överväganden
Eftersom att materialet i denna uppsats består av intervjuutsagor vilka samlats in genom intervjuer med socionomkonsulter vilka sedan transkriberats har jag ställts inför en del forskningsetiska överväganden då jag har att göra med
personuppgifter (Vetenskapsrådet 2017: 71). Dessa har framförallt gällt frågan om anonymitet. Då socionomkonsulterna på ett detaljerat sätt samtalat med mig om arbetsgivare, kollegor eller konflikter på arbetsplatsen har det varit viktigt att garantera en anonymitet. Denna anonymitet består i uppsatsen av en
avidentifiering av socionomkonsulternas identiteter (a.a. 40). Denna
avidentifiering har betytt att socionomkonsulternas namn byts ut mot fiktiva namn samt att alla ortsnamn, namn på arbetsplatser eller kommuner som på något sätt kan knyta socionomkonsulten till en viss plats eller anställning har anonymiserats i det transkriberade materialet. Ett avkall jag fått göra ifrån total anonymitet har att göra med att tre av socionomkonsulterna är bekanta med varandra. Eftersom att de är bekanta med varandra kan de möjligen känna igen detaljer i de
transkriberade intervjuutsagorna vilka de kan knyta till sin bekantskap. Eftersom att en av socionomkonsulterna själv förmedlade min förfrågan om medverkan i intervju till de två bekanta samt att jag påmint om detta så är de införstådda med att deras bekanta medverkar och eventuellt kommer att läsa uppsatsen. Därav har jag gjort bedömningen att jag kan använda mig av det transkriberade materialet då socionomkonsulterna har kännedom om situationen.
Jag har varit noggrann med att redovisa mina egna syften med uppsatsen, vilka frågor jag ställt mig och mina utgångspunkter (a.a. 25). Dessa har jag redovisat vid intervjutillfället samt även i det utskick med förfrågan om medverkan som jag skickat ut till socionomkonsulterna. Denna öppenhet har även varit en del av uppsatsens intervjumetod (se avsnitt 4.1). För att undvika en maktobalans har socionomkonsulterna själva valt platsen där intervjuerna genomförts (Apers 2011:117). Det ska även sägas att jag följt vetenskapsrådets ”Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning” och dess fyra huvudprinciper: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (vetenskapsrådet 2011: 5). Samtliga socionomkonsulter har som nämndes här ovan informerats om uppsatsens syften samt de villkor som
medverkan innebär, de har själva valt att medverka i uppsatsen, de transkriberade intervjuerna har anonymiserats på största möjliga vis och intervjuutsagorna har endast använts i forskningssyfte (a.a. 7 - 14).
4.6 Förförståelse
I min så kallade b-uppsats genomförde jag en analys av konsultföretagens
hemsidor varför jag utifrån denna erfarenhet har en förförståelse baserad på denna hemsidetext. Jag har därför varit införstådd med hur den marknadsföring som riktas mot presumtiva socionomkonsulter ser ut vilket har varit en tillgång i arbetet med denna uppsats. Jag har även ägnat mig åt ett flerårigt engagemang i socialpolitiska frågor som i mångt och mycket behandlat styrningen av den offentliga sektorn, närmare bestämt NPM och besläktade ideologier. Dessa frågor har jag arbetet löpande med genom att skriva opinionsbildande debattartiklar, ordnat föreläsningar samt arrangerat nätverksdagar. I enlighet med Hans-Georg
Gadamer tankar om tolkning går det att argumentera för att en text eller det område som ska observeras och tolkas är avhängig en förförståelse av de
sammanhang det specifika området verkar inom (Bergström & Boréus 2012: 31). I denna uppsats inspireras jag av diskursanalysens tillvägagångssätt att tolka diskurser varför följaktligen en förförståelse av det fält och dess sammanhang kan sägas vara av stor vikt.
4.7 Validitet och reliabilitet
Validitet och reliabilitet är begrepp som framförallt förknippas med kvantitativ forskning då de implicerar generaliserbarhet och mätning (Bryman 2011: 351). Men eftersom att det är brukligt att aktivera dessa begrepp kommer jag här nedan presentera hur denna uppsats förhåller sig till dessa begrepp. Validitet kan sägas handla om hur väl de slutsatser som dras av en viss undersökning hänger ihop, det vill säga mäter metoden det den är avsedd att mäta (Bergström & Boréus
2012:41). I en mer kvalitativ forskningstradition där utgångspunkten inte handlar om generaliserbara eller mätbara resultat utan där själva tolkningen står i
förgrunden kan validitet istället sägas handla om forskarens förhållande till det den mäter (a.a. 41 - 42). Därav blir forskarens förförståelse av det ämne som behandlas av intresse varför min egen förförståelse redovisas i avsnitt 3.8. Reliabilitet brukar förknippas med begrepp som intersubjektivitet med vilket menas att en annan forskare ska kunna utföra samma undersökning och komma fram till samma resultat (a.a. 42). Eftersom att den subjektiva tolkningen av materialet står i centrum i denna uppsats kan den inte sägas ha särskilt god
intersubjektivitet vilket går helt i linje med valet av teori och metod. Dock kan det reliabla med denna uppsats sägas handla om hur noggrant mina metoder redovisas varför jag i så hög grad som möjligt sökt redovisa dessa.
5. ANALYS OCH RESULTAT
Detta kapitel är indelat i textnivån, föreställningsnivån och den sociala nivån. Indelningen i olika nivåer diskuteras i uppsatsens teoridel och är ett sätt att
strukturera analysen. Genom denna struktur kan intervjuutsagorna analyseras som ett fenomen för sig själva innan först metoder och sedan ideologier och teorier kopplas in i de efterföljande nivåerna.
5.1 Textnivån
Denna del är en sammanställning av den kodning som påbörjades redan vid transkriberingen av de inspelade intervjuerna och sedan mer noggrant med hjälp av det transkriberade materialet genom en så kallad marginalmetod (Aspers 2013: 184). Eftersom att diskursanalysen förordar en syn på intervjuer som självständiga situationer som bör stå för sig själva presenteras varje intervju var för sig.
5.2 Kort presentation av intervjusituationen och socionomkonsulterna
Ylva
Intervjun genomfördes i ett mötesrum på ett socialkontor beläget i en av Göteborgs kranskommuner. Ylva kontaktade mig efter att ha fått ett mejl från mig
vidarebefordrat från sin chef vilken jag kontaktat mejlledes. Ylva är Socionom, har även läst på masternivå, har innan socionomutbildningen arbetat på kafé, på fabrik som dekoratör, ålderdomshem och affär. Ylva är engagerad i socialpolitiska frågor rörande socialt arbete. Ylva har varit anställd som socialsekreterare i tio år. Som konsult är hon inte tillsvidareanställd utan uppdragsanställd. Intervjusituationen startade lite trevande men flöt sedan på och vi hade ett pågående samtal i nästan två timmar. Samtalet upplevdes av mig som trevligt, intensivt och intressant.
Camilla
Intervjun genomfördes i ett grupprum på Göteborgs universitet. Jag kom i kontakt med Camilla via en bekant som vid intervjutillfället genomförde sin praktik på Camillas arbetsplats. Camilla har en socionomexamen sedan 2007 men har arbetar inom det sociala arbetsfältet i 25 år bland annat på en SiS- institution. Hon har genom hela sitt arbetsliv inom det sociala arbetat med barn och unga som utbildad socionom har hon arbetat som familjebehandlare samt med myndighetsutövning inom området barn och unga. Som konsult är hon tillsvidareanställd. Vårt samtal började lite trevande för att sedan ta fart, Camilla berättar öppet om sig själv och delar generöst med sig av sina erfarenheter.
Anna
Intervjun genomfördes hemma hos Anna. Jag kom i kontakt med Anna efter att hon kontaktat mig efter ett visat intresse av ett inlägg på ett internettforum där jag annonserade efter socionomkonsulter. Anna är den enda socionomkonsulten av de fem som är i trettioårsåldern men hon har hunnit arbeta som socionom i snart 10 år. Anna är uppdragsanställd och har arbetat som konsult sedan augusti 2017, hon har under denna tiden enbart arbetat i en kommun/arbetsplats utanför Göteborg. Anna har som offentligt anställd främst arbetat med LSS-handläggning och har en gång varit sjukskriven för utmattningssyndrom. Intervjun med Anna gick mycket bra och upplevdes av mig som avslappnad och intressant. Till skillnad från de övriga intervjuerna var upplevdes Anna inte vara lika förberedd eller införstådd med den problematik jag behandlade.
Annica
Intervjun genomfördes hemma hos Annica. Annica tog sin socionomexamen för tio år sedan men har jobbat länge inom det sociala arbetsfältet inom missbruksvård, behandling av psykiskt sjuka och som terapeut. Annica har kommit fram till att hon uppskattar myndighetsutövning framför behandling och är tillsvidareanställd på ett konsultföretag. Annica har varit sjukskriven efter att ha drabbats av
utmattningssyndrom och depression. Jag upplevde intervjun som mycket avslappnad och trevlig. Annica verkade vara mycket intresserad av de ämnen jag behandlade och blev bitvis berörd av att tala om tiden på en stressig socialtjänst.
Marit
Intervjun genomfördes hemma hos Marit. Marit har en bakgrund som ekonom och har bland annat jobbat på hotell, med utbildning samt i ett större EU-projekt innan
