Om man ej behöver svära, varför ska man göra det då

34  Download (0)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur-språk-medier

Examensarbete

10 poäng

”Om man ej behöver svära, varför ska

man göra det då?”

If you don´t have to swear, then why do you do it?

Susanna Assarsson

Marie Göransson

Lärarexamen 140 poäng och 180 poäng

Svenska i ett mångkulturellt samhälle Höstterminen 2005

Handledare: Agnéta Hessel Examinator: Jan Nilsson

(2)

Sammanfattning

Uppsatsen handlar om ungdomars språkvanor på en grundskola. Vi har genom intervjuer undersökt hur ungdomar använder svordomar i olika situationer och om det finns några skillnader på pojkars och flickors språk när det gäller bruket av dessa. Vi har också tittat på hur viktigt det är för ungdomar att använda samma språk. Vidare har vi tagit reda på vilka attityder pedagogerna har mot svordomar, men även vilket ansvar de anser sig ha när det gäller språket i klassrummet. Vi har använt oss av kvalitativ metod d v s man studerar enbart

en eller några få miljöer - i vårt fall en skola. Vi har också använt oss av kvantitativ metod - d v s en enkätundersökning. Resultatet på undersökningen visar att det finns en skillnad

mellan pojkars och flickors språk. Skillnaden visar sig i hur man uttrycker sig. Vidare framkom det att eleverna tyckte att svordomar tillhörde vardagsspråket och att man inte reagerade särskilt på det. I undersökningen framkom det också att pedagogerna ansåg att man inte skulle använda svordomar i klassrummet. Trots detta använde tre pedagoger ändå svordomar och menade att sammanhanget kunde spela roll när det gällde bruket av dessa. Pedagogernas gemensamma åsikt var att de hade ett stort ansvar när det gällde språket i klassrummet.

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning 5

2 Syfte 5 3 Information om skolan och omgivningen 6 4 Teoretisk bakgrund 7 4.1 Bättre förr? 7 4.2 Identitet 7

4.3 Grunden till svordomar 7 4.4 Användningen av svordomar 8 4.5 Attityder till svordomar 9 4.6 Skillnader mellan pojkars och flickors språk 9 4.7 Slangord 10

5 Metod 10

5.1 Datainsamlingsmetoder 10

5.2 Forskningsetiska principer 11

5.3 Procedur 11

6 Information om klassen och undersökningstillfället år 7 12

7 Resultat av intervjuerna år 7 13

7.1 Attityder till svordomar 13

7.2 Talar pojkar och flickor olika? 14

7.3 Äldre släktingar och slangord 14

7.4 Svordomar 15

8 Information om klassen och undersökningstillfället flickor år 7 15

9 Resultat av flickornas intervju år 7 15

9.1 Svordomar 15

9.2 Språkets variation 16

10 Information om klassen och undersökningstillfället år 5 17

11 Resultat av intervjuerna år 5 17

11.1 Slangord 17

11.2 Attityder till svordomar 17

11.3 Talar pojkar och flickor olika? 18

12 Information om klassen och undersökningstillfället år 8-9 19

(4)

14 Information om enkätundersökningen 21

15 Resultat av pedagogernas enkätundersökning 21

16 Analys och diskussion 23

16.1 Pojkars och flickors språk 23

16.2 Elevernas attityder mot svordomar 25

16.3 Pedagogernas attityder mot svordomar 27

16.4 Pedagogernas ansvar när det gäller språket i klassrummet 27

17 Slutsats 28

18 Slutord 29

19 Framtida undersökningar 29

20 Tillförlitlighet 29

(5)

1 Inledning

Människor anpassar sitt språk efter situationen och använder olika ord och formuleringar beroende på vem man talar med. Språket är ett verktyg man använder sig av när man vill överföra ett budskap. Andra uttrycksmedel för att göra sig förstådd kan vara olika gester och ansiktsuttryck. Man talar på ett sätt med sina föräldrar och på ett annat sätt med sina kamrater. Samtalspartner, attityd, ämne och situation är viktiga faktorer vid valet av språkform (Andersson 2000:70).

Språket har länge fungerat som en identitetsmarkör för att skilja olika grupper åt - t ex har ungdomsgrupper en tendens att utveckla ett eget språk (Dahl 2000:95). När ungdomar vill identifiera sig med en viss grupp, lägger de sig till med gruppens språk, t ex accent, ordval, gester och röstläge. Ett fullt medlemskap inom gruppen innebär att man är införstådd med gruppens värderingar och aktiviteter, samt att ungdomen själv identifierar sig med gruppen. Ett språk består av olika normer - d v s osagda regler - men det är först när vi bryter mot dem, som vi lägger märke till normerna. När nya grupper bildas - t ex vid migration - kan det ske en omformning av redan existerande talspråk, så att nya gruppspråk uppstår. Detta märker man främst genom uttal eller att ord lånas från annat språk och att nya ord uppstår (Kotsinas 2002:19-21).

Vi är två lärarstuderande med olika inriktningar i vår utbildning. Den ena av oss har läst med inriktning mot grundskolans tidigare år och den andra mot grundskolans senare år. Vi har båda Svenska i ett mångkulturellt samhälle som huvudämne. Under våra vft-perioder har vi reagerat på hur elever använder svordomar mot personal på skolan. Pedagogerna har även berättat att de tycker att pojkarnas bruk av svordomar har ökat avsevärt på högstadiet. Det vi mest har reagerat mot är hur eleverna, men även deras lärare använder svordomar i dagligt tal. Vi har därför valt att skriva en uppsats om ungdomarnas bruk av svordomar och vilka attityder de har mot dessa. Något som också kan vara intressant är att ta reda på vilket ansvar pedagogerna anser sig ha, när det gäller svordomar i klassrummet och vilka attityder de har mot dessa.

2 Syfte

Vårt syfte är att undersöka ungdomars språkvanor på en grundskola. Det vi främst vill undersöka är hur ungdomar använder svordomar i olika situationer och om det finns några

(6)

skillnader mellan pojkars och flickors språk, när det gäller bruket av svordomar. Vi vill också undersöka vilka attityder flickor respektive pojkar har mot svordomar. Slutligen vill vi ta reda på vilka attityder pedagogerna har mot svordomar och vilket ansvar de själva anser sig ha, när det gäller språket i klassrummet. Vi har formulerat följande frågeställningar:

• Finns det några skillnader mellan pojkars och flickors språk när det gäller bruket av svordomar?

• Vilka attityder har flickor respektive pojkar mot svordomar? • Vilka attityder har pedagogerna mot svordomar?

• Vilket ansvar anser pedagogerna att de själva har, när det gäller språket i klassrummet?

3 Information om skolan och omgivningen

Vår undersökning är gjord på en skola med internationell inriktning. Detta innebär att vissa klasser på skolan läser alla ämnen på engelska. Skolan ligger i en kommuns ytterområde omgiven av lägenheter och ett litet villaområde. De flesta elever som går på skolan bor i upptagningsområdet, men eftersom skolan har ett internationellt perspektiv, kommer det även elever från andra områden i staden eller från andra kommuner. Detta innebär att det går elever med olika klasstillhörigheter på skolan.

Behovet av en internationell skola är stort, eftersom det är finns många företag i staden där skolan ligger, som har anställda från andra länder. Det internationella programmet på grundskolan är till för de elever, som vill fortsätta sin utbildning på en gymnasieskola med internationell inriktning. Programmet har fem klasser med två årsgrupper i varje klass. Det finns även ett daghem för förskolebarn i åldrarna 4-5 år. Den internationella skolan följer den svenska läroplanen men har ett internationellt perspektiv. Skolan erbjuder även elever från år 6 att söka till en bilingualklass - d v s en klass där man studerar i princip alla ämnen både på svenska och på engelska. På detta sätt är tanken att engelskan blir ett naturligt språk att inhämta kunskap på. De flesta klasserna på skolan har undervisning på svenska. Skolan är en F-9-skola med ungefär 1000 elever. Omkring 120 stycken av dessa elever studerar i internationella klasser. Intervjuerna gjordes i en klass 5 samt en klass 7 med undervisning på svenska. Vi fick även möjlighet att intervjua en klass 8-9 med internationell inriktning.

(7)

4 Teoretisk bakgrund

4.1 Bättre förr?

Ungdomars språk - d v s ordförråd - betraktas idag oftast som dåligt och torftigt (Andersson 2000:192). Vissa egenskaper i ett språk drar lätt till sig uppmärksamhet - t ex användningen av svordomar. Vårt sätt att tala och samtala förändras i takt med att vi rör oss igenom olika livsskeden och sociala sammanhang. Många anser att ungdomars språk var bättre förr – men var det egentligen så? Redan för 40 år sedan uttalade sig en lärare fördömande i Dagens Nyheter om det språk ungdomarna använde då. Han ansåg att ungdomars språk blev mer och mer oartikulerat och att användningen av förstärkningsord och svordomar förekom i överflöd. I alla tider har man klagat på ungdomarnas språk och oavsett när denna tid har infallit så har man aldrig talat så dåligt som ”nuförtiden”. Språket förändras ständigt när det gäller uttal, grammatik och ordförråd. Ett ord som anses lämpligt vid ett visst tillfälle eller vid en viss tid kan vara helt olämpligt vid ett annat tillfälle eller i en annan tid. (Kotsinas 2002:9-11,57).

4.2 Identitet

Identitetsskapande är en livslång process som påverkas av en persons ursprung och bakgrund. Ett visst uttalsdrag kan t ex signalera talarens kön, ålder, vilken social status man har eller vill utge sig för att ha. Ungdomar markerar ofta sin gruppidentitet genom språket (Kotsinas 2002:19). Gruppbildningar är vanliga i ungdomsåren då man är lättpåverkad av gruppens åsikter. Varje grupp har sin struktur som visar hur ungdomarna i gruppen förhåller sig till varandra. I de flesta grupper finns speciella normer och regler som bestämmer vilka värderingar man bör ha - t ex användningen av språket (Tamm 2002:246).

4.3 Grunden till svordomar

Olika kulturer har olika tabubelagda ord. Dessa ord är inte samma sak som svordomar. Det är först när orden blir tabubelagda, som orden får sin laddning. Först då kan orden fungera som en svordom. Svordomarna skiljer sig från andra fulheter för att de är tabubelagda (Andersson 2000:82,184). I det svenska språket finns det fem egentliga svärord. Dessa ord är ”helvetet”, ”fan”, ”djävulen/djävlarna”, ”satan” och ”förbanna/förbannad”. De flesta fula ord har manliga uttryck. Det är manliga makthavare som åkallas och det är manligt att använda orden. Andra ord som är mer rumsrena och mindre maskulina är t ex ”Jesus”, ”Kors”, ”Jösses” och ”Herre Gud”. Dessa ord används mer av kvinnor (Einarsson 2004:124).

(8)

Engelskans starkaste tabuord förknippas oftast med sexualitet och modersgestalten. Andra kraftuttryck som också är laddade är ord som hör ihop med avföring och den kristna religionen. Svenska ungdomar har numera engelskans ”shit” (skit) som en vanlig svordom vid utrop. I slaviska språk är svordomarna ofta knutna till samlag men även modersgestalten. Ett av franskans värsta ord är ”merde” (skit) (Einarsson 2004:126).

4.4 Användningen av svordomar

Skratt och gråt är naturliga och medfödda beteenden enligt Ashley Montague, engelsk antropolog och humanist (http://en.wikipedia.org/wiki/Ashley_Montauge). Han menar att skratt och gråt är beteenden som tillhör människan och att svära är ett medfött handlingssätt precis som språket. Små barn skrattar och gråter, men de använder inte svordomar. Man kan dock hitta ett beteende hos de små barnen som sedan utvecklas till svordomar, t ex skrikandet. Vuxna personer kombinerar ofta svordomar med hög röst, eftersom de brukar använda svordomar i syfte att lätta på trycket (Andersson 2000:112).

Det finns tre olika anledningar till att man svär. Den första anledningen är det psykologiska motivet, vilket innebär att man svär för att ge utlopp för en känsla. Exempel på detta kan vara aggression, frustration, besvikelse och smärta. Det andra alternativet är det sociala motivet som kan vara att visa sig tuff, för att chockera, ange grupptillhörighet eller för att skälla på någon annan. Den tredje orsaken är språkliga motiv, där svordomarna har en betydelse eller en funktion, som stämmer överens med de tankar eller känslor som talaren önskar ge uttryck för (Andersson 2000:110-125).

Det finns även argument och motiv för att man inte ska svära. Det första argumentet kan vara religiöst, d v s att man inte ska ”gå emot kristen värdering” eller att man ”skall ej åkalla djävulen”. Ett annat kan vara av estetisk karaktär, att det låter fult, grovt eller otrevligt. Det tredje argumentet är av social natur, vilket innebär att bruket av svordomar kan låta obildat och ovårdat. En annan anledning till att inte svära kan vara att det i andras ögon kan visa på ett dåligt ordförråd (Andersson 2000:187-188).

I många gruppsammansättningar använder man sig av verbala lekar som går ut på att visa sin kvickhet och språkliga kreativitet. Oftast innehåller de här lekarna starka inslag av ”fula” ord vanligen med sexuella anknytningar s k sounding. Dessa verbala lekar förekommer främst

(9)

bland pojkar i afrikanska, arabiska, och turkiska kulturer, men också i de svarta gängen i Harlem (Kotsinas 2002:23-24). De värsta skällsorden som ungdomarna använder sig av kan t ex vara ”kvinna” och ”mamma”. Uttrycket syftar på att man påstår något negativt och fult om motpartens mamma. Man kan även förolämpa en pojke genom att nämna mammans förnamn. Tidigare svordomar som kärring (om män) och bög är numera inte lika laddade som förr (Einarsson 2004:81-82).

4.5 Attityder till svordomar

Det finns normer som styr ens handlande omedvetet d v s att de inte stämmer överens med de regler som man tror att man följer. Detta kan gälla bruket av svordomar. Samhället och människor har olika åsikter om vad som är normer t ex när det gäller språket. Vi behöver dock dessa regler för att människor i samhället ska veta hur man bör kommunicera i samspråk med andra (Teleman 1979:13-15).

Enligt en enkätundersökning gjord i Göteborg (Andersson 1977) beträffande attityder till svordomar visade resultatet att majoriteten tycker illa om dem. Trots detta använder man ändå svordomar! Vad beror det på? En förutsättning för att ord ska fungera som svordomar är att folk reagerar på dem. Majoriteten - främst äldre personer - av dem som var med i undersökningen ansåg, att man bör undvika att svära i offentliga miljöer som t ex i radio, tv och skola. Detta visar att de språkliga normerna som samhället har ställer olika krav på användningen av språket i olika situationer (Andersson 2000:184-185).

4.6 Skillnader mellan pojkars och flickors språk

När barnet identifierar sig som pojke eller flicka börjar det värdera egenskaper som är typiska för det egna könet. Pojkar tenderar i allmänhet att värdera sitt kön högre än flickorna. Dessa egenskaper medvetandegörs i 3 till 5 årsåldern (Einarsson & Hultman 1984:15). När barnet blir äldre utvecklas pojkars och flickors språk olika, p g a att de båda könen bildar olika typer av kamratgrupper. Pojkar bildar grupper där gruppens normer är starka och då lägger man sig till med gruppens språk för att bli accepterad. I flickornas grupper rättar sig medlemmarna mer efter samhällets normer än gruppens (Kotsinas 2002:128).

Det sägs ofta att kvinnor talar ”finare” än män. Deras språk signalerar en högre social status. Språket är för det mesta mer pratigt, d v s kvinnor tycks ha oändligt mycket att tala om. Män

(10)

använder mer svordomar – kanske för att distansera sig från det feminina och markera sin manlighet och tuffhet. Det manliga språket anses vara trögt och informativt. Män talar oftare och mer än kvinnor i offentliga sammanhang (Einarsson & Hultman 1984:25).

För det mesta är det pojkar som deltar i klassrumssamtalen i skolan, speciellt om innehållet är faktaorienterat. Flickorna är mer aktiva när det gäller att reda ut konflikter eller att diskutera moraliska frågor. När pedagogen har en mer handledande roll och eleverna får ett mer självständigt ansvar för det egna arbetet dominerar pojkarnas samtal inte lika mycket i klassrummet (Einarsson 2004:328).

4.7 Slangord

De ord som vi betecknar som slang är nästan alltid på ett eller annat sätt avvikande från standardspråket eller från det språk, som man förväntar sig vid ett visst tillfälle. Gränsen för vad som ska räknas som ett slangord kan vara olika. Det som är slang för en person kan för en annan betraktas som vanliga ord. Det är inte ovanligt att ord som under en viss tid betraktas som slang så småningom ingår i det vardagliga språk som vi alla använder. Några exempel på detta kan vara dagis, tjej och kille. Det finns olika sorters slang t ex i dialekter, ungdomsspråk, fackspråk och yrkesspråk. Slangorden som är bundna till dialekter är oftast begränsade inom ett område. Några exempel på detta är ”tibbi” (dum i huvudet) som är vanligt i Göteborgstrakten och ”puligt” (gott) som är vanligt förekommande i Malmöregionen (Kotsinas 2002:58-59).

5 Metod

5.1 Datainsamlingsmetoder

Kvalitativ forskning/metod innebär att beskriva ett framträdande drag i en företeelse (Repstad 1999:9-11). De anteckningar och observationer som forskaren använder sig av i den kvalitativa utvecklingen är det material som ligger till grund för den fortsatta analysen. En kvalitativ metod går mer på djupet - d v s man studerar enbart en eller några få miljöer - i vårt fall en skola. Förhållandet mellan forskaren, den miljö och de personer som man studerar är närmare och tätare. Kvalitativa metoder är mer flexibla, då man kan ändra sitt underlagsmaterial under arbetets gång I vårt fall har vi haft möjlighet att förtydliga eller omformulera våra intervjufrågor vid visad osäkerhet hos eleverna. Ett framträdande drag i kvalitativ forskning är att man försöker förstå människors föreställningsvärldar och de

(11)

omgivningar som människor befinner sig i. Genom analyser och med hjälp av olika teorier kan man tolka hur människor tänker, känner och beter sig i olika situationer (Jonas Aspelin 050901).

Kvantitativ forskning/metod innebär mängden av en företeelse och som Jonas Aspelin uttryckte det på en föreläsning 050901: ”If you can’t count it, it doesn’t count”. Arbetsmaterialet i en kvantitativ metod handlar främst om tal och siffror. Målen i en kvantitativ undersökning är klara och avgränsade. Resultaten är enkla att mäta och det är få yttre faktorer som påverkar dem. Sammanfattningsvis innebär kvantitativa metoder att man anger mängden för de egenskaper man mäter (Jonas Aspelin 050901).

5.2 Forskningsetiska principer

Ett examensarbete måste visa respekt för de människor som deltar. Enligt rådande forskningsetik måste deltagarna få information om undersökningens syfte. De ska även ha möjlighet att avböja sin medverkan i undersökningen utan några negativa konsekvenser. Det är även viktigt att man informerar om anonymitet och att man inte ska kunna identifiera skolan eller de pedagoger och elever som har medverkat i undersökningen (Johansson & Svedner 2001:24).

Innan vi kom till skolan och intervjuade eleverna presenterade vi oss därför för pedagogerna samt lämnade en skriftlig presentation av oss och vårt syfte med arbetet enligt gällande forskningsetik. Vi bestämde även datum och tid för intervjuerna.

5.3 Procedur

Vi har valt att intervjua elever i år 5, 7 och en 8-9 p g a att vi har olika åldersinriktningar i vår lärarutbildning. I år 5 deltog 14 pojkar och 11 flickor. I år 7 deltog 11 pojkar och 10 flickor och i år 8-9 deltog 3 pojkar och 2 flickor. Vid en andra intervju med enbart flickorna i år 7 deltog 11 stycken. Vi frågade pedagogerna i respektive klass om de ville delta i vår undersökning. Enkäten (se bilaga 1) lämnades till två kvinnor och tre män, varav den ena kvinnan arbetar som fritidspedagog på skolan. Tre manliga lärare och fritidspedagogen har accepterat erbjudandet.

(12)

Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod. Denna metod har vi bl a använt oss av när vi har intervjuat eleverna i helklass. En av oss intervjuade medan den andra skrev anteckningar av det som sades. Den som skrev hade också möjlighet att komplettera intervjun i klassen genom att ställa följdfrågor till eleverna.

Vi valde att använda oss av en kvantitativ metod d v s en enkätundersökning när vi undersökte pedagogernas språkvanor i klassrummet. En enkätundersökning passar bra då man vill undersöka fakta av något slag.

När vi intervjuade eleverna hade vi ett antal frågor som vi utgick ifrån (se bilaga 2). Frågorna formulerades olika beroende på hur eleverna uppfattade frågan. Vi stannade vid en fråga så länge som eleverna hade något att säga om ämnet. I år 7 tog pojkarna för mycket plats i klassrummet och därför valde vi att komma tillbaka till skolan och intervjua flickorna ytterligare en gång.

Den information vi behandlar i uppsatsen är elevernas och pedagogernas egna åsikter och uppfattningar om hur de talar och använder svordomar i olika situationer. Detta hade vi kunnat utveckla vidare med observationer och bandupptagningar i respektive klass för att visa elevernas faktiska språkbruk. Vi hade dock svårt att hitta tider, som passade alla parter och av den anledningen har vi inte med detta material i vår uppsats.

Rubrikerna i resultatet av intervjuerna har vi format efter det ämnesområde vi har behandlat. Titlarna på rubrikerna skiljer sig åt i de olika klasserna, eftersom elevernas intresse har styrt valet av våra frågor. I analys och diskussion har vi valt rubriker efter våra frågeställningar. Vi besvarar frågeställningarna i den ordning vi har ställt dem (se avsnitt Syfte).

6 Information om klassen och undersökningstillfället år 7

Det var 11 pojkar och 10 flickor närvarande vid undersökningstillfället i år 7. Eleverna i klassen har gått tillsammans sedan höstterminen -05, men de flesta elever känner varandra sedan tidigare p g a att de har gått i parallellklasser. Vi fick intrycket att eleverna trivs i sin klass. Eleverna tycker att skolan de går på är en bra skola men att skolgården är för liten.

(13)

Efter intervjutillfället när vi gått igenom vårt material, upptäckte vi att pojkarna dominerade i svaren på våra frågor. Vi beslöt då att komma tillbaka för att göra en ny undersökning med enbart flickorna (se rubrik Metod). Lektionen vi hade med flickorna blev kortare p g a att vi bytte sal, vilket gjorde att vi inte hann med alla frågor. Innan vi ställde frågor till eleverna informerade vi allmänt om vad lektionen skulle handla om och hur vi skulle gå tillväga.

7 Resultat av intervjuerna år 7

7.1 Attityder till svordomar

Lektionen inleddes med en diskussion om hur man reagerar när man gör bort sig. En pojke berättade att han brukar uttrycka sig felaktigt, när han är stressad. Han brukar dock rätta sig själv och förklara vad han menar. Han tyckte att detta var något som alla kunde råka ut för och var inget man skulle skämmas för. Han berättade vidare, att när han gjorde bort sig i klassrummet, så brukade det förekomma svordomar som t ex jävla skit. Vid denna kommentar var det många som ville säga sin åsikt i frågan. Eleverna ansåg att de svär mycket för att ingen ”bryr sig” och att det var acceptabelt att göra det. Nästa fråga blev då, om eleverna svor åt lärarna. Eleverna svarade att det var acceptabelt att svära om lärarna gjorde det. En pojke svarade att lärarna svor när eleverna hade gjort något dumt. Han hade hört både klassläraren, engelskläraren och rektorn svära.

Vi frågade om små barn påverkas av att äldre barn använder svordomar. Majoriteten av eleverna svarade, att det hade varit bättre om de yngre barnen hade fått gå i en egen skola. Eleverna trodde då att de små barnen hade svurit mindre. Här fortsatte samtalet vidare in på om det är lämpligt att svära i offentliga miljöer. Några pojkar svarade att om offentliga miljöer är detsamma som tv, berodde det på vilket program det handlade om. I pratprogram tyckte pojkarna att det var mer accepterat för deltagarna att svära än om programledarna svor. En pojke kommenterade dock: ”Om man ej behöver svära, varför ska man göra det då?”. Efter denna kommentar gled diskussionen över på att man säger det ”som kommer upp i huvudet”. Ett exempel på detta kunde vara när man slår sig. Då använder man ofta en svordom för att det ger mer tyngd åt det man säger. På frågan om eleverna pratade annorlunda med sina föräldrar eller med äldre släktingar gled samtalet in på svordomar igen. Tio elever - varav flest flickor - svarade att de svär någon gång åt föräldrarna. Vi frågade även om föräldrarna svor åt barnen och 13 elever svarade ja på den frågan. Eleverna förklarade

(14)

sedan, att föräldrarna svor när barnen hade gjort något dumt. På vår fråga om eleverna svor åt sina syskon svarade majoriteten i klassen ja - syskonen gav tillbaka med samma ”mynt”.

7.2 Talar pojkar och flickor olika?

Samtalet gick sedan vidare in på om det finns någon skillnad på pojkars och flickors språk. Eleverna var överens om att skillnaden är stor. Två flickor svarade att tv och tidningar påverkade synen på hur pojkar och flickor ska se ut och hur de ska bete sig. Diskussionen gick sedan vidare in på vilka förväntningar samhället har på pojkar och flickor. Vi frågade eleverna om de kunde ge exempel på någon skillnad på pojkars och flickors språk. En flicka uttryckte det som att ibland när flickor förklarar något för pojkarna, så förstår de inte vad som menas. Två pojkar tycker att flickor pratar mycket - speciellt i telefon. En pojke berättade att när hans mamma pratade med äldre släktingar i telefon kunde hon prata i flera timmar. Pojken fortsatte säga att när hans mamma pratade med släktingar i Stockholm började hon prata stockholmska, men när hon sedan sa något till pojken kunde hon göra det på skånska. Här kom samtalet in på hur man påverkas av andra släktingars dialekter när man talar i telefon. En annan pojke berättade att hans föräldrar talade samma språk - men med olika dialekter - vilket gjorde att han pratade på olika sätt med sina föräldrar. Diskussionen gick vidare in på varför många svenska pojkar och flickor pratar svenska med invandrarbrytning. En pojke kommenterade detta spontant med att säga att det fanns för många invandrare i Sverige. Vid denna kommentar började några elever att skratta. Han bortförklarade sig genom att säga, att han trodde att de svenska ungdomarna umgicks mycket med invandrare i gäng.

7.3 Äldre släktingar och slangord

Efter detta gled samtalet över på hur man pratar med äldre släktingar. Det framkom då att man pratar tydligare, långsammare och använder mindre slang och svordomar. En pojke berättade att hans syster hade lärt honom många slangord och samtalet fortsatte vidare in på vilka slangord de använder mest. Exempel på ord är ”puligt” (gott), ”Tja” (Hej) och ”chilla” (ta det lugnt). Här kom klassläraren in i diskussionen och kommenterade ett ord som pojkarna ofta använder - ”King”. Läraren utvecklade detta med att säga att ordet kommer ifrån gangstervärlden, där man får titeln när man har skjutit ner någon som ingen annan har vågat göra. Eleverna förklarade att de använder detta ord om sig själva när de vill visa hur duktiga de är. Diskussionen fortsatte sedan in på ordet ”typ” som har olika betydelser. Eleverna använder detta ord när de vill förklara någonting eller ge exempel på något, t ex ”Det var typ

(15)

så”. En annan betydelse av detta ord är: ”Det var en konstig typ”. Slangord som eleverna använde sig spontant av under vår intervju var ”typ” och ”liksom”.

7.4 Svordomar

Efter en stunds diskussion om slangord gick vi sedan vidare med hur eleverna använder könsord. En pojke svarade att han använder könsord som svordomar både till pojkar och till flickor. Han är medveten om, att det han säger kan göra mottagaren ledsen. En flicka nämner att hon använder könsord. Om personen tar illa vid sig eller ej, tror hon beror på hur man säger det, till vem man säger det och när man säger det. En annan pojke berättade, att han använder både svordomar och könsord till flickorna och tycker även att det är acceptabelt att använda det när som helst. De flesta i klassen ansåg att det inte var godtagbart att använda könsord, men trots detta gjorde de det ändå i vissa situationer. Under intervjun var det inga elever i klassen som använde svordomar.

Vi avslutade vår diskussion med att fråga eleverna, hur de trodde att de skulle tala om 10 år. Majoriteten i klassen trodde att de skulle tala likadant då som nu. På frågan om de trodde att de skulle använda svordomar i samma utsträckning som idag svarade de flesta ja.

8 Information om klassen och undersökningstillfället flickor år 7

Vi inledde lektionen med att informera om vad vi tidigare hade sagt om tystnadsplikt och anonymitet. Sedan fortsatte vi att förklara hur viktigt det var för vår undersökning att flickornas åsikter kom fram. Detta gjorde det lite lättare för dem att börja diskutera. Vid detta tillfälle medverkade 11 flickor. En kort sammanfattning från tidigare lektion gjordes för de elever som inte hade varit närvarande då.

9 Resultat av flickornas intervju år 7

9.1 Svordomar

Vår första fråga var hur flickorna reagerade när någon yttrar svordomar till dem. Enligt flickorna var det pojkarna som använde könsord och mest svordomar under lektionstid. Majoriteten av flickorna svarade att de är vana vid dessa uttryck och inte reagerar särskilt mycket. De tyckte dock inte om när pojkarna sade könsord till dem, men man kommenterade det inte. På frågan om flickorna använder könsord under lektionstid, fick vi som svar att de

(16)

inte gjorde det. En flicka svarade att det kunde hända att hon använder svordomar under lektionstid. Detta höll de andra flickorna med om. Några flickor med en annan kulturell bakgrund ansåg att det värsta man kunde göra var att säga något förolämpande om någons mamma. Detta var något som de tyckte var vanligt förekommande hos pojkarna i klassen, men att de då sade det åt varandra.

Samtalet fortsatte med en diskussion om, när man svär åt småsyskon. De som hade småsyskon var överens om att man svor åt varandra, när man blev arg. Det bästa sättet att skapa bråk var att säga dumma saker. Flickorna var dock medvetna om att de egentligen skulle vara ett föredöme för de mindre syskonen, men att svordomar kunde vara svåra att undvika när man blev arg. Diskussionen gick vidare in på vilket språk man bör använda vid en arbetsintervju. Här svarade en flicka att det var arbetsgivaren, som bestämde hur språket skulle användas. Om arbetsgivaren svor var det tillåtet för den som sökte arbetet att svära. Detta kommenterades av en annan flicka som ansåg att svordomar inte var tillåtet i en arbetsintervju även om arbetsgivaren svor. Hon tyckte att det var viktigt att ha ett vårdat språk vid ett sådant tillfälle. Vår nästa fråga blev då hur viktigt det var för eleverna att ha ett vårdat språk mot lärarna. Här räckte fyra flickor upp handen och svarade att de hade svurit åt lärarna, men att dessa ej hade reagerat. De lärare man hade svurit åt var också de lärare man tyckte sämst om. Flickorna använde inga svordomar under vår intervju.

9.2 Språkets variation

Diskussionen gick vidare in på hur eleverna pratade med sina föräldrar och med sina kompisar. En flicka svarade att hon svär mindre åt sina föräldrar och använder mindre slangord när hon talar med dem. Flickorna kom sedan in på hur de kan påverka varandra språkmässigt i en grupp. De trodde att anledningen till att så många svenska ungdomar pratar svenska med invandrarbrytning är att olika etniska grupper umgås mer tillsammans. Detta förklarade flickorna med att när man umgås i grupp vill man gärna prata likadant som majoriteten i gruppen gör. De förklarade vidare att det var accepterat att göra så.

Vi avslutade även denna lektion med att fråga flickorna hur de trodde att de talar om 10 år. Några av flickorna trodde att de skulle svära lika mycket men förmodligen använda sig av annat ordval i vissa situationer.

(17)

10 Information om klassen och undersökningstillfället år 5

14 pojkar och 10 flickor var närvarande vid undersökningstillfället. Majoriteten av eleverna i klassen har gått på samma skola sedan förskolan. Vi fick intrycket av att klassen trivdes tillsammans. Några elever berättade att man brukade spela basket tillsammans på rasterna. Vid intervjutillfället pratade pojkar och flickor ungefär lika mycket. Innan vi ställde frågor till eleverna gav vi allmän information om vad lektionen skulle handla om och hur vi skulle gå tillväga. Vid undersökningstillfället använde eleverna sig inte av några svordomar, men slangord som t ex ”ballt”,”typ” och ”liksom”.

11 Resultat av intervjuerna år 5

11.1 Slangord

Vi inledde lektionen med att diskutera slangord. På frågan om de använder slangord fick vi som svar att man gör det ibland. Slangord som eleverna ofta använder är t ex ”palla” (orka), ”ballt” (roligt) och ”bull” (tråkigt). Eleverna nämnde också att när de skulle leka med varandra så sade de ”Gå det att va?”. Eleverna menade att ”prata slang” är ett vardagsspråk. Vi frågade eleverna om de pratade annorlunda med sina föräldrar och äldre släktingar. En flicka svarade att hon inte pratar annorlunda med sina föräldrar, men att hon pratar lugnare och visar ”mindre attityd” mot dem. En pojke sade att han inte svär så mycket när han pratar med sina föräldrar och att han försöker använda mindre slangord. Han fortsatte med att säga att han pratar lugnare med äldre släktingar. En annan flicka svarade att hon aldrig svär inför mormor och morfar eller farmor och farfar för att de blir ”förvånade”. Man visar mer respekt och är artigare inför äldre släktingar. Ytterligare en flicka svarade att eftersom de äldre släktingarna ofta ville kramas och skämma bort dem kan man inte bära sig illa åt genom att svära. Några slangord som vi hörde eleverna använda sig av under intervjun var ”ballt”, ”typ” och ”liksom”.

11.2 Attityder till svordomar

Diskussionen fortsatte in på svordomar. En flicka svarade att hon får utegångsförbud när hon svär åt föräldrarna. En pojke sade att om man svär i skolan så svär man hemma. Att svära på svenska är acceptabelt menade pojken. Han förklarade sig genom att säga att hans familj och släktingar inte förstår svenska svordomar eftersom de har annat modersmål än svenska. Det är däremot värre att svära på hans eget modersmål, eftersom familj och släktingar då förstår vad han säger. Han fortsatte diskussionen med att säga att när han slår sig eller blir arg då svär

(18)

han. En annan pojke berättade att deras klasslärare svär när han blir arg. Pojken säger även att svära på engelska inte är så ”farligt” p g a att det inte är det språk han använder i dagligt tal. Eleverna fortsatte sedan diskussionen om varför vissa ord är svordomar och vem som har bestämt detta. En flicka undrade om man egentligen får lov att säga ”Gud va du är snygg” eller ”Herre Gud” då det finns människor som tror på Gud och inte tycker om att man använder dessa uttryck. Här fortsatte diskussionen in på olika förstärkningsord, när man använder dessa och om man egentligen menar det som sägs. En pojke menade att säga ”Fy satan” är acceptabelt för att uttrycket ger mer tyngd åt det som sägs. Pojken menade även att det var acceptabelt att svära i tv om det är ett pratprogram, men inte om man är en programledare som presenterar ett program. Samtalet fortsatte in på vilket ansvar personer i offentliga sammanhang har. En flicka menade att de personer som gör programmen i tv är också de som bär ansvaret för att svordomar inte ska förekomma. En pojke berättade att i tv-programmet Idol svor en av artisterna och detta tyckte pojken inte var bra, eftersom hans lillebror som är 4 år tittade på programmet och kunde lära sig orden. Eleverna fortsatte diskussionen med att prata om olika program som visas på tv där svordomar förekommer t ex barnprogrammet Pingu, MTV och Dolda kameran. En pojke kommenterade detta med att säga att i vissa program på MTV har man lagt in pip-ljud när artisterna svär och detta tyckte han var bättre än att höra svordomarna.

Samtalet fortsatte sedan in på hur man använder svordomar hemma. En flicka svarade att hon har två systrar som är 21 och 17 år. De säger fula ord till henne och tycker att detta är acceptabelt. En pojke säger att hans pappa svär mest i familjen. Pojken har en lillasyster som retas mycket och då använder svordomar. En flicka nämner att små barn inte vet vad svordomarna betyder och därför testar de dessa för att se hur andra reagerar. En annan flicka invänder mot detta och menar att barnen visst vet vad orden betyder och använder dessa för att provocera. Här gick diskussionen in på hur jobbigt det är att vara äldst och försöka vara ett föredöme för de mindre syskonen.

11.3 Talar pojkar och flickor olika?

Samtalet fortsatte sedan in på om det finns några skillnader på pojkars och flickors språk. En flicka svarade att det finns en pojke i klassen som pratar mycket. Detta dementerades högljutt av pojken ifråga som menade att flickor också pratar mycket - speciellt i telefon. En annan pojke svarade att hans mamma pratar länge med sin syster i Serbien. Han berättar vidare att

(19)

när pojkar ringer till varandra så pratar de om tv-spel eller så bestämmer de en tid när de ska träffas och lägger sedan på luren. Han säger även att flickor ska prata om så många andra saker. Här räckte två flickor upp handen och berättade att de brukar ringa till varandra och prata om vad som har hänt under dagen.

På frågan om det finns någon skillnad på kvinnliga och manliga pedagogers språk och undervisning svarade en pojke, att manliga lärare oftast är strängare och har högre röst speciellt mot pojkar. Undervisningen tyckte han dock var densamma. En annan pojke svarade att mattetal beskrivs annorlunda om det är en manlig lärare, men han kunde inte precisera hur. Ytterligare en pojke svarade att lärarna generellt sett är mycket snällare i de lägre klasserna än i de äldre klasserna. En flicka säger att det är bättre med en kvinnlig kurator för de är ”känsligare”. Diskussionen fortsatte in på att pojkarnas röster förändras i målbrottet. En flicka säger att pojkarnas språk blir tuffare och de får en mörkare röst i puberteten. Hon fortsätter med att säga, att man ser på pojkarna på ett annorlunda sätt. En pojke kommenterar detta genom att säga att pojkar talar ”robustare” i allmänhet. Eleverna började diskutera hur man förändras i puberteten.

Vi avslutade lektionen med att fråga eleverna hur de trodde att de skulle prata om 10 år. Här svarade en pojke att han trodde att man använder mindre svordomar som vuxen. Detta höll klassen med om.

12 Information om klassen och undersökningstillfället år 8-9

Klassläraren valde ut några elever i klassen till vår intervju. Detta gjordes p g a att flertalet elever i klassen var nya och inte kunde tala det svenska språket särskilt väl. Vårt intryck av klassen var att sammanhållningen är bra i gruppen, men att några elever längtade tillbaka till sina släktingar i hemlandet. Det var 3 pojkar och 2 flickor närvarande vid undersökningstillfället. Efter halva lektionen gick flickorna eftersom de skulle på en teaterföreställning. Vi presenterade oss och berättade om vår undersökning. Därefter fick eleverna presentera sig själva och hur länge de hade bott i Sverige.

13 Resultat av intervjuerna år 8-9

Vår första fråga var vilket språk som talades hemma eftersom ingen hade svenska som modersmål. En flicka svarade att hon talade sitt modersmål polska hemma. En annan flicka

(20)

nämnde att hon talade både franska och somaliska hemma, eftersom hennes föräldrar kommer från olika länder. Eleverna håller på att lära sig svenska, men flickorna i fråga tyckte att svenska är ett svårt språk att lära sig, speciellt grammatiken. På frågan hur eleverna lär sig svenska i skolan svarade en pojke att man lär sig ord för ord men även hela meningar. Vi frågade eleverna hur de talade med varandra och en flicka svarade att engelska var det språk man använde mest. De pratar svenska ibland. Flickan fortsatte förklara att det kan vara svårt att hitta ord på svenska och då säger hon det på engelska. Hon fortsatte sedan att berätta att när de skriver berättelser i skolan skriver de på engelska. Hon ansåg även att grammatiken är lättare i engelskan än i svenskan. En pojke berättade att eftersom de har lärt sig engelska i Sverige har eleverna olika accent, men man förstår ändå vad de andra säger. Han berättar även att han talar med en annan accent nu i sitt modersmål jämfört med tidigare. Detta hade släktingar kommenterat när han hälsade på hos dem.

Här kom samtalet in på vilket språk man använder på fritiden t ex vid datorspel. En pojke nämner att han skriver på engelska när han spelar på nätet om han inte träffar på någon från sitt hemland Polen. Han berättar även att det är lätt att skifta språk eftersom han är van vid det. Detta höll alla eleverna med om (vid denna tidpunkt avlägsnade sig flickorna).

Vi frågade eleverna om de använder svenska slangord. En pojke svarade att han hade hört talas om ”typ” och ”liksom”, men använde dem sällan. Detta höll de andra eleverna med om. På frågan hur man använder svordomar svarade en pojke att han svär på engelska, men om han umgås med svenskar så svär han på svenska. Som följdfråga undrade vi om eleverna tyckte att det var acceptabelt för svenskar att svära på engelska. En pojke svarade att det inte låter bra, eftersom det är deras gemensamma språk i skolan. En annan pojke svarade att han hade hört elever som inte är av arabisk kultur svära på arabiska vilket han inte tyckte om. Han sade även, att han hade fått lära sig av sina föräldrar att inte svära. En annan pojke svarade att hans föräldrar svor, men bara om de var arga och då svor de på sitt modersmål. Här kom samtalet in på om eleverna ansåg att det var tillåtet att svära i tv. En pojke svarade att han inte tyckte att det var tillåtet p g a att mindre barn tittar på tv. En annan pojke svarade att man inte ska svära i skolan. De kamrater som svor trodde han ville visa sig tuffa inför kompisarna. Han fortsatte sedan med att säga att bruket av svordomar kan bli en vana - ett beroende - vilket inte är bra.

(21)

Här fortsatte samtalet in på om pojkar och flickor talar olika. En pojke svarade att vissa flickor pratar för mycket. De är fnittriga och säger ”Herre Gud” hela tiden. En annan pojke svarade att när pojkar pratar i telefon så bestämmer de bara var de ska träffas. Han berättade även att pojkarna i den här gruppen umgås mycket på sin fritid och sällan träffar någon från de andra klasserna.

Vi avslutade samtalet med att fråga pojkarna hur de trodde att de skulle tala om 10 år. En pojke svarade att man ändrar sitt språk hela tiden eftersom man lär sig nya ord. En annan pojke trodde att han hade lärt sig svenska bättre om han hade läst mer skönlitteratur. Han tyckte dock att eftersom han har mycket träning och läxor på sin fritid, så hinner han inte med att läsa böcker. De tyckte däremot att det var viktigt att kunna språk, speciellt när man söker arbete. Eleverna använde varken slangord eller svordomar under vår intervju.

14 Information om enkätundersökningen

I enkäten ställde vi 11 frågor varav tre frågor innehöll ålder, kön, hur länge man har arbetat som pedagog och hur många år man har arbetat på skolan (se bilaga 1). Resterande frågor var öppna frågor d v s frågor där pedagogerna skulle motivera sina svar. Enkätundersökningen besvarades av en kvinna och tre män. Kvinnan är 48 år och har arbetat som fritidspedagog i 5 år varav 3 år på skolan. Den ena läraren är 34 år och är utbildad lärare sedan 8 år och har arbetat på samma skola. Den andra läraren är 34 år och har 2 års erfarenhet i läraryrket varav lika många år på skolan. Den tredje läraren har inte besvarat hur gammal han är, men han är utbildad lärare sedan 4 år tillbaka och har arbetat på skolan sedan dess. De är alla utbildade 1-7 lärare.

15 Resultat av pedagogernas enkätundersökning

På frågan om det finns skillnad mellan pojkars och flickors språk svarade samtliga att det finns skillnader. Två pedagoger menade att flickors språk är något mjukare, finare och mer nyanserat. Med detta menar de att flickor förklarar och beskriver på ett mer utmålande sätt. De andra pedagogerna svarade att pojkars språk och identitet hänger mer ihop - speciellt om ungdomarna umgås i grupper. En pedagog förklarar också att det har blivit vanligare bland flickor att använda sig av svordomar och könsord, vilket en annan pedagog håller med om. Nästa fråga vi ställde var om pedagogerna ansåg att språk och identitet hör ihop. Samtliga pedagoger svarade ja på den frågan. En pedagog menade att det är viktigt att kunna det språk

(22)

som används där man bor och i den skolan man går på. En annan pedagog menade att man ofta blir bedömd efter hur man talar. Detta utvecklar ytterligare en pedagog med förklaringen att ”de tuffa” eleverna använder ett lite hårdare språk för att visa vem de” är”.

Vi frågade också om pedagogerna svär i klassrummet. Här svarade 3 pedagoger att de aldrig eller sällan använder svordomar i klassrummet. Den fjärde pedagogen menade att ”en svordom är väl en för mycket så det gör jag nog”. På frågan vilka svordomar som är vanligast förekommande hos dem svarade majoriteten av pedagogerna att ”jävlar” eller ”fan” är vanligast. Pedagogerna svarade också att de flesta pedagoger på skolan använder samma svordomar, men man reagerar när man hör dem och tycker att det låter illa. Vi frågade också hur pedagogerna reagerar när eleverna använder svordomar eller könsord i klassrummet åt varandra eller åt lärarna. Som svar fick vi att samtliga pedagoger tycker att det är oacceptabelt och att de försöker markera och ifrågasätta varje gång man hör dem. En pedagog menade att han aldrig hade varit med om att könsord hade nämnts i klassrummet, men att han skulle kontakta föräldrarna om det hände. En annan pedagog menade att sammanhanget kan spela en viss roll när det gäller svordomar, men bruket av könsord är oacceptabelt.

Vi frågade också vilket ansvar pedagogerna anser att de har, när det gäller språket i klassrummet. Här svarade 3 pedagoger att de har ett stort ansvar i denna fråga. En pedagog svarade att han tycker att han har ett ganska stort ansvar. Han förklarade sig vidare med att säga, att man måste vara ett föredöme och ”serva” alternativa uttryckssätt åt sina elever. En annan pedagog menade, att man aldrig kan kräva att eleverna ska använda ett bra språk i klassrummet om man själv inte föregår med ett gott exempel.

Den sista frågan vi ställde till pedagogerna var om de ansåg att de pratar samma språk som eleverna och om det sker missförstånd när de förklarar något. På denna fråga svarade pedagogerna olika. En pedagog svarade att man måste vara ”övertydlig” många gånger när man förklarar något - speciellt i språklekar. Detta menade pedagogen kunde bero på, att de arbetar med barn som har olika modersmål. En annan pedagog svarade att han använder mindre slanguttryck när han pratar med sina elever. Han menade även att det kunde ske missförstånd på lektionerna men utvecklade sig inte närmare i den frågan. Ytterligare en pedagog svarade att han försöker prata så att alla kan förstå. Han tycker också att det är viktigt att använda ord, som kan vara svåra att förstå men viktiga att kunna för eleverna. Den sista pedagogen svarade att han inte använder samma språk som eleverna, men tror att språket han

(23)

använder i klassrummet är ett språk de förstår. Han menade också att man måste utmana eleverna och bidra till ett bättre ordförråd och en god språkutveckling.

16 Analys och diskussion

Informationen som vi har fått under våra intervjuer med eleverna och genom enkätundersökningen till pedagogerna är deras egna åsikter och uppfattningar om hur de talar och använder svordomar och slangord i olika situationer. Innan vi intervjuade eleverna på skolan hade vi olika förväntningar på hur eleverna skulle reagera inför vårt besök. Vi trodde t ex att det ämne vi hade valt att diskutera i klassrummen kunde engagera eleverna. Engagemanget och intresset av att diskutera språk i klassrummet var också stort i alla klasser. De elever som medverkade i vår undersökning hade många åsikter på våra intervjufrågor. Klasserna menade även att språket skulle uppmärksammas mer i klassrummet för att det då skulle ges tillfällen att ventilera olika händelser och tankar.

16.1 Pojkars och flickors språk

Föräldrar har ofta olika förväntningar på sina barn som kan leda till särbehandling av pojkar och flickor redan från födseln. Vuxna pratar t ex med ett barnsligare och mjukare tonfall till flickor medan man använder en grövre och vuxnare röst till pojkarna (Einarsson & Hultman 1984:15). Vid intervjun i år 5 svarade en pojke att manliga lärare hade en strängare och högre röst till pojkar. En annan pojke trodde att de hade ett mer ”robustare” sätt att tala än flickorna. Detta höll flickorna med om. Ytterligare en pojke svarade att mattetal beskrivs annorlunda om det är en manlig lärare, men han kunde inte precisera hur. En flicka i år 7 berättade att ibland när flickorna förklarar något för pojkarna så förstår de inte vad som menas. Undersökningen vi gjorde visar att det finns en skillnad mellan pojkars och flickors språk. Skillnaden visar sig bl a i hur man uttrycker sig. Några elever i år 7 svarade att tv och tidningar påverkar hur man som ungdom ska se ut och bete sig. Eleverna verkar vara medvetna om samhällets förväntningar och att det ska vara skillnader mellan pojkar och flickor. Skillnaden är i så fall av social karaktär och har egentligen inget med kön att göra.

Ungdomar markerar sin identitet med kläder och utseende, men också med sitt språk (Kotsinas 2002:19). Genom språket avslöjar vi mer än vad vi är medvetna om - nämligen vem vi är. En pedagog svarade i enkätundersökningen att han trodde att pojkars språk och identitet hänger mer ihop. Ur pedagogens svar kan man dra paralleller till en flicka i år 5. Hon säger att

(24)

pojkarna blir tuffare i språket och i rösten när de kommer in i puberteten. Flickorna i år 7 påpekade att pojkarna ofta använder både svordomar och könsord inne i klassrummet. Flickorna säger också att pojkarna använder könsord mot dem, men att de inte tycker om det. De förklarade vidare med att säga att pojkarna använder ofta uttrycket ”din mamma”. Uttrycket syftar på att man förolämpar motpartens mamma (Kotsinas 1994:24). Svär pojkar då mer än flickor? Under våra intervjuer framkom det att pojkar och flickor svär lika mycket, men att flickor använder könsord i mindre utsträckning i klassrummet än vad pojkarna gör. Kanske är det så att flickor svär mer i tysthet eller utanför klassrummet. Möjligen har pojkarna ett behov av att höras och synas. Detta kan höra samman med omgivningarnas förväntningar av hur pojkar och flickor förväntas tala i olika sammanhang.

I vår undersökning framkom det att några pojkar tyckte att flickor pratade mycket – speciellt i telefon. En av pojkarna i år 5 berättade att hans mamma pratade länge med sin syster i Serbien. En annan pojke i år 7 förklarade att när hans mamma talar med äldre släktingar i telefon kunde hon prata i flera timmar. En pojke i år 8-9 svarade att när pojkar pratar i telefon så bestämmer de bara var de ska träffas och lägger sedan på luren. Flickorna i vår undersökning ansåg att de pratade mycket i telefon med varandra. När vi hade intervjuat år 7 framkom det vid sammanställningen av intervjuerna, att det nästan bara var pojkar som hade svarat på våra frågor. Vi beslöt att komma tillbaka och göra en ny intervju med enbart flickorna. Vid andra intervjutillfället hade vi fortfarande svårigheter med att få dem att prata. Till en början trodde vi att det kunde bero på att vi inte kände flickorna. Vid närmare eftertanke kan det också bero på, att de inte är vana vid att ta plats och göra sin röst hörd i klassrummet. Undersökningar har gjorts som visar att män talar mer i offentliga och formella situationer, men i privata sammanhang tycks männen däremot inte vara lika språkligt aktiva (Einarsson & Hultman1984:32-33).

I enkätundersökningen svarade 2 pedagoger att flickors språk är mjukare, finare och mer nyanserat. De förklarade att flickor beskriver olika händelser på ett mer utmålande sätt. Slutsatsen vi kan dra av detta är att flickor kanske har ett ”finare” ordval, för att visa en högre status. Pojkar däremot använder fler ord och uttryck som inte tillhör vardagsspråket - svordomar. Dessa skillnader kan se olika ut i privata och offentliga miljöer (Andersson 2000:74-75).

(25)

Sammanfattningsvis tycks eleverna vara medvetna om att det finns skillnader i språket mellan pojkar och flickor. De förväntningar som föräldrar och vuxna har styr barnets uppväxt och bl a utvecklingen av språket. Eleverna tycks också vara medvetna om att skillnaderna mellan pojkars och flickors språk visar sig i hur man uttrycker sig. En pojke nämnde att pojkar har ett ”robustare” tilltalssätt. Vår undersökning visar att de skillnader som finns mellan pojkars och flickors språk verkar vara bundna till samhällets förväntningar på hur de ska tala.

16.2 Elevernas attityder mot svordomar

För att människor ska reagera på svordomar krävs det att man tycker illa om dem på något sätt. I många fall visar användningen av svordomar på ett dåligt och torftigt språk (Andersson 2000:85,192). Enkätundersökningen visade att tre pedagoger aldrig eller sällan använder svordomar i klassrummet, medan den fjärde pedagogen menade att ”en svordom är väl en för mycket”. På vår fråga vilka svordomar som är vanligast förekommande hos pedagogerna svarade de att ”jävlar” eller ”fan” är vanligast. Det framkom inte i undersökningen om orden används under skoltid. Vår uppfattning är dock, att eftersom eleverna i år 5 och år 7 berättade att lärarna svär åt dem t ex när de är arga, så händer det att svordomarna pedagogerna använder förekommer under skoltid. En pedagog menade att man aldrig kan kräva av eleverna, att de ska sluta använda svordomar om man inte själv gör det. En annan pedagog svarade att sammanhanget kan spela roll när det gäller bruket av svordomar - detta visar på två åsikter. Man kan tycka illa om svordomar, men man kan också tycka att det är acceptabelt att använda svordomar, när man vill ge tyngd åt det som sägs.

I vår undersökning framkom det att eleverna ibland använder könsord som svordomar. Därför har vi valt att dela in svordomarna i två grupper, könsord och vanliga svordomar (se tidigare rubrik Grunden till svordomar). Ett exempel på en fulhet är ”du är dum i huvudet”. Flera elever i år 7 ansåg att vanliga svordomar är ingenting att reagera på eftersom både lärare och elever använder dem i dagligt tal. De ansåg att man svär för att ingen bryr sig och det var acceptabelt att göra det. Om vi hade frågat elever för 50 eller 100 år sedan hade vi sannolikt inte fått samma svar. Då ansåg de flesta att svordomarna gick emot kristna värderingar i varje fall om man uttalade dem ur ett religiöst perspektiv. Idag är det inte lika självklart att vara troende och därför inte lika laddat att använda vanliga svordomar.

(26)

Enligt flickorna i år 7 förekommer könsord däremot ofta under lektionstid bland pojkar. Detta reagerade inte flickorna nämnvärt på, men de tyckte inte om när pojkarna uttalade orden mot flickorna. En anledning kan vara att flickorna inte vill visa sig sårbara inför sina klasskamrater. En annan anledning kan vara att ungdomarna vill experimentera med språket för att se var gränsen går och detta är flickorna medvetna om. Något som är anmärkningsvärt är att några flickor sade sig ha svurit åt lärare på skolan, men att dessa ej hade reagerat. Man kan fråga sig om det beror på att lärarna inte reagerar på svordomarna för att de själva svär?

Människor i allmänhet anser ofta att det låter värre att svära i offentliga sammanhang - varför? Vi ställde frågan till eleverna i år 5 och år 7 och fick som svar att det var acceptabelt att svära i pratprogram men inte som programledare. I detta fall tycks eleverna anse att skolan inte tillhör offentliga sammanhang. Eleverna svarade också att de inte tyckte om att man använde svordomar i program som Idol och Pingu för att små barn tittar på programmen. När samma fråga ställdes i år 8-9 fick vi som svar att eleverna inte alls tyckte om att man använde svordomar i tv. Elevernas svar kan bero på att de är äldre och mer mogna än de andra eleverna. En flicka i år 5 menade att de personer som ”gör” programmen i tv också är de som bär ansvaret för att svordomar inte ska förekomma. Kanske kan elevernas svar i år 5 och år 7 till skillnad på svaret i år 8-9 vara en följd av att de små barnen inte tittar på pratprogram och att sammanhanget har betydelse för bruket av svordomar. Om en programledare skulle använda uttryck som ”ett jävla trevligt program” väcker det känslor hos några tittare och de ifrågasätter kanske de språkliga motiven bakom uttrycket. De flesta människor förväntar sig att en programledare har så pass mycket kunskap om det svenska språket att de kan hitta alternativa uttryckssätt till svordomar.

I år 5 och år 7 svarade eleverna att det hade varit bättre om de yngre barnen hade fått gå i en egen skola. Eleverna trodde då att de små barnen hade svurit mindre. Vidare svarade eleverna också att de svär mycket till yngre syskon när de bråkar. Det bästa sättet att skapa bråk var - menade eleverna - att säga dumma saker till varandra. Eleverna menade att det var acceptabelt att svära åt sina syskon eftersom de gav tillbaka med samma ”mynt”. De var dock medvetna om att man skulle vara ett föredöme för de yngre syskonen, men att svordomar kunde vara svåra att undvika när man blev arg. Detta visar att sammanhanget spelar roll när det gäller bruket av svordomar. Eleverna svarade också att de flesta föräldrar svor åt barnen när de hade gjort något dumt. En fråga man kan ställa sig då är: I vilken miljö är det egentligen som små barn lär sig att svära - är det i hemmet eller i skolan? Vår tolkning av elevernas svar är att

(27)

eleverna lär sig svordomar både hemma av föräldrar och syskon men även i skolan av kamrater och pedagoger.

Sammanfattningsvis verkar sammanhanget ha stor betydelse för vilka attityder man har mot svordomar. De flesta eleverna tyckte inte att man skulle svära i offentliga miljöer som t ex tv. Däremot tyckte många att det var acceptabelt att svära i skolan eller i hemmet. Eleverna verkar alltså inte betrakta skolan som en offentlig miljö. Flickors och pojkars attityd mot svordomar skiljer sig inte mycket åt. Flickorna tycks använda svordomar i lika stor utsträckning som pojkarna, men de tyckte däremot inte om när pojkarna använde könsord till dem.

16.3 Pedagogernas attityder mot svordomar

Det finns människor som går in med föreskriften att inte använda svordomar, men gör det ändå (Teleman 1979:16). Eleverna berättade i vår intervju att det förekom situationer då lärarna svor åt eleverna. På frågan vilka svordomar som är vanligast förekommande hos pedagogerna svarade pedagogerna själva att ”jävlar” eller ”fan” är de vanligaste svordomarna. Samtliga pedagoger tycker att det är oacceptabelt att svära i klassrummet och att de försöker ifrågasätta och markera varje gång de hör det. En annan pedagog menade att sammanhanget kan spela en viss roll när det gäller bruket av svordomar. Vår slutsats av detta är att pedagogerna egentligen tycker illa om svordomar. I vissa situationer anser pedagogerna dock att det är befogat med svordomar, t ex då man blir arg. Kanske anser pedagogerna att man behöver använda svordomarna för att avreagera sig och ge utlopp för en känsla. Precis som många elever i vår undersökning anser lärarna att sammanhanget är viktigt för bruket av svordomar.

16.4 Pedagogernas ansvar när det gäller språket i klassrummet

I intervjun med år 7 frågade vi vilket språk man bör använda vid en anställningsintervju. Flickorna svarade att arbetsgivaren var den som bestämde hur språket skulle användas. Om arbetsgivaren svor var det också tillåtet för den som sökte arbetet att svära. Pedagogerna i vår enkätundersökning svarade att man som vuxen person har ett stort ansvar för språket i klassrummet. I Skolverkets kursplaner och betygskriterier (Skolverket 2000:96) står det att språkförmågan är viktig och har stor betydelse för elevernas skolarbete. Språket är ett verktyg som man kan använda vid kommunikation och samarbete med andra i olika situationer. Man

(28)

får inte glömma att det är pedagogen som har kunskapen och verktyget att medvetandegöra eleverna om olika språkbruk i klassrummet. En pedagog menade att man aldrig kan kräva att barnen ska använda ett bra språk i klassrummet, om man själv inte gör det. En annan pedagog svarade att man måste ”serva” alternativa uttryckssätt åt sina elever. Vi drar slutsatsen att dessa pedagoger är medvetna om att eleverna bör få kunskap om vilka språkliga variationer som finns i samhället och åsikterna om dessa. Kanske skulle vi då få elever som är bättre rustade för samhällslivet och som skulle lita på sin egen språkliga förmåga att uttrycka sig på olika sätt.

17 Slutsats

Talar flickor och pojkar olika?

Eleverna och pedagogerna verkar vara medvetna om att det finns skillnader i språket mellan pojkar och flickor. De förväntningar som föräldrar och vuxna har styr barnets uppväxt och bl a utvecklingen av språket. Eleverna verkar också medvetna om att skillnaderna mellan pojkars och flickors språk visar sig i hur man uttrycker sig. En pojke nämnde att pojkar har ett mer ”robustare” tilltalssätt. Vår undersökning visar att de skillnader som finns mellan pojkars och flickors språk verkar vara bundna till samhällets förväntningar på hur de ska tala.

Vilka attityder har flickor respektive pojkar mot svordomar?

Sammanhanget har stor betydelse för vilka attityder man har mot svordomar. De flesta eleverna tyckte inte att man skulle svära i offentliga miljöer som t ex i tv. Däremot tyckte de att det var acceptabelt att svära i skolan eller i hemmet. Eleverna anser alltså inte att skolan är en offentlig miljö. Flickors och pojkars attityd mot svordomar skiljde sig inte mycket åt. Flickorna sade sig använda svordomar i lika stor utsträckning som pojkarna, men de tyckte däremot inte om när pojkarna använde könsord till dem.

Vilka attityder har pedagogerna mot svordomar?

Pedagogerna tycker egentligen illa om svordomar. I vissa situationer anser några pedagoger att det är befogat med svordomar, t ex då man blir arg. Kanske anser dessa pedagoger att man behöver använda svordomarna för att avreagera sig och ge utlopp för en känsla. Precis som de flesta eleverna i vår undersökning anser de även att sammanhanget är viktigt för bruket av svordomar.

(29)

Vilket ansvar anser pedagogerna de har när det gäller språket i klassrummet?

En pedagog menade att man aldrig kan kräva att eleverna ska använda ett bra språk i klassrummet om man själv inte föregår med ett gott exempel. En annan pedagog svarade att man måste ”serva” alternativa uttryckssätt åt sina elever för att eleverna ska kunna få kunskap om vilka språkliga variationer som finns i samhället. Pedagogerna anser med andra ord att de har ett stort ansvar när det gäller språket i klassrummet.

18 Slutord

När vi påbörjade uppsatsen hade vi svårt att föreställa oss hur resultatet skulle bli. Vi var osäkra på hur eleverna skulle reagera inför våra frågor. Eleverna hade många åsikter och synpunkter på hur man talar. De var relativt överens om att språket behöver uppmärksammas mer i klassrummet. Vi blev dock överraskade av att eleverna så ofta använder svordomar i sitt språk. Vad som också förvånar oss är att pedagogerna använder svordomar i större omfattning än vad vi trodde från början. Eleverna och pedagogerna hade en bestämd uppfattning om svordomar. De var dock överrens om att det inte låter bra, men att det fanns situationer där man fick lov att använda dem.

19 Framtida undersökningar

Vid sammanställningen av vårt material uppstod det frågor som kan vara av intresse för framtida undersökningar. Ämnesområden som skulle kunna vara intressant att undersöka närmare är förslagsvis genusperspektivet och det etniska perspektivet när det gäller bruket av svordomar. Vilka svordomar använder flickor respektive pojkar? Hur reagerar flickor och pojkar när man blir kallad olika könsord? Flickorna i år 7 berättade att de inte tyckte om när pojkarna sade könsord till dem. Något som vi även funderade över är vad som hänt om flickorna hade markerat och sagt ifrån till pojkarna. Något som också kan vara intressant är att följa upp hur eleverna egentligen talar om 10 år, då vi avslutade varje diskussion med att ställa denna fråga.

20 Tillförlitlighet

Vi är medvetna om att resultatet av vår undersökning hade varit mer tillförlitligt, om vi hade intervjuat fler elever och pedagoger på fler skolor och i olika stora kommuner. Vi är också medvetna om att materialet hade varit mer omfattande, om vi hade gjort observationer eller bandupptagningar under lektionstid och även på raster i skolan. Vi är dock nöjda med det

(30)

material vi fick fram vid våra besök i klasserna, eftersom pedagogerna och eleverna visade ett stort intresse för vårt ämne. Intervjufrågorna i enkätundersökningen anser vi vara genomtänkta och bra formulerade. Det ämne vi har valt att behandla kan uppfattas som känsligt hos vissa personer. Av den orsaken valde vi att använda oss av en enkätundersökning till pedagogerna.

(31)

21 Litteraturförteckning

Andersson, Lars-Gunnar (2000). Fult språk. Stockholm: Carlssons Bokförlag AB. Dahl, Östen (2000). Språkets enhet och mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Einarsson, Jan & Hultman, Tor G (1984). Godmorgon pojkar och flickor Om språk och kön i

skolan. Malmö: Liber.

Einarsson, Jan (1981). FULT OCH FINT Anteckningar om språk och kön. Lund: Institutionen för ämnesmetodik och ämnesteori. Avdelning för svenska, Lunds universitet.

Einarsson, Jan (2004). Språksociologi. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, Bo & Svedner Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: X-O Graf Tryckeri AB.

Kotsinas, Ulla-Britt (2002). Ungdomsspråk. Stockholm: Elanders Gotab Linell, Per (2000). Människans språk. Klippan: Ljungbergs Tryckeri .

Repstad, Pål (1999). Närhet och distans - Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2000). Kursplaner och betygskriterier Grundskolan 2000. Västerås: Graphium Västra Aros.

Svensklärarföreningens årsskrift 1997 (1997). Ut med språket! En bok om språkutveckling

och pedagogisk praktik. Stockholm: Nordstedts Tryckeri.

Tamm, Maare (2002). Psykologi – om varför vi tänker, känner och handlar som vi gör. Danmark: Narayana Press.

Teleman, Ulf (1979). Språkrätt. Lund: Bröderna Ekstrands Tryckeri AB.

Information över nätet

http://en.wikipedia.org/wiki/Ashley_Montague (2005-12-01)

Intervjuer

Intervjuer med år 5, 7 och 8-9 2005-10-18 Intervju med flickor år 7 2005-10-21

Bilaga

1. Frågor till eleverna 2. Enkät till pedagogerna

Föreläsning

(32)

Frågor till pedagoger

bilaga 1

Vi skulle uppskatta om du motiverade dina svar fr o m fråga 4.

1. Ålder – man/kvinna.

--- 2. Hur länge har du arbetat som pedagog?

--- 3. Hur länge har du arbetat på skolan?

--- 4. Tycker du att det finns någon skillnad på pojkars och flickors språk?

--- --- ---

5. Tror du att språket hör ihop med identiteten?

--- --- ---

6. Använder du svordomar i klassrummet?

--- --- ---

7. Om ja, vilka svordomar använder du då?

--- --- ---

(33)

8. Har du hört några svordomar hos andra pedagoger som du har reagerat på – i så fall vilka?

--- ---

9. Hur pass mycket ansvar tycker du att du har som pedagog när det gäller språket i klassrummet? På vilket sätt?

--- --- ---

10. Hur reagerar du när eleverna använder svordomar eller könsord i klassrummet åt varandra eller åt dig?

--- --- ---

11. Tycker du att du pratar samma språk som eleverna? Sker det ofta missförstånd när du förklarar något?

--- --- ---

(34)

Intervjufrågor till eleverna

bilaga 2 1. Svär ni/era föräldrar/lärare?

2. Svär ni åt lärarna? 3. Svär era föräldrar åt er?

4. Hur reagerar ni när någon svär åt er? 5. Tycker ni att man ska få lov att svära? 6. När i så fall – Om inte varför?

7. Påverkas små barn av äldre barn som använder svordomar? 8. Använder ni slangord? I så fall vilka?

9. Tycker ni att det finns någon skillnad på flickors och pojkars språk?

10. Pratar ni annorlunda med era föräldrar och äldre släktingar jämfört med kompisar? 11. Hur tror ni att ni pratar om 10 år?

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :