Taluppfattning i ofördelaktiga förhållanden : Hur påverkar kognitiv förmåga perceptionen av enstaviga ord i brus bestående av talande röster?

ofördelaktiga förhållande

-Hur påverkar kognitiv förmåga

perceptionen av enstaviga ord i brus

bestående av talande röster?

Sara Widman Börjesson sarwi387@student.liu.se

Kandidatuppsats i kognitionsvetenskap VT 2014 Handledare: Örjan Dahlström

Examinator: Carine Signoret ISRN: LIU-IDA/KOGVET-G--14/006--SE

Inom disciplinen kognitiv hörselvetenskap tillämpas en integrerad ansats där taluppfattning beskrivs ur både ett auditivt bottom-up-perspektiv och ett kognitivt top-down-perspektiv. Studien undersökte hur taluppfattning varierar med, respektive utan top-down-stöd och vad de kognitiva förmågorna uppmärksamhet, minne och inhiberingsförmåga hade för inverkan. Taluppfattningsförmåga utvärderades med hjälp av ett Speech-In-Noise-test (SIN-test) som bestod av tre deltest där enstaviga ord presenterades i en ofördelaktig miljö bestående av röster som talande i mun på varandra. I deltest 1 presenterades ord i uppåtgående förhållande till rösterna utan kognitivt stöd, i deltest 2 presenterades ord i nedåtgående förhållande till rösterna med kognitivt stöd och i deltest 3 presenterades ord i uppåtgående förhållande till rösterna med kognitivt stöd. Detta resulterade i identifiering av tre tröskelnivåer för taluppfattning. Kognitiva förmågor utvärderades med hjälp av Reading span test, Size Comparison span task (SIC-span)

och Paced Auditory Serial-Addition Test (PASAT). Envägs variansanalys av

taluppfattningstesten visade på signifikanta skillnader mellan alla tre testen. I test 2 identifierades lägst tröskelvärde, därefter test 3 och slutligen test 1. Korrelationsanalys visade på icke signifikanta samband mellan de tre testen. Av de kognitiva förmågorna och SIN-testen visade endast PASAT A på ett signifikant samband med SIN-test 2. Analys av de kognitiva förmågorna och differenserna mellan SIN-testen gav inga signifikanta samband. Slutligen vid analys av de kognitiva förmågorna hade PASAT A och PASAT B ett starkt positivt samband medan PASAT B och Reading span test hade ett starkt negativt samband. Resultaten i studien talade för att top-down-stöd ger bättre taluppfattningsförmåga och att uppmärksamhetskapacitet är en förmåga som har en signifikant inverkan på taluppfattning i nedåtgående förhållande till ett brus av röster.

Introduktion ... 1

Bakgrund ... 3

Bottom-up-bearbetning: Hur hör vi? ... 3

Top-down-bearbetning: Kognitivt stöd ... 5

Minne ... 5

Uppmärksamhet ... 6

Inhibering ... 7

Syfte och Frågeställningar ... 8

Metod ... 10

Deltagare ... 10

Apparatur och Material ... 10

Reading span test ... 10

Size-Comparison Span task ... 11

Paced Auditory Serial-Addition Test ... 11

Speech-In-Noise test ... 12 Procedur ... 14 Statistik dataanalys ... 16 Rättning ... 16 Resultat ... 17 Frågeställning 1. ... 17 Frågeställning 2. ... 18 Frågeställning 3. ... 20 Frågeställning 4. ... 21 Diskussion ... 23 Slutsats ... 29 Litteraturförteckning ... 30 Bilagor ... 34

1

Introduktion

Kognitiv hörselvetenskap är ett relativt nytt, tvärvetenskapligt område. Med delar från neurovetenskap, kognitionsvetenskap, kognitiv neurovetenskap och hörselvetenskap söker forskare efter svar på frågor som kretsar kring människans hörsel och taluppfattning (Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009). Från början låg fokus för människans hörsel och taluppfattning endast på en fysiologisk nivå medan dagens huvudfokus kretsar kring hur interaktionen mellan rent auditiva bottom-up-processer och kognitiva top-down-processer ser ut för att förstå hur människans talperception verkligen ser ut (Rönnberg, 2003; Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009; Rönnberg, Rudner, & Lunner, 2011).

Det har gjorts många studier inom detta ämne som talar för det integrerade synsättet där man undersökt olika kognitiva förmågor och top-down-funktioner, och deras koppling till taluppfattning. Davis och Johnsrude (2007) visade att för att få en komplett redogörelse för hur taluppfattning går till är det nödvändigt att få en förståelse för både de implicita bottom-up-processerna och de explicita top-down-processerna. Koelewijn et al (2012) visade att starkare kognitiva förmågor relateras till bättre talperception och det kan delvis förklara att en person kan hantera en högre bearbetningsmängd i komplexa miljöer. Att inneha kognitiva resurser påverkar också talbearbetning, till det positiva, under suboptimala förhållanden som till exempel brusiga miljöer (Akeroyd, 2008; Stenfelt & Rönnberg, 2009). Forskning har också visat på signifikant interaktion mellan hörselnedsättning och bristande kognitiv förmåga (Gatehouse, Naylor, & Elberling, 2003). Då området är nära kopplat till kognitiv neurovetenskap finns det även en hel del neurologiska bevis för den integrerade synen på talbearbetning (Zekveld, Heslenfeld, Festen, & Schoonhoven, 2006; Davis & Johnsrude, 2007; Akeroyd, 2008). Zekeveld et al (2006) visade till exempel med hjälp av en fMRI-studie att olika delar av hjärnan var aktiv vid talperception beroende på vilket SNR (Signal-Noise-Ratio - förhållandet mellan signal och brus) tal presenterades i. Detta tyder på att top-down-mekanismer måste gå in och komplettera när bottom-up-bearbetning inte räcker till och därmed sprids aktivering till andra delar av hjärnan också. Studien visade att temporala regioner är aktiva vid bottom-up-bearbetning av tal och frontala områden är mer involverade när top-down-mekanismer krävs som ett tillägg.

Ett av huvudämnena inom kognitiv hörselvetenskap är språkbearbetning i svåra förhållanden och det är inom denna gren som denna uppsats fokus ligger (Arlinger, Lunner, Lyxell, &

2 Pichora-Fuller, 2009). Personer kan ha problem med taluppfattning på grund av hörselnedsättningar men minst lika viktigt är det därmed att undersöka hur normalhörande uppfattar tal när de utsätts för störande och ogynnsamma miljöer (Stenfelt & Rönnberg, 2009). Störande miljöer påverkar taluppfattningen negativt vilket ökar ansträngningen och personer med en hörselnedsättning upplever en liknande situation även i optimala förhållanden (Stenfelt & Rönnberg, 2009).

Störande miljö och hörselnedsättning kan även påverka en inkommande signal på olika vis vilket innebär att det kognitiva systemet påverkas på olika sätt. Därför behöver inte hörselnedsättningen endast bero på själva skadan utan kan tillika bero på de kognitiva resurser som krävs för att tolka signalen (Stenfelt & Rönnberg, 2009). Rönnberg et al (2011) beskriver att det är viktigt att identifiera de kognitiva resurser som är mest relevanta för auditiv kommunikation för att kunna förstå och hjälpa människan. Människor har olika förutsättningar och befinner sig i olika miljöer vilket gör att behovet varierar beroende på individens resurser. Att identifiera vilka kognitiva förmågor som hjälper normalhörande människor skulle därmed i sin tur kunna ge stöd för personer med hörselnedsättning att hantera signalbearbetning så den blir tolkningsbar (Wingfield, Tun, & McCoy, 2005; Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009).

Koelewijn et al (2012) fann att kognitiv belastning under talbehandling också kan skiljas för olika typer av bakgrundsbrus. Att bli störd av en röst som talade snarare än ett brus eller buller påverkade taluppfattning i större utsträckning, antagligen på grund av semantisk störning. Hörselnedsättningar inkluderar inte heller endast taluppfattningsförmåga utan även andra hörselproblem som till exempel ljudlokalisering och diskriminering av störande ljud (Gatehouse & Noble, 2004). Gatehouse et al (2003) beskrev hur lyssnare med större kognitiv förmåga kan ta större nytta av den temporala strukturen i bakgrundsljudet vilket resulterar i att personen har lättare att uppfatta tal. En anledning till detta är för att den förmågan resulterar i att personer är bättre på att ”lyssna i luckorna”, som vanligtvis dyker upp i en dynamisk miljö.

Det är tydligt att det är ett olika antal faktorer som spelar in i hur väl taluppfattning lyckas och därmed är det av intresse att undersöka detta. Studier har undersökt hur olika kognitiva förmågor inverkar på taluppfattning och dessutom finns det tydliga kopplingar mellan många kognitiva egenskaper vilket talar för att det kan vara intressant att utforma studier där de kombineras (Humes, Lee, & Coughlin, 2006; Pichora-Fuller & Singh, 2006; Dalton,

3 Santangelo, & Spence, 2009; Koelewijn, Zekveld, Festen, Rönnberg, & Kramer, 2012; Sörqvist, Nöstl, & Halin, 2012; Sörqvist & Rönnberg, 2012) m.fl. Denna studie vill utforska detta komplexa område och undersöka vilka kognitiva förmågor som kan hjälpa människan vid taluppfattning i ofördelaktiga förhållande. En tidigare studie (Persson, 2012) undersökte hur minne kan relateras till taluppfattning i brus. Resultaten visade på en signifikant skillnad i uppnådda tröskelvärden för bearbetning med, respektive utan top-down stöd för taluppfattning i brus men det fanns ingen korrelation med arbetsminneskapacitet. Dock antydde resultaten att uppdateringsfunktionen i arbetsminnet är relaterad till förmågan att matcha en inkommande signal med fonetiska egenskaper mot en representation i långtidsminnet.

Med detta som grund utformades denna studie som ska fortsätta undersöka kognitiva förmågors roll i taluppfattning. Studien kommer att fokusera på taluppfattning för normalhörande personer i en ofördelaktig miljö bestående av ett flertal röster som talar i mun på varandra. Detta för att simulera en så verklig och naturlig situation som möjligt. Taluppfattning kommer att undersökas både med och utan top-down-stöd och kognitiva förmågor kommer utvärderas för att se om det finns någon koppling mellan kognitiv kapacitet och att prestera bra i taluppfattningstesten. Forskning som har bedrivits innan pekar på att de kognitiva förmågor som främst associerats med talbearbetning i ofördelaktiga förhållanden, och som därför är intressanta att undersöka i studien, är arbetsminneskapacitet (Rönnberg, Rudner, Foo, & Lunner, 2008; Akeroyd, 2008; Francis & Nusbaum, 2009), inhiberingskapacitet (Sörqvist, Ljungberg, & Ljung, 2010; Koelewijn, Zekveld, Festen, Rönnberg, & Kramer, 2012; Sörqvist & Rönnberg, 2012) och förmågan att fokusera sin uppmärksamhet (Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009; Dalton, Santangelo, & Spence, 2009; Shinn-Cunningham & Best, 2008).

Bakgrund

Bottom-up-bearbetning: Hur hör vi?

Den fysiologiska förklaringen av hörsel beskriver hur ljud förmedlas som vibrationer till öronsnäckan där vibrationerna transformeras till elektrokemiska potentialer vilka är källan för neurala koder. Denna neurala ström förmedlas sedan via olika stationer i hjärnstammen till primära auditiva cortex. Hjärnan tolkar sedan den neurala informationen på olika ställen beroende på vad det är för typ av information som ska utvinnas (Purves, 2008). Hur denna process sedan interagerar med top-down-bearbetning kan visualiseras med hjälp av Stenfelts

4 och Rönnbergs (2009) modell för auditiv input, se Figur 1 som är en anpassad version av Edwards modell (2007).

Figur 1. En generaliserad modell för hur en auditiv signal tolkas med top-down-bearbetning

och bottom-up-bearbetning

Som modellen illustrerar är bottom-up-processer implicita och associeras med akustiska och fonetiska egenskaper hos en inkommande signal. Top-down-processer är istället explicita och associeras med lexikala, syntaktiska, semantiska samt kontextuella egenskaper (Stenfelt & Rönnberg, 2009). Under optimala förhållanden, när det inte finns något som stör, överförs en oförvrängd och ren signal vilket leder till bottom-up-bearbetning med snabb och implicit avkodning av fonetiskt innehåll och enkel lexikal åtkomst. Under ogynnsamma förhållanden krävs det dock mer för att kunna avkoda signalen. En förvrängd signal behöver utöver

5 uppmärksamhet och för att explicit avkoda det fonologiska innehållet (Stenfelt & Rönnberg, 2009).

Top-down-bearbetning: Kognitivt stöd

Minne

Forskare har länge belyst relevansen av att undersöka kognitiva variablers roll i taluppfattning men det har legat störst fokus på minne, främst arbetsminnet (Gatehouse, Naylor, & Elberling, 2003; Rönnberg, 2003; Akeroyd, 2008; Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009). Arbetsminnet beskrivs som förmågan att parallellt lagra och bearbeta information över en kort tidsperiod (Purves, 2008), vilket kan gynna talperception i ofördelaktiga förhållanden (Rönnberg, Rudner, Foo, & Lunner, 2008). Vi använder även arbetsminnet för att hålla relevant information i huvudet, inhibera och ignorera irrelevant information och för att selektivt uppmärksamma olika delar (Rönnberg, o.a., 2013).

Många studier har gjorts för att bekräfta denna koppling, bland annat visade Rabbit (1991) att personer med mild hörselnedsättning kom ihåg färre ord korrekt än personer med normal hörsel, även om de hade upprepat alla ord felfritt när det presenterades. Rabbit gjorde även studier där störande ljud gjorde att deltagarna kom ihåg sämre. Sammantaget talar det för att personer med sämre hörsel eller personer som störs av omgivningen skulle prestera sämre på ett minnestest (Rabbitt, 1991). Akeroyd (2008) beskrev resultat som stödjer att det finns en länk mellan kognitiv kapacitet och orduppfattning i brus, där ett mått på arbetsminnet var mer effektivt för att förutse prestation jämfört med globala kognitiva egenskapsmått. Akeroyd (Akeroyd, 2008) poängterade också att hur väl en deltagare presterade i att uppfatta tal i ett brus var associerat med det verbala arbetsminnet som kan mätas med exempelvis Reading span test (Daneman & Carpenter, 1980).

Det har även förslagits en kognitiv modell för att enklare förstå hur människan uppfattar tal och dess koppling till arbetsminne (Rönnberg, 2003; Rönnberg, Rudner, Foo, & Lunner, 2008; Rönnberg, o.a., 2013). Denna beskriver interaktionen mellan signal och minneskapacitet i ofördelaktiga miljöer och är en modell för Ease of Language Understanding- ELU. ELU-modellen beskriver den top-down-bearbetning och bottom-up-bearbetning som illustrerades i Figur 1.

6 ELU-modellen beror på fonologiska och semantiska interaktioner i snabb implicit bearbetning och långsammare explicit bearbetning som både beror på arbetsminnet på olika vis. När den multimodala informationen kommer in vid fördelaktiga förhållanden är signalen ren och lätt att tolka. Informationen binds samman snabbt och automatiskt för att bilda fonologisk information genom en process som kallas RAMBPHO (Rapid Automatic Multimodal Binding of

PHOnology). Den multimodala RAMBPHO-informationen blir input för nästa steg i modellen

där tillräckligt med fonologiska attribut kan matchas i det mentala lexikonet och lexikal åtkomst fortgår snabbt och automatiskt vilket leder till korrekt tolkning. RAMBPHO kan påverkas av förväntningar från arbetsminnet när de fonologiska egenskaperna i en signal ska tolkas. Exempelvis en dialekt eller semantiska eller kontextuella begränsningar vilket kan underlätta taluppfattningen. I ofördelaktiga förhållanden när signalen är förvrängd går arbetsminnet in för att stödja taluppfattningen. Den explicita, arbetsminnesberoende, bearbetningens-loopen använder både fonologiskt och semantiskt långtidsminnes-information för att försöka fylla i informationen man missat, vilken också skickar info till RAMBPHO. Outputen från systemet är någon nivå av förståelse, vilken i sin tur framkallar en semantisk utformning av nästa explicita loop. En annan output från systemet är episodiskt långtidsminne, där information som kodats till långtidsminnet beror på vilken typ av bearbetning som sker i arbetsminnet. Explicita och implicita processer sker parallellt, den implicita är snabb medan den andra är en relativt långsam feedback loop. Sammanfattningsvis verkar taluppfattning, särskilt i svåra förhållanden och komplexa auditiva miljöer, vara starkt influerat av arbetsminneskapacitet (Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009).

Uppmärksamhet

Selektiv eller riktad uppmärksamhet innebär att kunna fokusera sina kognitiva resurser på relevant information och bortse från distraherande stimuli (Purves, 2008; Gazzaley & Nobre, 2012). Selektiv auditiv uppmärksamhet är den uppmärksamhet som involverar hörselsystemet och den typ av uppmärksamhet som är av intresse att undersöka i jämförelse med hur en människa uppfattar tal (Dittrich & Stahl, 2012). Det finns två olika typer av uppmärksamhet;

exogen och endogen uppmärksamhet. Exogen uppmärksamhet innebär stimulusdriven- och bottom-up-baserad bearbetning. Detta innebär att den är omedveten och ej går att styra över.

7 exogen, top-down-styrd, vilken är den typ som används när en människa väljer att fokusera på en specifik talström (Purves, 2008).

Personer med hörselnedsättningar har generellt sett svårigheter att fokusera på en ljudkälla vilket tyder på att uppmärksamhetsförmåga är en kognitiv resurs som är kopplad till taluppfattning (Gatehouse & Akeroyd, 2006). Normalhörande personer kan lättare rikta sin uppmärksamhet mot en specifik del i tal eller mot en specifik persons tal men detta blir svårare i en komplex miljö, till exempel om det är andra störande faktorer som ett brus eller andra personer som talar samtidigt (Shinn-Cunningham & Best, 2008). Det är mycket kognitivt krävande att upprätthålla fokus när flertalet olika signaler stör och därmed skulle en högre uppmärksamhetsförmåga kunna gynna en persons taluppfattning, både någon med hörselnedsättningar och en normalhörande person (Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009; Dalton, Santangelo, & Spence, 2009).

Uppmärksamhetsförmåga verkar också ha en nära koppling till andra kognitiva förmågor. Forskning har till exempel visat att individer med hög arbetsminneskapacitet har bättre uppmärksamhetsförmåga och detta har lätt till att vissa forskare har argumenterat för att arbetsminneskapacitet är ekvivalent med uppmärksamhetskapacitet (Cowan, 2005; Gazzaley & Nobre, 2012; Dalton, Santangelo, & Spence, 2009; Astle & Scerif, 2009). Forskning har också visat att individer med högre arbetsminneskapacitet är mer benägna att behålla fokus i selektiv uppmärksamhetssituationer i jämförelse med personer som presterat sämre (Kane, Bleckley, Conway, & Engle, 2001). Individer med högre arbetsminneskapacitet presterar även bättre när det gäller att dela upp sin uppmärksamhet över flera komponenter (Colflesh & Conway, 2007). Hur bra en person är på att fokusera sin uppmärksamhet på ett visst stimuli hör också samman med hur effektivt personen bortser från oroligheter omkring och därmed är inhiberingsförmåga nära kopplat till uppmärksamhetsförmåga (Shinn-Cunningham & Best, 2008). En misslyckad handling eller misslyckande att uppnå ett specifikt mål kan således antingen bero på att inte kunnat upprätthålla uppmärksamheten eller brister i att inhibera störande faktorer (Booth, o.a., 2003).

Inhibering

För att kunna fokusera på relevant information i en given situation krävs som sagt inte bara uppmärksamhetsmekanismer utan även inhiberingsmekanismer. Dessa två förmågor är tätt

8 sammankopplade och för att en människa ska prestera optimalt i kognitivt ansträngande uppgifter krävs att dessa två är koordinerade, taluppfattning är ett utmärkt exempel (Booth, o.a., 2003). Ett välkänt fenomen som beskriver en kombination av fokusering och inhibering av hörsel är ”Cocktail party”-effekten (Cherry, 1953). I en stimmig miljö där många röster blandas till ett bakgrundsbrus försöker en individ fokusera på en specifik röst och bortse från de andra störande runt omkring. Fenomenet beskriver en vanligt förekommande situation i människans vardagliga liv och det är något som en person med kognitiva nedsättningar eller hörselskador kan ha svårt att hantera (Shinn-Cunningham & Best, 2008). Koelewijn et al (2012) betonar att inhibering av irrelevanta stimuli skulle kunna vara en av de kognitiva funktioner som påverkar bearbetningsmängden under talperception och därmed är av stor vikt för att uppfatta tal, särskilt i ofördelaktiga miljöer.

Inhibering räknas till en av de exekutiva kontrollprocesserna. Det finns tre typer av inhibering; att hindra potentierat beteende, att hindra irrelevant information att störa andra processer och att ta bort irrelevant information från arbetsminnet (Purves, 2008). Kognitiv inhibering innebär förmågan att stänga ute stimuli som är irrelevant för den process eller uppgift som utförs. Processen kan ses som en förlängning av neural inhibering som ligger som grund bakom den kognitiva inhiberingen (MacLeod, 2007). De processer som kan påverkas av inhibering kan till exempel vara selektiv uppmärksamhet eller hämtning av minnen vilket förtydligar kopplingen de tre förmågorna emellan. Inhibering innebär inte att en process stoppas helt utan snarare att den saktas ner eller att dess påverkan reduceras vilket kan exemplifieras med att försöka stänga ute ett stimuli men att fortfarande vara delvis medvetet om det (ex. Cocktail-party) (MacLeod, 2007). Inhiberings-processer som arbetar för att lösa semantisk förvirring också verkar vara de som ligger bakom förhållandet mellan arbetsminnet och känsligheten för distraktioner (Sörqvist & Rönnberg, 2012).

Syfte och Frågeställningar

Med hjälp av ovanstående teoretiska och experimentella stöd har studien utformats. Med data från studien ska förhållanden och differenser mellan de olika tröskelvärden, som uppnås med och utan top-down-stöd, undersökas. De olika tröskelvärdena som uppnås och den kognitiva kapaciteten skall också undersökas för att se hur kognitiva top-down-förmågor kan stödja taluppfattning i ofördelaktiga förhållanden. Utöver detta är det av intresse att undersöka de olika

9 kognitiva förmågorna för att se om de om det finns någon relation dem emellan. Detta leder till fyra frågeställningar.

Frågeställning 1. Hur ser skillnaden ut mellan tröskelvärden erhållna med, respektive utan

top-down-bearbetning för enstaviga ord i en ofördelaktig miljö (bestående av röster)?

Frågeställning 2. Hur ser sambanden ut mellan kognitiv kapacitet (minne, uppmärksamhet och inhibering) och tröskelvärden erhållna med, respektive utan top-down-bearbetning för

enstaviga ord i en ofördelaktig miljö (bestående av röster)?

Frågeställning 3. Hur ser sambanden ut mellan kognitiv kapacitet (minne, uppmärksamhet och inhibering) och differenser mellan tröskelvärden erhållna med, respektive utan top-down-bearbetning för enstaviga ord i en ofördelaktig miljö (bestående av röster)?

Frågeställning 4. Hur ser sambanden ut mellan de kognitiva förmågorna (minne, uppmärksamhet, inhibering)?

10

Metod

Deltagare

I studien deltog totalt 15 studenter från Linköpings Universitetet (8 kvinnor). Försöksdeltagarna var mellan 21 och 31 år med en medelålder på 23,53 år (SD = 2,39 år). Ingen av deltagarna hade dyslexi, skrivsvårigheter eller av läkare intygad nedsatt hörsel och alla hade svenska som modersmål. Försöksdeltagarna signerade innan studiens början en medgivandeblankett utformad med hjälp av vetenskapsrådets riktlinjer angående forskningsetik (Vetenskapsrådet, 2009). Detta innebar att deltagarna informerades om studiens syfte, att det var frivilligt deltagande, att deltagarna var anonyma och information om deltagarna endast skulle användas i forskningsändamål.

Apparatur och Material

Studien genomfördes med en laptop, PC, tillsammans med Sennheiser HD 280 pro hörlurar, 64 Ω. Hörlurarna kalibrerades till att ge 65 dB SPL vid 1 kHz.

Reading span test

Reading span test användes för att utvärdera åtkomst till den verbala arbetsminneskapaciteten

i en visuell domän (Koelewijn, Zekveld, Festen, Rönnberg, & Kramer, 2012). Det ursprungliga

Reading span-testet utvecklades av Daneman & Carpenter (1980) och det undersöker både

bearbetning och lagring av arbetsminne. Den version som användes i denna studie är en vidareutvecklad version med ytterligare en komponent till testet där mer komplexa kognitiva förmågor kunde beskrivas (Besser, Zekveld, Kramer, Ronnberg, & Festen, 2012). Testet bestod av totalt 40 meningar på svenska som presenterades visuellt på en datorskärm i tio grupper bestående av 2-6 meningar i varje grupp (2*2, 2*3, 2*4, 2*5, 2*6). Alla meningar presenterades i dåtid och bestod av tre ord som presenterades ett i taget, 800 ms vardera med 75 ms mellan orden. Efter varje mening skulle deltagaren inom 2000 ms avgöra om mening var absurd eller korrekt genom att trycka ”j” för ”ja” eller ”n” för ”nej” på tangentbordet. 21 stycken av meningarna var absurda (ex. ”pistolen drack mjölk”) och 19 stycken av meningarna var korrekta (ex. ”Lampan lyste starkt”). Uppgiften var sedan att efter varje grupp presenterats, rapportera antingen de första orden i meningarna eller de sista orden i meningarna genom att skriva ner dem med hjälp av tangentbordet på datorn. Instruktionen löd att det skulle göras i den ordning

11 orden presenterats och att det skulle göras så snabb som möjligt. Deltagaren visste inte förens efter meningarna presenterats om det var de sista eller första orden som skulle rapporteras vilket innebar att deltagaren var tvungen att komma ihåg båda delarna av meningen. Dessutom utvärderas meningen semantiskt när man avgör om meningen är absurd eller ej vilket gör testet mer komplext då det tillkommer ytterligare en uppgift. Testet hade en maxpoäng på 40.

Size-Comparison Span task

För att undersöka inhiberingsförmåga användes Size-Comparison span task (SIC-span-test) (Sörqvist, Ljungberg, & Ljung, 2010; Sörqvist & Rönnberg, 2012). SIC-span-test undersöker förmågan att inhibera irrelevant lingvistisk information samtidigt som mål-information lagras i arbetsminnet. Desto bättre man är på att inhibera distraherande information i förhållande till att komma ihåg målinformation desto högre poäng uppnås. I och med denna koppling till minne så tenderar prestation i SIC-span att positivt korrelera med prestation i Reading-span (Sörqvist, Ljungberg, & Ljung, 2010; Sörqvist & Rönnberg, 2012). Detta innebär också att det blir ett indirekt test av de både förmågorna. Testet gick ut på att läsa frågor på svenska på en datorskärm där uppgiften var att avgöra vilket av objekten som är större eller mindre än det andra. Storleksjämförelse-frågorna presenteras i tio grupper med 2-6 frågor i varje grupp (2*2, 2*3, 2*4, 2*5, 2*6), totalt 40 stycken. Frågorna besvaras med hjälp av att trycka ”j” för ”ja” eller ”n” för ”nej” på tangentbordet inom 5000 ms (Ex. Är GRYTA större än GAFFEL? Svar: ”j” eller Är RÅDJUR mindre än MUS? Svar; ”n”). Mellan varje fråga så presenteras ett ord på skärmen som ska deltagaren skulle komma ihåg som också tillhörde samma kategori som storleksparen, till exempel djurarter eller klädesplagg. Dessa ord presenterades i 800 ms. När frågorna och orden mellan dem i en grupp presenterats fick deltagaren uppgiften att skriva ner de ord som de ombetts att minnas på datorn med hjälp av tangentbordet. Vid 23 av frågorna var svaren nej och i 17 av fallen ja. Maxpoäng på testet var 40 poäng.

Paced Auditory Serial-Addition Test

Paced Auditory Serial-Addition Test (PASAT) genomfördes för att undersöka deltagarnas

förmåga att fokusera på och uppmärksamma stimuli och testet som användes var en modifierad version av det ursprungliga testet (Rudick, o.a., 1997). Val av test baserades också på Dittrich & Stahl (2012) som påpekade att den auditiva uppmärksamheten är den uppmärksamhet som involverar hörselsystemet och därmed valdes ett auditivt uppmärksamhetstest. PASAT utvecklades ursprungligen för att kunna ge ett objektivt mått på hur allvarlig en förvärvad

12 hjärnskada är. Testet skulle också mäta hur tillfrisknande från en hjärnskada såg ut och till vilken grad en persons kognitiva bearbetningsförmåga påverkats (Grönwall D. M., 1977). Testet ansågs mäta hur snabbt auditiv informationsbearbetning gick till i hjärnan men i dagsläget är PASAT ett erkänt mått för ett flertal kognitiva funktioner, primärt de som är kopplade till uppmärksamhet, koncentrations- och informationsbearbetnings-förmåga (Grönwall & Wrightson, 1981; Tombaugh, 2006). Testet gick ut på att försöksdeltagarna fick höra siffror mellan 1-9 som lästes upp en i taget med ett visst antal sekunder mellan varje siffra. Uppgiften var att lägga ihop varje siffra med den föregående, i par, och säga den högt (Ex. 5, 7, 10, 4 ger svaren 12, 17 och 14). Testet inleddes med en förövning bestående av elva siffror med ett intervall på 3 sekunder vilket resulterade i tio summor. Detta för att försäkra att deltagaren förstått upplägget. Huvuddelen av testet bestod av två delar, version A och version B. Version A bestod av 61 siffror med 3 sekunders intervall och version B bestod av 61 siffror med 2 sekunders intervall vilket resulterade i 60 summor vardera. Testet hade en maxpoäng på 60 poäng per version.

Speech-In-Noise test

Taluppfattning testades med hjälp av ett Speech-In-Noise-test (SIN-test) som i sig bestod av tre olika deltest. Ett SIN-test innebär att tal presenteras i ett brus med uppgiften att identifiera talet i den störiga bakgrunden. Det finns många olika versioner av SIN-test (Wilson, McArdle, & Smith, 2007) men versionen i denna studie baserades på upplägget i föregående studie med tanke på utformning och ordval (Persson, 2012).

De tre SIN-testen bestod alla av åtta målord med vardera åtta tillhörande distraktorord som liknade målordet (se Tabell 1.). Utöver detta fanns det ett urval på ytterligare 32 ord, alla orelaterade till målorden och distraktororden, som användes när det behövde presenteras ord som inte hade någon koppling till målorden (se Tabell 2.).

13 Tabell 1. De åtta målorden med tillhörande distraktorord.

vak mor kur lås ren vis lär rök

rak kor kub låg red vid bär röd

tak for kul lån rep vig där rön

bak bor kuf lår red vik när rös

sak ror kut låt rev vin sär röt

val mod bur bås ben dis läk dök

vad mos lur gås len fis län lök

vas mot mur mås men kis läs bök

van mon sur nås ven ris lät sök

Tabell 2. De 32 orelaterade orden.

rap dag fat bal

gol ton sot dop

ful bud mus tub

nål råd mån påk

deg fel mes seg

pil fin bit rik

säd räv nät väg

döv lös pöl fön

Orden presenterades i alla deltest i ett brus bestående av nio kvinnliga röster som talade i mun på varandra. Rösterna hölls i alla tre test på en konstant nivå av 65 dB medan det var orden som varierade i SNRs. Orden presenterades mellan sekund två och fyra i det fem sekunder långa intervallet av röster. Totalt fanns det tio stycken röstklipp som slumpades fram tillsammans med orden i deltesten. Orden i testen var enstaviga svenska substantiv i form av konsonant-vokal-konsonant (-konsonant) och ingen av dem var palindrom. Orden hade spelats in i ett tyst rum med en Sony HVR-V1 videokamera med standard Sony EVM-NV1-mikrofon som placerats 1,7 meter från talaren som var en kvinna med tydlig artikulering och utan utmärkande dialekt. Orden hade 48 kHz samplingsfrekvens och bitdjupet var 16 bitar. Alla ord justerades till att ha samma RMS (Root-Mean-Square- ett statistiskt mått som beskriver variationen mellan högsta och lägsta uppmätta frekvens) som varandra och som bruset med röster. Ordens SNRs hade också kalibrerades till samma hörbarhet då de är olika svåra att urskilja.

Deltest ett genomfördes helt utan top-down-stöd och innebar att försöksdeltagaren skulle identifiera ord så tidigt som möjligt i ett uppåtgående brus. På detta vis skulle en tröskelnivå för bottom-up-bearbetning identifieras. Orden börjar att presenteras med SNRs mellan -10.8 dB och -6.3 dB (medelvärde = -9.22 dB) och trappades för varje nivå upp med 1 dB för att göra

14 orden tydligare och tydligare. Alla åtta målorden presenterades vid varje nivå tillsammans med två av de orelaterade orden. Dessa ord presenterades vid slumpmässigt SNR för att undvika endast misslyckade försök på de första nivåerna när målorden var omöjliga att identifiera. Tröskelvärdet som registrerades för varje enskilt ord var när den första av två på varandra avklarade nivåer. Kriterium för avslut av deltestet var när alla ord identifierats.

I deltest två utsattes försöksdeltagaren för top-down, explicit priming. Försöksdeltagaren fick veta vilket målord som skulle lyssnas efter och genom att presentera orden i nedåtgående förhållande till bruset så skulle en tröskelnivå för att känna igen målord under så svåra förhållanden som möjligt identifieras. Målorden presenterades var för sig och varje målord presenteras två gånger tillsammans med två distraktorord på samma SNR på varje nivå. Kriterium för avslut var den första av två på varandra följande nivåer där ett målord eller de båda distraktororden rapporterades fel och då blev det rapporterade tröskelvärdet den lägre av de två nivåerna. Ordigenkänningens startnivå baserades på vilka nivåer som identifierats i deltest 1 och detta resulterade i SNRs mellan -3.33 dB och -2.03 dB (medelvärde = -1.45 dB) med nedåtgående steg av -1 dB. Upplägget i deltest tre liknade deltest två med top-down-stöd men här presenterades orden i uppåtgående förhållande till bruset. Det blev följaktligen lättare och lättare att höra orden och målet var att identifiera målorden så tidigt som möjligt. Deltestets startnivåer baserades på tröskelvärdena för målorden i deltest 2 och detta gav startnivåer med SNRs mellan -6.99 dB till -2.39 dB (medelvärde = -4.5 dB) med uppåtgående steg av 1 dB. Vid varje nivå presenterades ett målord och två av målordets distraktorord. Även här presenterades de åtta målorden ett i taget. Kriterium för avslut var att svara rätt på både målorden och distraktororden två nivåer på raken. Tröskelvärdet för varje ord blev den första nivån av två på varandra lyckade nivåer.

Procedur

Studien inleddes med en pilotstudie där SIN-testen undersöktes. Dels för att se till att all teknik fungerar som den skulle och dels för att se att ordvalen fungerade och inte skapade problem som skulle kunna åtgärdas. Pilotstudien resulterade i identifiering av lämpliga startnivåer för de tre SIN-testen.

I huvudstudien testades alla försöksdeltagarna individuellt i enskilda rum. Försöksdeltagarna gjorde de fyra testen i samma ordning vilken följer; Reading span, SIC-span, PASAT och

15 slutligen SIN-testen (ett, två, tre). De två första testen, Reading span och SIC-span, genomförde försöksdeltagarna själva på en dator där information om testen presenterades på skärmen inför varje test och svar angavs med tangentbordet. Innan informationen om det första testet presenterades fick försöksdeltagarna även fylla i information om sig själva genom att de svarade på frågor som presenterades på skärmen. Testerna tog cirka tio minuter vardera att genomföra.

Därefter genomfördes PASAT där deltagarna hade hörlurar på sig och inte svarade via datorn utan sa svaren högt till testledaren. Innan testet sattes igång presenterades instruktioner för försöksdeltagarna av testledaren. Deltagaren fick veta hur testet skulle gå till och att det skulle inledas med en förövning för att sedan göra version A följt av version B. Deltagaren fick också veta att version A skulle gå lika snabbt som förövningen och att version B skulle gå något snabbare. Mellan version A och version B tilläts en kort paus som varierade mellan 0,5-2,0 minuter. Testet tog cirka 10 minuter att genomföra.

Testsviten avslutades med SIN-testen. Inför varje försöksdeltagare kontrollerades att ljudnivån var korrekt inställd. Alla deltagarna gjorde deltesten i samma eftersom resultaten skulle vara jämförbara försöksdeltagarna emellan och då deltest ett krävde att målorden inte hade presenterats innan. Deltagarna fick information om hur SIN-testen skulle gå till muntligt och mer detaljerad information presenterades inför varje deltest. Deltagarna började med att höra ett exempel på ”bruset” av röster och två exempel på hur orden kunde låta. Detta då pilotstudien visade på stora svårigheter att skilja rösterna åt och även att identifiera rösten som sa orden.

Inför deltest 1 informerades försöksdeltagarna om att det gällde att identifiera enstaviga ord i förhållanden till ett flertal röster. De fick instruktionen att de skulle repetera det ord de kunde uppfatta bland rösterna och att det startade på en svår nivå och blev lättare och lättare. Inför deltest två fick försöksdeltagarna information om att de skulle få veta vilket målord de skulle lyssna efter och att orden skulle presenteras i nedåtgående steg samt att det förutom målord skulle presenteras distraktorord. Deltagaren fick inte veta hur många ord som skulle presenteras per nivå utan bara vilket målord de gällde. Uppgiften försöksdeltagarna fick var att urskilja när ett målord presenterades eller när ett distraktorord presenterades genom att rapportera ”rätt”/”ja” respektive ”fel”/”nej”. De behövde inte identifiera distraktororden. Innan deltest 3 informerades försöksdeltagarna om ett liknande upplägg som i deltest 2 men att presentationsnivån började lågt för att stegvis öka. De fick veta att uppgiften var samma som i

16 deltest 2 och rapportering av orden skedde likadant. Totalt tog SIN-testen mellan 30-40 minuter att genomföra.

Statistik dataanalys

Studien var en inomgruppsdesign med kvantitativ ansats och data från testen analyserades med SPSS version 22 (IBM Inc. USA). Med hjälp av en envägs ANOVA (upprepad envägs variansanalys) undersöktes skillnader i data mellan tröskelvärdena för de tre olika SIN-testen och Sidak post-hoc test visade med 95 % säkerhet vart eventuella skillnader låg (Veaux, Velleman, & Bock, 2012). Skillnaderna mellan de olika målordens respektive tröskelnivåer undersöktes med samma analysmetod.

Korrelationsanalys (Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient) genomfördes för att undersöka sambanden mellan de kognitiva förmågorna (Reading span, SIC-span, PASAT A,

PASAT B) och taluppfattningstesten (Veaux, Velleman, & Bock, 2012). Således om det fanns

något samband mellan kognitiv kapacitet och för SIN-testens tröskelvärden, och differenserna mellan tröskelvärdena i de tre SIN-testen. Utöver detta undersöktes sambanden mellan de kognitiva förmågorna och även sambanden mellan SIN-testen.

Rättning

Resultatet för Reading span och SIC-span räknades ut genom att summera totalt ihågkomna ord eftersom det ger mer normaldistribuerade data och har högre reliabilitet (Friedman & Miyake, 2004). Vid rättning och poängsättning av de två testen räknades stavningsfel och felaktig ändelse som korrekt svar (Ex. stark/starkt och papaja/papaya) och orden behövde inte presenteras i korrekt ordning för att ge poäng. Om deltagarna svarade rätt eller fel på distraktionsuppgifterna (Om meningen var absurd eller inte, respektive, storleksjämförelse-frågorna) togs inte i beräkning vid analys. För PASAT räknades varje siffra på korrekt plats, som sades inom tidsramen, som rätt svar och totalsumman användes vid analys (Tombaugh, 2006).

17

Resultat

Resultatet presenteras utifrån de fyra frågeställningarna.

Frågeställning 1.

top-down-bearbetning för enstaviga ord i en ofördelaktig miljö (bestående av röster)?

Envägs variansanalys visade på signifikanta skillnader mellan de olika SIN-testens tröskelmedelvärden, F(2, 28)=21.80, p < .0001, partial η2=.609. Post-hoc-analys visade att tröskelvärdet var högre i test 1 än i test 2, p < .0001, också högre i test 3 än i test 2, p < 0.05. Tröskelvärdet var också högre i test 1 än i test 3, p < 0.05. I tabell 3 presenteras SIN-testens deskriptiva statistik och även för differenserna mellan de tre SIN-testen.

Tabell 3. Tabellen presenterar medelvärde och standardavvikelse (antal dB) för de tre

SIN-testen och för differenserna mellan de tre taluppfattningsSIN-testen.

SIN-test Medelvärde SD Test 1 -1.45 2.72 Test 2 -4.5 3.35 Test 3 -2.65 2.83 Test1-Test2 (T1-T2) 3.05 3.85 Test1-Test3 (T1-T3) 1.2 4.04 Test2-Test3 (T2-T3) -1.85 4.47

När orden analyserades var för sig kunde liknande mönster som för tröskelvärdena för deltesten utläsas. SIN-test 2 presenterade de lägsta medelvärdena för samtliga målord förutom för målordet ”rök” där SIN-test 3 låg lägre. SIN-test 1 hade de högsta medelvärdena för samtliga målord med undantagen ”lär” och ”vis” där SIN-test 3 hade ett högre tröskelvärde än SIN-test 1. Det fanns även en viss variation för de olika ordens tröskelvärde, se Tabell 4.

18 Tabell 4. Redovisar de tre olika SIN-testens medelvärden och standardavvikelse för respektive

ord och sammanställt för varje SIN-test.

För orden ”lås” och ”lär” fanns det signifikanta skillnader mellan test 1 och test 2, och test 2 och test 3, dock inte för test 1 och test 3. För orden ”mor” och ”kur” fanns det signifikanta skillnader mellan test 1 och test 2, och test 1 och test 3, men ej för test 2 och 3. För ordet ”rök” fanns det endast en signifikant skillnad mellan test 1 och test 3 och för ordet ”vak” fanns det endast en signifikant skillnad mellan test 1 och test 2. För orden ”ren” och ”vis” fanns det inga signifikanta skillnader alls.

Frågeställning 2.

Analys av sambanden mellan de kognitiva förmågorna och medeltröskelvärdena för de tre SINtesten demonstreras i Tabell 5. Reading span och test 1 visade på ett obetydligt samband r = -.03 (p = .9). Reading span och test 2 respektive test 3 visade båda på svaga samband med korrelationskoefficienter r = .28 (p = .31) respektive r = .21 (p = .45).

Analys av SIC-span tillsammans med test 1 och test 2 visade på väldigt låga korrelationskoefficienter (r = -.08, p = .78 resp., r = -.09, p = .76). Korrelationsanalys av SIC-span och test 3 visade däremot på ett svagt negativt samband med r = -.29, dock utan att uppnå signifikans (p = .3).

19 Tabell 5. Översikt av korrelationskoefficienter för de kognitiva förmågorna (Reading span,

SIC-span PASAT A, PASAT B) och SIN-testens medeltröskelvärden.

*p < .05

PASAT A och test 1 hade ett obetydligt samband med en korrelationskoefficient r = -.18 (p =

.52), PASAT A och test 2 (se Figur 2) hade ett starkt negativt signifikant samband med en korrelationskoefficient r = .54 (p = .04), och PASAT A och test 3 hade ett moderat negativt samband med en korrelationskoefficient r = -.35 (p = .21).

Figur 2. Diagram som beskriver det negativa sambandet mellan PASAT A och test 2.

PASAT B och test 1 hade ett obetydligt samband med en korrelationskoefficient r = .11 (p =

.7), PASAT B och test 2 hade ett negativt moderat samband med en korrelationskoefficient r = -.39 (p = .15), och slutligen PASAT B och test 3 som hade ett mycket svagt samband med en korrelationskoefficient r = -.15 (p = .59). y = -0,1492x + 2,9278 R² = 0,2895 -9 -8 -7 -6 -5 -4 -3 -2 -1 0 35 40 45 50 55 60 65 Te st 2 PASAT A

variabel Test 1 Test 2 Test 3 1. Reading span -.03 .28 .21 2. SIC-span -.08 -.09 -.29 3. PASAT A -.18 -.54* -.35 4. PASAT B .11 -.39 -.15 5. Test 1 — .1 .3 6. Test 2 — — .01 7. Test 3 — — —

20 Utöver detta visade korrelationsanalys att det inte fanns några signifikanta samband mellan de tre SIN-testens tröskelmedelvärden (se Tabell 5.). Det starkaste sambandet fanns mellan test 1 och test 3 med en korrelationskoefficient r = .3 (p = .28).

Frågeställning 3.

Vid korrelationsanalys av differenser av tröskelmedelvärden och prestation i de kognitiva testen lyckades inga av paren att visa på ett signifikant samband (se Tabell 6). Reading span och differensen T1-T2 visade på ett svagt negativt samband med en korrelationskoefficient r = -.27 (p = .34), Reading span och differensen T1-T3 hade ett svagt negativt samband r = -.2 (p = .48) och Reading span och differensen T2-T3 gav ett mycket svagt positivt samband r = .134 (p = .63). SIC-span och skillnaden T1-T2 gav r = .028 (p = .92), SIC-span och skillnaden T1-T3 gav en korrelationskoefficient r = .14 (p = .62) och SIC-span och skillnaden T2-T3 gav en korrelationskoefficient r = .07 (p = .82).

Tabell 6. Översikt av korrelationskoefficienter för de kognitiva förmågorna (Reading span,

SIC-span PASAT A, PASAT B) och differensen mellan SIN-testens medeltröskelvärden (T1-T2, T1-T3, T2-T3). Variabel T1-T2 T1-T3 T2-T3 1. Reading span -.27 -.2 .13 2. SIC-span .03 .14 .07 3. PASAT A .36 .1 -.29 4. PASAT B .41 .23 -.27 *p < .05

Resultatet för PASAT A och differensen T1-T2 visade på ett moderat positivt samband, r = .36 (p =.19), sambandet mellan resultatet för PASAT A och differensen T1-T3 hade en

korrelationskoefficient r = .1 (p = .72) och resultatet för PASAT A och differensen T2-T3 visade på en svag negativ relation, r =-.29, (p =.29).

21 Resultatet för PASAT B och differensen T1-T2 visade på ett starkt positivt samband, r = .41 (p = .13), resultatet för PASAT B och differensen T1-T3 visade på ett svagt positivt samband, r = .23 (p = .42), och slutligen resultatet för PASAT B och differensen T2-T3 hade en negativ svag korrelationskoefficient, r = -.27 (p = .34).

Frågeställning 4.

De fyra kognitiva testens deskriptiva statistik presenteras i tabell 7. Vid korrelationsanalys av dessa kognitiva förmågor presenterades endast två signifikanta värden (se Tabell 8).

Tabell 7. Redovisning av medelvärde och standardavvikelse i antal poäng för de kognitiva

testens resultat.

Kognitiva test Medelvärde SD

Reading span 18.2 3.55

SIC-span 25.7 5.51

PASAT A 49.8 6.22

PASAT B 40.4 6.9

Det fanns ett starkt positivt signifikant samband för prestation i PASAT A och prestation i

PASAT B, r = 0,61 (p = 0,02), se Figur 3. Utöver detta fanns det ett starkt negativt signifikant

samband mellan resultaten i Reading span och resultaten i PASAT B, r = -.59 (p = .02), se Figur 4. Det fanns även ett moderat negativt samband mellan Reading span och PASAT A men detta var inte signifikant, r = -.31 (p = .26).

Tabell 8. Översikt av korrelationskoefficienter för de olika kognitiva förmågorna (Reading

span, SIC-span PASAT A, PASAT B).

Variabel 1 2 3 4 1. Reading span — 2. SIC-span .094 — 3. PASAT A -.31 .47 — 4. PASAT B -.59* .007 .61* — *p < .05

22 Figur 3. Diagram som beskriver det positiva sambandet mellan PASAT A och PASAT B.

Figur 4. Diagram som beskriver det negativa sambandet mellan PASAT B och Reading span.

Prestation i SIC-span-testet och i PASAT B visade på ett näst intill obefintligt samband med en korrelationskoefficient på r = .01 (p = .98). SIC-span och PASAT B uppnådde däremot ett starkt positivt samband med r = .47, dock inte signifikant (p = .08). Slutligen hade Reading span och

SIC-span endast en korrelationskoefficient på r = .09 (p = .74). y = 0,6751x + 6,7777 R² = 0,3715 25 30 35 40 45 50 55 35 40 45 50 55 60 65 70 PASAT B PASAT A y = -1,1463x + 61,262 R² = 0,3482 25 30 35 40 45 50 55 10 15 20 25 30 PASAT B Reading span

23

Diskussion

Som förväntat visade variansanalys för de tre deltestens medeltröskelvärden på ett signifikant resultat. Vid identifiering av var skillnaderna låg visade det sig att alla tre värdena var signifikant skilda. Resultatet gick i enlighet med den grundläggande teorin då deltest 1 med

bottom-up-bearbetning var den hösta nivån (Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009;

Akeroyd, 2008). Deltest 2 visade på det lägsta medeltröskelvärdet och därefter deltest 3 vilket innebär att top-down-stöd gjorde att deltagarna hade lättare att höra orden i dessa två test. Detta överensstämmer med tidigare studie (Persson, 2012) och de teorier som talade för att kognitiva förmågor hjälper oss att ”höra bättre” i ofördelaktiga miljöer (Gatehouse, Naylor, & Elberling, 2003; Akeroyd, 2008; Stenfelt & Rönnberg, 2009; Rönnberg, Rudner, & Lunner, 2011).

Att test 2 ligger lägre än test 3 tyder på att det inte är samma typ av top-down-mekanismer som hjälper till, då de annars borde legat snarlikt. Då deltest 2 startade vid hörbarhet fick deltagarna ordet upprepat för sig för varje nivå ända ner till att de inte kunde urskilja ordet längre. Detta kan tolkas som att det testet inte krävde minnes-kapacitet i första hand utan snarare krävde att deltagarna var uppmärksamma. Till skillnad från test 2 så började test 3 under hörbarhet vilket gjorde att målorden inte upprepades för varje nivå vilket ställde högre krav på att ett specifikt ord skulle hållas igång i arbetsminnet för att kunna identifiera målordet rätt. Att deltagarna inte kunde urskilja målorden alls för de första nivåerna innebar också att de inte fick en så stor hjälp av att ha en representation av ordet i minnet. Det blev mycket svårare på grund av detta och därmed blev nivån högre än i test 2.

Vid närmare titt på endast orden hittades några avvikande resultat. Generellt sett så hade SIN-test 2 de lägsta medelvärden med endast ordet ”rök” som avvikande där SIN-SIN-test 3 låg lägre. Det fanns däremot ingen signifikant skillnad mellan test 2 och test 3 vilket talar för att det kan vara slumpartat snarare än att detta ord skulle vara annorlunda jämfört de övriga orden. Det andra som framträdde var att SIN-test 1 hade de högsta medelvärdena för samtliga målord med undantagen ”lär” och ”vis” där SIN-test 3 hade ett högre tröskelvärde. Ordet ”lär” visade på signifikanta skillnader mellan samtliga test förutom just mellan test 1 och test 3 vilket talar för att det inte var en utmärkande skillnad och inget att dra några slutsatser angående. Ordet ”vis” hade inte några signifikanta skillnader mellan deltesten vilket talar för att det var lika påfrestande i alla de olika förhållandena. Det är svårt att dra någon slutsats om varför det händer just ett specifikt ord men det skulle kunna bero på att ordets distraktorord var mycket lika

24 målordet och därmed skapade förvirring trots det kognitiva stödet. Det som går att dra som slutsats är att trots variation inom de olika orden så går det att säga att taluppfattningstestet uppvisade ett mönster. Alltså, att försöksdeltagarna fick mest stöd i SIN-test 2, därefter SIN-test 3, och till sist SIN-test 1, trots att inte alla ord uppvisar detta.

Korrelationsanalysen mellan de kognitiva förmågorna och SIN-testen visade på några intressanta relationer som antyder att kognitiva förmågor spelar en roll i hur en människa uppfattar tal. Det visade sig att Reading span, det vill säga arbetsminnesförmåga, hade en svag positiv korrelation med test 2 och test 3. En positiv korrelation betyder i detta fall att desto bättre en deltagare presterade på minnestestet desto sämre presterade deltagaren i taluppfattningstesten 2 och 3. Det fanns även en obetydlig negativ korrelation (r = -.03) med test 1 vilket i detta fall talar för att minneskapacitet inte stödjer eller kan säga något om taluppfattning i brus. Akeroyds (2008) sammanställning av studier pekade mot att taluppfattning i brus var associerat med det verbala arbetsminnet, som bland annat kan mätas med ett Reading span test, vilket talade för ett starkare samband dem emellan. Likaså ytterligare studier som alla påpekade ett positivt samband dem emellan (Rabbitt, 1991; Rönnberg, Rudner, Foo, & Lunner, 2008; Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009). Starka bevis presenteras även med hjälp av ELU-modellen (2013) som beskriver hur arbetsminnet går in och hjälper taluppfattning i svåra förhållanden. Att bearbetning som beror på arbetsminnet använder fonologiskt och semantiskt långtidsminne för att försöka fylla i information som är frånvarande. Detta kunde dessvärre inte påvisas för någon av testen. SIC-span, inhiberingsförmåga, hade endast en betydande korrelation med test 3 (r = -.29). Denna var svag och negativ vilket talade för att om en deltagare presterade bra i inhiberingstestet så presterade deltagaren bra även i SIN-test 3. Detta tyder på att SIN-test 3 kräver inhiberingsförmåga i viss utsträckning och det stödjer Koelewijns et als fynd (2012). Inhiberingsförmåga kan med andra ord vara en kognitiv egenskap som krävs men utöver detta verkar vara andra delar som spelar in.

För uppmärksamhet gav analys en mycket stark signifikant korrelationskoefficient mellan

PASAT A och test 2. Detta talar för att uppmärksamhetskapacitet kan förklara en del av hur en

deltagare presterar i SIN-test 2. PASAT A och test 3 hade däremot endast ett moderat negativt samband (r = -.35) som inte var signifikant men ändå tyder på att det kan finnas en viss påverkan. Även PASAT B visade på negativa korrelationskoefficienter för test 2 och test 3 vilket styrker uppmärksamhets roll i taluppfattning. Dessa var däremot inte signifikanta men visade att det fanns en starkare korrelation med test 2 (r = .-.39) än med test 3 (r = -.15) vilket går

25 samman med uttalandet för PASAT A. Detta går också samman med slutsatsen från variansanalysen där skillnaderna mellan SIN-testens resultat tyder på att test 2 och 3 kräver olika förmågor i första hand och att det test 2 inte kräver lika mycket minneskapacitet utan snarare uppmärksamhet. Resultaten stödjer därmed att uppmärksamhetsförmåga spelar en roll i hur taluppfattning går till i en ofördelaktig miljö (Gatehouse & Akeroyd, 2006; Arlinger, Lunner, Lyxell, & Pichora-Fuller, 2009; Dalton, Santangelo, & Spence, 2009).

I tillägg till detta visade korrelationsanalys av SIN-testen att det inte fanns några signifikanta samband dem emellan. Detta styrker att testen är svåra på olika sätt och kräver olika typer av förmågor. Det starkaste sambandet fanns mellan test 1 och test 3 (r = .3, p = .28) vilket tyder på att de testen kräver samma typ av förmåga i större utsträckningen än test 2. Båda testen började på en ohörbar nivå för att sedan med uppåtgående steg identifiera eller känna igen orden. Detta skulle kunna vara anledningen till varför de har ett starkare samband till skillnad från test 2 som istället började på en hörbar nivå och därmed krävde andra förmågor i första hand.

Pearson’s korrelationsanalys stämde inte alls överens med de resultat som var väntat när kognitiva förmågor och differenser mellan SIN-testen undersöktes (Rönnberg, 2003; Zekveld, Heslenfeld, Festen, & Schoonhoven, 2006; Davis & Johnsrude, 2007; Stenfelt & Rönnberg, 2009). Vid analys av samband mellan kognitiva förmågor och differenser mellan SIN-testen visade resultaten inte på några signifikanta resultat och dessutom väldigt låga korrelationskoefficienter. De starkaste positiva korrelationerna som talade för att det skulle kunna finnas ett samband mellan kognitiv kapacitet och prestation i taluppfattning var resultatet för PASAT A och differensen T1-T2 som visade på ett moderat positivt samband, r = .36 (p =.19) och även resultatet för PASAT B och differensen T1-T2 som visade på ett positivt samband, r = .41 (p = .129). Med andra ord innebär detta att en person som presterade bättre på uppmärksamhetstestet hade förbättrat sin prestation från test 1 till test 2 med större marginal än någon som presterade sämre.

Både PASAT A och B hade även en svag negativ relation med differensen T2-T3. Detta innebär att desto bättre en deltagare presterade i uppmärksamhetstestet desto större skillnad blev det mellan test 2 och test 3, dessutom innebär det att test 2 ligger lägre (bättre prestation) än test 3. Skulle differensen här visa sig vara positiv innebär det att test 3 ligger lägre än test 2 och resulterar det tillsammans med en kognitiv förmåga i en positiv korrelationskoefficient innebär det att desto bättre kognitiv kapacitet desto mindre skillnad mellan test 2 och test 3, eventuellt

26 att test 3 till och med ligger lägre än test 2. Detta var fallet för korrelationsanalys av Reading

span och T2-T3, om endast r = .13. Reading span hade också en negativ korrelationskoefficient

vid analys av samband med differens T1-T2 och T1-T3. Detta innebär att en hög minnesförmåga är kopplad till en differens som närmar sig noll eller är negativ, alltså att minneskapacitet inte kan förklara att försöksdeltagare förbättrade sig med stor marginal från test 1 till test 2, och test 1 till test 3. Inhiberingsförmågans samband med de olika differenserna gav alla obetydliga korrelationskoefficienter vilket gör det svårt att dra några slutsatser kring denna förmåga förutom att den inte hade någon inverkan.

För de kognitiva förmågorna så visade korrelationsanalys endast på två signifikanta korrelationer. Först och främst var det positiva sambandet mellan PASAT A och PASAT B inte särskilt oväntat och vilket kan förklaras med att de mäter samma typ av förmåga (Rudick, o.a., 1997). Analys av de två versionerna av PASAT och övriga test var däremot mer överraskande. Att det fanns ett starkt negativt signifikant samband mellan prestation i Reading span test och

PASAT B innebär att om en deltagare presterade bra på Reading span test så presterade

deltagaren sämre när uppmärksamhetskapacitet undersöktes och vice versa. Detta motsäger större delen av teorin som talade för ett samband mellan de två förmågorna (Kane, Bleckley, Conway, & Engle, 2001; Cowan, 2005; Astle & Scerif, 2009; Dalton, Santangelo, & Spence, 2009; Gazzaley & Nobre, 2012). Reading span och PASAT A visade också på ett negativt samband, dock inte signifikant, och dessa kan tillsammans tolkas som att i denna studie kunde inte arbetsminnesförmåga och uppmärksamhetsförmåga kopplas samman.

Förhållandet mellan SIC-span och PASAT A och B kunde inte heller signifikant bekräfta den teori som presenterats vilken pekade på ett positivt samband mellan inhiberingsförmåga och uppmärksamhetskapacitet (Booth, o.a., 2003; Shinn-Cunningham & Best, 2008). PASAT A hade dock ett starkt positivt samband med SIC-span (r = .47) med p = .075 vilket inte ligger alltför lång ifrån ett signifikant värde som pekar åt att de överlappar till någon viss del.

Det finns också teori som beskriver ett start samband mellan hur en deltagare presterar i Reading

span test och SIC-span test (Sörqvist, Ljungberg, & Ljung, 2010; Sörqvist & Rönnberg, 2012).

Detta kunde inte bekräftas vid analys. Relationen dem emellan visade på ett näst intill obefintligt samband (r = .094) vilket inte går i linje med tidigare forskning. I tillägg till detta valdes SIC-span test som utvärderingsmått för inhiberingsförmåga i och med att testet mäter både arbetsminneskapacitet och inhiberingsförmåga i viss utsträckning (Sörqvist, Ljungberg,

27 & Ljung, 2010; Sörqvist & Rönnberg, 2012). I och med det skulle det vara en indirekt kontroll av att det som mättes verkligen var det man ville mäta. Resultaten pekar på att det inte gjordes vilket hotar begreppsvaliditeten. En annan förklaring kan vara att gruppen med deltagare inte var representativa för populationen eller att resultaten i denna studie helt enkelt inte kunde bekräfta detta samband om gruppen var väldigt homogen. Försöksdeltagarna var alla i nära åldersspann vilket kan tala för homogenitet. En annan faktor som skulle kunnat påverka att det inte blev ett samband mellan SIC-span och Reading span test är hur SIC-span rättades. Eftersom det finns olika versioner av hur testet bör rättas skulle detta eventuellt kunnat påverka. Ett förslag är att även undersöka de antal ord som försöksdeltagarna rapporterade som inte var menade att kommas ihåg- vilka kallas intrusions. Detta är något som skulle kunna undersökas i vidare studier.

Bruset i taluppfattningstesten bestod av ett flertal röster som pratade i munnen på varandra. Detta för att göra utformning av test mer likt verkligheten och gynna den ekologiska validiteten. Dock innebar rösterna att det blev väldigt svårt att urskilja målorden. Resultatet visade på signifikanta skillnader mellan de tre tröskelmedelvärdena så det fanns en stor skillnad men sätts detta i perspektiv så kan det diskuteras om de inte skulle kunna vara större. Jämfört med tidigare studie (Persson, Taluppfattning av enstaviga ord i stationärt brus med och utan top-down stöd (Kandidatuppsats), 2012) som använde ett stationärt brus, där också signifikanta skillnader hittades, så var skillnaden mellan tröskelmedelvärdena mycket större. Differensen T1-T2 var 9.47 dB, T1-T3 var 7.43 dB och T2-T3 var -2.03. Jämförs dessa skillnader med denna studies differenser (T1-T2 = 3.05, T1-T = 1.2, T2-T3 = -1.85) blir det tydligt att de kognitiva förmågorna hade förutsättningar att påverka taluppfattning i större utsträckning och resultera i högra differenser, i alla fall minnet. En förklaring skulle kunna vara att om det är väldigt svårt att höra ord i ett brus av röster så hjälper inte de kognitiva förmågorna i samma utsträckning. Därmed blir det inte lika stort spelrum för de kognitiva förmågorna att hjälpa till och även om en deltagarna visste vilket ord som skulle identifieras så var det väldigt svårt att urskilja när de andra rösterna var så påtagliga. Därmed hörde deltagarna senare i alla tester och marginalerna blev inte lika stora. I motsats till röster stör exempelvis inte ett stationärt brus på en semantisk nivå som talat språk gör (Koelewijn, Zekveld, Festen, Rönnberg, & Kramer, 2012). Ett stationärt brus är också en jämn ström medan bruset med röster kommer och går väldigt ojämnt och oförutsägbart vilket innebär att det inte går att trycka undan på samma sätt (Gatehouse, Naylor, & Elberling, 2003; Gatehouse & Noble, 2004; Koelewijn, Zekveld, Festen, Rönnberg, & Kramer, 2012). Detta skulle också ha kunnat vara en anledning till att korrelationsanalys inte

28 visade på så tydliga samband mellan kognitiv kapacitet och differenser mellan SIN-testen eftersom differenserna i regel var rätt små och låg nära varandra. Det skulle också kunnat påverka sambandet mellan kognitiva förmågor och SIN-testen. Det som faktiskt går att säga med säkerhet är att röster som stör är mycket svårare att inhibera än ett stationärt brus.

Ett förslag för framtida studier som skulle kunna kontrollera med större säkerhet hur sambanden ser ut mellan variablerna är om studien använder mer än ett test per variabel. Exempelvis skulle de olika kognitiva variablerna kunna mätas med två olika test för att få mer data att basera slutsatsen på. Likaså i taluppfattningstesten skulle en framtida studie exempelvis kunna undersöka fler olika ord. Problematiken som detta medför är dock långa tider för genomförande av studie vilket är något som man får göra en avvägning av. Att det i denna studie användes både auditivt, verbalt, och visuellt baserade test ansågs dock stärka studiens utformning och kunde på så vis ge en mer generell bild istället för om alla skulle legat inom samma modalitet. En tanke för framtida studier är att ha ett kognitivt test för varje modalitet för att undersöka om skillnaderna är modalitetsspecifika, exempelvis om minnestestet hade legat i en auditiv domän så kanske det hade blivit ett annorlunda samband än när det nu var verbalt och visuellt.

En annan eventuell påverkan under genomförande av studien var att när vissa deltagare testades så var det märkbart ljud utifrån rummet som testet genomfördes i. Detta kan ses som ljud som skulle kunnat störa vid genomförandet av testen, dock inte på en nivå som skulle kunnat påverka resultatet då det hände väldigt få gånger. Utöver detta hade båda versionerna av PASAT en brusiga inspelning vilket eventuellt skulle störa när deltagarna skulle koncentrera sig på uppgiften. Sannolikt så hade det inte en märkbar inverkan, om något så blev testet möjligtvis lite mer ansträngande. Det som är viktigt att poängtera är att alla försöksdeltagarna fick lyssna med samma förhållande vilket betyder att alla hade samma svårighet.

Alla deltagarna gjorde de fyra testen i samma ordning; reading span test, sicspan test, PASAT och slutligen taluppfattning-testen (1, 2 och 3). Detta eftersom resultaten skulle vara jämförbara och då studien inte hade något behov av att variera testen. Detta innebar dock att en faktor som trötthet skulle kunnat spela in på resultatet och göra att deltagarna var ofokuserade i slutet av studien. Detta skulle eventuellt kunnat påverka studien då testet tog 60-70 minuter vilket är en lång tid att hålla fokus uppe.

29

Slutsats

Studiens resultat gick samman med att taluppfattning beror på både bottom-up-bearbetning och

top-down-bearbetning. Analys visade att en person gynnades mest av top-down-stöd i

nedåtgående förhållande till de talande rösterna. Studien visade också på resultat som talar för att talat språk stör i större utsträckning än ett stationärt brus. Det som resultaten kunde säga med säkerhet angående de kognitiva förmågorna och taluppfattning var att uppmärksamhetsförmåga spelade in för taluppfattning i SIN-test 2, vilket innebar tal i nedåtgående förhållande till störande röster. Uppmärksamhetsförmåga verkar också ha inverkan vid presentation i uppåtgående förhållande också men detta kunde inte med säkerhet fastslås. Resultaten talade även för att inhiberingsförmåga har en inverkan på taluppfattning men att det finns andra faktorer som spelar in. För minne fick det inte att dra några slutsatser angående förhållandet till taluppfattning. Vid analys av differenser och kognitiv förmåga gick inget att säga med säkerhet men uppmärksamhetsförmågan visade även här tecken på att spela en roll i hur mycket en person kunde förbättra sig från test 1, till test 2 och test 3. För de kognitiva förmågorna kunde inga positiva signifikanta samband utläsas. Studien visade i stort på intressanta resultat som vore spännande att utforska mer.