Orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete : Hur ofta genomförs de och varför genomförs de inte?

ORSAKSANALYSER I PRAKTISKT

BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE

Emma Ekberg & Josefine Kjellberg

Vårterminen 2019 Kriminologi III

Sammanfattning

Orsaksanalyser av problembilder i praktiskt brottsförebyggande arbete är ett relativt outforskat område. Tillgänglig forskning fokuserar primärt på utsträckningen av arbetet. Föreliggande studie syftar att bidra med ytterligare en aspekt. Studien undersökte i vilken utsträckning orsaksanalyser av problembilder genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt förekomsten av potentiella bidragande faktorer till att de inte genomförs. Vidare undersöktes huruvida resultaten skiljer sig mellan två svenska brottsförebyggande verksamheter: kommunal sektor och Polismyndigheten. Studien antog en kvantitativ forskningsansats där en webbaserad enkät besvarades av yrkesverksam personal inom praktiskt brottsförebyggande arbete inom de brottsförebyggande verksamheterna. Totalt deltog 85 respondenter varav 33 kvinnor (38,8%) och 52 män (61,2%), av de var 57 respondenter från kommunal sektor (67,1%) och 28 från Polismyndigheten (32,9%). Resultatet visade att orsaksanalyser av problembilder i praktiskt brottsförebyggande arbete sällan utförs. Vidare visade resultaten att samtliga undersökta faktorer potentiellt kunde förklara den låga utsträckningen. Gällande skillnader mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten identifierades vissa signifikanta skillnader för potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte genomförs men inte för utsträckningen av arbetet. Slutsatsen var således att orsaksanalyser genomfördes i låg utsträckning och två potentiella bidragande faktorer var kunskapsbrist och tidsbrist, dessutom identifierades få signifikanta skillnader mellan de två brottsförebyggande verksamheterna.

Nyckelord: orsaksanalys, praktiskt brottsförebyggande arbete, kunskapsbaserad brottsprevention

Abstract

Causal crime analysis in practical crime prevention is a relatively uncharted area. Available research focuses primarily on the extent of working with causal crime analysis. The present study aims to contribute with an additional aspect. This study examined to what extent causal crime analysis is conducted in practical crime prevention and the occurence of potential contributing factors to why causal crime analysis is not conducted. Furthermore, it was examined whether the results differ between two Swedish crime prevention agencies: the municipal sector and The Swedish Police Authority. A quantitative research approach was used. Data was collected using a web survey answered by practitioners actively working with practical crime prevention within the two crime prevention agencies. A total of 85 respondents participated, of which 33 were women (38,8%) and 52 were men (61,2%), 57 of them represented the municipal sector (67,1%) and 28 represented The Swedish Police Authority (32,9%). Results showed that causal crime analysis in practical crime prevention rarely is conducted and that all of the examined factors potentially could explain the low extent. Regarding differences between respondents from municipal sector and The Swedish Police Authority significant differences were identified concerning potential contributing factors to why causal crime analysis is not conducted but not concerning the extent causal crime analysis is conducted. In conclusion, causal crime analysis was conducted to a low extent and two potential contributing factors were lack of knowledge and time, additionally, few significant differences were identified between the two crime prevention agencies.

Key words: causal crime analysis, practical crime prevention, evidence-based crime prevention

Orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete……… 1

Orsaksanalys som en del av kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete... 1

Orsaksanalyser i nationellt brottsförebyggande arbete………. 4

Orsaksanalyser i internationellt brottsförebyggande arbete………. 6

Teoretiska förklaringsmodeller.………...…...……….. 7

Identifierad kunskapslucka.…..……….………….………….…... 10

Syfte, frågeställningar och hypoteser...……….………….……….………10

Metod………...………12 Deltagare... 12 Material... 13 Procedur... 15 Statistiska analyser... 16 Resultat …... 17 Diskussion ... 22 Referenslista…...31

Orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete

Att arbeta kunskapsbaserat inom brottsförebyggande arbete innebär att på ett systematiskt och strukturerat sätt kartlägga och analysera olika typer av brottsproblem (Regeringen, 2016). En del av det kunskapsbaserade brottsförebyggande arbetet är att genomföra orsaksanalyser. Resultatet av orsaksanalysen är det som ska utgöra grunden för det brottsförebyggande arbetet och kan definieras som “ett arbetssätt för att undersöka varför ett brottsproblem uppstår” (Vesterhav, Lindblom & Hellberg, 2018). I Regeringens brottsförebyggande program (2016/17:126) Tillsammans mot brott - ett nationellt brottsförebyggande program framkommer att det brottsförebyggande arbetet i Sverige ska vara kunskapsbaserat och omfatta adekvata orsaksanalyser. Undersökningar visar dock att i praktiken är adekvata orsaksanalyser sällan en del av arbetet (Belur & Johnson, 2018; Jonsson & Lindblad, 2019) vilket med hänsyn till Regeringens brottsförebyggande program (2016/17:126) är

problematiskt. Insatser tenderar dessutom att vara mer effektiva när valet av insats gjorts utifrån resultatet av en orsaksanalys (Santos, 2014). På motsvarande sätt har det

brottsförebyggande arbetet varit mindre effektivt när orsaksanalys inte varit en del av strategin (Santos, 2014). Detta skulle kunna anses medföra ytterligare en aspekt i problematiken med att det inte genomförs adekvata orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete. För att stärka arbetet med orsaksanalyser i praktiskt

brottsförebyggande arbete är det därmed av intresse att undersöka vad det är som gör att arbetet inte når sin fulla potential. Det övergripande syftet för den här studien är således att undersöka i vilken utsträckning orsaksanalyser av problembilder genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt förekomsten av potentiella bidragande faktorer till att de inte genomförs. Vidare undersöks huruvida resultaten skiljer sig mellan de två olika

brottsförebyggande verksamheterna kommunal sektor och Polismyndigheten.

Orsaksanalys som en del av kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete

Kunskapsbaserad eller evidensbaserad praktik innebär att arbetet utgår från flera olika informationskällor vid planering av insatser: situationella och kontextuella egenskaper hos mottagaren, bästa tillgängliga kunskap samt professionell expertis (Socialstyrelsen, u. å.). Situationella och kontextuella egenskaper hos mottagaren innebär de karaktäristika som finns hos mottagaren av den planerade insatsen. Bästa tillgängliga kunskap innebär att aktuella insatser och förväntade effekter ska i den mån det är möjligt ha stöd i form av vetenskapliga studier. Professionell expertis innebär att den ansvarige har den kompetens och utbildning som krävs för att identifiera problematiken, granskar och bedömer information på ett kritiskt

sätt samt behärskar att prioritera och väga samman samtlig information inför ett beslutsfattande. Att arbeta kunskapsbaserat innebär att systematiskt integrera dessa kunskapskällor vid planering av insatser (Socialstyrelsen, u. å.).

Inom brottsförebyggande arbete innebär det kunskapsbaserade arbetssättet att arbeta strukturerat och systematiskt för att möjliggöra att mest lämpliga insats riktas mot ett brottsproblem (Brottsförebyggande rådet, u. å.). Det innebär att problemets omfattning och struktur ligger till grund för arbetet och att hänsyn tas till de situationella och kontextuella egenskaperna för brottsproblemet. Sedan genomförs en orsaksanalys som syftar till att undersöka vilka orsaker som kan vara bidragande till problemet och utifrån det utformas en lämplig åtgärdsplan. Eventuella insatser ska i den mån det är möjligt vara beprövade och utvärderade och justerade därefter. Under pågående insats ska uppföljningar genomföras, vilket innebär att arbetet kontinuerligt följs upp och studeras för att identifiera potentiella förbättringsområden för det fortsatta arbetet. Det avslutande steget inom kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete innebär att utvärdera arbetet vilket innebär att få ett slutligt utlåtande om hur arbetet fungerat samt vilka eventuella effekter som påvisats. Till skillnad från uppföljningen innebär utvärderingen ett mer strukturerat och systematiskt

tillvägagångssätt för att bedöma verksamheten (Brottsförebyggande rådet, u. å.). Föreliggande studie syftar i huvudsak till att behandla det steg som utgör orsaksanalysen.

Den inledande fasen i det kunskapsbaserade brottsförebyggande arbetet består i

huvudsak av att utforma en problembild och genomföra en orsaksanalys (Brottsförebyggande rådet, u. å.). För att genomföra en orsaksanalys krävs inledningsvis en problembild. Att identifiera en problembild innebär att ett brottsproblem identifieras och kartläggs med avsikt att planera åtgärder (Brottsförebyggande rådet, 2016). Det kan exempelvis handla om att identifiera var, när och hur brottsligheten sker. En problembild utgörs av återkommande problematik, det vill säga upprepade incidenter med liknande karaktär. Problembilden är det som ligger till grund för orsaksanalysen (Brottsförebyggande rådet, 2016). Orsaksanalyser är en fundamental del av kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete och syftar till att grundligt kartlägga och analysera vilka bakomliggande faktorer som kan vara bidragande till ett brottsproblem och varför problemet uppstår (Vesterhav m.fl., 2018). Att genomföra en orsaksanalys innebär att på ett systematiskt sätt gå igenom problembilden och komma fram till orsakshypoteser utifrån tre olika perspektiv: situationen eller platsen, gärningspersonen samt den person eller det objekt som är utsatt för brott. Vidare ska orsaksanalysen utgöras av systematiskt arbete för att försöka ta reda på orsaker i de tre kategorierna och sedan låta de orsakerna ligga till grund för planering av åtgärder. Genom att grundligt kartlägga och

analysera orsakerna till ett brottsproblem ökar möjligheterna att utforma effektiva brottsförebyggande insatser (Vesterhav m.fl., 2018).

Enligt Regeringens brottsförebyggande program (2016/17:126) ska myndigheter,

landsting, kommuner, näringslivet och civila samhällets organisationer samverka för att arbeta kunskapsbaserat inom brottsförebyggande arbete. Enligt programmet handlar det om

verksamheter som har som primär funktion att förebygga brott och brottslighet. Det innebär att verksamheter som direkt berörs av arbetssättet är bland annat kommunal sektor och Polismyndigheten (Regeringen, 2016). Kommunens och polisens brottsförebyggande arbete skiljer sig något åt vad gäller utförande (Brottsförebyggande rådet, 2019). Kommunen tenderar att arbeta mer generellt med att bland annat informera allmänheten och göra justeringar i samhällets fysiska miljö medan Polismyndigheten ofta arbetar mer direkt mot brottsproblem. Vid exempelvis återkommande problem med trafikbrott på en specifik plats kan det innebära att kommunen ansvarar för att montera upp farthinder och polisen ansvarar i sin tur för att utföra trafikkontroller. Dock är ytterligare en skillnad mellan kommuners arbete och Polismyndigheten att ett av Polismyndighetens officiella uppdrag är enligt Polislagen (1984:387) att förebygga och förhindra brott. Det arbete som utförs inom kommunal sektor behandlas i Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform och av kungörelsen framgår att kommunerna själva i huvudsak styr hur kommunal verksamhet ska skötas.

Kommunal sektor har därmed inget officiellt uppdrag motsvarande det Polismyndigheten har gällande brottsförebyggande arbete, även om många kommuner väljer att bedriva

brottsförebyggande verksamhet (Sveriges Kommuner och Landsting, 2019). I

Polismyndighetens budgetunderlag 2018-2020 framgår dessutom att ett särskilt fokus ska ligga på att stärka den brottsförebyggande delen av Polisens verksamhet (Polismyndigheten, 2016). Det innebär alltså att Polismyndigheten, till skillnad från många kommuner, har budgeterat för brottsförebyggande arbete vilket i förlängningen borde innebära att Polismyndigheten ligger före kommunal sektor i utvecklandet av det brottsförebyggande arbetet. Detta pekar ytterligare mot att skillnader i faktorer som potentiellt bidrar till att orsaksanalyser inte genomförs bör finnas mellan Polismyndigheten och kommunal sektor.

De personer som arbetar med dessa frågor kan ha yrkestitlar såsom kommunpolis, områdespolis, brottsförebyggande strateg eller samordnare och säkerhetsansvarig

(Brottsförebyggande rådet, 2019). Det samlingsnamn som kommer användas i rapporten är praktiker. Begreppet praktiker avser yrkesverksam personal inom praktiskt

brottsförebyggande arbete hos kommunal sektor samt Polismyndigheten. Övriga

inom fastighetsbranschen och säkerhetsbranschen (Brottsförebyggande rådet, 2019).

Föreliggande studie kommer dock enbart behandla det kunskapsbaserade brottsförebyggande arbete som utförs av respondenter inom kommunal sektor och Polismyndigheten.

Då det brottsförebyggande arbetet skiljer sig åt både beroende på verksamhet

(Brottsförebyggande rådet, 2019) men även huruvida verksamheterna har budgeterat för det (Polismyndigheten, 2016) kan det också innebära att förutsättningarna för att arbeta enligt det kunskapsbaserade arbetssättet inom brottsförebyggande arbete utformar sig på olika sätt. Det skulle kunna innebära att även arbetet med orsaksanalyser skiljer sig åt gällande både

tillvägagångssätt och i vilken utsträckning det genomförs. I förlängningen kan det innebära att problematiken kring arbetet med orsaksanalys kan se olika ut beroende på verksamhet

gällande faktorer såsom potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte genomförs och vad som saknas för att kunna genomföra orsaksanalyser.

Orsaksanalyser i nationellt brottsförebyggande arbete

Brottsförebyggande rådet har identifierat vissa områden i det brottsförebyggande arbetet som bedömts vara särskilt viktiga att stärka och utveckla, varav arbetet med orsaksanalyser är en av de (Jonsson & Lindblad, 2019). Brottsförebyggande rådets undersökning riktade sig mot länsstyrelser, kommunpoliser samt kommunanställda med uppdrag som brottsförebyggande samordnare eller strateg. Inledningsvis skickades en enkät ut till totalt 552 personer. Gällande orsaksanalyser berördes endast kommunpoliser och kommunanställda brottsförebyggare, 200 respektive 328 personer. Totalt antal svarande av dessa var 156 kommunpoliser och 268 kommunanställda brottsförebyggare. Vid de fall respondenterna uppgav att de genomfört en orsaksanalys hölls kompletterande intervjuer med dessa för att ytterligare undersöka arbetets tillvägagångssätt. Ett fåtal fördjupande frågor om tillvägagångssättet ställdes varav enstaka fokuserade primärt på den faktiska orsaksanalysens tillvägagångssätt. Vidare tillfrågades dessa om övriga uppgifter i form av eventuell dokumentering av orsaksanalysen. Totalt inhämtades dokumentation av 12 genomförda orsaksanalyser (Jonsson & Lindblad, 2019).

Bland kommunpoliser uppgav en fjärdedel att de under det senaste året genomfört någon typ av orsaksanalys, motsvarande andel för kommunanställda var en femtedel (Jonsson & Lindblad, 2019). Av de som uppgav att de genomfört en orsaksanalys under det senaste året uppskattades dock få ha gjort det på det sätt en orsaksanalys är ämnad att genomföras. En anledning till att det såg ut så uppgavs kunna vara att det är svårt och tidskrävande att

genomföra orsaksanalyser, vilket skulle kunna bero på att tydliga problembilder inte formulerats. Orsaksanalysen tenderar då att bli allt för övergripande istället för att vara

fokuserad på brottsproblemets specifika orsaker. Det är enligt rapporten också tänkbart att praktiker eventuellt skulle behöva utökat stöd i form av exempelvis tekniska verktyg och hjälpmedel. Flera respondenter, både kommunanställda och poliser, uppgav också att en anledning till att arbetet med orsaksanalys är svårt var att de saknade rätt kompetens och önskade därför ytterligare stöd från andra medarbetare och aktörer (Jonsson & Lindblad, 2019).

Även om arbetet med orsaksanalyser generellt verkar vara svårt för praktiker att genomföra finns dock exempel på när arbetet utförts korrekt i flera svenska kommuner (Jonsson & Lindblad, 2019). Det som uppgavs skilja det framgångsrika arbetet med orsaksanalyser från det bristande var bland annat att de framgångsrika utgått från en tydlig kartläggning vilket resulterat i en välutvecklad beskrivning av problembilden. Vidare fokuserade de framgångsrika orsaksanalyserna i synnerhet på de direkta orsakerna till att brottsproblemet uppstått, vilket i sin tur har lett till att insatser kunnat riktas direkt mot dessa (Jonsson & Lindblad, 2019).

Generellt genomförs alltså få tillfredsställande orsaksanalyser i Sverige och en

anledning verkar vara avsaknad av förmåga och resurser (Jonsson & Lindblad, 2019). Vidare bör större fokus läggas i synnerhet på direkta orsaker till brottsproblemet, särskilt drabbade platser och tider på dygnet. Då arbetet med orsaksanalys faktiskt utförts korrekt i vissa

kommuner blir det därmed en nyckelfråga att mer ingående undersöka varför det inte fungerar som det ska överallt.

Brottsförebyggande rådet har i sin undersökning studerat i vilken utsträckning

orsaksanalyser genomförs, tillvägagångssättet kan dock anses ge begränsad information om den faktiska utsträckningen (Brottsförebyggande rådet, personlig kommunikation, 12 april 2019). Vidare inkluderades inga definitioner av vad en korrekt genomförd orsaksanalys innebär vilket kan ha lämnat utrymme för hög grad av fri tolkning och således besvarats olika beroende på respondentens åsikter och erfarenheter. De resultat Brottsförebyggande rådet funnit gällande utsträckning av orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete skulle därmed kunna ge en bild av att utsträckningen är högre än vad den faktiskt är. Fortsättningsvis kvarstår oklarheter gällande vilka potentiella bidragande faktorer som finns till att

orsaksanalyser inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt vad berörda

praktiker saknar för att kunna genomföra adekvata orsaksanalyser. Föreliggande studie ämnar bistå med utökad kunskap inom de områden Brottsförebyggande rådet brustit att undersöka.

Orsaksanalyser i internationellt brottsförebyggande arbete

Enligt tidigare forskning är arbetet med orsaksanalyser bristande bland praktiker (Cope, 2004; Innes, Fielding & Cope, 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014). Enligt en studie användes metoder för orsaksanalyser sällan i praktiken och bland utförda orsaksanalyser varierade kvaliteten stort (O’Shea & Nicholls, 2003). Vidare uppgav 50% av studiens respondenter att de inte använde några avancerade analytiska metoder alls. Enligt en annan studie hade praktiker börjat lägga mer energi på att arbeta med orsaksanalyser för att förstå brott, men att införandet av arbetssättet inte genomförts på ett tillfredsställande sätt (Innes m.fl., 2005). Ytterligare en studie kom fram till att praktiker verkade förstå att arbete med orsaksanalyser är något som bör integreras i arbetet men att det i praktiken ännu inte blivit ett etablerat arbetssätt (Cope, 2004).

Tidigare forskning har funnit att de vanligaste bidragande faktorerna till att arbetet med orsaksanalyser är otillräckligt verkar vara oförståelse och bristande resurser i olika former (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014). En studie fann att praktiker inte förstod vad orsaksanalyser fyller för syfte eller hur de kan bidra till det brottsförebyggande arbetet (Cope, 2004). En annan studie kom fram till att det fanns en avsaknad av förståelse för en analytikers roll i det brottsförebyggande arbetet (O’Shea & Nicholls, 2003). Oförståelsen visades främst bland praktiker som inte arbetade med analytiska frågor men även bland de som var anställda med yrkestiteln brottsanalytiker. Av den

anledningen motsvarade analytikernas dagliga arbetsuppgifter sällan det som egentligen omfattades av arbetsbeskrivningen. I samma studie konstaterades också att resurser för uppföljning saknades och utvärderingar av orsaksanalysernas effektivitet genomfördes inte, därav demonstrerades aldrig för personalen hur orsaksanalyser faktiskt bidrar till det

brottsförebyggande arbetet och således upprätthölls oförståelsen (O’Shea & Nicholls, 2003). Ett annat identifierat hinder för att arbetet med orsaksanalyser skulle genomföras korrekt var att praktiker inte hade den kunskap som krävdes för att genomföra adekvata orsaksanalyser (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; O’Shea & Nicholls, 2003). Enligt en studie var en förklaring till det bristande arbetet med orsaksanalys att nyanställd personal inte fick lämplig utbildning (Belur & Johnson, 2018). En annan studie fann även den att det fanns en avsaknad av adekvat utbildning inom det analytiska området (Cope, 2004). Ytterligare en studie fann att 37% av respondenterna ansåg att den tillgängliga analytiska utbildningen inte var tillfredsställande medan 17% inte erbjudits utbildning överhuvudtaget (O’Shea & Nicholls, 2003).

Då analytiker inte verkade ägna sig åt analytiska arbetsuppgifter var ytterligare ett hinder för arbete med orsaksanalyser tidsbrist (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; Innes m.fl., 2005). Enligt flera studier ägnade majoriteten av analytiker mer tid på icke-analytiska arbetsuppgifter än analytiska sådana, därav fanns inte tiden att genomföra adekvata

orsaksanalyser (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004). En annan studie fann att det analytiska arbetet pressades hårt på grund av tidsbrist (Innes m.fl., 2005). Respondenter i studien uppgav av att deras analytiska arbete blev begränsat på grund av det. Respondenterna uppgav också att de upplevde att arbetsledare inte förstod hur mycket tid och arbete det analytiska arbetet tar. De menade att mer tid skulle resultera i mer högkvalitativa orsaksanalyser (Innes m.fl., 2005).

Återkommande teman i forskning gällande vad praktiker saknar för att kunna

genomföra adekvata orsaksanalyser ligger i linje med de bidragande faktorer som finns till att de inte genomförs (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea &

Nicholls, 2003; Santos, 2014). Gemensamt för samtliga studier var att de menade att praktikers kunskaper behövde förbättras i kombination med att mer tid prioriterades till orsaksanalyser. En studie adderade till det med att större förståelse för orsaksanalyser och bättre tillgång till högkvalitativ information att basera orsaksanalyserna på behövdes (Cope, 2004). Vidare fann en annan studie att ytterligare en faktor som saknades var specialiserad personal, det vill säga praktiker som arbetar explicit med orsaksanalyser (O’Shea & Nicholls, 2003). De fann att endast 56% av berörda verksamheter hade specialiserad personal.

Ytterligare en studie fann att det också behövdes förbättrad teknik för att genomföra

orsaksanalyser (Santos, 2014). Presenterade faktorer baserades dock på forskarnas tolkningar av vad praktikerna saknar och inte vad praktiker själva uppgett.

Teoretiska förklaringsmodeller

Att orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete verkar genomföras i bristande grad skulle kunna förklaras teoretiskt på flera nivåer varav två är organisationsnivå och

individnivå. Då föreliggande studie ämnar att undersöka praktiker, det vill säga de individer som arbetar med orsaksanalys, utgörs det teoretiska ramverket i huvudsak av teorier ämnade att förklara beteendeförändringar på individnivå. Detta motiveras även med att individer är de som utgör grunden i en organisation. Individnivå utgör dock endast en dimension av

fenomenet och därav görs även ett förklaringsförsök med fokus på organisatorisk nivå. Förändringar eller icke-förändringar i individers beteende kan förklaras utifrån den transteoretiska modellen (Prochaska & Velicer, 1997). Beteendeförändringar avser i detta

sammanhang processen då ett mer fördelaktigt beteende anammas, exempelvis genom att komplettera praktiskt brottsförebyggande arbete med orsaksanalyser. Den transteoretiska modellen innebär att beteendeförändringar sker via sex faser: prekontemplation,

kontemplation, förberedelse, handling, underhåll och termination. Prekontemplation innebär fasen då individen saknar avsikt att genomföra en förändring då denne inte är medveten om vilka konsekvenser som kan följa av att avstå. I kontemplationsfasen finns avsikten att genomföra en förändring men för- och nackdelar balanseras fortfarande vilket gör att den här fasen kan vara långdragen. Förberedelsefasen avser den period där avsikten är att relativt omgående genomföra förändringen. Handling innebär att förändringen faktiskt genomförs. Efter att förändringen har skett återstår underhåll, som innebär att det nya beteendet

upprätthålls. Det slutgiltiga målet är termination där det inte längre ses som ett alternativ att återgå till det ursprungliga beteendet (Prochaska & Velicer, 1997).

I relation till orsaksanalysers roll i praktiskt brottsförebyggande arbete skulle processen kunna förklaras på följande sätt: i prekontemplationsfasen avser praktikern inte att införa orsaksanalyser i arbetet, vilket kan bero på att denne inte är medveten om att en konsekvens av att avstå är att brottsförebyggande insatser kan bli felriktade (Prochaska & Velicer, 1997). I kontemplationsfasen finns en avsikt hos praktikern att införa orsaksanalys som arbetssätt men vinster mot förluster övervägs fortfarande. När praktikern nått förberedelsefasen är avsikten att införa orsaksanalyser i arbetet inom en snar framtid. I handlingsfasen genomförs den förändring som innebär att orsaksanalyser slutligen implementeras i arbetet. Det som sedan kvarstår är att underhålla och upprätthålla orsaksanalyser som en naturlig del i arbetet. Slutligen uppnås tillståndet då orsaksanalysernas närvaro inte längre ifrågasätts utan ses som det enda alternativet (Prochaska & Velicer, 1997).

Att orsaksanalyser inte används i den utsträckning som det bör kan enligt den

transteoretiska modellen förklaras genom att alla de sex faserna inte slutförts och orsaksanalys är därför inte ännu ett etablerat arbetssätt (Prochaska & Velicer, 1997). Orsaksanalys som arbetssätt kan anses ligga någonstans mellan steg två och tre av transteoretiska modellens steg. Praktiker har till viss del börjat förstå att orsaksanalys kan vara en viktig del av det brottsförebyggande arbetet men de är ännu inte helt övertygade om dess effekt (Prochaska & Velicer, 1997).

Ytterligare en teori som kan förklara beteendeförändringar är Health Action Process Approach [HAPA] som menar att beteendeförändringar hos människor kan förklaras via två huvudsakliga processer: motivation och genomförande (Schwarzer, 2016).

genomförandeaspekten avser att förändringen faktiskt sker. För att förklara varför

orsaksanalyser inte används och vad som saknas blir främst motivationsaspekten aktuell. Teorin menar att innan förändring kan ske måste någon typ av motivation till förändring finnas. För att skapa motivation måste individen dels vara medveten om eventuella risker med förändringen men även ha förväntningen att utfallets positiva aspekter väger tyngre.

Dessutom krävs en uppfattad förmåga att klara av att genomföra och upprätthålla förändringen samt förståelsen att förändringen behöver ske (Schwarzer, 2016).

I denna studies fall skulle HAPA kunna användas som en förklaringsmodell till att orsaksanalyser inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete på så vis att praktiker dels inte förstår syftet och innebörden av orsaksanalyser eller vad arbete med orsaksanalyser kommer att tillföra (Schwarzer, 2016). Samtidigt har praktiker uppfattningen att de inte har kunskapen som krävs för att implementera och upprätthålla orsaksanalys som arbetssätt och verkar heller inte uppleva att orsaksanalysens frånvaro är ett problem. Om praktiker istället övertygas om att arbetet med orsaksanalyser kommer ha fler fördelar än nackdelar, att de får den kunskap de anser sig behöva samt förstår att det är ett problem att man inte genomför orsaksanalys skulle enligt HAPA förändringen kunna ske (Schwarzer, 2016).

På organisationsnivå skulle fenomenet med orsaksanalyser i praktiskt

brottsförebyggande kunna förklaras med hjälp av implementeringsteorin diffusion of innovation (Rogers, 1983). Enligt teorin sker en spridning av nya koncept över tid som är fundamental för att ett nytt koncept ska etableras. Det finns fyra grundelement för att

etablerandet av ett nytt koncept ska lyckas: ett nytt koncept, kommunikationskanaler, tid samt ett socialt nätverk. Konceptet kan vara en idé eller ett arbetssätt som uppfattas som nytt av medlemmarna i det sociala nätverket. Även om konceptet rent tidsmässigt inte är nytt räcker det att mottagaren uppfattar det som nytt för att teorin om diffusion of innovation ska vara applicerbar. Kommunikationskanaler avser de kanaler där information skapas och delas människor emellan och spridningen av ett nytt koncept sker. Exempel på sådana kanaler kan vara massmedia eller personliga interaktioner människor emellan. Spridning avser i detta sammanhang en viss typ av kommunikation där den utbytta informationen berör nya koncept och idéer. Begreppet tid avser behovet att en längre tidsperiod hinner gå för att ett nytt koncept ska kommuniceras och spridas och slutligen etableras. Sociala nätverk avser sociala grupper som tillsammans arbetar för att uppnå gemensamma mål. Ett sådant socialt nätverk kan exempelvis vara en organisation (Rogers, 1983).

Av diffusion of innovations fyra grundläggande element kan fenomenet med orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande ha uppfyllt tre: ett nytt koncept,

kommunikationskanaler samt det sociala nätverket (Rogers, 1983). Orsaksanalyser är ett nytt koncept i sig och en aktuell kommunikationskanal kan anses vara den sociala interaktion som sker mellan människor inom praktiskt brottsförebyggande arbete. Vidare finns sociala nätverk i varje organisation inom praktiskt brottsförebyggande arbete men också inom branschen i stort. Det som däremot saknas är den tidsperiod som behöver gå innan ett nytt koncept etableras. Enligt teorin kan alltså en förklaring till att orsaksanalyser ännu inte är ett etablerat arbetssätt vara att det är ett relativt nytt koncept som inte hunnit kommuniceras och spridas tillräckligt. Arbete med orsaksanalyser kan anses vara relativt nytt för alla berörda sektorer oavsett om arbetssättet införts i samband med Regeringens nya brottsförebyggande program (2016/17:126) eller senare. Därav skulle det dessutom kunna finnas organisationer där arbetssättet upplevs som något helt nytt och främmande. Det är alltså enligt teorin om diffusion of innovation tänkbart att tillräcklig tid inte ännu passerat för att arbete med orsaksanalyser ska bli ett etablerat arbetssätt bland organisationer inom praktiskt brottsförebyggande arbete (Rogers, 1983).

Identifierad kunskapslucka

Då forskning gällande i vilken utsträckning orsaksanalyser genomförs (Cope, 2004; Innes, m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014), effekten av orsaksanalyser (Santos, 2014), vilka bidragande faktorer som finns till att orsaksanalyser inte genomförs (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014) samt vad som eventuellt saknas inom verksamheter (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014) är bristfällig är det av vikt att vidare undersöka ämnet. Forskning gällande huruvida faktorer och förutsättningar för orsaksanalyser skiljer sig beroende på verksamhet har inte påträffats över huvud taget. Då betydande skillnader kan antas finnas gällande olika brottsförebyggande verksamheters struktur och arbetssätt rent generellt är det möjligt att det även finns skillnader gällande de förutsättningar för arbete med orsaksanalyser som föreligger inom olika verksamheter. Av den anledningen är även

eventuella skillnader mellan verksamheter viktigt att undersöka då en uppenbar kunskapslucka identifierats.

Syfte, frågeställningar och hypoteser

Syftet med föreliggande studie är att undersöka i vilken utsträckning orsaksanalyser av problembilder genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt förekomsten av potentiella bidragande faktorer till att de inte genomförs. Vidare undersöks huruvida

resultaten skiljer sig mellan de två olika brottsförebyggande verksamheterna kommunal sektor och Polismyndigheten. För att undersöka detta används en kvantitativ forskningsansats (Borg & Westerlund, 2012). För att besvara studiens syfte avses följande frågeställningar bli

besvarade:

1. I vilken utsträckning uppger praktiker att de genomför orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete? Finns signifikanta skillnader i utsträckning mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten och hur ser skillnaderna i sådana fall ut?

2. Hur ser enligt praktiker förekomsten ut av potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser av problembilder inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete? Finns signifikanta skillnader gällande dessa faktorer mellan respondenter från

kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten och hur ser skillnaderna i sådana fall ut?

3. Vad uppger praktiker att de behöver för att kunna genomföra orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete? Finns signifikanta skillnader gällande behovet mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten och hur ser skillnaderna i sådana fall ut?

Baserat på tidigare studier (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; Jonsson & Lindblad, 2019; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014) är hypotesen att den identifierade utsträckningen av arbete med orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete är låg. Tidigare forskning har även varit överens om att två bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete är oförståelse och resursbrist i form av tid och kunskap (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014), därav är hypotesen att brister inom samma faktorer kommer påvisas även i föreliggande studie. Det verkar även behövas förbättringar i form av ökad förståelse för orsaksanalysers roll i det

brottsförebyggande arbetet, ökad kunskap hos praktiker samt mer tid att genomföra arbetet (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014). Tidigare forskning har också funnit en efterfrågan av bättre tekniska hjälpmedel (Santos, 2014). Hypotesen är att även den här studien kommer finna ett behov av ökad förståelse, kunskap, tid för genomförande och bättre tekniskt stöd. Då det inte verkar ha undersökts vad praktiker själva anser att de behöver finns dock en medvetenhet att resultatet kan komma att skilja sig från hypoteserna. En övergripande fråga för samtliga frågeställningar är också huruvida resultaten skiljer sig beroende på vilken verksamhet praktikern

representerar. Hypotesen är att studiens resultat kommer visa att utsträckningen av arbete med orsaksanalyser är lika låg oavsett verksamhet och därmed inte kommer påvisa några

signifikanta skillnader gällande den första frågeställningen. Denna hypotes motiveras med att orsaksanalyser är ett relativt nytt arbetssätt oavsett verksamhet och enligt teorin om diffusion of innovation har tillräcklig tid inte hunnit gå för att arbetssättet ska vara etablerat (Rogers, 1983). Gällande den andra och den tredje frågeställningen är hypotesen att studiens resultat kommer påvisa signifikanta skillnader då de två verksamheternas förutsättningar ser väsentligt olika ut (Brottsförebyggande rådet, 2019).

Metod

Då studiens syfte var att undersöka i vilken utsträckning orsaksanalyser av problembilder genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt förekomsten av potentiella bidragande faktorer till att de inte genomförs valdes en kvantitativ forskningsansats (Borg & Westerlund, 2012). Med hjälp av en kvantitativ ansats kunde även studiens resterande syfte bemötas, vilket var att identifiera eventuella skillnader mellan kommunal sektor och Polismyndigheten. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av en webbenkät som avsåg mäta det studien

syftade undersöka (se Bilaga 1).

Deltagare

Studiens respondenter bestod av 85 yrkesverksamma brottsförebyggande praktiker inom kommunal sektor och Polismyndigheten. Samtliga respondenter hade genomgått utbildning via Örebro Universitet inom kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete. Urvalet utgjordes således av en kombination av ett bekvämlighetsurval och ett strategiskt urval (Borg & Westerlund, 2012). Respondenterna kontaktades via mail och totalt skickades mailet till 273 mailadresser. Datainsamlingen resulterade i totalt 114 svar varav 21 respondenter svarat nej på frågan om de vid tillfället var yrkesverksamma inom praktiskt brottsförebyggande arbete, de svaren exkluderades således. Fem respondenter var inte anställda inom kommunal sektor eller Polismyndigheten och exkluderades således. Vidare exkluderades tre svar som var uppenbart felaktigt besvarade. Efter rensning av data kvarstod 85 enkätsvar som användes för statistiska analyser.

Studiens slutgiltiga urval utgjordes av 33 kvinnor (38,8%) och 52 män (61,2%). Medelåldern var 46,2 år med en standardavvikelse på 10,2 år. Åldersspannet löpte från 27 år till 65 år. De vanligast förekommande åldrarna var 52 och 56 år. Medelvärdet för antal yrkesverksamma år inom praktiskt brottsförebyggande arbete var 8 år med en

standardavvikelse på 7 år. Spannet för antal yrkesverksamma år löpte från 0,30 år till 30 år. Fördelningen för yrkesverksamheterna var 57 respondenter från kommunal sektor (67,1%) och 28 respondenter från Polismyndigheten (32,9%). Bland respondenter från kommunal sektor fanns 24 kvinnor (42,1%) och 33 män (57,9%). Medelåldern var 46,1 år med en standardavvikelse på 11 år. Åldersspannet löpte från 27 år till 65 år. Medelvärdet för antal yrkesverksamma år för respondenter från kommunal sektor var 7 år med en standardavvikelse på 6 år. Spannet för antal yrkesverksamma år löpte från 0,40 år till 30 år. Bland respondenter från Polismyndigheten fanns 9 kvinnor (32,1%) och 19 män (67,9%). Medelåldern var 46,2 år med en standardavvikelse på 8,6 år. Åldersspannet löpte från 29 år till 59 år. Medelvärdet för antal yrkesverksamma år för respondenter från Polismyndigheten var 10 år med en

standardavvikelse på 8,5 år. Spannet för antal yrkesverksamma år löpte från 0,30 år till 25 år.

Material

Datainsamlingen genomfördes med hjälp av en webbaserad enkät (se Bilaga 1) via Google formulär (Google, u. å.). Enkäten bestod inledningsvis av ett missivbrev som informerade respondenterna om studiens syfte och villkor, att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas, att lämnade uppgifter skulle behandlas med konfidentialitet, beräknad tidsåtgång samt kontaktuppgifter och hur studiens resultat skulle publiceras. Vidare fanns möjlighet att uppge en mailadress för de respondenter som önskade erhålla en kortare sammanfattning av studiens resultat efter dess färdigställande. Mailadresser samlades in via en separat länk för att säkerställa att inga enkätsvar kunde kopplas till någon individ. För att säkerställa att samtycke till deltagande fanns fick respondenterna bekräfta detta genom att aktivt bocka i en ruta att de lämnar sitt samtycke innan de slussades vidare till enkätfrågorna. Vidare tillfrågades respondenterna om de vid tillfället var yrkesverksamma inom praktiskt brottsförebyggande arbete. I sammanhanget redogjordes även för vad som ansågs som praktiskt brottsförebyggande arbete för att undvika över- eller undertäckning. Respondenter som svarade att de inte vid tillfället arbetade med brottsförebyggande frågor exkluderades från enkäten som ytterligare en åtgärd att undvika övertäckning. Enkätens första frågedel bestod av sakfrågor såsom kön, ålder, verksamhetstillhörighet samt antal år respondenten varit yrkesverksam inom brottsförebyggande arbete och vilken roll inom det

brottsförebyggande arbetet respondenten hade. Vidare utgjordes enkäten av tre frågeteman, ett för vardera frågeställning. Utöver frågan om samtycke för deltagande bestod enkäten totalt av en kontrollfråga, fem sakfrågor samt 22 frågor relaterade till studiens syfte. Samtliga frågor som innehöll begrepp eller formuleringar som misstänktes kunna ge upphov till fri tolkning

innehöll tydliga definitioner om vad som efterfrågades av respondenten, för att säkerställa att frågan uppfattades korrekt.

Temat som berörde i vilken utsträckning orsaksanalyser genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete inleddes med en ingående definition av vad en orsaksanalys innebär och vilka arbetsmoment som omfattas. Detta gjordes för att säkerställa att

respondenten förstod innebörden av hur en korrekt genomförd orsaksanalys ska se ut och svarade därefter. Vidare bestod temat av fyra frågor kopplade till i vilken utsträckning respondenten genomförde orsaksanalyser. De två första frågorna undersökte i vilken

utsträckning respondenten arbetade med brottsförebyggande frågor samt hur stor del av den tiden respondenten lade på orsaksanalyser. Respondenterna ombads uppskatta sitt svar i procent. Vidare tillfrågades respondenterna om huruvida orsaksanalyser var något som prioriterades på deras arbetsplatser. Svarsskalan utgjordes av en likertskala som löpte från 1 till 4 där det lägsta värdet avsåg “Nej, aldrig” och det högsta värdet avsåg “Ja, alltid”. Skalan bestod av ett jämnt antal svarsalternativ för att tvinga respondenten att ta ställning till

påståendet. Temats sista fråga löd “Av tio identifierade problembilder ni vill rikta insatser mot, i hur många av fallen genomförs en orsaksanalys?” och svarsskalan löpte från 0 till 10. Frågan presenterades tillsammans med en tydlig definition av vad en problembild innebar.

Det andra frågetemat bestod av tio frågor som samtliga var tydligt kopplade till potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte alltid genomförs. Många av

faktorerna hade framkommit i tidigare forskning, exempelvis tidsbrist eller okunskap (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014). De nio första frågorna utgjordes av påståenden där respondenterna fick uppge i vilken utsträckning de höll med om påståendet. Ett exempel på ett påstående är “Alla problembilder behöver inte en orsaksanalys, eftersom det är självklart vad som ska genomföras”. Svarsskalan för samtliga påståenden utgjordes av en likertskala som löpte från 1 till 4 där det lägsta värdet avsåg “Instämmer inte alls” och det högsta värdet avsåg “Instämmer helt”. Skalan bestod av ett jämnt antal

svarsalternativ för att tvinga respondenten att ta ställning till påståendet. Temat avslutades med en öppen fråga där respondenten hade möjlighet att uppge eventuella andra anledningar till att de inte genomför orsaksanalyser som inte berörts i enkäten.

Gällande vad praktiker saknar för att genomföra orsaksanalyser utformades totalt åtta frågor, även dessa var inspirerade av tidigare forskning (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014). De sju första frågorna utgjordes av påståenden där respondenterna fick uppge i vilken utsträckning de höll med om påståendet. Ett exempel på ett påstående är “Jag skulle behöva bättre tekniskt stöd i form av exempelvis bättre it-system”.

Svarsskalan för samtliga påståenden utgjordes av en likertskala som löpte från 1 till 4 där det lägsta värdet avsåg “Instämmer inte alls” och det högsta värdet avsåg “Instämmer helt”. Temat avslutades med en öppen fråga där respondenten hade möjlighet att lämna ytterligare uppgifter om eventuella andra faktorer respondenten saknade för att kunna genomföra orsaksanalyser.

Med avsikt att öka studiens validitet och reliabilitet användes i enkäten ett enkelt språk och kontinuerliga begreppsdefinitioner (Borg & Westerlund, 2012). Vidare inspirerades enkätfrågorna av frågor som använts i en tidigare studie inom samma område

(Brottsförebyggande rådet, 2019). Innan enkäten skickades ut till studiens respondenter genomfördes dessutom en testomgång som innebar att fem personer besvarade enkäten med avsikt att upptäcka eventuella fel och otydligheter samt för att undersöka om enkäten verkade mäta det som avsågs att mäta. Detta moment genomfördes med avsikt att stärka

mätinstrumentets validitet (Borg & Westerlund, 2012). Ytterligare ett ändamål med testomgången var att beräkna ungefärlig tidsåtgång.

Procedur

Inför datainsamlingen skapades en webbenkät med tillhörande missivbrev med hjälp av Google formulär (Google, u. å.). Innan färdigställandet av enkäten genomfördes en

testomgång av enkäten. Efter testomgången reviderades enkäten utefter de synpunkter som framkommit. Inför utskicket av enkäten utformades även ett inledande mail med information om studiens syfte och att den avsågs besvaras av yrkesverksamma praktiker inom praktiskt brottsförebyggande arbete. Det gjordes för att undvika att mottagare som inte uppfyllde inklusionskriterierna besvarade enkäten. I mailet bifogades också missivbrevet samt länken till enkäten som tog cirka sju till tio minuter att besvara. Respondenterna kontaktades via den mailadress de uppgett då de genomförde utbildning i kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete via Örebro Universitet. Enkäten var öppen för svar i åtta dagar. Utöver det inledande mailet utgick två påminnelser. Detta gjordes för att öka svarsfrekvensen.

Gällande de etiska aspekter som bör tas i hänsyn vid genomförandet av vetenskapliga studier användes de forskningsetiska huvudkraven som riktlinjer för denna studie

(Vetenskapsrådet, u. å.). Vid datainsamlingen fick respondenterna inledningsvis ta del av missivbrevet med information gällande studiens syfte samt vilken målgrupp studien riktades mot. Det redogjordes också för den ungefärliga tid det skulle ta att genomföra enkäten. Respondenterna informerades om att de behövde lämna sitt samtycke till deltagandet för att kunna delta i enkäten, men att det när som helst under enkätens gång gick att avbryta

deltagandet. Dock informerades också om att samtycket och svaren inte kunde återkallas efter att svaren skickats in då specifika svar inte längre skulle kunna identifieras. Vidare

redogjordes för att all insamlad data skulle behandlas med konfidentialitet och att ingen obehörig skulle ha tillgång till svaren, samt att de personuppgifter som behandlades i studien endast skulle användas för studiens ändamål och sedan raderas (Vetenskapsrådet, u. å.). Slutligen lämnades kontaktuppgifter till studiens ansvariga vid eventuella frågor och funderingar. I studien behandlades respondenternas personuppgifter enligt de riktlinjer som finns för personuppgiftshantering i Dataskyddsförordningen (Datainspektionen, u. å.). Med hänsyn till detta samlades ingen överflödig information in från respondenterna och den insamlade datan lösenordsskyddades och ingen obehörig hade tillgång till materialet.

Statistiska analyser

Då studien utgick från en kvantitativ forskningsansats behandlades den insamlade datan i statistikprogrammet IBM SPSS Statistics 25.0. I SPSS rensades inledningsvis datan från enkätsvar som inte gick att använda för att besvara studiens syfte. Den oanvändbara datan bestod av 21 enkätsvar där respondenterna uppgett att de inte vid tillfället var

yrkesverksamma inom praktiskt brottsförebyggande arbete, tre enkätsvar som var uppenbart felaktigt besvarade samt fem enkätsvar från respondenter från andra verksamheter än

kommunal sektor och Polismyndigheten. Totalt exkluderades 29 enkätsvar. De två öppna enkätfrågorna som ställdes angående eventuella andra faktorer enkäten inte berört

exkluderades även de i analysen då de inte bidragit med någon statistiskt relevant information. Svaren från de frågorna redovisas därav inte under avsnittet Resultat. Efter rensning av datan skapades grupperingar för svarsalternativen. Angående frågan om andel tid respondenterna lägger på orsaksanalyser samt frågan om hur många orsaksanalyser som genomförs per 10 identifierade problembilder gjordes grupperingar för svarsalternativen. Grupperingarna innebar att svarsalternativen för den första frågan kodades om från att löpa mellan 0-100% till att bestå av grupper om 0%, 1-20% respektive 21-100% tid lagd på orsaksanalyser. För den andra frågan innebar grupperingen att svarsalternativen kodades om från att löpa mellan 0-10 till att bestå av grupper om 0-1, 2-4 respektive 5-10 orsaksanalyser per 10 identifierade problembilder. Sådana grupperingar gjordes då dessa skalsteg ansågs representativa i förhållande till hur respondenterna svarat och fortfarande speglade det faktiska resultatet. Grupperingarna underlättade även presentationen av resultaten då de nya grupperna ansågs bidra till ett mer överskådligt resultat. Gällande de två sista frågeställningarna skapades grupperingar som innebar att de tidigare fyra svarsalternativen ”Instämmer inte alls”,

”Instämmer till viss del”, ”Instämmer till stor del” och ”Instämmer helt” kodades om till två nya värden som kallades ”Instämmer inte” och ”Instämmer”. Svarsalternativen “Instämmer inte alls” och “Instämmer till viss del” kodades om till “Instämmer inte” medan

svarsalternativen “Instämmer till stor del” och “Instämmer helt” kodades om till “Instämmer”. Detta gjordes då det ansågs lämpligt för studiens syfte samt att det ansågs underlätta analysen och ge mer kommunikativa resultat. Då skalstegen mellan de två första svarsalternativen respektive de två sista svarsalternativen var relativt små samt steget mellan de två mittersta svarsalternativen var större ansågs en sådan gruppering lämplig. I synnerhet då de nya

grupperna fortfarande skulle representera riktningen på respondentens svar och datan därmed inte snedvrids. Alternativet att enbart haft två svarsalternativ i enkäten ansågs vara för

begränsande och potentiellt kunna försvåra deltagandet för respondenten. Vidare ansågs de två svarsalternativen i respektive riktning ha likartad innebörd för studiens syfte. Vid

presentation av resultaten lades fokus på den ände av resultatet som ansågs vara viktigast att poängtera. Detta innebar att det presenterade resultatet ibland fokuserade på den ände som benämndes som “Instämmer” medan det vid presentationen av andra frågor fokuserades på den ände som benämndes som “Instämmer inte”. Detta gjordes med avsikten att det mest relevanta resultatet skulle vara det som uppmärksammades.

Med hänsyn till studiens syfte ansågs det mest lämpliga vara att analysera datan via procentsatser då det ansågs besvara studiens frågeställningar och generera kommunikativa resultat. Fortsättningsvis var avsikten att identifiera potentiella skillnader i procentsatser för svarsfrekvenser. Därav analyserades datan med hjälp av z-test (IBM Corporation, 2017). Ett z-test är ett icke-parametriskt test som jämför proportioner mellan två grupper. Testet förutsätter inte normalfördelning men kräver två grupper oberoende av varandra. Via z-testerna beräknades procentsatser för resultatet från det totala stickprovet samt procentsatser för resultatet från respektive verksamhet. Vidare jämfördes via z-testerna proportionerna för resultatet från respektive verksamhet och en signifikansprövning för eventuella skillnader genomfördes.

Resultat

För den första frågeställningen och hypotesen att den identifierade utsträckningen av arbete med orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete skulle vara låg utan signifikanta skillnader mellan de två verksamheterna visade analysen att hypotesen överensstämde med resultatet (se Tabell 1). Resultatet visade att av den tid respondenterna lägger på

80,0% av respondenterna att andelen tid som lades på orsaksanalyser var 1-20%. Gällande hur många orsaksanalyser som genomfördes uppgav 20,0% att de gjorde 0 till 1 orsaksanalys per 10 identifierade problembilder. Vidare uppgav 52,9% att de genomförde 2 till 4

orsaksanalyser per 10 identifierade problembilder. Totalt uppgav 27,1% att de genomförde 5 till 10 orsaksanalyser per 10 identifierade problembilder. Angående frågeställning ett fanns inga signifikanta skillnader mellan verksamheterna.

Tabell 1

Resultat presenterat i andelar för i vilken utsträckning orsaksanalyser av problembilder genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt signifikanta skillnader mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten testade med z-test.

Fråga Svar Alla

% (n)

Kommunal sektor % (n)

Polismyndigheten % (n)

Hur stor andel av den tid du lägger på brottsförebyggande arbete lägger du på orsaksanalyser? 0% 12,9 (11) 12,3 (7) 14,3 (4) 1-20% 80,0 (68) 80,7 (46) 78,6 (22) 21-100% 7,1 (6) 7,0 (4) 7,1 (2) Av tio identifierade problembilder ni vill rikta insatser mot, i hur många av fallen genomförs en orsaksanalys? 0-1 20,0 (17) 15,8 (9) 28,6 (8) 2-4 52,9 (45) 50,9 (29) 57,1 (16) 5-10 27,1 (23) 21,1 (11) 26,5 (12)

Not. % = andel respondenter; n = antal respondenter. Asterisk markerar signifikanta skillnader i andel mellan respondenter inom kommunal sektor och respondenter inom Polismyndigheten. * p < 0,05.

För den andra frågeställningen och hypotesen att resultaten skulle påvisa bristande förståelse, tid och kunskap som potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete visade analysen att hypotesen delvis överensstämde med resultaten (se Tabell 2). Även hypotesen om att signifikanta skillnader skulle finnas mellan de två verksamheterna fann visst stöd i resultatet. Angående

respondenternas uppfattning om huruvida de har tid att genomföra orsaksanalyser uppgav 77,6% att de inte hade tiden som krävs. Gällande tidsaspekten fanns en signifikant skillnad

mellan verksamheterna där respondenter från Polismyndigheten i större utsträckning uppgav att det inte fanns tid att genomföra orsaksanalyser. För respondenter inom kommunal sektor var andelen 70,2% och motsvarande siffra för respondenter inom Polismyndigheten var 92,9%. Angående respondenternas arbetsbeskrivning uppgav 78,8% att det inte framgick i den att orsaksanalyser skulle utgöra en del av arbetet. Även för detta resultat fanns en signifikant skillnad mellan verksamheterna där respondenter från kommunal sektor i större utsträckning uppgav att orsaksanalyser inte ingick i deras arbetsbeskrivning. För respondenter inom kommunal sektor var andelen 87,7% och motsvarande siffra för respondenter inom Polismyndigheten var 60,7%.

Gällande förståelsen för orsaksanalysens betydelse för det brottsförebyggande arbetet uppgav totalt 96,5% att de förstår varför den är viktig. Vidare ansåg 81,2% av respondenterna att de vet hur man genomför en orsaksanalys. Angående resurser uppgav 74,1% att deras

verksamhet inte hade resurser för att kunna genomföra orsaksanalyser. Vidare uppgav 21,2% av respondenterna att alla problembilder inte behövde en orsaksanalys eftersom det kan vara uppenbart vad som behöver göras. Angående påståendet om att det i vissa fall kan vara så svårt att genomföra en orsaksanalys att respondenterna inte vet var de ska börja uppgav 34,1% att de höll med. Gällande huruvida respondenterna ansåg att det var överskattat att genomföra orsaksanalyser uppgav 97,6% att de inte höll med. Angående huruvida det förväntades av respondenter att de genomför orsaksanalyser uppgav 82,4% att det inte förväntades. Gällande frågan om huruvida orsaksanalyser prioriterades i respondenternas verksamheter uppgav 65,9% att orsaksanalyser aldrig eller sällan prioriterades. För dessa resultat fanns inga signifikanta skillnader mellan verksamheterna.

Tabell 2

Resultat presenterat i andelar för förekomsten av potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser av problembilder inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt signifikanta skillnader mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten testade med z-test.

Påstående/ fråga Svar Alla

% (n) Kommunal sektor % (n) Polismyndigheten % (n) Jag förstår varför orsaksanalyser är en viktig del av det brottsförebyggande arbetet

Instämmer 96,5 (82) 94,7 (54) 100 (28)

Jag vet hur man

genomför orsaksanalyser

Instämmer 81,2 (69) 75,4 (43) 92,9 (26)

Jag har tid att genomföra orsaksanalyser

Instämmer inte 77,6 (66) 70,2 (40)* 92,9 (26)*

Min verksamhet har resurser för att kunna genomföra

orsaksanalyser

Instämmer inte 74,1 (63) 73,7 (42) 75,0 (21)

Enligt min

arbetsbeskrivning ska jag genomföra orsaksanalyser Instämmer inte 78,8 (67) 87,7 (50)* 60,7 (17)* Alla problembilder behöver inte en orsaksanalys, eftersom det är självklart vad som ska genomföras

Instämmer 21,2 (18) 26,3 (15) 10,7 (3)

I vissa fall är det så svårt att genomföra

orsaksanalyser, så jag vet inte var jag ska börja

Instämmer 34,1 (29) 29,8 (17) 42,9 (12) Att genomföra orsaksanalyser är överskattat Instämmer inte 97,6 (83) 96,5 (55) 100 (28) På den verksamhet jag arbetar förväntas det att jag genomför orsaksanalyser

Instämmer inte 82,4 (70) 86,0 (49) 75,0 (21)

Är orsaksanalyser något som prioriteras på din arbetsplats?

Nej 65,9 (56) 68,4 (39) 60,7% (17)

Not. % = andel respondenter; n = antal respondenter. Asterisk markerar signifikanta skillnader i andel mellan respondenter inom kommunal sektor och respondenter inom Polismyndigheten. * p < 0,05.

För den tredje frågeställningen och hypotesen att det kan finnas behov av ökad förståelse, kunskap, tid för genomförande och bättre tekniskt stöd för att genomföra orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete visade analysen att hypotesen delvis överensstämde med resultaten (se Tabell 3). Även hypotesen om att signifikanta skillnader skulle finnas mellan de två verksamheterna fann visst stöd i resultatet. Angående behovet av bättre tekniskt stöd uppgav 72,9% av respondenterna att de behövde det. För detta resultat fanns en signifikant skillnad mellan verksamheterna där respondenter från Polismyndigheten i större utsträckning uppgav att det fanns ett behov. För respondenter inom kommunal sektor var andelen 64,9% och motsvarande siffra för respondenter inom Polismyndigheten var 89,3%.

Gällande respondenternas behov av mer tid för att genomföra orsaksanalyser uppgav totalt 74,1% att de behövde mer tid. Vidare uppgav 60,0% av respondenterna att de behövde mer utbildning inom orsaksanalys. Angående respondenternas behov av tydligare

instruktioner angående hur de ska arbeta med orsaksanalyser uppgav 54,1% att de behövde tydligare instruktioner. Vidare uppgav 45,9% av respondenterna att de behövde tydligare instruktioner angående när de ska arbeta med orsaksanalyser. Gällande behovet av att orsaksanalyser efterfrågades av respondenterna uppgav totalt 54,1% att det var något de behövde. Angående respondenternas behov att få veta att de ska genomföra orsaksanalyser uppgav 41,2% att de behövde få veta det. För dessa resultat fanns inga signifikanta skillnader mellan verksamheterna.

Tabell 3

Resultat presenterat i andelar för vad praktiker behöver för att kunna genomföra orsaksanalyser av problembilder i praktiskt brottsförebyggande arbete samt signifikanta skillnader mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten testade med z-test.

Påstående Svar Alla

% (n)

Kommunal sektor % (n)

Polismyndigheten % (n)

Jag behöver mer tid för att genomföra

orsaksanalyser

Instämmer 74,1 (63) 68,4 (39) 85,7 (24)

Jag behöver mer utbildning inom orsaksanalys

Instämmer 60,0 (51) 61,4 (35) 57,1 (16)

Jag behöver tydligare instruktioner angående hur jag ska arbeta med orsaksanalyser

Instämmer 54,1 (46) 56,1 (32) 50,0 (14)

Jag behöver tydligare instruktioner angående när jag ska arbeta med orsaksanalyser

Instämmer 45,9 (39) 43,9 (25) 50,0 (14)

Jag behöver att orsaksanalyser efterfrågas av mig

Instämmer 54,1 (46) 56,1 (32) 50,0 (14)

Jag behöver få veta att jag ska genomföra orsaksanalyser

Instämmer 41,2 (35) 38,6 (22) 46,4 (13)

Jag skulle behöva bättre tekniskt stöd i form av exempelvis bättre it-system

Instämmer 72,9 (62) 64,9 (37)* 89,3 (25)*

Not. % = andel respondenter; n = antal respondenter. Asterisk markerar signifikanta skillnader i andel mellan respondenter inom kommunal sektor och respondenter inom Polismyndigheten. * p < 0,05.

Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning orsaksanalyser av

problembilder genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete samt potentiella bidragande faktorer till att de inte genomförs. Vidare undersöktes även om resultaten skiljde sig mellan respondenter från kommunal sektor och respondenter från Polismyndigheten.

Resultatet visade att nästan alla respondenter lägger en femtedel eller mindre av sitt brottsförebyggande arbete på orsaksanalyser och över en åttondel av respondenterna arbetade inte alls med orsaksanalyser. Vidare uppgav majoriteten av respondenterna att de genomförde

mindre än fem orsaksanalyser per tio identifierade problembilder, varav en dryg fjärdedel genomförde en eller ingen alls. Resultaten skiljde sig inte åt beroende på vilken verksamhet praktikern representerade. Således kan slutsatsen dras att orsaksanalyser i praktiskt

brottsförebyggande arbete genomförs i låg utsträckning samt att inga signifikanta skillnader identifierades mellan verksamheterna.

Vidare påvisades att nästan alla respondenter ansåg att de besatt kunskap om och förståelse för arbete med orsaksanalyser. Samtidigt uppgav drygt en tredjedel att de ibland inte visste hur en orsaksanalys skulle genomföras och cirka en femtedel att en orsaksanalys inte alltid var nödvändig. Detta indikerar att många av respondenterna inte besatt kunskapen som krävs, trots tidigare presenterat resultat. Oavsett huruvida motsägelserna i dessa resultat beror på social önskvärdhet, missuppfattningar eller andra faktorer kvarstår fortfarande en stor andel som uppenbart saknar kunskap om och förståelse för orsaksanalyser. Vidare instämde få respondenter i påståendena om att de hade tid och resurser för att genomföra orsaksanalyser. Gällande tid identifierades en signifikant skillnad där respondenter från Polismyndigheten i större utsträckning menade att de inte hade den tid som krävs. Respondenterna ansåg heller inte att orsaksanalyser beskrevs i deras arbetsbeskrivningar eller förväntades av de på arbetsplatsen. Här påvisades ytterligare en signifikant skillnad där respondenter från kommunal sektor i högre utsträckning uppgav att orsaksanalyser inte beskrevs i deras arbetsbeskrivning. Sammantaget kan potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete alltså vara brist på kunskap, tid, resurser och efterfrågan på arbetsplatsen. Gällande skillnader mellan verksamheterna identifierades signifikanta sådana för faktorerna tid och arbetsbeskrivning där respondenter inom

Polismyndigheten i högre utsträckning uppgav att tiden var bristande och respondenter inom kommunal sektor i högre utsträckning uppgav att orsaksanalyser inte inkluderades i

arbetsbeskrivningen.

Angående vad praktiker saknar för att kunna genomföra orsaksanalyser visade resultatet att samtliga faktorer som berördes i enkäten i varierande grad efterfrågades av

respondenterna. Ungefär hälften av respondenterna menade att de behövde tydligare

instruktioner gällande hur och när de ska genomföra orsaksanalyser samt bli informerade om att de ska genomföra orsaksanalyser och att det finns en efterfrågan på arbetsplatsen. Särskilt utmärkande bristande faktorer var tid, utbildning och bättre tekniskt stöd som samtliga efterfrågades av majoriteten av respondenterna. För efterfrågan av tekniskt stöd fanns en signifikant skillnad där det efterfrågades i större utsträckning av respondenter från

vara i behov av förbättringar i form av tydligare instruktioner, ökad efterfrågan, mer tid, mer utbildning och bättre tekniskt stöd. Generellt fanns inga signifikanta skillnader utom i ett fall där den signifikanta skillnad som identifierades mellan verksamheterna gällde bättre tekniskt stöd där respondenter inom Polismyndigheten i högre utsträckning efterfrågade detta.

Generellt verkar det finnas en brist på vetenskapliga studier inom området orsaksanalys i praktiskt brottsförebyggande arbete. Resultaten från den forskning som påträffats har även den påvisat att arbetet med orsaksanalyser är bristande i praktiskt brottsförebyggande arbete (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014) och att arbetssättet inte ännu är etablerat (Cope, 2004). Återkommande bidragande faktorer till att orsaksanalyser genomförs i låg utsträckning har även i tidigare studier visats vara brist på förståelse och resurser (Cope, 2004; Innes m.fl., 2005; O’Shea & Nicholls, 2003; Santos, 2014), brist på kunskap (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; O’Shea & Nicholls, 2003) och brist på tid (Belur & Johnson, 2018; Cope, 2004; Innes m.fl., 2005). Då föreliggande studie har påvisat liknande resultat som tidigare vetenskapliga studier inom området kan denna studie anses bidra med ytterligare stöd för att resultaten från tidigare forskning faktiskt stämmer. Vidare bildas med hjälp av denna studie en bredare bild av hur situationen ser ut i Sverige då svenska studier inom området orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete verkar saknas.

Föreliggande studie kan även ses som ett komplement till en tidigare svensk undersökning som funnit liknande resultat gällande utsträckningen av orsaksanalyser i

praktiskt brottsförebyggande arbete (Jonsson & Lindblad, 2019). Det som skiljer denna studie från den tidigare undersökningen är främst att förekomsten av potentiella bidragande faktorer till att orsaksanalyser inte genomförs i praktiskt brottsförebyggande arbete studerats mer ingående. Föreliggande studie har mer ingående undersökt potentiella bakomliggande faktorer till att situationen ser ut som den gör. Fortsättningsvis bidrar denna studie med ytterligare en aspekt då skillnader mellan brottsförebyggande verksamheter undersökts, ett perspektiv som inte har återfunnits i tidigare forskning.

Tidigare presenterade teoretiska förklaringsmodeller finner delvis stöd i denna studies resultat. I förhållande till den individbaserade transteoretiska modellen kan en betydande andel av respondenterna förmodas befinna sig i prekontemplationsfasen, vilket är den första av sex faser som ska genomgås när en beteendeförändring ska ske (Prochaska & Velicer, 1997). Fasen innebär att det inte finns en avsikt att genomföra en förändring i beteende på grund av att det saknas en medvetenhet om vilka konsekvenser som kan följa av att inte genomföra en beteendeförändring. I detta fall kan konsekvensen av att inte införa

därav ineffektiva. Detta framgår genom den femtedel av respondenterna som uppgav att en orsaksanalys inte alltid är nödvändig. Fortsättningsvis kan en majoritet av respondenterna förmodas befinna sig i den tredje fasen, förberedelse. I förberedelsefasen finns en

medvetenhet och övertygelse om det nya beteendets fördelar och en avsikt att genomföra förändringen inom den närmsta framtiden. Den slutsatsen dras då nästan alla respondenter uppgett att de förstår varför orsaksanalyser är en viktig del av det brottsförebyggande arbetet men orsaksanalyser fortfarande genomförs i låg utsträckning. Enligt den transteoretiska modellen skulle detta resultat kunna förklaras genom att den process som sker vid införandet av ett nytt beteende inte ännu är slutförd (Prochaska & Velicer, 1997). Därav kan det anses rimligt att arbetet med orsaksanalyser fortfarande är under utveckling, vilket förklarar den låga utsträckningen som påvisats i denna studie. I och med att införandet enligt transteoretiska modellen inte ännu är slutfört kan det dock förväntas att utsträckningen naturligt kommer att öka på sikt.

Ytterligare stöd finns för implementeringsteorin diffusion of innovation som har ett huvudsakligt fokus på organisationsnivå (Rogers, 1983). En av teorins grundläggande element är att en längre tidsperiod hinner gå efter att ett nytt koncept presenterats för första gången (Rogers, 1983). Teorin menar att ett nytt arbetssätt behöver spridas och kommuniceras vilket kommer leda till att fler och fler anammar arbetssättet. Regeringens brottsförebyggande program (2016/17:126) presenterades för första gången i mars 2017 vilket kan anses vara relativt nyligen. Det skulle kunna innebära att det enligt diffusion of innovation inte gått tillräckligt lång tid sedan konceptet presenterades och att det därmed är förklarligt att

orsaksanalyser i praktiskt brottsförebyggande arbete fortfarande genomförs i låg utsträckning (Rogers, 1983). Det bör dock poängteras att orsaksanalyser varit en del av det

brottsförebyggande arbetet redan innan det nya brottsförebyggande programmet

presenterades, men att detta kan vara en förklaring till att situationen ser ut som den gör. Även enligt denna teori kan en naturlig ökning av användandet av orsaksanalyser i praktiskt

brottsförebyggande arbete förväntas.

En teoretisk förklaringsmodell som inte fann stöd i föreliggande studie var Health Access Process Approach [HAPA] (Schwarzer, 2016). Enligt HAPA krävs två komponenter för förändring: motivation och genomförande. Motivationsaspekten poängterar vikten av att det finns en medvetenhet om införandet kommer att gynna verksamheten trots eventuella risker. Dessutom krävs en uppfattad förmåga att klara av att genomföra och upprätthålla förändringen samt förståelsen att förändringen behöver ske (Schwarzer, 2016). Utifrån resultaten från föreliggande studie är respondenterna medvetna om fördelarna med