• No results found

IAS 39, finansiella instrument vs dagens rekommendationer: en studie om effekter införandet kan tänkas ge

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "IAS 39, finansiella instrument vs dagens rekommendationer: en studie om effekter införandet kan tänkas ge"

Copied!
54
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)2004:137 SHU. EXAMENSARBETE. IAS 39, finansiella instrument vs dagens rekommendationer En studie om effekter införandet kan tänkas ge. ÅSA ANDERSSON THERES LARSSON. Samhällsvetenskapliga och ekonomiska utbildningar EKONOMPROGRAMMET • D-NIVÅ Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Ekonomistyrning 2004:137 SHU • ISSN: 1404 – 5508 • ISRN: LTU - SHU - EX - - 04/137 - - SE.

(2) FÖRORD Uppsatsen har utförts på institutionen för Industriell ekonomi och samhällskunskap med inriktning mot ekonomistyrning. Vi vill rikta ett tack till dem som har ställt upp för intervjuer i dessa bråda IAS-konverteringstider. Vi vill även tacka vår handledare Lars Lassinantti, som stått ut med oss under en lång period. En eloge till vår vän Åsa Tjäder som varit framme med rödpennan samt lånat ut en eminent 80-tals freestyle. Införandet av IAS 39 tror vi kommer att ta mycket tid och arbete i anspråk, men allt är svårt innan det blir enkelt. Vi vill avsluta med att önska alla företag lycka till med införandet av IAS 39. Luleå den 29 december 2003. Åsa Andersson. Theres Larsson.

(3) SAMMANFATTNING Allt fler företag blir globala och har internationella kunder. För att öka sina chanser att få finansiering noterar många svenska företag sig på utländska marknadsplatser. Den snabba förändringen av de internationella finansiella marknaderna har medfört en utbredd användning av ett flertal finansiella instrument. Europaparlamentet har godkänt en förordning om tillämpning av IAS, som trädde i kraft i början av juni månad 2002. Förordningen kräver att alla börsnoterade europeiska företag senast 2005 ska upprätta koncernredovisning enligt IAS. IAS 39 anses bli en av de svåraste standardsen att implementera. Anledningen är att det finns stora skillnader jämfört med den praxis som råder i Sverige idag. Med detta som bakgrund blev syftet med denna uppsats att jämföra IAS 39 med dagens rekommendationer avseende finansiella instrument. Vi ville även se på effekter som användandet kan tänkas ge. För att besvara undersökningens syfte gjordes sex stycken intervjuer med tre revisorer och tre företag. I denna studie framkom att båda grupperna fann att IAS 39 är bättre än dagens rekommendationer avseende finansiella instrument. Det kommer att ge en bättre bild av företagets riskposition och värden samt att det blir en bättre genomlysning. De största skillnaderna var värdering till verkligt värde och aktivering av derivat. De största effekterna ansåg både revisorer och företag vara det merarbete införandet kommer att generera. Revisorerna trodde att företagen skulle vara mest oroliga för volatiliteten, vilket de också var. Båda grupperna var av åsikten att derivat var det som skulle bli synligt vid användningen av IAS 39. Avslutningsvis är de även överens om att IAS 39 kommer att ge en bättre bild av företagets finansiella transaktioner..

(4) ABSTRACT More and more companies are conducting business globally and have international customers. To increase the possibility to receive financing, a lot of Swedish companies are getting quoted on foreign marketplaces. The rapid changes in the international financial markets have caused an extended use of a number of financial instruments. The parliament of Europe has accepted a regulation regarding the application of IAS, which came into effect at the beginning of June 2002. The regulation requires all quoted companies in Europe to establish consolidated accounting for the group of companies in accordance with IAS in year 2005, at the latest. IAS 39 is considered to be one of the most difficult standards to implement. The reason is that there are great differences between IAS 39 and the practice in Sweden today. With this in mind, the purpose of our paper was to compare IAS 39 with the recommendations regarding financial instruments in Sweden today. We also wanted to look at effects that the use possibly could have. To answer the purpose of our investigation we carried out six interviews with three auditors and three companies. In this study, it appeared that both auditors and companies found IAS 39 better than today’s recommendations regarding financial instruments. It will give a better view of the company’s risk positions and value and provide more transparent information. The greatest differences are the market valuation and derivates on the balance sheet. The greatest effects, according to both auditors and companies, are the extra work the implementation is going to cause. The auditors thought that the companies should be worried about the volatility, which they also were. Both groups were of the opinion that derivates were going to be visible when IAS 39 is going to be used. Finally, they agree that IAS 39 is going to produce a better view of the company’s financial transactions..

(5) Förkortningslista FAR FAS FASB IAS IASB IASC IFRS RR ÅRL. Föreningen Auktoriserade Revisorer Financial Accounting Standards (utgivna av FASB) Financial Accounting Standards Board International Accounting Standards (utgivna av IASC) International Accounting Standard Board (ersatte IASC år 2001) International Accounting Standards Committee International Financial Reporting Standards Redovisningsrådet och dess rekommendationer Årsredovisningslagen.

(6) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ............................................................................................................... 1 1.1 Harmonisering av redovisningsstandards.......................................................... 1 1.2 IAS i EU och Sverige ............................................................................................ 2 1.3 Införandet av IAS 39 i Sverige ............................................................................ 2 1.4 Syfte ....................................................................................................................... 3 1.5 Avgränsningar ...................................................................................................... 3 2. METOD ....................................................................................................................... 4 2.1 Val av ämne........................................................................................................... 4 2.2 Vår bild av verkligheten ...................................................................................... 4 2.3 Undersökningsansats............................................................................................ 5 2.4 Val av undersökningsobjekt ................................................................................ 5 2.5 Framtagning av intervjuguide............................................................................. 5 2.6 Datainsamlingsmetod och undersökningens genomförande ............................ 6 2.7 Problem på väg mot målet ................................................................................... 6 2.8 Analysmetod.......................................................................................................... 7 3. TEORI ......................................................................................................................... 8 3.1 Redovisningsteori ................................................................................................. 8 3.1.1 Postulat ............................................................................................................ 9 3.1.2 Redovisningens mål ......................................................................................... 9 3.1.3 Redovisningens principer ................................................................................ 9 3.1.4 Kvalitativa egenskaper hos redovisningsinformation ................................... 10 3.2 Redovisning av finansiella instrument i Sverige idag ..................................... 12 3.2.1 Definition, klassificering och upplysningskrav.............................................. 12 3.2.2 Värdering och aktivering............................................................................... 14 3.3 Redovisning av finansiella instrument enligt IAS 39 ...................................... 16 3.3.1 Värdering och aktivering............................................................................... 16 3.4 Skillnaderna mellan dagens rekommendationer och IAS39 .......................... 18 3.4.1 Finansiella tillgångar, skulder och eget kapital instrument.......................... 18 3.4.2 Derivat och säkringsredovisning................................................................... 19 3.5 Effekter av övergången till IAS 39.................................................................... 19 4. EMPIRI ..................................................................................................................... 20 4.1 Revisorer ............................................................................................................. 20 4.1.1 Anders Torgander, KPMG ............................................................................ 20 4.1.2 Jan Buisman, PriceWaterhouseCoopers (PWC) ........................................... 21 4.1.3 Klas Wiberg, Ernst & Young ......................................................................... 22 4.2 Företag................................................................................................................. 24 4.2.1 Ulf Krumins, Electrolux................................................................................. 24 4.2.2 Magnus Forsberg, LKAB............................................................................... 25 4.2.3 Kristina Beckius, TeliaSonera AB ................................................................. 26 5. ANALYS.................................................................................................................... 28 5.1 Analys av revisorernas åsikter .......................................................................... 28 5.2 Analys av företagens åsikter.............................................................................. 32 5.3 Jämförelse av revisorernas och företagens åsikter.......................................... 36.

(7) 6. SLUTSATSER .......................................................................................................... 37 6.1 Slutsatser revisorer............................................................................................. 37 6.2 Slutsatser företag ................................................................................................ 37 6.3 Slutsatser jämförelse revisorer och företag ..................................................... 38 6.4 Avslutande diskussion ........................................................................................ 39 REFERENSLISTA....................................................................................................... 40 Bilaga 1: Intervjuguide revisorer Bilaga 2: Intervjuguide företag.

(8) FIGUR- OCH TABELLFÖRTECKNING Figur 3.1 Strukturen på redovisningsinformationen (efter Kam, 1990, s 42)................................................8 Figur 3.2 Kvalitativa egenskaper som ska prägla redovisningsinformation (efter Kieso, Weygandt & Warfield, 2001, s 38)............................................................................................................................11 Figur 3.3 Översikt över olika avistainstrument (efter Artsberg, 2003, s 274) .............................................14 Figur 3.4 Översikt över olika derivatinstrument (efter Artsberg, 2003, s 275) ...........................................15 Figur 3.5 Kategorisering och värdering av finansiella instrument (efter PWC, 2001, s 55 f).....................17 Tabell 4:1 Sammanfattning över revisorernas åsikter...................................................................................23 Tabell 4:2 Sammanfattning över företagens åsikter......................................................................................27.

(9) INLEDNING 1. INLEDNING Med detta kapitel vill vi ge läsaren en inblick i vårt problemområde. Vi inleder med ett avsnitt om harmonisering av redovisningsstandards följt av IAS i EU och Sverige. Därefter kommer vi in på införandet av IAS 39 i Sverige vilket sedermera mynnar ut i syftet med uppsatsen samt våra avgränsningar.. 1.1 Harmonisering av redovisningsstandards Under de senaste 15 åren har internationell handel med lån och aktier ökat med 25 %. Gränsernas betydelse har minskats även om en global aktiemarknad ännu inte finns. Allt fler företag blir globala och har internationella kunder. För att öka sina chanser att få finansiering noterar många svenska företag sig på utländska marknadsplatser. (Buisman, 2000) Investeringar görs frekvent över gränserna och trenden går mot en enda stor internationell marknad och en global efterfrågan på mer jämförbar finansiell information. Olikheter i nationella redovisningsstandards och rapporteringspraxis anses vara ett stort hinder för internationell handel och expansion av affärsverksamhet samt att den finansiella informationen till användare förvrängs. (Tower, Hancock & Taplin, 1999) Nationella skillnader i redovisning och krav på finansiella rapporter ger höga kostnader för dem som analyserar och förbereder dessa. En global harmonisering av redovisningsstandards och därmed en minskning av nationella skillnader skulle vara till fördel för de inblandade i globala affärstransaktioner och finansiella marknader. (Choi, 1991) Harmonisering definieras som processen att öka överensstämmelse och jämförbarhet i redovisning för att eliminera barriärer mot internationell rörelse av kapital och utbyte av information genom att reducera skillnader i redovisning och bolagsrätt. (Tower, Hancock & Taplin, 1999) Under de senaste åren har olika organisationer lagt ner stor ansträngning på att harmonisera nationella redovisningsregler för att försöka öka jämförbarheten mellan företag i världen. För att åstadkomma en väl genomlyst och transparent rapportering krävs globala redovisningsstandards. (Laínez & Calloa, 2000) International Accounting Standards Committee’s (IASC)1 internationella redovisningsstandards (IAS)2 verkar ha goda möjligheter att kunna utvecklas till sådana. (Buisman, 2000) Fördelar med harmonisering är stora för noterade bolag och IASC’s satsningar passar väl för att uppfylla denna grupps behov (Thorell & Whittington, 1994). De kan då skaffa finansiering utan att behöva anpassa sin redovisning till andra nationella redovisningsstandards eller bifoga ny information (Garrido, León, Zorio, 2001). The International Accounting Standards Board (IASB) är en oberoende organisation som utvecklar IAS. IASB har som huvuduppgift att utveckla högkvalitativa och lättbegripliga globala redovisningsstandards, som kräver transparent och jämförbar information i årsredovisningen. Standardsen är kapitalmarknadsorienterade redovisningsnormer, vilket ger mer detaljerade upplysningar och större transparens. De ger även en mer tydlig, trovärdig och internationellt jämförbar information. IASB samarbetar även med nationella standardsättare för att nå överensstämmelse kring redovisningsstandards i världen. (www.iasc.org.uk, 021106) Den växande betydelsen av IAS och det ökande internationella samarbetet bland standardsättare har uppstått på 1. Från år 2001 tog IASB över den standardsättande funktionen. I artiklar publicerade före 2001 anges IASC som utgivare av IAS. 2. International Accounting Standards (IAS) har bytt namn till International Financial Reporting Standards (IFRS). Vi kommer att tillämpa det tidigare namnet i uppsatsen.. 1.

(10) INLEDNING grund av behovet av effektiva internationella kapitalmarknader. Minskning av handelsbarriärer, internationalisering av företag, kapitalmarknadens avreglering och större samarbete mellan företag har ökat kännedomen om den ineffektivitet som förekommer på grund av olikheter i redovisning mellan länder. (Hora, Tondkar & Adhikari, 1997). 1.2 IAS i EU och Sverige Under de senaste åren har det skett en dramatisk utveckling gällande harmonisering av redovisningsnormgivning på europeisk nivå. Europaparlamentet har godkänt en förordning om tillämpning av IAS, som trädde i kraft i början av juni månad 2002. (PWC, no date) Förordningen kräver att alla börsnoterade europeiska företag senast 2005 ska upprätta koncernredovisning enligt IAS. (Justitiedepartementet, 2002) För att förordningen om tillämpning av IAS inom EU skulle antas var ett par villkor tvungna att vara uppfyllda. Tillämpningen av IAS ska leda till en rättvisande bild, de ska uppfylla kriterierna om begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet som krävs för att det ska gå att ta ekonomiska beslut. De ska även bidra till det europeiska gemensamma bästa. (PWC, no date) Murphy (2000) har i en studie undersökt effekten på jämförbarheten när företag använder IAS vid upprättandet av finansiella rapporter. Under en åttaårsperiod utvecklades jämförbarheten positivt. Dock kunde det inte visas att denna ökning primärt var ett resultat av användandet av IAS, eftersom kontrollgruppen som ej använde IAS också fick en positiv utveckling. En orsak kan vara att kontrollgruppen började anpassa sig till ett införande av IAS, en annan att de började anpassa sig för att bli mer jämförbara med företag från andra länder. Det skapas en spontan harmonisering. (ibid.) Hur påverkas de andra redovisningsprinciperna och de kvalitativa egenskaperna av IAS? Svenska redovisningsstandards påverkas av IAS. Inom områden där beskattning tidigare haft stor betydelse har det varit svårt att utveckla standards som överrensstämmer med IAS. Redovisningsrådet fokuserar nu mer på IAS och som ett resultat kommer det att bli en starkare koppling till dessa. (Thorell & Whittington, 1994) Redovisningsrådet har som syfte att främja utvecklingen av god redovisningssed genom att verka för en enhetlig redovisning. Rådets rekommendationer riktas främst mot aktiebolag och utformas med utgångspunkt i IAS. Avvikelser från dessa får endast förekomma om svensk lag lägger hinder för en redovisning enligt IAS, eller om det finns andra starka skäl. (www.redovisningsradet.se, 021106) Emellertid ska det poängteras att IAS inte är detsamma som rådets rekommendationer (KPMG, no date). Även om de till stor del stämmer överens skiljer de sig åt på ett flertal punkter (FAR, 2002). Dessutom finns det ett antal tekniskt komplicerade IAS som ännu inte har införts av Redovisningsrådet. Dessa är IAS redovisning av pensioner, förvaltningsfastigheter, skog och växande gröda samt finansiella instrument. (KPMG, no date) Gemensamt för dessa är att de i större utsträckning kräver redovisning till verkligt värde3, vilket kan få stor effekt på balansoch resultaträkning. IAS medför alltså en mer volatil avkastningsrapportering. (Arnell, no date) Är detta en effekt som företagen är oroliga för?. 1.3 Införandet av IAS 39 i Sverige IAS 39, Financial instruments; Recognition and Measurement anses bli en av de svåraste standardsen att implementera. Anledningen är att det finns stora skillnader 3. Verkligt värde och marknadsvärde används fortsättningsvis synonymt. 2.

(11) INLEDNING jämfört med den praxis som råder i Sverige idag. IAS 39 är en mixmodell, det vill säga att vissa finansiella tillgångar och skulder värderas till anskaffningsvärde medan andra värderas till verkligt värde. (Mettinger, 1999) I Sverige har det inte funnits en helhetslösning för redovisning av finansiella instrument. Istället har olika normgivare utvecklat reglering för specifika instrument. (Wahlström, 2000) Den viktigaste nyheten i rekommendationen är att samtliga derivat ska tas upp i balansräkningen värderade till verkligt värde. Detta är vanligt i den finansiella sektorn, men är nytt för derivat som används vid säkring av risker. (Mettinger, 1999) Företag som använder derivatinstrument för att hantera finansiella risker kan tvingas marknadsvärdera dessa om inte åtgärder vidtas i tid för att uppfylla kraven för säkringsredovisning enligt IAS 39. En marknadsvärdering kan leda till stora svängningar i det redovisade resultatet över tiden. (Arnell, no date) Kommer det att påverka bedömningen av företagen negativt? Internationellt har det pågått en debatt om att årsredovisningar som baseras på verkligt värde av tillgångar och skulder är mer informativa. Redovisning av förändringar till verkligt värde ger då en bättre uppfattning om företagets prestanda. (Buisman, 2000) Enligt en undersökning av Culyer (1993) anses det att värdering till verkligt värde är meningsfullt när det finns en marknadsplats där de verkliga värdena kan hämtas. Om en marknadsplats saknas leder det till inkonsekvens och mindre meningsfull rapportering, eftersom värderingen då baseras på individuell bedömning. Culyer (1993) kom även fram till att verkligt värde inte ansågs vara mer meningsfull än historiska kostnader samt att kostnaderna för att ta fram de verkliga värdena skulle överstiga fördelarna för användarna. (ibid.) Kravet på värdering till verkligt värde gäller även företagets egna skulder. Det kommer antagligen att kritiseras eftersom företag som har fått försämrad kreditvärdighet kan redovisa en vinst. De företag som har tagit ett lån till fast ränta för att undvika riskerna med rörlig kommer ändå att behöva redovisa vinst eller förlust när marknadsräntorna varierar. Varför ska ett sådant lån marknadsvärderas om det används för att finansiera en tillgång som inte får värderas till verkligt värde? (Rundfelt, 2001a) En fråga som har diskuterats i och med att verkligt värde tillåts är om orealiserade värdestegringsvinster ska redovisas som en del av årets resultat. Eftersom resultatet bland annat kommer att innehålla orealiserade värdestegringsvinster och kursdifferenser hänförliga till självständiga utländska dotterbolag kommer det att finnas ett behov av att skilja olika intäkter och kostnader åt. (Rundfelt, 2001b) Den främsta konflikten med IAS 39 har varit kravet att orealiserade vinster i vissa fall ska redovisas i resultaträkningen (Buisman, 2000). Vad tycker företagen om att redovisa orealiserade vinster?. 1.4 Syfte Vårt syfte är att jämföra IAS 39, finansiella instrument med dagens rekommendationer avseende finansiella instrument. Vi vill även identifiera effekter som användandet av IAS 39 kan tänkas ge.. 1.5 Avgränsningar Vi har valt att endast undersöka noterade icke-finansiella företag, då vi förväntar oss att dessa kommer påverkas mest av införandet av IAS 39. Finansiella företag har redan ett regelverk gällande finansiella instrument. De onoterade företagen behöver inte införa IAS 39 och dess påverkan kommer antagligen inte beröra dem.. 3.

(12) METOD 2. METOD Kapitlet inleds med val av ämne för att sedan gå in på vår bild av verkligheten. Vidare framställs undersökningsansats och val av undersökningsobjekt. Därefter beskrivs framtagning av intervjuguide, datainsamlingsmetod och undersökningens genomförande. Kapitlet avslutas med problem på väg mot målet samt analysmetod.. 2.1 Val av ämne Uppsatsarbetet inleddes med att försöka hitta ett intressant och spännande ämne att skriva om. Då båda är intresserade av redovisning ville vi skriva om något inom detta område. Vi såg en artikel i Balans, ”Vägen mot IAS – skjut inte upp konverteringsprocessen" (nr 6-7, 2001) skriven av Johan Rippe och den väckte vårt intresse. Rippe pratade om att företagen måste sätta i gång att arbeta med IAS och att det var många företag som inte hade börjat med arbetet kring detta. Då vi närmare studerade artiklar om IAS framkom det att IAS 39 var en av de svåraste och förmodligen den som skulle ställa till mest problem eftersom den skiljer sig mycket från dagens rekommendationer. Ämnet verkade intressant då det är något som ligger i tiden och att noterade företag faktiskt måste införa IAS 39 till år 2005. Valet föll efter lite funderingar och omarbetningar på att jämföra dagens rekommendationer avseende finansiella instrument med IAS 39 samt att se på effekterna av användandet av IAS 39.. 2.2 Vår bild av verkligheten För att försöka uppfylla syftet med uppsatsen valde vi att intervjua enskilda aktörer på noterade icke-finansiella företag som har kunskap om redovisning och finansiella instrument samt med revisorer för deras kunnande inom området. Avsikten var att få en djupare förståelse för det problemområde vi valt att arbeta inom. Syftet med det vetenskapliga arbetet och frågeställningens karaktär styr valet av metodsynsätt. Synsätten gör skilda antaganden om det vi studerar och angriper därför på olika sätt det vi försöker förstå, förklara och förbättra. Det går att urskilja tre olika metodsynsätt, det analytiska-, system- och aktörsynsättet. (Arbnor & Bjerke, 1994) Holme och Solvang (1997) menar att aktörsynsättet ger möjlighet till en djupare och helhetsinriktad uppfattning och söker avslöja de förhållanden som skapar grund för den enskilde aktörens uppfattning (ibid.). Vårt synsätt kan liknas med det som Arbnor & Bjerke (1994) menar med aktörsynsätt eftersom vi utgått från revisorer och företag. De kan tolka verkligheten på olika sätt beroende på bland annat bakgrund och intresse. Syftet med uppsatsen var att få en djupare förståelse om deras uppfattning angående redovisning av finansiella instrument. Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (1997) måste forskaren välja ett angreppssätt som passar för syftet med den aktuella undersökningen för att forskningen ska ge ett tillförlitligt intryck. Vidare menar Eriksson och Wiedersheim-Paul (1997) att det finns två angreppssätt, deduktion och induktion. (ibid.) Då vi jämförde våra teorier med resultatet av vår empiriska undersökning samt drog slutsatser, kan det enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (1997) liknas vid en deduktiv ansats. Avsikten med insamlingen av material till undersökningen var att få en djupare förståelse för problemformuleringen och för att kunna besvara vårt syfte. Vi har därmed intervjuat ett antal personer för att få en ökad förståelse för problemställningen. Enligt Holme & Solvang (1997) styrs valet av metod av vad syftet med undersökningen är. 4.

(13) METOD Metoden kan antingen vara kvalitativ eller kvantitativ till sin karaktär och utgångspunkten är om informationen som undersöks består av mjuk- eller hårddata. (ibid.) Enligt Jacobsen (2002) går en kvalitativ metod på djupet vilket gör att forskaren koncentrerar sig på ett fåtal undersökningsenheter. Vidare menar Jacobsen (2002) att en kvalitativ ansats ger en mer nyanserad bild av kontext och individ. (ibid.) Det centrala är att samla information för att få en djupare förståelse av det problem som studeras och att beskriva helheten av det sammanhang som detta inryms i. Metoden är inte inriktad på att pröva om informationen har generell giltighet. (Holme & Solvang, 1997) Vårt angreppssätt är utifrån ovanstående resonemang av kvalitativ prägel eftersom vi inte ville se på den generella giltigheten.. 2.3 Undersökningsansats Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (1997) genomförs studier som är aktörsynsättsorienterade ofta genom fallstudier. Med fallstudie menas att ett fåtal objekt undersöks i en mängd avseenden. (ibid.) Jacobsen (2002) menar att denna undersökningsansats lämpar sig när en djupare förståelse för en specifik händelse vill uppnås (ibid.). Detta blev vårt val av undersökningsansats då syftet var att undersöka en specifik situation och skapa förståelse för denna. Nackdelen med att använda fallstudie som undersökningsansats är att den enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (1997) inte ger någon möjlighet till generalisering. Detta var dock inte vår avsikt utan vi sökte en djupare förståelse för ett speciellt skeende.. 2.4 Val av undersökningsobjekt Vi bestämde oss för att intervjua tre revisorer och tre ekonomer på företagen. Detta för att få en förståelse för skillnaderna mellan IAS 39 och dagens rekommendationer avseende finansiella instrument samt möjliga effekter av tillämpningen. Vår förväntan var att likheter och olikheter mellan revisorer och de på företagen skulle finnas. Till en början kontaktades större revisionsbyråer i Luleå. Efter att ha diskuterat med dem insåg vi att det var bättre om kontoren i Stockholm kontaktades eftersom de har avdelningar som arbetar med IAS 39. Intervjuerna blev per telefon då vi inte hade någon möjlighet att besöka dem personligen. De revisorer vi fick möjlighet att intervjua var Anders Torgander på KPMG, Jan Buisman på PWC samt Klas Wiberg på Ernst & Young. Företagen vi ville träffa hade som gemensam nämnare att de är noterade icke-finansiella företag i vår närhet. Likaså med dem insåg vi att det kunde vara svårt att få till stånd relevanta intervjuer, då flera av dem har sina ekonomiavdelningar på andra orter i Sverige. Det blev alltså även där ändrade planer. Det blev en personlig intervju, en per telefon samt en via e-post. Ulf Krumins på Electrolux, Magnus Forsberg på LKAB samt Kristina Beckius på TeliaSonera var de som intervjuades på företagssidan. Då jämförelser mellan revisorer och företag skulle göras ansåg vi att tre intervjuer vardera skulle passa bra för att uppfylla syftet. Samtliga var väl insatta i IAS 39.. 2.5 Framtagning av intervjuguide Intervjun är en viktig del av undersökningen och därför har stor möda lagts ned för att få fram relevanta frågor. Intervjuguiden (se bilaga 1 och 2) har utformats utifrån befintliga teorier inom ämnet och syftet med vår undersökning har hela tiden varit i åtanke när frågorna utformats. Den första intervjun gjordes med Anders Torgander på KPMG. När 5.

(14) METOD den hade genomförts kände vi att vissa frågor saknades, därför justerades intervjuguiden något. Frågorna utformades så de skulle vara lätta att förstå och inte kunna misstolkas. Intervjuguiden för revisorer och företag skiljde sig åt en aning. Från revisorerna ville vi få fram vad de trodde skulle bli de största effekterna och vad som skulle ställa till med mest problem för företagen. Företagen själva fick upplysa oss om hur de var för dem.. 2.6 Datainsamlingsmetod och undersökningens genomförande Teoridelen som låg till grund för undersökningen, baserades på litteratur- och artikelstudier. Litteratur sökte vi i databaserna Lucia och Libris. Vetenskapliga artiklar sökte vi i databaserna Ebsco, Emerald, Elsevier och Artikelsök. Sökord vi använt oss av är bland annat: redovisning, redovisningsteori, harmonisering, finansiella instrument, internationella redovisningsstandards och IAS 39. Sökorden översattes även till engelska för att få träffar på engelska artiklar. Resultatet av litteratursökningen bestod av sekundärdata i form av böcker, artiklar och uppsatser. Den litteratur vi använt oss av framgår av referenslistan. Data vi samlat in själv, primärdata, skedde genom telefonintervjuer och en personlig intervju med revisorer och personer på företagens ekonomi/finansavdelningar. Först gjorde vi intervjuerna med revisorerna för att sedan kunna jämföra deras syn med dem som använder sig av IAS 39 ute i företagen. För att en jämförelse av svaren skulle kunna göras utgick vi från intervjuguiden. Denna guide hade skickats ut till respondenterna i förväg så de hade möjlighet att gå igenom frågorna i förväg och kontakta oss om det var något som var oklart eller om de hade några andra funderingar. En intervjuguide är enligt Jacobsen (2002) väsentlig att ha så att det ämne som avses behandlas (ibid.). Samtliga intervjuer utom en spelades in då vi vid det tillfället inte hade tillgång till någon bandspelare. Att spela in intervjuerna hjälpte oss att få med all information, undvika missförstånd samtidigt som vi kunde koncentrera oss på intervjun, vad respondenten sa samt ställa följdfrågor. Under intervjuerna frågade vi om vi fick återkomma till dem om vi hade några följdfrågor och det fick vi göra. I hälften av fallen har en uppföljning gjorts då vi behövde komplettera vissa uppgifter. Sammanställningarna skickades efter intervjuerna till respektive respondent så de fick en möjlighet att gå igenom och granska vår sammanställning.. 2.7 Problem på väg mot målet Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (1997) är validitet ett mätinstruments förmåga att mäta det som avses att mäta. Validiteten påverkas av val av undersökningsenhet, val av respondent eller om denna har lämnat icke sanningsenlig information. (ibid.) De revisorer vi intervjuat har varit auktoriserade och alla har stor kunskap om det aktuella problemområdet. Våra tre övriga respondenter har samtliga arbetat en längre tid på ekonomi/finansavdelningar. Finansiella instrument är ett svårt område, men vi tror att validiteten har stärkts av att kunniga personer som är väl insatta i ämnet har intervjuats. Med reliabilitet menas hur pålitliga mätningarna är (Halvorsen, 1992). Det handlar alltså om i vilken utsträckning ens resultat kan upprepas (Merriam, 1994). Är reliabiliteten hög så innebär det att oberoende mätningar ska ge ungefär identiska resultat (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 1997) Målet med reliabiliteten är att minimera felen i en studie (Jacobsen, 2002). Reliabilitetsproblem kan uppstå i de fall respondenten påverkas att svara på ett visst sätt, den så kallade intervjuareffekten. För att undvika 6.

(15) METOD detta har vi i intervjuguiden försökt att undvika frågor av ledande karaktär och på så sätt försökt höja reliabiliteten. En nackdel med att skicka ut intervjuguiden i förväg kan ha varit att respondenten fick tid att förbereda sina svar och då kanske gav en icke överensstämmande bild av verksamheten. Vi tror dock att respondenterna har svarat på ett sanningsenligt sätt, eftersom vi inte har frågat några känsliga frågor. Därmed har inte reliabiliteten påverkats av detta. Då det är mycket att göra i dessa IAS-konverteringstider hade vi svårt att få tag i personer att intervjua. Efter mycket planerande fick vi dock tider med sex kvalificerade personer. Ett problem med våra intervjuer var att många av de noterade företagen här i Norrland har sina ekonomiavdelningar centraliserade till storstäderna vilket innebar att vi endast fick en personlig intervju. De två övriga gjordes per telefon och e-post. Respondenten som svarat via e-post hade inte tid att genomföra en telefonintervju. Vi godtog detta eftersom det inte finns så många företag som kommit tillräckligt långt i sitt IAS-konverteringsarbete för att kunna svara på våra frågor. Svaren var något kortfattade, men det försökte vi åtgärda genom att titta mer noggrant i deras årsredovisning samt att ha korrespondens via e-post. Eftersom de flesta noterade företagen inte hade sina ekonomiavdelningar i Luleå var revisorerna inte så insatta i IAS 39. Det innebar att vi istället fick vända oss till deras kollegor i Stockholm. Även med dessa fick telefonintervjuer göras, då vi inte hade möjlighet att åka ner och genomföra personliga intervjuer. Telefonintervjuer kan enligt Eriksson & Wiedersheim-Paul (1997) medföra att det kan vara svårt att ställa komplicerade frågor, missuppfattningar kan uppstå, bilder inte kan visas och att intervjuareffekter kan uppstå. Vi har försökt att motverka detta genom att spela in intervjuerna och skicka sammanställningen till respondenten efteråt där denne har kunnat ta bort och lägga till saker där så varit nödvändigt.. 2.8 Analysmetod Frågorna i intervjuguiden utformades utifrån syftet med undersökningen och vi har försökt att se till att samtliga delar i teorin fångades upp i intervjuguiden. Materialet från intervjuerna har bearbetats och strukturerats för att sedan presenteras i empirikapitlet. Resultatet av undersökningen jämfördes i analysen med de teorier vi tagit upp i teorikapitlet. Analys gjordes både inom och mellan grupperna. Upplägget i analyskapitlet följer rubrikindelningen som vi haft i intervjuguiden och empirin för att tydliggöra vår analys. Vi har valt att endast analysera de frågor som vi tyckte var väsentliga och har därmed inte analyserat de frågor som inte bidrog med något.. 7.

(16) TEORI 3. TEORI Teorikapitlet inleds med redovisningsteori och redovisning av finansiella instrument i Sverige idag. Vidare kommer redovisning enligt IAS 39 samt skillnader mellan dessa att behandlas. Kapitlet avslutas med effekterna av övergången till IAS 39.. 3.1 Redovisningsteori Varför behövs redovisningsteori? Vi har tidigare klarat oss utan så vad gör den då för nytta? Kam (1990) redogör detta med hjälp av Financial Accounting Standards Board (FASB), som menar att den ska: • • • • •. vägleda utvecklarna av redovisningsstandards tillhandahålla en referensram för lösning av redovisningsproblem i de fall standards saknas sätta gränser för handlingsfriheten vid upprättandet av finansiella rapporter öka förståelsen hos användarna och förtroendet för finansiella rapporter öka jämförbarheten. Enligt Falkman (2000) fokuserar redovisningens föreställningsramar på de så kallade intressentrelationerna (ibid.). Enligt Artsberg (2003) är föreställningsramarna i första hand till för normgivarna när de skall utforma nya och revidera gamla normer. De används även som hjälp vid tolkning av normer för att få vägledning om hur de ska appliceras. Om det skulle saknas normer eller standards är det tänkt att föreställningsramen ska fylla ut de områden som ej standardiserats eller normerats. Vid tolkning av årsredovisningens innehåll kan föreställningsramen vara användbar. Den informerar också allmänheten om normgivarens inställning rörande redovisning. (ibid.) Kam (1990) och Artsberg (2003) strukturerar redovisningsteori genom att dela upp den i tre olika nivåer. Ju lägre i figuren, desto mindre generalitet föreligger. Se figur 3.1 nedan.. Postulat Definitioner Redovisningens mål. Principer (standards). Tillvägagångssätt (metoder) Figur 3.1 Strukturen på redovisningsinformationen (efter Kam, 1990, s 42). Den översta nivån i figuren består av de mest generella riktlinjerna. Dessa är postulat, definitioner och mål. Postulat är grundläggande antaganden om redovisning. Definitioner är förklaringar på begrepp som till exempel kostnad, värde, tillgång, skuld, inkomst och utgift. Målet med redovisningen är att den ska ge relevant och tillförlitlig information till intressenterna inför beslut de måste fatta. (Artsberg, 2003; Kam, 1990) 8.

(17) TEORI Den mellersta nivån är inte lika generell och består av principer och standards. De har dock ansenlig tyngd då de har stor betydelse för redovisningspraxis. Exempel är försiktighetsprincipen. Den nedersta nivån består av regler och dessa riktlinjer är av minst generell karaktär. Reglerna kan beröra till exempel varulagervärdering. (ibid.) 3.1.1 Postulat Det var på 1920-talet som postulaten utvecklades. De utgör övergripande antaganden om redovisning och det ska i alla situationer vara möjligt att hänvisa till postulaten. Från början fanns det fem stycken postulat; redovisningsenhet, kontinuitet, redovisningsperiod, monetär enhet och transaktionskrav. Numera anses den sistnämnda utgöra en del av redovisningens principer. Vardera en av dessa måste vara uppfyllda i alla situationer, annars faller det logiska innehållet i teorin. (Falkman, 2000) 3.1.2 Redovisningens mål Gröjer (2002) menar att syftet med den externa redovisningen bör vara att ge en beskrivning av det utbyte som människor eller grupper av människor har av en organisations verksamhet (ibid.). Ett av de främsta syftena att öka tilliten och förtroendet mellan olika parter vid företagsaffärer och investeringar och därmed underlätta att samhällsekonomiskt nyttiga transaktioner kommer till stånd (Knutsson, 1996). Meningen med redovisning är att informera berörda intressenter om ett företags ekonomiska ställning och resultat, med detta inte sagt att användarnas alla krav kan tillgodoses (Jönsson, 1985). Målet enligt Kam (1990) är att den ska ge relevant och tillförlitlig information till intressenterna inför de beslut de måste fatta (ibid.). 3.1.3 Redovisningens principer Redovisningens principer inverkar huvudsakligen på innehållet i resultat- och balansräkningen. Det är redovisningens principer som ger uttryck för vad som utgör redovisning enligt bokföringsmässiga grunder. (Falkman, 2000) Lagen föreskriver vissa principer för hur en årsredovisning ska upprättas (FAR, 2002). Dessa presenteras nedan: Överskådlighet: Informationen ska vara lättillgänglig och den ska presenteras på ett relevant och systematiskt sätt (FAR, 2002). De olika delarna av årsredovisningen ska kunna läsas tillsammans utan svårighet (Knutsson, 1996). God redovisningssed: Detta är en rättslig standard som grundar sig på lag, praxis och rekommendationer. Detta medför en skyldighet att följa lagen och de redovisningsprinciper som anges i lagen. (FAR, 2002) Helhetskrav: Balansräkning, resultaträkning och noter skall upprättas som en helhet. Helhetskravet får till följd att sådan tilläggsinformation som är relevant för förståelsen och som inte lämnats i respektive räkning måste anges i noter. (Knutsson, 1996) Rättvisande bild: Med rättvisande bild menas att finansiella rapporter ska ställas upp på ett överskådligt sätt. Balans- och resultaträkningen ska tillsammans med noter ge en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och resultat. (Thomasson, 1999) Det förutsätts att den information som lämnas med tillämpning av god redovisningssed även ger en rättvisande bild. (FAR, 2002). 9.

(18) TEORI Fortlevnadsprincipen: Företagets verksamhet förmodas leva vidare på obestämd tid (Glautier & Underdown, 1994). Denna princip har stor betydelse för redovisningen och då främst för tillgångsvärderingen och det sätt på vilket tillgångar redovisningstekniskt anses förbrukas (Gröjer, 2002). Jämförbarhetsprincipen: Nyttan av finansiell information är i västentlig grad beroende av vilka slutsatser som dras från årsredovisningen ett år, jämfört med det föregående året. (Glautier & Underdown, 1994) Redovisningsprinciper får därför inte bytas mellan olika räkenskapsår. På grund av tvingande lagregler eller ändringar i rekommendationer måste detta dock ibland accepteras. (FAR, 2002) Försiktighetsprincipen: Här finns två huvudregler. Den ena är att endast konstaterade intäkter under året får tas upp medan förluster som förutses ska tas med. Det andra är att vid värdering av tillgångar ska den metod som ger lägst värde användas. (Glautier & Underdown, 1994) En allt för långtgående försiktighet kan dock komma i konflikt med kravet på att årsredovisningen ska ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Därmed får försiktighetsprincipen inte drivas för långt. (Knutsson, 1996) Bokföringsmässiga grunder: Inkomster och utgifter ska periodiseras till det räkenskapsår som de tillhör. Det som avgör är när händelsen äger rum, inte när den regleras likvidmässigt. (FAR, 2002) Post-för-post-värdering: Tillgångar och skulders olika beståndsdelar ska värderas var för sig (FAR, 2002). Detta gör att det inte går att värdera en tillgång för högt under hänvisning till att en annan tillgång värderas för lågt. Inte heller får en för lågt värderad tillgång medföra att en skuldpost utelämnas eller värderas för lågt. (Knutsson, 1996) Bruttoredovisning/kvittningsförbud: Det råder kvittningsförbud mellan tillgångar och avsättningar och övriga skulder samt mellan intäkter och kostnader (FAR, 2002). Alla transaktioner ska som huvudregel redovisas som bruttobelopp. Principen syftar till att säkerställa att läsaren av årsredovisningen får kännedom om samtaliga enskilda poster som är av betydelse för en ändamålsenlig analys av årsredovisningen. (Knutsson, 1996) Kontinuitetsprincipen: Med denna menas att den ingående balansen för ett år ska vara lika med föregående års utgående balans (FAR, 2002). I den praktiska tillämpningen kan dock problem uppstå i samband med exempelvis byte av redovisningsprincip och vid redovisningen av effekterna av denna på förgående års siffror. (Knutsson, 1996) 3.1.4 Kvalitativa egenskaper hos redovisningsinformation Ett grundläggande krav vad gäller utformningen av redovisning är att den ska vara användbar som beslutsunderlag. För att detta syfte ska uppnås måste vissa kvalitativa krav ställas på redovisningen. Dessa är relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet samt begriplighet och förklaras här nedan. (Artsberg, 2003; Falkman, 2000; Knutsson, 1996) Falkman (2000) har ytterligare en kvalitativ egenskap som han anser ska beaktas och det är kravet på materialitet (ibid.). Bilden nedan, figur 3.2 visar de kvalitativa egenskaperna. Figurens uppställning ska fungera som ett hjälpmedel för att klargöra sambanden snarare än en prioritering mellan dessa.. 10.

(19) TEORI Fördelar< Kostnad. Begriplighet. Väsentlighet. Relevans. Eliminering av osäkerhet. Feedback av kontroll. Tillförlitlighet. Tidsenlighet. Validitet. Verifierbarhet. Jämförbarhet. Neutralitet. Materialitet. Figur 3.2 Kvalitativa egenskaper som ska prägla redovisningsinformation (efter Kieso, Weygandt & Warfield, 2001, s 38). Relevans: Det finns krav på väsentlighet, redovisningen ska vara inriktad på information som är väsentlig för bedömningar och beslut. Redovisningsposten är väsentlig om det finns anledning att tro att kännedom skulle påverka intressenternas beslutsfattande. Ett krav på relevans är också att informationen ska vara aktuell. (Knutsson, 1996) Tillförlitlighet: Tillförlitlighet kan delas in i fem olika delar, redovisningen ska beskriva verkligheten, vara verifierbar och neutral samt fullständig och upprättad med iakttagande av försiktighet (Knutsson, 1996). Jämförbarhet: Jämförbarhet framhålls som en av de viktigaste faktorerna som karaktäriserar bra redovisning (Rundfelt, 1991). Här avses både jämförbarhet mellan företag samt över tiden för ett företag. (Smith, 2000) Normgivarna har ett särskilt ansvar att skapa enhetliga regler vad gäller jämförelsen mellan företag. Det måste finnas regler som behandlar lika händelser på ett likartat sätt. (Artsberg, 2003) Redovisningsinformation blir mer användbar om den går att jämföra med annan redovisningsinformation. Det viktigaste syftet med jämförbarhetsprincipen är att olika redovisningsrapporters likheter och olikheter skall upptäckas och förklaras (Knutsson, 1996) Begriplighet: Med begriplighet avses att användaren av redovisningsinformationen, som har skälig kunskap om redovisning, ekonomi och affärsverksamhet, ska förstå den. Komplicerade frågor får inte utelämnas av den anledningen att informationen är för svår att förstå. (Knutsson, 1996) Materialitet: Materialitet innefattar om en transaktion värdemässigt är tillräckligt betydande för att påverka en beslutssituation om den särredovisas. Konceptet innebär inte att transaktioner av ringa värde inte särredovisas. (Falkman, 2000) 11.

(20) TEORI 3.2 Redovisning av finansiella instrument i Sverige idag I Sverige har ingen normgivare gett ut en helhetslösning för problemområdet finansiella instrument. Istället har olika normgivare utvecklat reglering för specifika instrument. Denna reglering lappar över varandra i vissa fall och gör att den blir svår att få grepp om. Tidigare har det saknats en definition av finansiella instrument bland de svenska normgivande organisationerna. (Wahlström, 2000) Den 1 januari 2003 kom Redovisningsrådet ut med en ny rekommendation, RR 27, Finansiella instrument: Upplysning och klassificering, vilken i stort sett stämmer överens med IAS 32, Financial Instruments: Disclosure and Presentation. Rekommendationen definierar begreppet finansiella instrument. (FAR, 2003) Den tar även upp hur finansiella instrument ska klassificeras i balansräkningen och vilka upplysningar som ska ges. Rekommendationens syfte är att underlätta förståelsen för hur de finansiella instrumenten påverkar företagets ställning, resultat och kassaflöde samt utvärdera de risker som kan hänföras till de finansiella instrumenten. Däremot behandlar inte RR 27 när de finansiella instrumenten ska tas in eller inte längre redovisas i balansräkningen. Den tar inte heller upp hur de finansiella instrumenten ska värderas. (Kylebäck & Landén, 2001) Detta kommer att behandlas i en kommande rekommendation från Redovisningsrådet som bygger på IASC’s IAS 39, Financial instruments; Recognition and Measurement (FAR, 2003). Finansiella instrument utgörs av likvida medel, bevis på ägarskap i juridisk person eller ett avtal som ger parterna en rättighet/skyldighet att antingen erhålla/betala likvida medel eller utbyta andra finansiella instrument. Vanligtvis delas instrumenten in i avista- och derivatinstrument. (FAR, 2002) Avistainstrument är värdepapper där det krävs betalning vid kontraktets ingående, kontant eller på kredit. Exempel är aktier och andelar, obligationer samt växlar. Derivatinstrument är ofta så kallade ”off-balancesheet” poster, det vill säga att det är osäkert om de uppfyller kriterierna för att redovisas i balansräkningen vid kontraktets ingående. Det är först vid försäljning eller stängning som det finns en transaktion i traditionell mening. Derivatinstrumentens värde är relaterat till något underliggande värde såsom ränta, valuta, aktiekurs eller råvarupris. Optioner, terminer och swappar är de tre grupper som derivatinstrument delas in i. (Artsberg, 2003) De vanligaste typerna av finansiella instrument som finns på den svenska marknaden är räntebärande värdepapper på penning- och obligationsmarknaden samt avista handel med utländska valutor. Även handel med valutaterminer, valutaoptioner och valutaswappavtal samt handel med börsnoterade aktier och olika aktiederivat som aktieterminer och aktieoptioner är vanligt. (FAR, 2002) 3.2.1 Definition, klassificering och upplysningskrav Definition Enligt RR 27 (FAR, 2003) kan ett finansiellt instrument definieras som ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument i ett annat företag. En finansiell tillgång kan vara kontanter, en rätt att erhålla kontanter eller annan finansiell tillgång från ett annat företag. Det kan även vara rätten att byta ett finansiellt instrument mot ett annat under villkor som kan visa sig förmånliga. En finansiell skuld är en skyldighet att erlägga kontanter eller annan finansiell tillgång till annat företag eller ett åtagande att byta ett finansiellt instrument mot ett annat under villkor som kan visa sig oförmånliga. Egetkapitalinstrument är varje form av avtal som styrker en rätt i företagets tillgångar efter avdrag för alla skulder. (ibid.). 12.

(21) TEORI Klassificering Vid emittering av ett finansiellt instrument ska företaget redovisa instrumentet som skuld eller eget kapital beroende på innebörden av de ekonomiska villkor som gäller för instrumentet första gången det redovisas. Denna klassificering upprätthålls sedan tills instrumentet inte längre redovisas. Det som är avgörande är ifall det föreligger ett avtalsenligt åtagande att överlämna kontanter eller annan finansiell tillgång till innehavaren. Om det finns villkor som förpliktigar emittenten att lösa in instrumentet till ett visst belopp vid ett visst tillfälle eller som ger innehavaren rätt att kräva att emittenten löser in instrumentet till ett visst belopp vid ett visst tillfälle är den en finansiell skuld. Företag som emitterar sammansatta finansiella instrument ska redovisa den finansiella skulden och det aktierelaterade instrumentet (egetkapitalinstrument) var för sig i balansräkningen. Summan av de redovisade värdena är alltid lika med värdet på det sammansatta instrumentet. (Kylebäck & Landén, 2001) En finansiell tillgång kan kvittas mot en finansiell skuld i balansräkningen om det förekommer en legal rätt till kvittning samt att företaget har för avsikt att reglera posterna med ett nettobelopp eller att samtidigt avyttra tillgången och reglera skulden. Legal rätt innebär att låntagaren kan reglera eller på annat sätt eliminera en förfallen betalningen till en långivare genom att ställa den mot en betalning från långivaren. (Kylebäck & Landén, 2001) Upplysningskrav Syftet med rekommendationens informationslämnande är att läsare av finansiella rapporter ska kunna utvärdera omfattningen av de risker som är hänförliga till de finansiella instrument som används. Krav finns på specificering av enskilda instrument samt uppmaning att företaget tar upp omfattning av användandet av finansiella instrument, vilka risker de medför samt i vilket syfte de innehas. (Kylebäck & Landén, 2001) Finansiella instrument ger upphov till olika slags risker. Det finns valuta-, ränte- och marknadsrisk, vilka tillsammans utgör prisrisk samt kredit-, likviditets- och kassaflödesrisk. Valutarisk är när värdet på ett finansiellt instrument varierar på grund av förändringar i valutakurser. När värdet varierar på grund av förändringar i räntenivån och marknadspriser innebär det en ränte- respektive marknadsrisk. Kreditrisk är risken att en motpart i en finansiell transaktion inte fullgör sina åtaganden. Risken att ett företag inte kan låna pengar för att möta sina åtagande är en likviditetsrisk. Med kassaflödesrisk menas risken för att framtida kassaflöden kan variera i storlek. Företagen ska ange principer för hur risker kontrolleras uppdelat på huvudtyper av betalningar. Det ingår även beskrivning av principer för säkring av framtida betalningar för vilka säkringsredovisning används. Om ett finansiellt instrument utgör en säkring av framtida transaktioner ska det beskrivas vilka transaktionerna är samt när de förväntas inträffa. Beskrivning av säkringsinstrument, storleken på uppskjutna eller realiserad vinst och förlust samt när dessa vinster och förluster kan tänkas påverka resultatet ska också lämnas. (FAR, 2003) För varje slag av finansiell skuld och tillgång ska information lämnas om verkligt värde. Detta inkluderar information om värderingsmetod och vilka antagande som gjorts vid värderingen. Aktuella marknadspriser ska i möjligaste mån användas som verkligt värde. Om ett företag redovisar finansiella tillgångar till ett värde som överstiger verkligt värde ska det anges varför det redovisade värdet ej har skrivits ned. (Kylebäck & Landén, 2001) De ska även ange vilka principer som används för att avgöra när ett instrument ska redovisas i balansräkningen. För att underlätta förståelsen kan det även vara nödvändigt att kommentera hur företaget redovisar kostnader i samband med förvärv eller emissioner samt skillnaden mellan anskaffnings- och nominellt värde för monetära instrument. Principer för redovisning av realiserade och orealiserade vinster och förluster samt principer för redovisning av vinst och förlust på instrument som innehas i säkringssyfte är också viktiga att informera om. (FAR, 2003) 13.

(22) TEORI 3.2.2 Värdering och aktivering Ett av de största redovisningsproblemen idag handlar om när finansiella instrument ska redovisas och hur de ska värderas (Artsberg, 2003). Då det i dagsläget ännu inte har utkommit någon specifik rekommendation om hur finansiella instrument ska värderas får företagen följa värderingsreglerna i Årsredovisningslagen (ÅRL). I fjärde kapitlet ÅRL står det att tillgångar ska delas upp i anläggnings- och omsättningstillgångar beroende på syftet med innehavet. Om tillgången är avsedd att innehas under en längre period ska den värderas som en anläggningstillgång. Däremot om tillgången innehas kortsiktigt ska den värderas som en omsättningstillgång. Anläggningstillgångar ska tas upp till anskaffningsvärde och ska skrivas ner om det verkliga värdet är lägre än bokfört värde om värdenedgången är bestående. En finansiell anläggningstillgång får däremot skrivas ned även om värdenedgången inte är bestående. I aktiebolag och ekonomiska föreningar får finansiella tillgångar som har ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger bokfört värde skrivas upp till det högre värdet. En finansiell omsättningstillgång ska tas upp till det lägsta av anskaffnings- och verkligt värde på balansdagen. Verkligt värde innebär försäljningsvärde med avdrag för beräknad försäljningskostnad. (Justitiedepartementet, 2002) Artsberg (2003) har i sin bok ”Redovisningsteori: -policy och -praxis” sammanställt de rekommendationer som finns i Sverige om värdering av finansiella instrument. Värdering av avistainstrument består framförallt av gamla rekommendationer från FAR (ibid.). Se översikt i figur 3.3 nedan. Avistainstrument. aktier. börsbolag. dotterbolag. fondandelar. intressebolag. obligationer & förlagslån. checkar m.m.. certifikat & växlar. joint ventures. Figur 3.3 Översikt över olika avistainstrument (efter Artsberg, 2003, s 274). o Aktier och andelar som omsättningstillgångar redovisas enligt lägsta värdets princip (LVP), men det är möjligt att kvitta vinst och förlust på enskilda aktieslag. Reversering är accepterat för värdering av aktier. Nedskrivna aktier kan skrivas upp igen, men aldrig till ett högre värde än ursprungsvärdet. o Aktier och andelar i intresseföretag värderas som en anläggningstillgång om avsikten med innehavet är av varaktig natur. För placeringar i intresseföretag har kapitalandelsmetoden accepterats, vilket innebär att det bokförda värdet på aktierna förändras med ägd andel av intresseföretagets resultat. Detta innebär att aktieinnehavet kommer att värderas över anskaffningsvärdet. Utdelning minskar det bokförda värdet på innehavet. o Aktier och andelar i joint ventures kan redovisas enligt kapitalandelsmetoden eller klyvningsmetoden. Den senare innebär att det ägande företagets andel av det ägda företagets tillgångar, skulder, intäkter och kostnader redovisas i det ägande företagets koncernredovisning. 14.

(23) TEORI o Obligationer och liknande värdepapper redovisas som långfristiga skulder hos utställare. Hos innehavare redovisas de beroende på om syftet med innehavet är att de ska innehas till förfall eller avyttras under löptiden som anläggnings- eller omsättningstillgång. Om marknadsvärdet för obligationen sjunker ska enligt RR 3 värdet på obligationen skrivas ner om syftet med innehavet är att avyttra innan lösendagen eller om företaget inte har förmåga att behålla den. o Checkräkning och andra kreditavtal kan redovisas på olika sätt, hela den avtalade krediten redovisas som skuld eller endast den utnyttjade delen redovisas och då som en kortfrisig skuld om avtalet avser ett år. Enligt FAR: s rekommendation om redovisning av kreditavtal ska endast den kredit som utnyttjats redovisas som skuld. Den får redovisas som långsiktig om det finns en giltig anledning att anta att den kommer att förnyas eller bytas mot långfristiga lån. Kassa och bank bör ej redovisas bland omsättningstillgångar om pengar är avsedda för att användas för en viss investering av långfristig natur. (ibid). o. Vid värdering av derivatinstrument ska även här en försiktig redovisning tillämpas med LVP (Artsberg, 2003). För översikt se figur 3.4 nedan.. Derivatinstrument. optioner. ränteoption råvaruoption. valutaoption. terminer. aktieoption aktieindexoption. räntetermin. valutatermin. swappar. aktietermin aktieindextermin. råvarutermin. ränteswapp. valuta- aktieswapp swapp. råvaruswapp. Figur 3.4 Översikt över olika derivatinstrument (efter Artsberg, 2003, s 275). o Optioner; en option är en rättighet, men inte skyldighet att köpa eller sälja en underliggande tillgång till ett förutbestämt pris. För rättigheten erlägger köparen av optionen ett premium till utfärdaren av optionen. Enligt FAR ska premium tas upp som en skuld tills optionen löses, förfaller eller återköps. Egentligen uppfyller inte premium alla kriterier i skulddefinitionen eftersom ingen egentlig transaktion har skett. Köparen av optionen värderar erlagt premium till LVP. Vid en säljoption värderas den underliggande tillgången till lösenpris. o Terminer; terminsavtal inrymmer en förpliktelse att antingen köpa eller sälja en underliggande tillgång till ett visst pris vid en viss tidpunkt. När förpliktelsen är utförd bokförs detta som en vanlig försäljning och ett vanligt köp. o Swappar; två parter kommer överens om att byta åtaganden exempelvis när parterna vill skifta valutarisk och valutaswappar. Detta kan innebära att parterna byter amorteringar och räntor på utländska lån. Parternas ursprungliga lån ligger kvar, men de ska värderas till den swappade valutan. Hedging innebär att företaget säkrar sig mot risker genom att uppta ett instrument som varierar på 15.

(24) TEORI omvänt sätt mot det instrument som säkras. Vinster och förluster tar ut varandra om de redovisas enligt samma princip. Eftersom värderingsprinciperna är olika för tillgångar och skulder ställer IASB hårda krav på att ett klart samband ska kunna visas för att ett instrument används för hedging mot ett annat. (ibid.) Det finns ingen rekommendation som säger när ett finansiellt instrument ska tas in eller inte längre redovisas i balansräkningen. Företagen får därför följa de principer som finns i redovisningsteori om tillgångs- och skulddefinition. En tillgång måste uppfylla tre krav för att vara en tillgång. Tillgången måste vara under företagets kontroll, vara ett resultat av en historisk transaktion och generera en sannolik framtida ekonomisk fördel för företaget. (Falkman, 2000) Även en skuld måste uppfylla tre kriterier. Dessa är att det ska vara ett befintligt åtagande för företaget, vara till följd av en inträffad händelse och förväntas föranleda ett utflöde av resurser från företaget som innefattar ekonomiska fördelar. Även ett antal erkännandekriterier ska vara uppfyllda för att det ska gå att redovisa tillgången eller skulden. Dessa är förutom tillgångs- och skulddefinitionerna, mätbarhet, relevans och tillförlitlighet. (Artsberg, 2003). 3.3 Redovisning av finansiella instrument enligt IAS 39 Europakommissionen föreslog i ett publicerat meddelande från 1995 att Europeiska Unionen skulle ställa sig bakom den internationella harmoniseringen som IASC arbetar med. För att påskynda fullbordandet av en inre värdepappersmarknad gav kommissionen ut ett meddelande år 2000 där de skrev att de standards som IASC står bakom borde utgöra en utgångspunkt för den europeiska harmoniseringen. Detta ledde till att Rådet och Europaparlamentet 2001 antog ett direktiv om värdering och redovisning av finansiella instrument (ändringsdirektivet), som är jämförbart med IASB’s IAS 39. Förordningen om redovisning enligt internationella redovisningsstandards, som antogs 7:e juni 2002, innebär att börsnoterade europeiska företag senast 2005 ska upprätta sina koncernredovisningar enligt IAS. (Justitiedepartementet, 2002) IASC har i flera år arbetat med att utforma rekommendationer för finansiella instrument. Efter publicering av flera utkast antogs våren 1995, IAS 32 Financial Instruments: Disclosure and Presentation, som innehåller regler om öppenhet för finansiella instrument. Tre år senare i december 1998 antogs IAS 39 Financial instruments; Recognition and Measurement och den trädde i kraft räkenskapsåret 2001. (Wahlström, 2000) Den innehåller principer för redovisning, värdering och uppgiftslämnande avseende finansiella instrument (Justitiedepartementet, 2002). 3.3.1 Värdering och aktivering Enligt IAS 39 ska alla finansiella tillgångar och skulder tas upp i balansräkningen (Justitiedepartementet, 2002). Detta gäller även samtliga derivat (IASB, no date). Alla finansiella instrument ska värderas till verkligt värde första gången de redovisas (Wahlström, 2000). Med verkligt värde menas det belopp som en tillgång kan överlåtas eller en skuld regleras genom ett avtal mellan oberoende kunniga parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs. I första hand härleds det verkliga värdet från ett marknadsvärde för samma eller liknande finansiella instrument eller genom beräkning baserat på allmänt accepterade värderingsmodeller och metoder. (Justitiedepartementet, 2002) Merparten av finansiella tillgångar ska redovisas till verkligt värde efterföljande redovisningsperiod. De flesta finansiella skulder ska redovisas till ursprungligt anskaffningsvärde med undantag för tradingportföljer där värdering ska ske till verkligt 16.

References

Related documents

Detta leder fram till studiens första hypotes som ämnar undersöka om det finns ett positivt samband mellan avkastning och avsättningar för kreditförluster, samt om detta

Utifrån resultatet i tabellen kan man se att stora banker är överrespresenterade när det gäller finansiella instrument värderade i nivå 3 i förhållande till storleken på

”Det är en helt teoretiskt riktig modell som ligger till grund för det här, sedan får vi praktiska problem att tillämpa den.” Vidare anser E3 att den nya regleringen definitivt

Vi som ansvarar för denna studie läser vår tredje termin allmänpsykologi, Psykologi C, på Örebro Universitet.. Denna termin är forskningsförberedande och fokuserar på vetenskapligt

Vi har utgått från en kvantitativ forskningsmetod eftersom syftet med vår undersökning var att undersöka vilken effekt den nya standarden IFRS 9 hade på bolagens egna

(Jacques, 2004) Det som talar för värdering till verkligt värde är att det blir lättare att beräkna framtida kassaflöden samt att jämförelsen mellan olika bolag underlättas

Om en tillgång som i normala fall inte värderas till verkligt värde säkras med ett derivat, som enligt IAS 39 alltid skall värderas till verkligt värde, kommer

För att därför ge ytterligare en aspekt till vår andra forskningsfråga väljer vi även att analysera de beräknade nyckeltalen givet att ingen omklassificering hade skett