Hur fungerar demokrati för barnen i förskolan?

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek fritid hälsa

SÄL-utbildningen

Examensarbete 2006

10 poäng

Hur fungerar demokrati för barnen i

förskolan?

What function does democracy have in preschool?

Gun-Britt Penderos

Lärarexamen 140 poäng

Barndoms- och ungdomsvetenskap Vårterminen 2006

Examinator: Lars Lagergren Handledare: Ann-Sofi Råstam

Abstract

Arbetets art: C-uppsats i Barndoms – ungdomsvetenskap Sidantal: 40

Titel: Hur fungerat demokrati för barnen i förskolan? Författare: Gun-Britt Penderos

Handledare: Ann-Sofi Råstam Datum: 2006-05-23

Bakgrund: Regering och riksdag har beslutat att barn ska lära sig vad demokrati är och

vad det innebär att leva i en demokrati. Ändå framför barn att de inte får vara med och bestämma på förskolan.

Syfte: Syftet med undersökningen är dels att skapa sig en bild av vilken

genomslagskraft politiska beslut har i verksamheten samt att tydliggöra personalens möjlighet att vara demokratibärare för framtida generationer.

Metod: Undersökningen handlar om vad olika nivåer, både politisk-, lednings- samt

verksamhetsnivå lägger i ordet demokrati. Vidare undersöks om barnen har inflytande över förskolans verksamhet och om barnen upplever att de är med och bestämmer om verksamheten. Utvärderingar av verksamheten har också tagits upp. I undersökningen har vägts in regeringens och skolverkets synpunkter (utifrån olika dokument). Intervjuer har skett med Barn- och Utbildningsnämndens ordförande, rektor och tre förskollärare. Barnen har observerats och filmats på sina avdelningar och därefter har samtal förts med barnen.

Resultat: Barnen tycker att fröken bestämmer på förskolan men att de själva bestämmer

i leken. I förskolan utvärderar personalen genom att samtala med barnen sedan beslutar personalen själva vilka aktiviteter som ska ske. Aktiviteterna planeras utifrån de behov personalen bedömer att barngruppen har. Inom förskoleverksamheten talar personalen mer handfast om demokrati som att samtala och lyssna på barnen. Övriga nivåer pekar på demokrati som en värdegrundsfråga och pratar om att utveckla demokratiska samhällsmedborgare och ge kunskap om demokratins innehåll och form.

Diskussion: Förhållandet mellan barn och personal upplever jag som demokratiskt.

Förhållandet mellan barnen är inte alltid så demokratiskt. Barnens påverkan på den planerade verksamheten är inte särskilt stort. Utvecklingspsykologin har stor inverkan på verksamheten.

Nyckelord: Demokrati, politiska beslut, förskolebarn, planering, utvärdering,

Innehållsförteckning

4.1 Metodval och undersökningsgrupp... 15

4.2 Genomförande ... 16

4.2.1 Regeringsnivå... 16

4.2.2 Skolverket ... 17

4.2.3 Barn- och Utbildningsnämnden ... 17

4.2.4 Rektorsområdet ... 17

4.2.5 Förskolenivå... 17

4.2.5.1 Intervjuer av förskollärare... 17

4.2.5.2 Filmning och samtal med förskolebarn ... 18 4.3 Analysbeskrivning ... 18 4.4 Forskningsetiska överväganden... 19 5 Resultat ... 21 5.1 Regeringsnivå ... 21 5.2 Skolverket... 21

5.3 Barn- och Utbildningsnämnden... 23

5.4 Rektorsområdet... 24

5.5 Förskolenivå ... 25

5.5.1 Intervjuer av förskollärare ... 25

5.5.2 Samtal med förskolebarn kring en film från deras egen avdelning ... 27

5.6 Analys ... 32

5.6.1 Demokratibegreppet ... 32

5.6.2 Analys av personal och verksamhet på förskoleavdelningarna ... 33

5.6.3 Min uppfattning av demokratibegreppet i verksamheten

... 35

5.6.4 Granskning och utvärdering... 35

5.7 Slutsatser ... 36

6 Diskussion ... 38

Referenser ... 41 Bilagor

1 Introduktion

I ett av våra tidigaste grupparbeten inom lärarutbildningen arbetade vi med barns inflytande. Vi tittade på barns inflytande i förskolan och på fritiden. Vid det tillfället sa några av barnen att de tyckte att de fick bestämma mer hemma än på förskolan. Redan då uppstod hos mig frågan om varför det är så. Riksdag och regering har genom läroplan för förskolan (Lpfö 98), som bygger på Skollagen (Lpo 94), beslutat att barn ska lära sig vad demokrati innebär och vad det innebär att leva i en demokrati. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) är en förordning och är därmed tvingande för så väl den kommunala ledningen som personalen i verksamheten. De behov och intressen som barnen ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön samt planeringen av den pedagogiska verksamheten. Jag undrar därför om barnens upplevelse av bristande påverkansmöjlighet är riktig. Om den är riktig varför är det då så? Kan det vara så att läroplanens intentioner inte har slagit igenom i verksamheten eller kan det vara så att tolkningen av begreppet demokrati ställer till problem? Eller är det kanske så att gamla traditioner ute i förskoleverksamheten lägger hinder? Kan det vara så att beslutsfattare i olika led ser den demokratiska tanken som viktig för framtidens medborgare medan personalen ute i verksamheten har svårt att konkretisera ett demokratiskt arbetssätt som inbegriper barnen? Kommunerna ska genom sina skolplaner besluta om hur läroplanen ska konkretiseras och ute i verksamheten ska beslut om lokala arbetsplaner tas. Dessa styr hur verksamheten ska bedrivas så att läroplanens intentioner genomsyrar verksamheten. Jag vill därför undersöka vad personer på de olika nivåerna inom förskoleverksamheten har för utgångspunkt i demokratifrågan. Hur tänker beslutsfattare att de demokratiska principerna ska genomföras i verksamheten med barnen? Hur fungerar det i verkligheten och hur ser granskande instanser på frågan?

Syftet med mitt arbete är att undersöka om och hur man ute i förskolans verksamhet kan se ifall politiska beslut påverkar och förändrar verksamheten. Vilken genomslagskraft har politiska beslut och är de tillräckligt tydliga? Det svar jag får fram vill jag kunna använda i framtida diskussioner om hur verksamhet och personal i förskolan kan fungera som demokratibärare. Jag vill också kunna använda resultatet i mitt politiska uppdrag för att kunna medverka till att beslut blir tydliga och genomförbara.

2 Kunskapsbakgrund

Läroplanens skrivning om demokrati, där det står att verksamheten ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen, är en följd av den förändrade synen på barn. Det står vidare, i läroplanen för förskolan, att vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder. Verksamheten skall bedrivas i demokratiska former och därigenom lägga grunden till ett växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt skall delta i samhällslivet.

Idag ser vi barn som kompetenta, nyfikna och med egen drivkraft till utveckling och aktivt deltagande i verkligheten. I FN:s barnkonvention artikel 12 (Rönquist, 1990) står om barns rätt att säga vad de tycker och att bli lyssnade på. Där står att barnen ska respekteras så att de vågar säga vad de tycker. Där står om rätten för barn att få vara med och bestämma om sina egna liv. Det innebär att man också måste förklara för barnet varför det inte alltid kan bli som barnet vill. FN:s barnkonvention har sedan legat till grund för läroplanens utformning.

Doverborg och Pramling (1995) påpekar att i Sveriges riktlinjer för barnomsorg står att verksamheten ska främja barns utveckling till demokratiska samhällsindivider. De hänvisar också till att i ”Ny svensk ordbok” (1919) definieras demokrati som ”folkmakt” och demokratisk som ”folkvänlig samsträvan för jämlikhet, dvs. något som är tillgängligt för alla”. De pekar på att redan i pedagogiskt program för förskolan fanns skrivningen om att förskolan ska i sin verksamhet medverka till att barnen tillägnar sig de demokratiska principer som vårt samhälle vilar på. I förskolan ska barnen få uppleva och tillämpa ett demokratiskt handlingssätt. I boken ger författarna exempel på hur läraren kan arbeta målmedvetet med den demokratiska fostran genom att först få barnen att iaktta olika perspektiv, sedan att förstå olika perspektiv och slutligen kunna se från någon annans perspektiv. De pekar även på att en av de viktigaste aspekterna som har med demokrati att göra är att lära barn att utveckla sin förmåga till empati.

Fridolf och Rydberg (2002) definierar begreppen strukturell makt och aktörsmakt. De menar att den strukturella makten handlar om de institutioner vi har och de resurser som finns tillgängliga. Det blir på så sätt den strukturella makten som sätter upp gränser för aktörsmakten. Aktörsmakten blir den makt som en person kan utöva i en viss situation genom avsiktlig påverkan. Boken handlar till stora delar om skolan men även förskolans skyldighet att fostra demokratiska medborgare som kan, vill och vågar framföra sina åsikter tas upp i boken.

Stensmo (1994) skriver att begreppet demokrati kommer av de grekiska orden demos, som betyder folk och kratein, som betyder härska. I antikens Grekland var det benämningen på ett styrelseskick där makten tillhörde alla medborgare i förening till skillnad från andra styrelseskick. I monarki tillhörde makten en och i oligarki eller aristokrati tillhörde makten ett fåtal. Demokratins grundtanke är att alla i ett samhälle ska ha lika stort inflytande över gemensamma beslut. För att säkra det demokratiska samhället behövs demokratisk utbildning. Det kan vara en utbildning om demokrati eller en utbildning i demokrati. En utbildning i demokrati innebär att i utbildningen tillämpar demokratis principer – man praktiserar demokrati. Grundskolans läroplan säger att skolan skall kännetecknas av demokratins samhälls- och människosyn och att demokratisk medborgarfostran är ett av skolans övergripande mål.

I en artikel ”Dagsprogrammet styr barnen” (Förskolan 1/2004 s. 26-28) skriver Karin Björkman bland annat att vi helst vill att barnen ska ha inflytande innanför den ordning vi vuxna skapat. Det står vidare att det finns många heliga kor och måsten som inskränker barns möjligheter. Artikeln är baserad på en avhandling som heter ”Pedagogiska miljöer och barns subjektsskapande” (Nordin-Hultman & Collsiöö, 2004). I artikeln står vidare att svenska förskolor har en överraskande stark reglering, relativt enahanda material och aktivitetsmöjligheter och förvånansvärt stora krav på barns anpassning och lite utrymme för deras val. I artikeln pekas på barn- och utvecklingspsykologins inverkan på personal. Enligt denna är det barnen som ska utvecklas när det i stället kanske borde vara de pedagogiska händelserna, barns aktiviteter och aktivitetsmöjligheter som borde utvecklas. Utvecklingspsykologin har skapat en abstrakt värld där det konkreta tänkts bort. Det gör att vi tror att barn måste göra det vi lärt oss att de behöver för sin utveckling, vilket minskar barnens möjlighet

att lägga förskolans problem hos barnen ska vi titta på den pedagogiska miljön, material och organisation. Förskolan måste ha fler handlingsmöjligheter och arbetssätt.

I Förskoletidningen 6/2000 s. 4-11 finns en artikel skriven av Sonja Sheridan. Sonja Sheridan är Fil. Dr. i pedagogik och disputerade 2001 med avhandlingen ”Pedagogical Quality in Preschool. An issue of perspectives”. Hon arbetar som universitetslektor vid Göteborgs universitet, institutionen för pedagogik och didaktik, enheten för barn- och ungdomsvetenskap. I artikeln ”Barns inflytande är kvalitet” beskriver hon bakgrunden till Läroplan för förskolan 98. Hon pekar på att pedagogerna ska verka för att barnen utvecklar en förmåga och vilja till att ta ansvar och utöva inflytande i förskolan och att varje barns uppfattningar och åsikter ska respekteras. Barnen ska också påverka verksamhetens innehåll och arbetssätt. I artikeln framförs att barnen har mycket klara uppfattningar om vad de får lov att bestämma om. De säger att de bestämmer genom att göra något. När fröken bestämmer gör hon det genom att tala om för barnen vad de får göra och vad de inte får göra. Att bestämma är för barnen att tänka. De tänker hur de vill vara. Ett annat sätt som barnen ser att de bestämmer i är i leken. Barnen i artikeln uttrycker att det är i hemmet de får bestämma mest trots att det enligt läroplanen borde vara i förskolan som de får praktisera de demokratiska principerna. Förskolan är en plats där barn ska ha möjligheter att utveckla ståndpunkter, att göra dessa hörda och att delta i och påverka det som sker.

Ulf P. Lundgren (1979) visar på att redan 1946 tillsatte dåvarande ecklesiastikminister Tage Erlander en skolkommission och i deras direktiv stod ”…vikten av att man vid omdaningen av skolan söker bygga vidare på den svenska kultur- och skoltraditionen. Härom torde ingen oenighet behöva uppstå. Om man emellertid uppställer skolan demokratisering som mål för skolreformen – och härom synes enighet råda – innebär själv denna målsättning ett konstaterande av att vår skola, sådan den ter sig idag, i skilda avseenden är en produkt av andra samhällsformer än demokratins och därför på många sätt står i motsättning till det samhälle den skall tjäna.”…För kommissionen blev det viktigt att nå en organisatorisk lösning som innebar en enhetlig och mer socialt rättvis skola samt att förnya skolans mål och pedagogik. Den övergripande målsättningen blev att fostra demokratiska människor och utveckla elevens personlighet, genom självständigt och kritiskt tänkande. Individen skulle stå i centrum. Ulf P. Lundgren (1979) pekar samtidigt på de ramar som finns för undervisningen. En

sådan ram är läroplanen. En läroplan byggs upp utifrån en serie grundläggande principer kring hur omvärlden organiseras. Dessa skulle kunna betecknas som en kod, vilken uppträder i utbildningens mål, innehåll och metodik. Varje läroplan innebär en styrning av påverkansprocessen och varje styrning kräver också någon form av kontroll.

Evenshaug O. och Hallen D. (2001) framför att utvecklingspsykologi är en process som pågår hela livet från befuktningen till döden. Två huvudsakliga processer som styr utvecklingen är mognad och inlärning. Vad gäller den kognitiva utvecklingen pekar de på två psykologer som haft mycket stor inverkan på tänkandets utveckling. De två är den schweiziske psykologen Jean Piaget och den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotskij. Både Piaget och Vygotskij står för det som ofta kallas en konstruktionistisk syn på inlärning och utveckling. Det vill säga att barnens kunskap utgör en aktiv process där det är barnen själva som konstruerar sin kunskap. Piaget står för den kognitiva konstruktionismen vilket innebär att det i första hand är en fråga om individens samspel med ting och skeenden i omgivningen medan Vygotskij står för en social konstruktionism där kunskapen uppfattas som något som skapas socialt, inte minst genom språket.

2.1 Centrala begrepp

Maria Björklund och Ulf Paulsson (2003) påpekar vikten av att definiera centrala begrepp vars innebörd inte är helt självklara. Begreppen kan definieras första gången de används eller så kan de samlas under en särskild rubrik. De begrepp jag anser behöver definieras är följande:

• Den läroplan jag avser är Läroplan för förskolan Lpfö –98. • Med förskola menar jag förskola för barn ett till fem år gamla.

• Med beslutsnivåer menar jag riksdag, barn- och utbildningsnämnd inom Burlövs kommun samt ledningen inom Åkarps rektorsområde.

• Med granskande myndighet avser jag Skolverket.

• Med demokrati menar jag folkstyre. Där människor har möjlighet att påverka besluten genom sina folkvalda representanter. Alltså den representativa demokratin som baseras på grundläggande fri- och rättigheter.

• Med beslutsdemokrati menar jag där beslut tas av beslutande församlingar bestående av så väl demokratiskt valda representanter som tjänstemän.

• Med operativ demokrati menar jag när beslutsdemokratin omsätts i verksamheten.

3 Problemprecisering

Rienecker (2003) pekar på att problemformuleringen ska styra vilken litteratur som ska läsas och hur dispositionen ska se ut. Den ska hjälpa till att slutföra texten och den ska hjälpa läsaren med frågorna vad, varför och på vilket sätt. Hon pekar även på det klassiska problemet med att göra problemformuleringen allt för bred och beskrivande. De frågor jag kommit fram till att jag vill arbeta med är följande:

1. Hur fungerar läroplanens demokratibegrepp för barnen i förskolan?

• Går det att se ute i verksamheten att barnen har inflytande på sin miljö och förskolans verksamhet?

• Bedrivs förskolans verksamhet på ett sådant sätt att barnen lär sig vad demokrati är och hur man som människa ska fungera i ett demokratiskt samhälle?

• Hur påverkas barnens inflytande av förskolans rutiner? • Hur påverkas barnens inflytande av personalens agerande? 2. Hur tolkas ordet demokrati?

• Av olika beslutsfattare? • Av ledningen i förskolan?

• Av pedagogerna uti i verksamheten?

3. Vilket inflytande anser de intervjuade barnen att de har på och i verksamheten, vad får de vara med och bestämma om?

4. Vilken uppföljning sker av verksamheten utifrån demokratisynpunkt?

3.1 Syfte

Björklund och Paulsson (2003) påpekar att syftet ska beskriva, förklara, förstå och/eller förutsäga något. Jag har två olika syften med mitt arbete utifrån mina två olika professioner som förtroendevald och som arbetande inom förskoleverksamheten. Jag vill undersöka om och hur man ute i förskolans verksamhet kan se hur det politiska beslutet om demokrati i läroplanen påverkar verksamheten. Vilken genomslagskraft har det politiska beslutet och har det varit tillräckligt tydligt? Jag vill kunna använda resultatet i mina framtida politiska uppdrag för att kunna medverka till att beslut blir tydliga och genomförbara. Utöver detta vill jag bli bättre i mitt yrkesverksamma liv som

så väl demokratisk förebild som vid planering av verksamheten så att den sker på ett för förskolebarnen demokratiskt sätt. Jag vill också bli bättre i att skapa en för barnen demokratisk miljö där inte barnen känner sig förtryckta utan kan utvecklas till självständiga individer som vågar stå upp för vad de tror på. Jag hoppas också på att min undersökning ska leda till framtida diskussioner inom förskoleverksamheten. Hur kan förskolan fungera mera demokratiskt och kan demokrati även omfatta små barn?

4 Metodbeskrivning

Min undersökning kommer att gå ut på att granska kvaliteten på tre olika förskoleavdelningar inom Åkarps rektorsområde i Burlövs kommun vad gäller demokratifrågor. Min inriktning är att granska över hur mycket och vad barn tillåts att bestämma och om barn inte tillåts att bestämma vad det då kan bero på. Jag vill ta reda på vad personer på de olika nivåerna lägger i ordet demokrati. Jag vill också försöka ge en bild av om det finns en skillnad mellan vad beslutsfattare vill att barn ska bestämma över och vad de i verkligheten får bestämma över.

Jag kommer att inrikta mig på makt- och inflytandeförhållandet mellan barn och personal på förskolan. Med hänvisning till föreläsning av Mats Olsson (05-11-14) om fenomenografi vill jag nog närmast betrakta min undersökning som tillhörande naturalistisk fenomenografi. Jag kommer att samla in mycket data under autentiska former. Jag kommer att med videokamerans hjälp försöka göra mig osynlig under mina observationer av barn och personal. Jag kommer att arbeta med fältanteckningar, intervjuer, observationer och videoinspelningar. Jag kommer därutöver att tillskiva beslutsfattare och granskande myndighet för att få deras syn inom mitt problemområde. Den fenomenografiska forskningen är förhållandevis ung. Den beskrivs av Marton & Booth (2000) i boken Om lärande. De pekar på vikten av att känna till på vilka olika sätt ett fenomen kan uppfattas. Kvale (1997) pekar på hur fenomenologin intresserar sig för att klargöra både det som framträder och det sätt på vilket det framträder. Fenomenologin försöker få det osynliga synligt men försöker undvika tolkningar av upplevelsen. Den studerar det skenbara i motsatts till det sanna och verkliga. Fenomenografin ligger nära fenomenologin. Fenomenografin fångar olika sätt att uppfatta ett fenomen men gör inte anspråk på att ha hittat alla tänkbara varianter. Inom fenomenografin försöker man skaffa sig en uppfattning av något inte om något.

4.1 Metodval och undersökningsgrupp

Både Repstad (1999) och Kvale (1997) menar att observationer passar bäst i avgränsade områden och att observationer ger forskaren direkt tillträde till socialt samspel och sociala processer. Repstad (1999) framför att det gäller att vara väl förbered med

intervjufrågorna men att det också gäller att kunna ställa följdfrågor. Det jag har kommit fram till är följande:

• Jag tillskrev Ylva Johansson som var skolminister när läroplanen Lpfö 98 arbetades fram. Frågorna till henne handlade om hur hon som politiker tänkt sig att demokratibegreppet ska fungera i förskolan och vad hon hade för avsikt med att skriva in det i läroplanen.

• Jag tillskrev Skolverket som granskande myndighet. Mina frågor gällde hur de, går till väga för att granska att demokratiaspekterna tas in i förskoleverksamheten.

• Jag intervjuade ordförande i Barn- och utbildningsnämnden. Frågorna handlade om hur hon som lokal politiker gör för att demokratiaspekten ska kunna genomsyra verksamheten.

• Jag intervjuade rektor inom Åkarps rektorsområde. Frågorna gällde hur hon konkret initierar och utvärderar verksamheten utifrån demokratisynpunkt. • Jag intervjuade tre förskollärare från olika arbetsställen samt videofilmade,

intervjuade och observerade barnen på deras avdelningar. Videofilmningen skedde vid ett tillfälle på vardera förskola. Jag filmade både vuxenstyrda aktiviteter och fri lek för barnen. Frågorna handlade om hur arbetslaget diskuterar demokratibegreppet. Vad lägger de i ordet? Hur de i planeringen av verksamheten helt konkret låter barnen få inflytande och på vilket sätt de arbetar för att barnen ska lära sig fungera i en demokrati.

• Urvalsgruppen blev därmed tre förskollärare samt barnen på de avdelningar där förskollärarna arbetar. Av barnen samtalade/intervjuade några barn på varje avdelning. Samtalen skedde medan vi tillsammans tittade på videoinspelningarna.

4.2 Genomförande

4.2.1 Regeringsnivå

Jag har tillskrivit dåvarande skolminister Ylva Johansson ang. anledningen till att riksdagen beslöt att införa demokratibegreppet i Läroplanen för förskolan Lpfö -98. Mina frågor till henne har handlat om vad som låg till grund för införandet av demokratibegreppet och vad beslutsfattarna lade i begreppet.

4.2.2 Skolverket

Jag har tillskrivit Skolverket för att höra vad de lägger i demokratbegreppet och hur de granskar att man ute i verksamheten arbetar utifrån läroplanens demokratibegrepp.

4.2.3 Barn- och Utbildningsnämnden

Jag har samtalat/intervjuat Barn- och Utbildningsnämndens ordförande inom Burlövs kommun för att höra hennes tolkning av läroplanens demokratibegrepp. Vad lägger hon in i ordet? Jag har också ställt frågor till henne kring den plan (bilaga A) som Burlövs kommun beslutat om när det gäller delaktighet och inflytande för förskolebarnen. Där står bl a att barn ska vara delaktiga i utvärdering av verksamheten. Hur ser hon att detta genomförs på förskolorna och hur kan hon påverka att planen uppfylls? Hur kan hon som ordförande följa upp att planerna följs ute i verksamheten? (Bilaga B).

4.2.4 Rektorsområdet

Jag har intervjuat rektor inom Åkarps rektorsområde för att få höra hennes uppfattning i motsvarande frågor. Därutöver har jag, utifrån den lokala arbetsplan (bilaga C) som finns för Åkarps rektorsområde, frågat henne hur hon som rektor ser att detta genomförs för förskolebarnen och hur hon kan påverka att det följs? Jag har även frågat henne om vilken möjligheter hon har som rektor att kontrollera att planerna följs.

4.2.5 Förskolenivå

4.2.5.1 Intervjuer av förskollärare

Jag har samtalat/intervjuat tre förskollärare som arbetar på olika förskolor inom samma rektorsområde. Förskolorna drivs i kommunal regi. Jag har ställt samma utgångsfrågor som till rektor men har dessutom frågat dem om vad eller vem de tycker styr förskolebarnens vardag? Jag har frågat dem om de anser att demokrati och inflytande är ett prioriterat område för deras förskola/avdelning? Jag har också frågar dem om hur de tycker att intresset från ledningen är i dessa frågor? (Bilaga D).

4.2.5.2 Filmning och samtal med förskolebarn

Jag har filmat barn på tre olika förskoleavdelningar och därefter samtalat med barnen medan vi tillsammans har tittat på videofilmerna. Under tiden har jag frågat barnen om, vem som bestämmer på förskolan, vilka frågor de bestämmer om, vem bestämmer i leken, vem vill de ska bestämma och vem ska bestämma för att det ska vara bäst på förskolan.

4.3 Analysbeskrivning

Den analysmetod som Kvale (1997) beskriver går ut på att göra analysen i steg. I ett första steg beskriver den intervjuade vad hon upplever, känner och gör i förhållande till ämnet. I ett andra steg upptäcker intervjupersonen själv nya förhållanden i vad hon upplever och gör. I ett tredje steg koncentrerar och tolkar intervjuaren, under intervjun, meningen i vad intervjupersonen säger och bollar tillbaka det till den intervjuade som har möjlighet att svara. I det fjärde steget tolkas den utskrivna intervjun av intervjuaren. Här struktureras intervjumaterialet upp inför analysen. Därefter sker en klarläggning av materialet så att det blir tillgängligt för analys. Så kommer själva analysarbetet. Här utvecklas innebörden i intervjun. Den intervjuades egna uppfattningar klarläggs och ger forskaren nya perspektiv på fenomenen. Fem huvudmetoder för meningsanalys urskiljes: koncentrering, kategorisering, narrativ strukturering, tolkning och ad hoc-metoder. Ett femte steg kan vara att göra en ny intervju för att inhämta intervjupersonens synpunkter. Ett sjätte steg skulle kunna vara att även låta handlandet ingå i undersökningen. Att undersöka om intervjupersonen har ändrat sitt handlande utifrån de insikter hon fått under intervjun.

Repstad (1999), å sin sida, beskriver en analysmetod som går ut på att först försöka skapa sig en helhetsbild och sedan gå tillbaka till enskilda utsagor för att hitta deras innebörd och betydelse. Slutligen gör man en reflekterad tolkning av helheten. Repstad menar att det första man gör är att läsa igenom fältanteckningarna flera gånger. Förhoppningsvis kan man då hitta stickord och diverse uppslag till vidare analys. Man kan då föra anteckningar i marginalen eller på ett särskilt papper. Här kan man då leta efter om det finns något särskilt tema eller om det fattas något tema som man hade

förväntat sig att hitta. Han pekar på att i kvalitativ analys ska man beskriva helheter och inte enbart isolerade ”variabler”. Han pekar vidare på att det finns många möjligheter när det gäller att variera analysen. Förutom att klassificera efter tema, typer och antaganden kan det bli aktuellt att följa en kronologisk ordning.

Efter att ha jämfört Kvales (1997) och Repstads (1999) analysmetoder bestämmer jag mig för att utgå från Repstads beskrivning av metod vad gäller att undersöka helheten och delarna. Uttryckt i steg kan det se ut som följer:

• Jag vill jämföra de olika beslutsnivåernas tolkning av demokratibegreppet kontra förskollärarnas.

• Jag vill analysera varje avdelning för sig utifrån vad min uppfattning blir av barnens inflytande, den demokratiska fostran, rutinernas påverkan, personalens påverkan samt vilket inflytande barnen upplever att de har i verksamheten. Jag utgår då från hur personalen är som demokratiska förebilder, hur demokratiskt de arbetar och om miljön på förskoleavdelningen kan uppfattas som demokratisk.

• Jag vill göra en avslutande jämförelse över vad min uppfattning är av hur demokratibegreppet används ute i förskoleverksamheten.

4.4 Forskningsetiska överväganden

I Vetenskapsrådet skrift ”Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning” (2002) står upptaget fyra huvudkrav inom forskningen. De kan kallas för informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav. Informationskravet gäller att forskaren har skyldighet att informera deltagarna i projektet om vilka villkor som gäller för deras deltagande. Forskaren ska inhämta samtycke från dem som ska delta i projektet. När det gäller barn under 15 år ska man inhämta föräldrarnas samtycke. Konfidentialitetskravet innebär att alla inhämtade uppgifter ska behandlas på sådant sätt att det inte går att identifiera enskilda personer. Nyttjandekravet innebär att de insamlade uppgifterna inte får användas till annat än vad personerna i projektet blivit informerade om.

Repstad (1999) pekar på vikten av att hålla ett gott förhållande till de personer som ska delta i projektet. Han pekar också på att det gäller att ha fått tillstånd av ledningen för verksamheten. Han pekar vidare på de relationer som kan komma att uppstå mellan de som deltar i projektet och forskaren. Repstad varnar också för att forskaren kan känna sig frestad att själv delta i verksamheten genom att ställa saker och ting till rätta.

Jag har informerat och bett om tillstånd av ledningen inom Åkarps rektorsområde. Jag har i förväg kontaktat samtliga som var tilltänkta för intervjuer samt översänt intervjufrågorna. Jag har informerat och bett om tillstånd från föräldrarna för de barn som jag senare har filmat och intervjuat/samtalat med. (Bilaga E).

5 Resultat

5.1 Regeringsnivå

Genom regeringskansliets försorg fick jag svar av Ylva Johansson, (bilaga F). Hon hänvisar till regeringens proposition 1997/98:94, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet med mera. Här pekas på ett ökat elevinflytande. Regeringen menar att inflytande inte enbart handlar om styrelser och andra former av formellt inflytande utan i ännu högre grad om elevernas dagliga inflytande över den egna undervisningssituationen. Här står också att elevernas aktiva medverkan, nyfikenhet, allvar, glädje och engagemang är nyckeln till en framgångsrik förändring. I regeringens utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning (skr. 1996/97:112) riktas uppmärksamhet mot frågor om kvalitet och läroprocesser. Här står också att ett av skolans viktigaste uppdrag är att förmedla och hos eleverna förankra de värderingar vårt samhällsliv vilar på: människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta. Skolan är ingen värdeneutral plats och får inte svika i sitt uppdrag att fostra demokratiska medborgare.

5.2 Skolverket

Skolverket svarar genom att hänvisa till ett antal rapporter, (bilaga G). En av dessa rapporter heter Med demokrati som värdegrund (2000). Här påtalas i synen på uppdraget att skolor och förskolor har ett uppdrag att utveckla demokratisk kompetens hos barn och unga, vilket innefattar att verka i demokratiska former, utveckla demokratiska samhällsmedborgare och ge barn och unga kunskap om demokratins innehåll och form. De pekar på skolor och förskolors möjligheter till att arbeta med värdegrundsfrågor. Det går inte att enbart se värdegrunden som en undervisningsfråga utan att man måste ta ansvar för hur relationer och möten fungerar i de informella strukturerna. Det gäller att förskolor och skolor skapar utrymme för samtal, möten och goda sociala relationer som är grundförutsättningarna för arbetet med de demokratiska värdena. I rapporten påtalas att ett ömsesidigt samtal är en demokratisk process som innebär att t ex barnen och personalen talar till och lyssnar på varandra, tar till sig argument och att de försöker resonera sig fram till en gemensam förståelse och lösning.

så att de som deltar i diskussionen förstår vad de andra menar när de säger något. Värdegrund, demokratiska relationer och samtal handlar också om att sätta gränser och ta hänsyn. Varje individ ska kunna utnyttja sina fri- och rättigheter och måste respektera att andra som kanske har helt andra åsikter har samma möjligheter.

I kapitlet om hur det fungerar i barnomsorg och skolor tas upp att vuxna visar stor vilja till att arbeta med värdegrundsfrågor men att de inte vet hur de ska göra. De tar sällan upp frågor om demokrati och etiska frågor, trots att eleverna vill det. Eleverna har svårt att ge begrepp som demokrati och rättvisa ett mer konkret innehåll för att motivera en handling eller en ståndpunkt. Följden blir att många elever visar brister i sin förmåga att upptäcka och ta genomtänkt ställning i etiska valsituationer och att i tanke och handling stå för de demokratiska värdena.

De allra flesta kommuner och skolor jämställer demokratiarbete med elevinflytande, men uppfattningen om vad elevinflytande egentligen är och vad man avser varierar. Ofta menar man olika formella beslutsforum. I Skolverkets rapport framförs att om demokrati endast ses som form, och inte som innehåll, undergrävs förtroendet för demokrati som värde. Skolverket pekar på att personal behöver få utrymme för samtal med varandra om relationer och värdegrunden, och om vilken roll barnomsorg och skolor ska spela. Behovet av reflektion är stort. De vuxna som förebilder är en grundsten i lärarens fostransroll, vilket betyder att deras agerande bidrar till den förståelse som barn och unga får av begreppen demokrati, tolerans och respekt.

Skolverkets kvalitetsgranskning 1998 visar att man på kommunnivå generellt sett inte är tydlig med mål och ramar – utan detaljstyr i stor utsträckning och på det sättet begränsas rektorers möjligheter att ta ansvar. Det bidrar också till en ökad administrativ belastning som ta tid från det pedagogiska ledningsuppdraget. Generellt sett saknas ett tydligt, synligt och medvetet ledarskap inom barnomsorg, skolor och huvudmän. Många skolledare ges inte förutsättningar så att de kan leva upp till sitt demokratiska uppdrag som en följd av att kommunerna gör andra prioriteringar.

När det gäller styrkdokumenten påtalar skolverket att samtliga kommuner har i sina skolplaner någon form av resonemang om demokrati och definierade mål inom området. Men de flesta skolplaner innehåller enbart mål av allmän karaktär med vaga och

allmänna formuleringar. Endast cirka en tredjedel av kommunerna har i skolplanerna formulerat mål inom demokratiområdet som kan betraktas som utvärderingsbara. Fokus ligger mestadels på den formella aspekten av demokrati som handlar om elevinflytande. Skolverket konstaterar att det behöver utvecklas långsiktiga, övergripande strategier på lokal nivå som handlar om barnomsorgens och skolors sociala klimat i sin helhet i syfte att stärka demokratiska värden. Skolverket vill lyfta fram sambandet mellan lärande, demokratisk kompetens och hälsa och kommer att lägga tyngdpunkten på förskolors och skolors uppdrag att stödja utvecklingen av barns och ungas demokratiska kompetens.

5.3 Barn- och Utbildningsnämnden

I samtalet med barn- och utbildningsnämndens ordförande framkommer att hennes uppfattning om demokrati i förskolan är att barnen ska ha rätt att bli lyssnade på, att bli hörda, att bli sedda och att bli tillfrågade. Att bli hörda här och nu och att barnens svar har ett värde.

Vad gäller själva planen för Burlövs kommun och innehållet om delaktighet och inflytande anser hon att en del ord behöver anpassas så att de mera överensstämmer med dagens verksamhet. Hon menar att dokumentet är för gammalt och att det inte är särskilt konkret. Hon menar att man reflekterade inte så mycket över dokumentet när det skrevs. På frågan om hon ser förskolornas utvärderingar svarar hon: ”Nej, men vi har nu fått målen. Vad man har uppnått ute på rektorsområdena och om inte, varför man inte har uppnått målen men det finns mycket kvar att göra. Vi får kvalitetsredovisning från områdena”.

Vad gäller möjligheter till uppföljning menar hon att det handlar om redovisningarna från rektorsområdena. Vad man har uppnått och vad man inte har uppnått och varför. På min fråga om förskolans redovisningar menar hon att de tyvärr ofta drunknar i skolans verksamhet. Hon menar att förskolan egentligen är viktigast av allt och att barnen måste känna sig trygga där. Hon menar att hon gärna skulle se rektorer från förskolans värld för att öka förståelsen för förskolan. Hon ser att man måste bryta ner ordet demokrati i planerna för skolan och förskolan så att inte personalen tycker att demokrati är något som finns högre upp i verksamheten. Hon säger: ”Det är viktigt att man hör barnet

genast det kommer till förskolan så att inte barnet upplever sig kränkt. Alla kan ju inte t ex sitta på pottan samtidigt”.

5.4 Rektorsområdet

Rektor för Åkarps rektorsområde menar att det där med demokrati inte är enkelt. Det gäller att ge förutsättningar för att delta i det demokratiska livet. Att ge verktyg, redskap. Hon menar att demokrati är ett förhållningssätt. Det gäller att skapa trygghet, att vuxna ska vara förebilder. Att inte ha större krav på barnen än på sig själva. Hon menar att det gäller att ha kvalitet i mötet med barnen. Att vara här och nu, att vara närvarande och att visa respekt för barnens integritet. Hon påpekar vikten av lyssnandets pedagogik, att lyssna på barnen, att få barnen att känna motivation och delaktighet. Hon menar att det gäller att uppmuntra relationer mellan barnen, att uppmuntra till goda möten till kamraterna.

Vad gäller kunskap om demokrati så menar hon att det även måste gå att tänka sig att framföra olika idéer i samlingen, även i leken. Hon menar att leken är jätteviktig med turtagande och allas rättigheter. För att få barnen delaktiga i t ex utvärderingar menar hon att det är viktigt att ställa öppna frågor. Vad har vi lärt oss och hur gjorde vi när vi lärde oss? Att reflektera kring lärandet. Hon menar att det är också viktigt vad föräldrarna framför och att jobba vidare med deras synpunkter. På frågan om hur mycket hon kan påverka verksamheten svarar hon: ”Jag har alldeles för lite tid som ledare och det är därför är viktigt att teamet har gemensamt ansvar. Det är biträdande rektor som har ansvar för verksamheten ute i förskolorna men jag har nu insett att förskolan är mycket viktigare än vad jag har trott tidigare”. Ett annat sätt för henne att påverka är genom utvärderingarna samt genom att styra upp med frågor. Hon styr genom att föra upp tankar samt genom att utbyta erfarenheter. Vid personalkonferenser och utvecklingssamtal har demokratifrågorna lyfts upp. Vad är demokrati för dig och mig? Varför upplever man att man inte har inflytande? Är det så att om jag inte får bestämma så har jag ingen demokrati? Hon framför: ”Man måste vara tydlig. Även vi inom ledningen har ju inte all makt i världen. Det är en balansgång. Hur ska en ledare vara? Det är lite hur man är som människa. Jag tycker det är jättebra att ställa frågor, att fokusera och att jobba med en process”.

Hon framför att det är viktigt att vara ansvarsledare i skolan, att lyfta upp frågor. Att få alla att se hur viktig man är. Att utveckla det man gör. Att se hur viktiga vi är för barnens utveckling. Hon menar att barn idag är annorlunda. De kan så mycket mer och att jobba med demokrati är att jobba mot all form av kränkande handlingar. Hon påtalar att leken är viktig. Att det är viktigt att barnen får leka färdigt. Hon menar att man måste jobba fysiskt tydligt med så små barn och att man måste utgå från att barnen är kompetenta. Hon påtalar att det är viktigt att de som arbetar med barn förstår vikten av sitt arbete och att de är stolta över det. Till sist påtalar hon att det är viktigt att får barnen att samtala med varandra och att vi mer diskuterar vad ordet demokrati står för.

5.5 Förskolenivå

5.5.1 Intervjuer av förskollärare

På frågan om vad demokrati betyder för förskollärarna svarade de att alla ska ha medbestämmande och inflytande. Att vi som personal ska vara flexibla och lyhörda för barnens både sagda och outsagda ord och önskningar men även barnen ska lära sig att lyssna på andra. Att vi ska tillgodose alla barn och se till att alla barn får chansen att prata. Att barnen upplever att deras åsikter och önskningar tas på allvar. Att vi utgår från deras intressen vid t ex val av tema. Att vi ser vilka barn vi har i gruppen. Att vi ser barnens behov. Sedan kan ju barnen inte alltid få som de vill men att de får känna att de får vara med och påverka. En förskollärare framför att barnen får ta ansvar för vad de gjort och våga stå för det. En annan förskollärare framför att det också innebär att alla får säga sitt men sedan beslutar majoriteten. Hon påpekar också att ibland manipulerar vi vuxna så det blir ett manipulerat inflytande. Vi väljer vad vi vill ha fram. En förskollärare påpekar att då det gäller demokratiska arbetsformer så är hela dagen full av sådana situationer. ”Vi har t ex haft samtal kring hur en bra kompis är och då har vi satt upp bilder på väggen om hur en kompis ska vara och vid konflikter går vi tillbaka till bilderna och diskuterar dom”.

Vad gäller utvärderingar så menar förskollärarna att de utvärderar kontinuerligt genom att samtala med barnen kring vad de tyckt varit roligt eller tråkigt eller vad de har lust att göra mer av. En förskollärare framför att de har diskuterat att de skulle vilja göra

något mer av utvärderingarna, där barnen mer kan vara med, men att de inte riktigt kommit fram till hur de ska göra. De har försökt med avslutningsintervjuer men barnen ser mest till vad de har gjort just denna dag eller den senast tiden. En förskollärare påtalar att de frågar och diskuterar efter varje grej de gjort men att barnen inte är med vid terminsutvärderingen. En förskollärare menar att de är på rätt väg men att de inte än ser barnen som jämställda i utvärderingsarbetet. Hon säger att hon inte är säker på hur mycket mer de ska vara med om det inte trots allt är de vuxna som ska ha det övergripande ansvaret. Samtliga förskollärare påtalar att de vid något tillfälle haft teman som inte varit bra. Barnen har inte varit intresserade och säger förskollärarna ”då kan vi lika bra lägga ner temat”.

På frågan om delaktighet berättar en förskollärare att deras förskoleavdelning håller barnmöte med sina barn. Det innebär att barnen får sitta på samma platser som deras föräldrar har suttit på kvällen innan, får samma fika (fast med saft) och går igenom samma dagordning som föräldrarna haft. På de sättet får de veta vad föräldrar och personal pratat om dagen innan och kan samtala med föräldrarna hemma om det. En förskollärare menar att hon skulle önskat att barnen skulle kunnat vara mer delaktiga. Nu plockar vi som personal fram det vi tror att barnen vill och det är kanske inte OK för alla. När det gäller delaktighet och ansvar för miljön påtalar en förskollärare att de arbetar aktivt för att alla ska visa respekt och hänsyn för andra och miljön, både inne och ute. Hon påpekar att de arbetar mycket med etik och moral. En förskollärare menar att alla får vara med sedan får de själva bestämma om de vill i olika aktiviteter t ex. På frågan om vad eller vem som styr förskolebarnens vardag svarar en förskollärare: ”Det tycker jag att vi gör. Personalen. Vi styr ju hela dagen i stort sätt. Sedan får barnen bestämma inom vissa gränser. Vad de ska göra i den fria leken. Vad de ska göra efter vilorna. Rita och lego osv. Vi styr dem hela tiden även om de får vara med lite. Som temat. Det är ju vi som bestämmer hur de ska göra”. Sedan påtalar förskollärarna att det är styrdokumenten som styr. Resurserna, personaltätheten, planering, vikarietillsättning och ekonomin styr. De påtalar att det är svårt att driva planerad verksamhet när det fattas personal, det räcker inte med viljan. Annars är det personalens och barnens idéer, önskemål och behov som styr. Även föräldrarna styr verksamheten. Samtliga förskollärare påtalar att rutinerna styr verksamheten mycket. Rutinerna är många och påverkar hela dagen. Alla regler, skrivna eller oskrivna styr också.

Avdelningens utformning styr också till stora delar verksamheten. Den tredje förskolläraren pekar också på att barn, personal, styrdokument, resurser och rutiner styr verksamheten. Hon påpekar att det skulle vara härligt att inte alltid ha så planerad verksamhet. Att kunna få ha tiden med barnen och få vara med barnen hela dagen. Att inte ständigt bryta i leken. På min direkta fråga om alla barn t ex måste gå ut samtidigt framkommer att det är en fråga som diskuteras. De har börjat dela gruppen efter olika behov och önskemål från både barn och personal men fortfarande finns mycket att diskutera.

På frågan om demokrati är ett prioriterat område på avdelningen svarar en förskollärare: ”det är det”. ”Vi arbetar aktivt med demokrati, med allas lika värde och yttranderätt och inflytande. Vi har inget specifikt mål men det känns självklart att inte göra saker som inte barnen uppskattar eller önskar”. En förskollärare svarar: ”vi försöker”. ”Vi är mer medvetna om det nu. Vi har pratat om det länge och vi har börjat ta tag i det. Vi är på väg mer och mer. Vi måste komma fram till hur vi ska göra”. En förskollärare svarar ”nej, men jag skulle önska att det var det”.

På frågan om hur de upplever ledningens intresse för dessa frågor svarar en förskollärare att tack vare en biträdande rektors utbildning har ledningen visat intresse för dessa frågor. En annan förskollärare menar att det finns inget intresse från ledningen överhuvudtaget. Hon menar ”jag har ingen uppfattning om vad ledningen tycker och tänker knappt inom någonting”. ”Ledningen är ute för lite tid och då är det alltid något praktiskt som ska diskuteras. Så jag vet inte vad de tycker”. Den tredje förskolläraren bekräftar i stort den andra förskollärarens uppfattning om ledningens dåliga intresse men hon menar att intresset har börjat komma nu genom ett pågående utvecklingsprojekt.

5.5.2 Samtal med förskolebarn kring en film från deras egen avdelning

Avdelning ett består av nio barn i åldern två till fem år, sex pojkar och tre flickor. Alla är med och ser filmen tillsammans med mig (även personalen är närvarande). Jag samtalar med barnen medan vi ser på filmen. Filmen visar tre pojkar som sitter och leker med en borg, alla delar lika. En pojke går bort och börjar leka med borgen, utan att

fråga. Ingen säger någonting utan han får vara med i leken. Jag frågar: ”Vad leker ni med på filmen?” ”Med borgen” svarar pojkarna. Jag frågar: ”Vem bestämmer i leken?” ”Det gör vi alla” svarar en pojke. ”Brukar ni leka med borgen?” ”Nej, vi leker oftast med lego.” ”Hur kan det vara att ni bestämde er för att leka med borgen idag?” Inget svar.

På filmen lägger pedagogerna ut den matta som de och barnen brukar sitta på när de har samling. Två barn har idag med sig sina favoritböcker hemifrån. Pojken på fem år vill inte berätta något om sin bok. Han överlämnar boken till pedagogen. Pedagogen pratar med honom om boken och då svarar han på frågorna men han berättar ingenting självmant. Pedagogen läser boken och visar bilderna. Alla barnen deltar aktivt i samtalet kring boken. Ett barn börjar springa omkring men blir då satt i en personals knä. Jag frågar barnen: ”Har ni haft detta med att ha med en bok hela terminen?” Ingen svarar. Jag frågar: ”Vem har bestämt att ni ska ha det så med att ta med favoritboken?” En personal berättar att de hade det så på hennes tidigare avdelning så det är hon som har föreslagit det. Det är personalen som har bestämt det.

Jag frågar: ”Vem bestämmer på förskolan, barn? Bestämmer ni?” ”Nej”, svarar barnen. Barnen berättar att de bestämmer vad de ska leka med. De bestämmer själv vem de vill leka med och att de bestämmer tillsammans i leken.

Filmen fortsätter med att en flicka på tre år visar bilder och berättar ur sin favoritbok. Hon visar bilderna och samtalar/berättar om boken. Hon berättar frimodigt. En personal tycker det tar för lång tid så hon avbryter genom att uppmana en annan personal att börja läsa boken. Därmed tas boken ifrån flickan och personalen läser. Barnen är också aktiva i samtalet kring denna bok. När böckerna är lästa börjar personalen att tala med barnen om vad de ska äta till lunch. En pedagog frågar vad de är sugna på att göra fram till lunch. En annan personal föreslår att barnen ska städa före maten men barnen vill rita så det går de och gör. De tar själva fram papper och kritor.

Efter filmen försöker personal få barnen att berätta vad de hade för tema på hösten. Barnen måste påminnas för att komma ihåg att det var Pippi. Personalen berättar och barnen instämmer i berättelsen. De berättar livligt om temat. Barnen ville fortsätta med

temat även efter jul men personalen hade bestämt att det skulle vara vernissage men de hade lovat barnen att fortsätta med temat efter vernissagen eftersom barnen önskade det. Avdelning två består av tio barn i ålder tre till fem år. Det är fem pojkar och fem flickor. Jag ser filmen tillsammans med samtliga barn (och två personal). Barnen skrattar och tycker det är roligt att se sig själva. På filmen leker barnen genom att hoppa och kasta och springa. Två flickor leker pappa-barn. Två pojkar går med i mamma-pappa-barn leken utan att fråga. Flickorna protesterar inte. Jag frågar: ”Vem bestämmer i leken?” ”Vi leker mamma-pappa-barn. Det hade vi blivit överens om” svarar en pojke. ”Brukar ni leka mamma-pappa-barn?” ”Ja!” ”Brukar ni killar vara med och leka mamma-pappa-barn? Vem bestämmer vem som ska vara vad i leken?” Ingen svarar. Jag frågar: ”Vem bestämmer på förskolan?” Barnens svarar ”Det gör fröken fast vi bestämmer lekar. Vi bestämmer i leken.” ”Är det bra att fröken bestämmer?” ”Ja!” ”Hur hade det blivit om ni hade bestämt?” Inget svar.

På filmen arbetar två flickor och en pojke med ett dinosaurielandskap. Barnen får instruktioner av pedagogerna hur de ska göra med landskapet. Pedagogerna har bestämt vilka som får vara med och göra dinosaurielandskapet. Personalen har bestämt att de små ska göra dinosaurier på papper så de är nu ute med annan personal. Två pojkar och en flicka målar sina dinosaurier som de tidigare har gjort i lera. Jag frågar: ”Vem har bestämt att ni ska göra landskapet?” ”Det har fröken.” ”Var det bra att fröken bestämde detta?” Ingen svarar. ”Hur tror ni det blev om ni bestämde på förskolan?” Barnen svarar att då skulle fröknarna få städa efter barnen och baka kakor till barnen och så skulle fröknarna få gå ut själva. ”Då ska vi bestämma vad vi ska göra!” Jag frågar: ”Vem har bestämt hur dinosaurierna ska se ut?” ”Det har jag” svarar pojken. Under tiden barnen arbetar med dinosaurielandskapet går en flicka ensam ute i korridoren med sin dockvagn. Jag frågar: ”Vad gör du där ute själv?” ”Babyn skulle sova!” Två pojkar och två flickor leker fritt under tiden. De leker mamma-pappa-barn. Pedagogen försöker få en pojke att måla mer på sin dinosaurie men han vill inte. Barnen med dinosaurielandskapet samtalar hela tiden med pedagogen. Vid ett antal tillfällen påpekar pedagogen att snäckorna ska läggas vid strandkanten. En pojke frågar om de får lägga snäckorna i vattnet. Pedagogen säger att det kanske ligger snäckor i vattnet också.

Pedagogen säger till barnen att de får fortsätta att sätta snäckor tills de tar slut. Pedagogen går därifrån. Dinosaurielandskapet får massor med snäckor och pinnar i vattnet. När pedagogen kommer tillbaka säger hon att det blev jättefint. Barnen som målar sina dinosaurier sitter tysta.

När de är klara med sina arbeten leker de fritt. Tre pojkar leker med dinosaurier. En av pojkarna är mycket dominant. Jag frågar: ”Vem bestämmer i leken?” ”Det gör alla tre,” svarar en pojke. ”Vem bestämmer vem som ska ha vilken dinosaurie, fick alla ta vilken dinosaurie de ville?” På filmen syns tydligt vem som bestämmer vilka som fick ha vilken dinosaurie. Jag frågar vidare: ”Vad hade hänt om någon annan hade velat ha den dinosaurien?” ”Då fick ingen ha den!” svarar den dominante pojken. På filmen säger den dominante pojken till mig att sluta filma, att jag ska gå bort med mig. Jag frågar: ”varför sa du att jag skulle sluta filma?” Inget svar.

Mamma-pappa-barn leken pågår hela tiden. En flicka ligger på golvet som om hon sover. Jag frågar: ”varför ligger du på golvet?” Flickan svarar: ”Ida säger att jag fyller år så jag ska ligga och sova”. Två pojkar vill vara med och leka med dinosaurierna men det får de inte för den dominante pojken. Han tillrättavisar också den pojke som är med och leker och säger att han inte får vara med i leken om han inte gör som den dominante pojken säger. Den dominante pojken flyttar bort dinosaurierna, ut ur leken. Jag frågar: ”vem tycker ni bestämmer i leken?” En pojke pekar på den dominante pojken. Jag frågar honom: ”tycker inte du det skulle vara bra om någon annan fick bestämma någon

gång?” ”Mmmmmmmmmm………..”

Avdelning tre består av sju barn, fem flickor och två pojkar. De är mellan fyra och fem år. Jag tittar på filmen tillsammans med fyra av flickorna och de två pojkarna. Barnen tycker det är jätteskoj att se sig själva och har svårt för att koncentrera sig. Pojkarna bara fnittrar och ger inga svar. På filmen läser barn och pedagoger tillsammans igenom ”Sagan om vanten”. Pedagogerna har, efter att ha pratat med barnen, bestämt att de ska spela teater utifrån den sagan. Barnen är mycket engagerade. De pratar om att spela teater. Pedagogen frågar: ”Hur kan man spela teater?” Ett barn säger att man kan spela med dockor eller så kan man klä ut sig. Barnen uppmanas till att tänka ut vilket djur de vill vara i teaterpjäsen. De får välja djur genom att ställa sig vid bilden av det djur som de vill vara. Bilder av djuren ligger på golvet. Först blir det två barn vid musen. Då

flyttar sig ett barn till haren. Vid haren står redan en flicka. Pedagogen pratar med flickorna om att de kan dra lott om vem som ska vara hare och att den som förlorar då måste välja ett annat djur. Flickorna går med på förslaget. Den flicka som får krysset på sin lapp och därmed har vunnit skrattar. Den andra flickan som förlorar och därmed måste välja ett annat djur blir mycket ledsen och börjar gråta. Hon verkar tycka att det är jättejobbigt att se sig själv gråta på filmen. Jag frågar henne vad hon tycker om att de fick dra lott. Hon svarar att hon inte tycker att det var något bra förslag men att hon inte vet vad de skulle ha gjort istället. På filmen säger den andra pedagogen att de kanske kan spela flera gånger och att de då kan skiftas om att vara hare. Pedagogen som hållit i lottdragningen föreslår att valet av djur kan vänta till senare men att vad det gäller haren så är det valet avklarat. Barnen skrivs upp med det djur som de har valt.

Pedagogen sätter sig ner med en bok om vildsvin eftersom de ska göra ett vildsvin. Barnen deltar mycket aktivt i samtalet. Det är endast en pojke som har svårt för att koncentrera sig. Efter genomgången av vildsvinet gör alla barnen ett vildsvin av en papptallrik. Det finns en mall och färdiga detaljer att sätta dit. Alla barnen tilldelas samma material. Barnen verkar att styras av varandra och av mallen. Vildsvinen kommer att se mycket lika ut. Barnen är aktiva och glada. En av pedagogerna säger till en av flickorna att hennes vildsvin inte ser likadant ut som pedagogens. Jag frågar barnen: ”Vem bestämmer på förskolan?” ”Fröken” svarar de. ”Vem tycker ni ska bestämma på förskolan?” En flicka svarar att det är bäst när fröken bestämmer för då blir det något. ”Nu blir det ju teater” Några av barnen svarar att de vill bestämma allt på förskolan medan andra barn menar att det blir så stökigt när barnen bestämmer så det är bättre när fröken bestämmer. Jag frågar: ”Tycker ni att det är bra som det är?” En flicka svarar att det är bäst när (en namngiven pedagog) bestämmer.

På filmen är barnen klara med sina vildsvin så de får gå ifrån och leka med vad de själva vill. En pojke sätter sig och ritar. En flicka börjar bygga med klossar för sig själv. En annan flicka börjar också bygga för sig själv. Två flickor ber om en ”boll med piggar”. Den börjar de rulla mellan sig. Ytterligare barn ber om att få vara med och rulla boll och det får dom. En flicka är den som bestämmer allt. Hon bestämmer vem som ska få vara med och hur leken ska utvecklas Hon bestämmer när leken ska övergå till att de ska balansera på ”piggbollen”. Hon balanserar själv längst och hon tar bollen och

därför för att leka doktor istället. En pojke och en flicka börjar leka doktor. En flicka sätter sig på en stol och tittar på medan den andra flickan själv rullar vidare med sin boll. På min fråga om vem som bestämmer i leken svarar barnen med denna flickas namn.

5.6 Analys

5.6.1 Demokratibegreppet

Jag har tittat på vad de olika instanserna menar när de använder ordet demokrati. På regeringsnivå talar de om att förankra de värderingar vårt samhälle vilar på: människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta. De menar att skolan inte får svika sitt uppdrag att fostra demokratiska medborgare.

Skolverket pekar på att skolor och förskolor har som uppdrag att utveckla demokratisk kompetens hos barn och unga, vilket innefattar att verka i demokratiska former, utveckla demokratiska samhällsmedborgare och ge barn och unga kunskap om demokratins innehåll och form. De pekar på värdegrundsfrågorna och menar att skolor och förskolor har ett ansvar för att skapa utrymme för samtal, möten och goda sociala relationer som är grundförutsättningarna för arbetet med de demokratiska värdena. De påtalar vikten av det ömsesidiga samtalet som innebär att barn och personal måste lära sig att lyssna på varandra, ta till sig varandras argument och att försöka resonera sig fram till en gemensam förståelse och lösning. De pekar på att värdegrund, demokratiska relationer och samtal handlar också om att sätta gränser och ta hänsyn. Skolverket menar att de vuxna måste vara förebilder i sin fostransroll, vilket betyder att deras agerande bidrar till den förståelse som barn och unga får av begreppen demokrati, tolerans och respekt.

Barn- och utbildningsnämndens ordförande menar att hennes uppfattning om demokrati i förskolan är att barnen ska ha rätt att bli lyssnade på, att bli hörda och sedda och att bli tillfrågade. Hon säger vidare att det är viktigt att inte barnet i förskolan känner sig kränkt.

Rektor menar att det först gäller att ge barnen förutsättningar, verktyg för att delta i det demokratiska livet. Hon menar att demokrati är ett förhållningssätt. Att skapa trygghet och att vuxna är bra förebilder. Att visa respekt för barnets integritet. Hon pekar på att de måste lyssna på barnen och att få barnen att känna motivation och delaktighet. Hon menar att det gäller att uppmuntra relationer mellan barnen, att uppmuntra till goda möten till kamraterna. Hon menar att leken är jätteviktig med turtagande och allas rättigheter. Hon framför att jobba med demokrati är att jobba mot all form av kränkande särbehandling. Hon säger också att det är viktigt att barnen samtalar med varandra och att vi mer diskuterar vad ordet demokrati står för.

För förskollärarna betyder ordet demokrati att alla ska ha medbestämmande och inflytande. Att vi som personal ska vara flexibla och lyhörda för barnens sagda och outsagda ord och önskningar men även att barnen ska lära sig att lyssna på varandra. Att vi ska se till att barnen upplever att deras åsikter och önskningar tas på allvar. Att vi utgår från deras intressen vid val av aktiviteter. Att vi ser barnens behov och att barnen får känna att de får vara med och påverka. De pekar också på att det är viktigt att barnen får lära sig att stå för sina handlingar. En förskollärare pekar på att barnen också måste lära sig förstå majoritetsbeslut.

5.6.2 Analys av personal och verksamhet på förskoleavdelningarna

På avdelning ett verkar personalen fungera som demokratiska förebilder. De lyssnar på barnen. De samtalar med barnen och ger dem tid att svara. De frågar barnen vad de vill göra och låter även barnen göra det dom önskar även om en personal försökte påverka dem till att göra annat. När det gäller det demokratiska arbetssättet kan jag se att personalen samtalar och lyssnar på barnen kring vilka styrda aktiviteter de ska ha på avdelningen men det är personalen som sedan bestämmer vad barnen ska göra utifrån perspektivet att det är personalen som bäst vet vad barnen behöver. Barnen deklarerar klart att det är fröken som bestämmer på avdelningen. Utvärderingarna sker genom att personalen kontinuerligt samtalar med barnen om vad barnen tyckt vara roligt, vad de vill göra mer av eller om något har varit tråkigt. Sedan är det personalen som tar ansvar för utvärderingen. På avdelningen har de försökt minimera avbrotten i leken genom att försöka minska på rutinerna. De försöker också dela barnen i smågrupper utifrån

barnens önskemål som t ex om de ska gå ut och leka eller om de vill stanna inne. På denna avdelning upplever jag att det finns en god demokratisk miljö. Barnen tillåter varandra att gå in och ur leken utan att konflikter uppstår. Barnen framför själva att de bestämmer tillsammans i leken.

På avdelning två verkar också personalen fungera som demokratiska förebilder. De samtalar och lyssnar på barnen. De barn som inte deltar i den planerade aktiviteten utan som leker fritt visar också ett gott förhållningssätt till varandra. De tillåter varandra att vara med i leken utan konflikter och de tar och ger varandra önskade saker. De säger också att de bestämmer tillsammans i leken. När det gäller den planerade aktiviteten kan jag även här se att det är de vuxna som efter samtal med barnen beslutat om temaarbetet. De bestämmer också hur och när barnen ska arbeta med temat. Pedagogen säger här att barnen inte är med i utvärderingen men att de har diskuterat att ha det framöver. De har försökt med avslutningsintervjuer med barnen men att det har varit svårt att få fram annat än det som skett den senaste tiden. På fråga till barnen om vem som bestämmer på förskolan så säger de att det gör fröken men vi bestämmer själva i leken. När de barn som arbetat med temat går över till att leka fritt kan jag se att en pojke tillåts att styra en grupp barn. När jag frågar de andra barnen i gruppen om vem som bestämmer svarar de först att det gör de tillsammans men efter att de tittat ett tag på filmen ändrar de sig och säger att det är den dominante pojken som bestämmer. Den dominante pojken svarar själv att om de inte gör som han vill så får de inte vara med. På avdelning tre verkar också personalen fungera som bra demokratiska förebilder. Samtalen med barnen flyter på ett trevligt sätt. Alla lyssnar på varandra. När det gäller arbetssättet så kan jag även här se att det är personalen efter att ha samtalat med barnen som har bestämt temaarbetet. De beslutar också när och hur barnen ska arbeta med temat. Personalen har bedömt barnens behov och intressen. Barnen får delvis välja fritt inom ramen för temat men när konflikt uppstår går pedagogen in och föreslår en lösning. En lösning som barnen inte riktigt förstår konsekvensen av. På frågan till barnen om vem som bestämmer på förskolan svarar de fröken men en del av barnen tycker också att det blir bäst när fröken bestämmer. Efter att barnen avslutat temaarbetet övergår de till att leka fritt. Några barn sätter sig att leka själva men en grupp barn börjar leka tillsammans. I denna grupp finns en helt dominerande flicka. Hon bestämmer över hela leken till sist blir de andra barnen irriterade och övergår till en

annan lek. Då jag frågar barnen om vem som bestämmer i leken svarar de att det gör den flickan som är dominant. Utvärderingen på denna avdelning sker kontinuerligt genom samtal med barnen.

5.6.3 Min uppfattning av demokratibegreppet i verksamheten

När jag kommer ut i verksamheten upplever jag den som demokratisk i mötet mellan personal och barn. Däremot verksamhetsmässigt syns det att den styrs av pedagogerna. Det är endast undantagsvis som barnen styr och då efter att pedagogerna sagt att barnen kan går och göra vad de själva vill. En annan sak som styr vissa barn är när några barn tillåts styra andra barn i leken. För dessa barn är styrningen dubbel. De tillåts endast bestämma över vad de själva vill göra när pedagogerna säger att de får göra så. Tillåts sedan något annat barn gå in och bestämma över den valda aktiviteten så förlorar även här barnet möjligheten att styra över sin egen verksamhet.

5.6.4 Granskning och utvärdering

Regeringens granskning av verksamheten sker genom Skolverkets försorg. Skolverket påpekar i sin rapport Med demokrati som uppdrag (2000) att kommunernas styrdokument i förhållande till varandra många gånger är oklara eller rent av motsägelsefulla. Motsättningarna mellan olika personer på en förskola eller skola kan göra att man har olika syn på uppdraget och hur arbetet med värdegrunden ska förverkligas. Skolverket konstaterar att samtliga kommuner har i sina skolplaner någon form av resonemang om demokrati och definierade mål inom området. Men de flesta skolplaner innehåller enbart mål av allmän karaktär med vaga och allmänna formuleringar. Endast cirka en tredjedel av kommunerna har i skolplanerna formulerat mål inom demokratiområdet som kan betraktas som utvärderingsbara. Fokus ligger mestadels på den formella aspekten av demokrati som handlar om elevinflytande. Det står vidare i rapporten att barnomsorgens, skolors och kommuners svårigheter med att formulera tydliga mål om värdegrunden har lett till att uppföljning och utvärdering försvåras. Det är betydligt lättare att mäta den formella demokratin, t ex förekomsten av elevråd eller andra formella, demokratiska konstellationer, än det lärande om och i demokrati som sker i de informella miljöerna.