Att fokusera på förövaren

Att fokusera på

förövaren

Focusing on the

Perpetrator

Kandidatarbete i grafisk design, 30 hp VT 2017

K3, Malmö Högskola

Sandra Liljegren

A campaign against sexual violence and a semiotic analysis of the representation of masculinity in the “Where Do You

Stand?” campaign

En kampanj mot sexuellt våld och en semiotisk analys av representationen av maskulinitet i kampanjen “Where Do You

Var inte den

av Sandra Liljegren & Johanna Eriksson

Vår kampanj är en reaktion på det bildmaterial som publiceras när det talas om sexuellt våld i media. Vi upplever att bilden av hur sexuellt våld representeras är kraftigt vriden och inte alls reflek-terar verkligheten. Majoriteten av de våldtäkter som anmäls begås av individer som är bekanta med offren. Så när det bildmaterial som publiceras, även i samband med kampanjer, i stor utsträckning gestaltar överfallsvåldtäkter i kalla gränder, gör det att potentiella våldsverkare kan distansiera sig själva ifrån problemet, och offer skuldbeläggs för att de inte varit med om en “riktig” våldtäkt. De flesta som utsätter andra för sexuellt våld verkar ha svårt att se sig själva som förövare, och har en väldigt specifik bild av hur en sådan ser ut.

Vårt projekt är en kampanj som går under namnet “Var inte den”, och belyser det vardagliga sexuella våldet. Vi vill att vår kampanj ska resonera med en målgrupp på 13-26 år och har valt att medvetet tala till den potentiella gärningsmannen genom att ta hans ord ifrån honom, och förtydliga dessa till vad det faktiskt är han säger.

I vårt arbete har vi tagit fram sex ord som beskriver sexuella övergrepp som tenderar att hamna i gråzonen. Dessa ord har sedan definierats och illustrerats. Orden verkar som pekpinne för po-tentiella gärningsmän som visar att vissa saker de trodde var okej, faktiskt inte är det. Men också för att som utsatt kunna beskriva det en kan ha utsatts för, men inte vetat huruvida det varit ett övergrepp eller inte.

Kampanjen består av ett nedladdningsbart poster-material, konton på sociala medier där ungdomar kan ta del av kampanjens utveckling och de nya ord som uppkommer, samt en hemsida där kam-panjmaterialet finns samlat och privatpersoner kan bidra med sina egna ord.

Vårt val av designuttryck har färdats genom många filter för att på rätt sätt närma sig målgruppen, men också ämnets allvar. Copyn är anpassad för att inte bara resonera med målgruppen, utan också förstås av den. Vi var tvungna att sila bort många av de högtravande ord som vanligen används när det talas om brott. Detta fick vi hjälp med av en koordinator från ungdomsnätverket 040 Live, som också agerar som avsändare för projektet.

Våra illustrationer är abstrakta för att undvika att könsidentitet, sexualitet eller ursprung blir en faktor i tolkningen, såsom till exempel ett fotografi hade lästs. Dock har vi medvetet valt att forma citaten ur ett manligt, heteronormativt perspektiv, då det är den jargong som tenderar att vara proble-matisk, och bidrar till en normalisering av sexuellt våld. Faktum är att 97% av alla sexuella våldsbrott har en manlig förövare, och ändå riktas många av de kampanjer på ämnet som finns idag mot den potentiellt utsatta, som oftast är kvinnligt kodad. Detta är ett tillvägagångssätt som orsakar ytterliga-re skuldbeläggning på den utsatta, men inte tar sats för att angripa det faktiska problemet, som i denna fråga är männens agerande.

Skisser

Kandidatarbete i grafisk design, 30 hp VT 2017 K3, Malmö Högskola

The Construction of

Masculinity

Konstruktionen av

maskulinitet

A semiotic analysis of the representation of masculinity in the “Where Do You

Stand?” campaign

En semiotisk analys av representationen av maskulinitet i kampanjen “Where Do You

Stand?”

Sammanfattning

Uppsatsen tar sitt avstamp i en våldtäktsdiskurs där förövaren osynliggörs och den utsatta utmålas som ansvarig. Syftet är att undersöka hur manlighet konstrueras i kampanjen ”Where Do You Stand?” i förhållande till hegemonisk maskulinitet. En semiotisk analys av kampanjens bildmaterial kopplas till rådande diskurser om maskulinitet och teoretisk inspiration hämtas från representations- och genusteori. Dessutom presenteras en bakgrund som behandlar mäns syn på våldtäktsmän, hur mäns våld har en direkt koppling till alkohol och manlig samvaro, och en diskussion kring den nya feministiska mannen. Bilderna analyseras utifrån ett semiotiskt och diskursivt perspektiv. De fyra bilderna tar på många sätt avstånd från rådande våldtäktsdiskurs och försöker skapa en mer rättvisande bild av sexuella övergrepp än den som syns i media, och en ny sorts manlighet som inte är beroende av styrka och våld, men misslyckas i sin okritiska representation av män som något annat än goda allierade. Representationerna speglar på många sätt den rådande hegemo-nin genom sina bestämda kroppsuttryck och blickar.

Sökord

Genus, diskursanalys, semiotik, våldtäkt, maskulinitet, representa-tion, grafisk design, Where Do You Stand?, Men Can Stop Rape

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1. Uppsatsens disposition

2. Bakgrund: mäns syn på våldtäkt och sexuella övergrepp idag

2.1. Representationen av våldtäkt 2.2. Synen på våldtäktsmän hos män 2.3. Våldet, fyllan & den manliga samvaron 2.4. Feministiska män 3. Problem/syfte/frågeställning 3.1. Problemformulering 3.2. Syfte 3.3. Frågeställning 4. Teori 4.1. Representation 4.2. Diskursteori 4.3. Semiotik

4.3.1. Mannen som tecken 4.3.2. Inramning & omgivning 4.3.3. Blick & uttryck

4.4. Genusrelaterad forskning

4.4.1. Kön som social konstruktion 4.4.2. Hegemonisk maskulinitet 4.5. Relaterad forskning

5. Metod: visuell analys

5.1. Urval 5.2. Avgränsningar 5.3. Semiotisk analys 5.4. Diskursanalys 5.5. Metodkritik 11 12 12 13 14 14 15 16 16 17 17 18 18 19 20 20 21 21 22 22 23 24 25 25 26 27 28 28

6. Analys

6.1. Bildanalyser

6.2. Blick, uttryck & kropp

6.3. Komposition, fokus & omgivning 6.4. Symboler & objekt

6.5. Sammanfattning resultat 7. Diskussion 7.1. Kritik 7.2. Vidare forskning Litteraturförteckning Tryckta källor Elektroniska källor Bildförteckning Bilaga 1. Urval

Bilaga 2. Visuella analyser

29 30 30 31 32 32 35 35 36 37 37 39 41 42 43

1. Inledning

”Boys will be boys”. Det är säkert ett citat du känner igen. Ett citat som gång på gång används för att rättfärdiga inte bara småpojkars beteende, utan också killars och vuxna mäns. I boken

En riktig våldtäktsman (2004) kritiserar Katarina Wennstam bilden

av mannens sexualitet som något ostoppbart, och argumenterar för att detta är något som indirekt förmedlas av folk i allmänhet, av det svenska rättsväsendet, och inte minst av media varje dag (2004:18). Samtidigt som feminister anklagas för att vara mansha-tare, är det de som inte identifierar sig som feminister som oftast uttrycker åsikterna att män bara är så, att de är slavar under sina lustar (a.a:19). I studien Liksom våldtäkt, typ (1998) konstaterar sociologen Stina Jeffner utifrån sina intervjuer med ungdomar att både tjejer och killar skriver under på den här tesen kring mäns sexualitet (1998:139). I båda fallen anses också ansvaret till stor del ligga på kvinnan. Just kunskapen om att ”män är sådana” är något som kvinnor alltid bör ta hänsyn till (a.a:172). I en mer nutida studie som utgår från samma frågor, ”Liksom

våldtäkt, typ…” 13 år efteråt (2011), märker Lisa Gosch att det här

tankesättet fortfarande lever kvar, men med skillnaden att en viss utveckling kring förståelsen för ordet våldtäkt skett (2011:24). Det här tankesättet har synts i media och kampanjer menade för att minska det sexuella våldet. I Masculinities (2005) lyfter Raewyn Connell bland annat kampanjer riktade mot kvinnor som tar upp parollen ”Vilken man som helst kan vara en våldtäktsman” (2005:41). Självklart är inte alla män våldtäktsmän, men faktum kvarstår fortfarande att majoriteten av alla våldtäktsmän är just män (BRÅ, 2015). Därför verkar fokus ligga fel - varför varna kvinnan snarare än att angripa problemet? En majoritet av alla kampanjer om sexuellt våld fokuserar antingen på kvinnans roll i övergreppet, riktar sig exklusivt till kvinnor, eller väljer att förmin-ska mannens roll. Detta förmin-skapar bilden av att våldtäkter bara är något som händer och inte ett brott där det endast finns en tydlig förövare - våldtäktsmannen. I den här uppsatsen vill jag belysa det arbete som görs för att engagera mannen i jämställdhetsar-betet mot det sexuella våldet, genom att analysera en kampanj riktad till män. Jag kommer att göra en semiotisk visuell analys med utgångspunkt i genusdiskurs och representation. Det finns en problematik i att fokus i debatten kring sexuellt våld fokuserar

på det kvinnliga offret (BRÅ, 2015), och i synnerhet när det gäller kampanjer för att stoppa det sexuella våldet. Som grafisk designer är det viktigt att dels belysa problematiska representationer i samtal och visualiseringar av sexuellt våld, och att konstant försöka förbättra den kommunikativa förmågan genom att lägga fokus där den gör störst inverkan på männen, som i 97% av fallen är förövarna (BRÅ, 2015). Eftersom vi som grafiska designers till viss grad har makten att besluta vilka representationer som visas har vi ett ansvar att se normkritiskt på rådande diskurser och i så stor utsträckning som möjligt gå ifrån dessa.

1.1. Uppsatsens disposition

Inledande presenteras texter kring den rådande våldtäktsdis-kursen med fokus på mäns roll som förövare och allierade, med avsikt att skapa en kontext inom vilken uppsatsen befinner sig. Detta för att läsaren enklare ska kunna följa den senare teori- och analysdelen. Därefter redogörs för uppsatsens problemformu-lering, syfte och frågeställning. Vidare presenteras uppsatsens teoretiska utgångspunkt som berör bland annat representation, diskurs- och genusteori, samt semiotik. Metoderna semiotisk analys samt diskursanalys redogörs för i metodkapitlet, som också innehåller en kritisk diskussion av urval, metod och avgränsningar. Därefter görs en visuell, semiotisk analys av det valda bildmaterialet. I det avslutande kapitlet diskuteras resultatet kritiskt och idéer till vidare forskning ges.

2. Bakgrund: mäns syn

på våldtäkt och sexuella

övergrepp idag

Uppsatsen kommer att behandla diskurserna kring hur vi pratar om och visar sexuellt våld i kampanjer och media idag, men ur ett manligt perspektiv som till stor del fokuserar på brytpunkten mellan förövare och allierad. Som designer med ett intresse för samhällsförändring handlar en stor del av arbetet om att antingen följa eller aktivt motarbeta och utmana rådande diskurser. För

att kunna ta ställning till de nuvarande diskurserna finns det vissa underliggande strukturer som behöver redogöras för. I texterna nedan presenteras strukturer som visar på hur våldtäkter representeras i media och kampanjer samt mäns bild av vilka som våldtar. Dessutom kommer texterna att behandla feministiska män samt en syn på alkohol, våld och manlig samvaro. Urvalet har gjorts för att skapa en tydligare grund för uppsatsens avstamp i den rådande genusdiskursen kring sexuellt våld, med fokus på mäns roll.

2.1. Representationen av våldtäkt

Synen på våldtäkt baseras till stor del på det vi ser i media. I uppsatsen Representation av våldtäkt på romanomslag (2016) av Jessie Salomonsson poängterar hon att det är en missvisande bild som oftast syns i media. Bilderna visar överfallsvåldtäkter snarare än den vanligare men extremt underrapporterade våldtäkten där offer och förövare känner varandra sedan tidigare (2016:16). En konsekvens av den felaktiga bilden av vad en ”riktig” våldtäkt är, är att färre anmäler, enligt projektet ”Medias bilder av sexuellt våld” av Kristina Wicksell och Tomas Gunnarsson (Wicksell & Gunnarsson, 2016). I boken En riktig våldtäktsman (2004) berättar Wennstam att representationen av sexualbrott tenderar att fokusera på det kvinnliga offret: ”Gärningsmännen lyser med sin frånvaro både i nyhetsvärderingen och i bildvalet, eller

skymtar förbi som något väldigt skumt, konstigt och udda. Offren däremot framställs i media just så som gärningsmännen ser på dem - som runkobjekt, som huvudlösa kroppar” (Wennstam, 2004:68). I artikeln ”’My Strength is Not for Hurting’: Men’s Anti-Rape Websites and their Construction of Masculinity and Male Sexuality” (2010) undersöker Tatiana Masters den sociala diskursen kring maskulinitet på sex olika hemsidor om sexuellt våld riktade till män. Enligt Masters är majoriteten av kampanjer för att minska det sexuella våldet riktade mot kvinnor (2010:13), alltså de som utsätts för den största delen av det sexuella våldet. Detta trots att det är bevisat att det är motsatsen, kampanjer riktade mot män i tjugo- till trettioårsåldern, som ger störst effekt (a.a:31). En viktig poäng är dock att även i kampanjerna riktade mot män lyfts det fram problem. Michael J Murphy kritiserar i artikeln ”Can ’Men’ Stop Rape? Visualizing Gender in the ’My Strength is Not for Hurting’ Rape Prevention Campaign”

kampanjen ”My Strength is Not for Hurting” (Men Can Stop Rape, 2001-2006) för att direkt återspegla skadliga mönster i våldtäktsdiskursen, som att visa kvinnor som passiva objekt, samt spela traditionella maskulina stereotyper om styrka i händerna (2009:127). Sammanfattningsvis är alltså problemen i dagens representation av våldtäkt att fel sorts våldtäkt visas upp, att kampanjerna riktar sig till offer snarare än förövare, och att det även i kampanjer riktade mot förövare visas upp en problematisk bild av maskulinitet.

2.2. Synen på våldtäktsmän hos män

Det kan vara svårt att som man identifiera sig själv med våldtäkts-män. I boken En riktig våldtäktsman (2004) intervjuar Wennstam fällda våldtäktsmän, som trots att de erkänner sina handlingar, inte kan identifiera sig med en ”riktig” våldtäktsman (2004:48). Ansvar läggs istället på något utanför: alkohol, tjejen, eller hans starka sexualdrift (ibid). I Stina Jeffners Liksom våldtäkt, typ (1998) erkänner en kille att han nog skulle kunna begå något som skulle kunna kallas våldtäkt, och som enligt honom alltså är principiellt fel - men en diskrepans i hans attityd till detta uppstår när han i samma veva förklarar en rad förmildrande omständigheter vilket skulle bidra till att det trots allt inte skulle vara våldtäkt (1998:155). Omständigheterna (att han kanske var full eller väl-digt kåt) blir ett förhandlingsredskap för att omtolka situationen till hans fördel. Plötsligt har han, i sina egna ögon, inte alls begått något som skulle kunna kallas våldtäkt (ibid). I uppsatsen Våldtäkt

ur ett mansperspektiv (2009) analyserar Nina Hermansen intervjuer

med män om våldtäkt och manlig sexualitet. Hennes intervjuer avslöjar ett synsätt på våldtäkt och mäns våld i allmänhet som något ”självklart och evigt” (2009:31). Männen framhäver den aggressiva manliga sexualiteten som en oundviklig kraft, och män som naturligt våldsamma på ett biologiskt plan, och tror därför att våldtäkt inte går att förhindra (a.a:32).

2.3. Våldet, fyllan & den manliga samvaron

De maskulina egenskaper som premieras av samhället och därför ses som åtråvärda, är något som förändras över tid och påverkas

av sociala faktorer (Connell, 2005:29). Ett återkommande tema i redogörelser för maskulinitet är dock våldet och makten som framkallas med hot om våld. Jeffner menar att egenskaperna tuff och hård är återkommande element i normen för maskulinitet efter intervjuer med ungdomar om vilka förväntningar som finns för killar respektive tjejer (1998:75). Samma sak kommer Lisa Gosch fram till när hon drar en koppling mellan att vara stökig och bråkig och att inneha makt över andra, och att detta är något främst killarna ägnar sig åt (2011:20). Connell fortsätter med att det i många fall är just den manliga samvaron som trissar upp våldet (2005:106). Våld som hobby och social handling definierar många av kompisrelationerna i Connells intervjuer. Våldet är i många fall riktat till individer inom gruppen, och ses som något odramatiskt och naturligt. En viktig del i våldet är alkohol (ibid). I artikeln “Fraternity Membership and Sexual Aggression: An Examination of Mediators of the Association” (2013) av Jeffrey B. Kingree och Martie P. Thompson visas en tydlig koppling mellan alkohol, våldtäkt och män som är medlemmar i fraternities. En fraternity är en social organisation eller klubb som verkar på universitet och högskolor i USA. Initieringsriter är ofta en del av rekryteringsprocessen, och alkohol är en viktig del av gemen-skapen. Detta kan ses som den ultimata manliga samvaron: ett stängt rum dit bara män får tillgång, och alkoholen flödar fritt (2013:220). Samma koppling görs i otaliga artiklar, men utvecklas till att också innehålla andra mansdominerade sammanhang som till exempel sportklubbar, eller sammanhang där alkohol är en stor del av den sociala samvaron (se Abbey, McAuslan & Ross, 1998; Bernat, Calhoun & Stolp, 1998; Harrington & Leitenberg, 1994; Miller & Marshall, 1987). Detta målar en tydlig bild. En man under alkoholpåverkan löper större risk att våldta, och om han frekvent befinner sig i en mansdominerad social grupp ökar risken ytterligare (Kingree & Thompson, 2013:219).

2.4. Feministiska män

På senare år har det skett en förskjutning i samtalet kring femi-nism och sexuellt våld. 2014 kallade sig alla partier i riksdagen, med undantag för Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, för feministiska (SR, 2014). Denna ut-veckling syns också på andra sätt. Salomonsson lyfter i uppsatsen

som vill flytta debatten från offer till förövare, och därmed sätta de traditionella könsrollerna i fokus snarare än endast kvinnans roll (2016:16). Samtidigt startas allt fler organisationer och framställs allt fler metodmaterial av och för män inom området jämställdhet (Fatta Man, 2014; Män för jämställdhet, 1993; Machofabriken, 2011), och detta engagemang från männens sida har banat väg för en helt ny sorts man: den pålästa feministiska mannen. Återkommande i den feministiska kamp som drivs av kvinnor är en viss skepticism inför denna nya, känsliga man, och detta syns till viss del i satiriska artiklar som “Meet The Woke Misogynist” (Aronowitz, 2017). Här kritiseras män som appro-prierar feministbegreppet för egen sexuell eller social vinning. Detta är en bild Connell återspeglar i Masculinities (2005): Men’s

Liberation-rörelsen har ofta av feminister setts som ett försök att

få fördelarna feminism erbjuder, utan att ge upp sina privilegier (2005:41). I boken Gendered Media (2013) utforskar Karen Ross representationer av kvinnor och män i media. Hon beskriver en övergång från den supande man som älskar våldsamma action-filmer, till en ”diaper-changing, panini-eating, vacuum-wielding new man” (2013:22). Denna parodi på en feministisk, liberal man tonas ner och ersätts med mer autentiska, burdusa yttringar av maskulinitet i media - den som benämns som den ”riktige man-nen” (ibid). Ross ger en möjlig förklaring till denna tillbakagång och refererar till den lilla mark feminismen vunnit de senaste åren. En tillbakagång till mer traditionella former av maskulinitet blir ett sätt att rädda manligheten från en symbolisk kastrering (a.a:38). Även om denna nya manlighet har plats för feminism och syns i några uppmärksammade kampanjer (Real Men Don’t Buy Girls, 2011; My Strength Is Not For Hurting, 2001-2006) läggs fokus på att definiera sig som riktiga, starka män framför att vara en direkt motsats till normerna för maskulinitet.

3. Problem/syfte/

frågeställningar

3.1. Problemformulering

I utmaningen kring att förändra diskursen om våldtäkt är design centralt. Formgivning och representation är ett viktigt verktyg

för att skapa kunskap och förståelse hos mottagaren, och om det som kommuniceras inte överensstämmer med verkligheten finns risken att anmälningarna av våldtäker uteblir och trauman förblir obehandlade. Jag kommer i denna uppsats att fördjupa mig i en kampanj för att se hur den möter utmaningarna kring rättvis och tydlig representation, för att i längden kunna se hur vi som grafiska designers på bättre sätt kan hantera känsliga ämnen som till exempel sexualbrott, och göra detta på ett respektfullt och trovärdigt sätt som utmanar den rådande diskursen. I fall som till exempel kampanjer om social rättvisa kan det ses som ett ställ-ningstagande att tydligt ta avstånd från den rådande diskursen, i till exempel representationer av män och kvinnor, vilket är något feministiska och normkritiska organisationer tenderar att göra. Därför är det just en kampanj skapad av en sådan organisation den här uppsatsen kommer att behandla, eftersom valen bör vara grundade med syftet att aktivt motarbeta rådande genusdiskurs.

3.2. Syfte

Som grafiska designers är en av våra viktigaste uppgifter att på ett ansvarsfullt sätt försöka förändra de rådande diskurserna kring problematiska ämnen, däribland sådana som rör sexuella övergrepp. Det ämne jag valt att fokusera på är förövaren vid våldtäkter, mannen, och hur han i en kampanj som fokuserar på att differentiera förövaren från ”vanliga” män representeras. För att som designer kunna skapa lyckade kampanjer krävs förståelse för målgruppen, men också modet att bryta mot rådande normer. Genom att studera en kampanj riktad mot män finns det möjlig-het att undersöka vad som lyckats och vad som misslyckats, för att i framtiden kunna fatta välgrundade beslut. Syftet med uppsatsen är att undersöka representationen av manlighet i en kampanj som hyllats som förebild för sitt utförande.

3.3. Frågeställning

Hur konstrueras manlighet i förhållande till den rådande våld-täktsdiskursen och hegemonisk maskulinitet i kampanjen ”Where Do You Stand?” Hur försöker kampanjen ta avstånd från rådande genusdiskurs?

4. Teori

Min analys tar sitt avstamp i ett konstruktionistiskt synsätt som märks i de valda teorierna kring semiotik- och diskursteori. Semiotik är ett verktyg som på många sätt kan ge djupare förstå-else för grafisk design och hur vi använder oss av vissa element. I kombination med den semiotiska analysen med utgångspunkt i genus kommer materialet dessutom att analyseras med hjälp av begreppet diskurs. Diskursen jag väljer att hålla mig inom är den som behandlar genus, våldtäkt och maskulinitet, och därför består min teori också till stor del av feministiska texter med fokus på mäns specifika roll i könsmaktsordningen. Fokus kommer att ligga på att undersöka representationerna av förövare/allierade för att försöka förstå hur denna kampanj når den tilltänkta målgruppen, vilka knappar kampanjen försöker trycka på, och känslorna de förmedlar genom symboler och tecken. För att på ett tillfredsställande sätt kunna analysera det visuella material jag valt, och kunna ge en fingervisning om hur det uppfattas av den tilltänkta målgruppen, kommer jag först att gå igenom några teo-rier som krävs för att kunna förstå dels semiotik, men också några grundläggande strömningar inom genusteori och maskulinitet.

4.1. Representation

I Representation (1997) definierar Stuart Hall representation som handlingen att beskriva eller avbilda något, samt att symbolisera eller stå för något annat än det mest uppenbara (1997:16). En viktig lärdom från representationsbegreppet är kunskapen om ”den andra”, och hur den representeras i förhållande till normen (a.a:238). ”Den andra” är generellt sett källan till det onda, till negativa känslor, illvilja och aggression, och har oftast tillfallit kvinnan. När Hall beskriver representation kommer han in på stereotyper: han menar att stereotyper reducerar människor till vissa fixerade karaktärsdrag som ses som naturliga och sanna (a.a:259). Kort sagt skapas vissa normer kring hur män och kvin-nor ska vara och detta är något som syns tydligt i genusdiskursen.

4.2. Diskursteori

Diskurser handlar från början om språket. I Forskningshandboken –

för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskapen (2009) förklarar

Martyn Denscombe diskurser som ett sätt att se kritiskt på bakomliggande antaganden för att förstå hur språk, och i förläng-ningen bild, kan medverka till att skapa och upprätthålla vissa aspekter av vårt sociala liv (2009:393-394). All kunskap är socialt konstruerad och kan därför aldrig entydigt återspegla verklig-heten. Mats Börjesson och Eva Palmblad menar i Diskursanalys i

praktiken (2007) att vår verklighet konstrueras efter hur vi upplever

världen i förhållande till vårt perspektiv och position, och därmed också hur vi fortsätter representera dessa upplevelser (2007:8). Diskurs blir ett sätt att forma världen genom tidigare definierade förutsättningar. I Power/Knowledge (1980) presenteras ett urval av Foucaults teorier om makt och kunskap. Foucault ser att det finns en koppling mellan makt och den kunskap som presenteras som sanning (1980:52). Som tidigare nämnts finns ingen entydig sanning, utan den skapas utifrån oss själva och de som för när-varande innehar makten. Detta medför att den med makt också har möjligheten att definiera vad sanningen är (ibid). I The History

of Sexuality (1998) argumenterar Foucault för att makt existerar

överallt, och är det som i högsta grad styr människor (1998:93). Makt uppstår i spänningen mellan två grupper eller individer, i en dikotomi där motsatsförhållanden framhävs. Enligt Foucault är både de överordnade samt underordnade delaktiga i reproduk-tionen av maktmönstren, och detta leder i sin tur till att samtidigt som makt existerar, existerar också ett motstånd:

Discourses are not once and for all subservient to power or raised up against it… We must make allowances for the complex and unstable process whereby a discourse can be both an instrument and an effect of power, but also a hindrance, a stumbling point of resistance and a star-ting point for an opposing strategy. Discourse transmits and produces power; it reinforces it, but also undermines and exposes it, renders it fragile and makes it possible to thwart. (Foucault, 1998:100-101)

Detta är något som i högsta grad är relevant i genusdebatten. Diskursanalysen som teori utgår från genus och sexualitet som sociala konstruktioner, och är därför en bra metod för att slå hål på föreställningar om könsskillnader (Jeffner, 1997:22).

4.3. Semiotik

Semiotik är läran om tecken och hur tecken ges betydelse. I Möten

med bilder (2004) menar Yvonne Eriksson och Anette Göthlund

att appliceringen av genusperspektiv på semiotikbegreppet ger möjligheten att avtäcka lager som förblindar oss på grund av de internaliserade fördomar och illusioner vi har av verklig-heten (2004:13). För att tydligt kunna blotta de underliggande maktstrukturer som ligger till grund för bilden, krävs det att bilden sätts i en kontext (a.a:20). För att kunna tydliggöra dessa strukturer görs först en denotativ analys, där elementen, för att bryta ner de olika meningsbildande symbolerna, beskrivs på ett så objektivt sätt som möjligt. Därefter görs en konnotativ analys som drar paralleller mellan element i bilden och större strukturer. Inom semiotiken kallas dessa element för tecken (Rose, 2001:74). Ett tecken består av både det betecknade (det som ska benämnas, säg, en stol), samt ordet som vi tillskrivit meningen av det beteck-nade (alltså ordet ”stol”). De element semiotiken utgår från kan enligt filosofen Charles Sanders Pierce (se Rose, 2001:78) brytas ner i tre olika teckenkategorier: ikon, index och symbol. En ikon liknar objektet, eller kan ses som en direkt avbildning av det det representerar, medan ett indexikalt tecken är något som, i en viss kulturell miljö, kan representera något annat än det faktiska avbildade, och en symbol har en konventionell, men godtycklig, relation till det avbildade (a.a:78). På det sättet kan ordet ”stol” sägas vara en symbol för konceptet stol - något med fyra ben som du sitter på. Detta är något vi helt godtyckligt bestämt oss för att kalla detta föremål, och det är därifrån semiotiken utgår - att vi tillskriver tecken olika egenskaper och betydelser (a.a:74)

4.3.1. Mannen som tecken

Enligt Eriksson och Göthlund har skapandet av maskulinitet alltid definierats utifrån faktumet att mannen varit överordnad och därför själv kunnat definiera vad symbolen ”man” ska stå för (2012:76). Ett återkommande tema i den rådande diskursen kring maskulinitet är att han representeras som ett aktivt subjekt, och som ett uteslutande heterosexuellt föremål - riktad till kvinnan som blickfång och mannen som förebild (a.a:77). Gillian Dyer skriver i Advertising as Communication (1982) om funktionen av

människor i reklambilder. Människor i reklambilder används för att symbolisera specifika kvalitéer till publiken (1982:96-104 se Rose 2001:75). De fungerar som ett identifikationsverktyg för att skapa en önskan att vara som den representerade personen. Ett vanligt grepp i reklambilder med kvinnliga representationer är självberöring. Detta är något som också görs i bilder av män, men manlig självberöring har en annan konnotation än den kvinnliga, har mer påfallande aktivitet och är inte underlägsen som kvinnors brukar vara (Eriksson & Göthlund, 2012:61). Ett manligt grepp ger intryck av styrka, äganderätt och härskande.

4.3.2. Inramning och omgivning

Eriksson och Göthlund nämner också focalizers, som inom semiotiken är element som verkar för att styra blicken i bilder. (2012:62). Exempel på focalizers kan till exempel vara hur ljuset faller på ett objekt, gester som styr blicken, eller hur kompositionen i en bild byggts upp (a.a:149). Inramning är ett återkommande grepp för att styra blicken och skapa fokus på det centrala i bilden (2012:17). Detta är ett sätt som vanligtvis används för att representera kvinnor (ibid). Inramningen fungerar avgränsande, och blir ett sätt att kontrollera och snärja kroppen (ibid). Vanligtvis kombineras en tydlig inramning med ett tydligt passivt objekt.

4.3.3. Blick och uttryck

Hur blickar och uttryck fungerar i bilder skapar ett viktigt

analysverktyg för att förstå innebörden i bilderna. Ett uttryck som ofta används i genussammanhang är the gaze (specifikt the male gaze) och the glance. The gaze är den objektifierande blicken som innehar makten, och kan kopplas tillbaka till Foucaults teorier om makt (se kapitel 4.2 Diskursteori), medan the glance är den igenkännande och medkännande blicken (Eriksson & Göthlund, 2012:62). Om den avbildade tittar rakt på betraktaren kan det ses som ett tecken på uppmaning, därför är det ett återkommande grepp i reklambilder (a.a:59). Enligt Kress och van Leeuwen i boken

Reading Images (2006) signaleras jämställdhet genom en vinkel

identifiera sig med den avbildade (2006:130-142). Eriksson och Göthlund beskriver också ett traditionellt manligt uttryck som ett med allvarlig uppsyn, sammanbitna käkar, och bestämt kropps-språk såsom att stå bredbent eller vara tydligt aktiv (2012:78). Motsatsen, traditionellt feminiserade uttryck, kan vara sådana som nedslagen eller inbjudande blick, särade läppar och mildare ansiktsuttryck (a.a:80).

4.4. Genusrelaterad forskning

Raewyn Connell har skrivit Masculinities (2005) samt Om genus (2009) som utgör grunden för genusteorin i denna uppsats. Faktumet att det främst är kvinnor som drivit den feministiska kampen beror på att kvinnor i vårt nuvarande genussystem är underordnade mannen (Connell, 2009:10). Detta syns både i hemmet, på arbetsplatser, och i det offentliga världen över. Hur detta genussystem ser ut i praktiken är något Carin Holmberg utforskat i avhandlingen Det kallas kärlek (1993), samt boken Det

kallas manshat (2006). Genussystemet förutsätter den frivilliga

överordningen av männen (2006:20). Genus ses idag som en praktik vilken utgår från dikotomier. Dikotomier, eller praktiken att dela upp verkligheten i svart och vitt, yin och yang, två separata delar som inte har någonting gemensamt, är något som också genomsyrar debatten kring våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Madonnan och horan, eller våldtäktsmannen och den vanliga mannen kan ses som tydliga exempel på denna praktik (se Wennstam, 2002 & 2004). Maskulinitet existerar bara i förhållande till femininitet, eftersom vad som är maskulint skapas utifrån vad det är i förhållande till det avvikande - femininiteten (Connell, 2005:68).

4.4.1. Kön som social konstruktion

Genusteori utgår oftast från kön som en social konstruktion. Redan 1949 konstaterar Simone de Beauvoir i Det andra könet att kvinna inte är något en föds som, utan något en blir. Judith Butler lyfter i boken Genustrubbel (1999) frågor som utvecklar detta tankesätt och beskriver hur vi genom performativitet agerar som det kön vi blivit tilldelade (1999:218). Även Connell nämner dessa

könsroller, men poängterar att trots att rollerna blir påtvingade från födsel, så är det inte helt utan glädje som vissa aspekter av denna performativitet utövas (2005:22). Genus är något vi konstruerar under hela våra liv, med hjälp av uppmuntrande exempel för att följa den rådande ordningen. Detta medför att det blir tacksamt att följa rådande normer. Ett exempel som Connell tar upp är Super Bowl, där vi ser män och kvinnor delas in i två separata kategorier (2009:17-18). Styrka och snabbhet är det som premieras hos männen på planen, och skönhet är det som ses som beundransvärt hos de dansande (kvinnliga) hejak-lacksledarna, som dessutom mest fungerar som bihang till den riktiga attraktionen (a.a:18). Det är den här sortens performativa uppvisningar vi sedan födseln exponeras för, som får oss att också anta dessa könsroller. I denna verklighet cementeras bara de upplevda könsskillnaderna ännu mer (a.a:20). Det är också i den här sociala konstruktionen av kön som de mest åtråvärda personlighetsdragen utkristalliseras.

4.4.2. Hegemonisk maskulinitet

Den hegemoniska maskuliniteten är idealbilden av mannen och alltså det som värderas högst i ett samhälle där mannen är överordnad (Connell, 2005:37). Detta är något som förändras över tid beroende på vilka egenskaper som premieras hos en man. Eftersom ingen man helt och fullt lever upp till idealbilden, delas alla in i tre generaliserande kategorier: den marginaliserade, den underordnade och den delaktiga mannen (a.a:76-81). Den delaktiga mannen är den flest män är. De passar in i idealet, men lyckas inte helt uppnå den hegemoniska manligheten. Eftersom de reproducerar idealet åtnjuter de makt och fördelar (a.a:78). Den underordnade mannen är den som jämförs med kvinnan: till exempel homosexuella män, eller de som anses vara omanliga, feminina, eller på andra sätt ovärdiga (a.a:79). De marginalise-rade männen är de som helt står utanför hegemonin på grund av andra marginaliseringar som klass eller ras (a.a:80). Connell poängterar att det kan vara svårt att definiera hegemonin

eftersom även de som passar in i den nuvarande hegemonin dels inte behöver vara de som är på toppen av stegen, men också för att hegemonin hela tiden blir utmanad och förändras (a.a:77). Enligt Martin Karlsson i uppsatsen Don’t Be Girlie Men (2007:12)

framhäver Connell (1987) också kopplingen mellan en hegemo-nisk manlighet och patriarkalt våld. Michael Herzfeld behandlar i boken The Poetics of Manhood (1985) det som kallas machismo: ett ideal som förespråkar mannens dominans över kvinnan, tävling mellan män, aggressivt beteende och en sexualitet som utgår från ”predatory sexuality” (se Connell, 2005:31). För att behålla den överordnade ställningen är det dock inte totalt våld och makt som efterspråkas, utan snarare en maktbalans mellan överordnad och underordnad (ibid). Det är viktigt att poängtera att balansen måste ses som en konstruktion av båda parter, och alltså något som båda är delaktiga i (Holmberg, 1993:17). Bilden av den perfekta maskuliniteten är något som inte tidigare varit knuten till kroppen, men som i allt större utsträckning förknippas med normativa idéer om hur en kropp bör se ut (Eriksson & Göthlund, 2004:100). Kraven för att på ett lyckat sätt skapa maskulinitet närmar sig alltså till viss del det fokus på kropp som alltid funnits i kvinnorollen.

4.5. Relaterad forskning

I uppsatsen Representation av våldtäkt på romanomslag (2016) analy-serar Jessie Salomonsson bokomslag till böcker som behandlar ämnet våldtäkt. Hon ser bland annat på makthierarkierna som reproduceras mellan män och kvinnor: männen, till skillnad från kvinnorna, visas aldrig sedda ovanifrån, vilket är ett tydligt visuellt grepp för att förminska någon (2016:30). Männen på omslagen ser dessutom uteslutande in i kameran, och ses därför som subjekt med makt och kontroll (a.a :33). Hon argumenterar för att detta reproducerar rådande könsstereotyper där mannen blir förhärligad och kvinnan förminskad (ibid).

En uppsats som än mer relaterar till det jag här vill studera är tidigare nämnda “Can ‘‘Men’’ Stop Rape?” (2009) av Michael J. Murphy. Här undersöker författaren kampanjen ”My Strength Is Not For Hurting” och drar slutsatser som tyder på problematiska strukturer kring manlighet som fortsätter befästas. Ett exempel är porträtteringen av män som subjekt som tar ställning och får agera beskyddare för de passiva kvinnorna, som draperas likt accessoarer över männens axlar (2009:119), och därför bara förstärker dikotomierna som redan används om genus och kön, såsom maskulint som aktivt, starkt och beskyddande, och

“My Strength Is Not For Hurting” (2006) Men Can Stop Rape

feminint som passivt, svagt och i behov av beskydd. En belöning för männens goda agerande som allierade antyds också vara sexuella tjänster (a.a:120), vilket speglar det Connell skrivit om män som endast skriver under på feminism för sin egen vinnings skull (2005:41). En annan aspekt av kampanjen som Murphy kritiserar, är fokuset på styrka som något män (till skillnad från kvinnor) naturligt innehar (a.a:127). Murphy framhäver kopp-lingen mellan just styrka som en egenskap exklusivt hos män, och den destruktiva bilden av män som våldsverkare (ibid). Kanske är poängen för kampanjer att istället visa att lösningen för att minska våldtäkterna är just att omdefiniera den nuvarande bilden av män - starka eller ej (ibid).

5. Metod: visuell analys

You Stand?” för att se om där finns några mönster i

porträttering-en av förövare, män och allierade. Min analys kommer att utgå från semiotik och sedan sättas i ett genusdiskursperspektiv med fokus på våldtäkt. Jag kommer att genomföra analysen genom att först denotativt beskriva de fyra bilderna jag valt, och därefter se konnotativt på dem. Jag kommer att titta på de avbildade männ-iskorna, med fokus på männen i centrum, deras blickar, uttryck och kroppsspråk, deras omgivning samt hur de är placerade i bild.

5.1. Urval

Analysen fokuserar på fyra bilder ur kampanjen ”Where Do You Stand?” (2012). Kampanjen är skapad av organisationen Men Can Stop Rape, en ideell förening som startades i Washington DC 1997 och som sedan dess har nått över två miljoner pojkar och män. Men Can Stop Rape jobbar mycket med förebyggande arbete på universitetsområden och har tidigare producerat en mängd projekt, bland annat den uppmärksammade ”My Strength is Not for Hurting” (2001-2006). ”Where Do You Stand?” har inte fått lika mycket uppmärksamhet som ”My Strength is Not for Hurting” (2001-2006), som uppmärksammats

och hyllats av allt från experter på folkhälsa, till forskare och journalister (White, Greene, & Murphy, 2003; Anderson, 2004; Hayasaki 2005; Barker, 2006; Bartsch, 2006; Bindel, 2006; Kilmartin & Allison, 2007). Men kampanjen har också kritiker. Som tidigare nämnts kritiserar Murphy i tidskriften Men and

Masculinities (2009) kampanjens tendens att bland annat spela

på stereotypen styrka, att underblåsa fördomar kring passiva kvinnor, och att befästa manliga privilegium (a.a:127). Eftersom ”Where Do You Stand?” efter en första överblick verkar undvika dessa fallgropar, blir jag nyfiken på att närmare analysera

kampanjen för att få en tydligare bild av hur representationen av manlighet ser ut. På kampanjens hemsida beskrivs syftet så här:

This positive approach to preventing violence among college students, empowers male bystanders to intervene in a variety of common and potentially dangerous scenarios that students face on campus. This uni-que awareness campaign incorporates a variety of elements, including posters, billboards and other media materials, trainings, a curriculum, event ideas and projects that all reinforce ways that young men can use their strength for bystander intervention. (Men Can Stop Rape, u.å.)

Fokus ligger alltså på unga mäns roll som allierade snarare än som förövare, och i kampanjen uppmuntras de till att agera om de blir vittnen till sexuella övergrepp. Kampanjen syntes på universitet runt om i USA och bestod av posters och tryck-material som användes tillsammans med Men Can Stop Rapes utbildningar och diskussionsmaterial för att öka medvetenheten hos män och pojkar (Men Can Stop Rape, u.å.). Se bilaga 1.

Urval för de fyra bilderna i högupplöst format. Beslutet att låta

analysen fokusera på denna kampanj kom ur en önskan att fördjupa mig i en kampanj som av många involverade i kampen för jämställdhet hyllats som en föregångare. Journalisten Bryan Lowder beskriver i artikeln “The New ‘Men Can Stop Rape’ Ad Campaign Succeeds in Balancing Concern with Respect” (Slate Magazine, 2012) kampanjen som beundransvärd, till skillnad från majoriteten av kampanjer inom samma genre som tenderar att skylla på den utsatta, eller visa upp en bild av mannen som räddaren i nöden (2012).

5.2. Avgränsningar

bild av en kampanj som nått fler människor än många andra kampanjer. Kampanjen är amerikansk, och eftersom vi lever i en global värld där amerikansk kultur är en stor del av vårt dagliga medieintag, är kampanjen relevant även i en svensk våldtäktsdiskurs. Litteraturen har också valts med tanke på denna balansgång, då den behandlar våldtäktskultur ur ett västerländskt perspektiv med fokus på USA, samt en blandning av svenska och internationella skrifter. I analysen bortses från vissa element, såsom text och grafik, för att endast fokusera på den fotografiska bilden. Detta för att endast se till det faktiska bildmaterialet snarare än att läsa in syftet med kampanjen i analysen. Dessutom kommer inte ämnen som ras eller klass att tas upp i analysen, utan fokus kommer att ligga på huvudpersonen i bilden. Detta beslut har fattats eftersom tidigare analyser av liknande kam-panjer till stor del fokuserat på detta (se Masters, 2010; Murphy, 2012). Den semiotiska teorin har valts och anpassats efter detta. Efter att ha sett på utbudet av kampanjer riktade mot män kän-des inte en komparativ analys meningsfull eftersom majoriteten av dessa utgår från ungefär samma premiss, med mörka färger och en man i fokus. Med en kvalitativ analys ges möjligheten att fördjupa undersökningen. Med induktiv metod dras därefter slutsatser som sätts i ett större sammanhang. I The Good Research

Guide (2010) argumenterar Denscombe för att kvalitativa analyser

påverkas av forskarens tidigare erfarenheter, men att detta får ses som en oundviklig del av metoden (2010:273). Så länge dessa egenskaper redogörs för, och läsaren är medveten om dessa, bör det således inte vara ett problem. En risk som jag vill poängtera med upplägget av uppsatsen är att mina förutfattade meningar i egenskap av ung, europeisk kvinna med ett intresse av feminism och genus kan färga resultatet. Detta är en positionering som jag inte kan ignorera, och som läsaren därför får vara medveten om under läsning.

5.3. Semiotisk analys

En semiotisk analys utgår från bestämda tecken som är återkommande i historien. Det är mänsklig betydelse vi har förknippat med visuella representationer av företeelser (Eriksson & Göthlund, 2004:34). Enligt Rose är en semiotisk analys ett sätt att bryta ner en bild i sina beståndsdelar för att kunna sätta

in den i ett större system av mening (2001:80). Semiotiken som analysverktyg bidrar med ett rikt vokabulär för att beskriva det vi avläser i en bild (a.a:69). Rose tar upp en checklista för att studera människor i bilder, framtagen av Dyer (1982:96-104 se Rose, 2001:75-77), som jag med vissa ändringar utgått från i analysen. Dessutom kommer jag att utgå från tillvägagångssättet Rose presenterar som en möjlig ingång till en semiotisk analys: att 1) bestämma vad tecknen är, 2) bestämma vad de betyder, 3) tänka på hur de relaterar till andra tecken både i bilden och i andra bilder, och 4) utforska deras kopplingar till bredare sammanhang av mening, från koder till system och diskurser (2001:91). Rose ger också ett förslag på en metod för att kartlägga en bilds strukturella komposition genom att se till Robert Goldman, som i boken Reading Ads Socially (1992) presenterar en metod som kan bryta ner komplexiteten i en bild genom att kartlägga och skissa ut kompositionen mellan tecken (Goldman, 1992:77 se Rose, 2001:84-85).

5.4. Diskursanalys

Denscombe (2009:393) menar att diskursanalysen ger möjlighe-ten att skapa förståelse för hur bilderna vi ser bidrar till att skapa en gemensam verklighet. I samverkan med verktygen semiotik erbjuder, blir det enklare att känna igen och tolka vissa återkom-mande element (ibid). Enligt Börjesson och Palmblad (2007:17) är en viktig aspekt av det material som används i en diskursanalys dess anspråk på att säga något om verkligheten. Detta kan ske på olika sätt, det viktiga är endast att materialet är konstruerat och därmed bidrar till att konstruera en verklighet (ibid). Denscombe (2009:397-398) bidrar också med konkreta frågor som stöd för en diskursanalys, som jag i min analys kommer att ta ställning till och använda mig av.

5.5. Metodkritik

Gillian Rose lyfter i Visual Methodologies (2001) ett möjligt problem med semiotik som metod: eftersom det bär med sig en del

terminologi som kan verka försvårande utan att egentligen tillföra något finns det en risk att användning av terminologin medverkar

till ett onödigt pretentiöst språk (2001:98). Dessutom finns ingen direkt metod att tillgå och applicera på materialet, och varje individuell analys får därför skapa sin egen form av analysmetod (a.a:73). Analysen behandlar bara bilder ur en specifik kampanj, och det kan verka som ett litet urval som inte direkt kan visa på några tydligare strömningar i den specifika diskursen. Semiotik kan dock ses som ett verktyg för att analysera konceptuellt

intressanta bilder, och inte som ett analysverktyg som är beroende av ett noggrant urval av representativa bilder (ibid). Det råder skiftande meningar kring att använda semiotik som metod på just fotografier. Ett exempel Rose tar upp är Roland Barthes, som bidragit mycket till semiotiken, och som i Camera Lucida (1982) argumenterar för att det i fotografier finns vissa tecken som inte är möjliga att tolka (Rose, 2001:82). Stuart Hall (Encoding/decoding, 1980:128-138) och John Tagg (The Burden of Representation, 1988) ifrågasätter detta, och framhärdar i att allt bildmaterial är en tolkning av verkligheten, och därför tolkningsbar som material (Hall, 1980 & Tagg, 1988 se Rose, 2001:83).

6. Analys

Ovan syns de fyra bilder som fungerar som empiriskt material i uppsatsen. Ett exempel på en av de bildanalyser som ligger till grund för den övergripande analysen kommer att presenteras för att ge en idé om hur arbetet gått till. Samtliga bildanalyser finns att läsa i Bilaga 2. Visuella analyser. Först görs en denotativ beskrivning där meningsbärande element markeras. För att ytterligare markera viktiga element görs ett diagram över

bildens komposition, utifrån Goldmans metod för att kartlägga tecken genom att skissa fram deras struktur (1992:77 se Rose, 2001:84-85). Fortsättningsvis kommer de element som upplevts som meningsbärande att fördelas över tre kapitel och diskuteras utifrån aspekter som tagits upp tidigare under 2. Bakgrund och 4.

Teori. Resultatet kommer därefter att sammanfattas.

6.1. Bildanalyser

Här följer ett exempel på hur bildanalyserna som ligger till grund för den jämförande analysdelen gått till.

Bild 1.2. ”Where Do You Stand?” (2012), Men Can Stop Rape.

På bilden syns tre män i tjugo- till trettioårsåldern. En man är i fokus i förgrunden och tittar rakt in i kameran. I höger hand håller han vad som ser ut att vara ett glas öl. I bakgrunden skapar de två andra männen, som ser ut att prata med varandra, en inramning för mannen i fokus. I bakgrunden syns en bar med spritflaskor.

Gul: blick & händelse Rosa: objekt & tecken

Blå: komposition & omgivning Grön: uttryck & känsla

6.2. Blick, uttryck & kropp

I samtliga bilder tittar mannen i fokus in i kameran. Detta är ett vanligt sätt att representera män (Salomonsson, 2016:33), eftersom en blick som stadigt och rakt på möter kameran skapar ett aktivt subjekt (Eriksson & Göthlund, 2012:77). Den direkta blicken ger här makt till mannen i fokus, och fungerar som en uppmaning för betraktaren (a.a:59). Hur männen representeras visar tydliga exempel på användning av the gaze, och ger en känsla av makt och handling hos den avbildade mannen (Eriksson & Göthlund, 2012:62). Att fotot är taget rakt framifrån bjuder in till en känsla av jämställdhet mellan betraktaren och mannen i fokus, som dessutom förtydligas av att mannen är längst fram i bild (Kress & van Leuwen, 2006:130-142). Ett undantag får sägas

vara bild 1.1 där mannen i fokus både befinner sig bakom de inramande männen, och genom att befinna sig högre upp i bild nästan ser ner på betraktaren, vilket skapar ett starkare intryck av makt och distans (Salomonsson, 2016:33). Det är också bild 1.1 som sticker ut i fråga om kroppsspråk. Hans händer, som han bestämt håller på knäna, skapar ett intryck av handlingskraft och bestämdhet. Det kan ses som ett tydligt exempel på manligt kroppspråk (Eriksson & Göthlund, 2012:78). Som motsats syns bild 1.3. Här försvinner mannen som ska vara i fokus nästan in i hörnet, och hans passiva, hukande ställning ger ett helt annat in-tryck än övriga bilder. Hans sluttande axlar skapar ett inin-tryck av underlägsenhet, vilket är ett vanligt element i representationer av kvinnor (Eriksson & Göthlund, 2012:61). Eftersom han hamnar en bit längre ner i bild uppfattas inte han som speciellt aktiv eller som någon som har makt, trots att hans blick möter betraktarens (Kress & Leeuwen, 2006:130-142).

6.3. Komposition, fokus & omgivning

Gemensamt för alla bilder är att en man är i centrum. Fokus skapas genom focalizers, element menade att rikta blicken (Eriksson & Göthlund, 2012:149). I bild 1.1 blir en focalizer den gloria av ljus som skapas runt mannens huvud. Bild 1.2 och 1.4 skapar fokus på mannen genom att han är närmre kameran, samt genom hur ljuset faller så att deras ansikten tydligast lyses upp i bild. Personerna i antingen för- eller bakgrunden skapar dessutom en slags inramning för männen i bild 1.1, 1.2 och 1.4. Inramningen fungerar dels som ett sätt att fokusera tittarens blick på det viktigaste i bilden, men också som en avgränsning (a.a:117). Personen i mitten av inramningen är begränsad och därigenom kontrollerad. Inramning i den form som syns på bilderna blir ett sätt att fokusera på det centrala i bilden, men in-tressant att poängtera är att det är ett sätt som vanligtvis används för att representera kvinnor, som då också syns som passiva objekt (2012:117-118). Då männen i bild 1.1, 1.2 och 1.4 tydligt upplevs som aktiva finns det en möjlighet att detta använts medvetet som ett grepp eftersom männen av någon anledning behöver något som begränsar dem, möjligtvis på grund av kontexten sexuellt våld. Inramningarna är effektiva och visar tydligt vems blick betraktaren ska möta.

Bild 1.3 Bild 1.1

6.4. Symboler & objekt

De enda objekt utöver människor som överhuvudtaget figurerar i bilderna har samtliga att göra med alkohol. Huset i bakgrunden på bild 1.3 liknar mycket sådana hus som ofta syns i college- och fraternitysammanhang, och kan därför också vara ett indexikalt tecken på alkoholkultur. Bilderna 1.2 och 1.4 är båda tagna i barmiljöer, och i bild 1.3 håller en av männen i en typisk amerikansk mugg, som kan tolkas som ett indexikalt tecken på collegefester, där många våldtäkter och sexuella övergrepp äger rum. Detta eftersom en tydlig koppling dras mellan sexuellt våld och alkoholkonsumtion hos män (Connell, 2005:106; Kingree & Thompson, 2013:219-220). Tre av fyra bilder, bild 1.1, 1.2 och 1.4 är tagna inomhus. En majoritet av våldtäkter begås i hemmet, snarare än överfallsvåldtäkten utomhus som vanligtvis representeras i media (Salomonsson, 2016:16), därför kan detta ses som ett sätt att representera verkligheten genom användandet av ikoner (Rose, 2001:78). I endast en bild, bild 1.4, finns en kvinna representerad. Till skillnad från männen, som med endast ett undantag (mannen till vänster i bild 1.3) bär skjortor i olika blå nyanser och mönster, bär hon en t-shirt med tryck. Tröjan har glidit ner lite över axeln och visar ett svart bh-band. I jämförelse med de konservativt klädda männen sticker detta verkligen ut från mängden. Detta kan ses som ett indexikalt tecken på frestelse och sexualitet, och anspelar på kopplingen mellan kvinna och kropp, som tidigare nämnts av Judith Butler (1999:62-63).

6.5. Sammanfattning resultat

Bilderna kan med få undantag sägas utgå ifrån följande: En aktiv man som tittar in i kameran är i fokus, omgiven och inramad av andra män i miljöer som ger konnotationer till collegemiljöer. Detta tolkas som en direkt koppling till en av de vanligaste våld-täkterna bland unga människor: den som sker när en man är un-der alkoholpåverkan, i ett socialt sammanhang mellan människor som känner varandra (Kingree & Thompson, 2013:220). Det är tydligt att representationerna av män som allierade är tänkta att skapa en identifikation med männen, och att dessa representatio-ner ska ge intryck av vissa egenskaper (Dyer 1982:96-104 se Rose 2001:75). Det verkar också som om grundarna till kampanjen

Bild 1.4 Bild 1.3

tydligt vill visa på realistiska situationer där sexuella övergrepp förekommer för att på ett tydligt sätt ta avstånd från visualise-ringarna av överfallsvåldtäkter i mörka gränder av för offret helt okända gärningsmän, därav konnotationerna till alkohol och intima sociala sammanhang med nära vänner. Här blir själva tecknen för dessa sociala situationer, som alkohol och barmiljö, ikoner eftersom de avbildar det de konnoterar (Rose, 2001:78). Ett viktigt steg bort från rådande våldtäktsdiskurs görs eftersom fokus aldrig ligger på den som utsätts för våldet (Wennstam, 2004:68). Fokus kan dock bli snedvridet då det inte heller är förövaren som representeras, utan en allierad man som alltså får stå utanför både offer- och förövarroll. Detta skapar en situation där männen hyllas som förebilder och förhärligas som möjliga hjältar, snarare än att själva mansrollen problematiseras. Detta tar Salomonsson upp när hon skriver om tendensen att förhärliga män (2016:33). Detta reflekteras också i Connells problematise-ring av män som endast väljer den feministiska vägen när det ger dem fördelar (2005:41). Godheten blir ett verktyg för att åtnjuta fördelar som att ses som en inspiration eller förebild för andra män. Detta är ett vanligt grepp i representationen av män när de riktar sig till andra män - de är till för att ses som just förebilder (Eriksson & Göthlund, 2012:77).

Att helt komma ifrån representationer av traditionella mansroller lyckas kampanjen inte med. Männen i kampanjen representeras på ett tydligt maskulint sätt. De blir alla aktiva subjekt genom kameravinkel, blick, och kroppsligt uttryck (Eriksson & Göthlund, 2012:78; Kress & Van Leeuwen, 2006:130-142; Salomonsson, 2016:33). Detta skapar också ett intryck av att det är de som har makten. Det som motsäger den traditionellt maskulina repre-sentationen är bland annat inramningarna, som tidigare nämnts oftast används i representationer av kvinnor för att avgränsa och begränsa dem (Eriksson & Göthlund, 2012:17). Med tanke på detta, och kampanjens känsliga ämne, skapar det en dubbelty-dighet som är intressant. Har männen blivit avgränsade för sin egen eller för någon annans skull? Handlar det om att begränsa dem för att de behöver kontrolleras? Är det den otyglade manliga sexualiteten Wennstam skriver om som försöker tyglas (2004:18)? I endast en av bilderna förekommer en kvinna. Bara faktumet att endast en kvinna finns representerad är anmärkningsvärt, men

att i kombination med det dessutom låta hennes tröja suggestivt glida ner för axeln känns som ett märkligt val. I en kampanj som utger sig för att lägga ansvar på den som vanligtvis är förövare, verkar det underligt att sexualisera den enda kvinnan som över-huvudtaget syns i kampanjen. En fråga som uppstår är om valet att inte representera kvinnor handlar om att lägga ansvar och fokus rätt, eller om en rädsla att vara orättvis och problematisk i sin representation? I kampanjen är kvinnan som tidigare nämnts den enda vars kläder skiljer ut henne från mängden. Detta främhäver henne som någon som särskiljer sig från männen, och hon blir en motsats till männen (Hall, 1997:238). Faktumet att männens kläder vittnar om en viss socioekonomisk status, och kvinnans så tydligt skiljer ut sig från detta, skapar en dikotomi där de blir motsatser. Hon är redan i underläge eftersom hon är ensam kvinna, men skiljs dessutom ut i sin olikhet. Ytterligare en dikotomi visar sig i representationen av männen: de får stå som goda allierade mot den återigen osynlige förövaren. En annan viktig aspekt att poängtera är att denna frånvaro av kvinnor kan ses som ett försök att illustrera den manliga samvaro som i många fall trissar upp våld (Kingree & Thompson, 2013:219).

Ett problem kan bara lösas om de som befäster och reproducerar detta problem förstår vad de bidrar med. Eftersom det är svårt att se sig själv som en våldtäktsman finns här en möjlighet att fylla ett behov. I kampanjen ”My Strength is Not for Hurting” (2001-2006) låg fokus just på förövaren, men på grund av ett fokus på styrka och traditionell maskulinitet, som kritiserats av Murphy, hamnar även den kampanjen fel (2009:127). Här har detta till viss del undvikits, men eftersom mycket kritik riktas mot att gärningsmannen förblir okänd i media (Wennstam, 2004:68), samt faktumet att kampanjer riktade till män får störst genomslag (Masters, 2010:13), leder det till följande fråga: Varför inte

sammanföra dessa och göra en kampanj som tar avstånd från att reproducera skadliga normer om manlighet som sammankopp-lade med våld och fysisk styrka, samtidigt som den riktar sig till män som förövare?

Kampanjen kunde ännu tydligare ha avstått från att reproducera våldtäktsdiskursen och tydligare lägga ansvar på männen som förövare snarare än att glorifiera dem som allierade. De fyra bilderna tar på många sätt avstånd från rådande våldtäktsdiskurs och försöker skapa en mer rättvisande bild av sexuella övergrepp

än den som syns i media, men misslyckas i sin okritiska represen-tation av män som något annat än goda allierade. Maskulinitet konstrueras i kampanjen på sätt som speglar den rådande hegemoniska maskuliniteten, och blir därigenom till viss del ytterligare ett bidrag för att befästa denna.

7. Diskussion

I diskussionen görs en kritisk diskussion om resultatet, som till exempel hur resultatet kan ha påverkats av teori och metod och hur resultatet kunnat tolkas i ett annat sammanhang. Dessutom ges förslag på vidare forskning.

7.1. Kritik

Vid användandet av kvalitativ och tolkande metod – liksom för övrigt i all slags forskning – är det viktigt att vara medveten om att forskarens erfarenheter och värderingar oundvikligen påver-kar resultatet och därför behövs lyftas fram. I mitt fall har synsät-tet, speciellt när det gäller genus, med stor sannolikhet påverkat uppsatsen. Litteraturen är vald utifrån ett socialkonstruktionistiskt och feministiskt perspektiv, och detta har givetvis påverkat

resultatet. Om teorin istället utgått från att könsmaktsordningen inte existerar, eller att genus är något biologiskt bestämt, hade resultatet blivit något helt annat. Denscombe menar att analyser som utgår från kvalitativa analysmetoder per definition är fors-karcentrerade, och då en induktiv metod går från det specifika till det generella, blir också detta beroende av min subjektiva tolkning (2010:273).

Analysen blev på grund av den kvalitativa metoden dessutom ganska smal med tanke på det begränsande urvalet. En kvantita-tiv analys som utgått från ett större visuellt material hade antag-ligen kunnat säga andra saker om diskursen kring just kampanjer om sexuellt våld. Om andra aspekter i bilderna, såsom färg, analyserats, hade det säkerligen gett ett annat resultat.

7.2. Vidare forskning

Min analys skapar fler frågor än svar. Detta tyder på att det är ett angeläget ämne som kräver mer forskning, och förhoppningsvis så har uppsatsen medverkat till ett litet kunskapsbidrag. Eftersom analysen så specifikt inriktar sig på en enda kampanj hade det varit intressant att se en större jämförande visuell analys av kampanjer mot sexuellt våld. I kombination med intervjuer med målgruppen hade detta kunnat skapa tydligare förståelse för hur kampanjer kan utformas i framtiden för att kunna nå de möjliga förövarna innan de begår ett brott. För en grafisk designer hade detta kunnat ge konkreta verktyg för en mer slagkraftig visuell kommunikation.

Litteraturförteckning

Tryckta källor

Abbey, A., McAuslan, P & Ross, L.T. (1998) “Sexual assault perpetration by college men: the role of alcohol, misperception of sexual intent, and sexual beliefs and experiences” Journal of

Social and Clinical Psychology. 17, 167–195.

Anderson, K. (2004) “Only men can stop rape” Off our backs. September–October, 18-20.

Barker, G. (2006) Engaging boys and men to empower girls: Reflections

from practice and evidence of impact. Florence, Italy: United Nations

Division for the Advancement of Women and UNICEF.

Bartsch, P. (2006) “Men CAN stop rape” Courier Mail. November 4, Features section.

de Beauvoir, S. (1949) Det andra könet. Stockholm: Norstedts. Bernat, J.A., Calhoun, K.S., & Stolp, S. (1998) “Sexually

aggressive men’s responses to a date rape analogue: Alcohol as a disinhibiting factor” Journal of Sex Research, 35, 341-348.

Bindel, J. (2006) Show of strength. Guardian [UK], March 15, Society section, 5.

Butler, J. (1999) Genustrubbel. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB Börjesson, M. & Palmblad, E. (2007) Diskursanalys i praktiken. Stockholm: Liber.

Connell, R. (2005) Masculinities. 2. uppl. Los Angeles: University of California Press

Connell, R. (2009) Om Genus. 2. uppl. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB

Denscombe, M. (2009) Forskningshandboken – för småskaliga

Denscombe, M. (2007). The good research guide: for small-scale social

research projects. 3. ed. Maidenhead: Open University Press

Eriksson, Y. & Göthlund, A. (2012) Möten med bilder: analys och

tolkning av visuella uttryck. Lund: Studentlitteratur AB.

Foucault, M. (1980) Power/Knowledge. New York: Pantheon Books. Foucault, M. (1998) The History of Sexuality: The Will to Knowledge. London: Penguin.

Gillian, R. (2001) Visual Methodology. London: SAGE Publications Ltd

Gosch, L. (2011) ”Liksom våldtäkt, typ…” 13 år efteråt: En kvalitativ

studie om ungdomars förståelse av våldtäkt idag. Kriminologiska

institu-tionen: Stockholms Universitet.

Hall, S. (red.) (1997). Representation: cultural representations and

signify-ing practices. London: Sage

Harrington, N.T. & Leitenberg, H. (1994) “Relationship between alcohol consumption and victim behaviors immediately prece-ding sexual aggression by an acquaintance” Violence and Victims. 9, 315–324.

Hayasaki, E. (2005) Youths join bid to fight rape. Los Angeles Times, September 30, B3.

Hermansen, N. (2009) Våldtäkt ur ett mansperspektiv. Sociologiska Instutitionen: Stockholms Universitet.

Holmberg, C. (1993) Det kallas kärlek: En socialpsykologisk studie om

kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par.

Stockholm: Alfabeta

Holmberg, C. (1996) Det kallas manshat. Falun: Scandbook Jeffner, S. (1998) Liksom våldtäkt, typ: Om ungdomars förståelse av

Karlsson, M. (2007) Don’t be girlie men. Sociologiska institutionen: Göteborgs Universitet.

Kilmartin, C. & Allison, J. (2007) Men’s violence against women:

Theory, research and activism. London: Lawrence Erlbaum

Associates.

Kingree, J.B. & Thompson, M.P. (2013) “Fraternity Membership and Sexual Aggression: An Examination of Mediators of the Association” J Am Coll Health. 61(4):213-21

Kress, G.R. & Van Leeuwen, T. (2006). Reading images: the grammar

of visual design. 2. ed. London: Routledge

Masters, T.N. (2010) “’My Strength is Not for Hurting’: Men’s Anti-Rape Websites and their Construction of Masculinity and Male Sexuality” Sexualities 13: 33. Sage Publication.

Miller, B. & Marshall, J.C. (1987) “Coercive sex on the university campus” Journal of College Student Personnel, 28(1), 38-47.

Murphy, M.J. (2009) “Can ‘Men’ Stop Rape? Visualizing

Gender in the ‘My Strength is Not for Hurting’ Rape Prevention Campaign” Men and Masculinities 12 (1): 113 - 130

Ross, K. (2013) Gendered Media: Women, men and identity politics. Maryland: Rowman & Littlefield Publishers, Inc.

Salomonsson, J. (2016) Representation av våldtäkt på romanomslag. Kand. Malmö Högskola

Wennstam, K. (2004) En riktig våldtäktsman: en bok om samhällets syn

på våldtäkt. Stockholm: Bonnier

White, V., Greene, M. & Murphy, E. (2003) Men and reproductive

health programs: Influencing gender norms. Washington, DC: The

Synergy Project and USAID.

Elektroniska källor

Fusion. Tillgänglig:

http://fusion.net/meet-the-woke-misogy-nist-1793859082 [170423]

Brå, ”Våldtäkt och sexualbrott” [elektronisk] Tillgänglig: https:// www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html [170426]

Demi and Ashton Foundation (2011) “Real Men Don’t Buy Girls” [elektronisk] Originalsida: Tillgänglig: https://web.

archive.org/web/20111215113122/http://www.demiandashton. com/realmen [170521]

Fatta Man (2014) [elektronisk] Tillgänglig: http://fatta.nu/ fatta-man/ [170521]

Gunnarsson, T. & Wicksell, K. (2016) ”FATTA granskar medias bilder av sexuellt våld” [elektronisk] Tillgänglig: http://fatta.nu/ fatta-granskar-medias-bilder-av-sexuellt-vald/ [170425]

Hall, S (1980) Encoding/Decoding. Red. Durham, Meenakshi Gigi & Kellner, Douglas M. (red.) (2006). Media and cultural studies [Elektronisk] Rev. ed 2006. Malden, MA: Blackwell Publishing. pp 163-173 Tillgänglig: https://we.riseup.net/assets/102142/ appadurai.pdf#page=202 [170413]

Lowder, B.J. (2012) “The New ‘Men Can Stop Rape’ Ad Campaign Succeeds in Balancing Concern with Respect” [elek-tronisk] Slate Magazine. Tillgänglig: http://www.slate.com/blogs/ xx_factor/2012/01/13/the_new_men_can_stop_rape_ad_cam-paign_succeeds_in_balancing_concern_with_respect.html [170425]

Men Can Stop Rape (u.å) “Fact Sheet” [elektronisk] Tillgänglig: https://www.mencanstoprape.org/images/stories/

PDF/Handout_pdfs/men-can-stop-rape-factsheet-final.pdf [170414]

Men Can Stop Rape (2001-2006) ”My Strength Is Not For Hurting” |elektronisk] Tillgänglig: http://www.mencanstoprape. org [170521]

Men Can Stop Rape (2012) ”Where Do You Stand?” [elektronisk] Tillgänglig: http://www.mencanstoprape.org/

Strength-Media-Portfolio/preview-of-new-bystander-interven-tion-campaign.html [170521]

Män för jämställdhet (1993) [elektronisk] Tillgänglig: http://mfj. se/ [170521]

Män för jämställdhet (2011) ”Machofabriken” [elektronisk] Tillgänglig: http://www.machofabriken.se/ [170521]

Sveriges Radio (2014) ”Partierna svarar på frågor om feminism” [elektronisk] Tillgänglig: http://sverigesradio.se/sida/artikel. aspx?programid=3993&artikel=5943777 [170426]

Bildförteckning

Bild 1.1. “Where Do You Stand?” (2012) Men Can Stop Rape. Tillgänglig: http://4.bp.blogspot.com/-waDXQ6boooE/ TukIHpguxII/AAAAAAAAAGw/jWlC32PNhfk/s1600/ MCSR-TakeaStand-Poster-3-resized.jpg [170302]

Bild 1.2. “Where Do You Stand?” (2012) Men Can Stop Rape. Tillgänglig: http://osocio.org/wp-content/uploads/2012/03/ Men-Can-Stop-Rape-Take-a-Stand-poster-2.jpg [170302] Bild 1.3. “Where Do You Stand?” (2012) Men Can Stop Rape. Tillgänglig: http://osocio.org/wp-content/uploads/2012/03/ Men-Can-Stop-Rape-Take-a-Stand-poster-3.jpg [170302] Bild 1.4. “Where Do You Stand?” (2012) Men Can Stop Rape. Tillgänglig: http://osocio.org/wp-content/uploads/2012/03/ Men-Can-Stop-Rape-Take-a-Stand-poster-1.jpg

Men Can Stop Rape (2001-2006) “My Strength Is Not For Hurting” Tillgänglig: https://omgrey.files.wordpress. com/2012/08/20120811-105421.jpg [170521]

Bilaga 1. Urval

Bild 1.1 Bild 1.2