En skola för alla? En studie om inkludering och integrering av funktionshindrade elever

Malmö Högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

En skola för alla?

En studie om inkludering och integrering av funktionshindrade elever.

A school for all?

A study about inclusion and inclusive education for disabled students.

Madeléne Jarlén

Lärarexamen 210 hp

Samhällsvetenskap och lärande Slutseminarium: 2008-01-10

Examinator: Mariann Enö Handledare: Katja Hultgren

3

Sammanfattning

Syftet med undersökningen var att ta reda på vad som menas med begreppet En skola för alla och hur det uppfattas och tolkas av skolpersonal på två skolor. Jag har tagit del av skolornas mål och tankar för att skapa en skola för alla. Undersökningen har skett i två omgångar, först en enkätundersökning om tolkningen av begreppet och sedan djupare intervjuer med tre personer som arbetar på skolorna. Innan jag begav mig till skolorna tog jag del av litteratur kring ämnet en skola för alla. Jag fann att merparten av den litteratur och de handlingar jag tagit del av har en negativ syn på särundervisning och andra skolformer så som särskolan. I själva undersökningen var skolpersonalen betydligt mer positiv då de ansåg att ett behov av andra skolformer och annan pedagogik finns. I litteraturen beskrivs en skola för alla som en skola utan särlösningar, men resultatet av min undersökning visar en annan sida. Skola X, som bedriver särskoleverksamhet, anser sig vara en skola för alla. Deras utgångspunkt är eleverna och deras behov. Skola Y, har ingen vidare erfarenhet av vare sig särskoleverksamhet eller integrerade elever, men anser att de är en skola för de elever som finns hos dem. De saknar dock bredd på elever och tror att mångfald gagnar alla. Även här är utgångspunkten eleverna och deras behov styr vilken skolform som passar dem bäst. Slutsatsen blir därmed att undersökningsskolorna och litteraturen uppfattar begreppet en skola

för alla olika då det rör sig om särundervisning. Dock är de överens om att det är skolan som ska anpassa sig och inte eleverna. Ingen av skolorna har några direkta mål för hur en skola för

alla ska skapas eller vad som innefattas i begreppet. Jag drar slutsatsen att om den skola för alla som beskrivs i litteraturen ska förverkligas krävs det ett aktivt arbete och en gemensam syn.

Nyckelord: En skola för alla, funktionshinder, inkludering, integrering, normal, olikheter, särundervisning och vision.

4

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 4

INLEDNING 6

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 7

EN SKOLA FÖR ALLA 8

HELIOS 9

OLIKA BEGREPP 10

SALAMANCADEKLARATIONEN 11

FN:S STANDARDREGLER 12

FN:S KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER 12

TRE MAGISKA G:N 13

BEHOV AV SÄRBEHANDLING 15

VÄRDEGRUNDEN 16

METOD OCH GENOMFÖRANDE 18

UNDERSÖKNINGSDESIGN 19

RELIABILITET 19

VALIDITET 20

UNDERSÖKNINGSGRUPP 20

PROCEDUR 21

BEARBETNING AV INSAMLAD INFORMATION 22

FORSKNINGSETIK 22

UNDERSÖKNINGSRESULTAT – EN SKOLA FÖR ALLA 24

EN SKOLA FÖR ALLA I PRAKTIKEN 27

SÄRUNDERVISNING 29

INKLUDERANDE OCH ANPASSANDE ARBETSSÄTT 30

MÅLSÄTTNING 32

5

ANALYS 34

SLUTSATS OCH DISKUSSION 37

REFERENSER 39

BILAGA 1 41

6

Inledning

Tankarna kring en skola för alla dök upp på 1800-talet, då den skolverksamhet som fanns då resulterade i att den sociala klyftan växte. Folkskolan blev känd som fattigskolan. Målet blev att skapa en skola där barn av alla sociala grupper kunde mötas och delge varandra erfarenheter och kunskap. Förverkligandet av denna skola har stött på flera hinder och än idag är det många som anser att det bara är en vision (Fejan Ljunghill 1995). Åsikterna är många om hur denna skola ska se ut i verkligheten och mitt intresse väcktes då jag i mina studier deltagit i specialpedagogiska kurser. Huruvida en skola är en skola för alla är en viktig fråga då det rör sig om elever med funktionshinder, så som handikapp, koncentrationssvårigheter eller läs och skrivsvårigheter, och i stora drag handlar det om hur de behandlas och undervisas. Som framtida samhällskunskapspedagog med inriktning på specialpedagogik anser jag att det är viktigt att belysa frågor som rör samhällsstatus och hur vi ser på olika människor i samhället. Jag fann det därmed intressant att ta reda på hur begreppet en skola för alla uppfattas i verkligheten. Är det så att det finns en gemensam syn på vad som innefattas i en sådan skola eller vilka uppfattningar finns? Är en skola för alla en plats där alla barn oavsett behov och förutsättningar går tillsammans i ett klassrum, eller hur ser skolan ut? Tankarna och frågorna kring begreppet är många men grundar sig dock i hur denna skola kan se ut i verkligheten, i vardagen.

7

Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen var att ta reda på vad som menas med en skola för alla och vad det kan stå för. Jag ville undersöka hur detta begrepp kan tolkas av skolledning, pedagoger och specialpedagoger på två skolor i en medelstor stad. Jag ville ta reda på hur skolpersonalen arbetar för att nå målet med en gemensam skola för alla och då även hur skolornas målsättning ser ut.

Min frågeställning blev därmed:

•

•

8

En skola för alla

1962 tog riksdagen beslut om att Sverige skulle få en ny grundskola. Det skulle bli en nioårig obligatorisk skola med tre stadier: låg-, mellan- och högstadium. Denna skola skulle bli mer aktiv och laborativ än dåtidens folkskola, där katederundervisning erhölls. Drömmen var att skapa en demokratisk, gemensam skola för alla barn (Fejan Ljunghill 1995).

Redan 1842 fanns drömmen om denna skola. Sverige fick sin första folkskolestadga och med den innebar det att varje församling var skyldig att inrätta minst en skola med godkända lärare. På den här tiden var den sociala klyftan i allra högsta grad synlig, då de barn som hade det bättre ställt inte undervisades i folkskolan utan i hemmet av en guvernant eller i privatskolor. Det resulterade i att folkskolan blev en fattigskola. Fridtjuv Berg, var folkskolelärare och kämpade för en gemensam skola för alla socialgruppers barn. Han menade att den dåvarande skolindelningen sorterade barnen till över- och underordnade platser i samhället (Fejan Ljunghill 1995).

Under 1900-talet var förverkligandet av denna gemensamma skola för alla barn en av de viktigaste skolfrågorna. Demokratiseringen av det svenska skolväsendet blev centrum för skolkommissionens arbete och 1948 ansåg de att skolans främsta uppgift bör vara att fostra demokratiska människor. Efter omfattande utredningar togs 1962 beslutet om en ny grundskola och den första läroplanen inrättades, Lgr 62. Efter bara några år fick skolöverstyrelsen (numera Skolverket) uppdraget att se över läroplanen, då man fann att den svårlösta uppdelningsfrågan av elever återigen var i fokus. I Lgr 62 fanns det flera olika tillvalsgrupper och olika linjer att välja mellan i årskurs 7-9, så det var först när Lgr 69 kom som man kan säga att tankarna om en gemensam skola började på riktigt. Här stod personlighetsutveckling i centrum. Elva år senare var det dags för en ny läroplan Lgr 80. Här låg fokus på kunskapsinhämtande, men även på fostran. Denna läroplan var mycket populär då den beskrev hur arbetet i skolan skulle gå till (Fejan Ljunghill 1995). Idag finns det tre

9

läroplaner, en för förskolan Lpfö 98, en för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 och en för de frivilliga skolformerna Lpf 94 (Skolverket).

Helios

1993-1997 drevs projektet Helios inom Europeiska Unionen där deltagare från olika länder arbetade i grupper med integreringsfrågor rörande barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Helios är ett handlingsprogram till förmån för personer med funktionshinder. Målet med projektet var att etablera ett samarbete mellan skolor och specialskolor för att skapa en skola för alla. I en skola för alla krävs det ett flexibelt skolsystem där gemenskap, ömsesidighet, kommunikation och aktivt deltagande för alla ligger i fokus och inte den fysiska placeringen av elever. Det krävs även att utbildningen är individuell och bygger på elevernas förutsättningar och förmågor. Utbildningen bör ske i den ordinarie miljön i den reguljära skolan och eleverna ska få det stöd de har behov av. En förutsättning för att skapa en skola för alla är att allmänheten får ökade kunskaper om personer med funktionshinder och att de erkänns och accepteras. En skola för alla är en skola utan särlösningar (Brodin & Lindstrand 2004). Utbildning anses vara en mänsklig rättighet och för att uppfylla kraven för en rättighet bör utbildningen vara obligatorisk och avgiftsfri. Den bör även vara tillgänglig för alla, baserad på jämlikhet och på inga villkor diskriminerande. Det ska inte finnas något tvång från föräldrarnas sida att finna sig i en viss utbildningsform, utan de har rätt att välja om den är acceptabel eller inte. Utbildningen bör vara anpassad till varje barn (Westling Allodi 2005). Alla elever är unika och olika, med då det rör sig om barn med funktionsnedsättning gäller det att först och främst se dem som barn. Alla barn har behov, möjligheter, önskningar och tankar. Barns olikheter bör ses som någonting positivt och värdefullt (Brodin & Lindstrand 2004).

10

Olika begrepp

• En skola för alla – En skola där alla barn av alla socialgrupper känner delaktighet, jämlikhet och gemenskap, samt får en meningsfull skolgång inom ramen för den ordinarie skolformen (Persson 2001).

• Inkludering – Krav ställs på skolverksamheten och samhället att ständigt aktivt anpassa undervisningen och skolmiljön så att alla elever känner sig välkomna. Fokus ligger på att det är skolan som ska anpassas efter elevens förutsättningar och förmågor och inte att eleven ska anpassas efter skolan (Persson 2001). Enligt Svenska ordboken betyder ordet inkludera, låta ingå som del i viss grupp, medräkna, inbegripa (1999). • Integrering – Den ordinarie skolformen öppnas för elever från andra segregerade

skolformer t.ex. Särskolan. Till skillnad från inkludering är det här vanligt att undervisningen i sin helhet inte anpassas till eleven (Persson 2001). Ordet integration förklaras på följande vis som en sammansmältning av olikartade delar till en helhet, införlivande som normal del av helhet (Svenska ordboken 1999).

• Segregation – Elever med behov av särskilt stöd placeras i avskilda grupper/skolformer t.ex. Särskolan eller särskilda undervisningsgrupper. Ordet segregation betyder enligt Svenska ordboken, lagfäst samhällelig uppdelning i olika befolkningsgrupper (Svenska ordboken 1999).

Enlig Svenska ordboken är det ingen större skillnad på vad orden inkludering och integrering betyder, dock används begreppen vanligtvis på följande sätt. Integrering, alla barn ska gå i en och samma skola även de som är i behov av särskilt stöd. Inkludering kännetecknas av att utveckla kvalitéer, organisationen och arbetsmetoder för att omfatta alla (Johansson, Larsson 2006). Inkludering är ett begrepp som uttrycker hur elever med funktionsnedsättning välkomnas i skolan och hur de blir en del av helheten. Integrering tyder på att det är en elev som anpassas efter hur skolan ser ut. I en inkluderande skola uppskattas heterogenitet d.v.s. elevers olikheter och omfattar alla barn, den särskiljer inte barn med funktionsnedsättning. I dagens skola är det dock vanligare att elever integreras än inkluderas (Westling Allodi 2005).

11

En inkluderande skola utgår från människans utvecklingsmöjligheter och värdesätter olika typer av kunskap och kompetenser. På en sådan skola kan läroplanen skräddarsys och skapas utifrån de elever man faktiskt har, något som medför ett ökat ansvar för personalen. Dessa skolor har ett mer rättvist och vänligt klimat. Motsatsen blir då den segregerande skolan som prioriterar teoretiska kunskaper. Här är homogena grupper önskvärda. Elever med behov av särskilt stöd riskerar att bli placerade i en särskild avskild grupp eller att bli ignorerade i den vanliga klassen. Det kan bli svårt för dem att bli accepterade och få de stöd de behöver i den vanliga klassen. Klimatet på dessa skolor upplevs som mindre tillfredsställande för socialt samspel, då skolorna ofta inte kan leva upp till sociala och etiska målsättningar (Westling Allodi 2005). Salamancadeklarationen och många andra svenska texter översätter begreppen inclusion och inclusive education med integrering.

Salamancadeklarationen

Salamancadeklarationen och dess handlingsram för undervisningen av elever med behov av särskilt stöd, står bakom tanken om en integrerad skolgång. På uppdrag av Unesco utfärdades deklarationen i den spanska staden Salamanca 1994. En deklaration är inte juridiskt bindande utan snarare ett uttryck för en åsikt eller en uppfattning i en särskild fråga.

Grundtanken i dessa dokument är att man genom att erkänna behovet av att arbeta för målet ”skolor för alla” skall åstadkomma läroanstalter som är till för alla elever, som respekterar olikheter, som stödjer inlärning och som tillgodoser individuella behov. I den egenskapen utgör dokumenten ett viktigt bidrag till strävandena att förverkliga en skolundervisning för alla och göra skolorna pedagogiskt effektivare (Salamancadeklarationen s.5 1994).

I dokumentet uppmanas alla regeringar att prioritera förbättringar av sina utbildningssystem så att en integrerad skolgång kan bli möjlig. En integrerad skolgång, eller en inkluderande skolform, är det mest effektiva sätt att bekämpa diskriminering och att skapa en välkomnande miljö. I handlingsramen står det skrivet att ”alltför länge har personer med funktionshinder betraktats av ett samhälle som har koncentrerat sig mer på deras svårigheter än på deras möjligheter” (Salamancadeklarationen s 14, 1994).

12

FN:s standardregler

FN har utformat standardregler för att försäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet. Standardreglerna är en politisk förbindelse att anpassa samhället till människor med funktionsnedsättning. Syftet är att staterna ska undanröja de hinder som hejdar människor med funktionsnedsättning att delta fullt ut i samhällets aktiviteter och att utöva sina rättigheter. Regel 1 handlar om ökad medvetenhet i samhället och hur staterna bör ta initiativ till och stödja informationskampanjer om människor med funktionsnedsättning. Syftet är att visa omgivningen att människor med funktionsnedsättning är medborgare med samma rättigheter och skyldigheter som andra. En ökad medvetenhet bör ingå i utbildningen av alla barn och bör utgå från en positiv syn. Regel 6 handlar om utbildning och vad staterna bör göra för att möjliggöra utbildning för människor med funktionsnedsättning i det ordinarie skolsystemet. Det bör vara tillåtet att anpassa läroplanen efter elevens behov. Integrerad utbildning förutsätter att det finns lämpligt stöd och även rutiner för detta stöd så att utbildningen blir tillfredsställande för människor med funktionsnedsättning. Specialundervisning kan övervägas då det ordinarie skolsystemet inte kan möta de behov som finns, målet är dock att förbereda eleverna för undervisning i den ordinarie miljön. Huruvida staterna följer de regler de åtagit sig utvärderas med jämna mellanrum och en särskild rapportör utnämnds till att övervaka standardreglernas genomförande (FN:s Standardregler 1992).

FN:s konvention om barnets rättigheter

1989 tog FN:s generalförsamling emot konventionen om barnets rättigheter. Barn uppfattades under 1900-talet som rättslösa och det ansågs att barn fick betala ett högt pris för vuxnas otillräcklighet. Under krigstider och andra sammanhang befann sig barn i en svår livssituation. Med detta i bagaget kom 1924 den så kallade Genevedeklarationen som innehöll fem grundsatser om barns rättigheter. 1959 kom Förklaringen om barnets rättigheter, men ingen av dessa dokument förbättrade situationen för världens barn. Barnkonventionen som

13

konventionen om barnets rättigheter kallas i dagligt tal bygger på att barnets bästa alltid ska komma först (Skolverket 1994).

En konvention är ett starkare instrument än till exempel en deklaration då den blir lag i de länder som undertecknar den (Salamancadeklarationen s 2, 1994). I artikel 28 och 29 i Barnkonventionen erkänner staterna barnets rätt till utbildning och vad utbildningen ska syfta till. Utbildningen ska syfta till att;

förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar (Skolverket s 77, 1994).

I artikel 2 står det att inget barn får diskrimineras och förnekas dessa rättigheter oavsett barnets ”hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt” (Överenskommet! s 65, 1994).

Tre magiska G:n

Enligt barnkonventionen har alla barn har rätt till utbildning. Trots det är det långt ifrån alla barn som når de kunskapsmål som krävs för att gå ut grundskolan med ett Godkänt betyg. I Skolverkets undersökning Tre magiska G:n, diskuteras bland annat delaktighet och en stödjande skolmiljö för elever med funktionsnedsättning. De tre magiska G:n handlar om att få betyget Godkänt i matematik, svenska och engelska. Rapporten riktar sig mot elever med funktionshinder, samt elever med DAMP, ADHD och Aspergers syndrom där samlingsnamnet då blir funktionsnedsättning (Skolverket 2001).

Kunskap och lärande bör ses som en aktiv process som sker i samspel mellan individ och miljö. Vid inriktning på svårigheter är det lätt att förstå att elever med funktionshinder och annan funktionsnedsättning inte når upp till de krav på deltagande i skolaktiviteter som förväntas av dem och andra elever. Det kan bero på minskad rörelseförmåga, koncentrationssvårigheter, svårigheter i att ta till sig talad information o.s.v. Undervisning idag bygger till stor del på det talade ordet, vilket då kan vara en svårighet för många. En

14

annan vanlig svårighet är att hinna med i den takt som undervisningen sker. Många elever med funktionsnedsättning behöver ett lugnare tempo och mer tid på sig att utföra en uppgift. En vanlig uppfattning hos skolor är att det är elevens funktionsnedsättning som medför inlärningssvårigheter som gör att eleven inte når upp till de mål och krav som ställs. Föräldrar och elever själva menar att det är en kombination av elevens svårigheter och det stöd som eleven får i skolan som är avgörande för om eleven når målen. Enligt Skolverket är det i första hand skolmiljön som bör diskuteras och inte elevernas individuella svårigheter (2001). En skola för alla handlar om integrering. Målet med integrering är att ingen människa ska känna sig utstött eller utesluten och att skapa ett samhälle där alla människor är delaktiga. Ett stort problem i skolan är just att många elever inte är delaktiga i det som händer på lektionerna på grund av olika orsaker och svårigheter. I Skolverkets rapport menar eleverna att delaktighet omfattar såväl det sociala, att känna sig accepterad och att tillhöra klassen som att följa med i undervisningen (Skolverket 2001). En del elever beskriver sin grundskoleutbildning som en förvaringsplats där de sitter som frågetecken och där de inte alls är delaktiga. Då många av skolans aktiviteter kan medföra svårigheter för elever med funktionsnedsättning har skolans personal ett särskilt ansvar att planera aktiviteter där alla elever kan delta, en utmaning som skolor kan ha svårt att leva upp till. En vanlig lösning på detta problem är att eleverna blir befriade från de uppgifter i klassrummet eller på andra delar av skolundervisningen där svårigheterna visar sig. De kan då gå miste om delar av kursinnehållet och därmed inte nå de mål som finns för kursen. Svårigheterna i klassrummet resulterar vanligtvis i någon form av särlösning för eleven. Det kan till exempel röra sig om en mindre undervisningsgrupp, något som både föräldrar och personal kan efterfråga. En del elever kan få en personligassistent tilldelad sig för extra stöd i undervisningen. Assistentens uppgifter kan då vara att strukturerar material så att det blir mer lättillgängligt för eleven och att hjälpa till i praktiska situationer så som att t.ex. anteckna för eleven (Skolverket 2001). I rapporten diskuteras olika undervisningsstilar och de stilar som ger bäst resultat i deltagande är den så kallade dialogstilen och den individuella uppgiftsstilen. I dialogstilen har läraren möjlighet att anpassa tiden efter elevens behov. I den individuella uppgiftsstilen arbetar eleverna med olika uppgifter och har då möjlighet att välja hur snabbt de utförs, samt att uppgifterna kan vara anpassade till elevens förutsättningar och förmågor. Möjligheterna

15

för att elever med funktionsnedsättning ska kunna delta aktivt i skolsituationer ökar vid användandet av dessa undervisningsstilar.

En engagerad lärare som stöttar eleven, ett positivt samarbete med hemmet, en struktur för kunskapsöverföring och samarbete inom skolan, bra klassrumsklimat, en insiktsfull arbetsledare och nödvändiga resurser är viktiga faktorer för alla elever. För elever i behov av stöd kan det kanske vara helt avgörande (Skolverket s 38, 2001).

Den engagerade läraren utför dagligen små anpassningar i sitt undervisningsmaterial för att underlätta för elever med funktionsnedsättning. Att erbjuda eleverna en avskild plats vid provtillfällen, mer tid vid muntliga redovisningar, skriftlig sammanfattning av lektionsinnehåll samt studiehandledning är några saker som lärarna i rapporten gjort. Ord som uppmuntran och motivation genomsyrar rapporten (Skolverket 2001).

Behov av särbehandling

Den franske vetenskapsteoretikern och filosofen Foucault anser att den moderna staten ”har krävt och kräver ordning och reda, vilket innebär att störningar och förvirring måste isoleras eller åtminstone hållas under kontroll” (Persson s 38, 2001). Han jämför staters regler och normer med de metoder och tekniker som förr användes för att kontrollera galna människor. I århundraden har en viss skräck för de avvikande vuxit fram, då de betraktats som defekta och asociala. Vidare menar Foucault att samhället har en normalitetssträvan och ett behov av att sortera människor i olika fack (Persson 2001).

Samhället avgör vilket fack människor bli placerade i och även vad som är naturligt för de olika grupperna. Det finns inlärda mönster för hur vi ser på människor och vad vi anser att en normal eller avvikande person är. Vad som är normalt är socialt och kulturellt betingat och ändras över tid (Johansson & Larsson 2006).

Westling Allodi skriver om skolans två funktioner; socialisering och sortering. I Lpo 94 uttrycks socialisation med målen om demokrati, respekt och deltagande och sortering uppnås vid inlärning av olika ämnen och då genom en gradering av elevernas resultat. Författaren menar att ökningen av elever i särskolan är ett tecken på att grundskolan sorterar eleverna

16

hårdare. Det blir fler och fler som inte klara av den ordinarie verksamheten (Westling Allodi 2005).

Antal elever per klass och lärare ökar och med det ökar även lärarnas arbetsbörda. Lärare idag har stor press på sig att visa upp goda resultat, något som medför en önskan och ett krav på mer homogena klasser. ”Ett effektivt sätt att skapa mer homogena grupper är att definiera en större andel elever som avvikare – störda eller lågbegåvade” (Persson s 116, 2001). Begrepp som normal och avvikanden förändras då för att bättre passa skolans och lärarnas behov.

Värdegrunden

En gemensam skola för alla öppnar upp för ett socialt samspel mellan elever med olika kunskaper och erfarenheter. Det är i möten med andra som synen på sig själv och den egna identiteten formas. Hur eleverna möts och behandlas är minst lika viktigt som hur undervisningen är organiserad. Skolan är den plats där barn och ungdomar får praktisera och lära sig demokrati.

Skolan är en unik mötesplats för olika personer med olika kulturer, traditioner och språk. I skolan möter många barn en ny värld, där man måste ta för sig, göra sin röst hörd, prestera och samtidigt försöka smälta in i ett större socialt sammanhang och skaffa vänner (Zackari & Modigh s 25, 1999).

Att skolan fungerar som en social mötesplats är en av förutsättningarna för att utöva demokrati. Ett av demokratins viktigaste redskap är samtal. Både elever och lärare har rätt att bli hörda, men att lära sig lyssna och att vara öppen för argument från dem man samtalar med är grunden i ett demokratiskt samtal.

Värdegrunden handlar om ett etiskt och moraliskt förhållningssätt och dessa värderingar utvecklas i mötet med andras uppfattningar. Det handlar i första hand om hur elever och vuxna värderar och bemöter varandra utifrån kön, klass och etnicitet.

17

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på och skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse (Lpo 94 – Lärarens handbok 2004).

Behovet av en värdegrund blir allt tydligare med åren som går. Dessa värdegrundsfrågor och diskussioner måste dock föras in i skolans vardag (Zackari & Modigh 1999).Dagens samhälle har blivit hårdare att leva i och det har blivit accepterat att ge sig på avvikande människor och mobbning och social utslagning ökar med allt jämnare steg. Värdegrunden handlar därmed om vilket samhälle vi vill skapa (Fischbein & Österberg s 185, 2003).

18

Metod och genomförande

Jag har valt att göra en kvalitativ undersökning med hjälp av både en enkät och intervjuer (se bilaga 1 & 2). I en kvalitativ undersökning ligger tonvikten ofta på ord och är mer tolkande än en kvantitativ studie. Då det rör sig om samhällsvetenskapliga undersökningar är det kvalitativa tillvägagångssättet mycket populärt. Det handlar om att förstå hur deltagarna i undersökningen tolkar den miljö och verklighet de befinner sig i. Det blir då ett resultat av ett samspel och inte något allmänt givet som gäller för alla. En kvalitativ undersökning riktar sig vanligtvis till en mindre grupp som delar egenskaper eller erfarenheter, i det här fallet riktar sig undersökningen till skolpersonal. Undersökningen handlar om djup och inte bredd som i kvantitativa undersökningar (Bryman 2002).

En enkät är ett frågeformulär där respondenten svarar och fyller i på egen hand. Vanligtvis är frågorna slutna, men jag har valt att använda mig av öppna frågor då fördelarna är många. Respondenten svarar med egna ord, det lämnas utrymme för ovanliga och oförutsedda svar samt att frågorna inte är ledande. För att undvika ”enkättrötthet” har enkäten varit kort med endast tre frågor (Bryman s 146, 2002). Nackdelen med en enkät är att det inte går att ställa för många öppna frågor. Då min undersökning kräver öppna frågor har jag valt att inleda med en enkät för att sedan göra en muntlig intervju, delvis för att studien är uppdelad i två områden och delvis för att jag inte vill påverka respondenterna i den första delen. Om jag endast använt mig av en enkät blir det möjligt för respondenten att läsa alla frågorna innan de svara på dem och jag kan därmed inte vara säker på att de besvarats i den ordning som jag tänkt mig (Bryman s 147, 2002).

Därnäst valde jag att göra en kvalitativ intervju. Tyngdpunkten ligger återigen på respondentens ord och åsikter. Jag valde en semi-strukturerad intervju, då jag har frågor eller ämnen som styr intervjun. Här är det dock möjligt att låta respondenten välja vad den upplever som viktigt och relevant. Frågorna behöver inte heller följa någon viss ordning och

19

nya frågor kan tillkomma. Denna process är flexibel och kräver där med att intervjuaren är väl insatt i ämnet. I denna intervju form är det bra att använda sig av en bandspelare för att spela in intervjun. Då är det lättare för intervjuaren att vara lyhörd för de svar respondenten ger (Bryman s 306, 2002).

Undersökningsdesign

Jag har valt att göra en fallstudie som beskrivs som ett detaljerat och ingående studium av ett enda fall (Bryman s 64, 2002). I min undersökning kommer jag att fokusera på en viss del av ett samhälle, nämligen skolan. Min frågeställning är riktat till en viss del inom skolverksamheten och inte till skolan i största allmänhet. ”När det handlar om en fallstudie, är det fallet i fråga som av egen kraft utgör det man intresserar sig för; forskarens mål är att på ett ingående sätt belysa detta fall” (Bryman s 66, 2002). Jag har valt att inte utgå från någon angiven teori. Detta synsätt kallas induktivt och låter mig vara öppen för de resultat jag får. Fallstudien i denna undersökning är huruvida de valda skolorna är en skola för alla (Bryman 2002).

Reliabilitet

Med reliabilitet menas om en undersökning är pålitlig och huruvida resultatet från en undersökning kan ge likadant svar om den genomförs på nytt. Ett liknande begrepp är replikation som betyder upprepa. Frågan blir då om resultaten är slumpmässiga eller om de går att upprepa en undersökning med samma resultat. I första hand rör det sig om kvaliteten i en undersökning. I en kvalitativ studie kan det vara svårt att upprepa en undersökning då det är omöjligt att frysa den sociala miljö som rådde vid den första undersökningen. För att en upprepning ska vara möjlig måste den nye forskaren gå i den förstes fotsteg. Det är möjligt om den förste forskaren beskriver sitt tillvägagångssätt utförligt (Bryman 2002). Då jag har

20

beskrivit mitt tillvägagångssätt och bifogat de frågor jag använt mig av anser jag att min undersökning är av sådan karaktär att om upprepning skulle utföras så blir svaren detsamma (Se bilaga 1-2).

Validitet

Intern validitet handlar om huruvida forskaren lyckats undersöka det som den hade till syfte att undersöka och om den använt sig av rätt metoder. Extern validitet handlar om resultaten kan generaliseras inom andra liknande grupper eller inte. Vid användandet av fallstudier kan validiteten utgöra ett problem för forskaren, då den använder sig av specifik miljö (Bryman 2002). I den här undersökningen är jag dock inte ute efter att generalisera resultaten, utan endast ge en bild av hur det kan se ut på en skola, eller som i det här fallet två skolor. Jag vill ta reda på vad som menas med begreppet en skola för alla och hur det kan tolkas och jag har valt att intervjua skolpersonal på två skolor. Jag vill hävda att den interna validiteten är god då mitt syfte var att ta reda på hur begreppet en skola för alla kan tolkas, vilka mål som finns och hur skolpersonal arbetar mot dessa mål. Detta har jag uppnått genom enkät och intervjufrågor.

Undersökningsgrupp

Den undersökningsgrupp jag riktar mig till är skolpersonal på två skolor i samma kommun. Jag valde två skolor då jag är intresserad av likheter och skillnader mellan skolor i en och samma kommun. Jag ville ta del av mer än ett synsätt och inte fördjupa mig i endast en skolas arbetssätt. Jag har koncentrerat mig på grundskolan. Skolområde X består av två förskolor, en öppen förskola och grundskola förskoleklass till årskurs 5, fritidshem samt särskola. På området går det cirka 350 elever. Områdets socio-ekonomiska status är över medel och elevgrupperna är etniskt homogena. Skolans vision är ”hela barnet hela vägen”. På skolan finns det två särskoleklasser där det för närvarande går åtta elever.

21

På skola Y går det drygt 300 elever, fördelat på förskoleklass till skolår 6 och fritidsverksamhet. Skolan vill skapa en positiv miljö där det finns en självklar plats för alla. Den socio-ekonomiska statusen på skolans närområde är över medel, men skolan har ett trettiotal barn från ett annat bostadsområde där statusen är låg.

Jag har valt dessa två skolor då de ligger i olika delar av samma stad och finner det intressant att se om skolornas tolkningar och arbetssätt är detsamma. Skolorna liknar varandra så till vida att elevantalet inte är högt och de ligger i välbärgade områden. Den största skillnaden är att skola X har särskoleundervisning.

Procedur

Jag började min undersökning med att dela ut en enkät till personalen på två skolor i en medelstor kommun (Se bilaga 1). För att få en bredare syn på hur begreppet ”En skola för alla” kunde tolkas, valde jag att dela ut min enkät till personal i skolledningen, det vill säga rektorer och biträdande rektorer, specialpedagoger och så kallat vanliga pedagoger. Jag delade ut tio enkäter och fick sex stycken tillbaka som jag även använt mig av i min uppsats. Min intention var att se huruvida personalen på en skola tolkar begreppet på liknande sätt och om de arbetar utifrån samma målsättning. Därefter ville jag se om de två undersökningsskolorna har liknande synsätt då det gäller en skola för alla. Jag kommer att hänvisa det två skolorna till skola X och skola Y. För att inte styra personalen i någon riktning valde jag öppna och fria frågor i min enkät.

Då jag samlade in enkäterna och studerade dem valde jag ut frågor som jag ville fördjupa mig i (Se bilaga 2). Vissa ämnen som t.ex. särskolan berörs i enkäten då några av deltagarna diskuterar om det är en skola för alla då alla inte får plats i en skolform. Vidare var syftet att se hur skolornas målsättning ser ut och hur skolorna arbetar för att nå målet med en skola för alla. Tre intervjuer gjordes och intervjurespondenterna blev följaktligen en pedagog på skola X och rektor samt en pedagog på skola Y. Jag önskade intervjua rektor på skola X, men så blev inte fallet p.g.a. tidsbrist från hennes sida. Pedagogerna valdes främst för att få en djupare inblick i klassarbetet på skolorna och hur den enskilde pedagogen hanterar olikheter i en klass. Rektorn (samt den uteblivna) valdes för att se om det fanns styrning ”uppifrån” på

22

hur pedagogernas arbete skulle se ut och hur ledningen såg på dessa frågor rörande en skola för alla.

Bearbetning av insamlad information

Den insamlade informationen bearbetades följaktligen genom att sammanfatta respondenternas svar och finna likheter och olikheter. Intressanta citat och kommentarer valdes ut och presenteras i arbetet.

Forskningsetik

Då en samhällsvetenskaplig undersökning utförs finns det etiska regler för hur forskningen ska bedrivas. De fyra huvudreglerna är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman s 440, 2002).

Informationkravet handlar om att forskaren ska informera deltagarna om undersökningens syfte och vilka moment som ingår. Deltagandet ska vara frivilligt. Då jag utfört min undersökning har jag informerar deltagarna om de mål jag haft och hur jag tänkt lägga upp min uppsats. Jag har varit intresserad av att få en inblick i skolans värld då det gäller frågor som rör begreppet en skola för alla. Deltagarna har varit väl insatta i mina intentioner och de har haft tid att förbereda sig då vi i förväg planerat tid för både enkätundersökning och intervjuer (Bryman 2002).

Samtyckeskravet rör frivilligt deltagande. De som deltagit i min undersökning har varit skolpersonal och deras deltagande har varit högst frivilligt. Jag har på förhand tagit reda på vilka som varit intresserad av att delta och sedan gått vidare utifrån det. Deras mängd av deltagande har också varierat då några har gett mer utförliga svar än andra. Det har varit helt acceptabelt då alla inte har lika mycket tid eller intresse till att delta i min undersökning (Bryman 2002).

23

Konfidentialitetskravet handlar om att behandla de personuppgifter som ingått i undersökningen med största möjliga respekt och konfidentialitet. Jag valde tidigt att döpa mina skolor till X och Y och har därmed inte använt mig av skolornas riktiga namn. Mina respondenter refererar jag till deras yrke, så som rektor, pedagog eller specialpedagog. Jag har även informerar dem om att undersökningen är anonym och utförs på uppdrag av Malmö Högskola (Bryman 2002).

Nyttjandekravet är till för att skydda de uppgifter som samlats in om enskilda personer och se till att de endast används för forskningsändamålet. Min undersökning består av information och tolkningar från skolpersonal och är därmed inte känsliga och privata. Jag har dock inget intresse av att använda den insamlade informationen till annat än just denna undersökning så det material jag samlat in kommer att förvaras väl eller förstöras då uppsatsen är färdig (Bryman 440-441, 2002).

24

Undersökningsresultat – En skola för alla

För att få reda på just vad begreppet en skola för alla betyder för den enskilde blev enkätens första fråga; Vad tänker du på när du hör begreppet en skola för alla? Jag har valt att blanda svaren från mina respondenter då jag anser att deras åsikter i den här frågan väger lika tungt. En skola för alla beskrivs som en plats där alla är välkomna och där alla kan utvecklas i sin egen takt. I en skola för alla känner man att man duger precis som man är. Oavsett kön, social och ekonomiska förhållanden, nationalitet och behov är skolan tillgänglig för alla. Personalen på de två skolor där undersökningen utförts är överens om att en skola för alla är precis som det sägs, en skola för alla.

En skola för alla ska vara en skola där jag känner mig trygg hur jag än ser ut och är. Jag ska kunna gå dit med glädje och veta att alla som jobbar på skolan gör vad de kan för att jag ska ha det bra medan jag är där. Jag ska få den hjälp jag behöver om jag har ett funktionshinder eller kommer från ett annat land. Jag ska få möjlighet att utvecklas utifrån mina styrkor (Pedagog Skola X).

Specialpedagogen på skola Y tar upp en intressant punkt då hon diskuterar var betoningen bör ligga i begreppet en skola för alla. Hon anser inte att det finns en skola för alla, då det finns olika skolformer, men dock finns det skola för alla, då alla har rätt till utbildning.

Det första jag tänker på är att skolan ska kunna ta hand om alla elever så att alla når de mål som är uppsatta, även om varje elev är en egen individ med olika förutsättningar. Både arvsanlag och uppväxtmiljö är olika. På ett sätt har vi en skola för alla eftersom skolan är obligatorisk. Lägger man betoningen på en finns den inte eftersom alla inte får plats i samma skolform (finns ju särskola, specialskola m.m.) Läggs betoningen på alla så har alla medborgare (barn) rätt till undervisning oavsett förutsättningar (Specialpedagog Skola Y).

För vidare tolkning av begreppet ville jag veta hur personalen anser att denna skola för alla ser ut. Rektorn på skola X anser att det pedagogiska arbetet skall planeras utifrån varje elevs unika förutsättningar, önskningar och behov. Eleverna ska också lära sig att arbeta tillsammans, med respekt för andra människor. Vidare tycker hon att ett första steg mot en

25

skola för alla måste vara att sluta tala om normalitet och avvikelser och istället lyfta fram variation och olikheter som någonting positivt och värdefullt. Eleverna ska vara utgångspunkten för verksamheten och lärarna bör vara flexibla och anpassa sig efter eleverna. Specialpedagogen på skola Y håller med om att eleverna måste vara utgångspunkten och att skolan måste anpassa sig efter dem.

Utgångspunkten måste vara varje enskild elev. Skolan måste ha ett synsätt där man inte utgår från att det är fel på eleven och försöka stöpa alla elever i samma form, utan att skola måste anpassa sig till eleven. Ibland skapas elevens handikapp i skolmiljön – eleven passar inte in i skolans miljö. Då måste man fundera på om inte skolan/pedagogen måste ändra på sig för att kunna möta eleven, och inte tvärtom. Att möta eleverna där de är, på deras nivå, och utgå ifrån deras erfarenheter. Målet är inte att stöpa alla i samma form utan att eleverna ska utvecklas i det de är i sig själva. Jag tror också att det är bra med heterogena grupper där man lär av varandra. Människor lär i samspel med andra. Ju fler olikheter desto mer lär man av varandra. Ska vi kunna leva och verka i arbetslivet tillsammans, måste vi kunna mötas och kommunicera i skolan först (Specialpedagog Skola Y).

Specialpedagogen på skola X påpekar att alla elever ska få den hjälp de behöver inom klassens ram, men att skolan ändå kan bilda mindre grupper för speciell hjälp då behov finns. Hon håller med ovanstående då hon säger att skapa acceptans för olikheter är ett villkor för en skola för alla.

De båda skolorna och dess personal har liknande åsikter när det gäller vad som menas med en skola för alla. De talar om att eleverna ska få den hjälp de är i behov av och få möjligheten att utvecklas i sin egen takt. En skola för alla välkomnar alla barn och ungdomar och deras intressen och kompetenser tas tillvara på. Alla ska veta att de duger som de är och det är skolans uppgift att anpassa sig till elevernas behov och förutsättningar. Eleverna är utgångspunkten och pedagogerna måste därmed vara flexibla i sin planering och samarbeta med varandra. I en skola som är anpassad efter elevernas behov behövs det mycket personal. Rektorn på skola X uppmanar oss (verksamma i skolans värld) till att sluta prata om vad som är normal och avvikande och istället se på olikheter som något värdefullt. En av specialpedagogerna på skola Y för diskussionen vidare och menar att eleverna inte ska stöpas efter samma form, utan att de ska utveckla sin egen individ. Vidare talas det om vem som äger handikappet, eleven eller skolan? Diskussionerna är många om huruvida ett handikapp eller funktionshinder bara är ett resultat av den miljö det uppstår i. Det vill säga att om miljön anpassas till elevens förutsättningar så behöver det inte bli tal om någon form av hinder för eleven.

26

En pedagog på skola Y kom in på ett annat spår på de två första frågorna och diskuterar andra intressanta delar av en skola för alla.

När jag läste frågan första gången då associerade jag direkt till det begreppet ”en skola mitt i byn”. Det som handlar om att man involverar fler aktörer i skolan än bara lärare och att det är kombinerat med föreningsliv och annat, hela samhället (Pedagog Skola Y).

En skola mitt i byn kan handla om ett samarbete mellan skolan och andra aktörer, t.ex. fritids- och idrottsföreningar, och myndigheter, som polis eller socialtjänst, i arbetet mot kränkande behandling. Det är främst ett förebyggande arbete där fokus ligger på att förankra ett förhållningssätt i de miljöer som barn och unga vistas i. Flera skolor försöker skapa en skola mitt i byn, det vill säga att göra skolan till en naturlig samlingsplats för många i närsamhället, dock kan förverkligandet av denna skola vara komplicerat då skolan och de sociala myndigheterna tycks ha svårt för att finna bra samarbetsformer (Olikas lika värde s 42-43, 2003).

Pedagogen går vidare med sina tankar om en skola för alla och kommer in på ännu ett nytt spår.

Men nu (efter att ha läst frågorna) så associerar jag faktiskt till att om den svenska skolan är en skola för alla. Alltså att alla är olika, med olika bakgrund, funktionshinder o.s.v. Sen tänker jag på en skola för alla utifrån vilka det är som agerar i skolan. Jag tänker på medelklassens kvinna, den dolda läroplanen, då kommer jag mer in på de banorna, vem skolan är konstruerad för och om den är anpassad för alla (Pedagog Skola Y).

Pedagogen förklarar att den dolda läroplanen handlar om vilka det är som väljer att utbilda sig till lärare, vilken bakgrund de har och vilket syfte. På låg- och mellanstadiet är det ofta kvinnor, från det vi kalla medelklassen, som är lärare. Många av dessa kvinnor har skolbakgrund så till vida att föräldrarna har varit lärare eller att de själva har varit väldigt duktiga skolelever som tyckt att det varit roligt i skolan. Med hela den bakgrunden går de in och utbildar sig och blir lärare och då är de med och medverkar till en viss standard på det som sen är skola. Det är det som är den dolda läroplanen. Pedagogen förtydligar med att skriva att hon tycker att denna dolda läroplan är negativ och att hon skulle vilja se en mer heterogen lärargrupp, eller människor som agerar i skolans värld.

27

När pedagogen blir ombedd att beskriva hur en skola för alla ser ut, svara hon att hon är övertygad om att det kan gå att skapa en skola för alla, men att det är en svår fråga. Vidare väljer hon att beskriva ett exempel från en tidigare erfarenhet i hennes liv.

Pedagogen berättar att hon tidigare har bott i ett kollektiv i många år. I kollektivet fanns det cirka 20-25 barn i åldrarna 0-18 år, och de vuxna som bodde där diskuterade många gånger att det borde vara den ultimata skolan. Där fanns personer med många olika bakgrunder och olika familjekonstellationer. Pedagogen anser att de barn som vuxit upp där har fått något otroligt värdefullt, både social gemenskap men också mycket kunskaper från de olika vuxna som bodde där. Hon kommer in på skolan och menar att i en skola för alla finns det många olika aktörer och den skolan är inte fixerad vid att dela upp eleverna i klasser. Hon tror att denna klassuppdelning bidrar till ökade spänningar och att det byggs upp osynliga murar mellan klasserna. Hon önskar att skolan skulle vara lite mer öppen. Det är svårt i praktiken att genomföra, då det är otroligt många elever det handlar om. Pedagogen skriver vidare att det inte går att jämföra deras lilla kollektiv, där det bara var ca 20 barn, med skolor med 300 barn. Det gäller att skapa en miljö som är trygg. En skola för alla är där alla kan känna sig trygga och vara sig själva.

En skola för alla i praktiken

Den tredje frågan på min enkät blir automatiskt om deltagarna tycker att den skola de arbetar på är en skola för alla. Skola X svara Ja, på frågan och anser att de arbetar på en skola för alla då det finns stor tolerans för olikheter ute i de olika klasserna. De elever som har behov har ett eget planeringschema som de arbetar efter och går vidare med i sin egen takt.

Ja, vi försöker vara en skola för alla. Vi har arbetat mycket på vår skola med värdegrunden, det är viktigt att alla har en gemensam värdegrund när vi möter våra elever. Bemötande och förståelse hos all personal har stor betydelse för att lyckas med en skola för alla. På skolan har vi elever med olika diagnoser och vi har våra särskoleelever, men alla går på vår skola och alla skall ha sina utmaningar. Vi har ett stort ansvar att förmedla de demokratiska värdena (Rektor Skola X). Jag tycker att jag arbetar på en skola som försöker vara en skola för alla. Vi har ett mycket bra samarbete med både specialpedagoger och föräldrar. Särskolan finns hos oss och integreras i den övriga verksamheten. Det finns en öppen och bra dialog mellan personalen för att lösa ev. problem

28

som uppstår. Jag tar tillvara barnens upptäckarglädje och utgår mycket från deras frågor och då känner de att deras tankar är viktiga. Anpassar arbetet för de barn som har speciella behov, på ett sätt som gör att de ändå blir nöjda med sitt arbete (Pedagog Skola X).

På skola Y har personalen delad syn på om skolan är en skola för alla. Specialpedagogen svara både Ja och Nej på frågan med förklaringen att skolan försöker möta alla elevers olika förutsättningar och behov, men att skola saknar bredd på elever och får på så sätt ingen kunskap och förståelse för andra.

Ja - som specialpedagog är det min utmaning att verka för att möta alla elever efter deras olika förutsättningar. Jag handleder, diskuterar med pedagogerna för att kunna ge dem råd i undervisningen. Jag undervisar enskilt elever som behöver specialstöd. Utbildar mig och går kurser för att kunna delge kollegorna.

Nej - vi saknar bredd på eleverna, d.v.s. de flesta kommer från samma samhällsklass. Vi har för få invandrare och våra elever får ingen kunskap och förståelse för andra kulturer (Specialpedagog Skola Y).

Pedagogen på skola Y svara Nej, då hon anser att det saknas barn med bl.a. funktionshinder, men hon tror dock att skolan har en vilja att erbjuda alla en plats.

Nej, detta är ingen skola för alla. Det är en skola för många, men inte alla. Det är inte en integrerad skola med barn med olika funktionshinder eller förståndshandikapp eller så, men sen är det klart att det är fritt skolval, vi kan inte bestämma att vi ska ha hit barn med funktionshinder, det är inte så det går till. Det kan inträffa att barn med funktionshinder söker sig hit och då ska vi kunna ta emot dem. Jag tror att här på vår skola finns det en vilja att kunna erbjuda plats för alla. Sedan är det mycket som spelar in i praktiken med vilka resurser som tilldelas till skolan och hur man kan omorganisera och så vidare (Pedagog Skola Y).

Rektorn på skola Y beskriver en skola för alla som en spegling av samhället, något som hon inte anser att de har av samma anledning som övrig personal på skolan påpekat. Det saknas bredd på eleverna.

Jag skulle ha önskat att en skola för alla ser ut så att det blir en spegling av samhället i sig. Då tänker jag framför allt på invandrarelever. Vår skola tycker jag inte är en spegling av samhället, då vi har övervägande svenska elever. Jag tror inte att det gagnar våra elever. Vi kan alla lära utav varandra. För mig är det en skola för alla. Jag skulle ha önskat så väl för vår skola som invandrartäta skolor att det blev en naturlig uppdelning, så att man inte har skolor där man har 98 % invandrare, kontra där det då finns motsvarande antal svenska elever. Vi lär så oerhört av varandra. Jag kan tycka det att på vår skola, som ligger i ett välbärgat område, har vi och våra elever också oerhört mycket att lära. Det är inte alla som har de goda förutsättningarna som vi har (Rektor Skola Y).

29

Skola Y är inne på att de inte kan vara en skola för alla, eftersom de inte har tillgång till elever från samhällets alla delar. Dock anser de att de är en skola för alla som går på skolan. Skola X anser att de försöker vara en skola för alla.

Särundervisning

Salamancadeklarationen står för en inkluderande skola, utan särbehandling och andra skolformer än den ordinarie skolan. Det ska vara ett effektivt sätt att skapa ett välkomnande klimat och för att bekämpa diskriminering mot t.ex. funktionshindrade barn och ungdomar. Tillsammans med mina respondenter diskuterar vi frågan om huruvida segregerade skolformer så som särskolan m.fl. är positivt eller negativt och i så fall för vem. Pedagogen på skola X anser att särskolan är en mycket bra skolform, då särskoleeleverna ofta är i behov av en annan pedagogik än den som bedrivs i den s.k. vanliga klassen. Hon tror även att det är viktigt för eleverna att få det lugn som bara en liten grupp kan ge. Hon påpekar dock att särskoleeleverna på skola X är knutna till en s.k. vanlig klass och de har mycket samarbete med varandra. Pedagogen beskriver detta som en inkluderande skola.

Särundervisning är positivt för de barn som är i behov av det… Det finns ingen anledning att trycka in alla i samma rum bara för att det ska låta bra. Det viktiga är ju att varje elev mår bra i sin skolsituation (Pedagog Skola X).

Skola Y bedriver ingen särskoleverksamhet och har heller inga integrerade elever med funktionshinder, men rektorn tror att det främst handlar om resurser och möjligheter, oavsett vilka elever det rör sig om. Det gäller att anpassa resurser och stöd från skolans sida utifrån de förutsättningar och behov som alla elever har, inte bara elever med funktionshinder. Elever med behov av särskilt stöd behöver ibland vara i en mindre grupp eller till och med ensam med en pedagog vid vissa tillfällen och rektorn tycker att det är viktigt att möjligheten finns för detta. I största mån bör dock eleven finnas i klassrummet, med den hjälp den behöver, tillsammans med sina kamrater. Det är viktigt att få en förståelse för andras olikheter och det anser rektorn är nyttigt och något som gagnar alla.

30

Jag intervjuade en pedagog på skola Y med tidigare erfarenheter från särskolan och arbete med barn och unga med utvecklingsstörning. Å ena sidan anser hon att det är berikande för alla parter att vara tillsammans men hon har sett flera exempel då det inte varit det bästa. Hon talar om förmågan att knyta band tillsammans med sina kamrater, och anser att det kan vara mycket svårt om eleverna inte är på samma plan. Pedagogen lyfter ett exempel då det rörde sig om pojkvän/flickvänsband och vänskapsband och det är ofta bättre att vara i miljöer med likasinnade. Pedagogen är dock både positiv och negativ när det gäller särundervisning och berättar att hon stött på motsatsen till ovanstående exempel.

Jag har också varit med om en pojke som har haft ett lättare förståndshandikapp och som har gått i särskola och i den klassen som han gick så var det många som hade multihandikapp. När han var ute med dem så ville han överhuvudtaget inte gå med dem. Han ville inte bli förknippad med dem och bli klassade som annorlunda. Han ville inte bli stämplad (Pedagog Skola Y).

Pedagogen menar att valmöjlighet är viktigt och därmed att det finns olika skolformer att välja mellan.

Inkluderande och anpassande arbetssätt

Jag vill gå in djupare på vad som menas med en inkluderande skola och se om mina undersökningsskolor anpassar sig efter elevernas behov. Pedagogen på skola X anser att hennes skola är bra på att anpassa sig efter olika behov då de har ett nära samarbete med skolans specialpedagoger, något som underlättar undervisningen. Ibland får elever gå ifrån den ordinarie undervisningen för att få extra stöd och ibland räcker det med tips om vad hon och de andra pedagogerna kan göra i klassrummet. Hon berättar att klasslärarna på skolan gör vad de kan för att anpassa undervisningsgrupperna i matematik och svenska, så att eleverna ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Kraven på olika elever måste vara olika. Jag möblerar utifrån de behov som finns i gruppen. Jag får fin hjälp av våra specialpedagoger (Pedagog Skola X).

31

Pedagogen på skola Y berättar att hennes skola anpassar sig väldigt mycket efter elevernas förutsättningar och den är bra på att tillgodose elevers enskilda behov. Det är dock inte alltid så att det innebär att eleven ska stanna på skolan, utan den kan ha behov av en annan skolform. På så vis menar pedagogen att de då utgår från eleven och vad den behöver. Hon berättar vidare att om en elev eller en klass är i behov av en assistent så är det inget som skolledningen motsätter sig, trots att det då blir en mer kostnad för skolan.

Pedagogen på skola Y är dock övertygad om att de inte alltid anpassar sig efter eleverna, om man ser på den s.k. normaleleven, så tror hon att det är många gånger då de kör över deras möjligheter att vara delaktiga och att kunna ta ansvar. Hon försöker dock att hela tiden ha elevernas bästa i fokus. Hon berättar hur de arbetade inkluderande, hon och två andra pedagoger som är ansvariga för årskurs 5, då det rörde sig om gruppindelningar i engelska, matematik och svenska. De tre pedagogerna diskuterade då huruvida de skulle nivågruppera eleverna eller inte. De bestämde sig för att inte göra det då de ville skapa en god läromiljö för alla elever utan att stämpla dem.

Även om vi tycker att det är det bästa då de får de bästa förutsättningarna för att lära sig, för vi gör det långsammare och tydligare, så är det ändå att självbilden blir att jag är inte så bra på det här (Pedagog Skola Y).

Här kan man, enligt pedagogen, säga att de valde att arbeta inkluderande. Pedagogerna skapade mindre undervisningsgrupper utan hänsyn till vilken nivå eleverna befann sig på.

Sen är det svårt att varje dag i varje situation hitta arbetsformer som inkluderar alla och som utgår från varje enskild elevs behov. Där är alltid situationer där man lägger sig i mittfåran, inte för svårt och inte för lätt (Pedagog Skola Y).

Vidare frågade jag pedagogen om det fanns något som skulle underlätta ett inkluderande arbete. Hon uppmanar till att hitta arbetsformer som inte tar så mycket tid att administrera. Hon anser att det är problemet med stora klasser att man helt enkelt inte hinner med. Pedagogen anser att det är bra med fler resurser så att man oftare kan dela in eleverna i mindre grupper.

Rektorn på skola Y håller med om att skolan verkligen försöker anpassa sig efter eleverna behov. Hon berättar att de varit lyckligt lottade med en stabil anstormning av elever genom åren och det har gjort att de kunnat göra bra satsningar på personal.

32

Det tror jag är a och o att det finns många vuxna kring barnen och en gemensam syn och en gemensam värdegrund, och som ser barnen och bekräftar barnen (Rektor Skola Y).

Rektorn påpekar dock att skolans lokaler inte alltid är anpassade efter elevernas behov då skolan har tre våningar utan hiss. Bortser man från det så tror hon att skolans storlek har en oerhörd betydelse, då det till 300 elever finns drygt 40 personal, något som gör det möjligt att se varandra, både vuxna och barn.

Målsättning

Vidare var jag nyfiken på om mina undersökningsskolor har någon målsättning, utöver de nationella styrdokumenten, för att skapa en skola för alla och jag blir då hänvisad till skolornas lokal mål.

Mål för skola X:

• EN GOD MILJÖ FÖR LÄRANDE

Detta når vi genom:

- att visa ömsesidig respekt - elevdemokrati

- ett icke-hierarktiskt möte - en positiv anda

- ett vårdat språk

- ett utökat samarbete mellan olika elevgrupper - att arbeta med lärstilar

33 Mål för skola Y:

• trygga barn som känner sig sedda, hörda, förstådda och accepterade • självständiga och stolta individer med en god självbild och goda kunskaper

Hur?

• genom att vi följer gällande styrdokument; läroplaner, kursplaner och

handlingsprogram

• genom en miljö som genomsyras av glädje, inspiration och lust att lära • genom en positiv inställning till skolan och varandra

• genom att vara goda förebilder som utövar ett gott ledarskap • genom att arbeta aktivt med moral och etik

Sammanfattningsvis nås målen om en skola för alla genom respekt för varandra. På skola X är elevdemokrati och samarbete med andra elevgrupper viktiga tillvägagångssätt för att öka förståelsen för andra. Skola Y talar om sina visionsmål; trygga barn som känner sig sedda, hörda, förstådda och accepterade, som det viktigaste i skapandet av en skola för alla.

Utöver de lokala målen har staden en mål- och handlingsplan för förskola, skola och fritidsverksamhet där det står skrivet att;

Skolan i XXX skall vara en skola för alla, och alla skall kunna delta i fritidsverksamheten. Det innebär en stor variation av förutsättningar, önskningar och behov. Mångfalden utgör en resurs som ger möjligheter, samtidigt som den ställer krav på professionalitet och pedagogisk skicklighet. Varje möte skall präglas av ömsesidighet, respekt och jämlikhet. Jämställdhetsperspektivet skall finnas med i planering och genomförandet av all verksamhet. Utgångspunkten är allas lika värde.

34

Vision eller verklighet

Avslutningsvis frågar jag mina respondenter om en skola för alla är en verklighet eller bara en vision. Skolorna är överrens om att det går att skapa en skola för alla, men det krävs ett aktivt arbete för att nå målet. Rektorn på skola Y tycker att det i dagsläget är en vision och trots att vägen är lång tror hon att det kan bli en verklighet. Hon berättar om staden, som är mycket segregerad, och menar på att det gagnar alla om områdena blandades upp. Pedagogen på skola Y tror att det handlar om det politiska systemet och huruvida de är insatta i hur människor fungerar då de fattar sina beslut som rör skolan. Hon nämner ekonomi och resurser, ännu ett beslut om politikerna tar och hon hoppas att de förstår vilken inverkan de har på hur samhället ska se ut. Pedagogen avslutar intervjun med orden; ”Skolan måste vara en av de svåraste frågorna i samhället”.

Analys

Drömmen om en skola för alla kom redan på 1800-talet. Det skulle vara en gemensam skola för alla sociala grupper och den sociala klyftan skulle därmed minska. Åtskilda handlingsplaner, ramar, deklarationer och regler har tillkommit som stöd för att skapa denna skola för alla. Främst rör det sig om stöd för elever som har funktionshinder av något slag och därmed ofta särbehandlas. I projektet Helios beskrivs en skola för alla som en skola utan särlösningar(Brodin & Lindstrand 2004).

I Salamancadeklarationen (1994) och FN’s standardregler (1992) är även där en inkluderande skolgång målet. Elevernas olikheter ska respekteras och värdesättas och individuella behov ska tillgodoses. Samhället ska anpassas så att människor med funktionshinder kan delta i samhällets aktiviteter utan några hinder. Enligt FN’s standardregler bör det vara tillåtet att anpassa läroplanen efter elevens behov. Specialundervisning kan dock övervägas om behovet finns, men eleven ska i huvudsak delta i den ordinarie verksamheten.

35

I Skolverkets rapport Tre magiska G:n (2001) diskuteras undervisningsstilar som ger bäst resultat i delaktighet. Dialogstilen, där pedagogen ger eleven den tid den behöver för att svara på frågan eller lösa uppgiften, är en av två stilar som ger bäst resultat. Den andre är den individuella uppgiftsstilen, där uppgifterna är anpassade efter elevernas olika förutsättningar. I rapporten beskrivs även den engagerade läraren som dagligen gör små anpassningar av sitt undervisningsmaterial för att bättre passa elevens behov.

Foucault talar om att samhället har en normalitetssträvan och ett behov av att placera människor i olika fack (Persson 2001). Westling Allodi (2005) talar vidare om att skolan har två mål, socialisering och sortering och menar att ökningen av antalet elever som går på särskolan är ett tydligt resultat av detta sorterings mål. Fler och fler elever klarar inte av den ordinarie verksamheten och klassas därmed som avvikande och särbehandlas.

Skolan är en mötesplats för olika kulturer, kunskaper, erfarenheter, traditioner och språk. I skolan får eleverna praktisera och lära sig demokrati. Det talas mycket om hur viktigt det är att ha en gemensam värdegrund och det går ut på att ha en gemensam syn på vilket samhälle vi vill ha.

De två skolor där min undersökning bedrivits, beskriver en skola för alla som en välkomnande plats där eleverna kan utvecklas i sin egen takt. Eleverna är utgångspunkten och det pedagogiska arbetet ska planeras och anpassas efter eleverna. I överenskommelse med Salamancadeklarationen (1994) och FN’s standardregler (1992) talar de om en skolgång där elevernas olikheter värdesätts och respekteras. Båda undersökningsskolorna anser att de anpassar undervisningen efter elevernas behov och förutsättningar. Undervisningen ska huvudsakligen ske inom klassens ram, men vissa elever har behov av mindre grupper eller enskild undervisning. Skolorna är överens om att alternativa undervisningsgrupper (t.ex. i matematik eller svenska) är acceptabelt, men de bör vara tillfälliga då elevens plats är i klassen med sina kamrater.

En skola för alla ska, enligt rektor på skola Y, vara en spegling av samhället. Återigen är det viktigt att ha en gemensam syn på vilket samhälle vi vill ha. Rektorn tror att heterogena grupper gagnar oss alla, både vuxna och barn.

Då diskussionen om särundervisning och andra skolformer kom upp skiljer sig skolornas åsikter från den litteratur jag tagit del av. Skola X som bedriver särskoleverksamhet anser att denna skolform är mycket positiv då eleverna ofta har behov av en annan pedagogik än den

36

som bedrivs i s.k. vanliga klassrum. Eleverna har även ett större behov av mindre grupper än sina kamrater. Då både Helios (Brodin, Lindstrand 2004), Salamancadeklarationen (1994), FN’s standardregler (1992) och Skolverkets rapport Tre magiska G:n (2001) är klart negativa då det gäller segregerad undervisning, anser skola X att det inte finns någon anledning att alla elever ska vara i ett och samma rum, bara för att det ska låta bra. De anser att behoven styr vilken skolform eleven går i.

Skola Y har ingen direkt erfarenhet av särskoleverksamhet, men anser att elevens valmöjlighet är viktig. Elevens bästa är inte alltid att gå kvar på den ordinarie skolan. Specialpedagogen på skola Y väcker frågan om var betoningen ska läggas. Är den en skola för alla, eller skola för alla som är det viktiga.

Då målet är att skapa en skola för alla är det viktigt att vara överens om vad som menas med det. Är det en skola där alla barn undervisas i ett klassrum, där alla deras behov ska mötas eller är det en skola som tillåter andra undervisningsformer som t.ex. särskolan? Syftet med undersökningen har varit att se om det finns en gemensam syn på vad en skola för alla innebär. Båda skolorna tror på inkluderande och en anpassad undervisning efter elevernas behov, men är även positiva till andra skolformer. Det kan anses motsägelsefullt, men verkligheten är inte alltid svart eller vit. Deras syn på huruvida de arbetar på en skola för alla skiljer sig något då skola X, som bedriver särskoleverksamhet, anser att de är en skola för alla och skola Y är mer tveksam, då de inte anser att de har en tillräcklig bredd på elever. Mitt syfte var även att ta reda på vad som krävs för att skapa en skola för alla. Det viktigaste som undersökningen kommit fram till är en förändring av attityder. Båda skolorna uppmanar oss, blivande och verksamma pedagoger, att sluta tala om vad som är normal och avvikande och se eleverna som unika individer. Skola Y påpekar dock att det underlättar om skolan har mycket personal och möjligheten till att ha mindre undervisningsgrupper.

Ingen av skolorna har någon direkt målsättning för att skapa en skola för alla, eller någon handlingsplan för hur detta skapande ska se ut. Deras mål är dock att eleverna ska respekteras, synas och bli accepterade. Stadens skol- och fritidsnämnd har dock ett tydligt mål att skolorna ska vara skolor för alla, där utgångspunkten är allas lika värde, men inga tydliga direktiv på hur skapandet ska gå till i praktiken, eller vad som egentligen menas med en skola för alla.