Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
”Det är ju i skolan man blir invandrare”
Studie- och yrkesvägledares syn på vägledning av elever med
invandrarbakgrund
Guidance counsellors´ perspective on counselling students of
foreign descent
Lotta Sjökvist Fairbrother
Sophia Nilsson
Studie- och yrkesvägledarexamen (120 poäng)
Sammanfattning
Vår uppfattning är att vägledare på skolor har betydelse för integrationen av elever med invandrarbakgrund genom den vägledning de bedriver. Därför valde vi att ta reda på hur vägledarna ser på vägledningen av dessa elever, om det finns några utmärkande drag i denna, orsakerna till vägledarnas förhållningssätt, och om det finns stöd i skolans måldokument för vägledning av elever med utländsk bakgrund. Undersökningen är gjord genom en kvalitativ enkätmetod, där frågorna besvarats skriftligen av sex studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor i Malmö. Vår kunskapsbakgrund bygger på tidigare forskning inom ämnena utbildning, mångkultur och integration. Vi utgår dessutom från bland annat V. Peavys konstruktivistiska vägledningsteori och E. Goffmans stigma-begrepp för att förstå och förklara vägledarnas förhållningssätt till vägledning av elever med invandrarbakgrund.
Språkproblem och familjens starka inverkan på eleven är, enligt vägledarna, utmärkande drag i vägledningen av elever med invandrarbakgrund. Resultaten visar även att det finns ett allmänt behov bland vägledarna av utökad kunskap om andra kulturer och av tydligare direktiv i skolans måldokument för vägledning av elever med invandrarbakgrund, vilket vi också finner stöd för i vår litteraturstudie. Vår slutsats är att vägledare, genom ökade resurser inom vägledningsområdet och en mer utbredd kunskap om andra kulturer, kan se den tillgång och resurs som elever med invandrarbakgrund utgör snarare än som en ”problem”-kategori och begränsning. Följden skulle, enligt vår mening, leda till en jämlikare och mer integrerad skola, vilket inte bara skulle gynna eleverna utan även samhället i stort.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
1. INLEDNING...6
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...8
2.1 Syfte...8
2.2 Frågeställningar...8
2.3 Begreppsförklaring...8
3. BAKGRUND ...10
3.1 Migration...10
3.2 Styrdokument och utbildningspolitikens förändring...11
3.2.1 Styrdokument ...11 3.2.2 Välfärd för alla ...12 3.2.3 Utbildningspolitikens förändring ...13 3.3 Statistik...13 4. KUNSKAPSBAKGRUND ...15 4.1 Tidigare forskning ...15
4.1.1 Statens offentliga utredning 2006: 40 ...15
4.1.1.1 Att koppla drömmar till verklighet: SYO- konsulenters syn på etnicitet i övergången från grundskolan till gymnasiet ...16
4.1.2 Rapport integration 2003 och 2005...18
4.1.2.1 Det är ju bara så att man ska gå i svenska två – institutionell ordning och reproduktion i skolan...19
4.1.3 Osynliga framtidsdrömmar ...20
4.1.4 Career Guidance and Public Policy: Bridging the gap...21
4.1.5 Utbildning i det mångkulturella samhället ...22
4.2 Teoretiska perspektiv ...23
4.2.2 Stigma, Den avvikandes roll och identitet...26
4.2.3 Samtal över gränser...27
4.2.4 Empati – Att förstå sökande som de är: Mångfald och multikulturalism ...28
5. METOD...30 5.1 Val av metod ...30 5.2 Urval...31 5.3 Genomförande...32 5.4 Bortfall ...32 6. RESULTAT ...33 7. ANALYS...38 7.1 Tolkning av resultat...38 8. DISKUSSION ...44 REFERENSER BILAGA
1. Inledning
I ett antal rapporter från Integrationsverket fastslås att personer med utländsk bakgrund än i dag inte är tillräckligt integrerade i det svenska samhället.1 Faktorer som nämns är bland annat
boendeförhållande i segregerade områden, ofta med sociala problem, sämre studieresultat i skolan, sämre arbetsvillkor, till exempel lägre löner och överhuvudtaget större svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden än personer med svensk bakgrund. Den allmänna samhällsdebatten i dag handlar dessutom till stor del om integrationsfrågor, både på utbildnings- och arbetsmarknadsnivå. I detta sammanhang framställs ofta personer med invandrarbakgrund i ett problemperspektiv.
Att arbetet med integrationen av invandrare startar redan i skolan är vi nog många som är överens om. Flertalet studier har gjorts för att se hur lärare i synnerhet och utbildningsväsendet i allmänhet arbetar med elever med invandrarbakgrund2 och inom politiken är integrationsfrågan ständigt en het politisk fråga. I ett pressmeddelande från mars 2006 annonserar regeringen ”största satsningen någonsin” inom integrationspolitiken, satsningar speciellt inriktade på utbildning och ”skolor med stora behov”.3
Om det finns ett samband mellan integrationsarbetet på ett tidigt stadium, det vill säga i skolan, och ett senare stadium, det vill säga arbetsmarknaden, motiverar detta att tidigt börja med ett aktivt integrationsarbete. I en bilaga till Integrationsverkets rapport från 2005 uttrycks det så här:
”En viktig fråga att besvara är därmed om skillnader i förvärv av humankapital före arbetsmarknadsinträdet, såsom skillnader i utbildningsprestation och utbildningsval, förklarar skillnader i arbetsmarknadsutfall.”4
Skolminister Ibrahim Baylan uttryckte i sitt tal vid en konferens i maj 20055 om IV-programmen (gymnasiets individuella program, där en stor del av eleverna har invandrarbakgrund) att studievägledningen måste bli bättre ifall skolan vill minska de många
1 Integrationsverket. Rapport integration 2003 och Rapport integration 2005. 2 IPD-rapporter nr 2001:11, Bredänge, G. m.fl. (red.) (Göteborgs universitet). 3 http://www.sweden.gov.se/sb/d/6437/a/61014
4 Nekby, Lena & Özcan, Gülay. Utbildning och arbetsmarknaden – är den svenska utbildningen lika för
alla?.Integrationsverket. Rapport integration 2005. s. 9.
avhoppen som sker på dessa program samt att elevernas rätt till studievägledning skall stärkas. Paradoxalt nog nämns inte studie- och yrkesvägledarnas roll i hans slutord, utan endast lärare uppmuntras till att ge eleverna motivation och tro på sig själva.
I detta sammanhang undrar vi varför studie- och yrkesvägledarnas roll i skolans integrationsarbete av elever med invandrarbakgrund sällan tas upp. Vore det inte av högsta prioritet, både politiskt och samhällsekonomiskt att se till och börja använda sig av de resurser och möjligheter som vägledare ute på skolorna faktiskt utgör?
Vi upplever att det, trots flertalet forskningsrapporter och en allmän utökad kunskap om andra kulturer samt skolans måldokument om att motverka skillnader elever emellan som beror på kulturell bakgrund, än i dag finns en kunskapsbrist vad gäller vägledning av elever med invandrarbakgrund. Vårt antagande är att studie- och yrkesvägledarna har en roll i integrationsarbetet genom den vägledning de bedriver med dessa elever. Därför har vi valt att undersöka hur studie- och yrkesvägledare förhåller sig till vägledning av elever med invandrarbakgrund.
2. Syfte och frågeställningar
2.1 Syfte
Vårt syfte är att undersöka och analysera hur studie- och yrkesvägledare ser på vägledningen av elever med invandrarbakgrund på ett antal gymnasieskolor i Malmö. Vi vill också förstå de bakomliggande orsakerna till deras förhållningssätt. Vi vill dessutom ta reda på om det finns något stöd i skolans måldokument för vägledning av elever med utländsk bakgrund.
2.2 Frågeställningar
- Vilken syn har studie- och yrkesvägledare på vägledning av elever med
invandrarbakgrund?
- Finns det några utmärkande drag i vägledningen av elever med invandrarbakgrund? - Finns det något stöd i skolans måldokument för vägledning av elever med
invandrarbakgrund?
2.3 Begreppsförklaring
Utländsk- eller invandrarbakgrund är ett begrepp vi använder oss mycket av i studien. Med
detta avser vi de barn och ungdomar som antingen själva är födda i ett annat land än Sverige, eller har föräldrar som båda är födda utomlands.
Svensk bakgrund avser därav barn och ungdomar som antingen själva är födda i Sverige
Mångkulturell eller multikulturell: Används i stor utsträckning för att uttrycka tolerans för
olika etniska grupper och bejaka dess olikheter.6
Invandrare: 2000 fastställdes på regeringsnivå att en person som är född i Sverige inte ska
betraktas som en invandrare oavsett etnisk bakgrund. Beteckningen ska enbart användas av
individer som kommer från ett annat land och bosatt sig i Sverige då begreppet
invandrare ofta förknippas med diskriminering och uteslutning.7
Integration kan definieras som en strävan att nå ett blandat samhälle som utmärks av social
närhet, delaktighet, tillit eller jämlikhet mellan befolkningsgrupper.8
Strukturell/institutionell diskriminering: Ofta definieras begreppen lika eftersom tydlig
avgränsning mellan dem saknas. Begreppen avser normer, rutiner, förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för etniska och religiösa minoriteter, att uppnå lika möjligheter och rättigheter som majoritetsbefolkningen har. Denna typ av diskriminering kan vara synlig eller dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt.9
6 SOU 2006: 40, Utbildningens dilemma: Demokratiska ideal och andrafierande praxis. Statens offentliga
utredningar 2006. s. 319.
7 Ibid. s. 320.
8 Popoola, Margareta. 2002. Integration, en samtidsspegling, s. 15. 9 www.sou.gov.se/strukturell/direktiv.htm.
3. Bakgrund
Nedan kommer vi att kort redogöra för den svenska migrationshistoriken. Orsaken är att förändringar i migrationen kan ha påverkat samhällets syn på personer med utländsk bakgrund. Likaså gör vi en kort redogörelse av de styrdokument som bestämmer det svenska utbildningsväsendet samt hur utbildningspolitikens mål har förskjutits från 1960- talet fram till idag. Dessutom kommer vi här att belysa med statistik.
3.1 Migration
Under århundradenas lopp har det alltid funnits folkvandringar och därav är in- eller utvandring ingen ny företeelse även om den ofta beskrivs som en sådan i den svenska migrationshistoriken. Orsaken till dessa folkrörelser har däremot varierat beroende på tid och situation.
Idag lever vi i en orolig värld med konflikter, krig och fattigdom runt om i världen. Av den anledningen befinner sig miljontals människor på flykt med en förhoppning om en bättre framtid i något annat land. Ovanpå dessa flyktingströmmar lever vi idag också i en globaliserad värld där individer frivilligt migrerar av olika anledningar.
Under mitten på 1800-talet började mätningar om antalet in- och utvandrare i Sverige och dessa visar att fram till 1930- talet var Sverige ett utpräglat utvandringsland. Under den perioden emigrerade 1,2 miljoner människor från Sverige till Amerika. År 1900 motsvarade detta cirka 23 procent av Sveriges befolkning. Sedan 1930 har situationen varit den motsatta då invandringen överstigit utvandringen.
Efter andra världskrigets slut ökade tillväxttakten inom industrin med 5 procent per år vilket ledde till en arbetskraftsbrist i Sverige. Från den perioden fram till mitten på 1970- talet dominerade arbetskraftsinvandringen, främst från Finland och Europa, dock med temporära inslag av flyktingströmmar i form av dissidenter från det forna kommunistblocket. Från mitten av 1970- talet förändrades bilden då krig och intressekonflikter runt om i världen ledde
till att en omfattande flyktingmigration utvecklade sig samtidigt som den svenska ekonomin försämrades, Sedan dess är det flyktinginvandringen i samspel med anhöriginvandringen, främst familjemedlemmar till flyktingar men även släktingar till de tidigare arbetskraftsinvandrarna, som dominerat immigrationsbilden.10
3.2 Styrdokument och utbildningspolitikens förändring
3.2.1 Styrdokument
I Sverige är det skolverket som är styrande förvaltningsorganisation för det offentliga skolväsendet, som innefattar utbildning för barn, ungdomar och vuxna samt förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. Skolverkets verksamhet går ut på att ange mål för att styra, att informera för att påverka och att granska för att förbättra. Skollagen, läroplanerna och kursplanerna är några av de styrdokument som ska bestämma hur utbildning i landet ska bedrivas.
I skollagen står bland annat att alla barn och ungdomar skall ha tillgång till en likvärdig skola oberoende av kön, boende, sociala och ekonomiska förhållande samt etniskt ursprung. Skolan ska i sitt förebyggande arbete inrikta sig på att ta tillvara och bygga vidare på varje enskild elevs individuella förkunskaper. Vidare sägs att skolans personal ska fungera som stöd för elever med utländsk bakgrund så att dessa ges möjlighet att uppnå likvärdiga resultat som elever med svenskt ursprung.11
I tidigare läroplaner, till exempel Läroplanen för grundskolan 1980 (Lgr 80) fanns tydliga måldokument för hur skolans studie- och yrkesorientering (då kallad syo) skulle bedrivas. Syoverksamheten skulle vara en integrerad del av skolan. Lärare och vägledare hade ett gemensamt ansvar och studie- och yrkesorientering skulle finnas som ett naturligt inslag i alla ämnen. Vägledning som en process och samtal om framtid och intressen ansågs som väsentligt. Likaså att eleverna fick god självkännedom och självinsikt med hjälp av olika aktiviteter och genom vägledningssamtal. Dessutom påtalas att skolan skulle arbeta mot hinder i yrkesvalet på grund av kön, social bakgrund och bristande motivation.
10 Lundh, Christer & Ohlsson, Rolf. 1999. Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring, s. 9-14 & 26-29. 11 Integrationsverket. Rapport integration 2005, s. 105.
I de senaste läroplanerna , Lpo 94 och Lpf- 94, nämns inte längre studie- och yrkesvägledaren med samma tydlighet, men det står att denne ska informera och vägleda elever inför fortsatta studie- och yrkesval, uppmärksamma elever med funktionshinder och vara ett stöd för övrig personal i deras arbeten med studie- och yrkesorientering.
Under riktlinjer nämns att personalen ska efter en av rektor gjord arbetsfördelning:
”bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke. Informera och vägleda eleverna inför deras val av kurser, fortsatt utbildning och yrkesverksamhet och därvid motverka sådana begränsningar i valet som grundar sig på kön och på social eller kulturell bakgrund”.12
Dessa läroplaner innehåller alltså liknande mål och syfte för studie- och yrkesvägledning men är mindre omfångsrik. Anledningen till detta är enligt Lovén den ”starka decentralisering som har kännetecknat skolväsendet under 1990- talet”.13 I dag ligger ansvaret för studie- och yrkesvägledning på kommunerna och skolorna. Det är rektorns skyldighet att organisera verksamheten och uppfylla målen. I praktiken innebär detta att det är upp till varje enskild rektor att avgöra vikten av studie- och yrkesvägledning och hur denne vill dela upp de ekonomiska resurserna. Konsekvensen av detta blir skillnader i studie- och yrkesvägledning mellan olika skolor och alltså uppnås ingen likvärdighet i vägledningen.
3.2.2 Välfärd för alla
Kommunstyrelsen i Malmö är ansvarig för satsningen ”Välfärd för alla – det dubbla
åtagandet”14 som är en kraftsamling för välfärd och tillväxt. I satsningen inom utbildningsområdet är målet att alla elever ska vara behöriga till gymnasieskolans nationella program. För att uppnå målsättningen ska vissa åtgärder genomföras, bland annat färre elever i klasserna, fler vuxna i skolan och bättre samverkan mellan skola och högskola.
Om vägledning säger ”Välfärd för alla” att studie- och yrkesvägledning är en viktig funktion som i större utsträckning måste bistå de ungdomar som inte klarar grundskolan och därav löper risk att hamna utanför både arbets- och utbildningsmarknaden. Bättre samordning och nära samarbete mellan vägledare på grund- och gymnasieskolan, komvux, Infotek och Valideringscentrum föreslås.15
12 Lärarboken 2003, Lärarnas Riksförbund s. 59. 13 Lovén, Anders, 2000. Kvalet inför valet, s. 23. 14http:// www.malmo.se/vfa
3.2.3 Utbildningspolitikens förändring:
I mitten på 1960- talet utförde staten den första undersökningen av invandring (SOU 1966:55)16. För barn som kom till Sverige från andra länder handlade det då om att dessa skulle ”anpassas till Sverige” och svenskundervisning sågs som speciellt viktig. Redan ett par år senare märktes en förändring från att invandrare skulle anpassas, till en mer positiv inställning till etnisk mångfald. I utbildningen skulle hänsyn tas till minoriteters kulturella bakgrund. Dessa erbjöds också hemspråk- och hemkultursundervisning, men enbart som extra undervisning och inte som en integrerad del av skolan och övriga skolämnen. Tio år senare (1977- 1978) trädde hemspråksreformen i kraft och alla elever med annat modersmål fick rätt till hemspråksundervisning. Detta ansågs viktigt för barnets utveckling samtidigt som tvåspråkighet betraktades som en fördel för all övrig inlärning. Värderingarna kretsade kring mångfald och skolans fostrande roll. I samband med ekonomiska nedskärningar i mitten på 1980- talet, blev undervisningen av invandrarelever en mer angelägen fråga för regeringen. Det beslutades då att modersmålsundervisningen skulle reduceras till de elever som talade ett annat språk än svenska i hemmet. Efter ytterligare nedskärningar under slutet av 1980- talet och början av 1990- talet blev konsekvensen att hemspråksundervisningen inte längre var ett obligatoriskt inslag för barn födda i ett annat land än Sverige. Under denna period rörde sig den politiska diskussionen huvudsakligen kring vilka särskilda åtgärder som skulle vidtas för barn med invandrarbakgrund, det vill säga de betraktades som ett undantag inom skolan. I dagsläget fokuserar utbildningspolitikerna mer på att eliminera diskriminerande bemötande av elever med utländsk bakgrund samt att i större utsträckning få skolorna att bekämpa rasistiskt beteende och handlande17.
3.3 Statistik
Andelen invånare i Sverige med utländsk bakgrund uppgick den sista december 2005 till drygt 1.5 miljoner människor vilket är cirka 16 procent av Sveriges befolkning.18 I Malmö, som har en total befolkning på ungefär 271.000 människor var andelen invånare med utländsk
16 SOU 2006: 40, s. 315. 17 Ibid. s. 316
bakgrund, vid samma period, 34.5 procent.19 Detta innebär självklart att det på skolorna i Malmö idag finns ett stort antal kulturer, nationaliteter och religioner representerade i vartenda klassrum.
Skolverkets statistik över hur många elever med svensk respektive utländsk bakgrund som går ut med fullständiga betyg20 kan, enligt vår mening, vara ett mått på hur pass väl regeringens
integrationspolitiska mål för skolan uppfylls. De ojämna utbildningsresultaten mellan svenska elever och elever med invandrarbakgrund visar tydligt de problem som den svenska skolan fortfarande kämpar med. Enligt Skolverket (feb. 2006) går endast drygt 60 procent av elever med utländsk bakgrund ut med fullständiga betyg från grundskolan, att jämföra med svenska elevers nästan 78 procent (för 2004/2005). Motsvarande siffra för gymnasieskolan är 74,7 procent respektive 83 procent.
Tabell 3.3.1: Andelen ( procent) flickor och pojkar med utländsk bakgrund jämfört med andel flickor och pojkar med svensk bakgrund, som lämnar grundskolan med fullständiga betyg.
Svensk bakgrund Utländsk bakgrund
Läsår
Totalt Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar
2004/2005 77,8 81,0 74,8 60,8 65,0 56,7
Tabell 3.3.2: Andelen ( procent) kvinnor och män med utländsk bakgrund jämfört med andel kvinnor och män med svensk bakgrund, som efter fyra år lämnar gymnasieskolan med slutbetyg från ett nationellt eller
specialutformat program.
Svensk bakgrund Utländsk bakgrund
Läsår
Totalt Flickor Pojkar Totalt Flickor Pojkar
2004/2005 83,0 84,8 81,2 74,7 78,7 70,8
Källa: Skolverket, Dnr 71-2006:352. Redovisning av statistik över utbildningsresultat och Skolverkets
ansvarsområde gällande de integrationspolitiska målen.
(Definition: Utländsk bakgrund – elever födda utomlands samt elever födda i Sverige med båda föräldrar födda utomlands.)
19 Ibid.
20 Skolverket, Dnr 71-2006:352. Redovisning av statistik över utbildningsresultat och Skolverkets
4. Kunskapsbakgrund
I följande kapitel kommer vi först att redogöra för en del av den forskning som tidigare gjorts inom vårt intresseområde och som vi anser är av betydelse för vårt arbete. Därefter beskriver vi de teorier vi valt för vårt teoretiska perspektiv på arbetet.
Eftersom det finns mycket aktuell och ”färsk” forskning kring utbildning och mångkultur – både från statliga utredningar och från universitet - fann vi det motiverat att lägga stor vikt vid ”tidigare forskning” som grund för vår undersökning.
4.1 Tidigare forskning
4.1.1 Statens offentliga utredning 2006: 40
Denna publikation, som är den sjunde i ordningen från Utredningen om Makt, integration och strukturell diskriminering benämns ”Utbildningens dilemma: Demokratiska ideal och
andrafierande praxis” och har till uppgift att granska reproduktionen av strukturell/institutionell diskriminering inom utbildningsväsendet. Utredningen som publicerats i år (2006) består av 11 kapitel och vi fann att speciellt ett av dem var i hög grad relevant för vårt arbete. Det är en utredning som är gjord av Lena Sawyer och kallas ”Att
koppla drömmar till verklighet: SYO- konsulenters syn på etnicitet i övergången från grundskola till gymnasiet.” Studien är uppbyggd kring intervjuer med tolv studie- och yrkesvägledare från tolv grundskolor i olika delar av Sverige samt med intervjuer av elever i årskurs 9 från tre olika skolor. Trots att undersökningen fokuserar på studie- och yrkesvägledarna på grundskolenivå och vårt arbete inriktar sig på deras arbete på gymnasiet, anser vi att resultaten är av betydelse även för vår undersökning. Oavsett vilken nivå vägledningen av ungdomar bedrivs på vet vi att valsituationer för individer uppstår och vi tror att vägledningen som sådan inte skiljer sig nämnvärt åt i de situationerna.
4.1.1.1 Att koppla drömmar till verklighet: SYO- konsulenters syn på
etnicitet i övergången från grundskolan till gymnasiet
Lena Sawyers studie ”Att koppla drömmar till verklighet” utgår ifrån att Sverige är ett uppdelat samhälle bland annat genom etnicitet och vill ge svar på hur studie- och yrkesvägledare förhåller sig till etnicitet i samband med elevers val till gymnasiet, samt vilken påverkan detta förhållningssätt kan ha för elever vid övergången. Fokus har lagts vid att tidigare forskning visat att studie- och yrkesvägledare behandlat elever och deras föräldrar med utländsk bakgrund kränkande.
Enligt Lena Sawyer har tidigare internationell forskning visat att skolan, som ska bygga på demokrati och jämlikhet, istället har bidragit till ett återskapande av de ojämlikheter som existerar i samhället. Hon benämner studie- och yrkesvägledare, tillsammans med exempelvis arbetsförmedlare, polis och socialsekreterare, som institutionella ”grindvakter”21 och säger vidare att eftersom vägledningen har en central plats i studie- och yrkesvägledarnas arbete, är det just vägledningen i samband med programvalet till gymnasiet som bidrar till uppdelningen av individer i olika samhälleliga positioner.
Resultaten i studien pekar på brister i likvärdighet av vägledning mellan de olika deltagande skolorna. De skolor som ligger i stigmatiserade områden (se avsnitt 4.2.2 för förklaring) har ofta ett större antal utländska elever och sämre resurser än de skolor som ligger utanför marginaliserade områden. Skolorna med bättre möjligheter har även en mer integrerad studie- och yrkesvägledarverksamhet som prioriteras av rektorn samt har ett väl fungerande samarbete med övrig skolpersonal. Dock påtalar majoriteten av de intervjuade vägledarna tidsbristen som ett av de största problemen i arbetet, oavsett skolans placering i samhället. Tidsbristen anser författaren kan leda till att studie- och yrkesvägledaren tvingas göra snabba kategoriseringar av elever vilket i sin tur kan leda till ökad diskriminering. Lena Sawyer rekommenderar att alla skolor tillsätter en vuxen kontaktperson som kan arbeta med frågor om allas likaberättigande, enligt lagen om förbud mot all kränkande behandling som trädde i kraft 1 april 2006. Författaren menar att elevers klagomål om diskriminering och rasism inom
skolan inte tas på allvar eller erkänns av skolpersonalen och därav kan en kontaktperson verka som en första instans kränkta elever kan vända sig till för råd och stöd.
Vidare handlar en fråga om vem som påverkar eleverna inför valet. Här visar resultatet att många av de intervjuade vägledarna uppgav att skillnader kunde märkas mellan elever med utländsk bakgrund och ”svenska” elever. Familjer med utländsk bakgrund tycks påverka sina barn på ett felaktigt sätt och dessutom undviker dessa föräldrar att komma på vägledningsmöten och samtal. Föräldrarna utpekas som okunniga om det svenska samhället vilket Lena Sawyer anser hade kunnat förhindras om information om gymnasieval hade funnits på fler språk än svenska. Sålunda visar studien att vid en valproblematik lägger vägledarna skulden på eleverna och deras föräldrar, eftersom kultur och etnicitet upplevs som en begränsning för eleverna och ett problem för vägledarna. Enligt författaren kan detta ses som ett bevis på hur till exempel beskrivningar i media av ”bråkiga invandrarpojkar” eller ”förtryckta tjejer” reproduceras i skolan. Hon säger att vägledarna har en föreställningar om invandrarföräldrar som ”patriarkala” pappor som normaliserar ”svenska” familje- och genusrelationer som lämpliga, för att den ”rätta” sortens påverkan från familjen vid övergångsvalet ska ske. Således anses vägledarna ha kulturrasistiska tankar som normaliserar ”det svenska sättet” som önskvärt och överordnat det förfarande familjer med utländsk bakgrund använder. I detta sammanhang rekommenderar Lena Sawyer att alla verksamma vägledare, samt de elever som är i studie- och yrkesvägledarutbildningen, ska genomgå antirasistiska utbildningar. Detta för att reflektion och diskussion krävs för att ”hitta strategier för att hantera sin egen positionering och inordning i maktens reproduktion inom skolan.”22 Dessutom framkom att elever med utländsk bakgrund ofta ansågs ha ”orealistiska mål” och ”för höga drömmar”. I de fallen använde de undersökta vägledarna sig av ett så kallat ”cooling down”23 samtal. Tidigare forskning har visat att, elever med utländsk bakgrund,
speciellt nyanlända elever, statistiskt sätt har lägre betyg än elever med svensk bakgrund. Enligt Lena Sawyer så menar de undersökta studie- och yrkesvägledarna dock att dessa elevers ”orealistiska drömmar” inte enbart kan kopplas till betygen utan även till kulturaliserade svårigheter där familjen återigen utmålas som problemorsak, då föräldrarnas förväntningar anses vara felaktiga. Detta berättigar vägledaren att gå bakom ryggen på
22SOU 2006:40, Sawyer, Lena, Att koppla drömmar till verklighet, SOU 2006: 40, s. 234.
23 Med ”cooling down” avses att vägledarna nedtonar elevernas förhoppningar och i slutändan leder dessa mot
föräldrarna och rekommendera eleverna att söka sig till ett mindre teoretisk program. Här förordar Lena Sawyer att mer forskning görs kring skolpersonalens kontakt med och bemötande av föräldrar med utländsk bakgrund. Vidare att ”syoverksamheten” får mer resurser så att fler vägledningssamtal, studiebesök och specifika behov kan tillgodoses. Ytterligare rekommendationer forskaren ger är att istället för att använda en ”cooling down” princip så bör vägledarna enbart arbeta utifrån en uppmuntrande metod där individuella lösningar förordas för att eleverna ska lyckas förverkliga sina drömmar.
Lena Sawyer avslutar sin studie med att säga att även om det finns en medvetenhet om att arbetsmarkanden inte skulle kunna sysselsätta alla som vill bli läkare, kan studie- och yrkesvägledarnas ifrågasättande av elever med utländsk bakgrund inte betraktas på något annat sätt än som diskriminerande.
”Genom att använda en färgblind och kulturaliserande syn på elever med utländsk bakgrund, det vill säga att hävda att man bara ser ”individer” eller att prata om” invandrare” och” invandrarfamiljer”, bidrar studie- och yrkesvägledaren till att reproducera, snarare än att förändra institutionell makt. Genom att bemöta ”drömmarna”, som olika elever med migrationsbakgrund har inför valet, med en realitet som är normativ, färgblind och/eller förenklat kulturaliserande, diskriminerar studie- och yrkesvägledarna elever med utländsk bakgrund.”24
4.1.2 Rapport integration 2003 och 2005
Integrationsverket har varje år i uppdrag av regeringen att lämna en rapport om tillståndet och framåtskridandet inom olika samhällssektorer vad beträffar situationen för invånare med utländsk bakgrund. Inom dessa rapporter har vi valt att titta på forskning vad gäller utveckling, möjlighet och hinder för individer med utländsk bakgrund inom utbildningsområdet. Både i rapport integration 2003 och rapport integration 2005 uppges att elever med utländsk bakgrund lyckas avsevärt sämre i grund- och gymnasieskolan än elever med svenskt ursprung. Under perioden 1998/99 till 2003/04 har andelen behöriga till gymnasieskolans nationella program minskat med en procentenhet. Andelen behöriga bland elever med utländsk bakgrund minskade under samma period med två procentenheter. Vidare har det konstaterats att andelen ungdomar med utländsk bakgrund ökar på det individuella
programmet som enligt rapport integration 2005 är det största programmet för elever med utländsk bakgrund. För elever med svensk bakgrund är det individuella programmet det tredje största. Andelen elever som fullföljer gymnasiet har ökat och den största ökningen står elever med utländsk bakgrund för. Trots detta är det endast drygt hälften av dessa ungdomar som slutför gymnasiet inom fem år mot 70 procent av dem med svensk bakgrund. För det individuella programmet var det enbart 16 procent av samtliga elever med svensk bakgrund som fullföljde medan den jämförande andelen med utländsk bakgrund var 13 procent.
Enligt skolverket, som rapporten i detta fall hänvisar till, skulle dock en stor del av dessa skillnader försvinna om hänsyn togs till elevernas socioekonomiska bakgrund. Skolverket menar att bland annat vistelsetid i Sverige, föräldrarnas utbildningsnivå och bristande etablering på arbetsmarkanden kan förklara de lägre resultaten bland elever med utländsk bakgrund. De menar att om gruppen med elever som är födda i Sverige, men vars båda föräldrar är födda utomlands, likställs med elever med helt svensk bakgrund avseende socioekonomisk bakgrund minskar skillnaderna. Skolverket säger också att elevernas resultat påverkas av omgivningen, det vill säga den genomsnittliga utbildningsnivån hos klasskamraters föräldrar samt den andel av elever med utländsk bakgrund som går på skolan. Alltså, ju fler elever med utländsk bakgrund, desto sämre resultat. Samtidigt påtalas att skillnaderna även beror på en bristande jämlikhet vars orsaker måste sökas mer generellt i det svenska samhället och i skolan i synnerhet. Det sägs exempelvis att skolpersonalens inställning ofta kan vara formade av föreställningar om att elever med utländsk bakgrund är avvikande och bärare av problem och att skolan oavsiktligt bidrar till att frambringa och fortplanta dessa föreställningar. Vidare konstateras att skolpersonal behöver få en ökad medvetenhet och kunskapsnivå när det gäller egna och andras inställningar och uppfattningar angående migration, kultur och kommunikation25.
4.1.2.1 Det är ju bara så att man ska gå i svenska två –
institutionell ordning och reproduktion i skolan
Sabine Gruber, doktorand vid Tema Etnicitet på Linköpings Universitet, skriver i en bilaga till Rapport Integration 2003 om skolans institutionella ordning och reproduktion.26 Enligt Gruber
25 Integrationsverket, Rapport integration 2003 och Rapport integration 2005.
26 Gruber. Sabine, Det är ju bara så att man ska gå i svenska två – institutionell ordning och reproduktion i
skolan. Integrationsverket. Rapport integration 2003.
verkar det som om skolan reproducerar de ojämlikheter som finns i samhället och som den säger sig ska motverka. Detta trots att skolans styrdokument och policy de senaste decennierna tydligt har betonat målet om att överbrygga dessa ojämlikheter och skapa ett integrerat klimat. Författaren uttrycker en viss misstro mot hur styrdokumentens mål i praktiken genomförs. Hon menar att direktiven ofta är svårtolkade och därför medför problem för skolans anställda i praktiken. En anledning är, enligt Gruber, att läroplaner och policydokument uttrycker hur det borde vara, medan frågan om hur de uppställda målen ska realiseras lämnas till de enskilda skolorna att avgöra. Praktiken tycks alltså inte överensstämma med styrdokumentens ideal om en integrerad skola. Gruber nämner ett par studier som exempel på att skolan befäster samhällets ojämlikheter.27 Bland annat har det visat sig att elever med invandrarbakgrund känner sig diskriminerade av lärare samt att det finns tecken på marginaliseringseffekter bland invandrarelever trots lärarnas goda intentioner (i enlighet med skolans styrdokument).
Problemen med den reproducerande skolan förklaras även med att det finns en social ordning i skolan som upprätthåller trygghet och gör att den dagliga verksamheten fortgår. Författaren menar att vardagens vanor och institutionalisering skapar en slags stabilitet för skolpersonalen, men innebär därigenom att det blir svårare att kritiskt granska sitt eget arbete. Med institutionalisering avses när det i organisationer (tex. skolan) skapas vissa beteendemönster grundade på gemensamma värderingar. Detta beteendemönster blir sedan norm/rutin för hur skolpersonalen handlar. Gruber menar att skolpersonalens kategorisering av elevgrupper är vanligt förekommande och att ”rutinerna gör något med eleverna, att de skapar och upprätthåller normalitet och avvikelse, likhet och olikhet.”28
4.1.3 Osynliga framtidsdrömmar
Studien ”Osynliga framtidsdrömmar” har utförts i samarbete med arbetslivsinstitutet och avser att ge kunskap om hur nyinvandrande ungdomars framtidsplaner ser ut och hur de planerna bemöts av den pedagogiska personalen29. Undersökningen genomfördes med hjälp
27 ibid. s. 7. 28 ibid. s. 14.
29 Aram. Nashmil, & Bildt. Carina, Osynliga framtidsdrömmar, Arbetsliv i omvandling, Arbetslivsinstitutet
av åtta elevintervjuer, alla elever gick i en förberedelseklass på gymnasienivå. Även läraren intervjuades och dessutom utfördes klassobservationer.
I sin undersökning av tidigare forskning i ämnet konstaterar författarna att även hos de individer som anstränger sig för att undvika generaliseringar av andra människor, kan negativa föreställningar tränga igenom. Vidare sägs att elever med utländsk bakgrund ofta känner sig missförstådda av studie- och yrkesvägledare och därför rekommenderas att söka sig till mindre teoretiska studier. Om en elev till exempel vill jobba inom vården, slussas denne automatiskt till vårdlinjen med konsekvensen att eleven att antal år senare tvingas att komplettera för behörighet till läkarlinjen30.
Resultaten visar att de intervjuade eleverna hade många framtidsaspirationer. Lärarens föreställning om elevernas förmåga att uppfylla dessa var däremot låga. Författarna tolkar lärarens svar som fördomsfulla och generaliserande. En elev med rastafrisyr antogs av läraren vilja bli discjockey när elevens önskan i själva verket var att bli polis. Ytterligare resultat pekar på att oavsett bakgrund, antal år i landet samt var de ursprungligen kommer ifrån placeras elever med utländsk bakgrund i gruppen ”icke ambitiösa invandrarelever” av sin lärare. Denne brister i förståelse för det sammanhang dessa elever existerar i och förstår därför inte deras beteende och utveckling. Ringa hänsyn tas till elevernas sociala situation. Dessutom fastslår författarna att läraren aldrig reflekterar över att den egna undervisningsmetoden kan vara orsaken till varför eleverna inte gjort större framåtskridande, i till exempel språkinlärning, än vad de gjort.
4.1.4 Career Guidance and Public Policy: Bridging the gap
Detta är en OECD31- rapport som kan översättas till Yrkesvägledning och statlig politik: Att
överbrygga klyftan. Publikationen bygger på 14 OECD- länders försök att överbrygga klyftan mellan verksamma yrkesvägledares bristande engagemang i yrkesvägledningens samhälleliga roll och de bristfälliga kunskaper politiska beslutsfattare har om hur yrkesvägledning organiseras och bedrivs.
30 Ibid. s. 4.
31 OECD= Organisation for economic co- operation and development (Organisation för ekonomiskt samarbete
Politiska beslutsfattare i OECD- länderna förväntar sig att yrkesvägledning ska bidra till att förbättra utbildningssystemens och arbetsmarkandens effektivitet samt medverka till en ökad jämlikhet i samhället. Rapporten säger att den aktiva arbetsmarknadspolitik som bedrivs och det livslånga lärandet kräver högre tillgång av vägledning. I dag har individer endast möjlighet att utnyttja studie- och yrkesvägledning under vissa tidpunkter av livet, vilket inte går hand i hand med målet om livslångt lärande. Vägledning måste alltså göras mer tillgänglig för alla individer under det aktiva livet vilket inte sker idag. Om yrkesvägledning kan bidra till att samhällets behov av specifika kunskaper tillgodoses, samt att individer får tillgång till och genomför högskoleutbildningar, förbättras balansen mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden.
För att yrkesvägledning ska tillhandahållas på ett mer effektivt sätt inom skolan, föreslås ett tillvägagångssätt där individers förmåga att själv utvecklas och styra sin yrkeskarriär, till exempel genom att fatta konkreta yrkesvalsbeslut och genomföra dem, sätts i centrum.
Dessutom visar empirin att genom en integrering av yrkesvägledning redan i tidig skolålder kan yrkesvägledning tillvarata de behov elever som befinner sig i ”riskzonen” har och därmed stävja risken för att dessa ungdomar avbryter sin utbildning i förtid32.
4.1.5 Utbildning i det mångkulturella samhället
I en rapport från Göteborgs Universitet med temat ”Vetenskap i en mångkulturell och
postkolonial värld. Frågor och utmaningar” skriver en av medförfattarna (Lahdenperä) om interkulturell pedagogik och lärarutbildningen. Hon anser att den svenska skolan hitintills utgått från ett ”monokulturellt perspektiv där svenskheten är utgångspunkt, norm och mål för undervisningen.”33 Detta beror delvis på de statliga styrdokument som skolan måste förhålla sig till och som anger den värdegrund den svenska skolan ska grunda sig på.
Författaren påpekar vidare att man i dagens debatt om den mångkulturella skolan talar om elever med invandrarbakgrund i problemtermer. Hon menar att det finns ett behov inom den pedagogiska forskningen att förstärka kunskapen kring hur elever och lärare påverkas av de bilder de har av olika kulturer. Pedagoger bör bli mer medvetna om sin egen kulturbundenhet
32 https://www.oecd.org.dataoecd/23/24/31392472.pdf
33 Lahdenperä, Pirjo, Interkulturell pedagogik och lärarutbildningen. I: Bredänge, G. m.fl. (red.) Utbildning i det
mångkulturella samhället. Vol.2. IPD-rapporter nr 2001:11. (Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik), s. 73.
och samtidigt lära sig mer om de kulturer som finns representerade i skolan, en nödvändighet för att undvika oförståelse. I detta sammanhang frågar sig Lahdenperä om det finns risk för att dagens monokulturella syn på skola och utbildning i praktiken innebär en ”exkluderande pedagogik”, där elever med invandrarbakgrund missgynnas.
Lotta Brantefors skriver i samma rapport om begreppet ”mångkulturalismer”34 där hon hävdar att det inte finns en mångkultur utan flera, med olika betydelser och innehåll. Antagandet har betydelse i hela den ”mångkulturella” debatten, vilken ofta fokuserar på ett ”vi”- och ”dom”-perspektiv i debatten kring invandrare. Detta medför i sin tur att invandrare benämns som en enhetlig grupp med en och samma kultur. Enligt Brantefors representerar denna syn i vårt svenska samhälle ett etnocentriskt perspektiv som också kan förklara skolans delaktighet i samhällets sociala orättvisor.
4.2 Teoretiska perspektiv
I vårt arbete har vi valt att utgå från ett vägledningsteoretiskt och ett integrationsteoretiskt perspektiv. Det första representeras av R. Vance Peavys konstruktivistiska vägledning35. Valet
av Peavy motiveras av att han behandlar frågor kring just mångkulturell vägledning mot bakgrund av dagens samhällsförändringar vad gäller invandring och integration. Ytterligare en anledning till valet av Peavys konstruktivistiska teori är hans inställning till mångkulturalismen, vilken vi finner relevant och intressant för vårt arbete: ”kulturell mångfald bjuder på rikedom och utmaningar snarare än konflikt och frustration.”36
Därefter redogör vi ur ett integrationsteoretiskt perspektiv genom sociologen Erving Goffmans resonemang kring begreppet stigma. Goffmans teori beskriver hur vi människor styrs av samhällets normer i vårt avgörande av vad som anses vara normalt och vad som anses vara avvikande. Detta anser vi är av stor betydelse för att förstå hur studie- och yrkesvägledare förhåller sig i mötet med sökande/elever med invandrarbakgrund.
34 Brantefors, Lotta, Mångkulturalismer – Om förutsättningar för just interkulturell socialisation. I: Bredänge, G.
m.fl. (red.) Utbildning i det mångkulturella samhället. Vol.2. IPD-rapporter nr 2001:11. (Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik), s. 49-58.
35 Peavy, R. Vance, 2000. Konstruktivistisk vägledning – teori och metod. 36 Ibid. s. 149.
Avslutningsvis behandlar vi Björn Nilssons diskussion om samtal över gränser för att visa hur kulturella olikheter kan påverka kommunikationer samt Egans resonemang om vikten av förståelse för mångfald och multikulturalism i vägledningen.
4.2.1 Konstruktivistisk vägledning
R. Vance Peavy beskriver den konstruktivistiska vägledningen som det bästa verktyget att använda i dagens samhälle med de sociala och ekonomiska förändringar som sker.37 Han menar att de principer som det konstruktivistiska vägledningsperspektivet bygger på passar väl in på vår tids behov av att skapa nya metoder och former för vägledning. Dessutom hävdar författaren att den konstruktivistiska vägledningen är i högsta grad praktiskt användbar.
Peavy anger ett antal grundprinciper som den konstruktivistiska vägledaren kan använda sig av i en vägledning som ska vara anpassad till de nya behov och krav människor har idag. Nedan tas de principer upp som vi finner speciellt relevanta för vår studie.
Den första principen talar om att det finns flera olika verkligheter som en vägledare måste ta hänsyn till i sitt arbete. Peavy påpekar dock att det finns både bra och dåliga verkligheter, vilket innebär att vägledaren alltid måste skaffa sig tillräckliga kunskaper för att kunna skilja mellan dessa. Peavy utvecklar sitt resonemang genom att förklara att man i ett konstruktivistiskt synsätt på vägledning ser alla berättade historier som ”sanna”. Med detta menas att den sökandes historia eller verklighet alltid skall betraktas som sann eftersom det är just den sökandes historia. I motsats till ett positivistiskt perspektiv där människors berättelser värderas efter vad som enligt samhällets normer är sant, anser konstruktivisten att det finns flera verkligheter som måste bemötas med respekt och förståelse.38
I beskrivningen av den andra principen tar Peavy fasta på att det är den vägledningssökandes livserfarenhet som ska vara utgångspunkt i vägledningsmötet. Med detta menar Peavy att vägledaren måste se den vägledda/sökande utifrån hans eller hennes sociala kontext, vilket innebär att vägledaren måste förstå att den sökandes handlande styrs utifrån ett specifikt perspektiv, relaterat till den sociala miljö och kultur han eller hon kommer ifrån. Just
37 Ibid. s. 37ff. 38 Ibid. s. 97.
människans sociala värld är viktig som utgångspunkt för den konstruktivistiske vägledaren, som menar att vi lever i en värld som baseras på sociala relationer mellan människor. Seder, traditioner och familje- och gruppnormer konstrueras i dessa relationer.
För det tredje tar Peavy upp språket som en av de mest betydelsefulla redskapen i den konstruktivistiska vägledningen. Han menar att språket skapar mening och representerar en viss verklighet. Detta motiverar i sin tur nödvändigheten av att visa respekt för människors berättelser och sätt att beskriva sig själva.
Därefter uppmanar Peavy vägledare att se till den vägleddas levnadsstil och fokusera på hur han/hon menar och handlar. Detta är viktigt för att vägledaren inte ska behandla sökande som ”fall, kategorier, diagnoser, stereotyper eller föremål för klassificering.”39.
Peavy talar vidare om den kulturcentrerade vägledningen som en allt väsentligare del i vägledarens arbete i dag.40 Detta beror på den ökade invandringen och den växande etniska mångfalden i många västerländska länder. Utvecklingen innebär att vägledaren tvingas ta hänsyn till de ändrade förhållandena och även skaffa sig mer kunskap om de nya kulturer som han eller hon möter i sitt arbete. Kulturaspekten är betydelsefull i vägledningen eftersom kulturen representerar den modell efter vilken man lever. Peavy understryker vikten av att förstå varandras kulturer för att vägledningen ska bli meningsfull. I ett kultursammanhang ska vägledningen dessutom innebära en hjälp för människor från en viss kultur att ”hantera övergången till en ny kultur.”41
Peavy anger ett antal punkter som en vägledare i en multikulturell miljö bör vara uppmärksam på:
Bland annat talar han om kulturell empati som en viktig egenskap hos vägledaren. Med detta menar han att vägledaren måste ha en viss kunskap (exempelvis om familjeseder, klädsel och könsroller) om den sökandes kultur för att överhuvudtaget känna empati. Peavy talar vidare om konflikter som kan uppkomma om vägledaren och den sökande inte har samma grundsyn vad gäller värderingar och normer. Han menar att en god konstruktivistisk vägledning kan kompromissa mellan den tolerantare hållningen och den striktare principfasta hållningen i
39 ibid. s. 40. 40 Ibid. s. 142 ff. 41 Ibid. s. 45.
värderingsfrågor. Vidare nämns ansvarskänslan som en viktig egenskap i den konstruktivistiska vägledarens arbete för att hitta det som är bäst för den sökande.
Ansvarskänslan kan också kopplas samman med behovet av ansvarskännande hos den vägledda, som måste få insikt om effekten av sina val och sitt handlande.
Ett annat drag i det konstruktivistiska tänkandet är idén om att skapa förändring beträffande vägledningsmetoder samt att ta till vara de skillnader som finns människor emellan.
Peavy tar upp begreppen individualism och kollektivism i våra samhällen för att förklara de konflikter som kan uppstå i mötet mellan vägledare och en elev med invandrarbakgrund. Enligt Peavy skiljer sig den västerländska kulturen med sina individinriktade ideal från den kultur som många invandrarelever kommer ifrån där kollektivismen, i form av starka familjestrukturer, ofta framträder. Han uttrycker konkret att det i vägledning av invandrare är ”/…/ deras familjer som kollektivt fattar de viktiga besluten.”42
Peavy betonar respekten som grundläggande för en god vägledning i praktiken, ”respekt för
den andres kulturella identitet”43, och sammanfattar därmed den grund som en
konstruktivistisk vägledare bör stå för i en multikulturell miljö.
4.2.2 Stigma, Den avvikandes roll och identitet
Stigma kan definieras som ”varje egenskap eller drag som skiljer ut en individ eller grupp från majoriteten. Det resulterar i att dessa betraktas med misstänksamhet eller fientlighet. Ett stigma är sällan grundat på giltig kunskap eller reella förhållanden, utan är följden av stereotypa uppfattningar som ofta är falska.”44
Termen Stigma skapades av grekerna för att symbolisera kroppsliga tecken ämnade att bevisa någonting ovanligt eller kränkande i en persons moraliska status.45 Tecknen skars eller brändes in i kroppen för att påvisa att individen måste undvikas, speciellt på offentliga platser. Goffman nämner tre olika kategorier av stigma. Det första handlar om kroppsliga
42 Ibid. s.145. 43 Ibid. s. 10.
44 Giddens. Anthony, 2003. Sociologi, s. 159.
missbildningar som är visibla för andra individer. Det andra stigmat benämns ”fläckar på den personliga karaktären” som innefattar bland annat kriminalitet, arbetslöshet, alkoholism och lögner. Det sista och mest intressanta för vår undersökning kallas tribala eller stambetingade stigma. Detta stigma innefattar det som är avvikande i förhållande till normaliteten vad gäller ras, nation och religion. Det tribala stigmat kan förmedlas från generation till generation.46 Goffman beskriver stigma som en situation där individer av olika anledningar inte är kapabla att vinna socialt erkännande av majoriteten eller normaliteten. De som anses tillhöra ”normaliteten” innefattas i en Vi- gemenskap och dessa anses uppfylla samhällets alla förväntningar. Individer som på ett ”icke- önskvärt” sätt avviker från dessa samhälleliga förväntningar får ingen plats eller utrymme i Vi- gemenskapen. Vi, det vill säga de ”normala”, betraktar den som avviker från ”normaliteten” med misstänksamhet. Vid kontakter med ”normaliteten” känner den stigmatiserade individen ofta en osäkerhet i vad dessa tycker och tänker om ”honom” och har en obestämd känsla av att vara ifrågasatt. Konsekvensen av det kan bli att den stigmatiserade personen går händelserna i förväg och intar en försvarsattityd.
4.2.3 Samtal över gränser
Björn Nilsson säger i sin bok I ord och handling, Aspekter på samtal att ”Kunskaper om kommunikation mellan människor från olika kulturer blir allt viktigare och allt mer oumbärliga.”47 Författaren tar upp de svårigheter i form av nytt språk, ny kultur, oigenkännliga situationer och nya människor som invandrare måste handskas med vid ankomsten till ett nytt land. Vidare att det är språket och kulturen som speglar vem man är och även bär upp individers identitet. I en ny värld känner individen varken igen sig själv eller blir igenkänd av andra, vilket kan upplevas som en kränkning av den egna identiteten.
Ett annat fenomen författaren tar upp är att när människor från olika kulturer möts har dessa en klar bild av sin egen kultur men även en klar uppfattning om vad den andres går ut på. Dessa bilder stämmer sällan överens. Ofta ser individer på sin egen kultur som rätt och riktig vilket oundvikligen kan leda till misstänksamhet och konflikter mellan människor.
46 Ibid. s.14.
Som främling i en ny kultur befinner sig denne i ett underläge på många olika sätt och ett av dem är i kommunikationen med andra människor. Varje kultur har sina regler för vad som anses passande eller opassande. Vad som gäller i Sverige är en omöjlighet för en nyanländ individ att känna till. I Sverige anses det till exempel oartigt att avbryta någon annan när den talar men i Sydeuropa upplevs inte detta som något problem. Ett annat exempel är att det i skolundervisningen i Sverige är ett tecken på intresse och ibland även kunnighet, när en elev ställer frågor till sin lärare. I andra kulturer skulle frågor innebära en kritik av läraren eller brist på respekt. Samma gäller för anställningsintervjuer då det i Asien kan betyda ett ifrågasättande av kunskaper och förmågor om den arbetssökande ställer frågor under intervjun.
Vidare säger Nilsson att många av de förutfattade meningar individer har om andra kulturer kommer från den icke- verbala kommunikationen och de feltolkningar som görs av den. Utan att fundera eller tänka efter tar individer för givet att det kroppsliga språket och beteendet är globalt och att det bara finns ett enda sätt att uppföra sig på under ett samtal. Avvikelser från detta universella uppförandet väcker därför lätt uppfattningar om att något är onaturligt och avvikande.
4.2.4 Empati - Att förstå sökande som de är: Mångfald och
multikulturalism.
I Gerard Egans bok, The skilled helper, definieras begreppet empati i detta sammanhang som en grundläggande värdering som driver all vägledande verksamhet. Egan menar att empati, för det första, är ett åtagande att konstant arbeta med den egna förståelsen för den sökande ur dennes synvinkel. För det andra är empati ett engagemang för att förstå individer i deras kontext. För det tredje handlar empati om en förpliktelse att förstå dissonansen mellan den sökandes uppfattningar och verkligheten48.
Egan säger att det enda alla sökande har gemensamt är att de är människor. I övrigt skiljer sig dessa åt på hundratals sätt, bland annat genom ålder, utbildning, etnicitet och kultur. Därav är det av största vikt att vägledare över tid lär sig förstå de olika karaktäristiska drag som skiljer
sökande åt. Författaren påtalar dock att det är en omöjlighet att lära sig allt om alla nationaliteter befolkningen består av. Han anser att vägledare som har ”svarta fläckar” relaterade till mångfald och multikulturalism är handikappade och att dessa fläckar måste utmanas. Vidare menar han att vägledare måste bli medvetna om skillnaderna mellan dem själv och sökande samt vara extra uppmärksam på dessa olikheter. Ju bättre vägledarna förstår och har kunskap om de olika karaktäristika, behov och beteenden som representeras i befolkningen, desto lättare blir det att anpassa vägledningen till de olika individer som uppsöker dem.
Egan ger några förslag på hur mångfald och multikulturalism kan integreras i vägledningen. Vägledare måste arbeta utifrån en medvetenhet om att den sökandes behov är viktigare än allt annat. Att vägledaren kan identifiera och fokusera på varje sökandes egen självdefinition, vad denne har för värderingar och tror på, är centralt för varje enskild individ. Vidare säger Egan att vägledare måste vara uppmärksamma så att deras egna personliga värderingar inte påverkar det som är bäst för den sökande. En annan rekommendation är att undvika stereotypa uppfattningar samt att inte övergeneralisera. Det är även av vikt att vägledare inte ser på mångfald som ett alltför snävt begrepp. Dessutom anser han att vägledare bör ges möjlighet till utbildning och fortbildning, för att få tillgång till de kunskaper och färdigheter som associeras till mångkulturell vägledning. Att använda olika metoder, tekniker och modeller för multikulturell vägledning ser Egan som en fördel. Han avslutar med att påtala att de allra bästa inom vägledarprofessionen är öppna för nytt lärande eftersom de instinktivt vet att de skiljer sig från de sökande på många olika vis49.
5. Metod
I detta avsnitt kommer vi att beskriva vårt val av forskningsstrategi. Vi inleder med att förklara vårt val av metod och därefter redogör vi för urval och genomförandet. Till sist analyserar vi bortfallet.
5.1 Val av metod
Jan Trost säger att syftet med studien ska vara avgörande för vilken metod som används.50 På grund av det ursprungliga syftet med vår studie, att utöver den svenska multikulturella vägledningen även undersöka den kanadensiska då denna anses vara framgångsrik inom området samt att det finns en mängd vägledningslitteratur av kanadensare, valde vi av praktiska skäl att göra en kvalitativ enkätundersökning. Vi ansåg att det var bästa sättet att få svar av kanadensiska vägledare. Studien skulle dock bli alltför omfattande i förhållande till det utrymme vi har i föreliggande examensarbete, därför valde vi slutligen att utesluta Kanada och begränsa oss till Sverige. Vidare säger Trost att om frågeställningarna handlar om att förstå och hitta mönster, ska man använda sig av en kvalitativ snarare än en kvantitativ enkätstudie.51 Detta kändes relevant för vår studie då vår avsikt var att få mer djupgående svar av de deltagande vägledarna angående deras uppfattning om mångkulturell vägledning och integration av elever med utländsk bakgrund.
Men vi är också väl införstådda med, precis som Johansson och Svedner52 påpekar, att en enkätmetod är bättre lämpad om syftet är att undersöka samband mellan fakta som till exempel kön och utbildningar där svarsalternativen är fasta, än när frågeområdet är brett och kräver långa svar av deltagarna. Samma författare påtalar att ytterligare en nackdel är att enkätundersökningar avlägsnar forskaren från det område denne söker kunskap om.53 Även
50 Trost, Jan, 1994. Enkätboken. 51 Ibid.
52 Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2001. Examensarbetet i lärarutbildningen. 53 Ibid, s.29.
detta är en avigsida vi har med i beaktande vid resultatanalysen. Trost säger dock att enkätundersökningar kan vara en fördel i de fall frågorna är av så känslig karaktär att det kan antas att deltagarna upplever det svårt att svara sanningsenligt. Han påtalar vidare att under en intervju kan deltagaren och intervjuaren påverka varandra på ett sådant sätt att svaren influeras och blir snedvridna. Vi har dock valt att också göra en intervjuuppföljning per telefon i de fall vi upplevt att vägledarnas svar kan misstolkas av oss eller varit otydliga. Dessa eventuella uppföljningssvar kommer dock att integreras i resultatdelen utan att specifikt anges som uppföljningssvar.
Standardiseringen på enkäten är hög eftersom alla utskickade enkäter innehåller samma frågor. Dessutom är den utformad med låg strukturering då vi valt att lämna alla frågor öppna. Enda undantaget får anses vara där vi ber vägledarna uppge kön, antal verksamma år som vägledare och om de är utbildade studie- och yrkesvägledare eller ej.
Vi är medvetna om att vi genom vår kvalitativa enkätundersökning inte kan dra slutsatser kring hur studie- och yrkesvägledarnas integrationsarbete i realiteten bedrivs ute på skolorna, det vill säga reliabiliteten är låg då vi inte kan vara säkra på att få samma svar igen. Undersökningen grundar sig på de individuella svar vi fått av vägledarna och resultaten blir då avhängiga av vägledarnas egna uppfattningar om sitt arbete och inte hur det faktiskt bedrivs i praktiken. Dessutom kan vi inte dra några slutsatser om hur studie- och yrkesvägledare generellt i Sverige vägleder elever med invandrarbakgrund utifrån de sex aktuella vägledarnas uttalanden. Det intressanta med studien är emellertid att synliggöra några Malmö-vägledares uppfattningar kring integrationsarbete och kring vägledning av elever med utländsk bakgrund eftersom Malmö i allra hösta grad representerar en mångkulturell stad med ett stort behov av integrationsarbete.
5.2 Urval
Vi valde att göra vår enkätundersökning på ett antal olika gymnasieskolor i Malmö. Både kommunala och friskolor har deltagit från olika socioekonomiska områden. De deltagande vägledarna arbetar alla på olika skolor. Slumpen gjorde att samtliga deltagare i enkätundersökningen är kvinnor. Alla vägledare är utbildade studie- och yrkesvägledare och har varit verksamma mellan 4 och 16 år. På alla skolor är fördelningen av elever med utländsk
bakgrund och elever med svenskt ursprung antingen jämnt fördelad eller övervägande invandrarelever. Förutom på en skola som till största delen består av elever med svensk bakgrund.
5.3 Genomförande
För att motivera studie- och yrkesvägledare i Malmö att deltaga i vår undersökning valde vi initialt att skicka ut ett missivbrev54 via e-post där vi förberedde de utvalda vägledarna på enkäten genom att förklara vem vi var och vårt syfte med enkäten. I detta brev tryggade vi även deras sekretess och lämnade ut våra kontaktuppgifter för eventuella frågor. I missivbrevet påtalade vi även för vägledarna att vi har förståelse för deras arbetssituation och inte skulle besvära dem med onödiga enkätutskick om tidsbrist fanns. De nio öppna enkätfrågorna samt de övriga tre som berör personliga uppgifter, skickades sedan ut via e-post till 15 studie- och yrkesvägledare i Malmö. Urvalet, de 15 studie- och yrkesvägledare som erbjöds att delta i studien, skedde slumpvis.
5.4 Bortfall
I samband med utskicket av missiv brevet fick vi fyra stycken: ”Nej tack vi har inte tid eller möjlighet att deltaga”. Utav de återstående elva vägledarna fick vi i slutändan sex svar. Det externa bortfallet är alltså ganska markant. Detta beror troligtvis på att vägledarna ansåg frågorna vara alltför breda samt att de också kan lida av enkättrötthet. ”Få orkar skriva fullständiga svar på öppna frågor.”55 Att några av frågorna var för omfattande och breda var
också något som ett par av de deltagande vägledarna påpekade. Trots det valde de att medverka i studien. Det interna bortfallet56 bedömer vi som obetydligt, då det endast handlade om en fråga i enkäten där deltagarna gavs möjlighet att göra tillägg av det de anser vara av vikt för integration eller mångkulturell vägledning och som vi av någon anledning förbisett. Ett par av deltagarna valde att inte besvara denna fråga.
54 Trost, Jan, Enkätboken 1994, Johansson. Bo & Svedner. Per Olov Examensarbetet i lärarutbildningen 2001,
Patel, Runa & Davidsson, Bo, 2003. Forskningsmetodikens grunder.
55 Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2001. Examensarbete i lärarutbildningen, s.29. 56 Patel, Runa & Davidsson, Bo, 2003. Forskningsmetodikens grunder, s.133.
6. Resultat
Resultaten från vår enkätundersökning kommer att presenteras fråga för fråga där studie- och yrkesvägledarnas svar har sammanfattats. Anledningen till att vi inte uppger vägledarnas hela svar är för att undvika upprepningar. Enkätfrågorna i sin helhet bifogas som bilaga.
På frågan hur vägledarna upplever integrationen av elever med utländsk bakgrund på just deras skola svarade majoriteten att den fungerar bra eller ganska bra. Orsaken till detta varierade något från skola till skola. En vägledare säger att det kan bero på att skolan är relativt liten med få elever. En annan uppger att integrationen underlättas av att det på skolan finns olika program representerade i varje klass. Ytterligare en vägledare säger att integrationen fungerar bra på grund av att elever med invandrarbakgrund och ”svenska” elever inte kan undvika varandra. På en annan skola sägs att integrationen fungerar bra, men samtidigt att ”invandrarelever” håller sig för sig själv på grund av att de är så många. Vägledaren konstaterar dessutom:
”Tyvärr kan jag inte göra så mycket åt det”
Hur de ser på sin egen roll eller betydelse beträffande integrationsarbetet handlar till stor del om att ge information och ”tankar” som elever medutländsk bakgrund inte själva är medvetna om eftersom de inte vet vad som finns i Sverige. Många svarar också att det handlar om att överbrygga elevers studie- och yrkesval som kan begränsa dem, det vill säga i form av kön, klass och etnicitet. En vägledare uppger att syv- rollen inte är specifik i integrationsarbetet utan att det bör finnas en gemensam policy för all skolpersonal. Vidare sägs att rollen som vuxen är viktigare än syv- rollen för att skapa ett öppet klimat bland eleverna. En vägledare säger att de bedriver projekt på skolan där ”invandrarklasser” har ”svenska” klasser som faddrar.
På vår andra fråga, som handlar om hur studie- och yrkesvägledaren kan bidra till att förbättra integrationen på skolan fick vi skiftande svar. En av vägledarna vill bjuda in före detta elever som ”lyckats” och som kan vara förebilder. Några andra anser att genomföra studiebesök och ha studentambassadörer, gärna med icke-akademisk bakgrund, kan förbättra integrationen. Att
