Högkänsliga barn i förskolan

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet barndom och lärande

Högkänsliga barn i förskolan

Highly sensitive children in preschool

Molly Andersson

Sofia Rasmusson

Examen och poäng (Förskollärarexamen 210hp)

Datum för slutseminarium (2019-01-07)

Examinator: Erika Lundell

Abstract

Studien har undersökt vad pedagoger vet om högkänsliga barn. Högkänslighet är ett personlighetsdrag som finns hos ungefär 20 % av världens befolkning. Att vara högkänslig innebär att man föds med ett nervsystem som är mer känsligt än hos genomsnittet. Högkänsliga människor uppfattar information och känslor som möjligtvis inte andra lägger märke till, som högkänslig reflekterar man alltså över allting på en djupare nivå. Syftet var att ta reda på hur mycket pedagoger på förskolan vet om högkänslighet och hur de jobbar eller stödjer högkänsliga barn. De här två frågeställningarna användes; hur mycket vet pedagoger på förskolor om

högkänslighet och hur bemöter pedagoger högkänsliga barn? Dessa frågeställningar användes för att besvara vårt syfte. För att kunna besvara våra frågeställningar användes fyra perspektiv som Elaine Aron (2014) skriver om i sin bok om högkänsliga barn, hon kallar dem de fyra nycklarna. Studien består av en enkät som är formad kring högkänsliga barn som lades ut i ett forum på internet för förskolans pedagoger. Resultatet visar att högkänslighet är ganska känt bland personalen i förskolan. Många av pedagogernas tankar stämde överens med forskningsresultatet om högkänslighet.

Nyckelord: högkänslighet, förskola, högkänsliga barn, preschool, highly sensitive personality och

Förord

Vi vill först och främst ge oss själva ett stort tack, tillsammans tog vi igenom oss detta och vi är nöjda med vårt arbete. Det har varit en rolig resa samtidigt som den har varit mycket jobbig och svår. Vi valde att skriva tillsammans när vi upptäckte att vi båda var inne på samma ämne, från början hade vi båda tänkt skriva examensarbete själv. Vi är glada att vi valde att skriva ihop då det verkligen varit positivt att ha någon att dela detta med, både det tuffa och det fina. Allt i arbetet har vi skrivit tillsammans. Detta arbete har gett oss mycket ny information och nya insikter som vi kan använda i vårt framtida yrke och arbetsliv.

Till sist vill vi tacka vår handledare som hjälpt oss igenom denna process och gett oss nya tankar och idéer under skrivandets process.

Innehållsförteckning

1. Inledning ...s. 5-6

1.1 Högkänsliga människor...s. 5-6 1.2 De fyra aspekterna...s. 6

2. Syfte och frågeställning...s. 7

2.1 Frågeställningar………...s. 7

3. Tidigare forskning...s. 8-11

3.1 Forskning om orsaker till högkänslighet...s. 8 3.2 Påverkan...s. 8-9

3.3 Överstimulering...s. 9 3.4 Hjärnaktivitet...s. 9-10 3.5 Barndomens påverkan...s. 10 3.6 Ohälsa hos högkänsliga...s. 10 3.7 Extrovert och introvert högkänslighet...s. 10-11 3.8 Stöd...s. 11

4. Teoretiskt perspektiv...s. 12 4.1 Självkänsla...s. 12 4.2 Att minska skamkänslor...s. 12 4.3 Kloka gränser...s. 12 4.4 Att veta hur du ska prata om högkänslighet...s. 12

5.1 Förberedelser...s. 13-14 5.2 Resultat av testenkät...s. 14 5.3 Resultat av den slutgiltiga enkäten...s. 14 5.4 Analys av enkäterna...s. 14

6. Resultat och analys...s. 15-30

6.1 Fråga 1-5 enkät...s. 15-19 6.2 Fråga 6-11 enkät...s. 19-28 6.3 Analys med hjälp av de fyra nycklarna...s. 28-30

7. Slutsatser och diskussion ...s. 31-34

7.1 Diskussion...s. 31-33

7.2 Slutsats...,...s. 33-34 7.3 Fortsatt forskning...s. 34

1. Inledning

I vårt samhälle arbetar många människor för, tillsammans och med varandra. Har vi kunskapen att kunna bemöta alla olika personligheter likadant? Highly sensitive person (högkänslighet) är ett personlighetsdrag som ungefär 20 procent av jordens befolkning kan tänkas känna igen sig i. Är det inte till en fördel att känna till detta personlighetsdrag när så många människor har det? Hur mycket vet pedagogerna i förskolan, som bemöter barn vid tidig ålder varje dag, kring

högkänslighet?

Som blivande förskollärare kan det vara intressant att veta hur mycket de andra pedagogerna på förskolan överallt i landet, vet om högkänslighet. Hur ser det ut idag? Ska man som pedagog ta reda på aktuell forskning själv eller är det något som man får ta del av i verksamheten på förskolan?

I mötet med barn som känns igen i personlighetsdraget högkänslighet så kan man många gånger uppleva att de är blyga, tysta, inte tar mycket plats, står gärna inte i centrum och tänker ofta till en extra gång innan de gör något nytt. Då vi kommer jobba med barn i framtiden vill vi ta reda på hur pedagogerna jobbar med dessa barn. Hur ser kunskapsläget ut bland pedagogerna på förskolorna? Vad säger forskningen om Högkänslighet, vad är det för någonting? Forskningen visar att det är personer som har en tendens att lägga märke till mer saker i miljön kring dem. Högkänsliga funderar lite djupare över det mesta innan de agerar, tänker gärna ut situationer i förväg innan saker händer bara för att vara beredda om något oförberett skulle hända. Jämfört med andra personer som kanske uppmärksammar lite mindre, agerar snabbare och mer impulsivt, kan högkänsliga kännas lite som en glädjedödare i vissa situationer (Aron, 2017).

1.1 Högkänsliga människor

Högkänsliga människor tenderar att vara empatiska, smarta, intuitiva, kreativa, försiktiga och samvetsgranna. De är medvetna om effekterna av felsteg och därför mindre benägna att göra fel. Personer som är högkänsliga har lättare att bli överväldigade av hög volym eller stora mängder impulser som kommer samtidigt (Aron, 2014). Det betyder att man kan vara extra känslig och mer påverkad av känslomässiga intryck även reagera starkare på olika stimulans både utifrån och inifrån (Hägglund & Dahlin, 2012) Vissa sådana situationer försöker högkänsliga undvika och klassas då som tillbakadragna, finns det ingen möjlighet till att dra sig undan så kan högkänsliga

uppfattas som lätt upprörda eller ”överkänsliga”. Bara för att högkänsliga personer har en tendens att lägga märke till mer så betyder det inte att de har bättre sinnen, även om det sägs att man brukar ha ett sinne som är lite skarpare som högkänslig. (Aron, 2014). Hjärnorna på högkänsliga får bearbeta mycket information noggrant varje dag, vilket kan göra att man ibland behöver gå iväg och låta hjärnan tänka en stund för att senare kunna ta in mer information och bearbeta den. Hos en högkänslig person är det som att kroppen är gjord för att upptäcka och förstå exakt vad det är som händer med den (Aron, 2014). Högkänsliga personer är även mer medveten om faror gällande nya saker medans andra gärna testar det utan att de tagit reda på mer om den här nya saken. Wolf (2008) menar då att om alla skulle vara lika skulle det innebära någon fördel för någon. Det vill säga att de högkänsliga skulle undersöka de nya sakerna så länge att de inte kommit vidare med något annat, medans de andra kanske hade testat allt nytt innan de hunnit kolla upp vad det var och kanske ätit något giftigt och dött.

1.2 De fyra aspekterna

Inom personlighetsdraget högkänslighet finns det fyra aspekter som alla bör finnas hos individen för att man ska ha personlighetsdraget, finns inte dessa aspekter så är det nog inte högkänslighet. Akronymen kallas DOES. D står för Djup bearbetning, det betyder att man bearbetar

informationen och intrycken som kommer till en, djupare än andra. Om de här personerna inte bearbetar sakerna kommer det snart att glömmas bort, för att allt måste kunna relateras till någonting annat. O står för Överstimulering, vilket innebär att man lägger märke till alla små detaljer och att man kan bli fortare utmattad av all bearbetning. E står för Emotionell mottaglighet, man reagerar starkare på både positiva och negativa upplevelser och intryck från människor. Så humöret hos en högkänslig kan variera mycket beroende på vad hen har för personer runt omkring sig. E kan även stå för empati, då vid en undersökning där de visade bilder på personer med olika uttryck, visade att högkänsliga reagerar mer på dem än en som inte är högkänslig. S står för att uppfatta det Subtila, man uppfattar alla de subtila detaljerna mer . Man uppfattar de små sakerna som andra missar (Aron, 2017).

2. Syfte

Syftet med studien är att ta reda på om pedagoger på förskolor har hört talas om högkänslighet, vad pedagoger har för kunskaper inom området och få ta del av kunskapen hur pedagoger kan fungera som stöd för barn med personlighetsdraget.

2.1 Frågeställningar:

- Vad vet pedagoger på förskolor om högkänslighet?

3. Tidigare forskning

I det här avsnittet kommer vi ta upp tidigare forskning som handlar om högkänslighet.

3.1 Forskning om orsaker till högkänslighet

Aron (2014) lyfter en studie av Stephen Suomi som har observerat att en minoritet av rhesusapor har en genetisk variation som gör dem mer ”nervösa” när de påverkas av stress, men de aporna från minoriteten som uppfostrades av de skickligaste ap-mammorna blev ovanligt kompetenta och ofta ledare i sina grupper. Det har visat sig att rhesusapor och människor har samma normala genetiska variation när det kommer till hur mycket serotonin, vilket är det som gör oss mer emotionellt stabila, det finns i våra hjärnor. Apor som är nervösa har samma variation som människor som är nervösa och blir lätt ängsliga eller deprimerade. Det är inte alla som blir deprimerade, men den genetiska variationen visar att serotoninet kan bli till en huvudorsak till denna särskilda känslighet. Dock är det inte alla högkänsliga personer som har denna genetiska variation av serotonin-nivån. Det finns flera genetiska vägar till högkänslighet, ett exempel är hur generna förändras av miljön. Arons uppfattning är att högkänslighet till störst del är genetiskt bestämd, detta tror hon beroende på framsteg inom den vetenskapliga forskningen om de evolutionära orsakerna till högkänslighet (2014).

Aron menar att personlighetsdraget inte är en slags störning, problem eller nackdel eftersom det även visat sig finnas hos andra arter liksom hos människor. Det finns över hundra arter man funnit liknande personlighetsdrag hos. Hos alla dessa arter är det en minoritet som visat sig vara känsliga för subtila aspekter i miljön, medans de som inte är känsliga är i majoritet (Aron, 2014).

3.3 Påverkan

Forskning visar att högkänsliga människor kan visa tendens att ha bättre förmåga att uppfatta saker och ting, har starkare inre upplevelser och kan även vara mer kreativa än icke högkänsliga (Rizzo-Sierra m.fl., 2012). Hägglund och Dahlin (2012) menar att högkänslighet innebär att om du är extra känslig så blir du mer påverkad av känslomässiga intryck, du reagerar starkare på stimulans utifrån och inifrån än andra människor och du bearbetar även intryck på ett djupare plan. Det betyder inte att man är svagare, snällare eller mer sympatisk än andra. Det betyder inte heller att andra är okänsliga som inte bryr sig om sina medmänniskor, men alla tar inte in lika

många intryck lika djupt och därmed blir inte heller lika utmattade av stimulans (Hägglund och Dahlin, 2012).

3.4 Överstimulering

Gerstenberg (2012) hittade experimentella bevis för att högkänsliga lättare blir överstimulerade. Han jämförde hur högkänsliga och icke högkänsliga personer klarade en perceptions uppgift, där de skulle avgöra om ett T som var vridet åt olika håll låg gömt bland massa L, som också de var vridna åt olika riktningar på en datorskärm. De högkänsliga visade sig vara snabbare och

noggrannare, men de var även mer stressade än andra efter dem gjort uppgiften. (Gerstenberg, 2012) Max Wolf ( 2008) med kollegor gjorde en datorsimulering i Tyskland kring hur

högkänslighet skulle kunna utvecklas. Tanken bakom det hela är att det ibland lönar sig att vara uppmärksam på subtila detaljer och att man djupt bearbetar information kring hur världen fungerar, så att man kan jämföra nuvarande situation med allt man kan om liknande tidigare situationer. Men det kan också vara så att detta bara är slöseri med tid, speciellt om det innebär att ens nervsystem måste arbeta hårt (Wolf, 2008). Det kan även bli för mycket vid matsituationer, speciellt när det gäller barn. Enligt forskning så kunde de känsliga barnen ha mindre aptit jämfört med de andra barnen när det kom till bland annat matens utformande, smak, lukt och temperatur. I vissa fall fick maten inte heller röra varandra. (Smith et al., 2005).

3.5 Hjärnaktivitet

Jagiellowicz et al. (2011) gjorde en undersökning hos vuxna kring hjärnaktivitet med funktionell magnetisk resonanstomografi eller fMRI. Undersökningen visade att när högkänsliga människor försöker upptäcka skillnader mellan två bilder som är mycket lite olika så visar de mer

hjärnaktivitet än de som inte är högkänsliga. Detta innebär att de använder fler delar av hjärnan som är associerade med ”djupare” eller mer omsorgsfull bearbetning. Vid en annan undersökning visade det sig att högkänsliga personer reagerade starkare på tilldragande bilder som exempel valpar/kattungar och otäcka bilder som exempel spindlar/ormar. Det visade sig att de reagerade mycket på de positiva bilderna om deras barndom varit bra (Jagiellowicz et al, 2011). Acevedo (2014) har studerat hur högkänsliga och icke högkänsliga tittade på fotografier av främlingar och närstående. Acevedo (2014) fick samma resultat som Jagiellowicz (2011), att högkänsliga

i ett område som kallas insula. Insula kallas även medvetandets fundament för att det hela tiden integrerar kunskap om det inre tillståndet, känslor, kroppspositioner och yttre händelser för att skapa det vi för närvarande är medvetna om.

3.6 Barndomens påverkan

Booth et al (2015) undersökte hur sambandet mellan barndomsupplevelser och

livstillfredsställelse drabbade högkänsliga. Resultaten visade att personer med högkänslighet blev mer drabbade av de negativa barndomsupplevelserna än de som inte var högkänsliga. (Booth et al, 2015). En undersökning av Liss et al (2005) visade att högkänsliga kan vara allt mer påverkade av dåligt föräldraskap vilket ofta kunde leda till depression hos individen, var föräldrarna istället överbeskyddande visade det då istället större risk för ångest.

3.7 Ohälsa hos högkänsliga

Forskning visar att högkänsliga personer i fler fall har rapporterade symptom på psykisk ohälsa och att de även upplever stress i högre grad än andra (Benham, 2006). Varför det är så är inte fastställt. Men en möjlig förklaring är att ökad känslighet kan öka fysiologisk upphetsning som leder till en kronisk stress i kroppen med efterföljande hälsokonsekvenser (Benham, 2006). Arons (2014) forskning visade också att man har en större risk att bli olycklig eller en tendens till att oroa sig som högkänslig.

3.8 Extrovert och introvert högkänslighet

Introvert och extrovert är inom forskningen centrala begrepp på människans personlighet. Dessa två begrepp är varandras motsats. Det är ungefär 70 procent av de högkänsliga som är introverta och 30 procent som är extroverta. Som introvert vänder man sin energi inåt och undviker gärna större sociala sammanhang, man är mer reserverad och är inte lika impulsiv (Cervone &

Lawrence, 2013). Att vara introvert behöver inte betyda att man är blyg och inte vågar ta för sig, det är mycket beroende av reaktionen av stimulans och social stimulans (Cain, 2012). Ibland kan man få känslan av att det är något fel i att vara introvert och att man behöver vara mer som en extrovert person. Samhället är inte alltid anpassat för introverta, ett exempel är i skolan där alla

sitter i ett klassrum där en introvert möjligtvis hade varit mer delaktig om de hade varit indelade i mindre grupper. (Cain, 2012).

Extrovert betyder att man vänder sin energi utåt, man kan vara social, trivas tillsammans med andra och tar gärna initiativ (Cain, 2012). Som barn och extrovert kan man verka tuffare än andra, men de är även dem ömtåliga. De kan vara envisa, intensiva, krävande, dramatiska högljudda, utåtagerande och det som märks mycket på dem är deras brist på självreglering. Oftast vet de om följderna som kommer om de beter sig “illa” men de kan inte hejda sina reaktioner ändå, då kan pedagogernas tålamod bli prövat. De kan ursäktas för problemen de har men de måste lära sig gradvis att hantera det bättre. För deras eget bästa ska man självklart inte tillåta dem fortsätta utan gränser eller vägledning (Aron 2014). Ett högkänsligt barn kan ibland förväxlas med diagnoser som ADD/ADHD eftersom typiskt för båda är att de lägger märke till alla små ljud eller rörelser och är lättdistraherade. En bullrig miljö kan också få ett högkänsligt barn att reagera med

koncentrationssvårigheter, skillnaden är dock att ett högkänsligt barn har lätt att koncentrera sig i lugna miljöer vilket inte är typiskt för barn med ADD/ADHD (Aron, 2014).

3.9 Stöd

Enligt Aron (2014) ska barn ha anledning att känna sig trygga, med lyhördhet för deras behov och känslor är en bra start, speciellt i nya situationer. Genom att vara realistisk och se till barnets förmågor kan man behöva vänta med nya saker tills barnet är redo att ta in informationen. När man lägger sig på en optimal stimulansnivå ger man det högkänsliga barnet en god erfarenhet att ta med sig ut i världen, samtidigt kommer alla vara med om mindre bra upplevelser också. Det är mycket värdefullt för barnet att få lära sig hantera motgångar med en trygg vuxen som stöd. En del i barnets hantering av nya situationer är bra kommunikation och tillgänglighet hos personerna som är inblandade, det underlättar för barnet. Diskussioner kring vad som ska komma, prata om vad som kan gå fel eller att berätta att man kan gå iväg om man inte gillar den nya situationen. Att få med ett osäkert barn i verksamheten redan i tidig ålder hjälper barnet senare i livet, barnet kommer bli säkrare och säkrare med stöd från pedagogerna under tiden. Självklart ska man få lov att vara den man är, men vi kommer aldrig ifrån att ett socialt självförtroende är värderat i vår kultur, det ger oss fler valmöjligheter. Förskolan är ett utmärkt sätt för barn att komma in i den sociala världen utanför hemmet. (Aron 2014).

4. Teoretiskt perspektiv

Perspektiven vi kommer använda oss av kommer från Elaine Arons bok om högkänsliga barn. Hon beskriver hur man kan arbeta med barn med personlighetsdraget högkänslighet och då utgått från fyra “nycklar” som hon kallar det. Vi kommer att använda oss av teorin genom att sortera resultaten efter de fyra nycklarna, ta reda på om svaren från pedagogerna går i samma spår som Arons nycklar.

4.1 Självkänsla – Barn med högkänslighet behöver givetvis gränser och tillrättavisande, men ett

högkänsligt barn har en tendens att vara självkritisk. Får ett högkänsligt barn mycket kritik kan de utgå från att de helt enkelt har en tendens att göra fel. Högkänsliga barn behöver extra hjälp med att utveckla ett inre svar eller ett motgift mot den allmänna bristen på erkännande av vad de behöver eller vem de är (Aron, 2014). Aron (2014) säger att de flesta vuxna människor som kommer till henne för psykoterapi är högkänsliga som blivit ignorerade av antingen personal på förskola/skola eller sina egna föräldrar (oftast båda delarna).

4.2 Att minska skamkänslor – Om man känner sig skamsen utgår man ifrån att man är passiv

och hjälplös. Ingen känner skam hela tiden, men det kan nästan bli ett slags personlighetsdrag hos en högkänslig människa, på så sätt blir man benägen att känna skam eller skuld precis som man kan bli ängslig eller blyg till naturen (Aron, 2014).

4.3 Kloka gränser – Aron (2014) säger att forskning visat att värderingar internaliseras bäst när

ett barn varken är över- eller understimulerat. Du måste ha ett barns uppmärksamhet, men du ska inte skrämma det. Är barn understimulerade när de blivit tillrättavisade säger de mer eller mindre ”ja ja” och fortsätter som tidigare. Är barn överstimulerade kan de börja undvika situationen och personen som straffar dem, men de kommer inte ihåg varför de inte ska göra på ett visst sätt. Det är viktigt med tydliga regler.

4.4 Att veta hur du ska prata om högkänslighet – Barn som är högkänsliga kan oftast känna sig

annorlunda, vilket ibland kan göra det svårt för en att prata om det för att man är rädd att man ska visa på nått sätt att det är dem det är fel på. Aron (2014) säger att förr eller senare märker

högkänsliga barn att de är annorlunda, det viktiga är att du ger dem en positiv syn på det, och ger endast de detaljer som behövs just då.

5. Metod

Det gjordes en kvantitativ studie i form av en enkät, syftet var att ge en insikt om förskollärare har kunskaper högkänslighet. Enkäter användes i främsta fall för att kunna nå ut till så många

pedagoger som möjligt, vilket sparar tid för både pedagogerna och författarna.

5.1 Förberedelser

Först användes en enkät som ett test för att se hur den slutgiltiga enkäten skulle kunna utformas. Enkäten skickades ut till våra medstuderande för att se om de blivande förskollärarna vet vad högkänslighet är. Den slutgiltiga enkäten lades ut i ett forum för pedagoger som arbetar i förskolan. På forumet publicerade vi tillsammans med enkäten ett följebrev där det står vad undersökningen innebär och vad vi ska ha informationen till.

Enkäten som användes till denna undersökning är en webbenkät. Genom att skicka ut enkäter får den som besvarar enkäten sitta i lugn och ro när hen svarar på frågorna. Det gör att svaren kan vara mer genomtänkta än om man skulle intervjua någon. Det negativa där är att man inte kan förklara sig om det skulle bli några frågetecken i frågorna eller i svaren, man kan då inte heller ställa kompletterande frågor direkt till personen. Det kan bidra till att svaren kan bli annorlunda om man inte förstår frågan. Därför gäller det att lägga ner mycket tid på enkäten för att få den bra och så alla förstår vad man menar med frågorna (Ejlertsson, 2014). Vid enkätutskick sker det ofta vissa bortfall, det kan ske internt bortfall och då speciellt vid en dåligt konstruerad fråga. Då enkäten är frivillig att svara på så kan det bli så att en del inte svarar på den, även människor som har svårt att uttrycka sig skriftligt hoppar nog över enkäter där de behöver uttrycka sig skriftligt. Ejlertsson (2014) skriver att deltagandet i enkäter har minskat de senaste 30-40 åren, innan kunde man få 90 procent att svara på enkäter som skickas ut. Nu är det cirka 70 procent som svarar på de enkäter som skickas ut. Genom att skicka med ett följebrev ökar chanserna att få fler att svara på enkäten. Enkäten låg uppe på sociala medier i ca ett dygn och på det dygnet fick vi in 85 svar av cirka 20 000 användare på den sidan. Enkäten fick efter detta dygn tas bort för det redan kommit in så många svar, detta för att allt resultat skulle analyseras och reflekteras över. Med för många svar skulle det bli för ohanterbart.

För att få frågor som är inriktade på ämnet man undersöker gäller det att ha bra koll på litteratur och tidigare forskning om det . Har man inte det kan det lätt bli att man svävar iväg och kommer in på andra saker som inte har med ämnet att göra. (Ejlertsson, 2014)

Alla enkäter som skickas ut är anonyma, personer och förskolor kommer inte att skrivas ut med deras rätta namn. Enkäten är utformad på ett sätt så att alla som svarat är anonyma. Vi utgår från vetenskapsrådets direktiv gällande etik i forskningsarbetet.

5.2 Resultat av testenkät

Testenkäten skickades ut till studenterna som läser till förskollärare på Malmö universitet. Det kom in många svar och mycket kritik, vilket användes till att förbättra och förtydliga den slutgiltiga enkäten. Resultaten av den första enkäten visade att de flesta kände till

personlighetsdraget.

5.3 Resultat av den slutgiltiga enkäten

Den slutgiltiga enkäten bestod av frågor om pedagogernas titel och arbetslivserfarenhet. Hälften av frågorna var påhittade situationer som kan vara svåra för ett högkänsligt barn, tanken med detta var att få in resultat på hur man kan arbeta med högkänsliga barn i förskolan. Det var många som hade hört om personlighetsdraget innan och även om de inte gjort det, så hade de teorier på hur man kunde hantera de olika situationerna. I den slutgiltiga enkäten hade vi både frågor med svarsalternativ och frisvar. Frisvar är när man kan skriva vad man vill under frågan, det finns inga svarsalternativ. Genom enkäten som skickades ut kom det in väldigt många tankar genom de fria svaren.

5.4 Analys av enkäterna

Vid analysen av svaren som kom in från enkäterna användes de nycklarna som Elaine Aron (2014) skriver om. Nycklarna är självkänsla, att minska skamkänslor, kloka gränser och att veta hur du ska prata om högkänslighet. Svaren från enkäterna jämfördes med hjälp av nycklarna.

6. Resultat och analys

Här kommer resultaten att presenteras och därefter analyseras med hjälp av de fyra nycklarna som står i Arons bok. Det var 85 stycken som svarade på enkäten, de som svarade har olika roller på olika förskolor. I denna del av texten kommer enkätens frågor och resultat presenteras. Fråga 1, 4 och 5 består av enklare frågor med endast ett par svarsalternativ för deltagarna att kryssa i. De resterande frågorna består av frisvar där pedagogerna själv får skriva sina tankar och idéer, i under frågan sammanfattas deras svar från enkäten.

6.1 Fråga 1-5 kommer att presenteras i cirkeldiagram med text. Fråga 1. Känner du till begreppet högkänslighet?

Diagrammet visar att en stor del av personalen inom förskolan känner till begreppet högkänslighet.

Fråga 2. Vad innebär högkänslighet för dig?

Denna fråga innebar att pedagogerna fick tänka efter och komma fram till vad högkänslighet innebar för dem själv, de svarade med frisvar. 70 procent utav de som svarade på frågan svarade någorlunda lika, att vara högkänslig innebär att man reagerar starkt på olika sorters intryck, som lukt, ljud, ljus, känsel, beröring, värme och kyla. Det framkom även av svaren att man som högkänslig lätt känner av känslostämningar, att man har lättare att avläsa stämningar och

kroppsspråk från människor, att man har lätt att smittas av andras känslolägen och att det är svårt att skilja sina egna känslor från andras. Pedagogerna tyckte att detta ibland kunde vara en nackdel för att man överanalyserar och blir självkritisk, men också en fördel att man kan läsa av ens omgivning. För stora grupper är utmattande och man behöver oftast mer tid för att vänja sig vid nya situationer för att känna sig trygg. De kan upplevas mer försiktiga för att de kan se faror i saker som att t.ex. klättra på en stol. Drar sig gärna undan om det är för mycket stök och ljud och kan bryta ihop vid för mycket krav. Högkänsliga upplever fler detaljer och kan vara känsligare för annorlunda smaker och konsistenser. Det nämndes i enkätsvaren att högkänsliga ofta kan upplevas

som blyga men kan även vara väldigt utåtagerande. 4 procent svarade med svaret “mig själv” vilket innebar att de antingen kände igen sig själv eller att de är högkänsliga. De som svarade att de kände igen sig själv bekräftar det jobbiga med att vara i större grupper eller att bli observerad. 20 procent svarade att de inte visste vad det innebar. 6 procent kunde inte placeras under någon av de andra kategorierna. Svaren om vad högkänslighet innebar för dem var att högkänslighet är ett begrepp som hen är tveksam till. Men hen tänkte ändå på respekten för allas olikheter, att man har ökad förståelse för fler människor, att man behöver tid för återhämtning och att det är barn i behov av lågaffektivt bemötande.

Fråga 3. Var fick du informationen ifrån?

Det här diagrammet visar att många fick informationen från internet eller från litteratur som de hittade själv. En del har läst litteratur som de själv hittat, en del har läst Elaine Arons bok om högkänslighet. Det är väldigt få som har fått information om högkänslighet från sitt jobb, endast 5% av de som har svarat. Hur eller vad de fick för information från jobbet framgår inte i svaren.

Fråga 4. Vad har du för titel?

76 procent av de som svarade på enkäten är förskollärare, 16 procent är barnskötare, 2 procent är förskolechefer och 6 procent är andra anställda som jobbar på förskolorna som tog sig tiden att svara. Svaren på de andra frågorna kan variera beroende på vad personerna som har svarat har för utbildning inom ämnet och erfarenhet av arbetet.

Fråga 5. Upplever du att du har eller fått, kunskap och verktyg för att kunna stödja barn med HSP?

69 procent av de som har svarat känner att de inte fått tillräcklig kunskap om högkänslighet och tillräckliga verktyg för att kunna stötta de barn på förskolan. 21 procent som svarade sa att de har eller fått tillräcklig kunskap för att kunna stötta de här barnen. 10 procent har svarat att de inte vet.

6.2 Fråga 6-11 är skrivna i kursiv text och är påhittade situationer i förskolan som författarna

skrivit. Som deltagare i enkäten ska man besvara med tips och egen text. I denna del av frågorna kommer svaren presenteras i sammanfattade resultat utifrån hur de tolkats av författarna till texten. I de nästkommande frågorna har pedagogerna svarat med frisvar, det vill säga att de har själv skrivit ner sina svar på frågorna.

Fråga 6.

“

Frågor som ställts i enkäten:

● Hur hade ni bemött Anna?

● På vilket sätt kan man fungera som ett stöd för Anna? Varför?

Resultat

Bemötandet av Anna såg ganska lika ut i svaren, det handlade framförallt om att det skulle vara ett väldigt lugnt bemötande och ingen press på barnet. Precis som Aron (2014) menar så har många pedagoger skrivit att barnen måste känna sig trygga och ha någon som lyssnar till barnets behov.

Stora grupper

Aron (2014) skriver att det kan vara jobbigt för högkänsliga barn i större grupper och att de gärna då vill dra sig tillbaka. Det är många pedagoger i enkäten som svarat att de hellre väljer att dela upp barnen i mindre grupper för att alla barnen ska få komma till tals och inte känna någon stor press, vilket i så fall är bra även för de högkänsliga individerna. Tycker barnet att det är jobbigt att uttrycka sig så kan man hjälpa till genom att ställa ledande frågor som hjälper berättandet menar pedagogerna.

Trygghet

Pedagogerna menar att det är viktigt att de vuxna är trygga, om pedagogerna är trygga kommer barnen också känna sig trygga. När barnen är trygga kommer de våga ta för sig mer står det i svaren från enkäten. Tillsammans med den trygga pedagogen kan man skapa tillfällen som känns okej för barnet att prata i. Ett tips var att man kan prata med Anna innan samlingen för att sedan hjälpa Anna att berätta hur helgen har varit, man kan även prata med Anna efteråt och höra vad hon har för tankar då. Många har svarat att det är viktigt att inte tvinga henne göra något som är jobbigt för henne, pedagogerna känner barnen och lär sig hur de funkar i de olika situationerna. Det togs även upp att det är viktigt att se till vad Annas behov är just då och där, i den här

situationen är hennes behov att känna sig så trygg så hon vågar prata inför de andra barnen. Man kan även försöka hitta de kompisarna som Anna brukar umgås med och placera dem tillsammans

för att skapa en trygghet för Anna vis de större samlingarna. Om inte Anna vill svara på frågor så går de vidare så hon slipper känna den pressen att hon måste svara just då, många skulle fråga Anna igen för att hon ska få en chans till att berätta.

Mindre grupper

Många pedagoger svarade att de inte hade ställt en sådan fråga i helgrupp utan hade tagit sådana frågor i mindre grupp som till exempel vid maten eller liknande situationer. Det blir lättare för barnen att komma till tals om det är färre barn som vill prata samtidigt. Det var också en hel del pedagoger som skriver att det är helt okej för Anna att sitta och lyssna/iaktta, de menar att hon också är delaktig i gruppaktiviteterna även om hon inte uttrycker sig verbalt. Istället för att prata skulle man kanske kunna rita vad man gjort istället. Genom att ta hjälp av någon förälder som kanske kan ge pedagogerna en ledtråd på vad de har gjort så kan pedagogerna hjälpa Anna att berätta. I ett utav svaren stod det att högkänsliga barn värdesätter närmare dialoger istället för att prata i större grupper, och att det är viktigt att berätta för alla barnen innan de börjar samlingen att ingen är tvungen att prata om de inte vill det. Även att använda sig utav handuppräckning, för då ser man vilka som vill prata och vilka som inte vill just då.

Fysisk kontakt

Det var även en del pedagoger som skulle ha valt att ha Anna nära sig så hon fick den fysiska kontakten för att känna sig tryggare. Haft henne i knät eller låtit henne vara vänd mot pedagogen så hon bara koncentrerade sig på pedagogen. Man kunde även ha olika sorters samlingar eftersom människan har olika sätt att uttrycka sig på, man kunde ta hjälp av dans, drama, musik, bild och så vidare för att hjälpa barnen uttrycka sig.

Fråga 7.“Tim går på avdelningen Fjärilen tillsammans med 18 andra barn. När alla 18 barn är på förskolan samtidigt, så händer det att Tim blir väldigt högljudd, han skriker mycket och slåss när han inte får som han vill. När Tim reagerar så krävs det oftast flera tillsägningar innan Tim lyssnar och drar sig tillbaka. Oftast vill Tim då gå iväg och sitta ensam i ett rum gärna med låg ljudnivå och dämpat ljus“.

Frågor som ställts i enkäten:

● Hur tror du att man kan bemöta Tim på bästa sätt?

● Har ni några bra tips på att möta barn som behöver mer stöd med tillrättavisande?

Resultat

Mindre grupper

Ett råd som kommer upp mycket under denna fråga är att dela barnen i mindre grupper, för att få en lugnare miljö runt barnen. Pedagogerna menar att det kan vara bra att som pedagog att ligga ett steg före och försöka förhindra detta beteende och ta reda på vad det är som utlöser hans beteende. Det är inte många barn som klarar av den höga ljudnivån och stöket, menar pedagogerna, som det kan bli när alla är i samma rum. Man kan ta just det barnet åt sidan och låta hen lugna ner sig lite och få sortera alla intryck, hen kanske blir uppvarvad av stora grupper.

Närvarande pedagog

Många pedagoger föreslog att man ska försöka finnas i närheten som en stöttning för Tim och bekräfta att man ser att hen blir störd av ljudet. Som pedagog ska man också hålla sig lugn, vilket ofta gör barnen lugnare också menade pedagogerna. Pedagogen svarade ofta att man inte bör höja rösten och skälla utan prata vanligt med barnet och försöka avleda istället. Enligt svaren är det aldrig barnets fel att det inte vill vara med på olika aktiviteter utan det är pedagogen som ska göra och presentera aktiviteter, som ska få barnen att vilja vara med. Pedagogen ska även vara tydlig med att det är okej för barnen att gå ifrån om det blir för mycket för dem. En del tipsade om att använda sig av utemiljön då ljud och stim inte märks på samma sätt där. Men andra skrev att utemiljön inbjuder till mer stim och högljudda lekar och är svårare att lugna ner. Några menade att man skulle ge honom en plats som är hans egen, dit han kan gå om det blir för mycket för honom, även erbjuda honom lugn musik i hörlurar eventuellt hörselskydd. Som pedagog ska man vara tydlig med vad som kommer hända.

Vissa pedagoger som svarade på enkäten skrev att man kunde låta Tim skrika klart istället för att skälla på honom. För dem var det viktigt att ta reda på hur Tim tänkte för att kunna lösa

situationerna innan de uppstår. Pedagogerna skrev att man kunde föreslå pauser till Tim under dagen, där han får en paus från alla intryck. De menar även att man kan arbeta med ljudet och ljuset, även med tydligheten och strukturen. Prata med vårdnadshavare till Tim och hör hur de har det där hemma, hur de löser olika jobbiga situationer för Tim, står det i enkätsvaren. Man kan även prata med Tim om varför han känner så som han gör, sätta ord på känslorna menar pedagogerna.

Fråga 8.“Clara är kräsen när det kommer till mat. Hon har precis bytt avdelning på förskolan. En dag när det är lunch sitter Clara och bara stirrar på maten, hon vill inte lägga upp något på tallriken. En pedagog lägger upp lite mat till Clara och ber henne att smaka, vilket resulterar i att Clara tar tallriken och kastar i golvet och skriker att hon inte är hungrig. Pedagogen höjer sin röst och säger till Clara på skarpen. Efter en stund får barnen frukt och Clara vill då också ha, men då säger pedagogen till Clara att hon först får smaka lite mat. Clara blir då jätteledsen.”

Frågor som ställts i enkäten:

● Vad tror du gick fel i bemötandet gällande Clara? Varför?

● Hade man kunnat göra något annorlunda?

Resultat Mat-stress

Många pedagoger tipsade om att använda sig av buffé-bord så barnen själv kan ta mat. Det är viktigt att försöka prata med Clara så att man kan ta reda på varför hon inte vill äta och att man inte behöver smaka varje dag menar pedagogerna. Att stressa vid maten gör att maten kan bli negativt. Det står i enkätsvaren att det absolut viktigaste är att barnet får i sig något, så att inte ge frukt till Clara är fel beslut och många pedagoger uttalade sig om att det är ett maktmissbruk av pedagogen att neka Clara frukten. Viktigt för pedagogerna enligt enkätsvaren var att prata med varandra i arbetslaget så man bemöter alla barn likadant. De menar även att kravfyllda situationer sätter barnet under press och skapar låsta lägen. Enligt pedagogerna kan man testa att ignorera det negativa beteendet och börja bygga relation i andra trygga miljöer. Det är inte okej att lägga upp maten på hennes tallrik utan tillåtelse, hennes motstånd kanske kan bero på att maten blandats eller är fel i konsistensen/utseendet så vill hon kanske bara äta kött eller tex ris. Pedagogerna skriver att Clara blir kränkt när det läggs så mycket fokus på att hon gjort fel. Information från Claras gamla avdelning skulle förts vidare till den nya, kanske är hennes motstånd hennes sätt att säga att hon inte vill ha menar pedagogerna. Viktigt är att inte skälla eller höja rösten mot Clara. Svaren beskriver även man som pedagog aldrig ska säga att Clara är duktig för att hon äter, de menar att det inte är någon prestation att äta. Äter hon inte så gör hon inte det, inget att göra något väsen av. Pedagogerna skriver att om barnet kanske gillar grönsaker - låt hen äta mer av det då. Eventuellt kan det behövas “önskekost”, där barnet får mat tillagat som hen äter. De menar även

att man kan visa barnet hur god du tycker maten är och gör barnet nyfiken genom att lirka och locka.

Fråga 9. ”Maria går på förskolan 15 timmar. (hennes mamma är föräldraledig med hennes bror)

Maria är ett tyst och tillbakadraget barn och håller sig gärna i bakgrunden. Marias mamma har ofta dåligt samvete för att hon vet att Maria hellre är hemma. Ibland håller därför Marias mamma henne hemma istället, så ibland är Maria inte alls ofta på förskolan. När förskolan erbjuder målning visar Maria tydligt att hon vill vara med, men hon vill bara titta på, inte måla. Målning är en populär aktivitet på avdelningen, så pedagog 1 resonerar att Maria inte kan vara med alltid, eftersom det är orättvist mot de andra barnen som inte hinner måla varje gång. Medan pedagog 2 resonerar att det är bra för Maria att vara med varje tillfälle.”

Frågor som ställts i enkäten:

● Hur kan man hjälpa Maria att komma in i verksamheten på bästa sätt?

● Varför tror ni att pedagog 2 vill att Maria ska erbjudas målning vid varje tillfälle?

● Vad tycker ni om pedagog 1 resonemang?

Resultat

Okej att observera

De som svarat på enkäten ansåg i stor utsträckning att det inte fanns orättvisa i att Maria bara ville observera, eftersom att observera kan vara en ingång till att vara mer delaktig i verksamhetens aktiviteter. Därav ansåg de flesta i undersökningen att de tyckte pedagog 2 gjorde ett bra arbete genom att låta Maria få vara med vid varje tillfälle de målar, och någon påpekade att Maria ändå inte är i vägen för någon när hon observerar. Ibland menar pedagogerna att för att kunna bemöta ett barn på rätt sätt blir verksamheten inte lika för alla, för Maria kanske det är att hon behöver se en “ny” aktivitet flera gånger innan hon vågar själv.

Det fanns en hel del tips om att man ska bjuda in föräldrar till att delta i förskolan så man skapar tillit med vårdnadshavare. Det som togs upp under frågan var även att Maria behöver komma sina 15 timmar, och några sa även att det vore kanske bättre med tre timmar per dag istället. I enkäten

deras egna behov. Som förskollärare är det vårt uppdrag att anpassa verksamheten efter

barngruppens behov och kunna se till varje individ, gör man det för Maria i detta fall vågar hon möjligtvis måla till slut.

Fråga 10. ” Hur arbetar ni med barn som är utåtagerande?” Resultat

Lågaffektivt bemötande

Pedagogerna menar att man inte ska gå upp i barnets nivå utan behålla ditt lugn och prata med barnet lugnt. Diskutera med barnet om vad som hände och kanske gick fel när barnet har lugnat ner sig igen, skriver dem. I enkätsvaren ingick att man utifrån detta kan man försöka undvika situationer som gör att barnet blir upprört, kanske kan man ändra upplägget för hur dagen ska se ut, anpassa verksamheten till barnen. Pedagogerna skrev att ibland är olika för olika barn mer rättvist än att alla ska göra samma. Fråga barnen hur pedagogerna kan hjälpa till att förändra verksamheten för det ska bli bättre för barnen. Var lyhörd och ha god kontakt med barnen för att se vad de behöver beskriver pedagogerna. Fråga dig själv vad som behöver ändras för att alla barnen ska kunna känna sig lika mycket inkluderade.

Mindre grupper

Även här föreslår många pedagoger att man ska dela barnen i mindre grupper. Att det alltid ska finnas en närvarande pedagog som är som en trygghet för barnet och jobbar med barnet, inte emot. Det är även viktigt för pedagogerna att ha en bra kommunikation och att alla har liknande förhållningssätt för att kunna jobba tillsammans på ett bra sätt. De menar att man ska ta

diskussioner om vad som hände efteråt och inte när barnen är upprörda, ta barnen lite till sidan och låt hen lugna ner sig lite innan man pratar.

Anpassa verksamheten

Pedagogerna skriver att man kan fundera på vad man kan göra för att undvika dessa jobbiga situationer för barnen, vad kan man ändra i verksamheten, titta på hur miljöerna ser ut egentligen. De menar att det gäller att ligga ett steg före och försöka undvika situationer som blir jobbiga. Försök att ignorera det negativa och ös på med positiv förstärkning. Enkätsvaren beskriver att man kan förbered barnen på olika förändringar i verksamheten och ändringar av aktiviteter. Vänd det negativa till positivt innan det negativa skett. Några i enkäten ansåg att det händer färre incidenter utomhus, så det kan vara lättare att vara ute och även dela in i mindre grupper. Man får anpassa

det till vad som är bäst för barnet. Ge barnet alternativ att gå ifrån och lugna ner sig lite, men inte som ett straff utan som ett eget val de gör menar pedagogerna. Men barnets känslor ska inte behöva gå ut över de andra barnen på avdelningen.

Kommunikation

Det kan även vara viktigt med tydliga regler, strukturer och rutiner anser enkätsvaren.

Pedagogerna skriver att de kan behöva visa hur de andra barnen känner sig när det extroverta barnet blir väldigt upprörd och kanske börjar slåss, på det viset använder sig pedagogerna av olika kommunikationsalternativ som kanske barnet förstår bättre än när hen pratar. Många pedagoger har även skrivit att det är viktigt att förebygga genom att analysera vad det är som utlöser det utåtagerande beteendet. Ge barnet alternativa metoder att hantera ilskan, sorg, besvikelse, glädje och så vidare. Att inte säga barnets namn om det händer något, det kan smutskasta barnets namn skrivs det i enkätsvaren. Barnet ska även veta vad som är rätt och fel, vilket man pratar om när barnet är lugnt och hur man barnet kan hantera situationerna när de uppstår, såklart med hjälp av pedagoger och andra hjälpande på avdelningen. Pedagogerna som är närvarande har lättare för att stoppa situationer i tid om de redan är delaktiga i lekarna skriver pedagogerna. Ge barnet mycket närhet och välj fighterna med barnen. Pedagogerna skriver att man ska ge barnen

förutsättningarna för att lyckas med sin dag, ju positivare deras dagar är ju lättare är det för dem att hantera de svåra situationerna.

Föräldrasamverkan

Vissa pedagoger skrev att de hade tagit hjälp av en specialpedagog och även prata med vårdnadshavarna om hur de hanterar situationer som uppstår. Kartlägg i vilka situationer som barnet behöver stöd och som kan trigga igång barnen. Fokusera på barnets starka sidor och skapa relationer med barnet och dess familj, försök förebygga de situationer som är jobbiga för barnet står det i en del svar från enkäten.

Fråga 11. “Hur arbetar ni med barn som anses vara socialt osäkra?” Resultat

Mindre grupper

Det är många pedagoger som även här har skrivit att man borde dela in barnen i mindre grupper och göra samarbetsövningar. De skriver även att det är bra att som pedagog vara närvarande och finnas nära om barnen behöver stöttning i lekarna. Försöka hitta några speciella barn och

pedagoger som det osäkra barnet känner sig trygg med. Samtidigt skriver några att det ibland kan ske mirakel om man blandar barn som inte leker tillsammans i vanliga fall. Genom att ta reda på barnets intressen kan man skapa en bättre relation och få barnet att vilja socialisera med

pedagogen som senare kan hjälpa till att stötta barnen menar pedagogerna. Man kan ta hjälp av till exempel en nalle eller handdockor för att ta bort fokus från barnet står det i enkätsvaren.

Små uppdrag

Pedagogerna menar att man kan hjälpa barnen ta kontakt med andra barn genom att ge dem små uppdrag tillsammans, exempel att två stycken kan ta köra ut matvagnen tillsammans eller något liknande. Man måste stötta barnen i det som de gör bra, stötta barnen att våga göra nya saker, stärka deras självförtroende och självkänsla menar pedagogerna. Det står i enkätsvaren att genom att lyssna, bekräfta och uppmuntra barnen så de känner sig sedda och delaktiga, så kan de våga. Lyfta fram barnen som inte syns och låta dem bli sedda. Genom att ge dem positiv förstärkning, lugn och ro, låta barnen lyftas fram och blomma i sin egen takt gör barnen tryggare menar pedagogerna.

Mer uppmärksamhet

I många av svaren står det att man kan stärka barnet genom att göra barnet “mer populärt”. Ge barnet mer uppmärksamhet och vara med i lekarna, hjälpa till med de sociala lekkoderna menar pedagogerna. I enkäten anser en del pedagoger att de blir trygga efterhand, det är bara att låta dem vara med och göra saker med någon av de vuxna. Man ska utmana dem på deras egen nivå och inte på någon högre nivå, viktigt att berömma för att sedan kunna gå vidare skrivs det i svaren. Pedagogerna skriver att barnen alltid ska erbjudas samma saker men det är inte säkert att de vill vara med men en dag kanske de vill. Barnen ska även få mycket närhet, uppmuntran, kunna skratta och busa tillsammans, vara medveten om barnen så de inte går ensamma på gården till exempel skriver pedagogerna. Pedagogen på förskolan ska vara närvarande, enligt enkätsvaren, genom att vara med på golvet med barnen och se till så ingen hamnar utanför eller glöms bort. Det är även stor vikt i svaren på tryggheten till både barngruppen och pedagogerna för att barnen ska känna att de vågar. Pedagogerna ska även vara synliga så barnen vågar komma och prata med dem.

Stöd

I enkäten svarade många att man aldrig ska tvinga barnen göra någonting, men vill de göra

någonting så ska pedagogen vara tillåtande, inbjudande, trygg och hjälpsam. Pedagogen menar att de även ska vara ett verbalt stöd för barn som inte kan/vill uttrycka sig verbalt, man kan använda sig av bilder för att underlätta berättandet för barnen. Man kan prata med barnen om hur livet fungerar och att vi tror på barnens förmåga att klara saker även om det tar lite längre tid skriver pedagogerna. Ge barnen tid att klara saker. Svaren beskriver att man ska respektera barnens olikheter och bemöt dem med respekt, skicka positiva tankar till barnet att det kan saker och är klok och omtyckt.

Rättvisa

Pedagogerna menar att man inte ska tänka att allt måste vara rättvist, vissa barn kanske inte vill göra vissa saker en gång medans vissa vill göra det två gånger. Tänker man så kan det bli att man utmanar och pushar barnen för mycket menar pedagogerna i enkäten. Tvinga inte barnen,

uppmuntra dem till att göra saker istället. Enkätsvaren beskriver även att man kan berätta för barnen att de inte behöver prata om de inte vill, då blir barnen inte så pressade och stressade när de ska prata. Uppmuntra till lek både hemma och på förskolan, leka teaterlekar där alla kan vara med, men vill man inte kan det vara kul att bara titta på också för att senare vilja vara med skriver pedagogerna.

6.3 Analys med hjälp av de fyra nycklarna

I denna del kommer vi koppla de fyra nycklarna (att veta hur du ska prata om högkänslighet,

kloka gränser, att minska skamkänslor och självkänsla (Aron, 2014) med vårt resultat och

analysera det. Underrubrikerna beskriver de fyra nycklarna.

Att veta hur du ska prata om högkänslighet

Aron (2014) beskriver den här nyckeln som att pedagogerna måste våga prata med barnen om olikheter bland personerna i deras närhet. Många av pedagogerna som svarat på enkäterna skriver då att de pratar mycket med barnen, frågar dem varför de vill göra på ett visst sätt eller varför de inte vill göra något. Det gäller att sätta ord på vad barnen gör och vill säga. Ett annat svar från enkäten var att man skulle försöka få en känsla av vad barnen tänker och varför de ibland gör som

skriver att barnen kommer märka att de är annorlunda, förr eller senare. Hur pratar man med barnen om detta? En del av pedagogerna svarade att man skulle sätta sig och prata när barnet var lugnt och prata om de känslorna som kan komma. Att veta hur man ska kunna prata om

högkänslighet kan vara svårt men av svaren från enkäten verkar det som om pedagogerna tycker att det är viktigt att kunna prata med barnen, inte bara om allas olikheter utan också att det är okej att vara olika. Att alla har positiva och negativa egenskaper, men att man kan jobba med dem. Detta är precis som Aron (2014) skriver att det är viktigt att kunna prata om att alla är olika och att det är okej, barnen kommer märka förr eller senare att de inte är likadana allihop. Genom att prata med hela barngruppen om att alla är olika och olika bra på olika saker sedan göra

samarbetsövningar för att få fram allas olika styrkor. Många av pedagogerna som svarade på enkäten menade att man ska ta fram det positiva med barnet just då, inte ta med onödiga mindre detaljer som inte gör någon skillnad. Är det något som barnen behöver för att kunna klara av de svåra situationerna, är det något som man kan lösa nu direkt? Underlätta för barnen i deras jobbiga situationer.

Kloka gränser

Enligt Arons nycklar är det viktigt för högkänsliga att veta vad som kommer hända under dagen, det pågår mycket i deras huvud. Genom att ha en bestämd planering underlättar man för de högkänsliga. Pedagogerna ska vara tydliga innan de gör några förändringar och kan diskutera fördelar och nackdelar tillsammans med de barnen som känner att de vill det.

I många av svaren från enkäten stod det att det är de vardagliga reglerna som är en sak som gör högkänsliga trygga i vardagen, när de vet hur långt de kan gå och var det tar stopp. Aron (2014) menar att högkänsliga barn varken kan vara överstimulerade eller understimulerade för att kunna ta in reglerna, annars blir det som de hör vad man säger man lyssnar inte eller att det inte får plats med allt annat i huvudet just då. Genom att ha fasta regler som barnen vet om, skapar man även en lugnare miljö för barnen då man slipper gå och säga till barnen vad de inte får göra hela tiden skriver Aron (2014).

Att minska skamkänslor

Aron (2014) beskriver den här nyckeln som att högkänsliga lättare får skamkänslor och att det är viktigt att minska dem. Även de högkänsliga barnen får lätt skamkänslor för saker de har gjort eller saker de inte har vågat göra, detta kom också fram av svaren från enkäten. Några pedagoger svarade även att man kanske kunde ta hjälp av ett ritblock när det var dags att prata, så kunde barnet få rita det den vill säga istället för att prata. Från enkätsvaren framgick det även att barn

kan ha en pedagog som de känner sig tryggare hos, då kan man testa att sätta barnet hos den pedagogen tills barnet känner sig tryggare i verksamheten och de andra pedagogerna. För

pedagogerna som var med i enkäten var det även viktigt att inte tvinga barnet att vara med på allt hen inte vill göra. Det är aldrig barnets fel att hen inte vill vara med på aktiviteterna, utan

pedagogerna ska göra och presentera aktiviteter som får barnen att vilja vara med istället. Vill inte barnet prata ska man inte tvinga det. Genom att använda tecken som stöd istället för att tvinga barnen att prata kan man få barnen att tycka det är kul. Pedagogerna menar att istället för att skuldbelägga barnet som inte vill prata kan man prata med barnet enskilt om att det inte är något fel med att inte prata och att det finns fler som tycker att det är jobbigt att prata inför större grupper. Det kan kännas jobbigt nu för barnet men det kan bli bättre genom att träna i mindre grupper och med hjälp av stöttning av sin trygga punkt, menar pedagogerna från enkäten.

Självkänsla

Aron (2014) beskriver den här nyckeln som att högkänsliga kan ha en tendens till få sämre självkänsla och är väldigt bra på att vara självkritiska. Många av pedagogerna som svarade på enkäten skrev att man ska försöka hitta en trygghet hos kompisarna, se vilka barn som trivs bra ihop och känner trygghet till varandra. För att kunna se detta kan man göra många

samarbetsövningar och aktiviteter tillsammans så barnen och pedagogerna vet var de har varandra och kan känna tillit till varandra, menar pedagogerna. I svaren kom det fram att man även kan ge barnet mer fysisk kontakt som stöttning, som exempelvis sitta i knät, hålla handen, titta på barnet och bekräfta det. Pedagogerna skrev att det var viktigt att stötta barnet i det hen gör bra, bekräfta och lyfta vid positiva saker barnet gör, vilket går i samma tankar som Aron. För ett litet barn kan det vara jobbigt att prata i stora grupper och göra sig sedd tillsammans med alla andra barn menar en pedagog, där är det viktigt att veta vem som tycker det är jobbigt och hjälpa det barnet att våga. En annan pedagog svarade att man kan sitta vid det barnet som inte riktigt syns och hjälpa det barnet att få fram det hen vill säga/göra. Genom att förbereda barnet på att det snart är dags för till exempel samling kan barnet själv förbereda sig och kanske kan man redan innan ha pratat om det barnet har gjort eller skulle vilja delge de andra barnen så pedagogen kan vara där som ett prat-stöd för barnet innan, under och efter samlingen.

7. Slutsats och diskussion

I föregående del besvarade vi våra forskningsfrågor och kommer nu i denna del att förhålla resultatet till den tidigare forskningen kring högkänslighet. Vi kommer även att diskutera resultatet med dess samband för vårt framtida yrkesval.

7.1 Diskussion

Studien av Stephen Suomi som Aron (2014) studerat, visar att rhesusapor och människan har samma genetiska variation som gör att de är mer nervösa och stress påverkade, vilket innebär att vår roll som pedagog i barnets liv är så pass viktig för att kunna stödja dem på rätt sätt. Detta på grund av att det visade sig att i studien att rhesusaporna blev ovanligt kompetenta och ledare i sin grupp med rätt sorts stöd. Enkätens resultat visade att pedagogerna menade att bemöta alla barn rättvist inte alltid handlar om att göra likadant för barnen, utan att man bemöter barnen utifrån deras behov, rättvist för mig är möjligtvis inte rättvist för dig.

Som vi skrev tidigare så innebär högkänslighet att man är extra känslig, blir lättare påverkad av känslomässiga intryck och reagera starkare på stimulans utifrån och inifrån än andra människor (Hägglund och Dahlin, 2012). Det är alltså mycket som kan påverka barnet i den vardagliga miljön, både det fysiska och det psykiska. En del pedagoger svarade att man i enighet med detta ska anpassa verksamheten efter barnet och inte tvärtom. Det är viktigt att barnet känner sig tryggt i den miljö hen ska befinna sig i på förskolan.

Högkänsliga har lätt för att bli överstimulerade om det är mycket som händer runt dem

(Gerstenberg, 2012). Det är många pedagoger i enkäten som märker detta då barnen reagerar på mycket stim, höga ljud eller stora grupper människor. För barnen är det då bättre att ingå i mindre grupper och göra saker med färre barn åt gången, på det sättet barnen slipper den stressen, framgår det i enkäten.

Högkänsliga är mer uppmärksamma för de subtila detaljerna och bearbetar ofta information djupare än andra vilket kan ibland vara positivt i vissa lägen. En anledning till detta är att de kan jämföra nya händelser med saker de varit med om innan. Vad det gäller för de högkänsliga barnen som behöver få en liten stund för att smälta och tänka över vad som har hänt kan det vara positivt för dem att få en liten stund för sig själv så de kan göra det. I vissa fall kan detta användas för att barnen ska lugna ner sig också menar pedagogerna.

Vid en undersökning visade det sig att när högkänsliga vuxna människor försöker hitta skillnader på två bilder har de högre hjärnaktivitet än andra som gjorde samma undersökning (Jagiellowicz et al, 2011). Detta visade att personer som är högkänsliga reagerar starkare på till exempel tilldragande och otäcka bilder. På förskolan kan detta visa sig när man tittar i olika böcker eller videoklipp, när det kommer starka bilder kan även de högkänsliga barnen reagera starkare än de andra barnen. Att barnens hjärna jobbar på hårt visar sig genom att de lättare blir trötta och behöver en paus från verksamheten. Just att låta barnen få en paus i vardagen var det många pedagoger som svarade i enkäten, låta barnen gå iväg en liten stund och rensa tankarna.

Barndomens påverkan visade sig vara stor enligt Booth et al (2015), speciellt de negativa sakerna från barndomen påverkade personer som är högkänsliga. Få av de svaren vi fick in på enkäten handlade om barnens tidiga barndomsupplevelser, de barn som går på förskolan är fortfarande i sin barndom så detta kanske inte visar sig förens senare i livet. Även föräldrarna kunde påverka mycket (Liss et al, 2005). Många pedagoger svarade att det är viktigt med föräldrakontakten för att kunna ge barnet det bästa i verksamheten och en trygg plats att komma till.

Enligt Benham (2006) visar forskning att högkänsliga visar fler fall med symtom på psykisk ohälsa än andra, högkänsliga reagerar även stress i högre grad. Eftersom vår målgrupp av människor går på förskolan så finns det ingen forskning på psykisk ohälsa hos dem. Men för att undvika att de senare i livet drabbas av psykisk ohälsa är det viktigt att förskolorna har pedagoger som vet hur man kan bemöta dessa barn för att underlätta deras fortsatta liv och lärande. Aron (2014) har också upptäckt att man har större risk att bli olycklig som högkänslig. Känslan av olycka kan sitta i att barnen känner sig annorlunda eller att de inte passar in med de andra barnen vid sociala aktiviteter. Genom att som pedagog då sätta sig ner med barnet och prata om dessa känslor kan hjälpa barnet att hantera dem.

Många pedagoger som svarade på enkäten skrev att genom att dela upp barnen i mindre grupper, just för att slippa den stora gruppen, hjälper det barnen att ta plats i den mindre gruppen.

Pedagogernas svar stödjer vår tidigare forskning kring Cains (2012) tankar om att samhället inte är anpassat för introverta högkänsliga, det mesta i samhället är anpassat efter att vara social i större sammanhang. Cain tog upp ett exempel om ett klassrum, i ett klassrum finns en stor grupp med barn vilket inte alls passar en introvert högkänslig individ. Samma introverta högkänsliga individ skulle möjligtvis varit mer delaktig barnantalet varit mindre. Extroverta högkänsliga kan också reagera på bullriga miljöer, resultaten då kan bli koncentrationssvårigheter. Då större barngrupper oftast betyder en mer högljudd miljö är det varken bra för introverta eller extroverta att vistas i de miljöerna. Även om ett extrovert högkänsligt barn är mer socialt utåt betyder det inte att det känner sig tryggt på insidan (Aron, 2014). Många av pedagogerna i enkäten svarade att dessa barn behöver många pauser under dagen för att kunna återhämta sig och tänka över allt som har hänt under dagen.

I enkäten framkom det att pedagogerna anser att varje barn behöver mer eller mindre stöd utav dem. Det som funkar bäst är om man lägger sig på en nivå som man vet att barnen klarar och känner sig trygga med, menar pedagogerna. Barnen behöver speciellt stöd i nya situationer där barnen känner sig otrygga i början. I många av svaren från enkäten stod det att det är bra om man kan ha bara en pedagog som stöttar just detta högkänsliga barn tills det barnet känner sig tryggare. Även efteråt kan det kännas bra för det högkänsliga barnet att fortsätta ha den trygga pedagogen som hen kan gå till om det är något. Den här speciella pedagogen kan underlätta barnets dag genom att förbereda barnet på hur dagen kommer se ut och vad som kommer hända under dagen. Genom att hjälpa barnet redan i tidig ålder kommer det bara vara positivt för barnet senare i livet (Aron, 2014).

7.2 Slutsats

För att sammanfatta så var syftet med studien att ta reda på om högkänslighet är ett känt personlighetsdrag bland de som jobbar i förskolan. Svaret på första frågeställningen kring vad pedagoger på förskolor vet om högkänslighet, visade att cirka 75 procent visste vad det innebar att vara högkänslig och majoriteten av de som svarade på enkäten är förskollärare. Svaret på andra frågeställningen kring hur pedagoger bemöter högkänsliga barn, visade att många inom förskolan visste hur man kan bemöta och känna igen symtomen hos ett högkänsligt barn. Dock upplevde större del av majoriteten att de inte fått tillräcklig kunskap eller redskap för att bemöta barn med högkänslighet.

Om man jämför resultatet med den tidigare forskning kring högkänslighet så finns det många kopplingar till enkätsvaren, där dessa visar att pedagogerna agerar i enlighet med forskning kring högkänsliga barn. Enligt Gerstenberg (2012) upplever högkänsliga människor mer inre stress och har en lättare att bli deprimerade. Det är därför viktigt att jobba med högkänsliga barn direkt för att vända personlighetsdraget till en fördel för individen.Följer man målen och tar hänsyn till alla barns identiteter och bemöter barnen utifrån deras behov, så uppfyller vi en del av läroplanens mål samtidigt som vi möter högkänsliga och inte högkänsliga barn efter deras förutsättningar.

Kunskapen kring högkänslighet och andra personlighetsdrag behöver dock bli mer

uppmärksammat och pedagogerna behöver få mer information för att lättare kunna bemöta och stödja dessa barn.

7.3 Fortsatt forskning

För fortsatt forskning hade man kunnat gå djupare och kolla hur de högkänsliga barnen reagerar i praktiken ute på förskolorna, kan man se någon skillnad på barnen i mindre och större grupper. Vad kan man göra på förskolan för att göra den mer anpassad för alla barnens olika behov. Man hade kunnat gå djupare in i de teoretiska bakgrunderna kring högkänslighet. I fortsatt forskning hade man även kunnat gräva djupare i forskningen om det teoretiska och det empiriska kring högkänslighet bland barn i förskoleålder. Genom att göra jämförelser om hur högkänsliga och icke högkänsliga barn reagerar på olika situationer som uppstår i förskolan kan man se skillnader på hur de agerar i de olika situationerna också. När man delar in barnen i mindre grupper har visat sig positivt för alla på en förskola, men skulle man även kunna ta till på vara när barnen är i de stora grupperna? Kan man ändra på miljön på avdelningarna så att barnen inte känner av de stora barngrupperna, men samtidigt inte skilja av barnen från varandra. Skapa större/fler miljöer för barnen att vara i?

Av svaren från enkäten att döma så känns det som om alla pedagoger vill ha mindre grupper på avdelningarna, men är det så barnen vill ha det?

Referenser

- Aron, Elaine N. (2014). Det högkänsliga barnet: att växa och må bra i en överväldigande

värld. [Stockholm]: Egia

- Aron, Elaine N. (2017). Den högkänsliga människan: konsten att må bra i en

överväldigande värld. Språkligt reviderad utgåva Stockholm: Egia

- Benham, G. (2006). The highly sensitive person: stress and physical symptom reports.

https://doi-org.proxy.mau.se/10.1016/j.paid.2005.11.021

- Bianca Acevedo Elaine N. Aron Arthur Aron Matthew- Donald Sangster Nancy Collins Lucy L. Brown (2014): The highly sensitive brain: an fMRI study of sensory processing

sensitivity and response to others' emotions https://doi-org.proxy.mau.se/10.1002/brb3.242

- Booth Charlotte, Standage Helen,Fox Elaine- Sensory-processing sensitivity moderates the association between childhood experiences and adult life satisfaction

https://doi.org/10.1016/j.paid.2015.07.020

- Boterberg, Sofie, Warreyn, Petra (2015) Making sense of it all: The impact of sensory

processing sensitivity on daily functioning of children Ghent University, Ghent, Belgium

https://doi-org.proxy.mau.se/10.1016/j.paid.2015.12.022

- Cain Susan. (2012). The power of introverts.

https://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts?language=sv#t-254872

- Ejlertsson, Göran (2014). Enkäten i praktiken: en handbok i enkätmetodik. 3. [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

- Gerstenberg, Friederike X.R (2012) - Sensory-processing sensitivity predicts performance

on a visual search task followed by an increase in perceived stress. I Personality and Individual Differences Volume 53, Issue 4, 2012, Pages 496-500

- Hägglund, M. & Dahlin, D. (2012). Drunkna inte i dina känslor : En överlevnadsbok för

sensitivt begåvade. Stockholm: Libris förlag

- Jadzia Jagiellowicz, Arthur Aron, Elaine N. Aron(2016) Relationship between the

temperament trait of sensory processing sensitivity and emotional reactivity. Published by

Stony Brook University https://doi.org/10.2224/sbp.2016.44.2.185

- Jagiellowicz, J., Xiaomeng, X., Aron, A., Aron, E., Guikang, C., Tingyong, F., & Xuchu, W. (2011). The trait of sensory processing sensitivity and neural responses to changes in

visual scenes. Social Cognitive & Affective Neuroscience, Published by Oxford University

https://doi-org.proxy.mau.se/10.1093/scan/nsq001

- Max Wolf, G. Sander van Doorn, and Franz J. Weissing (2008) - Evolutionary emergence

of responsive and unresponsive personalities. Edited by Brian Skyrms, University of

California, Irvine, CA https://doi.org/10.1073/pnas.0805473105

- M. Liss, L. Timmel, K. Baxley, P. Killingsworth Sensory processing sensitivity and its

relation to parental bonding, anxiety, and depression

https://doi.org/10.1016/j.paid.2005.05.007

- Rizzo-Sierra, C. V., Leon-S, M. E., & Leon-Sarmiento, F. E. (2012). Higher sensory

processing sensitivity, introversion and ectomorphism: New biomarkers for human creativity in developing rural areas. Journal Of Neurosciences In Rural Practice

https://dx-doi-org.proxy.mau.se/10.4103%2F0976-3147.98314

- A.M. Smith, S. Roux, N.T.R. Naidoo, D.J.L. Venter(2005) Food choice of tactile defensive

children nutrition, 21 (1) (2005), pp. 14-19, https://doi-org.proxy.mau.se/10.1016/j.nut.2004.09.004