En studie av läxans vara eller icke-vara

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn – unga - samhälle

Examensarbete

En studie av läxans vara eller icke-vara

To be or not to be

- A study of how some teachers and pupils perceive homework

Magdalena Podlewska

Lärarexamen 140 poäng Examinator: Fredrik Nilsson Barndoms- och ungdomsvetenskap

Abstract

En studie av läxans vara eller icke-vara

Podlewska Magdalena (2007). En studie av läxans vara eller icke-vara. ( To be or not to be

- A study of how some teachers and pupils perceive homework). Malmö; Lärarutbildningen,

Malmö Högskola

Syftet med följande arbete är att belysa vilket förhållningssätt elever respektive lärare har till läxor. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet är: Vad anser lärare om läxor och vad är syftet med dessa? Hur uppfattar elever sina läxor? Arbetet bygger på en litteraturstudie, kvantitativa elevundersökningar och på kvalitativa intervjuer med lärare och elever i grundskolans tidigare årskurser. Resultaten som framkommit i analysen av arbetet visar att läxor utgör en naturlig del i skolverksamheten där syftet med läxan är att ge eleverna en god arbetsmoral som bygger på ansvarstagand. Detta argument för läxor framkommer även ur elevernas syn på läxor som en del av skolan, trots att de också kan upplevas som betungande för vardagen.

Innehåll

1 INTRODUKTION………...5

2 BAKGRUND……….…...6

2.1 Vad säger läroplaner och styrdokument?...7

2.2 Forskning kring läxor………...7

2.2.1 Läxan och fritiden………...….8

2.2.3 Hur mycket tid lägger elever på studier?...9

2.2.4 Läxa som stresselement………...10

2.3 Teoretiskt ramverk………...12

2.3.1 Lev Vygotskijs teorier om inlärning………...12

2.3.2 Jean Piagets teorier om hur en individ lär sig……...…..13

2.3.3 Den kulturella miljön………...14

2.4 Centralt begrepp……….………...16 3 PROBLEMPRECISERING.……….………....…17 3.1 Syfte………...17 3.2 Frågeställningar………...17 4 METOD………...………...18 4.1 Val av metod………...….……..18 4.2 Undersökningsområde………...………...19

4.2.1 Urval och etik ………...…………....19

4.2.2 Bortfall………...……...…..…..20

4.3 Genomförande………...……...20

4.4 Analysbeskrivning………...……...….22

4.5 Forskningsetiska överväganden………...…………..……...22

5 RESULTAT………...………23

5.1 Elevernas syn på läxor………...……...23

5.2 Elevernas resonemang kring läxan………...…....26

5.3 Lärarnas syn på läxor………...28

5.3.1 Tre lärare argumenterar om läxor………...…...29

5.4 Sammanfattning………...…30 5.4.1 Lärare………...30 5.4.2 Elever………...…...31 6 DISKUSSION………...….…....32 6.1 Kritisk granskning………...….…....32 6.2 Kognitiv utveckling...33

6.3 Läxor och fritid...34

6.3.1 Stressen………...36

6.3.2 Återkoppling till arbetets syfte och frågeställningar ...37

7 REFERENSLISTA...38

1 Introduktion

Till mitt lärarexamensarbete bestämde jag mig för att skriva om hur läxor uppfattas av elever och lärare. Under den verksamhetsförlagda tiden i utbildningen har det ofta uppstått diskussioner om läxor, både på föräldramöten och under studiedagar, där alla verksamma vuxna på skolan medverkat. Jag upptäckte då att läxor var ett mycket aktuellt ämne men också att många pedagoger var oeniga om läxor var en bra eller dålig arbetsuppgift att ge elever under deras fritid. Läxor är en tradition sedan långt bak i tiden och det var inget man ifrågasatte då jag själv gick i skolan. Det var något som tillhörde skolutbildningen, trodde de flesta. Ser man långt tillbaka i tiden, då elever tvingades memorera religiösa psalmer och dikter utantill, så kan jag vid en jämförelse konstatera att läxor ser annorlunda ut idag. Läxorna kan vara olika beroende på vilken lärare klassen har. Jag har varit med i de klasser där läraren håller fast vid den traditionella undervisningen och ger sina elever läxor i form av till exempel inlärning av glosor, mattetabeller eller ett visst antal sidor i boken. En del lärare arbetar med struktur och ger samma typ av läxor för att eleverna ska skapa rutiner, men det finns också de lärare som ger informella läxor där eleverna får ta reda på alldagliga förhållanden som t.ex. hur mycket olika saker kostar ute i butikerna eller hur mycket hästen du rider på väger? Skolan är i förändring och ständigt dyker det upp nya teorier om vilka metoder som är bäst att använda sig av i undervisningen. Det faktum som kvarstår är att alla individer har olika förutsättningar och behov, vilket gör det svårt för pedagogen att välja enbart en strategi eller ett tillvägagångssätt som skapar den optimala utvecklingen för hela klassen.

Det är inte enbart kraven på lärarna som har ökat. Idag krävs det i allmänhet att bägge föräldrar är yrkesverksamma för att ekonomiskt få ihop det. Tyvärr ser inte verkligheten alltid så bra ut när man börjar skrapa på ytan (Hellsten, 2000). Allt oftare läser eller hör vi på nyheterna om utbrända föräldrar och stressade skolungdomar. Som förälder märker jag själv, nu när min flicka har börjat skolan, att hennes läxor är mitt ansvar. För att tydliggöra detta vill jag visa utdrag ur veckobladet som min förstaklassare tar med hem varje måndag, ”Veckans läxa. 10- kompisar (kort) + memorylappar, läsebok sid. 68-69 + en liten bok”, där läraren vill att vi föräldrar skriver kort om hur vi och barnen tyckte det gick att göra läxan. Jämför jag de kraven min dotters lärare ställer med den handledare jag hade under den sista praktikperioden

skiljer det pedagogiska synsättet sig enormt. Min handledare krävde väldigt lite av sina elever och detta motiverade hon med att säga att elevernas erfarenheter, speciellt i förstaklass, ser olika ut. Det väsentliga var att eleven självmant ansvarade för sin läxa och kände lust inför skolan.

Under insamlingen av det empiriska materialet kontaktade jag rektorerna för att få ett tillstånd till att göra undersökningen på deras skola. En av rektorerna berättade att på grund av den oenighet som finns bland lärarna om läxor, kräver kommunen att alla skolor ska införa en läxpolicy, ett dokument där skolans syfte och förväntningar gällande läxor tydliggörs. Avsikten med detta arbete är att ta reda på hur eleverna upplever läxorna och i vilket syfte pedagogerna ger läxor.

2 Bakgrund

Något som det talas mycket om i dag är den ökande stressen bland barn och ungdomar och därför valde jag att se om läxorna kan vara en medverkande orsak. Den forskning och litteratur jag valde att undersöka bestod både av förespråkare och motståndare till läxor. För att få en klarare bild i min empiriska undersökning kommer jag i detta kapitel att presentera vad några forskare har att säga om läxor. Jag vill påpeka att mycket av den utvärdering som har gjorts i Sverige anknyts till den forskning som genomförts i USA. För att mitt empiriska material ska vara jämförbart väljer jag att enbart lyfta fram den forskning som omfattar den svenska skolverksamheten.

Dessvärre fann jag inga undersökningar från nutid som påvisar hur mycket tid läxor kräver. Därför kommer jag att presentera äldre forskning som inte är aktuell idag men som jag finner intressant som sammankoppling till mitt empiriska material, eftersom den bland annat visar hur mycket tid de elever som ingick i undersökningen lägger på läxor.

2.1 Vad säger läroplaner och styrdokument?

Det märks tydligt att fenomenet läxa har följt trender under årens lopp där meningar om vikten av läxan ändras fram och tillbaka. Jag kommer att i detta kapitel titta närmare på hur synen på hemläxa har förändrats i läroplanerna för grundskolan sedan 1960-talet.

I läroplanen för grundskolan från 1962 (Lgr62) står det att hemarbeten är en viktig del i lärandeprocessen och att hemarbetet bör öka efterhand (Utbildningsdepartementet, 1962). Fem år senare 1969 då den nya läroplanen (Lgr69) utkommer, ändrar skollagen sin pedagogiska syn och anser att eleverna har långa arbetsdagar och behöver tid för reflektion. Därför tar läroplanen avstånd från läxan och säger att hemuppgifter bör vara frivilliga i så stor omfattning som möjligt (Skolöverstyrelsen, 1977). Det blir inte förrän på 1980-talet som läxa återigen får en ny roll i skolan. I Lgr80 återinförs läxan i läroplanen där läxläsning betraktas som en självklar del i lärandeprocessen och en del i skolarbetet. Under grundskolans mål och riktlinjer står det att: ”Hemuppgifter för elever utgör en del av skolans arbetssätt. Att lära eleverna att ta ansvar för en uppgift, avpassad efter deras individuella förmåga, är en väsentlig del av den karaktärsdaning som skolan ska ge” (Skolöverstyrelsen, 1980 s.50) . Läxan har sedan dess följt med skolutvecklingen och det är inte många som har ifrågasatt denna arbetsmetod. I nuvarande läroplan, (Lpo94) som är mycket tolkningsbar benämns inte begreppet läxa eller hemuppgift, vilket ger utrymme för pedagogerna att göra en egen tolkning

som inte alltid är enhetlig (Lärarförbundet, 2002).

2.2 Forskning kring läxor

Jan-Olof Hellsten, som har forskat och skrivit avhandlingen Läxor är inget att orda om (1997), antyder att det inte fanns mycket svensk forskning om läxläsning då han skrev avhandlingen. I sin avhandling lyfter Hellsten fram hur mycket tid läxan tar av ungdomars fritid och hur skolan använder sig av läxor som ett naturligt arbetssätt, vilket Hellsten inte ser positivt på. Som ett motargument till att skolan ska använda sig av läxor som ett arbetssätt påpekar Hellsten att det inte förekommer i skolans styrdokument att eleverna ska arbeta med

skoluppgifter på sin fritid. Hellsten gör en liknelse med vuxnas arbetssituation där hemarbete inte ses som en självklarhet och han poängterar att detta likväl borde gälla för eleverna. Hellsten menar att läxan behöver granskas utifrån dess sanna effekt och inte utifrån en tradition. Han anser vidare att läxan är ett slags metafor för god arbetsmoral enligt många lärare (Hellsten, 1997).

2.2.1 Läxan och fritiden

Ingrid Westlund som har en bakgrund som lärare och rektor, arbetar sedan många år tillbaka som forskare vid Linköpings universitet, där hon bl.a. gjort en studie kallad Läxberättelser –

läxor som tid och uppgift (2004). Westlund betonar, i likhet med Hellsten (2000) att läxor tar

en stor del av elevernas fritid vilket medför minskad tid till frivilliga aktiviteter. Westlund anser att det ligger hos läraren att ansvara för att skoltiden används på ett konstruktivt sätt så att eleverna inte behöver betungas med skolarbete på fritiden. Hellsten, som även gjort en annan studie Skolan som barnarbete och utvecklingsprojekt (2000), menar att stödet och hjälpen som krävs för att klara av läxan på hemmaplan skiljer sig beroendes på de förutsättningar eleven har hemifrån. Därför bör inte lärarna ta det för givet att alla elever kan fullfölja läxan efter skoltid. Hellsten betonar att det är de sociala skillnaderna och omständigheter utanför skolan som påverkar elevernas studiemöjligheter. Westlund (2004) skriver att en del föräldrar kan ge sina barn mycket stöd med läxor medan andra inte kan vara till något stöd alls för sina barn. Enligt Westlund bidrar läxan till att många skolelever känner sig stressade då tiden inte alltid räcker till. Hon menar att ungdomar i allmänhet sysslar med någon sorts aktivitet efter skolan, vilket gör att denna krockar tidsmässigt med hemläxan eller skolarbetet, som i sin tur bidrar till ett stressrelaterat beteende.

En annan person som har forskat kring detta ämne är Ebbe Lindell, professor i pedagogik. Lindells tankar skiljer sig ganska radikalt mot Hellstens och Westlunds. I sin avhandling

Läxor – hemarbetets utformning och effekter (1990), skriver Lindell att läxan inte alls behöver

vara ett besvär för elever utan tvärtom kan läxan vara ett redskap för att skapa bättre kontakt mellan hem och skola. Lindell menar att om läxan har ett ”förnuftigt” syfte kommer den att leda till att skolbarnen får en mer betydelsefull vardag, eftersom den kan begränsa tiden framför datorn eller tv-skärmen, ett beteende som enligt Lindell är destruktivt för barnens utveckling. I motsats till Hellstens påpekande och hänvisning till att läxor inte nämns i

skolans läroplaner, ser Lindell detta som en förlust för våra skolbarn och beklagar att dagens läroplan är så pass diffus och att läxor inte framkommer som en självklarhet (a.a.).

2.2.3 Hur mycket tid lägger elever på studier?

Ebbe Lindell (1990) redovisar siffror som refererar till en undersökning som gjordes 1964 och 1980 om hur hemläxan har reducerats eller rättare sagt hur pass mycket mindre tid elever lägger ner på hemläxan: ”Om man jämför den totala tiden för hemarbetet så har den halverats från 1964 till 1980. I genomsnitt ägnade eleverna 1964 4,8 timmar i veckan åt hemläxor medan det 1980 bara var 2,4 timmar” (Lindell, 1990, s.18). Lindell menar att elever i Sverige lägger elever mindre tid på hemläxor än elever i andra länder. Lindell refererar till en annan forskare vid namn Gunnar Hansson som skriver i sin avhandling IEA- projektet i läsning och

litteratur (1975) att: ”om den svenska skolan sålunda internationellt sett har förhållandevis

många lärare till sina elever, tycks den samtidigt ställa jämförelsevis små krav på elevernas insatser i form av hemarbete” (a.a. s.18). I Hanssons undersökning framkommer det att 10-åringarna lägger ca 3 timmar per vecka och 14-10-åringarna lägger en timme mer i veckan på sina läxor. Det är enligt Hansson, refererar Lindell: ”avsevärt mindre tid än eleverna i de flesta andra deltagande länderna har uppgett”. Lindell refererar till ytterligare en rapport av Per Malmberg, IEA- undersökning i engelska (1975), där det uppges att högstadieeleverna lägger mindre än 2 timmar i veckan på sina läxor. Lindell citerar Malmberg som genom sin undersökning säger att: ”i alla andra länder ägnar eleverna betydligt mer tid åt sitt hemarbete”. Lindells förklaring till detta är brist på engagemang från elevernas sida. En orsak är även läroplanen från 1969, där det formulerades att ”… huvuddelen av det med skolan förbundna arbetet skall eleven utföra på skoltid…” och att ”hemuppgifter i största möjliga utsträckning bör vara frivilliga för eleverna” (Lindell, 1990, s.28).

Jan-Olof Hellsten som har engagerat sig i hur skolungdomar mår idag och som har spenderat två månader under vårterminen 1997 i en skolbänk, där huvudsyftet med hans studie var att studera elevernas arbetsbelastning och för att få förståelse för hur skolarbetet fick formen läxor. Hellsten i motsats till den forskning Lindell tar upp i sin rapport om Läxor-

hemarbetats utformning och effekter (1990) påvisar Hellsten helt andra siffror än Lindell.

Hellsten hänvisar i sin bok Skolan som barnarbete och utvecklingsprojekt (2000) till den enda forskningen han hade funnit som hade i huvudsyfte att studera elevernas arbetsbelastning och

som dessvärre var från 40-talet. Publikationen heter Den svenska skolungdomens arbetsbörda och är skriven av Herlitz 1941. I denna rapporteras det att elever tillbringade 24,4 klocktimmar per vecka i skolan i grundskolans äldre år i jämförelse med 1996 där den genomsnittliga arbetstiden var 25,5 timmar per vecka för samma åldersgrupp, vilket är en arbetstimme längre än på 40-talet. I Herlitz undersökning framkom det också att 80 procent av eleverna spenderade 7,5 timmar i veckan på läxläsning medan 1987 var det 14 procent elever som lade ner mer än 8 timmar på läxläsning. Hellsten menar att skolsituationen blir allt tuffare för dagens skolelever, eftersom elevernas närvaro på skolan är obligatorisk och möjligheten att söka sig till andra ställen att vistas på rasten är perifera. Därför anser Hellsten att rasterna kan räknas in som elevernas arbetstid, då eleverna vistas inom ramen för arbetsplatsen. Att lektionspassen blir allt längre får till följd att undervisningstillfällena minskar per vecka. Det som tidigare var tre schemalagda lektioner på 40 minuter i veckan, slås ihop till ett dubbelpass istället. Denna sammanslagning får till följd att lärarna inte hinner med det som ska uppnås i ämnet skriver Hellsten och menar att ”de berörda lärarna hävdar att man inte bör ge läxor över helgen men ser sig inte ha något val eftersom vissa ämnen kräver två läxtillfällen i veckan för att man ska komma någonstans i kursen” eller för att ”man ska befästa kunskaperna” (Hellsten, 2000. s.93). Enligt Hellstens diskussioner med pedagogerna på den skola han vistades på under tiden då han observerade förhållningssättet till läxor framkommer det tydligt att de intervjuade lärarna inte kunde finna andra alternativ till läxor för att befästa kunskaper och därför var dessa lärare tvungna att ge sina elever läxor regelmässigt över helgerna. Ingrid Westlund konstaterar detta genom att påstå att ”enskilda lärare förefaller ha makt och befogenhet att efter eget skön bestämma hur stor del av elevers (och föräldrars) fritid som ska invaderas av läxor” (Westlund, 2004 s. 65).

2.2.4 Läxa som stresselement

Jag vill poängtera att den nationella skoldebatten om läxans omfång inte är ny. I en artikel

Läxorna skapar ohälsa, refererar Anne-Charlotte Horgby till den Svenska uppslagsboken från

1951 att ”läxläsning med tillhörande förhör kan uppamma goda arbetsvanor”, med risken att läxor ” tar för stor del av elevernas fritid, håller dem under konstant press, vilket/_ _/ kan leda till psykiska störningar” (Lärarnas tidning nr 8/2004). Den här konstanta pressen som redan var omtalad för 50 år sedan är fortfarande ett aktuellt ämne. Enligt Barnombudsmannens

(2004) rapport Barn och unga berättar om stress som handlar om hur dagens skolungdomar mår, visar det sig att skolelever idag känner stress inför läxor och skolan, som avspeglar sig i syndrom som t ex. oro, ångest och sömnsvårigheter. Idag debatteras det och skrivs allt oftare om elevernas hälsa. Skolhälsans internationella undersökningar visar att svenska elever känner sig stressade i sitt skolarbete. ”Enligt juristerna på Myndigheten för skolutveckling är det inte ovanligt att elever ringer och frågar om det inte finns någon gräns för hur mycket läxor lärare kan ge?” skriver Anne-Charlotte Horgby i artikeln Läxorna styr familjen (2004). Westlund (2004) påpekar att läxor tar alldeles för mycket av elevernas fritid, och följden blir att elever inte kan ägna sig åt frivilliga nöjen som de själva vill lära och utvecklas i. Westlund ser det som självklart att för mycket läxor upplevs som belastande för elever och skapar en negativ bild av skolan, vilket medför en stressituation som överförs till olust inför skolan.

Professor i pedagogik, Ebbe Lindell tycker att ungdomars fritid ska spenderas på ett konstruktivt sätt såsom att tillägna den fria tiden till läxläsning men han anser trots allt att: ”det är möjligt att läxläsningens effekter är beroende av den hjälp eleven kan få i hemmet. Det kan inte vara någon god arbetssituation att sitta med en läxa som man inte klarar av och inte har någon att fråga om” (Lindell, 1990 s. 22). Att inte ha någon som hjälper en med läxorna är en vardagssituation för många skolbarn i Sverige, säger Lindell och menar att det inte alls behöver vara belastande med hemläxan. Lindell argumenterar för detta genom att framlägga att om lärarna har ett välbetänkt syfte med läxorna och föräldrarna fick möjlighet till utbildning inom skolverksamheten, så att de aktivt kan medverka i skolarbetet, kommer det att leda till att kontakten mellan elever, lärare och föräldrar förbättras avsevärt genom läxläsning (a.a. s.24).

Enligt Skolverkets undersökningar är en av orsakerna till stress hos eleverna, den kollektiva tidstilldelningen som dominerar i skolan vilken i sin tur skapar obalans mellan tid och uppgift. I utvärderingen kom det fram att många av eleverna kände sig stressade p.g.a. av att de inte hann med skolarbetet på lektionstimmarna. År 2004 gjordes en undersökning om stress bland skolungdomar av Skolverket. Undersökningen visade tydliga tecken på att stressen har gått ned i åldrarna och skillnaderna mellan pojkar och flickor har förstärkts. I undersökningen från år 1997 upplevde var femte grundskoleelev att de kände sig stressade i skolan medan det år 2004 var så många som var tredje grundskoleelev som upplevde sig stressad i skolan. År 2003 svarade varannan flicka och var femte pojke att de alltid eller ofta känner sig stressade i skolan, och stressen kopplas ofta till läxor (Skolverket, 2004).

2.3 Teoretiskt ramverk

Lärande och psykologisk utveckling interagerar med varandra i samspel med den miljön vi växer upp i och formar de strukturer och värderingar vi har om omvärlden. Dessa strukturer kommer jag att koppla till två omtalade teoretiker inom pedagogisk forskning, Lev Vygotskij och Jean Piaget. För att få en djupare insikt för hur kultur, psykologisk utveckling och lärande hör ihop kommer jag att använda mig av professor Roger Säljös bok Lärande i praktiken (2000), i vilken Säljö lyfter fram perspektivet att kulturpsykologi samspelar med lärande och utveckling.

2.3.1 Lev Vygotskijs teorier om inlärning

Den ryske teoretikern Lev Vygotskij (1896-1934) har skrivit en hel del om barnens inlärning och utveckling och räknas till en av västvärldens grundare till modern psykologi. Vygotskij har en sociokulturell syn på inlärning och utveckling hos människan. Evenhaug och Hallens (2001) tolkning av Vygotskijs teorier om människan är att människan föds med förberedande funktioner som uppmärksamhet, varsebildning och minne. Dessa mentala funktioner formas med hjälp av kulturen till andra mer ” avancerade och högre mentala funktioner” (a.a. s.135). Vygotskij menar att det är kulturen och levnadsförhållandena som utrustar människan med speciella redskap som gör det möjligt att kunna tillgodogöra sig grundläggande funktioner på ett effektivt sätt. Alltså anpassar människan sig efter de förutsättningar den har beroende på var i världen den befinner sig. Det sociala samspelet är enligt Vygotskij kärnan till individens utveckling där omgivningen är av största betydelse och har en avgörande roll i barnets utveckling. Det som Vygotskij menar är viktigt för barn i samspel är det som han kallar den

proximala utvecklingszonen (a.a. s.136). Denna utvecklingszon är oerhört väsentlig för barnet

eftersom det får handledning och uppmuntring av erfarna personer att lösa problem och det är här den intellektuella utvecklingen äger rum. Alltså är det synnerligen viktigt, enligt Vygotskij, att pedagogen hittar denna utvecklingszon hos enskilda elever och därefter agerar inom detta område, så att han/hon stimulerar barnet till effektivt samarbete och ger barnet hjälp och stöd för att förstå och behärska den nya kunskapen. Följaktligen ska pedagogen, i en dialog med barnet, locka fram barnets redan befintliga kunskaper och ur dessa problematisera inlärningen, så att barnet kan gå vidare till nästa proximala utvecklingszon. Vygotskij (1974) uttryckte detta som att ”… det, som barnet kan utföra i dag i en samarbetssituation, kan det

utföra självständigt i morgon” (Jerlang m.fl.2003, s. 211). Utifrån min tolkning av Vygotskijs inlärningsteori handlar skolans verksamhet om möten, dvs. relationer mellan lärare och elever. Skolan är en konstruerad situation där eleven ska inhämta kunskap om något som en lärare lär ut. Detta lärande är nivåbaserat och kräver resultat för att möjliggöra för eleven att gå vidare till nästa nivå. Med andra ord är pedagogen eller läraren den som har kunskap och också den som lär ut kunskapsprinciper till eleverna som är ”amatörer”. Dessa kan till viss del agera själva, men för att komma vidare till nästa nivå och lära sig på rätt sätt, måste de få instruktioner av en lärare eller någon annan som kan mer än de själva. I samband med hemläxan måste läraren vara medveten om elevens kunskapsnivå för att eleven ska kunna ta till den nya kunskapen och skapa eget vetande. Om inte så är fallet kommer inte eleven att nå det resultat som krävs få att gå vidare till nästa nivå, med andra ord blir läxan meningslös om eleven inte kan klara av den själv eller har en vuxen som kan hjälpa en med den.

2.3.2 Jean Piagets teorier om hur en individ lär sig

Jean Piaget, 1896-1980, var en schweizisk utvecklingspsykolog och pedagog. Till skillnad från Vygotskijs teorier om att människan lär och utvecklas i sampel med andra människor, tror Piaget att människan är biologiskt förankrad och att det är omgivningen som är den medverkande faktorn till människans utveckling. Piagets konstruktivistiska uppfattning innebär att individen själv skapar sin förståelse av omvärlden utifrån sina egna erfarenheter i samspel med sin omgivning (Illeris, 2001). Lärande ses som en aktiv process och fokus ligger först och främst på hur individen utvecklar, organiserar och konstruerar nya begrepp. Piaget tar upp vikten av hur det kognitiva, med andra ord intelligensen, och det affektiva, känslomässiga, samspelar i en individs utveckling. Piaget menar att man lär sig tolka sin omgivning och utifrån det utvecklas vissa handlingsmönster i relation till omgivningen. Piaget talar om att vi kognitivt rör oss i scheman och strukturer. På grund av att dessa strukturer inte är statiska utan situationsbundna hjälper dessa handlingsmönster individen att skapa utgångspunkter för en konstant kognitiv progress. Alla individer utvecklas och lär sig genom erfarenheter och alla individer tar till sig och tillämpar kunskap på sitt eget specifika och personliga vis. Piaget anammar Freuds lustprincip och menar att lust och lärande går hand i hand (a.a.). Jean Piaget besvarar frågan hur människan lär sig genom att lägga fram jämviktsprocessen. Individen strävar efter att bevara balans med sin omgivning. Balansen uppnås genom:

1) Adaptation, aktiv anpassning till sin omgivning och en anpassning av omgivningen för att möta individens egna behov.

2) Assimilation, då individen införlivar intrycken från omgivningen för att tillämpa dem personligen.

3) Ackommodation inträffar när individen tvingas anpassa redan existerande strukturer till nya förhållanden

(Jerlang m.fl.2003, s. 166)

Min tolkning av Piagets teorier är den att det är driften att lära sig som bottnar i individens behov av att passa in i omgivningen. Detta kan vara förklaringen till varför elever inte ifrågasätter syftet med läxor. Som jag uppfattar det menar Piaget med sin jämviktsprocess att individen rent kognitivt i sin utveckling lär sig att orientera sig med hjälp av vissa strukturer som utvecklas i samspel med individens närmsta omgivning, varvid Piaget talar om assimilation. Piaget hävdar att de kognitiva strukturerna motiveras av en affektiv laddning där ”känslorna är så att säga drivkraften bakom förståndet, och de ger handlingen energi och värde” (a.a. s.170). Detta innebär att om skolan är en lustfylld institution där den affektiva laddningen är positiv kommer de kognitiva strukturerna att falla på plats och den intellektuella utvecklingen hos eleverna kommer att ske i enlighet med de normer och mål skolan använder sig av.

2.3.3 Den kulturella miljön

Den kulturella värdegrunden, dvs. hur vi ser på världen, skapas och stärks genom interaktion med andra människor och de normer som individen har i sitt dagliga liv. Detta förmedlas sedan vidare från generation till generation. Denna kunskap förvandlas till något som gör att individen känner och upplever en mening med sin tillvaro. Utan en gemensam kultur skulle människor därför inte kunna få en ömsesidig förståelse av sig själv och andra, men inte heller förstå och tolka samhället eller omvärlden. För att kunna förstå varför människan gör olika val utan att döma, vill jag med Säljös hjälp lyfta fram kulturen och den inverkan den har på människornas mentalitet.

Roger Säljö är professor i pedagogisk psykologi vid Göteborgs universitet. Hans forskningsintressen omfattar lärande, utveckling och interaktion inom ett sociokulturellt eller kulturpsykologiskt perspektiv. Säljö har bl.a. skrivit boken Lärande i praktiken (2000) där han tar upp hur människan tillägnar sig och formas av kulturella aktiviteter. Säljö återspeglar människan som en biologisk varelse som genom sina fysiska och mentala begränsningar och förutsättningar utvecklar redskap för att överleva och utvecklas i den miljö hon befinner sig. Redskapen är de språkliga och fysiska resurser som människan har tillgång till och använder sig av då hon bildar sig en uppfattning av sin omgivning och interagerar med den. Detta perspektiv avser att analysera utvecklingen, lärandet och reproduktionen av kunskaper och färdigheter (a.a. s.123). Med kultur menar Säljö, att det rör sig om en uppsättning idéer, värderingar, kunskaper och andra resurser människan införskaffar sig genom samspel med sin omgivning. I kulturbegreppet ligger även människans bruk av teknologi, information och kommunikation och det råder ett nära samspel mellan dessa olika komponenter, något som skapats av människor och som existerar mellan människan och omvärlden (a.a.). Säljö menar att vårt sätt att tänka, agera, kommunicera och bygga vår verklighet på är resultatet av komplexa sociala och kulturella erfarenheter som orsakats genom interaktion med vår närmiljö. Dessa färdigheter är inte oss givna av naturen eftersom de inte grundar sig på instinkter eller är genetiska.

Roger Säljö tar upp en tvärkulturell studie i sin bok, som påvisar sambandet mellan hur lärande och dess villkor skiljer sig mellan olika länder och kulturer. I USA och Sverige har man en biologisk grundsyn, vilket innebär att det är individens grunddisposition, personliga förmåga att tillägna sig kunskap, som predominerar. Med andra ord skulle man kunna säga att det är individens begåvningsmässiga förutsättningar som påverkar lärandet. I Japan har man däremot en annan utgångspunkt, alla elever kan uppnå målet med studierna, oavsett de intellektuella förutsättningarna. Uppnås inte målet eller önskade resultat riktar man istället uppmärksamhet på vad skolan, läraren eller föräldrarna kan göra för att hjälpa barnet att uppnå målet. Man utgår inte från att barnet har fallenhet eller brist på intresse för ämnet. Problemet ligger inte på individen utan på kontexten. Studien visade att amerikanska barn var mer benägna att se sina otillräckliga studieresultat som ett tecken på sin begåvning eller obegåvning (Säljö, 2000, s.222). Detta kan också kopplas till den svenska skolkulturen där individens begåvning oftast rankas som medel för inlärning. Lindqvist (1999) säger att undervisningen ska leda till att eleven klarar sig i komplicerande och förvirrande situationer.

Därför är det viktigt att eleven ska lära sig tänka. Vygotskij vill se skolan som ett forskningsinstitut istället för en undervisningsanstalt där lärarna bankar in kunskaper som eleverna inte kan ta till sig. ”Klassrummet ska vara ett laboratorium där eleven är forskare. Eleven ska organisera sitt experiment och planera tiden så att uppgiften blir färdig i tid. Denna plan för arbetet lär varje elev att tänka självständigt, istället för den tomma verbalism som var så vanlig förr när läraren gav ordrika förklaringar utan att tränga in i sakernas kärna. Att lära sig tänka blev då något oavsiktligt och eleverna visste inte hur sammanhangen såg ut” (Lindqvist, 1999, s. 136).

2.4 Centralt begrepp

I min problemformulering använder jag mig av begreppet läxa med syfte på det arbete eller de arbetsuppgifterna eleverna får med sig hem från skolan. Enligt Nationalencyklopedin på Internet förklaras ordet läxa som en ”avgränsad skoluppgift för hemarbete särsk. om visst textstycke som skall läras in”.

• Forskaren Jan-Olof Hellsten uttrycker en definition av läxa på följande sätt: ”Läxa är det arbete som inte sker på lektionstid” (Hellsten, 2000, s.120).

• Ingrid Westlund som är forskare i pedagogik och psykologi, preciserar begreppet läxa på följande sätt: ”Läxor är en svårfångad hybrid som finns någonstans i gränslandet mellan uppgift och tid, arbete och fritid, skola och hem, individ och kollektiv” (Westlund, 2004, s. 78).

3 Problemprecisering

Jag tycker inte att det under min lärarutbildning funnits tillfällen att skapa egna uppfattningar om vad som är mest lämpligt för den individuella inlärningen för eleverna. Under den verksamhetsförlagda tiden (VFT) fick vi lärarstudenter medverka vid alla de uppgifter man som lärare har på en skola. Därför ställde jag mig frågan om läxans vara eller icke-vara? Min ambition med detta arbete är att skaffa mig den kunskap som står för grunden till den åsikt jag kommer att ha om läxan i min framtida profession. Det förefaller mig intressant att höra vad eleverna själva har för känslor kring ämnet och förstå varför lärarna håller fast vid den tradition som ser läxan som en naturlig del i undervisningen.

3.1 Syfte

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur inställningen till läxor är bland elever och lärare i grundskolan. Läxor är ett allmänt arbetssätt inom skolans värld och genom att lyfta fram elevernas och lärarnas synpunkter vill jag i min studie få insikt om den påverkan läxor kan ha på elevernas fritid.

3.2 Frågeställningar

• Vad anser lärare om läxor och vad är syftet med dessa? • Hur uppfattar elever sina läxor?

4 Metod

I metodavsnittet vill jag klargöra det tillvägagångssätt jag använde mig av för att få svar på min frågeställning och uppnå det syfte jag hade med mitt arbete. Jag kommer att börja med att beskriva de metoder jag har valt att använda mig av för mitt empiriska material. Därefter kommer jag att redogöra den urvalsgrupp och det tillvägagångssätt jag använde mig av vid analysen och avslutningsvis kommer jag att ta upp forskningsetiken som har löpt genom hela undersökningen.

4.1 Val av metod

Jag valde att använda mig av två olika metoder som kompletterar varandra. Pål Repstad skriver i boken Närhet och distans, (1999) att en kombination av olika undersökningsmetoder ger ett bredare dataunderlag och på så sätt ger detta forskaren en säkrare grund för analys av data. Repstad påpekar också hur viktigt det är att se upp för ohanterlig datainsamling som riskerar att spräcka tidsramarna för projektet. Med tanke på att kvantitativa undersökningar ger forskaren tillgång till större kvoter av data, valde jag att till största delen använda mig av enkäter för att få in den information som gav mig det underlag jag behövde för att grunda mina slutsatser på. Jag valde att göra enkätundersökningen anonymt för att få mer uppriktiga svar och för att skydda informanterna. För att få en klarhet i de resonemang jag fick fram genom enkäterna intervjuade jag en del elever som ingick i enkätundersökningen. En fördel med att använda sig av kvalitativa metoder är att det är endast frågeområdena som är bestående, vilket ger forskaren utrymme till att ställa öppna frågor som kan anpassas till informanten (a.a.). Enligt Johansson & Svedner (2001) är det grundläggande vid kvalitativa undersökningar att inte ställa ledande frågor som kan påverka informanten att återge felaktig information, vilket i synnerhet avser barnintervjuer. För att få en så trovärdig undersökning som möjligt använde jag mig av frågorna som jag ställde i enkätbladet för lärare och elever som en grund för själva utfrågningen. Detta i sin tur ledde till en djupare förståelse i anknytning till enkätundersökningen.

Under intervjuerna har jag använt mig av en bandspelare, eftersom det underlättade själva intervjusituationen, speciellt då jag skriver arbetet ensam. Fördelen med att banda är att intervjuaren kan lägga fokus på informanten (Repstad, 1999). En viktig anledning med att använda bandspelare, är enligt Repstad att forskaren har möjlighet till att lyssna flera gånger på själva dokumentationen.

4.2 Undersökningsområde

Jag valde att göra min undersökning bland elever på två olika skolverksamheter i Skåne. Enligt Repstad (1999) är valet av observationsområden väsentligt för trovärdigheten. Därför ansåg jag att det vore intressant att välja två undersökningsområden som socialt skiljer sig åt. Den ena skolan ligger i ett så kallat ”finare område” där människor med goda ekonomiska förutsättningar bosätter sig. Skolan, som är en mindre verksamhet, är uppdelad i två delar, den internationella skolan och den allmänna grundskolan. Den andra skolan jag valde ligger i ett höghusområde. Anledningen till att jag valde dessa skolor är att den ena skolan är en stor skola med stor mångfald där det går elever från mycket blandade sociala hemförhållanden medan den andra skolan ligger i ett område där de flesta föräldrar är svenskar och akademiker.

4.2.1 Urval och etik

Repstad (1999) skriver att om forskaren endast gör observationer i en miljö kan det vara svårt att dra allmänna slutsatser. Av den anledningen anser jag att det är viktigt för trovärdigheten i mitt resultat att ha ett brett undersökningsområde. Det finns tydliga sociala skillnaderna i samhället, vilket ledde till att jag medvetet gjorde det urval jag gjorde när jag valde de två skolorna till undersökningen. Jag ville se om elevers sociala och kulturella bakgrund har någon inverkan på hur elever förhåller sig till läxor. Den ena skolan är mångkulturell med ca 50 procent elever med invandrarbakgrund i jämförelse med den andra skolan som har enbart två procent invandrare.

Den kvantitativa undersökningen genomförde jag på 172 elever mellan årskurs tre och årskurs sex. I undersökningen ingick 60 elever från den mindre skolan och 112 elever från den större skolan, som också är dubbel så stor. I enkätundersökningen ingick tre klasser fån den mindre skolan en fyra, en femma och en sexa. Medan i den större skolan ingick sex klasser i enkätundersökningen en trea, en fyra, två femmor och två sexor. Den kvalitativa undersökningen genomförde jag med sex elever och fyra lärare. Jag intervjuade tre elever och en lärare från den mindre verksamheten och i den större verksamheten intervjuade jag tre elever och tre lärare.

4.2.2 Bortfall

När det gäller lärarundersökningen blev bortfallet större än vad jag hade räknat med. Som novis insåg jag inte hur mycket engagemang som krävs för att få människor att ställa upp i samband med en enkätundersökning. Eftersom enkäterna var anonyma förväntade jag mig ett visst bortfall, men resultatet blev betydligt större. Av utdelade 50 enkäter fick jag enbart tillbaka sju stycken, vilka var från de lärarna som jag tidigare personligen hade varit i kontakt med. Anledningen till att så många respondenter lät bli att svara berodde kanske på brist på intresse, tidsbrist eller rent av glömska, vilket jag bara kan spekulera i. Att dela ut en påminnelse till dem som inte besvarat enkäterna var orimligt pga. den tidsbrist jag hade. För att få en bättre kunskap för hur de lärarna som hade lämnat in enkäter resonerade kring läxor, kontaktade jag dem än en gång för en individuell intervju och som jag vid senare tillfälle genomförde på sex stycken av dessa sju lärarna.

4.3 Genomförande

När jag väl hade bestämt mig för hur jag skulle gå tillväga med att genomföra den empiriska delen i arbetet, började jag med att skriva ett brev där jag presenterade mig och mitt arbete. Under tiden passade jag med hjälp av Enkätboken (1994) på att skriva ihop enkäterna jag skulle använda mig av i undersökningen (bilaga 3). Det tog ett par dagar innan jag fick svar från en av skolorna, där rektorn först ville diskutera min undersökning med mig. Efter ytterligare att par dagar då jag inte fick respons på mailet från den andra skolan, bestämde jag mig för att ringa upp skolledningen istället.

Vid mitt möte med skolans rektor blev jag glatt överraskad då hon ville ta del av mitt arbete på grund av den läxpolicy som jag nämnde i inledningen. Efter samtalet med rektorn gick jag till personalrummet på skolan och presenterade mitt uppdrag för de lärare som var närvarande och lämnade enkäter i samtliga lärarfack med en kort presentation av arbetet. På lärarrummet lämnade jag en liten låda där lärarna skulle lägga den ifyllda blanketten. Dessutom frågade jag lärare som jag slumpmässigt mötte i lärarrummet om det var okej om jag kom in under en lektion och genomförde min enkätundersökning som jag räknade med skulle ta högst en kvart att genomföra och kanske intervjua ett par elever efter undersökningen. Ett par lärare ville inte delta på grund av att jag kanske dök upp vid fel tillfälle medan andra tycket det gick bra.

Valet av tillvägagångssätt, där jag valde personligen dela ut och samla in enkäterna istället för att be lärarna göra det, gjorde jag efter Trost (1994) påpekan att det vanligaste misstaget en nybörjare gör är att undersökaren inte räknar med ett stort bortfall, vilket är vanligt i den typen av undersökningar.

Utformningen av frågorna blev ganska enkel, där eleverna fick besvara åtta frågor med att ringa in ett av flera svarsalternativ och på två av frågorna skulle informanten skriva ner sina tankar om läxor. Min tanke var att det inte skulle ta för mycket tid att besvara frågorna. Detta för att det inte skulle upplevas som för betungande för informanterna (a.a.). Vid undersökningstillfällena passade jag på att fråga klasserna om det fanns någon som ville ställa upp och bli intervjuad på de frågor som ingick i enkäten. De elever som jag valde för att intervjua fick behålla enkäten. Efter den genomförda undersökningen i klassen gick jag ut i ett annat rum för att intervjua eleven i vilken jag använde elevens enkät som underlag för diskussion. Syftet med att göra kvalitativ undersökning, enligt Trost (1994), är att få kunskap om sådant som vi inte får reda på genom observationer. Med djupintervjuerna fick jag ta del av information som jag omöjligt hade fått om jag enbart använt mig av den kvantitativa metoden. Vid elevintervjuerna använde jag mig av bandspelare. Repstad (1999) menar på att om bandspelare används vid intervjun så har intervjuaren större möjlighet till att koncentrera sig på vad informanten säger och behöver då inte anteckna samtidigt. Vi intervjutillfällen med lärare använde jag mig enbart av anteckningar som komplement till de enkäter som jag fått in tidigare.

4.4 Analysbeskrivning

Som jag nämnde i valet av område så genomförde jag undersökningen på två olika skolverksamheter i Skåne. Den ena skolan ligger i en så kallat ”finare” stadsdel vid ett villaområde nära kusten medan den andra skolan är belagd i ett höghusområde. Anledningen till valet var att jag ville se om det fanns någon tydlig skillnad mellan skolorna. Av den orsaken att den ena skolan, som jag kommer att presentera som skola A, är en stor skola med stor mångfald där det går elever från mycket blandade sociala hemförhållanden, medan den andra skolan, som presenteras som skola B, är en mindre verksamhet med hälften så många elever och där föräldrarna har en akademisk bakgrund.

4.4.1 Metoden för analysen

Jag började med att sammanställa samtliga elevers svar i datorprogrammet Excel, där varje inringat svar ersattes med en etta och de resterande alternativen fick en nolla. Sedan sammanställde jag resultaten i olika kategorier; flickor, pojkar, samtliga, årskurs och skola För att göra resultaten jämförbara räknade jag ut procenttalen som jag har beräknat på de antal elever som var med i undersökningen. De frågor som krävde personliga svar sorterade jag in i de mest frekventa svaren, vilka jag delade in i fyra svarsalternativ. Genom att ha fyra svarsalternativ kunde jag bilda mig en helhetsuppfattning men detta gjorde det också lättare att se likheter och skillnader i elevernas sätt att förhålla sig till läxor.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Att arbeta vetenskapligt och skapa en objektiv syn utan att trampa någon på tårna är inte alltid det lättaste. Johansson och Svedner (2001) skriver att om ett examensarbete ska bli lyckosamt måste forskaren använda sig av en god forskningsetik, där alla involverade personer respekteras. Jag anser att jag har följt denna etik då jag skrev mitt examensarbete. Innan jag började med intervjuerna försäkrade jag mig hos skolledningen att det var tillåtet för mig att intervjua skolornas elever utan föräldrarnas godkännande. Mina informanter har varit upplysta

om att det var frivilligt att vara med i undersökningen och att arbetet hade den anonymitet där varken individen eller skolan nämndes. Jag anser mig inte heller ha påverkat resultatet med den egna inställningen utan tvärtom har jag försökt vara så objektiv som möjligt och inte påverkat informanterna med mina åsikter om läxor.

5 Resultat

Här följer en redovisning av resultatet av elevenkäterna och intervjuerna med eleverna och lärarna. Elevenkäterna valde jag att presentera i form av diagram för att underlätta för läsaren att tolka data. I analysen har jag använt mig av kategorisering som bygger på enkätfrågorna och vid slutet av varje huvudfråga under underrubriken kommentarer kommer jag att reflektera, analysera de svar jag fått vid undersökningen som jag avslutningsvis sammanfattar. När det gälle elev intervjuer som jag spelade in valde jag att integrera dem i diskussionsdelen pga. att undersökningens resultat i huvudsak grundar sig på de 172 elevenkäterna.

5.1 Elevernas syn på läxor

Hur ofta gör du läxor?

På den frågan svarade 61 % av eleverna i skola A att de gör läxan 2-3 gånger i veckan,

25 % att de gör läxan varje dag och 12 % svarade att de gör läxan en dag i veckan. En liten andel av eleverna, ca 2 %, svarade att de aldrig gör sina läxor.

På skola B ser resultaten helt annorlunda ut, där hela 78 % av eleverna svarade att de gör läxor varje dag. 20 % svarade att de gör läxan 2-3 gånger per vecka. Enbart 2 % svarade att de gör läxan bara en gång i veckan och det var inga elever på den här skolan som svarade att de aldrig gör läxan.

Tabell 1a Tabell 1b Skola A 3 11 61 25 2 13 60 25 2 12 61 25 0 10 20 30 40 50 60 70

Aldrig 1 ggr 2 eller 3 Dagligen

Antal dagar i veckan

Pojkar Flickor Samtliga Skola B 0 0 30 70 0 3 10 87 0 2 20 78 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Aldrig 1 ggr 2 eller 3 Dagligen

Antal dagar i veckan

Pojkar Flickor Samtliga

Kommentarer

På skola A finns inga större skillnader om hur ofta läxan görs mellan pojkar och flickor. Beträffande skola B är det fler flickor som gör läxan dagligen medan pojkarna gör läxor 2-3 dagar i veckan. Den tydliga skillnaden är att de flesta elever i skola B gör läxan dagligen, 78 % jämfört med 25 %, i skola A. Slutsatsen av analysen är att man kan se en tydlig skillnad mellan skolorna när det gäller hur ofta eleverna gör läxorna.

Tyvärr framkom det inte i undersökningen vilken typ av läxor och hur mycket läxor lärarna ger i dessa bägge skolorna, vilket hade varit intressant för att tydliggöra resultaten.

Hur lång tid lägger du ungefär ner på din läxa per vecka?

Cirka 4 % av eleverna i skola A svarade att de inte lade någon tid alls på läxor. 29 % svarade att de lade ner mindre än en timme i veckan, 43 % att de lade 1-2 timmar i veckan på läxor medan hela 38 % spenderade tre eller fler timmar på läxor.

På skola B gjorde alla elever läxor. De flesta, 77 % av eleverna spenderade ca 1-2 timmar och 17 % svarade att de lade mer än tre timmar i veckan. En liten del, ca 6 %, lade en timme eller mindre på läxan.

Tabell 2a Tabell 2b Skola A 5 33 48 14 4 23 35 38 4 29 43 24 0 10 20 30 40 50 60 Ingen 0-1 h 1-2 h 3- fler

Antal tim m ar i veckan

Pojkar Flickor Samtliga Skola B 0 20 63 17 0 6 77 17 0 13 70 17 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 Ingen 0-1 h 1-2 h 3- fler

Antal timmar i veckan

Pojkar Flickor Samtliga

Kommentarer

På skola B var det inga elever som svarade att de inte gjorde läxorna medan på det på skola A var en liten del elever som sa att de aldrig gör läxor. På skola A är svarsalternativen mer utsprida medan på skola B större delen av eleverna, ca 70 %, att svara att de lägger 1-2 timmar i veckan på läxor.

När jag sammanställer resultatet ser jag en klar skillnad mellan dessa skolor. Min tolkning av resultatet är att elever från den mindre verksamheten lägger ner mer tid på läxor och på denna skola gör alla elever sina läxor. Det som framstår som oklart när jag jämför dessa två frågor är att de flesta eleverna svarade att de gör läxorna dagligen på skola B men på frågan Hur lång

tid lägger du ungefär ner på din läxa per vecka? svarade de flesta eleverna en till två timmar i

veckan. Därför blir jag lite konfunderad över hur det kan komma sig, att om eleverna gör läxan varje dag måndag till fredag och lägger två timmar i veckan, det i genomsnitt bara är 24 minuter per dag som går till läxläsning.

Känner du oro då läxan ska kontrolleras/förhöras?

Under min praktiktid i skolan märkte jag en oro bland eleverna i samband med läxförhör. Därför fann jag det intressant att ta reda på om elever i allmänhet känner sig oroliga inför läxförhör. I skola A är det 68 % av eleverna som ibland känner sig oroliga inför läxförhör. 25 % av eleverna känner ingen oro alls medan 7 % svarade att de alltid oroar sig inför läxförhör. På skola B var det jämnfördelat mellan de som ibland (53 %) och de elever som aldrig (47 %)

känner oro inför läxförhör. På denna skola är det ingen elev som svarade att den alltid känner oro. Tabell 3a Tabell 3b Skola A 5 59 36 10 80 10 7 68 25 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Alltid Ibland Aldig

Oro inför läxförhör Pojkar Flickor Samtliga Sk ola B 0 47 53 0 60 40 0 53 47 0 10 20 30 40 50 60 70

Alltid Ibland Aldig

Oro inför läxförhör

Pojkar Flickor Samtliga

Kommentarer

Än en gång finns det en tydlig skillnad mellan skolorna, där det visar sig att ingen av de medverkande eleverna i skola B, svarade att de alltid kände sig oroliga inför läxförhör. Det som är gemensamt för de bägge skolorna är att det procentuellt är fler flickor än pojkar som uppvisar större oro inför läxförhör.

5.2 Elevernas resonemang kring läxan

Som jag nämnde tidigare var denna enkät jag delade ut uppdelad i två delar. I en del använde jag mig av färdiga svarsalternativ och i en del fick där eleverna skriva ner sina tankar och åsikter. Jag utgick från två frågeställningar Vad tycker du är bra respektive dåligt med läxor? och Varför tror du dina lärare ger läxor? Därefter undersökte jag frekvensen av de olika svarsalternativen som jag sammanställde i tre respektive fyra olika argument, som jag presenterar i form av ett diagram.

Vad tycker du är bra respektive dåligt med läxor? Tabell: 4 22 8 46 33 5 21 0 10 20 30 40 50

Jag tycker att det är bra att ha läxor Jag tycker det är för mycket läxor

Det är dåligt och tar av ens fritid

Skola: B Skola: A

I skola B är det 33 % av eleverna som ansåg att läxor var ett bra arbetssätt. Medan i skola A var det nästan hälften av eleverna, 45 % som ansåg att läxan tog alldeles för mycket av deras fritid och att det var ett dåligt arbetssätt.

Kommentarer

Även inställningen till läxor ser lite annorlunda ut på dessa två skolor. Trots att bara en liten del, 5 % respektive 8 %, ansåg att det var för mycket läxor var det ändå nästan hälften av de tillfrågade eleverna från skola A, som svarade att de tyckte att läxor tog alldeles för mycket av deras fritid. Generellt så är slutsatsen att elever från skola B har en mer positiv syn på läxor än elever från skola A.

Varför tror du dina lärare ger läxor?

På denna fråga har jag sammanställt de mest frekventa svarsmotiveringarna till fyra olika påståenden.

Tabell 5

Kommentarer

De flesta elever trodde att läraren gav dem läxor så att de skulle lära sig mer och för att befästa kunskaperna. Som man kan se i tabell 5 var det 13 % av eleverna i skola A som trodde att läxor var en metod skolan hade för att se till att eleverna spenderade sin fritid på ett konstruktivt sätt. I genomsnitt var det 9 % som trodde att läxor gavs för att läraren skulle få en kunskapsuppfattning om eleven. Vissa elevers argument var att läxor var till för att man inte skulle ha längre arbetsdagar, medan ett fåtal elever (ca 1 %) trodde det var för att föräldrarna skulle få en inblick vad deras barn lär sig i skolan.

5.3 Lärarnas syn på läxor

Här redovisar jag en sammanställning av vad som framkommit under intervjuer med tre lärare, två från skola A och en från skola B. På grund av det stora bortfallet i enkätundersökningen tog jag kontakt med de lärare som personligen hade lämnat den ifyllda enkäten för en djupintervju. Det visade sig att samtliga lärare som jag intervjuade använde sig av läxor som en arbetsmetod för att befästa kunskap. Likväl skiljde lärarnas argument beroende på vilken åldersgrupp de undervisade. Jag kommer att presentera tre lärares resonemang om varför de ger sina elever läxor. De resterande lärarnas argument lägger jag som bilaga 1 längst bak i uppsatsen.

52 13 16 8 63 0 5 10 0 20 40 60 80

För att vi ska lära oss mer För att skolan ska kontrollera ens fritid Skoltiden räcker inte till Lärare ska veta vad jag kan

Skola: B Skola: A

5.3.1 Tre lärare argumenterar om läxor

En lärare i årskurs ett skrev att syftet med läxor är ”att barnen får en uppgift att ansvara för och att få rutin på läxläsande”. I intervjun säger läraren att det är eleverna som ser framemot att ha läxor då de börjar skolan, det tillhör skoltraditionen. Personligen tycker hon att det är de minsta skolbarnen som har de längsta arbetstiderna. Vissa av barnen kommer tidigt till fritids och andra är kvar tills stängningsdags klockan 18.00 på kvällen. Därför är hon noga med att ge ”små läxor” som eleverna ska klara av på egen hand. Poängen med läxor i den åldern är att barnen ska få fasta rutiner som bygger upp en ansvarskänsla med tiden. Läraren säger också att det redan är tydligt vilka av barnen som får hjälp av föräldrarna och vilka som får klara sig själva.

En snarlik men något annorlunda inställning hade en lärare som undervisar i årskurs tre. ”Jag ser läxor som en naturlig del i skolverksamheten. Det är ett sätt att träna eleverna i ”förhörs/provsituationer” som de kommer att mötas av under hela sin framtida skolgång”. Denna lärare anser också att föräldrarna i hemmet ska få en inblick i vad vi håller på med just nu i skolan. Hon menar att det är viktigt att eleverna i tidig ålder lär sig ansvara för sin skolgång. Hon klargör sitt resonemang genom att förklara att, som hon anser, samhället idag ser på skolan som om det är enbart skolans skyldighet att uppfostra barnen. Hon menar att det är fel och oacceptabelt att frånta föräldrarna ansvaret för sina barn, vilket sakta håller på att ske.

En manlig och förhållandevis ung lärare, gentemot de två andra lärarna, säger att ”för vissa elever är det tvunget att ha en piska på sig, annars blir det inte mycket gjort på lektionerna”. Han undervisar för närvarande i matematik i årskurserna 4, 5 och 9 och menar att vissa elever behöver hårdare tag i den bemärkelsen att många av hans elever struntar fullständigt i att göra det som krävs på lektionerna, vilket skapar problem då dessa elever inte kan hänga med på genomgången, då de alltid ligger efter. Han säger att den läxan han ger ”oftast inte är så lång, om de arbetar på lektionerna behöver de därför inte arbeta hemma”. Han berättar också att ”de har utrymme i skolan för att träna på läxor för att det behöver en del elever”. Det är en ”läxtimme” som är schemalagd mitt på dagen till förfogande för de elever som vill ha hjälp med skolarbetet eller läxorna. Dock räcker det tyvärr inte riktigt säger läraren. Han ställer också högre krav på de elever han vet behöver hjälpen och det är dem han framför allt

försöker hjälpa på ”läxtimmen”. Han anser också att det är viktigt att ha en uppföljning av läxorna, både för sin egen skull, där han ser att eleverna har lärt sig vissa områden och för eleverna, som får respons på det de åstadkommer.

5.4 Sammanfattning

Jag har gjort en sammanfattning utifrån de slutsatser jag drar i relation till min frågeställning och det resultat jag fått fram i undersökningen. Jag kommer här att utgå ifrån uppsatsens syfte, som var att undersöka hur inställningen till läxor är bland elever och lärare i grundskolan.

5.4.1 Lärare

Jag vill börja med att presentera min slutsats ur lärarnas perspektiv om varför de ger sina elever läxor. Enligt lärarna som jag intervjuade märktes det tydligt att det traditionella sättet att se på läxor fortfarande finns kvar, där läxans syfte är att tillgodogöra eleven större möjlighet till bildning förutom skoltimmarna.

Det var positivt att höra att lärarna använder läxorna främst för elevernas utveckling och inte för sin egen skull. Jag märkte tydligt att lärarna i grundskolans tidigare år använde läxan som en metod för inlärning av struktur och för att eleverna ska kunna lära sig rutiner och så småningom ta allt mer ansvar för skolarbete. De yngre eleverna tränas i att ta ansvar, alltså att göra läxorna och komma ihåg att ta med dem tillbaka till skolan. Däremot i grundskolans senare år tolkade jag lärarnas argumentation såsom att många av läxorna är till för att eleverna ska förbereda sig för prov vilka i sin tur kommer att betygssättas, vilket gör läxan till en metod för läraren att kontrollera eleven och eller bedöma elevernas lärande och skolengagemang.

Motivation är grundläggande för att eleverna ska lära sig och därför är det viktigt att man har ett syfte med de läxor läraren delar ut och att han/hon ger respons på dessa så att läxan känns meningsfull för eleverna. Att befästa kunskaperna var den mest upprepade anledningen till varför läxor gavs. Lärarna menar att det finns de moment som måste nötas in som t ex. att ”plugga” in glosor och öva multiplikationstabellen. En annan positiv sak med läxan, enligt

lärarna för de yngre eleverna, är att föräldrarna kan bli delaktiga och få insyn i vad deras barn sysslar med i skolan.

Läxorna var också till för att ge eleverna möjlighet till att förbereda sig för en kommande framtid där ansvaret för egna studier ligger till grund för den disciplin eleven har med sig från grundskolan. Dock framkom det i intervjuerna att en del lärare hade annorlunda syn på läxorna, som grundade sig på den mångkulturella skola vi har idag och på de stora sociala skillnaderna eleverna lever i. Dessa lärare menar att det är orättvist att en pedagogisk verksamhet bedömer färdighet som grundar sig på orättvis bedömning och där man utsätter redan utsatta elever för känslan av otillräcklighet på grund av olika förutsättningar de har med sig hemifrån. Detta i sin tur skapar större en klyfta mellan de elever som får mycket hjälp hemma och de elever som inte alls får någon hjälp. Därför anser en del lärare att det är viktigt att det finns utrymme under skoltiden för den enskilda eleven att ta till sig, repetera, förvärva kunskaper och få handledning om det så behövdes. Dock saknar många skolverksamheter resurser för sådana åtgärder.

5.4.2 Elever

Enligt lärarna är det för elevernas skull de ger läxor, men vad tycker eleverna? Min studie konstaterar att elever ser på läxor som ett naturligt inslag i skolan, läxor existerar och det har de alltid gjort. Dock skiljer sig sättet att se på läxor beroende på i vilken skola eleven går. I den mindre verksamheten, som var belägen i den ”bättre” stadsdelen, var synen på läxan mer positiv än på skolan som var större och hade en större mångfald. Nästan hälften av eleverna som besvarade enkäten på den sistnämnda skolan ansåg att läxorna tog alldeles för mycket av deras fritid. En del av de yngre eleverna trodde att läxan var till för att förkorta arbetsdagen så att lärarna kunde sluta arbetet tidigare, medan vissa elever trodde att genom läxor kunde lärarna kontrollera deras fritid, så att den användes på ett konstruktivt sätt. De flesta eleverna trodde dock att läraren gav dem läxor så att de skulle lära sig mer och för att befästa kunskaperna. Trots att läxorna uppfattades som tidskrävande av de flesta eleverna, kan jag dra slutsatsen att de flesta av eleverna som ingick i min studie såg läxan som ett positivt inslag i skolverksamheten.

6 Diskussion

I diskussionsdelen kommer jag att knyta samman resultatet av det empiriska med min frågeställning genom att koppla detta till den forskning och de teorier som bearbetats och utifrån detta dra egna slutsatser. Jag finner att det har varit en lärorik och intressant arbetsprocess att skriva denna uppsats, där jag har fått möta många ungdomar och pedagoger som har delat med sig av sina erfarenheter av skolan och vardagen. Arbetet har gett mig många nya infallsvinklar på hur elever ser på lärandet men också på hur mycket de värdesätter fritiden och kompisrelationer. Jag anser att jag har fått svar på mina frågeställningar, men det har även fötts nya frågor och funderingar hos mig kring lärandet.

6.1 Kritisk granskning

I början av mitt arbete hade jag som mål att genomföra en kvantitativ undersökning för att få en bred uppfattning om hur lärarna i dagens skola ställer sig inför läxfrågan. Men på grund av det stora bortfallet insåg jag att det var omöjligt att genomföra p.g.a. av tidsramen för arbetet. Nu efteråt inser jag hur viktigt det är med en god organisation och struktur av ett projekt där det krävs empiriska data. Jag har också fått en förståelse för vilken krävande process det är att få informanter att ta sig tid till att fylla i enkäter. När det gäller den kvantitativa undersökningen så kan jag i efterhand se att mina frågeområden till eleverna framförallt skulle ha varit tydligare och att jag skulle ha varit mer specifik med frågorna.

Under min utbildning har vi läst många teorier om lärandet och inför examensarbetet funderade jag kring vilka teorier som bäst skulle lämpa sig till mitt arbete, vilket blev ganska självklart efter att jag begrundat min utbildnings mest omtalade teoretiker, Vygotskij. Hans teorier om att läraren måste utmana barnets föreställningar och problematisera lärandet, där kommunikation är centralt för lärandet har fokuserats i utbildningen. Även Piaget, som ansåg att människan liksom djuren hela tiden måste anpassa sig till sin omgivning och använda sin insikt till att lösa problem i ett meningsfullt sammanhang, har haft ett betydande genomslag i utbildningen. Den pedagogiska synen, enligt Piaget, är att läraren inte ska stirra sig blind på

hur mycket eleven lär sig, utan snarare vilka metoder han/hon använt sig av i sitt sökande efter kunskap (Illeris, 2001). Dessa två teorier stämmer in på min pedagogiska syn och, som jag tolkar det, ligger detta också till grund för skolans läroplaner. Dock finns många olika faktorer som inverkar på hur vi lär, som t.ex. skolverksamheten, sociala och politiska förhållandena eller om man har särskilda behov. Därför utesluter jag inte andra teorier i min pedagogiska grundsyn.

Nu i efterhand kan jag se att litteraturen till arbetet till en viss del kan ha påverkat några av de intervjusvar jag fick, där jag bl.a. frågade informanten om hon/han upplevde skolan stressig p.g.a. läxorna. Kanhända var det den egna uppfattningen som lyste igenom i min intervjuformulering. Men när jag granskar mitt resultat kan jag se att det till största delen bygger på elevernas svarsenkäter som varken påverkas av mig eller andra informanter, vilket gör resultatet trovärdigt. Dock är detta en liten studie, vilket inte kan ses som ett fullständigt forskningsprojekt eller användas som källa för hur svenska elever respektive lärare tänker generellt kring läxor.

6.2 Kognitiv utveckling

I detta stycke vill jag lägga fram en diskussion om hur barn och elever utvecklas kognitivt. Med tanke på att de sociala villkoren ser olika ut ser jag på skolverksamheten som en verksamhet som måste sträva efter den bäst utvecklande lärandemiljön.

Roger Säljö (2000) tolkar innebörden av kultur som något som skapats av människor och som existerar mellan människan och omvärlden, där sättet att tänka, handla och kommunicera bygger på den erfarenhet vi skaffar oss vid interaktioner med omgivningen. Jag kopplar Säljös syn på kultur och människan till Vygotskijs teori om lärandet. Vygotskij menar att ”avancerade och högre mentala funktioner” skapas med hjälp av kulturen (Evenhaug och Hallen, 2001, s.135). Individen utvecklas i samspel med den miljö den växer upp i, där de medfödda faktorerna spelar en mindre roll. Vi föds med genetiska förutsättningar som t.ex. intelligens, utseende, talang etc. som gör oss unika, men i synnerhet är det närmiljön, föräldrarna, skolan och samhället som hjälper eller olyckligtvist hämmar progressionen i den

individuella utvecklingen. Både Vygotskij (Jerlang m.fl.2003) och Säljö (2000) påvisar att miljön har en stor inverkan på hur vi uppfattar tillvaron, vilket jag tycker kan stämma in på de resultat jag har fått i arbetet, där eleverna från den mindre skolan som är belägen på ett ”bättre” bostadsområde, visade större engagemang för skolarbetet och såg på läxor som en del i en lärandeprocess och som ett medel för att skapa sig bättre framtid t.ex. fortsatta studier. Barnet agerar efter den fostran det har fått och bemöter omgivningen utifrån den erfarenhet den har fått med sig hemifrån. Sedan är barnet moget att rätta sig efter de krav som ställs utanför närmiljön, t.ex. skolan. Det jag vill lyfta fram med denna diskussion är att det är enklare för barn att anpassa sig till skolvärlden om de har med sig positiva bilder av skolan hemifrån. Dock betyder det inte att det enbart är den sociala tillhörigheten som knyter oss till ett visst förhållningssätt. Det är genom de yttre påtryckningarna vi motiveras till handling och där lusten att utvecklas beror på om det finns en inre önskan eller behov att anpassa sig efter omgivningen d.v.s. förståelsen för den egna auktoriteten och dess möjligheter. Där barnet måste kunna reflektera över sin tillvaro och kanske kunna ställa sig frågan: Varför gör jag

läxan? Jag vill gärna dra den slutsatsen att den kognitiva utvecklingen sker då det finns ett

inre behov att förändras och detta sker i samspel med omgivningen. Med tanke på att eleverna inte har samma förutsättningar ser jag skolverksamheten som den yttre faktorn till att det inre behovet att utvecklas stimuleras på ett konstruktivt sätt.

6.3 Läxor och fritid

Ingrid Westlund (2004) som har en stor erfarenhet av den svenska skolverksamheten både som lärare och rektor påstår att skoltiden inte används optimalt, vilket leder till att läxor används som ett medel för att ta igen det lärarna inte hinner med på lektionerna. Detta stämde med undersökningen jag gjorde där en del, framför allt de yngre eleverna, trodde att lärarna gav läxor för att skoltiden inte räckte till. En elev i årskurs fyra skrev att om lärarna inte gav läxor ”då skulle de vara tvungna att jobba längre” vilket man kan tolka som att det är lärarna som vill gå hem tidigare eller att läxor är för att barnen ska få gå hem tidigare. Hur vi än väljer att tolka pojkens resonemang, är det intressant att höra elevers åsikter. Westlund anser att det inte är eleverna utan lärarnas skyldighet att se till att skoltiden används på ett konstruktivt sätt. Det låter som ett klokt påstående som jag tror de flesta pedagoger skulle