Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ & Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Genus och kommersialismens historia
– ett genusperspektiv på historieundervisningen
Gender, history and commersialism
-a gender perspective in the historyeducation
Sofia Pettersson
Lärarexamen 300 hp. Examinator: Thomas Småberg
Historievetenskap och Lärande Handledare: Irene Andersson 2010-06-01
Sammanfattning (Sv):
Syftet med detta arbete är att visa på hur man kan lyfta fram ett genusperspektiv i historieundervisningen och i historieläromedel. Denna studie är baserad på en statlig rapport som utkom år 2010. SOU-rapporten visar på ett alarmerande resultat kring genusuppdelningen i dagens läroböcker i historia. I merparten av böckerna är det fortfarande männens och de övre samhällsskiktens historia som berättas. Detta trots att det idag finns modern forskning att tillgå inom historieforskningen som berättar kvinnornas, barnens och den ordinära människans historia. I denna studie har jag i två olika klasser i grundskolans senare år utfört en enkätundersökning i syfte att se till hur elevernas uppfattning kring genusuppdelningen i läromedlen stämmer överens med det resultat som den statliga rapporten redovisar. Genom en pilotlektion kring kvinnornas 1900-talshistoria och ett temaarbete kopplat till 1900-talets reklam och kommersialismens historia, knutet till den ordinära människans historia, vill jag med denna studie visa på olika undervisningssätt som kan lyfta fram ett genusperspektiv på historien. Resultaten i enkätundersökningen visar framförallt på att flickorna efterlyser en mer genusinriktad och identifieringsbar historieundervisning i skolan idag.
Nyckelord: Genus i historieläromedel, Genusperspektiv på historieundervisningen,
Identifikation, Kommersialismens historia, Reklamhistoria, Temaarbete
Abstract (Eng):
The purpose of this essay is to show how a gender perspective in the teaching of history can be displayed as well as in history educational materials. This study is based on a report runned by the Swedish Government, which was published in 2010. It indicates an alarming result of gender segregation in today´s edcational materials. In the most of the books it is still the men´s history and the history of the upper class society which is being told. This is the given persective, despite the modern research of today which is available in historical research which tells the women, children och and the ordinary human history. In this study I have carried out a survey in two classes to exam´ine if the pupils´ opinion of gender segregation in the books agree with the report from the Government. I held a pilotlesson about the 20th century history of women and a thematic work connected to the 20th century advertising and the history of commersialism connected to the ordinary human history. I will in this study display the various ways of teaching, which can show a gender perspective on history. The results of the survey shows above all that the girls are searching for a more gender adjusted and a more identifiable history education in schools today.
Keywords: Gender in history textbooks, Gender perspective in historyteaching,
Identification, Tematic work, The history of advertising, The history of commersialism
Innehållsförteckning
1.Inledning
...5 1.1 Bakgrund………...5 1.2 Syfte………..7 1.3 Frågeställningar……….72.
Tidigare forskning
……… .82.1 Den statliga utredningen 2010………...8
2.2 Genus – teoretiska perspektiv och begrepp………..11
2.3 Kommersialism – teori kring kommersialismens utveckling och reklamhistoria……17
3.
Metod- och materialdiskussion
……….193.1 Materialdiskussion………...19
3.2 Metod………...21
3.2.1 Enkätundersökning……….21
3.2.2 Metodkritik och materialdiskussion - Enkätundersökningen……… 23
3.2.3 Pilotlektion……….25
3.2.4 Metodkritik och materialdiskussion - Pilotlektionen……….27
3.3 Bilden i fokus………....29
4. Förslag till lektionstema – En didaktisk studie
...314.1 Teoretiskt bakgrundsmaterial………...31
4.2 Upplägg av temaarbetet - Kommersialismens historia och genus - en studie av 1900- talets reklam………34
4.3 Metod – och materialdiskussion - Temaarbetet………...39
5. Resultat & Tolkning utifrån SOU-rapporten
……….395.1 Resultat elevenkät……….39
5.2 Resultat pilotlektion………..51
5.3 Undersökningens resultat jämfört med SOU-rapporten………...51
6.
Diskussion
……….527.
Vidare forskning
………...548.
Slutord
……….569. Käll- och litteraturförteckning
………57 Facklitteratur………...57 Artiklar………58 Elektroniska källor………..58 Bildkällor………58Bilaga 1
ElevenkätBilaga 2
Bildmaterial Pilotlektion kvinnohistoria
När bilden får tala för sin tid, ett tänkbart sätt att förmedla genushistoria. Den ordinära människans historia sett genom reklamens olika budskap.
1. Inledning
1.1 Bakgrund:Idag råder det brist på forskning kring historiedidaktik kopplat till genus. Med denna uppsats vill jag lyfta fram problematiken kring genus och historieundervisning. Min förhoppning är att med detta arbete kunna presentera några nya infallsvinklar i diskussionen kring genusundervisning i skolan i allmänhet och inom historieämnet specifikt.
Tidigare i år, 2010, utkom det en statlig offentlig utredning med uppdrag att utreda och granska jämställdheten i läromedel i historia.1 Resultatet i denna rapport är alarmerande. Rapporten visar på att merparten av historieskrivningen i läromedlen är inriktat på manlig historia trots att det idag finns annan forskning att tillgå. Det är männens historia, med fokus på historieskildring kring männen från de övre samhällsskikten, som berättas. Den ordinära människans; männens, kvinnornas och barnens historia, är fortfarande starkt åsidosatt trots att det idag finns modern forskning att tillgå inom detta ämnesområde. Rapporten visar även på att det finns en problematik kring att göra flickorna intresserade av historieämnet i sig. Jag vill med denna uppsats visa på hur man skulle kunna göra historieämnet mer angeläget för eleverna, och inte minst för flickorna, genom att knyta an historieundervisningen till den så kallat, vanliga människans historia. Många lärare idag upplever sig låsta till lokala och nationella kursplaner och styrda av kanon i läromedlen. Med tanke på resultatet i den offentliga utredningen som jag kommer att återkomma till i denna studie, tror jag på vikten av att periodvis tematisera historieundervisningen och att våga frångå den vanliga dagordningen som oftast styrs av läromedlens utformning. Jag tror på idén att periodvis arbeta med tematisk undervisning tillsammans med eleverna. I denna studie ger jag ett konkret exempel på temaarbete som är knutet till ett genusperspektiv, ett historiskt tema som skulle kunna attrahera både flickor och pojkar i historieundervisningen. Givetvis kan man göra en mängd andra olika temaarbeten som utmanar läromedlens upplägg och utformning. Genusforskare talar idag om vikten av att lyfta fram ett genusperspektiv i historieundervisningen för att göra historien mer allmängiltig.
Temat jag presenterar i denna studie är kopplat till kommersialismens utveckling och reklamhistoria. Genom att knyta an temat den ordinära människans historia under 1900-talet och människors olika behov av olika varor i olika tider och de naturliga och skapade behov som kommersialismen gett upphov till, ges eleverna en möjlighet att bredda sitt
historiemedvetande och se historien ur ett allmänmänskligt perspektiv. Min förhoppning är att detta tema även i en förlängning skall kunna öka elevernas intresse för historieämnet.
Huvudproblematiken grundar sig i att genus idag inte är involverat i läromedlen. Tanken med att lyfta fram genusproblematiken genom tematisk undervisning, menar jag är ett steg på vägen mot att man i en förlängning inte skall behöva särbehandla genus i historien som ett eget ämne. Min förhoppning är att genus i en förlängning skall införlivas i undervisningen på ett naturligt sätt, både ifrån lärarnas och från elevernas perspektiv genom att det uppmärksammas både i läromedlen och inom undervisningen. Det handlar om att väcka upp ett nytt tänkande inom historieundervisningen, att våga bryta invanda mönster och att ge genusperspektivet sin rättmätiga plats i historien under 2000-talet.
Jag tror att många elever upplever sig distanserade till kungarnas och de mäktiga männens historia. Kvinnor, barn och så kallat vanligt folk, har oftast agerat bakgrundsfigurer i historieskrivningarna. Genom att tidvis rikta in undervisningen på den ordinära människans historia kan eventuellt undervisningen komma eleverna närmre genom ett igenkännande perspektiv och en identifikation med historien. Alla historiska fält kan inte attrahera alla elever i klassrummet, det måste få finnas en viss valfrihet inom ämnesvalen för att kunna väcka upp ett intresse hos eleverna genom till exempel mindre gruppindelningar av eleverna. Inom skolvärlden talas det mycket om vikten av elevens medbestämmanderätt inom undervisningen, genom tematiska arbeten ges ett ypperligt tillfälle till detta. Ett ämne som eleverna upplever som nära och angeläget, något som de kan relatera till i sin egen vardag, blir enligt min mening mer konkret för dem att sätta in i ett historiskt perspektiv.
Genom att göra temaprojekt inom historieämnet kan man i en förlängning väcka upp en naturlig reflektion hos eleverna kring genus i historien. Möjligtvis kan den så kallade historiealienation som lyfts fram i den statliga rapporten på så sätt minska. Dessutom vill jag påstå att det handlar om en demokratisk fråga. Vad förespråkar att mer än hälften av vår befolkning, barn och kvinnor och ordinära män, utesluts ifrån den historiska kontexten inom skolundervisningen.
Jag har i denna studie gjort ett medvetet val att väga in elevernas egna åsikter kring genusproblematiken i historieundervisningen. Oftast är det forskarnas röster som görs hörda inom forskningen. Denna studie handlar om undervisning i skolan för elever, då anser jag att det är av stor vikt att lyfta fram elevernas egen syn på denna problematik och ställa den mot forskarnas resultat.
1.2
Syfte
Uppsatsens syfte:
Syftet med denna uppsats är visa på hur man i praktiken kan lyfta fram ett genusperspektiv på historieundervisningen i skolan.
Denna uppsats består i praktiken av två delar. Uppsatsens första del berör genusproblematiken inom läromedel och historiedidaktik. Till grund för denna diskussion ligger bland annat den statliga offentliga utredning som gjorts år 2010 kring jämställdheten i historiska läromedel. Uppsatsens andra del behandlar hur man kan förmedla genus inom historiedidaktiken, genom ett förslag på ett utvecklande temaarbete, Kommersialismens historik knutet till ett genusperspektiv. Till detta ämne har jag främst knutit an tidigare forskning kring genus och kommersialism. Varför jag tar upp kommersialismens utveckling, är i syfte att lyfta fram ett historiskt fält som kan användas inom historieundervisningen för att synliggöra genusproblemet för eleverna och belysa den vanliga människans historia.
Enkätundersökningen som presenteras i denna studie ligger till grund för att bevisa eller motbevisa behovet av en mer genusinriktad historieundervisning i skolan genom till exempel bruket av temaarbeten.
1.3
Frågeställningar
Följande frågeställningar kommer jag att behandla i denna studie:
- På vilka olika sätt stämmer den statliga utredningens bild av genusuppdelningen
i de historiska läromedlen överens med elevernas egen bild av läromedlen i historia?
- Vilken är elevernas bild av synligheten av kvinnor och män i läromedlen?
- I vilken grad är eleverna intresserade av att studera ordinära män, kvinnor och
barn i historien?
- Hur skulle man kunna lägga upp ett undervisningstema som ger ett
2. Tidigare forskning
Min undersökning innefattar en mängd olika teoriområden inom historie- och gensusforskning. Jag har försökt att väva in olika delar av befintlig forskning i hopp om att kunna förmedla en bred och nyanserad teoretisk bakgrundsbild som jag längre fram i detta arbete kommer att knyta an till mina egna resultat. Denna uppsats innehåller en teoretisk och en praktisk didaktisk del. Jag har försökt att göra anknytningar till tidigare forskning som involverar båda dessa aspekter.
2.1 Den statliga utredningen 2010
Ann-Sofie Ohlander, professor i historia, fick i uppdrag av Regeringen och Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) att göra en granskning kring genus i läroböcker i historia. Denna rapport som utkom tidigare i år, 2010, kallas Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i
historia.2 Ohlanders rapport har jag använt som en grund i min studie.
Ohlander har med fokus på jämställdhet granskat innehållet i fyra läroböcker och en lärarhandledning i historia. Två av läroböckerna är avsedda för grundskolans senare år,
SO Direkt Historia, Ämnesboken, senast tryckt 2007, och Sofi Historia, senast tryckt 2005.
Två av böckerna är avsedda för gymnasieskolans A-kurser, Alla tiders historia, senast tryckt 2008, och Människan genom tiderna, senast tryckt 2003. Även lärarhandledningen är knuten till Människan genom tiderna. Ohlander menar att dessa fyra läroböcker ger en relativt representativ bild över läromedlen i historia i stort. Hon hävdar att, ”Resultaten av granskningarna är samstämmiga; läromedlen uppvisar stora likheter – ibland förmodligen direkt påverkan sinsemellan – och det förefaller mot den bakgrunden inte troligt att granskning av ytterligare fler läromedel skulle förändra resultatet märkbart”.3 Sammanfattningsvis visar denna rapport på ett alarmerande resultat när det gäller jämställdhet och genusframställning i de historiska läromedlen. Huvudresultatet i Ohlanders granskning visar på ett återkommande mönster där kvinnor och barn är underrepresenterade i historieskrivningen både i text och i bild. Ohlanders undersökning visar på att kvinnor ägnas minimal uppmärksamhet och utrymme i böckerna.4 I läroplanerna talar man om värdegrund och skolans värdegrundsuppdrag, jämställdhet lyfts fram som ett grundläggande värde i skolan och undervisningen. Ann-Sofie Ohlander för en diskussion kring hur elever egentligen
2 Statens offentliga utredningar, SOU 2 010:10. 3 SOU 2 010:10, s.14.
påverkas av att mötas en enkönad bild av historien. Hon menar att det är oroväckande vilken effekt läromedlen kan ha på våra elever gällande deras omvärldskunskap och självbild, och detta gäller både flickor och pojkar. Ohlander lägger fokus vid den självbild läromedlen förmedlar just till våra flickor i skolan idag. Hon hävdar att aktuell forskning visar på att framförallt unga flickor idag mår allt sämre och känner sig pressade av omvärldens krav på goda prestationer och en god självkänsla. Genom att utesluta kvinnorna ur historieskrivningen ökar inte denna tro hos flickorna på sitt eget värde, enligt Ohlander. Hon menar att det är av yttersta vikt att lyfta fram den moderna forskning kring kvinnor inom historien som faktiskt som finns att tillgå idag för att visa eleverna att kvinnor faktiskt har existerat och presterat något i historien. Dessutom hävdar Ohlander att genusrepresentation är en demokratisk fråga. Det råder definitivt inte brist på fakta kring den så kallade vanliga människans historia. Ny och aktuell forskning finns att tillgå där man studerat kvinnornas, barnens och de ordinära männens historia. Ohlander menar att det mångt om mycket handlar om gamla mönster inom lärobokförfattandet som måste brytas. I de fall där kvinnornas historia nämns i läroböckerna menar Ohlander att det oftast ser inklistrat ut, att det tillförts texterna i efterhand. Hon talar för att kvinnornas historieskrivning borde integreras och vävas in i texterna på ett naturligt sätt. I de fall då kvinnor nämns i texterna sker detta, enligt Ohlander, oftast ur ett manligt perspektiv. Generellt menar hon att all mänsklig fakta i texterna likställs med manlig fakta. Hon säger att i tre av de undersökta böckerna förekommer framställningar kring kvinnor som kan betraktas som sexistiska eller förnedrande. Dock preciserar inte Ohlander detta uttalande närmre.
Ohlander hävdar att i gymnasieboken, Människan genom tiderna, ägnas 96,2 % av huvudtexten åt män, 337 sidor. De övriga 13,5 sidorna, 3,8 % av huvudtextutrymmet ägnas åt kvinnor.5 Gymnasieboken, Alla tiders historia ägnar kvinnor, 14 sidor av totalt 375 sidor.6 I de övriga böckerna är den kvinnliga representationen ännu sämre. I grundskoleboken
SO Direkt Historia nämns 6 kvinnor som agerat i historien under 1900-talet.
Grundskoleboken Sofi Historia tar upp cirka 150 män och 6 kvinnor i dess hela historieskrivning. Ohlander skriver; ”Vid denna läsning undrar man om det överhuvudtaget funnits några kvinnor förr i tiden?”7
Ann-Sofie Ohlander har studerat namnregistren i läroböckerna. I Människan genom
tiderna, nämns 14 namngivna kvinnor och 235 män. Ohlander gör iakttagelsen att ”Antalet
5 SOU 2 010:10, s.39. 6 SOU 2 010:10, s.67. 7 SOU 2 010:10, s.39.
och andelen namngivna kvinnor sjunker ju längre fram man kommer i tiden, 4 kvinnor nämns vid namn efter år 1900 och ingen svensk kvinna är namngiven efter år 1720.8 Man kan betrakta det som anmärkningsvärt att svenska kvinnor inte skulle ha uträttat något i historien sedan år 1720. De kvinnor som nämns vid namn i böckerna är generellt drottningar, prinsessor eller ministrar. Drottning Kristina, Drottning Margareta och Heliga Birgitta är de kvinnor som mest frekvent omnämns vid namn. En intressant notering är att inte till exempel, Fredrika Bremer nämns i böckerna. Andelen anonyma kvinnor som existerar i bild och text i böckerna är lika liten som andelen kvinnor som nämns vid namn. De få övriga kvinnor som nämns i böckerna, som inte tillhör samhällets maktskikt, får till största del agera anonyma bakgrundsfigurer eller som pendanger till männen, främst titulerade som namnlösa hustrur, älskarinnor eller offer utsatta för mord. Kvinnor tituleras ofta i böckerna med epitetet hemmafru. Här menar Ohlander att man missar en mycket viktig aspekt. Det stora flertalet av dessa så kallade hemmafruar bidrog till, i lika hög grad som männen, till den ekonomiska familjeförsörjningen genom arbete inom lantbruk och hantverk. Dessa kvinnor utförde dessutom generellt ett dubbelarbete inom familjeföretag och hushåll.
Kvinnorörelsen omnämns inte som en folkrörelse i den svenska historieskrivningen i någon av dessa 4 böcker.
Jämställdhetsbegreppet lyser med sin frånvaro i böckerna; ”Analyser av hur kvinnors och mäns samhälleliga ställning och förhållande till varandra uppfattas och beskrivs i de historiska källorna saknas”9 Olika historiska reformer som lyft jämställdheten framåt i Sverige, till exempel införandet av fri abort, daghemsutbyggnad, föräldraförsäkring och så kallad pappaledighet, nämns överhuvudtaget inte. I de fall där jämställdhet nämns förknippas detta enbart med kvinnor.
Barn nämns sällan. När barn nämns är det oftast i gestalt av barnarbetare eller som ”pendanger till kvinnor”10 Detta trots att barnens rättigheter och utrymme i samhället tagit stora kliv framåt inte minst under 1900-talet, genom bland annat avskaffande av barnaga, införandet av föräldraförsäkring och daghemsutbyggnad för barnens omvårdnad. Pojkars och flickors olika villkor nämns inte.
Homosexualitet nämns i knappa ordalag i böckerna och då enbart i form av manlig homosexualitet, kopplat till framställningen av Aten. Ohlander menar att i detta sammanhang borde till exempel Sapfo och Lesbos nämnas.
8 SOU 2 010:10, s.68. 9 SOU 2 010:10, s.7. 10 SOU 2 010:10, s. 42.
Ohlander tar upp förekomsten av krig i läroböckerna. Hon menar att betydande delar av böckerna behandlar krig, och då enbart ur ett manligt perspektiv. Kvinnornas insatser för samhällena under dessa krigsepoker, ”Att det överhuvudtaget fanns något att återvända till när krigen var slut, tas inte upp, fast att det finns forskning på området att tillgå”11
I lärarhandledningsboken ges en lång lista på tips kring hur man kan väcka pojkarnas intresse för historieämnet, genom till exempel, skönlitterär läsning av så kallade historiska pojkäventyrsböcker i stil med Robin Hood och Ivanhoe, filmvisning med mera. I lärarhandledningen presenteras överhuvudtaget inga förslag på hur man ska stimulera flickor till ett historieintresse eller vidare historiefördjupning. Det verkar dessutom i mina ögon och ur en genusaspekt, otroligt ålderdomligt att mena att enbart pojkar skulle vara intresserade av att läsa Robin Hood eller Ivanhoe.
Jag anser att Ohlander gör ett viktigt och intressant påpekande när hon säger ”Hur skulle vår historia skrivas, om den sågs ur ett jämställt perspektiv? Om kvinnorna betraktades likvärdiga mannen, och kvinnorna studerades och framställdes som tänkande, handlande, upplevande och skapande subjekt […]” skulle, enligt Ohlander, historieskrivningen få helt andra tyngdpunkter än dem som presenteras i de läroböcker som här har behandlats.12
2.2 Genus – teoretiska perspektiv och begrepp
Jag har tidigare redogjort för det faktum att det råder brist på historiedidaktik kopplat till genus inom forskningen, därför har jag i mitt arbete valt att presentera begreppet genus ur ett mer allmänt perspektiv än ur ett rent historiedidaktiskt perspektiv.
Förförståelse. Identitet. Historiemedvetande. Dessa tre begrepp är något som jag kommer att återvända till i denna studie. Jag menar att dessa begrepp är tätt sammankopplade med definitionen av genus. Dels för den enskilda individen i livet i stort, och dels för den enskilda eleven i undervisningssituationen. Vem vi är och hur vi betraktas som individer inom de sociala grupper vi rör oss inom, eller i samhället i stort, påverkar oss som personer och vår identitet. Bilden av hur man som flicka eller pojke betraktas och framställs i läromedel och inom historieskrivningen, menar jag i likhet med Ohlander, måste ha en direkt eller indirekt påverkan på elevernas självbild och identitet och därmed också deras förförståelse inför historien. Värderingen och framhävandet av olika individer i historieskrivningen påverkar
11 SOU 2 010:10, s. 39. 12 SOU 2 010:10, s.71.
också vårt historiemedvetande. Frågan är vilket historiemedvetande det är som skolan egentligen vill förmedla och skapa idag.
Klas-Göran Karlsson beskriver problemet så här i sin artikel i Historien är nu – En
introduktion till historiedidaktiken, från 2009, ”Varje människa har ett historiemedvetande,
det vill säga vänder sig till, reflekterar över och integrerar historien i den egna identitetsbildningen, det egna vetandet och de egna handlingarna.”13 Han menar att vi som individer och samhällsvarelser inte skulle kunna existera utan ett historiemedvetande. Vi ser oss själva i ett perspektiv av det förgångna i förhållande till nuet. Karlsson talar om att denna mentala process inte bara rör sig kring ett förhållande mellan nuet och dået, utan även som en förväntan kring en specifik framtida utveckling. Karlsson säger att, ”Det som hänt i det förgångna påverkar vår syn på den nutida tillvaron, dess möjligheter och gränser”14. Frågan jag då ställer mig i detta resonemang kopplat till Ohlanders forskningsresultat, är i vilket perspektiv flickorna ser sig själva kring det förgångna och framtiden om de inte nämns i det förgångna? Hur påverkas flickornas självbild av den historieskrivning som existerar nu? Ann-Sofie Ohlander framhäver vikten av att vi måste stärka tonårsflickornas självkänsla. Ur detta perspektiv krävs därmed en drastisk förändring av läromedlens upplägg.
Martin Alm har i, Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken, skrivet ett inlägg kring historiemedvetande, identitet och narrativitet. Varför jag valt att ta upp denna aspekt beror på att ett antal av flickorna i min undersökning efterlyste mer historiskt berättande i undervisningen. Historiskt berättande kan enligt min mening dessutom agera en givande faktor inom tematiskt arbete. Alm säger att, ”Historiemedvetande och identitet betingar varandra. Vi lever i tiden och måste förstå oss själva i tiden, Därför behöver vi binda samman vårt förflutna med vår nutid och vår framtid för att själva finnas till [---] Berättelsen är det band som håller ihop tiderna”. 15 Alm menar att man ibland har förkastat berättandet inom historieundervisningen för att det ansetts fokusera på dramatiska händelser istället för på den vanliga människans liv. Tvärtom tror jag att historieberättandet kan lyfta fram och levandegöra den vanliga människans liv. Om nu läromedlen har dessa brister kring genusperspektivet som framställs i Ohlanders studie, så kan förmedlandet av den vanliga människans historia i form av berättande, genom till exempel, skönlitterära berättelser, film
13 Karlsson, Klas-Göran, ”Historiedidaktikens teori, Historiedidaktik: begrepp, teori och analys”, i Karlsson,
Klas-Göran & Zander, Ulf ( red.), Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken, Andra upplagan Studentlitteratur AB, Lund, 2009, s.48.
14 Karlsson, 2009, s.50.
15 Alm, Martin, ”Historiens ström och berättelsens fåra, Historiemedvetande, identitet och narrativitet”, i
Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf ( red.), Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken, Andra upplagan, Studentlitteratur AB, Lund, 2009, s.258.
och i mötet med levande människor, bli ett gott komplement till läromedlen i syfte att utöka elevernas historiemedvetande.
Det råder en distinkt skillnad mellan vad som idag klassificeras som genushistoria och vad som klassificeras som kvinnohistoria. Begreppet kvinnohistoria får ofta idag definiera den exkluderade historien inom historieskrivningen. Nu för tiden har begreppet kvinnohistoria allt oftare ersatts av begreppet genushistoria. Man menar att det inte enbart är den kvinnliga underordningen som ska sättas i fokus utan lika mycket, den så kallade manliga överordningens historier som skall analyseras, till exempel, maktens organisation, idéhistoria och varför samhället ser ut som det gör idag och hur det såg ut då i praktiken.
För att förtydliga begreppen i denna studie är det även av vikt att definiera skillnaden mellan begreppen genus och kön. Det finns ett så kallat sociokulturellt kön, (eng: gender/genus) och ett biologiskt kön, (eng: sex). Genus används ofta ”[...] som en beteckning för den sociala organisationen av förhållandet mellan könen”.16
Charlotte Tornbjer för en diskussion kring definitionen av genus och utvecklingen av genus i historieforskningen i Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken. Begreppet genus brukar enligt Tornbjer definieras som, ”Konstruktionen av manligt och kvinnligt och relationen dem emellan. Ofta kopplas denna relation till en tydlig maktanalys. Tanken är att det finns en inbyggd hierarki i begreppen manligt och kvinnligt där manligheten kulturellt sett är det som värdesätts högst.” 17 I Sverige har Yvonne Hirdmans strukturalistiska definition kring begreppet genus haft stor genomslagskraft inom genusforskningen. Hirdman hävdar, enligt Tornbjer, att genus är en sammansmältning av biologi och sociala förväntningar.18 Tornbjer beskriver Hirdmans modell för detta, det så kallade genuskontraktet, genusordningen, där relationen mellan män och kvinnor manifesteras. Enligt Tornbjer talar Hirdman om könens isärhållande, den manliga normen och kvinnans sociala underordning. Enligt Tornbjers tolkning, menar Hirdman att genussystemet är den grundläggande ordningen i alla maktrelationer.19
Den nya manlighetsforskningen hävdar dock att genus inte behöver innebära ett tydligt inbyggt maktperspektiv. Där talar man om asymmetriska relationer mellan manligt och kvinnligt.
16 Scott, Joan, Wallach, Genus en användbar kategori i historisk analys, i Carlsson, Wetterberg, Christina &
Jansdotter, Anna ( red.), Genushistoria. En historiografisk exposé, Studentlitteratur AB, Lund, 2004, s.82
17 Tornbjer, Charlotte, ”Kristina och kanonen, Ett genusperspektiv på några historiedidaktiska frågor”, i
Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf ( red.), Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken, Andra upplagan, Studentlitteratur AB, Lund, 2009, s.238.
18 Tornbjer, 2009, s.239. 19 Tornbjer, 2009, s.240.
Uppkomsten av genus inom historisk forskning kom till, enligt Tornbjer, då man insåg att man ville uppmärksamma det historiska fenomen, att kvinnor och män inte varit delaktiga i samhället på likvärdiga villkor. Tidigare hade historieforskning och historieundervisning varit fokuserad på statens historia, det vill säga en historia som enbart innefattade manliga makthavare, (med undantag av Drottning Kristina och Drottning Margareta sett ur ett svenskt perspektiv). Den tidiga kvinnoforskningen som uppkom under 1960- och 1970 – talet gjordes av kvinnor för kvinnor och forskningen handlade i stort om kvinnornas historia. Detta brukar, enligt Tornbjer, inom histografin benämnas som så kallad, ”her- story”.20 Det handlade inte om att skriva om historien, utan att lägga till det som fattades inom historien. Jag har i detta arbete gjort reflektioner kring varför det är så få män som skriver om kvinnohistoria. Jag tror återigen det handlar om att man som kvinna äger en önskan kring att fylla i det historiemedvetande som man anser sig sakna för att göra historien förståelig och för att kunna placera in sig själv i ett större historiskt perspektiv. Jag tror att detta kan vara en av anledningarna till att majoriteten av flickorna i min undersökning önskar mer genusinriktad historieundervisning. Genushistoriken har sedan 1980-talet inbegripit både män och kvinnor och forskningen har gjorts av både män och kvinnor. Dock har den teoretiska uppdelningen av män och kvinnor ifrågasatts. Kritiker menar att om man fortsätter att definiera män och kvinnor som två olika homogena grupper så förstärks de gamla rådande könsföreställningarna. Det handlar kanske mer om vikten av att göra en övergripande kritik av samhället i stort, menar kritikerna. Man har nu, enligt Tornbjer, även börjat lägga vikt vid olika konstruktioner kring vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Även studier av relationen mellan män och kvinnor har fått mer utrymme inom genusforskningen idag, säger Tornbjer i sin artikel.21
Man kan idag inte diskutera begreppet kön utan att också väva in det så kallade intersektionalitetsbegreppet. Diskussionen kring intersektionalitet är ytterst relevant i denna studie då den handlar om den vanliga människans historia. Den danska professorn Nina Lykke har fördjupat sig i forskning kring genus- och intersektionalitet. Intersektionalitet handlar, enligt Lykke, om hur samspelet fungerar mellan könsmaktordningar och maktordningar baserade på till exempel, klass, etnicitet, sexualitet, ras och generation.22 I samhället har det, enligt Lykke, under historiens gång konstruerats hierarkier inte bara mellan män och kvinnor, utan också mellan andra kategorier där till exempel, sexistiska,
20 Tornbjer, 2009, s.240. 21 Tornbjer, 2009, s.241 f.
22Lykke, Nina, Genusforskning – en guide till feministisk teori, metodologi och skrift, Liber AB, Stockholm,
rasistiska, etnocentriska, nationalistiska, kolonialistiska och klassprivilegierade klassifikationer och normer har fått råda.23 När man studerar ojämlika fenomen i samhället är det viktigt att se till en mängd av dessa övergripande samhällsfenomen som står samspel till varandra, säger Lykke. Amerikanskan Joan Wallach Scott är en av de ledande inom forskning som berör intersektionalitet. Hon har bland annat studerat förhållandet mellan begreppen kön och klass. Scott har studerat historia ur ett så kallat, underifrånperspektiv genom att se till de förtrycktas historia. Hon menar att man bör studera begrepp som kön, genus, klass och ras genom att se till förtryck och ojämlika maktförhållanden i ett vidare samhällsperspektiv. Dessutom menar Scott att dessa begrepp inte är likvärdiga. ”Medan klass oftast vilar på Marx genomtänkta […] teori om ekonomisk bestämning och historisk förändring, bär ras och genus inte på några sådana associationer”.24
Jens Rydström och David Tjeder lyfter fram de allra senaste perspektiven inom genusforskningen i Sverige i boken, Kvinnor, män och alla andra, En svensk genushistoria. Under 1990-talet och 2000-talet har man inom genusforskningen bland annat börjat framhäva queerteoretisk sexualitetshistoria. Denna teori handlar i stora drag om att kritisera och vända på det ensidiga heteronormativitetsbegrepp som tidigare dominerat genusforskningen. Queerteorin visar på hur alla påverkas av de sexuella normer som råder i ett samhälle. Författarna lyfter även fram postkolonial etnicitetshistoria och nya fält inom maskulinitetsforskningen som nya grepp inom genusforskningen.25
Ur en internationell aspekt bör man nämna amerikanskan Judith Butler som forskat mycket kring queerteori och genus. Hon menar att kön är en språklig konstruktion. Grunden i Butlers teori bygger på att olikheter mellan könen inte bör hänföras till det biologiska könet (eng. sex) utan istället till det socialt konstruerade könet, det vill säga genus. Genus är enligt Butler, således att betrakta som en social kategori påtvingad en könad kropp. Butler menar att ” […] denna dikotomi mellan gender/ genus och sex ( i dess båda betydelser) på otaliga sätt är ohållbar”. 26
R W Connell bör också nämnas i dessa sammanhang, han är en av de främsta förespråkarna för forskning kring manlighet och maskulinitet.
Yvonne Hirdman skriver i antologin Kvinnohistoria en artikel kring de så kallat gömda och glömda kvinnorna i historien. Hon bekräftar det som Ohlander sett bevis på i historieläromedlen, att kvinnor i historieskrivningen generellt framställs främst som systrar,
23 Lykke, 2009, s.106. 24 Scott, 2004, s.83
25 Rydström, Tjeder, 2009, s.12 f. 26 Lykke, 2009, s.42.
hustrur och älskarinnor åt männen.27 Kvinnorna används ofta i syfte att lyfta fram de så kallade hjältemodiga männen. Kvinnor i historieskrivningen fabriceras ofta, enligt Hirdman, som ett så kallat, passivt, orörligt kollektiv.28 Hirdman lyfter fram den tyska kvinnohistorikern Marie Louise Janssen-Jurrait som menar att ”Kvinnor framställs sällan i kamp för någonting, deras rättigheter ´tilldelas´ dem.” Även drottningar har många gånger framställts som ”betydelselösa, passiva redskap i händerna på historiens verkliga aktörer.” 29 Motsatsen till detta är då kvinnor i historien framställs som den så kallade, handlande parten. Dessa kvinnor är enligt Hirdman så kallat, totala katastrofer, som beskrivs som bland annat, blodtörstande, hjärtlösa, häxaktiga, perversa och översexuella personer.30 Hirdman hävdar att det är dags att fylla ut historien med de så kallat gömda och glömda och handlande kvinnorna, både från högre och lägre samhällsskikt som ett komplement till de manliga hjältarnas porträtt31
Magnus Hermansson Adler talar om genus och historiedidaktik. Han menar att kvinnohistoria är ett exempel på normativt innehåll. Detta påstående förklarar han genom att visa på hur det manliga inom historieskrivningen generellt har skildrats som överordnat och opåverkbart av samhällsförändringar. Det kvinnliga har då ställts mot denna normativa bild som det avvikande, i positiv eller negativ mening. Hermansson Adler säger att, ”Det manliga har därför blivit något givet, medan det kvinnliga tvingar oss att ta ställning.” 32 Kvinnan nämns ofta som en kollektiv grupp som agerar i ett visst syfte, som i följande exempel, ”Kvinnorna krävde rösträtt”.33 Aldrig nämns män i historieskrivningen på liknande vis, som en anonym kollektiv grupp som enbart kallas ”män”. Kollektivt tituleras männen oftast vid yrkestillhörighet som till exempel, ”arbetare”, ”kungar” eller agerande i grupperingar, som till exempel, ”de stridande”.
Magnusson Hermansson Adler lyfter fram en mängd olika didaktiska förslag kring hur man kan använda kvinnohistoria i skolan som ett exempel på hur man kritiskt kan granska historieskrivningen. Han framhäver även vikten av att för eleverna, lyfta fram kvinnor som förebilder i historien.
27 Hirdman, Yvonne, ”Vad är kvinnohistoria?”, i Hirdman, Yvonne (red.), Kvinnohistoria – om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, Utbildningsradion, Stockholm, 1992, s.9.
28 Hirdman, 1992, s.9. 29 Hirdman, 1992, s.9. 30 Hirdman, 1992, s.10. 31Hirdman, 1992, s.10 ff. 32 Hermansson, Adler, 2004, s. 173. 33 Hermansson, Adler, 2004, s. 174.
2.3 Kommersialism –
teori kring kommersialismens utveckling och reklamhistoria
Jag har i denna studie varit intresserad av att lyfta fram och göra kopplingar till forskning kring kommersialismens utveckling. Peter N. Stearns gör i sin avhandling ”Consumerism in
world history, the global transformation of desire”, en analys av begreppet consumerism. 34
Ett ord som är väldigt precist och talande för det fenomen jag vill beskriva i denna uppsats. Då svenska språket inte har någon likvärdig term, har jag i detta arbete valt att knyta an denna definition till det vi i svenskan kallar kommersialism. Jag vill förtydliga att jag här inte kommer att behandla begreppet kommersialism ur perspektivet av så kallat, affärsmässigt vinsttänkande, utan mer ur ett allmängiltigt konsumeringsperspektiv. I sin bok behandlar Peter N. Stearns en mängd olika aspekter på vår konsumtion genom historien. Inte minst diskuterar han hur människans förkärlek till ting har uppkommit och hur våra ständigt nya behov av nya varor har skapats. Vilka är våra drivkrafter som konsumenter. Han menar framförallt att människan i alla tider främst har strävat efter komfort och detta har varit och är ständigt en drivkraft i vårt konsumerande.35 Människan är som individ starkt påverkningsbar och vi har alla en tendens att vilja följa det allmänna sociala grupptrycket och agera som alla andra individer, medvetet eller omedvetet. Det är så konsumeringstrender uppkommer, menar Stearns. Män och kvinnor uppvisar enligt Stearns olika beteenden i sitt konsumerande. Dessa olika mönster inom konsumerandet har, enligt Stearns, hela tiden förstärkts i västvärlden allt sedan 1920-talet i takt med att våra ekonomiska och sociala livsvillkor ständigt har förbättrats.36
Thomas Eriksson presenterar i boken, Älskade pryl! Reklam – och prylhistoria för
rekordårens barn, en bakgrundsbild till reklamhistorien och hur den så kallade konsumenten
föds. Han ger oss förklaringen till, ”Hur ett hårt arbetande bondefolk kunde förvandlas till fullfjädrade, bekvämt boende konsumenter”.37 Efter Andra Världskrigets slut börjar industrin och varuproduktionen i Västvärlden ta ordentlig fart. Plötsligt är det en mängd beslut man ska ta ställning till, i valet kring vilket som är den så kallade rätta varan, i det stora varuutbud som nu börjar synas.1944 bildas på uppdrag av bland annat Husmodersförbundet, Sveriges första
34 Stearns, Peter N, Consumerism in worldhistory -The global transformation of desire, Second edition,
Routledge, New York, 2006.
35 Stearns, 2006, s.24. 36 Stearns, 2006,s.62f. 37 Eriksson, 2003, s.42.
konsumentförening, HFI, Hemmets forskningsinstitut, i syfte att ge råd kring olika varor för att konsumententen skulle undvika fallgropar och svårigheter kring sina inköp.38
Under 1960-talet startar uppkomsten av det Eriksson kallar, överflödssamhället. En mängd nya varor tar plats inom konsumtionsvärlden. Inte minst den utvecklade produktionen av engångsvaror i plast och papper fullkomligt exploderar på marknaden. Allt ifrån papperslakan till engångstrosor. I varje skolmatsal i Sverige kastades under denna tid, dagligen tusen och åter tusen plast- och pappersprodukter. 1960-talet börjar definieras som det så kallade slit- och slängsamhälle av kritikerna. Stora sopberg blev resultatet av denna så kallat enkla och praktiska livsstil.
Under 1960-talet tar reklambranschen ett enormt kliv framåt. Oroade kritiker hävdade att dessa reklammakare, som nu till och med hade tagit psykologer till hjälp i konsten att förföra konsumenterna, ville lura de drabbade konsumenterna till inköp. Beteendevetare anlitades av reklammakarna i hopp om att uppfinna nya marknadsföringsmetoder. Produktplacering i TV - och biofilmer var ett exempel på detta. Under slutet av 1960-talet höjdes kritiska röster mot reklam som tvingade på befolkningen så kallade ohälsosamma varor, som till exempel sprit, vapen och tobak, som tidigare skett genom glamfulla budskap. Under 1970-talets vänstervåg betraktades reklam som något kommersiellt, auktoritärt och fult. Reklamen övergick till att bli mer avskalad och konsumentupplysande. Språket i annonserna blev mer samtalsbetonade och tilltalet Ni, byttes ut mot Du.
Kvinnan är nu ute i arbetslivet på heltid och en mängd maskiner och apparater har ersatt tidsödande arbetsmoment i hushållet. Barnen träffar sina föräldrar allt färre timmar per dag på grund av kvinnans intåg på arbetsmarknaden. Antalet ensamhushåll tilltar genom ökat antal skilsmässor och ungdomar som nu väljer att bo för sig själva innan de skaffar familj. Medellivslängden ökar.
Från och med slutet av 1960-talet införs hårdare regleringar kring reklam. Tobaks – och spritreklam förbjuds. 1967 startas konsumentrådgivning i Sverige och en mängd varor förses med konsumentinformation. Under 1980-talet är det återigen tillåtet med flärd och lyx. Nu får du lov att vara vacker igen. Ett motsatt förhållande till 1970-talets avskalade och förnuftiga reklam.
1980-talets främsta slagord blir självförverkligande och livsstil. Under 1990-talet gör miljötänkandet sitt intåg i reklambranschen. Reklammakarna försöker övertrumfa varandra i att vara mest den mest miljömedvetna. Reklambudskapen övergår till att vara mer emotionellt
inriktade. Det handlar nu om att ”[…] diskutera de stora existentiella frågorna i den enskildes liv och i samhället i övrigt”. 39
Thomas Erikssons redogörelse för det moderna konsumtionssamhällets reklamhistoria är viktiga aspekter att väga in den bakgrundsbild kring reklam och kommersialism som jag vill förmedla till eleverna genom mitt temaarbete.
Han lyfter även fram genusaspekten på reklam och hur män och kvinnor har framställt i reklam under olika årtionden. Dessutom har Eriksson gjort en analys kring hur reklam har sett ut genom tiderna som vänt sig direkt till målgruppen kvinnor, respektive män.
I boken Reklam och Hälsa,40 har ett antal forskare vid Linköpings universitet gjort
historiska studier kring reklam kopplat till människans behov av att tillgodose vår hälsa och att sälja hälsa. Dessa forskare har fördjupat sig i västvärldens, och svensk reklamhistoria, under främst 1900-talet, och lyft fram vilka aspekter man bör väga in och beakta när man analyserar äldre reklam utifrån ett nutidsperspektiv. Roger Qvarsell gör här i sin artikel ”Att sälja hälsa”, en definition kring vad som kan betraktas som reklam och hur man analyserar reklam och reklambudskap ifrån olika tider. I diskussionen kring varför man ska studera reklam lyfter han fram samma argument som jag använt mig av i denna studie, att reklam är tydliga tidsdokument kring vilka värden och ideal som existerar i ett samhälle. Qvarsell bekräftar mina tankar med sitt påstående, att reklam gestaltar sin samtid.41
3. Metod- och materialdiskussion
3.1 Materialdiskussion
När man ser till det metodologiska avsnittet har jag främst använt mig av Jan Trosts handledning och tankegångar i Enkätboken42 och i boken, Kvalitativa intervjuer 43 . Jag kommer att återkomma till Trost i de kapitel som rör metod och metodkritik.
Jan Nilsson har gjort en mängd studier kring tematisk undervisning. Jag har använt mig av hans tankar och resonemang och resonerat kring dessa vid det praktiska upplägget av temaarbetet i denna studie, vilket jag kommer att redogöra för i Kapitel 4.
39 Eriksson, 2003, s. 43.
40 Qvarsell, Roger & Torell, Ulrika ( red.), Reklam och hälsa – Levnadsideal, skönhet och hälsa i den svenska reklamens historia, Carlsson Bokförlag, Stockholm, 2005.
41 Qvarsell, Roger, ”Att sälja hälsa” i Qvarsell, Roger & Torell, Ulrika ( red.), Reklam och hälsa – Levnadsideal, skönhet och hälsa i den svenska reklamens historia, Carlsson Bokförlag, Stockholm, 2005, s.12.
42 Trost, Jan, Enkätboken, , Andra upplagan, Studentlitteratur AB, Lund, 2001. 43 Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, Tredje upplagan Studentlitteratur AB, Lund, 2005.
Jag lyfter även fram användandet av bildmaterial i historieundervisningen som ett verkningsfullt redskap i syftet att förmedla historia. Magnus Hermansson Adler presenterar i sin bok Historieundervisningens byggstenar - grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik44
olika aspekter på användningen av bildmaterial. Även Max Liljefors ger en redogörelse kring bildanvändning i historieundervisningen i en artikel i boken, Historien är nu – En
introduktion till historiedidaktiken.45 Dessa författares tankar kring hur man arbetar med
bildförmedling och urvalet av bilder är något som jag försökt använda mig av i praktiken i mötet med eleverna i denna undersökning. Tolkning av, och användandet av bilder inom historiedidaktiken är av stor betydelse i denna studies temaarbete kring kommersialism och genus. Mer teori kring användandet av bild i historieundervisningen presenterar jag i Kapitel 3.3. I mitt upplägg av pilotlektionen kring den västerländska kvinnans 1900-talshistoria (se Kapitel 3.2.3 och Bilaga 2) har jag använt mig av fakta och referenser ifrån Ann-Sofie Ohlanders och Ulla- Britt Strömbergs Tusen svenska kvinnoår – Svensk historia från
vikingatid till nutid.46 och Yvonne Hirdmans, Kvinnohistoria – om kvinnors villkor från
antiken till våra dagar, 47 Jag har även studerat Hirdmans forskningsresultat i Den
socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier,48 där hon ger en bild av den
hemarbetande 1900-tals kvinnan. Susanna Hedenborgs och Ulla Wikanders, Makt och
försörjning49 och Kvinnor i västvärlden från renässans till nutid, - renässans, reformation och
revolution, skriven av Ida Blom, Sölvi Sogner och Bente Rosenbeck,50 har också varit viktigt
grundmaterial kring upplägget av min pilotlektion. Samtliga av dessa kvinnliga författare ger en bild av 1900-talets kvinnohistoria, ur en nyanserad synvinkel. Något som man skulle önska hade fått mer företräde i grundskolans och gymnasiets läroböcker. Jag har använt dessa författares fakta just för att för eleverna visa på hur en genusavvägd historieundervisning skulle kunna se ut.
44 Hermansson, Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik, Liber AB, Stockholm, 2004.
45 Liljefors, Max, ” Förflutenhetens bilder. Att använda konst i historieundervisningen”,
i Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf ( red.), Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken, Andra
upplagan, Studentlitteratur AB, Lund, 2009
46 Ohlander, Ann-Sofie & Strömberg, Ulla-Britt, Tusen svenska kvinnoår – Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid, Bokförlaget Prisma, Stockholm, 2002.
47Hirdman, Yvonne (red.), 1992.
48 Hirdman, Yvonne, Den socialistiska hemmafrun och andra kvinnohistorier, Carlssons Bokförlag, Stockholm,
1992.
49 Hedenborg, Susanna & Wikander Ulla, Makt och försörjning, Studentlitteratur AB, Lund, 2003.
50Blom, Ida, Sogner, Sölvi & Rosenbeck, Bente, Kvinnor i västvärlden från renässans till nutid, - renässans,
3.2 Metod
I denna studie har jag utfört en enkätundersökning och en pilotlektion.
Resultaten av enkäten och diskussionerna vid pilotlektionerna har jag som syfte att använda som en grund för, och en eventuell anledning till, att utföra det temaarbete kring Kommersialismens historia och genus- en studie av 1900-talets reklam, som jag kommer att presentera längre fram i detta avsnitt.
Enkäten och pilotlektionen har genomförts vid två högstadieskolor. Informantgrupperna har bestått av dels en åttondeklass på en skola söder om Malmö och dels i en niondeklass i Malmös sydöstra område. Åttondeklassen bestod av 20 elever som deltog i undersökningen, varav 9 flickor och 11 pojkar. Niondeklassen bestod av 18 elever, varav 8 deltagande flickor och 10 deltagande pojkar. Studien innefattar totalt 38 informanter, varav 17 flickor och 21 pojkar. Denna undersökning skulle med fördel ha kunnat utföras vid en gymnasieskola. Jag gjorde en medveten avgränsning vid grundskolans senare år, bland annat i syfte att undersöka om dessa elever var ålders- och kunskapsmässigt mogna för ett tema som detta. Urvalet att göra undersökningen i en åttondeklass och en niondeklass var även det ett medvetet val, för att se om det förelåg någon skillnad mellan dessa årskurser kring intresse och mognad för ämnet.
Eleverna fick ha tillgång till sina historieböcker vid ifyllnaden av enkäten för att få en direkt översikt av böckerna. Åttondeklassen hade en historiebok som heter, SOS Historia –
Ämnesboken, författad av Elisabeth Ivansson och Mattias Tordai. Boken har utgivits vid
Almqvist & Wiksells förlag, i första upplagan, år 2007. Niondeklassen hade en betydligt äldre lärobok, Historia för högstadiet, skriven av Christer Öhman, utgiven vid Almqvist & Wiksells förlag, 1995. Boken var samma som den första upplagan som gavs ut 1989, för tjugoett år sedan.
3.2.1. Enkätundersökning:
Syftet med undersökningen är att analysera om elevernas bild av framställningen av kvinnor, män och barn i historieläromedlen stämmer överens med den bild som presenteras i den statliga utredningen ifrån 2010. Enkätundersökningen kan betraktas som en direkt reflektion på den statliga undersökningen. I den statliga undersökningen har läromedel i historia granskats för att se till genusbilden. Här låter jag elevernas egna åsikter och röster komma till tals kring det aktuella ämnet. Ett syfte med enkäten är att få igång elevernas egna reflektioner,
och att få en uppfattning kring hur ser eleverna själva ser på genusbilden i historieläromedel och historieundervisning. Jag anser det vara av yttersta vikt att väga in ungdomarnas egna åsikter i undersökningar som rör ungdomarna själva. Forskning består till största del av de vuxnas åsikter och synpunkter. Här vill ge jag ge eleverna utrymme för att få sina röster och åsikter hörda och ställa dessa mot befintlig forskning. Dessutom ville jag med denna enkätundersökning få fram en bild kring hur eleverna ställde sig till ett tänkt historietema kopplat till genushistoria och kommersialismens utveckling. Enkäten består av 12 st. kvantitativa frågor med två fasta svarsalternativ på varje fråga. Det är ett medvetet val ifrån min sida att välja två bestämda svarsalternativ (som, ”ja” eller ”nej”, ” intressant” eller ”inte intressant”) utan ett så kallat mellangradssvar (som ”kanske”, eller ” vet inte”). Min önskan var att eleverna på detta sätt skulle bli tvungna att ta ställning i varje fråga.
Av de fasta frågorna efterföljs sex stycken av dessa frågor av en uppföljande kvalitativ öppen fråga. Detta för att jag ville få en viss fördjupning och vidareutveckling i svaren. Åtta av frågorna är direkt relaterade till genus i historieundervisningen och läromedel.
En av frågorna tar upp graden av ämnet krig i historieböckerna. Detta för att det finns en reflektion kring graden av krigshistoria i läromedlen i den statliga rapporten51 De två sista frågorna handlar mer om historieundervisningen i allmänhet, och elevens inställning till denna och vilka ämnesområden eleven skulle vilja ha mer utav inom historieundervisningen.
Det är ett medvetet val ifrån min sida att jag låter eleverna fyller i enkäten innan jag presenterar resultatet ifrån SOU-rapporten kring jämlikhet i läromedlen. Detta för att de inte, så att säga, skall färgas av rapportens resultat och först skall ges en möjlighet till att bilda sig en egen uppfattning kring genusproblematiken. Dessutom vill jag att enkäten ska fungera som en så kallad igångsättare av elevernas egna tankar kring genus i historieundervisningen. Fråga 9 och 10 besvaras efter pilotlektionens slut, då eleverna fått en möjlighet till att bilda sig en uppfattning kring genushistoria genom pilotlektionen, och att jag då även presenterat mitt temaprojektämne; Kommersialismens historia knutet till genus genom en studie av 1900-talets reklam.
3.2.2 Metodkritik och materialdiskussion - Enkätundersökningen
Min enkät är mest inriktad på den statliga rapportens resultat. Möjligtvis kunde eventuellt frågorna ha handlat något mer om elevernas syn på temat kring kommersialism och genushistoria. Jag gjorde enkäten, förutom för att jämföra SOU-rapportens resultat med elevernas egna åsikter, som ett bakgrundsmaterial i syfte att väcka reflektion hos eleverna. Som en sorts så kallad ingångsättare av elevernas egna tankar och reflektioner och för att på ett enkelt sätt ge eleverna en aktuell bild av genusproblematiken i historieundervisningen. Enkäten följdes omedelbart upp av pilotlektionen kring ämnet kvinnohistoria och genus och en redovisning av resultatet i den statliga utredningen. I detta fall menar jag att enkäten fyllt båda dessa syften.
Jag utformade frågorna efter Jan Trost upplägg, genom till exempel att, informanten enbart skall fylla i ett svarsalternativ per fråga och att frågor endast följs upp av en följdfråga för att göra det så tydligt som möjligt för den svarande. Frågorna skall vara korta, konsekventa och tydligt utformade och det skall ges gott om tid för de svarande att utföra enkäten 52 Dock har jag noterat att i de fall där jag ställer en efterföljande attitydföljdfråga efter svarsalternativen (fråga 9 och 10) har det blivit för mycket information för eleven att ta in på en gång. Där har det flesta svarande istället valt att hoppa över attitydföljdfrågan. Att jag valt två fasta svarsalternativ för att få fram ett ställningstagande i elevernas svar, har i somliga fall eleverna inte accepterat. I dessa fall har inte mina svarsalternativ täckt upp för deras åsikter genom enbart två svarsalternativ. Ett antal elever har istället på några ställen själva valt att skriva in ett så kallat mellansvarsalternativ mellan de två fasta svaren, som till exempel, ”vet inte” och ”lite”. Här ser man exempel på vikten av hur en fråga ställs och vilka svarsalternativ som ges. Jag hade medvetet uteslutit så kallade mellansvarsalternativ för att få fram så tydliga svar som möjligt. Eleverna visade på kreativitet då de istället ville skapa sig en möjlighet till att få utveckla sina svar. Man borde också eventuellt även i analysen av enkätsvaren problematiserat vad de elever egentligen menar som både svarat ”ja” och ”nej” på somliga frågor i enkäten.
Om jag ska ställa mig kritisk till frågorna i enkäten, så är somliga av frågorna något ledande ibland, som till exempel Fråga 7 – ”Tycker du din historiebok handlar för mycket om krig?”. Frågan borde kanske istället ha formulerats; ”Förekommer det mycket krigshistoria i din lärobok?” Risken med den ledande formuleringen i fråga 7 är att den svarande eventuellt tror att jag förväntar mig ett visst svar.
I Fråga 8, har jag gjort något av en felkonstruktion ur ett helhetsgenusperspektiv. Här har jag missat att ta med den så kallat vanlige mannens perspektiv. Jag har bara nämnt kvinnor och barn i frågan kring eventuella temaarbeten i skolan. Detta har med all säkerhet påverkat pojkarnas svar (se resultat Kapitel 5.1).
De två sista frågorna i enkätundersökningen, 11 och 12, kan betraktas som något löst ställda och icke-relevanta för min studie: ”Vad tycker du är mest intressant med historieundervisningen?” och ”Vilka ämnesområden skulle du vilja ha mer av inom historieundervisningen?”. Jag var medveten om detta då jag konstruerade min enkät. Dessa frågor spelar ingen roll för undersökningens validitet. Jag valde att ta med dessa frågor av eget personligt intresse för att se vilka historiska ämnesområden som intresserar elever i klassrummen inför eventuellt kommande temaarbeten inom historieläraryrket. Så här i efterhand inser jag att jag kanske skulle vara mer tydlig i dessa två frågeställningar så att de blev direkt anknutna till historiska temaarbeten i stil med: ”Finns det något/några historiskt ämne/ämnen som du skulle vilja fördjupa dig mer i via temaarbete?”
Med tanke på om omfånget av antalet informanter eventuellt skulle vara för snävt, tror jag att denna relativt lilla undersökningsgrupp dock räcker till för att ge en tillförlitlig bild av elevernas syn på genus i läromedlen och att mäta deras intresse för pilotlektionen och det tänkta temaarbetet. Dock spelar det en avgörande roll om man ser till enkätresultatet vilken lärobok eleverna faktiskt har i historia, hur gammal den är och hur mycket genusaspekter som författarna faktiskt vävt in. Detta är ju en del av det jag vill undersöka med denna studie. Att enbart undersöka elevernas syn på genus i läromedel är en egen stor undersökning i sig och hade i ett vidare sammanhang krävt en större undersökningsgrupp med fler olika läroböcker involverade. En intressant tanke hade varit att man hade gett eleverna just de böckerna i handen som Ohlander har studerat och att man på så vis direkt hade kunnat avmäta hennes resultat mot elevernas åsikter.
Fråga 4 behandlar, om ifall att eleverna tycker att kvinnor och barn framställs på ett orättvist eller felaktigt sätt i läroboken. När jag utvärderade resultatet i undersökningen upptäckte jag i efterhand att det skulle ha behövts en följdfråga kring, varför eleverna ansåg att kvinnor och barn framställts på ett orättvist eller ofördelaktigt sätt i elevens lärobok. Man skulle vilja veta vad eleverna just menar med att de framställs på ett ofördelaktigt sätt. En flicka i årskurs 9 gav dock svar på tal, hon hade skrivit till en linje under frågeställningen där
hon skrev att, ”Det lilla som står tycker jag inte är felaktigt. Men det står långt ifrån allt de gjort genom historien. Dom har faktiskt inte bara plockat bär!” 53
3.2.3
Pilotlektion
Denna så kallade pilotlektion gör jag i syfte att visa för eleverna hur historieundervisning kan se ut då kvinnornas och den vanliga människans historia sätts i fokus. Detta för att lyfta fram en kontrast till den så kallade traditionella historieundervisningen, inte minst genom läromedlens kunskapsförmedling, där ofta manlig historia dominerar, och personer i ledande maktpositioner i samhället satts i fokus. Pilotlektionen är uppbyggd kring föreläsning, bildvisning och en klassrumsdiskussion bestående av öppna kvalitativa frågor i standardiserad form, då båda klasser fick samma frågor ställda till sig kring genushistoria.
Varför väljer jag då att framhäva den ordinära människans historia?
Då vi arbetade med delkursen Den lilla historien, i Historievetenskap och lärande, vid Malmö Högskola intervjuade jag en 87-årig dam. Hon fick genom sitt berättande redogöra för sitt liv. Denna kvinna har sett hela 1900-talets utveckling. Hon har arbetat med sin man inom lantbruket i hela sitt liv. Vem berättar hennes historia, den historia som representerar majoriteten av de svenska kvinnor och män som levt under hennes livstid, vanliga arbetare och lantarbetare? Deras vedermödor och slit har byggt en stor del av grunden till den välfärd som Sverige är baserat på idag. Inte minst dessa kvinnors hårda arbete, först ute på åkern hela dagen och sedan i hushållet, dels för att få jorden brukad och dels för att få mat på bordet året runt. Kvinnornas hantering av råvaror och livsmedel har varit en förutsättning för familjernas överlevnad. Det är precis den situation som råder i många delar av världen än idag. Idag tar vi de tekniska hjälpmedlen för givna då det gäller produktion och hantering av livsmedel. För bara ett antal decennier sedan lades merparten av människans, och inte minst kvinnans, tid ner på att producera och förvara livsmedel. Jag ville i mötet med eleverna ställa bilden av dagens kvinna mot sekelskiftets kvinna. Genom en bildpresentation tog jag med eleverna på en resa genom 1900-talets västerländska kvinnohistoria. Detta för att visa på vad som skett kring kvinnornas sociala situation och historiska utveckling under varje årtionde av 1900-talet, för att nå fram till den position kvinnan har i det västerländska samhället idag.
Upplägg:
Efter att eleverna utfört enkätundersökningen kom jag att hålla i denna så kallade pilotlektion, där jag först presenterade resultatet i den statliga utredningen (SOU 2 010:10). Detta för att eleverna skulle få en aktuell bild av de forskningsresultat som nu gjorts kring genus och historieläromedel. Efter att jag presenterat dessa fakta förde vi en klassrumsdiskussion kring resultaten i rapporten i förhållande till elevernas enkätsvar. Det var här intressant att få fram en bild av genusbilden i den aktuella historiebok som just dessa elever använder sig av, och ställa elevernas observationer mot Ann-Sofie Ohlanders forskningsresultat.
Vidare höll jag en föreläsning knuten till en bildvisning, som handlade om Sveriges och västvärldens kvinnohistoria under 1900-talet. Detta gjorde jag i syfte att synliggöra kvinnohistorien, som enligt Ohlanders rapport, saknas i majoriteten av läromedlen i historia. Jag vill dock påpeka att denna historiekrönika skedde i en något komprimerad form på grund av tidsramarna (en lektion på 50 min). Jag ville på ett konkret sätt visa eleverna på en del av den historia som saknas i läroböckerna. Här har jag av tidsskäl gjort en avgränsning till att förevisa kring 1900-talets kvinnohistoria. Det skulle likväl kunna vara barnens eller ungdomarnas historia, männens eller arbetarnas historia, eller kvinnornas historia före år 1900. Jag vill med denna pilotlektion också visa på en historisk nisch som går utanför historieläromedlens nuvarande ramar för att undersöka om detta kan väcka elevernas intresse. I SOU-rapporten visar Ohlander på att det är svårare att attrahera och intressera flickor för historieämnet än pojkar. Jag har som syfte med denna lektion att väcka upp ett historieintresse för, och en eventuell identifikation med historieskrivningen för eleverna, både i rollen som flickor, pojkar, barn, ungdomar, och ordinära människor långt ifrån de övre samhällsskiktens maktpositioner, som oftast är de som beskrivs i historien. Att helt enkelt synliggöra den vanliga människans historia.
Ohlander talar om vikten av att fånga upp flickorna idag och ge dem ett självförtroende och en självkänsla i att kvinnor faktiskt har presterat viktiga gärningar på många olika sätt genom historien. I ord och bild ges här en möjlighet att lyfta fram de fakta som saknas i historieböckerna. Genom att få eleverna att reflektera, ser de möjligtvis på sina historieböcker med andra ögon i framtiden. En förhoppning kan vara att detta inte skall behövas göras i framtiden då forskningsresultat, som till exempel SOU-rapporten, lett till att det blir en mer jämlik historieskrivning i historieböckerna och att modern historieforskning ur ett genusperspektiv inkluderas i historieundervisningen.
Bilder i form av fotografier visas för eleverna, från sekelskifte fram till idag (se Bilaga 2). Där inledningsvis sekelskiftet representeras av en ordinär trebarnsmor ifrån de lägre samhällsklasserna avbildad på ett svart-vitt fotografi. Bredvid henne har jag placerat artisten
Madonna, som här får representera 2000-talets västerländska kvinna. Jag ber eleverna reflektera över vad som är skillnaden mellan dessa två kvinnors livssituation. Här är tanken av vi lyfter fram och diskuterar kvinnlig rösträtt, arvsrätt, rätt till sin egen egendom, rätt till sin egen kropp och sexualitet, åsiktsrätt, föräldraförsäkring och så vidare. Mitt mål är att eleverna skall börja reflektera över vilka fri- och rättigheter Madonna, 2000-talskvinnan har, som inte sekelskifteskvinnan hade. Genom att ställa dessa kvinnor mot varandra är min förhoppning att synliggöra kvinnans ställning och dess utveckling som skett under de senaste 100 åren. Vidare illustrerar jag genom bild och ord avgörande skeenden som skett inom 1900-talets kvinnohistoria (se Bilaga 2). Jag lyfter även fram den globala bilden av kvinnans roll i olika länder i nutid. Den kvinna som vi ser på bilden från omkring år 1900, representerar den verklighet som många kvinnor befinner sig i än idag runt om i världen. Bildvisningen avslutas med en bild på den svenske pappan. Här diskuterar vi i korthet även mannens roll under 1900-talet. Vi diskuterar mannens delaktighet i hemmet och familjelivet, om de rättigheter som faktiskt tillskrivits mannen idag, inte minst i rollen som pappa. Vi talar om hur det var när jag växte upp, under 1970-talet, då flertalet av mödrarna utförde dubbelarbete i sina vardagsliv, först ute i arbetslivet och sedan i hemmet, utan hjälp ifrån fäderna. Detta var något som eleverna inte hade reflekterat över.
Vi diskuterar vidare den västerländska kvinnans position i samhället idag. Hur ser denna bild ut för eleverna. Lever vi i ett jämlikt samhälle i Sverige eller i Europa idag, år 2010. Om detta ämne hade eleverna många olika tankar. (Se Resultat kap.5.2)
I slutet av denna pilotlektion gör jag en kort presentation för eleverna kring mitt tänkta temaarbete, Kommersialismens utveckling kopplat till genushistoria – en studie av 1900-talets reklam (som jag vidare kommer att beskriva i kapitel 4). Jag förklarar upplägget för eleverna i korta drag och ber dem ge mig reflektioner kring hur de skulle förhålla sig till ett sådant tema. Detta temaförslag får eleverna efter min presentation utvärdera i fråga 10. Pilotlektionen utvärderas sist under denna lektion genom att eleverna fyller i fråga 9 i enkäten.
3.2.4 Metodkritik och materialdiskussion - Pilotlektionen:
Jag hade av praktiska skäl endast en femtiominuterslektion till mitt förfogande vid vardera skola. Lektionerna blev något intensiva, inte minst för elevernas del. Det blev mycket ny information för eleverna att ta in på kort tid. Niondeklassen hade jag första lektionen under morgonen så att deras koncentrationsnivå var god. Åttondeklassen kom däremot direkt ifrån
