Socionomstudenten och arbetsgivaren

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

61-90 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

April 2019

SOCIONOMSTUDENTEN OCH

ABETSGIVAREN

EN KVALITATIV STUDIE AV SOCIONOMENS

UPPFATTNING AV OFFENTLIG OCH PRIVAT

SEKTOR SOM ARBETSGIVARE.

1

SOCIONOMSTUDENTEN OCH

ARBETSGIVAREN

EN KVALITATIV STUDIE AV SOCIONOMENS

UPPFATTNING AV OFFENTLIG OCH PRIVAT

SEKTOR SOM ARBETSGIVARE.

FOLKE RISHOLM

Risholm, F. Socionomen och arbetsgivaren. En kvalitativ studie av socionomens uppfattning av offentlig och privat sektor som arbetsgivare. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socionomprogrammet, 2019.

Socialt arbete är vad man skulle kunna kalla ett relativt ungt fenomen och ett organiserat arbete mot sociala problem är i Sverige inte mycket äldre än 100 år gammalt. Med det sagt kan man förstå att det sociala arbetets karaktär är under ständig förändring, och förhoppningsvis förbättring. De senaste decennierna har dock socialt arbete präglats av en ny förändringstrend. En

privatiseringstrend. Som nyexaminerad socionom är valen av arbetsgivare fler än vad de var för 30 år sedan och alternativen skiljer sig åt. Syftet med denna uppsats är således att undersöka hur den snart nyexaminerade socionomen uppfattar de olika alternativen, som en eventuell arbetsgivare men också rent generellt. Studien är utformat efter kvalitativ metod med ett induktivt

förhållningssätt och bygger på fyra olika intervjuer med fyra stycken snart färdigutbildade socionomer. Som teoretiskt ramverk ligger Max Webers teori om byråkrati i idealtypiska termer som grund för arbetet, samt teorin om handlingsutrymme. Tack vare användandet av tematisk textanalys kunde vissa likheter och teman urskiljas ur informanternas utsagor och resultatet kom att skildra en på många sätt homogen uppfattning av brister och risker med olika arbetsgivare. Samtliga informanter talar om en byråkrati som riskerar växa sig för stor för att fungera effektivt, och på ett rättvist sätt. Mot såväl klienter som anställda inom organisationen. Weber talade i pessimistiska termer om hur framtiden skulle komma att tillhöra byråkratin, en uppfattning som han delar med samtliga informanter. Uppfattningen är att en organisation som växer sig för stor, kommer att behöva arbeta på ett ytterst rationellt sätt rent byråkratiskt. Slutsatsen är att en rationell byråkrati inte är förenligt med ett rättvist socialt arbete gentemot klienten eller, återigen, den anställde.

Nyckelord: Socialt arbete, privatisering, privat sektor, offentlig sektor, professionalisering, kvalitativ studie, Max Weber, handlingsutrymme, byråkrati, new public management.

2

THE SOCIAL WORKER STUDENT

AND THE EMPOLOYER

A QUALITATIVE RESEARCH OF THE

SOCIALWORKERS VIEW OF PUBLIC AND

PRIVATE ACTORS AS A POSSIBLE

EMPLOYER.

FOLKE RISHOLM

Risholm, F. The social worker and the employer. A qualitative research of the socialworkers view of public and private actors as a possible employer. Degree project in social work 15

högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of socionomprogrammet, 2019.

Social work is what one could call a relatively young phenomenon and an organized work against social problems in Sweden is not much older than a century. That being said, one can understand that the nature of social work is under constant change, and hopefully improvement. However, in recent decades social work has been characterized by a new trend of change. A privatization trend. As a newly graduated social worker today, the alternatives to employers are more than they were 30 years ago and the alternatives differ. The purpose of this thesis is thus to investigate how the soon-to-be-graduated social worker perceives the different alternatives, as a possible employer, but also generally. The study is designed according to a qualitative method with an inductive approach and is based on four different interviews with four social work bachelors. As a theoretical

framework, Max Weber's theory of bureaucracy in ideal-typical terms lies as the basis for the work, as well as the theory of scope for action. Thanks to the use of thematic text analysis, some similarities and themes could be distinguished from the informants' statements, and the result was to depict, in many ways, a homogeneous perception of deficiencies and risks with different employers. All informants talk about a bureaucracy that risks growing too large to function effectively, and in a fair way. Towards both clients and employees within the organization. Weber spoke in pessimistic terms about how the future would belong to the bureaucracy, a view that he shares with all the informants. The perception is that an organization that grows too large will have to work in an extremely rational way bureaucratically. The conclusion is that a rational

bureaucracy is not compatible with a fair social work towards the client or, again, the employee. Keywords: Social work, privatisation, public sector, private sector, professionalization, qualitative research, Max Weber, capacity for action, bureaucracy, new public management.

3

Innehåll

2.1 Socialt arbete - från filantropi till privatisering ... 7

2.2 Privatiseringens era ... 10

2.2.1 Digital Taylorism ... 11

2.2.2 Prekariatet ... 12

2.2.3 New public management ... 13

3 TEORETISKT RAMVERK ... 14

3.1 Induktivt förhållningssätt, grundad teori - val av teori ... 14

3.1.1 Val av teori. ... 15

3.2 Handlingsutrymme och Weberianism ... 16

3.2.1 Max Weber ... 16

3.2.2 Weberiansk teori och metod, samt kritik av denne ... 16

3.2.3 Handlingsutrymme ... 18

4. TIDIGARE FORSKNING ... 20

4.1 Rörelser i tiden ... 21

4.1.1 Professionaliseringsstrategi - drivkrafter bakom privatisering ... 22

4.1.2 Diverse skillnader inom olika arbetsområden ... 23

4.1.3 Privatisering bland socionomer ... 24

4.2 Marcus Lauri - Narratives of governing ... 25

5. METOD ... 28 5.1 Kvalitativ forskningsintervju ... 28 5.2 Metodanalys ... 29 5.2.1 Val av informanter ... 30 5.2.2 Induktivt förhållningssätt ... 30 5.2.3 Intervjumetod ... 31

5.2.4 Egen hållningspunkt i frågan ... 32

5.2.5 Litteratursökning ... 32

4

5.3.1 Informationskravet ... 33

5.3.2 Samtyckeskravet ... 34

5.3.3 Konfidentialitetskrav ... 34

5.3.4 Nyttjandekravet ... 34

6. RESULTAT & ANALYS ... 35

6.1 Vad har snart nyexaminerade socionomer för uppfattning av offentlig och privat verksamhet? ... 35

6.2 Hur resonerar snart nya socionomer inför valet av arbetsgivare angående fördelar och nackdelar mellan privat- eller offentlig sektor? ... 37

6.3 "Jag tror inte att goda avsikter kan ändra på det" ... 39

7. SLUTDISKUSSION ... 41

8. LITTERATURFÖRTECKNING ... 43

9. BILAGOR ... 46

9.1 Bilaga 1 - Missivbrev ... 46

5

1. INTRODUKTION

I detta kapitel kommer läsaren främst introduceras till uppsatsens ämne samt dessutom ges en kortare historiebeskrivning av detta. Efter en

problemformulering, där författaren också förtydligar uppsatsämnets relation till socialt arbete, introduceras läsaren till studiens syfte och frågeställningar som avser förtydliga vad studien kommer att ta avstamp i. I slutet av kapitlet erbjuds läsaren en unik sammanfattning av en intressant reportageserie som berör nära relaterbara ämnen och som skriven av Katarina Mattsson, förhoppningen är att denna rubrik ska kunna erbjuda läsaren en annan bild av alternativen privat och offentlig sektor än den som denna studie presenterar, men också en förklaring av Mattssons uppfattning av trenden som påverkat området socialt arbete de senaste decennierna. Avslutningsvis knyts kapitlet ihop med hjälp av en inledning till studien, en kortare bakgrund av hur området förändrats de senaste, lite drygt, 100 åren.

1.1 Problemformulering

Denna studie kommer att belysa socialt arbete i Sverige och alternativen den nyexaminerade studenten har i val av arbetsgivare. Undersökningen kommer inte att söka finna svar på hur situationen ser ut i andra länder, utan i sådana fall endast i jämförande syfte. För att få ett historiskt perspektiv i en fråga som tydligt

beskriver nutidens situation kommer studien ta avstamp i, vad som berörs lite flyktigt nedan (kapitel 2), socialt arbete i historien. Undersökningen kommer problematisera historiens gång, exempelvis övergången från den kyrkliga

församlingens omhändertagande av socialt utsatta till slutet av 1800-talets-, men i synnerhet början av 1900-talets, framträdande filantropi (Kollind, 2003). De nya sociala problem som kom i samband med urbaniseringen och vilken påverkan dessa hade i de utsatta familjerna. Vidare till sjukvårdens institutioner,

barnavårdsnämnder och de första utbildningarna inom området på akademisk nivå. Uppbyggnaden av socialtjänsten och den mer och mer tydliga övergången till allt mer privata verksamheter inom socialt arbete. Denna undersökning kommer ta sitt avstamp i just valet den nyexaminerade studenten ställs inför, att arbeta inom privat sektor eller offentlig verksamhet och huruvida detta val enligt respondenten bidrar till en bättre utförd vård ur ett klientperspektiv. Studien kommer söka finna svar på hur den nyblivne socionomen resonerar i valet och vad som har mest avgörande effekt för beslutet. Studien kommer också ta hänsyn till respondentens åsikter i frågan om huruvida detta är en positiv eller negativ utveckling.

En gång i tiden bedrevs socialt arbete av filantroper, ideella arbetare skulle man kunna kalla dem. Innan dess bedrevs socialt arbete till större del av religiösa församlingar, ofta kyrkan i den socken man vuxit upp i (Kollind, 2003). Civilsamhällets ansvarstagande existerar än idag. Även om det förekommer i mindre utsträckning nu för tiden blir det tydligt när det uppstår situationer som staten haft svårt att förbereda sig inför, exempelvis flyktingkrisen 2015 eller europeiska migranter som i allt större utsträckning börjat be om pengar utanför affärer och på gator i Sverige. Socialtjänsten är i jämförelse med det ansvar t.ex. kyrkans församlingar tagit ett förhållande ungt fenomen. Först under 1900-talet börjar staten se ett behov av att på ett byråkratiskt sätt bedriva den här typ av

6

verksamhet på samhällsnivå (ibid.). Staten och den offentliga verksamhet som den bedriver har under de senaste årtiondena tagit det absolut yttersta ansvaret för socialt arbete i samhället och vården har formats därefter. Detta har dock

förändrats under de senare decennierna och ur samhället har det vuxit fram en ny typ av marknad för ansvaret.

I studien väljer författaren att kalla det just marknad för att ansvarsfördelningen inte alltför sällan bedrivs som en marknad där privata företag säljer en tjänst till staten. Anledningen att kommuner, landsting och staten är beredda att ställa upp på en sådan affär är att den privata aktören erbjuder sig göra det för en mindre utgift. På marknaden samlas därför olika vinstdrivande företag i likt en auktion för vem som staten behöver betala minst för att utföra arbetet. Staten sparar pengar, och privata aktörer förväntar sig kunna tjäna pengar. Kortfattat köper exempelvis ett företag ansvaret för att en person i behov av stöd (på olika sätt) får den vård hen har rätt till eller är i behov av, därav marknadsbegreppet. Allt eftersom att privata aktörer intresserat sig för den vinst som finns att göra inom socialt arbete (som uppdragstagare åt staten) har antalet privata aktörer inom området också vuxit explosionsartat (Dellgran & Höjer, 2005). Detta på samma sätt som andra områden också privatiserats, exempelvis sjukvården och skolan. Det är med andra ord en trend som inte bara existerar inom socialt arbete utan många andra

områden som historiskt sett bedrivits utan vinstintressen. Detta innebär att valet av arbetsplats för nyexaminerade socionomer har blivit vidare (ibid.).

Det är den här studiens uppgift att problematisera kring huruvida detta, enligt informanterna, bidrar till en mer omfattande och bättre vård för den behövande eller om det resulterar i exempelvis ett vinstintresse framför vårdintresse. Studien vill utreda respondentens syn på förändringen, finns det plats för två aktörer på marknaden och hur kan dessa i så fall samarbeta när målet med verksamheten är så olika? Men framför allt, hur kommer det sig att privata aktörer blir fler och fler på marknaden och vilka val ställs den professionella inför i valet av arbetsgivare? Vad är det som avgör hur den nyexaminerade socionomen resonerar i valet mellan offentlig eller privat sektor? Dessa frågor är inte bara relevanta för att nyutbildade socionomer kommer att utgöra framtiden för socialt arbete, utan även för att socionomer har en extravagant insyn i just dessa frågor, med ett utstuderat klientperspektiv. Det är viktigt av den anledningen att intervjua nyblivna/snart nyblivna socionomer om deras uppfattning av förändringen, samt vad som är anledningen till att informanterna väljer som de gör i valet av arbetsgivare. 1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att utforska hur den snart färdigutbildade

socionomstudenten ser på alternativen privat eller offentlig verksamhet i det svenska samhället och som arbetsgivare.

1.3 Frågeställningar

 Vad har snart nyexaminerade socionomer för uppfattning av offentlig och privat verksamhet?

 Hur resonerar snart nya socionomer angående fördelar och nackdelar i privat kontra offentlig sektor?

7

2. BAKGRUND

Denna rubrik avser erbjuda extra läsning för den som vill ha en mer omfattande uppfattning om historien av socialt arbete och den nutida situationen av området. Under denna rubrik förtydligas vad som skett sedan 1900-talets början, fram till idag och vad som är bakgrunden till denna förändring. Aktuella begrepp för denna studie kommer att närmare beskrivas och utöver detta kommer aktiva inom fältet att citeras och deras uppfattning av förändringen redovisas. Dessa intervjuer är inte utförda för denna studies syfte utan inhämtade från Kristina Mattssons bok och reportageserie, Välfärdsfabriken (2014).

2.1 Socialt arbete - från filantropi till privatisering

Socialt arbete är ett svårdefinierat begrepp, inte bara för att det går att utforma på olika sätt utan även för att det ligger i relation till de samhällen där det praktiseras. Sociala problem ser nämligen annorlunda ut beroende på vart i världen eller landet man befinner sig (Meuwisse & Swärd, 2013). Med det sagt, betyder det nödvändigtvis inte att sociala problem i en del av världen och socialt arbete i en annan del, inte skulle kunna kollaborera. Snarare tvärt om, allteftersom att vi globaliseras mer och mer ställer detta också krav på att vi ska kunna förstå sociala problem som i vår närhet inte ännu påverkat oss (Carlsen, et al., 2006). Tiderna förändras och världen blir mindre, vad som ansetts höra till vardagen för 50 år sedan arbetar man för att förhindra idag och i allt större utsträckning arbetar vi för att informera oss själva samt söka efter orättvisor som vi i slutändan ska kunna råda bot på. Det sociala arbetet bedriv mot orättvisor och för ett mer jämställt samhälle, socionomutbildningen finns nu på många av landets universitet och högskolor och i fr.o.m. den 1 Juli 2019 kommer kuratorer inom vissa ramar som arbetar för hälso- och sjukvården kunna ansöka och bli beviljade legitimation (SSR, 2018). Men hur långt tillbaka i tiden har vi utfört socialt arbete i Sverige? Den frågan går inte att svara på utan att man först preciserar vad man definierar som socialt arbete och sociala problem (Meuwisse & Swärd, 2013). För att sociala problem ska kunna existera krävs det också att det finns en motsats till begreppet, en motsats skulle i sådana fall kunna vara normen i samhället. Med andra ord kan sociala problem inte funnits innan samhället uppfunnits och normen därtill. Men socialt arbete kommer först därefter, när folk börjar bekämpa dessa problem. Nationalencyklopedin beskriver socialt arbete som:

"organiserad verksamhet som med fokus på svaga samhällskategorier har till syfte att förhindra att samhällsförändringar och andra förhållanden får förtryckande eller på andra sätt problemskapande sociala eller psykosociala konsekvenser för grupper eller individer." (Nationalencyklopedin, 2018). Det är ändå så att det är svårt att sätta en tydlig tidpunkt för när de första

personerna valde att börja utföra socialt arbete, det finns helt enkelt inget enkelt svar på det. Vi vet dock hur socialt arbete fungerat de senaste hundra åren, vad vi skulle kunna kalla för socialt arbete i modern tid. Här finns många exempel på hur socialt arbete utförts, allt ifrån religiösa församlingar till civilsamhällets ansvar i form av filantropi. De flesta tänker nog ändå på socialtjänstens ansvar när de hör socialt arbete, i alla fall om man bor i Sverige, vilket också för oss till denna studies undersökningsområde. Efter många år av utveckling inom socialtjänsten kommer nu ett nytt alternativ till hjälp för den i behov, nämligen de privata

8

aktörerna. Vinstdrivande företag växer sig allt starkare och fler socionomer än förr söker sig till dessa arbetsgivare. Hur påverkas våran nutid av detta? Är detta kompatibelt med Sveriges modell av ett välfärdssamhälle? Denna studies primära fråga - hur förhåller sig nyutbildade socionomer till förändringen?

Även om t.ex fattigdom definierats som ett socialt problem sedan 1800-talet och man sedan dess ansett att det förutsatt organiserade insatser för att råda bot på problemet, gärna från staten (Meuwisse & Swärd, 2013), har jag med hänsyn till hur nationalencyklopedin beskriver socialt arbete valt att ta avstamp i vad de väljer att öppna beskrivningen med, "organiserad verksamhet [...]".

För att få en början på en tidslinje som jag kortfattat vill beskriva historiskt har jag valt att utgå från 1903 års grundande av Centralförbundet för Socialt Arbete, CSA (CSA, 2019). CSA grundades 1903 och syftet med organisationen avsåg vara att fungera som ett "samarbetsorgan för föreningar med socialt progressiva

idéer"(ibid.). Genom åren har CSA fungerat, inte bara som en tankesmedja, utan även utfört undersökningar på sociala problem, undersökningar som i sin tur resulterat i att olika myndigheter inrättats och diverse reformer genomförts. CSA bildas under en speciell tid i svensk historia. I takt med industrialiseringen och urbaniseringen som följd av detta, blir alltmer sociala problem tydliga i samhället. Folk är bostadslösa och bor på gatorna i storstäderna, alkoholismen blir påtaglig när folk lever närmre inpå varandra och barn blir i förlängningen drabbade av de sociala problem som finns i vuxenvärlden. I början av 1903 driver två eldsjälar och filantroper, Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg, frågan om behovet för en centralorganisation vars mål ska vara att samla samtliga organisationer som arbetar med sociala problem och nöd under en och samma centralorganisation. Man väljer att kalla organisationen Centralförbundet för Socialt Arbete och syftet med organisationen är att möjliggöra ett samarbete mellan aktörerna och verka som en diskussions och analys möjlighet i frågorna kring den sociala nöd som råder i landet (ibid.). Man krävde bland annat att en bättre forskning bedrevs kring ämnet och att utbildningar skulle upprättas. De viktigaste och första problemen som CSA belyste var bristen på aktörer, kunskap och initiativ för att kunna hantera den massiva fattigdom som blivit allt mer tydlig.

Det första decenniet drev CSA mestadels utbildningar och möten mellan olika aktörer som arbetade med socialt arbete, eller nyetablerade föreningar eller enskilda som ville börja arbeta inom ett speciellt fält mot sociala problem. Centralförbundet fungerade på så vis som en plattform för att organisera de aktörer som redan fanns eller under tiden etablerades där man kunde söka stöd i svåra frågor, få kunskap och kortare utbildningar eller knyta kontakter med andra aktörer inom fältet (ibid.). På detta vis existerade CSA det första decenniet och under tiden bedrev man frågor som till stor del rörde arbetarklassen och deras rätt till exempelvis sjukvårdsförsäkring och arbetarskydd. Detta för att om möjligt förhindra att den redan fattiga arbetarklassen skulle hamna i större sociala problem om exempelvis en vuxen i familjen skulle förlora jobbet etc. CSA drev frågor som arbetarrörelsen ännu inte vara starka nog att driva igenom. Efter att fungerat som paraplyorganisation under de senaste 10 åren grundas 1913

ämbetsverket Kungliga Socialstyrelsen och sedan 1920 Socialdepartementet, två myndigheter som anses grundas som en följd av CSA's arbete för mer utbildning och organisering i frågor kring socialt arbete (ibid.). CSA hade bedrivit kortare föreläsningar i ämnet sedan så tidigt som 1904, men 1910 början

9

centralorganisationen även bedriva terminslånga utbildningar i socialt arbete. Detta är vad man skulle kunna kalla det första steget i professionaliseringen av fältet socialt arbete och en viktig detalj i historien av ämnet. Utbildningen tar på allvar fart 1921 då institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning upprättas som en utökning av den redan existerande sociala utbildningen (ibid.). Perioden mellan 1920-1970 beskrivs ibland som

välfärdssamhällets era och innebar bland annat att man började förklara sociala problem som ett resultat av en "ojämn fördelning av arbete, bostäder och välfärd" (Meuwisse & Swärd, 2013, p. 31). Under 20- och 30-talet stiftar man ett flertal nya lagar, exempelvis alkoholistlagen 1931, sjukkassan reformeras och i takt med detta omdanas Kungliga Socialstyrelsen 1938 till ett rent socialvårdsverk. Vid skapandet av det nya ämbetsverket, Kungliga Socialstyrelsen 1913, betonades mestadels frågor som bland annat barnavården och fattigvården, vad som i

samtiden kommer att kallas "arbetarfrågor". Det är först senare, omkring 1938 och reformationen av dåtidens Socialstyrelse, som tonvikten kom att hamna på

ungdomsomsorg, äldreomsorg och socialtjänst etc (Swärd & Egerö, 2006; Socialstyrelsen, u.d.). Under 1960-talet väcktes frågan om en eventuell

sammanslagning av Kungliga Medicinalstyrelsen och Kungliga Socialstyrelsen vilket först avslogs från Medicinalstyrelsen då risken för byråkratisering ansågs vara för stor, man ansåg att det nya verket riskerade att bli för storväxt.

Inställningen kom dock att förändras och 1968 bildades vad vi idag känner till som Socialstyrelsen. Regering och riksdag beslutar dock 2013 att, i hopp om att renodla tillsyn över vård och omsorg, bilda en ny myndighet. Den nya

myndigheten ska ha som ansvar att granska all verksamhet för vård och omsorg och säkerställa att dessa lever upp till krav som ställs på dem. Verksamheten kommer att kallas Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Som följd av detta övergår Socialstyrelsen till att vara en myndighet med kunskapsstyrning av vård och omsorg i fokus och förändras därmed markant från sitt forna jag

(Socialstyrelsen, u.d.).

Under perioden 1920-1970 spelar socialpolitiken en avgörande roll inom svensk politik och strävan efter ett välfärdssamhälle som grund för strukturer vars syfte är att råda bot på sociala problem är påtaglig. Under denna tidsperioden har staten präglat politiken genom att den offentliga sektorn har haft en avgörande ambition att bygga upp det välfärdssystem som innebär ett starkt grundskydd för den enskilda individen/medborgaren (Sundh & Turunen, 1992). Det finns anledning att ta avstamp i 1918 års fattigvårdslag då denna tillkommer i en socialpolitisk brytningstid och kan anses vara början till vad vi idag beskriver som socialtjänst och välfärdsstatens skyddsnät. Lagen ställer krav på staten att ta ansvar för fattiga och utsatta i landet och i förlängningen innebär detta förutsättandet till

uppkomsten av en social profession. I takt med detta bildas på 1920-talet socialinstitut där socionomer kom att utbildas för första gången. Dessa institut blev senare socialhögskolor som ingick i universitetsorganisationen. Förutom de utbildningar som CSA bedrivit (som beskrivits tidigare i texten) hade det aldrig tidigare bedrivits någon utbildning anpassat till socialt arbete och det sociala arbetet hade tidigare bedrivits av filantroper eller lokalt förtroendevalda. Den nya lagstiftningen innebar en utveckling av välfärdsapparaten och i takt med detta tillkom nya socialförsäkringar som t.ex. moderskapsersättning (1931), och barnbidrag (1937) etc. Det innebar också att man därmed fann moderna rättsliga former för att med tvång vårda personer med olika slag av sociala problem,

10

exempelvis nykterhetsvårdslagen (1954) (Puide, 2000). År 1956 etablerades socialhjälpslagen som innebar bland mycket annat att statlig tillsyn över den sociala verksamheten kommunerna utförde blev allt tydligare. Trots att

Socialhjälpslagen innebar stora förbättringar för individen samt hens åsikter och ståndpunkt gentemot vården fick dock den nya lagen fr.o.m. 60-talet och fram till dess att den omskrevs till vår tids socialtjänstlag gott om kritik för att vara

"byråkratisk och förmyndaraktig" (Puide, 2000, p. 24). Även om 1956 års socialhjälpslag trots detta innebar ett stort steg i rätt riktning mot förstärkning av den enskildes rättigheter och stärkte den enskildes ställning gentemot den

kommunala socialnämnden, till skillnad från 1918 års fattigvårdslag, "utgör 1980 års socialtjänstlag trots detta ett mer betydande steg i välfärdsrättens utveckling" (Puide, 2000, p. 24). Det är dock viktigt att poängtera att även om vi än idag kallar vår lag för just socialtjänstlagen (SoL) är den kraftigt reviderad från den lag som antogs 1980. Kritik utbröt redan under 80-talet mot lagen och i början på 90-talet tillsätts en parlamentarisk utredning med uppgift att se över dåtidens rådande lagstiftningen.

2.2 Privatiseringens era

Under 1980-talet sker en annan väldigt central förändring av socialt arbete. Allt sedan början av 1900-talet kan man beskriva ett förstatligande av socialt arbete där många myndigheter och organisationer tagit ansvar för sociala problem i samhället. Detta har under 1900-talet lett till en uppsjö av nya lagar och förordningar rörande socialt arbete och sociala problem. Sedan början av 1900-talet har offentlig sektor tagit det yttersta ansvaret för socialt arbete i Sverige och förändringen har gått från frivillig arbetare, kyrkans ansvar och filantropi till en välfärdsmodell värd att skryta med (Bergmark & Lundström, 2005). På 1980-talet påbörjas, helt ouppmärksammat, en ny förändring i ledet inom fältet i och med en privatisering av institutionsvården. Privatiseringen väcker inte mycket till

diskussion i samhället och ingen verkar förstå vad som håller på att hända. Till en början kan förklaringen till privata företags intresse i det sociala arbetet förklaras som en följd av nya lagstiftningar som underlättar för företagen att etablera sig på marknaden. Det fanns t.ex väldigt låga krav på hur verksamheter inom socialt arbete skulle organiseras och bedrivas (Bergmark & Lundström, 2005). Det gick snabbt och under 90-talet sker en omfattande explosion av privata aktörer på marknaden. Extra tydligt är fenomenet privata aktörer inom barn- och

ungdomsvården där åtta av tio institutioner i början av 2000-talet drevs av privata huvudmän (Bergmark & Lundström, 2005). Privatiseringen behöver inte betyda något negativt bara för att utvecklingen skett med all hast, men det är intressant att undersöka bakgrunden till förändringen.

Kristina Mattsson (2014) beskriver det som hände under 80- och 90-talet som en valfrihetsrevolution som enligt henne, dyrt och heligt, lovat offentligheten en välfärdssektor som skulle vara billigare och effektivare, och samtidigt bättre. Mattsson anser att det är en ny typ välfärdspolitik som enligt henne införts i strid mot väljarnas vilja och resulterat i fallande skolresultat, personal som dränks i administration och samtidigt förväntas tidsoptimera sitt arbete på bekostnad av tid för brukare och vård av sjuka (Mattsson, 2014). Mattsson är som förstått väldigt skeptisk till denna trend som hon anser påverkat allt från hemtjänst till tandvård, skola och socialtjänst, en trend som är landsomfattande och vuxit fram som en variant ur den Tayloristiska arbetsmetoden, scientific management, från

1900-11

talets begynnelse. En optimeringstanke som var tänkt att appliceras inom industrin men som sedan 80- och 90-talet i växande grad praktiseras inom välfärdssystemet. Frederick Winslow Taylor (scientific managements uppfinnare) använde sig av räknesticka och tidtagarur för att mäta vad som i praktiken var möjligt att utföra under en viss tidsram, detta för att optimera utförandet inom industrin. Han (och hans like) var med sitt tidtagarur föraktad av sin tids industriarbetare, på samma sätt som de datorprogram som kan ses som en produkt av hans teori idag är hatade av tjänstemän samt vård- och omsorgspersonal, i alla fall enligt Mattsson (2014). Scientific management fick ett varmt välkomnande i Sverige och redan så tidigt som på 40-talet ger finansminister Ernst Wigforss scientific management förespråkaren Carl Tarras Sällfors i uppdrag att rationalisera det statliga arbetet. Wigforss var mer än nöjd med Sällfors arbete och Sällfors finner sig snart som generaldirektör för Statens organisationsnämnd som just grundats. Denna position bidrog till en nationell samhällsomdaning av såväl näringsliv som statsförvaltning i en typisk tayloristisk riktning. Priset blev (som önskat) en utbredd rationell

byråkrati jämförbar med Webers idealtyp (Ritzer, 2009). 2.2.1 Digital Taylorism

Christina Edlund är i 60-års åldern och en, på hennes arbetsplats, välrenommerad tandläkare. Vi får lära känna henne genom en intervju som Kristina Matsson (2014) gjort med henne på arbetsplatsen där Edlund arbetar. Edlund har varit inom yrket länge och har av den anledningen följt utvecklingen som skett inom hennes fält, en utveckling som sett liknande ut på många olika arbetsplatser. Enligt Mattsson är utvecklingen ofta liknande på alla de arbetsplatser som i sin tur ändå skiljer sig väldigt mycket åt. Den är med andra ord inte tänkt att vara

specialiserad för dessa arbetsplatser och de arbetsuppgifter som råder där. Edlund vill påstå att hon under sina 30 år som tandläkare kan urskilja tre markanta förändringar inom yrket (ibid.). En är att samtliga anställda på kliniken förväntas ta del av tankegångarna kring ekonomiska resultat. En annan är att man som anställd känner sig extremt övervakad i sitt arbete, kontrollen sker av

arbetsgivaren via den elektroniska tidboken som tydligt redovisar hur många möten varje anställd har under en dag samt hur lång tid varje anställd i snitt lägger på sina patienter. Då Edlund även är huvudskyddsombud på kliniken har hon fått höra att många anställda känner sig ifrågasatta av arbetsgivaren efter att de kollat tidsboken. Den tredje stora förändringen har både bra och dåliga sidor enligt Edlund och talar om den omfattande digitaliseringen som skett inom området. Att kunna dela patienternas journaler mellan anställda som har samma patienter är tidsbesparande, dessutom har många av de vardagligare sysslorna som att ringa och skicka brev optimerats tack vare digitaliseringen. Problemet med

digitaliseringen är enligt Edlund att man helt förlitar sig på datorerna, och det finns inga marginaler om systemet inte fungerar. "Fungerar inte det digitala röntgenprogrammet finns inte längre någon genväg till att ändå kunna laga tänder. Arbetet avstannar, men inte arbetets krav." (Mattsson, 2014, p. 46).

Det Edlund talar om som den 3:e och sista stora förändringen är en del av det som Mattsson (2014) beskriver som digital taylorism. Taylorismen är förändrad, men inte utdöd. De nya system som växt fram ur taylorismen är anpassade för andra områden och har under de senaste decennierna infiltrerat områden som

tjänstesektorn, vården och omsorgen. I den digitala taylorismen har Taylors räknesticka och tidtagarur bytts ut mot datorprogram med en kapacitet långt

12

bortom det som Taylor kunde utföra. Snabbtänkande datorer och program räknar och prövar kombinationer, men framför allt innebär digitaliseringen en möjlighet att få obegränsad kontroll över vad som sker, och vem som gör vad på en

arbetsplats, och i förlängningen kan arbetets styckas upp så att alla håller koll på en o samma klient ex. och utför en liten del av varje ärende var. Detta

kännetecknar det som från början var taylorismens syfte, det som till slut blivit känt som löpande bandet i Fords fabriker var troligtvis ett fristående projekt i Detroit, men det minner om ett tayloristiskt tankesätt.

Det finns många som motsätter sig en sådan arbetsmetod, bland annat introducerar Mattsson (2014) oss för hemtjänsteanställda undersköterskan Berit som har en professionalitet som inte är möjlig att med hjälp av datorprogram och digitala hjälpmedel utvärdera. Hon har en erfarenhetsbaserad kunskap som är omöjlig för utvärderingssystem att slå fast, men alla vet att den är nödvändig, ibland till den grad att den skulle kunna kallas livsviktig. Den är svår att beskriva och slå fast, men den är tydlig för den som sett motsatsen. Utöver den speciella kunskap som Berit besitter finns det fler indikationer på att det straffar sig att stycka upp arbetsområden, vilket i sin tur ofta leder till mer monotona arbetsuppgifter. Låginkomstutredningen 1968 slog fast att den som hade ett monotont

arbetsinnehåll (och lägre nivå av autonomi) också hade en fattigare fritid i form av aktiviteter och föreningsliv. Nya studier som spunnit vidare på den utredning som gjordes 1968 har visat att ett utarmat arbete kan resultera i en högre risk för bland annat stressreaktioner, hjärt- och kärlsjukdomar och depression. Den intellektuella utvecklingen kan komma att hämmas som resultat av ett enformigt arbete som dessutom ofta innebär belastningsskador. Likt receptionspersonalen på kliniken där tandläkare Edlund jobbar, de har fått musarm som följd av ett enformigt repetitivt arbete. Detta kom i samband med digitaliseringen av arbetsplatsen där datorprogrammet hunnit bli föråldrat i relation till vad som krävs av det, resultatet blir ett långsamt program som kräver för mycket av arbetstiden (ibid.).

Den breda dokumentationen som den digitala taylorismen innebär blir en tidskrävande uppgift för många yrkesgrupper. Alltfler arbetsområden kan vittna om hur dokumentationen ligger till grund för att arbetet ska kunna utföras, istället för tvärt om. Som barnmorskan och verksamhetsutvecklaren Catharina

Zätterström beskriver det; "kraven på hur journalen ska skrivas har ökat enormt vilket gör det arbetsmomentet mycket mer omfattande" (Mattsson, 2014, p. 149). Digitaliseringen leder till att hemtjänstpersonal blir klockade på minuten för varje möte så att inte en extra minut av en pratstund spenderas i onödan hos brukaren. Detta leder till en ohygglig och obehaglig känsla hos många anställda som så klart får en känsla av att de är övervakade i sitt arbete. Enligt Mattsson (2014) är digital taylorism en utveckling som går hand i hand med att antalet fastanställda fortsätter att sjunka inom arbetskraften, det blir med fler timanställda enklare att följa efterfrågan, hög- eller lågkonjunktur. Fler inhoppare innebär att arbetet måste förenklas för att de snabbt ska komma igång med (de för dem, nya)

arbetsuppgifterna. Denna tendens är än mer tydlig inom privata företag (ibid.).

2.2.2 Prekariatet

Kristina Mattsson (2014) beskriver en trend i Sverige som kan likställas med många andra länders situation. Det handlar om ett prekariat likt det Guy Standing beskrev i sin bok som han valde att kalla just för "Prekariatet - den nya farliga

13

klassen" (Standing, 2013). Prekariatet handlar om en snabbt växande samhällsklass som har en sak gemensamt, de har i deras arbete osäkra

arbetsvillkor i form av timanställning och visstidsanställningar. Arbetet blir ofta kortvarigt och lönen är låg. Detta kommer som en reaktion på en arbetsmarknad som hela tiden ska vara flexibel för efterfrågan och där fastanställda av den anledningen inte är efterfrågat i samma nivå. Men priset för individen blir högt när psykisk och fysisk ohälsa sprider sig som en löpeld bland prekariatets

medlemmar (ibid.). Som Mattsson (2014) skriver vill ju ingen människa känna sig utbytbar, istället vill man respekteras och utvecklas. Det kommer därför bli ett dyrt pris att betala för alla medlemmar i samhället när vård, skola och omsorg fylls av oengagerade och dåligt utbildade välfärdsanställda, "för ingen som

riskerar att bli utkickad imorgon engagerar sig i jobbet eller satsar allt på att utföra det så bra som möjligt" (Mattsson, 2014, p. 61). Paradoxalt nog är det dock

välfärdsstaten som är en av den största producenten av otrygga anställningar. Kommun, stat och landsting står i stor utsträckning för mycket av otryggheten då man är långt fram i utvecklingen av den typen av anställningsform (ibid.). Det bakomliggande problemet av otrygga arbetsvillkor kan gestaltas på olika sätt, än vet nog ingen riktigt hur men man oroar sig för ineffektivitet, likt den Mattsson förklarar som ett självklart resultat om man ändå inte vet om man har arbetet kvar om någon dag.

2.2.3 New public management

New public management (hädanefter NPM) är ett samlingsnamn för ett system med syfte att sätta en nyliberal prägel på välfärdsarbetet inom offentlig sektor. Det är baserat på tekniker och modeller, lednings- och styrningssystem som utvecklats för detta ändamål. Grundtanken med NPM är att ett företag ska bedrivas med syftet att gå i vinst, om så görs kommer detta i sin tur automatiskt att öppna upp för effektiviseringar, smarta lösningar tack vare den positiva press som sätts på organisationen. Teorin för hur man uppnår maximal effektivitet kräver det att det råder ett kundval av den offentliga sektorn, så att brukare och klienter ska kunna välja den bästa verksamheten. Delar av området privatiseras så att konkurrensen blir total och detta kommer i sin tur leda till en effektivare välfärd. NPM bygger på en modell där skillnaden mellan beställare och utförare av tjänster är central. Beställaren ska på ett opartiskt sätt besluta om vilken utförare som är bäst lämpad att utföra tjänsten, för att sedan följa upp resultatet (Mattsson, 2014). Tanken om beställare och utförare modellen blir i sin tur effektivitetshöjande, på ett internt plan. Detta betyder nämligen att det inom en och samma organisation kan finnas avdelningar som på ett sätt konkurrerar med varandra. Om vi tar behandlingen av en missbrukande patient inom primärvården som exempel, så kan exempelvis vårdcentralen skicka en internfaktura till beroendecentrum om vårdcentralen anser sig utfört ett arbete som egentligen ligger på beroendecentrums ansvar. Detta innebär att en och samma organisation, som i teorin strävar efter ett gemensamt mål, är uppdelad i fraktioner som fakturerar varandra (eller på sätt och vis sig själva). Allt för att systemet och budgetplaneringen är uppbyggd så.

Internfakturorna i sig är tidskrävande och resulterar i förlorad omsättning, men står ändå förhållandevis skyddat från ifrågasättning (ibid.).

Ett annat tydligt kännetecken för NPM är tydlig toppstyrning. Alla anställda följer samma system och metoder, pengarna fördelas från toppen medans chefer långt ner i organisationerna har ansvaret för att budgeten går ihop. Enligt Mattsson

14

(2014) är detta en anledning till varför antalet chefer och ekonomer kommit att kraftigt öka inom offentlig sektor den senaste tiden. Toppstyrningen innebär ett stort motstånd för offentlighetsprincipen och meddelarskyddet, kort sagt för

visselblåsaren. Detta är grundlagsskyddade rättigheter som ofrivilligt hamnar i

konflikt med ledningen som bestämmer över myndigheten som mer och mer betraktas som ett företag. Ledningen kräver trohet och lojalitet från sina anställda på samma sätt som ett privat företag skulle göra. Detta försvårar för kritik

gentemot myndigheten att komma upp till ytan, då toppstyrningen fungerar som ett sätt att hantera den typen av konflikter och förhindra att de synliggörs för allmänheten (ibid.). Omdaningen av strukturen inom organisationen leder till att ledarskapet fått en, i många meningar, ny roll. Om det förut var vanligt att man klättrat högre upp i hierarkin inom en verksamhet under tid och till slut hamnat på en chefsposition, blir det nu för tiden allt vanligare att chefer och de inom

ledningen anställts externt från verksamheten, med utbildningar inom ledarskap eller ekonomi. Inom NPM anses ledarskapet vara mycket betydelsefullt och på flera sätt ett eget yrke i sig och det är meriterande att vara en del av det (ibid.).

3 TEORETISKT RAMVERK

Inledningsvis kommer kapitlet att redogöra för hur urvalsprocessen av teori och litteratur sett ut under arbetets gång. Det avser att under två underrubriker

förtydliga val av teori och bakgrunden till det beslutet samt därefter beskriva valet av litteratur, som avser tydliggöra den avgränsning som gjorts i urvalsprocessen av litterära verk med anknytning till studiens syfte.

3.1 Induktivt förhållningssätt, grundad teori - val av teori

Eftersom att denna studie uppförts och arbetats fram genom kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt är målet med denna rubrik att försöka förklara bakgrunden till de val av teori som gjorts samt på vilket sätt litteratursökningen utförts. Det primära målet för detta urval har varit att kunna besvara syftet med studien men också att finna litteratur och en teori som passar in i de svar som erhållits från intervjupersonerna. En induktiv ansats bygger på det empiriska materialet i form av de intervjuer och den empiri som samlas in. Allteftersom empirin från de insamlade intervjuerna granskas och analyseras bygger man baserat på det materialet upp ett teoretiskt underlag i form av en vedertagen teori. Ett induktivt förhållningssätt behöver inte betyda att samtliga informanter, som en kommer i kontakt med under intervjuprocessen, svarar likadant eller har en enhetlig uppfattning om ett speciellt fenomen. Val av teori bygger istället på de mönster som kan ses som synonymt från ett flertal av de intervjuer som utförts, eller begrepp som många av informanterna delar.

Alternativet till induktion som metod är ofta deduktion och ibland abduktion. Deduktion är lite av induktionens motsats och handlar om att man utgår från en teori och försöker sedan med hjälp av styrda intervjuer besvara syftet utifrån den redan förbestämda teorin. Abduktion är en kombination av de båda ansatserna och kan exempelvis användas genom att man först håller inledande intervjuer rörande mer generella frågor för att sedan ställa frågor i en mer strukturerad

15

För denna studie har en induktiv ansats valts då det var viktigt att komma i kontakt med informanterna innan valet av teori för att undersöka om det fanns konsensus kring uppfattningen av kommunal eller privat arbetsgivare.

Intervjuerna var således helt och hållet inriktade på informanternas personliga uppfattningar av arbetsgivarna, hur deras utbildning beskrivit arbetsgivarna samt deras erfarenheter och fördomar om ämnet. Efter att intervjuerna gjorts kunde man tyda vissa mönster informanterna emellan i form av begrepp och termer. Det är på dessa grunder som teori valts.

Angreppssättet i denna studie bygger på idén om grundad teori som utvecklats av Barney Glaser och Anselm Strauss på 60-talet (Dalen, 2007). Tanken med

grundad teori är att det utgår från empirin och grundas på de intervjuer som hållits med informanterna vilket i förlängningen innebär att analyserna i sin tur är baserat på informanternas egna perspektiv och uppfattningar av ämnet. Tanken med detta angreppssätt är också att teorin som studien tar avstamp i är härledda ur det empiriska dataunderlaget, alltså intervjuerna. Detta är en grundtanke i idén om grundad teori (ibid.). Angreppssättet grundad teori har valts eftersom att detta visat sig vara speciellt effektivt inom kvalitativ metod med en induktiv ansats (ibid.).

3.1.1 Val av teori.

Det som varit mest avgörande i valet av teori till denna studie har varit det underlag som samlats in via intervjuer. Empirin har under hela uppförandet av studien ansetts vara det primära underlaget samt att val av teori, syfte och litteratursökning utgår från det som framkommit i intervjuerna. Valet av teori är således direkt inspirerat av vad intervjupersonerna valt att tala om, samt hur dessa beskrivit sin uppfattning av och sitt förhållningssätt gentemot privat- respektive offentlig sektor. Allteftersom intervjuerna fortgick gick det att tyda mönster i informanternas svar på frågorna samt hur informanterna förhållit sig till dessa frågor. Det tåls att poängtera att detta nödvändigtvis inte på något sätt innebär att det rådde konsensus kring de frågor som ställts eller på annat sätt fanns en

homogen uppfattning om privat- eller offentlig sektor. Valet av teori baseras på de begrepp och förklaringar som informanterna haft på frågorna under intervjuerna, samt till viss del baserat på deras förhållningssätt till frågan. Uppfattningen är också att teorierna handlingsutrymme och Webers teori om den rationella

byråkratin är kompatibla och enkelt kan kombineras för att undersöka detta

fenomen. Därav valet av de båda.

Weberianism. Under de fyra individuella intervjuer som hölls fanns det vissa genomgående begrepp och tankegångar att tyda. Ett sådant begrepp var byråkrati, och uppfattningen kring just det begreppet var ofta negativt. Samtliga informanter talade om byråkrati i termer om något som försvårade deras arbete, och

saboterade i kontakten med klienten. Weber har teoretiserat begreppet byråkrati och har i detta begrepp vävt in fenomen som rationalism och auktoriteter. Enligt Weber finns det goda sidor av en rationell byråkrati men han ser samtidigt negativa effekter av alienationen mellan tjänstemän och civila i ett samhälle som växt sig alltför byråkratiskt (Ritzer, 2009). Det är av denna anledning som det anses vara relevant att begrunda studiens empiri via Weberiansk teori.

16

Handlingsutrymme. Ett annat frekvent använt begrepp var handlingsutrymme och rädslan för att ta anställning på en arbetsplats som inte bidrar med de medel som krävs för att göra ett gott arbete. alternativt tvärt om, att man känner att man kan stå för det arbete man gör för att man tillhandahålls det handlingsutrymme som krävs för uppgiften. Som socialarbetare har man vissa lagar, regler eller överenskommelser etc. att förhålla sig till, och det är upp till

byråkraten/socialarbetaren att utnyttja detta handlingsutrymme till sin och klientens fördel. Handlingsutrymmet måste sättas i relation till den arbetsplats eller den arbetsgivare man jobbar för då olika arbetsplatser erbjuder olika

handlingsutrymme (Svensson, et al., 2008). Det är av den anledningen viktigt att analysera empirin i kontrast med handlingsutrymme som begrepp och teori för att kunna besvara syftet.

Både handlingsutrymme och Webers teorier om byråkratin kommer att förklaras närmare under senare rubrik (2.2 Handlingsutrymme och Weberianism).

3.2 Handlingsutrymme och Weberianism

Det ena syftet med detta kapitel är att via underrubriken 'Max Weber - teori' försöka ge läsaren en ordentlig uppfattning av Max Weber och hans teorier, samt förklaringar av de begrepp som han använder sig av i sina teorier och varför de är aktuella för denna studie. Det kommer utöver detta erbjuda ett kortfattat historiskt porträtt av Weber, den tid han åstadkom sina teorier och möjligheten att applicera teorin i denna studie. Det kommer också framföras en kritisk del mot Weber och hans metoder och teorier. Kapitlets andra syfte är att via underrubriken

'Handlingsutrymme' förklara begreppet, samt att beskriva hur handlingsutrymme

kan användas som metod för socialarbetaren.

3.2.1 Max Weber

Max Weber var en tysk sociolog, nationalekonom och filosof som föddes 1864 i provinsen Sachsen. Han beskrivs ofta som en av de mest inflytelserika inom sociologin och eventuellt den mest kända (Ritzer, 2009). Nutida sociologer med högt anseende som t.ex. Anthony Giddens (1971) beskriver Max Weber som en av de tre stora grundarna till sociologin, detta tillsammans med Karl Marx och Émile Durkheim. Det är med andra ord en urfader inom fältet sociologi som vi har att göra med som figurerade i vad man skulle kunna kalla sociologins ungdom (Ritzer, 2009). Trots Webers renommé kan valet att använda sig av teori från en man som avled för snart 100 år sedan uppfattas som aningen föråldrat, eller för brett. Utöver att Webers teorier från början är tänkta att appliceras på ett samhälle under förra sekelskiftet är hans teorier dessutom att betrakta som nyskapande och banbrytande för den tid i vilken de utarbetats, en uppsjö av efterföljande

generationers stora sociologer har influerats av Webers teorier (ibid.).

Anledningen till Webers teori som grundval för denna studie förankras i att den är så mångsidig och fortfarande applicerbar på dagens samhälle, av samma

anledning anses Webers teori ändå vara adekvat för studiens syfte (ibid.).

3.2.2 Weberiansk teori och metod, samt kritik av denne

Den metod som Weber använde sig av kom att forma hans forskning, och en kombination av de båda innebar grunden för Webers teori. Weber påverkades av den debatt som fördes inom historiesociologin i tyskland under samtiden. Han förkastade dock metoderna som låg som grund för ämnet och utvecklade sin egna

17

kombination av individuellt och generellt betraktelsesätt av historiesociologi. För att beskriva enskilda samhällen, händelser eller individer använde sig Weber av något som kom att kallas idealtyper och det var dessa som gjorde

sammanslagningen möjlig enligt Weber (Ritzer, 2009). Idealtyper var en samling allmänna begrepp vars syfte var, som Weber beskrev det, "för att identifiera och avgränsa individualiteten hos varje utveckling, de särdrag som fick den ena att sluta så annorlunda jämfört med den andra. När detta är gjort kan man avgöra vilka orsaker som ledde fram till dessa skillnader." (Ritzer, 2009, p. 99).

Webers kanske allmänt sätt högst aktade bidrag till den sociologiska metodläran är hans sätt att använda begreppet verstehen, vilket översatt från tyska innebär att förstå. Med begreppet ansåg Weber att den sociologiska lärans utövare hade större förmåga att förstå samhällsfenomen än naturvetenskapens likes "förståelse av hur en atom eller en kemisk förening uppförde sig" (Ritzer, 2009, p. 100). Verstehen har dock kommit att utsättas för kritik, bland annat för att vara ytterligt

hermeneutisk. Hermeneutiken avser att, genom att tolka publicerade texter, söka

förstå författarens sätt att tänka och strukturen bakom hens litterära verk. Det som kritiserats av Webers tolkning av den hermeneutiska kopplingen till begreppet

verstehen har varit det sätt Weber försökt att förstå i många fall hela den

mänskliga historien genom att försöka utvidga de hermeneutiska verktygen till att förstå det sociala livet, och inte bara texter (ibid.).

Byråkrati och målrationalitet. I denna studie kommer fokuset ligga på Webers verklighetsbaserade sociologi och däri den om auktoriteter. Weber skildrade samhällets olika auktoritära ledare och system via sin egenskapade metod av att använda sig av idealtyper. Hans intresse låg till största del i att förstå hur

auktoriteter ansågs legitima av samhället och dess anhängare. Dessa idealtyper

har diskuterats för att vara av tre slag, av rationella grunder, på traditionella grunder och, eller, karismatiska grunder (ibid.). Weber ansåg att byråkratin, och vad han kallade byråkratins järnbur, lett oss in i en typisk rationell-legal

auktoritet. Han beskrev en rationell byråkrati som:

"den renaste typen av legal auktoritetsutövning" (Weber, 1921/1983, p. 149).

Samt i idealtypiska termer av att:

"[vara den byråkrati som] kan åstadkomma den högsta graden av

effektivitet, sett från teknisk synpunkt [...] Den är slutligen överlägsen både i fråga om prestationernas intensitet och extensitet och kan formellt sett användas vid alla slags administrativa uppgifter" (Weber, 1921/1983, p. 151).

Weber ägnade dock mycket kritik till denna idealtyp för att vara

frihetsinskränkande i det långa loppet, därav begreppet byråkratins järnbur. Med tonvikt på ordvalet hur den formellt kan användas beskriver också Weber sin oro för att den rationella byråkraten blir alltför formell och svårtillgänglig. Han oroar sig för situationer av "paragrafrytteri" samt att, som sagt, den rationella strukturen kan komma att beröva individens frihet. Han ansåg också att den enskilda

18

svårare att bryta sig loss från den strukturen byråkraten blivit en del av. Weber ansåg att det genom detta skulle innebära att "framtiden tillhör byråkratiseringen" (Weber, 1921/1968), vilket med tiden visat sig stämma (Ritzer, 2009).

Weber beskriver den idealtypiska byråkratin som en organisation i sig, uppbyggd på ett hierarkiskt organiserat fundament bestående av regler, tvångsmedel, skrivna dokument och med olika funktioner (Ritzer, 2009). Det finns enligt Weber vissa primära attribut för den idealtypiska byråkratin, de viktigaste av dessa kommer nu att beskrivas mer närmare. Grunden i Webers bild av denna typ av byråkrati är att den baseras på en fast organisation, vars officiella tjänster styrs av regler. Var och en av dessa tjänster har ett specificerat kompetensområde och tjänsterna utgår från plikten att utföra vissa speciella uppgifter. Detta föranleder att det finns

befogenheter att utföra uppgifterna, eventuellt med hjälp av vissa tvångsåtgärder. Tjänsterna är i sig ordnade efter ett strikt hierarkiskt system som kan ställa krav på en viss kompetens eller kvalifikation, vilket i sin tur ställer krav på att anställda inom organisationen får adekvat utbildning (professionalisering). Innehavaren till en tjänst har varken äganderätt till sin position eller till de medel som hen

använder i sitt arbete, dessa ställs istället till den anställdes förfogande då hen är i behov av det rent yrkesmässigt. Det är viktigt att komma ihåg att positionen som innehavaren till tjänsten förfogar över alltid förblir en del av organisationen i stort. Sist men inte minst poängteras att samtliga beslut, regler och administrativa handlingar ska formuleras i skriftlig form och bevaras för organisationens intresse (ibid.).

Weber uttrycker vad man skulle kunna kalla för en viss ideologisk ambivalens. Även om Weber ansåg att byråkratin som sådan är en produkt av ett kapitalistiskt samhälle ville han inte heller påstå att en byråkrati i en socialistisk struktur skulle fungera bättre, snarare tvärtom så oroade sig han för att socialismen skulle

innebära att byråkratiseringen faktiskt ökade istället. Han beskrev det som att: "I kapitalismen är åtminstone inte ägarna byråkrater och dessa skulle därför kunna hålla tillbaka byråkraterna, men i socialismen skulle även de högsta ledarna vara byråkrater." (Mommsen, 1974, p. x)

Weber hade med andra ord inte så särskilt positiv bild av framtiden. Enligt honom spelade det ingen roll huruvida byråkratin utspelade sig i ett kapitalistiskt eller socialistiskt samhälle, vi var enligt honom lite dystert uttryckt dömda till en "isande mörk och hård polarnatt, oavsett vilken grupp som avgår med segern" (Gerth & Mills, 1958, p. 128). Han reserverade sig dock vid sin tidigare tolkning av byråkrater i ett socialistiskt- respektive kapitalistiskt samhälle för att byråkrater i ett kapitalistiskt samhälle åtminstone gav oss en större möjlighet att upprätthålla den individuella friheten och ett fortsatt kreativt ledarskap inom byråkratin, trots alla de brister han såg i den kapitalistiska strukturen (Ritzer, 2009).

3.2.3 Handlingsutrymme

Det är viktigt att som socialarbetare vara medveten om att man arbetar utifrån ett handlingsutrymme. Handlingsutrymmet behöver inte i sin tur vara något som ständigt stjälper din frihet som socialarbetare eller utvecklar den, utan det kan vara både och. Men den stora skillnaden ligger i distinktionen av att träffa en människa som privat person, kontra att träffa en klient, eller brukare, i

19

professionell regi. Detta kan för socialarbetaren uppfattas som ett påfrestande dilemma, då tjänstepersonen under samma möte träffar en person som om det vore en medmänniska i behov av stöd, men samtidigt måste ta hänsyn till organisationens (som socialarbetaren utför uppdraget åt) riktlinjer och ramar för vad organisationen anser vara rimligt. Det är i ett sådant möte upp till

socialarbetaren att med hjälp av dennes explicita kunskap samt organisationens resurser försöka förena, och finna en balans mellan klientens behov och

organisationens ramar. Detta för att båda parter (organisationen och klienten) i slutändan ska uppfatta beslutet eller insatsen som rättvis (Svensson, et al., 2008). Detta är vad som kallas för socialarbetarens handlingsutrymme med andra ord det utrymme som finns inom de ramar som satts upp av organisationen, men också socialarbetarens privata föreställning om ett gott utfört arbete och självklart samhällets lagar och regler samt klientens uppfattning av situationen. Det är socialarbetarens ansvar att utnyttja detta handlingsutrymme men samtidigt kan man känna sig trängd om man anser sig vara alltför begränsad i sin frihet i arbetet, det kan i sådana fall leda till en moralisk stress över att man inte kan utföra ett gott arbete i nivå med klientens behov (ibid.).

Det har visat sig under intervjuerna att det är just detta handlingsutrymme som oroat informanterna. Rädslan för att fastna i en organisation, eller byråkrati om man så önskar, som inte erbjuder de resurser eller möjligheter som krävs för att man ska kunna utföra ett arbete som uppfattas som rättvist för klienten.

Handlingsutrymmet och dess storlek är beroende av diverse olika faktorer. En av dessa faktorer är resurser, och möjligheten till självbestämmande vad gäller, hur mycket, när och till vem som ska få ta del av dem. Resurser behöver

nödvändigtvis inte betyda resurser som i materiella eller ekonomiska termer utan kan också innebära tid och kunskap. En resurs kan vara att boka in ett extra insatt möte med en speciellt kompetent kollega till klienten exempelvis. Det är med andra ord en resurs att ha en sådan möjlighet i sitt handlingsutrymme.

Kompetensen ligger i att som socialarbetare lyckas med fördelningen av de resurser som finns att röra sig med (Svensson, et al., 2008).

Handlingsutrymmet samt socionomen och dess praktik utgår från att det strävas efter att utföras någon form av handlande. Under socionomutbildningen har vi fått lära oss att grunder i socialt arbete som socionom är att man gör något. Detta något kan vara en insats i form av samtalsstöd, det kan innebära ett beslut om ekonomiskt bistånd eller öppen/sluten vård etc. listan kan göras lång.

Handlingsutrymmet handlar om en medvetenhet om vad som är rimligt handlande i varje situation i förhållande till organisatoriska resurser, tid, lagar och kunskap osv. Men, i grunden går allt tillbaka till ett visst handlande i relation till klientens problem, socionomens uppgift är att förstå situationen och därefter handla med bästa intention. Det är dock viktigt att minnas att handlandet inte alltid

nödvändigtvis utförs med en intention (Svensson, et al., 2008). Detta är något som Max Weber (1921/1983) även talade om, han definierade det som att handlingen i

sig kunde vara målet även om det inte fanns någon intention för att det ibland är

viktigt att göra någonting. Enligt Weber kunde han se fyra olika alternativa typer av handling; målrationell handling, värderationell handling, affektiv handling och traditionell handling. Man kan applicera Webers (ibid.) fyra olika begrepp av olika handlingstyper utifrån ett handlingsutrymmes perspektiv och det sociala

20

arbetets handlingar. För att förklara Webers handlingstyper kan man säga att både det målrationella- och det värderationella handlandet är medvetet och avsiktligt. Det som skiljer de båda åt är att det värderationella handlandet inte har någon intention, den ter sig mer som ett syfte att göra någonting för att man inte bara kan se på. I den värderationella handlingen är handlingen målet medans den

målrationella handlingen har som syfte att uppnå något, hjälpa klienten och att handlingen ska innebära att klienten får det bättre. Den affektiva- och den traditionella handlingen är nödvändigtvis inte medveten handling. Den

traditionella handlingen skulle inom socialt arbete kunna jämföras med hur man rent rutin och traditionsenligt kan arbeta, ofta för att följa regler, vanemässigt och spontant. Den affektiva handlingen styrs av ideologi eller känsla och kan

ifrågasättas för att vara en handling då den är att anse som helt irrationell och omedveten. Man kan understryka vikten av att poängtera att handlingar är olika varandra i avseende samt att det bygger på normer, normer som i sin tur kan handla om regler eller värderingar (Svensson, et al., 2008). Man kan diskutera kring huruvida det sociala arbetet ofta praktiseras för rationellt samt hur bra anpassat socialt arbete är för en rationell struktur. Det är nämligen viktigt att minnas att socialarbetarens handlingsutrymme ständigt är i kontext med

organisationens. Organisationsstrukturen påverkar handlingarna samt hur rationell man kan vara eller bör vara. Det är byråkratens dilemma att ställas inför valet av hur mycket man ska vara medmänniska i mötet med klienten respektive hur mycket man representerar sin organisations strukturer. Man kan föreställa sig många liknelser för ett sådant dilemma och inom vissa organisationer är nog detta vanligare än andra, förslagsvis ställs en biståndshandläggare ofta inför dilemman i valet mellan organisationen och personliga värderingar. Detta kan beskrivas som handlingar i ett utrymme (ibid.). En generell medvetenhet om sitt

handlingsutrymme kan hjälpa en socialarbetare i sin professionella praktik och eventuellt även påverka organisationens ramar, men i det stora hela är det organisationen som står för de yttre gränserna (ibid.).

Handlingsutrymme handlar dock inte om hur stora möjligheterna till handling på arbetsplatsen är eller vilka regler och resurser som finns att tillgå, det handlar om en möjlighet att ta det spektra och lära sig agera däri. Hur handlingsutrymmet används är upp till socialarbetaren. Man kan bemöta dilemman i tjänsten på olika sättman kan vara lojal, eller också vissla, väcka eller obstruera (Svensson, et al., 2008). Begreppet handlingsutrymme används inte bara frekvent i de intervjuer som gjorts under arbetet med studien utan även allmänt mer frekvent. Kraven på socialt arbete har kommit att bli tydligare från fler håll i samhället och det sociala arbetet har blivit alltmer målrationellt, det ska vara verksamt, tidseffektivt och kostnadseffektivt. Svensson et al (2008) beskriver hur värderationaliteten inte har samma status nu för tiden, att det finns en bild av att det sociala arbetet primärt ska kunna deklarera resultat framför en känsla av solidaritet med den utsatte.

4. TIDIGARE FORSKNING

Förändringen på arbetsmarknaden inom området socialt arbete är väl

dokumenterat. Under de senaste decennierna är det en handfull områden som påverkats av samma trend, en omfattande privatisering där nya aktörer tar ansvar

21

för uppdrag som stat, landsting och kommun normalt ansvarat för. Det har sedan 1980-talet skett en omfattande privatisering inom till exempel hälsovården och skolan men också inom det, för denna studie aktuella, sociala arbetet. Detta innebär att det tidigare gjorts flertal studier med liknande syfte och

frågeställningar. Att söka efter tidigare forskning i ämnet har av den anledningen inneburit en uppsjö av information, teorier och slutsatser. Framställningen av tidigare forskning har av den anledningen till stor del kommit att handla om avgränsning och skildrande av de texter som lästs. Det har under denna urvalsprocess visat sig att mycket av den tidigare forskning som gjorts inom området för denna studie ofta är väldigt avgränsad och preciserat i sitt syfte. Detta har inneburit att det i slutändan ändå visat sig vara förhållandevis svårt att finna adekvat forskning som mer omfattande berört denna studies syfte.

Urvalet av tidigare forskning har kommit att förankras i två utgångspunkter. Dessa är uppfattning av- och attityd gentemot den välfärdspolitiska omfördelningen inom socialt arbete samt konkreta skillnader mellan uppdragstagarna, offentlig eller privat regi, vad gäller kvalité och effektivitet. Nedan sammanfattas den tidigare forskning som för detta arbete haft en speciell roll.

4.1 Rörelser i tiden

Under denna rubrik lyfts en artikel dragen från socialvetenskaplig tidsskrift skriven av Peter Dellgran och Staffan Höjer (2005). Studien fokuserar, likt denna studie, på socionomens val av arbetsgivare och om det valet kan beskrivas som individuell professionalisering. Syftet med artikeln är att problematisera kring huruvida socionomers karriärsval kan likställas med professionalisering som exempelvis vidareutbildningar och handledning etc., om dessa karriärsmässiga förflyttningar görs i hopp om att uppnå större autonomi eller status o.s.v. från sin nya arbetsplats. Utöver det ovan nämnda intresset för socionomens uppfattning av arbetsgivaren och ifall förflyttningar mellan arbetsgivare kan ses som en

individuell professionaliseringsprocess fokuserar Dellgran och Höjer (2005) även på skillnader mellan arbetsgivare i att erbjuda ett utbud av just

professionaliseringsstrategier som t.ex. handledning och vidareutbildningar. De intresserar sig fortsättningsvis för om detta lett till en obalans arbetsgivare emellan vad gäller professionsförmåner för de anställda. Artikeln är dock tydlig med att den utgör grund för mer än ett syfte och fortsättningsvis beskrivs artikelns andra huvudsyfte, att belysa och kartlägga flyttningsmönster och vanliga

karriärvägar inom "socionomkollektivet" som de väljer att kalla det (ibid.). Syftet är dessutom att försöka förtydliga vad som föranleder dessa förflyttningar och om det finns några tydliga mönster som går att urskilja.

"Hur vanligt är det t.ex. med byte från traditionellt socialbyråarbete till andra områden och arbetsuppgifter, och i vilken mån kan sådana rörelser kopplas till professionalisering och strävan efter ökat professionellt inflytande, bättre betalda arbeten eller ökad status?" (Dellgran & Höjer, 2005, p. 247)

Dellgran och Höjers (2005) båda ändamål utgår från en och samma enkät, där 1000 yrkesverksamma socionomer deltagit. Deras jämförelse av privat respektive offentlig sektor bygger på en del olika indikationer, dessa indikationer är bland annat lönenivåer, förekomst av handledning, vidareutbildningar, yrkeserfarenheter

22

och arbetsvillkor o.s.v. I deras intresse för rörligheten på arbetsmarknaden, alltså hur benägen man är att byta arbetsgivare, utgår de ifrån tre fiktivt (av de själva) uppsatta utbildningsgenerationer (examinerade före 1980, mellan 1980-1989 samt fr.o.m. 1990) och hur dessa fördelar sig över privat- kontra offentlig sektor (ibid.). Skillnaden mellan de olika generationskategorierna skiljer sig ganska markant åt. Det framkom bland annat att det i den äldsta generationen är klart mycket

vanligare med privat anställning (närmare 13 procent) än i de båda andra och i jämförelse med den yngsta generationen (som endast ligger på knappt 3 procent) är det en markant skillnad. Detta tror Dellgran och Höjer (2005) att man kan förklara med professionalisering i termer av individuella karriärer. Tanken är att många socionomer rör sig uppåt över tid och i samband med erfarenhet till arbetsområden som anses vara bättre ämnade än andra att bedriva i privat regi, så som; psykoterapi, handledning och rådgivning etc. Något som kommer att belysas mer noggrant under kommande rubriker.

4.1.1 Professionaliseringsstrategi - drivkrafter bakom privatisering

Tidigt i artikeln delger Dellgran och Höjer (2005) för den tidigare forskning de har studerat som grund för artikeln. De beklagar sig över en den uppenbara brist de anser existerar vad gäller forskning för huruvida privatisering skulle kunna vara en professionaliseringsstrategi.

"Forskningsmässigt har man dock sällan fokuserat på utbudsfaktorer och om man kan identifiera ett inslag av professionsdriven privatisering. Med tanke på den centrala betydelse som välfärdsprofessionerna tidigare har

tillskrivits för välfärdsstatens expansion, ter det sig idag lite märkligt att man har ägnat såpass lite uppmärksamhet åt frågan om hur dessa

yrkesgrupper påverkas av välfärdsstatens omvandling under de senaste decennierna men också om de själva påverkar t.ex.

privatiseringstendenserna." (Dellgran & Höjer, 2005, p. 251)

Fortsättningsvis klargör de för vad dem anser skulle kunna vara drivkrafterna bakom privatisering ur ett professionsteoretiskt perspektiv. För det första kan det handla om en individuell strategi, detta skulle kunna innebära ytterligare autonomi och ökad handlingsfrihet för hur man organiserar det egna arbetet och dess

innehåll. Utöver detta kan det privata arbetet locka med höjd inkomst, högre arbetsstatus och en större frihet för att själv bestämma över arbetet som utförs. Men privatiseringstrenden kan också beskrivas som en reaktion på samhällets utvecklingstrender. Socionomer som upplever faktorer som försämrade

arbetsvillkor, missnöje med kommunal byråkrati och förvaltning, förargelse över nedskärningar och ekonomisering, upprepade omorganiseringar eller irritation över politiska beslut etc. är omständigheter som kan komma att göda morötterna som lockar socionomer till alternativa arbetsgivare (ibid.). Det kan med andra ord ses som en hanteringsstrategi av ett eventuellt tilltagande missnöje gentemot det sociala arbetets struktur eller för att hantera oönskade förändringar på

arbetsplatsen. Den socionom som anser sin professionella kompetensutövning eller utvecklingsmöjlighet begränsad kan av den anledningen berättiga sitt byte av arbetsgivare med förhoppningen av att "motverka riskerna för