Linköpings universitet | Masterprogrammet i Arbetsterapi/Folkhälsovetenskap/Fysioterapi/Logopedi/Medicinsk Pedagogik/Omvårdnadsvetenskap/ Institutionen för hälsa, medicin och vård Masterexamen, 30 hp | Fysioterapi
Främja fysisk aktivitet
hos patienter i
primärvården
– en intervjustudie med fysioterapeuter &
arbetsterapeuter
Promoting Physical Activity for Patients in
Primary Care
– An interview study with physiotherapists &
occupational therapists
Emmy Jardén
Handledare: Sofi Sonesson
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sweden
013-28 10 00, www.liu.se
Titel: Främja fysisk aktivitet hos patienter i primärvården – En intervjustudie med fysioterapeuter & arbetsterapeuter
Författare: Emmy Jardén, Masterprogrammet i fysioterapi, Institutionen för hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet
Handledare: Sofi Sonesson, Universitetslektor i Fysioterapi SAMMANFATTNING
Bakgrund: Vuxna rekommenderas vara fysiskt aktiva 150 min/vecka.
Fysioterapeuter och arbetsterapeuter i primärvården arbetar för att främja detta. Digitala verktyg kan öka patienters fysiska aktivitetsnivå. Några digitala verktyg som kan användas är mobila applikationer, webbaserade program och textmeddelanden. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters och arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter inom primärvården samt deras tankar om hur digitala verktyg skulle kunna bidra till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå.
Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 6 fokusgrupper innehållande fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Arbetssätt, Utmaningar och Digitalisering som hjälpmedel var de
huvudkategorier som identifierades. Arbetssätt beskriver deltagarnas erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter. Utmaningar beskriver deltagarnas erfarenheter av vilka utmaningar de möter när det kommer till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå. Digitalisering som hjälpmedel beskriver deltagarnas uppfattningar om digitalisering som verktyg för att främja patienters fysiska
aktivitetsnivå.
Konklusion: Fysioterapeuterna och arbetsterapeuterna beskrev erfarenheter av att främja patienters fysiska aktivitetsnivå; genom rådgivning och användandet av olika stöd och verktyg. De beskrev utmaningar vid hälsofrämjande insatser; tidsbrist, bristande kunskap bland personal och patienter samt bristande digital utveckling. Deltagarna beskrev att digitalisering kan fungera som ett hjälpmedel för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå; genom chattfunktioner, digitala träningsprogram och digitala påminnelser.
Nyckelord: Träning, Primär prevention Telemedicin, Fysioterapi, Kvalitativ forskning
Title: Promoting patients´ physical activity in primary care
– An interview study with physiotherapists & occupational therapists Author: Emmy Jardén, Master in physiotherapy, institution for medical science, Linköping university
Supervisor: Sofi Sonesson, university lector in physiotherapy ABSTRACT
Background: The recommended duration of physical activity in adults is 150 minutes per week. Physiotherapists and occupational therapists in primary care work in different ways to promote this. Digital devices can be used to promote physical activity. Mobile applications, webpages and text-messages are often used in healthcare.
Purpose: The purpose of this study was to describe the experiences of
physiotherapists and occupational therapists promoting activity levels of patients in primary health care as well as their thoughts on using digital devices to promote physical activity to patients.
Method: A qualitative interview study was performed. The study contained six focus groups of physiotherapists and occupational therapists. The interviews were analysed using qualitative content analysis.
Results: Three main categories where identified: Ways of Working, Challenges and Use of digital devices. Ways of Working describes how the participants experiences the act of promoting physical activity levels in patients. Challenges describe which challenges are encountered by the participants when promoting physical activity of patients. Use of digital devices describes the participants´ perceptions of digital devices for promoting physical activity levels of patients.
Conclusion: The physiotherapists and the occupational therapists described
experiences of promoting physical activity levels of patients through counselling and the use of supports and devices. They described several challenges with health promoting activities: lack of time, low digital development, and lack of knowledge among staff and patients. The participants reported that digitalization as an aid that could promote physical activity levels of patients, through messaging software, digital fitness programmes and digital reminders.
Keywords: Exercise, Primary prevention, Telemedicine, Physical therapy modalities, Qualitative research
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
2.1 Fysisk aktivitet ... 1
2.1.1 Definitioner ... 1
2.1.2 Rekommendationer gällande fysisk aktivitet ... 1
2.1.3 Effekter av fysisk aktivitet ... 2
2.1.4 Effekter av inaktivitet ... 3
2.1.5 Effekter av träning ... 3
2.1.6 Fysisk aktivitet som behandling ... 3
2.1.7 Fysisk aktivitet kan främjas av vårdpersonal ... 4
2.2 Digitalisering i vården ... 4
2.2.1 Begrepp inom digitalisering ... 5
2.2.2. Digitalisering som stöd för att främja fysisk aktivitetsnivå ... 6
2.3 Patienters upplevelse av digitalisering i vården ... 9
2.4 Vårdpersonalens upplevelse av digitalisering i vården ... 9
3. Syfte ... 11 4. Metod ... 12 4.1 Design ... 12 4.1.1 Kvalitativ innehållsanalys ... 12 4.2 Genomförande ... 12 4.2.1 Urval ... 12 4.2.2 Rekrytering av deltagare ... 12 4.2.3 Datainsamling ... 13 4.2.4 Dataanalys ... 13 4.2.5 Trovärdighet ... 14 4.3 Etiska aspekter ... 14 4.3.1 GDPR ... 15 5. Resultat ... 16 5.1 Resultatanalys ... 16 5.1.1 Arbetssätt ... 16 5.1.2 Utmaningar ... 18
5.1.3 Digitalisering som hjälpmedel ... 19
6. Diskussion ... 22 6.1 Metoddiskussion ... 22 6.1.1 Tillförlitlighet ... 22 6.1.2 Pålitlighet ... 23 6.1.3 Överförbarhet ... 23 6.2 Resultatdiskussion ... 24 6.2.1 Arbetssätt ... 24 6.2.2 Utmaningar ... 25
6.2.3 Digitalisering som hjälpmedel ... 26
8. Referenser ... 28 Bilaga 1 – Informationsbrev
Bilaga 2 - Samtyckesformulär Bilaga 3 – Intervjuguide
1
1. Inledning
Fysisk inaktivitet är en av de största riskfaktorerna för förtidig död i världen idag (1). Människokroppen är inte byggd för att vara inaktiv, den är konstruerad för att vara aktiv och i rörelse. Rörelse av alla dess slag påverkar kroppens organsystem på flera olika sätt (2,3). Fysisk aktivitet kan ge mätbara effekter gällande blodtryck,
stämningsläge, kognition, fysisk kapacitet och det minskar risken att drabbas av många sjukdomar och förtidig död (3). Trots detta sker en utveckling mot ett allt mer fysiskt inaktivt samhälle där folksjukdomar som typ 2 diabetes, cancer och hjärt- kärlsjukdomar ökar (4). Det finns ett behov av att öka den fysiska aktivitetsnivån hos befolkningen. För att en förändring ska kunna ske krävs flera hälsofrämjande insatser (5). Det saknas i dagsläget studier om fysioterapeuters och arbetsterapeuters
erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter i
primärvården. Det saknas också studier gällande deras tankar kring vad patienterna behöver för att klara av att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Denna studie förväntas kunna bidra med kunskap som kan ligga till grund för fortsatt forskning om hur digitala verktyg kan främja en ökad fysisk aktivitetsnivå för patienter i primärvården.
2. Bakgrund
2.1 Fysisk aktivitet2.1.1 Definitioner
Fysisk aktivitet är ett komplext beteende vilket innefattar samtliga kroppsrörelser som uppstår på grund av skelettmuskulaturens kontraktion vilket resulterar i en ökad energiförbrukning (2,6,7). Fysisk aktivitet kan kategoriseras på olika sätt, antingen genom olika typer av fysisk aktivitet, olika intensitet eller utifrån olika syften (7). Fysisk aktivitet kan innehålla motion/träning/idrott men även fritidsaktiviteter så som trädgårdsarbete eller friluftsliv. Aktiviteter på jobbet eller i hemmet kan också räknas som fysisk aktivitet, även aktiv transport i vardagslivet så som cykling och
promenader (2,8). Fysisk träning betyder istället en planerad och strukturerad fysisk aktivitet. Denna ska syfta till att förbättra eller bibehålla fysisk ”fitness” vilket innebär en individs kondition och styrka (2).
Fysisk inaktivitet betyder avsaknad av kroppsrörelse vilket betyder den
energiförbrukning människan har i vila. Även begreppet stillasittande kan användas för att beskriva inaktivitet, detta kan ske i liggande, sittande samt stående (2).
2.1.2 Rekommendationer gällande fysisk aktivitet
Alla vuxna rekommenderas att vara fysiskt aktiva totalt 150 minuter i veckan med en intensitet som är av minst måttlig karaktär. Aktiviteten bör vara av aerob karaktär vilket vid måttlig intensitet ger en pulsökning och en ökning av andningen. Vid en hög intensitet rekommenderas istället minst 75 minuter varje vecka. Vid hög intensitet ökar pulsen och andningen markant. Den fysiska aktiviteten bör
genomföras i pass om minst 10 minuter och spridas ut på minst tre av veckans alla dagar. Några exempel på fysisk aktivitet som uppnår dessa rekommendationer är att 5 gånger/vecka ta en 30 minuters rask promenad, eller att 3 gånger/vecka ta en 20–30 minuters joggingtur (8–10).
2
Även styrketräning för kroppens stora muskelgrupper rekommenderas.
Muskelstärkande fysisk aktivitet rekommenderas att utföra minst 2 gånger/vecka. Den äldre befolkningen (över 65 år) rekommenderas också att träna sin
balansförmåga. Äldre personer eller personer som lider av kroniska sjukdomar/funktionshinder, som inte klarar av att nå upp till de allmänna rekommendationerna bör vara så aktiva som tillståndet tillåter. Långvarigt stillasittande bör undvikas. För de personer som har ett stillasittande arbete eller sitter mycket på fritiden, bör regelbundna ”bensträckare” (kortare pauser) med någon typ av muskelaktivering utföras under några minuter. Detta gäller även om dessa personer uppnår de allmänna rekommendationerna gällande fysisk aktivitet (8–10). År 2012 var 1,5 miljarder personer av världens befolkning (äldre än 15 år) fysiskt inaktiva, det vill säga att de inte uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet (11). År 2018 i Sverige uppnådde 66% av vuxna (18-64 år) den rekommenderade nivån för fysisk aktivitet (12).
2.1.3 Effekter av fysisk aktivitet
2.1.3.1 Primär prevention
Fysisk aktivitet har visats ge många positiva effekter för kroppen (2,3) och fungerar som primär prevention för att undvika ett flertal tillstånd och sjukdomar (8,9,13). Primär prevention innebär åtgärder för att förhindra att skador och sjukdomar uppstår (14,15). Kroniska sjukdomar, så som kardiovaskulära sjukdomar, cancer och
diabetes typ 2 svarar för majoriteten av dödsfall i världen med cirka 70 %. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas av dessa sjukdomar, en av dem är brist på fysisk aktivitet (1,5). Vuxna som inte är tillräckligt fysiskt aktiva har en högre risk att drabbas av kroniska sjukdomar samt förtidig död jämfört med dem som genomför minst 150 minuter fysisk aktivitet per vecka med måttlig intensitet (8,16). Fysisk aktivitet kan minska risken för ett flertal tillstånd, bland annat hjärtkärlsjukdom (högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke, kärlkramp), vissa typer av cancer, metabola sjukdomar (fetma, diabetes typ 2), fall och benbrott samt psykisk ohälsa så som demens och depression (8,9,13).
För personer som har risk att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar, kan fysisk aktivitet i 15 minuter per dag eller 90 minuter per vecka med måttlig intensitet räcka för att uppnå hälsovinster (17,18). Studier har visat att riskerna att drabbas av
kardiovaskulära sjukdomar minskar något bara från att ändra ett mycket stillasittande beteende till att stå mer, och att ytterligare fysisk aktivitet fortsätter att minska riskerna (18,19). Även sambandet mellan fysisk aktivitet och risken att drabbas av cancer har undersökts i flera studier. Det har visats att fysisk aktivitet så som jogging, simning eller hårt vardagsarbete kan minska risken att drabbas av cancer (20–24). Flertalet studier har visat att fysisk aktivitet har en skyddande effekt mot att drabbas av diabetes typ 2 (25–28).
2.1.3.2 Sekundär prevention
Sekundär prevention innebär åtgärder som syftar till att förhindra recidiv av sjukdomar och skador eller som minskar inverkan av en sjukdom eller skada som redan har inträffat (15).
3
Fysisk aktivitet kan förebygga recidiverande cancersjukdom, förbättra överlevandet efter erhållen diagnos samt förbättra behandlingseffekten (29). Fysisk aktivitet spelar också en stor roll som sekundär prevention för patienter med kardiovaskulära
sjukdomar. Detta genom att minska sjukdomens påverkan på kroppen, begränsa sjukdomsförloppet och förhindra återkommande insjuknande (30). Flera
randomiserade kontrollerade studier har undersökt på vilket sätt fysisk aktivitet kan minska risken att förvärra kardiovaskulära sjukdomar. Det har påvisats en positiv effekt av regelbunden fysisk aktivitet med mindre risk för förtidig död, kortare sjukhusvistelser, ökad livskvalitet samt lägre kostnader för sjukvården (31–33). Patienter som haft en stroke och som ökar sin fysiska aktivitetsnivå har visats minska sin risk att återinsjukna i ytterligare en stroke (34,35).
2.1.4 Effekter av inaktivitet
Vuxna uppmuntras att sitta mindre under dagtid då långvarigt stillasittande är associerat med förtidig död (19,36–39). Detta gäller även för de personer som uppfyller de allmänna rekommendationerna för fysisk aktivitet. En hög nivå av fysisk aktivitet under dagen kan ej kompensera för det långvariga stillasittandet (39). Ett stillasittande beteende är associerat med en ökad risk att drabbas av diabetes med 112 % (40) och är en av de största riskfaktorerna för att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar (13).
2.1.5 Effekter av träning
Träning enligt rekommendationer ger en positiv påverkan på hjärta,
skelettmuskulatur, blodkärl samt kroppssammansättning. Fysisk träning ger samma positiva effekter som vid fysisk aktivitet men då träningen oftast genomförs på en högre intensitet tillkommer ytterligare biologiska effekter på olika organsystem. Dessa ytterligare effekter kan bidra till att sänka risken för bland annat
kardiovaskulära sjukdomar ännu mer än vad fysisk aktivitet kan göra (3). Ett nedsatt minne och en ökad risk för demens sker när hippocampus krymper på grund av åldring. I en randomiserad kontrollerad studie med 120 deltagare kunde man se att aerob träning kan öka storleken på den främre delen av hippocampus, vilket kan leda till förbättrat minne. Dessa resultat tyder på att aerob träning är effektivt när det kommer till att förbättra hippocampus volym i sen ålder och kan ge ett förbättrat minne (41). Andra studier tyder också på att fysisk träning kan förbättra minnet (42–44). Ahlskog et al. (42) påvisar den positiva effekten av aerob träning när det kommer till att förbättra minnet och minska risken för kognitiva
nedsättningar och aerob träning (42). Santos-Lozano et al. (44) menar att fysisk träning kan minska risken för att drabbas av alzheimers sjukdom.
2.1.6 Fysisk aktivitet som behandling
Fysisk aktivitet kan fungera som behandling vid olika psykiska, neurologiska, metaboliska samt kardiovaskulära sjukdomar. Det finns evidens för att fysisk aktivitet i flera fall kan vara lika effektiv som medicinsk behandling, det har också mindre bieffekter (45–47). Träningen kan leda till en minskad funktionsnedsättning och öka patienters förmåga att klara sig mer självständigt i samhället. Träning av aerob karaktär kan öka den fysiska prestationen och syreupptagningsförmågan hos patienter med kroniska sjukdomar och därigenom minska risken att drabbas av förtidig död (47). Styrketräning leder till ökad muskeltillväxt och till en ökad
4
förmåga att rekrytera och aktivera motoriska enheter. Detta sker efter cirka 4–8 veckor med regelbunden muskelstärkande fysisk aktivitet. Regelbunden
styrketräning eller träning med aerob karaktär enligt rekommendationer kan sänka blodtrycket mer än ett enskilt blodtryckssänkande läkemedel (3).
2.1.7 Fysisk aktivitet kan främjas av vårdpersonal
Hälso- och sjukvården har ett ansvar i att främja patienters fysiska aktivitetsnivå (48,49). Då flertalet studier inom slutenvården och primärvården har visat att fysisk aktivitet kan minska risken att drabbas av eller återinsjukna i vissa sjukdomar, spelar sjukvårdspersonalen en stor roll i att försöka främja patienters fysiska aktivitetsnivå (30,48). Många fysioterapeuter anser att fysisk aktivitet är en mycket viktig del för att kunna arbeta hälsofrämjande med sina patienter (50). Fysioterapeuter och
arbetsterapeuter kan främja patienters fysiska aktivitetsnivå på olika sätt, bland annat genom rådgivning, tillhandahållande med skriftlig information och hänvisning till ett visst träningsprogram. Det finns flera professioner inom primärvården som arbetar för att minska stillasittandet hos patienter samt öka deras fysiska aktivitetsnivå (51). Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en arbetsmetod för att främja den fysiska
aktiviteten hos patienter. FaR kan ordineras av legitimerad personal förutsatt att denne besitter den kunskap som behövs för att genomföra det på ett korrekt sätt. Det är verksamhetscheferna som har ansvaret över att denna kompetens finns på
arbetsplatsen (52). Ett annat stöd som vårdpersonal i region Östergötland använder sig av i sjukdomsförebyggande syfte är hälsobladet. Hälsobladet, som är en del av ett journalsystem, är ett dokument där patientens egna levnadsvanor rapporteras in. Detta stöd är framtaget utifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer om metoder för att förhindra sjukdom genom att uppmärksamma ohälsosamma levnadsvanor (53). En stor del av vårdpersonalen har visats vara överens om de hälso-fördelarna som finns med ökad fysisk aktivitet (54,55) samt att de anser sig ha en viktig roll i främjandet av fysisk aktivitet hos patienter (54,56). Det har identifierats att många vårdpersonal endast ger råd om fysiska aktivitet när patienterna specifikt frågar efter det. Vårdpersonal uttrycker att det inte finns tid till att ge individuella samtal då patienterna kommer för något annat besvär och att detta besväret tar upp all tid (55,56). Vårdpersonal uppger också att det inte finns som rutin att prata om patientens fysiska aktivitetsnivå på deras klinik, därför prioriteras det inte av personalen. Vårdpersonal som själva ansåg sig inaktiva eller överviktiga upplevde det också jobbigt att ha hälsofrämjande samtal med sina patienter (56). Trots att FaR kan öka den fysiska aktivitet hos patienter (57) har det identifierats svårigheter med användandet av arbetsmetoden. Viss personal ansåg att de besitter för lite kunskap för att använda FaR på rätt sätt i praktiken. De ansåg också att det är för tidskrävande och känner inte att denna tid finns under normala patientbesök. Brist på datorer och skrivare i närheten upplevdes också som en svårighet (54).
2.2 Digitalisering i vården
Digitalisering innefattar både informationsdigitalisering vilket är processen där analog information överförs till digital form och samhällelig digitalisering vilket är den större processen i samhället där olika former av IT-stöd integreras i
5
sjukvården är bland annat mobila applikationer (60–68), webbaserade program (62,69–71) och textmeddelanden (sms) (72).
Dagens tekniska utveckling gör det möjligt att nå ut till en stor population via internet (73). Mobiler och mobilapplikationer är utbredda verktyg runt om i hela världen vilket ger vården stora kommunikationsmöjligheter (74). En modern kommunikations- och informationsteknologi kan underlätta för patienter att vara delaktiga i sin egen vård, stödja kontakten mellan patient och vårdgivare samt tillhandahålla ett effektivare system för medarbetarna i olika verksamheter (59). Digitalisering kan bidra med en mer kostnadseffektiv och flexibel hälsovård (74). Människor lever allt längre idag och uppskattningsvis kommer det år 2050 finnas 1,5 miljarder individer globalt som är 65 år eller äldre. Denna kommande förändring utgör en brådskande och omedelbar förändring inom hälso- och sjukvården världen över. För att hälsovården ska klara av att hantera detta krävs nya strategier (74). Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har gemensamt tagit fram en vision för e-hälsoarbetet fram till år 2025. Denna vision bygger på att en ökad digitalisering kan ge användbara verksamhetsstöd för att säkra en hälso- och sjukvård av god kvalitet (59,75). E-hälsa syftar till användningen av informations- och kommunikationsteknik för att ge ut och/eller underlätta hälsovård (62). Enligt denna vision ska Sverige år 2025 vara bäst i världen på att använda e-hälsans- och digitaliseringens möjligheter i syfte att underlätta för individer att uppnå en god och jämlik välfärd och hälsa samt utveckla och stärka individens egna resurser för att uppnå en mer självständighet och delaktighet i samhällslivet (58,59). Med jämlikhet menas att samtliga individer har lika rätt till en god hälsa. Med hjälp av e-hälsa kan vården anpassas till alla patienters individuella behov och förutsättningar. E-hälsa kan göra det lättare för olika verksamheter att arbete för en ökad jämlikhet (59,76).
2.2.1 Begrepp inom digitalisering
I de flesta definitioner ses e-hälsa i sjukvården mer som ett uttryck av en process, snarare än hälsan som ett resultat (77). Begreppet e-hälsa innefattar användandet av informations- och kommunikationsteknik för att främja hälsa. Det arbetas på global, nationell och regional nivå för att främja och stärka användningen av e-hälsa inom hälsovården (78). I samtliga definitioner har e-hälsa en positiv klang med
beskrivande ord som att det ger fördelar, förbättringar, förhöjande resultat, effektivitet och möjligheter (77).
Eysenbach definierar e-hälsa som:
” e-health is an emerging field in the intersection of medical informatics, public health and business, referring to health services and information delivered or enhanced through the Internet and related technologies. In a broader sense, the term characterizes not only a technical development, but also a state-of-mind, a way of thinking, an attitude, and a commitment for networked, global thinking, to improve health care locally, regionally, and worldwide by using information and
6 Socialstyrelsen definierar e-hälsa som:
” Hälsa är fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. E-hälsa är att använda digitala verktyg och utbyta information för att uppnå och bibehålla hälsa”. (75) Enligt WHO är mobil hälsa (m-hälsa) en komponent av e-hälsa. Det syftar till att mobila enheter ska kunna förbättra individ- och folkhälsan (80). M-hälsa definieras som: “emerging mobile communications and network technologies for healthcare systems”. (74). M-hälsa används genom samtal, textmeddelanden, mobila
applikationer, GPS eller Bluetooth (80).
2.2.2. Digitalisering som stöd för att främja fysisk aktivitetsnivå
M-hälsa kan öka fysisk aktivitet med en liten till måttlig effekt. Att inkludera beteendemål och självövervakning kan leda till en ökad effekt (81). Teoribaserade beteendeinterventioner kan underlätta identifieringen av vilka faktorer som kan främja en patients beteendeförändring (82). Det kan hjälpa till att öka den fysiska aktiviteten hos vissa individer. Exempelvis kan förbättringar gällande den fysiska aktivitetsnivån ses vid olika sjukdomstillstånd, när beteendeförändringsprogram använts vid behandling (5). Det har visats att beteendeinterventioner som syftar till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå är lika effektiva som strukturerade
träningsprogram, detta hos fysiskt inaktiva personer (82). Mobiler och mobila applikationer har stora möjligheter att påverka mänskligt beteende. Det finns idag så många användningsområden som vi människor använder våra telefoner till (69) och mobilapplikationer används allt mer för att förbättra personers hälsobeteenden (70,83–85).
En kvalitativ studie har visat att unga vuxna har ett intresse av att använda
mobilapplikationer för att förändra hälsobeteendet. De beskrev en positiv upplevelse av att följa uppsatta mål och möjligheten till att få information och motiverande meddelanden från en applikation. En utmaning som framkom var hur man få personer att fortsätta användandet av den hälsofrämjande applikationen även efter interventionens gång och hur man från ansvarig klinik kan fortsätta bidra med information och motiverande meddelanden utan att det ska vara för tidskrävande (84).
Digitala verktyg kan vara till fördel för patienter med ländryggssmärta i form av en ökad fysisk aktivitetsnivå. Den nuvarande evidensen är dock begränsad och fler studier krävs för att kunna konstatera någon effekt (86). Självhantering vilket innefattar komponenter med en ökad kunskap och fysisk aktivitet rekommenderas i kliniska riktlinjer för bland annat patienter med ländryggssmärta (71,86). Även för individer med diabetes spelar fysisk aktivitet en nyckelroll. De behöver besitta en god självhanteringsförmåga för att kunna optimera sin hälsa. Digitala verktyg har använts i klinik för att försöka förbättra diabetespatienters beteende kring sin fysiska aktivitet. Vissa av dessa program/applikationer innehöll funktionen att kunna få snabb kontakt med vårdpersonal, de erhöll snabb återkoppling gällande sin aktuella fysiska aktivitetsnivå samt deras framsteg gällande detta. Det blev lättare för dessa individer att hålla en bra nivå med fysisk aktivitet. Textmeddelanden kan användas för att skicka ut veckovisa övningar som patienter bör genomföra. Olika varianter av
7
smarta-klockor (exempelvis Apple-watch och Fitbit) har använts för att ge patienten direkt feedback, påminnelser och motiverande meddelanden (62).
Digitala verktyg kan användas inom hjärtrehabilitering. SmartCare-CAD är ett digitalt verktyg som innehåller flera komponenter. Patienter hade genom detta verktyg möjlighet att registrera och anpassa sina egna rehabiliteringsmål, möjlighet till att ladda upp och granska sin träningsdata samt genomföra videokonsultationer med sin fysioterapeut (87).
2.2.2.1 Webbaserade program för att främja fysisk aktivitetsnivå Ett webbaserat verktyg kan vara ett effektivt hjälpmedel för att förbättra
diabetespatienters fysiska aktivitetsnivå. Däremot kan förbättringarna upphöra cirka 3 månader efter avslutat användande (88). Det finns patienter som är mer benägna att vara fysiskt inaktiva jämfört med friska patienter, bland annat patienter med
förvärvar hjärnskada. Orsaker till detta kan vara patienternas höga smärtnivå, trötthet och rörelserädsla samt att deras självförtroende för att öka den fysiska aktivitetsnivån kan vara väldigt låg. Många av dessa patienter har ett intresserade av att få tillgång till ett webbaserat program vilket syftar till att förbättra deras fysiska aktivitetsnivå (89).
Patienter med kronisk knäsmärta kan få en viss fördel om det från ansvarig klinik ges möjlighet till webbaserad stöttning i patientens rehabilitering. Detta konstaterade Bennell et al. (90) som undersökte effektiviteten av ett 3-månaders webbaserat träningsprogram för patienter med kronisk knäsmärta i primärvården. Dessa träningsprogram var förskrivna av ansvarig fysioterapeut. Patienterna fick via webben tillgång till utbildningsmaterial och videosamtal med ansvarig fysioterapeut under interventionsperioden. Kontrollgruppen erhöll endast ett träningsprogram och utbildningsmaterialet via webben. De patienter som erhöll videosamtal med ansvarig fysioterapeut under interventionens gång förbättrade sin smärtnivå och funktionsnivå mer jämfört med kontrollgruppen (90).
2.2.2.2 M-hälsa för att främja fysisk aktivitetsnivå
Populariteten för hälsofrämjande applikationer ökar kraftigt. Det kan vara ett effektivt verktyg för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. Dessa applikationer kan dock variera i kvalitet (61). Ett flertal mobila applikationer har tagits fram för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå i olika patientgrupper. En applikation
utvecklades för att främja fysisk aktivitet för personer med reumatoid artrit.
Resultaten efter användandet av denna applikation var lovande och indikerade på att digitalisering kan vara användbart för att främja fysisk aktivitet hos patienter med viss ökad risk för ohälsa. Majoriteten av patienterna som testade applikationen upplevde att den var enkel att hantera samt rolig att använda (60).
En annan mobilapplikation har använts för att undersöka om hjärt- och kärlsjuka patienter kan öka sin fysiska aktivitetsnivå med hjälp av en mobilapplikation. Patienterna som testade denna applikation kunde registrera fysisk aktivitetsnivå och antal steg/dag. Några av patienterna fick även individuellt anpassade
textmeddelanden från ansvarig fysioterapeut. Textmeddelandena innehöll
8
textmeddelanden som ett komplement hade förbättrat sin fysiska aktivitetsnivå i högre grad (63).
Textmeddelanden har visat på god effekt när det kommer till att öka personers fysiska aktivitetsnivå. Müller et al. (72) undersökte om textmeddelanden kunde påverka äldre personers träningsdeltagande. Samtliga deltagare ansågs ej nå upp till de allmänna rekommendationerna gällande fysisk aktivitet. Ett textmeddelande kunde vara utformat enligt följande: ”Hej Mr. Wong. Jag hoppas du mår bra och att du genomför din träning regelbundet. Alla dina insatser kommer att påverka din hälsa. Lycka till. Efter 12 veckor med regelbundna textmeddelanden sågs det att träningstiden hade ökat signifikant. Deltagare uppgav att det gav motivation,
inspiration och att det blev en bra påminnelse. Resultaten från denna studie tyder på att textmeddelanden har stor inverkan gällande träningsdeltagandet hos äldre vuxna. Även för patienter med kardiovaskulära sjukdomar kan textmeddelanden öka den fysiska aktivitetsnivån. M-hälsa med individuella textmeddelanden från ansvarig fysioterapeut och tillgång till ett webbaserat program med videor över erhållna övningarna, kan öka patienters fysiska aktivitetsnivå. M-hälsa har ansetts kostnadseffektivt för patienter med kardiovaskulära sjukdomar (64). De olika
effekterna verkar dock inte hålla i sig då textmeddelanden upphör (65,72).
Mobilapplikationer som ett hjälpmedel för att främja patienters fysiska aktivitet har undersökts i primärvården. Patienter fick information om de hälsoeffekter som fysisk aktivitet kan ge. Patienterna fick också mål att sträva mot. Några patienter fick möjlighet att använda en mobilapplikation som ett hjälpmedel till att uppfylla målen. Applikationen gav automatisk feedback gällande hur många steg deltagaren tagit varje dag samt kaloriförbränning. Applikationen hade en funktion som innehöll måluppfyllelse där deltagaren kunde se dagens mål att uppfylla samt positiv feedback då målet uppfyllts. Samtliga patienter hade ökat antal steg/dag men däremot sågs en signifikant ökning hos de patienter som fått använda en mobilapplikation som hjälpmedel. En enkel mobilapplikation kan användas i primärvården för att öka patientens fysiska aktivitet (66).
M-hälsa separat som intervention har ej visats vara lika effektivt för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå som en kombination med interventioner där m-hälsa är en del i rehabiliteringen (67).
En applikation är ett program framtaget för ett speciellt användningsområde (91). Det finns en mängd olika mätverktyg tillgängliga i mobiler genom appar (66). År 2018 var det 46 % av de som ägde smarta mobiler som använde sig av en hälso- eller träningsapp. Användandet av dessa appar var vanligast i åldrarna 16–45 år och något vanligare hos kvinnor (92). I flera studier har träningsappar använts för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. De har då använt sig av funktioner som stegräkning, accelerometer, motiverande meddelanden, träningsdagbok, måluppsättning,
videoinspelade individuella hemövningar, videokonsultation med ansvarig fysioterapeut samt kaloriförbrukning (60–68,87).
9
2.3 Patienters upplevelse av digitalisering i vården
Majoriteten av patienter med kroniska sjukdomar har visats vara villiga till att använda en mobilapplikation för att öka sin fysiska aktivitetsnivå. De patienter som förespråkade applikationer för att främja den fysiska aktivitetsnivån tenderade att vara yngre, mer utbildade och vana mobilanvändare (93).
Patienter i primärvården har beskrivit en positiv upplevelse gällande användandet av en mobilapplikation. De såg det som en bra motivator för att genomföra fysisk aktivitet (69). Abramsky et al. (94) undersökte patienternas upplevelse av ett
hemträningsprogram via en mobilapplikation. Övningarna var individuellt anpassade för patienterna och skickades ut från ansvarig fysioterapeut. I applikationen fick patienterna notiser när det var dags att genomföra övningarna. Majoriteten av deltagarna uppgav att de föredrog övningar genom applikationen framför traditionella övningar i pappersform. De upplevde att övningarna genom applikationen var lättare att integrera i sitt dagliga liv och att det var lättare att komma ihåg då de alltid hade mobiltelefonen med sig (94). Även videofilmer på övningar kan användas via en mobilapplikation. Patienter som testat denna funktion ansåg att videofilmerna hjälpte dem till att förstå övningarna bättre och kände sig säkra på att de genomförde dem korrekt (95). Strokepatienters upplevelse av
övningar via videofilmer skiljer sig dock. Många strokepatienter anser sig få lika bra rehabiliteringsresultat genom övningar i pappersform (96).
Patienter med knäartros har visats positiva gällande användandet av
mobilapplikationer eller andra verktyg inom m-hälsa. Patienter har uttryckt att de inte upplever några svårigheter i användandet av den nya tekniken, inte heller svårigheter i att lära sig hur det fungerade. De tyckte framförallt att det var positivt att så lätt kunna kommunicera med ansvarig läkare eller fysioterapeut. De tyckte också att m-hälsa var ett smidigt sätt att få redan på bra information gällande sin diagnos (97).
För att främja den fysiska aktivitetsnivån har vissa patienter uttryckt fördelar med att ha flera olika funktioner samlade i sin mobil. Detta då de ej behöver bära med sig flera olika tekniska hjälpmedel, utan bara mobilen som ofta är med. Applikationer som många patienter tycker om och som hjälper dem med sin fysiska aktivitetsnivå är de som registrerar och visar hur aktiv en person varit på en dag, målsättning, och applikationer med visuell feedback (98).
2.4 Vårdpersonalens upplevelse av digitalisering i vården
Svårigheter och utmaningar har identifierats gällande användandet av digitala verktyg i vården. Några av dessa är bristen på personlig kontakt mellan patient och vårdpersonal, bristande ekonomi hos patienter eller hos vården (vid inköp av digitala verktyg/hjälpmedel) samt en bristande teknologisk kunskap hos patienterna. Senaste tiden har nya svårigheter uppkommit gällande användandet av e-hälsoteknik. Detta gäller insamling, överföring, delning och lagring av data (62).
I en studie av Barber et al. (97) undersöktes bland annat fysioterapeuters upplevelse av m-hälsa som intervention för patienter med knäartros. Många fysioterapeuter var skeptiska till användandet av en mobilapplikation. Detta på grund av den ålder som patienterna befann sig i (60–90 år) då de upplevde att det tog för lång tid för att
10
introducera applikationen för denna åldersgrupp. De uttryckte också behovet av internet som ett hinder då detta inte fanns på alla ställen i kliniken (97).
Det saknas studier om fysioterapeuters och arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter i primärvården samt om vad de anser om digitalisering som ett eventuellt hjälpmedel. Denna studie förväntas kunna bidra med kunskap som kan ligga till grund för fortsatt forskning om hur digitala verktyg kan främja en ökad fysisk aktivitetsnivå för patienter i primärvården.
11
3. Syfte
Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters och arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter inom primärvården samt deras tankar om hur digitala verktyg skulle kunna bidra till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå.
12
4. Metod
4.1 Design
En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fokusgrupper. Materialet analyserades sedan med metoden kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (99).
4.1.1 Kvalitativ innehållsanalys
Innehållsanalys användes som metod för att kunna analysera skriftlig och muntlig kommunikation och information. Forskaren tillåts att testa olika teoretiska frågor för att öka förståelsen kring sin insamlade data. Innehållsanalys undersöker ett fenomen som informanterna har erfarenhet av. En induktiv innehållsanalys användes (100). I resultatet som beskrivs i textform, finns det framförallt manifest innehåll. Det manifesta innehållet handlar om det uppenbara innehållet som finns i texten vilket uttrycks på en beskrivande nivå i olika kategorier (101).
4.2 Genomförande
4.2.1 Urval
Urvalet bestod av yrkesverksamma fysioterapeuter och arbetsterapeuter inom
primärvården i region Östergötland. En heterogen grupp eftersträvades gällande kön, ålder samt klinisk erfarenhet (102).
Inklusionskriterier för att delta i denna studie var att:
- Vara legitimerad fysioterapeut/sjukgymnast eller arbetsterapeut. - Besitta klinisk erfarenhet gällande patientarbete i primärvården, vilket
definieras som pågående klinisk tjänstgöring.
4.2.2 Rekrytering av deltagare
Medverkande person i projektgruppen rekryterade deltagare till pågående
intervjustudie med målsättning att få ihop en blandad grupp avseende ålder, kön och klinisk erfarenhet. Samtliga deltagare som tillfrågades erhöll information om studien 2–7 veckor innan genomförd intervju. De fick också information om att deltagandet var frivilligt. Informationsbrevet (bilaga 1) skickades ut genom mail till samtliga tänkbara deltagare. Tjugofyra fysioterapeuter och 11 arbetsterapeuter visade intresse för att delta genom att svara på mailet innehållande informationsbrevet. Ingen fysioterapeut eller arbetsterapeut avböjde deltagandet.
Deltagarna hade erfarenhet av klinisk tjänst i primärvården mellan 1–20 år, samtliga hade erfarenhet av digitalisering men i varierad grad. Deltagarna hade en ålder på 25–60 år.
Sex fokusgrupper genomfördes innehållande 5–6 deltagare (102–105). Datum för fokusgruppsintervjuerna föreslog författaren till detta arbete och godkändes av deltagarna via mailkontakt. Intervjuerna genomfördes under maj månad 2019. Vid intervjutillfället fick samtliga deltagare skriva på ett samtyckesformulär för att bekräfta sitt godkännande för att delta i studien (bilaga 2). Vid tre intervjuer uteblev 3 personer, en från varje grupp. Totalt deltog 32 personer i studien, 21 deltagare var kvinnor och 11 antal var män.
13
4.2.3 Datainsamling
Fokusgrupper är en forskningsteknik där data samlas in genom gruppinteraktion runt ett specifikt ämne (103,105) och används oftast för att samla in just kvalitativ data (102). Inför gruppintervjun framställdes en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 3). Öppna frågor med följdfrågor utarbetades för att nå ett djup i intervjun.
Intervjuguiden fungerade som ett stöd för intervjuaren genom samtliga intervjuer, detta för att erhålla information som kunde besvara studiens syfte. Frågorna i intervjuguiden behövde inte ställas i samma ordning genom samtliga grupper (105). Gruppen tilläts att diskutera naturligt och fritt utifrån ett givet ämne, samtalsledaren gick in och ställde vissa följdfrågor vid behov (102). Samtliga fokusgruppsintervjuer spelas in med en diktafon. Fokusgruppsintervjuerna genomfördes på deltagarnas arbetsplatser och pågick i 29–38 minuter med en medelintervjutid på 32 minuter. En total intervjutid på 194 minuter. Datahanteringen skedde i enlighet med
dataskyddsförordningen (GDPR). Intervjumaterialet förvarades på ett USB-minne och på Linköpings universitets Onedrive.
En provintervju genomfördes med en person som uppfyllde inklusionskriterierna. Detta för att testa om intervjuunderlaget och den tekniska utrustningen fungerade. Även tidsplanen testades i denna provintervju. Då provintervjun gav användbar information gentemot syftet gjordes inga ändringar i intervjuguiden. Provintervjun inkluderades inte i analysen.
4.2.4 Dataanalys
Samtliga intervjuer transkriberades och lästes igenom för att få en överblick av materialet. Samtliga diskussioner från fokusgrupperna låg till grund för analyserna (105). Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Induktiv ansats innebär att man ej utgår från en teori utan låter insamlad data leda fram till resultatet (100,103,105). Från den transkriberade texten valdes
meningsbärande enheter ut. Meningsbärande enheter är en mening eller ett stycke som innehåller aspekter relevanta för att besvara studiens syfte. Detta betyder att samtliga meningar av det transkriberade materialet inte valdes ut som
meningsbärande enheter, utan endast det som författaren ansåg relevant för att besvara studiens syfte. Meningarna plockades ut och kondenserades. Kondensering innebär att de meningsbärande enheterna kortas ner utan att förlora eller förändra budskapet av meningen, bibehåller det manifesta budskapet. De kondenserade meningarna kodades med ”etiketter” som beskrev dess innehåll. Koder som innefattade liknande innehåll sammanställdes sedan till olika underkategorier. En kategori är en samling av koder som är sammanhängande. Likartade underkategorier arrangerades sedan ihop till huvudkategorier. Citat användes i resultatet för att styrka överensstämmelsen mellan koder och kategorier (99). Under processens gång skickades arbetet ett flertal gånger till handledare som ställde frågor kring analysen och utefter detta gjordes justeringar. Författaren till detta arbete tog också hjälp av en utomstående resurs som arbetar med kvalitativ forskning för att få ytterligare
14
Tabell 1. Illustration av analysmetoden enligt kvalitativ innehållsanalys (99).
Meningsbärande enhet (ME) Kondenserad ME Kod Sub-kategori
Huvud-kategori
Vi jobbar ju inte så preventivt alla gånger…utan man tar det de söker för…för man har inte tiden liksom för mer heller.
Vi jobbar inte så preventivt, man har inte tid att jobba preventivt
Ej tid för preventivt arbete
Resurser Utmaningar
Man vet att det är någon som checkar av ens träning man registrerar, att det finns en app som man kan liksom registrera sin träning i den… och så kan din fysioterapeut följa upp det liksom
Patienterna vet att någon checkar av deras träning, att de kan registrera det i appen och fysioterapeuten kan följa upp det
Registrering digitalt i en app App Digitalisering som hjälpmedel 4.2.5 Trovärdighet
För att analysera kvalitativa studiers trovärdighet används begreppen tillförlitlighet, pålitlighet och överförbarhet. Tillförlitlighet syftar till att välja en relevant metod för att besvara syftet med studien. Det handlar också om att genomföra lämpliga
analyser, samla in data på ett lämpligt sätt samt välja ut lämpliga informanter (99). En god tillförlitlighet uppnåddes genom att ej inkludera information som inte besvarade studiens syfte utan istället relevant information som presenteras i valda kategorier. Kvalitativ intervjustudie med fokusgrupper valdes som metod för att kunna besvara studiens syfte på bästa sätt. Detta då syftet var att beskriva deltagarnas erfarenheter och uppfattningar gällande ett visst ämne.
Pålitlighet handlar om på vilket sätt olika förändringar och omständigheter kan påverka datainsamlingen (99). Analysprocessen har genomförts på ett konsekvent sätt. Den har genomförts av samma person som följt alla steg som ingår i en innehållsanalys. Pålitligheten stärktes genom att intervjuaren utgick från en intervjuguide. Författaren till detta arbete har en viss förförståelse gällande ämnet genom 3-årig yrkeserfarenhet inom primärvården. Författaren har också en
förförståelse för vald metod, då tidigare kandidatuppsats genomfördes med samma metod.
Överförbarhet syftar till i vilket utsträckning resultatet kan komma att överföras till andra grupper och sammanhang (99). Överförbarheten stärktes genom att tydligt beskriva metodens samtliga delar; inklusionskriterier för deltagarna, hur
rekryteringen av deltagarna har gått till samt hur datainsamlingen har genomförts.
4.3 Etiska aspekter
I informationsbrevet (bilaga 1) förtydligades det att medverkandet i aktuell
intervjustudie var frivilligt, att deltagaren när som helst under studiens gång kunde avbryta sin medverkan utan förklaring, att deltagaren senast en vecka efter avslutad intervju kunde avbryta sin medverkan samt att resultatet presenterades så att ingen av deltagarna kan identifieras. Deltagarna erhöll information om det allmänna syftet med studien och hur den är upplags i stora drag samt om det finns några fördelar
15
eller risker som kan vara förenade med deltagandet. Informationsbrevet innehöll också information gällande att intervjuerna skulle spelas in med diktafon för att sedan transkriberas och analyseras. Resultatet av studien presenteras anonymt och deltagarna kan ej identifieras. Informationen ovan upprepades även muntligt vid intervjutillfället och skriftligt i form av ett samtyckesformulär (bilaga 2) som samtliga deltagare fick skriva under för att bekräfta att de tagit del av och förstått informationen (106–108).
4.3.1 GDPR
De uppgifter som samlades in i samband med studien hanterades i enlighet med dataskyddsförordningen (GDPR). Ansvarig för samtliga personuppgifter som samlas in i forskningssyfte är Linköpings universitet. Författaren till detta arbete är ansvarig för studien. Det är endast ansvarig student och handledare som har tillgång till de data som samlas in i studien. Deltagarna i studien kommer att vara anonyma när resultaten sammanställs och presenteras. Uppgifterna kommer att användas för studiens syfte och i enlighet med bifogat samtycke. Samtycket kommer vara giltigt tills vidare. Deltagarna har när som helst rätt att ta tillbaka sitt samtycke. Detta genom att ta kontakt med ansvarig för studien. I så fall upphör behandlandet av uppgifter som har samlats in med stöd av samtycket i studien. Uppgifter som ingår i resultatet som redan har åstadkommits kommer dock inte att påverkas av att ett samtycke återkallas. Vissa uppgifter kan även komma att arkiveras i enlighet med svensk lag. Deltagarna har rätt att få information om de personuppgifter som
behandlas i studien. Deltagarna har också rätt att få felaktiga personuppgifter om sig själva rättade (109).
16
5. Resultat
5.1 Resultatanalys
Analysen av gruppintervjuerna resulterade i tre huvudkategorier; Arbetssätt, Utmaningar och Digitalisering som hjälpmedel. Huvudkategorierna redovisas tillsammans med tillhörande underkategorier för att förtydliga deltagarnas erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter och uppfattningar om digitalisering som verktyg för att öka patienters fysiska aktivitetsnivå (se figur 1).
Nedan sammanfattas de olika kategorierna samt citat från olika gruppintervjuer. Kategorierna presenteras i figur 1. I citaten skrivs … som en paus och (…) som ett bortklippt textstycke.
Figur 1. Huvudkategorier och underkategorier
5.1.1 Arbetssätt
Huvudkategorin Arbetssätt beskriver deltagarnas erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter och hur de går tillväga för att främja detta. I underkategorin, ”Rådgivning”, beskrivs deltagarnas sätt att främja patienters fysiska aktivitetsnivå genom samtal och rådgivning. Under den andra underkategorin, ”Stöd”, så förde deltagarna en diskussion kring de verktyg och stöd som de använder sig av för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. Under den tredje och sista underkategorin, ”Utbud på kliniken”, så beskrev deltagarna de praktiska möjligheter som kliniken hade att erbjuda för att främja patienternas fysiska aktivitetsnivå. 5.1.1.1 Rådgivning
Det framkom att deltagarna ger patienter råd kring fysisk aktivitet då smärta som patienterna söker för ofta leder till inaktivitet. De beskrev att de hela tiden arbetar med patientens fysiska aktivitetsnivå. Att de pratar och motiverar patienterna till mer fysisk aktivitet utan att de tänker på det.
”Så jag tänker att allting vi gör är väl ändå … det blir ju ändå som ett (…) att jobba med den fysiska aktivitetsnivån tänker jag.”
Deltagarna beskrev också att de ger råd och använder sig av motiverande samtal för att främja den fysiska aktivitetsnivån. Det framkom dock att de skulle kunna bli bättre på att ge konkreta tips på vad patienten kan göra för att förbättra sin fysiska aktivitetsnivå. Det framkom också att många patienter har svårt att fortsätta träna då de inte längre har någon kontakt med sin fysioterapeut eller arbetsterapeut på kliniken.
17
”Man säger liksom att det är bra att röra på sig (…) eller jag skulle kunna bli bättre på att mer ge mer konkret vad dom ska göra.”
5.1.1.2 Stöd
Denna underkategori berör de stöd och verktyg som deltagarna kan eller brukar använda sig av för att öka den fysiska aktivitetsnivån hos patienter.
Då det gäller tester diskuterade deltagarna att de kan använda sig av olika tester på patienterna för att sedan följa upp med samma tester och förhoppningsvis se en förbättring. Detta kan ge patienterna motivation för fortsatt träning. Vissa deltagare beskrev att de mäter handstyrkan på patienter och att även det kan ge motivation till patienten. Deltagarna beskrev också att träningsdagböcker kan användas som stöd för både terapeuten och patienten.
”Träningsdagbok brukar jag göra men det är ju under förutsättning att man kan följa under tid då … ha uppföljningar och sådär.”
Det framkom att deltagare använde sig av olika typer av filmklipp på övningar, bland annat via Youtube, som de använde för att visa patienterna. De tipsar patienterna om att titta på det hemma flera gånger så att de erhållna övningarna genomförs med god teknik. Det beskrevs att de ibland filmar eller tar kort på patienten när hen genomför en viss övning, detta med patientens egen mobiltelefon. På det sättet kan patienten titta på kortet eller filmen hemma för att komma ihåg den rätta tekniken.
”Det jag kan använda om man nu ska tänka teknik kan vara att filma (…) för att de ska komma ihåg att göra rätt eh ibland … att man kan använda deras mobil eller ta kort med den eller nåt.”
Det framkom erfarenheter om att deltagare använder sig av hälsobladet för att uppmärksamma och väcka en tanke hos patienten gällande den fysiska
aktivitetsnivån.
”Alltså jag tänker det här hälsobladet … när vi har gett ut det och de får skatta och ha ett resonemang kring det (…) för då har man ändå väckt en tanke.”
FaR beskrev deltagarna som ett möjligt stöd till patienterna, dock var detta något som oftast användes till specifika patientgrupper så som kolpatienter eller
artrospatienter. Det framkom att deltagarna tycker att FaR är bra och att det kan öka upp patientens motivation till att genomföra mer fysisk aktivitet, medan det också framkom att deltagare tyckte det för lång tid att fylla i blanketten och osmidigt då det bara finns i pappersform.
”Idag använder jag FaR till artrosskolepatienterna, det är i stort sätt då.” 5.1.1.3 Utbud på kliniken
Deltagarna beskrev att vissa gruppass erbjuds via kliniken för att hjälpa patienterna att vara fysiskt aktiva. Det beskrevs erfarenheter om bland annat om bassängträning som ett alternativ för patienter med mycket smärta. Däremot beskrevs också ett behov av ytterligare gruppass. Klinikens gym var något som deltagarna diskuterade
18
kring. De beskrev att samtliga patienter erbjuds att träna vidare på gymmet även om rehabiliteringen var över. Deltagarna upplevde detta som ett väldigt bra sätt att få ut patienterna i friskvården och ett bra sätt att hjälpa patienterna med deras fysiska aktivitetsnivå.
”Vårat gym är ju en del i det tänker jag … möjligheten att träna där och vara den här länken mellan sjukvård och friskvård genom gymmet.”
5.1.2 Utmaningar
Huvudkategorin Utmaningar beskriver deltagarnas erfarenheter av vilka utmaningar som de möter när det kommer till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå. I den första underkategorin, ”Resurser”, beskrivs tidsbrist som en avgörande faktor men även olika kostnader för kliniken och patienterna. Under den andra underkategorin, ”Bristande kunskap”, beskrivs ett behov av att dels främja patienternas kunskap gällande fysisk aktivitet, men också terapeuternas kunskap när det kommer till vilket preventivt ansvar de har inom hälso- och sjukvården. Underkategorin, ”Attityd”, beskriver ett behov av ändrad attityd och inställning hos patienterna.
5.1.2.1 Resurser
Det framkom att deltagarna upplevde en tidsbrist hos vårdpersonalen och att detta var en stor utmaning. Det framkom en känsla av att de inte hade tillräckligt mycket tid på ett besök för att prata om preventiva åtgärder så som att främja patientens fysiska aktivitetsnivå. Deltagarna ansåg att det inte riktigt var deras uppgift att diskutera preventiva åtgärder med patienterna, utan att deras ansvar ligger i att arbeta med det specifika problem som patienterna söker för. Det framkom också att kravet att ta in nya patienter hela tiden ökade, vilket ledde till svårigheter att boka
tillräckligt med uppföljningstider för att kunna vidmakthålla en träningsintervention med strukturerad progression.
”Alltså visst jag håller ju med att det kan vara bra preventivt men någonstans blir det ju hur mycket som helst som vi ska göra då.”
Deltagarna diskuterade ekonomi och det framkom att patienterna inte alltid har råd med ett gymkort, vilket gör att det blir en större utmaning att få just de patienterna mer fysiskt aktiva. Deltagarna beskrev också digital utveckling på kliniken som bristfällig då det var flera saker som de inte kunde genomföra. Det framkom att deltagare inte har möjlighet att skicka ett mail till patienten med deras
träningsprogram, utan att de idag bara funkar att skriva ut det i pappersform. Deltagarna beskrev också ett önskemål av att använda musiktjänsten Spotify på gymmet för att kunna motivera patienter i sin träning men detta var inte möjligt i dagsläget. Deltagarna diskuterade kring hur långt efter i utvecklingen regionen var inom digitaliseringen och uttryckte till och med att kliniken har ”gått bakåt i tiden”, det vill säga att de hade mer tillgång till digitala verktyg för flera år sedan. Det framkom en frustration över att många IT-verktyg på kliniken var för
oanvändarvänliga, exempelvis det program som används för att skapa träningsprogram till patienterna.
19
”Det är ju många saker de har tagit bort hos oss som till exempel möjligheten att skicka ett träningsprogram via mail.”
5.1.2.2 Bristande kunskap
Bristande kunskap var något som deltagarna såg både hos vårdgivare och hos
patienter. De diskuterade sjukvårdspersonalens ansvar när det kommer till preventivt arbete. Att många fysioterapeuter och arbetsterapeuter kanske inte vet att de faktiskt har ett ansvar i det preventiva arbetet som till exempel att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. Deltagarna diskuterade också patienternas bristande kunskap när det kommer till fysisk aktivitet och träning. Att många patienter inte är medvetna om att de har en låg aktivitetsnivå och att de inte vet skillnaden mellan träning och annan fysisk aktivitet. Deltagarna diskuterade att patienterna måste veta varför fysisk aktivitet är bra för kroppen för att kunna bli motiverade till träning.
”Sen tycker jag att många går promenader men man får kanske inte den här … alltså som man rekommenderar att man ska ha lite pulshöjande träning och lite styrketräning.”
5.1.2.3 Attityd
Deltagarna diskuterade vikten av att patienterna har en attityd som gör dem mottagliga för hälsofrämjande interventioner. Det framkom från deltagarna att de anser att patienterna behöver hitta en fysisk aktivitet de tycker om för att få en regelbundenhet i sin träning.
”Det är ju liksom viktigt att patienterna får det till en vana även när man avslutar kontakten här (…) för annars kommer ju inte patienten fortsätta med något utan kommer tillbaka till oss när en ny smärta eller en ny skada har uppstått.”
5.1.3 Digitalisering som hjälpmedel
Huvudkategorin Digitalisering som hjälpmedel beskrev deltagarnas uppfattningar om digitalisering som verktyg för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. Det beskrev också vad deltagarna anser att patienter behöver för att öka sin fysiska aktivitetsnivå. I den första underkategorin, ”App”, beskrivs olika funktioner som deltagarna anser att en app bör innehålla med syfte att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. I den andra underkategorin, ”Digitala besök”, beskrevs på vilket sätt digitala besök och uppföljningar kan underlätta för patienterna och kliniken. Underkategorin,
”Nackdelar”, tar upp olika svårigheter och nackdelar med att använda
digitaliseringen som ett hjälpmedel medan underkategorin, ”Fördelar”, stället tar upp de möjligheter och fördelar som finns med att använda digitaliseringen som
hjälpmedel för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. 5.1.3.1 App
Deltagarna diskuterade möjligheten till att använda befintliga appar för att främja patienternas fysiska aktivitetsnivå. Det framkom åsikter kring att det är smidigt att utnyttja det som redan finns på marknaden medan det också framkom att mycket redan finns i våra mobiler som till exempel stegräknare. Deltagarna beskrev olika innehåll och funktioner i en applikation som de ansåg viktiga för att hjälp patienter med deras fysiska aktivitetsnivå. Det som togs upp var bland annat en digital
20
träningsdagbok som patienten kan fylla i hemma och ansvarig fysioterapeut eller arbetsterapeut kan följa upp detta på kliniken. Det ansågs kunna ge patienten ökad motivation till att genomföra sina erhållna övningar då de vet att någon övervakar träningen.
”Någon dagboksvariant skulle vara bra … som man går in på när man har tränat och fyller i hur ofta, hur veckan och månaden har sett ut och så (…) sen kan fysioterapeuten gå in och kolla vad patienten har gjort”
Deltagarna diskuterade också om hur bra det skulle vara för patienterna att komma åt sitt träningsprogram via en applikation, istället för att få det i pappersform. De ansåg att det kan underlätta för patienterna och ökar upp möjligheterna till att övningarna genomförs då mobilen ofta tas med och att det kan vara lättare att glömma ett papper hemma. De diskuterade också möjligheten att se övningarna i både bild- och
videoform om dem finns i en app. Det beskrevs att patienterna skulle kunna få ett inlogg till appen och sedan har de sin egen profil med sina övningar. Deltagarna beskrev också att appen kan innehålla en stor övningsbank så att patienterna själva kan välja och vraka bland övningar.
”Det kanske är lättare att övningarna blir av om de får ha med sig mobilen till gymmet med övningar istället för ett papper som man också lätt tappar bort.” Digitala påminnelser och peppande meddelanden/notiser var något som diskuterades bland deltagarna. Det framkom att en peppande röst kan vara motiverande. Medan det också framkom att sms-påminnelser dagligen skulle vara ett bra sätt att motivera patienterna. Olika registreringsfunktioner diskuterades bland annat registrering på hur många minuter en person har rört sig eller en karta så man ser hur långt man har kommit. Det framkom också erfarenheter kring smärtregistrering, så att ansvarig fysioterapeuten eller arbetsterapeuten kan veta det inför det faktiska besöket.
Deltagarna beskrev också att appen skulle kunna ge olika förslag på promenad- eller löprundor.
”För ofta blir det ju att man går samma runda varje dag eller så och sen blir man ju så jäkla trött på den där rundan … att man behöver ha nåt system som har lagt in förslag på rundor, 3 km rundan, 5 km rundan och sen kan man bara klicka på den rundan så får man fram en karta och så kan man gå den.”
Deltagarna beskrev behovet av att ge patienter enkel och snabb rådgivning genom en chattfunktion, så att patienterna kan ställa frågor till ansvarig fysioterapeut eller arbetsterapeut. Det framkom också att appen skulle också kunna innehålla ett forum med vanliga frågor och svar. Det framkom erfarenheter om en bristande kunskap gällande fysisk aktivitet hos patienterna och därför ansågs appen kunna innehålla generell information om träning och fysisk aktivitet.
”Möjligheten att ställa frågor är väl också en sån funktion som de mår bra av … jag tänker både till en specifik fysioterapeut eller arbetsterapeut eller också mer
generella frågor.”
Annat innehåll som deltagarna beskrev var en funktion som gav möjlighet till
21
i appen. På det sättet kan patienten hela tiden hålla koll på sina mål. Det framkom också åsikter kring patienternas möjlighet att fylla i frågeformulär innan besöket så att man sparar besökstid.
”Man kanske kan ha någonting i den där man konkretiserar lite mer … att sätta mål, vad ska man ha det till, när ska man göra det, hur ska man göra det, varför ska man göra det.”
5.1.3.2 Digitala besök
Deltagarna diskuterade att digitala besök inte kan ersätta vanliga besök men att det i vissa fall skulle kunna vara värdefullt när det kommer till just uppföljningar. Digitala uppföljningar skulle kunna ge patienterna mer motivation jämfört med
telefonuppföljningar. En annan sak som deltagarna diskuterade var möjligheten till digital artrosskola, det skulle kunna underlätta för vissa patienter som bor långt borta och det skulle kunna vara mer tidseffektivt för kliniken.
”Jag tror aldrig att det digitala kan ersätta det första besöket men att man kan absolut ha ett värde i uppföljningar och få framförallt följsamhet i den intervention man valt.”
5.1.3.3 Nackdelar
Under nackdelar beskrev deltagarna att det ibland är bättre utan digitalisering, att vissa patienter hellre vill ha träningsprogram i pappersform och att vissa äldre får sin dagliga motion när de tar sig till kliniken och genom digitaliseringen kan detta försvinna. De diskuterade också kring att det i dagsläget inte skapas några förutsättningar eller resurser för att digitalisering ska kunna användas som ett hjälpmedel.
”Vissa äldre kanske behöver den motionen att bara ta sig till vårdcentralen, så där är inte digitaliseringen så bra.”
5.1.3.4 Fördelar
Deltagarna diskuterade under fördelar att digitalisering kan ge bättre tillgänglighet i vården. De pratade om att det i dagsläget är ganska svårt för patienterna att få tag på fysioterapeuterna och arbetsterapeuterna på kliniken och att digitalisering kan vara ett hjälpmedel när det kommer till att kommunicera med sin vårdgivare. Det framkom också att digitaliseringen kan bli tidseffektivt för kliniken.
22
6. Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Författaren till detta arbete valde att genomföra en kvalitativ gruppintervjustudie. Detta för att deltagarna skulle kunna, öppet och fritt, beskriva sina tankar kring ämnet och få en möjlighet att diskutera ämnet med andra personer och på det sättet få ett mer djup i diskussionerna.
6.1.1 Tillförlitlighet
Författaren till detta arbete anser att vald metod varit relevant för att besvara studiens syfte med tillhörande frågeställningar. Detta då syftet var att beskriva deltagarnas erfarenheter och tankar gällande ett visst ämne och kvalitativa studier grundar sig väldigt mycket på att just förstå människors erfarenheter inom olika områden (110). Sex stycken intervjuer genomfördes med totalt 32 deltagare för att få tillräckligt mycket data för att uppnå god tillförlitlighet (102). Tillförlitligheten stärktes
ytterligare då deltagarna valdes ut med stor variation gällande ålder, kön samt klinisk erfarenhet. För maximal variation hade gruppintervjuerna kunnat genomföras på ytterligare kliniker. Att en medverkande person i projektgruppen rekryterade deltagare skulle både kunna vara en fördel och nackdel för studien. Fördelen skulle kunna vara att denna person har kännedom om de anställda på kliniken och kan därför välja ut deltagare med stor variation. En nackdel skulle kunna vara att deltagarna inte vågar tacka nej till deltagandet då denna person kan vara en kollega och det finns en känsla av att man borde ställa upp. Samtliga deltagare fick dock information om att deltagandet var helt frivilligt och fick denna information vid ett flertal tillfällen (107).
Inga av de tillfrågade deltagarna tacka nej till deltagandet, däremot var det tre personer som uteblev av okänd anledning när intervjuerna ägde rum. Avhoppet ansågs vara så pass litet att det inte kom att påverka resultatet i slutändan. Däremot om det varit ett större avhopp kan det diskuteras för att ytterligare intervjuer bör ägt rum. Av deltagarna så var 21 personer kvinnor och 11 personer män. Det var alltså nästan dubbelt så många kvinnor som män vilket kan leda till att resultatet blir mer representativt för det kvinnliga könet. På den klinik där intervjuerna genomfördes är majoriteten kvinnor, vilket ändå gör att det blir representativt för just den
verksamheten (102).
Den kortaste intervjun pågick i 29 minuter och den längsta i 38 minuter. Detta betyder att det inte var så stor skillnad mellan längden på intervjuerna. Vid kvalitativa intervjuer brukar det finnas en stor variation när gällande hur lång tid varje intervju tar. Kortare intervjuer behöver inte tvunget vara sämre. Däremot mycket korta intervjuer där intervjupersonerna har en bristande vilja att samarbeta kan med större sannolikhet vara mindre användbara i en analys (111). Författaren till denna uppsats ansåg att samtliga intervjuer gav användbar information för att
besvara studiens syfte.
Genom att endast inkludera och analysera information som besvarar studiens syfte har tillförlitligheten stärkts ytterligare. Denna information har presenterats i
huvudkategorier med underliggande underkategorier. Då resultatet var grundat på de utvalda meningsbärande enheterna kan tidigare erfarenhet gällande vald metod leda
23
till att relevant information valdes ut. Författaren hade även tidigare använt sig av vald metod, kvalitativ innehållsanalys. Vilket kan vara till fördel på det sättet att den användes på korrekt sätt. En nackdel kan dock vara att andra metoder snabbare valdes bort, det är därför svårt att säga om detta var den mest relevanta metod att använda sig av. En annan metod som hade kunnat användas är tematisk analysmetod. Denna metod syftar till att finna mönster/teman i data och sedan beskriva dem i utförliga beskrivningar (112). Samtalsanalys var ett annat alternativ till vald metod. Däremot används denna metod främst för att studera vardagliga sociala interaktioner vilket författaren till detta arbete ej ansåg som lämpligt för studiens syfte (113). En styrka med kvalitativa intervjustudier är dess flexibilitet och möjlighet till detaljerade beskrivningar av komplexa beteenden och kunskaper (114). Kvalitativa intervjustudier kan ge verktyg för att studera områden inom medicinsk kunskap som till exempel är svårare att mäta med kvantitativa verktyg. Även om kvalitativa forskningsresultat kan stå ensamma, finns det en fördel med att kvalitativa
intervjustudier också kan ge en utforskande information som genererar hypoteser för kvantitativ forskning. Kvalitativa intervjustudier kan resultera i vissa fynd som kräver ytterligare förklaring eller en mer djupgående förståelse. Med en kvalitativ intervjustudie närmar man sig fenomenet på ett mer öppet sätt (114). Författaren till detta arbete anser att genomförd studie kan ligga till grund för kommande studier. Denna studie har belyst fysioterapeuter och arbetsterapeuters erfarenheter av fysisk aktivitet hos patienter i den kliniska vardagen samt deras syn på om digitala
hjälpmedel kan vara ett sätt för att öka patienters fysiska aktivitetsnivå. Med detta som grund finns det möjligheter att fortsätta utforska området krig digitalisering i primärvården där möjligen framtida digitala verktyg kan komma att tas fram för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå, som till exempel en mobil applikation.
6.1.2 Pålitlighet
Författaren till detta arbete har varit konsekvent i analysprocessen och sett till att allt material har analyserats på samma sätt genom innehållsanalys. Det har också varit en och samma person som har genomfört analysen vilket ökar studiens pålitlighet. Att författaren har utgått från en intervjuguide stärker också pålitligheten, däremot har det ej funnits med en person som kontrollerat att samtliga intervjuer gick till på samma sätt och som såg till att intervjuguiden följdes. Det skulle kunna leda till att författaren till detta arbete fått nya insikter under studiens gång vilket kan ha öka risken för att följdfrågorna påverkas och ändras under de sista intervjuerna. Det är viktigt att personen som genomför vald analys avsätter tillräckligt med tid då det krävs en fördjupning i insamlad data (115). Då författaren till detta arbete hade en tidsbegränsad period att genomföra detta, hade ytterligare planering och ett bättre tidsupplägg kunnat ge mer tid för analysen och möjligtvis ge en bättre pålitlighet.
6.1.3 Överförbarhet
En central kritik mot kvalitativa intervjustudier innefattar att det tänkbara resultatet kommer ha en begränsad generaliserbarhet (116,117). Författaren till detta arbete anser därför att resultatet från denna studie kan överföras på en liknande klinik, bland fysioterapeuter och arbetsterapeuter i primärvården. Då anställda på kliniken kan komma att sluta och nya personer kan komma att anställas, finns det en risk för att uppgifterna kan förändras över tid. Det kan också vara så att de personer som använder mycket digitala hjälpmedel ej var med på genomförda intervjuer. Bättre
