UTSATTHET OCH ORO ATT UTSÄTTAS FÖR HOT OCH VÅLD BLAND KRIMINALVÅRDARE I SVERIGE

UTSATTHET OCH ORO ATT UTSÄTTAS FÖR HOT OCH VÅLD

BLAND KRIMINALVÅRDARE I SVERIGE

Simon Dahlbäck, Marcus Pettersson och Frida Tellbe

Höstterminen 2019

Självständigt uppsatsarbete, 15 hp

Huvudområde: Kriminologi, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Catherine Tuvblad

Sverige Sammanfattning

Syftet med den här studien är att undersöka kriminalvårdares utsatthet och oro för hot och våld. Studien använder sig av en kvantitativ forskningsansats. En webbenkät har konstruerats för att samla in data och som har länkats till grupper inom social media. Sammanlagt besvarade 308 respondenter enkäten, av 308 respondenter räknades 31 som bortfall vilket blir totalt 277 respondenter. Urvalet bestod 119 män och 158 kvinnor med ett åldersspann på 21–64 år. Utöver deskriptiva och korrelationsanalyser har även två multipla linjära regressionsanalyser gjorts. Resultatet visar att män är både mer oroliga för hot och våld än kvinnor, samt att de utsattes mer än kvinnor. Korrelationsanalysen visar på en positiv korrelation mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld, både överlag men även för män och kvinnor separat. I den multipla linjära regressionsmodellen förklarar stress och hälsa mest av variansen av oro för hot och våld, medan anställningstid är den variabel som förklarar mest av utsatthet. Slutsatsen blir att stress och hälsa samt anställningstid är viktiga faktorer vid utsatthet och oro att bli utsatt för hot och våld.

Abstract

The purpose of the present study is to examine prison officers exposure and anxieties about threats and violence. This study uses a quantitative approach. To collect data, a web-based survey has been conducted which has been linked to different social media groups. A total of 308 respondents answered the survey, out of which 31 were internal failure. The sample consisted of 119 men and 158 women, with an age range between 21–64 years old. Besides descriptive and correlation analyses, two multiple linear regression models have been conducted. The results show that men are more concerned about threats and violence and are also more exposed than women. The correlation analyses show a positive correlation between exposure and concern about threats and violence, both in general and for men and women separately. In the multiple linear regression model, stress and general health explain most of the variance when it comes to concern about threats and violence. However, period of employment explained most of the variance when it comes to exposure. The conclusion of the study is that stress and general health, as well as length of employment, is two important factors when it comes to exposure and anxieties about threats and violence.

Keywords: Prison officer, Anxiety, Exposure, Stress.

Inledning __________________________________________________________________ 5 Tidigare forskning _______________________________________________________________ 5 Teoretisk utgångspunkt __________________________________________________________ 8 Problembild ____________________________________________________________________ 8 Syfte _________________________________________________________________________ 9 Frågeställningar ________________________________________________________________ 9 Hypotes _______________________________________________________________________ 9 Metod ___________________________________________________________________ 10 Deltagare _____________________________________________________________________ 10 Material ______________________________________________________________________ 10 Procedur _____________________________________________________________________ 12 Etik __________________________________________________________________________ 12 Statistisk analys ________________________________________________________________ 14 Resultat __________________________________________________________________ 14 Oberoende T-test ______________________________________________________________ 14 Bivariat korrelation _____________________________________________________________ 15 Regressionsanalys ______________________________________________________________ 16 Diskussion ________________________________________________________________ 18 Resultatdiskussion _____________________________________________________________ 18 Studiens resultat utifrån tidigare forskning __________________________________________ 19 Studiens resultat utifrån teori ____________________________________________________ 20 Framtida forskning _____________________________________________________________ 22 Slutsatser_____________________________________________________________________ 23 Referenser ________________________________________________________________ 25

Inledning

Hot och fysiskt våld på arbetsplatsen har identifierats som ett särskilt stort problem vid arbete med människor (Anderssen, Hogh & Rasmussen, 2013). Enligt Arbetsmiljöverket ställs de yrkesgrupper som har mycket direktkontakt med människor ofta i en utsatt situation för hot och våld (Arbetsmiljöverket, 2019). Det är vanligt att hot och våld riktas från klienter till personer med myndighetsutövning, vilket kan bero på att personer kan anse sig ha något otalt med myndigheten. Den här studien är viktig då tidigare forskning visar att kriminalvårdare är rädda för att utsättas för hot och våld, vilket är något som kan leda till negativa hälsoaspekter (Steiner & Woolredge, 2016). Det är då viktigt att fortsätta undersöka problemet eftersom hot och våld är ett växande problem på svenska anstalter (Pehrson, 2019). I nuläget finns det inte mycket forskning kring skillnader mellan män och kvinnor om hot och våld mot

kriminalvårdare i Sverige, vilket är något den här studien vill undersöka. Syftet med den här studien är således att undersöka utsatthet och oro för att utsättas för hot och våld bland kriminalvårdare i Sverige. Studien vill även undersöka om det finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller oro och utsatthet för hot och våld.

Den statliga myndigheten som ansvarar för anstalter, häkten och frivård i Sverige är Kriminalvården (Kriminalvården, u.å.). Kriminalvårdens uppdrag är bland annat att verkställa straff och minska återfall i brott. Inom Kriminalvården är det ungefär 12 000 anställda

fördelat på 45 anstalter, 32 häkten och 34 frivårdskontor. Statistik från Kriminalvårdens årsredovisning 2018 visar att könsfördelningen bland alla tillsvidareanställda på

Kriminalvården är tämligen jämn. Utifrån statistiken redovisas det att 46 % av de anställda är kvinnor och att 54 % av de anställda är män (Kriminalvården, 2018). Kriminalvårdare arbetar under speciella förhållanden, exempelvis arbetar de med tvång mot och frihetsberövande av intagna samt att de intagna ofta har psykiska problem och olika nivåer av missbruk

(Brottsförebyggande rådet, 2006).

Tidigare forskning

Olika grader av tvång är en central del av kriminalvårdares dagliga arbete. Personalen ska på ena sidan hjälpa till att återanpassa intagna i samhället, å andra sidan ska personalen utöva kontroll (BRÅ, 2006). Forskning visar att vara frihetsberövad under en längre tid skadar en persons mentala hälsa (Nurse, Woodcock, & Ormsby, 2003). Forskning visar även att ett begränsat socialt liv bidrar till frustration, ilska och ångest. Det här innebär risker för att personal ska råka ut för hot och våld på arbetsplatsen (BRÅ, 2006). Kriminalvårdare som

arbetar i häkte är den grupp som är utsatta för hot i störst utsträckning, medan personal som arbetar med transporter är utsatta för våld i störst utsträckning.

Forskning visar att kriminalvårdares arbetsuppgifter ökar risken för att utsättas för negativa hälsoaspekter, eftersom kriminalvårdare utsätts för en högre säkerhetsrisk än många andra yrken (Steiner & Woolredge, 2016). Resultat visar att kriminalvårdare ofta upplever hög stress, en viss grad av utbrändhet och mental ohälsa på jobbet. Det här beror på olika former av stressorer. Stressorer som har en stor påverkan hos kriminalvårdare är vanligtvis låg avtalad lön i kombination med ett högt arbetstempo där det ställs höga krav (Keinan &

Malach-Pines, 2007). Tidigare studier visar också att bristande tillit på arbetsplatsen kan vara en bidragande faktor till att utveckla mental ohälsa (Schneider, Konijn, Righetti & Rusbult, 2011).

Sveriges anstalter är i princip fullbelagda, vilket kan anses vara ett problem då intagna som använder sig av hot och våld mot kriminalvårdare blir allt svårare att omplacera.

Forskning visar att en ökning av antalet intagna leder till högre nivåer av stress hos

kriminalvårdare (Nurse, m.fl, 2003). För kriminalvårdare blir det här problematiskt eftersom de kan tvingas arbeta med intagna som de själva upplever sig ha en hotbild från, vilket i sin tur gör att kriminalvårdare känner sig stressade och oroliga på sin arbetsplats. Hot och våld är ett växande problem på svenska anstalter och kriminalvårdare uppger att de är oroliga att utsättas för hot och våld (Pehrson, 2019). Hot mot kriminalvårdare har nästan dubblats på fyra år, från 349 till 681 rapporterade fall och enligt Brottsförebyggande rådet (2006) uppger en fjärdedel av kriminalvårdarna att de blivit utsatta för hot och 6 % att de blivit utsatta för våld.

Män utsätts för hot, trakasserier och våld i större utsträckning än kvinnor (BRÅ, 2006). En förklaring till varför män utsätts mer än kvinnor är att män ofta får utföra riskfyllda arbetsmoment, att män uppfattas som striktare än kvinnor samt att det generellt finns någon form av respekt mot kvinnor. Studien visar även att ung personal utsätts i större utsträckning för hot, trakasserier och våld än äldre personal. Äldre personal har mer livserfarenhet och är mindre prestigebundna än yngre personal, vilket ses som en förklaring till att yngre personal utsätts för hot i större utsträckning än äldre personal. Vidare visar forskning att erfarna kriminalvårdare har stort inflytande på övriga arbetslaget (Lindberg, 2005). Inom arbetslagen finns det ofta informella koder som bör följas, exempelvis att man inte kan lita på de intagna samt att man inte får ha en för ”nära” relation med de intagna. Det här leder till en

objektifierande och en distanserad relation till de intagna. Anställningstid är enskilt en faktor som har betydelse för i vilken utsträckning personal har utsatts för hot och våld (BRÅ, 2006). De som har arbetat tre till sju år är den grupp som har utsatts i störst utsträckning. Vidare visar

statistiken att anmälningar om fysiskt våld mot kriminalvårdare sker sällan på svenska anstalter (Nylander, Bruhn & Lindberg, 2014). Forskning visar att personer som arbetar på anstalter har en högre nivå av acceptans av hot och våld på arbetsplatsen (Anderssen, Hogh & Rasmussen, 2013), vilket kan förklara kriminalvårdares låga anmälningsbenägenhet.

Våld i fängelser är ett allvarligt problem (Patrick, 1998). Det finns många orsaker till varför våld i fängelser förekommer. Några av orsakerna som har pekats ut är isolering av fångar från det allmänna samhället, allmän rädsla för våld och ökningen av flera och motstridiga insamlade subkulturer. Det finns sju faktorer relaterade till våld mot personal i fängelse (Kratcoski, 1998). Dessa är plats, förändring av förekomst, arbetarens erfarenhet, kön på personalen, ålder på den intagna, närvaro av personalen under överfallet samt överfall mot personal efter att ha blivit hotad. Endast två av de här faktorerna var signifikanta när det gäller hot mot personal: ålder på den intagne samt erfarenhet hos personalen. Båda

variablerna var negativt kopplade till våld mot personal. Det betyder att när åldern på den intagna ökar sjunker antalet hot mot personal. Mer erfaren personal får även mindre hot än ny personal. Majoriteten av våld mot personal ansågs vara slumpmässiga handlingar av den intagne (Light, 1991). Den andra mest frekventa anledningen till våld mot personal var ett svar på kriminalvårdares direkta kommando, till exempel att lämna ett område eller begäran om att få den intagnes identifikation. Ytterligare våld mot personal orsakades av protester från de intagna. I de här fallen kände intagna att de hade blivit felaktigt behandlade och gav igen i den grad de upplevde vara rättvist. I övrigt uppstod våld mot personal vid visitationer,

ingripanden i slagsmål, förflyttning av intagna och konfiskering av otillåtna föremål från de intagna (Lahm, 2009).

Det hot och våld kriminalvårdare utsätts för från intagna tycks ofta bottna i frustration (BRÅ, 2006). Det är spontana reaktioner som uppstår i samband med laddade situationer som tillsägelser, bråk och negativa besked. Hot och våld mot kriminalvårdare tycks inte ingå i någon planerad strategi för att uppnå fördelar, utan är ofta spontana reaktioner. Efter att ha blivit utsatt för en hotsituation uppger många kriminalvårdare att de upplever rädsla och obehag. Enligt rapporten har kriminalvårdare som utsatts för allvarliga incidenter tvekat inför eller helt undvikit vissa arbetsuppgifter. En persons oro att utsättas för hot och våld kan ses som något som byggs upp över tid. Oron byggs upp av en persons erfarenheter och

reflektioner av tidigare händelser och vad som kan hända i framtiden. Det blir en negativ spiral av oro som blir svår att ta sig ur (Chadee, Ng Ying, Heath & Chadee, 2019).

Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att kriminalvårdare utsätts för hot och våld samt upplever oro att utsättas för hot och våld vid sitt arbete inom Kriminalvården (BRÅ,

2006). Att utsättas för faktorer som hot och våld kan leda till konsekvenser som skadar ens hälsa (Steiner & Woolredge, 2016). Det här kan påverka personer till den grad att det lämnar negativa spår för framtiden (Schneider, m.fl, 2011). Avslutningsvis kan det konstateras att hot och våld mot kriminalvårdare vid svenska anstalter är ett pågående problem som bara ökar (Pehrson, 2019).

Teoretisk utgångspunkt

Livsstilsteorin grundar sig i idén att olika livsstilar löper större risk än andra att hamna i situationer där man utsätts för brott (Hindelang, Gottfredsson & Garofalos, 1978). Varför en individ blir utsatt för brott förklaras genom demografiska och sociala faktorer. En individs demografiska och sociala faktorer utformas om individen lever en livsstil där utsatthet till brott är hög eller inte. Kön, ålder och yrke är några faktorer som har en betydande roll i en individs livsstil. Inom Kriminalvården har man daglig kontakt med intagna i en sluten miljö, och jobbet medföljer stora risker att bli utsatt för brott jämfört med andra yrken (BRÅ, 2006). Beroende på könstillhörighet, yrkesroll och personliga egenskaper skiljer sig livsstilen åt och riskerna att utsättas ser olika ut. Faktorerna individen besitter påverkar det dagliga livet och formar ens levnadssätt. Livsstilteorin förklarar utsatthet för brott och inte oro för brott. Orsakerna till oro för brott går att förklara utifrån viktimiseringperspektivet.

Viktimiseringsperspektivet förklarar en individs oro och rädsla att utsättas för ett brott (Hale, 1996). Viktimiseringperspektivet förklarar individens rädsla och oro för brott (Hale, 1996). Inom viktimisering finns det direkt viktimisering och indirekt viktimisering. När en person blivit utsatt för brott faller det in under direkt viktimisering. Indirekt viktimisering grundar sig i att individen bevittnat, fått höra eller varit i närheten av någon som blivit utsatt. Inom kriminalvården har hot och våld varit ett förekommande problem som kriminalvårdare dagligen får ta del av. Det här leder till att kriminalvårdare riskerar att dagligen bemöta direkt och indirekt viktimisering.

Kriminalvårdares oro och utsatthet för hot och våld går i linje på vad livsstilsteorin och viktimingseringspersktviet föreslår är orsakerna till oro och utsatthet för brott.

Problembild

Kriminalvården i Sverige har idag ungefär 12 000 anställda (Kriminalvården, u.å.) som dagligen hanterar människor i frustration, ilska och ångest (Nurse, m.fl, 2003). Närkontakt med personer som ger upphov till dessa reaktioner tillhör en kriminalvårdares dagliga arbete. Det här leder till att risken för hotfulla och våldsamma situationer ökar (BRÅ, 2006). Stress

på arbetsplatsen inom Kriminalvården kan i vissa fall leda till utbrändhet, vilket kan ha en negativ påverkan i framtiden (Schneider, m.fl, 2011). Hot och våld mot kriminalvårdare är ett växande problem på svenska anstalter (Pehrson, 2019). Det finns brister i tidigare forskning gällande det här ämnet om oro och utsatthet för hot och våld mot kriminalvårdare. Det här berör många personer varje dag och den här studien kan bidra med ny information för preventiva metoder och rutiner till en bättre arbetsplats. Således är det här problemet aktuellt för forskning.

Syfte

I nuläget finns det inte mycket forskning om skillnader mellan män och kvinnor när det gäller hot och våld mot kriminalvårdare i Sverige. Därför är det här något som den här studien vill undersöka. Syftet med studien är att undersöka skillnader mellan män och kvinnor när det gäller utsatthet och oro för hot och våld bland kriminalvårdare i Sverige. Studien undersöker om sambandet mellan oro och utsatthet för hot och våld ser olika ut för män och kvinnor. Studien undersöker även om kön, anställningstid och stress har en bidragande roll till utsatthet och oro för hot och våld.

Studien använder sig av en kvantitativ forskningsansats genom att samla in data via en webbenkät som publiceras på sociala medier. Genom att använda sig av webbenkät bidrar det till möjligheten att samla in relativt omfattande data på ett tidseffektivt sätt.

Frågeställningar

Utifrån syftet formulerades följande frågeställningar:

1. Hur ser skillnaden ut mellan män och kvinnor i oro och utsatthet för hot och våld bland kriminalvårdare?

2a. Hur ser sambandet ut mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld? 2b. Hur ser sambandet ut för män i utsatthet och oro att utsättas för hot och våld? 2c. Hur ser sambandet ut för kvinnor i utsatthet och oro att utsättas för hot och våld? 3a. Hur mycket förklarar kön, anställningstid samt stress oro för hot och våld? 3b. Hur mycket förklarar kön, anställningstid samt stress utsatthet för hot och våld?

Hypotes

Tidigare studier visar att män i högre utsträckning än kvinnor utsätts för hot, trakasserier och våld inom Kriminalvården. En förklaring kan vara att män ofta får ta hand om fler riskfyllda arbetsmoment (BRÅ, 2006). Med stöd från tidigare forskning formulerades studiens hypotes.

Studiens hypotes är således att manliga kriminalvårdare i större utsträckning än kvinnliga kriminalvårdare är utsatta och oroliga för hot och våld i Sverige. Vidare formulerades inte fler hypoteser då tidigare forskning anses vara begränsad vilket gör det svårt att formulera

hypoteser utifrån forskning.

Metod Deltagare

Studien använde sig av ett bekvämlighetsurval för att samla in respondenter (Bryman, 2008). Ett bekvämlighetsurval innebär att respondenterna består av de som är mest tillgängliga för forskaren under tillfället studiens ska genomföras. Fördelarna med ett bekvämlighetsurval är att det ofta är tidseffektivt och kostnadsfritt. Urvalet bestod av 308 respondenter och samtliga respondenter fick besvara en enkät som länkats via olika Facebook grupper. Ett av

urvalskriterierna för att delta i studien var att personen har arbetat vid Kriminalvården inom de senaste fem åren, eller för tillfället är anställd hos Kriminalvården. De Facebook grupperna som användes för att nå ut till respondenterna var “Dom kallar oss studenter” samt Facebook grupper för olika avdelningar vid en hög säkerhetsklassad anstalt i Sverige. Då 31 personer uppgav att de inte har jobbat inom Kriminalvården inom de senaste fem åren räknades de respondenterna som internt bortfall. Det här betyder att studiens respondenter bestod av 277 (n= 277) personer som jobbar/har jobbat inom Kriminalvården inom de senaste fem åren. Könsfördelningen för respondenterna var 44.2 % män och 55.8 % kvinnor. Det var ingen i urvalet som uppgav alternativet “annat” på frågan om kön. Åldersspannet bland deltagarna varierade från 21 till 64 år. Medelåldern hos de manliga deltagarna var M=36.06, SD= 11.4 och medelåldern bland de kvinnliga deltagarna var M= 32.97, SD= 11.1.

Material

För att besvara studiens syfte och frågeställningar utformades en webbenkät via “Google Forms”. Enkäten innehöll 30 frågor som delades upp i en demografisk del och tre djupgående delar. Inledningsvis fick respondenterna besvara könstillhörighet, ålder och deras koppling till Kriminalvården. Första delen innehöll sex frågor om respondenternas oro att utsättas för hot och våld. Andra delen innehöll fem frågor om i vilken utsträckning respondenterna ansåg att de blivit utsatta. I enkätens tredje del fick respondenterna svara på 13 frågor angående stress. Delarna för att mäta “oro för hot och våld”, “utsatthet för hot och våld” och “stress” innehöll tillsammans 24 frågor.

demografisk information. Respondenterna blev därför tillfrågade om deras kön, ålder och diverse frågor gällande anställningen (till exempel, “Är du för tillfället anställd hos kriminalvården?”, “Hur länge har du arbetat som kriminalvårdare?” och “Vilken typ av anställning har/hade du?”).

Oro för hot och våld. Med syfte att mäta oro för hot och våld ställdes frågor om personens oro för att utsättas för hot och fysiskt våld under tiden hen arbetat som kriminalvårdare (till exempel, “Hur orolig är du för att utsättas för brott i rollen som kriminalvårdare?”, “Hur orolig är du för att utsättas för hot i rollen som kriminalvårdare?”, och “Hur orolig är du för att utsättas för fysiskt våld i rollen som kriminalvårdare?”). Det ställdes även frågor om hur orolig personen var för att ens kollegor ska utsättas för hot och våld. Första delen avslutades med att fråga om hur stor skillnaden i oro för hot och våld är jämfört med innan anställningen som kriminalvårdare (“Hur stor är skillnaden i oro för brott jämfört med innan din anställning som kriminalvårdare?). Oro för hot och våld mättes med hjälp av sex frågor. Varje fråga formades till en Likertskala och rankades från 1 “Känner ingen oro alls” till 6 “Mycket orolig”. Varje fråga i de här delarna mättes på en sex-gradig Likertskala, från 1 till 6. Cronbachs Alfa visade att “oro för hot och våld” var .901.

Utsatthet för hot och våld. För att mäta utsatthet för hot och våld ställdes frågor om personen blivit utsatt för hot och våld under tiden hen arbetat som kriminalvårdare. Frågorna berörde om personen blivit utsatt för hot och fysiskt våld, det frågades även om personen bevittnat hot och fysiskt våld mot en kollega (till exempel, “I vilken utsträckning har du blivit utsatt för hot under tiden du jobbat som kriminalvårdare?”, “I vilken utsträckning har du blivit utsatt för fysiskt våld under tiden du jobbat som kriminalvårdare?” och “I vilken utsträckning har du bevittnat fysiskt våld mot en kollega under tiden du jobbat som kriminalvårdare?”). Utsatthet för hot och våld mättes med hjälp av fem frågor. Varje fråga formades till en Likert-skala och rankades från 1 “Inte alls” till 6 “I mycket stor utsträckning”. Varje fråga i den här delen mättes på en sex-gradig Likertskala, från 1 till 6. Cronbachs Alfa visade att “Utsatthet för hot och våld” var .863.

Stress. För att mäta stress ställdes 13 frågor som berörde ämnet. Första frågan var om personen känner sig stressad när hen jobbar. Andra frågan handlar om personen undviker vissa arbetsuppgifter på jobbet. Vidare ställdes det frågor om personen undviker vissa intagna och om det beror på att hen känner sig stressad. Andra frågor som ställdes var om personens kollegor undviker arbetsuppgifter samt vissa intagna. Vidare ställdes det frågor om personen litar på hens kollegor, hur koncentrationsförmågan är samt om personen är fysiskt och psykiskt trött efter jobbet. Avslutningsvis ställdes det frågor om personens fysiska och

psykiska utmattning innan och efter jobbet. Varje fråga i de här delarna mättes på en sex-gradig Likertskala, från 1 till 6. Cronbachs Alfa visade att “Stress” var .786.

Procedur

Den här studien använder data insamlat från kriminalvårdare i Sverige. Studiens respondenter samlades in via olika Facebook grupper där dess medlemmar har arbetat inom

Kriminalvården inom de senaste fem åren, eller för tillfället är anställd hos Kriminalvården. I de här grupperna länkade vardera testledare en direktlänk till studiens webbenkät. Google formulär användes i skapandet av webbenkäten. En pilotstudie genomfördes för att

kontrollera att enkätens upplägg var fungerande. Det var totalt sex testpersoner som var med i pilotstudien. Innan enkäten skickades ut skapades ett missivbrev för att ge respondenterna en full överblick om vad enkäten kommer att handla om och lite information om vilka som gjort studien. I slutet av enkäten länkades numret till en hjälpservice om någon av respondenterna skulle behöva psykologiskt stöd efter enkäten. Enkäten låg tillgänglig för respondenterna i två veckor innan de insamlade svaren exporterades från Google formulär till en Excelfil, för att sedan exporteras till Statistical Package for the Social Sciences (IBM Corporation, 2017) för att kunna bearbeta data. Eftersom utsatthet och oro mättes i ett flertal frågor behövdes dessa slås ihop till två variabler, en som stod för alla orosfrågor samt en som stod för alla

utsatthetsfrågor. Även stress behövdes slås ihop till en egen variabel. Efter att tre nya variabler skapats gjordes en kontroll på om det fanns outliers.

Totalt användes tre olika analyser för att besvara studiens forskningsfrågor. Den första analysen som användes var ett oberoende t-test för att kunna undersöka skillnader mellan män och kvinnor i oro och utsatthet för hot och våld. Efter att t-testet genomförts gjordes tre

bivariata korrelationer. Den första korrelationen visar sambandet mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld. Den andra korrelationen visar sambandet mellan män och utsatthet och oro att utsättas för hot och våld för män. Den tredje korrelationen visar sambandet mellan kvinnor och utsatthet och oro att utsättas för hot och våld för kvinnor. Analyserna avslutades med två multipla linjära regressionsanalyser för att förklara hur mycket kön, anställningstid och stress kunde förklara oro och upplevd utsatthet.

Etik

Studien har utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska krav (Vetenskapsrådet, 2017). De etiska forskningskraven har funnits i åtanke under hela arbetets gång. I och med att utsatthet för hot och våld är ett känsligt ämne har data hanterats noggrant så att ingen obehörig har

kunnat ta del av den. Alla respondenter är över 18 år då Kriminalvården inte anställer personer som inte är myndiga. Respondenterna har frivilligt deltagit i studien och har

informerats om att de när som helst kan välja att avsluta sin medverkan utan att behöva ange varför (Vetenskapsrådet, 2017). Alla respondenter har samtyckt till sin medverkan då de valt att svara på enkäten. Respondenterna har fått ta del av relevant information om studien, exempelvis vad syftet med studien är. I enlighet med nyttjandekravet har respondenterna blivit informerade om att den insamlade data endast kommer att användas till studiens syfte. Respondenterna har även blivit informerade om att data kommer att hanteras med

konfidentialitet och förvaras så att inga obehöriga kan ta del av materialet.

I och med att webbenkäten utformats i Google formulär har respondenternas anonymitet säkerställts och inga personuppgifter har hanterats i enlighet med General Data Protection Regulation (GDPR). Svaren från enkäten överfördes sedan till en Excelfil där ingen obehörig kunde ta del av data. Svaren raderades sedan från Google formulär för att säkerställa att svaren endast kunde finnas på ett säkert ställe. Efter att svaren hade raderats från Google formulär fanns all insamlad data enbart på en laptop som var lösenordsskyddad. I samband med att studien avslutades förstördes all insamlad data. En av de viktiga etiska aspekterna som diskuterades kring svaren i enkäten var vilka frågor som skulle vara obligatoriska. Eftersom den här studien undersöker en hel del känsliga frågor, har det varit viktigt att inte tvinga respondenterna att besvara alla frågor. Därav är endast de frågor om kön, ålder,

anställningstid, typ av anställning och om respondenten jobbat inom de senaste fem åren som kriminalvårdare obligatoriska. Eftersom studien har känsliga frågor, är det viktigt att de forskare som ansvarar för studien kan hantera eventuella konsekvenser som kan uppstå hos respondenterna (Vetenskapsrådet, 2017). Frågor om hot och våld kan anses vara känsliga och speciellt frågor om en respondent har blivit utsatt för något av detta. Därför har den här studien lagt in kontaktuppgifter till Hjälplinjen där tillfälligt psykologiskt stöd erbjuds via telefon. Dit kunde alla respondenter i studien vända sig om de skulle känna någon form av obehag eller på något sätt må dåligt efter eller under sitt deltagande i studien.

Statistisk analys

Det insamlade datamaterialet från enkäten exporterades in i det statistiska dataprogrammet IBM SPSS (Statistics analysis software). Studien använde sig av tre olika statistiska modeller. I samtliga analyser användes en förbestämd signifikansnivå på 0.05 (Pallant, 2016). För att se vilka analyser som skulle genomföras i SPSS granskades “TotalOro” och “TotalUtsatthet” variabler för att se om studiens data var normalfördelad. Resultaten visade att de två

variablerna var normalfördelade. Med stöd från tidigare forskning kommer Likertskalorna behandlas som kontinuerlig data i studiens analyser (Jamieson, 2004).

För att besvara den första frågeställningen utfördes ett oberoende t-test som klargör skillnader mellan män och kvinnor i oro och utsatthet för hot och våld. För att besvara frågeställning 2a, 2b och 2c utfördes en bivariat korrelation som visar sambandet mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld, samt två separata korrelationer som visar sambandet för män och kvinnor. För studiens två sista frågeställningar genomfördes två multipla linjära regressionsanalyser. Den första multipla linjära regressionsanalysen visar hur mycket kön, anställningstid samt stress förklarar oro för hot och våld. Den andra multipla linjära regressionsanalysen som visar hur mycket kön, anställningstid samt stress förklarar utsatthet för hot och våld.

Resultat

Syftet med studien är att undersöka skillnader mellan män och kvinnor när det gäller utsatthet och oro för hot och våld bland kriminalvårdare i Sverige. Studien undersöker om sambandet mellan oro och utsatthet för hot och våld ser olika ut för män och kvinnor. Studien undersöker även om kön, anställningstid och stress har en bidragande roll till utsatthet och oro.

Oberoende T-test

Till studiens första frågeställning “Hur ser skillnaden ut mellan män och kvinnor i oro och utsatthet för hot och våld bland kriminalvårdare?” användes ett t-test för att kunna svara på frågan. Resultatet visar att det fanns en statistiskt signifikant skillnad i oro och utsatthet för hot och våld bland män och kvinnor (se Tabell 1). I t-testet presenteras att män var mer oroliga för hot och våld (M = 20.56, SD = 7.2) jämfört med kvinnor (M =18.49 , SD = 6.47). T-testet visar också att män anser att de i större utsträckning är mer utsatta för hot och våld (M = 14.54, SD = 6.10) än kvinnor (M = 11.78, SD = 5.44).

Tabell 1

T-test som visar skillnaden mellan män och kvinnor i oro och utsatthet för hot och våld bland kriminalvårdare. Män Kvinnor N M SD n M SD fg T Oro 119 20.56 7.2 158 18.49 6.7 275 2.507* Utsatthet 119 14.54 6.10 157 11.78 5.44 274 3.953*** *p<.05,**p<.01,***p<.001. Bivariat korrelation

Frågeställningen 2a var “Hur ser sambandet ut mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld?”. För att svara på frågeställningen gjordes en bivariat korrelation. Resultatet visar att det finns en positiv korrelation mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld (se Tabell 2). Således, desto mer utsatt för hot och våld desto mer orolig blir man för hot och våld, samt desto mer orolig man är för hot och våld desto mer utsatt blir man för hot och våld.

Vidare presenterar Tabell 2 resultat som kan svara på frågeställningarna “Hur ser sambandet ut för män i utsatthet och oro att utsättas för hot och våld?” och ““Hur ser

sambandet ut för kvinnor i utsatthet och oro att utsättas för hot och våld?”. Resultatet från de manliga respondenterna visar en positiv korrelation mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld, samt visar signifikanta effekter (se Tabell 2). Resultatet från de kvinnliga respondenterna visar en positiv korrelation mellan utsatthet och oro för att utsättas för hot, samt signifikanta effekter (se Tabell 2).

Tabell 2

Bivariat korrelation som visar sambandet mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld. Korrelationen visar sambandet mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld för män och kvinnor.

Total Man Kvinna

Oro Utsatthet Oro Utsatthet Oro Utsatthet Oro - .591*** - .598*** - .560***

Utsatthet .591*** - .598*** - .560***

-Not. Total = Hela samplet

*p<.05,**p<.01,***p<.001. Regressionsanalys

Två tre-stegs multipla linjära regressionsanalyser genomfördes för att besvara

frågeställningarna “Hur mycket förklarar kön, stress samt anställningstid oron för hot och våld, och finns det en interaktionseffekt?”, och “Hur mycket förklarar kön, stress samt anställningstid utsatthet för hot och våld?”. Tabell 3a använder sig av “oro för hot och våld” som beroende variabel och Tabell 3b använder sig av “utsatthet för hot och våld” som beroende variabel. I båda tabellernas första steg används kön som den första oberoende variabel för att se hur mycket kön förklarar den beroende variabeln. Vidare i steg två används kön och anställningstid som oberoende variabler. Slutligen, i det tredje steget, används kön, anställningstid samt variabeln stress som oberoende variabler.

Resultatet i första steget visade att 2.2 % av variansen för Oro för hot och våld kan förklaras av kön, F(1, 275)=6.28, p< .013 (se Tabell 3a). Kön bidrar med signifikanta effekter i regressionsmodellens första steg. I det andra steget, när anställningstid lades till som

variabel, kan 5.4 % av variansen i Oro för hot och våld av kön och anställningstid förklaras. Regressionsmodellens andra steg visar att kön inte har signifikant effekt, men anställningstid visar signifikant effekt, F(1, 274)=8.88, p<. 001. I regressionsmodellens tredje steg, lades stress in som den sista oberoende variabeln. Resultatet visar signifikanta effekter och 34.1 % av variansen för Oro för hot och våld kan förklaras av kön, anställningstid och stress,

Tabell 3a

Multipel linjär regressionsanalys som visar hur mycket kön, stress samt anställningstid förklarar oron för hot och våld.

Linjär modell Oro

β t p R2 R2change Steg 1 .019 Kön -.149 -2.507 .013* Steg 2 .054 .039 Kön -.115 -1.937 .054 Anställningstid .199 3.353 .001*** Steg 3 .34.1 .287 Kön -.184 -3.680 .000*** Anställningstid .114 2.271 .024* Stress .545 10.960 .000*** *p<.05,**p<.01,***p<.001.

En likadan regressionsmodell genomfördes som använde utsatthet för hot och våld som beroende variabel. Resultatet i första steget visar att 5.4 % av variansen för utsatthet för hot och våld kan förklaras av kön, F(1,274)=15.62, p<. 001 (se Tabell 3b). Kön bidrar med signifikanta effekter i regressionsmodellens första steg. I det andra steget lades anställningstid in som en oberoende variabel. Resultatet visar signifikanta effekter och 18.6 % av variansen för utsatthet för hot och våld kan förklaras av kön och anställningstid, F(1,273)=32.46, p< .001. I det tredje steget lades variabeln stress in som oberoende variabel. Resultatet visar signifikanta effekter och 30.2 % av variansen för utsatthet för hot och våld kan förklaras av kön, anställningstid och stress, F(1,272)=40.59, p<. 001.

Tabell 3b

Multipel linjär regressionsanalys som visar hur mycket kön, stress samt anställningstid förklarar utsatthet för hot och våld.

Linjär modell Utsatthet

β t p R2 R2change Steg 1 .050 Kön -.232 - 3.953 .000*** Steg 2 .186 .138 Kön -.167 - 3.023 .003** Anställningstid .377 6.832 .000*** Steg 3 .302 .117 Kön -.212 - 4.100 .000*** Anställningstid .323 6.232 .000*** Stress .348 6.792 .000*** *p<.05,**p<.01,***p<.001. Diskussion

Syftet med studien är att undersöka skillnader mellan män och kvinnor när det gäller utsatthet och oro för hot och våld bland kriminalvårdare i Sverige. Studien undersöker om sambandet mellan oro och utsatthet för hot och våld ser olika ut för män och kvinnor. Studien undersöker även om kön, anställningstid och stress har en bidragande roll till upplevd utsatthet och upplevd oro.

Resultatdiskussion

Studiens hypotes var att manliga kriminalvårdare utsätts i större utsträckning för hot och våld än kvinnliga kriminalvårdare i Sverige. Resultatet visar att manliga kriminalvårdare utsätts i större utsträckning för hot och våld än kvinnliga kriminalvårdare. Vidare visar resultatet att män också var mer oroliga att utsättas för hot och våld. Manliga kriminalvårdare har ett högre medelvärde på både oro och utsatthet än kvinnor och visade signifikanta effekter.

Skillnaderna i oro och utsatthet mellan män och kvinnor kan förklaras genom att män får utföra mer riskfyllda arbetsmoment (BRÅ, 2006). Genom att utföra mer riskfyllda

arbetsmoment som att ingripa vid bråk eller meddela negativa beslut kan det vara högre risk att personen utsätts för hot och våld. Det här kan leda till att personen känner en större oro för att utsättas för hot och våld, då den är medveten om riskerna med arbetet.

Sambandet mellan utsatthet och oro för män och kvinnor är positivt korrelerad, vilket betyder att en hög upplevd utsatthet också ökar den upplevda oron att utsättas för hot och våld igen. Oro att utsättas för hot och våld kan vara en faktor som byggs upp över tid (Chadee, m.fl, 2019). Det går att argumentera för att desto mer utsatt en individ har varit, desto mer orolig kommer personen vara i framtiden. Eftersom oro kan ses som något som byggs upp av tidigare händelser. Det kan leda till att en individ ständigt är orolig att utsättas för någon form av hot eller våld, antingen på grund av tidigare händelser eller för något som skulle kunna hända. Det kan i sin tur kan leda till ett negativt tankesätt som blir svårt att ta sig ur.

Resultaten i regressionsanalyserna visade att stress var den mest förklarande variabeln för oro att utsättas för hot och våld. Anställningstid var den mest förklarande variabeln för utsatthet för hot och våld. Det kan argumenteras för att anställningstid förklarar en stor del av variansen i den ena regressionsanalysen på grund av att individen arbetar i en utsatt miljö under en längre period. Det kan vara en anledning till att anställningstid förklarar mer varians i den första regressionsanalysen än i den andra. Det har tidigare diskuterats att desto mer utsatt en individ är, desto mer orolig är den. Det här går emot vad regressionsanalysen om oro visar där anställningstid inte förklarade lika mycket av variansen som vid utsatthet. Det kan därför vara lämpligt att undersöka och vidare diskutera varför anställningstid har en så pass låg förklaringsvarians i regressionsanalysen om oro men ändå så pass hög inom utsatthet. Kön var den variabel som minst förklarade oro och utsatthet för hot och våld. Det betyder att skillnaderna mellan män och kvinnor i regressionsanalyserna inte var lika betydande tillsammans med andra faktorer.

Studiens resultat utifrån tidigare forskning

Resultatet visar att det finns en statistiskt signifikant skillnad i oro och utsatthet för hot och våld bland män och kvinnor. Män uppgav att de var mer oroliga för hot och våld än kvinnor, samt att de ansåg sig själva vara mer utsatta för hot och våld. Brottsförebyggande rådet (2006) visar i sin studie att män utsätts för hot, trakasserier och våld i större utsträckning än vad kvinnor gör. En förklaring till det här kan vara att män utför mer riskfyllda arbetsmoment, att män kan ses som striktare än kvinnor samt att det finns en generell respekt mot kvinnor av män som sitter på anstalt. Det anses inte lika illa att använda hot och våld mot manliga kriminalvårdare, vilket också kan vara en bidragande faktor till att manliga kriminalvårdare upplever att de utsätts mer och är därför mer oroliga.

Resultatet av studien visar att stress är en signifikant bidragande faktor till att

visar att kriminalvårdare är rädda för att utsättas för hot och våld och att det här är något som kan leda till hälsoproblem, som stress och utbrändhet (Steiner & Woolredge, 2016; Schneider, m.fl, 2011). Enligt tidigare forskning finns det en mängd olika anledningar till att

kriminalvårdare upplever stress på arbetsplatsen. Det kan bero på en ökning av antalet

intagna, ett högt arbetstempo där det inte finns plats för många misstag eller bristande tillit till sina arbetskollegor (Keinan & Malach-Pines, 2007; Nurse, m.fl, 2003).

Stress är en signifikant bidragande faktor till att kriminalvårdare utsätts för hot och våld, dock till en mindre grad än oro för hot och våld. Tidigare forskning visar att en fjärdedel av kriminalvårdare har blivit utsatta för hot och 6 % uppger att de har utsatts för våld (BRÅ, 2006). Personer som har blivit utsatta för en hot eller våldssituation uppger att de upplever någon form av obehag eller rädsla efter händelsen, vilket kan leda till en ökad känsla av stress. Sammanfattningsvis är stress något som kriminalvårdare upplever dagligen och det beror både på utsatthet för hot och våld samt oro att utsättas för detta. Stress är en viktig faktor till en persons hälsa och många kriminalvårdare anser sig själva stressade på jobbet, vilket gör att man kan argumentera för att det behövs mer forskning kring området för att förbättra kriminalvårdares arbetsmiljö.

Anställningstid var en faktor som var signifikant för både utsatthet för hot och våld samt oro att utsättas för hot och våld. Dock visar resultatet att anställningstid hade en större

förklaring av variansen för utsatthet än vad den hade för oro att utsättas för hot och våld. Enligt tidigare forskning har anställningstid stor betydelse för i vilken utsträckning personal har utsatts för hot och våld (BRÅ, 2006). De som har arbetat en längre tid, mellan tre till sju år, tillhör den grupp som har utsatts i störst utsträckning för hot och våld. Det går att

argumentera för att det kan upplevas självklart – ju längre tid en person arbetat inom kriminalvården, desto fler bemötande av intagna och situationer som kan upplevas som riskfyllda.

Studiens resultat utifrån teori

Studiens resultat visar att män är mer oroliga och utsätts mer för hot och våld än kvinnor. Resultatet kan förklaras utifrån livsstilsteorin om att olika faktorer formar ens livsstil och avgör hur stora riskerna är för att utsättas för brott (Hindelang, m.fl., 1978. Teorin menar att könstillhörighet är en demografisk faktor som har en betydande roll i en individs livsstil. Studien visar att män är mer oroliga och utsätts mer för hot och våld än kvinnor. Utifrån teorin kan då könstillhörighet ha en betydande faktor i kriminalvårdares livsstil. Risken är då större att manliga kriminalvårdare i större utsträckning utsätts för hot och våld mer än

kvinnliga kriminalvårdare och har en mer riskfylld livsstil. Med stöd från tidigare forskning kan det här resoneras i att manliga kriminalvårdare oftare får hantera fler riskfyllda

arbetsmoment än kvinnliga kriminalvårdare (BRÅ, 2006), vilket leder till ökad risk för utsatthet.

Vidare visar resultatet att oro och utsatthet korrelerar positivt, alltså, desto mer orolig man är att utsättas för hot och våld, desto mer utsatt blir man för hot och våld. Korrelationen visar också ett samband i andra riktningen, desto mer utsatt man blir av hot och våld, desto mer orolig blir man för att utsättas för hot och våld. Utifrån viktimiseringsperspektivet går direkt viktimisering i linje med studiens resultat om att individen blir mer orolig efter att ha blivit utsatt för hot och våld (Hale, 1996). Påföljderna av direkt viktimisering påverkar individen till att känna sig orolig på sin arbetsplats. Resultaten bland män och kvinnor visade sig vara jämn men att männens kurva korrelerade lite starkare än kvinnornas. Utifrån

resultaten kan det argumenteras att män har en livsstil där risken är större att utsättas för hot och våld än kvinnor. Kön, anställningstid och stress kunde förklara ungefär en tredjedel av att utsättas för hot och våld. Med livsstilsteorin som utgångspunkt har dessa tre faktorer en påverkan till en riskfylld livsstil bland kriminalvårdare. Beroende på könstillhörighet, hur länge man jobbat inom kriminalvården och ens upplevda stress kan risken att utsättas för hot och våld stiga.

Oro att utsättas för brott sker direkt eller indirekt enligt viktimiseringsperspektivet. Beroende på om kriminalvårdaren har blivit utsatt eller hört att någon blivit utsatt i sin närhet byggs en oro upp. Antingen om att utsättas direkt eller indirekt. Utifrån studiens resultat har könstillhörighet, anställningstid och stress en påverkan hur orolig kriminalvårdaren blir att utsättas för hot och våld. Lite mer än en tredjedel av oro att utsättas för hot och våld kunde förklaras av de tre faktorerna. Med hjälp av studiens resultat kan de här faktorerna hjälpa viktimiseringperspektivet till att förklara fler bidragande faktorer vid direkt och indirekt viktimisering.

Metodologiska överväganden

Studien har ett antal begränsningar vilket främst gäller urvalet och valet av

datainsamlingsmetod (Bryman, 2008). Studien har använt sig av ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att studiens resultat inte går att generalisera till andra grupper än studiens urvalsgrupp. Urvalsmetoden innebär även att det inte går att säkerställa att de kriminalvårdare som har besvarat enkäten är representativa för kriminalvårdare generellt. Trots att

studien, främst på grund av tidseffektivitet. En begränsning med att använda sig av enkät är att det inte går att säkerställa att respondenterna har tolkat frågorna på samma sätt. Även möjligheten att ställa följdfrågor till respondenterna uteblir. Studien fick ett internt bortfall på 31 respondenter; när data bearbetades upptäcktes det att flera av respondenterna hade

misstolkat frågan som avgjorde om respondenterna uppfyllde kraven för att delta i studien. Kravet för att delta i studien var att personen ska ha arbetat som kriminalvårdare inom de senaste fem åren. Det som upptäcktes var att personer svarat “Nej” på frågan om de arbetat som kriminalvårdare inom de senaste fem åren, men att de svarat “Ja” på att de för tillfället arbetar som kriminalvårdare.

De styrkor studien har är bland annat att den har varit kostnadseffektiv och tidseffektiv att genomföra. Genom att använda sig av en webbenkät som datainsamlingsmetod bidrar det till en tidseffektiv och kostnadseffektiv studie. En annan styrka med studien är att urvalet är relativt stort eftersom 308 respondenter har svarat på enkäten. Genom att testa Cronbachs Alfa på studiens frågor visade det sig att frågorna relaterar starkt till varandra. Vidare är en styrka med studien att det genomfördes en pilotstudie; genom att få kritik på enkäten hjälper det till att utforma den så att den blir mer förståelig. Studiens respondenter har en jämn fördelning av män och kvinnor, vilket är bra eftersom studien undersöker skillnader mellan män och kvinnor när det gäller oro och utsatthet för hot och våld.

Framtida forskning

Utsatthet och oro att utsättas för hot och våld bland kriminalvårdare i Sverige är ett ämne som är viktigt att belysa för framtida forskning. Forskning kring ämnet i Sverige är bristfällig och studier visar att utsatthet för hot och våld på svenska anstalter är ett växande problem

(Pehrson, 2019). Med utgångspunkt från den här studien kan framtida forskning fortsätta undersöka varför stress och anställningstid är betydande faktorer till kriminalvårdares oro och utsatthet för hot och våld. Genom att utveckla nya arbetsrutiner kan man försöka minska stress hos kriminalvårdare, exempelvis genom att öka bemanningen eller fördela

arbetsuppgifterna på ett nytt sätt. För att minska oro efter utsatthet av hot och våld kan Kriminalvården införa möjligheten att prata med en psykolog efter händelsen. Det är viktigt att kriminalvårdare börjar ta hot på allvar, då den här studien visar att det leder till

oroskänslor. Det är en låg anmälningsbenägenhet samt att kriminalvårdare har högre acceptans av hot än många andra yrken (Anderssen, m.fl, 2013), vilket kan indikera att det inte tas på allvar. Det här blir en ond cirkel som gör att kriminalvårdare inte mår bra på sin arbetsplats.

Copingteorin av Folkman och Lazarus (1984) kan användas vid framtida forskning. Med hjälp av teorin går det att förklara hur människor hanterar stressiga och känslomässiga situationer. För att hantera stress har människor utvecklat olika former av copingstrategier. De här strategierna kan hjälpa till att undvika stress och nå ett mer behagligt tillstånd, vilket i sin tur leder till en bättre arbetsmiljö. Teorin riktar sig till copingstrategier som passivt undviker problem och stressiga situationer för att uppnå mer behagliga känslor. Obehag och oro är två komponenter till att välja passiva copingstrategier. Då interna och externa påfrestningar som stress, hot och våld är något som kriminalvårdare dagligen arbetar med kan det krävas olika copingstrategier beroende på just den specifika situationen. Genom att förstå coping, kan det bidra till en ökad förståelse för hur kriminalvårdare arbetar och varför de agerar på ett visst sätt. Det kan även argumenteras för att copingteorin kan kopplas till livsstilsteorin som menar att vissa livsstilar har högre risk att utsättas än andra. Beroende på individens ålder,

personlighet eller andra livsförhållanden skiljer sig valet av copingstrategier. Den här studien belyser faktorer som diskuterar den upplevda utsattheten och oron att utsättas för hot och våld. Genom att applicera coping i framtida forskning kan det studeras vilka påföljder som kan tänkas komma i samband med hot och våld.

Det är viktigt att fortsätta forska och arbeta fram nya arbetsrutiner så att utsatthet och oro för hot och våld kan minska hos kriminalvårdare i Sverige. Framtida studier kan med fördel fokusera mer på varför män är mer oroliga samt utsätts i större utsträckning för hot och våld än kvinnor. De kunskapsbehov som behövs inom problemområdet är vilka fler faktorer som kan ha en påverkan på upplevd utsatthet och oro att utsättas för hot och våld. Den här studien förklarar ungefär en tredjedel av variansen, det kan med fördel finnas fler faktorer att lägga fokus på.

Slutsatser

Livsstilsteorin kan appliceras på kriminalvårdares dagliga arbete. De slutsatser som kan dras utifrån teorin är att olika typer av livsstilar utsätts på olika sätt. Det går att argumentera för att en individ som väljer att arbeta inom högriskyrken, som kriminalvårdare, sätter sig själv i en högre risk att utsättas för hot och våld.

De slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat är att män i större utsträckning än kvinnor är oroliga att utsättas för hot och våld. Män utsätts även i större utsträckning än kvinnor för hot och våld. Sambandet mellan oro och utsatthet visar en positiv korrelation, alltså desto mer utsatt man är för hot och våld ju mer orolig är man att utsättas för hot och våld. Resultatet visar att skillnaderna mellan män och kvinnor knappt var noterbar i

sambandet mellan utsatthet och oro att utsättas för hot och våld. Resultatet från studiens första regressionsanalys visar att stress är en betydande faktor vid oro att utsättas för hot och våld, studiens andra regressionsanalys visar att anställningstid och stress är betydande faktorer vid utsatthet för hot och våld. Det här resultatet kan underlätta framtida forskning och hjälpa Kriminalvården konstruera nya arbetsrutiner och insatser eftersom stress är en betydande faktor i både oro och utsatthet för hot och våld.

Referenser

Arbetsmiljöverket. (2019-01-24). Hot och våld [informationstext]. Hämtad 2019-10-28 från https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/hot-och-vald/ Brottsförebyggande rådet. (2006). Hot och våld mot kriminalvårdens personal. Hämtad

2019-10-28 från

https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800010552/13719147259 21/2 06_5_hot_vald_mot_kriminalvardens_personal.pdf?fbclid=IwAR3onOaNdM5OGrU4c yzfLQjBkXJNBZ8_gn-NgilVITEcp3ObpmQMPdi_JA

Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB Bowker, Lee H. (1980) Prison Vicimization. New York: Elsevier.

Chadee, D., Sooknanan, G., & Williams, D. (2017). Unhealthy fear: Influence of

general health on fear of crime. Journal of Applied Social Psychology, 47(12), 696–702. https://doi.org/10.1111/jasp.12484

Hale, C. (1996). Fear of Crime: A Review of the Literature. Internationa Review of Victimology, 4, 79-150.

Hindelang, Michael J., Gottfredson, Michael R. & Garofalo, James (1978).Victims of personal crime: an empirical foundation for a theory of personal victimization. Cambridge, Mass.: Ballinger

IBM Corporation. (2017). IBM SPSS Statistics (Version 25.0) [Computer software]. Armonk, NY: IBM Corporation.

Jamieson, S. (2004). Likert scales: how to (ab)use them. Medical Education, 38, 1212-1218. Keinan, G., & Malach-Pines, A. (2007). Strategies Stress and Burnout Among Prison

Personnel: Sources, Outcomes, and Intervention.

Kratcoski, P. (1988). The Implications of Research Explaining Prison Violence and Disruption. Federal Probation, 52, 27-32.

Kriminalvården. (u.å). Om Kriminalvården [informationstext]. Hämtad 2019-10-28 från https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/

Kriminalvården. (2018) Årsredovisning 2018. Stockholm: Kriminalvårdens Digitaltryck 2019. Hämtad från

https://www.kriminalvarden.se/globalassets/publikationer/ekonomi/kriminalvardens-a rsredovisning-2018.pdf

Lahm, K. F. (2009). Inmate Assaults on Prison Staff: A Multilevel Examination of an Overlooked Form of Prison Violence. The Prison Journal, 89(2), 131–150.

https://doi.org/10.1177/0032885509334743

Lazarus, R.S. & Folkman, S. (1984). Stress, Appraisal, and Coping. New York: Springer Publishing Company

Light, S. C. (1991). Assaults on prison officers: International themes. In M. Braswell, R.0 Montgomery, Jr., & L. Lombardo (eds.), Prison Violence in America (pp. 207- 224).

Cincinnati, OH: Anderson.

Lindberg, O. (2005). Prison cultures and social representations. The case of Hinseberg, a women’s prison in Sweden. International Journal of Prisoner Health, 1(2-4),143-161. Nurse, Jo, Woodcock, Paul, & Ormsby, Jim. (2003). Influence of environmental factors on

mental health within prisons: Focus group study. (Primary care). British Medical Journal, 327(7413), 480.

Nylander, P., Bruhn, A., & Lindberg, O. (2008). Säkerhet eller rehabilitering? Om

subkulturell differentiering bland kriminalvårdare. Arbetsmarknad & Arbetsliv, Vol. 14 (nr 3), s. 45-62.

Rasmussen, C. A., Hogh, A., & Andersen, L. P. (2013). Threats and physical violence in the workplace: A comparative study of four areas of human service work. Journal of

Interpersonal Violence, 28(13), 2749–2769. https://doi.org/10.1177/0886260513487987 Schneider, I., Konijn, E., Righetti, F. & Rusbult. C. (2011). A healthy dose of trust: The

relationship between interpersonal trust and health. Personal. Relationships (18) doi: 10.1111/j.1475-6811.2010.01338.

Steiner, B., Woolredge, J. (2016). Individual and Environmental influences on Prison Officer. Safety. Journal of Justice Quarterly.

Pallant, J. (2016). SPSS Survival Manual: A Step by Step Guide to Data Analysis Using SPSS (6.uppl.). Berkshire: Open University press.

Patrick, S. (1998). Differences in inmate-inmate and inmate-staff altercations: Examples from a medium security prison. The Social Science Journal, 35(2), 253-263. 10.1016/S0362-3319(98)90044-1

Pehrson, J. (2019-28-10). Fördubbling av hot och våld på svenska högsäkerhetsfängelser. Svenska dagbladet. Hämtad från https://www.svd.se/fordubbling-av-hot-och-vald- pa-hogsakerhetsfangelser?fbclid=IwAR1bTTztiPvqUtakV7S4IjRfcmGripufwHUSgjUKV Emf3UzLfSBIoh7yow