• No results found

Hedersbegreppet - en fälla eller en funktion? : En intervjustudie med fokus på socialsekreterares uppfattningar om hedersrelaterat våld och dess särskiljning från våld i nära relation

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hedersbegreppet - en fälla eller en funktion? : En intervjustudie med fokus på socialsekreterares uppfattningar om hedersrelaterat våld och dess särskiljning från våld i nära relation"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete

Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020

Hedersbegreppet - en fälla eller en funktion?

En intervjustudie med fokus på socialsekreterares uppfattningar om

hedersrelaterat våld och dess särskiljning från våld i nära relation

Författare: Hilda Lindblom & Alice Stenström Handledare: Anna-Karin Larsson

(2)

ÖREBRO UNIVERSITET

Hedersbegreppet - en fälla eller en funktion?

En intervjustudie med fokus på socialsekreterares uppfattningar om hedersrelaterat våld och dess särskiljning från våld i nära relation

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020

______________________________________________________

Sammanfattning

Hedersrelaterat våld (HRV) har de senaste 20 åren varit tämligen uppmärksammat, både vad gäller mediarapportering och forskning. En fråga som särskilt har behandlats när det gäller HRV är om det borde ses som en specifik typ av våld eller om det borde inbegripas i våld i nära relation (VINR). Forskning visar att när HRV särskiljs från VINR, finns en risk att fokus hamnar på kulturskillnader istället för själva våldet. Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares uppfattningar av HRV för att få en förståelse för varför HRV särskiljs från VINR inom socialtjänsten. Empirin har sin grund i fem semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare. Det empiriska materialet visar att HRV kräver ett annat förhållningssätt än VINR, främst sett till att HRV är kollektivt när det kommer till antalet förövare. HRV innebär större risker för offret än vid VINR vilket också betyder att det av socialsekreterare krävs en annan skydds- och säkerhetsplanering. Resultatet analyseras med hjälp av begreppen

kategorier, stereotyper och andrafiering, vilka är begrepp sprungna ur socialkonstruktivism. Nyckelord:

Hedersrelaterat våld, Våld i nära relation, Socialtjänst, Särskiljning

________________________________________________________

Författare: Hilda Lindblom & Alice Stenström Handledare: Anna-Karin Larsson

(3)

ÖREBRO UNIVERSITY

The concept of honour - a fault or a function?

An interview study with focus on social workers’ perception of honour-based violence and its differentiation from domestic violence.

School of Law, psychology and social work Social Work

Bachelor Thesis, 15 credits Autumn 2020

________________________________________________________

Abstract

Honour-based violence (HBV) is an issue that has gained considerable attention the last two decades, both in media and within the research field. A question that has arisen from the issue of HBV is whether HBV should be considered a peculiar form of violence or if it should be categorized as domestic violence (DV). Research suggests that when HBV is differentiated from DV, there is a risk that a culture is presented to be the problem instead of the actual violence. The aim for this study is to examine social workers' perception of HBV to get an understanding as to why HBV is differentiated from DV within the department of social service. Empirical data consisting of five semi structured interviews with social workers shows that HBV requires a different approach than DV, primarily due to the collective nature of HBV when it comes to perpetrators. Hence, cases of HBV can imply greater risks to the victims compared to victims of DV, which is why they also require a specific security- and protection plan. The data is analyzed through the lens of categories, stereotypes and otherness, which are concepts that originate from social constructivism.

Keywords:

Honour-based violence, Domestic violence, Social work, Differentiation

________________________________________________________

Authors: Hilda Lindblom & Alice Stenström Tutor: Anna-Karin Larsson

(4)

Författarnas tack

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till samtliga respondenter som tog sig tiden att delta i vår kandidatuppsats. Er medverkan har bidragit till nya insikter och en fördjupad förståelse för ert arbete kring våldsärenden. Vi hoppas att våra beskrivningar stämmer överens med era upplevelser.

Vi vill också tacka Anna-Karin Larsson för ditt tålamod och dina goda råd under hela processen. Utan dig hade uppsatsen inte uppnått samma kvalité.

Till sist önskar vi tacka Lia Ahonen, Felicia Andersson och Olivia Fuchs för er ovärderliga feedback vid uppsatsseminariet. Med er hjälp fick vi upp ögonen för sådant vi själva varit för hemmablinda för att se.

Örebro den 14 januari 2021 Hilda Lindblom & Alice Stenström

(5)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING... 1

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

1.2DEFINITIONER ... 2 1.2.2 Våld ... 3 1.2.3 Kultur ... 3 1.2.4 Etnicitet... 3 1.2.5 Socialsekreterare ... 4 1.3BAKGRUND ... 4 1.3.1 Förekomst/Omfattning ... 4 1.3.2 Vem är förövare? ... 4 2. TIDIGARE FORSKNING ... 5 2.1VÅLDETS KÄNNETECKEN ... 5

2.2UTREDNING OCH INSATSER VID HEDERSRELATERAT VÅLD ... 6

2.3FÖRESTÄLLNINGAR KRING RELIGION, KULTUR OCH ETNICITET ... 8

2.3.1 Föreställningar kring HRV och det sociala arbetet... 9

2.4SAMMANFATTNING ... 9 3. TEORETISK TOLKNINGSRAM ... 9 3.1KATEGORIER ... 10 3.2STEREOTYPER ... 11 3.3ANDRAFIERING... 11 4. METOD ... 12 4.1LITTERATURSÖKNING ... 12 4.2DATAINSAMLINGSMETOD ... 13 4.3URVAL ... 13

4.4BEARBETNING OCH ANALYS AV DATA ... 14

4.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 15

4.6STUDIENS TILLFÖRLITLIGHET ... 16

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 16

5.1VÅLDETS KÄNNETECKEN ... 16

5.1.1 Hedersrelaterat våld ... 16

5.1.2 Våld i nära relation ... 17

5.1.3 Analys ... 18

5.2UTREDNING OCH INSATSER VID HEDERSRELATERAT VÅLD ... 19

5.2.1 Utredningen - heder eller inte? ... 19

5.2.2 Insatser och bemötande ... 20

5.2.3 Hedersrelaterat våld - en signal om större allvar? ... 20

5.2.4 Analys ... 21

5.3FÖRESTÄLLNINGAR KRING RELIGION, KULTUR OCH ETNICITET ... 22

5.3.1 Socialsekreterares föreställningar ... 22

5.3.2 Osäkerhet inför kultur/religion ... 23

5.3.3 Analys ... 24

5.4VARFÖR SÄRSKILJA HEDERSRELATERAT VÅLD FRÅN VÅLD I NÄRA RELATION? ... 25

5.4.1 Analys ... 27

6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ... 28

6.1SLUTSATSER ... 28

6.2METODDISKUSSION ... 30

6.3SLUTDISKUSSION ... 31

6.3.1 Förslag till vidare forskning ... 31

(6)

1

1. Inledning

Våld i nära relation (VINR) är ett utbrett samhällsproblem som existerar i världens alla hörn (Förenta Nationerna [FN], u.å.). Det finns många olika definitioner av VINR men

Socialstyrelsen (2019) beskriver att begreppet innebär “våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående” (a.a., s. 12). Offer för VINR kan vara såväl barn som vuxna och kvinnor som män, även om det är allra vanligast att kvinnor utsätts för en manlig partners våld. En typ av underkategori till VINR är hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) (Socialstyrelsen, 2019). De senaste 20 åren har HRV kommit att bli uppmärksammat i media där mordet på Fadime Sahindal år 2002, bland många andra, lade grunden för en samhällelig debatt kring denna typ av våld (Socialstyrelsen, 2013). Begreppet heder har således kommit att bli ett tämligen väletablerat begrepp som beskriver en viss typ av våld. Björktomta (2019) problematiserar dock det faktum att det inte finns en allmängiltig definition av HRV. Emellertid har hen i sin studie gjort en sammanfattande definition utifrån flertalet andra forskare som studerat ämnet. Sammantaget beskriver Björktomta att HRV handlar om just hedern, det vill säga att utöva våld mot människor i ens närhet utifrån en vilja att upprätthålla familjens eller släktens anseende. En familjs heder upprätthålls genom kontroll av andra familjemedlemmars, oftast kvinnors och flickors, sexualitet och beteenden kopplat till denna i egenskap att accepteras utifrån rådande normer och värderingar (a.a). Hedersvåld

karaktäriseras främst av att det ofta är fler än en förövare, det vill säga våld av kollektivistiskt slag. Anledningen till att en familjemedlem blir utsatt för olika typer av våld och förtryck, då inte sällan av män i sin släkt, är att familjens heder eller rykte anses ta skada av ett visst beteende som inte är accepterat enligt patriarkala normer (Reddy, 2008; Sev’er & Yurdakul, 2001). Beteenden som anses vara skadliga är inte sällan av sexuell karaktär som exempelvis att ha sex innan äktenskap, otrohet eller att ha blivit gravid (World Health Organization [WHO], 2012).

Med detta sagt kan det förstås att HRV är ett tämligen utbrett problem som också varit föremål för omfattande forskning. Däremot är det inte bara HRV som sådant som varit omdiskuterat utan även själva hedersbegreppet. Ahmedi, Larsson och Englund (2004) uppmärksammade begreppet heder och dess frekventa användande just i relation till kultur och religion redan i början av 2000-talet. Författarna menade att den starka kopplingen mellan HRV och kultur eller religion kan vara förenat med vissa risker. En risk med att koppla HRV till en viss religion eller kultur är att klyftorna i samhället kan öka i former av “vi och dom”. “Vi” i detta sammanhang blir etniska, jämställda svenskar och “dom” blir barbariska

invandrare (Kamali, 2004). Istället för att hänvisa våldet till större patriarkala strukturer tenderar hedersvåld att inte sällan kopplas samman med främst islam. På så vis kan det ske en ansvarsförskjutning till en specifik religion eller kultur (Altınbaş, 2013; Grewal, 2013). Björktomta (2019) betonar att det kan finnas en poäng i att se bortom hedersbegreppet och de föreställningar som finns om denna typ av våld och istället benämna det som vilken typ av våld som helst som sker i en nära relation. Således kan det konstateras att hedersbegreppet inte är eller varit helt oproblematiskt att använda. Samtidigt kan det också finnas

konsekvenser med att inte använda hedersbegreppet eftersom våldets särskilda karaktär främst sett till antalet förövare inte går att likställa med VINR. De som blir utsatta för hedersvåld tenderar också själva att använda begreppet heder i sina beskrivningar och upplevelser och det blir då viktigt att inte ta begreppet ifrån dem (Dickson, 2014; Payton, 2014). Slutligen

problematiserar Keskinen (2011) att endast förklara våld utifrån kultur eller etnicitet, men identifierar även nackdelar med att helt se bortom det i relation till insatser och stöd.

I internationell forskning lyfts både fördelar och risker med att använda hedersbegreppet. Vad gäller forskning kring hedersbegreppet i en svensk kontext är den tämligen begränsad.

(7)

2

Baianstovu, Strid, Särnstedt Gramnaes, Cinthio och Enelo (2019) menar att det råder en brist på konsensus vad gäller hedersbegreppet bland yrkesverksamma som möter offer för HRV. Olika aktörer menar olika saker när de pratar om heder men det finns också en brist på

kunskap hos yrkesverksamma när det gäller skillnaden på VINR och HRV. Studien fokuserar även, i ett avsnitt, på hur stereotyper och föreställningar kring HRV kan påverka det praktiska arbetet med målgruppen. Emellertid utgör yrkesverksamma inom socialtjänsten bara en bråkdel av de som deltagit i intervjustudien. Studien ger inte en konkret eller tydlig bild av specifikt socialsekreterares föreställningar eller tankar om stereotyper eftersom det inte framgår vilken aktör som säger vad. Vidare undersöker Baianstovu m.fl. inte specifikt skillnaderna mellan VINR och HRV eller varför de särskiljs. Björktomta (2007) har gjort en omfattande studie med fokus på hur yrkesverksamma socialarbetare, däribland

socialsekreterare, definierar HRV. Förutom det undersöker Björktomta även om, och i sådant fall hur, definitionerna påverkar kartläggningen och sedermera arbetet med personer som utsätts eller riskerar att utsättas för HRV. Författaren konstaterar i sin analys att det saknas en enhetlig definition bland yrkesverksamma av vad HRV är. En konsekvens av att inte ha en gemensam definition av HRV är att det istället tenderar att definieras utifrån egna

föreställningar och värderingar. Problemet beskrivs alltså vara att det inte finns en enhetlig definition av vad HRV är. Föreliggande studie tar på så vis avstamp i Björktomtas (2007) studie där det, istället för att söka en enhetlig definition av begreppet, undersöks hur det kommer sig att HRV särskiljs från annat typ av våld, i detta fall VINR. Föreliggande studie kommer att helt fokusera på socialtjänsten och dess socialsekreterare utifrån deras lagstadgade ansvar för målgruppen. Personer som varit eller är utsatta för HRV blir av intresse för socialt arbete eftersom denna grupp har rätt att få stöd av socialtjänsten. Socialtjänstens övergripande ansvar för personer som är utsatta för våld av närstående stadgas i Socialtjänstlagen

(2001:453) [SoL] 5 kap. 11 §. På så vis blir det också ytterst relevant att det bemötande och de insatser som berör utsatta för HRV är gynnsamma i syfte att uppnå en förändring. Forskning visar således att det finns fördelar och risker med att använda hedersbegreppet. Emellertid finns det begränsad forskning gällande hedersbegreppet i en svensk kontext, i synnerhet med specifikt fokus på socialtjänsten. Det saknas således studier som undersöker socialsekreterares uppfattningar om HRV och varför detta våld särskiljs från VINR. Med detta sagt är bedömningen att det finns ett behov av föreliggande studie.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet är att undersöka socialsekreterares uppfattningar om HRV, för att få en förståelse för varför HRV särskiljs från VINR inom socialtjänsten. Föreliggande studie ämnar besvara följande frågeställningar.

• Hur beskriver socialsekreterare HRV respektive VINR?

• Hur framställs olika insatser och stöd mot HRV och VINR?

• Vad är socialsekreterares uppfattningar om föreställningar kring kultur, religion och etnicitet inom socialtjänsten?

• Vilka argument framhåller socialsekreterarna för att särskilja HRV från VINR?

1.2 Definitioner

Nedan kommer relevanta begrepp att definieras för tydlighet genom studien. Det förklaras vad som i denna studie menas med våld i nära relation (VINR), våld, kultur, etnicitet samt

(8)

3

1.2.1 Våld i nära relation

Det finns vitt skilda definitioner av VINR inom forskningen, men också inom det praktiska arbetet. Som tidigare nämnts har dock Socialstyrelsen en egen definition som föreliggande studie också kommer att utgå ifrån. Enkelt uttryckt innefattar definitionen av VINR allt våld eller andra typer av övergrepp “av eller mot en närstående” (Socialstyrelsen, 2019, s. 12). En närstående förklaras som en person som offret har en “nära och förtroendefull relation till” (a.a.). Således inbegriper definitionen av VINR alla åldrar och kön som blir utsatta för eller bevittnar våld i en nära kontext. I den här studien betyder alltså VINR alltifrån partnervåld till föräldrars våld gentemot barn. Begreppet relationsvåld kommer också att användas i denna studie, då som en synonym till VINR.

1.2.2 Våld

Våld i någon typ av nära relation kan komma till uttryck på många olika sätt. FN (u.å) identifierar fem olika typer av våld: fysiskt, sexuellt, emotionellt, ekonomiskt eller psykiskt men inkluderar också hot om olika typer våld som en specifik kategori. Att bli hotad med våld inbegriper alla handlingar som skrämmer, traumatiserar, bryter ned eller på andra sätt skadar den utsatta. Emotionellt våld innebär att offret förtrycks på det sättet att självkänslan blir allvarligt rubbad exempelvis genom kontroll, bestraffning eller förnedring. Psykiskt våld liknar emotionellt våld och kan innebära att förövaren manipulerar offret eller isolerar denne från familj och vänner. Ekonomiskt våld innebär, som det låter, en kontroll över offrets ekonomi ofta utifrån olika typer av hot. Fysiskt våld kan vara när förövaren slår, biter, sparkar, förbjuder läkarbesök eller tvingar offret till drog- eller alkoholanvändning. Sexuellt

våld innebär att förövaren förgriper sig på offret sexuellt utan samtycke eller utför andra typer

av sexuella övergrepp (a.a.). När våld nämns i denna studie kan på så vis alla ovan nämnda typer av våld inkluderas.

1.2.3 Kultur

Kulturbegreppet är synnerligen komplicerat att fast definiera och förklara. Begreppet kultur är vanligt förekommande i en samhällelig debatt och i relation till olika teorier, men på olika sätt. Det finns otaliga tolkningar och definitioner av begreppet kultur. En definition som går så långt tillbaka i tiden som till 1800-talet fokuserar på skillnaden mellan olika grupper i samhället. Att tala om skillnader mellan grupper öppnar också möjligheten att se specifika särdrag i de olika grupperna, och således kunna jämföra dem med varandra. Med detta sagt syftar kultur till en typ av livsform. Från början var tanken att på detta sätt skapa en förståelse för den egna kulturen i relation till andra och då inte se den egna kulturen som den enda rätta. Emellertid blev en polariserad syn på kulturer ett faktum där olika kulturer ställdes emot varandra, och görs så även idag (Fornäs, 2012). Sammanfattningsvis definieras kultur i föreliggande studie i termer av livsform, det vill säga på det sättet en grupp kommunicerar, lever, värderar och handlar.

1.2.4 Etnicitet

Wikström (2009) har undersökt den vardagliga användningen av begreppet etnicitet. Detta kopplas inte sällan samman med kultur, invandrare eller nationell tillhörighet i det vardagliga språket. Inom den akademiska världen finns det olika perspektiv på begreppet etnicitet där vissa ser det som statiskt och andra mer i termer av sociala konstruktioner. Både i allmänna beskrivningar och inom forskningen kopplas etnicitet samman med tillhörighet och ursprung. Den här studien kommer således att använda begreppet etnicitet för att referera till en persons nationella tillhörighet eller ursprung.

(9)

4

1.2.5 Socialsekreterare

Föreliggande studie har sin grund i fem kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar inom fyra olika kommuner i Sverige. Kommunerna är olika sett till storlek och invånare där en kommun är avsevärt större än de andra. Vissa socialsekreterare arbetar mot vuxna och vissa mot barn och familj, en socialsekreterare arbetar som samordnare för både VINR och HRV. Samtliga socialsekreterare arbetar med olika typer av våldsärenden. I studien kommer socialsekreterarna benämnas som just det men också som intervjuperson eller

respondent.

1.3 Bakgrund

1.3.1 Förekomst/Omfattning

I Sverige har Socialstyrelsen (2019) begärt kartläggningar över HRV från flera olika städer, däribland Göteborg, Malmö och Stockholm. Dessa undersökningar fokuserade endast på ungdomar i årskurs 9 som lever med hedersrelaterade normer och förtryck under 2017–2018. Resultaten visade att 8–13 procent i Göteborg, 9–20 procent i Malmö och 7-10 procent i Stockholm lever med hedersrelaterade normer och förtryck. En studie från 2019 i Uppsala visar att 20 procent av flickor och 10 procent av pojkar i årskurs 9 har någon form av oskuldskrav på sig. Av dessa flickor svarade 26 procent att någon eller några

familjemedlemmar bestämmer vem som blir en framtida partner, och motsvarande siffror för pojkarna är 7 procent. Dessa undersökningar rör ungdomar men Socialstyrelsen (2019) har även begärt in siffror som rör äldre målgrupper. Enligt Brottsofferjouren (BOJ), refererad i Socialstyrelsen (2019), kategoriserades 102 ärenden under 2017 som hedersrelaterade brott där kvinnor var överrepresenterade av de som sökte hjälp. Av de som sökte till BOJ var 52 procent i åldersgruppen 26–64 år, 37 procent i åldern 18–25 år och 9 procent i åldern 12–17 år. Detta kan vara en indikation på att det inte endast är ungdomar som utsätts för

hedersrelaterat våld och förtryck. Socialstyrelsen (2019) understryker dock det faktum att HRV är svårt att kartlägga på ett sätt som överensstämmer med verkligheten, bland annat utifrån att HRV definieras på vitt skilda sätt i olika delar av samhället.

I en global kontext är det svårt att få fram någon korrekt statistik, eller någon statistik alls, vad gäller förekomsten av hedersrelaterad brottslighet. Detta kan bero på att vissa länder inte för någon statistik över dessa typer av brott medan andra gör det. Ytterligare en anledning till svårigheten att få fram globala siffror rörande HRV är att olika länder har olika lagstiftning när det gäller dessa typer av brott. Även polis och andra myndigheters sätt att registrera denna typ av brottslighet skiljer sig åt avsevärt vilket påverkar möjligheterna att få fram globala siffror på förekomsten av HRV. HRV kan också dölja sig i andra typer av brottsrubriceringar som självmord eller olycksfall. Nivån på mörkertal globalt blir därför också svårt att avgöra (Yourstone m. fl., 2018). Ungefärliga siffror på antalet mördade med heder som motiv har dock kunnat tas fram och dessa uppskattas till ca 5000 per år, med betoning på att dessa siffror med största sannolikhet är en underdrift (WHO, 2012).

1.3.2 Vem är förövare?

När det gäller HRV kan förövare vara såväl män som kvinnor och pojkar som flickor (Baianstovu m.fl., 2019). Däremot utgör män en majoritetsgrupp i våldsanvändandet (Yourstone m.fl., 2018). Det är vanligt förekommande att förövaren är en pappa, mamma, bror eller manliga kusiner till offret, men även farbröder, fastrar, mor- och farföräldrar kan vara involverade i våldsutövandet (Baianstovu m.fl., 2019). Vilken typ av våld som används kan skilja sig åt beroende på om det är en manlig eller kvinnlig förövare. Män står oftast för det grövsta våldet där fysiskt våld är framträdande, medan kvinnliga förövare i större

(10)

5

utsträckning står för det psykiska våldet, och ibland även lindrigt fysiskt våld. Däremot är det viktigt att komma ihåg att allt HRV kan se olika ut, män kan också vara skyldiga till psykiskt våld likväl som kvinnor i vissa fall kan använda grovt fysiskt våld. Vem som är förövare och vem som är offer kan ibland vara diffust. Ofta är pojkar och unga män både förövare och offer samtidigt (a.a.), exempelvis i de fall då våldsutövaren utövar våld under hot eller tvång, och kan på så vis också förstås vara ett offer.

Som tidigare nämnt är det oftast män som är förövare vid HRV. Däremot förekommer det att kvinnor också är medhjälpare i våldet, eller till och med initierar våldet och engagerar sig för att det ska verkställas (Yourstone m.fl., 2018). Det kan uppfattas som motsägelsefullt att påstå att HRV är en våldsform som grundar sig på djupt patriarkala strukturer (se Reddy, 2008) när kvinnor också kan vara förövare. En förklaring till att kvinnliga familjemedlemmar utövar eller är medhjälpare i hedersvåld är att mödrar i patriarkala samhällen ofta blir föremål för kritik om de inte anses ha uppfostrat sina döttrar korrekt gällande vad som betraktas vara ett accepterat beteende. För att skydda såväl sig själva och sina döttrar från våld kan det därför bedömas nödvändigt att göra stora ansträngningar för att se till att familjens heder behålls, och tydligt visa missnöje när någon i familjen begår hedersbrott. Att som kvinna utöva eller vara medhjälpare i utövandet av hedersvåldet kan därför ses som en handlingsstrategi för att själv inte bli utsatt för våld av män (Aplin, 2017; Idriss, 2017).

2. Tidigare forskning

Detta avsnitt syftar till att ge en övergripande bild av forskningsläget när det gäller HRV och hedersbegreppet i sig. Först redovisas forskning kring våldets kännetecken, sedan utredning och insatser och till sist föreställningar kring kultur, religion och etnicitet.

2.1 Våldets kännetecken

En angelägen fråga inom forskningsområdet är huruvida HRV bör klassas som en särskild typ av våld eller om det ska falla in under det stora paraplybegreppet VINR. En del forskare har fastställt gemensamma nämnare för HRV och VINR. En övergripande gemensam nämnare för både HRV och VINR är att båda våldsformerna motiveras av patriarkal makt och kontroll över kvinnor (Idriss, 2017; Reddy, 2008). Ytterligare en gemensam nämnare för

våldsformerna är att HRV, likt VINR, sker i nära relationer. Det som särskiljer HRV från VINR i det avseendet är att HRV inte är begränsat till kontexten för nära relationer, utan förövare kan även finnas utanför familjen i offrets omgivning (Idriss, 2017). I sin forskning undersöker Idriss (2017) om HRV kan likställas med VINR eller om våldsformerna bör hållas isär. Med hjälp av 30 kvalitativa intervjuer med personer som arbetar med HRV på olika sätt, där 18 av dem även var överlevare av HRV och/eller VINR, urskiljer Idriss karaktärsdrag hos HRV som i regel inte kan återfinnas vid VINR. Den första, och kanske mest allmänt bekanta, skillnaden mellan våldsformerna som urskiljs är att HRV inkluderar fler än en förövare. Det är inte ovanligt att familjen, släkten eller den egna gruppen tillsammans diskuterar och

bestämmer hur flickan eller kvinnan ska straffas för sitt ansedda gränsöverskridande beteende. Denna familjesamling leds inte sällan av ett så kallat familjeöverhuvud. Familjeöverhuvudet har oftast en mycket dominant position i familjen och har ofta fått sin position som

familjeöverhuvud på grund av att denne uppfattas som den mest fruktade personen av andra inom den egna gruppen. I studien beskrivs familjeöverhuvudet vara den som kommunicerar det bestämda straffet med familjen och sedermera vem eller vilka som ska utföra straffet. Denna beskrivning av hur ett kollektiv tillsammans är involverade i att bestämma och utföra våld i hederns namn är ett särdrag hos HRV som inte kan likställas med VINR (Idriss, 2017).

(11)

6

Vidare beskriver Idriss (2017) att medan VINR ofta sker bakom stängda dörrar, kan HRV sägas ske mer öppet vilket är en annan skillnad mellan våldsformerna. HRV klassas som mer offentligt än VINR dels för att det oftast finns flera förövare, dels för att det finns en typ av “publik”. Denna publik kan vara släkten och/eller det egna samhället, och det är för dem som hedern måste upprätthållas i syfte att säkra familjens roll och värdighet i samhället.

Ytterligare en aspekt som Idriss lade märke till och som har att göra med att HRV sker mer öppet i jämförelse med VINR, är att det är vanligare att tredje parter är involverade i

utförandet av våldet. Idriss (2017) nämner exempelvis ett fall där ett nätverk av taxichaufförer fått bilder skickade till sig på en dotter och i samband med det blivit ombedda att hålla koll på dottern. Vid ett fall spårade en taxichaufför upp en kvinna som flydde från att ingå i ett tvångsäktenskap, och körde tillbaka henne hem till hennes familj. Detta är en tydlig

illustration för hur HRV skiljer sig från VINR då våldet i hederskontexter inte är begränsat till en förövare, och inte heller är begränsat att ske endast inom ramen för nära relationer. Offer för HRV kan således ha svårt att veta vem som kan vara ett potentiellt hot eller i vilken kontext som hotet kan uppstå, vilket inte kan sägas vara ett typiskt inslag i fall som går under kategorin VINR. Genom att HRV karaktäriseras av att det finns flera förövare inblandade, att våldet ofta är planerat i förväg samt att våldet speglar ett våldsamt uppsåt, kan HRV av vissa beskrivas som ett organiserat brott, detta likt våld inom gängkriminella kontexter (Idriss, 2017). Vad gäller skydd blir det alltså en tydlig skillnad mellan att skydda en kvinna från en ex-partner och att skydda en kvinna från en familj eller en hel grupp, detta med anledning av hur organiserade brotten i hederskontexter kan vara. Slutligen betonar Idriss att existerande policys för hur VINR ska hanteras inte reflekterar karaktären av HRV eller vilka slags interventioner som är nödvändiga för överlevare, varför Idriss argumenterar för att de två våldsformerna bör åtskiljas. Att HRV bör åtskiljas från VINR går i linje med Dicksons (2014) studie där slutsatsen dras från ett antal studier som hen gått igenom att det är av största vikt att yrkesverksamma förstår familjen och samhällets roll och konceptet bakom HRV för att kunna samordna adekvata och effektiva stödinsatser för de kvinnor och barn som utsätts.

Kvinnorna som blir utsatta för HRV och deras användande av hedersbegreppet är också relevant för diskussionen om HRV bör särskiljas från VINR eller inte. Det finns kvinnor som är utsatta för HRV som själva använder begreppet heder i sina beskrivningar av våldet, men det finns även dom som inte gör det (Baianstovu m.fl., 2019). Payton (2014) framhåller att de kvinnor som blivit utsatta för HRV själva tenderar att benämna och förklara våldet i termer av heder, när våldet har sådan karaktär och när det är fler än en förövare som är involverade i utförandet av våldet. Däremot tenderar kvinnorna att inte använda hedersbegreppet om inte förövaren/förövarna själva gör det. Om hedersbegreppet skulle tas bort och HRV istället skulle klassas som VINR, finns det en risk att vissa särdrag som identifierats hos HRV hamnar i skymundan och att utsatta kvinnors upplevelser av viktimisering tillintetgörs (Payton, 2014; Keskinen, 2011). Att ta bort hedersbegreppet och istället tala i termerna “våld är våld” kan även bidra till att yrkesverksamma inte tar hänsyn till att olika klienter har olika utgångspunkter när de söker hjälp (Keskinen, 2011). Det kan sammanfattningsvis konstateras att det kan finnas flertalet konsekvenser av att helt se bortom hedersbegreppet och benämna allt relationsvåld som VINR.

2.2 Utredning och insatser vid hedersrelaterat våld

Ofta uttrycker professionella som möter HRV att det initialt är svårt att identifiera tecken på just detta våld. Det är särskilt svårt att jobba med HRV när det inte sker kontinuerligt, det vill säga att det inte är så vanligt förekommande. Det finns också svårigheter i att möta kultur- eller religionsfrågan (Dickson, 2014; Eshareturi, Lyle & Morgan, 2014) då professionella ofta har en stor respekt för kulturella skillnader och religiösa övertygelser (Dickson, 2014).

(12)

7

Rädslan och osäkerheten att “ta i” kultur- eller religionsfrågan handlar inte sällan om att inte vilja stämplas som rasist eller islamofob vilket polis i Storbritannien har beskrivit (Eshareturi m.fl., 2014). Rädslan för att bli anklagad för rasism har resulterat i att insatser och stöd helt uteblivit men också att en inte tillgodogör sig kunskaper och förståelse för kultur (a.a.). Dessa osäkerheter som professionella beskriver påverkar på så vis möjligheterna att bistå med korrekta insatser till de utsatta (Dickson, 2014; Björktomta, 2007; Baianstovu m. fl., 2019). Det finns fler hinder i relation till hjälpsökande för de som är utsatta för HRV. Inom

hederskontexter är det inte sällan familjen som prioriteras högst. Det är dit en går för hjälp och stöd. När det då också är familjen som utsätter en för våld blir kravet på att inte söka hjälp utifrån större. Detta gör det också svårt för professionella att identifiera ett hjälpbehov hos de utsatta. När de utsatta väl får hjälp blir det viktigt att kunna bistå med insatser som är

kulturellt anpassade. Således behöver den utsatta få komma till exempelvis ett skyddat boende, där det finns kompetens och möjligheter att både förstå och jobba utifrån offrets tidigare kulturella kontext (Blum, Braiden & Heinonen, 2016). Gill, Cox & Weir, (2018) gjorde en studie som fokuserar på vad både klienter som är utsatta för HRV behöver i form av stöd men också vad de professionella behöver för att kunna tillhandahålla stödet. Offer för HRV behöver specifika insatser som skiljer sig från VINR men professionellas bemötande präglas inte sällan av rasistiska föreställningar och missförståelser kring kultur. Författarna argumenterar för att insatser och stöd när det gäller HRV bör särskiljas från VINR bland annat utifrån behov av bredare kartläggning, större säkerhetsåtgärder (Gill m. f., 2018; Payton, 2014), samt utifrån den utsattas kulturella sammanhang som ofta är starkt kopplat med våldet. På så vis bör insatser utformas efter den här gruppens särskilda behov (Gill m. fl., 2018). Payton (2014) betonar HRV:s utmärkande drag främst i form av antalet förövare. Det faktum att våldet inte sällan är av kollektiv karaktär innebär en utmaning för professionella när det kommer till riskbedömningar. De kollektiva dragen, som sällan återfinns i ärenden som gäller VINR, gör att HRV kan behöva bemötas på ett särskilt sätt. Emellertid bör det alltid ske individuella bedömningar, allt hedersvåld är inte likadant och alla familjer där det råder starka “hedersnormer” är inte homogena. Därför bör professionella i största möjliga mån förflytta sig från makronivån, där generaliseringar kring kultur görs, till mikronivå där istället den

specifika familjen eller släktens särskilda mönster utforskas (a.a.). Faktum är att det inte bara är HRV som inbegriper fler än en förövare (Payton, 2014; Salter, 2014). Salter (2013) menar att forskningen om relationsvåld tenderar att utelämna det faktum att det kan finnas fler förövare, om det inte är forskning som rör HRV specifikt. Våld av fler förövare förekommer i fler kontexter än de som benämns som hedersrelaterade. I Paytons (2014) studie uppger flera att de blir utsatta för våld av mer än en person utan att koppla detta till heder. Detta gör att yrkesverksamma som arbetar med insatser och stöd som riktar sig till kollektivistiskt våldsutsatta inte endast kan stirra sig blinda på heder. Således behövs mer individuellt

anpassade riskbedömningar och sedermera insatser i syfte att omfatta allt typ av relationsvåld (a.a.). Emellertid tenderar professionella, som möter de som faller offer för HRV, att ha en ambivalent inställning till hedersbegreppet och bristen på konsensus inom hjälporganisationer och myndigheter gör det svårt att bistå med korrekta insatser. Det finns skillnader i hur olika professioner definierar HRV men definitionerna skiljer sig även åt inom professioner, faktum är att begreppet många gånger undviks att definieras tydligt utifrån osäkerhet eller rädsla att säga fel saker. Detta gör det svårt att nå en samstämmig bild av vad HRV faktiskt är och hur det ska tacklas (Björktomta, 2007). Därtill tenderar de professionella som faktiskt försöker definiera begreppet att fastna i egna föreställningar och stereotypifieringar av vad HRV är vilket också gör det svårt att identifiera människors behov av stöd och hjälp på ett adekvat sätt (Björktomta, 2007; Baianstovu m. fl., 2019). Baianstovu m. fl. (2019) menar att det är av stor

(13)

8

vikt att yrkesverksamma som möter personer som är utsatta för HRV besitter kunskap om hur deras egna föreställningar och stereotyper kan innebära en diskriminering gentemot vissa grupper.

2.3 Föreställningar kring religion, kultur och etnicitet

HRV tenderar generellt att kopplas ihop med en viss kultur eller religion, då främst islam. Det har skapats en bild av att HRV endast utövas av och drabbar människor som är muslimer eller härstammar från muslimska länder. Faktum är dock att HRV förekommer i nästan alla

samhällen som bygger på patriarkala strukturer. Religion spelar heller ingen större roll i sammanhanget, förekomsten av HRV finns inom näst intill alla religioner men även bland människor som inte säger sig utöva någon religion alls (Altinbas, 2013). Vidare poängterar Altinbas (2013) att religion i allra högsta grad är grundat på patriarkala normer och

värderingar, det vill säga en patriarkal samhällsstruktur. Det går således inte att hävda att islam är mer patriarkalt präglad än exempelvis kristendom eller judendom.

Payton (2014) redogör för olika studier kring feminismens framväxt och hur den främst har fokuserat på den heterosexuella kärnfamiljen i uppmärksammandet av relationsvåld, och då helt utelämnat våld som förekommer inom den större familjen. Den feministiskt styrda debatten kring mäns våld mot kvinnor tenderar att se våldet i termer av tvåsamhet och detta i en så kallad västerländsk kontext, vissa kallar det vit feminism. Detta resulterar sedermera i att HRV inte kopplas samman med annat relationsvåld där patriarkala tankar eller normer kan ha sin påverkan på våldet. HRV ställs istället emot västerländska värderingar där de senare inte uppfattas som lika extrema eller barbariska. Detta gör också att HRV tenderar att associeras med en viss typ av religion eller kultur som är främmande för västerländska

samhällen, där också våldet mot, oftast kvinnor, ses som en helt annan typ av våld. Denna typ av särskiljning kan således grunda sig på främlingsfientliga föreställningar och tankar (a.a.). Detta framhåller även Meetoo och Safia Mirza (2007), att inte se VINR som en del av samma patriarkala strukturer ligger i linje med främlingsfientliga tankar där HRV ses som något helt annat, något allvarligare och mer barbariskt. Särskiljningen grundar sig alltså i en

stereotypifierande bild av vissa religioner och kulturer, då främst islam. På det sättet särskiljs även olika kulturer och religioner när en särskiljning görs mellan HRV och VINR (a.a.). När en pratar om kultur i relation till vissa minoritetsgrupper talas det oftast om detta som ett hinder för att kunna passa in i den västerländska normen. Detta gäller även HRV i relation till kultur, då VINR ses som den “normala” formen av relationsvåld och där HRV då blir en slags avvikelse, eller en representation för en viss kultur och dess, ofta sett som mycket grövre, våld (Payton, 2014). Grewal (2013) drar slutsatsen, efter att ha studerat forskning och

mediarapportering gällande HRV, att den tydliga särskiljningen som görs mellan HRV och VINR innebär en ansvarsförskjutning till en specifik religion eller kultur. Med

ansvarsförskjutning menar hen att religioner och kulturer som är associerade med HRV tenderar att ses som mer patriarkalt grundade vilket också betyder att en viss religion eller kultur får stå till svars för våldet. Således förklaras våldet som något som endast förekommer på grund av patriarkala, religiösa övertygelser när faktum är att patriarkala strukturer finns överallt, oavsett religion eller kultur. Detta resonemang stöds även av bland andra Altinbas (2013), Grzyb (2016) samt Sev’er och Yurdakul (2001). När relationsvåld sker inom en västerländsk, vit familj tenderar våldet att ha mer individualiserade förklaringar, det vill säga att förövarens handlingar förklaras vara en produkt av hans egna, ofta problematiska, tankar och värderingar. När hedersvåld förklaras görs detta istället på det sättet att förövaren blir en representant för en hel kultur eller religion vilket också då sägs vara anledningen till våldet (Grewal, 2013). Detta fokus på religion och kultur istället för de världsomspännande

(14)

9

patriarkala strukturerna kan också innebära att professionella som möter den utsatta gruppen har krav på sig att ha särskild “kultur-kompetens” vilket då kan vilseleda dem från det faktiska problemet som är våld och inte kultur. Det vill säga att kravet för att “kunna” arbeta med hedersfrågor är en viss kulturkompetens eftersom denna typ av våld starkt kopplas samman med just kultur och religion (Meetoo & Safia Mirza, 2007; Payton, 2014). 2.3.1 Föreställningar kring HRV och det sociala arbetet

Baianstovu m. fl. (2019) konstaterar i sin studie att professionellas stereotypifiering och diskriminering kring HRV är ett utbrett problem. HRV tenderar att beskrivas av professionella utifrån stereotypa föreställningar om etnicitet, ålder, kön och religion. Det skapas således ett “vi” och ett “dem” som baseras på svensk och osvensk där den senare kopplas samman med just HRV. Professionella som fick frågor kring just stereotypifieringar kring HRV uppvisade upprepade gånger en rädsla för att stämplas som rasist. Konsekvenser av ovan nämnda blir att visst våld kan benämnas som HRV endast utifrån den våldsutsattas kulturella sammanhang eller religiösa övertygelse. Stereotyper kan också leda till att de som inte “passar in” i bilden av vad HRV är osynliggörs eller att våldet de blir utsatta för bagatelliseras. Stereotyper kring begreppet heder skapar konflikter inom professionen som blir till utmaningar främst i det sociala arbetets förebyggande arbete. Inom det sociala arbetet finns det en stor risk för diskriminering och stereotypifiering när det gäller HRV vilket också kan skapa ett motstånd hos berörda och detta kan resultera i att arbetet sedermera blir kontraproduktivt (a.a.).

2.4 Sammanfattning

HRV liknar VINR i flera avseenden, däremot finns det forskning som pekar på att det finns särskilda egenskaper hos HRV som gör att det borde särskiljas från VINR. Policys för hur yrkesverksamma ska hantera VINR skiljer sig från HRV eftersom de inte speglar karaktären av HRV eller vilka slags interventioner som är nödvändiga för utsatta personer. Emellertid är en risk med att ta bort hedersbegreppet och låta allt relationsvåld gå under VINR att

yrkesverksamma missar viktiga särdrag som identifierats hos HRV och att utsatta inte får det stöd som dom är i behov av. Därtill finns det inom och mellan professioner olika definitioner av HRV, och således en brist på samstämmighet, och detta kan resultera i en osäkerhet inför hur problemet ska tacklas. Slutligen har forskning visat att det finns föreställningar gällande HRV som kopplas samman med främst islam samt icke-västerländska kulturer, inte sällan bland professionella som möter målgruppen. Detta kan resultera i att professionella vilseleds av sina egna föreställningar från det faktiska problemet som är våld och inte kultur.

Sammantaget råder det ingen samstämmighet inom forskningsområdet då vissa menar att HRV bör särskiljas från VINR och vissa inte. Det råder också delade meningar kring konsekvenserna av att använda hedersbegreppet, det vill säga om det innebär mer skada än nytta för offret. Vidare finns ingen studie som fokuserar på föreliggande problem endast inom socialtjänsten, då i en svensk kontext. De studier som finns om ämnet inbegriper antingen flertalet yrkeskategorier där socialtjänsten inkluderas eller inte är med alls. Det är dock svårt att urskilja socialsekreterares specifika uppfattningar i de studier där de deltar eftersom svaren från respondenter ofta sammanslås. Med detta sagt finns det ett behov av en studie som undersöker specifikt socialsekreterares uppfattningar och föreställningar kring HRV för att få en förståelse för varför detta särskiljs från VINR.

3. Teoretisk tolkningsram

Den teoretiska tolkningsramen utgår ifrån en socialkonstruktivistisk ansats.

Socialkonstruktivism har sin grund i språket och på vilka sätt vi skapar mening genom begrepp och ord. Det betyder att ord och begrepp är socialt skapade, och så även specifika fenomen som beskrivs. Vidare är det konstruktivistiska sättet att tänka en slags kritisk

(15)

10

hållning till det allmänt vedertagna eller det som anses vara “sanning”. Eftersom verkligheten är socialt skapad blir kontexten, i synnerhet kulturkontexten, en viktig parameter då

värderingar och synsätt skiljer sig avsevärt världen över (Wenneberg & Nilsson, 2010). På så vis skapas verkligheten utifrån våra tolkningar om den och fenomen förklaras utifrån det vi redan tror oss veta. Kategorier, stereotyper och andrafiering är alla begrepp som är sprungna ur ett konstruktivistiskt förhållningssätt (Mattsson, 2015). Begreppet kategorier kan bidra med en förståelse för vilken typ av våld som hör hemma i vilken kategori. Begreppet stereotyper kan synliggöra vilka föreställningar som finns om HRV respektive VINR gällande offer och förövare. Slutligen kan begreppet andrafiering hjälpa oss att förstå på vilka sätt kategorier och stereotyper kan leda till ett ”Vi och Dem”-tänk. De teoretiska begreppen kan på så vis bidra med en förståelse för på vilka sätt HRV och VINR konstrueras samt synliggöra de

föreställningar som kan ligga till grund för olika konstruktioner. Avslutningsvis bidrar också begreppen med en förståelse för varför HRV särskiljs från VINR.

3.1 Kategorier

Kategorier kan beskrivas i termer av “olika saker eller företeelser som förs samman för att de på ett eller annat sätt har något gemensamt” (Mattsson, 2015, s. 41). Anledningen till att kategorier skapas är för att saker och ting ska kunna tillskrivas en mening, och genom kategorier kan människor få förståelse för omvärlden. På så sätt skapas ordning och logik i människors verklighet. Exempel på kategorier kan vara kön, klass och etnicitet men även saker och djur. Vi skapar förståelse för kategorier genom likheter och skillnader dem emellan, exempelvis skillnaden mellan man och kvinna eller hund och katt. Inom det sociala arbetet kan kategorier vara behjälpliga på olika sätt. Inom socialtjänsten kan kategorier vara i form av enheter riktat till barn/unga och vuxna, och på så sätt används kategorier för att utforma verksamhetens uppbyggnad och genom det skapa ordning. För att socialsekreterare ska få en förståelse för vilka människor det är de arbetar med, och sedermera vilket stöd de kan behöva, kan det vara behjälpligt att använda kategorier. Kategoriseringar kan aldrig vara fria från en persons föreställningar om dess innehåll. En kategori grundar sig således alltid på en

konstruktion, det vill säga utifrån en subjektiv tolkning av vad exempelvis ett fenomen eller problem är (a.a.).

Som tidigare nämnt skapar kategorier ordning och de hjälper oss att förstå omvärlden. Mattsson (2015) nämner tre sätt att använda begreppet kategorier. I denna studie kommer kategorier att förstås genom ett strukturfunktionalistiskt och lingvistiskt perspektiv, där även makt spelar en central roll. Ur ett strukturfunktionalistiskt och lingvistiskt perspektiv antas människor vara i stort behov av såväl språk och struktur för att förstå omvärlden. Något som tillför tydlighet för människan är motsatspar, eller dikotomier som det också kallas.

Dikotomier utgörs av två kategorier som är varandras motsats. Exempel på motsatspar kan vara man-kvinna eller svensk-icke-svensk. Motsatsparen förstärks genom att gråzoner sällan accepteras eftersom detta stör den fasta ordningen (Matsson, 2015). Ytterligare en dimension som kommer användas i denna studie för att förstå kategorier, är att applicera ett

maktperspektiv på dikotomier. Motsatspar är sällan neutrala utan det inbegrips nästan alltid en maktrelation mellan oppositionerna (Hall, Evans & Nixon, 2013). Maktrelationen uppstår när ett övergripande motsatspar sätts i relation till ytterligare motsatspar, exempelvis genom att mannen associeras med förnuft, medan kvinnan associeras med känsla, eller att mannen förknippas med ordning och kvinnan förknippas med kaos. Med detta sätt att förstå

kategorier, blir det tydligt att den ena kategorin av motsatsparet är överordnat det andra och således har en dominant hållning (Matsson, 2015). När dikotomier ordnas hierarkiskt skapas en ojämlikhet mellan kategorierna (Hall m.fl., 2013) och Mattson (2015) menar att detta sätt att skapa mening alltid inbegriper dolda maktförhållanden. Exempel på en ojämlik relation

(16)

11

mellan kategorier är att det västerländska samhället är överordnat det österländska, eller att vita är överordnade svarta (a.a.). I den här studien används kategorier i termer av hur något beskrivs eller är, exempelvis hur våld beskrivs och kategoriseras.

3.2 Stereotyper

Att stereotypifiera innebär att utgå från några enkla och framstående egenskaper för att

beskriva personer eller grupper. Genom att reducera en grupp människor till några få, specifika egenskaper eller särdrag framställs gruppen som homogen och skillnader inom gruppen blir på så vis osynliggjorda (Mattsson, 2015). Hall m.fl. (2013) beskriver

stereotypifiering i termer av essentialism, reduktionism och biologiska förklaringar, alltså att “stereotyper reducerar människor till några få, enkla, essentiella karaktärsdrag, vilka

representeras som bestämda av Naturen” (s. 247, egen översättning). Genom att människor exempelvis har föreställningar om vad olika roller innebär, kan en person uppfattas olika beroende på om den är en förälder, en chef eller en pensionär. Vår bild av en person påverkas även av dennes personlighetstyp, det vill säga om personen beskrivs som glad, seriös eller deprimerad. En person uppfattas också olika beroende på dennes kön, nationalitet, klass och ålder etcetera, utifrån föreställningar som finns om dessa kategorier. Förutom att

stereotypifiering reducerar människor till få, förenklade attribut, fungerar stereotypifiering splittrande eftersom det exkluderar det som inte hör hemma inom ramen för stereotypen, samt att det gör skillnad på vad som är normalt och onormalt och sedermera vad som är accepterat och vad som inte är det. Genom att exkludera det som inte hör hemma inom stereotypen, skapas också tydliga gränser mellan det som tillhör och inte tillhör. Dessa gränser är statiska och svåra att rubba (Hall m.fl., 2013). I den här studien används stereotyper i termer av hur

någon, det vill säga en person eller grupp, beskrivs eller är.

3.3 Andrafiering

Intimt förknippat med kategorier och stereotyper är begreppet andrafiering, eller “vi och de Andra” som det ibland också kallas. I denna studie kommer begreppen andrafiering, vi och de

Andra och vi och Dom att användas synonymt med varandra. För att ge en beskrivning av

begreppet andrafiering bedöms det nödvändigt att först ge en förklaring av det som teoretikern Stuart Hall kallar för subjektkonstruktion. Subjektkonstruktion grundar sig i Jaques Lacans teori och handlar om att vi människor skapar en bild av vilka vi är, en bild av subjektet, genom att vi kan spegla oss i det vi inte är (Mattsson, 2015). Genom att jämföra oss med andra och se till likheter och skillnader, kan vi alltså få en förståelse för vilka vi är. Detta skapande av subjektet är ständigt pågående genom interaktion med andra människor.

Mattsson (2015) exemplifierar detta genom att beskriva att svart hudfärg endast kan definieras på grund av att det finns en definierad motsats, det vill säga vit hudfärg. Detsamma gäller för exempelvis kön, sexualitet och klass. Subjektkonstruktionen pågår inte endast vid en

jämförelse med andra människor utan även i förhållande till kulturella bilder och stereotyper (a.a.). Subjektet skapas helt enkelt “genom att vi upprätthåller och skapar en gräns mellan oss själva och det som är den Andra” (Mattsson, 2015, s. 87).

Som nämnt i avsnittet om stereotyper är ett resultat av stereotypifiering att det dras gränser mellan det normala och accepterade och sedermera det onormala och icke-accepterade. Hall m.fl. (2013) menar att stereotypifiering på så vis bidrar till att det skapas en social och

symbolisk ordning. Stereotyper talar om vem som tillhör och vem som inte tillhör. Det dras en tydlig gräns mellan vilka Vi är och vilka de Andra är. Det som är främmande och inte ingår i en persons bild av vad som är normalt ses automatiskt som “förorenat, farligt och tabu”, menar vissa (a.a., s. 248). För att inte Vi och vår grupps goda anseende ska förstöras måste det som ses som främmande och onormalt tydligt avskiljas från vår grupp, det som vi är och

(17)

12

representerar. Det måste göras tydligt att vi inte är som de Andra. Ett sätt att göra det tydligt är att stereotypifiera den andra gruppen och tala om dem på ett sätt som starkt särskiljer Dem från Oss (Hall m.fl., 2013). På så vis upprätthåller stereotyper en symbolisk ordning. I denna studie är utgångspunkten att andrafiering kan vara en konsekvens av kategorier och

stereotyper.

4. Metod

Föreliggande avsnitt kommer att redogöra för studiens alla moment och hur hela processen gått till. I avsnittet behandlas litteratursökning, datainsamlingsmetod, urval, bearbetning och analys av data, etiska överväganden samt studiens tillförlitlighet.

4.1 Litteratursökning

Mellan datumen 8/9 – 20 och 9/9 – 20 genomfördes en systematisk litteratursökning. Sökningen har sin grund i fem olika databaser som bedömts som adekvata i relation till frågeställningarna. De fem databaserna som sökningen genomförts i är Social Services Abstract, Sociological Abstract, Sociology Collection, Criminal Justice Abstract samt Swepub. Flera testsökningar genomfördes i syfte att fastställa vilka sökord som gav mest intressanta träffar. Sökningarna begränsades alltid med ”Peer review” för att säkerställa att artiklarna är vetenskapligt granskade. Ett krav var också att artiklarna skulle vara skrivna på antingen engelska eller svenska. Först lästes artikelns abstract för att kunna bedöma

relevansen i relation till ämnet och om intresset väcktes lästes sedan resten av artikelns relevanta delar där återigen en bedömning gällande relevans för ämnet gjordes. Sökningen i databasen Social Services Abstract innefattade följande sökord: ”honor-based violence” ”social work” och interventions. Denna sökning gav en träff som bedömdes relevant för ämnet. I databasen Sociological Abstract gjordes fem sökningar där den första hade sökordet: ”concept of honour” som gav sju träffar varav två valdes ut till studien. Den andra sökningen i samma databas innehöll sökorden ”honor-based violence” AND ”social service*” och gav en träff som också bedömdes lämplig för ämnet. Den tredje sökningen innefattade sökorden:

Honour-based violence AND victim*, vilket resulterade i åtta träffar varav två bedömdes vara

relevanta för studien. Vidare söktes det på Crimes of honour AND cultur* AND raci* vilket resulterade i sju träffar varav en bedömdes vara relevant. I sista sökningen i Sociological Abstact söktes det på Honour based violence AND social services AND ethnic vilket resulterade i fyra resultat varav en bedömdes relevant. I databasen Sociology Collection gjordes tre olika sökningar med olika sökord. Den första sökningen gav sju träffar varav en artikel valdes ut med hjälp av sökorden: ”honour-based violence” OR ”honor-based viloence” AND intervention*. Den andra sökningen innehöll sökorden: ”domestic violence” AND honor OR honour och gav 118 träffar, varav endast två bedömdes vara relevanta utifrån artiklarnas titlar. Samtliga titlar lästes således igenom, däremot bedömdes resterande 116 artiklar inte vara av relevans i förhållande till studiens syfte. Sista sökningen i denna databas gav 10 träffar där en valdes ut med hjälp av sökorden: ”domestic violence” AND honor OR honour AND ”social service”. I databasen Criminal Justice Abstract gjordes två sökningar varav den första inbegrep sökorden Honour-based violence AND victim* vilket resulterade i 12 träffar där en bedömdes vara användbar. Det söktes även på Crimes of honour AND cultur* AND

patriar*. Sökningen gav elva träffar, och av de träffarna bedömdes tre vara relevanta i

relation till studiens syfte. I den sista databasen, Swepub, gjorde två sökningar. Den första innehöll sökorden “Hedersrelaterat våld” och “socialt arbete” vilket resulterade i tre träffar varav en valdes ut till studien. Till sist gjordes det en sökning med endast “hedersbegreppet” vilket gav en träff som även valdes ut.

(18)

13

4.2 Datainsamlingsmetod

Föreliggande studie har en kvalitativ ansats där empirin består av semistrukturerade

intervjuer. Till skillnad från kvantitativ forskning, som karaktäriseras av siffror, statistik och generaliserbarhet, är kvalitativ forskning mer inriktad på ord och människors upplevelser och tolkningar av den sociala verkligheten (Bryman & Nilsson, 2018). Den kvalitativa

inriktningen bedömdes vara lämplig eftersom studien syftar till att undersöka

socialsekreterares uppfattningar om HRV för att få en ökad förståelse för varför det särskiljs från VINR. Nilsson (2014) framhåller att det blir svårt att skapa sig en djupare förståelse om ett fenomen med hjälp av en kvantitativ ansats. Om en lucka i forskningen har identifierats eller ett helt outforskat område har påträffats kan kvalitativa intervjuer både ge en större förståelse för fenomenet samt vara en tjänlig metod för att kunna komma närmare outlösta forskningsfrågor (a.a.). För att uppnå syftet bedömdes det därmed vara nödvändigt att samtala med socialsekreterarna, detta genom intervjuer.

Som ett led i förberedelsearbetet inför intervjuerna utformades en intervjuguide med grund i den tidigare forskning som studerats då det bidrog med en förståelse för vad som är relevant att undersöka. På så vis utformades intervjufrågor som ansågs kunna fylla den funna

forskningsluckan och sedermera svara till studiens syfte och frågeställningar. Intervjuerna var som tidigare nämnt semistrukturerade, vilket innebär att intervjuerna utgick från en rad förutbestämda frågor eller ämnen. En semistrukturerad intervju kräver däremot inte att

frågorna ställs i en specifik ordning, utan det finns utrymme för följdfrågor vilket bidrar till en flexibel intervjuprocess (Bryman & Nilsson, 2018). Denna flexibilitet skulle inte vara möjlig genom en kvantitativ strukturerad intervju, varför en semistrukturerad variant valdes. Många av de tidigare studier vi tog del av i samband med utformandet av denna studie har ett kvalitativt angreppssätt. Intervjuer bedömdes vara en lämplig metod utifrån att tidigare intervjustudier inom ämnet gav oss en fördjupad förståelse för ämnet och bedömningen blev därför att denna metod också svarar till föreliggande studies syfte, som är just en ökad förståelse. Vidare är de valda teoretiska begreppen, som analysen tar avstamp i, av

socialkonstruktivistisk karaktär. Socialkonstruktivism lägger sitt fokus på språk, begrepp och ord (Wenneberg & Nilsson, 2010), vilket gjorde det ytterst lämpligt att välja just intervjuer som datainsamlingsmetod. Utifrån rådande Covid-19 pandemi med strikta restriktioner gällande fysiska möten fick intervjuerna ske via de digitala plattformarna Zoom och Teams. Eftersom det bedömdes viktigt för intervjuförfarandet att kunna se kroppsspråk samt att ha ögonkontakt valdes plattformar som stödjer videoformat. Inspelning av intervjuerna skedde med hjälp av särskild inspelningsutrustning.

4.3 Urval

Respondenter i denna studie är socialsekreterare som på något sätt har jobbat, kan komma att jobba eller just nu jobbar med VINR och HRV. Intervjupersonerna har valts ut metodiskt för att studiens syfte och frågeställningar ska kunna besvaras, vilket motsvarar ett så kallat målinriktat urval. Ett målinriktat urval är inte slumpmässigt och det går således inte att generalisera resultatet (Bryman & Nilsson, 2018). Då syftet inte är att generalisera resultatet utan att undersöka och få ökad förståelse för vilka uppfattningar socialsekreterare har av HRV och varför det särskiljs från VINR, bedömdes ett målinriktat urval vara passande för denna studie. Ett inklusionkriterium vad gäller urval har varit att socialsekreterare med relativt mycket erfarenhet kring HRV har valts ut, men också de med mindre erfarenhet, men som samtidigt kan komma att behöva hantera sådana ärenden i sin tjänst. Eftersom dessa

socialsekreterare kan komma att behöva hantera ärenden där HRV inbegrips bedömdes deras resonemang och tankar minst lika värdefulla som de med mycket erfarenhet. Detta motsvarar ett “a priori” urval som är en typ av målstyrt urval. Det innebär att innan intervjuerna

(19)

14

genomförs har kriterierna för vilka som ska delta redan fastställts (Bryman & Nilsson, 2018). Ett exklusionskriterium gällande urvalet, det vill säga eventuella respondenter som

prioriterades bort, var att inte inkludera andra professioner eller yrkesgrupper som jobbar med HRV eller VINR eftersom syftet med just denna studie är att specifikt undersöka

socialsekreterares resonemang kring ämnet, då det redan finns omfattande forskning som utgår från andra yrkeskategoriers uppfattningar om HRV.

För att komma i kontakt med potentiella intervjupersoner kontaktades inledningsvis fem enhetschefer inom socialtjänsten i tre olika kommuner via mejl, där de tillfrågades om de själva kunde tänka sig att delta i studien eller om de hade vetskap om personer som skulle kunna agera som respondenter. Genom enhetscheferna var det tre socialsekreterare som anmälde sitt intresse för deltagande i studien. Således gjordes ett snöbollsurval, ett typ av målstyrt urval (Bryman & Nilsson, 2018). Slutligen kontaktades två personer till som ansågs lämpliga för att kunna svara till studiens syfte. Personerna har tidigare haft en professionell relation till en av författarna, och de tackade ja till att delta i studien. Kontakten med intervjupersonerna ägde sedan rum via mejl fram till intervjutillfället.

4.4 Bearbetning och analys av data

När intervjuerna var genomförda behövde insamlade data bearbetas. Intervjumaterialet i form av ljudinspelningar behövde i första hand transkriberas, vilket innebär att ljudfilerna återges ordagrant i textform. Eftersom vi var två studenter som hjälptes åt med transkriberingarna utgick vi utifrån på förhand bestämda instruktioner om hur transkriberingen skulle gå till, detta med hänvisning till Kvale, Brinkmann och Torhell (2014) rekommendationer för att transkriberingarna ska bli likvärdiga. En överenskommelse gjordes att inte inkludera ljud som “eh” och “ah” i transkriberingen och då inte heller i citaten som presenteras i resultatet. Motiveringen till att exkludera sådana ljud var för att underlätta läsningen av

intervjupersonernas utsagor, detta då ljuden inte bedömdes nödvändiga att inkludera. För att intervjuerna skulle kunna bli begripliga i relation till syftet var det nödvändigt att göra intervjumaterialet hanterbart, det vill säga korta ner, koda och organisera materialet på något sätt. Denna process är typisk för kvalitativ dataanalys och gör det möjligt att finna mönster och utifrån det dra slutsatser (Fejes & Thornberg, 2019). När transkriberingen var gjord påbörjades således arbetet med att göra intervjumaterialet hanterbart. Första steget var att koda materialet, vilket innebär att transkriberingarna, med utgångspunkt i studiens syfte, kodas ner till en samling meningsfulla komponenter (Lindgren, 2014). Därefter gjordes en noggrann undersökning av vilka komponenter som hittats och hur dessa relaterade till varandra, vilket kallas för tematisering. I tematiseringsprocessen är det huvudsakliga fokuset för forskaren att identifiera olika teman som bedöms vara av relevans dels i förhållande till studiens syfte och frågeställningar, dels utifrån den kunskap som forskarna tillägnat sig genom forskningsprocessen (Lindgren, 2014). I föreliggande studie har intervjufrågorna formulerats med utgångspunkt i den kunskap som tillägnats genom tidigare forskning, varför det insamlade datamaterialet och sedermera de identifierade temana är färgat av detta. Med detta sagt har vi ändå varit öppna för att materialet kan generera koder och teman som tidigare varit okända, varför bearbetning av data skedde så förutsättningslöst som möjligt. När teman identifierats jämfördes de med varandra och en kartläggning gjordes över hur de olika temana relaterade till varandra. En del teman var nära sammankopplade med varandra varför de fördes samman, exempelvis utredning och insatser. Slutligen mynnade alla olika teman ut i slutgiltiga huvudteman med underkategorier, vilket kallas för summering (Lindgren, 2014). Utifrån det slutgiltiga resultatet valdes teoretiska begrepp att utgå ifrån i analysdelen. Därefter lästes hela resultatet igenom igen för att urskilja på vilka sätt resultatet skulle kunna förstås utifrån de valda begreppen.

(20)

15

4.5 Etiska överväganden

Föreliggande studie har utformats utifrån fyra etiska principer i egenskap att minimera risker för deltagarna eller olika typer av etiska problem, Kvale m.fl. (2014) kallar dessa för

osäkerhetsområden. Den första principen är informerat samtycke vilket syftar till att ge deltagarna information om bland annat deras rättigheter vid deltagande i studien. I det informerade samtycket som skickades till respondenterna inbegreps bland annat studiens syfte. Deltagarna fick också information om att intervjuerna skulle komma att spelas in. Det framgick också att deltagandet är helt frivilligt och att personuppgifter behandlas i enlighet med europeiska dataskyddsförordningen (GDPR). Slutligen fick respondenterna, via det informerade samtycket, även information om på vilka sätt studien kommer att presenteras och att den kan komma att publiceras i databasen DIVA. Deltagarna ombads sedermera att signera det informerade samtycket för att på så vis just ge sitt samtycke till att delta i studien. Den andra etiska principen att förhålla sig till är konfidentialitet, vilken i stort sett handlar om vem som får tillgång till vilken information (Kvale m.fl., 2014; Vetenskapsrådet, 2017).

Konfidentialitetskravet inbegrips i det informerade samtycket. Vad gäller hantering av data har som tidigare nämnt intervjuerna spelats in, det har sedan gjorts en registrering av de data vi tillhandahållit till personuppgiftsbehandlingsregistret via Örebro Universitet. Ljudfiler och transkriberingar har sedan förts över och förvarats oåtkomligt för obehöriga på varsina portabla lagringsenheter.

Den tredje etiska principen att förhålla sig till är forskarens roll, som blir en viktig del för att hålla god kvalitet och att kunna uppfylla samtliga etiska krav (Kvale m.fl., 2014). Under arbetet med studien och i kontakten med intervjupersonerna har det alltid funnits en medvetenhet om etiska principer, lagar och vikten av objektivitet samt saklighet. Det har således, genom hela processen, alltid varit ett mål att förhålla sig opartisk och objektiv inför materialet men också i förhållande till tidigare forskning. Tre av intervjupersonerna har en av studiens författare tidigare haft professionell kontakt med. Detta togs i beaktning på så vis att just de intervjuerna inte utfördes av den författare som tidigare haft kontakt med dessa intervjupersoner.

Under arbetet med studien har syftet bearbetats och omformulerats flertalet gånger. Detta betyder att det ursprungliga syftet som intervjupersonerna fick till sig inte överensstämmer med det slutgiltiga syftet. Efter etiska överväganden är emellertid bedömningen att det första syftet inte skiljer sig avsevärt från det slutgiltiga då det huvudsakliga fokuset alltid har varit tydligt för oss. Intervjupersonerna fick heller inte vetskap om den teoretiska tolkningsramen som sedermera kom att påverka syfte och frågeställningar. En risk med detta är att deltagarna upplever att deras svar användes på ett sätt som de inte var inställda på vid intervjutillfället. För att minimera denna risk har vi försökt säkerställa att inga svar är tagna ur sin kontext. Vidare har det varit viktigt att tydliggöra i resultat- och analysavsnitten vad som är generella beskrivningar och vad som är beskrivningar utifrån socialsekreterarens egna perspektiv. Till sist måste alltid studiens risker bedömas vara mindre än nyttan med studien (Kvale m.fl., 2014). Vid en värdering av förhållandet mellan riskerna och nyttan, bedöms riskerna för deltagarna vara förhållandevis små i relation till nyttan med studien. Eftersom forskning på ämnet i en svensk kontext är begränsad samt att det saknas forskning som endast fokuserar på socialtjänsten bedöms studien vara till förmån för fältet. Om personuppgifter behandlas med största möjliga försiktighet och analyserna sker på ett etiskt försvarbart sätt minimeras eventuella risker och intervjupersonernas integritet skyddas.

(21)

16

4.6 Studiens tillförlitlighet

En kvalitativ studies tillförlitlighet innebär ett mått på dess trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera. Detta innebär att det behöver säkerställas att studien dels har hög trovärdighet, det vill säga att i hög utsträckning skapa trovärdighet i resultaten (Bryman & Nilsson, 2018). För att säkerställa denna studies

trovärdighet har den utförts i enlighet med de forskningsregler som finns samt att resultaten har rapporterats till deltagarna. Kontexten inom vilken respondenterna verkar har så långt som möjligt noggrant beskrivits, för att öka studiens överförbarhet, det vill säga möjligheten att föra över resultaten i en annan kontext eller miljö (a.a.). Eftersom det redogjorts för inom vilken verksamhet respondenterna jobbar och vilken yrkesroll samtliga har, uppskattas överförbarheten vara relativt hög. Vidare innebär pålitlighet att hela forskningsprocessen noggrant redogjorts för vad gäller bland annat frågeställningar, urval och analysförfarande (a.a.). Pålitligheten bedöms som hög utifrån detta metodavsnitt där hela processen redovisas grundligt. Genom kontinuerlig handledning där studien också systematiskt granskats i

samtliga delar kan pålitligheten ytterligare stärkas. Slutligen blir möjligheten till att styrka och konfirmera av stor vikt för studiens tillförlitlighet vilket bekräftas i denna studie då författarna är medvetna om att full objektivitet inte går att uppnå i kvalitativa studier, och då inte i denna studie. Författarna har således, under hela processen, varit införstådda med att resultaten och utförandet kan ha påverkats av egna värderingar och teoretisk inriktning. Sammantaget bedöms studiens tillförlitlighet uppnå en relativt hög nivå i relation till kraven för kandidatuppsatser.

5. Resultat och analys

Nedan kommer empirin att redovisas utifrån följande identifierade teman: Våldets

kännetecken, Utredning och insatser vid hedersrelaterat våld, Föreställningar kring religion, kultur och etnicitet samt Varför särskilja hedersrelaterat våld från våld i nära relation? Vi har valt att presentera resultatet först för att sedan, i slutet under varje rubrik, analysera resultatet med hjälp av de teoretiska begreppen. Syftet med analyserna är att försöka synliggöra på vilka sätt socialsekreterare beskriver HRV och VINR med hjälp av ord och begrepp. Utifrån den teoretiska ramen kan vi skapa en större förståelse för hur det kommer sig att HRV särskiljs från VINR och om socialsekreterares beskrivningar kan förstås i termer av kategorier, stereotyper samt andrafiering.

5.1 Våldets kännetecken

För att förstå varför socialsekreterare särskiljer HRV från VINR ställdes frågor om våldets kännetecken för både HRV och VINR. Konkreta kännetecken och begrepp som nämndes i intervjuerna tydliggörs i slutet av avsnittet med hjälp av en tabell.

5.1.1 Hedersrelaterat våld

Samtliga socialsekreterare kopplar HRV främst till antalet förövare, de alla beskriver våldet som kollektivt där fler förövare ofta är inblandade. Nästan alla respondenter nämner de kollektiva dragen som det första en tänker på vid HRV. Dessa förövare beskrivs också ofta vara familjemedlemmar eller släktingar. Samtliga socialsekreterare pratar om familj, föräldrar och annan släkt i relation till våldet. En socialsekreterare beskriver sina första tankar när HRV nämns på följande sätt.

Jag tänker att det är kollektivt våld, alltså att det är flera i familjen som utsätter [...] och att det liksom är familjemedlemmar i form av pappa eller mamma eller syskon eller farbror och faster.

References

Related documents

Handlingsplanens målgrupp är våldsutsatta i nära relationer och våldsutövande partner eller ex-partner, barn som lever med/utsätts för våld av föräldrar eller andra

Strategin avseende våld i nära relation involverar all personal inom Kiruna kommun inom ramen för sitt respektive uppdrag.. I förlängningen påverkar strategin även invånare

Även om Martin & Garcia (2011) visar, i sin studie av kvinnor från USA men med ursprung från Mexico, att våldet minskar under graviditeten jämfört med innan, så

Kvinnan kan känna en rädsla för själva uppbrottet från mannen, eftersom förekomst av dödligt våld ökar när kvinnan är på väg att lämna mannen eller har

En litteraturstudie över hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap och erfarenhet i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relation utgör ett viktigt underlag för att

Det vill säga den sida som inte representerar byråkratin eller organisationen som söker förvandla individ till standardiserad klient, utan den mänskliga sidan som vill

Den komplexa gärningsmannabilden är något som de flesta menar skiljer hedersrelaterat våld från andra typer av våldsbrott mot kvinnor, varför det inte

81 Detta menar vi kommer till uttryck i interaktionen med deras partner då männen använder våld i situationer som de upplever att de inte kan hantera.. Lars och Stefan uppger