Avveckling av oljelager
i oinklädda bergrum
Innehållsförteckning
Avveckling av oljelager i oinklädda bergrum 3
Geologiska förutsättningar 3
Principer för lagring av petroleumprodukter 4
Petroleumprodukter som lagras 5
Avveckling av anläggningar 7
Miljöpåverkan 8
Åtgärder för att begränsa spridningen av
föroreningar i samband med avveckling 10 Avfall 13 Lagstiftning 14 Egenkontroll 14 Villkor i samband med miljöprövning 16 Arbetssätt som används av SGU 17 Litteratur 18 Kommentar 18
ISBN 91-620-8157-8 Omslag foto: SGU
Avveckling av oljelager i oinklädda bergrum
I Sverige finns åtminstone ca 140 anläggningar där petroleumprodukter lagras i bergrum. I knappt 80 av dessa anläggningar lagras petroleumprodukterna direkt på grundvattenytan i bergrum med råa bergsidor, d.v.s. oinklädda bergrum. I övriga lagras petroleumprodukterna i stålcisterner som byggts in i berg.
Anläggningarna ägs av bl.a. staten (Fortifikationsverket, SGU, SJ, m.fl.), lands-ting, kommunala och privata energibolag, privata industriföretag och oljebolag.
Flera av de större anläggningarna byggdes för beredskapslagring i skuggan av kalla kriget under perioden slutet av 50-talet till slutet av 70-talet. Många av dessa anläggningar är i dag föremål för avveckling. Riksdagen inrättade 1994 myndighe-ten Stamyndighe-tens oljelager (numera SGU) med uppgift att avveckla den statliga civila beredskapslagringen av petroleumprodukter.
En anläggning för petroleumlagring i oinklädda bergrum kan rymma från ca 5 000 till 150 000 m3 produkt, ibland ännu mer, fördelad på ett eller flera bergrum.
Figur 1. Större anläggning för lagring av olja i oinklädda bergrum (illustration: ).
Geologiska förutsättningar
De flesta anläggningar där petroleumprodukter lagras i oinklädda bergrum är be-lägna i kristallint berg. Undantag finns bl.a. på Gotland. Man har vid lokaliseringen sökt efter stabilt berg. Detta berg är ofta relativt tätt och merparten av vattenföring-en styrs av ett mindre antal av sprickorna. Om större vattvattenföring-enförande zoner eller sprickor lokaliserades i samband med byggnationen kan dessa ha injekterats med cement och är därmed inte tillgängliga för läckage av produkt.
Ofta utfördes relativt begränsade geologiska undersökningar i samband med projekteringen av anläggningarna. Om dåligt berg sedan påträffades under bygg-skedet ändrades anläggningens utförande genom att bergrummen fick en annan utformning än vad som var tänkt.
Principer för lagring av petroleumprodukter
I oinklädda bergrum lagras oljan direkt mot berget till skillnad från anläggningar med stålcisterner. Lagring av olja i oinklädda bergrum bygger på principen att oljan är lättare än vatten och att den inte är blandbar med vatten.
Bergrummen anläggs så att högsta nivån för den lagrade produkten är belägen minst fem meter under den naturliga grundvattenytan. Därigenom kommer oljan att hållas på plats av trycket från grundvattnet i det omgivande berget. Genom sprickor i berget rinner grundvattnet kontinuerligt in i bergrummet och bildar en vattenbädd som oljan flyter på. Överskottet av vattnet som läcker in i bergrummet (läckvatten) pumpas till en oljeavskiljare och leds sedan ut i ett ytvattendrag. Pumpningen och den lägre trycknivån i anläggningen kommer att påverka en del av de vattenförande sprickorna runt anläggningen och grundvattentrycket i dessa blir då lägre än i om-givningen.
Det finns två huvudprinciper för lagring av olja i oinklädda bergrum: lagring på fast vattenbädd och lagring på rörlig vattenbädd, se figur 2 nedan.
Figur 2. Schematisk beskrivning av vattennivåer (grått) och produktnivåer (svart) under lagring och tömning av anläggning med rörlig vattenbädd respektive fast vattenbädd (illustration: ).
Lagring på fast vattenbädd
Lagring på fast vattenbädd innebär att bäddvattnets nivå i bergrummet hålls kon-stant strax ovan botten av bergrummet. Nivån för produktens överyta kommer att variera beroende av hur mycket produkt som lagras. Läckvattenpumparna är dimensionerade endast för att ta hand om det vatten som strömmar in i bergrum-met. En nackdel med metoden är att det bildas en stor gasvolym ovanför produkt-ytan, speciellt vid utlastning. En annan nackdel är att produkten fylls i ett tomt bergrum där sprickorna i omgivande berg kan vara tömda på vatten. Detta medför
att sprickorna i en stor bergvolym kan komma att förorenas av produkt i samband med inlastning.
Lagring på rörlig vattenbädd
Lagring på rörlig vattenbädd innebär att bäddvattnets nivå regleras så att produk-tens övre del kan hållas på ungefär samma nivå oavsett hur stor volym som lagras. Detta sker genom in- eller utpumpning av vatten från ett närliggande ytvattendrag.
Metoden används med fördel då bensin lagras eftersom gasavgången till luft blir liten. Produktytans nivå brukar vara belägen en bit ovanför bergrumstaket. Detta innebär att även berget ovanför bergrummet blir förorenat av den lagrade produkten. Ur föroreningssynpunkt är ändå denna lagringsmetod gynnsam efter-som bergrummet är vattenfyllt då produkten lastas in. Detta minskar möjligheterna till föroreningsspridning till sprickor i berget runt bergrummet jämfört med fast vattenbädd.
Petroleumprodukter som lagras
De petroleumprodukter som lagras i bergrum utgörs främst av raffinerade produk-ter som bensin, flygbränsle, lättare brännoljor (diesel och eldningsolja 1, Eo1, ofta benämnt gasolja) samt tung eldningsolja, Eo3-5. Dessa raffinerade produkter är av s.k. straight-run kvalitet och har sinsemellan olika egenskaper beroende på olika användningsområden. Samtliga är uppbyggda av samma typer av kolväten, men de lättare produkterna kännetecknas av att de består av petroleum-kolväten med färre antal kolatomer och har därför högre flyktighet och högre lös-lighet i vatten än de tyngre produkterna.
Inga av de raffinerade produkterna som lagras innehåller fenol. Fenol kan dock bildas som nedbrytningsprodukt av aromater i den lagrade petroleumprodukten.
Bensin
Petroleumkolväten som ingår i bensin har ett kokpunktsintervall mellan 30 – 200 oC, varav huvuddelen ligger inom intervallet 70 – 150 oC.
I bensin ingår ca 200 olika kolväten i mätbara halter, huvudsakligen naftakol-väten med 4-12 kolatomer. Dessa består till ca 50 % av alifatiska kolnaftakol-väten och till ca 50 % av aromatiska kolväten. De enskilda alifatiska kolvätena förekommer huvudsakligen i halter på mindre än 5 vikts-%. De aromatiska kolvätena domineras av toluen och xylen som vanligen ingår i halter på upp till 15 vikts-% vardera. Bensenhalten är oftast mindre än 2 vikts-%.
Bensin innehåller även olika additiver för att uppnå förbättrade förbränningsegen-skaper. I blyad bensin ingår bly i form av tetrametylbly eller tetraetylbly i halter mellan 0,02 – 0,07 vikts-%. I blyad bensin ingår tillsatser i form av dikloretan och dibrometan med ca 0,005 – 0,01 vikts-% för att bl.a. minska utfällningar av bly i motorerna.
Flygbränsle
Flygbränsle som lagras är huvudsakligen avsett för jetmotorer. Det dominerande flygbränslet var tidigare JP4 (eller MC77, som är den militära beteckningen) som består av en blandning av lika delar flygfotogen och nafta. Kokpunktsintervallet för JP4 är 65 – 240 oC, varav huvuddelen ligger inom intervallet 100 – 200 oC. Den ungefärliga sammansättningen av kolväten hos JP4 är följande:
• C5 – C6 ca 10 vikts-%
• C6 – C10 ca 60 vikts-%
• C10 – C14 ca 30 vikts-%
JP4 innehåller både alifatiska och aromatiska kolväten. Andelen aromatiska kolväten är ca 25 vikts-%. JP4 innehåller inte några tillsatser liknande de som finns i bensin.
Numera utgörs flygbränsle av enbart flygfotogen även benämnt Jet A1 eller MC75. Flygfotogen innehåller ca 20 % aromater. Andelen additiver för olika än-damål är mycket låg, maximalt ca 30 mg/l. Flygfotogen har ett kokpunktsintervall mellan 160 – 240 oC.
Diesel och lättare eldningsoljor
Dessa produkter består huvudsakligen av en fotogenfraktion inom en kolväteför-delning mellan C10 – C22 och har ett kokpunktsintervall mellan 175-340 oC. Diesel
avsedd för vinterbruk t ex av typ D32 har en lägre kokpunkt än en diesel avsedd för sommarbruk (t.ex. D9 eller eldningsolja av typ EoI). Detta avspeglas även i kolvä-tefördelningen som huvudsakligen ligger mellan C10 – C16 för typ D32 medan
eld-ningsolja EoI har en kolvätefördelning som huvudsakligen ligger mellan C12 – C22.
Andelen alifatiska kolväten i en diesel beror på råoljans ursprung samt på raffine-ringsprocessen. En genomsnittlig sammansättning kan vara enligt följande:
• Alifater 75 – 85 % • Monoaromater 15 – 20 % • Diaromater 5 – 6 % • Polyaromater <0.2 %
Diesel och eldningsolja innehåller ofta även 0.1 – 0.3 % svavel. Diesel som lagras i oinklädda bergrum innehåller inte några tillsatser.
Tung eldningsolja
Tung eldningsolja är återstodsprodukt vid raffineringen av råolja och utvinns vid ett kokpunktsintervall mellan 240 – >1000 oC. Stelningstemperaturen är ca 40 oC vilket innebär att lagring av tunga eldningsoljor sker vid förhöjd temperatur. De vanligaste tunga eldningsoljorna i Sverige benämns Eo3, Eo4 och Eo5. Andelen tyngre kolväten ökar ju tyngre oljan är och Eo5 har således den högsta kokpunkt av dessa oljor. Likaså ökar viskositeten medan stelningstemperaturen minskar. Ande-len aromater och alifatiska kolväten är liknande den fördelning som finns i en die-sel med den skillnaden att andelen diaromater och polyaromater ökar på bekostnad
av monoaromaterna. Tunga eldningsoljor innehåller mer svavel än de lättare, upp till ca 0,8 %.
Avveckling av anläggningar
Att avveckla en anläggning för lagring av petroleumprodukter på ett sätt som inte riskerar att skada omgivningen tar lång tid (flera år). Därefter fortsätter egenkon-trollen under många år. Arbetet kan grovt indelas i följande delar:
1) Tömning av produkt.
2) Borttagning av produktrester.
3) Förstudie, huvudstudie samt projektering av lämplig avvecklingsmetodik. 4) Juridisk prövning av ansökan om tillstånd till och fastställande av villkor
för fastställd avvecklingsmetodik.
5) Rivning av anläggningen samt genomförande av åtgärder för att förhind-ra föroreningsspridning.
6) Efterbehandling av eventuell förorenad jord och förorenat sediment. 7) Egenkontroll under momenten 1-2 och 5-6 samt efteråt.
Punkt 3 kan utföras parallellt med punkt 1 och 2. Arbetena under punkt 2 kan be-höva utföras vid fler än ett tillfälle under avvecklingen.
Inom punkt 3 utförs riskbedömningar av såväl alternativet att inga ytterligare åtgärder vidtas, förutom borttagning av produktrester i bergrummen, som olika ytterligare åtgärdsalternativ. Riskbedömningarna kan utföras enligt Bilaga 7 i Na-turvårdsverkets rapport ”Metodik för inventering av Förorenade områden...” (Na-turvårdsverket 1999). Riskbedömningen av förordat åtgärdsalternativ förfinas un-der huvudstudie och projektering.
Flera delar av avvecklingsarbetet kräver samråd och tillstånd av olika slag (se kapitel ”Lagstiftning”, nedan).
Att avveckla en anläggning där petroleumprodukter har lagrats i oinklädda bergrum, liknar andra efterbehandlingsprojekt för förorenad mark. Vägledning för hur sådana projekt kan drivas ges bl.a. i Naturvårdsverkets rapport ”Efterbehand-ling av förorenade områden” (Naturvårdsverket 1997).
Miljöpåverkan
Föroreningar kring en anläggning
I samband med anläggningens drift kommer petroleumrester att tränga in i sprickor i omgivande berg. Orsaker till det kan vara; lägre grundvattentryck i omgivande berg än trycket i bergrummet, produktens lägre densitet eller kapillärkrafter i tunna sprickor. Denna föroreningskälla är inte möjlig att kvantifiera i praktiken men har, genom teoretiska studier samt avancerad provtagning och analys, uppskattats till några kubikmeter produkt för en normalstor anläggning (Elert et al 1999).
Sediment i diken eller sjöar utanför oljeavskiljarna är ofta förorenade av olje-rester. Ibland är dessa föroreningar bundna i torv eller i sediment under ett kompakt lager av vassens rotfilm.
Jorden vid utlastningsplatsen kan vara förorenad av produktspill. Spill på markytan uppstår ofta vid lastning och lossning av produkt. Spill kan även ske längs rörgravar på grund av läckage i rörskarvar och ventiler, speciellt vintertid. Dessa läckage hinner ofta bli rätt omfattande innan de upptäcks. Även marken kring oljeavskiljare kan vara förorenad.
Risk för negativ miljöpåverkan vid avveckling
Avvecklingen i sig kan medföra andra risker för påverkan på omgivande miljö än de som driften av anläggningen inneburit och de som kan förknippas med den av-vecklade anläggningen. Risker finns t ex vid tömning av produkt, snabba föränd-ringar av bäddvattenytan, m.m.
Spridning av petroleumrester
Spridning till grundvattnet
Den största risken för långsiktiga negativa miljökonsekvenser i samband med av-vecklingen är förorening av omgivande grundvatten på grund av utlakning från petroleumrester i sprickor kring bergrummen.
Om anläggningen avvecklas utan att förebyggande åtgärder vidtas för att för-hindra föroreningsspridning kommer grundvattenytan att stiga till en nivå som är i jämvikt med omgivningen. Denna nivå kan ligga i närheten av den ursprungliga grundvattenytan, men anläggningens utsprängda delar i berget kommer till viss del att även i fortsättningen påverka grundvattensituationen i anläggningens omgiv-ning. Den nya grundvattenströmningen i området kommer att föra med sig och sprida eventuella lösta rester av föroreningar från anläggningen. En sådan sprid-ning kan leda till skador på vattentäkter i omgivsprid-ningen.
Utlakning från produktrester runt anläggningen kommer att avta med tiden. Riskperiodens längd är svårbedömd av det skälet att kunskapen om nedbrytnings-processerna i berggrunden i dagsläget är för dålig.
Spridning till ytvatten
Om bäddvattenytan i en anläggning med rörlig vattenbädd sänks, för att förbättra möjligheterna till borttagning av produktrester, kommer stora mängder läckvatten att ledas ut från anläggningen. De mängder produktrester som lösta i vattnet då tillförs recipienten är betydligt större än de som pumpades ut under motsvarande tidsperiod då produkt lagrades.
Pumpning av läckvatten nära skiljeytan mot produkt kan leda till att produkt pumpas ut till oljeavskiljaren.
Föroreningsrester som anrikats i sediment under anläggningens drift kan utla-kas till ytvattnet.
Spridning till atmosfären
En viss gasavgång sker alltid till atmosfären på grund av ventilationen av berg-rummen under anläggningens drift. Under avvecklingen kan extra stor gasavgång till atmosfären uppkomma genom bl.a.:
• avlägsnande av produktskikt i bensinanläggningar genom forcerad venti-lering,
• omfattande utlastning av produkt till tåg, tankbil eller båt, • avgasning av bergrum,
• snabb höjning av bäddvattenytan genom inledning av vatten i bergrum, • uppgrävning och hantering av förorenade jordmassor.
Vid avveckling av anläggningar där bensin eller flygbensin har lagrats skall speci-ella säkerhetsaspekter avseende risk för brand och explosion beaktas.
Exponering av personal
Avvecklingsarbetena utgör en stor risk för att personal utsätts för hälsoskadlig exponering för petroleumkolväten i såväl flytande form som i gasfas. I och med att en hel del arbete måste utföras i slutna utrymmen under jord blir utspädningen dålig och stora krav ställs därför på ventilation och gasmätning. Förutom risken för hälsoskadlig exponering måste givetvis även övriga arbetsmiljörisker beaktas samt risken för brand och explosion.
Det är viktigt att tänka på arbetarskyddet kan vara noga reglerat och väl tillgo-dosett under anläggningens drift, men att nya arbetsmoment införs i och med vecklingen. En riskanalys bör därför föregå de nya arbetena i samband med av-vecklingen.
Grundvattennivå
I och med att anläggningens drift kräver kontinuerlig pumpning av grundvatten kan det lokalt bli en betydande påverkan på grundvattnets trycknivå. Då pumpningen upphör kommer grundvattentrycket åter att öka. Det ökade grundvattentrycket kommer att fördela sig jämnt över de delar av anläggningen som är hydrauliskt förbundna med varandra. Detta innebär att grundvattentrycket inte kommer att helt återgå till det ursprungliga i de delar som tidigare hade högst grundvattennivå.
Påverkan på framtida markanvändning
En nedlagd anläggning kan komma att påverka framtida markanvändning t.ex. genom:
• kvarvarande anläggningsdelar som sticker upp ovan mark (avgasrör från reservkraftaggregat, ventilationsrör, reservutgångar, m.m.) samt grund-vattenrör,
• observationsrör för grundvattenkontroll som behöver skyddas,
• att kvarvarande markföroreningar kan påverka möjligheterna att använda marken enligt definitionen ”känslig markanvändning” (Naturvårdsverket 1997),
• rivningsmassor och kvarlämnade betongkonstruktioner i mark,
• restriktioner i grundvattenuttag som kan behöva införas för att säkerställa funktionen hos den valda efterbehandlingsmetoden.
Miljöpåverkan från en avvecklad anläggning
En avvecklad anläggning där tillräckliga efterbehandlingsåtgärder har vidtagits skall inte innebära någon nämnvärd miljöpåverkan. Anläggningens påverkan på omgivande miljö bör inskränka sig till nedanstående effekter.
• Något förändrad grundvattennivå kring själva anläggningen jämfört med situationen före anläggningen byggdes. Förändringen blir dock mindre än under tiden anläggningen var i drift.
• Hinder i form av eventuella installationer som lämnas kvar i mark samt foderrör till borrhål.
• Eventuell tillförsel av små mängder lösta petroleumkolväten från berg-rummen till närbeläget ytvattendrag. Högsta tillåtna halter regleras ge-nom villkor.
Åtgärder för att begränsa spridningen av
föroreningar i samband med avveckling
Det finns olika metoder att begränsa de negativa konsekvenser för miljön som eventuell föroreningsspridning kan ge upphov till. Dessa kan delas in i metoder som:
• minskar mängden föroreningar i och kring anläggningen,
• styr spridningen av eventuella produktrester så att de inte medför negati-va konsekvenser för miljön,
• begränsar spridningen av eventuella produktrester, • styr nyttjandet av grundvatten.
Minskning av mängden föroreningar i och kring bergrummen
Genom att hålla vattenytan i bergrummen avsänkt under några år kan produktrester i det omgivande bergets sprickor dräneras tillbaka till bergrummen. Väl inne i bergrummen kan produktresterna pumpas bort. Det är vanligt att ytterligare pro-dukt frigörs och rinner tillbaka då vattenytan därefter tillåts att stiga. Därför kan ytterligare borttagning av produkt behövas i ett senare skede.
I framför allt anläggningar där diesel har lagrats kan bakterietillväxten i gräns-skiktet mellan vatten och produkt bli omfattande. Denna bildar ett skikt av trådar som kan bli så kompakt att det dämmer upp produkt så att den inte rinner fram till pumparna. Skiktet i sig kommer också att innehålla stora mängder produkt (stor-leksordningen 30 vikts-%). Det kan därför bli nödvändigt att avlägsna bakterieskik-tet för att få ett så rent bergrum som möjligt. Speciella fjärrstyrda utrustningar för att avlägsna bakterieflock och även för att skumma tunna produktskikt på stora vattenytor i bergrum, har utvecklats på senare år.
Genom att alltid låta bergrummen fyllas av naturligt inläckande grundvatten främjas återrinning av produkt från berget. Om i stället bergrummen fylls genom att leda in eller pumpa in ytvatten finns en risk, om uppfyllnaden sker för snabbt, att man skapar en utåtriktad gradient som trycker ut produktrester ännu längre ut i berget.
Om det tar lång tid innan grundvattenytan har stigit till samma nivå som grundvattennivån i omgivande berg kommer de naturliga nedbrytningsprocesserna att utnyttjas bäst. I bergrum med fast vattenbädd och långsam tillrinning av grund-vatten kommer denna process att ske i såväl omgivande berg som inne i bergrum-met. Om tiden är tillräckligt lång kan den bakteriella nedbrytningen av produktres-terna i bergrummet eventuellt vara tillräckligt effektiv för att ersätta ytterligare skumning och ytterligare åtgärder för efterbehandling.
I ett tömt bergrum där lätta petroleumprodukter har lagrats kommer merparten av produktresterna att finnas i sprickor i omgivande berg. Detta i kombination med att produktresterna delvis kommer att rinna tillbaka då vattenytan stiger, medför att nyttan av att gå in och tvätta ett bergrum mekaniskt inifrån är mycket begränsad. Det kommer därmed inte att uppväga kostnaden eller arbetsmiljöriskerna för detta.
Styrning av föroreningsspridningen från eventuella produktrester i berg
Om grundvattnet i berget även i fortsättningen tillåts rinna in mot anläggningen kan eventuella produktrester i bergets sprickor inte spridas till grundvattnet nedströms. Istället kommer produktresterna att röra sig mot anläggningen.
Ett sätt att skapa en fortsatt inåtriktad strömning av grundvatten mot bergrum-men, även efter att all läckvattenpumpning har upphört, är att skapa en förbindelse mellan någon del av anläggningen och ett ytvattendrag i närheten. Vattenytan i recipienten måste ligga lägre än grundvattenytan kring anläggningen.
Detta sätt att begränsa föroreningsspridning kallas ”hydraulisk avledning”, se figur 3 nedan.
m ö j l ig h et a t t in s t a ll e ra fil t e r
Figur 3. Principen för hydraulisk avledning. Grundvattnet rinner in mot bergrummet och avleds i en ledning till en ytvattenrecipient (illustration: ).
En hydraulisk avledning innebär därmed att grundvattnets sänktratt kring anlägg-ningen bibehålls. En sådan avledning går från en lämplig del av anlägganlägg-ningen (t.ex. direkt in i bergrummen eller via övre ortsystem) och kan mynna i den recipient som under anläggningens drift utnyttjats för att avbörda läckvatten, eller på annat lämp-lig ställe. Eventuella rester av den lagrade produkten som förekommer i fri fas kommer att ansamlas vid grundvattenytan inom sänktratten. Läckvatten som kan innehålla rester av löst produkt leds av under kontrollerade former.
Ett annat sätt att bibehålla ett inåtriktat grundvattenflöde är naturligtvis att fort-sätta pumpa läckvatten på samma sätt som under anläggningens drift. Detta är dock ingen slutgiltig lösning. Fortsatt pumpning av läckvatten skall kombineras med kontroll av den naturliga biologiska nedbrytningen av petroleumkolväten. Denna skall vara av en sådan omfattning att inga produktrester i bergrum eller bergmassa kan spridas till omgivande grundvatten då pumpningen avslutas.
Begränsning av spridningen av eventuella produktrester i berg
Studier har visat att naturlig nedbrytning av petroleumkolväten sker i spricksyste-men i omgivande berg. Det har dock hittills inte varit möjligt att kvantifiera ned-brytningshastigheten. På grund av den helt annorlunda miljö i enskilda vattenfö-rande sprickor i berg utgör jämfört med grundvattenmagasin i jord, kan resultat från studier i jord inte direkt användas. Nedbrytningshastigheten i berg är betydligt lägre än i jord och eftersom den i dagsläget inte varit möjlig att bestämma kan den heller inte tillgodoräknas i miljöriskbedömningar.
Forskning och utveckling pågår för närvarande inom området. Eventuellt kan detta arbete i framtiden mynna ut i kunskap som kan användas för att tillgodoräkna sig naturlig nedbrytning som ett sätt att förhindra spridning av petroleumrester från nedlagda avvecklade anläggningar.
Restriktioner i nyttjandet av grundvatten
Konsekvensen av att inte genomföra förebyggande efterbehandlingsåtgärder inne-bär att grundvattnet kan komma att förorenas. Ett sätt att då begränsa möjligheterna till miljöskadlig exponering för eventuella petroleumrester är att införa restriktioner för nyttjandet av grundvattnet i närheten av anläggningen. Detta förutsätter att eventuella petroleumrester inte kan tänkas medföra negativa konsekvenser i grund-vattnets utströmningsområden.
Restriktioner för nyttjandet av grundvattnet i närheten av en anläggning kan behöva införas även då efterbehandlingsåtgärder har genomförts. Men i detta fall handlar det om att begränsa mängden rent vatten som kan tas ut utan att funktionen hos genomförda efterbehandlingsåtgärder störs. Detta skulle annars kunna leda till oönskad föroreningsspridning.
Åtgärder mot föroreningar i jord och sediment
För att minska de negativa miljökonsekvenserna av den tidigare driften måste eventuella föroreningar i jord och i sediment åtgärdas. Åtgärderna kan bestå i re-duktion av föroreningskällan genom behandling med eller utan urschaktning, se t.ex. rapporten ”Åtgärdsteknik för oljeförorenad mark” (Naturvårdsverket 1995).
De kan också bestå i att föroreningsspridningen begränsas genom naturlig ned-brytning under ordentlig övervakning. Det gäller då att med hjälp av provtagning verkligen visa att ytterligare spridning inte sker och att föroreningskällan minskar med tiden. Det försvåras ytterligare om föroreningen finns i sediment eller torv som i sig innehåller hög halt organsikt material som kan brytas ned. För att under-söka om föroreningsrester sprids i ytvatten kan det vara lämpligt att utnyttja passi-va provtagningsutrustningar som absorberar petroleumkolväten under en längre tid.
Avfall
Farligt avfall uppkommer vid tömning och rengöring av oljeavskiljare och ledning-ar samt vid sluttömning av produktrester och bakterieslam. Fledning-arligt avfall kan även uppkomma vid rivning av invändiga och utvändiga installationer och vid efterbe-handling av förorenad jord och sediment.
I övrigt medför avvecklingen restprodukter i form av armerad betong, stålin-stallationer, stål- och plaströr samt övriga byggnadsrester. De installationer som lämnas kvar i anläggningen får i princip inte ha någon negativ påverkan på miljön. Kostnader för att ta bort dem måste dock vägas mot miljövinsten. Installationerna som lämnas kvar bör dokumenteras.
Lagstiftning
Vid lagringen av olja i oinklädda bergrum länspumpas inströmmande grundvatten vilket medför att grundvattennivån runt anläggningen hålls avsänkt. När en anlägg-ning tas ur bruk och grundvattenpumpanlägg-ningen upphör förändras grundvattennivån. Uppkommer därigenom fara för att allmänna eller enskilda intressen skadas krävs tillstånd från miljödomstol enligt 11 kap. 22 § miljöbalken.
Som beskrivits ovan kan avvecklingen genomföras på ett sådant sätt att grund-vattennivån hålls fortsatt avsänkt genom att en förbindelse mellan bergrummet och ett intilliggande vattendrag etableras, s.k. hydraulisk avledning. Tillståndsplikt föreligger då enligt 11 kap. 9 § miljöbalken för själva avledandet av läckvatten.
Rivningsanmälan enligt 9 kap. 2 § 4 st. plan- och bygglagen kan komma att krävas för rivning av anläggningens invändiga och utvändiga delar.
Ansvaret för efterbehandling av förorenade områden åligger enligt 10 kap mil-jöbalken i första hand de verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Om flera verksamhetsutövare bidragit till föroreningen svarar de solidariskt för efterbe-handlingen. Ansvaret gäller även efter avslutad verksamhet och preskriberas aldrig. Om verksamhetsutövaren inte kan utföra eller bekosta efterbehandlingen kan istäl-let nuvarande eller framtida fastighetsägare under vissa förutsättningar hållas an-svariga.
Egenkontroll
Miljö- och funktionskontroll
För att kunna fatta rätt beslut om lämplig strategi för avveckling krävs att en kon-troll av miljön kring anläggningen startas tidigt i avvecklingsprocessen. Då erhålls kunskap om miljön under anläggningens driftfas. Denna kunskap kan användas som referens i samband med miljöprövningar och vid utvärdering av den framtida egenkontrollen.
Innehållet i egenkontrollen skall på eget initiativ kunna ändras med tiden så att den alltid är aktuell. Verksamhetsutövaren kan kontakta tillsynsmyndigheten för att samråda om utformningen av den framtida egenkontrollen. Vid utformningen av egenkontrollen skall förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll, SFS 1998:901, följas.
I tidiga skeden gäller det att skaffa sig kunskap om: • variation i grundvattennivåer,
• variation i ytvattennivåer,
• variationer i flöde hos berörda ytvattendrag,
• tillståndet i berörd recipient med avseende på tillförda petroleumkolväten jämfört med bakgrund (opåverkad recipient),
• läckage av produkt från omgivande berg in i bergrummen, • förändringar i läckagevattnets innehåll av produktrester.
I senare skeden, efter att åtgärder för att förhindra negativ miljöpåverkan vid av-veckling har genomförts och tagits i bruk, skall egenkontrollen göra det möjligt att bedöma:
• att den hydrauliska situationen kring anläggningen hålls på den säkra si-dan i förhållande till vad som antogs i den miljöriskbedömning som lig-ger till grund för beslutet om efterbehandlingsåtgärderna,
• att petroleumrester inte sprids från anläggningen till grundvatten eller till ytvatten på annat sätt än som ansetts acceptabelt i den utförda miljörisk-bedömningen,
• att fastställda utsläppsvillkor innehålls,
• att vidtagna efterbehandlingsåtgärderna fungerar på det sätt som var av-sett.
Tips för egenkontroll och tillsyn
Exempel på vad som bör beaktas vid kontroll och tillsyn under avveckling: • Är grundvattennivåerna så som de förväntades enligt tillståndsansökan
för avveckling?
• Sprids rester av den lagrade produkten till grundvattnet? • Innehålls villkoren i gällande tillstånd för avveckling?
• Har den tidigare driften påverkat omgivningen? Påverkas i så fall yt-vattenrecipienten av förorenade sediment, torv eller dylikt?
• Har utrustning som kan innebära risk för miljön tagits bort i tillräcklig utsträckning?
Kemiska analyser
Kvantifiering skall göras med allmänt accepterade metoder. För att erhålla tillräck-lig känstillräck-lighet måste metoderna även väljas utifrån vilket material (ytvatten, grund-vatten, löst sediment eller fastare sediment) som skall analyseras.
SGU/Statens oljelager har utfört studier av olika analysmetoders lämplighet för kontroll av produktspridning till sediment och grundvatten runt en anläggning (SGU/Statens oljelager 2000). Dessa visade bl.a. på vikten av att analysresultaten inte misstolkas genom att ämnen som inte är relaterade till den lagrade produkten inbegrips i analysvärdet. Man bör därför vara mycket restriktiv vid tolkningen av analyser som är utförda med IR spektrofotometri (enligt svensk standard
SS028145) för prover som är tagna i miljöer där det kan finnas andra kolväte-föreningar.
Analyser som är utförda med gaskromatografi med flamjonisationsdetektor (GC-FID) eller masspektrometer (GC-MS) är bättre eftersom de kan selektera en-skilda eller grupper av kolväten. De har även betydligt lägre detektionsgräns. Att enbart se till den totala summan kan dock även för dessa metoder ge en missvisan-de bild. I stället bör tolkningen av analysresultaten se till missvisan-den påträffamissvisan-de kolvätefö-reningens sammansättning, till hur provet är taget och analyserat samt till den na-turliga miljö från vilken provet kommer.
De flesta borrtekniker för berg avger petroleumrester till grundvattnet i detekterba-ra halter.
Naturvårdsverket planerar att ge ut en föreskrift om genomförande av mätning-ar vid tillstånds och anmälningspliktiga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken.
Villkor i samband med miljöprövning
Nedanstående förslag till villkor bör finnas med i ansökan om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken om efterbehandling av en anläggning enligt principen ”hydraulisk avledning”.
• Om man ansöker om tillstånd för upphörande av grundvattenpumpning kan den hydrauliska avledningen utgöra ett villkor för tillståndet. • Det avledda vattnet ska vid utsläppspunkten innehålla högst vissa
förore-ningshalter och föroreningsmängder. Valda analysparametrar skall redo-visa vattnets innehåll av opolära alifatiska kolväten och aromatiska kolväten. Det kan även vara lämpligt att analysera specifika toxiska äm-nen som förekommer i den lagrade produkten som t.ex. enskilda enkla aromater.
Exempel på villkor
• Den totala halten av opolära alifatiska kolväten i det vatten som går ut i recipienten får inte överstiga 10 mg/l som riktvärde på enstaka prov samt 5 mg/l som årsmedelvärde och gränsvärde.
• Den totala halten av extraherbara aromatiska ämnen i det vatten som går ut i recipienten får inte överstiga 10 mg/l som riktvärde på enstaka prov samt 5 mg/l som årsmedelvärde och gränsvärde.
• Halten av summa bensen, toulen, etylbensen och xylen i det vatten som går ut i recipienten får inte överstiga 5 mg/l som årsmedelvärde och gränsvärde.
• Om halten av olja i det utgående vattnet blir så låg att särskild rening kan anses omotiverad kan denna tas bort. Beslut om detta görs efter samråd med tillsynsmyndigheten.
Avvecklingen av den civila beredskapslagringen av olja i bergrum sköts av SGU, Box 16247, 103 24 Stockholm, tel 08-545 21 500.
Arbetssätt som används av SGU
I samband med SGUs arbete med att avveckla ca 40 st statliga beredskapslager för petroleumlagring har flera rutiner och kravspecifikationer utarbetats. I samband med inledande generella arbeten och förstudier fastställdes en arbetsordning och en kravspecifikation som sedan har används på varje enskild anläggning. Arbetet kan för en enskild anläggning mycket kort beskrivas enligt nedan.
Huvudstudie
I ett första skede görs en utredning av den föroreningssituation som anläggningens drift har förorsakat samt anläggningens funktion, områdets geologi, hydrogeologi, hydrologi, skyddsvärde och känslighet för föroreningspåverkan. Baserad på denna kunskap görs en första miljöriskbeömning av olika avvecklingsscenarier. Två scenarier beaktas alltid. Det ena är att ingenting görs förutom att produktrester avlägsnas. När pumpningen upphör vattenfylls anläggningen. Det andra scenariot är att någon ytterligare åtgärd vidtas. En av dessa skall vara att hydraulisk avledning etableras, se nedan, om detta över huvud taget är möjligt eller att pumpning av grundvatten fortsätter. I utredningen ges olika förslag till efterbehandling. Förslagen skall även kostnadsberäknas.
Beslut om avvecklingsstrategi
Baserat på huvudstudien fattas beslut om vilken avvecklingsstrategi som skall gälla för anläggningen. I detta ingår även att planera in nästkommande steg i tiden. En anlägg-ning som tar lång tid att återfyllas med grundvatten bör behandlas annorlunda än en anläggning som fylls snabbt.
Förberedelser
Arbetena delas upp i två delar. I den första tas ytterligare underlag fram, t.ex. komplet-terande borrning, inmätning, ytterligare grundvattensimulering, m.m. Med detta som underlag görs en fördjupad miljöriskbedömning och den tekniska lösningen för efterbe-handlingsåtgärderna stäms av i detalj.
I nästa del utarbetas förfrågningsunderlag, bygghandlingar samt ansökan om till-stånd enligt miljöbalken.
Miljöinventering utförs av miljöskadliga ämnen i anläggningen och en rivningsan-mälan upprättas som skickas till kommunen.
Domstolsförhandlingar
De föreslagna efterbehandlingsåtgärderna prövas och miljödomstolen bestämmer vill-kor. Eventuella justeringar görs i kontrollprogrammet.
Genomförande av entreprenadarbeten
Efterbehandlingsåtgärder genomförs. Anläggningen demonteras och förseglas. Rela-tionshandlingar över hur entreprenaden genomfördes upprättas och hela avvecklingen dokumenteras.
Egenkontroll
Funktionen hos genomförda åtgärder och den förväntade miljösituationen verifieras genom egenkontrollen. Behov av förändringar identifieras och möjlighet till avslut av kontrollen stäms av. Kontrollen börjar redan under huvudstudien för att erhålla bak-grundsdata.
Litteratur
Elert M. et al. (1999). Reviderad konceptuell modell för spridning av petroleumres-ter runt bergrumsanläggningar. SGU/Statens oljelager, juni 1999
Naturvårdsverket (1995). Åtgärdsteknik för oljeförorenad mark. Rapport 4445 Naturvårdsverket (1997). Efterbehandling av förorenade områden. Vägledning för planering och genomförande av efterbehandlingsprojekt. Rapport 4803
Naturvårdsverket och Svenska Petroleum Institutet 1998). Förslag till riktvärden för förorenade bensinstationer. Naturvårdsverket rapport 4889
Naturvårdsverket (1999). Metodik för inventering av förorenade områden. Natur-vårdsverket rapport 4918
SGU/Statens oljelager (2000). Bakgrundshalter av petroleumkolväten i sediment och grundvatten. SGU/Statens oljelager, februari 2000
Kommentar
Ett led i Naturvårdsverkets arbete som central tillsynsmyndighet enligt miljöbalken är att utarbeta faktablad rörande olika industrigrenar, s.k. branschfakta.
Syftet med branschfakta är att de ska vara till hjälp vid handläggningen av prövnings- och tillsynsärenden enligt miljöbalken. Faktabladen beskriver översikt-ligt en bransch och de miljöstörningar som den kan ge upphov till samt vilka mil-jökrav som normalt kan ställas. I takt med att ny kunskap kommer fram kommer faktabladen att revideras.
Inom Naturvårdsverket har miljörättsavdelningen, enheten för miljöfarlig verk-samhet, ansvar för denna bransch.
