Finns det skillnad i den mediala
framställningen av
hedersrelaterat våld och våld i
nära relationer?
En diskursanalys av svenska dagstidningars inverkan och
rapportering av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete FÖRFATTARE: Ami Orrgren JÖNKÖPING 2021 Juni
Förord
I arbetet lyfts skillnaden mellan hedersrelaterat våld och våld i nära relationer fram. Jag ville skriva om ämnet då det är något jag tycker är väldigt intressant och relevant för hur samhället ser ut idag. Trots att våld mot kvinnor är något som är omdiskuterat så ville jag även undersöka hur rapporteringen av olika våld kan skilja sig åt, och om det kan bidra till något positivt eller negativt. Jag ville även få fram hur den mediala rapporteringen kan påverka synen på saker och genom detta skapa en verklighet som inte nödvändigtvis behöver vara sann.
Jag vill passa på att tacka mina klasskompisar som hjälpte mig när jag inte förstod och min sambo som otaliga gånger har fått korrekturläsa och hört mig prata om mäns våld mot kvinnor och beklaga mig över orättvisan som det innebär.
Jag vill också tacka min handledare Elin Ekström för hennes stöd, vägledning och stora tålamod!
Abstract
Title: Is there a difference in the medial production of honour-related violence and
domestic violence? A discourse analysis of Swedish newspapers impact on the reports of honour-related violence and domestic violence.
Author: Ami Orrgren Tutor: Elin Ekström Examiner: Klas Borell
Through the application of discourse analysis, the purpose of this study is to answer the following questions: “How are the similarities and differences of domestic violence and honour-related violence portrayed, and in what ways are they viewed differently?” and “How can the perception of other cultures be affected by redefining the violence?”. To answer these questions, 29 news articles regarding domestic violence and 61 news articles regarding honour-related violence have been collected and then analysed with the help of Laclau’s and Mouffe’s discourse analysis. The analysis focuses on the way domestic violence and honour-related violence is portrayed in the journalistic space. Through this analysis, two discourses emerged: “The foreign violence” and “The distinction in portrayal of difference types on violence in the sphere of media”. Discourse analysis lies within the realm of social constructivism. Most prior research touches upon the feministic perspective. These perspectives are used in order to explain any difference in the reporting of honour-related violence and domestic violence in the media, and furthermore how it affects the regard of non-Swedish cultures. The study identified that there is a difference in the portrayal of honour-related violence and domestic violence in Swedish media. Ramifications include segregation, leading to the view that ethnic minorities are unable to conform to the structure of Swedish society at large.
Keywords: Honour-related violence, domestic violence, men’s violence against women,
Sammanfattning
Titel: Finns det skillnad i den mediala framställningen av hedersrelaterat våld och våld i
nära relationer? En diskursanalys av svenska dagstidningars inverkan och rapportering av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer.
Författare: Ami Orrgren Handledare: Elin Ekström Examinator: Klas Borell
Genom användning av diskursanalys ämnar denna studie besvara följande frågor: ”Hur framställs skillnaderna och likheterna mellan våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, och hur betraktas de som olika fenomen?” samt ”Hur kan synen av olika kulturer påverkas
genom att definiera våldet på olika sätt?”. För att besvara dessa frågor har 29
tidningsartiklar om våld i nära relationer och 61 artiklar om hedersrelaterat våld som skrivits i svenska dagstidningar mellan åren 2002 och 2021 samlats in. Dessa har sedan analyserats med hjälp av Laclaus och Mouffes diskursanalys. Analysen fokuserar på hur hedersrelaterat våld och våld i nära relationer presenteras i den mediala debatten. Utifrån analysen uppkom två diskurser: ”Det främmande våldet” samt ”Den mediala rapporteringen av distinktionen mellan olika våld”. Diskursanalysen tillhör det socialkonstruktivistiska perspektivet. Majoriteten av den tidigare forskningen berör det feministiska perspektivet. Dessa perspektiv brukas för att försöka förklara om det finns någon skillnad mellan nyhetsrapporteringen av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer samt hur detta påverkar synen på icke-svenska kulturer.Studien klargör att det finns en skillnad på rapporteringen av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Detta bidrar bland annat till att kunna särskilja olika grupper i samhället där etniska minoriteter framställs som främmande och oförmögen att kunna anpassa sig till det svenska samhället.
Nyckelord: Hedersrelaterat våld, våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Våld i nära relationer ... 2
2.2 Hedersrelaterat våld... 4
2.3 Begreppet hedersvåld i jämförelse med våld i nära relationer ... 6
3. Tidigare forskning ... 9
3.1 Våld i nära relationer inom forskning ... 9
3.2 Hedersrelaterat våld inom forskning ... 10
3.3 Synen på våld inom olika kulturer ... 10
4. Teori ... 12
4.1 Postkolonial feministisk teori ... 12
4.2 Diskursteori ... 13
5. Metod ... 16
5.1 Urval och datainsamling ... 16
5.2 Analys... 18
5.3 Etiska ställningstaganden ... 19
5.4 Kvalitetskriterier ... 20
6. Resultatanalys ... 22
6.1 Det främmande våldet ... 23
6.2 Den mediala rapporteringen av distinktionen mellan olika våld ... 28
7. Diskussion ... 32 7.1 Resultatdiskussion ... 32 7.1.1 Våld är våld, oavsett orsak ... 33 7.1.2 Skillnad på våld och våld ... 34 7.1.3 Sammanfattande diskussion ... 35 7.2 Metoddiskussion ... 37
7.3 Relevans för socialt arbete ... 38
7.4 Vidare forskning ... 39
8. Slutsats ... 40
Referenser ... 42
1. Inledning
I samhället finns en utbredd insikt om att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som behöver bekämpas (Socialstyrelsen, 2019). Dock finns det en tudelad åsikt inom forskningen, media och politiken att våldet inte bara ska bekämpas utan att det även ska identifieras. Hedersrelaterat våld och våld i nära relationer är ett sådant fall. Anledningen bakom detta säger somliga är att genom en identifiering av våldet finns det större möjlighet att arbeta preventivt (Grutzky & Åberg, 2013). Andra menar att det inte finns någon mening med att skilja på våldet då det i grund och botten är just våld mot kvinnor (Högdin, 2007; Jemteborn, 2005). Dessa menar också att det finns en stark misstanke om att göra skillnad på olika våld kan bidra till en hätsk politisk debatt, framför allt när en form av våldet är starkt förknippat till etniska minoriteter. Särskiljandet av våld kan också skapa en uppdelning i samhället som kan bidra till negativa åsikter och fördomar av etniska minoriteter i det svenska samhället (Schlytter & Rexvid, 2016).
Genom att genomföra en studie med ett diskursteoretiskt förhållningssätt kommer studien koncentrera sig på diskurser kring Hedersrelaterat våld och Våld i nära relationer. Genom att använda Laclaus och Mouffes diskursanalys kommer framställningen av olika våld i svenska dagstidningar att studeras (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). Diskursanalys hjälper till att skapa förståelse för hur något beskrivs och vilken påverkan det får. Diskursanalysen uppdagar hur olika våld presenteras i media för att skapa en förståelse för hur det kan påverka synen på olika etniska grupper i samhället. Ämnet anses vara relevant då det fortfarande år 2021 är ett så pass stort problem som kan leda till att personer mister livet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att belysa hur hedersrelaterat våld och våld i nära relationer rapporteras i svenska dagstidningar. Genom analys av artiklar mellan åren 2002 och 2021 kommer följande frågeställningar beröras.
• Hur framställs skillnaderna och likheterna mellan våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, och hur betraktas de som olika fenomen?
2. Bakgrund
Avsikten med följande kapitel är att beskriva de olika sätt som våld i nära relationer och hedersrelaterat våld kan uttryckas. Underrubrikerna presenterar statistik om olika våld och hur olika våldshandlingar kan utföras. Kapitlet ämnar också skapa en inblick i hur de olika våldsdåden skiljer sig från varandra.
2.1 Våld i nära relationer
Sverige ligger i toppen som mest jämställda land i Europeiska Unionens (EU) rankning 2020 (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2020). Trots detta är våld riktat mot kvinnor fortfarande ett stort samhällsproblem i Sverige (Socialstyrelsen, 2019). Gryzb (2016) uttrycker att Förenta Nationerna (FN) sedan tidigt 1990-tal har beskrivit våld i nära relationer som ett växande samhällsproblem. Våld i nära relationer definieras av Socialstyrelsen (2019) som ett upprepat mönster av handlingar där våldet kan vara subtilt som att offret förlöjligas eller bli psykiskt nedtryckt till att bli våldtagen, slagen eller dödshotad av sin partner. Nationellt centrum för kvinnofrid (u.å.a) förklarar våld i nära relationer att offret ofta har ett starkt känslomässigt band till sin förövare vilket kan göra det svårt att komma bort från det. Våldet sker primärt i den privata sfären och blir generellt värre ju längre relationen fortgår. Överlag anmäls våld mellan obekanta oftare än mellan bekanta. Våld som inträffar på allmän plats anmäls också oftare än våld inom privata sfärer. Detta tyder på att mörkertalet för våld i nära relationer är stort och att de dokumenterade fall som går att läsas av i statistiken endast är en mindre del än de faktiska brott som utförs
(Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å.a). Svenska myndigheter befarar att det finns ett
stort mörkertal för antalet fall av våld i nära relationer i Sverige då många väljer att inte anmäla sina gärningsmän, alternativt inte vågar (Socialstyrelsen, 2019; Johnsson-Latham, 2019). Eliasson (1997) menar att våld mot kvinnor som är utfört av en partner sällan får större uppmärksamhet i media trots att det sker så ofta.
Våld kan drabba både kvinnor och män. Dock är kvinnor inte bara överrepresenterade i antal fall men också i hur allvarligt våldet är, ibland även med dödligt utfall (Socialstyrelsen, 2019). Kvinnor är också överrepresenterade som offer när våldsutövaren är en partner eller anhörig. Enligt Brottsförebyggande rådet (2021) är 40% av våldsbrotten mot kvinnor utförda av en närstående medan våldsbrotten där en man blivit utsatt för våld av en närstående är 3%. Dock så uttrycker Brottsförebyggande rådet (2021) att statistiken kan
vara missvisande då det misstänks finnas ett högt mörkertal av män som blir utsatta för våld på grund av att de känner skam och därmed inte anmäler våldet.
Våldshandlingar utföras på olika sätt. Det vanligaste våldet som uppmärksammas av media och anmäls är det fysiska våldet som ofta porträtteras genom slag, sparkar, drag i håret, bränningar och bitningar (Brottsförebyggande rådet, 2020). En annan omtalad våldshandling är det psykiska våldet. Det psykiska våldet innebär ofta att gärningsmannen bryter ner offrets psyke genom glåpord och kränkningar för att på så sätt minska offrets självkänsla och att denne hamnar i en beroendeställning till gärningsmannen (Socialstyrelsen, 2019). Sexuellt våld innebär att gärningsmannen utsätter offret för sexuella trakasserier, ”tjatsex” eller sexuella övergrepp mot offrets vilja. Andra former av våld, som kanske inte är lika uppmärksammade i samhället, är ekonomiskt våld och social utsatthet. Ekonomiskt våld innebär att förövaren skriver över inköp på offret vilket kan leda till grov skuldsättning eller att begränsa offrets ekonomi. Social utsatthet leder ofta till att offret blir isolerat från vänner och familj. Psykiskt våld, ekonomiskt våld och social utsatthet leder ofta till att offret hamnar i någon form av beroendeställning till gärningsmannen som bidrar till att det är svårare för offret att lämna våldet och våldsutövaren. Genom att begränsa de ekonomiska och sociala resurserna har offret i många fall ingen annan att vända sig till än förövaren (Socialstyrelsen, 2019).
Förr ansågs mäns våld mot kvinnor vara en privat angelägenhet, och något som nästan var ett självklart sätt att hålla sin hustru disciplinerad (Hällen & Sinisalo, 2018). Våldet ansågs vara en naturlig del av den äktenskapliga relationen och om våld uppstod var det för att kvinnan hade provocerat sin make till agerandet. År 1734 uppkom det en lagstiftning i Sverige som förbjöd mannen att bruka dödligt våld mot sin hustru. Våld som inte kunde resultera i död ansågs vara till för disciplinering. År 1864 avskaffades lagen om husaga och det var inte längre tillåtet att bruka våld mot sin hustru i disciplinerande syfte. Dock var det inte förrän 1990-talet som mäns våld mot kvinnor fick mer gehör i samhället och det ansågs då vara ett strukturellt jämställdhetsproblem (Hällen & Sinisalo, 2018). I Mellanöstern så finns det länder med tydliga patriarkala strukturer (Twana, 2004). Detta bidrar till att kvinnor i dessa länder anses vara under män i hierarkin som finns. Dessa patriarkala strukturer kan skapa ett överseende för att kvinnor blir utsatta för våld och förtryck av män i sin omgivning, samt att det primärt anses vara en händelse som ska hållas inom familjens konstellation. På grund av detta så misstänks det finnas ett högt mörkertal
2.2 Hedersrelaterat våld
Hedersdebatten började uppmärksammas i Sverige under 1990-talet efter att Maisan Abed Ali, även känd som Sara, samt Pela Atroshi blev mördade 1996 respektive 1999 av sina fäder då de inte ville gifta sig med den man som familjen utsett utan i stället leva med en svensk man (Thunander, 2007).
Debatten fick ny kraft efter att 26-åriga Fadime Şahindal mördades av sin far 21 januari
2002 då även hon ville leva med en svensk man och därmed ansågs dra skam över familjen (Schlytter & Rexvid, 2016; Englund, 2004). Efter detta sker periodvis nyhetsrapporteringar om barn och kvinnor som flytt sina familjer för att undkomma de kulturella sederna som försöker begränsa dem. Det har även skett flertal nyhetsrapporteringar om fler som mördats av sin familj efter Fadime. Dock anses mordet på Fadime ha blivit ett av det mest omtalade fallen i Sverige då Fadime själv debatterade frågan medan hon levde (Grutzky & Åberg, 2013; Twana, 2004).
Hedersrelaterat våld eller hedersmord innebär att en familj ska återupprätta sin heder (Hellgren & Hobson, 2008). Det är inte ovanligt att familjen skambelägger kvinnorna i familjen samt formar dem utifrån de kulturella och sociala koder som familjen lever efter. World Health Organization (WHO) rapporterade 2009 att cirka 5000 kvinnor blir mördade av familjemedlemmar på grund av heder varje år globalt (Wikström & Ghazinour, 2010). Hedersvåld innebär en mängd kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter då det ofta är
kvinnor som ska kontrolleras och begränsas (Altinbaş, 2013; Larsson, 2004). Enligt FN är
hedersrelaterat våld handlingar där förövaren eller förövarna har som syfte att begränsa kvinnors och unga flickors beteenden och handlingar för att på så sätt bevara familjens heder (Förenta Nationerna, 2007). Hedersrelaterat våld anses skilja sig från våld i nära relationer då det ofta är kollektivt, det vill säga att flera familjemedlemmar är delaktiga, och även de kvinnliga familjemedlemmarna kan delta i våldshandlingarna (Enander & Nilsson, 2019; Grutzky & Åberg, 2013).
Hedersbegreppet anses vara relativt nytillkommet i Sverige (Grutzky & Åberg, 2013). Inom hedersideologin tas ingen hänsyn till mänskliga rättigheter och att bryta mot normerna som finns inom ideologin kan innebära stora risker för den som gör det. Kollektivet, i det här fallet är det oftast familjen, kontrollerar individen. Generellt ökar kontrollen av individen i när denne blir äldre, framför allt när den kommer in i puberteten. Heder i detta sammanhang är en tanke att hela familjens rykte är beroende av kontrollerandet av framför
allt de kvinnliga familjemedlemmarnas kroppar och sexualitet. Den mest extrema handlingen inom heder är att den som anses dra skam över familjen mördas. Grutzky och Åberg (2013) beskriver vidare att den vanligaste formen hot om våld och/eller uteslutning från kollektivet.
I Bredals studie (2011) intervjuas ett flertal unga män som lever inom hederskultur. Vid en intervju förklarar en ung man att kontrollerandet av kvinnliga familjemedlemmar för dem är en synonym till att skydda dem. Utifall en kvinna skulle leva som hon vill och riskera att bryta mot normerna kan det resultera i att hon blir svårt misshandlad, bortgift eller till och med mördad. Genom att kontrollera sina systrar eller döttrar så skyddas dem från denna risk.
Hedersvåld kan se ut på olika sätt (Hedersförtryck, u.å.; Socialstyrelsen, 2020). Det kan vara fysiskt eller psykiskt våld. Det kan också vara tvångsäktenskap där en kvinna gifts bort med en man hon inte känner för att gynna familjen. Det är inte ovanligt att mannen som kvinnan gifts bort med är betydligt äldre än kvinnan. Tvångsäktenskap kan också uppstå om en kvinna har blivit utsatt för sexuella övergrepp av en man och sedan tvingas giftas bort till förövaren för att återupprätta hedern i familjen (Thunander, 2007).
Hedersvåld kan också vara könsstympningar av kvinnliga genitalier (Carbin, 2010). Den kvinnliga könsstympningen är ofta till för att försäkra att kvinnan är oskuld fram till äktenskapet. På bröllopsnatten öppnas sedan underlivet upp för att kunna fullborda äktenskapet, vilket är väldigt smärtsamt för den utsatta kvinnan. Könsstympningar av kvinnors underliv kan leda till livslång smärta, psykisk ohälsa och i extrema fall till död. I lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor (SFS 1982:316) beskrivs det tydligt att könsstympning av kvinnliga genitalier är olagligt i Sverige.
HBTQIA+personer kan vara särskilt utsatta för hedersvåld då det inte är tänkbart att en person inte ska leva i en heteronormativ relation (Dari & Nathorst-Böös, 2011). Den utsatta personen kan bli utstött från anhöriga och/eller bli utsatt för våld då de anses dra skam över familjen. Det finns även fall där en HBTQIA+person har blivit bortgift in i ett heteronormativt äktenskap i ett försök att upprätthålla hedern eller att ”omvända” personen till att bli heterosexuell.
förväntas av dem (Socialstyrelsen, 2020). De kan även bli skickade till familjen utomlands för att bli uppfostrad på det ”korrekta” sättet för att sedan komma hem och bete sig som en man ska. En man som inte beter sig på det sätt som han anses ska göra kan även bli bortgift och de kan bli begränsade i sin möjlighet att själv välja en partner. Dock menar Johnsson-Latham (2019) att det hedersrelaterade våldet som pojkar och män utsätts för utspelar sig på annat sätt eftersom de inte kontrolleras på samma sätt som flickorna och kvinnorna.
Begreppet heder har blivit ett hett diskussionsämne i media där vissa vill argumentera för att det bidrar till rasistiska fördomar och islamofobi, samt att det inte skiljer sig nämnvärt från det våld som de med etniskt svensk bakgrund utsätts för (Jämställdhetsmyndigheten, 2019). Det finns dock den andra sidan av diskussionen som anser att det är rasism att inte bruka begreppet då det tyder på att problemet förminskas (Grutzky & Åberg, 2013).
2.3 Begreppet hedersvåld i jämförelse med våld i nära relationer
Enligt Baianstovu (2017) kan hedersrelaterat våld klassas som en form av våld i nära relationer. Hon uttrycker dock att det är viktigt att skilja på de olika typerna av våldskontext då det kan skapa en större förståelse för våldets ursprung och uppkomst. Beroende på vad problemet grundas i kan det finnas olika lösningar på det. Grutzky och Åberg (2013) beskriver att vissa myndigheter har valt att inte använda termen hedersrelaterat våld då de anser att det finns en risk att diskriminera grupper som är mer benägna att förknippas med hedersbegreppet. Samtidigt finns det även en rädsla för att andra övergrepp, såsom etniskt svenska mäns våld mot kvinnor, ignoreras. Grutzky och Åberg (2013) menar att denna diskussion förflyttar uppmärksamheten från problemet och att det bidrar till att ingen lösning på problemet framkommer.
Det finns teorier om att den typen av våld som kallas hedersrelaterat våld tidigare har funnits inom ett flertal kulturer, men under olika benämningar (Darvishpour, 2010). Våld inom invandrade familjer behöver inte vara relaterat till kultur. Istället har socioekonomiska samt demografiska faktorer större påverkan. Våldsamma män kommer inte enbart från andra länder. Den största andelen män som är våldsamma mot sin partner är etniskt svenska män, både mot etniskt svenska kvinnor samt kvinnor som faller under beteckningen förstagenerations-invandrare (Darvishpour, 2010). Dock så kan denna information vara felaktig då våld inom etniska minoriteter primärt anses vara något som ska hanteras inom familjens ramar och därmed inte anmäls eller uppmärksammas i samma
utsträckning som det etniskt svenska våldet (Twana, 2004). En annan aspekt som uppmärksammas är att kvinnans roll inom äktenskapet kan variera inom olika etniciteter och kulturer (Hällen och Sinisalo, 2018). Det är inte ovanligt att lättare slag eller kontrollerande av de kvinnliga familjemedlemmarna anses vara i disciplinerande syfte. Om detta ses på som något naturligt inom äktenskapet så är det betydligt lägre chans att de utsatta kvinnorna anmäler våldet (Hällen & Sinisalo, 2018). Darvishpour (2010) anser att vid användning av begreppet “mäns våld mot kvinnor” eller ”våld i nära relationer” menas framför allt heterosexuella, svenska kvinnor och män medan vid “hedersrelaterat våld” utpekas “de andra” som en exkluderad grupp, vilket enbart bidrar till diskriminering och utanförskap.
Enander och Nilsson (2019) uppmärksammar vissa differenser som finns mellan våld i nära relationer och hedersrelaterat våld. En distinktion är att det fysiska våldet i nära relationer ofta sker impulsivt i samband med ett raseriutbrott medan våldet inom hederskultur framför allt är välplanerat och strukturerat. Enander och Nilsson (2019) beskriver även att våldet som sker i nära relationer främst utförs av en ensam gärningsperson medan hedersrelaterat våld är systematiskt och strukturellt och innefattar hela familjer, där eventuella hot mot familjens heder måste åtgärdas.
Efter terrordåden i USA den 11 september 2001 har hedersvåld förknippats alltmer med islam (Altinbaş, 2013). Allt fler islamofobiska grupper i Europa och Nordamerika tenderar att benämna allt våld inom islam som hedersvåld, även när våldet inte är relaterat till heder. I flera länders regeringar dras paralleller mellan hedersvåld och invandring (Wikström & Ghazinour, 2010). Ett flertal främlingsfientliga politiska partier använder därför hedersvåld som argumentation i debatten för att minska antalet invandrare. Dessa partier förklarar också hedersvåld som något som uppstått till följd att personer som invandrar från andra kulturer misslyckas att anpassa sig till det västerländska samhället och deras värderingar och normer om jämställdhet mellan könen. I den politiska debatten finns det politiska partier som använder retorik som syftar till att skifta debatten om våld mot kvinnor som ett “importerat problem”, någonting Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson konstaterade i en partiledardebatt (Sveriges Television, 2021).
Efter morden på Maisan Abed Ali “Sara” 1996, Pela 1999 och Fadime 2002 var det ett flertal politiker och akademiker som menade att dessa mord inte skiljer sig från andra mord
2016). Det finns ingen anledning att försöka förstå de olika sammanhang bakom morden på kvinnor och flickor, bara att de sker och att det är problematiskt (Hällen & Sinisalo 2018). Dock är detta en debatt som inte får lika stor uppmärksamhet i media i dagsläget. Istället ses hedersrelaterat våld som ett eget problemområde och skiljs därmed från mäns våld mot kvinnor. I den politiska debatten nämner före detta partiledaren Gudrun Schyman att förtryck och våld mot kvinnor är detsamma oavsett samhällsbild, samt att kvinnoförtrycket som existerade i Sverige tidigare är närmast identiskt med det som idag påstås vara hedersvåld (Schlytter & Rexvid, 2016). Dock anses detta argument förminska skillnaderna mellan kvinnors olika villkor i samhället och hur långt kampen för kvinnors rättigheter i Sverige har kommit (Grutzky & Åberg, 2013).
Larsson (2004) beskriver hur en ung, svensk kvinna, Melissa, blev mördad runt samma tidpunkt som mordet på Fadime. Melissa levde i en relation med en äldre man men när hon valde att lämna honom så mördade han henne (Twana, 2004). Liksom mordet på Fadime fick Melissas mord stor medial uppmärksamhet, men till skillnad från Fadime skildras mordet på Melissa som ett “vanligt” mord med svartsjuka och “vansinne” som motiv. Medias skildring av Melissas mord skiljer sig också markant från mordet på Fadime. Medan Fadime framställdes som strikt - nästan kysk, väljer media att skriva om Melissas sexualitet och att hon ofta lyssnade på death metal. Tidningarna använder bilder på henne i skinnbyxor bredvid artiklarna som förklarar det hemska öde som Melissa gick till mötes. Larsson (2004) nämner också att den största skillnaden mellan de två morden är att Melissas död hastigt föll i glömska, medan Fadimes död fortfarande uppmärksammas varje år.
3. Tidigare forskning
Följande kapitel är strukturerad utifrån tre rubriker: Våld i nära relationer inom forskning,
Hedersrelaterat våld inom forskning samt Synen på våld inom olika kulturer. Dessa rubriker avser
att skapa en förståelse för hur olika våld skildras i tidigare forskning och hur synen på våld kan skilja sig åt inom olika kulturer. Innehållet ämnas användas under resultatdiskussionen för att kunna presentera en mer djupgående förståelse för studiens resultat.
3.1 Våld i nära relationer inom forskning
Hällen och Sinisalo (2018) beskriver att det finns fall där kvinnor som blivit utsatta för våld inte anmäler sin förövare då de är rädda för att åtal inte kommer väckas eller vad som kan hända om gärningsmannen får veta om det. På grund av detta så misstänker Hällen och Sinisalo (2018) att det eventuellt kan finnas ett stort mörkertal inom området och statistik på olika myndigheters hemsidor är därför inte helt tillförlitliga.
Gryzb (2016) redogör i sin artikel att män ofta blir våldsamma när deras roll som man krisar eller förändras genom till exempel en hastig ekonomisk förändring. När detta sker blir mannen osäker i sin maskulina roll och kan då ta ut sin osäkerhet genom att förminska kvinnan de bor med genom fysiskt och psykiskt våld. Den patriarkala strukturen upplevs som hotad när omgivningen inte längre stämmer överens och den ledande gruppen har tillgång till en större andel ekonomiska och symboliska resurser. Detta kan bero på att mannen inte längre står i en maktposition gentemot kvinnan och att han därför tar till våld för att kunna återta sin position högre upp i hierarkin (Gryzb, 2016).
Mäns våld mot kvinnor har enligt Eliasson (1997) och Johnsson-Latham (2019) en tydlig sexuell karaktär. Våldtäkt, sexuella trakasserier och opassande meddelanden riktas mot kvinnor i egenskap av att de är kvinnor. Eliasson förklarar att detta anses vara nationellt accepterat av samhället då det förstärks av pornografi och prostitution. Det främsta syftet med det sexuella våldet är att skrämma och upprätthålla den dominans som män har över kvinnor. Våld mot kvinnor kan förklaras som en form av dominans och kontroll som ofta resulterar i isolering av offret (Eliasson, 1997; Johnsson-Latham, 2019). Eliasson menar att det anses vara naturligt att män dominerar kvinnor. Hon nämner också att det sker en normaliseringsprocess av mäns våld mot kvinnor genom attityden i samhället i form av skämt om våldtäkter och våld.
3.2 Hedersrelaterat våld inom forskning
Altinbaş (2013) beskriver i sin artikel att kvinnor som blir mördade av familjemedlemmar anses enligt familjen ha brutit mot de sociala koderna som styr deras sexualitet. Hedersrelaterat våld eller hedersmord kan även ske om en make upptäcker eller misstänker att hans hustru är otrogen. I Mulvihills et al. artikel (2018) framkommer det att hedersvåld och övergrepp är betydligt mindre rapporterat och att de få fall som är anmälda till polisen sällan leder till dombeslut för förövaren. Hedersvåld är ofta sett som en form av osynligt våld då det framför allt sker bakom slutna dörrar (Wikström & Ghazinour, 2010). Wikström och Ghazinour beskriver vidare i sin artikel att det svenska rättssamhället och därefter rådande kulturella normer inte ser hedersvåld som ett brott utan snarare som en privat händelse inom familjen och även en normal del av den kulturen och därmed livet. Personal som arbetar inom socialtjänsten rapporteras bli osäkra i situationer som berör hedersrelaterat våld, och kan bli rädda för att framstå som främlingsfientliga vilket kan resultera i att de inte vågar ingripa (Baianstovu, 2017). Grutzky och Åberg (2013) anser att detta är ett problematiskt ställningstagande av svenska myndigheter då hederskultur enligt dem är ett växande problem i det svenska samhället. De väljer att kritisera ledare för vänsterpolitiska partier och deras rädsla för att använda begreppet hederskultur och hedersvåld då det bidrar till att det hedersrelaterade våldet kan fortsätta obemärkt. Grutzky och Åberg (2013) fortsätter vidare beskriva att genom att inte identifiera hedersrelaterat våld och våld i nära relationer som två olika fenomen så kan det vara svårt för yrkesutövare, såsom lärare, sjukvårdspersonal eller socialarbetare, att leta efter varningstecken på ifall någon blir utsatt för hedersrelaterat våld eftersom de inte har erhållit den korrekta informationen om hur våldet kan utövas eller se ut.
3.3 Synen på våld inom olika kulturer
Montoya och Rolandsen Agustín (2013) har skrivit en artikel om hur Europeiska Unionen bidrar till alienation och stigmatisering av primärt österländska kulturer och länder som inte är medlemmar i EU. De menar att samhället målar upp den generella bilden av att muslimska män är farliga och att kvinnor måste skyddas från dem och deras värderingar. Detta bidrar till rasistiska och främlingsfientliga åsikter som även skapar en känsla av “vi mot dem”. Istället för att fokusera på att hjälpa de kvinnor som är utsatta, skiftar fokus istället mot att måla upp en viss kulturell och etnisk grupp som farliga och opålitliga och ställs som kontrast till den mer pålitliga och trygga europeiska mannen. Montoya och
Rolandsen Agustín (2013) uppmärksammar också att de som härstammar från en annan kulturell eller etnisk bakgrund har högre krav på sig för att klassas som “bra” än de som tillhör de europeiska länderna. När våld målas upp som en kulturell, etnisk eller religiös fråga där enbart kvinnor från etniska minoriteter drabbas, undermineras allvaret i “det vanliga våldet” som sker i etniskt europeiska hushåll (Montoya & Rolandsen Agustín, 2013). När fokuset ligger på de kulturella, etniska och religiösa skillnaderna går minskar möjligheten att komma på en lösning till problemet som skulle kunna gynna de våldsutsatta kvinnorna. Istället bidrar detta enbart till att alienera och stigmatisera personer från andra kulturer, etniciteter och religioner vilket även leder till att det görs skillnad mellan etniska minoriteter och majoriteter i samhället. Detta är något som även juristen Sherene H. Razack uppmärksammat (Carbin, 2010). Hon beskriver hur genom att dra paralleller mellan islam och en viss form av våld bidrar till rasism. De som tillhör den etniska majoriteten anses vara civiliserade, moderna och trygga medan muslimer bedöms som bakåtsträvande och våldsamma. Razack påvisar vikten vid att formulera en antirasistisk politik mot mäns våld mot kvinnor, där det inte görs kulturella skillnader mellan våld i nära relationer och hedersrelaterat våld.
Giddens och Sutton (2014) beskriver vad som kallas för stämplingsprocessen. Detta innebär att samma handling har olika betydelse beroende på vem som gör det. I deras bok nämner de ett exempel om barn som pallar äpplen. När ett etniskt svenskt barn gör det kan det ses på som ett vanligt hyss och något som de flesta gjorde i den åldern. När däremot ett barn som tillhör en etnisk minoritet utför samma handling kan det istället anses vara ett tecken på tidig kriminalitet eller anormalt beteende. Giddens och Sutton (2014) uttrycker också att någon som har fått en stämpel på sig har svårt att få bort den. Stämpeln kan också påverka den egna karaktären; om en person anses vara kriminell finns det stor risk att denne börjar utföra kriminella handlingar då den redan är ansedd att vara det. Stämplingsprocessen kan bidra till att personer inte vill förändra sitt beteende till det normativa då de ändå kommer stämplas för ett annat beteende. När individer kommer till Sverige finns det en risk att de därmed inte vill ”anpassa” sig till de svenska normer som råder då de ändå anses vara annorlunda och problematiska i den politiska och mediala debatten.
4. Teori
Då studien utgår ifrån svenska dagstidningars rapportering av våld i nära relationer och hedersrelaterat våld har beslut tagits om att använda den postkoloniala feministiska teorin samt Laclau och Mouffes diskursanalys. Den postkoloniala feministiska teorin analyserar kritiskt de västerländska samhällsstrukturerna och beskriver vad som kan bidra till olika hierarkiska positioner beroende på etnicitet (De los Reyes, 2011). Diskursanalysen skapar insikt om att det inte finns en objektiv sanning utan att sanningen kan uppfattas på olika sätt (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). Detta skapar en klarhet i att den mediala rapporteringen av en händelse inte behöver vara sanningen, utan snarare en uppfattning av den.
4.1 Postkolonial feministisk teori
Studien kommer använda den postkoloniala feministiska teorin som analysram. Kärnan inom postkolonial feminism anses ha likheter i feminismens centrala frågeställningar (De los Reyes, 2011). Liksom feminismen utgår den postkoloniala feminismen från ifrågasättande om klass, kön och etnicitet. Den postkoloniala feminismen arbetar med att utmana moderna Europas världsbild samt den universella konstruktionen av normer utifrån den manscentrerade världsuppfattningen. En grundtanke inom postkoloniala teorier är att koloniseringen har haft ett stort inflytande i hur det moderna samhället har skapats. Postkolonialism har vuxit fram som kritik mot det som anses vara den västerländska feminismen. Det finns flera kopplingar mellan postkoloniala teorier och socialkonstruktivism då postkoloniala teoretiker framför allt granskar de sociala konstruktionerna som finns, både internationellt och nationellt. De postkoloniala teoretikerna granskar framför allt hur koloniseringen representeras genom berättelser och diskursiva föreställningar om andra etniska och kulturella grupper (De los Reyes, 2011). Hos en majoritet av världsbefolkningen råder en “vithetsnorm” där kaukasisk etnicitet anses stå högre i hierarkin (De los Reyes et al., 2006; Länsstyrelsen, 2019). Detta resulterar i att personer som tillhör andra etniciteter hamnar i en underlägsen position i samhället. Den postkoloniala feminismen arbetar utifrån ett intersektionellt perspektiv genom att gruppera och kategorisera individer, och därigenom skapas en större förståelse för olika maktförhållanden och hierarkiska positioner i samhället. De los Reyes et al. (2006) är noga med att uppmärksamma att enbart för att en grupp kvinnor upplever att de lever i ett jämställt samhälle behöver det inte betyda att alla kvinnor i samma samhälle upplever
samma sak. Ofta beror detta på vilken etnicitet eller kulturell bakgrund de olika kvinnorna tillhör. De los Reyes et al. (2006) påpekar också att det finns en tydlig uppfattning att kvinnor som tillhör en etnisk minoritet oftare faller offer för patriarkala strukturer, vilket bidrar till att när denna grupp blir utsatt för våld inte får samma möjlighet till professionellt stöd.
Kritiker inom de postkoloniala teorierna anser att vithetsnormen som råder på global nivå bidrar till en västerländsk uppfattning om vad som är rätt eller fel (De los Reyes et al., 2006). Västerländska kvinnor kan diskutera faktumet att hijab skulle kunna vara en form för kvinnoförtryck, utan insikt om huruvida kvinnan som bär den själv har valt det. Detta exempel ger en insikt i hur den västerländska uppfattningen om vad som är rätt eller inte även påverkar synen på vilka kvinnor som är “fria” eller förtryckta.
De los Reyes och Molina (2006) beskriver att inställningen till jämställdhet är en del i den svenska kulturen som bidrar till stigmatisering av etniska minoriteter. Den svenska jämställdhetskulturen bidrar till att skapa normer och uppfattningar som enar “de svenska” i samhället. Tanken om att de etniska minoriteterna har en oförmåga att adaptera sig dessa normer skapar ett “vi och dem”. De postkoloniala teorierna har sin utgångspunkt i den systematiska problematiseringen av kulturella, historiska, psykologiska och språkliga gränsdragningar som uppstod i samband med när länder från väst koloniserade övriga länder i världen (De los Reyes & Molina, 2006). Perspektivet skapades till följd av koloniseringen vilket präglar det moderna samhället och hierarkierna i det. Postkoloniala teorier hjälper forskare att få en djupare insikt i hur koloniseringen bidragit till att skapa de maktförhållanden som existerar än idag mellan olika etniciteter i samhället. De los Reyes och Molina (2006) menar att de postkoloniala teorierna framför allt hjälper att skapa en fördjupad förståelse för de sociala och ekonomiska särskiljningar, och varför personer som tillhör etniska minoriteter placeras i de lägsta positionerna i samhället.
4.2 Diskursteori
Denna studie ämnar använda sig av Laclaus och Mouffes diskursteori. Laclau och Mouffe anser att diskursbegreppet inte enbart omfattar språk utan alla sociala händelser (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). Winther Jørgensen och Phillips beskriver att diskurserna försöker konstruera tecknen utifrån att alla tecken skulle ha en slutgiltig och fast betydelse i en konstellation. De menar att samma tänkande även faller in på det sociala fältet.
föränderlig. Att använda diskurs som analysverktyg är inte att förklara den objektiva verkligheten utan snarare att undersöka hur verkligheten skapas.
Diskursteorin eftersträvar en förståelse där i stort sett alla sociala strukturer kan analyseras (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). En betydelse inom diskursanalys kan aldrig fastställas helt och hållet, vilket kan leda till diskussioner och oenigheter. Anledningen till detta är att diskursteorin uppmärksammar sociala fenomen som aldrig anses vara färdiga eller slutförda.
Börjesson och Palmblad (2013) beskriver att all kunskap är socialt konstruerad och kan på grund av detta inte ses som en enhetlig sanning. De menar inte att förneka existensen av olika samhällsfenomen, men att poängtera att det finns olika sätt att förstå, förklara och uppfatta verkligheten. Diskursanalysen ställer sig kritisk mot den traditionella historieskrivningen eftersom det kan vara vissa händelser som anses sanna vilket formar vår syn på historien och samhället i stort. Börjesson och Palmblad (2013) uttrycker att diskursanalysen är till för att tydliggöra vad som egentligen hände förr och försöka få fram den totala sanningen, snarare än vad som anses vara sanningen. Detta innebär att diskursanalytiker vill presentera så många versioner som möjligt för att kunna komma närmare den verkliga sanningen istället för den konstruerade sanningen. Diskursanalytiker arbetar för att utforska vilka berättelser som knyts samman till olika platser, samt vilka föremål som knyts till olika sammanhang. Börjesson och Palmblad (2013) nämner att diskursanalys liknar en konstnärs arbetsprocess; byts positionen, om än bara några centimeter, så kan hela perspektivet förändras.
Börjesson och Palmblad (2013) beskriver att personer kan generaliseras till att ha ett visst beteende baserat på vilken grupp som denne tillhör; personen blir en del av ett kluster med andra människor som tillhör samma grupp. Denna föreställning innebär att alla som tillhör gruppen skulle ha liknande personlighetstyp. Genom att generalisera en folkgrupp kan det bidra till att upprätthålla en felaktig bild av individer inom folkgruppen, snarare än det som faktiskt är sant. Ett exempel som är relevant för studien är vissa politiska partiers retorik om att alla utlandsfödda män har samma våldsamma beteende mot kvinnor, samt att hedersrelaterat våld är något som tillhör icke-svenska kulturer, då alla män från andra kulturer har en dålig kvinnosyn (Nilsson, 2021). Trots denna retorik finns det flertal bevis på att svenska män misshandlar sina partners och att mäns våld mot kvinnor därmed inte
skulle vara ett problem som är relaterat till en kultur eller etnicitet, utan snarare till de patriarkala strukturerna som existerar (Johnsson-Latham, 2019).
Michel Foucault diskuterade något som kallas för diskursernas sanningseffekter (Börjesson & Palmblad, 2013). Han menade med detta att diskursiva formuleringar underlättar att få en större förståelse för vad som faktiskt är sant eller inte, samt vilka beteenden som är accepterade i ett samhälle. Det frö som Foucault sådde 1969 bidrog till vidare forskning inom diskurs, där Ernesto Laclau och Chantal Mouffe ses som grundare till inriktningen diskursteori. De två menade att vissa former av diskurs kan utesluta andra diskurser och perspektiv. Winther Jørgensen och Phillips (2018) anser att detta beror på att vissa diskurser naturligt kan framstå som självklara där ett alternativ till den rådande verklighetsuppfattningen kan hindras och samma verklighetsuppfattning fortgår utan ifrågasättande.
Det ideologiska begreppet används sällan inom diskursteorin och kom till senare när det kritiska synsättet utvecklades inom diskursanalysen (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). Fairclough ansåg att ideologier skapas i samhällen där det finns en existerande dominansrelation som påverkas av bland annat kön och klass. Utifrån denna definition kan diskurser vara mer eller mindre ideologiska, som bidrar till att upprätthålla eller förändra maktrelationerna. Ideologikritiken, som har sina rötter i Marx och Frankfurtskolans kritiska teori, menar att maktrelationerna som existerar i ett samhälle följs av ett hegemoniskt språk som döljer hur världen faktiskt ser ut. Ett exempel är att Sveriges invånare kan uppleva att de lever i ett jämställt land, men trots det tjänar kvinnor mindre i lön än sina manliga kollegor och det finns tydlig statistik på att kvinnor generellt sköter fler sysslor i hemmet än sin manliga partner. Begrepp såsom demokrati och jämställdhet kan skapa en falsk uppfattning hos invånarna vilket döljer en verklighet som eventuellt inte stämmer överens med deras uppfattning och världsbild (Winther Jørgensen & Phillips, 2018).
5. Metod
Då syftet med studien är att undersöka om mediedebatten skiljer sig vid rapportering av våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld ansågs diskursanalys vara ett relevant verktyg. I en diskursanalys utforskas förståelsen för hur fenomen har skapats snarare än att studera fenomenen. En diskurs skapar ramar för vad ett fenomen är och hur samhället
påverkas av fenomenet (Börjesson & Palmblad, 2007). Diskurs skapas genom att betydelse
formas kring nodalpunkter, det vill säga knuttecken (Winther Jørgensen & Phillips, 2018). Genom att analysera knuttecken går det att förstå det som formar och organiserar diskursen. När knuttecknen får innehåll kallas det för ekvivalenskedjor. Genom att lokalisera knutpunkterna i existerande material går det att förstå hur diskurserna är organiserade och skapar den verklighetsbild som samhället är uppbyggt utifrån.
5.1 Urval och datainsamling
Studien använder sekundärdata i form av tidningsartiklar från svenska dagstidningar. Bryman (2018) beskriver sekundärdata som material som inte har skapats i forskningssyfte. Bryman nämner också att det är vanligt att använda sig utav ett målstyrt urval inom kvalitativ forskning, vilket även har använts för denna studie. Ett målstyrt urval grundas i forskningsfrågorna och urvalet genomgår därför vissa kriterier. För denna studie innebar de övergripande kriterierna att undersöka om artiklarna fokuserade på etnicitet och kultur i rapporteringen om våld i nära relation samt hedersrelaterat våld. En annan kategori var att undersöka om våldet kategoriseras som kulturellt motiverat eller inte, samt om artikeln är neutral eller vinklad och om det i så fall är vinklat gentemot offret eller förövaren. För att söka material till studien har databasen Retriever Mediearkivet använts. Databasen lagrar nyheter från olika former av media från hela Norden. Artiklar går att läsa på Retriever Mediearkivet så fort de har publicerats eller tryckts (Retriever Mediearkivet, u.å.). Eftersom studien ämnar granska hur olika former av våld representeras i svensk media användes filter vid sökningarna. De kategorier som användes var Svenska; tryckt press, storstadspress, prioritized provincial press, landsortspress, stadsdelspress, tidsskrifter och fackpress. Kategorierna som gällde Tv, Webb-tv och radio valdes bort då studien har som syfte att undersöka skriftliga nyhetsrapporteringar och inte audiovisuella. Alla kategorier som var på annat språk än svenska valdes bort då studien ämnar granska svenska artiklar. Sökningen i Retriever Mediearkivet utfördes 29 april 2021 och det togs ett aktivt beslut att
mördades av sin far. Dock kommer inte artiklar från alla år användas då de inte anses relevanta för studien.
Tabell 1. Sökord som användes, antal träffar som sökningen resulterade i samt hur många av dessa artiklar som valdes ut till andra steget i urvalsprocessen
Sökord Antal träffar Antal utvalda
”Hedersrelaterat våld” 10 076 54 ”Hedersvåld” 7 059 28 ”Hederskultur” 5 165 25 ”Våld i nära relationer” 18 556 27 ”Mäns våld mot kvinnor” 16 500 7 ”Kvinna misshandlad” 26 474 0 ”Våldsamma män” 17 774 0
Vid sökning på Retriever Mediearkivet så togs beslut om att titta på de artiklar som producerats under årens kvartal, det vill säga januari, april, juli och oktober. Dock så fanns det år som hade producerat ett färre antal artiklar, där beslut togs att titta på alla under det året. Artiklarna valdes primärt baserat på relevant titel för att sedan snabbläsas igenom för att kontrollera artikelns relevans för studien. Efter snabbläsningen så valdes artiklarna ut för det andra urvalet eller sållades bort som irrelevant för studien. Under sökningarna på Retriever Mediearkivet framkom 107 artiklar om hedersrelaterat våld och 34 artiklar om våld i nära relationer som ansågs vara relevant för studien. Skillnaden i antalet artiklar beror primärt på att majoriteten av de artiklar som valdes bort om våld i nära relationer berörde kvinnojourers arbete mot våld i nära relationer samt föreläsningar, något som inte ansågs relevant för studien eftersom de inte speglar det mediala klimatet. De utvalda artiklarna lästes igenom mer noggrant och kategoriserades under följande rubriker: likheter mellan
hedersrelaterat våld och våld i nära relationer, skillnader mellan hedersrelaterat våld och våld i nära relationer samt patriarkala strukturer.
De artiklar om våld i nära relationer som valdes ut är också skrivna senare i tiden, medan artiklarna om hedersrelaterat våld sträcker sig längre bakåt i tiden. De artiklar som valdes ut vid första urvalet gällande våld i nära relationer sträckte sig under en tidsperiod mellan 30 maj 2014 till 29 april 2021. De utvalda artiklarna som berörde hedersrelaterat våld är skrivna 23 januari 2002 till 30 mars 2021.Anledningen till detta är att media har rapporterat mycket om våld i nära relationer under våren 2021 till följd av de fem kvinnor som mördats av män runt om i Sverige, vilket ökade de politiska och mediala diskussionerna om ämnet. Efter steg två i urvalsprocessen har 29 tidningsartiklar om våld i nära relationer och 61 artiklar om hedersrelaterat våld valts ut för att analyseras i studien.
När urvalet genomfördes fanns det en baktanke att finna så brett material som möjligt för att på så sätt få en så bred bild av medias rapportering av de olika våldsdåden som möjligt. Dagstidningar valdes ut som material då det är något som anses vara lättillgängligt för de flesta individer i samhället och har därmed en större möjlighet att påverka fler individer. Det går att ifrågasätta om resultatet hade skilt sig från det nuvarande om analysen istället hade genomförts med annat material. Eftersom de diskurser som inkluderats i studien skapar en förhållandevis odelad syn på våldet, kan det eventuellt ha framställts på annat sätt om materialet hade bestått av till exempel inlägg på sociala medier eller andra internetforum. En tanke som har framkom under datainsamlingen var att det fanns en relativt mättad rapportering i de större dagstidningarna såsom Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Dock kan det vara för att ämnet anses vara för känsligt för de större tidningarna och att de därför inte vill diskutera det i rädsla för att bli för polariserande.
5.2 Analys
För att hitta ett sätt att analysera det insamlade materialet tas inspiration från Boréus (2015) exempel för hur en textanalys kan genomföras. Detta har resulterat i följande analysfrågor:
• Vilket är det tydliga budskapet i tidningsartikeln? • Vad är det underliggande budskapet i tidningsartikeln? • Vilka grupper diskuteras i texten, och hur framställs de? • Vad görs illegitimt?
Vilket är det tydliga budskapet i tidningsartikeln?
Boréus (2015) beskriver detta som det uppenbara syftet med artikeln, budskapet som författaren vill förmedla.
Vad är det underliggande budskapet i tidningsartikeln?
Det underliggande budskapet är väsentligt vid genomförandet av en diskursanalys (Boréus, 2015). Då diskursanalys är en allsidig inriktning som används för att analysera texter i sitt sammanhang är det underförstådda en viktig del för att kunna skapa en större förståelse.
Vilka grupper diskuteras i texten, och hur framställs de?
Vilka grupper nämns i texten och vilka adjektiv används för att beskriva dem (Boréus, 2015)? Analysfrågan är till för att utforska de olika subjektpositionerna i diskursanalysen.
Vad görs illegitimt?
Boréus (2015) menar att detta är en viktig fråga för att kunna undersöka vad som beskrivs som avvikande eller onaturligt. Analysfrågan kan hjälpa att tydliggöra olika utestängningsprocedurer i artiklarna.
5.3 Etiska ställningstaganden
De etiska principerna finns för att skydda personerna som valt att delta i studien. Då studien använder sekundärdata finns det därmed inte möjlighet att skydda deltagarna (Bryman, 2018). Vetenskapsrådet (2002) beskriver att samtycke inte behöver ges vid användning av material som redan är tillgängligt för allmänheten, till exempel massmedia. Dock är det viktigt att ha i beaktande att det inte finns vetskap om omständigheterna som intervjuerna utfördes, eller om deltagarna förstod innebörden av deltagandet. Det finns inte heller möjlighet att få vetskap om ifall intervjupersonerna blev representerade på det sätt som de avsåg när de valde att delta. På grund av detta kommer personerna som nämns i artiklarna att avpersonifieras. Författarna till samtliga artiklar kommer inte heller nämnas i den löpande texten, men de kommer att hänvisas till i en bilaga. Dock kommer namn på offentliga personer att skrivas ut i den löpande texten då deras arbete berör samhällsdiskussion på en nationell basis, och deras åsikter och framträdanden i media ofta genererar respons både inom den egna sfären av partisympatisörer och hos motparten.
Kontexten att arbeta med politik och medföljande opinionsbildning gör att politiska uttalanden kan ha en subtext som förstås bredare i sammanhanget.
En annan aspekt att begrunda är att författarna till artiklarna inte nödvändigtvis har en neutral infallsvinkel och de kan ha gjort en tolkning på vad intervjupersonerna försökte förmedla under intervjun (Bryman, 2018). Då materialet är inhämtat från tidningsartiklar kan materialet också ha vinklats på ett sätt för att kunna sälja bättre.
5.4 Kvalitetskriterier
Bryman (2018) beskriver fyra kriterier att ta hänsyn till vid kvalitativa undersökningar för att kontrollera tillförlitligheten; överförbarhet, trovärdighet, pålitlighet och möjlighet att styrka och
konfirmera.
Överförbarhet innebär att kunna redogöra för att studien ska kunna tillföras i ett annat
sammanhang (Bryman, 2018). På grund av detta är det viktigt att ge tydliga skildringar av hur materialet hämtades in och sedan bearbetades. Geertz (Bryman, 2018) menade att överförbarhet går att jämföra med “thick descriptions” vilket innebär att det ska ske regelbundna och täta beskrivningar om detaljer gällande studien. Det är också viktigt att presentera under vilka omständigheter materialet samlades in; till exempel under vilken kontext debatten uppstod samt olika nyanseringar och språkliga val under debatten. Dock eftersom studien använder sig av diskursanalys, som utgår från det socialkonstruktivistiska perspektivet, blir överförbarhet inte ett mål. Detta beror på att diskursanalysen enbart presenterar ett sätt att se på verkligheten (Bolander & Fejes, 2015).
Trovärdighet kan också vara svårt att uppnå som kvalitetskriterium då det enligt Bryman
(2018) innebär att studiens resultat ska spegla verkligheten. Diskursanalysen förklarar emellertid att det finns lika många verkligheter som det finns personer i samhället (Bolander & Fejes, 2015).
Pålitlighet innebär enligt Bryman (2018) att det ska finnas en tydlig och tillgänglig
beskrivning av samtliga steg i arbetsprocessen vid en forskningsstudie. Detta kriterium ämnas att uppnås genom att föra regelbundna anteckningar och dokumentation av processen.
Det fjärde och sista kvalitetskriteriet som Bryman (2018) nämner är möjlighet att styrka och
uppnå en fullständig objektivitet, men att denne ska handla i god tro. Det ska tydligt framgå att forskaren inte medvetet låtit personliga värderingar eller åsikter påverka resultatet som studien når. Det finns en medvetenhet om att jag anser att det finns skillnad i medias representation av både offer och gärningsmän inom våld i nära relationer och hedersrelaterat våld. Det finns också en insikt i att jag anser att det finns likheter mellan de olika våldsdåden som inte tydligt beskrivs i dagspress. Genom denna medvetenhet är det väsentligt att försöka arbeta för att upprätthålla ett objektivt synsätt för att minska risken att få en felaktig slutsats.
Utöver de fyra kvalitetskriterierna beskriver Bryman (2018) att även äkthet eller autenticitet är viktigt att ta hänsyn till vid kvalitativa undersökningar. Det främsta kriteriet för att styrka äkthet är att skapa en rättvis bild av de åsikter och uppfattningar som presenterats. Genom att använda citat kan materialet få högre äkthet.
6. Resultatanalys
Genom analys av de utvalda artiklarna från svenska dagstidningar uppkom två diskurser:
Det främmande våldet samt Den mediala rapporteringen av distinktionen mellan olika våld. Dessa två
diskurser speglar hur media presenterar hedersrelaterat våld och våld i nära relationer, samt hur de olika skildringarna bidrar till att göra skillnad på den svenska kulturen och ”utländska” kulturer. De två diskurserna om hedersrelaterat våld och våld i nära relationer framställs genom att politiker, representanter för myndigheter, våldsoffer, familjemedlemmar till våldsoffer och journalister kommer till tals i media.
Den analys som kommer framföras utgår ifrån den postkoloniala feministiska teorin, vilket innebär kritik mot den normativt västerländska samhällsstrukturen som kontextualiserat innefattar den betydelse som kunskapsproduktion har för att skapa underlägsenhet hos andra grupper, samt uppfattningen om vad som anses vara korrekt beteende (De los Reyes, 2011). Den postkoloniala feministiska teorin uttrycker också att det finns skillnad på hur olika etniciteter behandlas och bedöms i samhället eftersom västerländska samhällen är präglade av postkoloniala åsikter och ståndpunkter (De los Reyes & Molina, 2006). För att få fram det fullständiga budskapet med samtliga artiklar har både de underförstådda och uttryckliga yttranden analyserats. Analys har också genomförts för att undersöka hur offren kontra gärningsmännen för våldet framställs i media.
Samtliga tidningsartiklar beskriver den våldsutsatta som en kvinna och gärningspersonen som en man, trots att det finns statistik både på att män blir utsatta för våld och att kvinnor kan utöva våld (Schlytter & Rexvid, 2016). Detta reflekterar ett antagande om att alla gärningspersoner är män och alla våldsoffer är kvinnor i de utvalda tidningsartiklarna. Det ligger i journalistikens intresse och etiska grund att skapa en välinformerad samhällsdebatt samt att bilda och bidra till diskussioner som för samhället framåt (Journalistförbundet, 2020). I underlaget som hämtats in visar dagspress på en stor bredd av innehåll, mycket av detta är polariserande och politiskt laddat.
Dagspress regleras av publicitetsregler, de pressetiska grundstenar som skapar en korrekt nyhetsrapportering och ett hälsosamt nyhetsklimat (Journalistförbundet, 2020). Att låta en så stor och omdiskuterad fråga föras i stor del genom debattartiklar och krönikor kan bidra till ett polariserat samhällsklimat vilket underlaget visar - ofta på en politisk nivå.
Alla artiklar har inte citerats i studien, men alla har analyserats med hjälp av analysfrågorna som beskrivs i metodavsnittet. De artiklar som valts ut att presenteras i resultatet påvisar både implicit och explicit innehåll som återkommer genom flertalet artiklar. De citat som har valts ut är exempel och liknande artiklar finns representerade i bilaga 1.
6.1 Det främmande våldet
Diskursen Det främmande våldet innebär att det finns en tydlig distinktion i hur hedersrelaterat våld ses som ett främmande fenomen för den svenska kulturen och det svenska samhället. Diskursen nämndes, både underförstått och uttryckligen, upprepade gånger under analysen, vilket bidrog till valet av diskurs. Detta kommer nedanför att tydliggöras genom citat från olika svenska dagstidningar.
I VLT1:s debattartikel (2014-10-06) beskrivs hur Börje Brandhill, en politiker som är aktiv inom Sverigedemokraterna, har pekat ut kvinnoförtrycket som en ”’utländsk’ kulturyttring”, detta trots att våld mot kvinnor är dokumenterat som ett globalt problem som grundas i patriarkala strukturer (Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å.b). Fler aktiva politiker har gått ut i den mediala debatten och dragit paralleller mellan olika kulturer och våld. AIP1 beskrivs följande citat i en ledare: “På nationaldagen pratade Anna Kinberg därför om hedersvåld, tvångsäktenskap och extremism och om hur människor med andra värderingar hotar de svenska” (AIP1, 2016-06-10). Ytterligare en debattartikel nämner följande citat:
Hedersvåld är inte kopplat till någon specifik religion eller något särskilt land utan våldet finns i alla samhällen och bottnar i de traditioner och oskrivna regler som finns. [...] Skulle hedersvåld/hederskultur med könsstympning, tvångsäktenskap/barnäktenskap, hedersmord etcetera vara en svensk företeelse utförd av svenska medborgare, eller är det de facto utlänningar från till exempel Mellanöstern som utgör majoriteten av hedersvåld i Sverige? Jag bifaller det sistnämnda. (NA1, 2017-01-26)
Dessa ovannämnda artiklar bidrar till att det uppstår en kulturell distinktion mellan hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Även om det inte explicit uttrycks i alla artiklar som har valts ut till studien, finns det en underförståelse för att hederskultur inte tillhör vad som idag anses vara den svenska kulturen. Hederskultur och hedersrelaterat våld
som hör ihop med islam, något som Altinbaş (2013) beskriver har skett alltmer sedan terrordådet i New York 2001. Twana (2004) uttrycker att det hedersrelaterade våldet ofta blir associerat med islam då våldet anses härstamma primärt ifrån Mellanöstern. Hon beskriver dock att varken Pela eller hennes familj var muslimer, något som inte uppmärksammades i media förrän senare. Trots att media inte explicit uttryckte att Pela eller hennes familj religionstillhörighet så fanns det fortfarande en underförståelse för att hon troligtvis var muslim. Twana (2004) nämner också att hederskultur inte är relaterad till en specifik religion eller kultur, utan att det framför allt är ett mer noterbart fenomen i samhällen med starka patriarkala strukturer.
Vissa politiska partier har aktivt valt att inte använda sig av begreppet ”hederskultur” då det anses stigmatisera vissa samhällsgrupper och göra dem mer utsatta för hat och förtryck. Dock är ett flertal personer emot detta. Gruppen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” (GAPF) uttrycker att det snarare är problematiskt och rasistiskt att inte uppmärksamma hederskultur i mediala och politiska debatter. Detta eftersom resultatet kan innebära att fler unga personer blir utsatta utan att det sker någon professionell insats för att bekämpa det. Genom att ge våld en mer specifik titel kan det bli lättare för individer att komma till insikt att en familj eller partner utövar våld. När ett så pass brett begrepp som ”våld” används så finns det en risk att våldsoffer har svårare att upptäcka att de är våldsutsatta eller identifiera sig med begreppet (Grutzky & Åberg, 2013). I Tte1 har en av medlemmarna i GAPF intervjuats om ämnet:
Enligt henne beror politikernas handlingsförlamning på rädsla för att anklagas för rasism och islamofobi. ”Jag tycker det är precis tvärtom. Det är rasistiskt att inte bry sig, att inte visa solidaritet’ Att ´ge rabatt´ på mänskliga rättigheter till människor från våra länder. De som tjänar på det är islamister och konservativa krafter, dem som vi har rymt ifrån.” (Tte1, 2013-06-01)
Även om det inte explicit uttrycks i artikeln att hederskultur är ett fenomen som bara sker inom icke-svenska kulturer, finns det en underförståelse för det. Genom att uttrycka att de som tjänar på att inte använda begreppet “hedersvåld” är islamister och konservativa krafter indikerar att hedersrelaterat våld och hederskultur inte är ett problem som existerar i det vanliga svenska hushållet utan är centrerat kring islam. Det kan uppfattas som problematiskt att inte benämna ett problem som framför allt drabbar vissa grupper i samhället. Personer som lever med hedersrelaterat våld kan uppleva en form av rasism,
förtryck eller försummelse genom att deras problematik inte uppmärksammas. Att inte uppmärksamma våld och förtryck som drabbar vissa grupper kan uppfattas som att det inte har lika stor betydelse som brott som framför allt drabbar etniskt svenska personer. När en person uttalar sig om något som berör dennes kultur kan det vara svårt för utomstående att delge sina åsikter om ämnet. Samtidigt kan det istället uppfattas som en form av ignorans att andra samhällsgrupper, som ofta är mer priviligierade än de som utsätts för hedersrelaterat våld, inte diskuterar ämnet (De los Reyes, et al., 2006). Det finns även distinkta skillnader mellan de olika typerna av våld där våld i nära relationer oftast är en ensam gärningsman medan hedersrelaterat våld oftare är kollektivt där flera familjemedlemmar utövar våldet (Enander & Nilsson, 2019). Dock finns det de som anser att våld ska ses som våld, oavsett kontext och att det inte ska finnas någon möjlighet till strafflindring eller hårdare straff på grund av vilken brottsrubricering gärningen får. I DN1 beskrivs detta i en debattartikel:
Det finns det vanliga, låt oss säga ”svenska” våldet. Det är ideologiskt neutralt och socialt normaliserat, ett våld som inte föranleder tolkningar eller politiska debatter även om vi förfasar oss över det och sörjer offren. Det finns å andra sidan hedersvåld. Det är onormalt och förknippas med vissa invandrargrupper med rötter i så kallade ”hederskulturer”, alltså osvenskt: ett våld som drabbar västvärlden som en geopolitisk kraft på samma sätt som terrorismen, med vilken det ofta sägs dela sina rötter. [...] Vill man diskutera hedersförtryck i offentligheten räcker det enligt dem inte med att man tar ställning för de drabbade och säger att förtrycket är oacceptabelt och ska straffas. Det räcker inte heller att man stöder det arbete som olika organisationer gör för att hjälpa de drabbade. [...] Vilka är dessa ”hederskulturer” som ska bekämpas? Talar han om den kurdiska, muslimska, hinduiska, bosniska, arabiska, afrikanska, ryska, japanska eller någon särskild av dessa? Med vilka medel ska de bekämpas? Räcker det inte att vi bekämpar våldet, oavsett kulturella förtecken eller hudfärg på familjerna där det begås? (DN1, 2013-08-12)
När åtskillnad görs på våldet finns det en stor risk, med tanke på de högerpolitiska vindar som drar genom Europa, att våldet får en större innebörd än enbart mäns våld mot kvinnor (Johnsson-Latham, 2019; Kamali, 2004). De kulturella variationer som finns utanför den
och detta bidrar till en polarisering och förflyttning av diskursen från en problemställning till en politisk fråga. När en problemställning målas upp och debatt tar form mellan två åsikter tappas ofta helhetsbilden som reflekterar en sanningsenlig bild av samhällsstrukturen. Den form som diskursen tar i media möter sällan friktion från journalistik, utan hittar oftast motstånd bland debattartiklar där pressetikens värderingar gällande innehåll inte har samma fäste. Då innehållet ofta pekar på patriarkala strukturer som följd av kulturella skillnader så läggs fokus i diskursen vid de kulturella skillnaderna. Det är av vikt att då förstå och kontextualisera att hederskultur har funnits i olika form inom alla kulturer, såväl främmande kulturer som den inhemska västerländska kultur vi har haft i vårt geografiska område (Eliasson, 1997).
Flera artiklar som valdes ut för analys nämner behovet av att särskilja hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Dels anses detta vara relevant för att skapa en djupare inblick i hur många personer som är utsatta för hederskultur, dels för att kunna utbilda yrkesverksamma personer om hur våldet upptäcks (Grutzky & Åberg, 2013). Det finns också anledning att skapa medvetenhet om hur hedersrelaterat våld skiljer sig från våld i nära relationer då det kan vara svårt att identifiera sig med en så pass bred term. Genom att bryta ner våldet i mindre beståndsdelar kan det vara lättare för våldsoffer att identifiera sig med våldet och själva få insikt i att de är våldsutsatta. Grutzky och Åberg (2013) menar att detta är speciellt viktigt när det är våld som drabbar barn då de kan uppfostras till tron att våldet är naturligt och något som alla utsätts för. Dock anser författaren till en debattartikel i Dal1 att de olika benämningarna leder till att det ena våldet ses som anormalt, då det oftare förknippas med en annan kultur än den svenska, medan det andra våldet inte ses som ett lika övergripande problem.
Många diskussioner kring hedersproblematiken har handlat om frågor om ”vi och dom”. Kulturella förklaringar har bidragit till en uppdelning i samhället där ”invandrares våld” ses som kulturspecifikt och den ”svenska mannens” våld inte ses som så. Detta är problematiskt och stigmatiserar ”invandrare” som våldsammare än ”svenska män” med förklaringen att det är ”deras kultur” som orsakar detta. De kulturella förklaringarna har bidragit till föreställningar om det hedersrelaterade våldet som väsenskilt från övrigt mäns våld mot kvinnor och har även gett bränsle åt rasistiska organisationers argumentation. (Dal1, 2011-03-24)
