Hard as iron or Hot as hell : En kvalitativ textanalys av kvinnoframställningar i Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine

Hard as iron or Hot as hell

En kvalitativ textanalys av kvinnoframställningar i

Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine

Sofia Bergström

David Jönsson

Examensarbete 15 hp

Handledare

Inom Kommunikation

Susanne Almgren

Medie- och kommunikationsvetenskap Examinator

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH KOMMUNIKATION (HLK)

Högskolan i Jönköping

Examensarbete 15 hp

inom Medie- och kommunikations-vetenskap

Höstterminen 2014

SAMMANFATTNING

Sofia Bergström, David Jönsson

Hard as iron or Hot as hell

En kvalitativ textanalys av kvinnoframställningar i Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine Antal sidor: 57

Syftet med denna uppsats var att genom en genusvetenskaplig och socialkonstruktivistisk ansats undersöka hur kvinnor framställs i de svenska hårdrocksmagasinen Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine. Då majoriteten av den genusrelaterade medieforskningen har intresserat sig för reklam- och modebilder finns en kunskapslucka kring hur kvinnor framställs i bilder inom genrer vid sidan av dessa.

Denna studie avsåg att genom semiotisk textanalys undersöka bilder i dessa magasin, för att identifiera de kvinnliga stereotyperna i dem och sedan jämföra dessa med etablerade stereotyper som tidigare forskning påvisat. Sammanlagt analyserades 28 bilder i 15 magasin från 2013 utifrån feministisk blickteori och Goffmans teori om könsframställning.

Tre tydliga kvinnliga stereotyper framträdde i resultatet. Dessa benämnde vi som Den hårda, Den medkännande

och Den objektifierade. De två sistnämnda är väl kända sedan innan inom forskningssammanhang medan Den

hårda kvinnan, som bland annat uppvisar tecken på aggressivitet, avsky och överlägsenhet, inte påträffats i liknande studier innan. Denna nyfunna stereotyps blick, som inte definierats i tidigare forskning, namngav vi

The Glare. Slutligen påvisar studiens resultat en större nyansering av de stereotyper som tidigare har diskuterats i genusrelaterad medieforskning. Resultaten tyder på att det inte finns en enhetlig kvinnlig stereotyp, utan att de kan variera beroende på genre och kulturell kontext.

Sökord: Stereotyper, hårdrocksmagasin, kvalitativ textanalys, subkultur, genus, semiotik, feministisk teori, socialkonstruktivism, Close-Up Magazine, Sweden Rock Magazine.

Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Gatuadress

SCHOOL OF EDUCATION AND COMMUNICATIONS

Jönköping University

Bachelor thesis 15 credits

within Media and Communications Studies

Fall semester 2014

Abstract

Sofia Bergström, David Jönsson

Hard as iron or Hot as hell

A qualitative textual analysis of the portrayal of women in Close-Up Magazine and Sweden Rock Magazine Number of pages: 57

The aim of this paper was to examine how women are portrayed in the Swedish metal magazines Close-Up Magazine and Sweden Rock Magazine from a gender theoretical and social constructivist perspective. Since the majority of the gender related media research have focused on pictures in fashion and advertising, there is a lack of awareness regarding how women are portrayed in other genres.

This study’s objective was to examine pictures in these magazines in order to identify female stereotypes and compare them to established stereotypes from previous studies. In total 28 pictures from 15 magazines, that were published in 2013, were analyzed based on the understanding of feminist theory and Goffman’s theory of gender display.

Three distinctive female stereotypes appeared in the results. These were titled The tough, The compassionate and The objectified. The last two are well known in the media research field while The tough woman, who show

signs of aggression, contempt and superiority, has not appeared in previous studies. This new stereotype's view of the observer, which has not been defined in previous studies, we decided to call The glare.

The results show a greater variety of stereotypes than what has been discussed in prior media related research. They also indicate that there is no uniform female stereotype and that they vary depending on genre and cultural context.

Key words: Stereotypes, metal magazines, qualitative textual analysis, subculture, gender, semiotics, feminist theory, social constructivism, Close-Up Magazine, Sweden Rock Magazine.

Postal Address Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Street Address

Innehållsförteckning

2.3 SWEDEN ROCK MAGAZINE ... 4

3 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 5

3.1 FEMINISTISK TEORI ... 5

3.2 GENUS ... 6

3.3 SOCIALKONSTRUKTIVISM OCH STEREOTYPER ... 7

3.3.1 Könsstereotyper i medieforskning ... 8

3.4 GENRE ... 9

3.5 SUBKULTUR ... 10

3.5.1 Hårdrock som subkultur ... 10

3.5.2 Femininitet och maskulinitet inom hårdrocken ... 12

4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 15

5 METOD ... 16

5.1 KVALITATIV TEXTANALYS ... 16

5.1.1 Semiotisk bildanalys ... 16

5.1.2 Feministisk blickanalys... 17

5.1.3 Goffmans könsframställning... 19

5.2 URVAL, AVGRÄNSNINGAR & MATERIAL ... 20

5.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 21

5.4 ETIK ... 23

5.5 METODKRITIK OCH BEGRÄNSNINGAR ... 23

5.6 TILLFÖRLITLIGHET ... 24

6 ANALYS & RESULTAT ... 26

6.1 VILKA KVINNLIGA STEREOTYPER FINNS I BILDFRAMSTÄLLNINGEN I HÅRDROCKSMAGASINEN CLOSE-UP MAGAZINE OCH SWEDEN ROCK MAGAZINE? ... 26

6.1.1 Den hårda kvinnan ... 26

6.1.2 Den objektifierade kvinnan ... 32

6.1.3 Den medkännande kvinnan ... 40

6.2 HUR SKILJER SIG DESSA STEREOTYPER FRÅN DE ETABLERADE I MER BEFORSKADE MEDIEGENRER? ... 44

6.2.1 Den hårda kvinnan ... 45

6.2.3 Den medkännande kvinnan ... 48

7 DISKUSSION & SLUTSATSER ... 49

7.1 HUVUDRESULTAT ... 49

7.2 ÖVRIGA IAKTTAGELSER ... 51

7.3 STUDIENS BIDRAG TILL FÄLTET... 52

7.4 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 53

REFERENSLISTA ... 54

Figur-, tabell- och bildförteckning

Tabell 1: Bildanalys ...21

Bild 1: Huntress ...26

Bild 2: Radiation ...27

Bild 3: Frontback ...30

Bild 4: The Oath ...31

Bild 5: Arch Enemy ...32

Bild 6: Grayceon ...34 Bild 7: Tristiania ...35 Bild 8: Revamp ...38 Bild 9: Amaranthe...39 Bild 10: Amaranthe (2) ...40 Bild 11: Purson ...41 Bild 12: Gold ...42 Bild 13: Purson (2) ...43

1 Inledning

Medier genomsyrar dagens samhälle och har en stor makt över våra attityder, värderingar och beteenden – inte minst när det rör föreställningar om hur kvinnor och män bör se ut. Medieforskare hävdar att det alltid finns ett maktperspektiv närvarande i medier och att dess bildkultur är en plats för makt och kontroll där man upprätthåller ojämlikhet mellan könen, med kvinnan som det svaga könet (Göthlund, 2010). Framför allt reklambilder påvisar tydliga kvinnliga stereotyper som på olika sätt framställs som undergivna, sexuali-serade och objektifierade (Lindner, 2004; Mager & Helgeson, 2010). Forskare förklarar detta fenomen med att medier är definierade utifrån ett manligt perspektiv, vilket i sin tur bidrar till manlig dominans (Belknap & Leonard II, 1991; Jarlbro, 2006).

Huruvida objektifieringen av kvinnor sträcker sig bortom reklamens värld och ända till hårdrockens sfär är dock mindre utforskat. Denna studie har tittat närmare på kvinnoframställningen i Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine, två svenska hårdrocksmagasin som båda belyser hårdrock som musikgenre och livsstil. Hårdrocksmagasin är en säregen genre vars distinkta musikaliska inriktning skiljer sig från andra medier. Genren kännetecknas av innehåll som kretsar kring hårdrocksmusiker, såväl som artister som pri-vatpersoner. Iscensatta bandfotografier är en vanlig företeelse och dessa köps ofta in från internationella skivbolag. Fotografierna är ofta tagna i mörka, industriella miljöer med musiker som många gånger framställs som hårda och tuffa individer, i enlighet med musikens tematiska innehåll. Enligt sociologen Weinstein (2000) innehåller dessa bilder koder om lämpliga kroppshållningar, ansiktsuttryck och kläder, och visar där-med hur hårdrockare bör klä sig och visa upp sig själva.

Studiens syfte är att identifiera kvinnliga stereotyper som förekommer i hårdrocksmagasinens bilder för att sedan jämföra dessa med etablerade stereotyper i mer studerade mediegenrer, såsom reklambilder. Genom att undersöka ett av de mindre beforskade områdena inom tidningsbranschen hoppas vi kunna bidra med en pusselbit i förståelsen för hur relationen mellan kvinnliga stereotyper, samhället och medierna fungerar.

1.1 Problemformulering

Denna uppsats avser studera bilder innehållande kvinnor i de svenska hårdrocksmagasinen Close-Up Ma-gazine och Sweden Rock MaMa-gazine och beskriva de representationer som existerar i dem och jämföra dessa med de etablerade stereotyper i samhället som tidigare forskning påvisat.

Majoriteten av den genusrelaterade medieforskningen som gjorts inom tidningsvärlden har fokuserat på reklam- och modebilder inom dags- och kvällspress och framför allt modemagasin. Men förståelsen för hur genus framställs och konstrueras i medierna kan inte baseras enbart på dessa typer av publikationer. Det finns i dag en kunskapslucka kring hur framställningar av kvinnor ser ut i genrer vid sidan om de mer undersökta. En av dessa mindre beforskade subgenrer är hårdrocksmagasin. Hårdrocken som subkultur är väldigt unik då den har ett uttryckssätt som skiljer sig från normen och som skulle kunna ge upphov till 1

motbilder av de etablerade genusframställningar vi känner till genom övriga medier. Den ovisshet som finns kring genusframställningen i den här subgenren ihop med dess unika historia och kultur gör området intres-sant och relevant för oss att studera.

Vi har valt att fokusera på de kvinnliga representationer som finns i magasinen. Eftersom det manliga är normen i samhället och vårt intresse grundas i den rådande maktobalansen där kvinnan är undergiven man-nen, är det inte lika intressant för oss att undersöka hur männen framställs då det säger väldigt lite om hur relationen till kvinnan ser ut. Kvinnans framställning är däremot alltid i relation till mannen då han utgör normen med vilken hon jämförs med (Goffman, 1979; Mulvey, 1975; Connell, 2009; Jarlbro, 2006). Det är i analysen av denna relation som vi kan observera de skillnader som ligger till grund för den rådande köns-hierarkin och eventuellt de bakomliggande strukturer och värderingar som producerar den.

2 Bakgrund

I det här kapitlet ges en kort översikt av hårdrockens historia i förhållande till relevanta aspekter för vår studie samt en beskrivning av de två utvalda hårdrocksmagasinen. Detta med syftet att öka förståelsen för studien.

2.1 Hårdrockens historia

Hårdrocken härstammar från den vita arbetarklassen i industristäder i England, och då framför allt norra England (Weinstein, 2000). Black Sabbath, som bildades 1968 i industriella Birmingham, anses av många vara hårdrockens pionjärer.

Ett formativt ögonblick i hårdrockens historia är rörelsen The new wave of British heavy metal i början av

1980-talet, med band som Judas Priest och Iron Maiden i spetsen (Wiederhorn & Turman, 2013). Dessa brittiska band introducerade bland annat en helt ny klädstil i form av skinn, nitar och läder. Stilen influerades i allra högsta grad av den manliga motorcykelkulturen.

Parallellt med ovannämnda bands frammarsch formades en rad subgenrer som kom att påverka hårdrocken på ett eller annat sätt (Weinstein, 2000; Wiederhorn & Turman, 2013). I Los Angeles växte kommersiell “lite metal” fram, med band såsom Bon Jovi, Poison och Ratt. Då dessa band ofta hade romantiska powerballa-der i sina repertoarer växte antalet kvinnliga hårdrockare dramatiskt. Thrash metal, med rötter i San Franci-sco, växte fram som den kommersiella hårdrockens motpol. Band såsom Metallica, Exodus och Slayer tog ett tydligt avstånd från den kommersiella hårdrockens “feminina” framtoning och var noga med att återin-föra maskuliniteten i hårdrocken, både sett till utseendet, musiken och beteendet.

I dag finns en uppsjö av olika subgenrer inom hårdrockens värld, däribland progressive metal, death metal, black metal, symphonic metal, stoner metal, nu metal och sludge metal. Samtliga subgenrer präglas av olika klädstilar, ljud samt lyriska och visuella teman.

2.2 Close-Up Magazine

Close-Up Magazine är en svensk hårdrockstidning som grundades 1991 av Robban Becirovic. Tidningen inriktar sig på tyngre och mer extrema hårdrocksgenres, däribland death/thrash/black metal och hardcore. Innehållet består bland annat av ingående intervjuer med aktuella musiker och band från världens alla hörn, skiv- och liverecensioner och krönikor. Tidningens bildmässiga innehåll består till mestadels av inköpta bilder från internationella skivbolag. Omslagsfotona är däremot ofta tagna av egna fotografer (R. Becirovic, personlig kommunikation, 26 december, 2014).

Tidningen utkommer tio gånger per år och riktar sig främst till en målgrupp bestående av musikintresserade ungdomar och unga vuxna. För närvarande har tidningen cirka 5800 prenumeranter. För tio år sedan gjorde tidningen en kartläggning av läsarna och konstaterade då att 60 procent av läsarna var män och 40 procent var kvinnor. Medelåldern för dessa var 22 till 26 år (R. Becirovic, personlig kommunikation, 26 december, 2014).

2.3 Sweden Rock Magazine

Det svenska hårdrocksmagasinet Sweden Rock Magazine har sina rötter i fanzinet Bright Eyes Metal Maga-zine som grundades 1997 av Mark Frostenäs och Micke Svensson. År 2001, efter tolv utgivna nummer, bytte tidningen till sitt nuvarande namn då redaktionen valde att inleda ett samarbete med festivalen Sweden Rock Festival i Sölvesborg. Liksom Close-Up Magazine innehåller tidningen intervjuer med aktuella hård-rocksmusiker, skiv- och liverecensioner samt krönikor. Bilderna består av både inköpta bilder och bilder tagna av tidningens egna fotografer. Innehållet kretsar enbart kring hårdrock, allt från klassisk rock till ex-trem metal (Sweden Rock Magazine, u.å.).

Sweden Rock Magazine utkommer elva gånger per år och ges även ut i Norge, Danmark och Finland. I dag är Sweden Rock Magazine Sveriges största musiktidning och Nordens största hårdrockstidning. Redakt-ionen består av åtta fast anställda och ett fyrtiotal frilansande skribenter, fotografer och illustratörer (Sweden Rock Magazine, u.å.).

3 Teori och tidigare forskning

I detta kapitel behandlas relevanta teorier och begrepp samt tidigare medieforskning kopplade till dessa. Vi har valt att diskutera tidigare forskning och teorier i samma kapitel då dessa är nära sammankopplade. Inledningsvis presenteras feminism, genus och stereotyper, för att sedan avslutas med en diskussion kring hårdrockssubkulturen och dess könsstereotypiska värde-ringar och stilar.

3.1 Feministisk teori

Feminismen är en tanketradition med många olika inriktningar. Vad som är gemensamt för dem alla är dessa två utgångspunkter: 1) kvinnor är underordnade män och 2) detta förhållande bör ändras (Gemzöe, 2006). Hannam (2013, s. 21) definierar feminism som “Ett erkännande av att det råder en maktobalans mellan könen med kvinnan i en underordnad roll och en övertygelse om att kvinnors villkor är socialt konstruerade och därför kan förändras”.

En av hörnstenarna i den feministiska teorin är den politiska idén om patriarkatet. Under 1960-talet i USA, Europa och Australien började de feministiska tankegångarna som innan främst handlat om politiska och yrkesmässiga rättigheter istället handla om mäns förtryck av kvinnor i den privata sfären. “Det personliga är politiskt” (Hannam, 2013, s. 93) blev mantrat för den andra vågens feminister och man vände sig mot männen

som utövare av sexuellt våld, förtryck av kvinnor och kvinnomisshandel i hemmet. Det var i dessa tankar den gemensamma fienden – patriarkatet – växte fram och introducerades 1968 i Kate Millets Sexual Politics

(refererad i Gemzöe, 2006). Detta begrepp gör anspråk på att förklara karaktären i det rådande maktförhål-landet mellan män och kvinnor genom att peka på just kvinnors underordnande i samhället. Det är denna utgångspunkt som är typisk för den feministiska medieforskning att undersöka och samtidigt anledningen till varför den är så viktig. Feministiska studier avslöjar det dominerande manliga perspektivet som genom-syrar samhället genom dess reproducering i medierna. I dagens debatt kring de frågor som feminismen drivit har begreppen utvecklats från patriarkat till genusordning och från kön till genus. Denna övergång kan förklaras genom en utveckling som skett, mycket tack vare feminismen, när det kommer till synen på könen och hur de behandlas i samhället. Den tidiga feminismen tog ställning mot den politiska synen samhället hade på könen. Den debatt och de studier detta förde med sig gav upphov till att man började betrakta könen som socialt konstruerade kategorier som i dag benämns som genus (Gemzöe, 2006).

Trots frammarschen av feministiska rörelser och feministisk medieforskning tyder forskning på att fram-ställningen av kvinnor fortfarande resulterar i en maktobalans mellan könen. Detta gäller i allra högsta grad i reklambilder, vilket studier av bland andra Lindner (2004) och Mager och Helgeson (2010) påvisar. Dessa forskare såg en relevans i att långsiktigt studera reklambilder ur ett feministiskt perspektiv och analyserade därför reklambilder som publicerats i amerikanska tidningar under en 50-årsperiod. Detta för att eventuellt klargöra om kvinnor gradvis framställs som mindre undergivna i takt med samhälleliga förändringar. De tittade på olika typer av magasin, med skilda målgrupper, och noterade att få förändringar gällande kvinno-framställningar hade skett under de undersökta tidsperioderna, 1955 till 2002 respektive 1950 till 2000. Den

undergivna framställningen av kvinnor hade minskat något, men studien visade att kvinnor fortfarande ob-jektifierades i betydligt större utsträckning än män.

3.2 Genus

“Att vara man eller kvinna är inget förutbestämt tillstånd. Det är ett blivande, ett tillstånd under aktiv konstruktion.”

(Connell, 2009, s. 18)

“Man föds inte till kvinna, man blir det.” (de Beauvoir, 1986, s. 162)

Kvinnorörelsen och den homosexuella frigörelsen under 1960- och 1970-talet ses som den historiska start-punkten för den moderna genusforskningen (Connell, 2009). Begreppet genus är omtvistat inom medie-forskning då definitionerna skiljer sig åt bland forskare. Raewyn Connell, pionjär inom den moderna medi-eforskningen, menar att “vissa behandlar kroppen som en slags maskin som producerar genusskillnader; andra behandlar den som en slags målarduk på vilken kulturen målar bilder av genus” (Connell, 2009, s. 76). Enligt Gayle Rubin, som

sägs ha myntat genus som begrepp (Jarlbro, 2006), är genus i hans mening resultatet av en kulturell tolkning av män och kvinnors biologiska skillnader och att ett samhälle transformerar biologisk sexualitet till mänsk-liga konstruktioner (Rubin, 1975).

Merparten av den traditionella forskningen understryker dikotomi, motsatsförhållandet mellan könen, för att på bästa sätt förstå genus som vetenskapligt begrepp. Mer specifikt att man definierar genus utifrån den biologiska uppdelningen i hanar och honor och att den i sin tur resulterar i sociala eller psykologiska skill-nader (Connell, 2009). Detta resonemang liknar tankesättet att kroppen är en maskin som skapar genusskill-nader. Connell (2009), liksom andra moderna genusforskare såsom Walser (1993), Haraway (1997) och de Beauvoir (1986), ser brister med denna utgångspunkt och menar att vi i stället bör fokusera på relationer då de anser att genus är resultatet av en social struktur – inte ett uttryck för biologi. Liksom Rubin (1975) anser de att begreppet genus är ett mönster i våra sociala arrangemang och att genus utgörs av sociala relationer (Connell, 2009). Vi kan därför inte se på kvinnlighet och manlighet som något av naturen givet. Människor konstruerar sig själva som maskulina eller feminina genom att inta en plats i genusordningen i det dagliga livet (Connell, 2009).

Liksom ovannämnda forskare betonar Haraway (1997, s. 28) relationen mellan män och kvinnor i förståel-sen av genus:

Gender is always a relationship, not a performed category of beings or a possession that one can have. Gender does not pertain more to women than to men. Gender is the relation between variously constituted categories of men and women (...), differentiated by nation, generation, class, lineage, color and much else.

3.3 Socialkonstruktivism och stereotyper

Denna studie intresserar sig för hur genus framställs i två svenska hårdrocksmagasin och ställer frågor kring hur dessa könskonstruktioner skapas i dessa utifrån den socialkonstruktivistiska idén av Berger och Luck-mann (refererad i Wenneberg, 2001) om samhället som en mänsklig produkt och människan som en social produkt av det samhället. De till synes uppenbara fenomen i samhället – som i det här fallet syftar till fram-ställningen kvinnor utifrån en stereotypisk mall dikterad av en manlig norm – är egentligen bara ytliga före-teelser som styrs av bakomliggande och mer “verkliga” storheter, som Wenneberg uttrycker det.

Tankemodellen av Berger och Luckmann (figur 1) ovan utgår från idén om att människan skapar vanor – som i det här exemplet är förenklade bilder av verkligheten i form av stereotyper – för att kunna samspela med andra människor och fungera i samhället. Dessa vanor eller tankar och idéer förs vidare till andra, sprids och delas mellan människor som i sin tur förs vidare till nya generationer. När dessa vanor blir allmänt vedertagna kan man tala om dem som institutioner i samhället som lever ett eget liv och blir en del av vår sociala verklighet, detta utgör objektifieringen. Nytillkomna medlemmar blir socialiserade in i dessa veder-tagna tankar och ses som objektiva sanningar vilket i sin tur formar den subjektiva verkligheten för individen (Wenneberg, 2001).

Walter Lippmann definierade i Public Opinion (1922) begreppet stereotyp som den “inre bild” vi har av

värl-den. Förenklat så beskriver han hur vi alla har en begränsad erfarenhet av världen medan våra åsikter och tankar om den är större. Därför sätts vår erfarenhet av världen samman inte bara av våra egna erfarenheter utan av vad andra har upplevt och berättat för oss och vad vi själva kan föreställa oss. I dag brukar ordet främst syfta till beskrivningar av olika grupper som tillhör en viss kategori baserat på kön, ålder, nationalitet eller annan tillhörighet. Nu nästan hundra år senare är mängden information vi får till oss av andra genom den teknologiska utveckling som skett ofantligt mycket större, vilket också gör oss förmögna att uttala oss om saker genom kunskap vi tagit till oss utifrån, som till exempel medier. Medierna är inte längre någonting vi väljer att ha i våra liv eller vara utan, de är en integrerad del i våra liv och vårt samhälle. En konsekvens av det medialiserade samhälle vi lever i, menar Deuze (2011), är att medierna blir osynliga – vi blir blinda för vad som formar våra liv. En av de mer framträdande aspekterna som forskning har visat formar våra sociala liv och påverkar vårt samhälle genom medierna, är hur män och kvinnor framställs (olika) i dem. För vårt syfte använder vi socialkonstruktivismen som en motivering för studiens relevans och som en förklaring Figur 1: Berger och Luckmann. Wenneberg, 2001, s.72.

till hur mediala företeelser skapas genom social interaktion och sedan ligger till grund för skapandet av dessa stereotypiska föreställningar som formar vår subjektiva verklighetsbild. Detta innebär att denna studie utgår från att de stereotypiska framställningar som påträffas i hårdrocksmagasinen är resultatet av kulturen som genren befinner sig i, det vill säga hårdrockskulturen vars kännetecken redovisas i avsnitt 4.5.1.

3.3.1 Könsstereotyper i medieforskning

Det finns en uppsjö av studier som undersöker stereotyper i medier. Lindner (2004), som studerade reklam-bilder under 50 års tid, konstaterande att 78 procent av alla reklam-bilder framställde kvinnor på ett stereotypiskt sätt. Kvinnorna var ofta mentalt frånvarande och upplevdes följaktligen sårbara för potentiella hot. Dessu-tom fann Lindner (2004) att i tidningar som kvinnor var objektifierade var det också vanligt att de smekte sig själva, hade kroppshållningar som indikerade underordning, var lättklädda eller helt nakna och ofta pla-cerade i husliga sammanhang. Kvinnor som däremot tog upp lite plats i bilden var mindre troliga att bli framställda på ett stereotypiskt vis.

Mager och Helgeson (2010) kom fram till att kvinnor ofta framställs som underordnade till männen, liksom Lindners studie. De konstaterade dessutom att i reklambilder framställs kvinnan ofta som beroende av man-nen och som sexobjekt. Dessutom visade deras resultat att kvinnor ofta visar mer hud än mänman-nen. I likhet med dessa resultat fann Rodgers och Zhang (2006), som studerade genusframställning i internationella ny-hetstidningar, att kvinnor är överrepresenterade i de bilder som bedömdes vara sexuellt laddade. De upp-täckte även att samtliga tidningar publicerade mycket färre bilder enbart på kvinnor i förhållande till bilder enbart på män och även i förhållande till bilder totalt sett. Göthlund (2010) som studerade kvinnors blickar och kroppsspråk i modeföretagets Sisleys bilder upptäckte att kvinnorna ofta framställdes som varor som kan konsumeras. Göthlund konstaterade att Sisleys bilder tydligt visade att den enda makten kvinnan har är att väcka en mans åtrå.

Könsstereotyper i musikrelaterade mediegenrer, där denna studie rör sig, är relativt obeforskade. Dock finns några studier gjorda på musikvideor och som påvisar tydliga konstruktioner av könsstereotyper, däribland

Performing gender: a content analysis of gender display in music videos där Wallis (2010) undersökte tolv ickeverbala

framställningar associerade med undergivenhet, dominans, sexualitet och aggressivitet hos kvinnliga och manliga sångare. Sammanlagt analyserades 34 musikvideor från tv-kanalerna MTV och MTV2. Resultaten från den kvantitativa innehållsanalysen visade tydliga stereotyper i genusframställningen, framför allt att kvinnor ofta framställs som sexuella objekt som ska konsumeras av män. Detta exempelvis genom att röra sitt hår och smeka sig själva. I en mindre utsträckning fann hon även att kvinnor ofta porträtteras som underordnade medan männen har en mer aggressiv framtoning. Slutligen upptäckte hon en tydlig skillnad gällande kläder; medan männen bar neutrala kläder bar majoriteten av kvinnorna provokativa utstyrslar. Utifrån dessa resultat konstaterade Wallis (2010) att musikvideor normaliserar sexuellt beteende bland kvin-nor, samtidigt som aggressivt beteende kopplas till maskulinitet.

I likhet med Wallis resultat identifierade Aubrey och Frisby (2011) liknande stereotyper när de studerade musikvideor av artister på Billboard-listan. De fann att kvinnors framtoning är mer sexuellt laddad än mäns, bland annat genom lättkläddhet, sexuell anspelning i kroppsspråket och i blicken. Vidare konstaterade Aubrey och Frisby att kvinnorna ofta hade som funktion att agera dekorativa objekt i bakgrunden, vilket de tolkade som att kvinnliga musiker bedöms efter utseende och inte musikalisk talang. Anmärkningsvärt är att resultatet skiljde sig åt beroende på genrer. Objektifiering av kvinnor var inte lika påtagligt inom country-genren, medan det var vanligt inom R&B/hiphop och pop. Därmed drogs det slutsatser om att kvinno-framställning varierar beroende på musikgenrer. Även inom hårdrockens sfär har kvinnor i musikvideor studerats. Bland annat av Walser (1993) och Weinstein (2000) som båda konstaterade att majoriteten av kvinnor som figurerar presenteras som mystiska, farliga, undergivna och passiva, men samtidigt fysiskt at-traktiva frestelser. Samtliga karaktärsdrag hävdade de symboliserade ett hot mot manlig kontroll och makt. Liksom ovannämnda forskare identifierades kvinnliga stereotyper som tydde på sexuell objektifiering och undergivenhet.

Att dela in stereotyper enligt vad samhället konstruerar som antingen maskulint eller feminint kan dock vara problematiskt då vissa studier visar tecken på överskridning av rådande könsstereotyper. Luther och Smith (2014) studerade hur män och kvinnor framställs genom bilder i japanska modemagasin och fann stereoty-per som suddade ut gränsen mellan manligt och kvinnligt. Detta var framför allt fallet i magasin riktade mot en manlig målgrupp där män ofta porträtterades med len, hårlös hud och långt hår, samt smink – som traditionellt sett är kopplat till femininitet. Enligt studien fanns dessutom väldigt få bilder av män i kvinno-inriktade magasin och de som gick att hitta illustrerade männen som accessoarer till kvinnorna. Bilderna fokuserade på kvinnor och männen spelade biroller till kvinnorna och var främst där för att tjäna dem. Luther och Smith benämner detta tema “Men as Subordinate and Peripheral”. Dock fanns det mönster av

traditionella stereotyper. I bilder där män och kvinnor förekom samtidigt tenderade kvinnorna att befinna sig i undergivna positioner. Detta var fallet i de mansinriktade magasinen. I modemagasinen för kvinnor fanns också tydligt konstruerade stereotyper. Ett av de mer tydligt framträdande teman de hittade var vad de kallar för “Sex Kitten versus Sexual Conqueror” där lättklädda kvinnor visades i provokativa poser på

antingen ett oskyldigt sätt eller från en maktposition. Därmed fann Luther och Smith såväl traditionella som könsöverskridande stereotyper, vilket tyder på att undantag existerar. I detta fall gjordes studien bland ja-panska magasin, vilket kan innebära att stereotyper är kulturellt betingade, alternativt varierar beroende på mediegenre.

3.4 Genre

Genrebegreppet kommer ursprungligen från latinets ord för sort eller slag och har en sorterande funktion (Genre, 2015). En annan viktig funktion genrer har är att tillhandahålla koder för hur innehåll ska tolkas (Gillespie & Toynbee, 2006). Kommunikation består av tecken och hur dessa ska tolkas bestäms till stor del av vilken kontext de befinner sig i, i det här fallet den genre de befinner sig i.

Genrer i mediesfären är viktiga både för producenter och mottagare då de utgör mallen för produktions-processen samtidigt som de erbjuder mottagarna en “förväntningshorisont”. Ibland talas det om denna relation som ett socialt kontrakt, det vill säga att det finns en överenskommelse mellan producent och

motta-gare om vilka slags förväntningar som bör uppfyllas och hur dessa arrangeras (Østbye, Knapskog, Helland & Larsen, 2008). Som publik och mottagare vet vi vad vi kan vänta oss av de genrer vi konsumerar i vår vardag med hjälp av dessa kännetecknande drag. Denna igenkänningsprocess är omedveten och inlärd ge-nom att vi bekantat oss med liknande texter eller genreuttryck innan (Gillespie & Toynbee, 2006). Genrer kan klassificeras med hjälp av fyra aspekter (Østbye et al., 2008):

• Den semantiska handlar huvudsakligen om innehållet genren kretsar kring.

• Den uttrycksmässiga avser formen och stilen hos genren (bild, miljö, iscensättning). • Det syntaktiska handlar om organisationen av innehållet, ordningsföljden av elementen.

• Det pragmatiska syftar till vad genren avser åstadkomma, vilka intentioner den kan sägas ha eller fylla för behov.

Att studera genrer är att lägga analysen på en “högre” nivå jämfört med att bara titta på enstaka texter. Genreanalysen tillåter undersökning av mönster och likheter av liknande texter och kan användas för att sammanställa gemensamma element och kartlägga hur de används för att bilda specifika genrer. En viktig aspekt i genreanalysen ligger i att identifiera förändringar i genrer och undersöka hur de kan säga oss någon-ting om problem och sociala förändringar i samhället. Att studera genrer kan därför också säga oss någonnågon-ting om hur media erbjuder lösningar på dessa problem (Gillespie & Toynbee, 2006). I genreanalys är det även vanligt att titta på hur maktrelationer och ideologi i verkligheten avspeglas i genrer. Enligt musikforskaren Walser (1993) är syftet med en genre att organisera reproduktionen av en särskild ideologi. I vårt fall är vi intresserade av att undersöka huruvida de stereotypiska framställningar av kvinnor som samhället gett upp-hov till och reproducerat i mer dominerande genrer, även finns representerade i hårdrocksmagasinen. Detta låter oss även granska hur hårdrocksmagasin som genre förstärker eller motsätter dessa stereotyper.

3.5 Subkultur

I detta avsnitt presenteras hårdrockskulturen inom vilken genren hårdrocksmagasin ingår. Först diskuteras subkultur som begrepp, vilket sedan följs av en diskussion kring maskulinitet och femininitet inom hårdrocken i förhållande till värderingar och stil. Detta inkluderas då vår socialkonstruktivistiska ansats utgår från att subkulturens struktur kan ha påverkat kvinnoframställningen i vårt material, samtidigt som en insikt om genren är av vikt för en förståelse av vårt empiriska material.

3.5.1 Hårdrock som subkultur

Williams (2007) hävdar att musiken spelar en viktig roll i meningsskapandet bland medlemmar i en social grupp. Detta gäller i allra högsta grad hårdrocken, men Weinstein (2000) menar att hårdrock är mer än enbart en musikgenre – det är en subkultur:

En subkultur förenar sina medlemmar med hjälp av specifika objekt och vanor, vilket gör medlemmarna säregna för utomstå-ende och för sig själva. De romantiska och utopiska teman i hårdrockssubkulturen generar symboler, ikoner, ritualer och symboler som liknar de i en religiös tro (Weinstein, 2000, s. 121).

Studier av subkulturer uppstod från två distinkta sociologiska traditioner: Chicago-skolan och Birmingham-skolan. I Chicago låg fokus framför allt på avvikande kriminella grupper i marginaliserade stadsområden (Corte, 2012). I England noterade sociologer att ungdomssubkulturer blommat ut i eftersvallningarna av andra världskriget i den då flödande ekonomin. På Center for Contemporary Cultural Studies (CCCS) låg fokus på arbetarklassungdomar från slutet av 1960-talet till slutet av 1970-talet. Bland annat studerades hip-pies, punkare och mods med utgångspunkten att subkulturer är en typ av motstånd som reflekterar kampen mot kulturell hegemoni (Williams, 2007). Sociologer vid CCCS ansåg att subkulturer symboliserade ungdo-mars kamp att skilja sig från föräldrarnas arbetarklasskultur och den dominanta borgarklassen; subkulturers värderingar är i opposition mot rådande maktrelationer. Cohen (1980), som bland annat studerade mods och skinheads, är inne på samma spår. Också han såg subkulturer som symboliska konfrontationer till den äldre generationens kultur och att en subkulturs kläder och musik tematiserar gruppens underliggande pro-blem, såsom ekonomisk marginalisering i samhället.

Johnston och Snow (1998) föreslår fem aspekter som man bör ta hänsyn till för att konceptualisera subkul-turer:

• Subkulturer inkluderar ofta värderingar och beteendenormer från kulturen den befinner sig i. De är således inte helt självstyrande och självständiga.

• Subkulturer skiljer sig från den större kulturen sett till stil, uppförande och jargong.

• Subkulturer utmärker sig genom sin övertygelse, sina intressen och värderingar som delas genom intern interaktion.

• Subkulturer karaktäriseras av ett gemensamt öde eller dilemma i och med deras position i den sam-hälleliga strukturen.

• Subkulturer är unika i dess interaktion och relationer, såväl inom subkulturen som mellan subkul-turen och den samhälleliga struksubkul-turen.

I Heavy metal and its culture diskuterar Weinstein (2000) en rad olika koder som kännetecknar hårdrocken som

subkultur, varav samtliga kan diskuteras inom ramarna för Johnston och Snows fem aspekter. Värderingar och stil, som ingår i de fyra sistnämnda punkterna, anser vi vara av vikt att diskutera i förhållande till mas-kulinitet och femininitet för att få full förståelse för vilka könsstereotyper som kan förekomma i de studerade hårdrocksmagasinens bilder.

3.5.2 Femininitet och maskulinitet inom hårdrocken

3.5.2.1 Värderingar

“Hårdrockspubliken är mer än bara manlig, den är maskulin” (Weinstein, 2000, s. 104)

Weinstein (2000) och Walser (1993) poängterar att hårdrocken som subkultur symboliserar maskulinitet och uppror, och att dessa två huvudsakliga värderingar definierar hårdrock. Enligt Krenske och McKay (2000) värdesätter hårdrocken maskulinitet och att texter, språk, kroppsspråk och klädsel inom hårdrockens värld därför är hegemonistiskt manlig och svartmålar kvinnor.

Hårdrock som livsstil har sedan dess födsel i slutet av 1960-talet varit mansdominerad, såväl bland musiker som fans, vilket har att göra med subkulturens historiska förankring. Till en början var det främst vita män från den brittiska och amerikanska arbetarklassen som dominerade subkulturen och som lockades av hård-rockens hedonistiska jakt att göra uppror mot konformitet och disciplin. Detta på grund av den rådande sociala, kulturella och ekonomiska marginaliseringen av detta klasskikt i eftersviterna av 60-talets ungdoms-revolution. Hårdrock blev tillflykten för unga män vars säkerhet och trygghet i samhället hade förminskats. Detta var framför allt fallet i industriella England. Enligt Weinstein (2000) bidrog det starka klassystemet i England och bristen på mobilitet hos ungdomen till bildandet av ungdomssubkulturer, däribland hårdrock och punk. Även i USA pågick en ekonomisk kris, vilket ledde till marginalisering av arbetarklassen. Detta i sin tur bidrog till frammarschen av hårdrocksband på andra sidan av Atlanten. Weinstein hävdar att livsstilar och subkulturer inom populärkulturen oftast kan kopplas till gruppens position i samhället och att orättvisor och utanförskap därför är en bidragande faktor till bildandet av subkulturer. Walser (1993) hävdar att hård-rocken främst har tilltalat män i lägre samhällsskikt, som känt sig förminskade som män, och hjälpt dem att övervinna sin samhälleliga hjälplöshet och maktlöshet.

Inom hårdrocken har värderingarna därmed utvecklats och dominerats av män, därav genrens fokus på maskulinitet och objektifiering av kvinnor (Walser, 1993). Mer specifikt kretsar hårdrockens delkomponen-ter ofta kring maskulin kontroll och frihet, såväl i scenframträdandet som på bilder och/eller i musikvideor. Walser hävdar dessutom att hot från kvinnor ständigt har genomsyrat genren och att hårdrocksmusiker och fans har utvecklat taktiker för att utöva manlig kontroll och makt i enlighet med det rådande patriarkatet. Inte förrän i mitten av 1980-talet äntrade kvinnor hårdrocksscenen som fans, trots att merparten fick agera utsmyckning i sexistiska musikvideos. Fram tills dess hade musiken övervägande handlat om att manliga musiker och fans skulle tro på sin maskulinitet (Walser, 1993). Bon Jovis album ”Slippery when wet”, ett av världens mest säljande rockalbum genom tiderna, sägs ha varit en bidragande faktor till att antalet kvinnliga hårdrockare ökade på grund av deras relativt lugna och romantiska framtoning (Walser, 1993). Walser går så långt som att påstå att succén med Bon Jovi och liknande band såsom Van Halen, Boston och Journey, förvandlade hårdrocken från manlig subkultur och genre till en mer könsjämlik musikscen, och att dagens hårdrockskultur därför inte enbart är patriarkalisk. Walser hävdar att det ökade antalet av kvinnor, på scenen 12

och i publikhavet, från 1980-talet fram tills i dag avspeglar feministiska rörelsers framgångar. Kvinnor i den moderna hårdrocksscenen kan ta plats då även de kan relatera till önskan om makt, dominans och uppror, som tidigare enbart ansågs vara “maskulint”.

Hårdrocken som subkultur håller fast vid att könsskillnader är rotade i den naturliga ordningen och att detta inte ska ifrågasättas (Weinstein, 2000). Weinstein menar att kvinnor är problematiska för män då de inte enbart är frestelse utan för att de symboliserar mödrars och lärares auktoritet och utgör således hot mot deras makt. Weinstein och Walser (1993) hävdar att samhällets dominerande patriarkat även har genomsyrat subkulturen. Det vill säga att de traditionella värderingarna att kvinnor hör hemma i köket och ska ta hand om männen medan de utvecklar sin karriär och sin personliga identitet. Walser förklarar att könskonstrukt-ioner i hårdrocksmusik och hårdrocksvideor är viktiga att studera därför att hårdrocken reproducerar samt influerar patriarkala ideologier och värderingar: ”Heavy metal is (…) an arena of gender, where spectacular gladiators compete to register and affect ideas of masculinity, sexuality and gender relations” (Walser, 1993, s. 111). Diskursen om

hårdrock har därför oundvikligen formats av det samhälleliga patriarkatet och hårdrocken replikerar den dominanta sexismen i vårt samhälle. Detta faller inom ramarna för Johnston och Snows (1998) första aspekt som syftar till att subkulturer även präglas av samhället den befinner sig i.

Trots att det finns betydligt fler kvinnor inom hårdrocken i dag och att scenen sägs vara mindre sexistisk, till skillnad från några decennier sedan, sätter den traditionella dominansen fortfarande spår, inte minst i Sverige. Statistiken över könsfördelningen på svenska hårdrocksfestivaler pekar på att den patriarkala domi-nansen fortfarande genomsyrar genren. År 2013 hade Getaway Rock Festival, en festival som varje år äger rum i Gävle, inte en enda kvinnodominerad akt. Endast ett band bestående av både kvinnor och män spe-lade. De övriga 51 banden bestod enbart av män. Mansdominansen var även tydlig på Sweden Rock Festival samma år, hela 94 procent av akterna bestod av enbart män (Jämställd Festival, u.å.).

3.5.2.2 Stil

Notions of gender circulate in the texts, sounds, images and practices of heavy metal and fans experience confirmation and alteration of their gendered identities through their involvement with it. (Walser, 1993, s. 109).

I hårdrockens värld är klädsel och stil av yttersta vikt i konstruktionen av maskulinitet och femininitet i den kollektiva hårdrocksidentiteten. Sociologer som studerat hårdrockskulturen har noterat ett nära samband mellan kön och klädsel, inom vilket det finns en rad koder om hur en hårdrockare bör klä sig. Att definiera hårdrockspubliken som en homogen grupp är dock problematiskt då publiken skiljer sig åt beroende på subgenre. Forskare är dock rörande överens om att manliga hårdrockare upprätthåller sin manlighet genom sin klädsel. Klädkoderna har dock förändrats under årens lopp då olika dominerande subgenres har medföljt olika typer av stilar. I samband med “The new wave of british heavy metal”, som influerades av motorcy-kelkulturen och “motorknuttar”, äntrade skinnjackan och läderbyxorna, vilka slutligen blev essentiella klä-desplagg bland hårdrockare (Weinstein, 2000). Under glamhårdrockens guldera, det vill säga 1980-talet, var

tajta spandexbyxor, stort och stylat hår, smink, smycken och strumpbyxor måsten bland musiker och fans (Walser, 1993). Thrash-musiker däremot predikade en mer jordnära stil med svarta jeans och svarta t-shirts samt jeansvästar med bandloggor. Det är värt att notera att samtliga stilar existerar i dag, för att markera vilken subgenre man tillhör, men att den sistnämnda dominerar bland manliga hårdrocksfans.

Bland kvinnliga hårdrockare existerar tydliga motpoler vad gäller stil och dessa illustrerar en rådande makt-kamp. Det menar Krenske och McKay (2000), vars etnografiska studie bland kvinnor som frekvent besökte en hårdrocksklubb i Queensland, Australien, visade att kvinnor deltog i subkulturen på männens villkor, mer specifikt att deras beteende och klädsel dikterades av de oskrivna manscentrerade reglerna i subkulturen. Genom att anpassa sig till maskulina klädkoder kunde kvinnor dock lyckas “infiltrera” och vara en del av den manliga tillhörigheten och därmed få respekt. Kvinnor som däremot hade provokativ klädsel och typiskt feminint beteende hamnade längst ner i den kvinnliga hierarkin. Det existerar därmed en tydlig hierarki inom subkulturen, mer specifikt att män med sina maskulina drag värdesätts högre än kvinnor och att kläder är en stor bidragande faktor till var i hierarkin man hamnar, framför allt bland kvinnor. Den tydliga polarise-ringen har även noterats av Weinstein (2000), Walser (1993) och Vasan (2010): kvinnor antingen anammar en maskulin roll och klär och beter sig som männen, eller beter sig extremt feminint, sexuellt och promis-kuöst och klär sig därefter.

Den manliga chauvinismen och kvinnofientligheten som karaktäriserar hårdrockssubkulturen är nära kopplat till samhörig-het. Kvinnor som inte visar sin femininitet, som klär sig i jeans och svarta t-shirts och som visar sin kärlek till musiken är ofta välkomna och blir behandlade som jämlikar på events som konserter. Kvinnor som klär sig i provokativa kläder såsom korta kjolar och högklackade skor kallas antingen för horor som väntar på att ha sex med bandet eller blir utstirrade lika motbjudande som de brukar bli av chauvinistiska byggnadsarbetare. (Weinstein, 2000, s. 105)

Sonia Vasan (2010) som studerade fans inom subgenren “death metal” genom intervjuer och fältobservat-ioner, lade märke till denna polarisering bland kvinnor. De ovannämnda maskulina koderna menar Vasan (2010) bidrar till en maktkamp bland kvinnor och att denna kamp är en underkastelse till hårdrockspatriar-katet.

4 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att genom en genusvetenskaplig och socialkonstruktivistisk ansats undersöka hur stereotyper framställs i två svenska hårdrocksmagasin för att bidra med en ökad kunskap och förståelse för fenomenet. Denna kunskap är en pusselbit som saknas i den större bilden för vilka slags framställningar av kvinnliga stereotyper som medierna reproducerar i samhället. Genom att öka kunskapen kring detta fe-nomen ökar även möjligheterna att kunna påverka det. Den här uppsatsen gör inga anspråk på att säga någonting om hårdrocksmagasin generellt utan fokuserar på att förstå och förklara hur det förhåller sig i de magasin vi valt att undersöka.

Vår första frågeställning berör vilka olika kvinnliga stereotyper som finns i magasinen och vilka attribut dessa har. Den andra frågeställningen jämför dessa stereotyper med de redan tidigare kända inom genusre-laterad medieforskning för att fastställa om hårdrocksmagasin som mediegenre motsätter sig eller förstärker traditionella stereotyper.

Frågeställningar

• Vilka kvinnliga stereotyper finns i bildframställningen i hårdrocksmagasinen Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine?

• Hur skiljer sig dessa stereotyper från de etablerade i mer beforskade mediegenrer?

5 Metod

Nedan diskuteras studiens metod som utgörs av en kvalitativ textanalys med en semiotisk och feministisk utgångspunkt. Inledningsvis kommer metoden att förklaras och motiveras, för att sedan följas av redovisning av semiotiska och feministiska analyspunkter, tillvägagångssätt, etik, tillförlitlighet och metodkritik.

5.1 Kvalitativ textanalys

Den valda metoden för studien är kvalitativ textanalys, vilket är en övergripande benämning på studier av texter (Østbye, Knapskog, Helland & Larsen, 2008). Textanalys är en metod som omfattar många olika teoritraditioner som exempelvis semiotik, narratologi, genreteori, hermeneutik och feministisk teori där re-spektive tradition har sina egna begrepp. Vad som är gemensamt för dessa traditioner är tolkningsaspekten, det vill säga att en studies forskare djupgående analyserar materialet för att sätta den i en samhällelig kontext. Textanalys innefattar alla uttrycksformer, däribland rörliga bilder, ljud, och stillbilder. Det vida begreppet byggs på lingvisten Ferdinand de Saussures tes om att all kommunikation består av tecken: en uttrycksaspekt vilket omfattar ett teckens materiella sida och en innehållsaspekt som omfattar tecknets egentliga innebörd (Østbye et al., 2008).

Då vi ämnar att hitta den underliggande meningen i bilderna i de utvalda hårdrocksmagasinen, och samtidigt vill ha en full förståelse för dem anser vi att den textanalytiska metoden, som även ser bilder som menings-bärande tecken, är bäst lämpad. Bryman (2008) beskriver kvalitativa forskningsstrategier som induktiva, tolkande och konstruktivistiska. Det sistnämnda syftar på att det som studeras är sociala konstruktioner, det vill säga resultatet av kollektivt tänkande. Kvalitativa forskare har som mål att få förståelse för beteende och värderingar i en kontext, oftast på mikronivå.

Vi valde att närma oss texterna utifrån teoritraditionerna semiotik och feministisk teori då vi ansåg att bil-derna som ska analyseras är socialt kodade och bär på en underliggande mening om kvinnliga stereotyper och kvinnans hierarki i subkulturen. Våra teoretiska utgångspunkter utgör också grundpelarna i vår metod, vilket är vanligt förekommande i textanalyser. (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2012). Både Bryman (2008) och Østbye et al. (2008) poängterar att man i en textanalys väljer de teorier och analysredskap som är bäst lämpade för sitt forskningsobjekt – det finns därmed inte en övergripande metod, utan medie-texten som studeras samt frågeställningarna påverkar den. Textanalys är därför ingen metod med en entydig forskningsprocedur, analysen påverkas i stället av objektet som studeras (Østbye et al., 2008). Vårt konkreta tillvägagångssätt och våra analysredskap har därmed anpassats efter studiens unika egenskaper.

5.1.1 Semiotisk bildanalys

Semiotik beskrivs som läran om tecken med utgångspunkten att all kommunikation alltid är kodad (Kress & Leeuwen, 2006). Semiotik som forskningsdisciplin sägs ha tagit sin form i Prag under det tidiga 1930-talet då lingvistiska koder applicerades på icke-lingvistisk kommunikation – såsom konst, teater och musik. I början av 1960-talet växte semiotiken ytterligare och då i Paris där bland annat Saussure inspirerades till att 16

analysera målningar, fotografier och mode genom att se dem som tecken med underliggande betydelser. Kress & Leeuwen ser bilder som avspeglingar av rådande ideologier i samhället. Genom att tolka visuell kommunikation och se det som samhälleliga och kulturella koder kan man därför få en förståelse för bildens bakomliggande ideologier.

Olika forskare har tacklat semiotiken på olika sätt och har utvecklat egna tolkningsscheman och teorier. Vi har valt att fokusera på denotation och konnotation. Begreppen denotation och konnotation utvecklades först av den danske lingvisten Louis Hjelmslev och användes sedan av Saussere för att lägga en grund till vad han kallade “the life of signs within society” (Saussure refererad i Gillespie & Toynbee, 2006, s. 16). En anledning till varför begreppen var viktiga att utveckla var insikten om att betydelsen av tecken förändras med tiden och kan dessutom variera beroende på kulturell kontext (Gillespie & Toynbee, 2006). Ett klassiskt exempel på detta är hur nazisternas använde svastikan som är en urgammal symbol för solen och lycka, och gjorde den till en symbol för sin egen sak.

Lindgren och Nordström (2009, s. 69) beskriver i Det kreativa ögat - om perception, semiotik och bildspråk hur den

denotativa analysen främst har till syfte att ”1) Aktivera vårt seende så vi inte förbiser något väsentligt, 2) Att uppmärksamma och påvisa teckenkombinationer som utvecklar retorik”. Den denotativa beskrivningen ställer frågor som går att besvara mer eller mindre oberoende av kontext, där huvudfrågan består i vad som kan ses i bilden. Den konnotativa analysen är mer abstrakt och är styrd av kontext, kultur och mottagare

(Eriksson & Göthlund, 2004). I den konnotativa analysen ställer man frågor som har att göra med de associ-ationer bilden ger upphov till. “Det räcker inte med att titta på bilden och identifiera vad man ser – man måste lära sig att läsa bildens innehåll på ett djupare plan” (Eriksson & Göthlund, 2004, s. 19).

5.1.2 Feministisk blickanalys

För att hitta underliggande maktstrukturer mellan könen anser Eriksson och Göthlund (2004) att man ur ett feministiskt perspektiv bör närläsa och granska könsframställningen bilder i medier. Syftet med femin-istiska bildanalyser är att granska hur bilder porträtterar kvinnlighet och huruvida det sker utifrån ett manligt eller kvinnligt perspektiv. En särskilt viktig aspekt av forskningen om kvinnors avbildning i medier är hur blickar iscensätts.

Feministiska forskare har funnit det problematiskt att majoriteten av kvinnor som figurerar i medier avbildas med syftet att tillfredsställa en manlig betraktarblick. The male gaze är en av dessa som Bal (1996) beskriver

som objektifierande och där det finns en tydlig maktrelation mellan betraktare och objekt där mannen som betraktare har makten. Denna blick har använts mycket i Mulveys (1975) forskning för att beskriva det dominerande manliga perspektivet i samhället. Mulvey har ett psykoanalytiskt förhållningssätt i sin forskning och använder sig av begreppet skoptofili för att försöka förklara varför blickarna är konstruerade som de är inom hennes intresseområde film. Skoptofili innebär att betraktaren stimuleras av en sexuell njutning av att iaktta andra människor, en form av voyeurism. Detta menade Mulvey var ett av de behoven som tillfreds-ställdes genom filmen och som reproducerade de maktförhållanden som fanns i samhället där männen var

de som tittade och kvinnorna de som blev tittade på. Come on look är en annan blick som definierats av

Anette Kuhn (1985) som bjuder in betraktaren att titta och etablera en relation med objektet, den här typen är mest vanlig inom pornografi men förekommer också av förklarliga skäl i mode och reklam (Göthlund, 2010).

Men det finns även blickpositioner som motsätter sig den voyeuristiska manliga blicken, därav behovet att analysera blickar i bilder ur ett feministiskt perspektiv. Bal (1996) kallar en alternativ blickposition för The glance. Ur detta perspektiv erbjuds istället betraktaren en möjlighet att identifiera sig med den avbildade och

engagera sig i bilden på en mer jämställd maktnivå till skillnad från den objektifierande och maktutövande

The Gaze.

Även kameravinkeln säger någonting om de maktrelationer bilden porträtterar. Detta kan man undersöka genom att titta på var kameran är positionerad på den vertikala axeln (Kress och Leeuwen, 2006; Vigsö, 2004). Om en person ses från en hög vinkel, resulterar detta i att betraktaren har makten, medan om en person ses från en låg vinkel ger den betraktade makten. Om en bild är i jämnhöjd signalerar det jämlikhet och maktbalans mellan betraktaren och personen på bilden (Kress & Leeuwen, 2006). Lesley Johnson (re-fererad i Eriksson & Göthlund, 2004) visar i boken The modern girl exempel från etikettböcker för kvinnor

från 50-talet där kvinnor visas i bilder tagna från okonventionella vinklar utan deras kännedom. Denna voyeuristiska användning av kameravinklar befäster idén om att kvinnor ska förvänta sig att vara iakttagna och kunna betraktas när som helst, från var som helst, vilket leder till att de måste vara prydliga och se ordentliga ut överallt och i alla sammanhang.

Makt är en central aspekt i blickpositioner, både inom bildens ramar men även utifrån betraktarens perspek-tiv. Att äga blicken ingiver därmed en direkt makt. Porträtt är en sådan kategori där den avbildade på ett sätt har makten och är aktiv i sin framställning (Eriksson & Göthlund, 2004). Att neka någon sin blick är däri-genom att frånta någon makt, man gör personen passiv för observation. Den här typen av bilder faller ofta under den voyeuristiska kategorin och är vanlig inom mode och reklam. Den avbildade fråntas sin blick för att göras passiv och mottaglig för lustfylld observation av den manliga blicken. Några visuella strategier för att göra den här typen av avväpnande av den kvinnliga blicken menar Eriksson och Göthlund är en bortvänd blick, slutna ögon eller “avhugget huvud”, det vill säga att vissa åtråvärda delar av kroppen visas vilket oskadliggör kvinnan men lockar samtidigt in till beskådning.

Denna idé om kvinnan som åskådningsobjekt för mannens blickar ger upphov till ett normativt manligt perspektiv i betraktarens öga som går att identifiera i bilder. Detta kan framstå paradoxalt då majoriteten av bilderna som ryms inom den här beskrivningen är just modebilder och främst vänder sig till kvinnor. Göthlund (2010) tar upp den här problemställningen om bilder riktade till kvinnor ur ett manligt betrakt-ningsperspektiv i sin studie Makt och blickar i Sisleys modebilder. Hon påpekar att man i bildanalyser ur ett

feministiskt perspektiv bör identifiera alternativa blickpositioner som tar avstånd från objektifiering, det vill säga blickar som inte tillfredsställer en manlig betraktare.

5.1.3 Goffmans könsframställning

Sociologen Erving Goffman tog på 1970-talet fram ett kategorisystem för att kartlägga könsskillnader i reklambilder. Detta genom att titta på hur kvinnor framställs i bilder – både med och utan män – och vad deras kroppsspråk och ansiktsuttryck signalerar (Goffman, 1979). Än i dag används hans system i såväl kvantitativa studier som kvalitativa och på olika typer av bilder.

Vi har valt att inte inkludera några av Goffmans kategorier i vår analys till fördel för kategorier som vi anser vara mer passande. De kategorier som används i vår analys förklaras nedan:

Relative size

Relative size studeras genom att jämföra längden på personerna i bild, som i sin tur säger något om makt, rank och auktoritet. Goffman hävdar att biologiska skillnader mellan könen, såsom längd och kroppsstor-lek, som uttrycks i en bild indikerar en maktrelation. Män är av naturen längre än kvinnor och tar således mer plats. Om så är fallet i en bild framställs mannen ha makten över kvinnan. Om en kvinna däremot vi-sas högre än en man sker en maktförskjutning. Kvinnor och män som vivi-sas på jämnhöjd anses vara jäm-ställda (Goffman, 1979).

Feminine touch

Feminine touch mäts genom att titta på fingrar och händer och om dessa omsluter eller smeker ett objekt eller en person. Man ska även titta på om en kvinna rör eller smeker sig själv. Ovannämnda typer av smek-ningar indikerar ömtålighet och skörhet. Rejäla grepp däremot indikerar styrka (Goffman, 1979).

Ritualization of subordination

Denna kategori fokuserar på kroppsposer och ansiktsuttryck för att avgöra en kvinnas eventuella undergi-venhet. Rak och stolt kroppshållning med huvudet högt är stereotypiskt för att markera överlägsenhet, förakt och stolthet. En hukande hållning indikerar däremot undergivenhet. Likaså tyder ett nedsjunket el-ler lutande huvud på acceptans av underordning, undergivenhet och tillfredsställande. Böjda knän tyder på otrygghet och att det finns ett hot närvarande som man när som helst flyr ifrån. Är en person positionerad lägre än en annan person i bildens komposition symboliserar det låg social status. Även leenden kan indi-kera undergivenhet. Leenden symboliserar också godhet och acceptans (Goffman, 1979).

Licensed withdrawal

Licensed withdrawal är beteende där personer är mentalt frånvarande från en situation som de känner sig otrygga eller är förvirrade. Detta beteende skapar en känsla av hjälplöshet och beroende av en beskyddare. Att hålla fingrarna tätt ihop indikerar också osäkerhet, brist på kontroll och nervositet. Vänder man bort blicken ses detta som undergivenhet, och att man vill skydda sig från direkt granskning. Denna kategori innefattar även huvudets positionering. Böjer man ned huvudet, och därmed gör sig kortare, bidrar detta till symbolisering av undergivenhet (Goffman, 1979).

5.2 Urval, avgränsningar & material

Vi utgick från att studera kvinnoframställningen i hårdrocksmagasin då vi intresserade oss för denna speci-fika och obeforskade mediegenre. Bakgrunden till val av studieobjekt redogjordes i avsnitt 1.1, med anled-ning av genrens unika egenskaper såsom maskulina värderingar och stil samt faktumet att det finns en sam-hällsrelevans i att studera kvinnliga representationer i bilder i medier. Vidare valde vi att utgå från svenskt material då det råder en brist på forskning kring hårdrocksmagasin inom landets gränser. Vi beslutade oss för att undersöka de två mest framstående och populära tryckta magasinen, vilket gjorde att valet föll på Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine. Denna förförståelse för magasinens popularitet grundar sig i vår personliga erfarenhet av genren och kunskap om det utbud som denna ges på tidningshyllorna. Materialets funktion ska vara att förklara ett särskilt fenomen (Bryman, 2008). Som tidigare påpekats var inte förhoppningen med denna studie att generalisera till hårdrocksmagasin världen över, utan i stället avsåg vi att få en helhetsförståelse av bildframställningen i utvalda svenska hårdrocksmagasin. Värt att notera är att dessa tidningar inte jämfördes sinsemellan utan tanken var att dessa skulle komplettera varandra i arbetet att identifiera kvinnliga stereotyper inom den studerade genren.

Vidare avgränsningar som gjordes var att uteslutande titta på bilder, vilket är vanligt förekommande för att studera kvinnoframställning ur ett feministiskt perspektiv (Bergström & Boréus, 2003). En textanalys kan innehålla en analys av både text och bild i relation till varandra, men då vi tidigt i forskningsprocessen gjorde bedömningen att texter inte skulle utgöra ett givande komplement i analysen då texterna i bägge magasinen inte ger betydelsefull information om kvinnliga stereotyper. Detta kan förefalla motsägande till vad Lindgren och Nordström (2009) förespråkar i sitt arbete med semiotik som hävdar att semiotiska bildtolkningar alltid bör göras i förhållande till den kontext de befinner sig i, det vill säga den tillhörande text till vilken bilden är infogad. Vi hävdar dock att för denna studies skull utgjorde inte texterna ett värdefullt bidrag i den analys vi avsåg då texterna sällan rörde bildinnehållet utan istället handlade om orelaterade saker i förhållande till bilden. Vi avgränsade oss även till utgivningsåret 2013 då det är nära i tiden, vilket är av vikt för att kunna uttala sig om rådande stereotyper, samt då vi ansåg att denna tidsmässiga avgränsning skulle tillgodose med tillräckligt material för att besvara våra forskningsfrågor.

Urvalet grundades på målstyrda val som innebär att man aktivt väljer ut enheter med direkt hänvisning till forskningsfrågorna, vilket är vanligt inom kvalitativ forskning (Bryman, 2008). Målet med denna typ av urval är att man väljer materialet på ett strategiskt sätt så att forskningsobjekten är relevanta för de formulerade frågeställningarna. I vårt fall valde vi bilder med en eller fler kvinnor närvarande, vilket inkluderade både redaktionella bilder, inköpta bandbilder samt större reklambilder. Vi valde bort arkivbilder då vi som tidigare påpekat vill uttala oss om rådande framställningar. Även små porträttbilder valdes bort då dessa ansågs irrelevanta för vårt specifika syfte. Detta urval kan förefalla stort för en kvalitativ ansats, men antalet bilder på kvinnor i vårt forskningsmaterial var väldigt få och därför ansåg vi att materialet inte skulle bli ohanterligt för studien.

Inledningsvis bestod vår taktik av att analysera det första numret av respektive magasin och sedan löpande utöka urvalet till nästkommande nummer tills vi nådde teoretisk mättnad. När vi hade analyserat 28 bilder i sammanlagt 15 magasin lade vi märke till tre tydliga kvinnliga stereotyper. Det var i detta skede som vi insåg att vi hade samlat in tillräckligt med värdefull information och uppnått teoretisk mättnad. 13 av de samman-lagt 28 analyserade bilderna redogörs för i vår analys och resultatredovisning. Dessa valdes strategiskt ut då de tydligt illustrerar våra funna stereotyper. Upplagorna innehållande de 13 bilder som vi redovisar i studien redogörs nedan:

Sweden Rock Magazine. (2013). #99. Sölvesborg: First Publishing Group. Sweden Rock Magazine. (2013). #100. Sölvesborg: First Publishing Group. Sweden Rock Magazine. (2013). #101. Sölvesborg: First Publishing Group. Sweden Rock Magazine. (2013). #102. Sölvesborg: First Publishing Group. Sweden Rock Magazine. (2013). #103. Sölvesborg: First Publishing Group. Sweden Rock Magazine. (2013). #105. Sölvesborg: First Publishing Group. Sweden Rock Magazine. (2013). #107. Sölvesborg: First Publishing Group. Close-Up Magazine. (2013). #149. Stockholm: CU Tidnings AB.

Close-Up Magazine. (2013). #151. Stockholm: CU Tidnings AB. Close-Up Magazine. (2013). #154. Stockholm: CU Tidnings AB.

5.3 Tillvägagångssätt

Frågeställning 1: Vilka kvinnliga stereotyper finns i bildframställningen i hårdrocksmaga-sinen Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine?

För att besvara den första frågeställningen utgick vi från den semiotiska bildanalysens två betydelsenivåer denotation och konnotation. Detta innebar att våra analyser av de 28 utvalda bilder började i en enkel be-skrivning av vad som kunde ses i respektive bild. Vi valde att definiera några kategorier att undersöka ge-nomgående i bilderna på grund av deras koppling till vår forskningsfråga. Dessa var klädsel, hudexponering, interaktion och miljö/kontext.

Steg två bestod av den konnotativa fasen, i vilken vi undersökte två huvudsakliga teman baserat på forskning av Goffman (1979), Mulvey (1975), Bal (1996), Kress & Leeuwen (2006), Kuhn (1985) och Göthlund (2010). Denna tematiska indelning bestod av blickar och kroppsspråk och ansikte. Några av de frågor rörande blickar

som ställdes till materialet var:

• Varifrån kommer betraktaren in i bilden?

• Vad för typ av blick(ar) förekommer i bilden och för betraktaren? • Förekommer avväpnande av den kvinnliga blicken? (se 5.1.2)

Det andra konnotativa temat i vår analys rörde kroppsspråk och ansikte. Denna del baserades på Goffmans

(1979) teori om könsframställning som beskriver hur kvinnor framställs i medier med olika visuella medel. Bilderna granskades efter de resonemang Goffman fört kring olika kategorier av kvinnoframställning för att se på vilket sätt dessa framträdde i vårt forskningsmaterial (se 5.1.3). Analysen avslutades med att samman-ställa varje enskild bildanalys utifrån ovanstående forskares teorier till en tabell:

För sammanställningen av samtliga 28 bilder se bilaga 2.

Frågeställning 2: Hur skiljer sig dessa stereotyper från de etablerade i mer beforskade mediegenrer?

Vår andra frågeställning förutsatte att vi hade stereotyper från tidigare forskning att jämföra med de vi hit-tade i vår första frågeställning. Därför sammanställde vi de attribut och egenskaper av etablerade stereotyper som tidigare forskning påvisat. Sammanställningen baserades på forskningsresultat av Lindner (2004), Goff-man (1979), Wallis (2010), Luther och Smith (2014), Mager & Helgeson (2010), Rodgers & Zhang (2006), Mulvey (1975), Göthlund (2010), Eriksson & Göthlund (2004), Kress & Leeuwen (2006), Vigsö (2004), Kuhn (1985), Bal (1996) och Connell (2009). Hela sammanställningen finns att läsa i sin i resultatredovis-ningen under frågeställning två (se 6.2). Vi valde att redogöra för den där för att det skulle bli enklare att följa med i jämförelsen med de stereotyper vi just diskuterat i kapitlet innan. Efter att vi sammanställde dessa egenskaper hos redan kända stereotyper fortsatte vi genom att jämföra dem med de stereotyper som visat

Stereotyp Stil Interaktion Makt Signalerar

Benämning Vilken klädstil har denna stereotyp och på vilket sätt expon-eras hon? Hur är hon stylad och vilket ansiktsuttryck har hon?

Hur interagerar hon med sig själv, rör hon eller smeker sig själv? Hur interage-rar hon med andra aktörer i bild och med betraktaren?

Hur är hennes kroppshållning? Hur håller hon sina fing-rar och var riktas hennes blick? Hur positioneras hon i bilden?

Vad signalerar hon i förhållande till makt, sexualitet och social status? Undergiven eller ej undergiven?

Tabell 1: Bildanalys.