Samla in, återvinn!
Uppföljning av producentansvaret för 2003
Uppföljning av producentansvaret för 2003.
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 91-620-5380-9.pdf ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2004 Elektronisk publikation
Förord
Naturvårdsverket har av regeringen fått följande uppdrag:
”Naturvårdsverket skall redovisa de nivåer av återanvändning och återvinning som producenterna har nått upp till under 2003 för följande lagstiftning:
• Förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar;
• Lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium; • Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar;
• Förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck; • Förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper: • Förordningen (1997:788) om producentansvar för bilar
Naturvårdsverket skall även redovisa hur producenterna fullgör skyldigheterna enligt förordningen (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produk-ter.
I uppdraget ingår även att utreda om stora avfallsfraktioner som idag inte material-återvinns skulle kunna omfattas av producentansvar, t.ex. kuvert. Verket skall vid behov lämna förslag på kompletterande åtgärder och förslag till nödvändiga föränd-ringar av regelverket. Vidare skall även behovet av ytterligare insamling efter materi-alslag redovisas samt hur detta i så fall skulle kunna formuleras.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30 juni 2004.”
Naturvårdsverkets diarienummer för uppdraget är 641-88-04 Rp. Rapporten bygger på underlag från de bolag vilka samordnar återvinningsrapporteringen från producenter.
Underlaget avseende återvinningsnivåer för förpackningar bygger också på infor-mation från företag som står utanför det gemensamma insamlingssystemet. Detta har granskats och bearbetats av Naturvårdsverket och Svenska MiljöEmissionsData (SMED).
Rapporten har utarbetats av Lena Jacobsson, Sanna Due, Martin Påhlman och Erik Westin vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning samt av Ulrika Hagbarth vid avdel-ningen för hållbar samhällsutveckling.
Innehåll
Förord 3 Innehåll 5 Sammanfattning 6 Summary 9 Förslag till ändring i förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck 11 Insamling efter materialströmmar och eventuellt ytterligare fraktioner 12
Naturvårdsverkets ställningstagande 12
Att samla in efter materialströmmar- materialbaserade mål 12
Ytterligare avfallsfraktioner 13
Producentansvar för förpackningar och returpapper 14
Naturvårdsverkets kommentarer 14
Återvinningsresultatet för förpackningar 16 Återvinningsresultat redovisat per material /varuslag 18
Producentansvar för däck 26
Producenternas resultat 26
Producentansvar för bilar 30
Naturvårdsverkets kommentarer avseende producentansvar för bilar 30
Producenternas återvinningsresultat 30
Producentansvar för elektronik 33
Naturvårdsverkets kommentarer avseende producentansvaret för elektronik 33 Regler för elektriska och elektroniska produkter 34
Insamlingen av el-avfall 35
Behandling av el-avfall 36
Tillsyn och efterlevnad 37
Sammanfattning
Insamlingen och återvinningen av producentansvarsavfall ligger fortsatt på en hög nivå. De materialslag som inte når målen har förbättrat sina resultat jämfört med föregående år. In-samlingen av el-avfallet fortsätter att öka och ligger nu på drygt 11 kg per person.
I år redovisas återvinningen av träförpackningar för första gången, vilket medför att det totala återvinningsresultatet för förpackningar ökar till 80 procent. Den största andelen trä-förpackningsavfall går till energiutnyttjande, vilket resulterar i att det totala resultatet för ma-terialutnyttjande sänkts till 51 procent.
Privatimporten av glasflaskor fortsätter att öka. Eftersom denna mängd inte inkluderas i underlaget gör det att återvinningsresultatet för glasförpackningar sannolikt ligger lägre än det som redovisas, d.v.s. drygt 70 procent jämfört med redovisade 92 procent.
Naturvårdsverket gör årligen en uppföljning av hur producenterna har nått återvin-ningsmålen. Det gäller avfall som omfattas av producentansvaret, vilket innebär ut-tjänta förpackningar, returpapper, däck, bilar samt elektriska och elektroniska produk-ter. I år inkluderas även ett kapitel om insamling efter materialströmmar och eventuellt ytterligare fraktioner.
Med anledning av denna uppföljning upprepar Naturvårdsverket ett tidigare läm-nat författningsförslag, vilket rör däck.
”Samla in, återvinn!” är upplagd så att information och resultat redovisas varu-gruppsvis. Kapitelindelningen följer i huvudsak varugrupperna. I varje kapitel samlas Naturvårdsverkets kommentarer under särskild rubrik. När statistik redovisas i löpan-de text anges först siffran för 2003 och därefter inom parentes jämförbar siffra för år 2002, där sådan finns tillgänglig.
Tiden är inte mogen för insamling efter materialströmmar
Att samla in avfall efter material i stället för produkter/varor är intressant. Men tiden är ännu inte mogen för att ersätta eller komplettera producentansvaret med materialba-serade mål. Naturvårdsverket avser att fortsätta arbeta med frågan, exempelvis i Av-fallsrådet. Slutsatsen kan mycket väl bli att materialbaserade mål kan och bör sättas. I dagsläget saknas dock underlag för en sådan bedömning.
Inget nytt producentansvar föreslås
Naturvårdsverket anser att en utvidgning av ytterligare producentansvar inte är aktu-ellt. Verket har undersökt situationen för kuvert och kontorspapper. Tekniska problem, en sannolikt dyr insamling och minskande mängder gör att en särskild insamling av kuvert inte kan motiveras i nuläget. En större inblandning av kuvert i pappersfraktio-nen skulle försämra kvaliteten på det insamlade materialet.
Kontorspapper omfattas av ett frivilligt åtagande som hittills fungerat bra. Det är därför inte aktuellt att föreslå en lagreglering av kontorspappersinsamlingen.
Återvinningen av förpackningar och returpapper är god
I år inkluderas uttjänta träförpackningar för första gången i Naturvårdsverkets redo-visning. Mängderna är stora och merparten energiutnyttjas. I år har även mjuka plast-förpackningar som osorterade förbränns med hushållsavfallet räknats med. Därmed
har den totala återvinningen av förpackningar ökat från 67 till 80 procent jämfört med föregående år, samtidigt som materialutnyttjandet av alla förpackningar minskade från 54 till 51 procent. Eftersom delar av statistiken är framtagen för första gången bör resultaten betraktas med viss försiktighet.
Återvinningsmålen nås för glas, wellpapp-, stål- och träförpackningar. Resultaten för plast-, papper och kartong samt aluminiumförpackningar har förbättrats men når ännu inte målen.
Den stora privatimporten av glasflaskor för öl, vin och sprit påverkar återvinnings-resultatet för glasförpackningar. Den nivå som redovisas är 92 procent. En mer rätt-visande återvinningsnivå, med privatimporten inkluderad är 71 procent.
Av dryckesförpackningarna visar returglas och PET-flaskor för återfyllnad resultat över målnivån medan aluminiumburkar och flaskor av engångs-PET inte klarar målen.
Återvinningen av returpapper är god.
Inga däck deponerades under året
Alla insamlade däck, 76 700 ton, omhändertas på annat sätt än genom deponi. Mate-rialersättningen och energiutvinningen har ökat under året samtidigt som exporten av hela däck har minskat. Naturvårdsverket anser att insamling och omhändertagande av uttjänta däck hittills har fungerat bra. Producentansvarsförordningen för däck behöver däremot uppdateras för att passa bättre ihop med bestämmelserna om deponering. Verket föreslår därför att syftet i förordningen om producentansvar för däck uppdate-ras.
Producentorganisationen SDAB avser att under året inleda en livscykelanalys för att jämföra materialåtervinning med energiutvinning i cementugn ur miljösynpunkt. Naturvårdsverket välkomnar en sådan studie.
Återvinningen av bilar i nivå med målet
År 2003 återanvändes eller återvanns knappt 85 procent av skrotbilens vikt i Sverige. Målet är 85 procent. Uppgiften baseras på 67 000 skrotade bilar vilket är cirka 27 procent av det totala antalet skrotade bilarna i landet. 84,8 procent är det av producen-terna gemensamt uppnådda resultatet.
Förordningen om producentansvar anger att beräkningen skall utgöra ett genom-snitt per producent och år. Naturvårdsverket har emellertid enbart erhållit en uppgift om den av producenterna gemensamt uppnådda återanvändningen och återvinningen.
Elva kg el-avfall per person samlades in 2003
80 000 ton el-avfall samlades in 2003. Även 20 700 ton kylmöbler samlades in. Totalt motsvarar det mer än 11 kg per person och år vilket återigen är en ökning jämfört med tidigare år. Under hösten kommer nya regler att vara genomförda i svensk lagstiftning. De innebär ett utökat ansvar för producenterna för både insamling och behandling av el-avfallet. De nya EU-bestämmelserna omfattar även mål för insamlingsnivåer, åter-användning och återvinning, som ska uppnås på nationell nivå. För att beräkna dessa behöver producenterna rapportera mer utförligt.
Naturvårdsverket konstaterar att tillsynen är bristfällig liksom uppföljningen av producentansvaret. Naturvårdsverket har för avsikt att arbeta med frågorna under det kommande året.
Collect and recycle - Summary
Time not ripe for collection by material streams
Collecting waste by materials instead of by products is an interesting concept. The time is not yet ripe to replace or complement producer responsibility with material-based targets. The Swedish EPA intends to continue working with this question, for example in the Waste Council. The conclusion may very well be that material-based targets can and should be set. However, not enough information is available at this point in time for this conclusion to be drawn.
No new producer responsibility proposed
The Swedish EPA is not in favour of a further extension of producer responsibility. The Agency has examined the situation for envelopes and office paper. Due to techni-cal problems and the prospect of high collection costs and diminishing quantities, a special collection of envelopes cannot be justified at the present time. A higher pro-portion of envelopes in the paper fraction would adversely affect the quality of the collected material. Office paper is covered by a voluntary commitment, which has worked well so far. There is therefore no reason to propose a statutory regulation of office paper collection.
The recovery rate of packaging and waste paper is good
Recovery and recycling of packaging increased in 2003 from 70 to 77 per cent. This is mainly because wood containers have been included in the total result for the first time. Energy recovery of flexible plastic packaging contained in household refuse has been included for the first time. This means at the same time that material recycling of all packaging declined from 64 to 48 per cent.
The recovery targets have been met for glass, corrugated cardboard, steel and wood containers. The results for plastic, paper and cardboard, as well as aluminium packaging have improved, but do not yet meet the targets. See comment below about glass recycling.
Of the beverage packaging, returnable glass and PET bottles for refilling show re-sults in excess of the targets, while aluminium cans and disposable PET bottles do not meet the targets.
Recovery rate of waste paper is good.
Preliminary result for 2003 for packaging recovery, shown for the Packaging Directive
Packaging Placed on the market Recycled (tonnes) Energy recov-ery Recycled (%) Recovery (%) Glass 165,000 151,200 - 92 - Plastic 164,941 28,283 85,228 17 69 Paper 632,800 405,799 1,482 64 64 Metal 66,247 31,900 - 48 - Wood 393,131 63,028 328,848 16 99 Total 1,422,119 680,210 415,558 48 77
No tyres were landfilled during the year
All collected tyres are disposed of by other means than landfilling. Material substitu-tion and energy recovery have increased during the year, at the same time as exports of whole tyres have decreased. The Swedish EPA is of the opinion that collection and disposal of waste tyres has worked well. The Ordinance on Producer Responsibility for Tyres needs to be updated, however, to be more compatible with the provisions concerning landfilling. The Agency therefore proposes that the purpose in the Ordi-nance on Producer Responsibility for Tyres be updated.
(possibly: The producer organization SDAB (Swedish Tyre Recycling Co) intends to initiate a life cycle analysis to compare material recycling with energy recovery in a cement kiln from an environmental point of view. The Swedish EPA welcomes such a study.)
Vehicle recovery close to target
Just under 85 per cent of the scrap vehicle’s weight was reused or recovered in Swe-den in 2003. The target is 85 per cent. This figure is based on 67,000 scrapped vehi-cles, which is approximately 27 per cent of the total number of scrapped vehicles in the country.
The Ordinance on Producer Responsibility states that the calculation shall com-prise an average per producer and year. However, the Swedish EPA has only received a figure for the reuse and recovery rate achieved jointly by the producers.
Eleven kg of WEEE per person and year collected in 2003
80,000 tonnes of WEEE (waste from electrical and electronic equipment) was col-lected in 2003. 20,700 tonnes of refrigeration equipment was also colcol-lected. This is equivalent to more than 11 kg per person and year. This can be compared to the col-lection target given in the WEEE directive of 4 kg per person and year, effective from 31 December 2006. New rules will be put into effect in Swedish legislation during the autumn. They entail an extended responsibility for the producers for both collection and treatment of the WEEE. The new EU provisions also include targets for collection levels, reuse and recycling which are to be met on a national level. To calculate these figures, more detailed reports are needed from the producers.
Förslag till ändring i
förord-ningen (1994:1236) om
producentansvar för däck
Den 16 juli 2001 trädde en ny förordning (2001:512) om deponering av avfall i kraft. Enligt förordningens 8 § 5 blev det från 1 januari år 2002 förbjudet att deponera hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1400 mil-limeter.
Genom den nya förordningen om deponering har det formulerade syftet 1 § i för-ordningen om producentansvar för däck förlorat aktualitet. Naturvårdsverket föreslår därför att producentansvarsförordningens 1 § ändras.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna förordning regleras produ-centers skyldighet att på ett miljö-mässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut.
Syftet med denna förordning är att producenterna skall ta hand om däck som har tjänat ut på ett mil-jömässigt godtagbart sätt. Syftet är att minst 80 procent av alla
däck som årligen återlämnas skall omhändertas på annat sätt än genom deponering.
Förslaget ger också den inledande paragrafen en ökad tydlighet. Ett liknande förslag har tidigare presenterats av Naturvårdsverket (rapport 5237 respektive rapport 5299). Inga remissinstanser har haft något att invända mot förslaget.
Insamling efter
material-strömmar och eventuellt
ytterligare fraktioner
Att samla in efter material i stället för produkt är intressant. Men tiden är ännu inte mogen för att ersätta eller komplettera producentansvaret med materialbaserade mål. Dagens un-derlag är alltför bristfälligt och mer arbete behövs. Naturvårdsverket avser att gå vidare med frågan i Avfallsrådet och i den nationella avfallsplanen.
Det är inte aktuellt att föreslå att ytterligare avfallsfraktioner ska omfattas av produ-centansvaret. Det frivilliga åtagandet för kontorspapper har hittills fungerat bra. Att samla in kuvert skulle medföra tekniska problem för återvinningsindustrin och försämra kvaliteten på det insamlade papperet.
Naturvårdsverkets ställningstagande
Naturvårdsverket anser att en utvidgning/skärpning av befintliga återvinningsmål är intressant på sikt men inte i dagsläget. Vi anser att underlaget för sådana beslut f.n. är alltför bristfälligt och det saknas bra indikatorer för uppföljning. Naturvårdsverket avser att gå vidare med frågan, bland annat i Avfallsrådet.
Det är möjligt men för närvarande inte nödvändigt att lagstadga om producentan-svar för kontorspapper för att ersätta det nuvarande frivilliga åtagandet. För kuvert gör framförallt tekniska problem, sannolikt dyr insamling och relativt små mängder att en särskild insamling inte kan motiveras i nuläget.
Att samla in efter materialströmmar -
materialbaserade mål
Naturvårdsverket gör bedömningen att underlaget för att föreslå kvantitativa mål i dagsläget är alltför bristfälligt. Slutsatsen kan, efter att mer arbete genomförts, bli att materialbaserade mål kan och bör sättas. Diskussioner förs nu, bland annat i EU:s tematiska strategier, om man i stället för ett produktbaserat system skulle fokusera på de olika materialslagen, plast, papper, gummi etc.
Naturvårdsverket avser att arbeta vidare med frågan, bland annat i Avfallsrådet och i samband med framtagandet av en nationell avfallsplan. En idé som framkommit i dessa diskussioner är att genomföra ett försök i en kommun med sortering i en mate-rialfraktion, exempelvis metall/plast.
Likaså diskuteras vid vilka tillfällen det kan vara aktuellt med ett lagstadgat pro-ducentansvar och när det är optimalt att sträva efter frivilliga åtaganden. Frivilliga åtaganden kan ses som ett värdefullt komplement till producentansvaret.
Vilken styrmedelsmix som är den optimala behöver också övervägas. Det handlar inte bara om sorteringskrav utan även om styrning och planering, ekonomiska incita-ment, fungerande uppföljning etc. Här behövs en bedömning från fall till fall. Slutli-gen är det värdefullt med en överblick över vilka direktiv, strömningar och tendenser som finns inom EU och den övriga omvärlden.
Ytterligare avfallsfraktioner
Naturvårdsverket konstaterar att det inte är aktuellt att föreslå ytterligare producentan-svar.
Möjligheten att utöka det lagstadgade producentansvaret till fler produktgrupper har diskuterats i flera tidigare utredningar.
När det gäller insamling av kontorspapper finns i dag ett frivilligt åtagande i bran-schen som fungerar bra. Målet är 50 procent insamling och återvinning. Konsumtio-nen motsvarar ca 2/3 av returpappersanvändningen och volymerna är relativt stora. Insamlingsnivåerna ökar stadigt och ligger nu på 57 procent. Från 2007 har producen-terna åtagit sig att återvinna 75 procent.
Det är möjligt att ersätta detta frivilliga åtagande med ett lagstadgat producentan-svar. Frågan är dock hur relevant det skulle vara. Att lagstadga om ansvaret kan vara ett bra verktyg när producenterna inte lever upp till sina åtaganden. Så är dock inte fallet för kontorspapper. En anledning till att det går bra med insamlingen kan vara att det är relativt lätt både att sortera ut för användaren, samla in för den ansvarige och återanvända vid pappersbruken. Det går med andra ord att hålla en hög och jämn kva-litet på det återvunna materialet, vilket är en förutsättning för att det ska efterfrågas. De stora volymerna motiverar även från resurshushållningssynpunkt ett återanvändan-de. Naturvårdsverket konstaterar dock att det ännu återstår en hel del för producenter-na att göra för att de ska uppnå det högre målet om 75 procent seproducenter-nast 31 december 2006.
För kuvert är bilden något annorlunda. Det finns idag inget lagstadgat ansvar och inga frivilliga åtaganden att samla in kuvert. Volymen beräknas till mindre än en tion-del av mängden kontorspapper d.v.s. 20 - 30 000 ton. Kuvert finns i flera olika motion-del- model-ler. Merparten är bruna eller vita. Det finns kuvert med och utan fönster, självklistran-de och icke-självklistransjälvklistran-de, med eller utan innerkuvert och även kuvert av plast. En hel del kuvert slängs idag bland tidningspapper eller i kartongfraktionen. Enligt upp-gift från Skogsindustrierna bör denna inblandning inte öka. Vid ett krav på insamling skulle de olika sorternas kuvert därför behöva särskiljas, troligen i flera olika fraktio-ner med medföljande högre kostnad, för att få en så hög och jämn kvalitet att det är ekonomiskt intressant att återvinna. Mängderna är redan förhållandevis små och kan förväntas minska ytterligare i framtiden. För en insamling talar att det ofta är bra fiber i papperet att återvinna samt att det finns ett pedagogiskt budskap i att inte slänga kuvert.
Producentansvar för
förpack-ningar och returpapper
Återvinningen av förpackningar ökade under 2003 från 67 till 80 procent. Ökningen beror främst på att träförpackningar inkluderats i det totala resultatet för första gången. Även energiutnyttjande av mjuka plastförpackningar som ingår i hushållsavfallet har räknats med. Detta innebär samtidigt att resultatet för materialutnyttjande minskade från 54 till 51 procent.
Återvinningsmålen nås för glas-, wellpapp-, stål- och träförpackningar. Resultaten för plast-, papper och kartong samt aluminiumförpackningar har förbättrats men når ännu inte målen.
Av dryckesförpackningarna visar returglas och PET-flaskor för återfyllnad resultat över målnivån medan aluminiumburkar och flaskor av engångs-PET inte klarar målen.
Återvinningen av returpapper är god.
Enligt förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar ska en produ-cent tillhandahålla lämpliga insamlingssystem för att underlätta för hushåll och andra att sortera ut och lämna sitt förpackningsavfall. Hushållen är skyldiga att sortera. Pro-ducenten är också skyldig att informera hushållen om sin verksamhet. Slutligen ska det insamlade förpackningsmaterialet återvinnas enligt mål som varierar för material-slag och varugrupp.
Enligt förordningen (1994:185) om producentansvar för returpapper har producen-terna skyldighet att samla in och ta hand om returpapper. 75 viktprocent av de tidning-ar som samlas in som returpapper i Sverige ska materialåtervinnas. Producenten är också här skyldig att informera hushåll om sortering, insamling och bortforsling av returpapper.
Naturvårdsverkets kommentarer
Avfallsrådet
Det nyinrättade Avfallsrådet kommer under året att diskutera frågor som rör produ-centansvaret för förpackningar och returpapper. Bland annat kommer diskussionerna att kretsa kring vad som karakteriserar ett lämpligt insamlingssystem, när en god ser-vicenivå kan anses vara uppnådd samt vilka sorteringstekniker som ska användas i framtiden. Övriga frågor som behandlas under året är ansvarsfördelningen mellan producenter och kommuner beträffande kostnader för förpackningsavfall som hamnar i hushållsavfallet samt vem som ska bekosta den fastighetsnära insamlingen. Natur-vårdsverket kommer under hösten att ta fram vägledningsmaterial för det lokala sam-rådet mellan kommuner och producenter samt en tillsynsvägledning för tillsynen över producentansvaret. Vägledningarna kommer att baseras på diskussioner i Avfallsrådet och därtill knutna arbetsgrupper.
Privatimporten påverkar återvinningsresultatet för glasförpackningar
Privatimporten av glasflaskor för öl-, vin- och sprit från Europa till främst södra Sve-rige har ökat kraftigt de senaste åren. Förra året privatimporterades uppskattningsvis 48 000 ton glasflaskor med alkohol till Sverige. Även dessa flaskor samlas in och återvinns av Svensk Glasåtervinning. Den totala mängden glasförpackningar som sätts på marknaden av svenska producenter skiljer sig således väsentligt från den mängd som totalt sätts på den svenska marknaden Den återvinningsnivå som redovisas till EU är 92 procent, men här är alltså privatimporten inte inkluderad, vilket gör att resultatet blir mycket högt. En mer rättvisande återvinningsnivå, med privatimporten inkluderad, är 71 procent.
Nya återvinningsmål i det reviderade förpackningsdirektivet
Det nya förpackningsdirektivet gäller från och med den 11 februari 2004. Framtida mål för materialutnyttjande av förpackningsavfall uppdelat på materialslag är:
• 60 % glas
• 60 % papper och kartong • 50 % metall
• 22,5 % plast, och då endast plast som blir till ny plast • 15 % trä
Det totala återvinningsmålet (materialutnyttjande och energiutnyttjande samman-taget för allt förpackningsavfall) höjs till minst 60 procent. Totalmålet för materialut-nyttjande höjs till minst 55 och högst 80 procent. Målen ska uppnås senast 2008. De nya medlemsstaterna får förlängning till 2012-2015.
Ett annat resultat av det reviderade förpackningsdirektivet är att kommissionen ska redovisa en rapport till parlamentet och rådet som visar hur direktivet har implemente-rats. För att förbereda för denna rapport kommer kommissionen att låta två konsultfö-retag göra en studie. Studien är indelad i två delar där en del fokuserar på de miljö-mässiga effekterna av direktivet och den andra fokuserar på hur den inre marknaden har påverkats. Ansvaret för studien delas mellan direktoratet för miljö och direktoratet för den inre marknaden. Den delen av studien som avhandlar miljöeffekterna av direk-tivet kommer att utreda olika alternativ för att förstärka arbetet med att förebygga att avfall uppkommer samt hur man kan öka återanvändningen. Enligt instruktionen till studien kommer frågan om indikatorer som visar en förpacknings miljöpåverkan att ingå. En annan fråga som tas upp är förpackningars innehåll av farliga ämnen och tungmetaller.
Rapporten ska redovisas för rådet och parlamentet juni 2005.
Mjuka plastförpackningar som förbränns räknas nu in i resultatet
Från 2003 räknas nu den mängd mjuka plastförpackningar som osorterade läggs i det hushållsavfall som går till energiutnyttjande in i resultatet. Mängden beräknas till 48 000 ton. Detta innebär att nivån för plastförpackningar förbättras avsevärt. Målet är 70 procent återvinning och genom denna åtgärd uppnås 69 procent. Dock når plastför-packningar inte upp till delmålet 30 procent materialutnyttjande.
Träförpackningar är nytt för i år
För första gången kan Naturvårdsverket redovisa återvinningsresultat för träförpack-ningar. Mängden som sattes på marknaden 2003 var 452 606 ton. 92 procent åter-vanns, till största delen genom energiutnyttjande. Dessa siffror medför att det totala återvinningsresultatet ändras. Dels ökar den totala återvinningen, där alla materialslag räknas samman, från 67 procent till 80 procent, dels minskar resultatet för materialut-nyttjande från 54 procent till 51 procent. Detta kommer sannolikt att få betydelse för de svenska insatserna när det gäller att nå de nya högre nivåerna, som träder i kraft 31 december 2006 genom ändringen i förpackningsdirektivet.
Återvinningsresultatet för förpackningar
Här redovisas en dokumentation av Naturvårdsverkets resultatredovisning av produ-centansvaret för förpackningar avseende 2003. Här beskrivs den uppgiftsinsamling via postenkät som har riktat sig till materialbolag och till företag som, till Naturvårdsver-ket, har anmält att ta sitt eget ansvar för förpackningsavfallet, samt metodiken för beräkning av de uppgifter som använts för nationell och internationell rapportering.
Dokumentationen har utförts av Svenska Miljöemissionsdata (SMED) på uppdrag av Naturvårdsverket inom projektet Internationell rapportering av svenska avfallsdata under år 2004.
Projektet har omfattat uppdatering av register och enkäter, utskick av enkäter och påminnelser, samt granskning, kvalitetsredovisning (se Kvalitetsdeklaration) och sammanställning av de uppgifter som krävs för nationell och internationell rapporte-ring. Aktiviteterna har utförts av SMED och Naturvårdsverket i samarbete. I projektet har inte ingått att granska/kvalitetsredovisa de skattningsmetoder som materialbolagen använder för att få fram sina uppgifter.
Utgångspunkten för beräkningen av återvinningsnivån är i denna rapport den tota-la mängden förpackningar som beräknas sättas på marknaden. Detta gäller samtliga materialslag nedan.
Tabell 1. Resultatet av förpackningsinsamlingen 2003, materialbolagen Materialslag Totalt satt på
marknaden (ton) Material-utnyttjande (ton) Energi-utnyttjande (ton) Materal-utnyttjande (%) Återvinning (=material- o energiutnyttj-ande (%) Glas 165 000 151 229 - 92 - Plast, ej PET 149 095 26 916 75 588 1) 18 69 PET-flaskor av engångstyp 13 488 10 652 - 79 - Papper o kartong 200 000 75 020 1 482 38 38 Wellpapp 422 000 359 000 - 85 85 Stål 41 700 30 400 - 73 73 Aluminium 9 000 2 500 - 28 28 Returburkar 15 547 13 266 - 85 85 Trä 393 131 63 028 328 848 16 100 Totalt 1 408 961 732 011 405 918 52 81
1) Varav 48 000 ton som energiutvunnits i kombination med hushållsavfall
Företag med eget ansvar
För företag som, till Naturvårdsverket, har anmält att ta sitt eget ansvar för förpack-ningsavfallet har 107 företag av 160 svarat på enkäten. Undersökningens resultat visar att förpackningsmängden från dessa företag utgör en relativt stor del av det trä som satts på marknaden, 15 procent, men för övriga materialslag är de tillförda mängderna relativt sett mycket små, mellan 0-3 procent av materialbolagens uppgifter. Kvantite-terna redovisas i tabellen nedan. Beräkningarna har skett utan någon bortfallsjustering för de företag som inte har svarat.
Tabell 2. Resultat av förpackningsinsamlingen 2003, fristående företag Materialslag Totalt satt på
svenska mark-naden (ton) Material-utnyttjande (ton) Energi-utnyttjande (ton) Material-utnyttjande (%) Återvinning (=materi-al- och energi-utnyttjande (%)
Glas 8 8 0 100 100
Plast, ej PET 2 357 790 437 34 52
PET-flaskor, ej
återanvändning 0 0 0 20 20
Papper, papp,
kar-tong 16 835 14 561 1 435 86 95 Wellpapp 3 376 3 062 272 91 99 Stål 976 648 0 66 66 Aluminium 0 0 0 0 0 Returburkar 0 0 0 0 0 Trä 59 475 16 759 11 706 28 48 Totalt 83 027 35 828 13 890 43 60
Enligt en bedömning står de REPA-anslutna producenterna för i storleksordningen 95 procent av den totala mängden, medan cirka 5 procent utgörs av friåkare eller företag som själva tar ansvar för förpackningsavfallet.
Återvinningsresultat redovisat per material
/varuslag
Glasförpackningar
Återvinningsmålet för glasförpackningar är 70 procent materialutnyttjande. Svensk Glasåtervinning (SGÅ) rapporterar ett återvinningsresultat på 92 procent (88). Totalt sattes 165 000 ton (170 000) på den svenska marknaden av producenterna. Därutöver privatimporterades uppskattningsvis 48 000 ton flaskor med alkohol av svenska kon-sumenter. 151 200 ton (149 000) återvanns.
Tillverkningen av glasförpackningar i landet uppgick till 83 500 ton (101 000). 130 400 ton (132 000) tomma eller fyllda glasförpackningar importerades medan 48 900 ton (63 000) tomma eller fyllda glasförpackningar exporterades.
Diagram 1. Utvecklingen i procent av återvinningen av glasförpackningar åren 1994-2003
Kravnivå: 70 % materialutnyttjande Källa: SMED och Svensk Glasåtervinning
Plastförpackningar
Målet för plastförpackningar är 70 procent återvinning, dock minst 30 procent mate-rialutnyttjande. Med återvinning menas materialutnyttjande och energiutnyttjande.
Resultatet för 2003 är 18 procent materialutnyttjande och 50 procent energiutnytt-jande. Totalt ger det en återvinning om 68 procent.
Nytt för i år är att även de mängder mjuka plastförpackningar som osorterade läggs i sådant hushållsavfall som förbränns med energiutnyttjande har räknats in i
56% 61% 72% 77% 83% 84% 86% 84% 88% 92% 50% 55% 60% 65% 70% 75% 80% 85% 90% 95% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
återvinningsresultatet. Detta innebär att nivån för plastförpackningar förbättrats avse-värt, även om målet inte nås.
Totalt sattes 151 453 ton (155 964) plastförpackningar på den svenska marknaden. Den mängd som gick till materialutnyttjande var 27 706 ton (24 535) medan 76 025 ton (26 322) energiutnyttjades. Här beräknar Plastkretsen att 48 000 ton mjukplast energiutnyttjades i kombination med hushållsavfall. Därför noteras det en stor upp-gång av energiutnyttjande jämfört med tidigare år. Någon uppgift för återanvändning har inte redovisats.
Uppgifterna bygger på enkätsvar från Plastkretsen AB, Svensk Ensilageplast Retur AB samt några större företag med eget ansvar.
Diagram II. Utvecklingen i procent av material- och energiåtervinningen av plastförpackningar åren 1994-2003
Kravnivå: 70 % återvinning, dock minst 30 % materialutnyttjande Källa: SMED och Plastkretsen
Metallförpackningar
Målet för återvinning av metallförpackningar är 70 procent materialutnyttjande. I gruppen metallförpackningar ingår förpackningar av stål och av aluminium, men inte dryckesförpackningar som har egna återvinningsmål.
Materialåtervinningsresultatet för 2003 uppges av Metallkretsen vara 73 procent (70) för stål- och 28 procent (24) för aluminiumförpackningar. Aluminium har ökat sedan föregående år men når inte målet.
Totalt sattes 42 676 ton (44 500) ton stål och 9 000 ton (9 000) aluminium på den svenska marknaden. Den mängd som materialutnyttjades var 31 048 ton (31 100) för stål och 2 500 ton (2 200) för aluminium.
Uppgifterna baseras sig på enkätsvar från Metallkretsen och några större företag
11% 13% 20% 16% 15% 13% 16% 18% 50% 8% 2% 16% 16% 17% 15% 17% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Materialutnyttjande Energiutnyttjande
tallkretsen och några fristående företag. En okänd andel friåkare ligger utanför redo-visningen.
Diagram III. Utvecklingen i procent av återvinningen av metallförpackningar åren 1994-2003
Kravnivå: 70 % materialutnyttjande för stål- och aluminiumförpackningar Källa: SMED och Metallkretsen
Pappersförpackningar
Papp-, pappers- och kartongförpackningar
Målet för återvinning av förpackningar av papper och kartong är 70 procent, dock minst 40 procent materialutnyttjande. Den nivå som uppnåddes 2003 var 43 procent (38) återvinning och 41 procent (37) materialutnyttjande. Alltså ett totalt resultat om 43 procent, vilket är långt ifrån återvinningsmålet. Uppgiften skiljer sig något från vad Svensk Kartongåtervinning (SKÅ) uppger, vilken baserar sig på den mängd som an-slutna företag sätter på marknaden. I denna rapport används den totala mängden som sätts på den svenska marknaden.
Mängden pappers- och kartongförpackningar som sattes på marknaden var 216 835 ton (200 000). Av den insamlade mängden har 89 581 ton (74 882) materialutnytt-jats och 2 917 ton (1 730) energiutnyttmaterialutnytt-jats. Någon återanvändning har inte rapporterats av SKÅ.
Uppgifterna bygger på enkätsvar från SKÅ samt några större företag med eget an-svar.
Enligt sent inkomna uppgifter från IL Recycling materialåtervinns ytterligare 10 800 ton uttjänta pappers- och kartongförpackningar, mestadels bobiner. Dessa uppgif-ter avser fristående företag.
Diagram IV. Utvecklingen i procent för materialutnyttjande för papp- och kartongförpackningar åren 1994-2003 41% 64% 40% 43% 61% 71% 70% 73% 17% 18% 24% 28% 25% 22% 24% 28% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Stål Aluminium
Kravnivå: 70 % återvinning, dock minst 40 % materialutnyttjande Källa: SMED och Svensk Kartongåtervinning
Wellpappförpackningar
Målet för återvinning av förpackningar av wellpapp är 65 procent materialutnyttjande. År 2003 uppnådde wellpapp 85 procent (86).
Den totala mängden förpackningar till den svenska marknaden uppskattas av RWA Returwell (Returwell) till 425 376 ton (423 000). Mängden som materialutnytt-jades var 362 062 ton (362 000). Energiutnyttjande förekommer, men ingår inte i re-sultatmålen för producentansvaret. Avfallet som uppstår vid byggarbetsplatser etc. är svårt att mäta. Återanvändning är inte aktuellt för wellpapp.
Uppgifterna baserar sig på enkätsvar från Returwell och några större företag med eget ansvar. Det finns en okänd andel friåkare, t.ex. mindre importörer av produk-ter/förpackningar. 10% 19% 45% 34% 37% 34% 34% 35% 37% 43% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Diagram V. Utvecklingen i procent för materialutnyttjande av wellpappförpackningar åren 1994-2003
Kravnivå: 65 % materialutnyttjande Källa: SMED och Returwell
Träförpackningar
För första gången kan Naturvårdsverket redovisa uppgifter om träförpackningar. Ver-kets enkät har som ett led i en informationskampanj skickats till ett stort antal företag, små som stora, både materialbolag och företag som tar eget ansvar.
Uppgifter om total kvantitet på marknaden är, enligt uppgift från Svenskt Returträ, en uppskattning baserad på branschinformation. Den uppgick 2003 till 452 606 ton.
Uppgifter om både material- och energiutnyttjande är en sammanslagning av upp-gifter från Svenskt Returträ, Container-Pack och övriga företag. Mängden materialut-nyttjat är 79 787 ton. Den energiutnyttjade mängden uppgår till 340 554 ton. Totalt ger det en återvinningsnivå om 92 procent.
Det bör dock noteras att statistikinsamlingen rörande träförpackningar befinner sig i ett tidigt skede, varför siffrorna bör betraktas med viss försiktighet.
Dryckesförpackningar
För dryckesburkar av aluminium rapporterar Svenska Returpack att 15 547 ton (15 641) tillfördes den svenska marknaden 2003. 13 266 ton (13 474) av dessa materialut-nyttjades. Det ger en återvinningsnivå om 85 procent (86). Returburkarna når därmed inte målet på 90 procent materialutnyttjande.
För PET-flaskor av engångstyp rapporterar Svenska Returpack att 13 488 ton (11 281) sattes på marknaden. 10 652 ton (8 659) gick till materialutnyttjande. Det ger en återvinningsnivå om 79 procent (77). PET-flaskor av engångstyp når inte målet på 90 procent materialutnyttjande.
Svenska Bryggareföreningen rapporterar att mängden returglas för öl och läsk som sattes på marknaden 2003 var 218 152 ton (253 078). Återanvänd mängd är 217 712 ton (250 151). Det ger en återvinningsnivå om 100 procent, trots att de reella mäng-derna minskat jämfört med 2002.
74% 77% 81% 84% 85% 84% 84% 85% 86% 85% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
För PET-flaskor som återfylls rapporterar Svenska Bryggareföreningen att 17 171 ton (18 653) sattes på marknaden. 16 731 ton (18 105) återanvändes, vilket ger en återvinningsnivå om 97 procent (97).
Diagram VI. Utvecklingen i procent av materialåtervinningsnivån för aluminiumburkar åren 1996-2003
Kravnivå: 90 % materialutnyttjande Källa: SMED och Svenska Returpack
Diagram VII. Utvecklingen i procent av materialåtervinningsnivån för PET-flaskor åren 1996-2003
Kravnivå: 90% materialutnyttjande Källa: SMED och Svenska Returpack-PET
Diagram VIII. Returglas och PET-flaskor, återanvändningsnivån åren 1996-2003 81% 77% 80% 74% 78% 78% 77% 79% 70% 75% 80% 85% 90% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 92% 91% 87% 84% 86% 85% 86% 85% 80% 82% 84% 86% 88% 90% 92% 94% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Källa: SMED och Bryggareföreningen
Återvinningsresultatet för returpapper
Naturvårdsverket konstaterar åter att returpapper når och går utöver målnivån i lag-stiftningen, vilken är 75 procent insamling för materialåtervinning eller annat miljö-mässigt godtagbart omhändertagande. 80 procent (84) återvanns år 2003.
Totalt sattes 531 000 ton på den svenska marknaden. 424 000 ton samlades in och materialutnyttjades.
Samtidigt som leveranserna av papper till den svenska marknaden har ökat har den insamlade mängden minskat. Insamlings- och återvinningsgraden har sjunkit för första gången sedan producentansvaret infördes. Enligt Pressretur beror detta på flera fakto-rer. Det har funnits inkörningssvårigheter vid övergång till fri fastighetsnära insam-ling. Vidare har stora mängder som levererades från pappersbruken under hösten 2003 ännu inte hunnit tillbaka in i insamlingssystemet.
Tabell 3. Utveckling av konsumtion resp. insamling av returpapper 1996 – 2003
År Konsumtion, ton Insamling, ton Insamling, %
1996 531 000 385 000 74 1997 547 000 425 000 78 1998 553 000 435 000 79 1999 544 000 437 000 80 2000 570 000 454 000 80 2001 537 000 441 000 82 2002 517 000 435 000 84 2003 531 000 424 000 80 Källa: Pressretur
Frivilligt åtagande för kontorspapper
96% 97% 98% 99% 99% 99% 99% 99,8% 97% 98% 98% 98% 98% 98% 97% 97% 94% 95% 96% 97% 98% 99% 100% 101% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Pappersbranschen har sedan 1996 ett frivilligt åtagande om 50 procent för insamling och återvinning av träfritt papper, eller kontorspapper. Åtagandet liknar producentan-svaret för returpapper till sin konstruktion. Det förnyades 2001 och målet höjdes då till 75 procent.
Kontorspappersinsamlingen nådde 57 procent under 2003, vilket är en ökning jäm-fört med året innan. Resultatet var då 54 procent.
Tabell 4. Konsumtion och insamling av kontorspapper och liknande /TF tryckpapper) samt insam-lingsgrad 1996-2002 (tusen ton)
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Konsumtion 344 343 358 366 378 361 402 379 Netto 211 192 202 209 214 200 315 290 Insamling 144 157 170 179 191 196 210 209 Insamlings- procent 32,2 40,6 44,6 48,3 50,5 53 53,7 56,9 Källa: Kontorsinsamlingen
Frivilligt åtagande för lantbruksplast
Enligt ett frivilligt åtagande ska branschen för lantbruksplast senast vid utgången av 2004 uppnå en återvinningsnivå om 30 procent.
För 2003 redovisar SvepRetur att 12 604 ton lantbruksplast sattes på marknaden. 9 640 ton samlades in och energiutnyttjades. Det ger en återvinningsgrad om 76 procent. Det bör noteras att ingen lantbruksplast gick till materialutnyttjande.
Producentansvar för däck
Alla insamlade däck omhändertas på annat sätt än genom deponi. Materialersättningen och energiutvinningen har ökat samtidigt som exporten av hela däck har minskat. Natur-vårdsverket anser att insamling och omhändertagande av uttjänta däck hittills har fungerat bra. Verket föreslår att syftet i förordningen om producentansvar för däck uppdateras.
I förordningen om producentansvar för däck (1994:1236) anges att producenter har skyldighet att på ett miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut. Minst 80 procent av alla däck som återlämnas skall omhändertas på annat sätt än ge-nom deponering.
Producenternas resultat
År 2003 föll drygt 72 000 ton (64 000 ton 2002) däck till skrot. Under året har cirka 76 700 ton (73 800 ton 2002) samlats in och 76 700 ton (90 600) återvunnits. Detta ger en insamlingsgrad på 107 procent (115) och en återvinningsgrad på 107 procent (142). Resultaten på över 100 procent överstiger det som borde vara teoretiskt möjligt men förklaras av vald beräkningsmetod.
Svensk Däckåtervinning AB (SDAB) har som sin uppgift att genomföra produ-centansvaret för anslutna däckproducenter, för närvarande 140 (140) importörer och producenter. SDAB bildades 1994 och har, enligt sin bolagsordning, till uppgift att ”utan vinstsyfte på effektivaste sätt i Sverige upprätta och administrera ett återvin-ningssystem avseende uttjänta gummidäck för att nå av Riksdagen uppsatta mål”. Ragn-Sells AB är SDAB:s huvudentreprenör till och med år 2008.
Vid årsskiftet 2003/4 införde SDAB ett förändrat insamlingssystem innebärande att man kommer och hämtar skrotdäck istället för att ha fasta insamlingsstationer. Denna merservice har också bidragit till att återvinningsavgiften höjts från 7 till 13 kr plus moms per däck.
SDAB bedömer att anslutningsgraden av betalande producenter är hög, över 95 procent, och i praktiken är man den enda aktören som genomför producentansvaret för däck i Sverige. SDAB:s resultatrapportering omfattar därför i praktiken situationen avseende all däckinsamling och däckåtervinning i hela Sverige.
Tabell 5. Behandling av insamlade däck i Sverige år 2002, 2001, 2000, 1999 och 1996. Källa: SDAB Behand-ling 2003 ton 2003 % 2002 ton 2002 % 2001 ton 2001 % 2000 ton 1999 ton 1996 ton Regum-mering 3 200 4 5 200 6 3 000 4,8 5 800 5 400 2 600 Export, hela däck 7 800 10 20 900 23 3 200 5,1 4 800 7 900 2 650 Återan-vändning 1 300 2 700 1 500 0,8 1 100 4 700 350 Spräng-mattor 4 600 6 4 500 5 2 700 4,3 3 100 4 500 2 200 Mate- rialersätt-ning 17 100 22 11 400 13 15 000 24,1 3 400 5 900 Material- återvin-ning 5 600 7 6 600 7 19 200 30,8 18 000 8 500 4 900 Export, däck-klipp 3 400 4 12 500 14 3 600 5,8 300 6 100 Energi, värmeverk 11 200 15 8 000 9 8 400 13,5 10 400 10 700 16 250 Energi, cementin-dustri 22 6001 29 20 800 23 6 700 10,8 22 800 20 000 23 250 Deponi - - - 600 1 600 3 350 Totalt 76 700 100 90 600 100 62 300 100 70 300 75 300 55 550
Lager, export och import av däck
Lagret av däck har ökat något under året, från 21 000 till 22 000 ton. Nivåerna kan variera stort över ett år beroende på skiftande avsättningsmöjligheter. Bruket av skrot-däck som bränsle i fjärrvärmeverk är naturligt kopplat till vintersäsongen medan ex-empelvis utsortering av regummerbara stommar har bättre förutsättningar sommartid.
En del av de insamlade däcken återvinns eller återanvänds utomlands. Exporten av hela däck, 7 800 ton (20 900) har till cirka 88 procent gått till Europa för återanvänd-ning eller regummering medan resten gått till olika afrikanska, asiatiska eller sydame-rikanska stater för återanvändning. Tyskland är den enskilt största mottagaren av hela däck. Export av tuggade däck, 12 500 ton (3 600), har gått till Finland, främst som konstruktionsmaterial vid avslutning av deponier.
Materialåtervinning och materialersättning
Andelen materialåtervinning (pulver och granulat) har fortsatt legat på en låg nivå som ett resultat av att materialåtervinningsanläggningen i Malmö brann ner år 2001. Bear-betning har skett på en anläggning i Surahammar. Klippta skrotdäck används även som vägmaterial, materialersättning, på exempelvis deponier.
Enligt SDAB medför förbränning i cementugn att stålinnehållet, 12 procent av skrotdäckets vikt, materialåtervinns och ersätter det järn som annars måste tillsättas.
1
Enligt SDAB medför förbränning i cementugn att stålinnehållet, 12 % av skrotdäckets vikt, materialåter-vinns och ersätter det järn som annars måste tillsättas. Det motsvarar ytterligare 2 700 ton
materialåtervin-Det motsvarar ytterligare 2 700 ton materialåtervinning, utöver vad som redovisats i tabellen ovan.
SDAB stödjer forsknings och utvecklingsprojekt vilka syftar till att finna nya an-vändningsområden för uttjänta däck. Omfattningen av detta stöd har dock minskat under året.
SDAB avser att under året inleda arbetet med att genomföra en livscykelanalys för att ur miljösynpunkt jämföra materialåtervinning med energiutvinning i cementugn.
Ansvaret för däck från skrotbilar
SDAB:s insamlings- och återvinningssystem för däck har till år 2001 byggt på gratis inlämning vid insamlingsstationer och att man inte tvingas särskilt kontrollera däckens ursprung. Från våren 1998 finns en överenskommelse mellan SDAB, Sveriges Bil-skrotares Riksförbund (SBR) och bilindustrin om att den som lämnar däck från skro-tade bilar skall lämna uppgift till mottagningsstationen om detta samt om mängden sådana däck. Fakturering sker sedan med den inlämnade uppgiften som grund. De överenskomna rutinerna har dock inte följts.
Första januari år 2002 introducerade SDAB ett nytt avtal mellan SDAB och den individuelle demonteringsfirman. Cirka 150 bilskrotningsföretag har hittills skrivit under avtalet.
Enligt avtalet medges bilskrotaren rätt att lämna in skrotbilsdäck utan särskild av-gift vid inlämningstillfället. I gengäld godkänner demonterarna en kvartalsvis fakture-ring från SDAB där återvinningsavgiftens storlek faktureras utifrån det antal skrotin-tyg som inrapporterats till Trafikregistret. SDAB beräknar att man genom denna över-enskommelse hittills får in betalning endast för cirka 35 procent av de skrotbilsdäck man omhändertar.
Numera hämtar SDAB skrotdäck istället för att ha fasta insamlingsstationer. På det viset borde man få in betalning för de skrotbilsdäck man omhändertar.
Hur gör man i andra länder?
Deponering av skrotdäck är ett väl känt miljöproblem även internationellt. I många europeiska länder har man redan eller diskuterar regler och lösningar som minskar deponeringen. Med början år 2003 för nya deponier, införs förbud mot deponering av däck i hela EU genom det så kallade deponeringsdirektivet. Tidigare deponerades 27 procent av alla uttjänta däck i EU, årligen cirka 675 000 ton. I Norden och Benelux-länderna är deponering av däck ovanlig medan det i andra delar av EU kan vara den helt dominerande behandlingsformen.
Den europeiska branschorganisationen BLIC har publicerat (i ETRA News mars 2004) en översikt över de europeiska länderna och hur de omhändertar skrotdäck. Producentansvars regler gäller redan, eller införs nu, i de allra flesta länder i EU-25. I Danmark och Slovakien har staten ansvar och finansieringen sker med skattemedel. I Österrike, Tyskland, Italien, Irland, Spanien och England har siste ägaren avfallsan-svaret på en fri avfallsmarknad.
Naturvårdsverket upprepar förslag till ändring i förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck
Den 16 juli 2001 trädde en ny förordning (2001:512) om deponering av avfall i kraft. Enligt förordningens 8 § 5 blev det från 1 januari år 2002 förbjudet att deponera hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1400 mil-limeter.
Genom den nya förordningen om deponering har det formulerade syftet 1 § i för-ordningen om producentansvar för däck förlorat aktualitet. Naturvårdsverket föreslår därför att producentansvarsförordningens 1 § ändras.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna förordning regleras produ-centers skyldighet att på ett miljö-mässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut.
Syftet med denna förordning är att producenterna skall ta hand om däck som har tjänat ut på ett mil-jömässigt godtagbart sätt. Syftet är att minst 80 procent av alla
däck som årligen återlämnas skall omhändertas på annat sätt än genom deponering.
Förslaget ger också den inledande paragrafen en ökad tydlighet. Ett liknande förslag har tidigare presenterats av Naturvårdsverket (rapport 5237 respektive rapport 5299). Inga remissinstanser har haft något att invända mot förslaget.
Producentansvar för bilar
År 2003 återanvändes eller återvanns knappt 85 procent av skrotbilens vikt i Sverige. Målet är 85 procent.
Naturvårdsverkets kommentarer avseende
producentansvar för bilar
Knappt 85 procent (84,8) är den nivå av återanvändning och återvinning som bilpro-ducenterna genom BPS och dess nätverk av demonterare nått upp till under 2003. Redovisningen omfattar 27 % av de bilar som skrotades i Sverige år 2003. Det finns goda skäl att anta att även övrig bilskrotning i Sverige uppnådde cirka 85 procent återanvändning och återvinning under året, åtminstone bland de skrotar som demonte-rar glas för återvinning. Naturvårdsverket anser därför att producenterna uppnått upp-satta återanvändnings- och återvinningsmål.
Genom den gemensamma metod för återvinningsberäkning som nyligen beslutats i EU kommer svensk återvinningsberäkning att förändras. EU-målet inom området behöver dock inte uppnås förrän senast 2006.
BPS anför att förordningens krav på 85 procents återvinningsgrad per producent och år bör ändras och anpassas till EG-direktivets kravformulering, ”per fordon och år”. Det är ännu oklart hur begreppet ”per fordon och år” skall uttolkas i EU. Natur-vårdsverket avvaktar därför med att ta ställning till BPS framförda ändringsförslag.
Vad säger producentansvarsförordningen om återanvändning och åter-vinning?
Förordningen föreskriver att en producent som tillverkat eller fört in bilar vilka väger mindre än 3,5 ton, till Sverige skall se till att material och komponenter från bilarna återanvänds eller återvinns till
• minst 85 procent av bilens vikt,
• och till minst 95 procent senast från och med år 2015.
Andelarna skall beräknas på tjänstevikten på bil exklusive förarvikten enligt lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, och utgöra ett genomsnitt per producent och år.
Producenternas återvinningsresultat
BIL Producentansvar Sverige AB (BPS) samordnar rapporteringen från 26 stycken generalagenter vilka tillsammans marknadsför alla bilmärken som säljs på den svenska marknaden med undantag för Lada. Utöver BPS medlemsföretag sätter även ett antal privatimportörer såväl nya som begagnade bilar på den svenska marknaden. Natur-vårdsverket har inte fått in några uppgifter från dessa.
BPS har rapporterat för åren 1999-2002. BPS har ett informellt samarbete med ett nätverk av bilskrotare, för närvarande 80 stycken (81), vilka svarar för demonteringen. Totalt utfärdades under året cirka 245 000 skrotningsintyg (cirka 280 000). Av dessa lämnades 27 procent (23) av skrotbilarna in till demonterare i BPS nätverk. Totalt rapporterar BPS att man i nätverket av bilskrotare återvunnit eller återanvänt 84,8
viktsprocent av de inkomna skrotbilarna, vilket är på samma nivå som föregående år. Uppgifterna baseras på 66 585 (64 777) skrotningsintyg.
BPS redovisar en gemensam återvinningsgrad för sina medlemsföretag och inte en genomsnittlig återvinningsgrad per producent, vilket förordningen föreskriver.
Varför redovisar inte BPS återvinningsgraden per producent?
Bilproducenterna anser att förordningens krav på att återvinningen skall redovisas per producent inte är realistiskt. Det är, enligt producenterna, inte praktiskt genomförbart att hålla isär material från olika bilmärken i dagens bilskrotningsverksamhet om det skall vara ekonomiskt försvarbart. De system BPS utvecklar syftar till att uppnå lag-stadgade återvinningsmål oavsett bilmärke. Istället vill BPS verka för att detta krav anpassas till vad som är rimligt och till EG-direktivets kravformulering.
Varför skrotar BPS nätverk endast 27 procent av landets skrotbilar?
Ett relativt stort antal bilar, cirka 13 procent, privatimporteras till Sverige men BPS:s medlemsföretag står för merparten, 87 procent (85), av de bilar som säljs på den svenska marknaden. Trots det skrotas relativt få av landets bilar av bildemonterare anslutna till BPS:s nätverk.
BPS bedömer att så länge det gamla ekonomiska systemet kvarstår där bilägaren och bilskrotaren gör upp ekonomin för skrotningen och där bilindustrin inte har något inflytande över hur återvinningen skall finansieras eller var bilarna skall tas om hand kommer inte nätverkets andel av bilskrotningen öka nämnvärt.
Så beräknas återvinningen i Sverige
Uppgiften 84,8 procents återvinning utgör ett genomsnitt för samtliga producenter i Sverige som BPS rapportering representerar. Uppgiften har beräknats på följande sätt:
Bilens vikt beräknas som tjänstevikten minus förarens vikt, 70 kg (75 kg för bilar som helbilsgodkänts). I detta begrepp ingår full tank (90 procent av full tank för bilar som helbilgodkänts) liksom övriga vätskor vilka bedömts ha återvunnits. Det behand-lade skrotbilschassit vägs före fragmenteringen, varefter antal och vikt inrapporteras till BPS. De delar som demonterats av bilskrotaren för materialåtervinning inrapporte-ras också viktmässigt till BPS. Skillnaden mellan tjänstevikten och vad som skickas vidare till fragmentering eller återvinning bedöms vara den mängd ytterligare återan-vändning som skett genom försäljning av begagnade reservdelar. Ett schablonvärde för deponerad mängd fluff, restavfall från fragmenteringsanläggningar, redovisas ock-så i BPS materialrapport. Deponerad mängd av fluff och eventuellt deponerad mängd däck är de delar av bilen som inte återvinns. År 2003 deponerades inga däck.
Så kommer återvinningen att beräknas i EU
År 2006 skall EG-direktiv 2000/53/EG och dess återvinningsmål om 85 procent upp-nås i hela EU. Olika beräkningsmetoder kan leda till helt olika återvinningsresultat. Direktivets genomförandekommitté har den 10 juni röstat för ett förslag om hur åter-vinningsberäkningen ska gå till i EU. Förslaget är mycket likt den beräkningsmetodik som hittills använts i Sverige, men där finns också skillnader. Den största skillnaden är
att bilens bränslevikt hanteras olika. Den svenska beräkningsmetodiken ger ungefär 0,5 procent högre återvinningsresultat (84,8 ) jämfört med den föreslagna EU-metoden (84,3).
Återvinningsnivån för bilar skrotade utanför BPS nätverk
När det gäller återvinningen så skiljer sig sannolikt ännu inte resultatet nämnvärt mel-lan bilar skrotade inom BPS:s nätverk och de som skrotats av andra bildemonterare.
Generellt sett är skrotarna i BPS:s nätverk större än övriga på marknaden, och hu-vuddelen av de nyare krockskadade s.k. ”försäkringsbilarna” skrotas inom BPS:s nät-verk. Andelen återanvändningsbara delar i nyare bilar är större varför återutnyttjande-graden eventuellt är högre. Å andra sidan kan nyare bränslesnåla bilar ha ökad andel lättviktsmaterial som är svårare än metall att återvinna.
Återvinningsprocenten bör enligt BPS i huvudsak hamna på samma nivå hos samt-liga demonterare i landet, förutsatt att de generella föreskrifterna om bildemontering efterlevs lika.
Återvinningen kommer att öka i framtiden
BPS tillsammans med samarbetspartners arbetar för att utveckla återvinningen från skrotbilar i framtiden. Ur fluff skall både materialåtervinningen och energiåtervin-ningen öka och skrotbilskomponenter av PUR-skum kommer i ökande omfattning återanvändas av Posten som emballagematerial för att minimera transportskador. Även försäkringsbolagen kräver i ökande omfattning att skadereparationer sker genom att begagnade bildelar återanvänds, i syfte att minska både kostnader och miljöpåverkan.
Senast år 2006 kommer också större plastdetaljer att återvinnas som en följd av EG-direktivets krav.
Producentansvar för elektronik
80 000 ton el-avfall har samlats in 2003. Det motsvarar ca 8,9 kg per person och år. Enligt de kommande reglerna för producentansvar omfattas även kylmöbler. 2003 samlades ca 20 700 ton kylmöbler in. Totalt motsvarar det mer än 11 kg per person och år, vilket åter-igen är en ökning i jämförelse med tidigare år.
Under hösten kommer nya regler att vara genomförda i svensk lagstiftning. De innebär ett utökat ansvar för producenterna för både insamling och behandling av el-avfallet. De nya EU-bestämmelserna omfattar även mål för insamlingsnivåer, återanvändning och åter-vinning som skall uppnås på nationell nivå. För att beräkna dessa behöver producenterna rapportera mer utförligt.
Naturvårdsverket konstaterar att årets beräkningar inte är heltäckande, att efterlevna-den brister hos vissa producenter och att tillsynen i princip är obefintlig.
Naturvårdsverkets kommentarer avseende
pro-ducentansvaret för elektronik
Naturvårdsverket anser att det är positivt att insamlingsnivåerna fortfarande ligger på en hög nivå och hoppas att det goda arbetet som många kommuner och producenter har genomfört fortsätter.
Det är glädjande att ett flertal kommuner under det gångna året har byggt ut mer konsumentvänliga insamlingssystem för el-avfall men fortfarande krävs förbättringar av informationen till konsumenter från både producenter och kommun.
Vår uppfattning att många kommuner har möjlighet att höja ambitionen när det gäller tillsynen. Kommunerna har ett ansvar för tillsynen och bör bedriva den enligt miljöbalken och använda det sanktionssystem som finns. Det är viktigt i arbetet med införandet av EG-direktivet i svensk lagstiftning att förutsättningar för en bra tillsyn beaktas. Vi anser att det är mycket viktigt att en effektiv tillsyn bedrivs bl.a. med syf-tet att behålla trovärdigheten för systemet.
Naturvårdsverket vill poängtera att sammanställningen av insamlade mängder el-avfall baserar sig på en icke fullständig redovisning av de företag som har producent-ansvar för elektriska och elektroniska produkter. De stora volymerna samlas in av El-Kretsen dit ett stort antal producenter är anslutna. Redovisningen för dessa är fullstän-dig. För övriga producenter har endast stickprover gjorts.
Förslaget till ny förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter är ute på remiss och kommer att slutbearbetas och beslutas under hösten. Det gäller även förslaget till ny föreskrift för behandling av el-avfall. Med anledning av detta har Naturvårdsverket valt att i begränsad omfattning satsa resurser på att kon-takta producenter för att följa upp deras hantering av producentansvaret. Den nya förordningen kommer att ställa mer långtgående krav på producenterna vilket bland annat omfattar en mer utförlig rapportering av insamlings- och behandlingsnivåer. Det är i dagsläget inte beslutat omfattningen på rapporteringen men förutsättningen för beräkning av insamlingskvantiteter och återvinningsgraderna kommer att förbättras avsevärt.
Regler för elektriska och elektroniska
produkter
De svenska reglerna för uttjänta elektriska och elektroniska produkter trädde i kraft 1 juli 2001. De syftar till att skapa en drivkraft för producenterna att utveckla mindre miljöbelastande elektriska och elektroniska produkter som är anpassade för hög grad av återvinning.
Reglerna utgörs av:
• Förordning om producentansvar (2000:208) för elektriska och elektroniska produkter.
• Avfallsförordningens (2001:1063) § 6 och samt §§ 23-24. Dessa paragrafer innebär att inget el-avfall får deponeras, förbrännas eller fragmenteras utan att först ha förbehandlats av en certifierad förbehandlare.
• Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2001:8 som ställer villkor för hur förbe-handlarnas verksamhet ska bedrivas.
Nya EU-regler
Den 13:e februari 2003 publicerades två EG-direktiv som kommer att påverka hanter-ingen av el-avfall inom EU och Sverige. Direktiven skall vara införda i svensk lag-stiftning till den 13 augusti 2004 och arbetet med genomförandet pågår.
Det ena av direktiven, 2002/95/EG, begränsar användningen av vissa farliga äm-nen i elektriska och elektroniska produkter. Användningsförbuden rör kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom samt de bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE i nya el-produkter från 1/7 2006.
Användningsförbuden är kopplade till vissa av de elektriska och elektroniska pro-dukter som finns i direktiv 2002/96/EG. Detta innehåller regler som i stort liknar de nuvarande svenska reglerna. Utöver vad som redan återfinns i de svenska reglerna så finns en rad skillnader:
• Insamlingsmål på 4 kg el-avfall från hushåll per invånare och år, vilket ska vara uppfyllt 31 december 2006.
• Återvinningsmål i viktsprocent för det el-avfall som särskilt insamlats. Åter-vinningsmålen ligger på mellan 70-80 viktsprocent beroende på vilken pro-duktgrupp det gäller.
• Då en produkt sätts på marknaden ska den åtföljas av en garanti som visar att behandlingen av produkten när den blir avfall är finansierad.
• Direktivet omfattar några ytterligare produktgrupper, bland annat kylskåp och frysar.
• Krav på märkning.
• Producenterna har enligt direktivet ansvaret för finanseringen av även det hi-storiska el-avfallet då det kommer från hushåll och efter principen gammal för ny (1:1) från verksamhetsutövare.
Insamlingen av el-avfall
Insamlad mängd el-avfall 2003
För de produktkategorier som omfattas av det svenska producentansvaret redovisas insamlingsnivåerna nedan. Insamlad mängd av kylskåp och frysar har lagts till för att få en siffra som är relevant för jämförelse med insamlingsmålet enligt EG-direktivet.
Tabell 6. Insamlade mängder el-avfall 2003, uppdelat på kategorier
Produkter Ton, 2003 Kg/person och år*
Hushållsapparater förutom kyl och frys 41819 4,7
IT och kontorsutrustning 14090 1,6
Telekom 736 0,1
TV, audio, video 16645 1,9
Kameror och fotoutrustning 81 0,01
Klockor 23 0,00
Spel och leksaker 95 0,01
Ljuskällor och armaturer 5800 0,7
Medicinteknisk utrustning 243 0,03
Laboratorieutrustning 57 0,01
Summa 79589 8,9
Kyl och frys 20700 2,3
Totalt (att jämföra med kommande rap-portering)
100289 11,2
* Källa SCB, Befolkning 2003-12-31 8 975 670
Det vanligaste insamlingssystemet är ett samarbete mellan kommuner och producenter
Den vanligaste vägen för insamling av el-avfall är via Elretur, ett samarbete mellan El-Kretsen och kommunerna. De samlar in 98,8 procent av el-avfallet angivet i tabellen ovan. Insamlingen sker bl.a. på kommunernas återvinningsstationer. Utöver det har den fastighetsnära insamlingen förbättrats vilket gör det möjligt för kommuninvånarna att lämna el-avfallet i anslutning till bostaden.
Elretur samarbetet
Elretur är namnet på det samarbete som finns mellan ett stort antal producenter, orga-niserade genom El-Kretsen AB, och landets samtliga kommuner. Elretursamarbetet innebär att kommunerna förbinder sig att ordna lämpliga insamlingssystem för kom-muninnevånarnas el-avfall, medan producenterna genom El-Kretsen AB förbinder sig
att transportera bort, förbehandla, återvinna och informera om resultatet av återvin-ningen.
El-Kretsen AB är ett bolag som ägs av 20 branschorganisationer i branscher som berörs av producentansvaret. Bolagets uppgift är att praktiskt organisera insamling och återvinning av uttjänta el-produkter liksom information knutet till detta. El-Kretsen AB ikläder sig hela det ansvar som förordningen om producentansvar ålägger produ-centerna att lämna de upplysningar om innehållet i el-produkter som förbehandlare behöver för den obligatoriska förbehandlingen.
TV - och radiobranschen samlar in i butik
Sedan den 1 juli 2003 tas producentansvaret för sk. brunvaror eller hemelektronik av producenterna själva. Med brunvaror avses TV-apparater, radio, video- och DVD-apparater, skivspelare, bandspelare, förstärkare, högtalare, stereoanläggningar, klock-radio, bärbara radioapparater, CD-spelare, MP3-spelare och digitala TV-boxar. Sy-stemet innebär att producenterna av dessa produkter är ansvarig för att ta om hand gamla produkter från kunderna då de köper nya. För 3200 av landets butiker sköter El-Kretsen omhändertagandet av inlämnade produkter från producenter som är anslutna dit.
Producenter tar eget ansvar med hjälp av enskilda återvinnare
Det finns ett antal producenter som tar eget producentansvar och skriver individuella avtal direkt med återvinnare eller har avtal med ett annat företag som sköter insam-lingen. Underlaget till sammanställningen baseras på kontakter med ett antal företag som tar eget ansvar samt ett företag som organiserar insamling åt sina kunder. Urvalet är ett stickprovsurval utan statistisk säkerhet.
De kontaktade företagen är IKEA, ONOFF Sverige AB, EL-Giganten AB, Ne-tOnNet AB, Konica Minolta Business Solutions Sweden AB samt Eurovironment AB. De tre första är företag som framför allt har egna butiker där insamling av produkter från konsumenter sker. De har avtal med återvinnare som hämtar produkterna vid butikerna. 0,2 procent av det insamlade el-avfallet i tabellen ovan kommer från dessa. De angivna insamlingsvolymerna omfattar den andra halvan av 2003. Eurovironment organiserar insamling, återanvändning och återvinning åt andra företag. De har samlat in 1,0 procent av produkterna i tabellen ovan. NetOnNet AB är ett företag som säljer produkter företrädesvis via Internet. Kunderna har möjlighet att returnera gamla pro-dukter vid köp av en ny. NetOnNet samlar in mindre än 0,1 procent av propro-dukterna i tabellen.
Behandling av el-avfall
Återvinning
Det insamlade el-avfallet förbehandlas eller återvinns av olika återvinnare av el-avfall. Allt insamlat el-avfall ska saneras från miljöfarliga ämnen och komponenter. Kvick-silverströmbrytare, kondensatorer som kan innehålla PCB, miljöfarliga batterier lik-som plaster med bromerade flamskyddsmedel tas bort. Tillsammans utgör det
