• No results found

Var är jag? Och vart ska jag? : En studie om att förstå en plats och hitta rätt.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Var är jag? Och vart ska jag? : En studie om att förstå en plats och hitta rätt."

Copied!
63
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Var är jag? Och vart ska jag?

En studie om att förstå en plats och hitta rätt.

Sara Meijer Lönnroth

För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktningen Rumslig gestaltning.

Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson

Handledare Karolina Uggla

Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens Högskola

(2)

1

Abstract

This is a thesis in Information design with focus on Spatial Design. This study examines how information can be shaped and placed in a multipurpose building to make it easier for the visitor to understand the place and find their way. The examined place is Kulturhuset in Hallstahammar, where the target audience is visitor who has no experience or very little experience of the place. The purpose of the thesis is to explore how information design in a spatial context can be designed to facilitate the understanding and simplify the orientability of a multi-story building, in a house with multipurpose.

Through literature studies, place analysis, survey with expert users and an analysis of similar projects, a design proposal has been produced that has been presented through rendered images. The results of the study show that a map of the building provides a clear overview of the premises and the activities

Kulturhuset offers. Together with color coding and pictograms, visitors can easily see where their destination is and how to get there.

Keywords

Information design, spatial design, orientation, wayshowing, wayfinding, multipurpose building, multi-level building

(3)

2

Sammanfattning

Detta är ett examensarbete inom informationsdesign med inriktning på rumslig gestaltning. Denna studien undersöker hur information kan utformas och placeras i en komplex yta för att underlätta för människor att förstå en plats och hitta rätt. Platsen som undersöks är Kulturhuset i Hallstahammar där

målgruppen är nya besökare som inte har någon eller endast lite vetskap om platsen. Syftet med examensarbetet är att utforska hur informationsdesign i en rumslig kontext kan utformas för att underlätta förståelsen samt förenkla orienterbarheten i en flervåningsbyggnad, som inrymmer flera olika verksamheter.

Genom litteraturstudier, platsanalys, frågeformulär med expertanvändare samt en omvärldsanalys har ett gestaltningsförslag kunnat tagits fram som

presenterats genom renderade bilder. Resultatet av studien påvisar att en karta över byggnaden ger en tydlig överblick över lokalerna samt verksamheterna som huserar i byggnaden. Tillsammans med färgkodning och piktogram kan besökare enkelt se vart deras slutmål för att sedan kunna ta sig dit.

Nyckelord

Informationsdesign, rumslig gestaltning, orienterbarhet, wayshowing, wayfinding, kulturcenter, flervåningsbyggnad

(4)

3

Förord

Jag vill först rikta ett stort tack till Åsa och övrig personal vid Kulturhuset i Hallstahammar för all er respons och hjälpsamhet, ni har varit en otrolig samarbetspartner i detta projekt. Tack även till min handledare Karolina som hjälp och stöttat mig från start till mål, jag hade inte kunnat bett efter en bättre handledare.

Jag vill även tillägna ett stort tack till min älskade familj och min fina bästa vän. Ni som älskar mig villkorslöst, förstår mig och stöttar mig trots alla mina

humörsvängningar. Tack att ni alltid peppar mig att följa mina drömmar, utan er hade jag aldrig hoppat på denna resa som lett fram till detta examensarbete. Sist av allt vill jag rikta ett stort tack till min fina fantastiska klass. Jag uppskattar varenda en av er, ni har gjort dessa tre år helt fantastiska och jag kommer föralltid bära med mig alla fina stunder och minnen vi skapat

tillsammans. Vi har tacklat varje motgång och all prestationsångest med skratt, skaparglädje och kreativitet. Och WOW så mycket fantastiskt vi åstadkommit tillsammans. Tack att det var just er jag fått spendera dessa tre år tillsammans med, utan er hade jag aldrig klarat detta.

Tack! ♥

(5)

4

Innehållsförteckning

ABSTRACT ... 1 Keywords ... 1 SAMMANFATTNING ... 2 Nyckelord ... 2 FÖRORD ... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 4 INLEDNING ... 6

BAKGRUND OCH PROBLEMBESKRIVNING ... 6

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7

AVGRÄNSNING ... 8

Målgrupp ... 8

TEORI ... 9

KOGNITION OCH PERCEPTION ... 9

Pop-out effect ... 9

ORIENTERBARHET ... 10

Wayfinding ... 10

Wayshowing ... 12

FÄRG SOM KOMMUNIKATÖR I RUMMET ... 13

Färgkodning ... 14 PIKTOGRAM ... 15 KÄLLKRITIK ... 16 METOD ... 17 PLATSANALYS ... 17 Notationsanalys ... 18 FRÅGEFORMULÄR ... 18 OMVÄRLDSANALYS ... 19 EMPIRI ... 20

FRÅGEFORMULÄR MED EXPERTANVÄNDARE ... 20

PLATSANALYS ... 21

Notationsanalys ... 23

OMVÄRLDSANALYS ... 25

Kulturhusets historik ... 25

Goda exempel från omvärlden ... 26

DESIGNPROCESS ... 30

PROBLEMFÖRSTÅELSE OCH KARTLÄGGNING ... 31

IDÉGENERERING ... 33

(6)

5

GESTALTNINGSFÖRSLAG ... 35

IDENTIFIKATION OCH ÖVERSIKT ... 35

PLACERING ... 38 SLUTDISKUSSION ... 41 VIDARE FORSKNING ... 42 KÄLLFÖRTECKNING ... 44 TRYCKTA KÄLLOR ... 44 ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 45 MUNTLIGA KÄLLOR ... 45 FIGURFÖRTECKNING ... 46

BILAGA 1 – MINNESANTECKNINGAR FRÅN BESÖK VID KULTURHUSET ... 48

BILAGA 2 – FRÅGEFORMULÄR ... 51

BILAGA 3 – SVAR AV FRÅGEFORMULÄR ... 53

(7)

6

Inledning

Pippi Långstrump sa en gång ”Det är ingen ordning på allting och man hittar inte ett vartenda dugg” (från ”Pippi går i affären” av Astrid Lindgren). Det Pippi säger kan jämföras med och har sina likheter i de frågor som finns i titeln för detta examensarbete ”Var är jag? Och vart ska jag?”. Behovet av att förstå sin omvärld och förmågan att hitta rätt är förutsättningar som vi människor kan anse som en självklarhet att bemötas av i vår omvärld. Men tyvärr något som vi allt för ofta bemöts av motsatsen.

Detta examensarbete är en studie om rumslig informationsdesign med fokus på orienterbarhet; hur man hittar rätt och förstår en plats. Studien fokuserar på orienterbarheten i en byggnad med flera våningsplan samt med en variation av olika verksamheter i samverkan med Kulturhuset i Hallstahammar.

Studien innefattar litteraturstudier inom perception och kognition samt wayfinding och wayshowing. Metoder som utförts är platsanalys och notationsanalys, enkät samt omvärldsanalys.

Bakgrund och problembeskrivning

Kulturhuset i Hallstahammar öppnade i sin nuvarande form 2016 och är ett initiativ av Hallstahammars kommun att samla kommunens alla

kulturverksamheter under ett och samma tak (Lundqvist 2020). Kulturhuset drivs idag av kultur- och fritidsförvaltningen samt verksamheter som bibliotek, kulturskola, föreningsbyrå samt barn- och ungdomscoacher huserar i

byggnaden. Kulturhuset är plats för kreativitet och kulturellupplevelse. I byggnaden tillhandahålls lokaler som dansstudio, film- och fotostudio, musikstudio, orkestersal, fritidsgård och konsthall med flera. Kulturhuset fungerar som en mötesplats för såväl kultur som för människor, en offentlig plats där alla ska känna sig välkomna. Hallstahammars kommun (2020) beskriver att platsen ska ”ge personer i alla åldrar en givande fritid och ett starkt och roligt kulturutbyte”.

Kulturhuset har en komplex planlösning som saknar tydlig översikt, med en stor variation av verksamheter som är utspridda på husets alla tre plan samt i olika delar av huset. Huset är grunden byggd för annan verksamhet än den nuvarande och dess planlösning lämpar sig inte helt till den aktuella verksamheten, vilket bidrar till svårigheter i orienterbarheten. Det är en stor variation av besökare i olika åldrar samt med olika syften på platsen (Hallstahammars kommun 2020). Byggnaden har en huvudsaklig entré för all verksamhet i huset, denna leder

(8)

7

besökarna direkt in i bibliotekets lokaler varifrån de sedan ska ta sig vidare till berörd verksamhet. Det finns därmed idag ingen tydlig startpunkt för

Kulturhuset. Vid entrén finns ingen information om övriga verksamheter som finns i huset. Det finns heller inte någon som helst vägledning som leder runt besökarna i huset. Som ny besökare kan det därför bli svårt att veta vart man kommit, om man kommit rätt och hur man tar sig vidare till sitt slutmål. Konsekvenserna av detta som noterats av personal i Kulturhuset är att nya besökare fastnar innanför entrén då de inte vet vart de ska ta vägen, samt en förvirring då besökare ska försöka orientera sig till sitt mål (Lundqvist 2020). Nya besökare riskerar att få ett mindre bra första intryck av platsen.

Arkitekten och stadsplaneraren Kevin Lynch (1960:4) menar på att människor är nära kopplade till sin känsla av balans och välbefinnande, förmågan att förstå en plats är därmed viktig såväl praktisk som känslomässigt. Lynch (ibid.) menar även att en känsla av desorientering kan leda till känslor av förvirring, oro och ångest. Vikten av att besökare förstår en plats och förmågan att enkelt kunna orientera sig är därmed en fundamental förutsättning för trivsel där människor ska befinna sig.

Syfte och frågeställning

Syftet med examensarbetet är att utforska hur information i en rumslig kontext kan utformas för att underlätta förståelsen samt förenkla orienterbarheten i en flervåningsbyggnad, som inrymmer flera olika verksamheter. Målet är att skapa ett wayfinding system med en tydlig visuell koppling mellan entré och de olika verksamheterna. Detta för att öka förståelsen för platsen samt gör det tydligare för besökare att orientera sig i huset. Så att besökaren självständigt kan ta sig från punkt a till punkt b och känner sig trygg vid sitt besök. Arbetet appliceras och prövas mot Kulturhuset i Hallstahammar.

Frågeställning

o På vilket/vilka sätt bör information utformas för att tydliggöra en plats samt underlätta orienterbarheten?

o På vilket/vilka sätt kan utformningen mellan entré och verksamheternas lokaler gestaltas för att underlätta orienterbarheten för användarna? o Var bör information placeras på platsen för att förenkla navigeringen för

(9)

8

Avgränsning

Kulturhuset i Hallstahammar är en stor byggnad med många ytor att bearbeta och undersöka. Detta arbete fokuserar på de ytor som primärt används av besökare för att förflytta sig till berörd verksamhet; det vill säga huset huvudentré, trapphus samt korridorer.

Arbetets metodval och insamling av empiri är begränsat utifrån den rådande samhällssituationen under våren 2020 i och med Covid-19 viruset, detta i respekt för att följa regeringens och folkhälsomyndighetens restriktioner och rekommendationer. Kulturhuset i Hallstahammar har även under våren hållits stängt på grund av en omfattande renovering av ventilation och värmesystem. Renoveringen har inneburit att platsen inte fått tillträdas utan inbokat möte med någon ur kultur- och fritidsförvaltningen. Besökare har därmed heller inte varit på plats i huset. I denna studie har ovannämnda omständigheter medfört att metoder som kräver fysisk närvaro såsom observation uteslutits och andra vägar för att undersöka platsen och problematiken har fått tas.

Resultatet av designprocessen i detta arbete kommer inte generera till ett färdigt gestaltningsförslag. Fokus i designarbetet ligger på att ta fram ett koncept av en modell eller ett system för att förtydliga relationen mellan en entré och övriga lokaler i huset i syfte att underlätta orienterbarheten.

Målgrupp

Den primära målgruppen för detta examensarbete är nya besökare. Besökare som tidigare inte har befunnit sig på platsen och därmed inte har någon eller väldigt liten tidigare kännedom av platsen. Sekundärt riktar sig arbetet till andra intressenter på Kulturhuset, så som personal, pedagoger som kommer dit med sina skolklasser eller vana besökare. De som kan ta hjälp av

gestaltningsförslaget som hjälpmedel för att vägleda eller eventuellt själva behöver stöd i att hitta rätt.

Verksamheterna är öppna för allmänheten, vilket ställer ett stort krav på utformningen av lokalerna. Besökarna som rör sig på platsen är inom ett brett åldersspann, från barn och upp till pensionärer, besökarna är även av varierande etnicitet samt med olika behov och fysiska förutsättningar (Lundqvist 2020). Kulturhuset är ensamt av sitt slag i sin omnejd vilket lockar till sig besökaren från kringliggande kommuner för att ta del av olika verksamheter i huset, såsom Kulturskolans foto- och filmstudio (ibid.). Detta tyder på att besökarna som kommer till platsen även kan vara nya i kommunen.

(10)

9

Teori

I detta avsnitt presenteras de teorier som ligger till grund för de metodval som gjorts i detta arbete samt för de designval som gjort i gestaltningsarbetet. Teorierna utgår ifrån ett Human Centered Design (HCD) perspektiv och fokuserar kring användaren och dess förutsättning i hur människan visuellt tolkar informationen för att orientera sig i det fysiska rummet.

Kognition och perception

Arbetet har sitt fokus i människan och hur människa visuellt uppmärksammar och tolkar information för att orientera sig i det fysiska rummet, detta styrs utifrån människans perceptionsförmåga och kognitiva processer. Kognition och perception är två vitala processer för levande varelser i hur vi uppmärksammar, uppfattar och tolkar information.

Kognition definieras som de processer i hjärnan där information och kunskap hanteras, centret för förståelse och vetande (Groome 2010:27–28). Kognition beskriver hela kedjan av informationsbearbetning, från stadiet där vi

uppmärksammar och tar in information vidare till hur denna informationen bearbetas och hanteras samt slutligen hur den lagras för att sedan kunna appliceras och tillämpas (ibid.). Första stadiet av kognitionen sker genom perception, det vill säga uppfattningsförmågan av information utifrån olika sinnesintryck (Groome 2010:27–28). Utifrån olika sinnesintryck tolkar, analyseras och kategoriseras informationen för att skapa mening och få förståelse (ibid.). Kognition och perception beskriver alltså de olika processer kring hur hjärnan uppfattar, hanterar och bearbetar information genom olika sinnesintryck.

Pop-out effect

Pop-out effekt är en vanligt omtalad term inom visuell kommunikation som bygger på människan kognitiva och perceptuella processer. Pop-out effekt är en av många teorier som behandlar och beskriver hur vi snabbt får syn på något inom det visuella (Ware 2008:27). Syftet med pop-out effekt är skapa en snabbare visuell sökning över ett område för att nå ett specifikt mål bland flera synliga hinder (ibid.).

Det finns ett flertal sätt att arbeta med pop-out effekt för att uppnå önskad verkan, gemensamt för de olika sätten är att det finns en tydlig visuell kontrastverkan mellan målet och närliggande objekt (Ware 2008:27–30).

(11)

10

Kontrast kan behandlas genom exempelvis färg, form, storlek och rörelse (ibid.).

Orienterbarhet

Orienterbarhet beskrivs i denna kontext som förmågan att se, läsa av och förstå sin omgivning; de kognitiva och perceptuella aspekterna inom rumslig

förståelse. Två begrepp som vidrör detta område är legibility och imagebility vilket på svenska översätts till läslighet och föreställningsbarhet. Dessa två begrepp myntades av amerikanska arkitekten och stadsplaneraren Kevin Lynch (1960).

Legibility syftar till hur vi utifrån visuella element skapar mönster för att tyda och förstå vår omgivning (Lynch 1960:2–3). Precis som vid läsning så

organiserar hjärnan mönster av olika element som gör att vi enklare kan identifiera oss och greppa vad det är vi faktiskt upplever och ser (ibid.). Lynch (1960:47–48) argumenterar för att vår omvärld kan utläsas och tolkas genom fem beståndsdelar: stråk (eng. path), barriär (eng. edge), knutpunkt (eng. node), landmärke/riktmärke (eng. landmark) samt område (eng. district). Det är dessa beståndsdelar som bidrar till att en omgivning anses föreställningsbar (eng. imagebility) och minnesvärd. Imagebility kan beskrivas som ett mått på hur olika fysiska egenskaper och attribut i olika element eller i en miljö bidrar till att ge identitet och strukturerar mönster vilka framkallar mentala bilder hos observatören (Lynch 1960:9–11). Begreppen riktar sig främst till

utomhusmiljöer och stadsrummet, Passini (1996:325) argumenterar däremot för att dessa även kan översättas och användas i byggnader.

Wayfinding

Wayfinding och wayshowing är två väletablerade och betydelsefulla begrepp inom informationsdesign och rumslig orienterbarhet. Wayfinding beskrivs bäst som en rumslig problemlösningsprocess som innefattar hur människor

orienterar sig i en fysisk miljö (Passini 1999:87, Mollerup 2013:19). Passini (1999:87–89) menar på att processen grundar i människan kognitiva och perceptuella förmågor i förhållande till det fysiska rummet. De mentala

processer som hjälper människan att tolka och skapa mönster i vår omvärld som bidrar till målmedveten rörelse i en bestämd riktning (ibid.).

Wayfindingprocessen omfattas av tre sammanhängde steg (Passini 1996:322). Steg ett består av att söka efter lämpliga vägar samt att skapa en plan, steg två innefattar att planen omsätts till handling och sista steget omfattar

informationsbearbetning utifrån perceptuella och kognitiva intryck av omgivningen (ibid.).

(12)

11

Mollerup (2013:26–46) menar på att det finns nio olika wayfinding strategier som människor använder sig av för att ta sig från en plats till en annan. Dessa strategier kan användas var och en för sig, vanligast är dock att människor använder sig av flera olika strategier i en kombination (Mollerup 2013:48). Till detta arbetet är det fyra av dessa strategier som anses relevanta att titta närmre på: route following, screening och map reading.

o Route following innebär att användaren på förhand tagit del av verbala och/eller bildmässiga instruktion, men längst med vägen likt track following använder sig av olika typer av spår i sin vägledning. (Mollerup 2013:30).

o Screening syftar till att användaren systematiskt läser av en yta efter en utvald destination eller eventuella ledtrådar till destinationen (2013:38). o Map reading syftar till att användaren utnyttjar någon typ av karta att

navigera sig. Mollerup skiljer mellan stationära och portabla kartor. Stationära kartor är typiska ”du är här” kartor som ger en överblick över platsen, portabla är de kartor som användaren kan bära med sig. En fördel som finns med kartor är att användaren kan få en tydlig översikt över platsen, detta ställer stora krav att kartan och de rumsliga

förhållandena stämmer överens (Mollerup 2013:44).

En förutsättning för att underlätta de olika wayfinding strategierna ligger i den fysiska miljöns utformning och olika nivåer av skyltar och andra hjälpmedel i olika utsträckning (Mollerup 2013:26). Frankenstein et al. (2012) lyfter även vikten av att ha en förståelse för vår fysiska omgivning och olika hjälpmedel. I artikeln “The language of landmarks: the role of background knowledge in indoor wayfinding” lyfts wayfinding element upp i relation till den fysiska omvärlden (ibid.). Frankenstein et al. (2012:165) menar på att, för människor att kunna orientera sig i en obekant byggnad så räcker det inte att förlita sig på kognitiva kartor eller tidigare kunskap. Utan vi behöver förlita oss till helheten, det vill säga rummets utformning och de tillhandahållna hjälpmedel som finns, exempelvis skyltar och kartor för att kunna orientera sig på en okänd plats (ibid.).

Hölscher et al. (2006) har studerat wayfinding-processen i byggnader med flera våningsplan, där användarna förutom ska orientera sig i en horisontell riktning det vill säga på endast ett våningsplan utan även i en vertikal riktning det vill säga mellan flera våningsplan. I artikeln “Up the down staircase: Wayfinding strategies in multilevel buildings” av Hölscher et al. (2006:285) har de

observerat att användare värdesätter och förlitar sig mycket på att ha en klar och tydliga översikt av rummet och dess information, det vill säga en god visuell tillgänglighet. Hölscher et al. (2006) beskriver att flest användare främst väljer att hålla sig till och utgå ifrån de mest välkända delarna i en byggnad i sin

(13)

12

wayfindingprocess, det mest effektiva sättet att ta sig till sin slutdestination var att först navigera sig i den vertikal riktningen och finna rätt plan för att sedan leta i en horisontell riktning.

Uppgiften som en designer står framför inom detta område är att få en förståelse för användarnas wayfinding behov, i syfte att bemöta dessa för att hjälpa

människor att förflytta sig på ett effektivt sätt. Passini (1999:89–91) menar på att för att skapa en god vägledning till användarna bör designern identifiera och analysera platsen, sätta sig i användarens position och undersöka de olika funktionerna som platsen erhåller.

Wayshowing

Wayshowing är ett begrepp som myntats av Mollerup. Wayshowing innefattar alla de aktiviteter och verktyg som förtydligar en plats vilka medför till att platsen blir mer lättorienterad, lättförståelig, minnesvärd, identifierbar och tillgänglig; i syfte att underlätta wayfindingprocessen för användare av platsen (Mollerup 2013:50–51). Passini väljer istället att prata om wayfinding design. Wayfinding design avser alla funktioner i en bygd miljö som medför till en målmedveten och önskad rörelse, samt även medför till förmågan att förstå och orientera sig en i en miljö (Passini 1996:320). I vägledningen använder

användarna sig av den arkitektoniska strukturen och de rumsliga elementen för att ta wayfinding beslut, såsom entréer, noder, in- och utgångar, trappor, mönster och likande som kan ge ledtrådar i wayfindingprocessen (Passini 1999:89–91) Användarna behöver däremot tillsatt stöttande information för att underlätta wayfindingprocessen.

Vid utformning av verktyg och hjälpmedel i wayfindingprocessen bör dess placering och utformning tas in till övervägande. Passini (1999:89–91) uppmärksammar att människor använder sig av olika typer av information; vissa människor använder sig av mer följdriktig och linjär information, medan andra värdesätter och fokuserar på rumslig information som kan ge en helhetlig översikt över platsen. Det vill säga olika människor kräver olika typer av stöd, båda informationstyperna bör därför tillfredsställas (ibid.). Hur informationen placeras är även av största vikt. Passini (1996:326) talar om att människor endast ser och uppfattar information där vi behöver den. Människan tenderar även att bara välja ut och ta med sig den information som ses som relevant och nödvändig för stunden, information som kan komma till användning senare glöms bort (ibid.).

Mollerup (2013:54–64) omtalar sju olika verktyg som ingår i vägledning: den fysiska miljön, landmärken, toponomy, skyltar, kartor, informationsdisk och förebesöket-information. I detta arbete behandlas kartan som verktyg.

(14)

13 Kartor

Kartan är ett visuellt kommunikativt medel som kan användas och utformas i flera olika kontexter och med flera olika syften. Calori och Vanden-Eynden (2015:124–125) beskriver att kartan har förmågan att påvisa och förklara komplex information. Kartan ger en tydlig visuell översikt och påvisar sambandet mellan olika ytor och element (ibid.). Mollerup (2013:64) omtalar kartan på ett liknande sätt, kartan förklaras som ett visuellt kommunikativt verktyg i form av en tvådimensionell representation av en tredimensionell värld, vilket visas i en anpassad skala.

Kartan har som uppgift att ge en översikt över en plats samt påvisa

karaktäristiska drag som kännetecknar och underlättar wayfindingprocessen (Mollerup 2013:64). Vid utformning av en karta kan vissa element och karaktäristiska drag framhävas och lyftas fram medan andra förminskas eller plockas bort, detta görs i åtanke utifrån vad kartan ska kommunicera, till vilket syfte och vem som ska använda den (ibid.). Förutom att kartan är beroende av kontext så är kartan även platsspecifik. Calori och Vanden-Eynden (2015:150) talar om kartan alltid måste utgå ifrån den fysiska platsens förutsättning och ha ett tydligt samspel med omgivningen. Calori och Vanden-Eynden (2015:150– 151) menar på att nyckeln till en fungerande karta är att dess formspråk inkluderar andra grafiska element som färg, typografi eller symboler.

Formspråket och de grafiska elementen böra återspeglas i verksamheten och återkomma på andra kommunikativa verktyg på platsen. Kartan bör alltså ha en tydlig rödtråd till dess beskrivande omgivning för att binda samman platsen (ibid.).

Mollerup (2013:64) talar om att det finns två typer av kartor, portabla och stationära. Portabla kartor är bärbara kartor som användaren kan bära med sig, medan stationära är fast kartor som är placerade på en specifik plats (ibid.). Den vanligaste formen av karta som används inom wayfinding är ”du är här”-kartan, en stationär karta. Förutom att ”Du är här”-kartan ger en översikt av platsen, så påvisas även användarens faktiska position i förhållande till platsen genom en visuell markering på kartan (ibid.). Användaren har då möjligheten att jämföra sin faktiska position med dess relation till omgivningen och vad denne har framför sig för att planera sin väg. Kartans fysiska position är med fördel vertikalt det vill säga mot exempelvis en vägg, detta då kartan kan synas på håll och även avläsas

Färg som kommunikatör i rummet

Färg är ett av informationsdesignerns främsta verktyg, om färg används effektivt kan det hjälpa till att skapa mening i en design. Coates och Ellisson (2014:83) menar på att färg är ett av de mest effektiva medel för att

(15)

14

sammanfoga två olika typer av information samt att vägleda användaren genom informationen. Wijk och Häggström (2014:193–194) är inne på liknande spår, färg är ett effektivt och mångsidigt medium, en klar styrka är att färg kan skapa igenkänning och lämpar sig därför bra för att markera funktioner och vägleda i rummet. En genomtänkt och väldefinierad färgsättning har möjligheten att minska rumslig komplexitet genom att framhäva önskade egenskaper och därmed möjliggöra för mänsklig självständighet i rummet (ibid.). Även Mollerup (2013) belyser färg som ett effektivt medium. Mollerup (2013:119– 120) menar att färg har en viktig roll inom wayshowing, framförallt på skyltar. Mollerup (ibid.) omtalar färg som ett effektivt verktyg, ett verktyg som syns på avstånd och drar till sig uppmärksamhet, det har även en tydlig och god effekt att skilja information från dess omgivning.

Vid användning av färg som medium inom design är det viktigt att tänka på kontexten och det syfte som det ska användas (Coates & Ellisson 2014:83, Wijk & Häggström 2014:193). Färgerna bör hålla en tydlig kontrastverkan mellan såväl varandra som till omkringliggande objekt, detta för att användaren enkelt ska kunna särskilja och uppfatta informationen (ibid.). En tydlig kontrastverkan blir även viktig för att underlätta för människor med synskador av olika slag för att uppfatta visuell information (Coates & Ellisson 2014:43–44). Tum regeln är att maximera kontrasterna mellan färgerna och dess toner (ibid.). Genom att hålla en hög kontrast mellan de olika elementen blir det enklare att särskilja informationen för människor med och utan synskada (ibid.).

Färgkodning

Färgkodning (color-coding) är ett verktyg som används för att kategorisera information genom att tilldela olika kategorier en egen identitet i färg med syfte att tydliggöra, urskilja och strukturera information (Coates & Ellison 2014:82, Ware 2008:77). Coates och Ellison (2014:83) beskriver att genom kategorisera information med en specifik färg förenklas processen för användaren att urskilja och följa önskad information. Detta är något som även omnämns av Wijk och Häggström (2014:194) där de talar om att färgkodning kan förstärka samarbetet mellan färg och form och därmed förtydliga information för användaren. Målet med färgkodning är att skapa en mer lättåtkomlig och minnesvärd information för användaren (Coates & Ellison 2014:82, Calori & Vanden-Eynden

2015:163–164).

En god tillämpning av färgkodning menar Ware (2008:77) ska vara visuellt tydlig samt lätt att uppfatta och läsa av. Med visuellt tydlig talar Ware (ibid.) om att färgerna ska vara enkla att uppmärksamma och följa i den kontext det tillsatts. Ware (ibid.) beskriver även att färgkodningen ska vara enkel att läsa av, det ska tydligt framkomma vad färgerna står för så att användaren med enkelhet förstår informationen som tilldelas. Färgerna som används menar

(16)

15

Ware (2008:77) först och främst ska utgå ifrån våra primära kulörer röd, blå, grön och gul, därefter färger som har korta och konsista namn som gemeneman kan namnsätta som rosa, lila och orange. Visuell tydighet är en förutsättning som även Wijk och Häggström (2014:194) talar om i användandet av

färgkodning.

Färgkodning fungerar som mest effektivt när informationen som mest berör fyra kategorier av information, färgkodning som informationsbärare kan därefter bli svårtolkad och rörig (Coates & Ellison 2014:98–99, Mollerup 2013:125, Calori & Vanden-Eynden 2015:163–164). Detta kan dock underlättas genom att addera ett till medium såsom exempelvis text tillsammans med färgkodning, i detta fall möjliggörs igenkänningen ytterligare (Calori & Vanden-Eynden 2015:163–164).

Piktogram

Utöver färg kan även piktogram används för att skapa visuella representationer. Piktogram förklaras som en bild eller en illustration som representerar ett objekt eller en aktivitet (Coates & Ellison 2014:96). Piktogram är effektiva då de kommunicerar information snabbt och till en bredare massa (ibid.).

(17)

16

Källkritik

Större delen av den litteratur som använts i denna litteraturstudien har tidigare förekommit i utbildningen och därmed känns dessa pålitliga. Man kan

argumentera för att litteratur som Lynch (1960) och Passini (1996 och 1999) kan anses föråldrat och utdaterad. Båda är däremot stora namn inom rumslig gestaltning, arkitektur samt informationsdesign och refereras till än idag i nya publikationer. Lynch teorier om notationer och orienterbarhet är i utarbetade för stadsrummet och utomhusmiljöer. I det seendet kan man argumentera för att teorierna behandlar hur perceptuella intryck såsom visuella mönster och

kvaliteter i vår omgivning påverkar människan kognitiva processer för att förstå en plats, vilket skulle kunna appliceras i alla rum: utomhus som inomhus. Den litteratur som ej används tidigare inom utbildningen är majoriteten av de olika forskningsartiklar som presenterats. Alla artiklarna är expertgranskade av flera experter inom området och känns därmed pålitliga.

(18)

17

Metod

I detta avsnitt presenteras de metoder som används i studien. Metodvalet grundar sig utifrån arbetets syfte och mål. Metoderna har haft som ändamål att skapa en förståelse för platsen samt dess funktioner och möjligheter.

Metodvalet har även begränsats utifrån den rådande samhällssituationen med Covid-19 viruset samt en omfattande renovering vid projektets utgångspunkt. Metoderna som används i denna studie är platsanalys samt notationsanalys, frågeformulär samt omvärldsanalys. Metoderna har en betydande del i designprocessen.

Platsanalys

Platsanalys är en metod med syfte att studera olika rumsliga förhållanden samt dess relation till användaren av platsen och den aktivitet som pågår (Ching & Binggeli 2012:58–61). Syftet med denna platsanalys har varit att studera hur de rumsliga elementen och funktionerna i rummet påverkar och möter användarnas förmåga att orientera sig i lokalerna samt att navigera sig från en plats till en annan i byggnaden. Målet med platsanalysen var att få en förståelse för platsen genom att studera dess förutsättningar och svårigheter och på så sätt lära känna lokalerna. Genom platsanalysen har nedan punkter studerats:

Steg 1: Dokumentera

• Mät och rita upp platsen. Få en förståelse för rummet storlek och proportioner.

• Fotografera.

Steg 2: Analysera platsen

• Platsens uppbyggnad och navigering. • In- och utgångar, dörrplaceringar.

• Placering och åtkomst av korridorer, cirkulationsplatser samt återvändnings-/utgångspunkter.

• Rummet planering, inredning. • Material och färg

(19)

Urvalet av punkter som studerats är inspirerat och sammanställts utifrån Ching och Binggelis (2012:61) mall för platsanalys. Punkterna har omformulerats och

utvecklats för just denna studien, urvalet är gjort utifrån relevans och syftet med studien.

Notationsanalys

Som komplement till platsanalysen används Lynch (1960) notationssymboler. Notationssymbolerna är visuella symboler som appliceras på en karta eller planritning och beskriver en viss information om platsen. Notationer används i syfte att kartlägga platsens funktion och uppbyggnad. Dessa symbolerna grundar sig utifrån Lynch teorier om imagebility och legibility som beskrivs under teoridelen och rubriken orienterbarhet.

Lynch (1960:47–48) menar att offentliga platser kan betraktas och tolkas genom: • Path, på svenska stråk innefattar olika färdvägar längst människor rör sig. • Edges, på svenska kant eller barriär innefattar gränser mellan olika faser. • District, på svenska distrikt eller område ringar in olika områden som

definierar en plats.

• Node, på svenska knutpunkt innefattar en plats som väver samman olika områden eller färdvägar.

• Landmark, på svenska landmärke eller riktmärke kan förklaras som en utmärkande referenspunkt på en plats.

Figur 1. Illustrationer av Lynch notationssymboler.

Frågeformulär

Frågeformulär är en typ av surveyundersökning. Surveyundersökningar finns i flera olika former, syftet är att genom kontakt med människor insamla kunskap och erfarenheter kring ett ämne (Denscombe 2018:29). Syftet med frågeformuläret i

(20)

19

denna undersökning är att ta del av tankar och erfarenheter av de olika enheterna som verkar i byggnaden hur de upplever orienterbarheten på platsen. Denscombe (2018:243) menar att ett frågeformulär bör uppfylla tre punkter: informationen som insamlas ska kunna analyseras och användas som data, alla deltagare ska svara på samma uppsättning frågor och frågorna ska endast beröra undersökningens ämne. Frågeformuläret skickades ut till de olika enhetscheferna för de olika aktörerna vid Kulturhuset i Hallstahammar: bibliotek, allmän kultur, kulturskolan, fritidsgården och föreningsbyrå. Frågeformuläret inleds med en bakgrundinformation, därefter två avsnitt med frågor. Första avsnittet med frågor behandlar aktören samt dess placering och roll i Kulturhuset, andra avsnittet behandlar orienterbarheten generellt i Kulturhuset. Frågorna som ställs är öppnafrågor, där respondenten har möjlighet att resonera och formulera fritt kring frågan. Frågeformuläret är

webbaserat och distribueras genom Google form.

Omvärldsanalys

Larsson (2014:104–105) beskriver omvärldsanalys som en typ av strukturerad kartläggning av ett specifikt område, detta görs genom att insamla och analysera data genom en omvärldsbevakning genom olika typer av medier exempelvis artiklar eller databaser. Syftet är att få en bild av och en ökad förståelse för olika fenomen som påverkar ett område för att senare kunna göra strategiska och hållbara beslut (ibid.).

I denna studie görs omvärldsanalysen i två etapper. Första etappen utgår ifrån att studera den faktiska byggnaden där Kulturhuset har sina lokaler. Detta i syfte att få en förståelse för ytan och byggnadens planlösning. Andra etappen utgår ifrån att studera utomstående exemplen av olika wayfindingsystem som återfinns i

omvärlden. I denna studie används omvärldsanalys för att skapa en bild av och en förståelse för hur rummet, olika rumsliga element och vägledning i samverkan används för att förenkla och förtydliga komplex information både ur ett tvådimensionellt och tredimensionellt perspektiv. Insamling av data har skett genom artiklar och bloggar.

(21)

20

Empiri

I detta avsnitt presenteras genomförandet samt resultatet av de metoder som genomförts i projektet.

Frågeformulär med expertanvändare

Frågeformuläret skickades ut och utfördes av de fem olika enhetscheferna för de olika verksamheterna vid Kulturhuset i Hallstahammar: bibliotek, allmän kultur, kulturskolan, fritidsgården och föreningsbyrå. Syftet med frågeformuläret var att ringa in problemet och få en förståelse för platsen utifrån aktörernas perspektiv. Frågeformuläret bestod av 16 öppna frågor, där respondenterna själva eller tillsammans med sina anställda fick möjligheten att resonera kring entrén utformning, orienterbarheten i huset, verksamheternas placering samt samspelet mellan dessa.

Resultatet av frågeformuläret visar att majoriteten av verksamheterna i huset anser att entrén och orienterbarheten idag inte är fungerande, nya besökare visar på svårigheter att självständigt navigera sig i Kulturhuset lokaler. Entrén beskrivs idag som anonym och otydlig, besökarna leds direkt in i bibliotekets lokaler och

information om övriga verksamheter saknas och ligger gömd sett utifrån entrén. Entrén saknar en tydlig översikt över huset och dess kulturella mångfald. Besökare har även svårt att uppfatta vart trappor och hiss till källarplanet och det övre planet är då dessa inte syns från ingången. De olika aktörerna berättar att besökarna idag använder sig av bibliotekspersonalen för att hitta till de lokaler de ska till och att personal väljer att möta upp besökare vid entrén för att vägleda dem till rätt plats. Aktörerna påpekar även att navigeringen i övriga delar av huset även kan

förbättras, huset är svårt att hitta i vilket skapar en problematik då aktiviteterna som sker i dess lokaler är öppna verksamheter för allmänheten. Skyltningen som idag finns är bristande, det skulle behövas ett enhetligt system för hela huset samt även någon typ av orienteringstavla med tydlig översikt över alla planen beskriver verksamheterna.

(22)

21

Platsanalys

Platsanalysen har utförts med hjälp av besök på platsen, fotografering samt planritningar. Vid besöken har även personal funnits på plats som hjälpt till att guida, förklara och besvara frågor [se minnesanteckningar, bilaga 1]. Besöken utfördes vid två separata tillfällen, första tillfället var den 24 januari 2020 och andra tillfället var den 4 maj 2020. Vid första tillfället var platsen under

ombyggnad, fokus var då att få en introduktion till lokalerna och ett första intryck av husets uppbyggnad. Vid andra tillfället var verksamheterna under inflyttning och de olika aktörerna var på plats och i färd med att packa upp och ställa ordning sina verksamheter. Denna platsanalysen fokuserar på de områden i huset som besökare använder för att transportera sig till och från diverse lokaler såsom entré, trapphus samt korridorer.

Huset består av tre plan, med aktiviteter spridda i olika lokaler runt om i hela byggnaden. Huvudentrén [blå markering] fungerar som utgångspunkt för alla besökare, besökarna behöver orientera sig från entréplanet till önskad verksamhet. För att ta sig från entréplanet till det övre och det nedre planet finns tre olika sätt för besökare. Det finns ett trapphus [gul markering] med trappor till båda planen samt en mindre hiss [1], trappan till det nedre planet [2] är inte synlig utan döljs bakom en dörr utan någon typ av skyltning. I trapphuset finns även en andra entrédörr [3], denna entrén används efter bibliotekets stängningstid då

verksamheterna på övre planet har längre öppettider samt vid vissa evenemang. Det finns en ytterligare trappa [4] för att ta sig ned till det nedre planet, trappan göms bakom bokhyllor och en halvvägg. Trappan leder ned besökarna från bibliotekets ytor på entréplan till deras övriga ytor på nedre plan, när denna trappa används behöver besökaren först orientera sig genom bibliotekets ytor för att sedan hitta till övriga verksamheter. Tredje sättet är en större hiss [5] där även permobiler går in.

(23)

22 Figur 3. Bilder från trapphuset.

Huvudentrén består av två automatiska dubbeldörrar med en mellanliggande sluss. Innanför dubbeldörrarna möts besökaren av en öppen yta som leder fram till bibliotekets utlåningsdisk. Kulturhusets café ligger i anslutning till biblioteket och kan skymtas från entrén. Ytorna runt entrén täcks av bibliotekshyllor. Trapphuset till de övriga planen göms runt en vägg från entrén och syns först när besökaren rört sig inåt i entrén och fram till bibliotekets disk.

Figur 4. Bilder av entrén.

På det övre planet finns en typ av foajé som idag fungerar som en samlingpunkt och väntsal, denna ytan fungerar som utgångpunkt för de verksamheter som finns på det övre planet. Fritidsgården och konsthallen ligger i direkt anknytning till foajén, medan kulturskolans lektionssalar har en egen korridor som knyts samman med foajén genom ett mellanutrymme. Nedre planets verksamheter knyts samman av en lång korridor som utgår ifrån trapphuset, biblioteket samt foto- och

filmstudion har direkt anknytning, medan orkestersalen knytsamman med korridoren via ett mellanutrymme.

(24)

23

Figur 5. Bilder från övre planets foajé samt nedre planets korridor.

Notationsanalys

Byggnaden är en komplex uppbyggnad med många vrår och mellanytor som avskärmar och försvårar orienterbarheten i huset. Det första besökaren möter är byggnadens huvudentré, detta blir utgångspunkten för besöket, samt en tydlig samlingspunkt och riktmärke. I entrén finns även biblioteksdisken som idag fungerar som ett riktmärke, det är en enkel referenspunkt som besökarna drar sig mot när de behöver hjälp att orientera sig

Genom att kartlägga aktörerna och verksamheternas placering och spridning har även ytor som binder samman de olika lokalerna definierat av mig, detta för att få en förståelse för hur besökaren vägleds mest effektivt. Distrikten eller områdena i Kulturhuset kan definieras och kartläggas på två sätt, genom de aktörer som driver verksamhet i huset eller de verksamheter som bedrivs. Verksamheterna sprider ut sig på husets alla tre plan vilka binds samman av olika knutpunkter i form av entréområdet, foajén på övre planet samt korridorer på de vardera planen. Dessa ytor definierar även de stråk som besökarna kan röra sig utmed för att ta sig från en punkt till en annan. Barriärer som definierats är de ytor som endast berör personal, dessa blir inte väsentliga i denna studien då detta är ytor som inte kräver åtkomst för besökarna.

(25)

24 Figur 6. Planritningar med Lynch notationer.

Ovan är distrikten definierades utifrån de aktörer som bedriver verksamhet i huset; gult område ringar in bibliotekets ytor, rosa – kulturskolans lokaler, grön –

Kulturhusets café, blå – konsthall och lila – fritidsgården. Nedan definieras områdena utifrån de skilda verksamheterna som berör besökaren; turkost ringar in bibliotekets ytor, grå – foto- och filmstudio, grön – orkestersal, orange –

musikstudio, röd – café, lila – dansstudio, rosa – konsthall och blå – musiklektionssalar.

(26)

25

Omvärldsanalys

Omvärldsanalysen har utförts i två etapper. Första etappen har fokuserat kring Kulturhuset och dess byggnad. Detta i syfte att få en förståelse för ytan och dess planlösning. Andra etappen har fokuserat kring goda exemplen av

wayfindingsystem som kan återfinnas på olika platser runt om i världen. Detta i syfte att utforska hur olika aktörer använt sig av olika visuella medel för att förtydliga en komplex plats och presenterat olika wayfindingsystem.

Tre olika wayfindingsystem har studerats, dessa är: Londons tunnelbanesystem, kulturcentret Sentralen i Olso samt Ikeas varuhus i Västerås.

Kulturhusets historik

Första steget i omvärldsanalysen har innefattat att studera Kulturhusets historik, samt dess uppbyggnad av såväl verksamheter som byggnad. Detta har gjorts i syfte att få en förståelse för platsen och dess läge, husets planlösning och

verksamheternas placering.

Kulturhuset ligger i ett idealiskt läge, mitt i centrala Hallstahammar med god anknytning till kollektivtrafik samt parkeringsmöjligheter för såväl bil som cykel. Byggnaden som idag utgör Kulturhuset stod färdig och öppnade för första gången 1971. Enhetschefen för Hallstahammars biblioteket (2020) berättar att biblioteket har haft sin verksamhet i huset sedan start, biblioteket var då placerat på det övre planet i byggnaden [minnesanteckningar]. Det som idag är bibliotekets lokaler på entréplanet och på nedre planet byggdes och brukades under många år av

Swedbank (ibid.). Genom åren har även diverse affärsverksamhet och kontorsverksamhet befunnit sig i huset (ibid.).

Satsningen för Kulturhuset började 2014 då Hallstahammars kommun tog över hela fastigheten. Före detta kulturutvecklare Emil Berglund berättar för P4 Västmanland (2015) om planerna kring Kulturhuset, första steget var att flytta ned bibliotekets verksamhet till entréplanet och därefter göra plats för fler verksamheter i huset. Tanken med platsen var att denna skulle utgöra en samlingpunkt för all

kulturverksamhet i kommunen och därmed öppna upp möjligheten för en samverkan mellan de olika verksamheterna (ibid.). Kulturhuset stod färdigt och öppnade i dess nuvarande form 2016, med lokaler för förutom bibliotek även fritidsgård, föreningsbyrå, konstutställning och kulturskola med olika studior (Hallstahammars kommun 2016:2).

(27)

26 Summering

Slutsatsen man kan dra är att byggnaden inte är planerad för den verksamhet som idag finns där. Planlösningen är ett resultat av dess varierande verksamhet som tidigare befunnit sig i byggnadens lokaler. Tidigare har byggnaden erhållit lokaler för olika enskilda verksamheter som inte direkt haft någon samverkan med övrig verksamhet som hållit till i huset. Verksamheterna har haft sina egna enskilda ytor. Medan idag så är byggnaden ett center med verksamheter som har ett tätt

samarbete med varandra. I och med att husets planlösning inte är gjord för dagens verksamhet så kan planlösningen anses komplex och svår att orientera sig i. De flesta av verksamheterna ligger sammanhängande. Kulturskolan är den verksamhet som idag kan ses som mest spridd, verksamheter har lokaler som sprider sig på alla de tre planen och i olika delar av huset utan någon typ av knutpunkt. Min tolkning är att detta är för att verksamheten flyttat in i en redan existerande planlösning så de olika studiorna som verksamheten har, har fått tagit plats där det finns utrymme. Det funkar, men sätter samtidigt krav på vägledningen till de olika lokalerna.

Goda exempel från omvärlden

Andra steget i omvärldsanalysen har innefattat att studera olika exemplen på wayfindingsystem som återfinns på olika verksamheter runt om i världen. Urvalet som gjorts har varit system som hanterar och beskriver komplexa ytor i olika slag. Tyngden i analysen har legat på att studera det grafiska material främst kartan som gjorts för att förklara olika verksamheter, hur materialet tillämpats samt dess placering i det fysiska rummet.

London Underground

Första exemplet är ett av de mest typiska och ikoniska exemplen att titta på inom vägledning; utformningen av kartan för Londons tunnelbanesystem.

Tunnelbanesträckorna är tydligt färgkodade som komplement till dess namn. Den karaktäristiska linjära form på kartan skapades av Harry Bech under tidigt 30-tal och inspirerades utifrån kretsscheman vanligen använt inom el (Coates & Ellison 2014:16). Kartan är inte geografiskt eller skalenligt korrekt, Bech (ibid.) har skapat en förenklad karta med räta linjer, jämna mellanrum mellan de olika stationerna och tydliga noder som visa där tunnelbanesträckorna går ihop.

Tunnelbanesträckornas färg och namn återkommer i tunnelbanestationerna som visuella ledtrådar och hjälpmedel för resenären att navigera sig rätt. Det intressanta i detta analysexempel är dess enkelhet i att förklara ett komplext system över ett stort område som saknar tydlig översikt för resenärerna. Samt att man plockat upp

(28)

27

element från kartan och återanvänts som vägledande element för resenären i den fysiska miljön vilket binder ihop kartan och den fysisk platsen.

Sentralen

Tredje exemplet är en gammal bankbyggnad från 1901 mitt i centrala Oslo, som idag fungerar som arbetsplats och mötespunkt för kultur och innovation (Metric Design u.å.). Dess kartor och wayfindingsystem är gestaltat och framtaget av designstudion Metric Design. Genom skyltar och grafiska element sammanlänka Metric Design två byggnader till enhet och förtydliga vägledningen i en komplex byggnad med många funktioner och aktiviteter (ibid.). Wayfindingsystemet består av enkla men effektiva element i form av återkommande ”du är här”-kartor som färgkodats med olika funktioner och förklarande ikoner som visar olika

bekvämligheter samt skyltar som highlightats med färg.

Det finns ett flertal aspekter som är intressant med just detta analysexempel. En aspekt är att Sentralen har ungefär samma historia som Kulturhuset, en byggnad som tidigare huserat för annan verksamhet. Därmed har byggnaden en planlösning som inte är gjord för nuvarande verksamhet vilket bidragit till svårigheter inom orienterbarheten. En annan aspekt är hur man bemött problemet med

orienterbarheter. Genom återkommande kartor över planlösningen som ger användarna en överblick över lokalerna och ett sampel med grafiska element som fungerar som visuella ledtrådar vägleds besökarna runt i byggnaden.

Figur 8. Fotografier från Sentralen (Fotografier av Thomas Ekström, Metric Design)

Ikea Västerås

Tredje och sista exemplet är från Ikeas varuhus i Västerås. Ikea är företag med ett utpräglat grafiskt formspråk som har ett tydligt utryck som håller en rödtråd från logotyp, till hemsida och ut i varuhusen. Varuhuset är uppdelat på två plan med tillträde via båda planen. I början av varuhuset vid entrén in på respektive plan finns stationära ”du är här”-kartor över varuhuset. Kartan är väldigt förenklad och visar i grova drag endast strukturen hur varuhuset är uppbyggt med avdelningars placering och följ. Fokus på kartan är att påvisa ett önskat rörelsemönster hur kunderna tar sig runt i varuhuset, detta genom en grovt streckad linje med

(29)

28

förtydligande pilar. Som komplement på kartan finns text som förtydligar de olika avdelningarna samt piktogram som påvisar olika bekvämligheter. Runt om i varuhuset finns även skyltar som stöttar orienterbarheten med såväl identifierande skyltar som vägledande skyltar.

Figur 9. Fotografier från Ikea Västerås (Fotografier av Sara Meijer Lönnroth) Summering

Det finns ett flertal aspekter som går att ta med sig från denna omvärldsanalys. De exemplen som studerats visar på att kartan är ett effektivt verktyg att använda sig av för att ge en tydlig översikt över en annars oöverskådlig yta. Det kan även ge en översikt över den eller de verksamheter eller den spridning som finns på utsatt område. Utifrån ovan exemplen går det även att tyda att kartorna förenklas, onödiga element plockas bort och andra element har förtydligats för att

kommunicera ut en viss information. Dess form är uttänkt och planerad, med hjälp av andra grafiska element som färg, text eller symboler förtydligas och förstärk information som kommuniceras till användaren.

Kartornas utformning och grafiska språk varierar beroende på den uppgift som kartan faktiskt erhåller i själva verksamheten. Tittar man exempelvis på Ikeas karta över varuhuset så finns ett underliggande kommersiellt syfte. Ikea gynnas av att kunden följer hela kundvarvet i dess labyrint formade varuhus, detta återspeglas i deras karta. Det finns en tydlig hierarki i kartans formspråk som hjälper till att rikta användarna i en viss riktning. Det som tydligast framkommer och sticker ut är gångstråket genom hela varhuset från entré till kassorna, denna sticker ut i så väl färg och form mot övriga element på kartan. Kartorna har en naturlig placering i varuhuset, vid entrén på varder våning av varuhuset vilket ger en överblick av vilka avdelningar som finns och i vilken följd de kommer. Däremot göms dessa bland olika skyltningar eller bland varor. Kartorna är heller inte återkommande runt om i varuhuset utan vill man ha ytterligare information från kartan behöver man

(30)

29

Ser man istället till kartorna för Sentralen eller Londons tunnelbanesystem så har dessa inte lika tydlig hierarki och användarna får istället söka efter önskad

information. Med hjälp av tydliga kontraster samt färgkodning blir dessa kartorna visuellt tydliga så betraktaren själv kan urskilja, läsa av och följa information som kartan kommunicerar. Färgkodning används för att särskilja information från varandra och göra önskad information enklare att urskilja och följa. Kartan över Londons tunnelbanesystem som vid första ögonkast ser komplex och rörig ut, förenklas genom att ge betraktaren en färg att minnas och följa.

I Sentralen är kartan ett återkommande vägvisnings verktyg. Den återkommer på flera platser och märker ut vart besökaren befinner sig och underlättar

vägledningen. Besökaren kan därmed fräscha upp sitt minne av platsen. Det samma gäller Londons tunnelbanesystem, kartan finns överallt, i tryckt form att bära med sig, vid stationerna eller digitalt i telefon så användaren alltid kan ha kartan tillgänglig.

(31)

30

Designprocess

I detta avsnitt presenteras den process som skett från uppdragsbeskrivning till gestaltningsförslag.

Processen för detta projektet har bestått av två delar, en forskningsprocess och en designprocess. Forskningsprocessen har fokuserat kring insamling av data, research och analys av empiri och teori. Designprocessen har fokuserat kring formgivning och gestaltning. De formgivning- och gestaltningsbeslut som gjorts är resultatet av forskningsprocessen. De båda processerna har skett parallellt genom hela projektet och gått in i varandra och skapat en sammanbunden process. Processen illustreras i figur 10. Processen har innefattat mycket iterering mellan framförallt teori och metod. Detta genom att hela tiden backa tillbaka och applicera teori och metoden på problemet för att få en ytterligare förståelse av kontexten.

(32)

31

Processen har innefattat en lång tankeprocess med fokus på att analysera och skapa en förståelse för det praktiska problemet. Därigenom skapa ett holistiskt perspektiv på projektet istället för att lägga fokus på att skissa, visualisera eller brainstorma på olika lösningar.

Problemförståelse och kartläggning

Problemförståelsen har sin grund i uppdragsbeskrivningen, frågeformuläret med expertanvändarna och plats- och notationsanalysen. Problemförståelsen har varit en stor och betydande del i processen som även tagit störst proportion av tid. Förutom att studera olika teorier har även en grundläggande platsanalys och ett

frågeformulär med expertanvändare av platsen gjorts. Genom platsanalysen och frågeformuläret har olika typer av kartläggningar av verksamheterna samt huset lokaler kunnat göras. Huset har fyra huvudverksamheter: bibliotek, fritidsgård, konsthall samt kulturskola. Dessa sprider ut sig på att tre planen, se figur 11. Utifrån första kartläggningen gick det att observera att Kulturskolan har olika typer av aktiviteter som kräver olika utrymmen vilket sprider ut sig i olika delar av husen på alla de tre planen vilket även behövdes kartläggas, se figur 12.

Figur 11. Planritning med huvudverksamheterna utmarkerade.

Figur 12. Planritning med huvudverksamheterna utmarkerade samt kulturskolans lokaler.

(33)

32

Syftet med dessa kartläggningar var att få en övergripande bild och förståelse av huset och dess verksamheter. Genom att definiera spridningen och placeringen av verksamheternas aktiviteter och ytor i byggnaden kunde även knutpunkter, stråk och barriärer definieras som har betydelse för hur besökarna rör sig i byggnaden, se figur 13.

Figur 13. Planritningar med notationer.

Därmed fick jag en förståelse för hur byggnaden hänger ihop och ringa in de områden som jag behöver fokusera på i syfte för att förtydliga orienterbarheten i huset, se figur 14.

Figur 14. Planritningar med markeringar som ringar in rörelseområden.

(34)

33

Områdena som därmed fokuserats på är de fria områden som inte tillför någon verksamhet utan endast används till för användarna att ta sig från punkt A till punkt B. Gemensam nämnare för detta är att ytorna idag bäst beskrivas som anonyma; det saknas identifikation likväl som vägledning – vilket leder till frågorna var är jag och vart ska jag?

Det som därför bör lösas är: En tydligare entré, som beskriver vart du är och visar en överblick över platsen. Samt identifiera och presentera verksamheterna.

Dessutom en koppling mellan entré och våningsplan såväl som entré och de olika verksamheterna.

Idégenerering

Idégenereringen för detta projektet har inte innefattat mängder av skisser och olika typer av visualiseringar utan istället handlat om att förfina och utveckla en

planritning till en lättförståelig karta, där Kulturhusets verksamheter och aktiviteter lyfts fram (se figur 15). Med förfina menar jag att börja lyfta bort oväsentlig information som inte berör besökaren, lyfta fram funktioner som är av vikt och förenkla dessa uttryck och formspråk.

(35)

34

Idégenereringen har främst skett genom Adobe Illustrator och Adobe Indesign men även med utskrivna planritningar och färgpennor. Förutom att utveckla kartan har även en del av idégenereringsfasen innefattat hantering av färg och form för att fram visuella representationer av den information som kartan ska nå ut med (se figur 16).

Figur 16. Skisser och illustrationer vid framtagning av gestaltningsförslag.

Gestaltningsförslag

Sista steget i designprocessen var att ta fram det slutgiltiga designförslaget. Kartan och övriga visuella ledtrådar som ger identifikation och vägledning för besökaren illustrerades och skapades i Adobe Illustrator. För att påvisa placering av dessa ritades byggnaden upp i Sketchup och för att ta fram presentationsbilder renderades modelen genom Shaderlight.

(36)

35

Gestaltningsförslag

I detta avsnittet presenteras de gestaltningsförslag som tagit fram under

examensarbetet. Gestaltningsförslaget är resultatet av såväl designprocessen som forskningsprocessen. Gestaltningsförslaget grundar sig därmed genom den litterarstudie som presenterats under avsnittet teori samt tolkning och analys av den insamlade empiri som presenterats under avsnittet teori.

Målet med gestaltningsförslaget var att ta fram ett koncept som kan hjälpa besökarna att på ett enklare sätt orientera sig på platsen. Att genom visuella

lösningar i en rumslig kontext medför att besökaren förstår vart hen är och hur hen tar sig vidare därifrån till sitt slutmål. Gestaltningsförslaget som tagit fram i detta arbetet kan delas in i två delar, ena delen är kartan som skapats för att ge besökarna en översikt över såväl byggnaden som verksamheterna som huserar i byggnadens olika lokaler. Samt andra visuella riktmärken som tagits fram som ger en

återkoppling till kartan för att markera ut verksamheterna i lokalerna och därmed underlätta för besökaren så hen förstår att hen kommit rätt. Andra delen är

placeringen av kartan, för att på bästa möjliga sätt hjälpa besökarna att på ett lättare sätt kunna orientera sig i Kulturhuset.

Identifikation och översikt

Gestaltningsförslaget består huvudsakligen av en karta som ska hjälpa till att ge en översikt över verksamheterna och byggnaden. Kartan har som syfte att fungera som en visuell representation som förklarar och påvisar vilka verksamheter som finns och vart dessa är placerade. Calori och Vanden-Eynden (2015:163–164) talar om att en fungerande karta bör kompletteras med andra grafiska element som färg, symboler och text. I mitt gestaltningsförslag har jag valt att använda mig av färg som den primära informationsbäraren, detta genom att jag tilldelat varje

verksamhet en egen färg. Färgerna som används i designförslaget är gul, grön, blå, orange, turkos, lila, rosa och beige (se figur 17). Detta med Wares (2008:77) teori om att färgerna bör hållas till att det ska vara färger med simpla namn, som alla kan. Syftet med färgerna är att markera ut verksamheterna och därigenom skapa igenkänning och association.

(37)

36

Figur 17. Färgerna som används i gestaltningsförslaget.

Kartan kommer fungera som en stationär karta, det vill säga kartan kommer vara placerad på en fysisk plats och ha en ”du-är-här”-funktion. Platsen där kartan är placerad, märks ut med en röd markering (se figur 18) som påvisar besökarens fysiska position, detta för att ge besökaren en förståelse var hen befinner sig på kartan samt ge en relation till dess omgivning.

Figur 18: Du-är-här markeringen som finns på kartan.

Utöver verksamheterna som finns i byggnaden finns även andra funktioner som besökaren kan ha behov av att hitta till. Funktioner som antingen underlättar mänskliga behov eller funktioner som kan hjälpa besökaren att ta sig runt i byggnaden. Dessa funktion är informationsplats, café, toalett, toalett för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga, hiss, hiss för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga samt trappa. För att särskilja dessa funktioner från verksamheterna på kartan markeras dessa istället ut med hjälp av piktogram (se figur 19).

Figur 19. Piktogram som används på kartan.

Kartans grund hålls i neutrala toner, vit och grå för att låta färdkodningen sticka ut och ta uppmärksamhet. Områden på kartan som inte är väsentliga för besökaren har valts att hållas neutrala och identitetslösa. För att besökaren ska förstå vilken färg som tillhör vilken verksamhet finns en lista intill kartan med respektive verksamhet per våningsplan samt en markering med dess färg. Kartorna har placerats i vertikal riktning, med det översta planet överst, entréplanet i mitten och nedre planet

nederst, detta för att underlätta förståelsen för vilken karta som ger en översikt över vilket plan.

(38)

37

(39)

38

Kartorna kan även användas var för sig utplacerade vid respektive våningsplan (se figur 21).

Figur 21. Gestaltningsförslag över kartorna för respektive våningsplan.

Placering

Utifrån platsanalysen och frågeenkäten med expertanvändarna kunde jag konstatera att det största problemområdet är entrén. En entré är startpunkten för dess byggnad och de verksamheterna som huserar i byggnaden, det är det första besökarna möts av vid sitt besök. Det finns idag ingen direkt entré till Kulturhuset då besökaren direkt kliver in i bibliotekets lokaler. Däremot finns det idag en sluss mellan två automatiska dörrar som är en outnyttjad yta. Ytan är idag mer eller mindre anonym och saknar information, den är tillräckligt stor för att kunna ge ett rumsligt syfte. Genom att placera en översikt i form av karta och information (figur 20) i detta rum skapas en startpunkt. Besökaren får därmed en entré för Kulturhuset med en

översikt över hela huset och dess verksamheter. Översikten ger besökaren en möjlighet att se vart hens slutmål är i huset för att kunna lägga upp en plan hur hen ska ta sig dit istället för att planlöst leta sig till vart hen ska ta vägen. Detta stödjer wayfinding strategier som route following och mapreading.

(40)

39

Tack vare kartans placering vid huvudentrén blir det svårt för besökarna att missa översikten. Dess färger sticker även ut från dess omgivning och drar till sig uppmärksamheten då färgerna även syns på håll, därmed får besökarna även en punkt att kunna backa tillbaka till.

Passini (1996:326) förklarade att människor endast tar till sig den information de behöver för stunden och därmed behövs kompletterade information längst vägen. Med detta i åtanke valde jag även att återupprepa kartan genom att vid ingången för respektive våningsplan vid trapphusets avsatts placeras även kartan (se figur 23) över det aktuella våningsplanet, därmed får besökaren en möjlighet att fräscha upp minnet och komplettera med information för att kunna ta sig navigera sig på det våningsplanet. Detta stödjer även det Hölscher (2006) talar om vid navigering i flerplanshus, att besökaren först bör fokusera att ta sig till rätt våningsplan för att därefter fokusera på att hitta rätt på våningen. Kartan vid ingången till respektive våningsplan kompletteras med ett nummer så presenterar våningen besökaren definner sig på samt en pil mot ingången. Även en lista över de verksamheter som finns på våningsplanet med färgmarkering.

Figur 23. Kartor i trapphus.

För att återkoppla till det Passini (1996:326) talade om att ett fungerande

vägledningssystem bör innehålla kompletterande information längst vägen, så har även visuella element som färg och piktogram placerats i den fysiska miljön. Detta för att skapa en koppling mellan kartan vid entrén och/eller vid ingången av

(41)

40

våningen och verksamhetens lokal. Dörrarna in till vardera verksamheten märks ut med benämningen för verksamheten i samma färg som på kartan.

Därmed får besökaren feedback att hen kommit rätt. Även toaletter och ingång till hissarna med flera märks ut med dess piktogram.

(42)

41

Slutdiskussion

I detta avsnittet diskuteras slutgiltiga tankar kring de frågeställningar som varit centrala i detta arbetet, samt tankar kring arbetet behandlas. Avsnittet avslutas med tankar om vidare forskning.

Det övergripandet syftet med detta examensarbetet var att studera hur information kan utformas för att underlätta förståelsen för samt förenkla orienterbarheten i en flervåningsbyggnad som inrymmer flera olika verksamheter. Förmågan att hitta rätt och förstå en plats. Med målsättningen om att skapa ett system som ger en tydlig koppling mellan entré och de olika verksamheterna.

Detta preciserades genom tre frågeställningar:

o På vilket/vilka sätt bör information utformas för att tydliggöra en plats samt underlätta orienterbarheten?

o På vilket/vilka sätt kan utformningen mellan entré och verksamheternas lokaler gestaltas för att underlätta orienterbarheten för användarna? o Var bör information placeras på platsen för att förenkla navigeringen för

besökare?

För att nå denna slutsats och för att ta fram ett gestaltningsförslag krävdes litteraturstudier samt metodiskt arbete i en samverkan med varandra. Backar vi tillbaka till litteraturstudierna så går dessa att delas in i två delar; ena delen är att få en förståelse och den andra delen att hitta lösningar. Det är i sig den första delen som är den mest intressanta som har mest vikt i arbetet. Litteraturdelarna som kognition och perception, orienterbarhet och wayfinding är delar som förklarar hur människan ser och upplever rummet. Dessa delar har haft en betydelse för att få ett holistiskt perspektiv av problemet och verkligen förstå platsen och dess

uppbyggnad och hur människor därmed rör sig. Det är utifrån dessa perspektiv som de olika metoderna i arbetet analyserades och det verkliga behovet på platsen upptäcktes.

För att besvara frågeställningarna kan man se att i det här specifika fallet där det största behovet var att skapa en klar och tydlig entré med en översikt över

byggnaden och verksamheterna var kartan ett naturligt val. Kartan fungerar som en representation av platsen och gör en byggnad med komplex planlösning och flera

Figure

Figur 2. Planritningar med passager mellan de olika planen.
Figur 4. Bilder av entrén.
Figur 5. Bilder från övre planets foajé samt nedre planets korridor.
Figur 7. Planritningar med markeringar för de olika verksamheterna.
+7

References

Related documents

Det finns en stor efterfrågan på bostäder i Botkyrka och för att möta behovet och möjliggöra en fortsatt och ökande tillväxt i kommunen krävs ett bostadsbyggande om cirka

Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar åt samhällsbyggnadsförvaltningen att ställa ut förslag till detaljplan för Skyttbrink 27 i Skyttbrinks industri- område för

Kommunstyrelsen beslutade 2009-10-05, § 202 att ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att ta fram förslag till detaljplan för ett tiotal tomter i området (KS/2008:376).. Den 8

För att skapa fler arbetstillfällen och en starkare samhällsutveckling behöver Botkyrka kommun möjliggöra för fler företag och entreprenörer att etablera sig i kommunen samt

Botkyrka kommun säljer till AB Botkyrkabyggen ett kvarter som finns i detaljplanen för Tumba Centrum som kommunen äger. Exploateringsavtalet med centrumägaren har gått ut vilket

4.4 Beslut om ersättning till fristående förskola i form av bidrag för särskilt stöd avseende elever med. omfattande behov av särskilt

Gångfartsområde, öppet för trafik vardagar 10-18 och lördagar 10-16 Kommunhusets parkering är för allmän parkering helger samt vardagar efter

Det innebär att ett årskort, eller en entrébiljett, av säkerhetsskäl inte är en garanti för att komma in på Skansen. Kan jag använda