Akademin för hälsa, vård och välfärd (HVV)
BARN SOM BEFINNER SIG I
RISKZONEN, ELLER SOM REDAN ÄR
AKTIVA I KRIMINALITET
En kvalitativ studie, ur ett myndighetsperspektiv
REBECCA LARSDOTTER HEDLUND
Huvudområde: Socialt arbete Handledare: Gunnel Östlund Nivå: Grundnivå Examinator: Osman Aytar
Högskolepoäng:15 högskolepoäng
Program: Socionomprogrammet Seminariedatum: 2021-06-03 Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete Betygsdatum: 2021-06-14 Kurskod: SAA056
BARN SOM BEFINNER SIG I RISKZONEN, ELLER SOM REDAN ÄR AKTIVA I KRIMINALITET EN KVALITATIV STUDIE, UR ETT MYNDIGHETSPERSPEKTIV
Författare: Rebecca Larsdotter Hedlund Mälardalens Högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårterminen 2021
SAMMANFATTNING
Föreliggande studie har en kvalitativ ansats, där syftet är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka och belysa socialsekreterares uppfattning av samverkans betydelse för barn som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet. Även uppmärksamma eventuella hinder och framgångsfaktorer i socialtjänstens samverkan med centrala aktörer såsom föräldrar, skola och polis. Studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv vilket betyder att verkligheten tolkas utifrån människans egen förförståelse. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har materialet analyserats och tolkats genom ett utvecklingsekologiskt perspektiv, vilket belyser att individens utveckling sker genom social interaktion samt påverkas av faktorer vilka förekommer på mikro-, meso-, exo- och makronivå. Vid analysarbetet har det även använts en kvalitativ tematisk analysmetod.
Studiens resultat visar att socialtjänsten är i behov av en strukturerad samverkan med centrala aktörer för att kunna tillgodose sin lagstadgade uppgift, vad avser att uppmärksamma och verka för barn som riskerar en ogynnsam utveckling. Socialtjänsten ska utifrån en helhetssyn på barnets behov och situation erbjuda individanpassade interventioner, vilket förutsätter en överskridande samverkan. Resultatet konkretiserar även socialsekreterarens primära behov av att besitta grundläggande kunskaper om risk- och skyddsfaktorer för att kunna genomföra bedömningar och därefter tillsätta adekvata insatser.
CHILDREN WHO ARE IN THE RISK ZONE, OR WHO ARE ALREADY ACTIVE IN CRIMINAL A QUALITATIVE STUDY, FROM AN AUTHORITY PERSPECTIVE
Author: Rebecca Larsdotter Hedlund Mälardalens University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2021
ABSTRACT
The thesis aims to examine and shed light on the social secretary's own perception of the social services' collaboration with parents, school and police to draw attention to and work for children who are at risk, or who are already active in crime. The study is based on a hermeneutic perspective which means that reality is shaped and interpreted on the basis of individual´s own pre-understanding, logic and empathy. A qualitative research method has been used to collect empirical data. The qualitative material was collected through five semi-structured interviews conducted with professional social workers. To answer the study's purpose and questions, the empirical material has been analyzed and interpreted through a developmental ecological perspective, which is based on an individual's development taking place through social interaction and being influenced by factors that occur at micro-, meson- exon- and macro-level. A qualitative thematic analysis method has also been used in the analysis work.
The results of the thesis show that the social services are in need of a well-functioning and structured collaboration with parents, school and police to be able to fulfill their statutory task, which intends to pay attention and work for children who due to norm-breaking and criminal behavior risk unfavorable development. The result also concretizes the social secretary's primary need to possess basic knowledge of risk and protection factors, in order to be able to carry out assessments and then appoint adequate measures.
FÖRORD
Jag vill tacka min Emil som har varit ett ovärderligt stöd för mig genom hela processen. Tack! Vidare vill jag tacka min handledare Gunnel Östlund som med många kloka ord och förslag
har väglett mig genom min väg i uppsatsarbetet. Sist, men inte minst, vill jag tacka de socialsekreterare jag haft privilegiet att möta i mitt arbete.
/Rebecca Juni, 2021
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION ... 1
1.1 Inledning ... 1
2. BAKGRUND ... 2
2.1 Samverkan - en lagstadgad uppgift ... 2
2.2 Socialtjänstens ansvar ... 3
2.3 Definition av centrala begrepp ... 4
2.3.1 Barn... 4
2.3.2 Barn som är aktiva i kriminalitet - brottslighet ... 4
2.3.3 Barn i riskzon ... 5
2.3.4 Föräldrar – vårdnadshavare - omsorgsperson ... 5
2.3.5 Normbrytande beteende ... 5
2.3.6 Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland barn ... 6
2.4 Problemformulering ... 6
3.SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
3.1 Syfte ... 7
3.2 Frågeställningar ... 7
3.3 Avgränsningar... 7
4. TIDIGARE FORSKNING ... 7
4.1 Litteratursökning ... 7
4.2 Centrala riskfaktorer för utveckling av ett kriminellt beteende ... 8
4.2.1 Komplexa beslut och ställningstaganden - en potentiell riskfaktor ... 8
4.2.2 Anknytning – en central faktor ... 9
4.3 Samverkan som arbetsmetod ... 9
4.3.1 Hinder för samverkan ...10
4.3.2 Samverkan – Individens bästa i fokus ...10
4.3.3 Centrala faktorer för en framgångsrik samverkan ...10
4.4 Reflektion av tidigare forskning ...11
5. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 11
5.1 Utvecklingsekologiska teorin ...11
5.2 Samverkan som en kontextuell inramning ...12
5.2.1 Maktperspektiv på samverkan ...13
6. METOD ... 13
6.1 Vetenskapsteoretisk ansats ...14
6.2 Kvalitativ metodansats ...14
6.3 Urval ...15
6.4 Datainsamlingsmetod ...15
6.4.1 Analys och tematisering...16
6.5 Forskningsetiska avvägningar ...16
6.6 Metoddiskussion ...18
6.6.1 Val av metodansats ...18
6.6.2 Studiens valda metodverktyg ...18
6.6.3 Förförståelse ...18
6.6.4 Studiens tillförlitlighet ...19
6.6.4.1 Trovärdighet ... 19
6.6.4.2 Överförbarhet och generaliserbarhet ... 19
6.6.4.3 Pålitlighet ... 19
7. RESULTAT OCH ANALYS ... 19
7.1 Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande- och kriminellt beteende ...20
7.1.1 Definition av normbrytande- och kriminellt beteende samt synen på brott ...20
7.1.2 Påverkansfaktorer för barns beteendeutveckling ...20
7.2 Socialtjänstens samverkan kring ”barn som lever farligt” ...21
7.2.1 Framgångsfaktorer för samverkan ...21
7.2.1.1 Kommunikation ... 21
7.2.1.2 Arbete mot ett gemensamt mål ... 22
7.2.1.3 Goda relationer - tillit ... 22
7.2.1.4 Gemensamt synsätt ... 23
7.2.1.5 Regelverk... 23
7.2.2 Hinder som begränsar ...24
8. DISKUSSION OCH SLUTSATSER... 26
8.1 Förslag till vidare forskning ...29
9. REFERENSLISTA ... 29
BILAGA A. INFORMATIONSBREV1
1. INTRODUKTION
1.1 Inledning
Socialtjänsten ska i enlighet med sin lagstadgade uppgift samverka med myndigheter och verksamheter för att uppmärksamma och verka för barn, som på grund av normbrytande- och kriminellt beteende riskerar en ogynnsam utveckling (SFS 2001:453 5kap. 1,1a§§). För att eftersträva det lagstadgade ansvaret fick Socialstyrelsen tillsammans med Statens skolverk år 2017, i uppdrag av Regeringen, att inrätta ett treårigt utvecklingsarbete vilket ska syfta till en förbättrad samverkan mellan skolans elevhälsa, kommunernas socialtjänst och regionens hälso- och sjukvård. Syftet är att barn och unga som riskerar en ogynnsam utveckling ska uppmärksammas i ett tidigt stadie, och därmed erbjudas samordnade insatser utifrån en helhetssyn på den unges behov och situation (Regeringskansliet, 2017).
Trots socialtjänstlagens paragrafer och Regeringens satsning på en förbättrad samverkan för att stävja utvecklingen av barn som dras in i kriminalitet, har mediedebatten om barn och unga som begår brott fortsatt uppta en stor del av nyhetsmediala utrymmet. Tidningen Expressen rapporterar statistik från polisens anmälda våldsbrott, där barn under 15år både är offer och gärningspersoner. Statistiken visar att antalet barn som rånar andra barn har ökat med ett hundra procent på fyra år, mer än hälften av brotten begås i skolan och en tredje del i annan offentlig miljö (Gullberg, 2020). Nyhetsmedia uppmärksammar även att polisen ställer sig kritisk till socialtjänstens samverkan med centrala aktörer då allt fler barn dras in i kriminalitet (TT, 2020). På ett liknande sätt uppmärksammas polisens kritiska syn på socialtjänstens insatser till barn under 15år som begår brott, då återfallsfrekvensen bland barn är oroväckande hög (Götblad, 2020). Nyhetsrapporteringar skildrar även att skolpersonal från grundskolor i socioekonomiskt resurssvaga områden, på grund av rädsla för repressalier, bortser från att utföra orosanmälningar till socialtjänsten gällande elever vilka uppvisar normbrytande- och kriminellt beteende (Lundqvist, 2020). Denna nyhetsrapportering har lett till ett perspektiv på ”barn som begår brott” som ett akut samhällstillstånd som främst förutsätter kraftfulla och snabba åtgärder i form av ökad polisiär närvaro med ökade befogenheter för poliser och hårdare straff. Detta val av tillvägagångssätt orsakar dock att barns behov av hjälp- och stöd kommer i skymundan, då forskning visar att disciplinära metoder tenderar att osynliggöra bakomliggande sociala och komplexa faktorer för normbrytande- och kriminellt beteende (Wahlgren & Andersson, 2018, s.151).
Oavsett en omfattande forskning på området ”barn och unga som begår brott”, föreligger dock ingen enighet kring vilken teori som främst överensstämmer med framtagna fakta. Däremot är forskare eniga om att olika risk- och skyddsfaktorer har en påverkan på barns benägenhet att dras in i kriminalitet (Socialstyrelsen, 2020b, s.30). Enligt forskning är en försvagad skolanknytning samt att vara bosatt i ett socioekonomiskt resurssvagt område två exempel på riskfaktorer som kan öka risken för utveckling av normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2016). Ett socioekonomiskt resurssvagt område kan i enlighet med Brottsförebyggande rådet, Brå, (2017) likställas med ett ”socialt utsatt område”, vilket menas ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status. I bostadsområdet är arbetslösheten hög, fler individer befinner sig i ett långvarigt bidragsberoende och färre ungdomar har gymnasiebehörighet. I dessa områden har kriminella en inverkan på lokalsamhället och orsakar att boende i området upplever otrygghet, vilket i sin tur kan leda till en minskad benägenhet att anmäla brott och medverka i rättsprocessen (Brå, 2017, s.12, 17–18).
2
För att bekämpa och förebygga kriminalitet bland barn och unga, har staten tilldelat polismyndigheten ökade resurser för att utvidga den polisiära närvaron i socialt utsatta områden (Riksrevisionen, 2020, s.33). Denna ökning av polisiär närvaro har både uppmärksammats och problematiserats i tidningen TT. I artikeln framgår det att polisen, till skillnad från skola och socialtjänst fått tillgång till extra statliga resurser, vilket medfört att polisen lyckats lagföra fler unga. Ärendena skickas sedan över till socialtjänsten, och på grund av polisens nya tempo och myndighetens rådande resursbrist förmår dock inte socialsekreterarna att hinna med (TT, 2020). Nyhetsmedia har väckt frågan om socialtjänsten besitter rätt kompetens och resurser för att uppfylla lagbestämmelsen, vad avser att erbjuda hjälp- och stödinsatser utifrån en helhetssyn till barn som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet (Viska, 2019).
2. BAKGRUND
Avsnittet avser att återge en sammanfattande bakgrund som syftar till att ge läsaren en övergripande förståelse för socialtjänstens ansvar vad avser, att genom samverkan samt som självständig myndighet, bekämpa och förebygga kriminellt beteende bland barn under 15år. Detta görs med hjälp av framtagna fakta och tidigare forskning som återkopplar till studiens formulerade syfte. Vidare presenteras centrala begrepp som syftar till att förtydliga deras innebörd. Avsnittet avslutas med en redogörelse för uppsatsens problemformulering samt studiens relevans för socialt arbete.
2.1 Samverkan - en lagstadgad uppgift
Myndigheter har en allmän lagstadgad skyldighet att samverka med stöd av 8§ i Förvaltningslagen [FL] (2017:900). De har en särskild skyldighet att samverka i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, vilket regleras i lagstiftning för polis, förskola och skola, socialtjänst samt hälso- och sjukvård. För att socialtjänstens ska kunna tillgodose sin lagstadgade uppgift vad avser att uppmärksamma och verka för barn som riskerar en ogynnsam utveckling, krävs det att myndigheten får kännedom om dessa barn (Ponnert, 2015, s.34). Därmed förutsätts att skolan, myndigheter och verksamheter tar sitt lagstadgade ansvar och rapporterar till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa eller utgör en uppenbar risk för sin sociala omgivning (SFS 2001:453 14kap. 1§). När socialtjänsten mottagit en orosanmälan gällande ett barn som riskerar en ogynnsam utveckling, besitter myndigheten skyldighet att utan dröjsmål inleda utredning (SFS 2001:453 11kap. 1§). Socialsekreteraren ska i sin ärendehantering särskilt beakta barnets bästa och erbjuda insatser som grundas utifrån en helhetssyn på barnets behov och situation (SFS 2001:453 1kap. 2§). För att socialsekreteraren ska kunna tillgodose sin uppgift, förutsätts en gränsöverskridande samverkan mellan aktörer vilka kommer i kontakt med den enskilde, då en helhetsbild kräver relevant informationsöverföring aktörerna mellan. Dock både reglerar och begränsar sekretesslagstiftning informationsutbytet (Socialstyrelsen, 2014, s.89–91). Sekretesslagen vad avser samverkansprocesser återfinns både i Socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) samt Offentlighets- och sekretesslagen [OSL] (2009:400).
Ju tidigare socialtjänsten får kännedom om barn som uppvisar normbrytande beteende, desto större är chansen att beteendet kan rehabiliteras och stoppas (Andershed & Andershed, 2016). I ärenden rörande barn som far illa ska socialtjänsten aktivt verka för att samverkan mellan centrala aktörer kommer till stånd (SFS 2001:453 5kap. 1a§). Både skola och polis besitter en central roll när det kommer till att uppmärksamma och verka för barn som på grund av destruktivt beteende riskerar en ogynnsam utveckling. Skolan ska i enlighet med 13§ i 29kap. av Skollagen [SkolL] (2010: 800) anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far
3
illa eller utsätter sin sociala omgivning för en uppenbar risk. Medan polis fortlöpande ska samverka med socialtjänst för att utbyta relevant information om barnets förhållanden (SFS 1984:387 6§). I samverkansprocesser mellan centrala aktörer tillskrivs även föräldrar en central roll, då föräldrarna i enligt 11§ i 6kap. av Föräldrabalken [FB] (1949:381) avgör vilka uppgifter gällande det enskilda barnet som ska delas mellan skola och sociala myndigheter. Undantag gällande delgivandet av information förekommer dock i Offentlighets- och sekretesslagen [OSL] (2009:400).
2.2 Socialtjänstens ansvar
Under år 2018 fick Sveriges kommunala socialkontor mottaga 180 000 orosanmälningar gällande barn och unga som riskerar en ogynnsam utveckling (Socialstyrelsen, 2020a). Det åligger socialtjänsten i varje kommun att ytterst ansvara för att den enskilde får det stöd och den hjälp denne är i behov av (SFS 2001:453 2kap. 1§). I 1§ i 5kap. av Socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) lyfts socialtjänstens särskilda bestämmelser för barn och unga. Lagparagrafen tydliggör för myndighetens ansvar vad avser att verka för att barn och unga växer upp under goda och trygga förhållanden. Med begreppet ”barn” menas individer under 18år medan begreppet ”unga” innefattar individer som fyllt 18 men inte 21år(Socialstyrelsen, 2020c, s.13). Socialtjänsten besitter en viktig roll i samhällets brottsförebyggande arbete, och innehar huvudansvaret för barn under 15år som begår brott. Ett barn under 15år kan inte dömas till straff av domstol och ska hållas utanför den statliga kriminalvården, därmed besitter socialtjänsten hela ansvaret att vidta åtgärder i form av vård och behandling utifrån barnets behov. När unga mellan 15 och 20år begår brottshandlingar delas ansvaret mellan socialtjänst, polis, åklagare, domstol och i vissa fall kriminalvården (Socialstyrelsen, 2020c, s.32). Socialtjänstlagens portalparagraf tydliggör att socialtjänstens verksamhet bygger på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet (SFS 2001:453 1kap. 1§). Utgångspunkten för socialtjänstlagen är att samtliga insatser som erbjuds av socialtjänsten ska i samtycke bestämmas och genomföras tillsammans med barnet självt, och i vissa fall dennes vårdnadshavare (SFS 2001:453 3kap. 5§). Dock kan socialtjänstlagen kompletteras med tvångslagen Lagen med särskilda bestämmelser för vård av unga [LVU] (1990:52). Enligt 1§ LVU kan den unge beredas vård utan den enskildes eller vårdnadshavarnas samtycke om parten/parterna motsätter sig behövlig vård som erbjuds på frivillig grund enligt Socialtjänstlagen (2001:453).
När ett barn under 15år begått brottshandlingar på vilket fängelse kan följa, ska socialtjänsten i enlighet med 34§ av Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL] (1964:167) omedelbart underrättas. Socialtjänsten ska därefter genomföra ett obligatoriskt bedömningssamtal tillsammans med barnet och dennes föräldrar. Bedömningssamtalet syftar både till att granska om det förekommer skäl att inleda en utredning enligt 1§ 11kap. av Socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) samt att stödja föräldrarna som gränssättare för barnet (Brå, 2008:11, s.8). Det är socialsekreteraren som svarar för att säkra barnets omedelbara behov, och efter genomfört bedömningssamtal besitter socialsekreteraren ansvaret att fatta beslut om en utredning ska inledas eller inte (Socialstyrelsen, 2020a). Vid utredningar av barn som begått brott använder sig socialtjänsten av arbetsmetoden Barns behov i centrum (BBIC). Metoden innehåller en struktur för handläggning, genomförande och uppföljning av myndighetsutövning. Arbetsmodellen är anpassad efter socialtjänstens regelverk och syftar till att stärka barns delaktighet. BBIC modellen tillgodoser att barnets åsikter tillmäts betydelse i förhållande till barnets mognad och ålder, vilket både poängteras i 10§ i 11kap. av Socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) samt i artikel 12 i barnkonventionen (Socialstyrelsen,
4
2020c, s.19). BBIC utgår från Barnkonventionen som blev svensk lag 1 januari 2020. Konventionen tydliggör barn som rättsbärare och understryker att samtliga beslut som rör barn ska fattas utifrån barnets bästa. Barnets bästa är en rättslig tolkningsprincip. När en regel kan tolkas på fler olika sätt ska just den tolkning vilken tillgodoser barnets bästa ha företräde (Socialstyrelsen, 2020c, s.17). Principen om barns bästa lyfts även i 2§ i 1 kap. av Socialtjänstlagen (2001:453). Både begreppet ”barns perspektiv” och begreppet ”barnperspektivet” utgör en central betydelse för BBIC:s arbetsmodell. Barns perspektiv innefattar endast barnets egen utsaga av den faktiska situationen. Medan barnperspektivet både innefattar barnets egen utsaga av situationen samt socialsekreterarens tolkning av barnets utsaga, båda synsätten implicerar att barnets situation blir klar belyst (Socialstyrelsen, 2018, s.8).
Socialsekreterare inom barnavårdsutredningar hanterar ofta komplexa ärenden, där barn och unga uppvisar beteendeproblematik såsom normbrytande- och kriminellt beteende. Arbetet förutsätter att socialsekreteraren besitter kunskap om risk- och skyddsfaktorer samt hur dessa påverkar barnet och dennes föräldrar (Socialstyrelsen, 2020b, s.9). I sitt arbete ska socialsekreteraren identifiera vilka skyddsfaktorer som förekommer i barnets närmiljö för att sedan väga dem mot de aktuella riskfaktorerna. Därefter ska socialsekreteraren genomföra bedömningar av barnets behov och erbjuda adekvata insatser. Insatserna ska både ha en påverkan på barnets risk- och skyddsfaktorer, det vill säga avhjälpa riskfaktorer samt stärka och upprätthålla skyddande faktorer (Andershed & Andershed, 2010, s.28). I barnavårdsutredningar som omfattar barn i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet förutsätts att socialsekreteraren besitter kunskap om rättsprocessens olika steg samt andra myndigheters ansvar och roller. Kompetensen förutsätts då det åligger den yrkesverksamma att deltaga i rättsprocesser vid somliga tillfällen, samt att veta vad som krävs av denne och även kunna delge sin klient en aktuell lägesbild (Socialstyrelsen, 2020c, s.43).
2.3 Definition av centrala begrepp
Nedan följer en begreppsdefinition av studiens centrala begrepp. Syftet är att erhålla en djupare förståelse för begreppen samt hur de relaterar till varandra.
2.3.1 Barn
Enligt 2§ i 1kap. av Socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) är varje människa under 18år ett ”barn”. I barnkonventionen erkänns barn som egna rättssubjekt och aktörer.Konventionen tydliggör för barns rättigheter och lika värde samt betonas barns rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Barnkonventionen konkretiserar att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn (Socialstyrelsen, 2020c, s.18–19). Socialtjänsten besitter ansvar för samtliga barn och unga upp till 21år, dock har socialtjänsten huvudansvar att vidta åtgärder i form av vård- och behandling till barn under 15år som begått brottshandlingar. Uppgiften åligger socialtjänsten med anledning av att barn, så långt det är möjligt, ska hållas utanför kriminalvården (Socialstyrelsen, 2020c, s.32). I denna uppsats används begreppet barn för individer under 15år och begreppet unga för individer från 15 till 21år.
2.3.2 Barn som är aktiva i kriminalitet - brottslighet
”Kriminalitet” och ”brottslighet” är gemensamma termer för begångna straffbelagda handlingar. I 1§ i 1kap. av Brottsbalken [BrB] (1962:700) definieras brott som en gärning där ett straff är föreskrivet i lag eller författning. I enlighet med 6§ i 1kap. av BrB kan en individ under 15år inte dömas till påföljd av brott av domstol. Därmed åligger socialtjänsten, i enlighet
5
med sitt lagstadgade ansvar att erbjuda individanpassade insatser i form av vård och behandling till den unge och dennes familj (Socialstyrelsen, 2020c, s.32). I denna uppsats definieras ”barn som är aktiva i kriminalitet” likt barn under 15år som begår straffbelagda handlingar.
2.3.3 Barn i riskzon
I denna studie definieras ”barn i riskzon” likt barn som befinner sig i riskzonen för att utveckla en kriminell livsstil. Målgruppen definieras utifrån att dessa barn exponeras för olika typer av riskfaktorer som forskning visat kan öka risken för att barn ska dras in i kriminalitet. Ju fler riskfaktorer ett barn exponeras för desto större blir risken för att barnet ska drabbas av en ogynnsam utveckling, dock bör påpekas att barn kan exponeras för en mängd olika riskfaktorer utan att drabbas av en ogynnsam utveckling (Brå, 2009, s.9). Exempel på riskfaktorer som kan öka barns benägenhet att utveckla normbrytande beteende är bland annat en otrygg anknytning till föräldrarna, otrygg skolanknytning samt att växa upp i ett socioekonomiskt resurssvagt område (Andershed & Andershed, 2010, s.28–29).
2.3.4 Föräldrar – vårdnadshavare - omsorgsperson
I enlighet med 1§ och 2§ i 6kap. av Föräldrabalken [FB] (1949:381) har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, fram tills barnet fyller 18år. I denna uppsats används begreppet ”förälder” synonymt med begreppet ”vårdnadshavare” och ”omsorgsperson”. I uppsatsen används begreppen förälder/föräldrar övergripande, dock i samband med lagtext används begreppet vårdnadshavare och i samband med anknytningsteori används begreppet omsorgsperson.
2.3.5 Normbrytande beteende
Med normbrytande beteende avses i detta fall ett beteende vilket bryter mot rådande normer och regler som förekommer i den miljö individen vistas i. Normbrytande beteende kan ta sig i uttryck på fler olika sätt. Beteendet kan både innefatta ett icke-aggressivt beteende till att individen är aggressiv och utåtagerande. Normbrytande beteende kan leda till mindre allvarliga regelbrott såsom att barnet bryter mot föräldrarnas regler, skolkar från skolan eller snattar till mer allvarliga förseelser som våld, kriminalitet och djurplågeri (Andershed & Andershed, 2005, s.17–18). Forskning har visat att individer vilka uppvisar normbrytande beteende i tidig barndom besitter en ökad risk för att beteendet ska stabiliseras och fortgår över tid, till skillnad från normbrytande beteende som debatteras senare i livet. Forskning redogör även för att individer vilka debuterar normbrytande beteende i barndomen löper en ökad risk för att drabbas av framtida social problematik såsom missbruk och arbetslöshet (Andershed & Andershed, 2016).
Riskfaktorer för normbrytande beteende kan delas in i olika kategorier, direkta och indirekta samt dynamiska och statiska riskfaktorer. Direkta riskfaktorer är bland annat barnets aggressivitet och impulsivitet, indirekta riskfaktorer är föräldrarnas utbildningsnivå och försvagade ekonomi. Dynamiska riskfaktorer är faktorer som är möjliga att påverka såsom föräldrarnas uppfostringsmetoder eller barnets grad av aggressivitet, medan statiska riskfaktorer inte går att förändra som exempelvis barnets tidiga debut av ett aggressivt beteende (Andershed & Andershed, 2005, s.56). I forskningslitteratur används begreppen
”normbrytande- och kriminellt beteende”, ”antisocialtbeteende”, ”symtom på
uppförandestörning” och ”beteendestörning” synonymt med begreppet normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2005, s.18). I denna uppsats används begreppet normbrytande beteende och normbrytande- och kriminellt beteende, dock sker ett undantag i
6
avsnittet tidigare forskning då även begreppen antisocialtbeteende, uppförandestörning och beteendestörning används.
2.3.6 Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland barn
Riskfaktorer och skyddsfaktorer är olika förhållanden som antingen ökar risken eller fungerar likt ett skydd mot att barnet drabbas av en ogynnsam utveckling, i detta fall att barnet dras in i kriminalitet. Flertalet riskfaktorer är dock påverkningsbara och kan neutraliseras av skyddsfaktorer som exempelvis god omvårdnad och en trygg skolanknytning. Det ska även tilläggas att en skyddsfaktor inte fungerar universellt, då skyddsfaktorer har olika effekter på olika riskfaktorer och även i varierande kontexter (Andershed & Andershed, 2010, s.28–29). Risk- och skyddsfaktorer används som ett mätinstrument i socialsekreterarens bedömningsarbete av hur socialtjänsten ska agera och ingripa. Vad som bedöms utgöra en risk avgörs utifrån socialsekreterarens tolkning av den faktiska situationen (Socialstyrelsen, 2020b, s.25). Det går dock inte att nämna vilken specifik riskfaktor som väger tyngst och besitter ett direkt samband med utveckling av kriminellt beteende, då den unge utvecklas i samspel med en rad olika sociala faktorer (Brå, 2009, s.8). Däremot har forskning visat att individer som redan från tidig barndom uppvisar normbrytande beteende löper en ökad risk för en kriminell livsstil. Faktorer hos barnet självt samt faktorer i barnets närmiljö såsom barnets anknytning till omsorgspersonen och föräldrarnas uppfostringsmetoder och egenskaper, anses vara de mest primära kategorierna för att den unge ska utveckla beteendeproblematik (Machteld et al., 2012).
2.4 Problemformulering
Å ena sidan ska socialtjänsten enligt sitt lagstadgade ansvar samverka med samhällsorgan och verksamheter för att uppmärksamma och verka för barn som på grund av normbrytande- och kriminellt beteende riskerar att fara illa (SFS 2001:453 5kap. 1a§). Å andra sidan uppmärksammas myndigheters komplexitet att samverka inom välfärdstjänster, och socialtjänstens samverkan kring ”barn som begår brott” beskrivs av media likt ett hot mot rättssäkerheten inom myndigheten, då den ökade statistik av anmälda våldsbrott som begås av barn ses som ett kvitto på en misslyckad samverkan (Axelsson & Bihari Axelsson, 2013, s.83; Viska, 2019). Å ena sidan kan en sammanställd tolkning av medias rapportering spegla en bild av ”barn som begår brott” likt ett faktiskt samhällsproblem. Å andra sidan kan det påtalade samhällsproblemet ifrågasättas då polisens utförda statistik på anmälda våldsbrott återger i själva verket endast en ökad anmälningsbenägenhet. Det är därmed näst intill omöjligt att rent konkret veta att fenomenet ”ökad brottslighet bland barn” faktiskt stämmer, då det kan vara så att människors definition av brott kan variera, samt kan domstolens praxis om vad som faktiskt utgör ett brott förändras (Sahlin, 2013, s.129–130). Den nyhetsmediala samhällsdebatten är en viktig och relevant källa för att undersöka hur socialsekreterare upplever det faktiska läget vad avser barn och kriminalitet. Även att undersöka socialsekreterares uppfattning av samverkans betydelse för barn som uppvisar normbrytande- och kriminellt beteende. Förevarande studie är därmed relevant för socialt arbetet då samhällsdebatten riskerar att framkalla en situation där socialtjänstens relevans för att stävja och motverka brottslighet bland barn kan börja ifrågasättas. Studien bedöms även vara av relevans då det är av stor vikt att fortsätta studera betydelsen av socialtjänstens samverkan mellan olika aktörer när det gäller ”barn som begår brott”, då samverkans komplexitet uppmärksammats inom professionen. Om arbetssituationen inte uppmärksammas, riskerar kvalitén i arbetet att påverkas negativt, vilket i sin tur påverkar de mest utsatta barnen.
7
3.SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
3.1 Syfte
Mot bakgrund av den problembeskrivning som angetts är syftet med denna studie att, ur socialsekreterares perspektiv, belysa betydelsen av samverkan mellan olika aktörer när det gäller barn och kriminalitet, samt vilka faktorer som påverkar socialtjänstens samverkan med olika aktörer såsom föräldrar, skola och polis.3.2 Frågeställningar
För att besvara syftet kommer uppsatsen utgå från följande frågeställningar:
•
Hur fungerar socialtjänstens samverkan med föräldrar, skola, och polis för att uppmärksamma barn som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet?•
Vilka hinder och framgångsfaktorer kan förekomma i socialtjänstens samverkansprocess med föräldrar, skola och polis?3.3 Avgränsningar
För att socialtjänstens ska kunna verka för barn som uppvisar normbrytande- och kriminellt beteende, förutsätts en strukturerad samverkan mellan socialtjänst, föräldrar, skola och polis. Genom samverkan kan barn få stöd i ett tidigt skede i en ogynnsam utveckling. Denna studie avgränsas dock endast till ett myndighetsperspektiv, då studien syftar till att belysa socialsekreterares upplevelser av samverkansfunktionen mellan socialtjänst och aktuella aktörer.4. TIDIGARE FORSKNING
Följande avsnitt inleds med en redogörelse för uppsatsens litteratursökning. Vidare presenteras tidigare forskning som både behandlar risk- och skyddsfaktorer för normbrytande- och kriminellt beteende bland barn, samt samverkans primära roll för verksamheter inom välfärdssektorn. Tidigare forskning speglar både ett nationellt och internationellt perspektiv, och är av relevans då uppsatsen avser att behandla socialtjänstens uppdrag, vad avser att genom samverkan verka för barn som på grund av normbrytande- och kriminellt beteende riskerar en ogynnsam utveckling. Avsnittet avslutas med en reflektion av uppsatsens valda forskningsstudier.
4.1 Litteratursökning
Myndigheter och verksamheter inom välfärdssektorn ska enligt lagbestämmelser samverka kring barn som på grund av normbrytande- och kriminellt beteende riskerar en ogynnsam utveckling (SFS 2017:900 6§). Detta fenomen har både uppmärksammats och problematiserats bland forskare. Risk- och skyddsfaktorer för barns benägenhet att utveckla normbrytande beteende, skolans skyldighet att utföra orosanmälningar samt samverkans fördelar och komplexa uppdrag är några av de ämnen forskarna valt att fördjupa sig inom (Andershed & Andershed, 2016; Axelsson & Bihari Axelsson, 2006; Lunneblad & Johansson, 2019; Machteld et al., 2012; Murray & Farrington, 2010; Robson et al., 2020; Tuvblad et al., 2011). För att finna relevant forskning inom forskningsområdena ”barn med normbrytande beteende”, ”barn som begår brott” samt ”samverkan inom välfärdstjänster” har bland annat databaserna Idunn, PRIMO, ScienceDirect och Taylor & Francis Online använts. Sökningen filtrerades genom att avgränsa artikelsökningen till enbart Peer-reviewed Journals, vilket innebär att artiklarna är vetenskapligt granskade. Följande sökord har använts för att få fram väsentliga forskningsartiklar: normbrytande beteende, kriminellt beteende bland barn,
8
riskfaktorer, skola + våld, norm-breaking behavior, integration public health, attachment behavior in childre och delinquency. Separata sökningar genomfördes både med svenska och engelska termer. Artiklarna valdes sedan utifrån rubriken på publikationen, vilka berörde forskningsområdet och som ansågs aktuell för studiens syfte. Därefter granskades artiklarnas sammanställda abstract, ansågs artiklarna vara betydelsefulla lästes texten i sin helhet. Sammanlagt har tre nationella samt tre internationella forskningsartiklar tillämpats i uppsatsen. För att få ytterligare insyn i ämnet har material från hemsidor såsom Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen använts. Även har relevant kurslitteratur använts såsom boken Normbrytande beteende i barndomen: vad säger forskningen? skriven av Henrik Andershed och Anna-Karin Andershed (2005) och Ungdomar som begår brott – Vilka insatser fungerar? av Henrik Andershed och Anna-Karin Andershed (2010).
4.2 Centrala riskfaktorer för utveckling av ett kriminellt beteende
Alla barn växer upp under olika förhållanden, med en specifik kombination av risk- och skyddsfaktorer som kan påverka barns benägenhet att utveckla ett kriminellt beteende. Normbrytande beteende anses bland forskare vara en central riskfaktor som ökar ungas benägenhet till att dras in i kriminalitet (Andershed & Andershed, 2016). Normbrytande beteende kan yttra sig på olik allvarhetsgrad, dock uppvisar den unge ett beteende som på ett eller annat sätt bryter mot rådande normer och regler som förekommer i den miljö individen vistas i. Det kan bland annat röra sig om att den unge bryter mot föräldrars och lärares regler, snatteri, stöld och rån till djurplågeri, droganvändning, sexuella trakasserier och våldsbrott (Andershed & Andershed, 2016; Tuvblad et al., 2011). Med en liknande beskrivning förklarar både Robson et al. (2020) och Tuvblad et al. att det är vanligt förekommande att unga som uppvisar beteendestörningar såsom antisocialt beteende har svårigheter med känsloreglering och impulskontroll. Robson et al. sammanfogar begreppen känsloreglering och impulskontroll till termen självreglering, och understryker självreglering som en viktig komponent hos en individ. Med självreglering syftar forskarna på individens förmåga att kontrollera sina tankar, känslor, impulser och beteenden. Självreglering kan både utgöra en risk- eller skyddsfaktor beroende av hur väl individen hanterar sina känslor och impulser. Murray och Farrington (2010) identifierar ytterligare riskfaktorer som ökar risken för att den unge ska utveckla normbrytande- och kriminellt beteende. De riskfaktorer forskarna nämner är bland annat neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD, låg begåvning, hög skolfrånvaro, beteendestörningar bland familjemedlemmar samt att vara bosatt i socioekonomiskt resurssvaga områden.
4.2.1 Komplexa beslut och ställningstaganden - en potentiell riskfaktor
Skolplikt i Sverige inträder höstterminen då barnet fyller sex år och upphör vid vårterminens slut det tionde året (SFS 2010:800 7kap. 10,12§§). Således utgör skolan en arena där unga vistas dagligen, vilket skapar förutsättningar för yrkesverksamma inom skolan att tillgodose sin lagstadgade uppgift, vad avser att rapportera till socialtjänst vid misstankar om att ett barn far illa eller utgör en uppenbar risk för sin sociala omgivning (Lunneblad & Johansson, 2019; SFS 2010:800 29kap. 13§; SFS 2001:453 14kap. 1§). Lunneblad och Johansson (2019) redogör både för rektorers och skolpersonals komplexa uppdrag, vad avser att anmäla våldshändelser till socialtjänst och polis. Forskarna menar att det råder en osäkerhet om vilka händelser som faktiskt ska anmälas, då bråk med våldsinslag är vanligt förekommande. Utifrån forskarnas tolkning av skolpersonalens utsagor, besitter yrkesverksamma inom skolan delade åsikter om anmälans faktiska nytta. Å ena sidan innebär en anmälan en ökad risk för den elev som anmälan avser, då eleven riskerar att bli stämplad av sin omgivning som avvikande och farlig.
9
Å andra sidan utgör en utebliven anmälan en uppenbar risk, då elevens normbrytande- och våldsamma beteende bortses från att uppmärksammas och därmed riskerar att fortgå. Lunneblad och Johansson (2019) redogör även för etiska konflikter i skolans värld, där personalen ställs inför komplexa beslut och ställningstaganden. I sina beslut ska personalen ta hänsyn till en mängd olika faktorer såsom lagar, läroplanens riktlinjer och värderingar, elevens förutsättningar och behov samt etiska principer. Forskarna menar att skolpersonalens beslut kan å ena sidan resultera i att skolan utgör en skyddsfaktor för eleven, å andra sidan kan det komplexa beslut som fattas orsaka att skolan utgör en potentiell riskfaktor.
4.2.2 Anknytning – en central faktor
Fler tidigare genomförda forskningsstudier har syftat till att belysa föräldrars primära roll för ett barns utveckling av normbrytande- och kriminellt beteende. Gemensamt för dessa studier är att forskarna använt sig av Bowlbys anknytningsteori som bygger på nära och känslomässiga relationer mellan barnet och omsorgspersonerna (Machteld et al., 2012; Murray & Farrington, 2010; Robson et al., 2020). Machteld et al. drar slutsatsen att det förekommer ett samband mellan anknytning och barns benägenhet att utveckla normbrytande- och kriminellt beteende. Forskarna förklarar att en otrygg anknytning utgör en ökad risk för att barnet ska dras in i kriminalitet. Vidare menar Murray och Farrington (2010) samt Tuvblad et al. (2011) att en otrygg anknytning kan föranleda ogynnsamma hemförhållanden, som tar sig i uttryck genom ett föräldraskap präglat av auktoritära eller inkonsekventa uppfostringsmetoder. Dessa typer av uppfostringsstilar utgör en central riskfaktor för att barnet ska utveckla olika beteendestörningar såsom antisocialt beteende, empatistörningar, uppförandestörningar och låg självkontroll.
Både Machteld et al. (2012) och Tuvblad et al. (2011) gör en liknande beskrivning av fenomenet ”barn som begår brott” genom att problematisera fenomenet likt en ond spiral. Machteld et al. menar att en otrygg anknytning mellan barnet och dennes föräldrar kan utgöra en riskfaktor som ökar barnets benägenhet att utveckla antisocialt- och kriminellt beteende. Beteendeproblematiken i sin tur förvärras av ett otryggt anknytningsmönster, vilket kan orsaka att föräldrarna inte förmår att tillmötesgå barnets uppförandestörning. Tuvblad et al. förklarar att föräldrarnas oförmåga kan resultera i en auktoritär eller inkonsekvent uppfostran, vilket kan orsaka att barnets beteendeproblematik eskalerar. För att bryta denna onda spiral menar Machteld et al. att barn som uppvisar antisocialt beteende ska utgöra en högprioriterad grupp hos socialtjänsten, för ju tidigare beteendeproblematiken uppmärksammas, desto tidigare kan barnet och dennes föräldrar erbjudas adekvata hjälp- och stödinsatser. Dessa insatser menar forskarna ska främst syfta till att främja anknytning samt stötta föräldrarna i sin föräldraroll. Att socialtjänsten ska fästa stor vikt vid barn som tidigt uppvisar normbrytande beteende noteras även i Andershed och Andersheds forskningsstudie (2016), dock menar forskarna att socialtjänstens insatser bör riktas mot barnets egna hjälp- och stödbehov. Forskarna belyser även vikten av att skolan fullföljer sin lagstadgade uppgift vad avser att utföra orosanmälningar till socialtjänsten då ett barn i tidig ålder uppvisar normbrytande beteende, då uteblivna orosanmälningar riskerar att barnets beteendeproblematik fortgår.
4.3 Samverkan som arbetsmetod
Axelsson och Bihari Axelsson (2006) beskriver att samverkansarbete inom välfärdssektorns tjänster är av stor betydelse för att kunna främja ett välfungerande socialt arbete, då hjälp- och stödinsatser till enskilde bör erbjudas utifrån en helhetssyn på individens behov och situation. Samverkan syftar till att involvera fler professioner som tillsammans arbetar mot ett
10
gemensamt mål som utgår från ett definierat syfte. Samarbetet kan bidra till effektivare arbetsmodeller då fler kompetenser används på en och samma gång. Samverkansarbete kan även vara kostnadseffektivt (Axelsson & Bihari Axelsson, 2006, s.75–78). Forskarna beskriver att samverkansarbete kräver att aktörerna utgår från en samstämmig problem- och målbild av det arbete som ska genomföras. Processen kräver en genomarbetad handlingsplan som tydligt beskriver vem som ska göra vad inom en specifik tidsram (Axelsson & Bihari Axelsson, 2006, s.80–81).
4.3.1 Hinder för samverkan
I samverkansarbete ska aktörerna arbeta mot ett gemensamt mål, dock poängterar Axelsson och Bihari Axelsson (2006) att det är vanligt förekommande att arbetet inom samverkansprocessen blir uppdelat mellan enheterna, där var enhet genomför arbete de är bäst på för att sedan återkoppla till samverkansgruppen. Forskarna förklarar att samverkansprocesser mellan olika aktörer är till största del frivilliga processer, och därmed krävs att samverkansarbetet tar samtliga aktörers intressen i beaktan. Forskningsstudien understryker att intressekonflikter är ett vanligt förekommande hinder i samverkansarbete (s.83–84). Axelsson och Bihari Axelsson (2006) beskriver att strukturella hinder såsom lagar, regler, förordningar och resurser kan försvåra arbetsformen. Dock kan en del av de strukturella hindren hanteras genom att enheterna tillsammans skriver formella avtal som avser regler, förordningar och resurser. Verksamheters skilda intressen, bristande engagemang hos personalen samt begränsande lagbestämmelser om sekretess mellan enheterna uppmärksammas som den faktiska problematiken (s.83–84).
4.3.2 Samverkan – Individens bästa i fokus
Hälsofrämjande samverkan eftersträvar individens bästa och syftar till att förhindra att klienter ”faller mellan stolarna”, vilket menas med att individen hamnar mellan två trygghetssystem och därmed uteblir hjälpinsatser. Trots samverkans välvilja är arbetsformen underordnad lagstiftning. Axelsson och Bihari Axelsson (2006) redogör för lagstiftningens baksida som orsakar att individer med komplex problematik ”faller mellan stolarna”, då lagstiftningen begränsar och reglerar verksamheters arbetsuppgifter och insatser. Lagar som hämmar verksamheter från att behandla olika kombinationer av problematik har visats vara förödande för de individer som är drabbade av flerfaldig utsatthet, då problematiken kräver flerdelade interventioner (s.77–78).
4.3.3 Centrala faktorer för en framgångsrik samverkan
Axelsson och Bihari Axelsson (2006) redogör för centrala faktorer som ökar förutsättningarna för en lyckad samverkan. Forskarna förklarar att en framgångsrik samverkan bör bygga på en engagerad personal som tillsammans har definierat ett gemensamt mål och syfte med uppdraget. Forskarna menar att arbetsformen gynnas av en tydlig och rak kommunikation samt att personalen hyser tillit och respekt för varandra, även att personalen besitter kunskap om de lagar och regler de olika verksamheterna underkastas. Samverkansprocesser är ofta tidskrävande projekt då det tar tid att involvera personal samt att förankra insikter och nya tillvägagångssätt i de medverkande verksamheterna. Arbetsformen kräver en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av det genomförda arbetet för att möjliggöra eventuella justeringar. Vidare, menar Axelsson och Bihari Axelsson (2006) att samverkansarbete stärks av att personalens arbete värdesätts och uppskattas (s.75).
11
4.4 Reflektion av tidigare forskning
Då denna uppsats behandlar ämnet ”barn och kriminalitet utifrån ett myndighetsperspektiv”, är uppsatsens valda forskningsstudier av relevans, då forskningsresultaten både belyser risk- och skyddsfaktorer för barns utveckling av normbrytande- och kriminellt beteende, samt samverkans betydelse för verksamheter inom välfärdssektorn. Resultaten indikerar yrkesverksammas primära roll för barn som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet, då samtliga beslut och ställningstaganden som fattas av den yrkesverksamma är av yttersta vikt för barnets utveckling.
Även om ”normbrytande beteende” och ”antisocialt beteende” används som beskrivande termer i svensk kontext, uppfattas det dock vagt vilka distinktioner som görs mellan dessa begrepp och begreppen ”normbrytande- och kriminellt beteende” och ”beteendestörning”. Denna oklarhet skapar, enligt mitt förmenande, en viss osäkerhet inom forskningsområdet, då det förutsätts en särskild kunskap om vilka begrepp och termer som ska användas i studier inom ämnesområdet. Det kan även vara betydelsefullt att klarlägga vilka avgränsningar som görs mellan ”normbrytande beteende”, ”normbrytande- och kriminellt beteende, ”antisocialt beteende” och ”beteendestörning”, samt vilket förhållningssätt och bemötande omgivningen besitter mot barn som kategoriseras in i respektive kategori.
5. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I avsnittet presenteras studiens teoretiska ramverk som har en vägledande roll för vilka perspektiv som intas i samband med analysarbetet. Teorierna utgör både en avgränsande och vägledande funktion för den kunskap som inhämtats från det insamlade materialet (Payne, 2015, s.34). Avsnittet redogör för Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och begreppet samverkan. Dessa är relevanta att tillämpa för att skapa förståelse kring studiens insamlade empiri som ligger till grund för studiens analys. Teorierna som tagits med i studien berör ett individperspektiv samt ett samhällsperspektiv, även belyser teorierna kommunikationen däremellan. Enligt min uppfattning kan jag med hjälp av dessa teorier skapa en god tolkningsram.
5.1 Utvecklingsekologiska teorin
Utvecklingsekologi är termen för teorin om mänsklig utveckling som utarbetats av den rysk-amerikanske psykologen Urie Bronfenbrenner (1917–2005). I boken The Ecology of Human
Development -Experiments by nature (1979) presenteras Bronfenbrenners
utvecklingsekologiska teori för första gången i ett samlat verk. Bronfenbrenner menar, att studier som avser en individs utvecklingsprocess kan dock aldrig bortse från de faktorer som förekommer i den miljö individen vistas i. Det samspel samt de relationer som uppstår inom dessa miljöer utgör både en indirekt och direkt påverkan på individens utveckling och bör därmed ingå i studien. En grundsats i den utvecklingsekologiska teorin är att individen både kan ses som ett objekt som påverkas av den yttre miljön samt ett subjekt som själv är med och påverkar samma miljö (Bronfenbrenner, 1979, s.2).
Utvecklingsekologi är en teori som sammanför det individuella och sociala perspektivet, vilket menas med individens egenskaper och den miljö individen samverkar i (Johansson, 2012, s.42). Teorin förklarar främst barnets utveckling samt psykologiska och sociologiska fenomen som rör barn och unga. Dock framhåller teorin att människans utveckling sker i ett sammanhang, i ett samspel med omgivningsfaktorer under hela livet vilket skapar förutsättningar att teorin även kan användas på vuxna (Andersson, 2013, s.202).
12
Utvecklingsekologi bygger på betraktelsen av barnet som ett aktivt subjekt i samspel med sin omgivning, där omgivningsfaktorer är föränderliga (Andersson, 2013, s.205). Barnet formar sina erfarenheter av sociala relationer genom att interagera med andra individer, eller observera andras aktivitet. Dessa samspelsprocesser har även en inverkan på barnets mentala, sociala och emotionella utveckling (Andersson, 2013, s.207–208).
Den utvecklingsekologiska modellen är uppbyggd av fyra olika analysnivåer: mikro-, meso-, exo- och makronivå och på varje nivå skapas system av normer, värderingar och attityder (Johansson, 2012, s.44). Modellen förklara mänsklig utveckling och barnet utgör cirkelns mittpunkt, och runt individen sluter den första cirkeln som benämns mikronivå. På denna nivå sker en interaktion mellan barnet och dennes närmiljö såsom familj, skola, vänner och fritidsmiljö (Andersson, 2013, s.204). På mesonivå sker en interaktion mellan barnets närmiljöer, exempelvis skolans och socialtjänstens samverkan med föräldrarna. Denna kontakt är mycket viktig för barnets utveckling och välmående då interaktionen har en direkt påverkan på barnets kognitiva, känslomässiga och sociala utveckling (Andersson, 2013, s.204,207). På exonivå påverkas barnet indirekt, exempelvis händelser som sker på föräldrarnas arbetsplats, socialtjänstens beslut, skolans organisation eller beslut som fattas av lokalpolitiker (Andersson, 2013, s.204). Alla dessa tre nivåer samspelar med samhällets rådande normer, lagar, kultur, struktur och regler som återfinns på makronivå. Mikro-, meso- och exonivå har en mer faktisk inverkan på individens levnadsförhållanden till skillnad från makronivå, dock har lagar, normer och regler som återfinns på makronivå en direkt påverkan på föräldrarnas uppfostringsmetoder, då lagstiftning ska se till att barn inte far illa. Modellens analysnivåer innehar ingen hierarkisk ordning utan omsluter varandra (Andersson, 2013, s.204).
Utvecklingsekologi kan användas som stöd i socialsekreterarens arbete för att kunna skapa en förståelse för individens beteendeproblematik, risk- och skyddsfaktorer samt sociala problem i stort. Modellen kan även bidra med förståelse och kunskap gällande barnets faktiska påverkan av den kvalitetsnivå som förekommer i samspelet mellan föräldrar, skola och centrala myndigheter (Parrish, 2012, s.48–49).
5.2 Samverkan som en kontextuell inramning
”Styrning”, ”struktur” och ”samsyn” är tre centrala begrepp inom samverkan. Arbetsformen förutsätter en tydlig styrning och struktur samt en grundläggande samsyn (Englund, 2017, s.77). Styrning är en viktig del för att samverkan ska komma till stånd. Det är av stor vikt att ledningen för berörda aktörer visar engagemang under hela samverkansprocessen, samt kontinuerligt efterfrågar utvärdering och uppföljning av arbetet (Danermark, 2000, s.19). För en fungerande samverkan förutsätts en tydlig struktur kring mål, arbetsfördelning och rutiner vilket kan tillgodoses genom formella avtal och handlingsplaner (Englund, 2017, s.77). Samverkan kräver att samtliga aktörer besitter en gemensam förståelse och samsyn över arbetets ändamål. Behovet av samsyn uppstår när fler aktörer är delaktiga i samverkansarbete. Med samsyn menas att samtliga aktörer besitter en delad bild av arbetets mål och definierade problem och syfte, även att samtliga aktörer är enade kring olika begreppsdefinitioner som används inom arbetet, vilket förutsätter en tydlig kommunikation aktörerna mellan (Englund, 2017, s.78). Då samverkansarbete involverar fler olika aktörer som har med sig lagar, regler, normer och metoder från de sammanhang de redan verkar i, krävs det att aktörerna både förhåller sig till sina egna gränser samt till de andra aktörernas gränser. Det är således verksamheters olika regler och lagbestämmelser som är anledningen till att samverkansprocesser startar, dock är det även dessa lagbestämmelser som försvårar
13
arbetsformen och begränsar aktörerna från att skapa nya gemensamma ramar (Löfström, 2010, s.19).
5.2.1 Maktperspektiv på samverkan
För en fungerande välfärd krävs en strukturerad och gränsöverskridande samverkan mellan den sociala sektorn, utbildningssektorn och hälso- och sjukvård. I denna typ av samverkan är det vanligt förekommande att organisationer är modellstarka, vilket i sin tur skapar en stor konkurrens om hur problematiken ska förstås, definieras och hanteras mellan de inblandade professionerna (Danermark, 2004, s.22,26). ”Modellstark” och ”modellsvag” är två centrala begrepp inom samverkansarbete. Med modellstark menas att organisationen besitter en tydlig bild över objektet som organisationerna ska samverka kring, medan modellsvag innebär att organisationen saknar en föreställning av den faktiska situationen (Danermark, 2004, s.33– 34). Utan en tydlig bild av fenomenet saknas dock en grundläggande förutsättning för samverkan, och därmed behöver den modellsvage organisationen konstruera en lägesbild. Det är dock vanligt förekommande att den modellsvage övertar den modellstarkes framställning av problematiken, vilket leder till en osynlig maktutövning då den modellstarke organisationen skapat en bild av objektet som bäst överensstämmer med organisationens uppgift, behov och intresse. Representationen är således inte en återspegling av den faktiska verkligheten, vilket orsakar att den modellsvage organisationen handlar mot sina egna intressen. För att hantera problemet vad avser maktutövning, ska den modellsvage organisationen ges tid att utforma en egen bild av situationen utifrån sina egna villkor. En välfungerande samverkan förutsätter att inblandade professioner uppfattar sig ha en jämlik ställning, samt en delad helhetssyn på objektet (Danermark, 2004, s.33–34).
5.3 En kritisk kommentar om teoriernas relevans
För att socialsekreteraren ska kunna hjälpa- och stötta barn i en ogynnsam utveckling, krävs att samtliga faktorer som har en direkt och/eller indirekt påverkan på barnet uppmärksammas. I sitt utredningsarbete kan socialsekreteraren ta hjälp av den utvecklingsekologiska modellen för att identifiera hur de faktorer som förekommer på mikro-, meso-mikro-, exo- och makronivån påverkar barnets utveckling och agerande. Å ena sidan noterar den utvecklingsekologiska teorin att barnets egna egenskaper är av betydelse för hur barnet påverkas av omgivande faktorer. Å andra sidan skulle det vara fördelaktigt om teorin konkretiserar hur barnets egna biologiska och kognitiva processer är med och påverkar de närmiljöer barnet vistas i, då Bronfenbrenner (1979) menar att barnet både betraktas som ett objekt som påverkas av den yttre miljön samt ett subjekt som själv är med och påverkar samma miljö (s.2). Fenomenet ”barn som begår brott” är ett komplext fenomen som förutsätter samverkan mellan centrala aktörer för att problematiken ska kunna hanteras utifrån en helhetssyn. En samverkansprocess bör utgå från en gemensam samsyn på det fenomen samverkan aktualiserats kring, samt gemensamma begreppsdefinitioner. Arbetsformen skapar förutsättningar för att komplex problematik kan hanteras av fler kompetenser från skilda verksamheter, dock förekommer svårigheter med att skapa exempelvis gemensamma begreppsdefinitioner på grund av samverkansaktörers olika utbildningar och uppdrag.
6. METOD
I metodavsnittet presenteras uppsatsens vetenskapsteoretiska ansats samt metodansats. Vidare redogörs i avsnittet för studiens urvalsprocess, datainsamlingsmetod och analysarbete. Avslutningsvis förs en metoddiskussion kring studiens utförande, uppsatsförfattarens
14
förförståelse, studiens tillförlitlighet samt etiska avvägningar i samband med studiens utförande.
6.1 Vetenskapsteoretisk ansats
För att jag ska kunna tolka mitt insamlade material och därefter kunna besvara studiens frågeställningar, har jag valt att utgå från den humanistiska vetenskapsteoretiska ansatsen hermeneutik. Teorin grundas på empiri, logik och inkännande och utgår från att människan besitter en förförståelse som är skapad av individens egna erfarenheter och upplevelser. Därmed kan den hermeneutiske forskaren närma sig studieobjektet subjektivt utifrån sin egen förförståelse, vilket är en tillgång för forskaren i sitt tolkningsarbete av studieobjektet. Relationen mellan forskaren och studieobjektet anses som jämbördig och målet är en gemensam förståelse. Hermeneutiken föranleder en kvalitativ metodansats och därmed har denne använts i studien (Patel & Davidson, 2019, s.32–33).
6.2 Kvalitativ metodansats
“Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sina liv, varför inte prata med dem?” (Kvale & Brinkmann, 2014, s.15) Hur är verkligheten beskaffad? och Vad är egentligen verkligt? är frågor som ställs inom ontologin. Ontologi är ett filosofiskt begrepp som betyder läran om varandet och vad det betyder att något existerar. Ontologiska frågor diskuteras ständigt inom forskningsvärlden (Bryman, 2018, s.57). Frågor som rör ontologi kan indelas i två skilda perspektiv: ”objektivism” och ”konstruktivism”. Objektivism är en ståndpunkt som innebär att sociala företeelser har en existens som är oberoende av den sociala aktören, människan. Utifrån objektivismen betraktas verkligheten ligga utanför människors intellekt och kan därmed inte påverkas av sociala aktörer (Bryman, 2018, s.57). Konstruktivism däremot utgår från att samtliga sociala företeelser och sociala fenomen kontinuerligt skapas av sociala aktörer och kan ständigt revideras. Enligt konstruktivismen har var enskild människa en egen uppfattning och bild av verkligheten (Bryman, 2018, s.58).
Forskningsmetoder indelas i två huvudkategorier: kvantitativ respektive kvalitativ metodansats (Bryman, 2018, s.61). Den kvalitativa forskaren är intresserad av en detaljrik och djup kunskap som kan ge en ökad förståelse för fenomenet. Ansatsen erbjuder insikt i sociala och emotionella fenomen (Bryman, 2018, s.488). Kvalitativ ansats utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv, som baseras i en hermeneutisk tradition. Forskaren besitter därmed en syn på verkligheten som en social konstruktion, som konstrueras genom sociala samspel mellan olika aktörer (Bryman, 2018, s.58,62). Perspektivet menar att kunskap byggs upp av människan och är således inte en direkt spegling av verkligheten och kan på så sätt inte ses som objektiv. Verkligheten betraktas som intern och kunskapen som konstruerad. Konstruktivismen utgår från att människor utformar sin egen sanning om verkligheten och därför existerar lika många sanningar som det finns människor (Johansson, 1999, s.49). Inom kvalitativ ansats där forskaren studerar människor, förekommer dock ingen mätbarhet och generaliserbara modeller som beskriver hur människor uppfattar verkligheten. Forskarens intresse avser informantens upplevelse av verkligheten och söker med större fördel komplexa samband än reducerar problemformuleringen, vilket i sin tur föranleder öppna frågor i intervjutillfället med informanten (Patel & Davidson, 2019, s.53). Inom kvalitativ metodansats genereras kunskap utifrån en tolkande process av studieobjektets perspektiv och förståelse av den sociala verkligheten (Bryman, 2018, s.454). I sitt arbete besitter forskaren en
15
relationsskapande roll där forskaren är starkt närvarande vid sitt tolkningsarbete. Verktyg som används för insamling av data är bland annat intervju, konversation och observation (Alvesson & Sköldberg, 2017, s.17–18). Kvalitativ metodansats utgår oftast från en induktiv ansats, vilket menas med att forskaren utifrån sin insamlade data, formulerar en teori som är generellt giltig (Alvesson & Sköldberg, 2017, s.12).
Med detta som bakgrund är den kvalitativa ansatsen väl lämpad för studiens syfte då den erbjuder analysverktyg för att undersöka informanternas uppfattning på ett djupare plan. Forskaren ges även möjlighet att undersöka informanternas erfarenheter och upplevelser av ett visst fenomen.
6.3 Urval
Studiens urval av informanter har begränsats till fem yrkesverksamma socialsekreterare från olika kommuner i mellan Sverige. Socialsekreterare valdes som informantgrupp för att tillgodose studiens syfte, vad avser att undersöka och belysa socialsekreterares perspektiv av samverkans betydelse för barn som är aktiva i kriminalitet, samt vilka faktorer som påverkar socialtjänstens samverkan med olika aktörer såsom föräldrar, skola och polis. Ett kriterium för deltagandet i studien var att informanten besatt erfarenhet av att handlägga ärenden som rör barn som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet. Enligt Bryman (2018) blir därmed studiens val av informanter ett målstyrt urval, då dessa socialsekreterare har valts ut strategiskt utifrån deras relevans för studiens syfte (s.496). Socialsekreterarna var utexaminerade socionomstudenter och arbetade inom barn och ungdomsenheten, och kom därmed i kontakt med barn och unga som befinner sig i riskzonen, eller som redan är aktiva i kriminalitet. Arbetsgrupperna arbetar med barn och unga och deras föräldrar. I socialsekreterarnas uppdrag ingår det att bedriva en rättssäker myndighetsutövning samt uppföljning och utvärdering av beviljade insatser enligt Socialtjänstlagen [SoL] (2001:453) och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] (1990:52).
6.4 Datainsamlingsmetod
Semistrukturerad intervjumetod har använts vid insamling av studiens empiriska data. Intervjusamtal skapar förutsättningar för forskaren att få ta del av informanternas erfarenheter, attityder och känslor (Kvale & Brinkmann, 2014, s.15). Till semistrukturerade intervjuer tillämpas en intervjuguide med specifika teman som ska beröras, det är dock inte obligatoriskt att frågorna ställs i kronologisk ordning. Intervjuformen består både av öppna och direkta frågor, vilket ger utrymme för följdfrågor för att forskaren ska kunna skapa sig en djupare förståelse (Bryman, 2018, s.563–564).
Socialsekreterarna kontaktades både telefonledes samt via mejl. I kontakten presenterades studiens syfte samt lyftes frågan om det fanns intresse av att ställa upp på en intervju. Vid tillfället då socialsekreteraren tackat ja till att deltaga, mejlades ett informationsbrev, se bilaga A, gällande studiens syfte samt information med tillkommande sekretessbestämmelser rörande intervjumomentet. Socialsekreteraren fick även ta del av studiens intervjuguide, se bilaga B. Intervjuguiden mejlades ut i syfte att ge socialsekreteraren möjlighet att förbereda sig på de frågor som kommer att ställas. Frågorna i intervjuguiden, se bilaga B, var formade som öppna frågor med olika följdfrågor. Guiden har även tematiseras i sex olika teman: bakgrundsinformation, risk- och skyddsfaktorer för normbrytande- och kriminellt beteende, lägesbild i kommunen, socialtjänstens insatser för barn under 15år som begått brott, samverkan och eventuella hinder samt avslutning. På grund av den rådande Covid-19 pandemin genomfördes intervjuerna telefonledes, dock erbjöds både de digitala videosamtal
16
funktionerna Skype och Zoom, vilka informanterna avböjde. Innan intervjun påbörjades inhämtades ett muntligt samtycke från informanten, samt tillfrågades informanten om denne godkände att intervjun spelades in för att sedan direkt efter genomförd transkribering raderas. I enlighet med Bryman (2018) är det fördelaktigt att uppta ljudfiler vid intervjuns genomförande, då en inspelad intervju skapar möjligheter för intervjuaren att transkribera materialet efteråt samt använda sig av citat i resultatdelen (s.577). Efter genomförd intervju tackades informanten för deltagandet och blev informerad om det aktuella datumet då uppsatsens slutversion kan tillgås om så önskas.
6.4.1 Analys och tematisering
I samband med att jag som uppsatsförfattare analyserat och tolkat det insamlade materialet, har min egen förförståelse samt mina egna erfarenheter påverkat vad som har uppmärksammats i denna studie. Studiens data analyserades genom en tematisk analys, vilket enligt Braun och Clarkes (2006) innebär att materialet ska analyseras i fem steg, där syftet är att finna olika teman. I det första steget förklaras att forskaren ska vara väl medveten om sitt material. Detta steg uppfylldes genom att det insamlade materialet transkriberats ordagrant. Det andra steget avser en kodning av materialet, vilket menas med att forskaren markerar ut nyckelord som beskriver en rad likheter i texten och som anses höra samman med varandra. De koder som uppmärksammats är bland annat normbrytande beteende, risk- och skyddsfaktorer, brott, samverkan och hinder för samverkan. Analysens tredje steg är att skapa teman av de utmarkerade nyckelorden och enligt Braun och Clarkes (2006) ska temat vara av betydelse för studiens syfte och frågeställningar. Tredje steget uppfylldes genom att de utmarkerade nyckelorden kombinerades till delteman som exempelvis; Definition av normbrytande- och kriminellt beteende samt synen på brott, Påverkansfaktorer för barns beteendeutveckling, Framgångsfaktorer för samverkan och Hinder som begränsar. Analysens fjärde steg innebär att forskaren ser över studiens valda teman. Steget uppfylldes genom att temana granskades samt reviderades vid behov. I enlighet med Braun och Clarkes förklaring (2006) är det av vikt att datan som utgör de olika temana ska höra ihop samtidigt som det ska förekomma en skillnad mellan temana. I det femte och sista steget ska huvudtemana namnges. Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande- och kriminellt beteende samt Socialtjänstens samverkan kring ”barn som lever farligt” är studiens valda huvudteman. Jag vill vara noga med att understryka att den kodning och tematisering jag genomfört i studien är förbunden med min egen förförståelse av mitt valda forskningsområde. Kodningen och tematiseringen är även starkt styrd av studiens syfte och frågeställningar.
6.5 Forskningsetiska avvägningar
Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (2003:460) reglerar vilka studier som ska genomgå etikprövning. Studier ska enligt denna lag etikprövas om de berör känsliga personuppgifter eller frågor om informanternas egna lagöverträdelser, domar och brottmål. Då denna studie inte berör dessa känsliga frågor är studien inte i behov av etikprövning enligt lag. Forskningsprojekt som faller utanför denna lagbestämmelse bör ändå beakta de etiska principerna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017, s.15; Vetenskapsrådet, 2002, ss.7–14). Dessa principer har formulerats i syfte att undvika oetiska tillvägagångssätt och skydda informanternas integritet och trygghet (Bryman, 2018, s.170 – 171).
I denna studie har jag förhållit mig till informationskravet genom att informera berörda informanter om studiens syfte samt upplysa om deltagandets frivillighet, då samtliga besitter
