Copingstrategier
Hur barn med alkoholmissbrukande föräldrar skyddar sig
själva
Isabelle Isik och Petra Zaytoun
C-uppsats i psykologi, VT 2021 Kurskod: PSA122
Handledare: Per Lindström Examinator: Carina Loeb
Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi
Copingstrategier
Hur barn med alkoholmissbrukande föräldrar
skyddar sig själva
Petra Zaytoun och Isabelle Isik
Att växa upp med föräldrar som har missbruksproblem kan innebära att missbruksföräldrarna har en otillräcklig föräldraförmåga där barnen saknar trygghet och kärlek. Syftet med studien är att undersöka hur vuxna kvinnor har upplevt sin barndom med alkoholmissbrukande föräldrar.Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 kvinnor (19-28 år) som vuxit upp med minst en alkoholmissbrukande förälder. Strategier som kunde identifieras var: undvikande, ansvarstagande,
konfronterande och socialt stöd. Resultatet visade att de flesta
respondenterna har använt sig av olika copingstrategier som barn för att kunna stärka sig själva, samt för att kunna klara av en vardag med alkoholmissbrukande föräldrar i hemmet. Strategierna sammanfaller med tidigare forskning där strategier som beskrivits i den tidigare forskningen lyder: undvikande, ansvarstagande, konfronterande och även socialt stöd som strategi. Vidare har en diskussion genomförts i syfte av att diskutera studiens resultat samt lyfta fram fördelar och nackdelar under studiens gång.
Keywords: coping strategies, children, alcohol-abusing, parents
I samhället finns det många barn som har en jobbig familjesituation där det förekommer alkohol som utgör en fara för barnet i hemmet. I svenska hem växer 20% av alla barn upp med missbrukande förälder/föräldrar där det i vissa fall kan förekomma brist på kärlek och omsorg (Statens folkhälsoinstitut, 2008). Att växa upp med föräldrar som har missbruksproblem kan innebära att missbruksföräldrarna har en otillräcklig föräldraförmåga där barnen saknar trygghet och kärlek. Föräldern är många gånger upptagen med att prioritera sitt missbruk vilket resulterar i att inte uppmärksamma barnets behov, rädsla och sorg samt att barnet får ett stort ansvar för att klara sig själv i vardagen. Familjesituationerna kan skilja sig en del åt där missbruk förekommer hos föräldern/föräldrarna. En del situationer är mindre allvarliga medan andra situationer kan vara betydligt mer allvarliga. Med andra ord kan det vara så att en förälder har ett alkoholmissbruk men klarar fortfarande av att uppfylla barnets behov, detta ses som mindre allvarligt då barnet inte kommer till skada. Sedan finns det föräldrar där barn blir helt bortglömda och det är en situation som ses som mer allvarlig. Missbruket medför en hel del negativa konsekvenser när det kommer till familjerelationer. Det blir svårt att få en vardag att fungera i hemmet, kommunikationen kan upphöra och föräldern kan dra sig undan från familjen för att vara själv. Som förälder kan man strunta i tillsyn, omsorg och engagemang gällande barnets behov vilket kan leda till att barnet behöver agera i överdrivna scener för att få förälderns uppmärksamhet. Det i sin tur kan resultera i att föräldern agerar hotfullt eller aggressivt.
I en familj där missbruket inte är övergående så får barnet ta på sig allt mer ansvar i vardagen för att få det att fungera. Det kan vara allt från att ta hand om sina yngre syskon, till att det ska finnas något att äta. I familjer med missbruksproblem drabbas barn betydligt oftare av våld från sina föräldrar jämfört med barn i familjer utan missbruk. Våldet kan i sin tur leda till negativa konsekvenser som trauma och psykisk ohälsa som följer med under barnets uppväxt (Socialstyrelsen, 2009).
Följder av förälderns missbruk
Föräldrarnas missbruk kan leda till negativa konsekvenser för barnets livsstil vilket kan handla om minskade sociala relationer, brist på vård och omsorg, utanförskap och brist på uppmärksamhet. Alla dessa följder påverkar barnets liv, hälsotillstånd och lycka (Holmila et al., 2011). Järvinen (2015) förklarar att det finns kvalitativa studier som visar att man inte tagit barn på allvar och att man väldigt sällan lyft fram rösterna hos barn till alkoholmissbrukare. Även Holmila et al. (2011) berättar om hur barn blir uteslutna på grund av att de inte får tillräckligt med skydd av sina föräldrar. Att barn ska känna skydd och stöd är en viktig faktor att lyfta fram för att de ska utveckla sin självkänsla. Barn som har en stark självkänsla och ett positivt förhållningssätt har bra förutsättningar när det kommer till att handskas med en förälders missbruk. Bara av att ha någon form av stöd från till exempel vänner eller skolkurator som barn kan prata av sig med har visat sig resultera i att barn lättare kan hantera den besvärliga situationen där hemma (Park & Schepp, 2015).
Rossow, Felix, Keating, McCambridge (2016) och Bancroft och Wilson (2007) beskriver att föräldrarnas alkoholmissbruk kan vara skadligt och innebära en fara för barnen. Barn kan hamna i situationer som blir hotfulla och aggressiva på grund av brist på omsorg, vilket kan innebär fysiska skador såväl som psykiska skador. Nyfödda barn upp till 3 år kan bära med sig fosterskador som utvecklats under tiden föräldern varit gravid samtidigt som denne missbrukat alkohol. Barn mellan 0-3 år är även de som råkar ut för mest fara i hemmet. De utsätts för skador som kan följa med hela livet och som sedan utvecklas till att barnet själv lever ett kaosartat liv i vuxen ålder. Barn mellan 3-4 år löper risk av att få fysiska skador. Barn mellan 5-9 år har en risk att skadas psykiskt, då de befinner sig i den åldern där man som kille är mer tillbakadragen och har svårt för att tala om sådant som man tycker är jobbigt, och som tjej utvecklar man en djup nedstämdhet vilket även visar på en psykisk skada. Till sist förklarar författarna att barn mellan 10-14 år är villig att trotsa sina gränser. Rökning kan bli intressant, drickandet kan medfölja från föräldrarna samt att droger, mobbning, och brott kan bli allt mer spännande i vardagen. Barnet kan få en dålig självkänsla och brist på en normal vardag. I vissa familjesituationer får barnet ett så pass stort ansvar att hen känner sig skyldig till att ta hand om sin förälder istället för tvärtom (Kroll, 2004). Werner och Malterud (2016) visade att barn med alkoholmissbrukande föräldrar klarar sig i vardagen genom att gå in i en roll som vuxen och ta på sig mycket ansvar i hemmet. Tedgård et al. (2019) menar också att de flesta barnen som vuxit upp med missbrukande föräldrar hade tagit på sig en föräldraroll i hemmet gentemot sin förälder. De flesta barnen var välskötta och skickliga, men behövde fortfarande stöd eftersom det fanns en risk för att utveckla emotionella svårigheter som kan följa med i vuxenlivet.
Barn och dess copingstrategier
Folkman (1984) definierar begreppet coping som “cognitive and behavioral efforts to master, reduce, or tolerate the internal and/or external demands that are created by the stressful transaction” (p.841). Smith et al. (2006) berättar om copingstrategier utifrån tvåfaktormodellen
som innehåller problemfokuserad coping och känslofokuserad coping. Problemfokuserad coping handlar om att individen försöker få problemet att bli hanterbart genom att hitta lösningar. Medan känslofokuserad coping handlar om att individen ska hantera känslor som uppkommit från svårigheter som hen gått igenom. Därefter utvecklades tvåfaktormodellen till en fyrfaktormodell som beskriver fyra typer av copingstrategier, aktiv coping, undvikande coping, support-sökande coping och distraktion. Aktiv coping handlar om problemlösning, förståelse och beslutsfattande. Här riktar strategin sig mot personen själv. Undvikande coping handlar om att man undviker vissa situationer eller handlingar. Support-sökande coping handlar om att söka stöd från någon utomstående och slutligen distraktion som handlar om individens hanterar mentala känslor och oro i vardagen. Dessa copingstrategier används utifrån individens behov beroende på situation eller reaktion.
Holmila et al. (2011) lyfte även fram olika kategorier av coping där de gjordes en undersökning om barns copingstrategier i samband med alkoholmissbrukande föräldrar. Resultatet visade att barnen använde sig av problemfokuserad coping och känslofokuserad coping från tvåfaktormodellen men även support-sökande coping från fyrfaktormodellen. Holmila et al. visar att barn använder sig av undvikande coping eftersom att de har en benägenhet att dra sig undan från problemet på grund av att barnet känner sig hjälplöst. Men att vissa barn använder sig av problemfokuserad coping som kan vara att barnet på plats kan konfrontera sin/sina förälder/föräldrar för att försöka lösa problemet. Av detta kan man se det som att barnet undanhåller sig från problemet när man drar sig undan eller tar sig an problemet om man försöker lösa eller konfronterar sin förälder. Vad gäller undvikande och support-sökande coping fann man resultat som visade att barnen oftast drog sig för att prata om situationen/problemet med någon närstående. Istället använde barnen sina leksaker som ett stöd genom att högt tala med leksakerna i sin ensamhet.
Holahan och Moos (1987) lyfter fram copingstrategier som de kallar för beteendemässiga strategier, kognitiva strategier och undvikande strategier. Dessa strategier förknippas med strategierna som beskrivits tidigare. Enlig Pelissier och Jones (2006) använder även missbrukaren själv copingstrategier för att kunna undgå situationer som hen anser vara påfrestande. Missbruket i sig blir en undvikande strategi som gör att individen vill fly från verkligheten. Problemlösande strategier förekommer hos individen när hen har en förväntan på något, medan undvikande strategier existerar när individen känner förtvivlan och hopplöshet.
Sammanfattning av tidigare forskning
Utifrån den tidigare forskningen som riktar sig mot barn som växer upp med alkoholmissbrukande föräldrar, har det visat sig att barn till missbrukare kan fara illa och växa upp med brist på kärlek- och föräldraomsorg. Barnen kan få ta sig an föräldrarollen och se till att det till exempel finns mat att äta samt ta hand om andra syskon. Barnen kan växa upp i en fattigdom där sociala relationer blir färre och färre, vilket sedan utvecklar ett utanförskap där barnen inte duger eller passar in. Barnen kan utveckla en slags ångest och depression över situationen, hen får sömnsvårigheter och bristande kunskaper i skolan.
Vidare i den tidigare forskningen visar de sig att barnen använde sig av copingstrategier för att kunna hantera situationen med alkoholmissbrukande föräldrar. Copingstrategierna skiljde sig beroende på barn och situation, men att strategierna var allt från att dra sig undan, prata om problemet med någon närstående, till att vara så pass självsäker att kunna konfrontera sin/sina förälder/föräldrar.
Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka hur vuxna kvinnor har upplevt sin barndom med alkoholmissbrukande föräldrar genom intervjuer med vuxna kvinnliga respondenter som får en möjlighet att prata om sin upplevelse som barn. Studiens syfte tydliggörs utifrån följande frågeställning: Vilka copingstrategier använder flickor för att skydda sig själva?
Metod
Deltagare
Urvalskriterierna för denna undersökning riktades mot ett handplockat urval av personer som växt upp i en miljö där alkoholmissbruk förekommit bland föräldrar. I urvalet eftersträvades respondenter med brett engagemang och intresse av att berätta om sina upplevelser. Det fanns en strävan att intervjua både män och kvinnor men svårigheter att finna intresserade män gjorde att respondenterna slutligen bestod av tio kvinnor i åldrarna 19 till 28 år.
Material
Undersökningen utgick ifrån en intervjuguide som omfattade 17 öppna frågor. Intervjuguiden var semistrukturerad på ett sätt som lyfte fram viktiga frågor gällande undersökningen, vissa frågor var bakgrundsfrågor gällande ålder, sysselsättning samt nuvarande familje- och livssituation. Bakgrundsfrågorna utformades i syfte att lära känna respondenterna och få en beskrivning av deras nuvarande situation. Resterande frågor var mer djupgående frågor såsom “Hur framträdde du för att kunna klara av en vardag med alkoholpåverkade föräldrar i hemmet?” “Levde du på som vanligt eller var du tvungen att dra dig undan?” samt “Hur hanterade du situationen att vara barn till föräldrar som drack mycket alkohol?”. De djupgående frågorna utformades i syfte av att få fram en välstrukturerad data till undersökningen, få en tydlig beskrivning av respondenternas upplevelser och kunna få svar på undersökningens frågeställning.
Procedur
Av 23 kvinnor som anmälde intresse att delta så valdes 10 stycka ut. Dessa 10 valdes ut slumpmässigt av författarna. En av de 10 valde att hoppa av varav ytterligare en av de som anmält intresse valdes ut. Eftersom respondenterna i undersökningen kom att utgöras av kvinnor så ändrades frågeställningen från ”vilka copingstrategier använder barn sig av för att skydda sig själva” till ”vilka copingstrategier använder flickor för att skydda sig själva”. Detta för att få en frågeställning som specificerar sig mot kvinnors upplevelser. Fyra respondenter har varit bekanta till författarna sedan tidigare, övriga sex respondenter fann författarna genom att publicera ett Facebook inlägg på “Vip room”, vilket är en grupp för både kvinnor och män där man har möjlighet att diskutera frågor, ge/få råd och tips om en stor variation av ämnen. I inlägget gavs en kort men utförlig presentation om studiens syfte att ta reda på vilka copingstrategier barn använt sig av för att skydda sig själva i relation till alkoholmissbrukande föräldrar. Respondenterna som visade intresse ställde frågor i kommentarsfältet och blev därav kontaktade via telefon med en kort beskrivning om studien och tillfrågade om att delta, samt
att en passande tidpunkt för respondenternas telefonintervju bokades in. Information om de etiska principerna som strävas att efterfölja togs även med i samtalet, dessa innebar i sin tur att respondenternas medverkan var frivillig och har därav rätten att avsluta undersökningen när som helst. Intervjuguiden och missivbrevet skickades skriftligt via e-post till respondenterna för ytterligare en beskrivning av studien. Beskrivningen utformades bland annat i syfte av att informera om viktiga detaljer exempelvis att intervjuerna sker digitalt och att intervjuerna spelas in. Samt en kort presentation om undersökningsledarna och bland annat vem dennes handledare är vid eventuella frågor och funderingar. För att erhålla omfattande och fyllig information bestämdes det att respondenterna skulle få tillgång till frågorna en vecka före intervjun för eventuella förberedelser. Detta skulle ge respondenterna en chans att få mer tid till resonemang och möjlighet att samla ihop relevant material till undersökningen. I undersökningen genomfördes intervjuer med en genomsnittlig tid som låg på ca 50 minuter, intervjuerna genomfördes via vanligt telefonsamtal utan bild.
Databearbetning
Analysen grundade sig på Braun och Clarkes (2006) sexfasmodell för tematisering. Fas ett inleddes med att läsa igenom transkriberingen som omfattade 39 sidor. Därefter plockades all överflödig information bort, såsom funderingar och upprepade meningar som kortades ned, i vissa fall längre stycken. Fas två genomfördes för att bekanta sig med respondenternas svar, för att få ideer samt koda in materialet i punktform för att sedan placera in dem i olika kategorier. I fas tre användes kategorierna som lyftes fram i fas två för att koda in tänkbara teman, genom att reflektera över hur de olika koderna kan sammanställas med varandra. Fas fyra utformades genom uppsättning av teman, detta innebar i sin tur att materialet som kodades in av respondenternas svar sorterades för att enklare komma åt passande likheter. I samband med detta uppmärksammades vissa kandidatteman inte vara teman, på grund av att det inte fanns tillräckligt med underlag för att ett tema skall bildas. Detta bidrog med att materialet lästes ytterligare en gång. Vidare i fas fem skapades teman som skall presenteras i analysen. Detta för att “förfina” om vad varje tema inriktar sig mot samt vilken aspekt av data varje tema syftar till. Under transkriberingen fann författarna självklara teman genom att hitta en sammansättning mellan respondenternas svar och frågeställningen. De kategorier som senare kom att kallas subteman uppstod när teman formulerades. Det blev totalt fyra teman, tre av dessa teman återfinns i tidigare forskning och ett tema är av eget bidrag, samt åtta subteman. Till sist har vi fas sex som handlar om att presentera studiens resultat utifrån datainsamlingen.
Resultat
Utifrån respondenternas upplevelser har författarna funnit olika copingstrategier som varit aktuella för barn till missbrukande föräldrar. Tabell 1 sammanställer resultatet med hjälp av teman och subteman som skapats utifrån datainsamlingen, bearbetningen och tolkningen. Tabell 1
Sammanfattning av en tematisk analys om barns copingstrategier
_________________________________________________________________________________________________________________
Exempel koncentrerad meningsenhet Subtema Tema
_________________________________________________________________________________________________________________
Läste mycket böcker (R9)
Jag gick ut med mina vänner (R2) Fysiskt avlägsnande Gick ut på promenad (R1)
Tog ansvar över mina syskon (R8) Överta föräldrarollen Ansvarstagande Ibland fick jag ta hand om min förälder (R7) strategi
Lagade mat och städade (R8) Organisera vardagen Tvättade kläder (R8)
Jag kunde inte hålla tyst, jag var tvungen Verbal aggression Konfronterande
att säga ifrån (R4) strategi
Till slut blev jag utåtagerande (R3)
Jag försökte markera genom handlingar (R1) Icke-verbal aggression Gömde all dricka (R1)
Ständigt hos skolsköterskan (R10) Söka vägledning Socialt stöd som
Pratade med kuratorn i skolan (R7) strategi
Jag vände mig alltid till mormor (R6) Söka trygghet Kunde alltid prata med mina vänner (R2)
_________________________________________________________________________________________________________________
Undvikande strategi
Utifrån intervjuerna kunde författarna finna en del undvikande strategier som respondenterna använde sig av som barn i samband med hantering av sin förälders missbruk. Respondenterna menade att de försökte dra sig undan så mycket som möjligt för att inte befinna sig i samma miljö som sin förälder, samt för att inte trampa sin förälder på tårna vilket i sin tur skulle utveckla en aggressivitet mellan barnet och föräldern.
Verklighetsflykt. Enligt respondenterna behövde de få koppla bort tankarna från den tunga
vardagen som de som barn alltid befann sig i. Att fly kan man enligt respondenterna göra på många olika sätt, bland annat genom att låsa in sig på rummet med musik i öronen, rita i en målarbok, låsa in sig på toaletten och läsa en bok men även i vissa fall utveckla ett eget missbruk som gjorde att respondenten kunde slappna av och inte behöva tänka på sin förälders missbruk under en kort stund.
Jag höll mig undan väldigt mycket. Bråkade inte, stökade inte runt eller sa ifrån utan försökte göra alla ”rätt” för att minska otryggheten. Jag försökte hålla rent och fint och skapade ofta mina egna oaser och frizoner inlåst i badrummet eller i mitt sovrum för att få fly in i fantasin – (R3)
Fysiskt avlägsnande. Respondenterna menade även att de kunde vara undvikande genom att
fysiskt fly från platsen när de tyckte att det blev jobbigt där hemma. Detta för att få komma bort från miljön de befann sig i till något bättre som i vissa fall var att ta sig hemifrån på en promenad eller ta sig hem till sin mormor och morfar. Respondenterna förklarade även att de inte bara var undvikande mot sin familj utan att de även var undvikande mot omgivningen. Att vara undvikande gentemot sin omgivning kunde enligt respondenterna resultera i utanförskap. Respondenterna menade att man som barn aldrig pratade om jobbiga situationer till sin
omgivning och att man istället skämdes och var väldigt tillbakadragen. Som barn har man vänner som springer hem till varandra men i detta fall var det annorlunda då respondenterna menade att man drog sig undan från att låta sina vänner komma hem till en för att man som barn skämdes över situationen samt för att omgivningen inte skulle misstänka vad som försiggår där hemma. Detta gjorde att respondenterna kände sig ensamma samt att de utvecklades ett utanförskap. Eftersom förälderns missbruk inte varade under en kort period menade respondenterna att de kände sig tvungna att hålla sig undan från sin omgivning under längre perioder, vilket resulterade i att respondenterna gick miste om sociala relationer som barn.
Jag skämdes väldigt mycket över det och vågade aldrig ta hem mina vänner på besök. Mina föräldrar var högljudda och skrek väldigt mycket. Detta gjorde även att jag inte vågade ta med dem till skolan på utvecklingssamtal, vid hämtning eller annat liknande –
(R1)
Ansvarstagande strategi
Ett tema som framkom en del gånger under intervjuerna var att respondenterna fick ta på sig väldigt mycket ansvar för att få vardagen att fungera i hemmet. Respondenterna menade att den missbrukande föräldern struntade i allt, vilket betydde att respondenterna var tvungen att ta på sig ansvaret, dels för sin egen skull men även för sina syskon.
Överta föräldrarollen. Att överta föräldrarollen var för respondenterna en självklarhet,
speciellt för de respondenter som hade yngre syskon. Respondenterna gjorde allt för att underlätta vardagen för sina småsyskon, de såg till att dem hade mat att äta, hjälpte till med läxor, såg till att de hade en god hygien, lämnade och hämtade på dagis samt nattade.
Jag hade liksom inget val. Jag fick ta på mig all ansvar när det kom till mina småsyskon, för jag gjorde allt för att dem på något vis inte skulle påverkas av vår förälders missbruk. Jag struntade i mig själv och tänkte mer att så länge mina syskon får den hjälp de behöver så är allt lugnt – (R8)
Att ha ansvar över sin förälder var också något som respondenterna nämnde under intervjun. Som barn blir man orolig över vad som ska hända sin förälder därav menade respondenterna att de fick ta på sig ett ansvar genom att hålla koll så att inget hände, samt att de såg till att föräldern både åt mat och drack vatten. En av respondenterna nämnde även att hon ibland fick hjälpa sin förälder att duscha, då föräldern var så pass berusad att hen flertal gånger somnade i duschen.
Organisera vardagen. Utöver att ta sig an föräldrarollen för sina syskon menade
respondenterna att de även tog sig an föräldrarollen när det kom till hela hushållet. De fick laga mat, städa och tvätta på egen hand. Respondenterna gjorde allt för att undvika att hamna i konflikter med sin förälder, då de menade att föräldern kunde skapa konflikter om det till exempel inte var städat eller om det inte fanns mat. Detta gjorde att respondenterna tog på sig ansvaret på grund av rädsla av att skapa konflikter med sin förälder.
Jag var den som tog hand om min förälder, när det är egentligen är min förälder som ska ta hand om mig- (R7)
Konfronterande strategi
Några respondenter påpekade även att de som barn ständigt konfronterade sin förälder, men däremot på olika sätt. Respondenterna menade att de ville konfrontera sin förälder för att föräldern på något vis skulle förstå det allvarliga och sluta med sitt missbruk.
Verbal aggression. Vissa respondenter förklarade att de tillsut blev utåtagerande mot sin
förälder. Det var svårt för dem att hålla tyst, och minsta lilla orsak kunde trigga igång en konflikt. Respondenterna menade att de var trötta på att hålla allt för sig själv, samt hålla en fasad om att allt är bra.
Jag fick nog när min förälder satt dyngrak framför mig i sängen med ögonen i kors och askgrå i ansiktet. Jag kunde inte hålla mig och skrek rakt ut ”du dricker för mycket, när ska du förstå det”. De sekunderna det tog innan min förälder svarade, hann jag tänka att nu får jag stryk eller blir utkastad för alltid – (R4)
Icke-verbal aggression. De andra respondenterna förklarade att de konfronterade sin förälder
via handlingar för att de kände en enorm rädsla av att konfrontera sin förälder verbalt där och då.
Jag vågade aldrig konfrontera min förälder på plats, trots att jag tyckte att jag behövde säga ifrån. Jag kunde istället markera genom att gömma all dricka eller hälla ut de när hen inte såg – (R1)
Socialt stöd som strategi
En copingstrategi som framkom under intervjuerna var att respondenterna sökte socialt stöd från sin omgivning. Respondenterna menade att de till en början hade svårt att prata om problemet och att de istället höll allt för sig själva. Men när omgivningen väl hade förstått vad som försiggick där hemma kunde respondenterna inte motstå att söka stöd.
Söka vägledning. En respondent förklarade under intervjun att hon hade väldigt svårt för att
ta sig modet att söka hjälp, hon beskrev det även som att hon inte hade tillräckligt bra kontakt med nära anhöriga för att vända sig till dem. Hennes strategi handlade om att indirekt ropa på hjälp. Det kunde röra sig om flera besök i veckan hos skolsköterskan, och bland annat genom att ringa efter hjälp när hon befann sig hemma i en obehaglig situation med sin förälder som var påverkad.
Jag var ständigt hos skolsköterskan med nya symtom varje dag för att skolsköterskan skulle ta kontakt med min förälder i hopp om att förstå att något är fel där hemma- (R10)
Söka trygghet. De flesta respondenterna sökte stöd från nära anhöriga för att de ansåg att det
kändes mest tryggt. Vissa respondenter vände sig till sina vänner, medan andra vände sig till mormor eller farmor. Det visade sig även att respondenterna sökte olika typer av stöd. Bland annat fanns det en respondent som menade att hennes vänner gav stöd genom att inkludera henne i dagliga aktiviteter, för att respondenten skulle komma hemifrån och få tänka på annat. Medan en annan respondent förklarade att hon ständigt vände sig till sin mormor för tröst som
ledde till långa samtal. Tre respondenter tog sig modet att söka stöd från bland annat skolkuratorn, psykolog eller genom familjeterapi. Detta för att de kände att de hade svårt att prata med nära anhöriga och ansåg att de lättare skulle kunna prata av sig med någon utomstående som samtidigt kunde hjälpa en på vägen. Respondenterna förklarade även att trots att de som barn hade svårt att prata om problemet så var stödet en viktig del för att klara av att fortsätta kämpa. Flera av respondenterna nämnde även att de är glada över vilket fantastiskt stöd de fick från nära anhöriga, allt från fysiskt stöd till psykiskt stöd som underlätta något enormt i deras vardag.
Diskussion
Syftet med studien är att undersöka hur vuxna kvinnor har upplevt sin barndom med alkoholmissbrukande föräldrar. I jämförelse med tidigare studier har författarna valt att undersöka vilka copingstrategier barn har använt sig av för att skydda sig själva. Resultatet som framfördes av respondenterna var att barn och ungdomar använt sig av olika strategier för att klara av en vardag med alkoholmissbrukande föräldrar, som kopplades till de teman som framförs i resultatdelen: Undvikande strategi, konfronterande strategi, ansvarstagande strategi
samt socialt stöd som strategi. De huvudteman som valts beskriver barnens upplevelser kring
hur en vardag med alkoholmissbrukande föräldrar kunde hanteras, detta kunde bland annat leda till att barn sökte stöd från omgivningen vilket även Smith et al. (2006) förklarade genom begreppet support-sökande coping som handlade om att söka stöd utifrån. Eller att de använde sig av undvikande strategier som gjorde att de drog sig undan i vissa påfrestande situationer, även här ger tidigare forskningen stöd till temat, då Smith et al. (2006) lyfter fram begreppet undvikande coping som handlar om att man drar sig undan eller undviker vissa situationer . Trots resultatet som framförs går det inte att påvisa att just dessa kan vara strategier som fungerar för alla barn, utan det gäller att hitta en strategi som passar. I studien förmedlas upplevelser av tankar och erfarenheter som kan bidra till en ökad förståelse om barns användning av strategier. Tidigare forskning ligger till grund för denna studie, där tio vuxna kvinnliga respondenter har intervjuats för att undersökningen skall bli mer djupgående gällande barns agerande mot föräldrar. De teman som bildades utifrån respondenternas medverkan har bidragit till beskrivning av fyra olika strategier som barn använt sig av för att stärka sig själva i relation till alkoholmissbrukande föräldrar. Dessa fyra centrala teman lyder: Undvikande
strategi, ansvarstagande strategi, konfronterande strategi och socialt stöd som strategi.
Undvikande strategi, konfronterande strategi och socialt stöd som strategi är i linje med tidigare forskning, medan den ansvarstagande strategin kom till utifrån respondenternas upplevelser som därmed kunde bidra med ny kunskap. De råder även användning av subteman som skall bidra med en tydlig koppling till en exakt strategi och dessutom fördjupa de olika teman som valts. Dessa åtta subteman lyder: Verklighetsflykt, fysiskt avlägsnande, överta föräldrarollen,
organisera vardagen, verbal aggression, icke-verbal aggression, söka vägledning och söka trygghet. Nedan kommer en tematisk diskussion av resultatdelen utifrån tidigare forskning och
medverkande respondenter.
Undvikande strategi
Verklighetsflykt och fysiskt avlägsnande var en bidragande strategi för respondenterna som motsvaras i tidigare forskning, där Pelissier och Jones (2006) nämner att copingstrategier används för att kunna undgå situationer som anses vara påfrestande. Han menar att förälderns missbruk blir en undvikande strategi som resulterar i att barnet/ungdomen vill fly från verkligheten. Detta märks även i respondenternas svar där det nämns att de undviker situationer som är påfrestande för att kunna koppla bort en kort stund från det som händer i hemmet. Det tas även upp av Smith et al. (2006) som menar att undvikande copingstrategi handlar om att undvika vissa situationer eller handlingar. Detta framställs i resultatet av respondenterna som förklarat att de undviker vissa situationer i hemmet för att de anser att de vid vissa tillfällen behöver komma hemifrån eller att de behöver låsa in sig på rummet med musik i öronen eller en bok för att kunna koppla av och tänka på annat. Den undvikande strategin var en självklarhet för alla respondenter, då det framkom en hel del undvikande strategier utifrån deras upplevelser. Detta gjorde att temat ”undvikande strategi” med tillhörande subteman ”verklighetsflykt” samt ”fysiskt avlägsnande” var självklara teman som lyfter fram respondenternas upplevelser. I samband med respondenternas svar kan även forskarna relatera till tidigare forskning, där de tyder på gemensamma erfarenheter och överensstämmelser kring upplevelser av tidigare livserfarenheter.
Ansvarstagande strategi
Barn i nära relation till alkoholmissbrukande föräldrar kan ta på sig för mycket ansvar i vardagen, detta innebär en mängd psykiska besvär som möjligtvis kunde leda till, bortglömd av eget välmående och hälsa. Enligt respondenterna tog de på sig allt för mycket ansvar än vad ett barn egentligen ska behöva ta. Respondenterna förklarade att de behövde ta på sig ansvaret på grund av rädsla av att hamna i konflikter med sin förälder, men även för att underlätta vardagen för sina småsyskon. I tidigare forskning förklarar Werner och Malterud (2016) samt Tedgård et al. (2019) att barn som är i nära relation till alkoholmissbrukande föräldrar klarar sig i vardagen genom att gå in i en föräldraroll och ta ansvar över hemmet. Respondenterna menade att de behövde vara skötsamma och skickliga för att få en vardag att fungera i hemmet. De fick släppa barndomen och agera förälder i mycket tidig ålder, när de egentligen är i behov av kärlek, trygghet samt stöd från sin förälder. Det finns många olika faktorer som visar att barn som tar för mycket ansvar till slut bryter ihop, detta för att barnet glömmer bort sig själv och prioriterar annat som kan vara bidragande inför framtiden. Resultatet som framkom visade många och även väldigt innehållsrika teman/ subteman som bidrog till att alla respondenter tog någon form av ansvar i hemmet, vilket var ett självklart val för författarna att ta med gällande en strategi som barn använt sig av för att klara av en vardag i hemmet. Att överta föräldrarollen och att organisera vardagen innehåller en mängd stora känslor, samt sysslor i hemmet som ett barn inte ska behöva känna eller ta, när det egentligen är föräldern som ska ta ansvar över sitt barn. Gemensamma upplevelser av respondenterna var: ansvarskänsla, där det bland annat handlade om att ta ansvar över syskonen, maten och städningen, men även ansvar över sitt eget välmående i sig för att inte tappa sig själv i den miljön som bidrog till negativa känslor. Sambandet mellan ansvarstagande barn och föräldrarollen är att det utmattande tillståndet tillsammans innebär upplevd brist på psykisk och fysisk kontroll som kan ha en inverkan på barns livsstil och välbefinnande inför framtiden.
Konfronterande strategi
Respondenterna återgav situationer som inträffade när barnen var uppriktiga mot sina föräldrar, detta kunde bland annat leda till att barnen hamnade i obehagliga situationer som i vissa fall kunde inträffa. Respondenterna har använt sig av verbal aggression och icke-verbal aggression som har varit till hands för en tillfällig känsla av trygghet och självsäkerhet hos individen. Detta resulterar i vad respondenterna framförde i sina intervjuer, där de tyder på att individer uttrycker sina känslor på olika sätt som bland annat kan vara verbalt eller via handlingar. I tidigare forskning beskriver Holmila et al. (2011) hur barn använt sig av problemfokuserad copingstrategi för att lösa situationer som de befinner sig i, detta innebär i sin tur att barnet på plats kan konfrontera sin förälder för att lösa problemet. Val i dessa situationer kan medföra negativa konsekvenser, men också positiva, då man inte riktigt vet vilket stadie av berusning ens förälder befinner sig i. Där hoppet och tron finns kvar om att föräldern en dag skulle ändra sitt beteende och tankesätt som R2 beskriver: “jag vet, förlåt. Jag ska ta tag i det här, DU är viktigare”. I samband med respondenternas svar kan forskarna relatera till tidigare forskning av
Holmila et al. där barnen försöker hitta strategier för att lösa problemet de befinner sig i genom att använda sig av konfrontation som ett verktyg mot sin förälder.
Social stöd som strategi
En del upplevelser som respondenterna beskrev flyter samman med den psykiska upplevelsen av dåligt välmående och nedstämdhet som individen befann sig i. Detta var väldigt vanligt förekommande hos respondenterna som bidrog till depression och negativa känslor. Vilket i sin tur ledde till att respondenterna sökte stöd och hjälp utifrån, för att kunna ha en hjälpande axel att luta sig på. I tidigare forskning beskriver Park och Schepp (2015) att barn skall ha någon form av stöd till exempel från vänner eller skolkurator som barnet kan vända sig till, detta gav resultat på att barnet lättare kunde hantera den besvärliga situationen som befann sig i hemmet. De flesta respondenter nämner att söka stöd var en av dem bästa strategierna för att klara av en vardag med alkoholmissbrukande föräldrar. Även i tidigare forskning berättar Smith et al. (2006) om support-sökande coping som innebär att söka stöd från någon utomstående. Att söka stöd utifrån är en strategi som hjälper barn och ungdomar att känna sig hörd, samt att ha någon att prata med är bra för att inte känna sig ensam. Det är viktigt att agera när någonting inte känns rätt, R4 förklarade det såhär: oftast märker omgivningen när ett barn alltid är nedstämd och när någonting inte stämmer, men skjuter oftast det ifrån sig och tänker “det är inte min ensak” trots att man ibland kanske faktiskt måste sträcka ut en hjälpande hand. Enligt författarna är det viktigt att skolan och skolkuratorer tar detta på största allvar och faktiskt tar tag i själva problemet när man märker att någonting inte känns rätt. Resultatet som framkom av respondenterna var att dem flesta till slut tog stöd av vänner, skolkurator, terapeuter och närstående som utvecklade deras självförtroende samt förstärkte deras självkänsla. Enligt respondenterna och även tidigare forskning av Park och Schepp (2015) var sökning av stöd den mest effektiva hjälpen en individ kunde få för att lyckas stå emot alkoholmissbrukande föräldrar. Temat “social stöd som strategi” med tillhörande subtema “söka vägledning och söka trygghet” utvecklades utifrån respondenternas upplevelser.
Metoddiskussion
Utifrån studiens syfte och frågeställning som handlar om att undersöka copingstrategier hos barn som växt upp med alkoholmissbrukande föräldrar, användes semistrukturerade intervjuer för att undersöka varje respondents upplevelse. Respondenterna som deltog i studien var väl informerade om studiens syfte och frågeställning, detta gjorde att respondenterna var medvetna om vad som skulle lyftas fram under intervjun. I studien användes ett handplockat urval för att lättare komma åt respondenter som var passande för studien (Langemar 2008). Urvalet i studien blev begränsat med tanke på att de bara var kvinnliga respondenter som visade intresse av att delta. Trots att urvalet bestod av 10 respondenter som gav fyllig och utförlig information som berörde studiens syfte och frågeställning, anser författarna att urvalet blev begränsat eftersom författarna saknar en jämn könsfördelning mellan respondenterna, för att se om upplevelserna skulle skilja sig samt om resultatet skulle bli annorlunda. En annan begränsning gällande handplockat urval är att det styr vilka deltagare som medverkar i studien. Eftersom fyra respondenter i studien var bekanta sedan tidigare och resterande sex respondenter plockades ut från en Facebook grupp där de hade visat intresse av att delta, kan respondenternas upplevelser skilja sig från person till person. Det som skulle kunna skilja sig är respondenternas upplevelser, deras familjesituation idag, samt hur de mår idag när de är vuxna. Som författare är det svårt att veta om respondenterna är ärliga om sina upplevelser, samt om de minns upplevelsen tillräcklig bra för att kunna svara på frågorna, med tanke på att de inträffade när de var barn. Detta kan påverka resultatet vilket skulle göra att undersökningen inte får in tillräckligt med trovärdigt material. Eftersom det redan var en respondent som avslutade undersökningen av just den anledningen att hon kände att hon inte mindes tillräckligt djupgående så var det förväntat att fler skulle påpeka att minnet var svagt, men resterande respondenter var tydliga med att minnena var oförglömliga. Respondenterna var övertygande om att en sådan tragisk uppväxt inte var lätt att glömma och var även tacksamma av att få vara med genom att bidra till förbättring och också att detta ämne lyfts fram och att fler pratar om det.
Med tanke på att studiens syfte och frågeställning kunde varit känsliga för många var individuella intervjuer ett alternativ för att respondenterna skulle känna sig trygga och bekväma, samt för att minska risken att gå miste om viktig information vilket skulle kunna hänt om gruppintervjuer använts. För att studien skulle nå en god validitet har författarna realiserat processen genom att använda steg som visar på tillförlitlighet och överförbarhet. I samband med att intervjuguiden utformades lades stor vikt i att försöka formulera frågorna så att de inte blev ledande, därav ställdes öppna frågor som respondenten kunde prata fritt om men som också kunde skapa god validitet. För att ytterligare stärka studiens validitet lästes transkriberingarna ett flertal gånger. Fokus lades på att respondenterna skulle känna sig trygga och bekväma under intervjuerna vilket innebar att de forskningsetiska principerna presenterades ett antal gånger under processen både muntligt och skriftligt. På grund av det faktum att urvalet av kön och antal respondenter var en begränsning i studien, kan inte resultatet generaliseras till dessa copingstrategier som används i allmänhet. Däremot kan man se en naturalistisk generalisering utifrån respondenternas uttalanden i intervjuerna som på så vis kan stärka resultatet. Även tidigare forskning lyfter fram dessa copingstrategier vilket innebär att copingstrategierna inte förändrats jämfört med flera år tillbaka. Utifrån analysmetoden tematisering, skapades olika teman och subteman baserat på studiens frågeställning. Dessa teman och subteman har beskrivits med ett antal citat som förtydligar val av tema vilket även stärker studiens validitet. En annan begränsning under processens gång var att intervjuerna fick ske över telefon för att minska risken för smittspridning i samband med covid-19. Detta medförde digitala intervjuer som gjorde de svårt att kunna tolka kroppsspråk och ansiktsuttryck. Vidare forskning skulle kunna innefatta ett urval med bara manliga respondneter, för att se om man får ta del av
betydligt fler copingstrategier samt för att kunna undersöka om copingstrategierna skiljer sig mellan män och kvinnor. Däremot är det inget som säger att det finns könsskillnader i copingstrategier, men med tanke på att kvinnor och män agerar olika beroende på situationer så hade det varit intressant att ha ett urval med jämn könsfördelning. Detta för att se om strategierna skulle skilja sig eller om nya strategier skulle komma fram.
Referenser
Bancroft, A., & Wilson, S. (2007). The ‘risk gradient’ in policy on children of drug and alcohol users: Framing young people as risky. Health, Risk & Society, 9(3), 311–322. https://doi.org/10.1080/13698570701488837
Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research
in Psychology, 3(2) 77-101. https://doi.org/10.1191/1478088706qp063oa
Folkman, S. (1984). Personal control and stress and coping processes: A theoretical analysis.
Journal of Personality and Social Psychology, 46(4), 839-852. https://doi.org/10.1037/0022-3514.46.4.839
Holahan, C. J., & Moos, R. H. (1987). Personal and contextual determinants of coping strategies. Journal of Personality and Social Psychology, 52(5), 946-955. https://doi.org/10.1037/0022-3514.52.5.946
Holmila, M. J., Itääpuisto, M., & Ilva, M. (2011). Invisible victims or competent agents: Opinions and ways of coping among children aged 12–18 years old with problem drinking parents. Education, prevention and policy, 18(3), 179–186. https://doi.org/10.3109/09687637.2010.493168
Järvinen, M. (2015). Understanding adult. Journal of Family Issues, 36(6), 805–825. https://.org/10.1177/0192513X13513027
Kroll, B. (2004). Living with an elephant: Growing up with parental substance misuse. Child
and Family Social Work, 9(2), 129–140. https://doi.org/10.1111/j.1365-2206.2004.00325.x Langemar, P. (2008). Kvalitativ forskningsmetod i psykologi: Att låta en värld öppna sig. Liber. Park, S., & Schepp, K. G. (2015). A systematic review of research on children of alcoholics: Their inherent, resilience and vulnerability. Journal of Child & Family Studies, 24(5), 1222-1231. https://doi.org/10.1007/s10826-014-9930-7
Pelissier, B., & Jones, N. (2006). Differences in motivation, coping style, and self-efficacy among incarcerated male and female drug users. Journal of Substance Abuse Treatment, 30(2), 113-120. https://doi.org/10.1016/j.jsat.2005.10.006
Rossow, I., Felix, L., Keating, P., & McCambridge, J. (2016). Parental drinking and adverse outcomes in children: A scoping review of cohort studies. Drug and Alcohol Review, 35(4), 397–405. https://doi.org/10.1111/dar.12319
Smith, C. L., Eisenberg, N. S., Tracy L. C., Laurie, M., Sheffield, A., Kupfer, A., Liew, J., Cumberland, A., Valiente, C., & Kwok, O. M. (2006). Children's coping strategies and coping efficacy: Relations to parent socialization, child adjustment, and familial alcoholism.
Development and Psychopathology, 18(2), 445-469. https://doi.org/10.1017/S095457940606024X
Socialstyrelsen. (2009). Barn och unga i familjer med missbruk: Vägledning för socialtjänsten
och andra aktörer. Socialstyrelsen.
Statens folkhälsoinstitut. (2008). Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem:
Omfattning och analys. Statens folkhälsoinstitut. Hämtad från https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/21547/R200828Barn_till_missbrukare_08 09.pdf
Tedgård, E., Råstam, M., & Wirtberg, I. (2019). An upbringing with substance-abusing parents: Experiences of parentification and dysfunctional communication. Nordic Studies on Alcohol
and Drugs, 36(3), 223-247. https://doi.org/10.1177/1455072518814308
Werner, A., & Malterud, K. (2016). Children of parents with alcohol problems performing normality: A qualitative interview study about unmet needs for professional support.
International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 11(1), 1–11.
https://doi.org/10.3402/qhw.v11.30673
