”JAG FINNS DÄR FÖR
BARNEN”
En kvalitativ studie om hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med barns anknytning
MALIN LINDBLOM OCH SANDRA JOHANSSON
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Kristina Jonsson Examinator: Mia Heikkilä
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp Termin VT År 2020 SAMMANFATTNING
Malin Lindblom och Sandra Johansson ”JAG FINNS DÄR FÖR BARNEN”
En kvalitativ om studie hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med barns anknytning
” I´M THERE FOR THE CHILDREN”
Årtal 2020 Antal sidor: 29
Studiens syfte var att undersöka några förskollärares perspektiv på anknytning mellan förskollärare och barn, samt vilken betydelse förskollärare ansåg att
anknytning kan ha för barnet i förskolan. Studien använde en kvalitativ metod och genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Resultatet
analyserades med tematisk analys och med stöd i anknytningsteorin. Resultatet visar att anknytning kan se olika ut när barnet knyter an. Förskolläraren kan hjälpa barnet att förändra ett otryggt beteende med hjälp av olika strategier och kompetenser. Skapas en trygg anknytning till förskolläraren får barnet olika möjligheter. En möjlighet är att barnet kan våga skapa nya relationer. Studiens slutsats är att förskollärarna i studien anser att anknytning är betydelsefullt för barnen. Detta eftersom förskollärarna i studien anser att anknytning till en förskollärare ger barnen flera möjligheter, både i förskolan och i framtiden. Förskollärarna i studien synliggör att anknytning spelar roll för hur barnen kommer att uppleva sin omvärld, vilket gör att anknytning blir värdefullt för barnen. Studiens resultat visar att det finns olika sätt att arbeta med anknytning och att alla förskollärare har egna strategier för att få barnen att vilja knyta an.
Nyckelord: anknytning, relationskompetens, strategier, kompletterande och kompenserande anknytningsperson
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Uppsatsen disposition ... 2
2 Bakgrund ... 2
2.1 Litteratursökning ... 2
2.2 Begreppsdefinitioner ... 2
2.3 Bakgrundlitteratur ... 3
2.3.1 Anknytningens betydelse för barnet ... 3
2.3.2 Barnets trygga och otrygga anknytning ... 3
2.3.3 Kompletterande och kompenserande anknytning ... 4
2.3.4 Förskollärares olika anknytningsstrategier för att skapa anknytning ... 5
2.4 Teoretiskt perspektiv ... 5
2.4.1 Anknytningsteorin ... 5
2.5 Tidigare forskning ... 7
2.5.1 Anknytning ... 7
2.5.2 Trygg och otrygg anknytning ... 7
2.5.3 Relationskompetens ... 9
2.5.4 Förskollärares anknytningsstrategier ... 9
3 Metod ... 10
3.1 Metodval ... 10
3.2 Urval och urvalsstorlek ... 10
3.3 Genomförande ... 11
3.4 Dataanalys ... 11
3.5 Tillförlitlighet ... 11
3.6 Etiska överväganden ... 12
4 Resultat ... 13
4.1 Anknytning till tryggt och otryggt barn ... 13
4.3 Kompetenser för att bygga trygga relationer ... 15
4.4 Anknytningens möjligheter ... 16
4.5 Svårigheter med anknytning ... 17
4.6 Kompetens inom anknytning ... 18
5 Analys ... 19
5.1 Förskollärarens strategier till att skapa anknytning ... 19
5.2 Förskollärarens kompetenser för att skapa trygga relationer ... 20
5.3 Anknytningens möjligheter för barnet ... 21
6 Diskussion ... 22
6.1 Metoddiskussion ... 22
6.2 Resultatdiskussion ... 24
6.3 Slutsats ... 28
6.4 Studiens relevans för förskolläraryrket ... 29
6.5 Förslag till fortsatta studier ... 29
Referenslista ... 30 Bilaga 1 ... Bilaga 2 ...
1 Inledning
Förskolan är en plats där många barn tillbringar sin vardag och där en del barn spenderar mer tid med sina förskollärare än med sina föräldrar (Brandtzæg,
Torsteinson & Øiestad, 2016; Killén, 2014). Barn är i behov av att knyta an till fler än sina föräldrar när de börjar på förskolan, förskollärare är därför betydelsefulla
anknytningspersoner. Anknytningspersonens förhållningssätt påverkar barnet beroende på hur anknytningspersonen agerar, kommunicerar och bemöter barnet i samspelet. Barnets anknytningsperson på förskolan har ett ansvar att ge barnet tröst och omsorg och i vissa fall känner anknytningspersonen barnet mer än vad barnets föräldrar gör, därför är anknytningspersonen på förskolan värdefull (Killén, 2014). Enligt Killén (2014) har förskolläraren en betydelsefull uppgift, att ge barnen en kompletterande eller kompenserande omsorg. Kompletterande och kompenserande omsorg kallas för relationskompetens, en kompetens som förskollärare behöver ha för att skapa trygga anknytningar på förskolan. Ger förskolläraren barnen en kompletterande eller kompenserande omsorg får barnen en känsla av trygghet och genom det kan förskolläraren berika barnets självförtroende och självkänsla (Killén, 2014). Liknande står det i Läroplanen för förskolan, att förskolläraren behöver ge barnen trygghet och omsorg så att barnet utvecklar en trygghet och god självkänsla, dessutom bidrar det till barnets utveckling och lust till att lära (Skolverket, 2018). Broberg, Granqvist, Ivarsson och Risholm Mothander (2006) beskriver att det vanligtvis inte nämns om anknytning i förskolan i forskning, utan det fokuserar mer på barns lek-, jag - och kognitivutveckling. Anknytningen kan därför uppfattas som mindre betydelsefull för barnens tid på förskolan (Broberg m.fl., 2006), men
anknytning och personerna som barnen knyter an till är betydelsefull för barnens förskoletid, därför behöver förskollärare inse att de har en värdefull roll som
anknytningspersoner (Killén, 2014). Därför vill vi undersöka förskollärarnas roll som anknytningspersoner och förskollärarnas perspektiv på anknytning samt vilken betydelse det har för barns utveckling.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka några förskollärares perspektiv på anknytningen mellan förskollärare och barn samt vilken betydelse förskollärare anser att
anknytning kan ha för barnet i förskolan.
• Hur beskriver förskollärarna sitt arbete med barns anknytning i förskolans utbildning?
• Vilka möjligheter kan arbetet med barns anknytning enligt förskollärarna innebära för barnet?
1.2 Uppsatsen disposition
Studien disponeras enligt följande: i bakgrundsavsnittet presenteras det hur vi sökt efter litteratur och ger förklaringar av begrepp, sedan redogörs det teoretiska
perspektivet, tidigare forskning och bakgrundslitteratur. I metodavsnittet presenteras vårt metodval, urval och urvalsstorlek, studiens genomförande och dataanalys samt studiens tillförlitlighet och etiska överväganden. I resultatavsnittet presenteras studiens resultat. I analysavsnittet presenteras det hur vi har med hjälp av tematisk analys analyserat resultatet med stöd av anknytningsteorin. I
diskussionsavsnittet presenteras vår metoddiskussion samt resultatdiskussion och
till sist presenteras studiens slutsats, studiens relevans för förskolläraryrket och förslag till fortsatta studier.
2 Bakgrund
I detta kapitel presenterar vi litteratursökning, begreppsdefinitioner, teoretiskt
perspektiv, tidigare forskning och bakgrundslitteratur.
2.1 Litteratursökning
Vi har i vår studie använt oss av fem peer-review granskade artiklar och en avhandling samt annan studentlitteratur. Litteraturen som vi valde tar upp anknytning, relationskompetens och anknytningsteorin. Vi använde oss av databaserna Swepub och ERIC, samt sökmotorn Google.se. Sökningarna efter relevanta vetenskapliga artiklar och avhandlingar gjordes med hjälp av Advanced Search. Sökorden vi använde oss av i Swepub var: Anknytning*, respons*, förskolan*, förskollärare*. Sökorden vi använde oss av i ERIC var: attachment*, relationship* AND preschool teacher*, children*, kindergarten*, response*. Vi hittade också artiklar och en avhandling genom att vi gick in på Diva för att läsa andras uppsatser samt tittade vad de hade använt för artiklar i referenslistan, för att sedan kunna söka efter artiklarna på Google.se.
2.2 Begreppsdefinitioner
Anknytning: Är ett känslomässigt band som skapas mellan människor. Anknytning är ett biologiskt inprogrammerat samspel, som handlar om att alla barn knyter an till sina omsorgsgivare vilket de måste för att överleva (Killén, 2014).
Anknytningsperson: Är den person som utgör en trygg bas för barnets utforskande och som barnet känner sig trygg att återgå till när de känner att de behöver tröst eller närhet (Killén, 2014).
Anknytningsmönster: Är en anknytningsmodell som beskriver hur barnet har skapat ett beteende för att tillgodose sina anknytningsbehov (Bowlby, 2010). Relationskompetens: Är en professionell kompetens som handlar om att skapa goda relationer. Grunden består av att knyta an, bibehålla och utveckla relationer.
Relationskompetens handlar även om det personliga förhållningssättet (Aspelin, 2018).
2.3 Bakgrundslitteratur
I detta avsnitt presenterar vi bakgrundslitteratur under följande rubriker:
anknytning, trygg och otrygg anknytning, kompletterande och kompenserande anknytning och förskollärares anknytningsstrategier.
2.3.1 Anknytningens betydelse för barnet
Anknytning kan förklaras som att någon mindre och osjälvständig är beroende av någon vuxen som är trygg och stabil (Broberg m.fl., 2006). Brandtzæg m.fl. (2016) förklarar att det är betydelsefullt för alla barn att få trygghet och anknytning, eftersom att alla barn är i behov av fysisk närhet och trygghet för sin överlevnad. Barnet som sedan börjar på förskolan behöver en trygg och stabil vuxen, eftersom utan trygghet eller anknytning till en förskollärare kan barnet få det svårare att leka, lära och utforska omvärlden samt utveckla vänskapsrelationer. Om barnet får en trygg anknytning och en förståelse för hur de kan hantera sina känslor kan barnet enklare utveckla vänskapsrelationer och engagera sig i lek (Brandtzæg m.fl., 2016). Anknytningspersonen som barnet knyter an till behöver därför ständigt engagera sig i relationen och ge tid för att barnet ska vilja knyta an (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).
2.3.2 Barnets trygga och otrygga anknytning
Barn etablerar antingen en trygg eller otrygg anknytning belyser Broberg m.fl. (2012), det handlar om att anknytningspersonen behöver befinna sig i barnets närhet för att barnet ska hitta en trygg punkt hos en vuxen. Hittar barnet inte en trygg punkt hos en vuxen kan barnet utveckla en otrygg anknytning. Anknytningspersonen behöver befinna sig i barnets närhet för att barnet ska få en möjlighet att hitta en balans mellan lusten att upptäcka omvärlden och att känna sig trygg. Balansen är avgörande för barnets utveckling av trygg anknytning eller otrygg anknytning (Broberg m.fl., 2012).
Barn som har etablerat en trygg anknytning, är barn som har en förmåga att vara mer harmoniska i andra sammanhang till exempel i förskolan (Killén, 2014), eftersom de redan har skapat en trygghet hemifrån och som de vet att de kan gå till när de
behöver tröst och närhet (Brandtzæg m.fl., 2016). Har barnet med sig en trygg anknytning hemifrån finns det förutsättningar för barnet att utveckla trygga
relationer i förskolan, det beror dock även på förskolepersonalens kompetenser och engagemang (Killén, 2014).En trygg anknytning hjälper barnet att fungera i samspel med andra, vilket är en förutsättning för barnet att skapa en god psykisk hälsa och ett socialt liv. Det finns dock ingen som kan försäkra att barnet får en god psykisk hälsa och socialt liv i framtiden förklarar Brandtzæg m.fl. (2016), däremot menar Killén (2014) att barn med trygg anknytning kan få det enklare att möta motgångar senare i livet.Anknytningspersonen behöver alltså hjälpa barnet att hantera sina känslor
genom att låta barnet få känna och uttrycka känslor, vilket gör att det är en förutsättning att anknytningspersonen vet hur den kan hjälpa barnet. Skapas en trygghet mellan anknytningspersonen i förskolan och barnet kan relationen göra att barnet känner sig mer älskad, kompetent och mer efterlängtad och på så sätt känner barnet att världen är trygg (Killén, 2014).
Barn som har etablerat en otrygg anknytning har inte fått samma upplevelser med att hantera sina känslor av anknytningspersonen och barnen har inte heller fått sina behov tillgodosedda (Brandtzæg m.fl., 2016). Processen med att lära barnet att hantera sina känslor är för det otrygga barnet mer komplicerat och omständligt, på grund av att de inte fått samma hjälp som det trygga barnet (Brandtzæg m.fl., 2016). Förskollärarna behöver därför ha erfarenheter om olika typer av anknytning för att kunna hjälpa barnet med eventuella anknytningssvårigheter (Killén, 2014).
Barn som har etablerat en otrygg anknytning kan också etablera antingen en otrygg/undvikande anknytning eller en otrygg/ambivalent anknytning (Brandtzæg m.fl., 2016). Barn med undvikande anknytning har fått lära sig att handskas med sina känslor själv och har fått klara sig på egen hand redan från början av barnets liv (Brandtzæg m.fl., 2016), detta gör att barnet istället kan bli självständigt och låtsas som att tryggheten inte behövs. Barnet agerar på detta sätt för att tilliten inte finns till anknytningspersonen (Brandtzæg m.fl., 2016). Barn med en ambivalent
anknytning vill hellre vara med sin anknytningsperson hela tiden och klamrar sig fast vid personen och vill inte lämna anknytningspersonens famn (Brandtzæg m.fl., 2016). Det ambivalenta barnet har inte fått tillgång till utrymme och stöd i sitt utforskande (Brandtzæg m.fl., 2016), eftersom barnet har svårt att lämna
anknytningspersonen (Killén, 2014). Barn med ambivalent anknytning överdriver sina känslor för att styra anknytningspersonen. I vissa fall kan det uppfattas som att det ambivalenta barnet inte har ett behov av en anknytningsperson, men alla barn behöver trygghet och en anknytning till någon (Killén, 2014).
2.3.3 Kompletterande och kompenserande anknytning
Förskollärare kan enligt Killén (2014) behöva ge barnen en kompletterande eller en kompenserande anknytning. Har förskolläraren en förmåga att ge barnen en
kompletterande eller kompenserande anknytning kallas det för att förskolläraren har en relationskompetens (Killén, 2014). Har förskolläraren en relationskompetens brukar det kallas att förskolläraren har en överordnad kompetens. Med hjälp av relationskompetens kan förskolläraren inta ett barns perspektiv, där det handlar om att förstå och svara på barnets känslor så att barnet känner sig förstådd (Killén, 2014). Anknytningspersonen i förskolan kan behöva inta en del roller som
föräldrarna annars brukar inta, vilket kan vara att ge trygghet, tröst och emotionell stöttning, som gör att förskolan blir en kompenserande anknytning till barn med otrygg anknytning. En del barn som har en trygg anknytning hemifrån kan känna sig otrygga när de börjar på förskolan, då blir anknytningspersonen i förskolan en
kompletterande anknytning för barnet. Kompletterande anknytningspersoner behöver ha en förståelse för att yngre barn kommunicerar och uttrycker sig med
känslor, därför behöver de kunna besvara barnets emotionella kommunikation (Killén, 2014).
2.3.4 Förskollärares olika anknytningsstrategier för att skapa anknytning
Förskollärare behöver strategier för att skapa en relation med varje enskilt barn (Killén, 2014). Enligt Brandtzæg m.fl. (2016) finns det en strategi förskollärare kan använda sig av vilket är att vara tillgänglig och lyhörd för barnets behov. Broberg m.fl. (2012) förklarar att förskollärare har en förmåga att vara lika lyhörd som barnets föräldrar. Ger förskollärarna barnet tillgänglighet och lyhördhet kan barnet enklare knyta an till någon på förskolan (Brandtzæg m.fl., 2016). Är förskollärarna lyhörda för barnets behov blir barnet tryggt och kan ägna sig åt lek (Broberg m.fl., 2012). Men att använda lyhördhet som strategi i anknytningen behöver inte alltid fungera förklarar Broberg m.fl. (2012), eftersom att förskollärare har en förmåga att vara mer lyhörda och möta barns emotionella behov i mindre barngrupper (Broberg m.fl., 2012).
Persson (2015) belyser en annan strategi, där förskollärare har i utgångspunkt att i sitt förhållningssätt lyssna på barnet, ha en förståelse och att se barnet som
kompetent, samt att få barnet delaktig i sin utveckling för att skapa en anknytning. Killén (2014) belyser att förskolläraren behöver ha kunskaper och strategier för att vet hur de ska bemöta olika barn så att förskolläraren tillsammans med barnet kan bilda en relation som inte är lik relationen som barnet haft tidigare, på så sätt kan barnet få nya erfarenheter om hur relationer ska vara (Killén, 2014). Killén (2014) förklarar vidare att det finns barn som har utvecklat en otrygg relation till sina föräldrar och då behöver anknytningspersonen i förskolan använda strategier för att skapa en trygg relation tillsammans med barnet. Anknytningspersonen i förskolan kan genom att vara emotionellt tillgänglig, snäll och givmild, skapa en tillvaro där barnet känner att förskolläraren vill barnet väl och som kan leda barnet i olika situationer, samt kan sätta gränser utan att barnet känner sig bortstött. Brandtzæg m.fl. (2016) förklarar att en nära och trygg relation kan hjälpa barnet att utveckla sina sociala och emotionella förmågor.
2.4 Teoretiskt perspektiv
I detta avsnitt presenterar vi anknytningsteorin och begrepp som ligger till grund för analysen i denna studie samt att vi förklarar hur teorin är relevant för studien. 2.4.1 Anknytningsteorin
Anknytningsteorin handlar om relationer som är nära och känslomässiga och vad de har för betydelse för individens utveckling (Bowlby, 2010). Teorin förklarar barns anknytningsförmåga (Bowlby, 2010), samt hur anknytningen utvecklar barnets inre arbetsmodeller och relationen till barnets närstående (Broberg m.fl., 2006).
Inre arbetsmodeller är ett betydelsefullt begrepp inom anknytningsteorin. Inre
föräldrarna (Broberg m.fl., 2006). En inre arbetsmodell byggs upp av tidigare erfarenheter av anknytning och barnets relation med den primära
anknytningspersonen samt barnets inre uppfattningar om sig själv. Tidiga inre arbetsmodeller från anknytningen blir värdefull i personlighetsutvecklingen och i de känslomässiga relationerna (Bowlby, 2010). Barnets inre arbetsmodeller förändras av erfarenheter genom hela livet, dock har arbetsmodellernas utveckling i barnets första år en mer inverkan på barnet än vad de senare modellerna har. Barnets tidigare inre arbetsmodeller kan påverka barnet när det blir äldre och när barnet kommer möta nya människor, som till exempel när barnet börjar på förskolan, vilket gör att erfarenheterna kommer avgöra hur barnet bemöter förskollärarna (Broberg m.fl., 2006). Barn med trygg anknytning kommer att förvänta sig att anknytningspersonen på förskolan kommer bemöta dess emotionella behov och bli bemött med lyhördhet. Barnets trygga inre arbetsmodeller gör att barnet får enklare att skapa nya relationer (Bowlby, 2010). Barn med otrygga inre arbetsmodeller förväntar sig att inte bli bemötta med emotionell närhet enligt Bowlby (2010), eftersom de inte har någon erfarenhet av det, vilket försvårar samspelet mellan det otrygga barnet och nya anknytningspersonen (Broberg m.fl., 2006).
Ett annat betydelsefullt begrepp inom anknytningsteorin är en trygg bas. Teorin beskriver två områden: en trygg bas och en trygg hamn som ingår i föräldrarnas omsorgsförmåga (Bowlby, 2010). En trygg bas handlar om att barnet har en trygghet att ständigt återgå till efter att ha utforskat omgivningen där anknytningspersonen behöver ta ansvar för barnet, bestämma över barnet och se till barnets behov
(Broberg m.fl., 2006). Broberg m.fl. (2006) menar att när barnet har skapat en trygg anknytning till anknytningspersonen drivs barnet av att utforska omvärlden och sin egen kompetens, barnet behöver då en anknytningsperson att återvända till, en så kallad trygg bas (Broberg m.fl., 2006). Under tiden som barnet har ett behov av en trygg bas behöver barnet en trygg hamn. En trygg hamn handlar om att barnet har en nära och trygg vuxen som har en förmåga att ge närhet, tröst och vara en hjälpande hand, när det händer något otäckt för att ge barnet sitt behov av närhet och
bekräftelse (Brandtzæg m.fl., 2016). En trygg bas och en trygg hamn behöver
balanseras mot varandra eftersom de kompletterar varandra (Broberg m.fl., 2006). Bowlby (2010) belyser barnets anknytningshierarki som handlar om att barnets anknytningsrelationer är hierarkiskt ordnade. Hierarkiska ordningen handlar om att barnet från början söker efter en primär anknytningsperson. Barnets primära
anknytningsperson som brukar vara dess föräldrar behöver vara lyhörd för barnets behov för att barnet ska vilja utveckla en anknytning till föräldrarna. Efter att barnet har etablerat en anknytningsperson kan hen lägga till fler anknytningspersoner, dessa personer har barnet redan utvecklat anknytningsbeteenden till. Trots att barnet har fler anknytningsrelationer är relationerna oftast hierarkisk ordnade. En
hierarkisk ordning beror på tiden barnet får med anknytningspersonen, samspelets kvalitet och anknytningspersonens engagemang i relationen (Bowlby, 2010).
Brandtzæg m.fl. (2016) tydliggör att efter en primär anknytning har skapats till föräldrarna kan barnet sedan behöva knyta an till en förskollärare när barnet börjar på förskolan, vilket blir en sekundär anknytning. En sekundär anknytning kommer
längre ner i barnets anknytningshierarki, men den sekundära anknytningen är betydelsefull när barnets primära anknytningsperson inte finns nära.
Anknytningsteorins syfte i studien är att få en förståelse för hur relationen mellan barnet och anknytningspersonen i förskolan kan bidra till barnets utveckling och vilka möjligheter relationer kan ge barnet. Teorin ger också en förståelse för hur värdefullt det är för förskollärarna att ha kompetenser inom anknytning. Teorin bidrar till att förstå ur ett förskollärarperspektiv hur betydelsefull anknytning är för barnet och hur vuxna kring barnet behöver agera för att läsa av och förstå barnets behov. Teorin bidrar även till att förstå vårt insamlade material på djupet och de valda begreppen inom teorin: inre arbetsmodell, trygg bas och anknytningshierarki.
2.5 Tidigare forskning
I detta avsnitt presenterar vi tidigare forskning med relevans för studien, under följande rubriker: anknytning, trygg och otrygg anknytning, kompletterande och
kompenserande anknytning och förskollärares anknytningsstrategier.
2.5.1 Anknytning
Anknytning handlar om att barn är biologiskt utrustade till att knyta an till någon vuxen redan under sin första tid i livet, förklarar Hagström (2010) i sin avhandling. Barnet behöver knyta an till en anknytningsperson för att överleva, och
anknytningspersonen brukar vara barnets föräldrar. Anknytningen hjälper barnet när det är i behov av närhet och tröst. Barnets anknytningsperson behöver ge barnet närhet, tillgänglighet och emotionellt stöd under barnets första utvecklingsår när barnet knyter an, eftersom bemötandet av anknytningspersonen har en påverkan på barnets fortsatta utveckling. Barnet som sedan börjar på förskolan är beroende av trygghet från en förskollärare, särskilt de barn som har växt upp i en miljö där behovet av trygghet inte har tillgodosetts, därför blir anknytningspersonen som barnet möter i förskolan en betydelsefull person (Hagström, 2010).
2.5.2 Trygg och otrygg anknytning
Alla barn knyter an, men beroende på hur anknytningspersonen är mot barnet etablerar barnet antingen en trygg eller en otrygg anknytning (Hagström, 2010). Hagström (2010) beskriver att en trygg anknytning kan skapas om barnet får
möjlighet att knyta an till en vuxen som ger närhet, är lyhörd, tillgänglig och tillitsfull mot barnet samt om barnet känner att det kan få skydd och tröst. Tryggheten och tilliten i relationen kan göra att barnet vågar uttrycka känslor och vågar utforska omgivningen, vilket gör att barnet utvecklas. Ett tryggt barn beskriver Commodari (2012) som ett barn som är mer engagerad och mer lyhörd i aktiviteter i förskolan, vilket kan vara värdefullt för barnets utveckling och lärande. Får barnet möjlighet att skapa en trygg relation till förskollärare kan relationen ge barnet möjligheter i
förskolan och i framtiden. Den trygga anknytningen till förskolläraren kan ha en påverkan på barnets fortsatta utveckling och lärande samt att barnet kan få det
och Kale (2018) förklarar att en trygg relation redan från förskoleåldern kan hjälpa barnet i utvecklingen långt efter barnets förskoletid. Hagström (2010)beskriver i sin avhandling att barn med trygg anknytning kan få det enklare att samarbeta med andra barn och vuxna, samt att den trygga anknytningen kan göra att barnet engagerar sig mer i aktiviteter i förskolan än barnet som har en otrygg anknytning. Vidare beskriver Hagström (2010) att alla barn är i behov av en tillgänglig
anknytningsperson som kan ge närhet och trygghet, annars kan barnet bli otryggt. En otrygg anknytning synliggör Hagström (2010) bildas när barnet upplever att anknytningspersonen är avvisande, vilket leder till att det otrygga barnet inte får samma behov av att ha anknytningspersonen som en trygg bas. Det kan bero på att anknytningspersonen inte har tillgodosett barnets behov av trygghet och tröst redan från början av barnets liv. Har inte barnet fått sitt behov av trygghet och tröst, utvecklar barnet egna strategier för att klara sig på egen hand (Hagström, 2010). En otrygg anknytning hemifrån gör att barnet kommer förvänta sig att bli bemött på liknande sätt i förskolan, därför får förskollärarna en värdefull roll som
anknytningspersoner (Buyse, Verschueren & Doumen, 2009). Får barnet en
möjlighet till att skapa en trygg anknytning med en anknytningsperson på förskolan kan det förebygga emotionella svårigheter hos barnet (Buyse m.fl., 2009). Skapas inte någon bättre anknytning på förskolan än vad barnet har hemma kan det få det svårare med sina sociala kompetenser, eftersom det otrygga barnet redan har problem med att hantera sina känslor (Commodari, 2012).
Enligt Hagström (2010) kan otrygg anknytning delas in i två undergrupper:
otrygg/undvikande anknytning och otrygg/ambivalent anknytning. Hagström (2010) förklarar att alla barn behöver en tillgänglig anknytningsperson som har en förmåga att ge närhet och trygghet samt hjälper barnet att hantera sina känslor. Men finns det inte närhet och trygghet i relationen blir barnet otryggt och undvikande. Barnet blir undvikande eftersom det inte känner att det kan återvända till en trygg famn, vilket leder till att barnet inte söker kontakt eller vill skapa en trygghet med
anknytningspersonen. Barn med denna anknytning upplevs som att de kan klara sig själv och trycker bort känslor, eftersom barnet tror att det måste klara sig på egen hand (Hagström, 2010). Hagström (2010) förklarar vidare att det finns barn som utvecklar en otrygg/ambivalent anknytning till sina föräldrar och till andra anknytningspersoner. Ambivalent anknytning speglar ofta att barnet vill få
anknytningspersonens uppmärksamhet, men att anknytningspersonen endast ger uppmärksamhet utifrån sina egna behov. Får inte barnet uppmärksamhet kan det göra att barnet ofta hamnar i konflikt med anknytningspersonen, eftersom
anknytningspersonen endast svarar på barnets signaler utifrån sina egna behov, vilket gör att barnet får det svårt att läsa av personen. Får barnet svårt att läsa av sin anknytningsperson kan det göra att barnet istället blir passivt och bevakar sin
anknytningsperson, för att veta hur det ska bete sig för att få närhet och skydd. Blir inte barnets signaler bekräftade gör det att barnets självförtroende och dess lust till att utforska omvärlden minskar (Hagström, 2010).
2.5.3 Relationskompetens
Hagström (2010) beskriver att alla barn i förskolan behöver någon att knyta an till och att förskollärarna därför har en betydelsefull roll som kompletterande och kompenserande anknytningspersoner. En del barn behöver en anknytningsperson i förskolan som ett komplement till den omsorg och fostran barnet får hemifrån, medan vissa barn behöver en kompenserande anknytningsperson som ger den omsorg och fostran barnet inte får hemifrån. Anknytningspersonen behöver ha en relationskompetens för att ge det trygga barnet en kompletterande anknytning och det otrygga barnet en kompenserande anknytning (Hagström, 2010).
Hagström (2010) belyser att om barn spenderar långa dagar i förskolan kan
relationen mellan anknytningspersonen i förskolan och barnet bli lik relationen som barnet har med sina föräldrar. Finns det svårigheter med anknytningen mellan föräldrarna och barnet kan relationen mellan förskolläraren och barnet hjälpa det att utvecklas och på så sätt ge en kompenserande omsorg om behovet finns. Hagström (2010) beskriver att anknytningspersonen i förskolan kan hjälpa barnet att utvecklas och ge barnet en stabil grund som leder till att barnet får en god självkänsla och vågar utmana sig själv. Har dock inte föräldrarna en förmåga att vara trygg, visa sig känslig mot barnet och kontinuerligt ge omsorg, behöver anknytningspersonen i förskolan vara en kompletterande anknytningsperson (Hagström, 2010). Vidare synliggör Hagström (2010) att förskolläraren behöver kompetenser som att vara trygg, ha förståelse för barnet och låta barnet få uttrycka sina känslor för att på så sätt vara en kompletterande anknytningsperson som utvecklar barnets trygghetskänsla. Buyse m.fl. (2009) och Quan-McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011) förklarar att lyhördhet, omsorg och att visa sig känslig för barnet, bidrar till hur barnet upplever trygghet. Buyse m.fl. (2009) och Quan-McGimpsey m.fl. (2011) menar att ger
anknytningspersonen barnet lyhördhet och en fysisk och emotionell omsorg kan det förändra barnets tidigare inre arbetsmodeller, med detta menar Hagström (2010) att förskollärare behöver kunna visa sig känslig för barnets signaler, kunna agera,
samspela och svara på vad barnet vill så att barnet känner sig förstådd. 2.5.4 Förskollärares anknytningsstrategier
Lyhördhet, uppmärksamhet och tillbakadragenhet är olika strategier som förskollärare kan använda för att skapa anknytning med barnen förklarar Quan-McGimpsey m.fl. (2011) i sin studie. Dock synliggör Ahnert, Pinquart, och Lamb (2006) i sin studie att personalen på förskolan har genom sin utbildning en kunskap och förmåga att vara mer lyhörd än barnens föräldrar. Vidare beskriver de att
förskolepersonalen inte har en förmåga att vara lika lyhörd i större barngrupper, eftersom det då är svårare att dela sin uppmärksamhet till alla barn (Ahnert m.fl., 2006). Quan - McGimpsey m.fl. (2011) belyser att en annan strategi förskollärare kan använda sig av är att ha en nära relation med barnet. Relationen behöver vara
ömsesidig där båda parter kan känna att de har en god kommunikation och gläds av relationen. Förskolläraren behöver bibehålla den nära relationen med barnet, dels genom att visa intresse och engagera sig i barnet och dels genom att bekräfta och
hjälpa barnet i sin utveckling (Quan- McGimpsey m.fl., 2011). Har förskolläraren kunskaper om hur de kan skapa en nära och trogen relation med barnet kan det bidra till barnets utveckling och till barnets trygghetskänslor (Nur m.fl., 2018).
Sammanfattningsvis har bakgrundslitteratur och tidigare forskning relevans för vår
studie, eftersom att förskollärare har betydelse för barns anknytning. Barn som kommer till förskolan kan ha en otrygg anknytning hemifrån och förskolläraren kan med rätt kompetenser förändra barnets tidigare anknytning, vilket gör att
förskollärare får en värdefull roll som anknytningspersoner.
3 Metod
I detta kapitel presenterar vi studiens metodval, urval och urvalsstorlek samt metodens genomförande, vårt val av dataanalys som var tematisk analys, studiens
tillförlitlighet och de etiska övervägandena.
3.1 Metodval
Studiens syfte är att undersöka några förskollärares perspektiv på anknytning och vilken betydelse det har för barnen i förskolan, därför har vi valt en kvalitativ metod. Bryman (2018) menar att kvalitativa undersökningar är lämpligt att använda när undersökaren ska studera deltagarnas egna ord och tolkningar från den sociala verkligheten, vilket gjorde att valet för vår studie blev att använda kvalitativ metod. Vi har använt semistrukturerade intervjuer. Bryman (2018) förklarar att
semistrukturerade intervjuer kan vara användbart i kvalitativ forskning, eftersom undersökaren vill få en detaljerad insyn på personens verklighet. Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att vi inte ville att intervjupersonerna skulle styras av oss, därför blev intervjuerna flexibla. Bryman (2018) förklarar att intervjuer i kvalitativ undersökning riktas mot att vara flexibla eftersom undersökningen vill ta reda på intervjupersonens svar och vad den anser är värdefullt samt att fokusen och de frågor som kommer upp hamnar på det som är väsentligt under intervjun. Vi valde att använda oss av telefonintervjuer för att vi sparade tid och på grund av Covid-19 då det inte gick att besöka förskolorna.Telefonintervjuer är tidsbesparande och en effektiv metod i insamlingen av data menar Bryman (2018). Kvalitativa intervjuer ger en detaljrik och omfattande datainsamling, därför var kvalitativa intervjuer mest lämpliga för vår studie.
3.2 Urval och urvalsstorlek
I vår undersökning använde vi oss av målstyrt urval eftersom vi hade en begränsad tidsaspekt och att vi valde deltagare på ett strategiskt sätt. Vi har undersökt en mindre grupp förskollärare på åtta personer mellan åldrarna 25 och 61 på fyra olika förskolor, där alla åtta förskollärare har en förskollärarutbildning i grunden. Hälften av förskollärarna i studien arbetar på en avdelning med äldre barn och den andra hälften arbetar på en avdelning med yngre barn. Förskollärarna som varit med i
studien har arbetat olika länge inom yrket och har därför olika erfarenheter kring anknytning. Kvalitativa undersökningar utgår i de flesta fallen från ett målstyrt eller målinriktat urval (Bryman, 2018). Ett målstyrt urval baseras på att välja deltagare som är relevanta för undersökningen enligt Bryman (2018). I vår studie användes inte deltagare ut slumpmässigt eftersom vi ville ha relevanta deltagare till vår studie, alltså förskollärare.
3.3 Genomförande
Innan vi påbörjade vår insamling av data skickade vi ut ett missivbrev (bilaga 2) till förskollärare på mail med en förfrågan om att delta i vår studie, dock tog det mellan en till två veckor tills vi fick svar att någon ville delta vilket gjorde att processen tog längre tid än väntat. Alla åtta respondenterna valde att genomföra intervjun över telefon på grund av Covid-19. Intervjuerna var semistrukturerade och bestod av nio öppna intervjufrågor (bilaga 1). Vi valde att spela in intervjuerna när vi ringde till varje respondent. Alla intervjuer tog mellan 20 till 30 minuter att genomföra vilket var inom vår tidsram som deltagarna fick ta del av i missivbrevet. Efter varje
genomförd intervju transkriberade vi datainsamlingsmaterialet direkt för att sedan kunna sammanställa resultatet och sedan börja analysera.
3.4 Dataanalys
Vår data analyserades med hjälp av en tematisk analys. Bryman (2018) menar att en tematisk analys är en av de vanligaste analysmetoderna inom kvalitativ metod. Vi sorterade och delade in vårt insamlade material i teman utefter undersökningens syfte, för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Vi började med att transkribera intervjuerna för att sedan hitta likheter och skillnader i
datainsamlingsmaterialet. Likheterna och skillnaderna som vi hittade blev till koder och sedan till olika teman i vår studie, temana var: tryggt och otryggt barn,
strategier, kompetenser, möjligheter och svårigheter. Bryman (2018) förklarar att
teman skapas genom att koderna upprepas flera gånger vilket både kan vara likheter och skillnader i resultatet. Efter att vi hade utformat koder och tillslut teman av resultatet gjorde vi en sammanställning utifrån varje enskilt tema. Vi analyserade sedan varje enskilt tema med hjälp av den valda teorin och de valda begreppen: inre
arbetsmodeller, trygg bas och anknytningshierarki.
Vi valde att använda oss av en tematisk analys eftersom det gav oss en möjlighet att skapa teman efter vad som var relevant för studiens syfte och frågeställningar. Bryman (2018) menar att en tematisk analys visar på en noggrann bearbetning av datainsamlingsmaterialet samt att en tematisk analys studerar
datainsamlingsmaterialet och sedan skapar koder och teman.
3.5 Tillförlitlighet
Tillförlitlighet är något som kan delas in i fyra delkriterier: trovärdighet,
Vår studie beaktar trovärdigheten i resultatet genom de regler som finns i kvalitativ undersökning. Trovärdigheten stärks genom att förskollärarna som deltagit i studien inte har fått tillgång till intervjufrågorna i förväg, på så sätt kunde ett så rent och ärligt resultat sammanställas utifrån intervjuerna. Vi ville inte heller att
intervjupersonerna skulle intyga att resultatet är likvärdigt med deras yttranden vilket gjorde att det var väsentligt att få fram ett ärligt resultat. Likt detta belyser Bryman (2018) att det är väsentligt att resultatet är så ärligt och tillförlitligt som möjligt för att ge studien ett rättvist resultat. Vi har använt ljudinspelning när vi intervjuade för att stärka studiens trovärdighet, samt att resultatet byggdes på det insamlade datamaterialet som transkriberades från ljudinspelningarna. Studiens trovärdighet stärks även med att vi båda har lyssnat igenom alla intervjuer och korrigerat transkriberingen vid eventuella fel. Vi har sedan tolkat vårt material och använt oss av citat för att stärka tillförlitligheten.
Bryman (2018) menar att överförbarhet är något som visar på hur överförbart studiens resultat kan bli i ett annat sammanhang. Därför har vi försökt att beskriva den kontext vi undersökt i vår studie så noggrant som möjligt.
Vår studie har även beaktat pålitlighet genom att vi har förklarat hela studiens process. Bryman (2018) menar att pålitlighet handlar om att undersökaren
säkerhetsställer att det finns en redogörelse för hela studiens process samt studiens syfte, frågeställningar och val av intervjupersoner. Studien har även diskuterats i grupphandledning vid två tillfällen tillsammans med studentkollegor och handledare. Vår studie har beaktat möjlighet att styrka och konfirmera genom att vi inte har för avsikt att värdera vårt insamlade material eller resultatet som framkommit i studien. Bryman (2018) förklarar att möjlighet att styrka och konfirmera innebär att
undersökaren inte medvetet har värderat eller påverkat studiens utförande och slutsats.
3.6 Etiska överväganden
Studien har följt de fyra forskningsetiska principerna: samtyckeskravet,
informationskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet,
2017). I vårt missivbrev informerade vi deltagarna om studien och studiens syfte och vilka villkor deltagarna hade samt att det var frivilligt och att de hade rätt att avbryta sitt deltagande när som helst. I missivbrevet stod det även att materialet från
intervjuerna endast skulle användas i undersökningen och att materialet har avkodats under transkriberingen samt att de inspelade intervjuerna kommer att raderas när studien är godkänd av examinatorn. På så sätt kommer det inte att kunna framgå vilka som deltagit eller vart de arbetar. Det insamlade materialet kommer endast användas i studien och för det specifika ändamålet som deltagarna fått information om, deltagarna fick även information om att den färdiga uppsatsen skulle publiceras på databasen Diva.
4 Resultat
I detta kapitel presenterar vi studiens resultat som besvarar studiens frågeställningar utifrån följande rubriker: anknytning till tryggt och otryggt barn, förskollärarnas
strategier för att skapa anknytning, kompetenser för att bygga trygga relationer, anknytningens möjligheter, svårigheter med anknytning och kompetens inom anknytning.
4.1 Anknytning till tryggt och otryggt barn
Förskollärarna i vår studie berättar att det kan se olika ut när barnet knyter an till förskolläraren, det kan bero på hur tryggt eller otryggt barnets relation är med föräldrarna. Tryggt och otryggt barn kan ändra sitt beteende beroende på hur förskolläraren bemöter barnet, det kan alltså förändras beroende på vilken
förskollärare barnet knyter an till och hur barnet är under inskolningen. I resultatet förklarar en förskollärare att ett barn som är tryggt är ett barn som vågar se sig om i lokalerna och som vågar vara nyfiken och utforska sin omvärld. Ett tryggt barn vågar visa sig känslosam samt att barnet fungerar i den vardagliga verksamheten som att äta, sova och har förmågan att leka mer. Följande citat synliggör en beskrivning av ett tryggt barn:
Som vågar visa sina känslor att våga skratta och gråta, [...] som inte bryr sig så mycket att föräldern sitter i ett hörn och att det är en ny person som kommer å är i närheten och vill skapa kontakt, och som äter mat, och som accepterar att de ska sova på förskolan, trots att det känns nytt så här i början men den här fröken som nu är med mig hela tiden hon sitter ju här å sen somnar jag, då är det ett barn som är tryggt och stabilt.
Förskollärarna i vår studie beskriver att ett tryggt barn är ett barn som vågar säga ifrån vad som är rätt och vad som är fel, som vågar fråga och vågar berätta om något hänt. Ett tryggt barn anses kunna samspela med andra barn och vuxna och behöver inte vara någon som hörs och syns. Barn som är trygga sägs visa med vilja och
känslor hur det vill vara med och påverka verksamheten i de vardagliga aktiviteterna. Förskollärarna beskriver i vår studie att trygga barn har en anknytning till flera än en person på förskolan. En förskollärare berättar att ett tryggt barn och otryggt barn kan ha olika beteenden, vilket följande citat beskriver:
Ett barn som visar sig tryggt kanske är otryggt egentligen, man kan vrida och vända på det.
Förskollärarna i vår studie beskriver att otrygga barn är oroliga och rädda för att göra fel och har inte förmågan att slappna av och ägna sig åt lek. Förskollärarna i vår studie beskriver att otrygga barn gråter när föräldrarna lämnar på morgonen, vilket kan bero på att barnet inte har fått en anknytning till någon på förskolan.
Förskollärarna i vår studie beskriver vidare att barnet kan vara otryggt på förskolan men behöver inte vara det hemma. Vårt resultat beskriver att otrygga barn har inte lika lätt att äta på förskolan, barnet vågar inte äta om inte föräldern är med och visar att det går bra, sedan när barnet ska sova kan det behövas en vagn hemifrån eller något som är bekant hemifrån för att skapa en trygghet. Förskollärarna i vår studie
berättar vidare att otrygga barn oftast blir skrikiga, springer runt och inte kan sitta still och fokusera i aktiviteter och lek. Förskollärarna i vår studie förklarar att när barnet sedan börjar på en äldre barnavdelning på förskolan, eftersom barnet inte fått en trygghet från början vet barnet inte hur hen ska bete sig. I vårt resultat
framkommer det också att en del barn som är otrygga inte visar känslor, utan är neutrala och söker ingen kontakt med andra barn eller vuxna i förskolan, men förskollärarna i vår studie menar även att otrygga barn kan bete sig på olika sätt. En förskollärare beskriver ett otryggt barn enligt följande citat:
Otryggt barn är någon som inte kanske söker kontakt, någon som inte visar känslor att man inte vill visa känslor alls att man är neutral hela tiden.
Förskollärarna i vår studie berättar att alla barn ses som tillgångar i arbetet och att förskollärarna vill att barnen ska lära genom att lyckas. Förskollärarna i vår studie menar att de ständigt ska arbeta med alla barn oavsett om de visar trygghet eller otrygghet i förskolan.
4.2 Förskollärarnas strategier för att skapa anknytning
Resultatet i vår studie visar att förskollärarna anser att anknytning är en värdefull del av arbetet med barnen och att det finns olika strategier att använda sig av för att skapa en trygg anknytning. Förskollärarna i vår studie beskriver att barnet behöver en trygg anknytningsperson för att barnet ska våga komma till förskolan och att det finns någon som barnet kan lita på, känna närhet till och någon som lyssnar på barnet.
Resultatet i vår studie synliggör hur betydelsefullt det är att få en anknytning med barnen och att ha en god kontakt med barnens föräldrar. I resultatet beskriver förskollärarna i vår studie att alla anknytningar kan se olika ut eftersom alla barn är olika och genom erfarenhet av olika anknytningar får förskollärare ständigt nya erfarenheter. Resultatet i vår studie visar också att förskollärare behöver vara
beredda på att alla inskolningar är olika och varierar, att inget barn kommer knyta an på ett sätt som ett annat barn gjort innan, vilket gör att anknytningsprocesser tar olika lång tid att växa fram. Anknytningen mellan barnet och anknytningspersonen på förskolan kan bero på hur trygga föräldrarna är och vilka signaler de sänder ut till sina barn menar förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie beskriver att en del barn är trygga med sina föräldrar men blir otrygga när de börjar på förskolan, vilket kan leda till att barnet kan få svårt att knyta an till någon vuxen på förskolan. Barn som är trygga hemma kan vara otrygga i andra sammanhang, vilket synliggörs av förskollärarna i resultatet.
I resultatet framkommer det att förskollärarna i vår studie använder sig av olika strategier för att få barnen att vilja knyta an till dem. En av strategierna som
förskollärarna i vår studie berättar om är att i början av inskolningen fokusera mer på föräldrarna och på så sätt skapas en trygghet mellan personal och föräldrar. Finns det trygghet mellan föräldrar och förskollärare kan förskollärarna bygga vidare på att få barnen trygga och skapa en tillitsfull relation förklarar förskollärarna i vår studie.
Förskollärarna i vår studie beskriver olika strategier som till exempel: att sitta på golvet och vara nära barnet för att på så sätt fånga barnens intressen och lära känna barnet och hur det fungerar. En förskollärare beskriver en strategi enligt följande citat:
Det är ett dumt ord men de är de inte ”man smyger sig på” barnet och ber föräldrarna att sitta på avstånd så att jag som anknytningsperson kan ta över men kan komma till föräldrarna och tanka när barnet behöver det, då gör jag mig mer rolig och intressant så att barnet ska välja mig till slut men inte välja bort mamma och pappa utan få barnet att förstå att jag är också okej så att barnet kan välja mig när föräldrarna inte finns där.
Förskollärarna i vår studie berättar att om de har kunskap om vilka intressen barnet har kan förskolläraren bygga vidare på relationsarbetet genom att stötta, uppmuntra och bekräfta barnet så att barnet känner sig sedd och trygg. I relationsarbetet anses det värdefullt att lyssna på vad barnet vill och känner, att se barnet, att anpassa efter barnets nivå och att verksamheten behöver utgå ifrån barnet menar förskollärarna i vår studie. En annan strategi som förskollärarna i vår studie belyser är närhet, där barnet får möjlighet att sitta i knät, eller hålla i handen och leka tillsammans med barnet om barnet bjuder in till lek. Vårt resultat visar att alla förskollärare har egna strategier för hur de bygger upp sina relationer med barnen.
4.3 Kompetenser för att bygga trygga relationer
Förskollärarna i vår studie synliggör att det finns olika egenskaper de behöver ha för att bygga trygga relationer med barnen. Lyhördhet är en egenskap som är värdefull för att skapa trygga relationer beskriver förskollärarna i vår studie, där förskolläraren ser och hör barnet och är uppmärksam på barnets signaler. En annan värdefull
egenskap som förskollärarna i vår studie belyser är att ha förståelsen för hur
betydelsefull anknytningen är för barnet och även ha kunskapen om att försöka förstå när det är dags att bryta den starka anknytningen, så att barnet kan knyta an till flera än endast en anknytningsperson. Ytterligare berättar förskollärarna i vår studie om en strategi, som är att vara trygg i sig själv och vara professionell i sitt yrke.
Förskollärarna i vår studie berättar att professionalitet i yrket handlar om att tänka på sitt förhållningssätt kring barnet så att det känner sig tryggt, eftersom det kan påverka barnet och relationen mellan förskolläraren och barnet. En förskollärare beskriver att förskollärare behöver visa trygghet vilket framgår i följande citat:
Den viktigaste kompetensen det är nog att jag är trygg med mig själv, att jag har tänkt efter hur jag vill förhålla mig för att barnet ska känna sig tryggt. Om jag är jätteorolig över att jag ska räcka till för att skapa ett tryggt förhållande till de barnet, då märker ju barnet det direkt, för de små barnen läser ju av oss mycket bättre än vad vi kan läsa av dem, för det är ju deras överlevnadsstrategier att förstå sig på vad den här människan signalerar till mig.
Förskollärarna i vår studie beskriver att i relationer med barnet behöver
förskolläraren visa empati och tillit till barnet och förskolläraren behöver veta hur de kan skapa en tillitsfull relation för att barnet ska kunna känna sig tryggt tillsammans med anknytningspersonen i förskolan. I vårt resultat framkommer det att det är betydelsefullt att förskollärarna ger barnet tid och att barnet är utgångspunkten i
verksamheten, samt att verksamheten behöver organisera sitt arbete efter rutiner, tänka på övergångar och på gruppkonstellationer. En förskollärare beskriver vikten av mindre barngrupper enligt följande:
Det är ju egentligen att man har tiden att skapa den där tryggheten och relationen med barnet i början och upprätthålla den relationen med barnet och ge det tid för att vara tillsammans. Sedan att man organiserar sig att man inte är i stora grupper utan i mindre grupper för att kunna bevara relationerna med alla barnen och lättare kontakt med barnen och försöker tänka att man är hela tiden intresserad i barnet och engagerar sig i barnet samt att man är med i barnens lek så att man ser barnen.
4.4 Anknytningens möjligheter
Förskollärarna i vår studie beskriver att det finns en mängd olika möjligheter med att skapa trygga relationer och anknytning till barnen som börjar på förskolan. Redan när barnet börjar sin första dag på förskolan är bemötandet från förskolläraren det som sägs vara betydelsefullt för barnet beskriver förskollärarna i vår studie. Beroende på hur barnet knyter an till sin förskollärare blir det en avgörande faktor på hur barnets tid på förskolan kommer att bli, menar förskollärarna i vår studie.
Anknytningen ger möjligheter både för barnen och för organisationsarbetet, eftersom en god anknytning utgör möjligheter för personalen på förskolan som de kan bygga vidare på, menar förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie menar att barnen får möjligheter när det har skapats en tillitsfull relation mellan barnet och förskolläraren, är att barnet sedan kommer våga skapa nya relationer i
verksamheten. Förskollärarna i vår studie menar att en strategi är då att vara närvarande och att sätta sig in i barnens situation. Förskolläraren behöver finnas nära tillhands då förskolan från början kan kännas nytt och främmande för barnet, och att det kan kännas obehagligt förklarar förskollärarna i vår studie. En
förskollärare beskriver hur förskollärare kan visa trygghet till barnet enligt följande citat:
Man visar med hela kroppen sin trygghet och välvilja och att man bryr sig om barnet.
Förskollärarna i vår studie beskriver att är barnet tryggt och har en bra relation med åtminstone en förskollärare kan barnet utvecklas och lära sig mer, samt att det kan hjälpa barnet i framtiden. En förskollärare synliggör några möjligheter barnet kan få enligt följande citat:
Är barnen trygga på förskolan, med mig och med de andra barnen då kan dem ju utvecklas och lära sig mer och det hjälper dem ju bara i framtiden.
Förskollärarna i vår studie berättar att trygga relationer behöver vara ömsesidiga, eftersom det gör att barnet vågar leka, utmana sig och utforska sin omvärld.
Förskollärarna i vår studie beskriver att utan en tillitsfull och trygg relation finns det inget lärande för barnen, vilket kan leda till att barnen inte blir intresserade av att lära sig. Tilliten och tryggheten kan ge barnet möjligheter i sitt lärande och i sin utveckling där barnet vågar leka med andra och utveckla sin självkänsla samt att barnet känner att sitt lärande blir meningsfullt menar förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie beskriver att möjligheten med att ha en trygg och tillitsfull
omsorg redan i förskolan är att barnet då kan få bättre förutsättningar till att skapa trygga relationer i framtiden och när de går i skolan. Förskollärarna i vår studie berättar att när barnen känner sig trygga och har en trygg vuxen att komma till när det händer något på förskolan känner sig barnet sedd och trygg, vilket gör att det skapas en tillitsfull relation mellan barnet och förskolläraren. En förskollärare beskriver att möjligheterna med anknytning är många i följande citat:
Att barnen känner sig trygga när de har någon där som de kan komma till om det händer något som de vet och vågar komma till om det är något och att jag finns där för barnen. Samt har man en trygg relation med någon på förskolan så lär sig barnet bättre eftersom barnet inte då behöver känna att det är otryggt och läskigt på förskolan. Får barnet en anknytning till någon på förskolan är möjligheterna många, de kan lära sig så mycket andra saker genom att de känner sig trygga.
Förskollärarna i vår studie förklarar att utan en trygg anknytning kommer barnet klara sig ändå men att förskolan inte kommer ses som en rolig och trygg plats för barnet, samt att barnet kan få svårt att skapa vänskapsrelationer. I vissa fall kan barnet bli otrygg som vuxen, som en förskollärare beskriver:
Allt, det är jätteviktigt hur vi bemöter barnet när de kommer till oss på förskolan och vilken anknytning de får till oss, barnen märker direkt hur vi bemöter barnet och vilka signaler vi sänder ut och hur mycket vi bryr oss om barnet. Barnet kommer klara sig ändå, men det kommer inte bli roligt för barnet i förskolan och de kommer inte känna sig trygga på förskolan, barnet kommer ha svårare att skapa vänskapsrelationer och i vissa fall kan de bli otrygga som vuxna också.
Förskollärarna i vår studie anser att de ska vara professionella och veta hur de ska göra för att skapa en anknytning till barnet och för att barnets tid på förskolan ska bli så rolig som möjligt, samt att barnen blir till trygga individer som klarar av att gå upp till en avdelning med äldre barn. Förskollärarna i vår studie poängterar att de
behöver anstränga sig och arbeta för att barnen ska känna trygghet och tillit till
förskollärarna, då har en bra anknytning skapats. Får barnet en anknytning till någon på förskolan är möjligheterna många, de kan lära sig mer saker genom att de känner sig trygga menar förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie beskriver att de behöver anstränga sig för att skapa trygga barn.
4.5 Svårigheter med anknytning
Förskollärarna i vår studie berättar att det finns en del svårigheter med att knyta an till barn. En svårighet som framkommer i vårt resultat är när föräldrarna inte är trygga när det yngre barnet ska inskolas. Barnet läser av sina föräldrar hela tiden och om föräldrarna inte är trygga blir barnet inte heller tryggt förklarar förskollärarna i vår studie. Barn till otrygga föräldrar kan göra så att det tar längre tid för barnet att knyta an till förskolläraren, vilket gör att de får lägga ner mer arbete på att skapa en trygg relation menar förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie berättar vidare att föräldrarnas osäkerhet kan smitta av sig till barnet och kan göra att barnet inte vågar släppa in fler personer i sitt liv, vilket kan bli till en svårighet i skapandet av relationen mellan barnet och förskolläraren. Förskollärarna i vår studie menar att i
vissa fall kan föräldrar inte vilja släppa sitt barn i början av barnets tid på förskolan, vilket kan försvåra inskolningen och anknytningen mellan förskolläraren och barnet. Förskollärarna i vår studie beskriver att tid är en bidragande faktor till hur
anknytningen till barnet blir. Alla barn tar olika lång tid på sig att knyta an till en ny anknytningsperson och i vissa fall kan anknytningsprocessen ta flera månader beskriver förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie menar att tar anknytningen lång tid behöver förskolläraren ägna ännu mer tid och engagera sig i barnet som har svårt att knyta an. Förskollärarna i vår studie berättar vidare att det kan handla om att ett barn har svårt att knyta an till en specifik förskollärare,
eftersom alla människor inte går ihop med alla människor. En förskollärare beskriver en svårighet enligt följande citat:
De finns barn man inte klarar av och där är det svåra då att bygga en tillit och relation med och det finns ömsesidighet i många sådana situationer, men som förskollärare måste du ändå kämpa och försöka få upp tilliten i relationen även om det kan vara svårt.
En annan svårighet som förskollärarna i vår studie tar upp är att det kan finnas barn som inte vill ha närhet, vilket gör att det kan bli svårt att skapa en trygg relation med barnet, samt att det kan bli svårt att trösta barnet i situationer där barnet behöver tröst och närhet. Förskollärarna i vår studie beskriver vidare att de då behöver respektera barnets behov även om det kan bli svårt ge tröst och närhet.
Förskollärarna i vår studie berättar att det finns barn som har svårt att lita på vuxna och som har blivit sårad flera gånger tidigare, men att det då handlar om att bygga upp ett förtroende mellan barnet och förskolläraren. Förskollärarna i vår studie beskriver att en del barn drar sig ifrån vuxna, vilket gör att det kan bli svårt att nå de barnen och det kan bli svårt för arbetslaget att arbeta med de barnen eftersom barnen inte har någon vuxen på förskolan som de litar på. Förskollärarna i vår studie belyser att det finns många svårigheter med att skapa trygga relationer, eftersom alla barn är olika finns det inget som förskollärare ständigt kan göra för att lyckas få en bra anknytning till barnet.
4.6 Kompetens inom anknytning
Vårt resultat visar att förskollärarna i vår studie fått mer eller mindre kunskap om anknytning genom sin förskollärarutbildning, men att det generellt är något som förskollärarna får lära sig med tiden när de arbetar och på så sätt blir självlärda. En förskollärare berättar hur hen fått erfarenhet om anknytning:
Jag har alla erfarenheter man kan få av anknytning, men sedan kommer det olika sorters anknytningar som kommer ske på annorlunda sätt än vad man är van vid, som man får erfarenhet av.
Citatet tydliggör att förskollärarna får mer kunskap om anknytningar desto fler inskolningar förskolläraren är med om, och får då även kunskap om att alla anknytningar är olika. I vårt resultat synliggörs det att förståelsen för hur
det går att bilda en förståelse för hur anknytningen fungerar och att alla barn knyter an på olika sätt.
5 Analys
I detta kapitel presenterar vi studiens resultat utifrån en tematisk analys med stöd i anknytningsteorin, vilket presenteras under följande rubriker: förskollärarens
strategier till att skapa anknytning, förskollärarens kompetenser för att skapa trygga relationer, anknytningens möjligheter för barnet.
5.1 Förskollärarens strategier till att skapa anknytning
I resultatet framkommer det strategier för att skapa en anknytning tillsammans med barnen. En av strategierna förskollärarna i vår studie lyfte var att vid inskolningen fokusera på barnets föräldrar för att kunna bygga upp en trygghet mellan
förskolläraren och föräldrarna. Resultatet går att förstås som det Bowlby (2010) menar att barnet har en så kallad anknytningshierarki där barnet endast har en primär anknytningsperson till en början, att barnet i tidig ålder inte söker efter nya anknytningspersoner. Förskollärarna i vår studie förklarar att om det finns en trygghet mellan föräldern och förskolläraren kan det signalera ut en trygghet som barnet känner av, detta gör att förskolläraren och barnet kan bygga upp en tillitsfull relation. I vissa fall kan en del föräldrar ha svårt för att släppa sitt barn vid
inskolningen vilket kan försvåra inskolningen och anknytningen mellan
förskolläraren och barnet. Däremot poängterar Bowlby (2010) att barn kan etablera fler anknytningspersoner om barnet redan utvecklat anknytningsbeteenden till de personerna, men att det fortfarande kan ta tid.
I resultatet framkommer det att en del trygga barn kan bli otrygga när de börjar på förskolan, vilket gör att barnet kan få det svårare att knyta an till någon vuxen på förskolan. Barnet behöver en trygg anknytningsperson och någon som barnet litar på för att våga komma till förskolan. Resultatet går att relateras till det Bowlby (2010) beskriver att anknytningspersonen i förskolan behöver vara en trygg person som barnet vet att det kan komma till för att få närhet. Förskollärarna i resultatet anser att när barnet har etablerat en trygg anknytning till någon på förskolan kan relationen sedan leda till att barnet vågar skapa flera trygga relationer i verksamheten.
Resultatet går att relateras till Bowlby (2010) som poängterar att barnet behöver en trygg bas för att våga bygga nya trygga relationer. En trygg bas är en
anknytningsperson som barnet kan komma tillbaka till när barnet har utforskat omgivningen, en så kallad trygghet. Liknande beskriver Brandtzæg m.fl. (2016) att anknytningspersonen behöver ha en trygg bas och en trygg hamn för att få barnet att känna att barnet vågar utforska omvärlden och samtidigt ha en nära och trygg vuxen som ger närhet, tröst och som kan vara en hjälpande hand. En trygg bas och en trygg hamn gör att barnet får ett grundläggande behov av närhet och bekräftelse.
Förskollärarna i vår studie beskriver en strategi, där förskolläraren försöker skapa en trygghet i relationen med barnet genom att sitta på golvet för att vara nära samt vara
på barnens nivå när barnet behöver det. Liknande menar Bowlby (2010) att trygghet och närhet är ett förhållningssätt för att kunna ge en god omsorg till barnet och för att tillgodose barnets behov. Förskollärarna i vår studie beskriver närhet som en annan strategi för att skapa en anknytning till barnet, där barnet får möjlighet att sitt i knät eller hålla i handen när barnet behöver det. Resultatet kan förstås utifrån det teoretiska perspektivet (Bowlby, 2010; Brandtzæg m.fl., 2016) som att när
anknytningspersonen har närhet som strategi i anknytningen kan barnet enklare knyta an till anknytningspersonen i förskolan. Anknytningspersonen behöver
balansera och använda både en trygg bas och en trygg hamn i sitt förhållningssätt för att skapa en trygghet och tillit i relationen med barnet. Förskollärarna i vår studie berättar att barnet annars kan få det svårt att knyta an till anknytningspersonen om det finns brister i omsorgen till barnet.
5.2 Förskollärarens kompetenser för att skapa trygga
relationer
Förskollärarna i vår studie förklarar en del egenskaper en förskollärare behöver ha för att bygga trygga relationer med barnen. Något som anses värdefullt för att skapa trygga relationer är att vara trygg i sig själv och att vara professionell i yrket.
Förhållningssättet blir på så sätt värdefullt runt omkring barnet eftersom barnet känner av om de vuxna i omgivningen är trygga, därför är det relevant att inte blanda in sitt privatliv i yrket eftersom det kan påverka barnet och relationen förklarar förskollärarna i vår studie. Barnet behöver en stabil och trygg vuxen för att själv kunna bli trygg (Brandtzæg m.fl., 2016).
En av egenskaperna som lyfts fram av förskollärarna i vår studie är lyhördhet som är värdefullt för att skapa trygga relationer. Förskollärarna i vår studie beskriver att lyhördhet handlar om att kunna läsa av barnets signaler för att ge barnet närhet och tröst. Bowlby (2010) menar att anknytningspersonen på förskolan behöver bemöta barnet med emotionell närhet och lyhördhet för att få barnet att känna sig trygg i relationen. Några andra kompetenser förskollärarna i vår studie berättar är att förskollärare behöver visa empati och tillit till barnet för att få barnet att vilja knyta an. Broberg m.fl. (2006) menar att den nya relationen kan påverkas av barnets tidigare inre arbetsmodeller, eftersom en del barn kan ha otrygga arbetsmodeller sedan innan vilket kan påverka hur de nya relationerna utvecklas. I vårt resultat synliggör förskollärarna att en del barn inte vill ha närhet och drar sig ifrån vuxna, vilket gör att det kan bli svårt för förskolläraren att ge tröst och närhet när barnet behöver det samt att förskolläraren kan få svårt att nå de barnen. Förskollärarna i vår studie berättar vidare att förskollärare behöver respektera barnets behov även om det kan bli svårt att trösta och ge närhet. Vilket går att relateras till det som Broberg m.fl. (2006) tar upp att det kan förstås som att anknytningspersonen utgår ifrån barnets behov när tryggheten skapas.
Trygghet och anknytning är för alla barn betydelsefullt och barn är i behov av fysisk närhet och trygghet för sin egen överlevnad (Brandtzæg m.fl., 2016). En del barn har dock svårt att knyta an till någon eller tar längre tid på sig att knyta an vilket gör att
förskolläraren behöver lägga ner mer arbete på att skapa trygghet i relationen menar förskollärarna i vår studie. Förskollärarna i vår studie belyser även att det finns barn som har svårt att lita på vuxna eftersom barnet kan ha blivit sviken flera gånger förut, för förskolläraren handlar de då om att bygga upp ett förtroende hos barnet.
Förskollärarna i vår studie förklarar därmed att det inte finns något som förskollärare ständigt kan göra för att lyckas få en god anknytning, varje anknytningsprocess är olika. Bowlby (2010) förklarar att barn är olika och beter sig olika när de knyter an vilket kan bero på barnets tidigare inre arbetsmodeller. Broberg m.fl. (2006) belyser att arbetsmodellerna formar barnet och påverkar barnets beteende när barnet ska knyta an. I vårt resultat beskriver förskollärarna att tid är en bidragande faktor på hur anknytningen blir vilket gör att förskollärare behöver ge barnet tid och engagera sig till att barnet knyter an oavsett hur lång tid det tar.
5.3 Anknytningens möjligheter för barnet
Förskollärarna i vår studie synliggör att arbetet med anknytning på förskolan ger barnet olika möjligheter.Trots att alla anknytningar ser olika ut och tar olika lång tid behöver förskollärare ge barnet möjligheter till utveckling och lärande oavsett hur barnet knyter an. Resultatet går att relateras till Broberg m.fl. (2006) som synliggör att beroende på hur tryggt eller otryggt barnet är kommer de påverka barnet när barnet möter nya människor och när det skapar nya relationer. I vårt resultat
synliggörs det av förskollärarna att det otrygga barnet som kommer till förskolan inte förväntar sig att bli bemött med emotionell närhet vilket kan förstås utifrån Bowlby (2010) som beskriver att om barnet inte haft erfarenhet av att den vuxne är lyhörd och emotionellt närvarande kan det vara för att föräldrarna inte gett barnet en trygghet att återgå till.
Som tidigare nämnt poängterar förskollärarna i vår studie att de behöver anstränga sig för att skapa trygga barn och när barnen känner sig trygga har förskollärare och barnen skapat en god anknytning. Förskollärarna i vår studie berättar vidare att trygga relationer mellan förskollärare och barn är uppbyggda av en tillitsfull
anknytning, som hjälper barnet att utvecklas, lära sig, leka, utmana sig och utforska sin omgivning. Får barnet en anknytning till någon på förskolan är möjligheterna många, de kan lära sig mer genom att de känner sig trygga menar förskollärarna i vår studie. Resultatet kan relateras till det som Broberg m.fl. (2006) menar, att
förskolläraren kan ge barnet möjligheter genom att skapa en trygg anknytning, barnet kan då enklare utforska omvärlden och när det behövs kan barnet återgå till sin anknytningsperson. Förskollärarna i vår studie belyser att trygga relationer på förskolan är det som är meningsfullt, eftersom det är då barnet vågar leka med andra och får möjlighet att utveckla sin självkänsla. Resultatet går att tolkas som det
Brandtzæg m.fl. (2016) förklarar att anknytningspersonen i förskolan är värdefull eftersom personen kan ge barnet trygghet och närhet när barnets primära
anknytningsperson inte finns nära. Till skillnad från det Bowlby (2010) förklarar att, om inte anknytningspersonen är engagerad och behåller en god kvalitet i relationen med barnet kan barnet få det svårt att knyta an till en ny anknytningsperson, vilket
