Sjuksköterskors erfarenheter av samtal med patienter i palliativ vård : En litteraturöversikt

Namn: Caroline Woolford

Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGV51, VT2017 Nivå: Grundnivå

Handledare: Anna Klarare Examinator: Gail Dunberger

Sjuksköterskors erfarenheter av samtal med patienter i palliativ

vård

En litteraturöversikt

Nurses’ perceptions of conversations with patients in palliative

care

Sammanfattning

Bakgrund: I svåra situationer där livet ställs på sin spets är det vanligt att svåra frågor och känslor väcks. Detta ställer krav på de som vårdar dessa patienter och kunskap om kommunikation i palliativ vård krävs. Just på grund av detta måste sjuksköterskor axla ett stort ansvar, inte bara för den patient de vårdar, utan också för hela sammanhanget patienten befinner sig i. Därför blir kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter en viktig del av vården.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av samtal med patienter i palliativ vård.

Metod: En litteraturöversikt har genomförts med nio vetenskapliga artiklar hämtade från databasen CINAHL complete och PubMed. De sökord som används är: Hospice and palliative nursing, terminal care, conversations, nurses

experience och communication.

Resultat: Det resultat som framkom delades upp och strukturerades under olika

rubriker, dessa var: Sjuksköterskans upplevelser av samtal i palliativ vård och faktorer som påverkar samtal i palliativ vård. Vidare skapades flera

underrubriker. Här framkom att sjuksköterskor upplevde samtal i livets slut som svårt och var något som krävde träning och erfarenhet för att klara av på bästa sätt.

Diskussion: I diskussionen tas vikten av kommunikation upp och även sjuksköterskors ansvar i den typen av vård i förhållande till patientens behov av samtal. Vidare diskuterades det utifrån ytterligare litteratur som stärkte resultatet.

Abstract

Background:

In difficult situations where life comes to a head, it is common that difficult issues and feelings are raised. This also raises the demands on those who care for these patients and knowledge of communication in palliative care is required. Because of this, nurses take on a great responsibility, not only for the patients they care for, but also the entire context patient is in. Therefore, the communication between nurses and patients an important part of health care.

Aim: To highlight nurses’ experiences of conversations with patients in palliative care.

Method: A literature review has been constructed by eight scientific articles from CINAHL complete and PubMed. The keywords used are: hospice and palliative nursing, terminal care, conversations, nurse experience och communication.

Results: The results that emerged were divided and presented under different

headings, these were: Nurses' experiences of calls in palliative care and

factors that affect conversations in palliative care. Several subheadings

were then created. It was revealed that many nurses experienced end-of-life conversations as difficult and it was something that required training and experience to handle in the best way.

Discussion:

The discussion was divided results into two headings: the actual

responsibility and the importance of communication. This was also

discussed using further literature confirming the result.

Innehållsförteckning

2.3SJUKSKÖTERSKORS ARBETE I PALLIATIV VÅRD ... 2

2.4KOMMUNIKATION I PALLIATIV VÅRD ... 4 2.4.1 Brytpunktssamtal... 5 2.5PROBLEMFORMULERING ... 5 3. SYFTE ... 6 4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 6 5. METOD ... 7 5.1URVAL ... 7 5.2DATAINSAMLING ... 7 5.3DATAANALYS ... 8 5.4FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 8 6. RESULTAT ... 8

6.1SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV SAMTAL I PALLIATIV VÅRD ... 9

6.3FAKTORER SOM PÅVERKAR SAMTAL I PALLIATIV VÅRD ... 10

6.3.1 Hinder för samtal ... 10 6.3.2 Sjuksköterskors ansvar ... 10 6.3.3 Antaganden ... 11 6.3.4 Oklarheter i organisationen ... 11 7. DISKUSSION ... 12 7.1METODDISKUSSION ... 12 7.2RESULTATDISKUSSION ... 13

7.2.1 Det faktiska ansvaret ... 13

7.2.2 Vikten av kommunikation ... 14

7.3KLINISKA IMPLIKATIONER ... 15

7.4FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 15

8. SLUTSATS ... 16

1. Inledning

Ämnet jag valt att skriva om är hur sjuksköterskor upplever att föra samtal med patienter i palliativ vård. Bakgrunden till mitt beslut kommer från mitt arbete som undersköterska på en avdelning där patienter i olika stadium av sjukdom vårdades. Tiden innan döden är fylld med oro och ångest för patienter. Därför är det viktigt att som sjuksköterska veta hur ett bra bemötande i palliativ vård ser ut och hur patienterna kan bjudas in till samtal på ett respektfullt sätt. Det jag hoppas att detta arbete kan bidra med, är ytterligare förståelse för samtalets viktiga betydelse i palliativ vård.

2. Bakgrund

2.1 Perspektiv på kommunikation

Kommunikation handlar om att information överförs mellan individer, det kräver någon form av språk samt ett fysiskt medium där kommunikationen kan ske (Friedrichsen, 2016). Det är något som kan vara ensidigt, alltså en envägsöverföring av information från en individ till en annan. Ett samtal däremot är något som äger rum mellan två personer. Det handlar om ett utbyte mellan två individer där språk, symboler eller tecken används.

Det finns olika perspektiv på kommunikation (Eide & Eide, 2009). Linjärt perspektiv handlar om att information överförs på kortast väg mellan personer. Ett budskap förmedlas av en person och mottas av en annan. Detta räcker emellertid sällan till i kommunikation då fler faktorer spelar in. Den icke verbala kommunikationen som kroppsspråk, bidrar också till det som uttrycks i ett samtal. Ett leende eller en lätt hand på armen kan också ge mottagaren information om vad avsändaren försöker förmedla. Det är en del av ett processperspektiv, där förklaras hur samtal i relationer mellan människor i de flesta fall är för komplicerat för ett linjärt perspektiv då det krävs mer i samtal än i överföring av information.

God kommunikation är en förutsättning för god vård (Kozlowska & Doboszynska, 2012). Om en patient inte kan göra sig förstådd kan hen inte uttrycka sina förväntningar på vården, och riskerar därför att bli missnöjd på grund av den bristande kommunikationen. Olika

anledningar till bristande kommunikation kan exempelvis vara ålder, kultur eller social bakgrund. Det är inte alltid bara språkliga barriärer som utgör hinder för god kommunikation. I studien av Kozlowska och Dobozsynska (2012) fick sjuksköterskor svara på frågor om icke-verbal kommunikation. Majoriteten svarade att de oftast använder icke-icke-verbal kommunikation när de vill visa medlidande för en patient. De kunde vara genom leende, att bara sitta hos patienten, hålla ögonkontakt eller genom att hålla i patientens hand. Vidare redovisades hur

en sjuksköterskas leende kunde ge patienten en känsla av lugn och lättnad och även ge en lättnad vid svårare stunder.

2.2 Palliativ vård

Palliativ vård innebär att fokus skiftar från kurativ vård, till vård som är menad att lindra symtom som patienten har i livets slutskede (Glimelius, 2013). Den kurativa vården innebär att en sjuk person, genom exempelvis läkemedelsbehandling, blir botad från sin sjukdom. I en sådan situation anses det exempelvis mer acceptabelt att utsätta patienten för behandlingar som innebär visst obehag eller smärta för att i slutändan kunna tillfriskna. I den palliativa vården ligger fokus på att lindra de symtom som patienten lider av då möjlighet för tillfrisknade inte finns. De behandlingsmöjligheter som finns måste noga vägas emot eventuella biverkningar som kan bidra till minskad livskvalitet.

Det finns fyra hörnstenar inom den palliativa vården (Socialstyrelsen, 2013). De fyra hörnstenarna är: Symtomlindring för att lindra patientens smärta eller för att undvika andra svåra symtom. Kommunikation, att skapa en god relation i både arbetslag samt mellan arbetslag och närstående/patient. Multiprofessionellt samarbete, flera olika professioner arbetar tillsammans för att skapa bästa möjliga vård. Den fjärde hörnstenen Relation och stöd till de närstående, där närstående inbjuds att delta i vården samt att ge stöd under

sjukdomstiden och efter dödsfall.

2.3 Sjuksköterskors arbete i palliativ vård

Sjuksköterskor arbetar med omvårdnad som både profession och akademiskt ämne (Jakobsson Ung & Lützén, 2014). Omvårdnadsperspektivet definieras av fyra drag som tillsammans bildar disciplinen: det humanvetenskapliga, det praktiska samt omsorg och hälsoorientering. Genom tiderna har sjuksköterskeyrket setts och uppfattats på olika sätt. Tidigare arbetade sjuksköterskor ur ett mer biomedicinskt perspektiv där patienten reducerades till sin kropp. Men allt eftersom yrket utvecklats har fler teorier och metoder tillkommit. Det finns nu olika teorier om hur omvårdnad bäst bedrivs och vad som är rätt och fel. I all denna utveckling fortsätter yrket att växa med patientens bästa i fokus.

Omvårdnadsvetenskapen som sjuksköterskor arbetar enligt visar människan ur ett

helhetsperspektiv. Uppgiften sjuksköterskor har är att främja hälsa och lindra lidande för alla människor, med personen i centrum (Willman, 2014). Även att identifiera patientens egna resurser och förmåga till egenvård är en viktig del. Det gäller för alla patienter, även de mest

sjuka. Det finns olika uppfattningar av mening med arbetet hos sjuksköterskor som är verksamma inom palliativ vård. I en studie av Georges, Grypdonck coh Dierckx de Casterle, (2002) beskriver en del sjuksköterskor vikten av att arbeta enligt vårdavdelningens policy som deras största fokus. De använder en mer rationell och vetenskaplig metod för att bestämma diagnoser och eventuella interventioner för patienter. För dem är rollen som professionell sjuksköterska viktigare än att investera i sina relationer med patienten. I sin roll beskriver de problemlösning, koordinering av omvårdnaden och ge information till läkare angående patienter som de viktigaste delarna. Andra sjuksköterskor hade istället fokus på att öka välbefinnandet hos patienterna. De fann det viktigt att använda sina egna goda sidor, som att kunna vara lyhörd för patientens önskemål, i sitt arbete. Dessa sjuksköterskor arbetade för att vara medvetna om patientens behov och på så sätt kunna anpassa vården efter just den

patienten. Känslan av att göra något meningsfullt för patienten gav dem en upplevelse av belöning.

Inom palliativ vård är självbestämmandet, symtomlindring, delaktighet och socialt nätverk viktiga delar att bejaka för patientens bästa (Socialstyrelsen, 2013). Där spelar sjuksköterskan en viktig roll för att hjälpa till att skapa en trygg och god vård. För sjuksköterskor i den palliativa vården finns det en kompetensbeskrivning framtagen av Svensk

sjuksköterskeförening och SFPO (2008). Där finns beskrivet vad sjuksköterskor i den palliativa vården ska kunna göra och vad de ska ha kunskap om. Där står det att

sjuksköterskan ska kunna bedöma, planera, åtgärda och utvärdera palliativ omvårdnad samt ha kunskap om den palliativa vårdens olika faser. Det står även beskrivet delar som ska finnas med i sjuksköterskors arbetssätt, som vikten av att värdera patientens autonomi, god relation och kommunikation med patienten och närstående. Även att stärka, stödja och hjälpa patient och närstående, att hjälpa dem att fokusera på livet och att acceptera döden.

En stor del av arbetet i palliativ vård handlar om att skapa relationer till patienten och dennes närstående (Freidrichsen, 2013). Det som sjuksköterskan strävar efter är relationer som är förtroendefulla för att hjälpa patienten i hens situation. Men att skapa sådana relationer är inte alltid enkelt. Sjuksköterskan bör försöka att kliva in i patientens situation för att hitta någon form av gemensam nämnare, och på så sätt skapa ett band till patienten. Det patienter och närstående behöver är tid och utrymme och om sjuksköterskor kan ge det, ger det också en bra grund. Även att kunna lyssna, vara pålitlig och snabbt svara på deras behov är viktiga delar i att skapa en god relation till patienten. Förutom att skapa en god relation, är stödjande ytterligare en viktig funktion som sjuksköterskan har. När patienten har behov av att bli stöttad kan sjuksköterskan försöka vara närvarande, uppmuntra och underlätta i den mån som

det är möjligt. Det kan vara, att dela med sig av kunskap och tidigare erfarenheter för att underlätta patientens liv eller komma med råd om hur livet kan göras enklare. Men också att bekräfta närståendes känslor och eventuella insatser för patienten. Ibland finns det dock inget att säga eller att göra och då är närvaro en viktig del i att stödja patienter och närstående, att våga stå kvar och finnas där för dem i deras svåra stund. Det kan exempelvis handla om att bara sitta hos patienten en stund, och vara närvarande i situationen.

Sjuksköterskor i palliativ vård spelar en viktig roll (Pereira et al.,2017). Det är

sjuksköterskan som står i direkt kontakt med patienten och arbetar på flera olika sätt för att ge god vård. Symtom för patienter i palliativ vård kan vara fysiska, emotionella och/eller

spirituella och kräver bred kunskap av sjuksköterskan för att kunna möta dessa. Det inte heller alltid lätt att möta patienter och familjer i dessa situationer då svårigheter lätt uppstår

(Valente, 2011). Samarbete mellan flera olika yrkesgrupper och även patientens familj, kan leda till slitningar. Sjuksköterskor värderar patientens önskningar högst medan läkare oftare förespråkar aggressiv behandling, även patientens familj önskar i många fall mer behandling än vad patienten själv vill ha. I dessa situationer beskriver sjuksköterskorna hur de fungera som medlare mellan läkare, patient och närstående. De uppmuntrar till diskussion och hjälper patienten att beskriva sina önskningar för närstående och läkare. Kommunikationen är en del av den palliativa vården där sjuksköterskan får ta stort ansvar, både för att förklara medicinska termer men också att kommunicera om och med patienten angående behov och önskningar.

2.4 Kommunikation i palliativ vård

I palliativ vård är kommunikation en viktig del av sjuksköterskans roll (Freidrichsen, 2013). Det gäller både verbala, och icke verbal kommunikation. Sjuksköterskan i palliativ vård ska veta när man bör tala och när man bör vara tyst. Detta är något som kan läras in genom

teoretisk kunskap och genom erfarenhet. Det går att vara den mer aktiva parten i samtalet med patienten och även att vara den som är tystare och genom öppna frågor försöka få patienten att tala om sin situation. Dessa samtal kan även anpassas mellan flera olika nivåer, de kan vara humoristiska, ytliga eller djupt existentiella. Sjuksköterskan bör heller inte öppet värdera eller döma det som sägs utan istället vara följsam och utifrån kunskap hen besitter avgöra vilka uttryck som står för vad.

I en studie av Nedjat-Haiem et al. (2016) beskriver sjuksköterskor hur de ser sin roll i kommunikationen med patienter i livets slut. Flera av dem beskriver sin del i det arbetet som att vara patientens öron under samtal med läkare, att efteråt finnas kvar och förklara vad som

blivit sagt och försäkra att patienten förstått vad palliativ vård innebär. Men lika mycket att vara en tröst när patienten behöver det och möta den oro och de känslor som uppstår vid dessa samtal.

2.4.1 Brytpunktssamtal

En särskild typ av samtal, är brytpunktssamtal. Dessa samtal innebär att svårt sjuka patienter får information om hur sjukdomsbilden ser ut och att vården bör ändra riktning, från kurativ till palliativ vård. Om det inte finns hopp om att patienten tillfrisknar, bör fokus istället ligga på att patientens livskvalitet blir så bra som möjligt utan att utsätta patienten för onödigt lidande såsom kirurgiska eller medicinska behandlingar. I många fall uteblir samtal om sjukdomsprognos och på grund av detta uteblir också diskussion om patientens önskemål vid livets slut (Boyd, Merkh, Rutledge & Randall, 2011). Detta gör att patienterna och närstående riskerar att gå miste om ett bra avslut och en god död.

Vid brytpunktssamtalet finns det olika svårigheter som kan uppstå (Broom, Kirby, Good & Lwin, 2015). Det finns förnekelse och motstånd hos både patienter och närstående när

diskussion om sjukdomsprognos tas upp. För sjuksköterskan är kommunikationen här en viktig del, för att försöka öka acceptansen och skifta fokus mot symtomlindring och god livskvalitet. I svåra och känslomässigt laddade situationer som vid brytpunktssamtal är det vanligt att patienterna ”stänger ned” och inte kan ta in all information som ges. På grund av detta är det viktigt att sjuksköterskan kan fånga upp patienter efter dessa samtal. I många fall finns det ett behov av att höra informationen igen i lugn och ro för att förstå och acceptera.

2.5 Problemformulering

Inom den palliativa vården möter sjuksköterskan patienter och närstående i svåra situationer. Patienterna med sjukdomar som leder till svåra symtom som smärta, oro och ångest, och symtomlindring är en av hörnstenarna inom den palliativa vården. Även kommunikation och relation och stöd till de närstående är viktiga hörnstenar. Sjuksköterskan får axla ett stort ansvar i de flesta delar av patientens vård, det gäller även kommunikationen. Sjuksköterskan för samtal både med patienten men också med närstående och måste bemöta de känslor och tankar som uppstår där. Med utgångspunkt från ovan, är det intressant att belysa hur

Utöver detta finns det också faktorer som påverkar sjuksköterskans samtal med patienter, vilket kan vara värdefullt att lyfta fram. Exempelvis vad som hindrar att samtal äger rum.

3. Syfte

Syftet med detta arbete är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala med patienter i palliativ vård.

4. Teoretiska utgångspunkter

Denna litteraturstudie utgår ifrån Jean Watsons teori om transpersonell omvårdnad (Sitzman & Watson, 2014). Transpersonell omvårdnad innebär att få kontakt med en annan människa genom total närvaro och uppmärksamhet. På detta sätt visas omsorg för den andra personens känsloliv och inre mening. För sjuksköterskor som arbetar utifrån detta sätt innebär detta att kunna fokusera på dessa delar. Istället för att låta samtalet cirkulera runt sjukdom och symtom, skiftas fokus istället till att vara totalt närvarande i stunden och se helheten hos patienten. Genom att tillsammans med den andra personen kliva in i hens referensram, kan ett gemensamt sökande efter mening och lugn börja. Sjuksköterskan och patienten delar genom denna process ett vårdande möte. Ett vårdande möte innebär att sjuksköterskan och personen hen samtalar med måste både välja och agera. De väljer att mötas genom det samtal de har, och tillsammans agerar de för att eventuellt uppnå ett transpersonellt läge. För att ett möte ska räknas som transpersonellt så måste en djupare kontakt uppstå. Det innebär att de två som för konversationen upplever en känsla av samhörighet och får en kontakt på en själslig nivå. Det finns då möjlighet att lära känna den andra personen, men också att genom den andra

personen känna igen sig själv och på så sätt få kontakt med sin egen mänsklighet.

Denna typ av omvårdnad skiljer sig från det som sjuksköterskor traditionellt sett får lära sig (Watson, 2012). I många fall anses personlig involvering som oprofessionellt. Men det handlar om att hitta en balans för både patient och sjuksköterska, där båda är lika investerade och känner sig trygga med det. Sjuksköterskan har automatiskt en auktoritär position och är engagerad i situationen sett utifrån. Patienten däremot har ett mer emotionellt engagemang i och med den påverkan hens sjukdom har, men genom att sjuksköterskan ger av sig själv och sina egna unika egenskaper kan balans uppnås. I vänskapsrelationer finns ett givande och tagande, som är nödvändigt för att relationen ska fungera. I professionella relationer kan detta också finnas, det kan vara givande för både sjuksköterskan och patienten. Men det är inte något som sjuksköterskan kan förvänta sig eller kräva. Målet med relationen och den

transpersonella omvårdnaden är att patienten ska kunna dela sina tankar kring sin sjukdom i en situation som inger trygghet och på så sätt ges möjlighet att våga utforska de känslor som väcks där.

5. Metod

Den metod som använts är en litteraturöversikt. Det är en metod där författaren genom att samla och granska resultat inom forskningsområdet skapar en överblick över det (Friberg, 2006). En litteraturöversikt valdes för att hitta mycket information och på så sätt få en bred bild av forskningsområdet. Eftersom erfarenheter är subjektiva krävdes därför flera olika källor för ett tillförlitligt resultat.

5.1 Urval

Val av problemområde gjordes och därefter samlades data in och granskades för att försäkra att det var vetenskapligt, exempelvis genom att välja peer-reviewed forskning (Friberg, 2006). Artiklar som är peer-reviewed stärker även en artikels trovärdighet, då dessa studier är

granskade av flera olika forskare innan de blir godkända och publicerade.

Efter att ha funnit relevanta sökord för att få fram artiklar, var nästa steg i urvalsprocessen att läsa titlar på de artiklar som framkom efter sökning för att behålla rätt fokus i artiklarna var författaren noggrann med urvalet. När titlar som verkade relevanta för arbetet hittades så lästes även abstrakten. Om det fanns intressanta och/eller relevanta aspekter för syftet så lästes hela arbetet. Sökningar gjordes i både CINAHL complete och PubMed. Efter sökningarna i CINAHL complete så inkluderades endast en artikel från PubMed då flera dubbletter framkom.

5.2 Datainsamling

Informationen hämtades från databaserna CINAHL Complete och PubMed, som båda är användbara databaser för aktuell information i hälso- och sjukvården (Nilsson Kajermo, Johansson & Wallin, 2014) Vetenskapliga artiklar användes, både kvalitativa och

kvantitativa. Utöver detta användes också övrig litteratur som rör det aktuella området. De sökord som användes är: Hospice and palliative nursing, terminal care, conversations, communication, nurses experience, nurse. Sökningen av artiklar skedde sedan med olika kombinationer av sökorden för att ge en bred bild och helikopterperspektiv (Friberg, 2006). Vidare så användes vissa begränsningar för att säkerställa kvaliteten och relevans av artiklar.

Fokus var på äldre personer, och med det avses de från 60 år och uppåt (WHO, 2017) då de utgör den största gruppen inom den palliativa vården. Peer-reviewed innebär att artikeln är vetenskapligt granskad. Vanligtvis sker det genom att flera oberoende forskare granskar artikelns innehåll.

Den första sökningen gjordes i CINAHL med major headings och flera artiklar valdes ut. Efter detta gjordes sökningar också i PubMed, dock inkluderades endast en artikel då dubbletter som redan inkluderats via sökningen i CINAHL framkom. För sökningen i

PubMed användes MeSH termer med undantag för suffering som inte fanns med, då användes istället fritext.

5.3 Dataanalys

Genomgång av artiklar sker enligt Fribergs (2006) trestegsanalys. I det första steget lästes texterna igenom flera gånger för att skapa en klar bild av innehållet. Efter detta steg granskades resultatdelen i studierna och jämfördes med varandra. Resultatdelarna från artiklarna skrevs upp i tabeller och markerades med olika färger för att tydligt se eventuella skillnader och likheter. Slutligen gjorde författaren en sammanställning av resultaten i studierna och detta delades upp i rubriker i enlighet med frågeställningar och syfte. Rubrikerna i arbetet växte fram under analysen och var inte formulerade på förhand.

5.4 Forskningsetiska överväganden

Forskningsetik handlar om de överväganden som måste göras innan och under ett

forskningsarbete (Kjellström, 2012). I arbeten som detta när det handlar om människor, är en av de viktigaste sakerna att skydda dem från att bli utnyttjade eller sårade. Personer som medverkar i studierna ska vara skyddade av konfidentialitet och ska ha givit informerat samtycke innan deltagandet.

Vidare var författaren uppmärksam vid översättning av artiklarna, då de skrivs på engelska, för att undvika felaktiga tolkningar. Författaren följer en systematisk metod för sökning som minskar risk för eget tyckande. Dessutom har författaren arbetat för att inte fabricera, eller plagiera något till innehållet i detta arbete.

6. Resultat

Efter granskning av artiklarna som valts utifrån litteraturöversiktens syfte och frågeställning framkom följande teman. Dessa teman är: Sjuksköterskors upplevelse av samtal i palliativ

vård samt Faktorer som hämmar samtal i palliativ vård, till detta tema finns även undertemana: Hinder för samtal, Sjuksköterskans ansvar, Antaganden och Oklarheter i organisationen.

6.1 Sjuksköterskors upplevelser av samtal i palliativ vård

Det finns en samstämmighet i artiklarna som pekar på att kommunikation i livets slutskede är viktig, men att det inte alltid är så enkelt att tala om stora och svåra frågor. Clark och Ross (2006) beskriver hur de yngre sjuksköterskorna som saknar erfarenhet, upplever samtal med döende patienter som besvärligt. Vidare beskriver deltagarna i studien att de med tiden lär sig att uppfatta om patienten önskar att tala om döden eller sin sista tid. Moir et al. (2015)

beskriver i sin studie hur sjuksköterskor med mer erfarenhet har lättare att initiera den typen av samtal, detta gäller särskilt onkologisjuksköterskor som arbetar i vårdkontexter där sådana samtal ofta förekommer. Patienter som befinner sig i det palliativa skedet finns dock överallt och författarna menar att det därför finns det anledning för utbildning också för de

sjuksköterskor som sällan vårdar dessa patienter. Detta för att behålla en jämn kompetensnivå och underlätta patienternas sista tid.

Johnson och Botts studie (2016) visar att personalen tycker att samtal om död och döende med palliativa patienter borde vara en självklarhet, men de visar också att så inte är fallet. Cirka hälften av deltagarna i Johnson och Botts studie (2016) uppgav att det viktigaste för dem var att fokusera på sina mer praktiska uppgifter istället för att ägna tid åt samtal. Vissa upplevde inte heller att dessa samtal var deras ansvar. Anledningen till detta kunde vara brist på kunskap, tid eller att de var obekväma med situationen. De visade också att samtal av den karaktären uppstod när de kände sig konfronterade och oftast när patienten själv eller hens anhöriga var den som inledde konversationen.

En känsla av stolthet framkom också. I en studie av Strang et al. (2013) talade

sjuksköterskorna om hur bra det kändes att patienter och närstående litade på deras kunskap och kunde anförtro sig åt dem. Det skapade en känsla av meningsfullhet och de kände att deras arbete gjorde skillnad för en annan människa. Däremot var de också flera som upplevde konversationerna som slitsamma och något som skapade en egen ångest att ta hand om. Det som de uppgav som svårast var när de identifierade sig med antingen patient eller anhöriga. Just att det fanns något hos patienterna där de kände igen sig själva blev svårt och de tänkte ”det kunde varit jag”. De uppgav också att det fanns patienter som de inte gillade att ha och

göra med, trots att de visste att de inte borde känna så. Den typen av patient var de som uppfattades som aggressiva eller otrevliga.

6.3 Faktorer som påverkar samtal i palliativ vård

Resultatet visade också att det fanns olika anledningar till varför samtal i palliativ vård uteblir (Towsley et al, 2015). I vissa fall vill patienterna inte medverka i sådana samtal vilket ska respekteras (Hjelmfors, 2015). Samtal i palliativ vård bör vara anpassade utifrån varje enskild patients behov och situation.

6.3.1 Hinder för samtal

En faktor som uppgavs direkt påverka möjligheten till samtal var miljön på avdelningen (Clark & Ross, 2006). Sjuksköterskorna beskrev det som en svårighet att engagera sig i samtal med patienter om de exempelvis låg på en sal med flera patienter med bara tunna gardiner att dra för som skydd under samtalets gång. En annan svårighet var tid. De menade att tiden inte räckte till för svåra samtal. Istället försökte de att fokusera på sina praktiska sysslor och undvika samtal.

Andra hinder för samtal beskrev sjuksköterskor som rädsla att dömas eller göra fel på grund av det känsliga ämnet (Towsley, 2015). De närstående uppgav i sin tur att de kände en oro att inte ha tillräckligt mycket kunskap för att förstå alla medicinska aspekter av samtalet. Vidare talade patienterna om hur obekväma de var att tala om sådana känsliga ämnen med vem som helst. Det var endast närstående och vissa få personer i personalen som de kände sig bekväma nog att anförtro sig åt. Sjuksköterskorna talade om hur de alltid var en balansgång i samtalen med patienter (Boot & Wilson, 2014). De försökte hela tiden väga nytta mot eventuell skada och försökte lyssna in vilken insikt patienten hade i sin egen situation. I mötena lyssnade de hela tiden efter signaler för att patienten var redo att prata om sin

situation, och under tiden arbetade de för att förbättra relationen till patienten och bygga upp ett förtroende.

6.3.2 Sjuksköterskors ansvar

Att samtala om döden är svårt, och flera sjuksköterskor uppgav hur de aktivt försökte undvika att ha dessa samtal just för att det var så krävande (Nouvet et al, 2015). De menade att

osäkerheten kring var i sjukdomsförloppet patienten befann sig och osäkerheten deras kollegor visade i sammanhanget bidrog till deras egen osäkerhet när det kom till att samtala

med patienter om palliativ vård. Det fanns även en rädsla att ett sådant samtal negativt skulle påverka den vårdande relationen de byggt upp med både patienter och anhöriga.

Det finns också sjuksköterskor som ansåg att samtal om livets slut och eventuella preferenser som patienten har, inte tillhörde deras arbete som sjuksköterskor (Hjelmfors, 2015). De ansåg att sådana diskussioner låg utanför deras ansvarsområde och befogenhet. För att de ska känna sig bekväma med att ta sig an sådana frågor ville de att patienten först talade med en läkare, gärna vid ett brytpunktssamtal. Sjuksköterskor uppgav även kuratorer och socialarbetare som exempel på yrkesgrupper som var mer lämpad att ha dessa samtal

(Blackford & Street, 2013). Detta för att de ansåg att deras egen kunskap inte var tillräckligt stor och att de behövde mer utbildning för att ta det ansvaret.

6.3.3 Antaganden

I studien av Hjelmfors et al (2015) beskriver deltagarna om att det är rimligt att tala med varje patient utifrån dennes behov och situation. Men de uppgav också att det var patientens ansvar att inleda en sådan diskussion och att det inte var relevant att diskutera om det inte fanns ett intresse hos patienten. Vidare talade de om hur viktigt det var att patientens behov kom i första hand. Om en patient befann sig i en tidig palliativ fas var det inte lika viktigt att lyfta sådana frågor, särskilt om patienten var nedstämd. Att bevara livsgnistan och någon form av hopp hos patienterna ansågs då vara viktigare. Det blev mer aktuellt när patienten försämrades i sin sjukdom eller själv uttryckte önskan att tala om dessa frågor.

Vidare fanns det problem med antaganden om att patientens önskemål redan var kända av familj eller personal (Towsley et al, 2015). Patienterna gör antaganden om att familjen känner dem så väl att de vet exakt hur de vill ha det, och familjen i sin tur gör antaganden om att de själva vet hur patienten vill ha det. Det finns även en problematik i att inte ha talat igenom vad vården innebär när vissa beslut har fattats.

6.3.4 Oklarheter i organisationen

I en studie av Nouvet et al, (2016) beskriver deltagare hur det finns oklarheter om hur

palliativ vård ska bedrivas. De uppgav att det fanns läkare som ville försöka med alla möjliga medel för att patienten skulle må bättre, trots att det fanns en risk att patientens livskvalitet påverkades negativt. En deltagare beskrev hur en patient sjuk i leukemi hölls kvar i respirator trots tidigare önskningar om icke livsuppehållande behandling. Trots protester från anhöriga, och en del personal som kände patienten sedan tidigare, så fortsatte behandlingen till dess att patientens dotter uppvisade dokument där patienten uppgivit sina önskningar angående

behandling i livet slut. Detta exempel visar på vikten av samtal om palliativ vård, att våga tala om saker som önskemål och känslor kring det egna döendet. Vissa sjuksköterskor uppgav också en osäkerhet kring vad som räknades som palliativ vård och vård i livets slut.

En del patienter som blev tillfrågade om de haft samtal om palliativ vård svarade enkelt att det inte var någon som frågat dem om deras önskemål (Towsley et al, 2015). Detta gällde allt från önskemål om smärtlindring till livsuppehållande behandling i livets slut.

7. Diskussion

Diskussionen delas upp i två delar. I den första delen diskuteras metoden för detta arbete och i andra delen diskuteras aspekterna från resultatet. Vidare diskuteras också på vilket sätt arbetet kan bidra till vården och förslag till ytterligare forskning inom området. Resultatet kommer även att diskuteras utifrån Jean Watsons omvårdnadsteori.

7.1 Metoddiskussion

För detta arbete har en litteraturöversikt används. En litteraturöversikt var lämplig för att skapa en överblick av det område arbetet behandlar (Friberg, 2006). Genom ett strukturerat arbetssätt kan informationen som framkommit genom analys av artiklar sorteras upp för att belysa området i fråga. En svaghet med litteraturöversikter kan dock vara en begränsad mängd väsentlig forskning som grund.

I arbetet gjordes sökningar i både CINAHL och PubMed. Sökningarna gjordes i enlighet med Friberg (2006), och var från början breda för att sedan innehålla fler begränsningar som ansågs vara passande för syfte och frågeställningar. På grund av detta var mängden artiklar som framkom större i den första sökningen än de andra, och relativt få abstrakt och artiklar lästes eftersom att sökresultatet var så brett. Majoriteten av artiklar som används för resultatet är inte äldre än tio år, en artikel från 2006 har inkluderats då informationen ansågs vara relevant för syftet och har därför lämnats kvar. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar har används då det fanns artiklar med båda dessa metoder som var relevanta för arbetet. I sökningen har åldern 60 år och äldre används eftersom det är den åldersgruppen som utgör den största delen av patienter inom palliativ vård. Könsfördelning är inget som framkommit under arbetets gång då patienterna studierna sällan delas upp på så sätt.

Under arbetets gång har syftet och frågeställningar ändrats och smalnats av för att både vara relevanta i förhållande till varandra men också för att ge en tillräckligt bred sökning. Vidare är artiklar hämtade från resursstarka länder där forskning bedrivs, och arbetet speglar därför

upplevelser av sjuksköterskor som lever och verkar där. Därför bör man vara försiktig med att överföra resultaten till resurssvaga områden.

7.2 Resultatdiskussion

Flera olika områden framkom i resultatdelen av detta arbete. För denna del av diskussionen kommer resultatet tas upp och diskuteras under två rubriker: det faktiska ansvaret och vikten av kommunikation.

7.2.1 Det faktiska ansvaret

Trots mängden vetenskap som ligger bakom den moderna sjukvård vi är vana vid i dag, så är det vanligt med oklarheter i olika vårdsituationer. Både sjuksköterskor, patienter och anhöriga gör antaganden om situationer i vården av olika anledningar. Vissa saker anses vara svåra att tala om, för jobbiga för att lyfta fram och diskutera igenom. Detta gäller särskilt vården i livets slut, trots att det egentligen hade behövts för att försäkra att alla inblandade i

vårdsituationen förstår förutsättningar och förlopp. Oftast är det lättare för båda parter att göra antaganden för att försöka hålla kvar vid den stabilitet som finns och undvika svåra känslor och insikter (Blackford & Street, 2013) Det resultatet i denna litteraturöversikt ändå visar är vikten av att föra dessa viktiga samtal i livets slutskede. När antaganden görs medför det sig förväntningar som kanske inte är rimliga och detta kan leda till ett ökat lidande för patienten. Samtidigt är det viktigt för sjuksköterskor att minnas att inte alla patienter önskar att tala om frågor som lidande, död och döende. Om patienten då blir tvingad till att ändå föra ett sådant samtal kan det vara skadligt för hen istället. I den situationen måste sjuksköterskan vara lyhörd för vad patienterna själva ger uttryck för. En patient i tidigt palliativt skede som inte ännu accepterat eller fullt förstått sin situation, måste få tid att förstå vad som händer och vad som kan förväntas i och med sjukdomen. För patienten kan ett påtvingat samtal vara

chockerande och istället för att lindra lidande kan det leda till ökat lidande. I den situationen måste fokus ligga på att möta patienten där hen befinner sig och arbetet bör handla om att höja eller bibehålla patientens livskvalitet. Denna typ av själslig omvårdnad blir än mer betydelsefull när det inte längre finns något hopp om bot (Sitzman & Watson, 2014).

Boot och Wilson (2012) talar i sin studie om hur sjuksköterskor upplever samtal i palliativ vård. Det beskrivs där som något som är svårt, vilket framkommit i detta arbetes resultat. Sjuksköterskorna beskrev hur de hela tiden var tvungna att väga mellan patientens rätt att bjudas in till samtal och risken att skada patientens livskvalitet eller skada deras egen relation

till patienten. De sökte hela tiden efter antydningar hos patienten för att veta om samtal var någon som önskades eller inte. Studier visar att det bör finnas verktyg för sjuksköterskor som vårdar palliativa patienter, för att underlätta för dem och för patienten (Blackford & Street, 2013).

Resultatet i detta arbete visar också att inte alla vet vilket ansvar de har som sjuksköterska. Det var inte alltid tydligt vad som förväntades och vems ansvar det egentligen var. Vissa menade på att det var läkarens ansvar, att de därför inte ville ta upp ämnen innan patienten haft ett brytpunktssamtal där en läkare förklarat exakt hur sjukdomsläget såg ut för patienten. Tydliga riktlinjer som övergriper den avdelning patienterna vårdas är en adekvat åtgärd för att tydliggöra hos vem vilket ansvar ligger och hur patienter ska få dessa frågor eller bjudas in till samtal.

7.2.2 Vikten av kommunikation

Det är en väldigt svår balansgång för sjuksköterskor som arbetar inom detta område. Å ena sidan finns det evidens som talar för vikten av dessa samtal, men å andra sidan risk att skapa lidande för en medmänniska och patient. Just därför är ansvaret för sjuksköterskor stort, det finns inget rätt eller fel som gäller för varje patient som vårdas. I stället måste ställning tas i varje situation beroende på den patientens livssituation. Det är i dessa situationer som vikten av kommunikation blir tydlig. I de fyra hörnstenarna i palliativ vård ingår kommunikation, där beskrivs hur kommunikationen och relationen till patienten är viktigt för att främja patientens livskvalitet (Socialstyrelsen, 2013). Om sjuksköterskor kan hålla god kommunikation med sitt arbetslag, patienten och närstående så uppfylls det kravet.

Dillworth et al. (2015) beskriver hur otillräcklig kommunikation och otillräcklig information är ett problem i palliativ vård. Den ineffektiva kommunikationen leder till missförstånd och otillräcklig information för att patienter och anhöriga ska ha möjlighet att fatta informerade beslut om vården i livets slut. Allt eftersom att befolkningen åldras kommer fler

sjuksköterskor att behöva ökad kunskap för att effektivt kommunicera med patienter och närstående för att säkerställa en god vård. Det är även viktigt för sjuksköterskor att veta att patienter i palliativ vård vanligtvis intar en mer passiv ställning och har en tendens att inte aktivt delta i samtal rörandes den egna vården (Clover, Browne, McErlain & Vandenberg, 2004). Just på grund av det svåra samtalsområdet finns en risk att båda parter blir mer passiva och samtalet uteblir. Om sjuksköterskor då kan bygga upp en god relation till patienten från början, blir det lättare för patienten att känna sig bekväm att ställa eller svara på frågor.

När fokus skiftar från kurativ vård till palliativ vård beskriver Watson, att fokus skiftar från att bota till att bara vara med en annan människa helt och fullt (Sitzman & Watson, 2014). Transpersonell omvårdnad innebär att genom samtal och närvaro kunna hjälpa patienten att finna någon form av ro.

Resultatet i detta arbete visar på hur brist på god kommunikation kan leda till ökat lidande för patienter. Sjuksköterskan som bör arbeta för att alla patienter ska må bättre i den mån det är möjligt, väljer att undvika samtal som känns som svåra för att bespara både sig själva och patienten en obekväm situation.

Även när kunskap om vikten av samtal om palliativ vård finns, så är det inte alltid den används (Blackford & Street, 2013). De finns flera svårigheter i att inleda sådana samtal, samtidigt det finns också flera möjligheter. Sjuksköterskor kan lära sig att identifiera stunder där sådana samtal kan inledas. Med rätt hjälpmedel kan det bli enklare även för den oerfarna sjuksköterskan att hantera svåra situationer och hjälpa patienten att fatta informerade beslut om sin vård. I vissa fall är det en adekvat handling att avvakta då inte alla är redo för den typen av samtal. Arbetet belyser vikten av att inte undvika svåra samtal, utan att istället ta de tillfällen som ges för att föra det på tal på ett sätt som passar patienten. Detta är i linje med den gällande lagstiftningen för patienter i livs slut, etiska förhållningssätt och det ansvar som sjuksköterskor har.

7.3 Kliniska implikationer

Förhoppningen med denna litteraturöversikt är att öka medvetenheten om de svårigheter samtal i livets slut innebär men också hur betydelsefulla dessa samtal är för en god vård. En ökad medvetenhet kan leda till att dessa frågor lyfts på avdelningar och att detta kan bidra till mindre lidande för patienten och smidigare arbete för sjuksköterskan. Det resultat som framkommit i arbetet visar vikten av svåra samtal och också vad det innebär om tillfällen missas. Detta kan förhoppningsvis ge sjuksköterskan en insikt i hur viktigt samtal och närvaro är för patienten.

7.4 Förslag till fortsatt forskning

Den erfarenhet som krävs för att ha möjlighet att känna in hur patienter mår och vad de signalerar tar tid att förskaffa. Kommunikation för patienter i palliativ vård är lika viktigt som svårt. För att underlätta för sjuksköterskor som vårdar palliativa patienter kan olika

bedömningsinstrument, instruktioner och riktlinjer vara värdefullt. Fortsatt forskningar kan därför exempelvis gälla utveckling av mallar för samtal med patienter i palliativ vård, detta för att underlätta för den oerfarna sjuksköterskan som ännu inte helt kan läsa av de signaler som patienter skickar för att signalera huruvida de är redo att samtala eller inte. Det skulle eventuellt kunna göras som en enkätstudie där sjuksköterskor i palliativ vård får svara på frågor på vilka metoder de använder för att inleda och föra samtal och där efter skapa en sammanställning av deras svar.

8. Slutsats

Kommunikation är en stor del av vården och sjuksköterskans arbete. I den palliativa vården är det även en av hörnstenarna. Men att kommunicera med patienter i ett palliativt skede är inte lätt. Det är en svår balansgång sjuksköterskan måste klara av för att möta patienten just där hen befinner sig. Det är något som kräver både erfarenhet och träning för att kunna hanteras på bästa sätt. Detta arbete visar att sjuksköterskor tycket att samtal i livets slut är något mycket viktigt, men det visar också att det kräver tid, tydlighet och stort engagemang. Just på grund av detta går tillfällen för samtal förlorade då sjuksköterskor av olika anledningar känner sig osäkra på hur de ska gå tillväga. Det kan leda till ett ökat lidande för patienter som på grund av detta inte får en chans att uttrycka sina känslor och önskemål inför livets slut.

Referensförteckning

Blackford, J. & Street, A F. (2013). Facilitating advanced care planning in community

palliative care: conversation starters across the client journey. International Journal of Palliative Nursing, 19(3). 132-139. doi: 10.12968/ijpn.2013.19.3.132

Boot, M. & Wilson, C. (2014). Clinical nurse specialists’ perspectives on advanced care planning conversations: a qualitative study. Journal of Palliative Nursing, 20(1). 9-14. Hämtad från databasen CINAHL Complete

Broom, A., Kirby, E., Good, P. & Lwin, Z. (2015). Nursing futility, managing medicine: Nurses’ prespectives on the transition from life-prolonging to palliative care. Health, 20(6). 653-670. doi: 10.1177.13634593315595845

Boyd, D., Merkh, K., Rutlegde, D N. & Randall, V. (2011). Nurses’ preceptions and experiences with end-of-life communication and care. Oncology Nursing Forum, 38(3). 229-239. doi: 2112/10.1188/11.ONF.E229-E239

Brülde, B. (2003). Lindrat lidande som den palliativa vårdens huvudmål. I L. Sandman & S. Woods (Red.), God palliativ vård (s. 55-82). Lund: Studentlitteratur

Clarke, A. & Ross, H. (2006). Influences on nurses’ communications with older people at the end of life: perceptions and experiences of nurses working in palliative care and general medicine. Journal of Older People Nursing, 1(1). 34-43. Hämtad från databasen CINAHL Complete

Clover, A., Browne, J., McErlain, P. & Vanderberg, B. (2004). Patient approaches to clinical conversations in the palliative care setting. Journal of Advanced Nursing, 48(4). 333-341. doi: 2112/10.1111/j.1365-2648.2004.03202.x

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. Stockholm: Natur & kultur.

Dillworth, J., Dickson, V., Mueller, A., Shuluk, J., Woon, H W. & Capezuti, E. (2015). Nurses’ perspectives: hospitalized older patients and end-of-life decision-making. Nursing in Critical Care, 21(2). 1-11. doi: 10.1111/nicc.12125

Eide, H. & Eide, T. (2009) Omvårdnadsorienterad kommunikation: relationsetik, samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur

Friberg, F. (2006). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (s.115-125) Lund: Studentlitteratur Fridh, I., Sarenmalm Kenne, E., Falk, K., Henoch, I., Öhlén, J., Ozanne, A. & Jakobsson Ung,

E. (2014). Extensive human suffering: a point prevalence survey of patients’ most distressing concerns during inpatient care. Scandinavian Journal of Caring Sciences 29(3). 444-453. doi: 10.1111/scs.12148

Friedrichsen, M. (2013) Språket och samtalets betydelse. I B. Andershed, B. Ternestedt & C. Håkansson (Red.), Palliativ vård: Begrepp och perspektiv i teori och praktik. (s. 431-439) Lund: Studentlitteratur.

Georges, J-J., Grypdonck, M. & Dierckx de Casterle, B. (2002). Being a palliative care nurse in an academic hospital: a qualitative study about nurses’ preceptions of palliative care nursing. Journal of Clinical Nursing, 11(6). 785-793. doi:

2112/10.1046/j.1365-2702.2002.00654.x

Glimelius, B. (2013) Kuration eller palliation. I P. Strang & B. Beck-Friis (Red). Palliativ medicin och vård (s. 15-23). Stockholm: Liber

Henoch, I. (2013) Den totala smärtan. I B. Andershed, B. Ternestedt & C. Håkansson (Red.), Palliativ vård: Begrepp och perspektiv i teori och praktik. (s.129-135) Lund:

Studentlitteratur.

Hjelmfors, L., van der Wal, M., Friedrichsen, M., Mårtensson, J., Strömberg, A. & Jaarsma, T. (2015). Patient-nurse communication about prognosis and end-of-life care. Journal of Palliative Medicine, 18(10). 865-871. doi: 10.1089/jpm.2015.0037

Jakobsson Ung, E. & Lützén, K. (2014) Sjuksköterskeyrket som profession och omvårdnad som akademiskt ämne. I A. Ehrenberg & L. Wallin (Red.), Omvårdnadens grunder: ansvar och utveckling (s. 27-44). Lund: Studentlitteratur

Johnson, S. & Bott, M J. (2016). Communication with residents and families in nursing homes at the end of life. Journal of Hospice and Palliative Nursing, 18(2). 124-130. doi: 2112/10.1097/NJH.0000000000000222

Kjellström, S. (2012) Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (s. 69-90). Lund: Studentlitteratur

Kozlowska, L & Dobozsynska, A. (2012). Nurses’ nonverbal methods of communicating with patients in the terminal phase. International Journal of Palliative Nursing, 18(2). 40-46. Hämtad från databasen CINAHL Complete.

Moir, C., Roberts, R., Martz, K., Perry, J. & Tivis, L J. (2015) Communicating with patients and their families about palliative and end-of-life care: comfort and educational needs of nurses. International Journal of Palliative Nursing, 21(3). 109-112. doi:

2112/10.12968/ijpn.2015.21.3.109

Nedjat-Haiem, F R., Carrion, I V., Gonzalez, K., Ell, K., Thompson, B. & Mishra, S I. (2016). Exploring health care providers’ views about initiating end-of-life care

communication. American Journal of Hospice and Palliative Medicine, 34(4). 308-317. doi: 10.1177/1049909115627773

Nilsson Kajermo, K., Johansson, E. & Wallin, L. (2014) Kunskapsbaserad omvårdnad: från kunskap till säker och effektiv vård.. I A. Ehrenberg & L. Wallin (Red.),

Nouvet, E., Strachan, P. H., Kryworuchko, J., Downar, J. & You, J. (2016). Waiting for the body to fail: limits to end-of-life communication in Canadian hospitals. Mortality, 21(4), 340-356. doi: 2112/10.1080/13576275.2016.1140133

Pereira, D G., Fernandes, J., Santos Ferreira, L., de Oliveira Rabelo, R., Dias Reis Pessalacia, J. (2017). Meaning of palliative care in the view of nurses and managers of primary health care. Journal of Nursing, 11(3). 1357-1364. doi: 10.5205/reuol.10263-91568-1-RV.1103sup201706

Sitzman, K & Watson, J. (2014). Caring science, mindful practice: implementing Watson’s human caring theory. Springer publishing company: New york

Strang, P. (2013) Lidande i palliativ vård. I P. Strang & B. Beck-Friis (Red). Palliativ medicin och vård (s. 95-02). Stockholm: Liber

Strang, S., Henoch, I., Danielson, E., Browall, M. & Melin-Johansson, C. (2014). Communication about existential issues with patients close to death: nurses’

reflections on content, process and meaning. Psycho-Oncology, 23(5). 562-568. doi: 2112/10.1002/pon.3456

Socialstyrelsen (2013). Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede – Vägledning rekommendationer och indikationer – Stöd för styrning och ledning. Hämtad 22 februari, 2017, från http://www.socialsyrelsen.se

Svensk sjuksköterskeförening & SFPO (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialisering inom palliativ omvårdnad. Hämtad 10 mars, 2017, från http://swenurse.se

Towsley, G L., Hirschman, K B., Madden, C. (2015) Conversations about end of life: Perspectives of nursing home residents, family and staff. Journal of Palliative Medicine, 18(5), 421-428. doi: 10.1089/jpm.2014.0316

Valente, S. (2011). Nurses’ prespectives of challenges in end of life care. The Journal of Chi Eta Phi Sorority, 55(1). 28-31. Hämtad från databasen CINAHL Complete

Watson, J. (2012). Human caring science: a theory of nursing. Sudbury: Jones & Bartlett Learning.

Wiklund Gustin, L. (2014) Lidande – en del av människans liv. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder: perspektiv och förhållningsätt (s. 269-.292). Lund: Studentlitteratur

Wiklund Gustin, L. & Lindwall, L. (2012). Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Stockholm: Natur & kultur.

Willman, A. (2014) Hälsa och välbefinnande. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder: hälsa och ohälsa (s. 37-50). Lund: Studentlitteratur

World Health Organisation. (2017). Definition of an older or elderly person: Defining old. Hämtat 31 januari, 2017, från World Health Organisation,

Bilaga 1. Sökmatris

Databas Sökord Antal

träffar

Begränsningar Antal lästa

abstrakt

Antal lästa artiklar

Valda artiklar till resultat, se bilaga 2. Cinahl Terminal care Nurses Communication 252 Peer-reviewed English 6 2 Nouvet, E. Et al (2016) Cinahl Terminal care Nurses Communication 12 Peer-reviewed, English, 65+ years, aged 80 & over, 45-64 years 2 1 Hjelmfors, L. Et al (2015) Cinahl Terminal care, nurses, Communication 50 Peer-reviewed, English,

65+ 6 3 Johnson & Bott (2016)

Cinahl

Nurses experience, palliative care, Conversations

27 Peer-reviewed, English 3 2 Blackford & Street (2013) Strang, S. Et al (2014)

Cinahl

Terminal care,

Conversation 5

Peer-reviewed, 65+ years, aged 80 & over, 00/01/01-17-12-31 1 1 Towsley, G. Et al (2015) Cinahl Communication, hospice and palliative nursing 14 Peer.reviewed, English,

aged 80 & over 2 2 Clark & Ross (2006)

PubMed Terminal care, Communication, Nurses 203 5 years, humans, 7 0 0 Cinahl Communication, End of life care, nurse, palliative care

285 Peer- reviewed 2 1 Moir (2015) Cinahl Nurse, Conversation, Palliative care 76

Peer- reviewed, English

Författare Titel År, land, tidskrift Syfte Metod (Urval och datainsamling, analys) Resultat

Blackford & Street Facilitating advanced care planning in community palliative care: conversations starters across the client journey 2013, Australien, International Journal of Palliative Nursing Att beskriva utvecklandet av ett instrument för att hjälpa sjuksköterskor i palliativ vård att initiera samtal om vård i livets slut. Kvalitativ Urval: Sju vårdinrättningar som bedriver palliativ vård inbjöds att delta i studien. Datainsamling: Deltagar observation, intervjuer samt fokusgrupp intervjuer. Analys: Innehållsanalys

De olika tillfällena för möten med patienter i palliativ vård delades upp och för varje steg diskuterades olika sätt att initiera konversationer om palliativ vård och preferenser kring livets slut.

Boot & Wilson Clinical nurse specialists’ perspectives on advanced care planning conversations: a qualitative study 2014, Storbritannien, International Journal of Palliative Nursing Att identifiera utmaningar vid samtal om planering av vård i livets slut.

Kvalitativ

Urval: 12 sjuksköterskor som arbetar med palliativ vård inbjöds att delta i studien. Åtta tackade ja till att delta. Datainsamling: Semi-strukturerade intervjuer Analys: Induktiv analys

Olika risker som sjuksköterskan tar i samtal med patienten

presenterades. Dessa var:

 Skada för patienten

 Skada för relationen mellan sjuksköterska och patient

 Patienten missar en god möjlighet till planering av livets slut

nurses’ communication with older people at the end of life: preception and experiences of nuses working in palliative care and general medicine Storbritannien, International Journal of Older People Nursing. sjuksköterskors uppfattning och upplevelser angående kommunikation äldre döende personer om ämnen angående livets slut.

Urval: 24 sjuksköterskor

från två

medicinavdelningar och en palliativ avdelning valdes ut. Valet var slumpmässigt utifrån möjlighet att närvara.

Datainsamling:

Fokusgrupper övervakade av

författarna där en ledde diskussionen och den andre observerade.

Analys: Innehållsanalys

sjuksköterskornas kommunikation med äldre patienter i palliativ vård var upplevelse och erfarenheter sedan tidigare, utbildning från de andra i teamet, miljö och organisatorisk påverkan samt skillnaden i värderingar mellan sjuksköterskor, läkare, patienter och anhöriga.

Hjelmfors et al. Patient-Nurse communication about prognosis and end of life care.

2015, Sverige, Journal of

palliative medicine

Att undersöka hur ofta och varför

sjuksköterskor som arbetade på

hjärtsviktsmottagningar talade om prognos och palliativ vård i patientundervisnings syfte.

Kvalitativ och kvantitativ

Urval: Inbjudan att delta

skickades ut till lämpliga kliniker.

Datainsamling: De

sjuksköterskor som deltog fick enkäter skickade till sig via post. Dessa fylldes i efter samtal med patienter.

Analys: Deskriptiv

statistik, Students t-test, Chi-2 test,

Innehållsanalys

Tre kategorier uppkom som visade varför sjuksköterskorna inte talade med patienterna om prognos och palliativ vård. Dessa var:

 Rutiner på mottagningen

 Relevans för patientens situation

 Ansvaret tillhör en annan yrkeskategori

Johnson & Bott Communication with residents and families in nursing homes at the end of 2016, USA, Journal of hospice and palliative nursing. Att identifiera kommunikationen som sjukvårdspersonal använder för att samtala med anhöriga och

Kvantitativ

Urval: 2932 personer

inbjöds att delta i studien, efter att ha sållat bort de som inte

Studien visade att en stor del av personalen talade om död och döende om patienten närmade sig det stadiet eller om anhöriga bjöd in till konversation. Däremot var det

inklusionskriterierna kvarstod 2191 deltagare.

Datainsamling: Enkät Analys: Deskriptiv

statistik, Dunnett T3 test och Levene test.

själva tog initiativ till samtal. Studien beskriver även skillnader mellan personal med och utan licens.

Moir et al. Communicating

with patients and their families about palliative and end of life care: comfort and educational needs of nurses 2015, USA, International Journal of Palliative Nursing.

Att undersöka behoven hos sjuksköterskor i samtal med patienter och anhöriga i palliativ vård.

Kvalitativ & Kvantitativ

Urval: 175 slumpmässigt valda sjuksköterskor. Datainsamling: 60 sjuksköterskor svarade på en enkät Analys: Deskriptiv statistik, chi-test, MANOVA, Duncan’s multiple range test.

Antalet år arbetslivserfarenhet spelade stor roll i hur bekväma sjuksköterskorna kände sig med att tala med patienter i palliativ vård. Längre erfarenhet hade alltid en positiv inverkan på hur bekväma de kände sig.

Nouvet et al. Waiting for the body to fail: limits to end-of-life communication in Canadian hospitals 2016, Kanada, Mortality

Att identifiera barriärer och idéer för att förbättra

kommunikationen i livets slut samt beslutsfattande med patienter i palliativ vård. Kvalitativ och kvantitativ Urval: Flera vårdavdelningar där personal som uppfyllde inklusionskriterierna inbjöds att delta. Totalt 30 stycken.

Datainsamling:

Intervjuer

Analys: Innehållsanalys,

Nvivo 9.0

Vikten att se till patientens livskvalitet vägs emot viljan att ”göra allt” för patienten rent medicinskt. Både sjuksköterskor och läkare bör vara tydligare med vad som räknas som livets slut och hjälpa patienten och närstående att få en så bra sista tid det går. Utbildning och träning i

kommunikation i livet slut leder till bättre livskvalitet för patienten

Strang et al. Communication

about existential issues with patientes close to death: nurses’ reflections on content, process 2013, Sverige, Psycho-Oncology. Att beskriva sjuksköterskors reflektioner kring samtal med patienter om existentiella frågor i palliativ vård. Kvalitativ Urval: 102 sjuksköterskor som arbetade i palliativ vård erbjöds att delta i studien. Totalt 98 tackade ja.

Datainsamling:

Reflektionsgrupper

Resultatet delades upp i tre teman dessa var:

 Innehåll i existentiella samtal

- Livet och döden - Relationer

 Process i existentiella samtal

- Vara närvarande och inbjudande

- Vara känslig och validerande

- Användning av ord och tystnad

 Meningen med existentiella samtal - Känna sig hedrad och vara professionell - Att bära en börda - Behov av externa förutsättningar Towsley et al. Conversations

about end of life:

perspectives of nursing home residents, family and staff

2015, USA, Journal of palliative medicine. Att beskriva kommunikationen, innehållet och

processen, relaterad till samtal om livets slut mellan patienter, anhöriga och personal.

Kvalitativ

Urval: 38 deltagare

uppfyllde

inklusionskriterierna att tala engelska samt ha resurs att klara av en intervju.

Datainsamling:

Semistrukturerade intervjuer

Analys: Innehållsanalys

I studien framkom huvudtemat ”uteblivna konversationer” där anledningarna till varför delades upp och beskrevs i underteman. Dessa var:

 Utebliven förfrågan

 Felaktiga antaganden

 Icke framförda önskningar De tog även upp faktorer som främjar och hindrar dessa konversationer. Dessa var:

 Svårigheten

 Kunskapsnivå

 Deltagarna i samtalet

 Erfarenheter Stöd och tröst