Etniska hierarkier i boendet
Lägesrapport om integration
Tryck: Boverket internt ISBN: 978-91-7147-990-0
Sökord: Boende, boendevilkor, boendeförhållanden, synliga minoriteter, etniska hierarkier, integration, segregation , bostadsmarknaden, indikatorer, bostadspolitik.
Diarienummer: 219-832/2007
Foto omslag: Jan Håkan Dahlström, Scanpix/Bildhuset Publikationen kan beställas från:
Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50 eller 35 30 56
Fax: 0455-819 27
E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se
Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats. Skriften kan på begäran beställas i alternativt format. © Boverket 2007
Förord
Målet för den svenska bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende och bebyggelsemil-jön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar ut-veckling vara grund för verksamheten. Trots detta finns fortfarande bety-dande skillnader i boendevillkor mellan olika sociala och etniska grupper, såsom kvarstående problem med trångboddhet och betydande skillnader i uppväxtvillkor för barn och ungdomar i olika bostadsområden.
Boverket följer utvecklingen av boendeintegration och segregation i boendet, samt insatser i segregerade bostadsområden. I denna rapport lyfter vi särskilt fram kunskaper kring etniska hierarkier i boendet dvs. att ”synliga minoriteter” (personer med ett ursprung utanför ”västvärlden”) har andra boendevillkor än boende med annan utländsk bakgrund, som i sin tur har andra villkor än boende med svensk bakgrund. Det finns också skillnader i boendevillkor mellan första och andra generationen invand-rare.
Rapporten är författad av Lina Martinson och Anna Andersson vid Boverkets analysenhet.
Karlskrona februari 2007
Martin Hedenmo
Innehåll
Sammanfattning
...7Inledning
...9Uppdrag och syfte ...9
Vad är integration och segregation?
...11Integration ...11
Segregation ...13
Redovisning och analys av indikatorer på
integration
...15Befolkningsstruktur i Sverige ...15
Redovisning av indikatorerna ...18
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
...35Hushållens socioekonomiska förutsättningar ...35
Diskriminering ...44
Insatser för att främja integration
...49Erfarenheter av tidigare insatser ...49
Arbete för trygghet ...50
Utveckling av staden ...51
Att motverka diskriminering ...53
Avslutande diskussion
...55Skillnaderna är stora – vad kan vi göra? ...55
Nya förutsättningar – hjälper eller stjälper? ...56
Boverkets fortsatta arbete ...57
Referenser
...59Publikationer ...59
Webbplatser ...61
Bilaga 1 • Källor och metod
...63Definitioner och kategorier ...63
Statistik som använts ...64
Bilaga 2 • Integrationspolitiska institutioner
...67Integrationsverket ...67
Sammanfattning
”Etniska hierarkier” innebär att människor med olika ursprung har olika möjligheter i samhället. Ju längre bort från Sverige man kommer och ju mer annorlunda utseende och kultur man har, desto svårare verkar det vara att bli inkluderad i det svenska samhället. Gruppen med utländsk bakgrund är alltså heterogen. Denna rapport visar att personer med ett ursprung utanför ”västvärlden” (som vi kallar ”synliga minoriteter”) har den svåraste situationen på bostadsmarknaden. Förhållandena för övriga personer med utländsk bakgrund är mer lik förhållandena för dem som har svensk bakgrund.
Stora skillnader i boendeförhållanden
Ett integrerat samhälle innebär att alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att delta i samhällslivet. Integration i boendet handlar om att alla ska ha möjlighet att bo där livschanserna är goda, där man trivs, känner sig trygg och där vardagsbehoven tillgodoses. Detta ligger väl i linje med det bostadspolitiska målet om en god bostad och trygg boende-miljö för alla.
Vår studie visar dock att det finns stora skillnader mellan olika befolk-ningsgrupper när det gäller boendeförhållanden. De synliga minoriteterna är till exempel trångbodda i mycket högre utsträckning än andra.
Det finns också annat än etniskt ursprung som har betydelse. När det gäller trygghet är skillnaderna mellan könen betydligt större än skillna-derna mellan de etniska grupperna. Men, om man jämför de olika etniska grupperna inom respektive kön visar det sig att de etniska hierarkierna ändå gör sig gällande. En anmärkningsvärd stor andel av kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna känner sig otrygga. Hela 35 procent av den gruppen avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld.
En segregerad bostadsmarknad
Den svenska bostadsmarknaden är segregerad. Det betyder att olika be-folkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra. Detta innebär inte per automatik att ett segregerat samhälle är ett icke-integrerat samhälle, men segregation kan vara, och är ofta, en konsekvens av att integrationen misslyckats. Bostadsmarknaden är inte bara segregerad, den är också segmenterad, vilket betyder att de olika upplåtelseformerna i hög grad är geografiskt åtskilda. Segmenteringen förstärker boendesegregationen, eftersom olika etniska grupper är representerade i olika hög grad i hy-resrätt, bostadsrätt respektive egnahem. Det är särkilt tydligt att de som har utländsk bakgrund är överrepresenterade i hyresrätten medan de med svensk bakgrund är överrepresenterade i egnahem.
Möjligheten att välja
Man hävdar ofta att den etniska boendesegregationen kan förklaras av att människor från andra länder vill bo tillsammans med sina landsmän. Det finns dock studier som visar att denna förklaring är överskattad och att boendesegregationen snarare kan förklaras av att de som har möjlighet väljer bort eller flyttar från mindre attraktiva bostadsområden (vilka ofta
sammanfaller med de områden som har hög koncentration av etniska minoriteter). De som har möjlighet att välja är de som har relativt höga inkomster och de som står högt upp i den etniska hierarkin, dvs. framför allt hushåll med svensk bakgrund.
Många åtgärder har genomförts med syfte att motverka boendesegrega-tionen. Det handlar både om att utveckla de områden som idag inte är att-raktiva och att öka möjligheterna till arbete, utveckling, delaktighet osv. för dem som bor i sådana områden. Boverket vill särskilt lyfta fram att bostadsföretagen har en viktig roll i det arbetet. Dessutom anser Boverket att det är viktigt att se staden i sin helhet – stadsdelarna och bostadsom-rådena relaterar till varandra. De områden som har en stark koncentration av höginkomsttagare och personer med svensk bakgrund är också segre-gerade.
Boendeförhållanden hänger alltså tätt samman med vilken socioekono-misk situation hushållen har. Att de synliga minoriteterna har en sämre situation på bostadsmarknaden kan till stor del förklaras av att de i lägre utsträckning har arbete och därmed lägre inkomster än övriga grupper. Detta kan i sin tur delvis förklaras av att de unga, som ännu inte hunnit etableras på arbetsmarknaden, är ovanligt stor i den gruppen.
En utbredd diskriminering
Men det är inte bara den socioekonomiska situationen som förklarar skill-naderna, utan även diskrimineringen som sker av vissa grupper. Forskare menar att den etniska diskrimineringen på bostadsmarknaden är utbredd. Ändå är det svårt att synliggöra och mäta den, trots att lagstiftningen för-ändrats och möjligheterna förstärkts för den som anmäler diskriminering att få sitt ärende prövat.
Det blir alltmer aktuellt att lyfta fram diskrimineringen som problem och att arbeta för att utveckla åtgärder som på ett effektivt sätt kan mot-verka att människor diskrimineras på bostadsmarknaden. Att göra syste-met för bostadssökande rättvist och genomskinligt är en viktig sak i det sammanhanget.
Nya politiska förutsättningar
Räntebidragen och investeringsstödens avveckling samt den påskyndade försäljningen av lägenheter i allmännyttans bestånd (ofta i form av om-vandling till bostadsrätter) kommer att påverka integrationen i samhället och inte minst på bostadsmarknaden. Hyresrätten är ofta det första steget på den svenska bostadsmarknaden. Färre hyresrätter kan därmed å ena sidan försvåra för människor att etableras på bostadsmarknaden. Å andra sidan kan en utförsäljning av allmännyttiga hyresrätter i områden som domineras av denna upplåtelseform bidra till en mindre segmenterad och segregerad bostadsmarknad med de positiva effekter som kan följa därav.
Om nu den svenska bostadsmarknaden blir mindre präglad av hyres-rätter är det mycket viktigt att det utvecklas åtgärder som underlättar för människor att etableras på bostadsmarknaden genom andra upplåtelse-former.
Inledning
Uppdrag och syfte
I Boverkets regleringsbrev för år 2006 finns följande uppdrag:
”Boverket skall med hjälp av de indikatorer som fastslogs i budgetpropositionen för 2006 rapportera i vilken grad målen för integration i boendet har uppnåtts. Boverket skall ange orsaker till skillnader i boendeförhållanden mellan kvinnor och män med utländsk respektive svensk bakgrund. Boverket skall även bedöma vilka insatser som genomförs av olika aktörer som leder till måluppfyllelse samt lämna förslag på nya eller ändrade insatser.” 1
År 2005 föreslogs följande politiska mål för rättvisa och jämlikhet i boendet: 2
• Andelen personer med utländsk bakgrund som, efter sina förutsätt-ningar och behov, bor i en bostad som de anser sig vilja bo i ska öka. • Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjligheten att hyra eller
köpa en bostad vara lika för alla, oavsett etnisk bakgrund.
• Andelen personer med utländsk bakgrund som känner trygghet i sitt hem och sin boendemiljö ska öka och andelen personer med utländsk bakgrund som känner att de har inflytande över sin boendemiljö ska öka.
Med hänsyn taget till regleringsbrevet och dessa mål är syftet med denna rapport att:
• redovisa utfallet av indikatorerna och analysera det utifrån målen för rättvisa och jämlikhet i boendet,
• diskutera vilka orsaker till skillnader i boendeförhållanden som finns och som hindrar möjligheten att uppnå integration,
• diskutera hur aktörer på bostadsmarknaden kan bidra till att insatser genomförs som främjar integration.
1 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 2006-12-21: Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Boverket.
2 En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes av regeringen år 2003 för att formulera
och föreslå mål för integrationspolitiken i olika politikområden. Regeringskansliet (2005): Arbetsgruppen med uppgift att se över hur genomförandet och uppföljningen av
Boverkets indikatorer på integration i boendet
I rapporten Välkommen till bostadsmarknaden! föreslog Boverket ett antal indikatorer för att följa integration i boendet. Vi utgick då från den etniska dimensionen för att belysa eventuella skillnader i boendeförhål-landen mellan olika befolkningsgrupper och huruvida sådana skillnader ökar eller minskar. Av de indikatorer som Boverket föreslog har sju stycken valts ut för att användas i en årligen återkommande uppföljning. De presenterades i budgetpropositionen för år 2006: 3
• Indikator 1: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som bor i hyresrätt, bostadsrätt respektive äganderätt.
• Indikator 2: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som bor i en bostad de är nöjda med.
• Indikator 3: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. • Indikator 4: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund
som är trångbodda.
• Indikator 5: Andel skolbarn med svensk respektive utländsk bakgrund som har tillgång till eget rum.
• Indikator 6: Antal anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen i kategori bostad.
• Indikator 7: Skillnader i bosättningsmönster mellan personer med utländsk bakgrund och befolkningen i sin helhet i kommuner med minst 75 000 invånare (mätt med ett segregationsindex). Denna indikator är Integrationsverket ansvarig myndighet för. Då den rela-terar starkt till vårt verksamhetsområde har vi ändå valt att diskutera den, även om vi inte redovisar siffrorna i detalj.
Vad menas med boendeförhållanden?
I begreppet boendeförhållanden lägger vi bland annat bostadens storlek och standard samt bostadsområdens funktion, exempelvis tillgången till service, kommunikationer och grönområden. Möjligheten till inflytande över boendemiljön kan också ha inverkan på boendeförhållandena. Dess-utom kan sysselsättningsgrad, utbildningsnivå och skolresultat påverka boendeförhållandena i ett bostadsområde. Om ett område präglas av bris-ter i dessa hänseenden kan det påverka möjlighebris-terna för de boende att till exempel komma in på arbetsmarknaden eller erhålla bra resultat i skolan.
Vad är integration och
segregation?
Integration
Vi har i tidigare rapporter pekat på att integration handlar om samhäl-lets tillstånd och hur vi som grupper och individer förhåller oss till detta samhälle.4 Integration är, enligt Boverket, en process som leder till att
samhället och alla som ingår i samhället blir en helhet. Det innebär en ömsesidig anpassning av olika institutioner och grupper – inte att en del ska anpassa sig till resten.
Alla grupper och individer, hur olika de än är, ska alltså ha en plats i samhället och kunna ta del av dess gemensamma resurser. Att enskilda individer eller grupper av individer inkluderas, välkomnas, in i samhället är därför en viktig grund för integrationen.
Integrationspolitiken
Integrationspolitiken ersatte 1997 det som tidigare gick under namnet invandrarpolitik. De nu gällande målen för integrationspolitiken samman-fattades i Budgetpropositionen för 2004: 5
• lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund,
• en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund, • en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för
olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska värderingar och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga och medansvariga för.
4 Se Boverket (2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och indikatorer
samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden!
5 Prop. 2003/04:1: Budgetpropositionen för 2004, UO 8, sid. 12. Målsättningarna finns
Integrationspolitiken har fått skarp kritik, inte minst av Riksrevisionen som i sin rapport Från invandrarpolitik till invandrarpolitik menade att regeringens mål- och resultatstyrning till stora delar har fortsatt att base-ras på de utgångspunkter som den tidigare invandrarpolitiken vilade på.6
Den tidigare regeringen tog fasta på Riksrevisionens resultat och tillsatte i september 2005 en integrationspolitisk kommitté med uppdrag att se över mål och inriktning av integrationspolitiken.7 Även den nya regeringen är
kritisk till den nuvarande integrationspolitikens effektivitet. De har beslu-tat att den integrationspolitiska kommittén ska upphöra, och fortsätter att på annat sätt arbeta för en förändring av integrationspolitiken.8
Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som
just avslutat sitt arbete menar att ambitionen att gå från invandrarpolitik till integrationspolitik, dvs. att inte längre koncentrera diskussionen till ”invandrare” kontra ”svenskar”, har misslyckats. Istället hävdar de att integrationspolitiken har bidragit till att öka skillnaderna mellan etniska grupper, eftersom den enligt utredningen vilar på antagandet om män-niskors inneboende olikheter. Detta, hävdar utredningen, har motverkat integrationspolitikens egentliga syfte.
Utredningen menar att integration inte bör vara någon särpolitik, utan ett synsätt som måste genomsyra alla politikområden. Det handlar om ett samhällstillstånd som gäller alla delar av samhället och alla som bor i ett samhälle. Integrationens särprägel och reducering till att bara gälla ”de andra” måste förändras. Man måste skapa lika möjligheter och möjliggöra lika utfall för alla.9
Detta ligger i linje med Riksrevisionens rapport som uppmärksammar behovet av att det tydliggörs att säråtgärder som är riktade utifrån invand-rarskap ska begränsas till individens första tid i Sverige. ”I annat fall finns risken att gränsdragningen mellan invandrarpolitiken och integrationspo-litiken förblir diffus.”10
6 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik.
7 Se mer om den integrationspolitiska kommittén och dess uppdrag i bilaga 2. Där finns
även information om Integrationsverket som tillsattes som en direkt följd av att integra-tionspolitiken ersatte invandrarpolitiken.
8 Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering har lämnat sitt
slut-betänkande: SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social
sammanhållning.
9 SOU 2006:73: Den segregerande integrationen.
10 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. (rapport 2005:5),
Integration i boendet
I det bostadspolitiska målet betonas aspekter som ligger väl i linje med integrationssträvandena. Där står bland annat att alla ska ges förutsätt-ningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö. Vidare ska boende- och bebyggelsemiljön bidra till jäm-lika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar.11
Man talar ofta om att arbete är nyckeln till integration. Det är sant att människor lättare kan ta del av samhällsgemenskapen om de har ett jobb. Men Boverket vill framhålla att även boendet är en central del av män-niskors vardagsliv och ett viktigt samhällsområde att diskutera i detta sammanhang. Att ha en bostad som passar ens behov och som man trivs i är avgörande för hur livet kan fungera och för hur man mår.
Integration kopplat till boendet är viktigt att diskutera av åtminstone två anledningar:
• Integration på bostadsmarknaden som sådan: att alla har samma rättig-heter, skyldigheter och möjligheter på bostadsmarknaden är viktigt i sig – att människor över huvud taget kan etablera sig på bostadsmark-naden och sedan bo i en bostad som passar de behov man har.
• Integration på bostadsmarknaden bidrar till integration i samhället i vidare mening: Om människor har en bostadssituation som fungerar ökar möjligheterna att klara av andra delar av livet såsom arbete, ut-bildning och fritid. Om bostadssituationen inte fungerar minskar el-ler omöjliggörs dessa möjligheter. En särskilt viktig sak att framhålla i samband med detta är barnens uppväxtvillkor. Hur barn har det i sin inre och yttre bostadsmiljö kan vara avgörande för möjligheterna senare i livet.
Segregation
Boendesegregation innebär att olika grupper eller befolkningskategorier bor åtskilda från varandra. Den diskuteras ofta utifrån tre dimensioner: • Demografisk: rumslig åtskillnad mellan individer som tillhör olika
åldersgrupper, hushållstyper, kön etc.
• Socioekonomisk: rumslig åtskillnad mellan individer i olika inkomst-, yrkes- eller socialgrupper.
• Etnisk: rumslig åtskillnad mellan individer tillhörande olika nationalitet, religion, kultur osv.
Socioekonomisk och etnisk segregation sammanfaller ofta, särskilt i storstäderna.
Visserligen är segregation många gånger ett uttryck för bristande inte-gration, men den rumsliga skillnad som segregation innebär leder inte nödvändigtvis till bristande integration i samhället. Det är inte heller säkert att en ökad samhällelig integration leder till att segregationen
upphör eller minskar. Boverket menar därför att segregation och inte-gration är starkt relaterade till varandra, men bör inte ses som varandras motsats.12
Den fysiska åtskillnaden som segregation innebär behöver alltså inte i sig innebära problem – inte så länge människor, var de än bor, har tillgång till samhällets gemensamma resurser och kan leva ett bra och värdigt vardagsliv. Men, i praktiken får segregationen ofta negativa konsekvenser som förhindrar detta. Olika bostadsområden och boendemiljöer erbjuder väldigt olika boendevillkor, vilket leder till sämre boendeförhållanden för dem som bor i vissa områden. Dessutom finns en risk att människor med olika erfarenheter och bakgrund aldrig möts och därför inte lär sig respek-tera och uppskatta varandras olikheter.
Dessa konsekvenser gör att boendesegregationen betraktas som ett stort samhälleligt problem, vilket har klargjorts inte minst genom storstadspo-litikens målsättningar att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen.13 Många kommuner har också tydliga egna mål att
boen-desegregationen ska brytas eller motverkas.
Segregationens allvarligaste konsekvens
En av de allvarligaste konsekvenserna av boendesegregationen är social utestängning (social exclusion), vilket innebär att människor upplever sig marginaliserade på flera plan samtidigt, t.ex. socialt, politiskt och ekono-miskt. Detta kan även få en rumslig dimension i vissa bostadsområden.
För att förhindra marginaliseringsprocesser som leder till social ute-stängning, och istället arbeta för att ge människor tillgång till de sam-hällsfunktioner man har rätt till, behöver vi arbeta inom många samhälls-områden parallellt. Boendesegregation är en av de saker man behöver motverka.
”Segregerade områden” – en missvisande term
I den allmänna diskussionen används ofta termen ”segregerade områden” om de områden som har en stor andel boende med svaga socioekonomis-ka resurser och en stark koncentration av etnissocioekonomis-ka minoritetsgrupper. Man använder alltså termen för att beskriva endast de områden som har svårt att hävda sig gentemot andra delar av staden. Det finns en risk att detta sätt att använda termen leder till förvirring, eftersom segregerade områ-den (att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra) minst lika mycket är de områden som har de motsatta förhållandena – alltså en stor andel svenskfödda och höginkomsttagare. En lämpligare term skulle därför kunna vara ”utanförskapsområden”. En sådan term är inte bara mer rättvisande, den synliggör dessutom vad som faktiskt är problemet. ”Utsatta” områden är en vanligt förekommande benämning som syftar på samma typ av områden. Den tidigare nämnda utredningen om makt, inte-gration och strukturell diskriminering använder istället begreppet ”margi-naliserade” områden.
12 Integration har till skillnad från segregation inte någon rumslig koppling. Därför ser vi
inte dessa begrepp som varandras motsatser. Motsatsen till segregation är snarare att människor bor blandat.
Redovisning och analys av
indikatorer på integration
I detta kapitel presenteras och diskuteras utfallet av indikatorerna på in-tegration i boendet. Som utgångspunkt vill vi först presentera hur befolk-ningen är fördelad med hänsyn till etnisk bakgrund, kön och ålder.14
Befolkningsstruktur i Sverige
Etnisk bakgrund 15
I Sverige bor drygt nio miljoner individer. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning Hushållens Ekonomi (HEK 2004) har 85 procent svensk bakgrund (född i Sverige med minst en förälder som är född i Sverige) och 15 procent har utländsk bakgrund (födda utomlands – vanli-gen kallade första vanli-generationens invandrare samt födda i Sverige med två föräldrar födda utomlands – andra generationens invandrare).
Figur 1. Andel individer efter etnisk bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
14 I bilaga 1 finns en beskrivning av de begrepp och kategorier som vi använder i
redovis-ningen av indikatorer.
15 I regleringsbrevet står att Boverket ska redovisa skillnader mellan personer med svensk
respektive utländsk bakgrund. Vi använder ”etnisk bakgrund” som en samlande term för dessa grupper.
Inom gruppen utländsk bakgrund är 60 procent (9 procent av hela be-folkningen) så kallade synliga minoriteter, dvs. har ett ursprung utanför ”västvärlden” (Norden, EU 1516, USA, Kanada, Australien eller Nya
Zeeland).17Av de individer som har utländsk bakgrund är 74 procent
födda utomlands och 26 procent är födda i Sverige av två utrikes födda föräldrar.
Andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund har ökat något mellan 1997 och 2002. År 1997 hade 87 procent svensk bakgrund och 13 procent utländsk bakgrund (10 procent födda utomlands och 3 procent födda i Sverige). År 2002 hade andelen med utländsk bakgrund ökat till 15 procent (11 procent födda utomlands och 4 procent födda i Sverige). Andelen ”synliga minoriteter” hade också ökat något, från 8 till 9 pro-cent. Mellan 2002 och 2004 har de andelarna varit oförändrade. Karta 1. Skåne län. Andel av befolkningen som har utländsk bakgrund. År 2005, SAMS-områden.
Källa: SCB (bearbetat av Boverket).
Utländsk bakgrund
Andel av totalbefolkning, SAMS-område
0 - 56 - 1011 - 1 5 16 - 2 0 21 - 2 5 26 - 3 0 31 - 3 5 36 - 4 0 41 - 4 5 46 - 1 00
16 EU 15 inkluderar Belgien, Danmark, Finland Frankrike, Grekland, Luxemburg,
Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.
17 Kategorin ”synliga minoriteter” använder vi för att relatera till de etniska grupper som
generellt utgör måltavlan för rasism och diskriminering och som av majoriteten inte betraktas som ”vita”. Se mer utförlig beskrivning i bilaga 1. Termen används också av bland annat Socialstyrelsen. Vilka nationaliteter som i just detta fall bör ingå i kategorin har Boverket diskuterat fram tillsammans med Integrationsverket och SCB.
Kartan över Skåne län visar andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund i olika SAMS-områden (Small Areas for Market Statistics).18
Generellt är koncentrationen av personer med utländsk bakgrund större i tätorterna, men kartan visar också att det finns stora skillnader inom orterna. Vi kommer tillbaka till detta när vi diskuterar boendesegregation.
Fördelning efter kön
Enligt HEK-undersökningen finns det något fler kvinnor än män i Sverige. Kvinnorna utgör en större andel i nästan alla etniska grupper. Tabell 1. Antal män och kvinnor efter etnisk bakgrund. År 2004.19
Män Kvinnor Svensk bakgrund 3 548 375 3 559 659 Utländsk bakgrund 597 052 676 230 – födda utomlands 428 570 518 241 – födda i Sverige 168 482 157 989 – synliga minoriteter 372 116 422 756 Totalt 4 145 427 4 235 890
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). Åldersfördelning
Vi har också gjort en grov åldersfördelning i tre grupper: 0–29 år, 30–64 år och 65 år och äldre. 0–29-åringarna utgör 36 procent av befolkningen, 30–64-åringarna 47 procent och de som tillhör gruppen 65 år och äldre utgör 17 procent. Observera att gruppen 0–29 år omfattar både barn som fortfarande bor hemma och unga vuxna som flyttat hemifrån och bildat ett eget hushåll. Statistiken döljer skillnaderna mellan dessa två kategorier.
18 SAMS-indelningen bygger på kommunernas egna delområden i de större städerna och
på valdistrikt i de mindre. Det finns ca 9 200 SAMS-områden i Sverige.
19 Att befolkningen inte summerar till drygt 9 miljoner beror på att endast individer som
ingår i helårshushåll, dvs. hushållsmedlemmarna fanns både i början och slutet av året ingår i HEK-undersökningen (barn födda under året ingår). Personer som bor i särskilt boende eller på institution ingår inte. Inte heller de hushåll som har 0 i inkomst är bort-tagna (information genom e-postkontakt med Agneta Sandqvist, SCB 2006-11-01).
Figur 2. Andel individer per åldersgrupp och etnisk bakgrund.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Det finns några avgörande skillnader mellan åldersfördelningen i de etniska grupperna, men de visar sig framför allt när man delar upp grup-pen med utländsk bakgrund i första och andra generationens invandrare. Det mest anmärkningsvärda är att åldersgruppen 0–29 år bland andra generationens invandrare utgör nästan 70 procent av sin grupp.
Redovisning av indikatorerna
Indikatorer används för att påvisa något. Istället för att försöka mäta och beskriva utvecklingen i hela dess komplexitet, väljer man ut några mät-bara fenomen som får tjäna som representanter för den utveckling man vill beskriva.
När vi arbetar med förutbestämda indikatorer står vi inför några problem: 20
• Finns det statistik att tillgå som klarar av att mäta det man är ute efter att mäta? Det gäller att inte styras av den statistik som finns tillgänglig. • Statistiken är många gånger otillräcklig för att göra de nedbrytningar
som skulle vara nödvändiga.
• Indikatorerna som sådana kan inte fånga upp komplexiteten i integrationsfrågan.
• Många gånger krävs kompletterande studier av kvalitativ karaktär för att analysen ska bli trovärdig.
20 För en utförligare diskussion om problem och möjligheter med indikatorer, se Boverket
(2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och indikatorer samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden!
Detta innebär att indikatorerna som redovisas nedan inte ger en hel bild av verkligheten, men vi tror ändå att de kan vara en pusselbit i det fort-satta arbetet med att belysa utvecklingen av integration i boendet.
Indikator 1: Upplåtelseformer
Den svenska bostadsmarknaden består av tre huvudsakliga upplåtelsefor-mer: hyresrätt, bostadsrätt och egnahem/äganderätt.
Figur 3. Fördelning av bostadsbeståndet. Andel upplåtelseformer. Kalkylerat bestånd 2005-12-31.
Källa: SCB.
Egnahem utgörs enbart av småhus, medan den allra största delen av hy-resrätten och bostadsrätten återfinns i flerbostadshus. Det förekommer dock att småhus tillhör dessa upplåtelseformer (15 procent av hyresrätten och 12 procent av bostadsrätten är småhus).
Hyresrätten är framför allt uppdelad i kommunal hyresrätt (allmännytta) och privat hyresrätt. Dessa två ägarformer har ungefär halva hyresbestån-det vardera. För att vara exakt har den kommunala hyresrätten 45 procent och den privata 46 procent. Återstående 9 procent består av hyresrätter ägda av stat, landsting, kommun samt kooperativa företag och benämns här som övriga hyresrätter.21
Den svenska bostadsmarknaden är tydligt segmenterad – respektive segment (upplåtelseform) är geografiskt koncentrerat. Det finns alltså stora områden som bara upplåts med hyresrätt eller till och med bara kommunal hyresrätt samtidigt som det på andra håll finns stora områden med egnahem. Det behöver inte alltid vara långa avstånd mellan dessa olika områden, men gränserna är ofta tydliga och skillnaderna upplevs därför som stora.
Det har visat sig att de mest homogena områdena företrädesvis är villaområden, medan endast en minoritet av dem som bor i privat eller allmännyttig hyresrätt eller bostadsrätt bor i områden som är helt präglade av en enda upplåtelseform.22
21 Statistiska centralbyråns kalkylerade bestånd 2005-12-31.
22 Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation. Studien är
Förutom att bostadsmarknaden är segmenterad är den också segregerad – olika socioekonomiska grupper och olika etniska grupper bor geografiskt åtskilda. Däremot kan vi inte se någon segregation när det gäller kön. Figur 4. Individer efter upplåtelseform och bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Drygt 50 procent av individer med svensk bakgrund bor i egnahem me-dan 27 procent av dem som har utländsk bakgrund gör det och endast 20 procent av de synliga minoriteterna.
Situationen är motsatt när det gäller hyresrätt – där bor 67 procent av de synliga minoriteterna, den största delen i allmännyttan. I hyresrätt bor 56 procent av den totala gruppen med utländsk bakgrund, men bara 33 procent av dem med svensk bakgrund. Gruppen med utländsk bakgrund, särskilt de synliga minoriteterna, är således starkt överrepresenterade i kommunal hyresrätt och underrepresenterade i egnahem. Gruppen med utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna har ett boende-mönster som i högre grad liknar gruppen med svensk bakgrund.
Bostadsrätt är den upplåtelseform som har den jämnaste fördelningen av etniska grupper – ca 16-17 procent bor i den upplåtelseformen, både av dem med svensk och av dem med utländsk bakgrund. Av de synliga minoriteterna bor 13 procent i bostadsrätt.
Av gruppen med utländsk bakgrund är ungefär tre av fyra födda utom-lands (första generationens invandrare) medan en fjärdedel är födda i Sverige med utrikes födda föräldrar (andra generationens invandrare). Andelarna återspeglas inom alla upplåtelseformer. Det finns ungefär lika många kvinnor som män i samtliga upplåtelseformer.
Då individerna är kopplade till hushåll är det viktigt att även se till hus-hållsstrukturen. Andelen hushåll är något större i hyresrätt, särskilt bland de hushåll som har svensk bakgrund, jämfört med andelen individer. En något mindre andel återfinns i egnahem. Det beror på att det finns fler små hushåll i hyresrätt medan de större hushållen i högre utsträckning bor i egnahem.
Indikator 2: Trivsel i boendet
Om man trivs och känner sig nöjd med sitt boende eller inte beror på en mängd olika faktorer. I nedanstående diagram redovisas en fråga ur Un-dersökningen om levnadsförhållanden (ULF) om trivseln i bostaden. Figur 5. Andel individer som trivs ganska eller mycket bra i sin bostad. År 1999.
Källa: SCB, ULF 1999 (bearbetat av Boverket).
Andelen som svarat att de trivs ”ganska bra” eller ”mycket bra” är myck-et hög överlag. Boende i hyresrätt trivs dock inte i samma utsträckning som boende i bostadsrätt och egnahem. Framför allt är det färre av dem som bor i hyresrätt som trivs ”mycket bra” medan det är fler som trivs ”ganska bra”. Den upplåtelseform som har den i särklass största andelen boende som trivs ”mycket bra” är egnahem. Räknar man samman trivs ”ganska bra” och trivs ”mycket bra” summerar det till nästan hundra pro-cent av individerna både i egnahem och bostadsrätt.
Förutom skillnaderna mellan upplåtelseformerna finns en tydlig skill-nad mellan de boendes bakgrund då individer med svensk bakgrund i högre grad trivs ”mycket bra”, medan individerna med utländsk bakgrund trivs ”ganska bra”.
En titt på siffrorna utifrån kön visar att det inte finns några stora skillna-der mellan män och kvinnor.
Mellan åren 1990 och 1999 har skillnaderna mellan de med utländsk bakgrund och de med svensk bakgrund minskat. Minskningen utgörs av att de med utländsk bakgrund trivs i högre utsträckning. Andelen som trivs ”ganska bra” eller ”mycket bra” i den gruppen har ökat från 92 till 95 procent medan 98 procent av dem som har svensk bakgrund trivdes ”ganska bra” eller ”mycket bra” både 1990 och 1999.
Indikator 3: Trygghet i bostadsområdet
Att känna sig trygg i sitt bostadsområde är en av de faktorer som är vik-tiga för trivseln och det allmänna välmåendet. Känner man sig otrygg påverkas hela livssituationen och det finns en risk att ens rörelsemönster begränsas. I undersökningar om vad de boende prioriterar högst hamnar trygghet ofta överst på listan.23
Även när det gäller trygghet har vi använt ULF-undersökningen. Frå-gan som ligger till grund lyder: ”Har du avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld?”
Figur 6. Andel individer som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld efter kön och etnisk bakgrund. År 1990–2005.
Källa: SCB, ULF 1990; 2002; 2003; 2004; 2005 (bearbetat av Boverket).
23 Se till exempel Lind, Jan-Erik och Bergenstråhle, Sven (2004): Boendets betydelser och boendes värderingar.
Det är främst kvinnor som känner sig otrygga. Drygt 25 procent av samt-liga kvinnor avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för våld. Det är alltså mer än en fjärdedel av den kvinnliga befolkningen, vil-ket är anmärkningsvärt. Det är viktigt att skilja på upplevd trygghet och brottsstatistik eftersom upplevelsen av otrygghet inte alltid överensstäm-mer med den faktiska utsattheten. Att kvinnor känner sig mest otrygga betyder därmed inte att de är mest utsatta för brott.
Otryggheten bland kvinnor totalt sett har ökat något mellan 1990 och 2005, och det är bland kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna som ökningen är störst. De känner sig också allra mest otrygga – över 35 procent i den gruppen avstod år 2005 från att gå ut av rädsla för att bli utsatt för våld. Även den totala gruppen kvinnor med utländsk bakgrund känner stor otrygghet, men troligen kan det förklaras av att de synliga minoriteterna utgör en stor del av denna grupp.
Män med svensk bakgrund är den grupp som känner sig mest trygga. Mellan 1990 och 2005 har 5-6 procent av den gruppen avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. Det är fler män med ut-ländsk bakgrund som är otrygga – särskilt bland de synliga minoriteterna (ca 12 procent).
De som bor i hyresrätt känner sig mest otrygga. I genomsnitt avstår över 20 procent från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld av de boende i hyresrätt medan siffran är 13 procent i egnahem. Detta korrelerar väl med statistiken över trivsel i boendet.24
Indikator 4: Trångboddhet
En annan aspekt som i väldigt hög grad påverkar människors välmående och vardagsliv är möjligheten att gå undan och kunna få vara ifred i sin bostad. Boverket har nyligen publicerat en rapport om trångboddhet och effekterna av trångboddhet, särskilt ur ett barnperspektiv. Det har visat sig att trångboddhet ger konsekvenser för individerna i hushållet, men även för samhället i stort.25
I Sverige har vi haft tre olika trångboddhetsnormer. Sedan 1982 har norm 3 varit vägledande och det är den vi använder i denna redovisning.26
Norm 3 säger att ett hushåll är trångbott om det är fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknat. Dock kan sammanboende par dela rum.
24 En faktor som kan orsaka otrygghet i boendet är oro för inbrott i det egna hemmet.
Enligt Brottsförebyggande rådets rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003 var drygt en femtedel av Sveriges befolkning (16-84 år) oroliga för inbrott i bostaden. Mest oroliga var personer mellan 55 och 64 år och kvinnor var mer oroliga än män. Boende i Stockholm var dessutom mer oroliga än boende i glesbygd i norra Sverige. Nio procent av Sveriges befolkning upplever dessutom att bostadsinbrott är ett stort problem i det egna bostadsområdet.
25 Boverket (2006): Var finns rum för våra barn?
26 Norm 1 kom år 1945 och innebar att ett hushåll ansågs trångbott om det var fler än två
boende per rum, köket oräknat. År 1965 ersattes detta av den något mer generösa norm 2, som sa att ett hushåll är trångbott om det fanns mer än två boende per rum, kök och ytterligare ett rum oräknat.
Viktigt att notera är att enligt denna norm räknas alla hushåll som bor i ett rum och kök som trångbodda – även ensamhushåll. De negativa ef-fekterna av att klassas som trångbodd enligt denna norm blir inte tillnär-melsevis lika stora för en ensamstående som för en familj. Hela sex av tio trångbodda hushåll är ensamhushåll.27
Enligt SCB:s undersökning om hushållens ekonomi (HEK) är 17 pro-cent av befolkningen, eller drygt 1,4 miljoner individer, trångbodda om man ser till trångboddhetsnorm 3.
Figur 7. Trångbodda individer efter etnisk bakgrund (den stora cirkeln) samt den totala befolkningen efter etnisk bakgrund (den lilla cirkeln). År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Figur 7 visar att de med svensk bakgrund visserligen utgör den största delen av det totala antalet individer som är trångbodda. Men om vi jämför med fördelningen mellan de etniska grupperna i den totala befolkningen ser vi att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland de trång-bodda. En stor majoritet av de trångbodda med utländsk bakgrund är synliga minoriteter. De utgör 9 procent av samtliga individer, men av de trångbodda individerna utgör de hela 24 procent. Gruppen med utländsk bakgrund, exklusive de synliga minoriteterna, har däremot en likvärdig andel som i den totala befolkningen.
Figur 8. Andel trångbodda individer (norm 3) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
En uppdelning på upplåtelseform visar att en hög andel av de boende i hyresrätt är trångbodda. Eftersom hyresrätten utgör en stor andel av det totala bostadsbeståndet innebär detta att det största antalet trångbodda individer återfinns i denna upplåtelseform. Vi måste dock komma ihåg att ensamhushållen till stor del bor i hyresrätt, vilket kan påverka de höga siffrorna.
De som bor i egnahem är inte trångbodda i samma utsträckning som de som bor i flerbostadshus, vilket kan förklaras av att bostäderna generellt sett är större i den upplåtelseformen.
Figur 8 visar hur överrepresenterade de synliga minoriteterna är när det gäller trångboddhet – 43 procent av individerna i den gruppen är trångbodda, vilket kan jämföras med 14 procent av dem som har svensk bakgrund. I hyresrätten är siffrorna högre – 55 procent av de synliga mi-noriteterna som bor i hyresrätt är trångbodda enligt norm 3. Andra gene-rationens invandrare är anmärkningsvärt trångbodda jämfört med första generationens invandrare (41 procent respektive 28 procent).
Tabell 2. Andel trångbodda män respektive kvinnor i olika upplåtelseformer efter etnisk bakgrund. Kvinnor Män Hyresrätt 29 % 33 % Svensk bakgrund 25 % 27 % Utländsk bakgrund 43 % 51 % Synliga minoriteter 51 % 59 % Bostadsrätt 14 % 20 % Svensk bakgrund 13 % 19 % Utländsk bakgrund 21 % 23 % Synliga minoriteter 31 % 31 % Egnahem 6 % 6 % Svensk bakgrund 6 % 6 % Utländsk bakgrund 7 % 5 % Synliga minoriteter 11 % 8 % Totalt 16 % 18 % Svensk bakgrund 13 % 15 % Utländsk bakgrund 30 % 34 % Synliga minoriteter 41 % 45 %
Tabell 2 visar andelen trångbodda män och kvinnor i olika upplåtelse-former. Bland dem som bor i egnahem finns inga synliga skillnader, men bland dem som bor i hyresrätt och dessutom har utländsk bakgrund är skillnaderna mellan könen påtagliga (8 procentenheter). Hela 59 procent av männen som tillhör de synliga minoriteterna är trångbodda. Av kvin-norna i samma etniska grupp är 51 procent trångbodda. Detta ska jäm-föras med dem med svensk bakgrund där 27 procent av männen och 25 procent av kvinnorna med svensk bakgrund är trångbodda.
Enligt HEK-undersökningen finns det knappt 670 000 trångbodda hushåll i Sverige. Jämfört med de trångbodda individerna utgör de trång-bodda hushållen med svensk bakgrund en något större andel (76 procent istället för 71). Det innebär att hushållen i genomsnitt är mindre bland dem som har svensk bakgrund än bland dem som har utländsk bakgrund.
Synliga minoriteter utgör den största delen av gruppen med utländsk bakgrund även när man tittar på hushåll. Dock är den mindre i jämförelse med andelen individer (71 procent istället för 84 procent), vilket innebär att de stora hushållen är överrepresenterade bland de synliga minorite-terna.
Figur 9. Andel trångbodda hushåll (norm 3) efter etnisk bakgrund. År 1997–2004.
Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).
Antalet trångbodda hushåll har sedan 1997 hållit sig relativt stabilt, men andelen med utländsk bakgrund har ökat. Det är framför allt de synliga minoriteterna som står för ökningen. 1997 utgjorde de 13 procent av de trångbodda hushållen, men från år 2002 och framåt utgör de 17 procent, vilket kan ställas i relation till att denna grupp endast utgör 8 procent av det totala antalet hushåll. Hela gruppen med utländsk bakgrund har ökat från 20 till 24 procent medan de med svensk bakgrund har minskat i mot-svarande grad från 80 till 76 procent.
Indikator 5: Skolbarn med eget rum
Det är även intressant att studera trångboddhet med barnen i fokus. Ett sätt att göra det är att ta reda på hur många barn som har eget rum. Det är en av frågorna som ställs i levnadsundersökningen för barn, Barn-ULF, som redovisas i tabellen nedan.
Tabell 3. Andel barn med eget rum 28
2002-2003 2004-2005
Pojke Flicka Samtliga Pojke Flicka Samtliga Samtliga 10-18 år 91 % 92 % 92 % 93 % 92 % 92 % Fadern är – född utomlands 81 % 74 % 78 % 78 % 67 % 73 % – född i Sverige 94 % 95 % 95 % 94 % 95 % 94 % Modern är – född utomlands 77 % 76 % 76 % 78 % 75 % 77 % – född i Sverige 93 % 94 % 93 % 96 % 96 % 96 % Källa: SCB, Barn-ULF 2002-2003 och 2004-2005 (bearbetat av Boverket).
Enligt denna studie har andelen barn med eget rum ökat något de senaste åren – det rör sig dock om försumbara förändringar som mycket väl kan bero på urvalsstorleken. Det är vanligare att pojkar har eget rum än att flickor har det – särskilt bland de barn som har föräldrar som är födda ut-omlands. Andelen barn som har eget rum ökar med åldern.
Barn till föräldrar som är födda utomlands har i betydligt lägre grad eget rum än barn till föräldrar födda i Sverige – det skiljer ca 20 procent-enheter. Skillnaderna är mycket stora i vissa fall. I den senaste mätningen hade bara 67 procent av flickor med fadern född utomlands eget rum, medan siffran för flickor med fadern född i Sverige var 95 procent – näs-tan 30 procentenheters skillnad.
Indikator 6: Diskriminering på bostadsmarknaden
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) får årligen in runt 60 anmälningar i kategorin boende. I förhållande till det totala antalet anmäl-ningar per år utgör boendet ett av de områden inom vilka DO mottar flest anmälningar.29
De fall som anmäls har olika karaktär, men en majoritet rör förhållan-den på hyresmarknaförhållan-den och riktar sig mot hyresvärdar. Ungefär hälften av de anmälningar som rör hyresvärdar handlar om personer som nekats hyra en bostad. Eftersom det ofta rör sig om personer som inte når upp till de krav som hyresvärden ställer när det gäller inkomst, fast anställning eller betalningsanmärkningar är det svårt att påvisa etnisk diskriminering.
28 Barn-ULF redovisar inte sina siffror efter barnens ursprungsland, utan efter
föräldrar-nas. Vi kan därför inte presentera dessa siffror på samma sätt som för den övriga statis-tiken. Vi har heller inte möjlighet att titta specifikt på hur de synliga minoriteterna har det och vi vet inte hur stor andel av barnen som är första respektive andra generationens invandrare.
29 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01. År 2005 gjordes totalt
768 anmälningar till DO. Arbetsliv är den enskilt största kategorin med drygt 300 anmälningar (www.do.se 2007-01-22).
Anmälningarna kan också röra trakasserier av varierande slag från gran-nar, hyresvärd eller bostadsrättsförening. En del anmälningar avser personer som nekats att byta lägenhet, hotas av vräkning eller personer som nekats medlemskap i bostadsrättsförening. Några anmälningar avser fastighetsmäklare.
Dessa knappt 60 årliga anmälningar speglar långt ifrån all diskrimi-nering som sker i samhället. Enligt DO finns det signaler om att de som utsätts för diskriminering på bostadsmarknaden inte vågar göra anmäl-ningar på grund av rädsla för att inte få hyra någon lägenhet av hyresvär-den.
Tabell 4. Antalet anmälningar av män respektive kvinnor till DO år 2000-2005.
2000 2001 2002 2003 2004 2005
Totalt 30 41 43 57 58 54
Män 17 24 28 33 32 36
Kvinnor 13 17 14 15 24 17
Uppgift saknas – – – 9 2 1
Källa: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: För år 2000-2002 manuell sökning i akter, för år 2003-2005 uppgifter från diariet.
Tabell 4 visar att antalet anmälningar ökat sedan år 2000. Den största ök-ningen skedde mellan år 2002 och 2003. Detta ska dock inte tolkas som att diskrimineringen ökade särskilt mycket den perioden, utan förklaras snarare av att det skedde en lagändring som påverkade benägenheten att anmäla diskriminering.
Av de 54 ärenden som inkom år 2005 är ca 70 procent gjorda av män. Enligt en tjänsteman på DO är det främst män i medelåldern som bott i Sverige en lång tid som anmäler diskrimineringsärenden. DO kan dock inte se att det finns anledning att anta att män är mer utsatta för diskri-minering än kvinnor. Att statistiken ser ut som den gör kan bero på att kvinnor i lägre utsträckning än män känner till sina rättigheter eller att de upplever sig ha mindre makt att påverka sin situation och därför låter diskrimineringen fortgå.
Majoriteten av ärendena avslutas med att DO bedömer att det inte rör sig om etnisk diskriminering. I några fall har situationen lösts när DO tagit kontakt med den som anmälts. Hittills har tre stämningar gjorts till domstol i kategorin bostad.
Indikator 7: Boendesegregation
Genom ett så kallat segregeringsindex kan man mäta hur segregerad en kommun är.31 Detta index visar på uppdelningen av befolkningskategorier
i olika områden. Ett index på 0 betyder att fördelningen av befolknings-kategorierna i varje delområde exakt motsvarar fördelningen i kommunen som helhet.
Boverket har av Integrationsverkets fått ta del segregeringsindex 1997 och 2005 för de kommuner som har minst 75 000 invånare. Områdesin-delningen är gjord på SAMS-områden och man har mätt både fördelning-en av utrikes respektive inrikes födda och fördelningfördelning-en mellan utländsk respektive svensk bakgrund.
Utfallet skiljer sig åt beroende på vilken variabel man mäter. Segrega-tionen har ökat i fler kommuner mellan 1997 och 2005 när man mäter utländsk respektive svensk bakgrund jämfört med när man mäter utrikes respektive inrikes födda.
Segregationen i Malmö har minskat mellan 1997 och 2005, enligt seg-regeringsindex som mäter fördelningen mellan utrikes och inrikes födda. Mäter man istället segregationen mellan de med utländsk och de med svensk bakgrund har segregationen ökat under samma period. Att dessa två mått på segregationen visar olika resultat kan förklaras av att tillskot-tet av inrikes födda i de mest svenskglesa områdena består av barn till utrikes födda (eftersom barnen till de utrikes födda – andra generationens invandrare – finns med i gruppen med utländsk bakgrund). Det skulle också kunna förklaras av att de utrikes födda som flyttat till Malmö bosatt sig med en jämnare fördelning över staden eller att spridningen ökat ge-nom omflyttning mellan stadsdelar.32
Samtidigt finns det exempel på det motsatta. I Umeå, till exempel, har segregeringsindex som visar fördelningen mellan utländsk respektive svensk bakgrund inte ökat nämnvärt. Däremot har det ökat avsevärt om man mäter indexet för utrikes respektive inrikes födda. Det finns alltså inget givet samband mellan förändringens styrka och inriktning och vad man mäter med segregeringsindex. Förändringarna behöver därför stude-ras lokalt.
Boendesegregationen varierar mellan orter. Enligt Socialstyrelsen är skillnaderna i koncentrationen av olika etniska grupper mellan bostads-områden i storstäderna störst i Malmö och minst i Stockholm. Mellan 1990 och 2002 har personer som tillhör de synliga minoriteterna i sin vardag fått mycket färre tillfällen att möta infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund som inte tillhör de synliga minoriteterna samt människor med egen försörjning.
”Eftersom vår vardagliga omgivning påverkar vår uppfattning om vad som är normalt, medför detta att de olika gruppernas verklighetsuppfattning riskerar att hamna allt längre ifrån varandra.” 33
31 Genom segregeringsindex kan man följa utvecklingen i en ort eller kommun över tid.
Det är dock inte lämpligt att jämföra kommuner med varandra, eftersom områdena som mäts kan vara olika stora i de olika kommunerna.
32 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005. 33 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006, sid. 217.
Enligt Socialstyrelsen har den etniska segregationen i storstadsregionerna ökat mer än den socioekonomiska. Det betyder att koncentrationen av synliga minoriteter i de resurssvaga områdena blir allt starkare. Övriga grupper med etnisk bakgrund samt de etniska svenskarna flyttar från dessa områden och utgör istället större andelar av de boende i resursstar-kare bostadsområden.34 Även Rapport Integration 2005 från
Integrations-verket visar att den etniska dimensionen av boendesegregation framträder allt tydligare.35
Karta 2. Sundsvall. Andel personer med utländsk bakgrund i kommunens olika SAMS-områden. År 2005.
Källa: SCB (bearbetat av Boverket).
34 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006. 35 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.
SUNDSVALL
Utländsk bakgrund (2005) Andel av totalbefolkning, SAMS-område
0 - 5 6 - 10 11 - 1516 - 2021 - 2526 - 3031 - 3536 - 4041 - 45 46 - 1
00
Karta 2 visar hur personer med utländsk bakgrund som bor i Sundsvall fördelar sig i kommunens olika SAMS-områden. Vi vill med denna karta åskådliggöra något som gäller för de flesta orter i högre eller lägre grad, nämligen att det finns tydliga koncentrationer av personer med utländsk bakgrund i vissa områden medan det i andra områden är en total avsaknad den gruppen. Boendesegregationen kan alltså på detta sätt illustreras med hjälp av kartbilder. En jämförelse med hur det såg ut 1999 visar att det är ett stort antal SAMS-områden där koncentrationen har ökat, framför allt utanför tätorten. Dock finns det i Sundsvall inga områden där mer än 35 procent av befolkningen har utländsk bakgrund. Det finns andra exempel där segregationen är mer extrem.
SCB har nyligen genomfört en studie över boendesegregation bland barn. 13 procent av alla barn som bor i Sverige har utländsk bakgrund, men studien visar att dessa barn är ojämnt fördelade i landet, både över och inom länen och kommunerna.
Syftet med SCB:s studie över barns segregation var att analysera om segregation kan påverka barnens skolresultat. Resultatet visar att den sociala omgivningen har effekter på skolframgång. Barn som bor i om-råden med stor andel barn med utländsk bakgrund har större risk att inte bli behöriga till gymnasiet jämfört med barn som bor i andra typer av bostadsområden – det gäller både för barn med svensk och för barn med utländsk bakgrund. Att det finns sådana grannskapseffekter betyder dock inte att det inte är andra faktorer som också spelar roll för skolresultatet. Faktorer som är knutna till individer och deras familjer förklarar en större del av variationen i behörighet till gymnasiet. Allra störst effekt har tiden i Sverige och därefter föräldrarnas utbildningsnivå, enligt SCB.36
Vad säger indikatorerna?
Även om det finns svårigheter att med statistiska indikatorer studera ett komplext fenomen som integration visar redovisningen av indikatorerna att skillnaderna i boendeförhållanden mellan grupperna med svensk res-pektive utländsk bakgrund finns kvar och i vissa fall ökar – till nackdel för dem med utländsk bakgrund. Kategorierna som studerats är dock heterogena inom sig, vilket är svårt att belysa med statistiken. Detta kan beskrivas i termer av etniska hierarkier, där de med svensk bakgrund har den mest fördelaktiga situationen och de synliga minoriteterna den svåraste. Om man räknar bort de synliga minoriteterna ur gruppen med utländsk bakgrund blir skillnaden mellan de med svensk bakgrund och de med utländsk bakgrund inte så stor. Särskilt tydliga är skillnaderna när det gäller trångboddhet.
Skillnaderna mellan män och kvinnor är inte lika tydliga som mellan de olika etniska grupperna, men i ett par fall visar indikatorerna på skillna-der mellan könen. Framför allt känner kvinnorna sig mer otrygga medan männen i högre grad är trångbodda.
Syftet med redovisningen av indikatorerna är framför allt att visa huru-vida de politiska målsättningarna vi presenterade i rapportens inledande avsnitt har uppfyllts (se sidan 9).
Trivseln högst i egnahem
När det gäller det första politiska målet för rättvisa och jämlikhet i boen-det – att ”andelen personer med utländsk bakgrund som bor i en bostad som de anser sig vilja bo i ska öka” – verkar utvecklingen ha gått i rätt riktning. Skillnaderna mellan de som har utländsk och de som har svensk bakgrund har minskat mellan 1990 och 1999, men inte utjämnats helt. Fortfarande trivs personer med svensk bakgrund mycket bra i högre ut-sträckning. Detta gäller för alla upplåtelseformer. De senaste siffrorna är dock från 1999 och därmed för gamla för en säker slutsats.
Den upplåtelseform där den allra största andelen av de boende trivs är egnahem. Men, man kan ifrågasätta om trivseln har med upplåtelsefor-men i sig att göra eller om det handlar om att de som bor i denna upplå-telseform i högre grad är etablerade i samhället – på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i övrigt – och därför trivs bättre generellt. Att de är etablerade i samhället innebär också att de i högre utsträckning haft möjlighet att välja sin bostad, vilket också gör att de trivs. Möjligen har de som bor i egnahem i genomsnitt bott längre i sin bostad och känner sig därför mer hemma, vilket gör att trivseln ökar.
Trivseln är generellt lägst i hyresrätten, enligt ULF-undersökningen. Urvalet i denna undersökning är litet och de senaste siffrorna från 1999 – därför skulle man behöva studera trivseln på annat sätt. Många bostads-företag genomför idag kundundersökningar för att ta reda på hur nöjda hyresgästerna är med sin bostad, området, förvaltningen och hyresvärden. Sådana undersökningar kan vara ett bra underlag för att studera trivseln i hyresrätt på lokal nivå.
De synliga minoriteterna är mest trångbodda
Utrymmesstandarden påverkar också trivseln i bostaden. När det gäller trångboddhet visar våra indikatorer mer nedslående resultat. Trångbodd-heten är mycket stor i vissa befolkningsgrupper, särskilt bland andra ge-nerationens invandrare och de synliga minoriteterna. Skillnaderna mellan de som har svensk och de som har utländsk bakgrund har ökat mellan 1997 och 2004.
Konsekvenserna av trångboddheten är dock olika för olika typer av hushåll. När man använder norm 3 som utgångspunkt blir alla ensamhus-håll som bor i ett rum och kök trångbodda, och för ett sådant husensamhus-håll är konsekvenserna framför allt praktiska.
Trångboddheten är särskilt stor bland 0-29-åringarna. Det beror troli-gen på att det är många i den åldersgruppen som nylitroli-gen flyttat hemifrån och då vanligen bor i små lägenheter. De tillhör således många gånger ensamhushållen som därmed inte drabbas av så svåra konsekvenser av trångboddheten.
Men inom den åldersgruppen ryms även barn som bor hemma. De till-hör ofta de större hushållen och för dessa blir konsekvenserna större och mer allvarliga. De praktiska bekymren blir än mer påtagliga jämfört med ensamhushållen, men det kan även leda till psykiska och fysiska problem för hushållsmedlemmarna. För barnen kan till exempel det bli problem att hitta en plats att i lugn och ro läsa läxor eller att ta hem kompisar.
De synliga minoriteterna är starkt överrepresenterade bland de trång-bodda hushållen. Dessa hushåll är också stora i högre utsträckning än de
övriga grupperna. Detta innebär att en högre andel av de synliga minori-teterna tillhör dem som är värst drabbade av att bo trångt.
Framför allt är det barnen som drabbas. Så länge barnen är små är till-gången till eget rum kanske inte så viktig, men när barnen blir äldre och kommer upp i skolåldern blir trångboddheten mer problematisk. Genom att jämföra trångboddhetsstatistik från HEK (norm 3) med statistiken om barn med eget rum från barn-ULF kan vi se att det är vanligare bland barn att ha eget rum än vad antalet rum i bostaden borde tillåta. Detta tyder på att föräldrar ofta själva försakar eget rum och kanske sover i vardagsrum-met. Barnen med föräldrar födda utomlands delar rum i högre utsträck-ning än barnen med svenska föräldrar.
Vem får vilken bostad?
Det andra målet: ”Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjlig-heten att hyra eller köpa en bostad ska vara lika för alla, oavsett etnisk bakgrund”, är svårt att säga något om med hjälp av indikatorerna. Det kräver statistik på vilka som söker bostad och vilka som verkligen fått den bostad de försökt hyra eller köpa. Dessutom skulle man behöva mer kunskap om hur hyresvärdar väljer sina hyresgäster och om kraven som ställs är rimliga – inte heller det finns det någon samlad information om. Men att diskriminering på bostadsmarknaden på grund av etnisk bak-grund förekommer visar både vår sjätte indikator – antal anmälningar till DO – och forskning på området. Här krävs dock fortsatta studier av mer kvalitativ karaktär.
Kvinnorna bland de synliga minoriteterna blir allt mer otrygga
Det tredje och sista målet lyder: ”Andelen personer med utländsk bak-grund som känner trygghet i sitt hem och sin boendemiljö ska öka och andelen personer med utländsk bakgrund som känner att de har inflytande över sin boendemiljö ska öka.”
Den indikator för trygghet som vi använt tyder på att man inte nått den första delen av målet. Skillnaderna mellan de etniska grupperna verkar snarare öka än minska. Dessutom minskar tryggheten för alla kvinnor och i synnerhet för de som tillhör de synliga minoriteterna.
Vi kan se betydligt större skillnader mellan könen än mellan de etniska grupperna när det gäller denna indikator. Trots skakigheten i det statis-tiska materialet, pga. urvalsstorleken, kan vi se att det är en anmärknings-värt stor och ökande andel av de kvinnor som tillhör de synliga minori-teterna som avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för våld, vilket är allvarligt.
Trygghet och trivsel påverkas, förutom av brottsligheten och dess omfattning, även av den fysiska miljön och serviceutbudet i bostadsom-rådet. Tillgången till nära och bra service är avgörande för hur vardags-livet fungerar och bidrar därmed till känslan av trygghet och ett områdes attraktivitet. I begreppet service ingår inte bara det kommersiella utbudet, utan även sådant som kollektivtrafik, förskolor, vårdcentraler, bibliotek och närpolis. Åtgärder som rör den fysiska miljön måste vidtas för att trygghet och trivsel ska uppnås. Här har de kommunala bostadsföretagen, i samarbete med de berörda kommunerna, en viktig roll att spela. Ett bostadsområdes attraktivitet påverkas i allra högsta grad av den fysiska miljöns utformning och kvalitet.
Inflytande måste studeras på lokal nivå
Den andra delen av det tredje målet – att inflytandet ska öka över boen-det och boendemiljön – är svårt att säga något om utifrån indikatorerna. Möjligen kan man hävda att de som har utländsk bakgrund har mindre direkt inflytande över sin bostad och sin boendemiljö, eftersom de är överrepresenterade i hyresrätten och den upplåtelseformen i sig inte med-ger inflytande i någon högre grad. I så fall skulle man kunna anta att de med utländsk bakgrund och framför allt de synliga minoriteterna generellt har mindre inflytande – eftersom de är överrepresenterade i hyresrätten. Men inflytandegraden beror väldigt mycket på den lokala situationen, inte minst hur bostadsföretagen är organiserade och hur mycket inflytande av hyresgästerna som medges.
Den etniska boendesegregationen ökar i många städer
Den svenska bostadsmarknaden är segregerad, men de lokala variationer-na är stora. Dessutom beror utfallet i statistiska mätningar som exempel-vis segregeringsindex mycket på vilka variabler man väljer att mäta. För att veta varför utvecklingen ser ut som den gör krävs därför lokala studier.
Det verkar dock som att boendesegregationen, särskilt den etniska, ökar i många stora och mellanstora städer. Oavsett hur konjunkturen utvecklats mellan 1997 och 2002 generellt ökade överrepresentationen av utrikes födda i de så kallade ”utsatta” områdena, enligt Integrationsverket.
Den etniska boendesegregationen kan delvis förklaras av skillnader i fråga om boendeformer. Bostadsmarknaden i Sverige är segmenterad och studier visar att segmenteringen i hög grad sammanfaller med den etniska boendesegregationen. Bostadsområden där utrikes födda är överrepresen-terade är i regel områden som domineras av hyresrätt. Enligt Integrations-verket avtar dock skillnaden något med vistelsetiden i Sverige. Eftersom hyresrätten ofta är det första steget ut på den svenska bostadsmarknaden är det ganska naturligt att de som har ett annat ursprung än det svenska i högre utsträckning bor i denna upplåtelseform.
Orsaker till skillnader i
boendeförhållanden
Trots integrations- och jämställdhetspolitik med målsättningar om att skillnader mellan olika grupper i samhället ska utjämnas kvarstår skillna-der mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund – ibland stora.
Man kan inte hitta en förklaring och därmed inte en lösning på proble-men. Fenomenet är komplext och det finns inget enkelt samband mellan orsak och verkan.
Hushållens socioekonomiska förutsättningar
En del orsaker kan hänföras till hushållens förutsättningar. Här koncentre-rar vi oss på hushållens socioekonomiska situation, eftersom den många gånger är avgörande för vilken bostad man kan få tillgång till. Det hävdas ofta att skillnaderna mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund beror på att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland låg-inkomsttagare och arbetslösa.37 Vi redovisar därför här statistik på
socio-ekonomiska förhållanden såsom förvärvsfrekvens och disponibel inkomst samt boendeutgifter för de olika etniska grupperna.
Redovisningarna gäller alltså för hushåll och inte som tidigare både individer och hushåll. Det gör att vi inte har möjlighet att göra uppdel-ningen på kön för dessa variabler. I de fall vi redovisar etnisk bakgrund och ålder har vi utgått från hushållsföreståndaren 38.
37 Se t ex SOU 1997:118: Delade städer.
38 Hushållsföreståndare är vanligen den person som har den högsta inkomsten.
Förvärvsfrekvens
Hushållens ekonomi är naturligtvis kopplad till om man har en arbetsin-komst eller inte. I figuren nedan kan man se att det finns en viss skillnad i förvärvsfrekvens relaterat till etnisk bakgrund.
Figur 10. Andel individer som förvärvsarbetar fördelat på bakgrund. År 2005.
Källa: SCB, AKU 2005 (bearbetat av Boverket).
Individer med svensk bakgrund förvärvsarbetar i högre grad än individer med utländsk bakgrund. Den grupp som har lägst förvärvsgrad är utrikes födda (62 procent), medan inrikes födda med två inrikes födda föräldrar är den grupp som har högst förvärvsgrad (76 procent). Inom gruppen utländsk bakgrund är det andra generationens invandrare som har högst förvärvsgrad.
I Rapport integration 2005 redovisar Integrationsverket skillnader i sysselsättning mellan inrikes- och utrikes födda. De tar även upp tänkbara orsaker till skillnaderna. Även Integrationsverket konstaterar att utrikes födda har lägre sysselsättning än inrikes födda, men grupperna närmade sig varandra lite mellan 2004 och 2005. Ökningen i sysselsättning gällde då framför allt utrikes födda kvinnor.
39 Här har vi använt statistik från Arbetskraftsundersökningen (AKU). Därför har vi inte
