Våtmarksarkeologiska undersökningar i Malmö på senare år

17  Download (0)

Full text

(1)

Våtmarksarkeologiska undersökningar i Malmö på senare år

Hammarstrand Dehman, Karina

Fornvännen 2009(104):1, s. [1]-16 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2009_001

Ingår i: samla.raa.se

(2)

De speciella förhållandena i våtmarker har ska -pat förutsättningar för bevaring av en mängd olika förhistoriska fynd. Gemensamt för många av dem är att de påträffas av en slump, såsom vid torvtäkt och muddring av åar.

Det saknas rationella metoder för att tillva ra ta den här typen av lämningar inom uppdrags ar -keologin. Under de senaste åren har dock Malmö Kulturmiljö genomfört undersökningar i våtmarks -nära miljöer i sydvästra Skåne som givit nya och oväntade resultat. Vi sökte målmedvetet efter så -dana lämningar och kunde därmed nyansera bilden av den förhistoriska människan och hennes miljö (jfr Nordqvist 2001; Lagerås 2003; 2004).

Emellertid är det inte oproblematiskt att för -söka finna spår efter mänskliga aktiviteter i våt-marker. Arbetsförhållandena kan vara svåra och det krävs ett annat angreppssätt än vid undersökningar i torrare miljöer. Syftet med denna ar tikel är att diskutera metodiken vid våra un der

sökningar samt presentera påträffade lämnings -typer och resultat. Avsikten är också att visa att även små undersökningar med liten budget kan ge meningsfull information. Också vid de stora undersökningarna inom Öresundsprojektet och Citytunnelprojektet blev våtmarksområden före mål för arkeologiska undersökningar. Dessa kom mer emellertid inte att behandlas i denna arti kel. Den intresserade hänvisas i stället till res -pek tive rapport samt till en översikt av Lars Larsson (2007).

Med våtmarksarkeologi avses här undersök -ningar i anslutning till åar, bäckar, våtmarker och stränder, i dag existerande eller sedan länge för svunna. Bengt Nordqvist (2001, s. 8) har definie -rat våtmarksarkeologi som den arkeo logi som bedrivs i vattensjuka, vattendränkta och försum pade marker. Skillnaden mellan des sa ställnings -taganden är att jag menar att våtmarksarkeologi även berör tidigare våta miljöer som idag har tor -kat ut eller på annat sätt förändrats.

Våtmarksarkeologiska undersökningar i

Malmö på senare år

Av Karina Hammarstrand Dehman

Hammarstrand Dehman, K., 2008. Våtmarksarkeologiska undersökningar i Malmö på senare år. (Recent wetland archaeology in Malmö.) Fornvännen 104. Stockholm. Wetlands preserve a broad spectrum of prehistoric artefacts and ecofacts. Many have been found by chance in connection with peat digging etc. Archaeological excavations in wetlands call for special management. Therefore they have rarely been incorporated into regular contract archaeology. This paper discusses the methodology used by Malmö Heritage in wetland environments during the past few years and presents some of the main results. The excavations discussed shed light on human activities in connection to wetlands and coastal areas and also gave new insights into landscape change.

Karina Hammarstrand Dehman, Vittseröd 322, SE-240 36 Stehag

karina.h.dehman@telia.com

(3)

Ett centralt begrepp är förstås »våtmark». Det avser mark där vatten under stor del av året finns direkt under, i eller strax över markytan samt vattenområden som är vegetationstäckta (Löf -roth 1991, s. 7). Andra begrepp som an vänds i texten är »torv» och »gyttja». Torv de finieras som en organisk jordart bildad i syrefattig och fuktig miljö där nedbrytningen av döda växtoch djurdelar sker långsammare än depositions -hastigheten. Gyttja avsätts däremot under öpp-na vattenspeglar (Fredén 2002, s. 201; Liljegren 2006, s. 8).

Informationen som kan framkomma vid den na form av arkeologi berör två områden: dels pa -leoekologiskt och naturhistoriskt material som kan bidra till rekonstruktion av det forna land-skapet, dels spår efter människors aktiviteter i dessa miljöer.

De lokaler som presenteras i artikeln ligger i centrala Malmö inom Malmö hamns område samt öster och norr om staden (fig. 1 & tab. 1). De är belägna vid åar, forna dödishålor (spår av stora begravna isblock från istiden), våtmarker och översandade stränder och ligger således i oli -ka slags våta miljöer.

Forskningshistorik

Att gräva i våtmarker och andra blöta miljöer kan vara svårt. Uppdragsarkeologin har, med någ ra undantag, varit dålig på att täcka sådana mil -jöer. För sydvästra Skånes del beror det delvis på att landskapet är en fullåkersbygd med få, om ens några, områden som sluppit påverkan av dränering och utdikning.

De senaste åren har projekt genomförts i om råden med goda förutsättningar för våtmarks -2 Karina Hammarstrand Dehman

Fig. 1. Översiktskarta över sydvästra Skåne med undersökningslokalerna som nämns i texten markerade. — Map of south-west Scania with sites mentioned in the text indicated.

(4)

arkeologi vilket medfört flera intressanta upp-täckter. Undersökningarna vid Tågerup inom Västkustbaneprojektet tog fram en rad lämningar i gyttjelager som kan kopplas till en senme so -litisk boplats. Här framkom fiskeanläggning ar, mjärdar och andra välbevarade organiska före -mål (Mårtensson 2001; Karsten & Knarrström 2003).

Redan i början av 1900talet påbörjades un -dersökningar av mesolitiska boplatser i anslutning till Ageröds mosse i centrala Skåne som se -dan slutfördes av Lars Larsson under 1970-talet. Det rörde sig om boplatser både intill och i själ-va mossen (Althin 1954, s. 73 ff; Larsson 1978; 1983). Vid senare års undersökningar i Rönne -holms mosse som ingår i samma komplex som Ageröd har en rad boplatser upptäckts ute i själ-va mossen. De har legat skyddade där sedan mossen växte igen. Boplatserna har troligen mot -tagit kortvariga återkommande besök under mellan- och senmesolitikum (Sjöström 2000; 2004).

Inför byggandet av E4:an i nordvästra Skåne

var ett uttalat mål att söka spår efter mänskliga aktiviteter i de många våtmarker som skulle be röras av exploateringen. Utifrån insamlat paleo -ekologiskt material kunde man rekonstruera ett fossilt landskap som sedan låg till grund för sö -kandet efter lämpliga boplatslägen (Lagerås 2003; 2004; Knarrström 2007).

Även i andra delar av Sverige har undersök ningar genomförts i våtmarksmiljöer. I Väst sve -rige har Nordqvist (t.ex. 2006) varit involverad i flera sådana projekt. Bland annat har han gen omfört undersökningar vid Finnestorp i Väs -tergötland med krigsbytesoffer från järn åldern. Vid Motala ström i Östergötland har Tom Carlsson (2007) undersökt en mesolitisk bo plats be -lägen vid stranden. Lämningar påträf fades också under vatten i strömmen, vilket re sulterade i ett mycket välbevarat organiskt fyndmaterial.

I jämförelse med flera andra nordeuropeiska länder har Sverige mycket kvar att uppnå inom våtmarksarkeologin. I publikationer som Wetland

Archaeology and Environments och Archaeology from

the Wetlands: Recent Perspectivesvisas mångfalden 3

Våtmarksarkeologiska undersökningar

Kartnr Undersökning Naturmiljö Lämningstyp Socken Referens

1 Hjälmarekajen Havsbotten Mesolitisk skog Malmö stad Frejd 2003

& lösfynd

2 Scylla 2 Havsbotten Mesolitisk skog Malmö stad Frejd 2005

3 Scylla 3 Havsbotten Strandnära stubbe Malmö stad Frejd 2007b

& lösfynd

4 Flundran 2 Havsbotten Mesolitisk skog Malmö stad Frejd 2007a

5 Malmö C Nedre Havsbotten Aktivitetsplatser Malmö stad Hadevik et al.

& mesolitisk skog 2008

6 Elkabel Sege – Åfåra Rituell deposition Malmö stad Hamarstrand

Toftanäs & Burlöv Dehman 2003

7 Kvävereduktions- Åfåror, Aktivitetsplatser, S. Sallerup, Hammarstrand

dammar utmed torvmarker lösfynd Bjärshög Dehman 2005

Sege å & dödishålor & utkastlager & Skabersjö

8 Gasledningen, Havsbotten Aktivitetsplatser, Burlöv Hammarstrand

Malmö hamn – & torvmark lösfynd, utkastlager, & Lomma Dehman 2006;

norr om Åkarp rituella depositioner 2008

& forna mark-horisonter Tabell 1. Undersökningslokalerna som presenteras i artikeln.

(5)

av forskning som bedrivs i våtmarksmiljöer in -ternationellt (Lillie & Ellis 2006; Barber et al. 2007). Det förekommer också diskussioner om ämnets utveckling (Van de Noort & O’Sullivan 2006). I exempelvis Storbritannien är traditionen en annan än i Sverige. Arkeologiska un der sökningar visar hur våtmarksnära miljöer ut nyttjats från stenålder fram till nutid. Diskussio ner förs också om hur miljöerna och lämningar -na ska kun-na skyddas och bevaras (www.english-heritage.org.uk/upload/pdf/wetlands_strategy.pdf). Det finns både regionala och nationella projekt som är inriktade enbart på denna form av arkeo -logi, vilket är långt från de förhållanden vi har i Sverige (www.archaeology.co.uk/ca/issues/ ca172/ ca172.htm). Exempel på fynd av det mera spektakulära slaget som har framkommit under se -nare år är två så kallade timber circles från ti dig bronsålder i Norfolk i England. Det är stolp -cirklar som har bevarats tack vare strandlinje-förskjutning. Centralt i en av träkonstruktion-erna hade en ek placerats med roten upp (Bren-nand & Taylor 2003).

Även i Danmark har våtmarksarkeologin till dragit sig större uppmärksamhet. Inför uppföran -det av bron över Stora Bält genomfördes flera undersökningar i våtmarker, dels för att ta fram ett bra naturhistoriskt underlag för bland annat landskapsrekonstruktioner och strandförskjut nings modeller, dels arkeologiska undersökning -ar i våtm-arker och på forna stränder (Pedersen et al. 1997). Flera av de fynd som har tilldragit sig mest uppmärksamhet daterar sig från sten -åldern. Både vid Stora Bält-undersökningarna och vid andra undersökningar i Danmark har fiskeanläggningar påträffats (Pedersen 1995; 1997). Intressanta fynd i de danska våtmarkerna är också talrika spår efter förhistoriska vägar (Schou Jørgensen 1977a; 1977b; 1982).

Undersökningar i Nordtyskland kan också näm nas. Längs med Östersjökusten har ett projekt genomförts med syfte att dokumentera stenålders -lämningar i ett område som numera ligger på havsbotten. Detta har resulterat i excep tionella fynd av organiska material på bo platser från sen-mesolitikum och tidigneoliti kum (Lübke 2003).

Resultaten av dessa insatser i våta miljöer både nationellt och internationellt visar att goda förutsättningar finns. Det krävs emellertid mera

aktivitet för att en modern våtmarksarkeologi ska utvecklas i Sverige. Som det är i dag genomförs endast ett fåtal undersökningar i våtmarker i jämförelse med de exploateringsarkeologiska un -dersökningarna totalt.

Malmötraktens naturhistoria och förutsättningarna för våtmarksarkeologi

Undersökningslokalerna ligger i olika topo gra -fiska delar av landskapet: i strandnära lägen, i det inre backlandskapet samt vid åar. Jordarter-na består i ytan framför allt av glacial moränlera samt glacial och postglacial sand i de havsnära delarna. Norr om och öster om Malmö finns också några områden med isälvsavlagringar. Få ytor med bevarade torvskikt återstår. Området norr om stadens centrum, från sydväst till nord -ost, utgörs av utfylld mark i havet (digital data-bas över Skånes jordarter, SGU).

De äldre delarna av Malmö stad ligger på strand sporrar och har varit mer eller mindre av -skurna från fastlandet av två sjöar, Rörsjön och Västersjön (Larsson 2003, s. 84; Liljegren 2007, s. 2). Äldre kartor visar att landskapet utanför staden var rikt på våtmarker. Skånska Rekog -nosceringskartan från början av 1800-talet visar en mosaik av kärr och mossar, fastän våtmarker-nas utbredning redan då hade begränsats.

Frågan är hur bra den historiska bilden av våtmarkernas utbredning överensstämmer med den förhistoriska. När inlandsisen smälte ska-pades vattenfyllda fördjupningar i terrängen. En del av dessa växte efter hand igen till våtmarker. Det finns också våtmarker som har skapats på ursprunglig fastmark då denna i samband med ett fuktigare och kallare klimat har försumpats (Emanuelsson et al. 2002, s. 281). Bildningen av torvmarker har således varit kontinuerlig från senglacial tid till idag. Det äldre kartmaterialet visar inte precis hur landskapet såg ut under forntiden, men åskådliggör att terrängen tidi-gare har varit betydligt blötare än idag.

I Malmötrakten finns endast två vattendrag som var viktiga under forntiden: Sege å och Ri -se bergabäcken. Den -senares betydel-se kan vara svår att uppfatta numera, då den är begränsad och förändrad (Liljegren 2006, s. 2). Sege å har också en förändrad sträckning, framför allt den sista delen fram till havet.

4 Karina Hammarstrand Dehman

(6)

Landskapet i Malmö har således genomgått en markant omvandling genom tiderna. In gåen de processer som har betydelse för våtmarks -arkeologin är havsnivåförändringar, torvtäkt, dikning och utfyllnad.

Havets nivåförändring och strömmarna i ha -vet är i Malmöregionen avgörande för om det är rimligt att påträffa boplatser samt om och när marken har varit havsbotten i strandnära lägen. Havsströmmarna har haft betydelse för bildan-det av postglaciala lager, som sanden längs med kusten. Äldre lager kan ha överlagrats eller om -lagrats (Liljegren 2007, s. 1 f).

Havets förändrade nivåer i samband med en stor transgression och stegvisa regressioner efter inlandsisens avsmältning har ännu inte utretts tillräckligt för området. Det rör sig inte om något linjärt förlopp (Björck & Svensson 2002, s. 140ff; Liljegren 2007, s. 4). Utifrån undersök -ningar i andra delar av Sydskandinavien kan man anta att havet låg på samma nivå som i dag i Malmöområdet omkring 6000 f.Kr. Transgres-sionsmaximum förefaller därefter ha inträffat ca 4000 f.Kr. då havsytan låg 4–5 m högre än i dag (Liljegren 2007, s. 4). Boplatser som påträffas under dagens havsnivå bör således vara äldre än detta datum.

Torvtäkt har gjort att fynd som tidigare legat skyddade kommit upp till ytan och att bevarandeförhållandena för organiskt material har för -ändrats. I Danmark är torvtäkt belagd redan från bronsåldern (Christensen 2003, s. 347). Med tanke på att det under 1700-talet pågick handel med torv mellan stad och landsbygd menar Lil-jegren att våtmarkens omfattning på Skånska Rekognosceringskartan från 1812–20, redan är påverkad av täkt (Liljegren 2006, s. 9). Torvtäkt är således inte enbart ett modernt bruk, men den storskalighet som uppnåddes under de se -naste århundradena är den som har gjort störst åverkan på landskapet.

Lantbrukare började dika ut och täckdika våt -marker under 1800-talet, då mera jordbruksmark behövdes. Att våtjordbruksmarkerna dränerades gjor -de större sammanhängan-de ytor tillgängliga för odling och underlättade användningen av ma skiner (Liljegren 2006, s. 13). För att dränering -en skulle fungera bra krävdes det ofta att hela vattensystem sänktes, vilket innebar att bäckar

och åar rätades ut och fördjupades (Emanuelsson 2005, s. 11). För Malmös del innebar utdik ningen av de forna sjöarna öster om den me -deltida staden att stora ytor blev tillgängliga för be byggelse (Tykesson 2003, s. 124).

I en studie av Risebergabäckens avrinnings -område menar Liljegren (2006, s. 16) att vatten-föringen tidigare varit jämnare fördelad över året. Våtmarkerna var fler och större på grund av säm-re avrinning och en mera kontinuerlig vatten-tillförsel. Däremot rann det inte särskilt mycket mera vatten per år i bäcken.

Dikningsföretagen ändrade förhållandena för de arkeologiska lämningarna drastiskt. När tidi-gare orörda marker började brukas plöjdes forn-saker som en gång deponerats i våtmarkerna upp. Dessutom medförde uttorkningen av våtmarkerna att bevarandeförhållandena för or ga -niska material förändrades.

Utfyllnaden av Malmö hamn påbörjades i slutet av 1700-talet. Kustlinjen är ändrad i modern tid och ändras fortfarande (fig. 2). Mudd -ring påbörjades 1775, då den moderna hamnen etablerades (Helander 1977, s. 418). Med hjälp av spontning, hästdrivna mudderverk och pump -verk skapades ny mark för utbyggning på den långgrunda havsbotten (Öijeberg & Holmgren, 2002 s. 4). Dessa förutsättningar har påverkat våra möjligheter att påträffa arkeologiska läm -ningar längs med kusten. Muddringarna har med fört att stora områden har förstörts, men också att ytor har täckts över och skyddats från skador.

Metod

I det etablerade tillvägagångssättet vid uppdrags -finansierad arkeologi utförs en undersökning i tre steg. Undersökningarna som diskuteras här har endast utförts inom de två första stegen, utredning och förundersökning.

Den arkeologiska utredningen avgör om om -rådet över huvud taget är aktuellt för en undersökning. Det är därför viktigt att man väljer me -toder med vilka fornlämningar kan hittas även i våtmark. Uppgifterna i Riksantikvarieämbetets Fornsök är användbara, men troligen är fynd i våtmarker underrepresenterade där om det inte handlar om föremål i beständiga material som sten. Andra undersökningar som har genom-5

Våtmarksarkeologiska undersökningar

(7)

förts i närområdet i liknande miljöer ska finnas med i registret. Erfarenheten säger dock att få undersökningar genomförs i dessa miljöer, så underlaget är antagligen litet. Många av de läm ningar som finns i våtmarksmiljöer ligger väl dol -da av tjocka lager med torv och gyttja samt är i många fall överplöjda med minerogena jordar ter, så ytinventering ger inte ett tillförlitligt re -sultat. Vid utredningar i våtmarksmiljöer i Malmö har vi därför ansett det nödvändigt att komplet-tera uppgifterna från FMIS (Raä:s databas över fornlämningar i Sverige), arkiv och kartor med en fältinsats i form av schaktning. Detsamma vid för -undersökningarna.

Två olika fältmetoder har använts vid utredningarna och förundersökutredningarna: schaktnings övervakning och sökschaktning med djupschakt -ning. Med schaktningsövervakning menas att vi har följt exploatörens arbete utan att styra maski nens arbete. Med djupschaktning avses sökschakt -ning på större djup där arkeologer har avgjort var grävmaskinen ska gräva.

Valet av vilken metod som använts vid vil -ken undersökning har till stor del orsakats av var i Malmö marken har exploaterats och inte av arkeologiska förutsättningar. Inom staden har undersökningar av tradition genomförts som schaktningsövervakning, eftersom det är inom känd fornlämning (den medeltida staden), me -dan andra tillvägagångssätt har använts utanför staden. Med detta inte sagt att den ena metoden alltid är att föredra framför den andra.

Sökschaktning i form av djupschaktning ut -fördes i olika miljöer, så som översandade stränder, dödishålor, kärr och mossar samt gamla åfå -ror (fig. 3). Vi gav schakten lutande väggar för att ha möjlighet att arbeta där nere på ett säkert sätt. Djupen på schakten varierade, men ibland var vi tvungna att gräva ner till 3–4 meters djup för att nå den opåverkade moränen. I de dju-paste schakten gick vi av säkerhetsskäl inte ner utan nöjde oss med att dokumentera från schakt -kanten. Massorna som grävdes bort sökte vi gen om översiktligt efter fynd. Vi ansträngde oss 6 Karina Hammarstrand Dehman

Fig. 2. Flygfotografi av Malmö hamn 1998. Den vita linjen visar hamnens utsträckning år 1826.

—Aerial photograph from 1998 showing the harbour of Malmö. The white line indicates the extent of the harbour in 1826.

Fig. 3. t.h. Sökschaktning längs gasledningen från Malmö hamn till Åkarp. Foto förf. —An archaeolo-gist at work along the gas pipe from Malmö harbour to Åkarp.

(8)

för att se om fynd dök upp i schakten medan grävmaskinen arbetade, och när sådana gjordes mättes vi in dem med totalstation eller GPS innan de togs upp. Blev schakten för djupa för att beträda använde vi grävmaskinen för att lyfta upp fynden och deras läge blev endast översikt -ligt dokumenterat. Trots de i många fall mycket svåra arbetsförhållandena kunde förvånansvärt många lämningar upptäckas och tas till vara.

Undersökningarna på E4:an i nordvästra Skå ne illustrerar problemen med att genomföra ar -keologiska undersökningar i djupa överlagrade miljöer. I anslutning till en tidigmesolitisk bo -plats vid Järingsholm antog arkeologerna att det skulle kunna finnas bevarade utkastlager i den intilliggande våtmarken. Emellertid var det inte tekniskt möjligt att ta reda på det, eftersom gräv -maskinen riskerade att sjunka. Dessutom nådde man inte ner till de intressantaste nivåerna (Cron -berg & Källqvist 2006; Knarrström 2007, s. 36 ff). Liknande problem uppstod vid undersök -ningen av en dödishåla öster om Malmö. Här

kunde vi dra sökschakt i kanterna av hålan, men vid ett försök att gräva ett schakt mitt i tvinga -des vi konstatera att det inte var möjligt att nå tillräckligt långt ner med skopan. Vissa intres-santa kalkgyttjelager mot botten av hålan, som möjligen innehöll tidigpostglaciala lämningar, gick därför inte att nå (Hammarstrand Dehman 2005).

Vid schaktningsövervakningarna i Malmö stad följde vi vanligen exploatörens arbete utan att direkt kunna bestämma vilken placering av schakten som skulle vara att föredra för den ar keologiska dokumentationen (fig. 4). Exploa -tören hade före påbörjat arbete spontat undersökningsytan och lett bort grundvatten. Där -efter styrdes urschaktningen av vad som var bäst för anläggningsarbetet. Bland annat innebar detta att exploatören ibland gick djupare ner än till arkeologiskt intressanta nivåer. När så sked-de kunsked-de vi emellertid oftast komma överens med exploatören om att schakta av en yta på det djup vi var intresserade av, och sedan dokumen -7

Våtmarksarkeologiska undersökningar

(9)

tera de påträffade lämningarna. Vid en undersökning, Malmö C Nedre, kunde vi också an -vända en egen grävmaskin för att dra sökschakt inom några av delområdena. Detta skedde efter att vi konstaterat, genom att iaktta schaktväg-garna, att det fanns möjligheter att intressanta objekt kunde påträffas om schakten utvidgades.

Det finns således fördelar och nackdelar med båda metoderna. Fördelarna med djupschakt-ning genom sökschaktdjupschakt-ning är att vi själva kan avgöra var vi anser det är bäst att gräva för att få ett representativt resultat. Arbetet kan också bli mindre stressigt då vi från början vet var schakten ska dras och under hur lång tid. Schaktnings -övervakningarna genomförs vanligen på lö pande konto vilket gör det svårt att beräkna tids åtgång och planera arbetet.

Nackdelen med sökschaktningen är arbets miljön. Problemet med rasrisken i de djupa schak -ten är svårt att undvika. Dessutom kan det

upp-stå svårigheter med inträngande vatten vilket gör att årstiden får stor betydelse för om det över huvud taget är möjligt att genomföra un -dersökningen. Vid schaktningsövervakningarna uppstod inte dessa problem, då det var avgöran -de för exploatörernas arbete att vattnet led-des bort. Djupa, smala schakt undveks också, efter-som det var större ytor efter-som schaktades av.

Nackdelen med schaktningsövervakningarna är förstås de små möjligheter vi har att styra ar betet. Schaktningsövervakning är en form av för -undersökning, men i praktiken krävs det ganska mycket för att arbetet ska avbrytas och i stället genomföras som en slutundersökning. Ska arbe tet avbrytas och beslut om slutundersökning in väntas från länsstyrelsen så innebär det att exploa -teringsarbetet försenas. Därför försöker man ofta dokumentera lämningarna inom förundersök -ning ens ram. Emellertid ska en förundersök-nings undersökningsplan inte innehålla några veten -8 Karina Hammarstrand Dehman

Fig. 4. Schaktningsövervakning vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto förf. —Deep trenching on the project Malmö C Nedre.

(10)

skapliga ambitioner (www.raa.se/cms/showdocu -ment/documents/extern_webbplats/2007/ decem-ber/forfragningsunderlag_slutversion.pdf). Det kan leda till problem när man vill utföra fördjupande analyser och få kostnaderna täckta för att pub-licera resultaten.

Vid några av undersökningarna har vi samar -betat med kvartärgeologer, paleoekologer och andra forskare som bidrog med naturvetenskap -liga specialistkunskaper. Vid undersökningen för gasledningen från Malmö hamn till norr om Åkarp inledde vi ett samarbete med kvartärgeo -logen Ronnie Liljegren redan under utredningen, vilket sedan fortsatte vid förundersökningen. Samarbetet innebar att vi fick hjälp med att för -utse intressanta undersökningsobjekt samt att förstå bildningsprocesserna bakom det vi såg. Vid undersökningen Malmö C Nedre innebar samarbetet att en informell grupp skapades vars medlemmar hade olika specialintressen av de kultur- och naturhistoriska lämningarna. Grup-pen fungerade som diskussionsforum och kunde även hjälpa till med provtagningar och analyser. De arkeologiska resultaten har troligen påver -kats av vilken av de olika metoderna som har använts. Att vi drog sökschakt redan vid utred-ningsskedet var betydelsefullt. Det innebar att vi upptäckte lämningar som inte förstudierna hade indikerat. Samarbetet med kvartärgeolo -ger och andra naturvetenskapliga experter inom några av projekten lät oss bättre förutsäga var intressanta lämningar kunde finnas och hjälpte oss att förstå hur vissa lämningar hade bevarats.

Vid schaktningsövervakningen var det svå -rare att upptäcka små och enstaka lämningar, vilket kan betyda att tillfälliga aktiviteter är un -derrepresenterade i vår dokumentation. Enstaka lämningar kan exempelvis vara sporadiskt sprid-da rituella nedläggelser av föremål och mindre fiskeanläggningar. Att påträffa dessa var betyd ligt enklare vid sökschaktningen, då vi själva styr -de arbetet. Vi kun-de avbryta när vi ansåg -det nödvändigt för att ha möjlighet att dokumen -tera de påträffade lämningarna, utan att känna stressen av att vi förstörde exploatörens tids -plan. Dessutom kunde vi schakta på bästa sätt ur ett arkeologiskt perspektiv.

Däremot finns det risk att vi missade läm -ningar även vid sökschakt-ningarna, då markant

mindre ytor var möjliga att undersöka. Det är tidskrävande att gräva djupa schakt i våta mil -jöer, och detta medförde att färre schakt drogs. På sina ställen visade det sig dessutom vara svårt att nå ner till ett tillräckligt djup för att avgöra om det fanns överlagrade fornlämningar. De järnkassuner som användes vid undersökningar-na för E4:an är troligen inte lösningen, då sam-ma problem att nå ner till större djup uppstod även där (Lagerås 2004, s. 151 f; Knarrström 2007, s. 36 ff).

Det bästa borde i stället vara att ha möjlighet att undersöka större sammanhängande ytor re -dan vid utredning och förundersökning. Under-laget för den arkeologiska bedömningen skulle bli bättre och mera tillförlitligt, och från ar bets -miljösynpunkt vore det säkrare. Man skulle då inte riskera att väggarna rasar som när man är nere i ett trångt schakt. Oftast är detta ytor som ändå ska schaktas ur i samband med att anlägg -ningsarbetet påbörjas, vilket innebär att det inte nödvändigtvis behöver bli en större kostnad för uppdragsgivaren. I praktiken skulle det vara en form av sökschaktning men med schaktnings -övervakningens fördelar.

Platserna och lämningarna

Vid våtmarksundersökningar i Malmö har flera typer av lämningar i olika miljöer påträffats. De berör mänskliga aktiviteter vid vatten samt människans föränderliga omgivning (tab. 1).

Vid samtliga våtmarksarkeologiska ningarna iakttogs naturfenomen som inte fram -träder i dagens landskap. Bland annat på träffade vi Sege ås tidigare fåror på flera platser, liksom kärr som idag inte syns. Ett av de mera oväntade resultaten av undersökningarna i Malmö hamn är fynd av äldre markhorisonter.

De forna markhorisonterna kan kopplas till havstransgressionen, som lagrade in markhori -sonter i det som senare blev havsbotten. De syns i form av torvlager och i flera fall även markfasta stubbar och fallna trädstammar, således rester efter en skog som stod på platsen innan havet dränkte den (fig. 5). Inlagrade stubbar i torvlager under havsbotten är tidigare kända från ma rin -arkeologiska iakttagelser längs med Ble kinges, Skånes och Danmarks kuster. Fiskare har länge fått upp stubbar i näten, men oftast har de sak-9

Våtmarksarkeologiska undersökningar

(11)

nat exakta uppgifter om plats och djup (Fischer 1995; Hansen 1995).

Vid undersökningarna vid Hjälmarekajen kon staterades att det först fanns ett slutet skogs-bestånd daterat till 6220–6030 cal BC. Efter 120–140 år blev platsen fuktigare och en aldo minerad lövblandskog etablerade sig. En tid in -nan lövblandskogen blev dominerande glesnade den täta skogen, möjligen genom mänskliga in grepp. Träden i lövblandskogen dog sedan un -der en period på 75 år (Lin-derson 2003). Även vid Malmö C Nedre växte lövblandskog, där ek, al, alm och brakved har konstaterats. Träden dog under en elvaårsperiod (Linderson 2007). En al har daterats till 6400–6240 cal BC.

Fynden av mesolitisk skog i Malmö lämnar viktig information om landskapet. De har inte framkommit på ett slumpmässigt sätt vilket tidi-gare ofta varit fallet. Vi har dessutom rester efter hela skogsbestånd, vilket ger en detaljerad ögon

-blicksbild. Vanligen kan man med hjälp av pollenprover och makrofossilanalyser erhålla en ge -nerell bild av landskapet, men den fossila skogen erbjuder specifik kunskap som är unik. Vi kan inte enbart se vilka arter som skogen bestod av, utan även trädens ålder, hur de växte, om det finns spår av mänsklig påverkan och så vidare. Underlaget är följaktligen ypperligt för att re -konstruera det strandnära landskapet och vilka förutsättningar det fanns för vilt och andra na -turresurser.

Även spåren efter Sege ås gamla fåror och forna kärr och mossar är av stor vikt för den ar -keologiska tolkningen. De visar på ett annorlun-da landskap som kan ha haft betydelse för män-niskans val av boplatser, aktivitetsplatser och hur hon har rört sig. Sådan kunskap ger en för -djupad bild av landskapet som kan bli avgörande för våra tolkningar. Vi gjorde artefaktfynd i de flesta av de våtmarker vi undersökte, vilket visar 10 Karina Hammarstrand Dehman

Fig. 5. Mesolitisk markyta med träd och stubbar, funna vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto Daniel Ser-lander, Malmö Kulturmiljö. —Mesolithic ground surface with the remains of trees at Malmö C Nedre.

(12)

hur betydelsefulla de var i det förhistoriska sam -hället.

I både Sverige och Danmark har fynden av stubbar i havet genererat forskningsprojekt där man utifrån fyndnivåerna och dateringarna upp -rättat strandförskjutningskurvor (Fischer 1995, s. 378 ff; Hansen 1995, s. 409). Den mesolitiska skogen i Malmö hamn kompletterar dessa pro-jekt. I dagsläget är det inte klargjort när, och i vilken takt, havets nivå har förändrats i Mal mö -regionen (Regnell 1999; Liljegren 2007).

Fynden från Malmö hamn låg på nivåer mellan 1,0 och 2,0 m ö.h. Då skogarna vid Hjälma -rekajen och Malmö C Nedre påträffades på olika nivåer under havet kan resultaten användas till att göra en mera detaljerad lokal strandförskjutningskurva i framtiden. Dendrokronologiska ana -lyser visar att det inte behöver skilja mer än 30 år mellan dem (Linderson 2003; 2007).

I den sydvästliga delen av undersökningen längs gasledningen från Malmö hamn till Åkarp iakttog och provtog vi torvlager som även de var inlagrade i havets bottensand, men betydligt högre upp (0 m ö.h. eller mer). Torvlagret doku-menterades över en längre sträcka som gradvis höjde sig och kan därför inte vara bildat under en och samma tid. Tyvärr har vi ännu inte haft möjlighet att analysera proverna, men torvlagret visar att det finns goda förutsättningar även här för att studera hur havet en gång tog gamla land -områden i anspråk.

Vi kan alltså framöver vänta oss en förbätt -rad strandförskjutningsmodell (Liljegren 2007, s. 9 f). Med bättre kunskap om havsnivåföränd -ringarna har vi större möjligheter att förutse var vi kan finna olika perioders boplatser och aktivitetsytor. De kan också hjälpa oss att rekon-struera de topografiska förutsättningarna och skapa modeller för var vi kan förvänta oss läm -ningar från en viss tid.

Ett dilemma med dessa naturhistoriska läm -ningar är att de inte omfattas av Kulturminnes-lagen, fast de spelar en avgörande roll för att vi skall kunna förstå människan i hennes omgiv -ning. Det kan vara svårt att motivera en undersökning där inga lämningar från mänsklig akti -vitet påträffats, men där intressanta naturhis-toriska lämningar framkommit. Frågan är också vem som ska bekosta sådana undersökningar.

Händelser vid vatten

Aktivitetsspåren som påträffades vid våtmarks -undersökningarna i Malmö är både vardagliga och rituella. De vardagliga aktiviteterna har varit tillfälliga besök i våta miljöer, men också åter -kommande besök vid stationära anlägg ningar.

Vid Malmö C Nedre påträffades inte bara me -solitisk skog utan även lämningar från en tid när lokalen var havsbotten. På torvlagret fanns alg -gyttja som visade sig innehålla en del läm ningar från övergången mellan kongemose- och erte-bøllekulturerna. Bland annat framkom en i stort sett komplett mjärde samt fragment av ytterli-gare två (fig. 6). Den kompletta mjärden har daterats till ca 5300 cal BC, medan ett av frag-menten är daterat till ca 5750 cal BC. Dessutom påträffades nedkörda spetsade käppar, ett tillspetsat redskap som förmodligen varit ett ljus -terskaft, samt ytterligare bearbetade träföremål med okänd funktion. Några är daterade till 6000– 5500 cal BC. Därutöver tillvaratogs flera välbe-varade fiskskelett kring mjärdarna, som skyd-dats mycket väl i den syrefattiga miljön. Med tanke på att lämningarna är från en period på några hundra år har området där de påträffades troligen varit en attraktiv strandnära fiskeplats. Man kan ha fiskat med hjälp av fångstarmar och mjärdar mellan strandsporrar, eller så har de nedkörda käpparna förankrat mjärdarna. Vi har inga spår efter någon samtida boplats, men vi har heller inte haft möjlighet att undersöka om -rådet närmare stranden (Hadevik et al. 2008).

Några flintfynd från en utdikad mosse nära Sege å är svårare att tolka. Det är avslag, kärnor, mikrospån och knytnävsstora stenar. De flintor som kan dateras är från mesolitikum. En av kär -norna påträffades tillsammans med en samling avslag. Flera av avslagen passar ihop och ett passar med kärnan. Fynden ger en sällsynt ögon -blicksbild av en händelse. Det fanns inga tydliga spår efter någon samtida boplats intill så det är svårt att tolka fynden som tillhöriga ett utkast-lager. Samtidigt är deras sammansättning ganska ordinär och leder inte tankarna till rituella de -positioner. Kanske kan de härröra från tillfälliga aktiviteter ute i våtmarken. Fynden framkom i ett torvlager, vilket visar att våtmarken höll på att växa igen när materialet deponerades (Ham-marstrand Dehman 2005, s. 9).

11

Våtmarksarkeologiska undersökningar

(13)

En annan form av mänsklig aktivitet vid vatten som vi dokumenterat spår efter är rituella depo-sitioner i kärr och i vattendrag. Vid den yt terst

begränsade schaktningsövervakningen för en elkabel från Sege till Toftanäs tillvaratog vi en trasig tjocknackig bergartsyxa och en skära av flinta ur en av Sege ås forna fåror (Hammar -strand Dehman 2003). Just i Sege å är det känt sedan början av 1900-talet att föremål har deponerats under neolitikum (Forssander 1933). I ett kärr norr om Malmö, undersökt i sam-band med gasledningen från Malmö hamn till Åkarp, tillvaratog vi en flintdolk, ett förarbete till en fyrsidig flintyxa, flintavslag samt ben från nöt (fig. 7). Dessutom framkom knytnävsstora stenar utan bearbetningsspår i samma område. Flintdolken dateras till senneolitikum, medan yxförarbetet kan härröra från större delen av neolitikum. Djurbenen har daterats till medelti-den med 14C. Detta visar att kärret har utnytt-jats för nedläggelser vid flera tillfällen (Ham-marstrand Dehman 2006; 2008).

Båda dessa undersökningar var ytterst be gränsade ytmässigt. Detta till trots fann vi ri -tuel la depositioner, vilket visar att sådant bör vara ganska vanligt i landskapet. Vi känner till rituella depositioner sedan tidigare i Malmö, men det är ovanligt att de framkommer vid ar -keologiska undersökningar som i offerkärret vid Hindbygården (Berggren 2007). Det ska dock noteras att det kan vara svårt att upptäcka denna typ av fornlämning med grävmaskin.

Trots begränsade insatser har våra våtmarks undersökningar visat att dessa miljöer har ut -nyttjats på en mängd olika sätt. De har haft en självklar plats i samhället, både som resursområ-den och som platser där man har utfört vissa handlingar och rituella aktiviteter. Lämningar-na visar en del av de förhistoriska människorLämningar-nas verklighet som inte framkommer vid de tradi-tionella undersökningarna. Dessutom erbjuder bevaringsförhållandena i dessa miljöer möjlig -he ten att göra unika fynd i material som på torra land för länge sedan är försvunna.

Poängteras bör också att vi vid de flesta av de lokaler vi undersökte faktiskt fann fornlämning -ar, vilket visar vilken potential det finns i dessa miljöer. Malmöområdet är fornlämningstätt och det är sällan det inte framkommer något när man sätter skopan i marken. Sådant brukar dock vanligen påträffas på fast mark. Våtmarksunder-sökningarna indikerar att samma förhållanden 12 Karina Hammarstrand Dehman

Fig. 6. Mesolitisk mjärde funnen vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto: Daniel Serlander, Malmö Kulturmiljö.

—Mesolithic fish trap found at Malmö C Nedre.

(14)

rå der i de våta miljöerna. Tyvärr har många av Malmös våtmarker försvunnit under senaste år -hundradena, vilket drastiskt har minskat an talet lämpliga undersökningslokaler. Detta gör det än viktigare att ta till vara de arkeologiska möjlig -heter som finns i de bevarade våtmarksmiljöerna.

Ny kunskap

Våra våtmarksundersökningar har dokumenter-at en annan typ av utnyttjande än vad fynd från torvtäkt, åmuddring och liknande gjort. Fynden från våra undersökningar har mera vardaglig ka -raktär och kan därmed beskriva en annan del av det förhistoriska samhället. Denna kunskap är nog så betydelsefull. Våtmarksundersökningar-na visar på möjligheter att ställa andra typer av frågor. Aktiviteterna i dessa miljöer har varit av annat slag än sådana på fast mark. Att inte ta dem i beaktan när vi försöker förstå den förhis-toriska människan och hennes handlingar leder till en ensidig och troligen felaktig beskrivning. Våra fältmetoder kan te sig grova. Men schakt-ning med grävmaskin har visat sig vara den oftast enda möjliga vägen för att upptäcka forn-lämningar i dessa miljöer.

I övriga Sverige har några undersökningar genomförts i våta miljöer under senare år, men det är fortfarande ovanligt. Utomlands är situa-tionen annorlunda. Där finns en annan tradi-tion om att dessa miljöer är viktiga. För att den svenska våtmarksarkeologin ska utvecklas krävs det att vi tar ett medvetet grepp om disciplinen och att vi tar till vara de kunskaper som finns internationellt. Dessutom krävs det att nätverk skapas på både lokal, nationell och interna-tionell nivå. Det är angeläget att ämnesområdet lyfts fram och blir en mera självklar del av upp-dragsarkeologin.

Ett av miljökvalitetsmålen som den svenska riksdagen har antagit berör »Myllrande våtmar -ker», där ett delmål är att minst 12 000 hektar våtmarker och småvatten ska anläggas eller åter ställas i odlingslandskapet fram till år 2010. I mil -jömålen poängteras också att kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena ska tas till vara (www. miljomal.nu). Våra undersökningar åskådliggör att även små ingrepp i odlingslandskapets våt-marker kan generera kulturhistorisk kunskap. Jag menar att det är angeläget att åtgärderna i

våtmarkerna föregås av arkeologiska undersök -ning ar för att miljömålen ska uppfyllas. Det finns emellertid en uppenbar risk att kostnaden för dessa undersökningar kommer att ställas mot na -turmiljöns vinst, vilket varken kulturmiljön eller naturmiljön kommer att tjäna på.

Avslutningsvis kan sägas att det är viktigt att man i framtiden inte slentrianmässigt bedömer de våta miljöerna som ointressanta och förstör-da, utan ser deras potential. Undersökningarna i Malmö visar att man kan nå intressanta resultat med ganska små medel.

13

Våtmarksarkeologiska undersökningar

Fig. 7. Flintdolk in situ, påträffad vid undersökningar för gasledningen från Malmö hamn till Åkarp. Längd 15,5 cm. Foto förf. —Late Neolithic flint dagger found in situ on the gas pipe project from Malmö harbour to Åkarp.

(15)

Referenser

Althin, C-A., 1954. The Chronology of the Stone Age Settlement of Scania, Sweden. Acta Archaeologica

Lundensia, Series in Quarto 1. Lund.

Barber, J.; Clark, C.; Cressey, M.; Crone, A.; Hale, A.; Henderson, J.; Housley, R.; Sands, R. & Sheridan, A. (red.), 2007. Archaeology from the Wetlands:

Recent Perspectives. Proceedings of the 11th WARP Con-ference. Edinburgh 2005. WARP Occasional Papers 18. Edinburgh.

Berggren, Å., 2007. Till och från ett kärr. Den arkeo lo

-giska undersökningen av Hindbygården. Malmö fynd 17. Malmö.

Björck, S. & Svensson, N-O., 2002. Östersjöns och Västerhavets utveckling. Fredén, C. (red.). Berg och

jord. Sveriges nationalatlas. Gävle.

Brennand, M. & Taylor, M., 2003. The Survey and Excavation of a Bronze Age Timber Circle at Hol -me-next-the-Sea, Norfolk, 1998–9. Proceedings of

the Prehistoric Society69, 2003. London.

Carlsson, T., 2007. Mesolitiska möten. Strandvägen, en

senmesolitisk boplats vid Motala ström. Acta Archaeo-logica Lundensia, Series in Octavo 54. Lund. Christensen, C., 2003. Jernalderens offermoser.

Jørgensen, L. et al. (red.). Sejrens triumf. Norden i skyg

-gen af det romerske Imperium. Nationalmuseet. Kö p -enhamn.

Cronberg, C. & Källqvist, M., 2006. Tidigmesolitiska boplatser i Nordvästskånes skogsmarker – under-sökningar i Maglemosekulturens nordligare trak-ter. Valentin Eriksen, B. (red.). Stenalderstudier.

Tidligt mesolitiske jægere og samlere i Sydskandinavien. Jysk Arkæologisk Selskab. Århus.

Emanuelsson, U., 2005. Vatten i landskapet – en resa i tiden. Miljötillståndet i Skåne – Skånes vatten – le

-vande, myllrande och i balans? Miljö och hälsa. Skå -ne i utveckling 2005:11. Länsstyrelsen i Skå-ne län. Emanuelsson, U.; Bergendorff, C.; Billqvist, M.; Carls -son, B. & Lewan, N., 2002. Det skånska

kulturland-skapet. Årsbok för Naturskyddsföreningen i Skåne2001. Lund.

Fischer, A., 1995. An entrance to the Mesolithic world below the ocean. Status of ten years’ work on the Danish sea floor. Fischer, A. (red.). Man & sea in

the Mesolithic. Coastal settlement above and below pres-ent sea level. Oxbow Monograph 53. Oxford. Forssander, J-E., 1933. En fyndplats från stenåldern i

Sege å vid Malmö. Meddelanden från LUHM 1933. Lund.

Fredén, C., 2002. Ordförklaringar. Fredén, C. (red.).

Berg och jord. Sveriges nationalatlas. Gävle.

Frejd, J., 2003. Rapport över arkeologisk förundersökning

2003. Schaktövervakning vid Hjälmarekajen, Malmö Stad. MK 158, S01:157. Malmö Kulturmiljö. — 2005. Rapport över arkeologisk förundersökning 2005.

Schaktövervakning inom Scylla 2, Kvarteret Scylla, Malmö Stad (Fornlämning RAÄ 20). MK 253, S01:

161. Enheten för Arkeologi. Malmö Kulturmiljö. — 2007a. Arkeologisk förundersökning 2007. Flundran 2.

Schaktövervakning inför byggande av ny hovrättsbygg -nad. RAÄ 20, Malmö stad, Skåne län. Enheten för Arkeologi. Rapport 2007:058. Malmö Kulturmil -jö.

— 2007b. Arkeologisk förundersökning 2007. Scylla 3.

Schaktövervakning inför byggande av ny kontorsbygg -nad. RAÄ 20, 107 och 108, Malmö stad, Skåne län. En -heten för Arkeologi. Rapport 2007:059. Malmö Kul turmiljö.

Hadevik, C.; Hammarstrand Dehman, K. & Serlander, D., 2008. Malmö C Nedre. Förundersök ning -ar 2003–2007. Schaktövervakning i samband med

ledningsdragningar och trafikomläggningar samt byg-gandet av tunnel och ny stationsbyggnad inom Malmö medeltida stadsområde, RAÄ nr 20 Malmö stad. Mal mö stad i Malmö kommun. Skåne län. Enheten för Arkeo -logi, Rapport 2008:030. Malmö Kulturmil jö. Hammarstand Dehman, K., 2003. Elkabel Sege–Tof

-tanäs. Rapport över arkeologisk förundersökning genom schaktningsövervakning i Malmö Stad och Burlöv sock-en, Malmö och Burlöv kommuner, Skåne län.MK 161, S15:030 och S01:1. Malmö Kulturmiljö.

— 2005. Arkeologisk utredning. Kvävereduktionsdam -mar utmed Segeå, S. Sallerup, Bjärshög och Skabersjö socknar, Malmö Stad och Svedala kommun. MK259, S 09:071 m. fl. Malmö Kulturmiljö.

— 2006. Arkeologisk utredning 2006 inför anläggande av

gasledning mellan Malmö hamn och norr om Åkarp. Gasledningen Malmö–Åkarp. Enheten för arkeo -logi. Rapport 2006:052. Malmö Kulturmiljö. — 2008. Arkeologisk förundersökning 2006.

Gaslednin-gen, Malmö hamn – norr om Åkarp. Exploatering i samband med anläggande av en gasledning. Burlöv och Lomma socknar i Burlöv och Lomma kommuner, Skåne län. Enheten för arkeologi. Rapport 2008: 028. Malmö Kulturmiljö

Hansen, L., 1995. Submerged Mesolithic landscapes. Preliminary results from Hanö Bay, Southern Bal -tic. Fischer, A. (red.). Man & sea in the Mesolithic.

Coastal settlement above and below present sea level.

Oxbow Monograph 53. Oxford.

Helander, O., 1977. Stadens historia 1719–1820. Bjur -ling, O. (red.). Malmö stads historia. Andra de len/

1500–1820. Malmö

Karsten, P & Knarrström, B., 2003. The Tågerup

Exca-vations. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för ar -keologiska undersökningar. UV-syd. Lund. Knarrström, B. (red.), 2007. Stenåldersjägarna.

Riksan-tikvarieämbetet. Stockholm.

Lagerås, P., 2003. Approaches and methods for com-missioned archaeology in wetlands. Experience from the E4 Project in Skåne, southern Sweden.

European Journal of Archaeology6(3). London. — 2004. Koppla greppet om torvmarkerna! Metoder 14 Karina Hammarstrand Dehman

(16)

för arkeologisk och paleoekologisk rekognoscer-ing. Lönn, M. (red.). Aktuella metodfrågor. Riksan-tikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Stockholm.

Larsson, G., 2003. Plan af Malmö stads fästning och citadell. Tylesson, T. (red.). Malmös kartor. Från

1500-talet till idag. Lund.

Larsson, L. 1978. Ageröd I:B – Ageröd I:D. A Study of

Early Atlantic Settlement i Scania. Acta Ar chaeo lo -gica Lundensia, Series in Quarto 12. Lund. — 1983. Ageröd V. An Atlantic bog site in Central Sca

-nia. Acta Archaeologica Lundensia. Serie in Octa-vo 12. Lund.

— 2007. Wetland and major infrastructural program -mes: prehistoric sites in excavation projects in Scania, southernmost Sweden. Barber, J. et al. (red.). Archaeology from the Wetlands: Recent

Perspec-tives. Proceedings of the 11th WARP Conference. Edin-burgh 2005. WARP Occasional Papers 18. Edin-burgh.

Liljegren, R., 2006. Risebergabäckens avvattningsområde

i Malmö – en kunskapsbas. LUNDQUA Uppdrag 57. Kvartärgeologiska avdelningen. Lunds universitet. — 2007. Kvartärgeologiska resultat och kommentarer

gäl-lande grävningen för gasledningen Malmö–Åkarp.

Utredning för Malmö Kulturmiljö.

Lillie, M. & Ellis, S. (red.), 2006. Wetland Archaeology

and Environments: Regional Issues, Global Perspec-tives. Oxford.

Linderson, H., 2003. Dendrokronologisk och vedana

-tomisk analys av stammar in situ vid utgrävningen, Hjälmarekajen i Malmö, 2003. Nationella Labora-toriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, rap-port 2003:16. Lund.

— 2007. Dendrokronologisk och vedanatomisk analys av

naturträ, funnet i anslutning till Citytunneln vid Cen-tralstationen i Malmö. Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, rapport nr 2007:25. Lund.

Lübke, H., 2003. New Investigations on Submarine Stone Age Settlements in the Wismar Bay Area. Larsson, L. et al. (red.). Mesolitic on the Move.

Papers presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm 2000. Oxford. Löfroth, M., 1991. Våtmarkerna och deras betydelse.

Naturvårdsverket rapport 3824. Solna.

Mårtensson, J., 2001. Mesolitiskt trä. Karsten, P. & Knarrström, B. (red.). Tågerup specialstudier. Skåns-ka spår – arkeologi längs Västkustbanan.

Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska un -dersökningar. UV-syd. Lund.

Nordqvist, B. 2001. Våtmarksarkeologi – i marin arkeo -logins gränsland. Marinarkeologisk tidskrift 2001:4. Marinarkeologiska sällskapet. Västra Frölunda. — 2006. Offerplatsen Finnestorp. Grävningsredogörelse

över de arkeologiska undersökningarna utförda under åren 2000–2004. Arkeologisk undersökning av den fasta fornlämningen RAÄ nr 121, inom fastigheten Fin nestorp 2:1, Larvs sn, Vara kommun, landskapet Väs -tergötland, Västra Götalands län. Gotarc D 63. Göte-borg.

Pedersen, L., 1995. 7000 years of fishing: stationary fishing structures in the Mesolithic and after-wards. Fischer, A. (red.). Man & sea in the

Mesolith-ic. Coastal settlement above and below present sea level. Oxbow Monograph 53. Oxford.

— 1997. De satte hegn i havet. Pedersen, L. et al. (red.). Storebælt i 10.000 år. Mennesket, havet og sko

-ven. Köpenhamn.

Pedersen, L.; Fischer, A. & Aaby, B., 1997. Storebælt i

10.000 år. Mennesket, havet og skoven. Köpenhamn. Regnell, M., 1999. Studier kring havsyteförändringar i

samband med Öresundsförbindelseprojektet. Riksan -tikvarieämbetet, UV Syd. Lund.

Schou Jørgensen, M., 1977a. Veje af træ. Antikvariske

studie tilegnet Knud Thorvildsen på 70-årsdagen 18. december 1977. Nationalmuseet. Köpenhamn. — 1977b. Risby-vejene. Nationalmuseets Arbejdsmark

1977. Nationalmuseet.

— 1982. To jyske bronzealderveje – og en ny metode til arkæologiske opmåling. Nationalmuseets Arbejds

-mark1982. Nationalmuseet.

Sjöström, A., 2000. Ringsjöbornas vardag för 8000 år sedan. Frostabygden 2000. Hörby.

— 2004. Rönneholm 610, 12, 14 och 15. Arkeologisk un

dersökning av ett mesolitiskt boplatskomplex i Rönne -holms mosse, Hassle 32:18, Stehag socken, Eslövs kom-mun, Skåne. Grävningsrapport. Lunds Universitets Historiska Musum.

Tylesson, T., 2003. Plan af Malmö och dess utvidg -ning. Tylesson, T. (red.). Malmös kartor. Från

1500-talet till idag. Lund.

Van de Noort, R. & O’Sullivan, A. (red.), 2006. Re

-thinking Wetland Archaeology. London.

Öijeberg, J. & Holmgren, A., 2002. Marinarkeologisk

utredning av Malmö hamnområde. Malmö Kultur-miljö.

15

Våtmarksarkeologiska undersökningar

(17)

Summary

Wetlands preserve a broad spectrum of prehis-toric artefacts and ecofacts. Archaeological exca-vations in wetlands call for special management and have therefore rarely been incorporated in regular Swedish contract archaeology. There is a need to develop methods to handle sites of this kind. Recently Malmö Heritage has conducted several small-scale archaeological excavations in wetlands around the city of Malmö in southern-most Sweden. In this paper the methodology used is discussed and some of the main results are presented.

The excavations were carried out by two dif-ferent methods. At some sites the archaeologist was merely given the opportunity to monitor the excavator, but could not influence the posi-tion or depth of the trenches. In other cases the archaeologist decided the location and depth, but could not cover large areas.

As a rule various elements from past landsca

-pes came to light at each site. In most cases finds indicating prehistoric activities were document-ed, such as flint débitage indicating occasional visits, or other finds indicating more regular vis-its. In one case a well-preserved Mesolithic fish-trap was found. Another unexpected find was an ancient buried soil with remains of a Mesolithic forest where the lowest parts of the tree trunks were preserved.

These excavations reveal other uses of the landscape than finds made e.g. in connection with peat cutting. Finds collected by chance are often spectacular, while the newly collected ones from excavations in wetland areas are more mundane. Traces of activities carried out in wet-land areas also differ in various aspects from traces that we find on dry land. Hence, by exca-vating wetland areas as well, we are able to offer a more nuanced view of prehistoric society. 16 Karina Hammarstrand Dehman

Figur

Fig. 1. Översiktskarta över sydvästra Skåne med undersökningslokalerna som nämns i texten markerade
Fig. 1. Översiktskarta över sydvästra Skåne med undersökningslokalerna som nämns i texten markerade p.3
Fig. 2. Flygfotografi av Malmö hamn 1998. Den vita linjen visar hamnens utsträckning år 1826.
Fig. 2. Flygfotografi av Malmö hamn 1998. Den vita linjen visar hamnens utsträckning år 1826. p.7
Fig. 4. Schaktningsövervakning vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto förf. —Deep trenching on the  project Malmö C Nedre.
Fig. 4. Schaktningsövervakning vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto förf. —Deep trenching on the project Malmö C Nedre. p.9
Fig. 5. Mesolitisk markyta med träd och stubbar, funna vid undersökningen Malmö C Nedre
Fig. 5. Mesolitisk markyta med träd och stubbar, funna vid undersökningen Malmö C Nedre p.11
Fig. 6. Mesolitisk mjärde funnen vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto: Daniel Serlander, Malmö Kulturmiljö.
Fig. 6. Mesolitisk mjärde funnen vid undersökningen Malmö C Nedre. Foto: Daniel Serlander, Malmö Kulturmiljö. p.13
Fig. 7. Flintdolk in situ, påträffad vid undersökningar för gasledningen från Malmö hamn till Åkarp
Fig. 7. Flintdolk in situ, påträffad vid undersökningar för gasledningen från Malmö hamn till Åkarp p.14

Referenser

Relaterade ämnen :