Våga fråga : Patienters upplevelser av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter ett suicidförsök

EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ

VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD

2020:47

Våga fråga

Patienters upplevelser av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter

ett suicidförsök

ELINA BENGTSSON

JESSICA KÄRRMAN

Examensarbetets titel:

Våga fråga

Patienters upplevelser av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter ett suicidförsök

Författare: Elina Bengtsson, Jessica Kärrman

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Sjuksköterskeutbildning, GSJUK17h Handledare: Niklas Andersson

Examinator: Maria Nyström

Sammanfattning

Varje dag tar fyra personer sitt liv i Sverige, vilket innebär att var sjätte timma dör någon av sina egna handlingar. En tredjedel av de som tar sitt liv har kontakt med psykiatrisk hälso- och sjukvård, och ännu fler har varit i kontakt med andra instanser inom hälso- och sjukvården. Suicid kan ses som den enda utväg när lidandet blir för svårt att hantera. Tidigare forskning har visat att sjuksköterskor känner sig osäkra i mötet med suicidalapatienter och vågar inte närma sig dem. Samtidigt visar forskning att om inte patienter efter ett suicidförsök får prata om sina känslor och situation och istället möts av ovilja och stigma från personalen ökar det känslan av ensamhet och lidande. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva patienters upplevelser av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter ett suicidförsök. Detta för att kunna skapa ett helheltsperspektiv på patientens situation, känslor och tankar som i sin tur kan användas till att förbättra vården och förhindra suicid. 10 kvalitativa artiklar har analyserats med hjälp av Fribergs modell. Fyra teman har identifierats, att förlora sig

själv, ett rop på hjälp, mötet med vårdpersonalen och skuld och skam. I

Resultatdiskussionen diskuteras två huvudfynd, vårdande samtal och stigma. Dessa huvudfynd är centrala i mötet med suicidala patienter och genom vårdande samtal och minskat stigma kan suicid förhindras. En ökning kring psykisk ohälsa och suicid ses hos barn och unga därför behövs mer forskning bedrivas för att nå nollvision mot suicid. Nyckelord: Suicidförsök, suicid, patientperspektiv, patientens upplevelse, patientens

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1 SUICID OCH SUICIDFÖRSÖK _____________________________________________ 1 PSYKISK OHÄLSA _______________________________________________________ 2

Ett outhärdligt lidande och ett sviktande hopp __________________________________________ 3

Sjuksköterskans kompetens och ansvarsområde ________________________________ 4

Psykiatrisk omvårdnad ____________________________________________________________ 5 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 DATAINSAMLING ________________________________________________________ 6 Ansats_________________________________________________________________________ 6 Genomförande __________________________________________________________________ 7 DATAANALYS ___________________________________________________________ 7 Ansats_________________________________________________________________________ 7 Genomförande __________________________________________________________________ 8 ETISK ÖVERVÄGANDE___________________________________________________ 8 RESULTAT __________________________________________________________ 8 Tabell 1- Resultat __________________________________________________________ 8 ATT FÖRLORA SIG SJÄLV ________________________________________________ 9

Brist på kontroll _________________________________________________________________ 9 En saknad av sammanhang _______________________________________________________ 10 Att förlora hoppet _______________________________________________________________ 10

ETT ROP PÅ HJÄLP _____________________________________________________ 10

Uppgivenhet ___________________________________________________________________ 10 Ständig kamp __________________________________________________________________ 11

MÖTET MED VÅRDPERSONALEN________________________________________ 11

Betydelse av tid ________________________________________________________________ 11 Betydelse av samtal _____________________________________________________________ 11 Vårdelationens betydelse _________________________________________________________ 12

SKULD OCH SKAM ______________________________________________________ 12

Stigma _______________________________________________________________________ 12 Närstående ____________________________________________________________________ 13 DISKUSSION _______________________________________________________ 13 METODDISKUSSION ____________________________________________________ 13 Datainsamling _________________________________________________________________ 13 Dataanalys ____________________________________________________________________ 14 RESULTATDISKUSSION _________________________________________________ 15

Tabell 2- Diskussion _______________________________________________________ 15 Huvudfynd ______________________________________________________________ 15 Stigma _______________________________________________________________________ 16 HÅLLBAR UTVECKLING ________________________________________________ 18 Suicidprevention _______________________________________________________________ 18 SLUTSATSER _______________________________________________________ 19

Förslag på fortsatt forskning ______________________________________________________ 20

REFERENSER ______________________________________________________ 21 BILAGA 1 ARTIKELSÖKNING____________________________________________ 27 BILAGA 2 ARTIKELÖVERSIKT __________________________________________ 29

INLEDNING

Vi är två sjuksköterskestudenter som under vår utbildning mött patienter med suicidtankar och genomförda suicidförsök. Vi har mött dem på sjukhus, i hemsjukvården, på vårdcentral och i öppenvården. Suicidala patienter är en komplex patientgrupp där det krävs både kunskap och mod för att ge en förebyggande och god vård. I massmedia har vi kunnat läsa om ett närliggande sjukhus som gått ut med att antal suicid har ökat med 100 % sen 2017. Dessa patienter var inneliggande eller nyligen utskrivna ur slutenvården. Vi har också erfarit att personal inom hälso- och sjukvården inte har vågat närma sig suicidala patienter. Vår förförståelse om forskningsområdet är att vårdpersonal känner sig osäkra i mötet med patienter som inte vill leva längre och patienten i sin tur får känslan av att vården vänder ryggen till istället för att räcka ut en hjälpande hand. Vi tror att okunskap och osäkerhet hos personalen ökar lidandet hos patienter med suicidala handlingar. Intresset inför valt ämne växte fram i en reflektion kring vilka sjuksköterskor vi vill vara. Vi vill vara de som räcker ut handen och inte vänder ryggen till.

BAKGRUND

Bakgrunden beskriver innebörden av suicid, suicidförsök, psykisk ohälsa samt sjuksköterskans profession.

SUICID OCH SUICIDFÖRSÖK

Suicid innebär att en person dör av en avsiktlig självdestruktiv handling och är en vanlig dödsorsak i Sverige. Människan hamnar i en situation som upplevs oföränderlig och suicid uppstår därför som en följd av ett outhärdligt psykiskt lidande (Socialstyrelsen 2019e). Suicidprevention i väst (2020) menar att suicid borde ses som en psykologisk olyckshändelse då det inte går att bekräfta att alla säkra suicid sker med ett tydligt syfte. Varje dag tar fyra personer sitt liv i Sverige, vilket innebär att var sjätte timma dör någon av sina egna handlingar (Suicidprevention i väst 2020). Enligt Folkhälsomyndigheten (2019c) tog totalt 1268 personer sitt liv i Sverige under 2018. Det handlar om totalt 886 män, 382 kvinnor och 9 stycken var barn under 15 år (a.a.). I den nationella folkhälsoenkäten 2018 visar att 5,3 procent av kvinnorna och 3,6 procent av männen har någon gång försökt ta sitt liv (Folkhälsomyndigheten 2019e). Suicid leder också till ett ökat lidande hos närstående eller andra personer som blivit känslomässigt påverkade exempelvis personal inom hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen 2019e). Enligt Nyberg (2020, s.113) bör anhöriga få stöd efter suicid då skuldkänslor kan förhindra återhämtning vilket ökar risken att själv insjukna.

Globalt tar cirka 800.000 människor sitt liv, det innebär att var 40:e sekund dör någon till följd av fullbordade suicid och det finns indikationer som visar att nästan alla har minst 20 stycken misslyckade suicidförsök bakom sig. Alla länder i världen drabbas av suicid, 79 procent av alla suicid sker i låg- och medelinkomstländer. Suicid kan kopplas till psykiska störningar som depression och alkoholmissbruk dock sker även suicid impulsivt i kriser. Suicidförsöket drabbar inte bara den enskilde individen utan berör och skapar ett lidande även för familjen, vänner, arbetskamrater och samhället som i sin tur leder till en försämrad hälsa (WHO 2020; Socialstyrelsen 2019e). Även personal

inom hälso- och sjukvården berörs (Socialstyrelsen 2019e). WHO (2020) skriver att suicid kan förhindras bland annat genom fyra insatser: Minska möjligheten till redskap som kan användas vid suicidförsök, involvera media att rapportera rätt fakta angående suicid, stödjande arbete för ungdomar att klara livets press samt att identifiera suicidbenägna personer i tid.

Socialstyrelsen (2019b) skriver att en tredjedel av de som tar sitt liv har kontakt med psykiatrisk hälso- och sjukvård, och ännu fler har varit i kontakt med andra instanser inom hälso- och sjukvården. Burón et al (2016) styrker i sin artikel att de flesta som gjort suicidförsök eller fullbordade suicid har varit i kontakt med psykiatrisk vård. Socialstyrelsen (2019e) förklarar därför att suicid och suicidförsök blir då en vårdskada, hälso- och sjukvården gav inte tillräckligt med hjälp och stöd. Patienten gavs inte tillräckligt med utrymme att förklara varför hen känner att död är den enda utvägen. Patienterna fick inte heller tillräckligt med hjälp att hantera sitt lidande. Socialstyrelsen (2019c) sammanfattar en rapport om 228 suicid som varit i nära anslutning till pågående vård. Totalt hittades 750 bakomliggande orsaker, varav de vanligaste bristerna var i uppföljningen av hälso- och sjukvårdsåtgärder, vård och behandlingsplaner, suicidriskbedömningar och samverkan. I mötet med patienten resulterade problemen i att följsamheten inte var god nog, kommunikationsbrist, inte tillräcklig tillgång till personal som i sin tur inte alltid hade tillräcklig med kompetens för att se psykiatriska symtom. Socialstyrelsen föreslår att mer kunskap behövs om hur uppföljningen ska gå tillväga för att uppnå patientsäkerhet.

I en rapport gjord av Folkhälsomyndigheten (2020b) framgår det att personer mellan 15- 44 år som tagit sitt liv har varit i kontakt med hälso- och sjukvården, 49 procent hade kontakt minst 4 veckor innan dödsfallet men bara ett litet antal bedömdes som hög risk för att begå suicid. Detta kan bero på brister, felaktig behandling från sjukvården men också att patienterna hade svårt att framföra sina tankar och den längtan de hade efter att dö. I De Leo, Draper, Snowdon och Kõlves (2013) studie framkommer de att 90 procent av de som avlidit i suicid hade haft minst en tidigare kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal (a.a). Folkhälsomyndigheten (2020b) beskriver att patienter har svårt att berätta om eventuella suicidplaner spontant utan det kräver att vårdpersonal ställer en direkt fråga. Samtidigt beskriver Folkhälsomyndigheten (2020b) också att en betydande del av de patienter som gör ett fullbordat suicid håller sina planer för sig själva. Detta kan bero på att sjukvården då behöver ta in åtgärder för att förhindra suicidhandlingar. Åtgärderna kring suicidnära patienter behöver bli bättre för att kunna förhindra suicid (Folkhälsomyndigheten 2020b).

PSYKISK OHÄLSA

Folkhälsomyndigheten (2020a) beskriver psykisk ohälsa som ett samlingsbegrepp som innefattar olika tillstånd. Från mildare symtom såsom oro eller nedstämdhet, till kortvariga besvär samt att det även kan vara ett bestående tillstånd som påverkar människans förmåga att fungera i vardagslivet. De tillstånd som är av den svårare graden kan behöva behandlas av hälso- och sjukvården. Det kan till exempel handla om depression, ångestsyndrom eller schizofreni. För att en psykiatrisk diagnos ska kunna ställas behöver flera kriterier vara uppfyllda. Patienten behöver ha haft flera symtom under en viss tid samt att symtomen också påverkar vardagen negativt, såsom

svårigheter att kunna arbeta, studera eller ha relationer (a.a.). Ett försämrat psykiskt välbefinnande är ett mått på den psykiska ohälsan. Under 2018 uppgav 17 procent i åldern 16-84 av befolkningen att de känt ett försämrat psykiskt välbefinnande. Var femte person uppgav att de fått diagnosen depression (Folkhälsomyndigheten 2019c). Ekonomi kan ha stor betydelse för den psykiska hälsan. Ekonomiska svårigheter kan leda till stress och oro. Samtidigt kan psykisk ohälsa påverka arbetsförmågan hos den enskilde individen som i sin tur leder till en försämrad ekonomi (Folkhälsomyndigheten 2019c). Miljön och det genetiska arvet har också betydelse för att drabbas av psykisk ohälsa. Människor är olika rustade inför olika belastningar som uppkommer genom livet. Belastningar kan till exempel handla om stress, ångest, sorg eller ängslan. En del människor har därför en ökad sårbarhet att drabbas av psykisk ohälsa (Olsson 2020). Enligt Socialstyrelsen (2019e) är psykisk ohälsa en av de stora folksjukdomarna i samhället och står för cirka 40 procent av alla sjukskrivningar. Psykisk ohälsa ökar, den största ökningen sker bland barn och unga, även förskrivningen av läkemedel ökar. Miljön står för den gemensamma orsaken hos unga. Socialstyrelsen (2019e) menar också på att den psykiska ohälsan kan pågå under en längre tid då 30 procent av unga som fått diagnosen depression eller ångestsyndrom fortfarande krävde psykiatrisk vård efter 10 år. För att kunna tillgodose behovet ställs höga krav på hälso- och sjukvården i och med den ökningen av psykisk ohälsa bland barn och unga (a.a.). Det behövs mer resurser, kompetent personal och förebyggande insatser (Nyberg, 2020. s. 207).

De finns en stark koppling mellan psykisk ohälsa och suicid då majoriteten av de som är självmordsbenägna har blivit diagnostiserade med depression eller någon annan form av psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten 2020a; Karolinska Institutet 2019; Rezaie et al. 2013; Svenska psykiatriska föreningen 2013). Det är högre risk att begå suicid om det finns upprepade försök sedan tidigare (Burón et al. 2016; WHO 2020). Burón et al. (2016) och Rezaie et al. (2013) beskriver vidare att konflikt med familj och vänner är en vanlig orsak till ett suicidalt beteende. Negativa händelser i livet och ärftliga faktorer påverkar sårbarheten för ett suicidalt beteende (a.a). För patienter som är över 45 år är ekonomiska svårigheter och psykisk sjukdom betydande riskfaktorer och för patienter över 65 år var skälet till suicidförsök oftast sjukdom och symtom (Burón et al 2016).

Ett outhärdligt lidande och ett sviktande hopp

Anledningen till att en människa försöker ta sitt liv varierar men gemensamt är att det ofta beror på en kombination av olika faktorer och händelser. Det är därför av vikt att vara lyhörd inför vad som orsakade just den individens suicidala tankar och handling (Suicidprevention i väst 2020). Personer med suicidtankar upplever sig ofta ensamma och är skilda från omgivningen. De upplever hopplöshet, att inget hjälper eller att ingen förstår smärtan och lidandet de bär på (Suicide Zero 2020; Karolinska Institiutet 2020). När smärtan och lidandet inte går att hantera kan suicid vara en utväg. Hopplösheten kan upplevas som att suicid är det enda alternativet (Karolinska Institiutet 2020). Rezaie et al. (2013) beskriver att suicidförsök inte alltid är en planerad handling utan många gånger sker impulsivt.

Suicid uppstår av ett outhärdligt lidande (Socialstyrelsen 2019c). Arman (2015, ss. 38-39) beskriver lidande som en del av livet som inte kan undgås. Alla människor kommer någon gång hamna i mörka stunder och oönskade situationer. Det handlar om att hitta sätt att hantera och utstå lidandet så det också kan bli uthärdligt. På så sätt kan hälsa uppnås vilket innebär att lidande och hälsa går hand i hand. För att uppnå hälsa krävs också ett lidande (a.a.). Ekebergh (2015, s. 67) beskriver hälsa ur ett livsvärldsperspektiv där hälsa står i relation till hela människan både fysiskt och psykiskt. Livsvärlden kan beskrivas som en unik värld som varje enskild människa upplever. Genom att ha en frågande hållning kan sjuksköterskan ta del av livsvärlden. Enligt Ekebergh (2015, ss. 28-29) och Wiklund (2003, s.79) beskrivs hälsa som ett mångdimensionellt tillstånd som kan te sig olika beroende på den unika livsvärlden varje enskild person har. Hälsan är föränderlig och är beroende av den totala livssituationen. Lidande ska inte tas bort utan istället lindras vilket exempelvis kan göras genom stöd från andra (a.a.). När lidandet blir outhärdligt försvinner förmågan att uppleva hälsa. Ett förlamande tillstånd uppstår och utvecklingen avstannar. Lidande beskrivs också som en plåga som hotar människans existens (Wiklund 2003, ss. 98-99). Arman (2015, s. 49) betonar förmågan att uppleva hälsa alltid finns kvar även om livet känns outhärdligt. Sjuksköterskan behöver ha kunskap om lidande och ha en tro att hopp alltid kan väckas.

Suicidala patienter upplever hopplöshet och suicid kan då ses som det enda alternativet (Karolinska Institiuet 2020). Sjuksköterskan behöver vara patientens tillfälliga hopp vilket uppstår genom att lyssna och ha reflekterande samtal med patienten (Svenska psykiatriska föreningen 2013, s. 39). Wiklund (2003, ss. 152-153) styrker detta genom att också beskriva att om sjuksköterskan lyssnar och låter patienten dela med sig av sitt lidande kan hopp väckas. Även reflekterande samtal kan hjälpa patienten finna nya perspektiv och möjligheter i livet som i sin tur också skapar hopp. Wiklund (2003, ss. 152-153) beskriver vidare att hopp är sammankopplat med det människan upplever som viktig och ger en mening i livet. Detta skapar kraft och livsvilja som hjälper människan att hantera svåra situationer. Hopp beskrivs också som en tilltro och om denna tro förloras uppstår känslor av förtvivlan, hjälplöshet och hopplöshet vilket i sin tur skapar ohälsa.

Sjuksköterskans kompetens och ansvarsområde

Sjuksköterskans kompetensområde handlar om att vara en central del i arbetet med patientens omvårdnad, vilket inkluderar bland annat att patientens grundläggande behov tillgodoses. Sjuksköterskans ansvar är att vara en hjälpande hand för att patienten ska kunna uppnå hälsa, välbefinnande och känna livskraft. Kompetensen innebär att kunna identifiera komplexa problem och behov samt ha ett helhetsperspektiv av patienten. För att ge en god omvårdnad krävs det också att sjuksköterskan skapar en relation som präglas av både tillit och förtroende hos patienten och dennes närstående. Patienten och närstående ska ses som unika människor som är i behov att bli sedda och förstådda. I mötet tar sjuksköterskan del av patientens berättelse för att i samråd med patienten bestämma och planera vården, det i sin tur skapar delaktighet. Sjuksköterskan ansvarar också över att samverka med andra team samt arbeta efter evidensbaserad vård, där metoderna ska utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. (Svensk sjuksköterskeförening 2017).

Psykiatrisk omvårdnad

Enligt Svenska psykiatriska föreningen (2013, s. 12) är det psykologiskt utmanande att vårda patienter som inte vill leva då de mist sitt hopp och lever med stark ångest. De kan också vara utåtagerande på grund av sitt dåliga mående. Sjuksköterskor beskrev att de inte hade tillräckligt med utbildning och kompetens för att vårda suicidala patienter vilket upplevdes både utmanande och svårt. De kände sig maktlösa och frustrerande att inte kunna lösa patientens problem vilket resulterade i att de undvek suicidala patienter. Sjuksköterskorna berättar också att det krävs kunskap och erfarenhet för att upptäcka ett suicidalt beteende då en del patienter inte berättar rakt ut om sina innersta tankar (Medina, Kullberg & Dahlblom 2014).

Den psykiatriska omvårdnaden lägger stor vikt att hjälpa patienter att skapa en förståelse av sina problem och behov. Omvårdnaden handlar också om att skapa positiva förändringar genom att uppmärksamma patienternas möjligheter och förutsättningar. En god omvårdnad sker genom att skapa en trygg relation där sjuksköterskan ger stöd, förstår, informerar och visar patienter vägen mot nya mål (Svenska psykiatriska föreningen 2013, s. 41). För att ge en god omvårdnad till suicidnära patienter ska sjuksköterskan vara empatisk, inte anklagande, ge tid och visa intresse samt också skapa en varm, inbjudande och trevlig miljö. En patient som inte vill leva har behov att samtala kring sina egna känslor om liv och död (Svenska psykiatriska föreningen 2013, s. 39). I det hälsobefrämjande arbetet hos patienter med psykisk ohälsa är samtal en central del i vårdandet. Det är genom samtalet som information kring patientens situation tydliggörs (Hedelin 2006, s.69). Vidare beskriver Dahlberg och Ekebergh (2015, ss.130-131) att det vårdande samtalet innebär att sjuksköterskan behöver ha en reflekterande hållning samt vara öppen och lyhörd inför vad patienten ger uttryck för. Det är genom det vårdande samtalet som tillit och förtroende skapas.

Vid psykiatrisk omvårdnad är det viktigt att sjuksköterskan vägleder patienten tillbaka till ett meningsfullt sammanhang (Svedberg 2006, s.53). Vidare beskriver Ekebergh (2015, s.36) att när en människa som inte upplever ett sammanhang eller mening med livet kan ha svårt att uppleva hälsa och välbefinnande. I ett meningsfullt sammanhang finns det utrymme och plats för att samla krafter (a.a.). KASAM betyder känslan av sammanhang och består av tre olika komponenter som är centrala för begreppet. Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet handlar om att kunna uppfatta, förstå och förutsäga händelser och intryck från den yttre och inre världen. Begreppet hanterbarhet handlar om att lita på sin tillgång till de resurser som behövs för att kunna möta olika situationer och de krav som livet ställer på en. Meningsfullhet handlar om att känna sig delaktig och engagerad i sitt liv, finna en motivation till livet och vad man vill lägga sin energi på. Människans upplevelse av KASAM är av betydelse för att kunna uppleva hälsa (Wiklund 2003, ss. 250-51).

PROBLEMFORMULERING

Under 2018 tog totalt 1268 personer sitt liv i Sverige och de flesta som tar sitt liv eller gör suicidala försök har oftast varit i kontakt med vården. De allra flesta suicid sker i

nära anslutning till utskrivning eller när de är inneliggande i slutenvården. Denna översikt kommer fokusera på att förhindra nya suicidförsök. För att kunna hjälpa patienter till en trygg och god vård efter suicidförsök krävs förståelse och inblick i hur patienterna upplever sin situation och vården efter ett suicidförsök. Att inte studera valt ämne kan medföra en ökad risk av att människor fortsätter ta sitt liv. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det negativt gentemot folkhälsan, samhället och den enskilde individen. Därför finns skäl att göra en litteraturstudie.

SYFTE

Syftet är att beskriva patienters upplevelser av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter ett suicidförsök.

METOD

En litteraturöversikt har valts, dels för att de är ett strukturerat arbetssätt samt en fördelaktig metod för att kartlägga ett område. En litteraturöversikt handlar om att granska artiklar och befintlig forskning för att få en överblick på ett speciellt omvårdnadsområde (Friberg 2017, s. 141). Enligt Friberg (2017, s. 40) inleds översikten med en litteratursökning för att få en överblick vad som finns publicerat, finns det rikligt med litteraturöversikter inom samma forskningsområde bör ett annat syfte väljas. Saknas det artiklar bör en empirisk väg övervägas (a.a.). Friberg (2017, s. 108) beskriver också att med hjälp av en litteraturöversikt sammanställs data och ger information vad som är beforskat. Detta anses vara en bra metod för att skapa ny kunskap som kan leda till förbättringsområden, omstruktureringar, ny förståelse och utveckling (a.a.) Den egentliga litteratursökningen enligt Friberg (2017, s.45) är när datainsamlingen sker och styrs av problemformulering och syfte. Den egentliga litteratursökningen ska noga dokumenteras. (Var god se bilaga 1) (a.a.). Är syftet att beskriva en erfarenhet kring ett fenomen är kvalitativa artiklar att föredra (Friberg, 2017, s.129)

DATAINSAMLING

Ansats

Trunkering har använts i sökningen, Östlundh (2017, s. 71) beskriver att trunkering “*” är användbart i sökning av artiklar för det inkluderar olika böjningar av det valda stamordet. Det fångar upp artiklar även om sökorden inte stämmer överens ordagrant. Östlundh (2017, ss 72-73) beskriver också Boolesk söklogik, det innebär att kombinera olika sökord med varandra. “AND” används för att kunna koppla ihop två söktermer, “OR” används för att få träff på en eller fler söktermer samt för att samla in alla synonymer av en term. “NOT” används för att kunna sortera bort artiklar som är utan intresse. Risk med att använda sig av “NOT” är att det kan sorteras bort artiklar som kan vara relevanta (a.a.).

Sökhistorik är ett hjälpmedel för att fritt kunna göra sökningar för att sen kunna gå tillbaka och få en översikt kring hur sökningen gått till och vilka kombinationer av

sökord som är gjorda. Det öppnar upp möjligheten till att vara kreativ i sin sökning. Ju fler ord som används i en sökning ökar risken för att det blir fel och artiklar uteblir. Att avgränsa sökningen hjälper till att smalna av och sortera bort oönskat material. Exempel på avgränsningar är årtal, språk, dokumenttyp och peer-reviewed. Vetenskapligt material är en färskvara och för att ta del av den nyaste forskning används avgränsning i år. Språk avgränsning används för att sortera bort språk som inte behärskas. Flest material som publiceras är på engelska. Dokument används för att kunna söka på olika dokumenttyper inom ett valt område. Till exempel doktorsavhandlingar eller konferensrapporter (Östlundh, 2017 ss. 75-78).

Genomförande

Insamling av data har skett i två olika databaser Medline och Cinahl. Sökord som användes var: suicide* OR attempted suicide*, patient experience OR patient

perspective OR view OR perception, patient attitudes OR perceptions OR perspectives OR feelings, suicidal patients experiences, attitudes, healthcare personnel, , suicide behaviour OR suicidal ideation, involving patient, care, ambivalence, recurrent, mental health or mental illness or mental disorder or psychiatric illness, qualitative analysis, care, young men.

Avgränsning som användes var att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2010-2020. Valt språk var engelska, det är ett språk båda författarna behärskar och dessutom är flest artiklar publicerade på engelska. Artiklarna skulle vara peer-reewied och innehålla Abstract. Sökningen inkluderade kvalitativa studier, artiklarna skulle vara utifrån ett patientperspektiv och etiskt godkännande skulle finnas. Litteraturöversikter och kvantitativa artiklar exkluderades. Trunkering användes i sökorden för att inkludera olika böjningar. “OR” användes för att inkludera synonymer till valt sökord. För att få till sökningen användes även hjälp av högskolans bibliotekarier. 10 artiklar valdes ut för att ingå i resultatet. Var god se bilaga 1 Artikelsökning.

Vid en första artikelsökning visade det sig att sjukvårdspersonalens perspektiv var överrepresenterade gentemot patientens perspektiv. Där framkom ett tydligt problem och därför valdes artiklar utifrån patientens perspektiv. Sökningarna gav totalt 67 träffar, författarna började med att läsa artiklarnas titlar varav 5 artiklar valdes bort direkt. Därefter lästes alla 62 artiklarnas abstract igenom. 14 artiklars resultat valdes ut till att analyseras och 10 artiklar valdes ut att ingå i resultatet, var god se bilaga 2

DATAANALYS

Ansats

Analys av artiklar till en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017, ss. 144-146) görs för att skapa en överblick inom ett avgränsat område. En problemformulering arbetas fram för att avgränsa och rikta in sökning på valt område. För att få ett helikopterperspektiv över valt område läses alla abstract på artiklarna. Det kräver att författaren är öppen för vad som står och inte låser sig. Det gäller att vara kritisk till vad som står för att fånga in artiklar som svarar till syftet. För att välja ut vilka artiklar som

ska inkluderas i analysen görs en avgränsning som måste kunna motiveras. Artiklarnas kvalitet granskas och ytterligare artiklar kan exkluderas

Enligt Friberg (2017 ss. 148-150) ska de valda artiklarna läsas igenom flera gånger för att förstå innehåll och sammanhang. För att strukturera upp analysen av artiklarnas resultat är det fördelaktigt att använda sig av en tabell där syfte, metod och resultat redovisas. Vidare arbetas likheter och skillnader fram och det som handlar om samma sak paras ihop. Fynden placeras in under passande rubriker, teman skapas och en helhet kring resultatet arbetas fram (a.a.).

Genomförande

Valda artiklar lästes och översattes från engelska till svenska av båda författarna. Artiklarnas resultat lästes flera gånger för att få en tydlig uppfattning om resultatet. Därefter sammanställdes resultatet i en översiktstabell för att tydliggöra likheter och skillnader och, var god se Bilaga 2. Färgmarkering användes som ett hjälpmedel för att tydliggöra skillnaderna i löpande text. Sedan satt båda författarna ner och diskuterade de olika resultaten för att identifiera olika teman och subteman. Fyra teman har identifierats, varav två teman har tre subteman och två tema har två subteman, var god se tabell 1.

ETISK ÖVERVÄGANDE

I en litteraturöversikt är det av vikt att granska artiklarna utifrån de forskningsetiska principerna. Det ska framgå att deltagarna fått ta del av de etiska grundkraven. Forskningsetiken utgår ifrån fyra punkter, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjande kravet (Olsson & Sörensen 2011, s. 84-85). Forskaren ska tagit hänsyn till deltagarna enligt Helsingforsdeklarationen samt att det ska finnas ett etiskt tillstånd (Centrum för forsknings- & bioetik 2019). Etikprövningslagen för människor SFS 2008:192 finns till för att forskare ska möta människan med respekt och värdighet och att forskning endast får godkännas om forskningen kan utföras med respekt för människovärdet, mänskliga rättigheter och med grundläggande frihet. (Etikprovningsmyndigheten 2020).

RESULTAT

Tabell 1- Resultat

Huvudteman Subteman

Att förlora sig själv Brist på kontroll

En saknad av sammanhang Att förlora hoppet

Ett rop på hjälp Uppgivenhet Ständig kamp

Mötet med vårdpersonalen Betydelse av tid Betydelse av samtal Relationens betydelse

Skuld och skam Stigma

Närstående

ATT FÖRLORA SIG SJÄLV

I detta huvudtema kommer vi belysa patienternas tankar och känslor kring att förlora kontrollen, saknad av ett sammanhang samt att förlora hoppet

Brist på kontroll

Patienter beskrev att brist på kontroll kunde ses från två olika håll, behov av att känna kontroll, och en vilja att återfå kontroll över sina känslor och handlingar. Ett oändligt lidande var påfrestande och det sågs ingen annan väg ut än att begå suicid för att kunna bli av med sin själsliga smärta. Handlingarna stod utanför kroppen och tron på sin egen förmåga att klara upp situationen försvann. Tankar om suicid tog överhanden och sågs istället som en positiv utväg för att slippa lidandet (Ghio, Gothelli, Rossi, Natta, Gabrielli 2011; Skogman, Bolmsjö, Edberg & Öjehagen 2012; Vatne & Nåden 2016). När patienterna upplevde brist på kontroll började de nedvärdera sig själva. Det skapades en otrygg känsla som ledde till bristande tillit till sig själv som i sin tur ökade suicidrisken (Bergmans, Gordon & Eynan 2017). En del patienter beskrev att det var enklare att förlora kontrollen om redskap för suicid fanns lättillgängligt. Samtidigt som vissa patienter beskrev behovet av att alltid ha möjlighet till att kunna begå suicid som en tillfredsställande känsla av kontroll över sitt liv och egna val (Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2012).

Känslan av att riskera att bli inlagd på sjukhus beskrevs som skrämmande då deras handlingar skulle komma bli övervakade av vårdpersonal. Känslan av bristande kontroll infann sig vilket kunde resultera till en ökad suicidrisk (Hagen, Knizek & Hjemleland 2018). Andra situationer som kunde påverka känslan av kontroll var tankar kring framtiden, framförallt för yngre personer. Det var skrämmande att tänka på hur livet som vuxen kunde te sig med psykisk ohälsa (Hagen, Knizek & Hjemleland 2018; Sellin et al 2017; Vatne & Nåden 2016). Kraven från samhället påverkade patienternas syn på sig själva negativt. Status, ekonomi och livsstil kunde mätas mot varandra och om kraven inte uppfylldes och blev svåra att nå kändes det som ett misslyckande som var svårt att hantera (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Jordan et al. 2012). Vid inskrivning på psykiatrisk slutenvård fick patienterna sina tillhörigheter beslagtagna och granskade. Det upplevdes integritetskränkande och förnedrande som i sin tur kunde påverka vårdrelationen negativt. Den sköra vårdrelationen kunde resultera i att patienterna behöll sina inre tankar för sig själva för att slippa känna sig förnedrade av vårdpersonalen (Ghio et al. 2011).

En saknad av sammanhang

Psykisk ohälsa är förknippad med en ökad suicidrisk (Skogman et al. 2012; Sellin et al 2017). Patienterna beskrev en orolig vardag vilket kunde påverka sårbarheten inför att försöka begå suicid. Faktorer som kan påverka vardagen är bristande rutiner kring sömn, mat och vila. En väl fungerande balans är ett hjälpmedel till att inte hamna i en ond cirkel där sammanhang saknas (Sellin et al. 2017; Skogman et al. 2012). Är vardagen i obalans kan det bli svårare att hantera plötsliga konflikter och suicid kan ses om en utväg (Skogman et al. 2012). Vid utskrivning upplevde patienterna att det var en ökad risk för att begå ett nytt suicid, sårbarheten av att förlora kontroll över sina impulser upplevdes då större. Därför önskades det bättre uppföljning av professionell personal som kunde följa upp förändringar hos patienterna, till exempel samtalsgrupper, hembesök och hjälp med att få en ekonomisk stabil grund och arbete. Att bli stärkt av andra i samma situation kan hjälpa patienterna att få tillbaka tron på sig själv. Patienterna beskrev även att det var läkande och meningsfullt att få hjälpa andra som befann sig i samma situation (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Ghio et al.2011; Jordan, McKenna, Keeney, Cutcliffe, Stevenson, Slater, McGowan 2012). Det uttrycktes viktigt av patienterna att återfå en mening med livet och finna sig själv i ett nytt sammanhang (Jordan et al. 2012).

Att förlora hoppet

En del patienter möttes av vårdpersonal med fördomar och en nonchalant attityd, där den unika patientens upplevelse och behov inte sågs. Deras situation togs inte på allvar utan negligerades eller förminskades. Patienterna beskrev situationen som att bli av med sitt hopp och en ökad rädsla av att förlora kontrollen. En rädsla att bli förlöjligad och inte bli tagen på allvar kunde resultera till ett minskat förtroende för vården och en rädsla inför att söka vård (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Ghio et al. 2011; Hagen, Knizek & Hjemleland 2018; Sellin et al. 2017; Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2014).

ETT ROP PÅ HJÄLP

Under detta huvudtema beskrivs patientens känslor kring uppgivenhet och att befinna sig i en ständig kamp.

Uppgivenhet

Patienterna beskrev sina känslor inför suicidförsöket som att vara instängda i ett mörker med bara sina egna tankar och känslor. Det var en känsla av att inte kunna bryta sig loss. Uppgivenhet och minskad motivation till att ta tag i livet infann sig och ersattes istället av euforiska tankar om att avsluta sitt liv (Ghio et al 2011; Vatne & Nåden 2012; Vatne & Nåden 2016; Bergmans, Gordon & Eynan 2017). De första tabletterna beskrevs som svåra att svälja, men efter ett tag blev patienterna bekväma med tanken om att dö, och resterande tabletter blev enklare att svälja och ett lugn infann sig. Patienterna beskrev att första suicidförsöket var det svåraste att genomföra. Resterande suicidförsök upplevdes enklare att göra då det inte längre beskrevs som en skrämmande handling (Skogman et al 2012; Vatne & Nåden 2016). Patienternas känslor kring att

överleva ett suicidförsök var delade, en del kände lättnad av att ha överlevt för andra upplevdes ingen skillnad utan de var mer likgiltiga (Vatne & Nåden 2016).

Ständig kamp

Det beskrevs som en ständig kamp om att välja mellan att leva eller begå suicid. Suicidtankarna tolkades som att bli befriad från sitt lidande (Ghio et al 2011; Vatne & Nåden 2012; Vatne & Nåden 2016; Bergmans, Gordon & Eynan 2017). Det skedde en inre debatt med sig själv kring att leva eller att begå suicid (Bergmans, Gordon & Eynan 2017). För en del patienter beskrevs suicidförsöket som ett desperat rop på professionell hjälp (Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2014; Vatne & Nåden 2016). I det kritiska ögonblicket innan ett suicidförsök menar patienter att det fanns ingen möjlighet till att bli hjälpt. För att förhindra suicidförsök behöver patienterna bli erbjuden hjälp i ett tidigare skede (Skogman et al. 2012).

MÖTET MED VÅRDPERSONALEN

Under detta huvudtema beskrivs patientens upplevelse av att möta vården.

Betydelse av tid

Genom att bli lyssnad på och få tillräckligt med tid för att dela med sig av sitt lidande sågs som värdefullt för att återfå hopp, minska förtvivlan och ångest efter ett suicidförsök. När vårdpersonalen inte gav tillräckligt med tid ökade lidandet hos patienten. När vårdpersonalen istället tog sig tid till att förstå patientens upplevelse kunde lidandet lindras och känslan av ensamhet minska (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Sellin et al. 2017; Vatne & Nåden 2012; Vatne & Nåden 2016; Vatne & Nåden 2018; Jordan et al. 2012).

Betydelse av samtal

Genom att bli lyssnad på stärktes känslan av att någon brydde sig och var ett bra stöd för att minska suicidtankar (Jordan et al 2012). En del patienter hade behov av att samtala om sitt suicidförsök, men kunde mötas av ovilja och rädsla från vårdpersonalen. En del av vårdpersonalen trodde att samtalet kunde trigga till nya suicidförsök (Hagen, Knizek & Hjemleland 2018). Patienterna kände sig då inte delaktiga i sin vård och upplevde att deras egna tankar negligerades och istället ersattes av en känsla av att ingen brydde sig (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Hagen, Knizek & Hjemleland 2018; Vatne & Nåden 2014; Jordan et al. 2012). En del patienter upplevde att felaktiga diagnoser och medicinering gavs mer än att tillfredsställa behovet av att samtala (Hagen, Knizek & Hjemleland 2018; Vatne och Nåden 2014). Det upplevdes positivt när vårdpersonal vågade fråga patienterna om deras suicidala tankar och planer (Vatne & Nåden 2014; Vatne & Nåden 2018). Reflekterande samtal kring sin situation och sitt beteende hjälpte patienterna till att identifiera sina problem, tankar och handlingar som i sin tur var hjälpande i att se hopp om framtiden. Självreflektion skedde i samband med samtal mellan vårdpersonal och patient, konstruktiv feedback var hjälpande för att kunna identifiera förbättrande åtgärder kring sin livssituation (Bergmans, Gordon och

Eynan 2017; Sellin et al. 2017; Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2018). Att samtala med personal inom psykiatrisk vård upplevdes positivt enligt patienterna. De ansåg att personal med specialistutbildning kunde bemöta dem på ett mer avslappnat sätt som resulterade i ett större förtroende (Jordan et al. 2012).

Vårdelationens betydelse

Patienter kunde uppleva vissa situationer som skrämmande då vårdpersonal hotat med tvångsvård om ingen förändring skedde. Denna situation kunde medföra att relationen mellan patient och vårdare försämrades. Detta i sin tur kunde leda till att patienterna inte vågade berätta om sina tankar och planer i rädsla av att bli inlåsta eller flyttade till andra avdelningar. Det kunde även sätta igång tankar om suicid som de då behöll för sig själva (Vatne & Nåden 2014). Samtal med andra i samma situation upplevdes hjälpande i sin kamp till att återfå livet. Det upplevdes hjälpande att höra andra som kämpade med samma problem. Patienterna uttryckte att det var skönt att inte känna sig ensam eller annorlunda (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Ghio et al. 2011; Vatne & Nåden 2018; Jordan et al. 2012). En del patienter upplevde att vårdpersonalen minskade möjligheten till att samtala med andra då de kontrollerade interaktionen mellan patienterna. Detta sågs som negativt för patienternas återhämtning (Vatne & Nåden 2018).

När patienterna möttes med värme och öppenhet fick patienterna ett bättre förtroende för vårdpersonalen som i sin tur gav en känsla av hopp om livet och framtiden. Förtroende sågs som en viktig komponent för att kunna bygga en vårdande relation där patienterna kunde känna trygghet och få mod att våga öppna upp sig. Förtroende kunde också inge hopp om framtiden och få patienterna att känna sig bekräftade och sedda (Hagen, Knizek och Hjemleland 2018; Sellin et al. 2017; Vatne & Nåden 2014; Vatne & Nåden 2018).

SKULD OCH SKAM

Under detta huvudtema beskrivs patienternas upplevelse av stigmatisering och deras relation till närstående.

Stigma

De flesta patienterna upplevde sina egna tankar om suicid som ett stigmatiserat ämne som var svårt att dela med andra, samtidigt som de upplevde ett behov av att prata om sitt suicidförsök. De var rädda att samtalet skulle förstärka sin egen syn på sitt misslyckande. Patienterna benämnde suicidförsöket som en feg handling och de var rädda att ses som förlorare (Jordan et al. 2012; Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2012; Vatne & Nåden 2014). Patienter uttryckte det svårt att söka förebyggande hjälp dels för att hjälpen upplevdes svår att hitta på grund av stigmatisering kring ämnet. Patienterna upplevde att suicid förknippades med att vara mentalt sjuk, de upplevde även en stigmatisering kring sin psykiska ohälsa från samhället. För att få professionell hjälp behövde patienterna vara tillräckligt sjuka eller haft tidigare kontakt med myndigheter. Det i sin tur kunde leda till att det upplevdes svårt att få förebyggande hjälp (Jordan et al. 2012). Att prata om sitt mående sågs som tungt och svårt och det blev istället enklare att behålla sitt lidande hemligt (Bergmans, Gordon & Eynan 2017; Ghio et al. 2011). Patienterna upplevde att vårdpersonalen uppvisade brist på empati

och förståelse av deras lidande, det fick patienterna att känna skam och skuld över sin situation (Ghio et al. 2011).

Närstående

Patienterna var rädda för att dra skam och skuld över familjen på grund av sina suicidhandlingar. De kände skuld över att deras mående skapat ett lidande för familjen (Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2012; Vatne & Nåden 2016; Vatne & Nåden 2018; Jordan et al 2012). Några patienter beskrev att de trodde familjen skulle få ett bättre liv om de lyckades begå suicid. För en del andra patienter blev suicid ett dilemma om att inte vilja leva mer samtidigt som de inte ville såra nära och kära. Familjen sågs som en viktig resurs, en hjälpande hand både under och efter suicidförsöket. Vårdpersonalen behöver involvera familjen för att skapa delaktighet, samt erbjuda stöd (Hagen, Knizek & Hjemleland 2018; Jordan et al. 2012; Sellin et al. 2017; Skogman et al. 2012; Vatne & Nåden 2016;). Efter utskrivning från psykiatrisk slutenvårdsavdelning beskrev patienterna ett behov av att vara inte vara ensam. Det upplevdes viktigt att få prata, och vara omringad av stöttande människor (Hagen, Knizek & Hjemleland 2018; Jordan et. al 2012).

DISKUSSION

Diskussionen kommer innehålla diskussion kring metod, de två huvudteman som presenteras under resultatdiskussion och hållbar utveckling.

METODDISKUSSION

Datainsamling

Val av metod diskuterades och båda författarna var överens om att en litteraturöversikt var det bästa alternativet i relation till tid och etiskt övervägande. Önskvärt var det från båda författarna att genomföra en empirisk kvalitativstudie. Dock hade det inte varit etiskt försvarbart att två studenter utan erfarenhet kring forskning skulle genomföra en studie på en utsatt patientgrupp.

Databaserna som använts till artikelsökningarna var Cinahl och Medline. Båda databaserna är inriktade mot omvårdnad inom hälso och sjukvård och täckte behovet av artiklar till resultatet. Artiklarnas ålder begränsades till att vara max 10 år gamla, alltså inom år 2010-2020. Enligt Östlundh (2017, s.79) är vetenskapligt material en färskvara. Artiklarna skulle vara peer-reewied vilket innebär att artiklarna är publicerade i vetenskapliga tidskrifter (a.a.). Trots många träffar på artiklar behövdes flera sökningar göras för att få tillräckligt med material till resultatet. Artiklar ur vårdpersonalens perspektiv var överrepresenterat gentemot patientens perspektiv. Enligt författarna stärkte detta motivationen till att genomföra studien ur ett patientperspektiv. Det sågs som positivt att kunna stärka patientens röst då det är dem som är experter. Det upplevdes hjälpsamt att kunna ta hjälp av bibliotekarien för det var svårt att få till relevanta sökord. Få ändringar i sökorden kunde få stort bortfall av artiklar.

Dataanalys

Artiklar som valdes ut för att granskas till resultatet lästes flera gånger av båda författarna, meningsbärande meningar markerades. Var och en av författarna redovisade sina fynd och en diskussion startades för att se om tolkningarna varit desamma samt för att minimera att missa viktig fakta till resultatet. En tabell användes för att strukturera upp likheter och olikheter som diskussionen ledde till. Det upplevdes positivt av författarna att använda sig av färgmarkering för det var ett hjälpmedel till att identifiera skillnader och olikheter i löpande text. Färgmarkeringarna klipptes ut och lades i separata högar. Därefter diskuterades teman utefter de sorterade högarna av meningsbärande begrepp. Efter att arbetat fram ett resultat identifierades tillhörande subteman, då det blev en bättre struktur i texten. Författarna tyckte det var ett svårt moment som krävde tålamod och tid. Att arbeta och analysera artiklarna på det här sättet var roligt och lärorikt. Det var ett strukturerat arbetssätt som ledde till att få ett helhetsperspektiv kring valt forskningsområde. Författarnas upplevelse kring att genomföra en litteraturstudie var positiv.

Fyra artiklar var skrivna av samma författare, detta diskuterades mellan författarna. Författarna kom fram till att artiklarna var relevanta till studiens syfte samt innehöll inklusionskriterierna. Alla fyra artiklar bidrog med sin del till resultatet och var inte beroende av varandra. Därför kom författarna fram till att det inte fanns något hinder till att inkludera alla fyra artiklar. Det finns risk i att trovärdigheten skulle minska av att använda fyra artiklar från samma författare på grund av att artikelns författares förförståelse kan styra resultatet. Enligt Friberg (2017, s.149) är det granskningen av resultatet som karaktäriserar artikeln (a.a.). Vid granskning av de fyra artiklarnas resultat bedömdes de som användbara och artiklarna hade alla fyra olika syften (var god se bilaga 2).

10 artiklar valdes ut till att ingå i resultatet. Tre artiklar kom från länder utanför Norden. Se bilaga 2. Resterande sju artiklar kommer från länder i Norden. Det anser författarna som positivt då Nordens länder har många likheter gällande hälso- och sjukvård, samhällsstruktur och kultur. I och med att sju artiklar är från Norden anser författarna att resultatet går att generalisera till svensk sjukvård.

Författarnas egen förförståelse har försökts lagts åt sidan för att inte påverka resultatets trovärdighet. Författarna var öppna och följsamma till vad som lästes i de granskade artiklarnas resultat för att kunna arbeta fram en helhet. Resultatet skrevs färdigt innan bakgrunden skrevs färdig. Det som skrevs i bakgrunden innan resultatet var innebörden av suicid och suicidförsök. Det anses enligt författarna stärka trovärdigheten för att begrepp och delar av fakta som använts i bakgrunden har fått växa fram efter att resultatet var färdigt. Annars skulle det finnas risk i att förförståelsen författarna bildat genom fakta från bakgrunden skulle styra tolkningen av artiklarnas resultat. Därför anser författarna att trovärdigheten ökat genom att avvakta med bakgrunden för att minska förförståelsen. Datainsamling och Analys har gjorts enligt kurslitteratur, befintlig hjälp har använts för att få fram bra artiklar. Det finns en bredd på referensen som i många fall styrker varandra. Författarna har försökt varit öppna med sin förförståelse samt hur deras förhållningssätt har varit för att förförståelsen i största mån inte ska påverka resultatet.

RESULTATDISKUSSION

Resultatdiskussionen kommer att bygga på två identifierade huvudfynd från resultatet. Var god se Tabell 2.

Tabell 2- Diskussion

Huvudfynd

I resultatet framgår det att patienterna upplevde det positivt när vårdpersonal vågade ställa frågor om suicid. Det hjälpte patienterna till att själva kunna reflektera och det skapades en delaktighet som gjorde att de kände sig viktiga. Enligt Hörberg och Ozolins (2015, s. 92) är det först när man blir medveten om hur man upplever något som man kan få distans till det man upplever, då skapas en självreflektion och processen kring att förstå tonas ner och istället skapas en problematisering kring det som upplevs (a.a.). För att patienterna ska bli delaktiga i sin vård kräver det enligt Ekebergh och Dahlberg (2015, ss. 143-144) att sjuksköterskan har ett vårdande förhållningssätt där den egna förförståelse hålls tillbaka för att kunna möta patienten med lyhördhet och öppenhet. Det ger patienten möjlighet till att vara delaktig i det vårdande samtalet där patientens berättelse blir central. Samtalet sker mellan patient och sjuksköterska och kan vara verbalt, ordlöst eller via kroppsspråk (a.a.). Författarna anser det viktigt att sjuksköterskan möter patienterna med ett vårdande förhållningssätt för att skapa möjlighet till delaktighet för patienten. Att skapa goda förutsättningar för delaktighet ingår i sjuksköterskans kompetensområde (Svensk sjuksköterskeförening 2017) och borde vara en självklarhet i mötet med patienten.

I resultatet framgår det även att patienterna kunde uppleva att vårdpersonalen ibland mötte dem med ovilja och rädsla. Türkles ̧ Yılmaz och Soylu (2017) beskriver att en del av sjuksköterskorna i studien trodde patienterna försökte begå suicid på grund av missnöje, utmattning, ensamhet eller att det var ett sätt att fly. Dock var majoriteten av sjuksköterskorna i deras studie övertygade att det var ett sätt att få uppmärksamhet. En av sjuksköterskorna till och med uttryckte att allt bara var en bluff. Detta resulterade i att vissa sjuksköterskor kunde känna ilska och agg gentemot patienterna. Alla sjuksköterskor berättar samtidigt att de tog illa vid sig och blev berörda av patienternas

suicidala beteende. För att förhindra suicid behövs både övervakning och mer tid till patienterna då det är nödvändigt att de får uttrycka sina känslor och bli lyssnade på (a.a.). Enligt författarna upplevs denna artikel skrämmande och förstärker patienternas upplevelse kring att känna sig negligerade och till viss del motsägelsefull till vad patienterna egentligen behöver. Patienter ska inte behöva möta vårdpersonal som känner ilska och agg, de ska mötas med empati samt få tid till att uttrycka sina känslor och samtala.

Det är möjligt att ett dåligt bemötande handlar om okunskap och rädsla kring att riskera att förvärra en patients situation. Bullington, Söderlund, Bos-Sparén, Kneck, Omérov och Cronqvist (2019) skriver att det kan finnas viss osäkerhet hos vårdpersonal att samtala med patienter om svåra och smärtsamma händelser. Därför har en läroplan arbetats fram för att stärka sjuksköterskestudenter och vårdpersonal. Läroplanen går ut på att träna på detta tidigt i utbildningen för att sen vara trygg i att kunna samtala och motivera patienter och anhöriga (a.a.). Ett samtal kan ses som en basal handling att genomföra. Men att möta människor i kris kan få det mest basala att bli svårt. Därför anser författarna att utbildning kring att möta patienter i svåra situationer är användbart i alla vårdande möten och är till stor vinst i att hjälpa patienter. Det finns en tydlig strävan från patienternas sida i att få samtala om sina känslor och tankar. De patienter som fått den samtalshjälp de behövt har en mer positiv syn på den hjälp de fick än de patienter som blivit utan samtal eller inte fått den samtalstid som behövts. Det fanns de patienter som upplevde att vårdpersonalen istället för samtal erbjudit farmakologiskbehandling istället. Enligt Socialstyrelsen (2019d) har kostnaden för receptbelagda läkemedel ökat med 25 % de senaste fem åren (a.a.). Mellan 2006-2018 har användningen av antidepressiva läkemedel ökat med 25 %. För ungdomar med lindrig till medelsvår depression ska det i första hand erbjudas psykologisk behandling (Socialstyrelsen, 2019a) Ur ett hållbarhetsperspektiv anser författarna att samtal hade varit ett bättre alternativ både för Sveriges ekonomi, miljö och ur ett patientperspektiv.

Stigma

I resultatet framkommer det att patienter upplever svårigheter att söka vård för sitt mående då de upplevde sina egna tankar om suicid som ett stigmatiserat ämne. Folkhälsomyndigheten (2019c) och WHO (2020) styrker detta genom att beskriva att stigma kring psykisk ohälsa bidrar till att människor inte vågar söka hjälp eller att de upplever det svårt att prata om sitt psykiska lidande (a.a.). Folkhälsomyndigheten (2019c) beskriver vidare att när människor som behöver vård inte söker i tid påverkas samhället negativt genom ökade sjukvårdskostnader och förlorad arbetsinkomst. Stigma beror på kunskapsbrist och fördomar som i sin tur leder till att människor blir diskriminerade och bemöts med en negativ inställning (a.a.). Människor med psykisk ohälsa lider i dubbel bemärkelse då de utöver sin sjukdom också behöver kämpa emot samhällets fördomar och föreställningar kring psykisk ohälsa. (Folkhälsomyndigheten 2019e). Enligt Folkhälsomyndigheten (2019e) samt Oexle et. al (2018) är vanliga stereotypa föreställningar att de med psykisk sjukdom skulle vara inkompetenta, svaga eller galna. Oexle et. al (2018) beskriver vidare att dessa föreställningar ledde till självhat och en känsla av att vara en förlorare.

befolkningen kring psykisk ohälsa leder till lägre antal suicid. Folkhälsomyndigheten betonar vidare att det behövs mer forskning kring stigma och suicid. För att minska stigma behöver förändringar kring attityder ske och kunskap om psykisk ohälsa och suicid behöver ökas. Mediekampanjer har visat förändra och förbättra inställningen hos befolkningen samt insatser som ökar kunskapen ger också en bättre förståelse kring ämnet. Suicide Zero (2020c) skriver i sin rapport att stigma och tabun kring suicid minskar vilket dels kan bero öppenheten som idag sker på sociala medier. Kändisar och andra förebilder är öppna om sin egen psykisk ohälsa vilket verkar vara positivt (a.a.). Författarna till denna litteraturstudie anser att människor inte ska behöva lida i tysthet för att det råder kunskapsbrist ute i samhället. Det ses som positivt att förebilder öppnar upp sig via sociala kanaler om sitt psykiska mående. Samtidigt är författarna medvetna om att sociala kanaler även kan vara trigga psykisk ohälsa, då det inte alltid speglar hela verkligheten. Kändisar och andra förebilder har ett ansvar kring vad som läggs ut och frågan är om de kan axla den rollen, då de har en följarskara som ser upp till dem. Det beskrivs också i resultatet att vårdpersonal fick patienterna att känna skam över sin situation på grund av brist på empati och förståelse. Sandman och Kjellström (2013, s. 55) skriver att empati handlar om att kunna förstå en annan människas situation och det finns möjlighet att träna upp detta (a.a.). Vårdlidande beskrivs som ett lidande där patienten lider av vården, kan exempelvis handla om brister i vård och behandlingar. Genom att uppmärksamma det har sjuksköterskan en stor potential att eliminera detta lidande (Wiklund 2003, ss. 104-105). Arman (2015, ss 42-44) beskriver vidare att ett vårdlidande kan uppstå i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal om bemötandet brister och gör patienten osäker, rädd, kränkt och ledsen. Att inte bli tagen på allvar eller bli ifrågasatt skapar också ett vårdlidande och för att bevara egenvärdet behöver människan bli tagen på allvar (a.a.). Sjuksköterskan ska enligt hälso- och sjukvårdslagen SFS 2017:30 främja en god hälsa och vården ska ske på lika villkor för alla patienter. Sjuksköterskan ska också respektera människans värdighet och arbeta förebyggande mot ohälsa samt tillgodose patientens behov (a.a.). Sjuksköterskeutbildningen präglas av att lära studenter att bemöta patienter på rätt sätt genom att visa empati, vara lyhörd och ha förståelse att alla patienter är unika med specifika behov. Därför blir det svårt för författarna att förstå och blir förvånade över att läsa att sjuksköterskor kan bemöta en så pass utsatt grupp på detta sätt. Det är ju som att ’sparka på den som redan ligger’ och det strider inte bara mot sjuksköterskans profession, kompetensområde utan även mot hälso- och sjukvårdslagen. Morrissey & Higgins (2018) skriver att sjuksköterskorna upplevde rädsla och ångest att vårda patienter med ett suicidalt beteende, de var själva uppväxta i en kultur där suicid sågs som något skamligt och tabubelagt vilket resulterade i att de hade svårt att prata med patienterna om suicid eller känslor. De trodde att samtalet skulle kunna förvärra ångesten hos patienterna (Morrissey & Higgins 2018). Patienter är tvärtom i stort behov att prata om sitt suicidförsök och sina känslor och det är en myt att samtal om detta kan förvärra ångesten (Suicid Zero 2020b).

I resultatet beskriver patienter att de känner skuld och skam gentemot sin familj på grund av deras lidande och handlingar åstadkommit lidande för familjen. Samtidigt som det också framkommer att familjen är en viktig resurs för den suicidala patientens tillfrisknande. Enligt Arman (2015, ss. 88-89) är närstående en viktig resurs både för individen själv men också för hälso- och sjukvårdspersonalen då de bidrar med information som är av vikt för vården samtidigt som även de är i behov av stöd (a.a.).

När en familjemedlem begår suicid uppstår ett trauma i familjen. Mitt i all den sorg som det för med sig behöver familjen också handskas med samhällets fördomar och föreställningar vilket ledde till att familjen kände skuld för de inte kunde förhindra dödsfallet. Lidandet som det medförde resulterade i ökad risk att familjen själva skulle drabbas av psykisk ohälsa (Dutra et al., 2018). Sheehan et al. (2016) styrker detta då de beskriver att en suiciddrabbad familj kunde mötas av stereotypa föreställningar som att de inte gjort tillräckligt för att förhindra deras familjemedlems död eller att de var för självupptagna för att kunna identifiera varningstecken. Istället att få stöd och hjälp drog sig vänner och grannar undan.

Författarna menar att även närstående till suicidnära patienter är en utsatt grupp och hamnar i en svår situation. Den tragedi som suicid/suicidförsök bringar ska de också behöva handskas med skuld och skamkänslor som samhället uttrycker. Sjuksköterskan behöver ge stöd och hjälp till närstående samt förtydliga och informera att suicid inte är deras fel. Enligt Arman (2015, ss. 88-89) är hälso- och sjukvården skyldiga att se till att även närståendes behov tillgodoses. Region Stockholm (2014) skriver att det är viktigt att ge ett långvarigt stöd till till föräldrar eller syskon till den avlidna då det finns risk att även de kan bli suicidala.

HÅLLBAR UTVECKLING

Hållbar utveckling utgår från den sociala, ekonomiska och den ekologiska dimensionen. Den sociala dimensionen fokuserar på individens behov både psykiskt och fysiskt. Ekonomiska dimensionen handlar om den ekonomiska tillväxten i samhället. Ekologisk hållbarhet består av allt som har med jordens ekosystem att göra (Kungliga tekniska högskolan 2019).

Hållbar utveckling kopplat till att vårda patienter efter suicidala försök ses som vinst utifrån alla de tre dimensionerna. Enligt folkhälsomyndigheten (2019c) är varje självdestruktiv handling en tragedi både för den enskilde individen och för familjen. Riskfaktorn förhöjs betydligt om en individ tidigare har försökt att ta sitt liv. Ett minskat antal suicidförsök kommer att stärka den psykiska hälsan hos den enskilde individen och personer i dess närhet. Detta i sin tur bidrar till mindre kostnader för samhället och för den enskilde individen samt familjen. Ökad hälsostatus kan leda till att patienten kan återgå till arbetet och då bidra till landets ekonomi och välfärd. Ur ett ekologiskt perspektiv skulle ett ökat välbefinnande kunna generera mindre läkemedelsanvändning som i sin tur är gynnsamt mot miljön.

Suicidprevention

För att minska suicid har Sverige och 37 länder till i ett nationellt suicidpreventivt program (WHO 2020). Programmet består av 9 stycken strategier med tillhörande åtgärder. Det handlar bland annat om att minska tillgången till redskap som skulle kunna användas vid suicidförsök, minska alkoholkonsumtionen, öka kunskapen i samhället, kompetensutveckling för personal som, främja en god hälsa.(Socialstyrelsen & Statens Folkhälsoinstitut 2006). Suicide Zero (2020c) menar i sin rapport att det inte hänt tillräckligt på 10 år. Suicid har ökat med 1 procent per år bland barn och unga sedan 2000-talet. Varje år dör 160 personer under 25 år i Sverige och ingen förändring

sker. Det handlar alltså om tre stycken barn och unga i veckan som tar sitt liv. Suicide Zero (2020c) vill bland annat att det nationella suicidpreventiva programmet uppdateras, mer resurser till den suicidpreventiva forskningen, mer handlingsplaner om suicidprevention till kommuner och landsting och satsa på förebyggande åtgärder i elevhälsan (Suicide Zero 2020c).

De globala målen är framtagna av FN: medlemsländer Agenda 2030 och har i syfte att medverka till en hållbar utveckling. De globala målen består av 17 stycken mål med 169 delmål. Mål 3 handlar om att främja hälsa och välbefinnande bland befolkningen och är i sin tur uppdelat i olika delmål. Mål 3,4 handlar om att stärka den psykiska hälsan och minska dödsfall av icke-smittsamma sjukdomar (United Nations Development Programme) (UNDP, 2020). United Nations (UN, 2019) skriver vidare att suicid har minskat på en global nivå men poängterar att suicid fortfarande är den näst högsta dödsorsaken för personer mellan 15-29 år i låg- och medelinkomstländer.

Normalisering i samhället kring psykisk ohälsa och suicid är inte tillräckligt för att kunna förhindra suicid. Mer utbildning och information till vårdpersonal och andra berörda instanser är också ett viktigt måste i det förebyggande arbetet. Synen på den suicidala patienten måste bli individanpassad och lyssnad på. Patienten är expert på sig själva och måste få bli central i mötet (Nyberg, 2020. ss. 207-208).

SLUTSATSER

Syftet med denna litteraturstudie var att studera patienters upplevelse av att vara suicidal samt hur de upplever vården efter ett suicidförsök. För att kunna ge en god vård och ett bra bemötande behöver suicidnära patienter bli sedda och tagna på allvar. Samtala om suicid verkar vara läkande och då de behöver någon som lyssnar och som ger tillräckligt med tid. Reflekterande samtal ses som utvecklande för patienten och främjar hälsa. Ett dåligt bemötande, brist på empati och förståelse leder till skam och skuld vilket ökar risken för ett nytt suicidförsök. Det finns en osäkerhet hos vårdpersonal som speglas över på vilken vård patienten får. Det framgår tydligt att patienterna behöver samtala och om vårdpersonalen inte vågar möta dem i sin kris ökar patienternas lidande vilket inte stämmer överens med sjuksköterskans profession och de globala målen. Suicid är fortfarande ett stigmatiserat ämne i samhället, patienterna vågar inte söka vård i tid. Forskning visar att fler barn och unga mår psykiskt dåligt och att suicid ökar bland dem. För att minska suicid behövs mer kunskap och möjlighet till utbildning. Utbildningen bör ske på samhällsnivå samt inom alla yrken som arbetar med människor. Extra vikt bör läggas på utbildning inom hälso- och sjukvård, speciellt inom primärvården då det oftast är patientens första kontakt. Författarna anser att suicidprevention bör ingå i alla kurser inom hälso- och sjukvårdsutbildningar, och inte bara inom de kurserna med psykiatrisk inriktning. Psykisk ohälsa förekommer överallt och bör inkluderas i större utsträckning för att nå nollvision av suicid. Denna litteraturstudie kan användas för att få en ökad kunskap i att kunna identifiera patienternas behov och känslor.

Förslag på fortsatt forskning

Det ses en ökning på psykisk ohälsa och suicid bland unga personer. Därför anser författarna att mer forskning behöver bedrivas med fokus på unga personer för att förhindra suicid.