Genus påverkan på elever inom ämnet idrott och hälsa

Fakulteten för Lärande och samhälle

Självständigt arbete i fördjupningsämnet (Idrott och

lärande)

15 högskolepoäng, grundnivå

Genus påverkan på elever inom ämnet idrott

och hälsa

The Impact Gender has on Students in the Subject

Physical Education and Health

Ellinor Ohlsson

Kofi Adanuvor

Ämneslärarutbildning: Grundskolans årskurs 7–9, förstaämne idrott, 270 högskolepoäng

Självständigt arbete i fördjupningsämne, 15 hp 2020-01-13

Examinator: Mikael Londos Handledare: Marie Larneby

2

Förord

Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi båda fått upp intresset för genus inom idrott och hälsa. Detta för att vi sett olikheter mellan könen vilket har lett till att vi gärna vill studera ämnet närmre. Vi, Ellinor och Kofi, har i denna kunskapsöversikt i största möjliga utsträckning arbetat tillsammans. Källorna som vi hittade läste vi enskilt, men skrev sedan resultatet tillsammans. Vi vill tacka vår handledare och vår handledningsgrupp för den hjälp vi fått genom feedback och intressanta diskussioner. Fastän att vårt arbetssätt kanske har tagit längre tid än vad det möjligtvis hade gjort om vi delat upp vissa delar, uppskattar vi alla diskussioner och samtal som detta ämne har bidragit till. Slutligen kommer vi troligtvis att fördjupa oss inom detta område när vi skriver vårt examensarbete.

3

Sammandrag/Abstrakt

Kunskapsöversikten undersöker forskning kring genus inom ämnet idrott och hälsa. Syftet har varit att framföra hur genus syns, och vilka metoder som lärare använder och kan använda för att motverka genusstereotyper i undervisningen. Följande frågeställning har varit utgångspunkten i översikten: Hur tar sig genus i uttryck under idrottsundervisningen och hur arbetar lärare för att minska dess påverkan? Metoden har bestått av en systematisk sökning via databaserna: SPORTDiscuss och SwePub för att finna relevant forskning, samt Google som komplement för att finna kompletta resultat. Resultaten visar på att både lärare och elever har förutfattade meningar kring genusnormer. Dessa genusnormer speglar sig i idrottsundervisningen på flera olika sätt. Pojkar tenderar att dominera i moment som innefattar tävling och bollspel men visar överlag inte så stort intresse för dans, som flickor anses vara bättre på. För pojkar är det viktigt att bevara sin manlighet genom att inte visa på femininitet. Det demonstreras bland annat genom att använda ord, förknippat till kvinnlighet, som något negativt. Att som lärare arbeta aktivt mot synen som både elever och lärare har på genus, tros vara betydelsefullt för att bryta könsnormer.

4

Innehållsförteckning

Inledning ... 5

Begrepp ... 5

Syfte och frågeställning ... 7

Metod ... 8

Kriterier... 8

Sökprocess ... 8

Resultat ... 11

Tävling, bollspel och dans... 11

Visa femininitet och maskulinitet... 14

Genus i språk och kroppsspråk... 16

Diskussion ... 19

Metoddiskussion ... 19

Hur syns genus utifrån ett lärar- och elevperspektiv ... 20

Hur pojkar dominerar idrottsundervisningen ... 21

Användbara metoder för lärare ... 21

Vidare forskning ... 23

5

Inledning

Som blivande lärare inom ämnet idrott och hälsa vill vi i denna kunskapsöversikt, skapa en förståelse kring genus hur genus påverkar idrottsundervisningen. Våra erfarenheter från den verksamhetsförlagda utbildningen, har visat på att det finns skillnader kring intresset av aktiviteter mellan flickor och pojkar inom idrottsundervisningen. Skolan påverkas av samhällets genusordning på många olika plan (Wernersson, 2017). I Läroplanen för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11), står det att skolan har som ansvar att förmedla elevers lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter oberoende av kön (Skolverket, 2019). Utbildningen ska bland annat leda till att elever kritiskt lär sig granska hur uppfattningar kring hur manliga och kvinnliga könsmönster kan påverka samt begränsa individers tillvaro. Vidare anger Lgr 11 att skolan aktivt ska arbeta för att motverka könsmönster som kan hämma elevers lärande och utveckling. Skolundervisningen ska ge elever möjligheten att utveckla och bepröva sina förmågor utan att ens könstillhörighet ska ha någon påverkan (Skolverket, 2019).

Larsson (2012) nämner att idrottsundervisningen gick från en särundervisning till en samundervisning. Från årskurs 5 och uppåt var flickornas idrottsundervisning inriktad på estetiskt uttryck medan pojkarnas undervisning var präglad av tävlingsidrotten, fysisk träning samt samarbets- och ledarförmåga. Samundervisning kom först under införandet av Lgr 80 med betoning på pojkarnas idrottsundervisning, som värderades högre än flickornas. Detta ledde till att den estetiska inriktningen kom i skymundan och belyser genusordningen i ämnet. Författaren menar att debatten om sär- och samundervisning är ständigt återkommande med en tydlig medvetenhet kring genusordningen i ämnet idrott och hälsa. ”Den ensidiga diskussionen om ’sam- och särundervisning’ medför att föreställningar om flickor och pojkar som homogena grupper förstärks” (Larsson 2012, s. 236). Föreställningarna handlar oftast om flickornas intresse för dans och pojkarnas engagemang till bollspel och tävling (Larsson, 2012).

Begrepp

I en social grupp, konvention eller tradition finns det beteenden som anses vara ”normala” och accepterande vilket kallas för norm. Det handlar om individens handlingar som bör motsvara det normala mönstret i den sociala gruppen. Normer handlar om formella lagar

6

och sociala värden som värderas högt inom en samhällsgrupp och kan till exempel vara traditioner som ligger till grund för dessa värderingar (Nationalencyklopedin, 2020). Martinsson och Reimers (2014) skriver i Skola i normer att det finns normer som både är uttalade, men också osynliga. Normer upprepas och utmanas i skolan samt att de kan skapa en över- och underordning och även leda till utfrysningar. Enligt Martinsson och Reimers (2014) påverkar normer skolan i samma utsträckning som skolan påverkar normerna.

”Kön är ’en term som används för att särskilja individer som producerar olika typer av gameter (könsceller)’” (Larsson 2012, s. 235). När det handlar om människosläktets fortplantning har könet olika roller som benämns som det biologiska könet. Genus är ett begrepp som framförallt, inom forskningssammanhang, används för att belysa de historiska, kulturella och sociala villkoren för flickor och pojkar. Specifika normer för hur flickor och pojkar ska vara finns i varje del av samhället och framställs som ”flickigt” respektive ”pojkigt”. I olika sammanhang finns det normer om hur kön ska praktiseras för att bli bekräftad som flicka och pojke från omgivningen, men även för sig själv. För att få denna bekräftelse krävs det en enlighet med normerna som dominerar för den specifika samhällsarenan. Ännu ett begrepp inom genus är genusordning. Det innebär att tillämpa flickighet eller pojkighet och hur ordningen mellan dessa i samhället eller en specifik samhällsarena ser ut (Larsson, 2012).

7

Syfte och frågeställning

Syftet med denna kunskapsöversikt är att kartlägga hur genus tar sig i uttryck inom ämnet idrott och hälsa samt metoder som lärare använder för att motverka genusstereotyper i sin undervisning. I denna kunskapsöversikt har vi valt att besvara dessa frågor:

- Hur tar sig genus i uttryck under idrottsundervisningen? - Hur arbetar lärare för att minska dess påverkan?

I kunskapsöversikten kommer vi att utgå från både elev- och lärarperspektivet. Översikten kommer inte att vara avgränsad till någon specifik ålder eller årskurs eftersom vi anser att genus följer elever genom hela skolgången. Kunskapsöversikten kommer även att utgå från ett nationellt och internationellt perspektiv. Detta för att kunna se om det finns likheter och skillnader utifrån ett genusperspektiv inom ämnet idrott och hälsa. Vi kommer endast att utgå från en binär könsuppfattning och använda oss av pojke och flicka för att beskriva könet i kunskapsöversikten. Däremot kommer vi även att använda oss av begreppen maskulinitet och femininitet samt manlighet och kvinnlighet när författare uttrycker sig med dessa i sina studier.

8

Metod

I denna del tar vi upp de avgränsningar som vi haft för vår sökprocess. Därefter förklarar vi vår sökprocess och urval av källor.

Kriterier

Metoden som används i denna kunskapsöversikt är systematisk informationssökning av forskningsartiklar och annan litteratur. För att avgränsa vår sökning har vi valt att endast söka forskning från år 2009 och framåt. Detta har vi valt att göra för att få mer aktuella och relevanta resultat på sökningarna. Ytterligare en avgränsning som gjordes var att endast söka artiklar som var peer-reviewed/referentgranskade. Anledningen till denna avgränsning var för att vi ska vara säkra på att resultaten var noggrant vetenskapligt granskade. Vi har begränsat språket på forskningen till svenska och engelska då det är de språk som vi hanterar. Fördelen med engelska är att det ger oss en möjlighet till att få ett internationellt perspektiv samt att det leder till ett bredare omfång av artiklar. Vi väljer att inte avgränsa oss till någon specifik årskurs även om vår profession är inriktad på årskurs 7–9. Detta val har vi gjort eftersom konstruktionen av genus följer med under hela livet/skolgång.

Utifrån vår frågeställning har vi valt ut följande nyckelord som ett hjälpmedel för att hitta relevant forskning kring vårt valda område; ”genus”, ”idrott och hälsa”, ”förväntningar”, ”elever”/”studenter”, ”kön”, ”skol*” samt ”idrott*”. När vi gjorde sökningar på engelska valde vi att använda oss av nyckelorden: ”gender”, ”expectation”, ”gender role*”, ”student*”, ”physical education”, ”PE” samt ”gym class”.

Sökprocess

Vår sökprocess består av en kvalitativ informationssökning. Syftet med den kvalitativa sökningen är enligt Bryman (2018), att insamlingen av information bygger på ord till skillnad från siffror och statistik som den kvantitativa forskningen består av. Under sökprocessen har vi valt att använda oss av två databaser. Den första databasen är SPORTDiscuss. SPORTDiscuss är en internationell databas som till stor del inriktar sig på forskning kring idrottsvetenskap vilket vi anser vara högst relevant för vårt val av inriktning. Därav har vi funnit granskade artiklar i denna databas som är på engelska. Den andra databasen vi valt att

9

använda oss av är SwePub. Denna databas har en nationell synvinkel där materialet publiceras vid svenska lärosäten och myndigheter. I SwePub kan vi även finna artiklar som är skrivna på både svenska och engelska. Till skillnad från SPORTDiscuss, där sökningarna gjordes på engelska, har vår sökning på SwePub även varit på svenska för att vi ville hitta artiklar på svenska.

Vi började vår sökning i databasen SPORTDiscuss. Det första vi sökte på var ”expectation*” AND ”gender OR ’gender role*’” AND ”student*” AND ”’physical education’ OR ’pe’ OR ’gym class’”. Denna sökning resulterade i 22 resultat. Därefter gick vi igenom rubrikerna för varje artikel och åtta av dessa artiklar ansåg vi vara intressanta för vårt ämne. Vi läste sammanfattningen på respektive artikel för att avgöra om de var relevant för vår kunskapsöversikt. I denna process fann vi två artiklar som var relevanta vilket ledde till att vi valde att använda oss av dessa, som är Constantinou, Manson & Silverman (2009) och Zaravigka & Pantazis (2012).

För att öka antalet resultat provade vi att ta bort ”expectation*” vilket ledde till att vi istället fick 887 träffar. Då denna sökning gav betydligt fler resultat än förra, valde vi att ögna igenom cirka 100 artiklar. Många artiklar innefattade delar av vårt syfte, men hade ett större fokus inom andra specifika områden. Dock hittade vi en rubrik som fångade vårt intresse och valde att läsa sammanfattningen vilket ledde till att vi beslutade oss för att använda artikeln av Sánchez-Hernández, Martos-García, Soler & Flintoff (2018).

Vidare sökning som gjordes på SPORTDiscuss där vi valde att söka på ”gender OR ’gender role*’ OR ’norm’ AND ’physical education’ OR ’pe’”. Resultatet för denna sökning gav 2527 träffar vilket medförde att vi beslutade oss för att inte gå vidare med denna sökning förutom första sidan, 30 resultat, då vi ansåg att det var alldeles för många artiklar att gå igenom. Här fann vi Metcalfe (2018).

Vidare sökning har gjorts på SwePub. Under sökningen på SwePub använde vi oss av begreppen ”genus” och ”idrott*”. Valet för dessa sökord ligger till grund för att vi ville få en bredare sökning. Sökresultatet blev 36 träffar där vi sedan gick vidare med att sortera efter årtal med de senaste publikationerna först. Därefter valde vi att använda oss av samma tillvägagångssätt som på SPORTDiscuss genom att läsa rubrikerna för att avgöra relevansen. Här hittade vi en artikel som vi ansåg att vi hade nytta av i vår kunskapsöversikt, Alsarve, Jacobsson & Helgesson (2017).

10

Därefter sökte vi ”(Physical education)” och ”gender*” och då fann vi Joy och Larsson (2019). Då vi inte fann hela artikeln, sökte vi på artikelns namn i Googles sökmotor där vi hittade den. Efter att vi läst artikeln, fann vi också Gerdin (2017) i referenslistan. Detta tillvägagångssätt förklaras av Östlundh (2017) som en sekundärsökning, även kallad kedjesökning, där man tar tillvara på den befintliga källans referenslista.

För att få ett större urval av resultat ändrade vi på sökningen. Vi sökte istället på ”idrott*” (genus OR kön*) skol*”. Vi hoppades på att finna fler än 36 resultat som den tidigare sökningen gav oss. Det ledde dock till färre resultat än väntat men vi fann två väsentliga artiklar varav de ena var Larsson, Quennerstedt och Öhman (2012). I denna artikelns referenslista fann vi även Larsson, Fagrell och Redelius (2009) och Larsson, Redelius och Fagrell (2011). Den andra artikeln visade sig vara en tidsskriftartikel som inte uppfyllde de krav vi hade eftersom det endast var en kort sammanfattning från en konferens. Dock kunde vi hitta relevanta källor i referenslistan och valde att gå vidare med en av dessa. Genom att söka på författarens namn på Google, fann vi en relevant doktorsavhandling som vi har användning för (Öqvist, 2009). Vårsökprocess ledde fram till elva källor, både kvalitativa och kvantitativa, som kunskapsöversikten kommer att bygga på.

11

Resultat

Detta kapitel kommer att behandla resultat från den forskning som vi funnit och valt att analysera. Dispositionen är uppdelad i tre underrubriker där de alla besvarar hur genus tar sig i uttryck under idrottsundervisningen. Vidare kommer den andra frågan som handlar om lärares arbetssätt för att minska genuspåverkan, att bli besvarad i rubrikerna: Tävling, bollspel och dans samt Visa femininitet och maskulinitet. Varje resultat inleds med en kort sammanfattning av metoden som forskningen har använt sig av.

Tävling, bollspel och dans

År 2011 utförde Larsson, Quennerstedt och Öhman (2012) en undersökning där de videofilmade cirka 30 idrottslektioner på åtta olika högstadie- och gymnasieskolor i fyra olika orter. De använde sig även av intervjuer med åtta lärare samt 24 elever som var delaktiga i undervisningsmomenten. I konferensbidraget valde författarna att presentera två av de observerade lektionstillfällena som innehöll dansundervisning.

Observationerna visade att lärare hade förutfattade meningar om vilka roller som flickor respektive pojkar ska ha i traditionell dans. Lärarna menade att pojkar skulle lära sig ”pojksteg” och att vara förare, medan flickor skulle lära sig att följa pojkar genom ”flicksteg”. Elevernas motstridigheter gentemot lärarens val av upplägg kring traditionella dansroller ledde till att läraren uppmärksammades om detta. En åtgärd som läraren vidtog efter elevernas klagomål var att ge eleverna siffror som skulle representera följare respektive förare. Detta ledde till att eleverna gavs möjlighet till att testa på de olika rollerna, i den traditionella dansen, schottis. I bidraget framkom det att flickor har blivit uppmanade till att ta för sig mer. Författarna förklarar att det är vanligt att lärare behöver uppmuntra elever, framförallt flickor, till att ta större plats i skolan (Larsson, Quennerstedt & Öhman (2012).

Alsarve, Jakobsson och Helgesson (2017) utförde en studie där de använde sig av semistrukturerade intervjuer följt av en större intervju med sex utbildade lärare. Syftet var att undersöka i vilken grad genus påverkar utformandet av en rättvis utbildning. Författarna gjorde även observationer vid åtta tillfällen i åtta olika klasser som komplement till intervjuerna. Dessa observationer gjordes på två olika skolor, fyra på vardera skola.

12

Författarnas undersökning visar på att en stor majoritet av lärarna anser att pojkar generellt har ett större intresse för bollspel, medan flickor visar större lust till dans och rytmik i idrottsundervisningen. Alsarve, Jakobsson och Helgesson (2017) förklarar hur de märker av att lärarna kategoriserar eleverna utifrån könsnormer. Detta märks genom att de generaliserar elevernas intresse utifrån en allmän uppfattning om vad pojkar respektive flickor gillar att göra. Ett exempel på detta är när en lärare markerar verbalt att pojkarna i klassen inte borde förlora i dragkamp mot flickorna. Något som också syntes i undersökningen var att pojkar överlag tar störst plats på idrottslektionerna. Undantaget var en klass där elevantalet dominerandes av flickor. Pojkars dominans framkommer tydligt under tävlingsmoment där de även påvisar tendenser för aggressivitet, glädje och motivation. Däremot är det tydligt att dessa tendenser inte framkommer i moment som dans och rytm. Författarna påpekar att detta är på grund av att det inte är ett moment som anses vara manligt. Dock ökar intresset för dans och rytm om det skulle innehålla till exempel breakdance. Det är väldigt tydligt i undervisningen att femininitet anses vara negativt hos pojkar. Kommentarer som ”Du är väl inte en kärring” används av pojkarna för att påpeka att deras utövande är åt det kvinnliga hållet och att det är dåligt. I en intervju berättade en lärare om hur denne såg eleverna som individer och inte lade fokus på deras kön i förhållande till undervisningens moment. Genom att utgå från upplägg och innehåll i undervisningen istället för elevernas kön kan det motverka stereotyper enligt författarna. De förklarar att med hjälp av samarbetsövningar, byta ut bollar eller ändra regler, kan undervisningen leda till minskad dominans av könsnormer i tävlingsmoment. På samma sätt kan könsnormerna i dans motverkas genom val av dansstil (Alsarve et al., 2017).

Sánchez-Hernández, Martos-García, Soler och Flintoff (2018) har gjort en studie vars utgångspunkt är på en gymnasieskola i Spanien. Studien handlade om elevernas uppfattning av fotboll och om hur lärarna lärde ut aktiviteten. Till att börja med observerade författarna idrottslektioner och eleverna fick därefter skriva om sina uppfattningar kring fotboll. Ytterligare observationer gjordes med fokus på kooperativt lärande som pedagogisk metod. Det kooperativa lärandet handlade om att eleverna fick arbeta tillsammans samt att momentet bröts ner till mindre beståndsdelar. Avslutningsvis fick eleverna reflektera kring momentet.

Inledningsvis uppfattade de flesta flickorna fotboll som en utmanande aktivitet där de kände sig marginaliserade på grund av pojkarnas dominans. Denna uppfattning speglades även hos lärarna som ansåg att fotboll var en maskulin sport och svår att lära ut. Efter lektioner med

13

kooperativt lärande framkom det, i elevernas reflektioner, att större delen av flickornas uppfattningar till fotboll förändrades till det positiva. Många pojkar bevarade sin positiva uppfattning kring fotboll även efter det nya lektionsupplägget då de fick förbättra sitt ledarskap och sin kommunikation. Dock framförde en pojke sitt missnöje gentemot det kooperativa lärandet eftersom han inte kände sig utmanad och att spelet samt flickorna inte blivit bättre (Sánchez-Hernández et al., 2018).

Constantinou, Manson och Silverman (2009) har intervjuat flickor i årskurs 7–8 samt observerat deras idrottslektioner vid fyra tillfällen. De valde även att intervjua två lärare. Studien har genomförts på en skola i USA och författarna valde att inte berätta vad de undersökte, för att skapa en mer avslappnad miljö hos eleverna.

I studien kom författarna fram till att både de intervjuande lärarna och flickorna ansåg att det fanns sporter som var mer avsedda för flickor respektive pojkar. Författarna förklarar att fotboll anses vara en mer ”feminin” sport medan amerikansk fotboll är en sport som är ”maskulint” laddad. Dessa sporter som anses vara mer ”feminina” respektive ”maskulina” benämns i artikeln som ”pojkiga” samt ”flickiga”. När aktiviteter, som ansågs vara mer flickiga skulle utföras under idrottslektionerna, blev flickorna mer bekväma och självförtroendet ökade. Det ledde till att flickorna ville utmana pojkarna som en grupp. I andra tävlingsmoment ansåg flickorna att pojkarna var en avgörande faktor för att ha störst möjlighet till att vinna matcher. Detta för att flickorna ansåg att pojkarna var bättre på de flesta aktiviteter. Flickorna upplevde pojkarnas tävlingsengagemang och konkurrensen, på aktiviteterna, som något positivt för deras deltagande och prestation. Dock upplevde flickorna negativ inställning till idrottsundervisningen på grund av den negativa inlärningsmiljön då pojkarna agerade aggressivt och stökigt. De tenderade även att använda sig av ett vulgärt språk (Constantinou et al., 2009).

I Gerdins (2017) studie har han under 12 månader observerat, gjort videoinspelningar samt intervjuat elever individuellt och i grupper om 4–6 personer. Grupperna som har studerats är två idrottsklasser, i Nya Zeeland, som endast består av pojkar.

Ofta är det traditionella maskulina sporter, med hög status (t.ex. rugby, fotboll och basket), som eleverna ska utföra under idrottslektionerna. En anledning till detta är för att lärarna själva har utövat dessa aktiviteter och är bekväma vid dem. Det finns en del elever som hade uppskattat variation i upplägget på undervisningen istället för att nästan alltid spela rugby. Dock vågade inte många tala om detta då risken blev att de ”sportiga pojkarna”, skulle kalla

14

dem för bögar. De som är bra på rugby och sporter, som anses vara maskulina, hamnade högre upp i gruppens hierarki och ansågs vara män. De som inte var så duktiga på dessa aktiviteter, marginaliserades. Därför ansåg elever att det är viktigt att visa att man är bra på sporter. Det var även viktigt att upprätthålla sin maskulinitet genom att inte visa på någon femininet. Visade man på att till exempel vilja spela korgboll istället för rugby, ansågs man inte vara maskulin då korgboll ansågs vara en kvinnlig sport. För de mindre sportiga eleverna blev det svårt att passa in och det var svårare för dem att påverka lektionsupplägget än vad det var för rugbypojkarna (Gerdin 2017).

Visa femininitet och maskulinitet

Författarna, Larsson, Redelius och Fagrell (2009), har gjort en undersökning vars syfte var att granska hur heteronormativitet reproduceras i idrottsundervisningen och utmanar detta. I denna undersökning har författarna observerat 26 lektioner i 4 klasser på högstadiet, årskurs 8 och 9. Dessa observationer blev även videofilmade samt att de intervjuade fem lärare.

I intervjuerna förklarade lärarna att de var medvetna om otryggheten som några elever kände på idrottslektionerna. Det framgår också i intervjun med lärarna att de ansåg att pojkar, i största allmänhet, gillar idrotten mer än vad flickor gör och att de dominerar under lektionerna, vilket ansågs som naturligt. I undersökningen framgick det också att lärarna oftast valde att ha separata lektioner i moment som bollspel för att gynna eleverna. Lärarna förklarade det som att pojkarna slapp hålla igen och fler flickor vågade kanske ta för sig mer. I en intervju berättade även en lärare om att pojkar är starkare rent biologiskt. Författarna observerade även en lektion där en pojke fick hjälpa läraren att demonstrera en övning och där läraren sedan förklarade för flickorna att de inte behövde utföra övningen på grund av att övningen krävde en del styrka. Trots lärarens kommentar fanns det flickor som klarade av att utföra övningen och pojkar som inte klarade av det. En iakttagelse gjordes på videoinspelningarna där en flicka utförde en aktivitet, som uppfattades som maskulin, på ett utmärkt sätt. Detta fick läraren att uppmana pojkarna istället för att visa flickan uppskattning.

Joy och Larsson (2019) utförde visuella studier för att utforska konstruktionen av genus i idrottsundervisningen samt att de filmade lektionerna. Åtta svenska skolor deltog i studien, både grundskolor med inriktning på högstadiet och gymnasium. Författarna utförde studien under 32 olika lektionstillfällen.

15

I Joy och Larssons (2019) studie visade pojkarna på ett engagemang och dominans i idrottsundervisningen. Det fanns även flickor som gjorde detta men inte i lika stor utsträckning samtidigt som det inte heller var alla pojkar som visade på dominansen och engagemanget. Pojkarna visade stort engagemang och energi i sina rörelser under momenten i undervisningen. Rörelser som påvisade beröm (t.ex. high five), var vanligt bland pojkarna samtidigt som rörelser som innefattade våldshandlingar, på ett lekfullt sätt, var vanligt förekommande för att framhäva dominerande maskulina föreställningar. Författarna förklarade att pojkarna visade på föreställningar om könet. De reproducerade och producerade den heterosexuella matrisen genom sina rörelser i dansmoment. Författarna förklarade att pojkarna använde sig av rörelser under dans som uppfattades som maskulina. Detta för att påvisa sin maskulinitet och för att bli sedda som pojkar. Författarna kunde se i sina videoinspelningar hur starkt splittrad idrottsundervisningen fortfarande var utifrån könen. Flickorna arbetade alltid tillsammans under de olika momenten precis som pojkarna valde att göra. Författarna förklarade detta genom att de kunde se hur eleverna rangordnade sig själva utifrån kön. Vidare förklarade författarna även att de kunde se pojkarnas dominans genom sexuella handlingar gentemot flickorna genom att till exempel slå en flicka på rumpan (Joy & Larsson, 2019).

Zaravigka och Pantazis (2012) har gjort en undersökning där 149 gymnasiestudenter, 74 pojkar och 75 flickor, i Grekland fick svara på en enkät. Resultaten i studien baseras på elevernas svar på enkäten.

96,6 procent av eleverna svarade att de har en positiv attityd gentemot ämnet idrott och hälsa. I undersökningen framkom det att eleverna ansåg att pojkar använde sig av idrottsundervisningen som en plattform för att visa sina fysiska förmågor. Majoriteten ansåg även att pojkarna, jämfört med flickorna, strävade efter att få vara ledare i gruppen. Författaren förklarar att styrka och snabbhet leder till en stor fördel inom ämnet idrott och hälsa enligt eleverna. Därför tycker de att pojkar har en fördel inom ämnet. Flickorna ansåg också att de behöver känna sig säkra över sina förmågor till aktiviteten för att känna att de vill och kunde delta i lika stor utsträckning som pojkarna (Zaravigka & Pantazis, 2012). För att göra undervisningen mer jämställd, menar Zaravigka och Pantazis (2012) att styrdokumenten bör vara tydligare när det kommer till hur lärare ska arbeta med genus i skolan. Det borde finnas tydliga metoder, som inte är exkluderande, nedskrivna. Att länders institutioner för idrott och hälsa framför metoder för att öka kooperativt arbete och accepterande av skillnader. Författaren förklarar också att lärare bör bli utbildade kring genus

16

och öka sin lärdom inom detta område. Det kan i sin tur kan leda till att flickors deltagande ökar samt att de tar en större ledarroll i klassrummet (Zaravigka & Pantazis, 2012).

Genus i språk och kroppsspråk

Öqvists (2009) avhandling handlar om hur genus tar sig i uttryck under skolvardagen för elever i årskurs 5. Metoden som används i avhandlingen är intervjuer i samband med observationer. Det övergripande syftet för avhandlingen är att se hur femininitet och maskulinitet görs i relation till varandra i skolvardagen. För att titta på detta har författaren valt att lägga fokus på hur elever använder sig av skällsord/vulgärt språk med specifik benämning på ”hora” och ”kärring”. Författaren har observerat vilka som använder sig av dessa uttryck, när de använder sig av dessa uttryck och hur använder de sig av dessa uttryck. Författaren sätter dessa ord i relation till femininitet och maskulinitet.

Öqvist (2009) skriver om hur ord som associeras till kvinnlighet användes i en negativ bemärkelse av eleverna. Exempel på detta var att ord, kopplade till det feminina könet, användes som skällsord så som ”hora” och ”kärring”. I avhandlingen framkom det att det framförallt var pojkar som uttryckte dessa ord för att nedvärdera flickorna samt som en motivationskälla för pojkar. Några flickor berättade för författaren att de tyckte att pojkarna var otrevliga när de använde sig av de ovannämnda orden. För pojkarna var det viktigt att bevara sin maskulinitet och därför användes dessa ord av pojkarna för att påvisa att utförandet inte duger. Detta syntes markant när pojkarna tävlade i grupp. Till skillnad från när pojkarna tävlade i grupp, användes istället positiva kommentarer och uppmuntran från flickornas sida gentemot varandra. Däremot blev rollerna omvända när eleverna skulle utföra individuella aktiviteter. Pojkar uppmuntrade varandra medan flickorna blev osäkra och tvivlade på sig själva. Flickorna valde då att sänka förväntningar på sig själva, genom att till exempel säga att de var dåliga. Författaren förklarade att individer använde detta som en försvarsmekanism för att skydda sig från kommentarer från andra. En tydlig iakttagelse som författaren gjorde under observationerna var att pojkarna var de som blev valda först vid indelning av lag. Därefter valdes de flickor som ansågs vara duktiga innan de resterande pojkarna blev valda (Öqvist, 2009).

Öqvists (2009) studie kommer även fram till att pojkar, i stor utsträckning, använde sig fortlöpande av benämningar som ”hora” och ”kärring” gentemot varandra och mot flickor. Dessa ord låg även till grund för hur femininitet och maskulinitet görs i skolvardagen samt

17

hur det används i mötet mellan de binära könen. För pojkar används dessa ord som benämning på ett avvikande beteende för hur konstruktionen av maskulinitet görs där de markerar gränser för hur ett heterosexuellt manligt beteende ska se ut. Detta avgjorde pojkars position i den maskulina hierarkin. Det pekar även på att förolämpande ord används för att påvisa femininitet och maskulinitet samt avvikande beteenden vilket också förstärks beroende på bland annat plats och aktivitet (Öqvist, 2009).

Larsson, Redelius och Fagrell (2011) har gjort en studie där de besökte fyra klasser på fyra olika gymnasieskolor vid sex olika tillfällen. Författarna har observerat och videofilmat lektioner samt utfört intervjuer med 24 elever, varav hälften flickor och hälften pojkar. Detta för att utforska hur rörelser och heteronormativitet förhåller sig till varandra i idrottsundervisningen.

I studien förklarade författarna att pojkarna kommenterade flickorna med sexuella ord som skämt. Pojkarna kallade även varandra för ord som kännetecknar kvinnlighet och andra sexuella antydningar. Vidare förklarar Larsson et al. (2011) att eleverna, i studien, inte tog illa upp och ansåg att det var på skämt fastän att de tyckte att orden var oförskämda. I en intervju nämnde en pojke att de uttryckte sig på ett sådant sätt till varandra eftersom de, som de säger det till, inte är homosexuella. Eleven sa även att om pojkar har på sig tights under idrottslektioner, ansågs detta vara feminint. Författarnas studie visade även på elevernas heteronormativa synsätt då en pojke uttryckte sig att det naturliga i danssituationerna i undervisningen är att dansa med någon från det motsatta könet. Vidare föreställningar kring dans som författarna kunde urskilja i studien var att eleverna, både pojkar och flickor, ansåg och uttalade sig om att flickor är duktiga på dans medan pojkar är hopplösa och saknar koordination. Liknande föreställningar hade eleverna kring bollspel. Flickorna ansåg att pojkarna var aggressiva medan pojkarna ansåg att flickor inte var lika bra som pojkar på bollspel. Pojkarna förklarade även att de tog det mer försiktigt när flickorna var med och spelade (Larsson et al., 2011).

I Metcalfes (2018) vetenskapliga artikel, utfördes 51 intervjuer med elever som var mellan 15–16 år gamla. De undersökte pojkar och flickors erfarenheter av hur normer och könstereotyper syns i ämnet idrott och hälsa. De undersökte även hur detta påverkar elevers utövande och möjligheter till att utvecklas i ämnet. 33 pojkar samt 37 flickor, från tre olika skolor i nordöstra England, blev intervjuade enskilt eller i par.

18

Eleverna i skolorna var medvetna om att genus påverkade skolmiljön. Metcalfe (2018) förklarar att idrottsundervisningen är ett fält där pojkar har en möjlighet att demonstrera sin maskulinitet. För att uppnå en hög status i gruppen, behövde pojkar uppfylla de normer som uttrycker manlighet och flickor uppfylla normerna som yttrar kvinnlighet. En elev hävdade enligt Metcalfe (2018) att du behöver vara en pojke för att vara bra på idrott. För flickor var utseendet viktigare än utförandet av aktiviteterna i idrott och hälsa. Det är svårt att ge hundra procent i aktiviteter och samtidigt upprätthålla ett attraktivt utseende vilket ledde till att flickor inte alltid valde att utföra aktiviteterna utifrån sin fulla förmåga. Vidare förklarar författaren att flickorna ansåg att de riskerade att se maskulina ut om de tog i för mycket i utförandet av aktiviteterna. För pojkarna var det raka motsatsen då de ville framstå som maskulina. Därför var det viktigt att de gjorde så bra ifrån sig som möjligt på idrottsundervisningen för att framstå som duktiga. För pojkar, som inte uppfyllde de krav som de manliga normerna ställer, blev idrottsundervisningen en jobbig miljö då de marginaliserades av omgivningen. Pojkarna tenderade att kommentera flickors utseende utan att tänka på vilka konsekvenser det kunde ge. Flickorna ansåg att det var något de behövde leva med och reagerade inte när pojkarna gjorde detta. Enligt författaren kommenterade och retade elever varandra för att höja sin egen status i hierarkin (Metcalfe, 2018).

19

Diskussion

Följande avsnitt kommer att behandla en metoddiskussion, följt av att vi kommer diskutera innehållet i resultatet genom olika rubriker. Rubrikerna, lärare och elevers syn på normer samt hur pojkar dominerar idrottsundervisningen, kommer att fokusera på frågan: Hur tar sig genus i uttryck under idrottsundervisningen? Frågan kring hur lärare arbetar för att minska dess påverkan, kommer att diskuteras under rubriken användbara metoder för lärare. Likheter och skillnader från artiklarna kommer att tas upp och diskuteras utifrån översiktens syfte och frågeställning. Vidare kommer vi även att ta upp hur resultaten kan användas i vår framtida yrkesprofession.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att kartlägga hur genus tar sig i uttryck inom ämnet idrott och hälsa och vilka konsekvenser detta kan medföra. Vidare kommer översikten också att belysa olika metoder som lärare använder för att motverkar genusstereotyper i sin idrottsundervisning.

Metoddiskussion

I efterhand kan vi konstatera att sökprocessen var av stor betydelse och till en början lade vi ner mycket tid på den för att finna relevanta artiklar. Detta gjorde att vi inte kom igång med att läsa och skriva i den mån vi hade önskat. Något vi har lärt oss av detta är att vi kontinuerligt kan fortsätta med sökprocessen under arbetets gång. En annan aspekt som vi hade kunnat förbättra var sökorden i sökprocessen. Med det menar vi att vi hade kunnat använda samma ord när vi sökte på svenska, som på engelska och vice versa. Ytterligare en förbättring som vi hade kunnat göra i vårt arbete hade varit att avgränsa frågeställningen. Vi anser att vår frågeställning är något bred och att den kanske kunnat avgränsas. Arbetet hade även kunnat förbättras genom fler källor som hade kunnat bidra till resultatet. Det som vi anser har fungerat bra under arbetets gång, har varit att vårt upplägg. Genom enskild läsning och gemensamma diskussioner kring varje källa, har det bidragit till en gemensam skrivprocess genom hela kunskapsöversikten. Vi anser att detta har var ett bra utgångssett för att få en sammanhängande kunskapsöversikt och ett resultat som vi båda känner att vi har varit delaktiga i.

20

Hur syns genus utifrån ett lärar- och elevperspektiv

Det framkommer att både lärare och elever har en förutfattad bild av att det finns aktiviteter som anses vara pojkiga respektive flickiga (Alsarve et al., 2017; Constantinou et al., 2009; Larsson et al., 2009; 2011). Dock kan aktiviteterna skilja sig beroende på vart man befinner sig geografiskt. I vissa länder anses fotboll vara en maskulin sport som anses vara en utmanande aktivitet för flickor (Sánchez-Hernández et al, 2018). Däremot kan vi i studien av Constantinou et al. (2009), som är utförd i USA, se att fotboll anses vara en feminint laddad sport. Pojkar har en viss tendens till att ta större plats och dominera i aktiviteter som anses vara maskulina. Det vi ser i resultaten är att det framförallt är bollspel, bland annat fotboll, basket och rugby, som det handlar om. Däremot går det också att se att de inte alls är lika bekväma vid moment som innehåller dans och rytm. Flickor är överlag mer försiktiga och håller sig i bakgrunden under idrottslektionen men att de känner sig mer bekväma vid moment som anses vara feminina. Detta kan till exempel vara vid dans och rytm men även i moment där de får arbeta tillsammans i grupp som vi kan se i Constantinous et al. (2009) studie.

Vidare visar resultaten att lärare och elever har föreställningar om hur pojkar och flickor ska vara i idrottsundervisningen. Pojkarna förväntas vara snabbare och starkare än flickorna. Exempel på detta syns i Larssons et al. (2009) studie där läraren påpekar flickornas svaghet genom att inte sätta lika höga krav på dem som på pojkarna vid en styrkeövning. Precis som i Larsson et al. (2009) förstärks detta i Alsarves et al. (2017) undersökning där en av lärarna uttryckligen förväntar sig att pojkarna ska vinna över flickorna i en dragkamp. Även eleverna har en liknande bild av skillnaderna mellan pojkar och flickor. Constantinou et al. (2009), Zaravigka och Pantazis (2012) samt Öqvist (2009) visar i sina undersökningar att elever anser att det behövs pojkar för att vinna tävlingar då pojkarnas kvalitéer ger en stor fördel. Detta kan även liknas i det som Metcalfe (2018) redogör för, då en elev i hennes studie anser att man behöver vara en pojke för att vara bra på idrott. Vi kan utifrån detta se att det är pojkar som anses vara starka och bra på idrott enligt både lärare och elever. Vi tolkar detta som att lärare förväntar sig mer av pojkar i idrottsundervisningen och anser att detta kan vara en bidragande faktor till att de förutfattade meningarna, som redan finns i idrottsundervisningen, förstärks. Eleverna, precis som lärarna, har också dessa förutfattade meningar. Dock tror vi att lärarnas syn kan påverka eleverna och normerna förstärks på så vis under idrottsundervisningen.

21

Hur pojkar dominerar idrottsundervisningen

Alsarve et al (2017) förklarar att det framförallt är pojkar som dominerar och tar störst plats på idrottslektionerna. Detta påpekar även Joy och Larsson (2019), Larsson et al. (2009), Sánchez-Hernández et al. (2018) och Öqvist (2009). Pojkarnas dominans syns markant i tävlingsmoment där de påvisar både motivation och glädje, men även aggressivitet. De tenderar att bli aggressiva både verbalt och kroppsligt. Något som ständigt återkommer, som vi lagt märke till, är pojkars vulgära språk. Ord som associeras till kvinnlighet används i en negativ bemärkelse av pojkar men även som en motivationskälla. Vi kan se i många studier att pojkarna vill bevara manligheten och väljer därför dessa ord för att påvisa att utförandet inte når upp till den manliga standarden. Med andra ord använder pojkar ord som kärring för att motivera varandra. Utifrån detta tolkar vi det som att kvinnlighet anses vara negativt och dåligt för en pojke. Gerdin (2017) förklarar även att om en elev går emot de manliga normerna, riskerar de att bli kallade för bögar. Vi anser även att detta kan vara något som associeras till kvinnlighet. Å ena sidan förklarar Constantinou et al. (2009) samt Öqvist (2009) att det finns elever som tar illa upp när pojkar uttrycker sig negativt gentemot dem. Å andra sidan hävdar Larsson et al. (2011) och även Metcalfe (2018) att det finns elever som inte tar illa vid och ser det mer som ett skämt. Dock är eleverna i Constantinous et al. (2009) och Öqvists (2009) studie elever mellan 10 – 14 år gamla medan eleverna som Larsson et al. (2011) och Metcalfe (2018) granskade, gymnasieelever vilket kan ha en påverkan på utfallet. En anledning till pojkarnas vulgära språk, kan ha en koppling till det som Metcalfe (2018) och Öqvist (2009) förklarar då de menar att pojkar retas för att höja sin egen status i hierarkin. Medan många elever anser att det är jobbigt med pojkars tävlingsengagemang kan vi i Constantinous et al. (2009) undersökning se att det ändå finns en del flickor som upplever tävling som något positivt och motiveras av det. Det kan självklart finnas andra studier utöver vår kunskapsöversikt som visar på detta utfall. Dock har vi endast en studie som antyder detta vilket leder till att vi inte kan dra en generell slutsats gällande påståendet.

Användbara metoder för lärare

Utifrån resultaten kan vi urskilja olika metoder som lärare använder sig av för att motverka förutfattade meningar kring vad som anses vara pojkigt respektive flickigt. Några lärare arbetar aktivt mot detta i undervisningen. I Larsson et al. (2012) ser vi till exempel hur en lärare väljer att ge elever siffror istället för att dela upp dem utifrån kön i ett dansmoment.

22

Då får eleverna möjlighet till att lära sig att vara förare och följare. Detta efter motstridigheterna från eleverna på lärarens upplägg som handlade om att pojkarna skulle lära sig pojkturer och flickorna flickturer. Däremot kan vi se i Larsson et al. (2011) att elever förväntar sig ett upplägg där de får lära sig att vara följare eller förare utifrån kön. Som tidigare nämnt är pojkar inte lika bekväma vid moment som innehåller dans och rytm. För att motivera pojkar inom detta området kan ett arbetssätt vara att fundera på vilken typ av dans som får ta plats i undervisningen. Alsarve et al. (2017) menar att breakdance är en typ av dans som fått pojkarna att bli mer motiverade och kan användas för att få pojkarna att vara mer delaktiga i dansmomentet. Detta kan liknas i det som Joy och Larsson (2019) skriver om, då de menar att maskulina dansrörelser gärna används av pojkar. På så sätt minskas de negativa uppfattningarna om dans som vissa pojkar har. Dock blir risken att pojkarna endast motiveras till dans om det är danser som anses vara maskulint laddade. Vi tror att detta då leder till att man istället förstärker de förutfattade meningarna kring genus.

Precis som att val av dansstil kan motverka könsnormer, förklarar även Alsarve et al. (2017) att könsnormerna inom bollspel också kan motverkas med hjälp av olika pedagogiska metoder. Genom att byta ut bollar eller ändra regler så kan det leda till minskad dominans i momentet. Detta liknas även i Sánchez-Hernández et al. (2018) undersökning där de ändrar lektionsupplägget i bollspel. Detta kan leda till att flickor samt icke sportiga pojkar känner sig mindre marginaliserade och vågar ta en större plats. Trots fördelarna med detta kan vi även se att andra elever blir lidande då de inte känner att de utmanas. Vi har även sett att lärare använder sig av en uppdelning utifrån kön när det gäller bollspel. Detta för att gynna eleverna genom att de får utgå ifrån sin egen nivå. Dock anser vi inte att detta är ett bra koncept att utgå ifrån som lärare eftersom man inte kan anta att alla pojkar respektive flickor är på samma nivå. Detta kan vi även se i Gerdin (2017) då de icke sportiga pojkarna har svårt för att passa in. Vidare framkommer det i resultatdelen att en metod som används av lärare för att minska pojkarnas dominans i undervisningen, är att uppmuntra flickor till att ta en större ledarroll i klassrummet. Alsarve et al. (2017) nämner att i en grupp där antalet pojkar var markant lägre än flickor, var det inte pojkarna som tog störst plats under idrottsundervisningen. Vi tror att det kan vara en av anledningarna till varför lärare uppmuntrar flickor att ta en större plats i idrottsundervisningen.

Slutligen tror vi att det, precis som Alsarve et al. (2017), att lärare bör se elever som individer och inte som ett specifikt kön. Könet avgör inte alltid vilken aktivitet som elever är bra på (Gerdin, 2017; Larsson et al., 2009). Därför tror vi, utifrån denna översikt, att könsmönster

23

kan minskas genom att se elever som individer. För att hjälpa lärare att arbeta mot synen på genus, håller vi med Zaravigka och Pantazis (2012) om att styrdokumenten bör vara tydligare. Dock tar författarnas (2012) studie utgångspunkt i Grekland vilket kan tolkas som att de anser att de grekiska styrdokumenten är otydliga. Detta behöver inte betyda att de svenska styrdokumenten är otydliga. I den svenska läroplanen står det skrivet om skolans ansvar av förmedling av elevers lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Trots detta anser vi att läroplanen bör förtydliga arbetssätt kring genus genom konkreta exempel. Precis som Zaravigka och Pantazis (2012) skriver anser vi även att lärare bör ha en större lärdom kring genus och att de kontinuerligt informeras och uppdaterar sig inom området. Detta är något som vi tar med oss in i vår framtida lärarprofession.

Vidare forskning

Utifrån denna kunskapsöversikt anser vi att fortsatt forskning inom detta område är aktuellt. Vi upplever att vår kunskapsöversikt saknar konkreta exempel på hur lärares arbetssätt, för att motverka genus, fungerar och hur det är applicerbart i undervisningen. Vidare hade det varit intressant att fördjupa sig kring hur genus speglas i flera moment än endast bollspel, tävling och dans. Detta är något vi tycker är intressant och relevant för vår yrkeskompetens och därav kan detta vara en grund för vårt examensarbete.

24

6. Referenslista

Alsarve, D., Jakobsson, J., Helgesson, J. (2017) Idrottsundervisning och maskulinitetens hegemoni: Genus och inflytande i gymnasieskolans ämne ”Idrott och hälsa”. Scandinavian Sport Studies Forum, 8: 197–219. Hämtad 2019-11-18 från

http://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:1165234/FULLTEXT01.pdf

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (Upplaga 3). Stockholm: Liber.

Constantinou, P., Manson, M., & Silverman, S. (2009). Female Students’ Perceptions About Gender-Role Stereotypes and Their Influence on Attitude Toward Physical Education. Physical Educator, 66(2), 85–96. Hämtad från 2019-11-18 https://search-

ebscohost-com.proxy.mau.se/login.aspx?direct=true&db=s3h&AN=40304995&site=ehost-live

Gerdin, G. (2017). ‘It's not like you are less of a man just because you don't play rugby': boys' problematisation of gender during secondary school physical education lessons in New Zealand. Sport, Education and Society. 22(8), s. 890–904. Hämtad 2019-12-16 från https://doi-org.proxy.mau.se/10.1080/13573322.2015.1112781

Larsson, H. (2012). Lika för alla – om likabehandling i idrott och hälsa. I Larsson, H. & Meckbach, J. (red.), Idrottsdidaktiska utmaningar. (2. uppl. 233–249) Stockholm: Liber.

Joy, P., & Larsson, H. (2019) Unspoken: exploring the constitution of masculinities in Swedish physical education classes through body movements, Physical Education and Sport Pedagogy, (24)5, (s. 491–505). Hämtad 2019-16-16 från

https://doi.org/10.1080/17408989.2019.1628935

Larsson, H., Quennerstedt, & M., Öhman, M. (2012) Normkritisk undervisning i idrott och hälsa?: Ett queert fall. SVEBIs forskningskonferens, Perspektiv på idrottens prestationssystem: från debut till avslut (s. 1–10). Hämtad 2019-11-18 från

25

Larsson, H., Fagrell, B., & Redelius, K. (2009). Queering physical education. Between benevolence towards girls and a tribute to masculinity. Physical Education & Sport Pedagogy, 14(1), 1–17. Hämtad 2019-11-20 från

https://search-ebscohost-com.proxy.mau.se/login.aspx?direct=true&db=s3h&AN=36219097&site=ehost-live

Larsson, H., Redelius, K., & Fagrell, B. (2011). Moving (in) the heterosexual matrix. On heteronormativity in secondary school physical education. Physical Education & Sport Pedagogy, 16(1) (s. 67–81.) Hämtad 2019-11-20 från

https://search-ebscohost-com.proxy.mau.se/login.aspx?direct=true&db=s3h&AN=56039352&site=ehost-live

Martinsson, L. & Reimers, E. (red.) (2014). Skola i normer. (2. [omarb.] uppl.) Malmö: Gleerup.

Metcalfe, S. (2018). Adolescent constructions of gendered identities: the role of sport and (physical) education. Sport, Education & Society, 23(7), 681–693. Hämtad 2019-11-18 från

https://www-tandfonline-com.proxy.mau.se/doi/full/10.1080/13573322.2018.1493574

Nationalencyklopedin. (2020). Norm. Hämtad 2020-01-02 från

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/norm

Sánchez-Hernández, N., Martos-García, D., Soler, S., & Flintoff, A. (2018). Challenging gender relations in PE through cooperative learning and critical reflection. Sport, Education & Society, 23(8), 812–823. Hämtad 2019-11-19 från

https://doi.org/10.1080/13573322.2018.1487836

Sverige. Skolverket (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2019. (Sjätte upplagan). [Stockholm]: Skolverket. Hämtad 2019-12-02 från

https://www.skolverket.se/getFile?file=4206

Zaravigka, K., & Pantazis, V. (2012). Equality of the genders in Physical Education: The Studends’ Perceptions. Journal of Physical Education & Sport, 12(3), 350–357. Hämtad 2019-11-19 från http://dx.doi.org/10.7752/jpes.2012.03052

26

Wernersson, I. (2017) Genusordning och utbildning – förr och nu I Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2017). Lärande, skola, bildning. (Fjärde utgåvan, reviderad s. 435–456). Stockholm: Natur & Kultur.

Öqvist, A. (2009). Skolvardagens genusdramaturgi: en studie av hur femininiteter och maskuliniteter görs i år 5 med ett särskilt fokus på benämningar som hora och kärring. Diss. Luleå : Luleå tekniska universitet, 2009. Luleå. Hämtad 2019-12-02 från

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:990449/FULLTEXT01.pdf

Östlundh, L. (2017) Informationssökning I Friberg, F. (red.) (2017). Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (Tredje utgåvan, reviderad s. 59–82) Lund: Studentlitteratur.