Vill föräldrar ha matematik i förskolan? En enkätundersökning om föräldrarnas inställning till matematik i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Vill föräldrar ha matematik

i förskolan?

En enkätundersökning om föräldrarnas inställning

till matematik i förskolan.

Do parents want to have mathematics in preschool?

A questionnaire survey about parents’ attitude to

mathematics in preschool

Valentina Ziganguirova

Lärarexamen 90hp Lärarutbildning 90hp 2009-01-14

Examinator: Mats Areskoug Handledare: Annette Johnsson

Sammanfattning

Syftet med mitt arbete är att analysera vad föräldrarna tycker om att deras barn kommer att få lära matematik på förskolan. Jag vill undersöka hur mycket kunskap föräldrarna har om det pedagogiska arbetet på förskolan, vad föräldrarna har för förhållande till matematik och deras attityd till matematik. Undersökningen baseras på enkäter som genomfördes på tre olika förskolor i södra Sverige. Resultat av undersökningen visar att de flesta föräldrarna tycker att man kan börja med matematik redan i förskolan. Av de föräldrar som var negativ inställda till matematiken i förskolan har hälften tyckt att skolmatematiken var svår och tråkig. De flesta föräldrarna tyckte att det var möjligt att matematik kan vara kul för barn i förskoleålder med rätt pedagogik. Det finns även andra föräldergrupper som tycker att matematik hör till skolan. De flesta föräldrarna har uppfattningar om hur och på vilket sätt matematik ska förekomma i förskolan. Många föräldrar vet eller tror sig veta hur man jobbar med matematik i förskolan. Föräldrarna vill gärna ha information från pedagogerna om verksamheten i förskolan.

Innehållsförteckning

5.3 Föräldrarnas erfarenhet och attityd till matematik ... 26 5.4 Barn och matematik på förskolan enligt föräldrarna... 27 5.5 Information om förskolans matematik... 32 6. Diskussion ... 35 7. Slutord ... 39 8. Referenser... 40 Bilaga 1 ... 43

1. Inledning

Förskolan har sedan 1998 en egen läroplan (Lpfö98, 1998) som skall styra verksamheten i förskolan och även beskriver vilka krav som ställs på den pedagogiska verksamheten i förskolan. Enligt förskolans läroplan ska förskolan sträva efter att varje barn: ”utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang, … utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum”(s.9). Ett av förskolepedagogernas uppdrag är att ”stimulera barns nyfikenhet och begynnande förståelse av skriftspråk och matematik”(s.10).

Regeringen presenterade flera förslag på förändringar av förskolan den 18 mars 2008 där man vill ändra förskolans läroplan redan 2009 (Regeringskansliet, 2008).Ett av de viktigaste förslagen handlar om att ändra förskolans läroplan så att förskolebarnen ska lära sig mer än vad de gör i dag om siffror och bokstäver, att man ”mera medvetet för in siffror, bokstäver och lite läs-, skriv- och räkneförberedelser redan i femårsåldern” (Björklund, intervju 18-3-2008) . Jag tycker att det låter bra men är inte så lätt att genomföra. Det krävs resurser, kompetensutveckling av lärare, engagemang och ett samarbete mellan hem och förskola, förskoleklass, skola. Barnens första möte med matematik sker på förskolan och det måste göras spännande och lustfyllt, ”då det kan påverka deras framtida förhållningssätt och möjligheter att lära matematik” (Ahlberg 2000, s.9)

Varför är jag intresserad av matematikundervisning? Jag är född och uppvuxen i Ryssland som internationellt har högt anseende när det gäller matematikkunskaper. Själv har jag vuxit upp med en pappa som var professor i matematik och har alltid fått stöd och uppmuntran hemma. När jag tittar tillbaka på min skolgång så tycker jag att jag har haft tur med duktiga lärare och det stöd jag fick från familjen. Matematik i Ryssland har historiskt haft hög status och det ansågs vara skamligt att inte vara godkänd i ämnet. Min inställning är att barn kan lära sig matematik med rätt stöd även om det finns svåra moment. Man ska börja så tidigt som möjligt och det går bra att börja med det på förskolan med rätt pedagogik. Utan att barn ens märker det, lär de sig siffror, att räkna och lösa kluriga uppgifter. De har kul och vill gärna lära sig nytt hela tiden.

Idén till mitt examensarbete fick jag när jag i olika samtal med både svenska och utländska föräldrar upptäckte skillnaden i inställningen till lärande på en svensk förskola. Generell inställning var att lärandet hör till skola och lek på förskolan. Om barn lär sig på förskolan så är det bara bonus. Det nedvärderar de pedagogiska ansträngningar. Däremot för utländska föräldrar (de som jag pratade med kom också från Ryssland) var det att visst kan man lära på förskolan, man ska lära på förskolan, tiden är alldeles för värdefull för att barn lämnas för förvaring på förskolan. Det var inte fråga om regelrätt undervisning utan snarare att pedagogerna ska välja aktiviteter där barn lär sig saker, där barn vill lära sig saker. Jag är medveten om att inte alla föräldrar har samma inställning till matematik eller har kunskaper att hjälpa sina barn. Deras inställning grundar sig delvis på deras egna erfarenheter från matematikundervisning i skolan och okunskap om vilka metoder förskolan använder sig av. En del föräldrar kan ha en positiv attityd till matematik, andra kanske inte. Men allt föräldrarna gör eller säger överförs på barnen. Därför är det viktigt att veta vad föräldrarna tänker och vilken information de behöver från förskolans sida för att samarbetet förskola – hem ska fungera på bästa sätt.

I min framtida yrkesroll som förskolelärare kommer jag säkert träffa olika föräldrar och deras tvivel, osäkerhet, frågor. Jag måste veta hur jag hanterar deras tankar och vad som ligger bakom dessa. Jag måste kunna erbjuda föräldrar möjlighet att förstå och bedöma det pedagogiska arbetet och även att hjälpa föräldrar i fall de själva vill lära sina barn.

2. Litteraturgenomgång

2.1 Bristande kunskaper i matematik hos ungdomar – börja lära tidigt

matematikkunskaper hos barn och ungdomar i Sverige (SOU 2004:97, 2004). År 2003 tillsatte utbildningsdepartementet en delegation med uppdrag att utarbeta en handlingsplan med förslag till åtgärder för att öka intresset för matematikämnet samt för att utveckla matematikundervisningen. Arbetet resulterade i rapport: SOU 2004:97 (2004), där man presenterade fyra huvudförslag med åtgärder för olika målgrupper från förskola till högskola. Satsningen är inte tidsbegränsad utan ska vara långsiktigt planerande samt skapa varaktig positiv utveckling. Det tar lång tid innan förändringarna slår igenom på alla nivåer i utbildningssystemet och det krävs även stora ekonomiska medel för genomförande. Första steget i matematiklärandet tas i förskolan.

2.2 Matematik omkring oss

Matematik finns omkring oss hela tiden, i det vardagliga livet måste vi lösa olika matematiska problem både medvetet och omedvetet. Omvärlden skapar ständigt allehanda situationer där vi måste göra beräkningar och överväganden av olika slag. Vi kan inte välja bort matematiken ur vårt liv eftersom ”vi varje dag, eller varje stund, hamnar i olika situationer där vi gör beräkningar, systematiserar information och tar beslut. Och detta är just vad matematiken i stor utsträckning handlar om.” (Adler 2001, s. 9). Men många människor har blandade känslor inför matematik, de känner sig osäkra och kan till och med förneka att de använder matematik hela tiden. Många upplevde under sin skolgång att matematik var svår och tråkigt, att den var varken spännande eller lustfylld.

Barn, precis på samma sätt som vuxna, tvingas att lösa matematiska problem. Redan på förskolan kommer barn att konfronteras med matematik, exempelvis när de får frukt i bitar, sorterar leksaker, bygger med klossar, spelar spel, leker i naturen med pinnar och stenar. Situationer skapar grunden för inlärning, barnet lär sig att upptäcka och förstå sin omgivning.

Alla människor har en åsikt om matematik. ”Förenklat kan man säga att antingen älskar man det eller så hatar man det” (Trygg 2004, s.3). Självklart finns det människor som tycker att matematik är fascinerande och spännande. Föräldrar som anser att det är viktigt att börja med matematik tidigt och själva har positiv inställning till lärande kommer att stötta barnet och överföra den positiva attityden på barnet. Lika självklart finns det människor som tycker att matematik är svårt, obegripligt och till och med oanvändbart.

Det är inte konstigt att barn och vuxna som har misslyckats i matematik har negativa känslor runt det. Barn som har misslyckats med matematik i skolan känner motstånd mot vidare matematikstudier. När de barnen växer upp kan de behålla sin negativism. I och med att ”matematikämnet framställs som en mätare av intelligens och många har en föreställning om att det krävs en särskild begåvning för att lyckas i matematik” (Trygg 2004, s.3) kan det leda till känslan av misslyckande och vara begränsande för personen i frågan. En del föräldrar som har negativ inställning till matematik utifrån egna misslyckanden kan föra det vidare till sina barn både medvetet och omedvetet.

2.3 Styrdokument

Förskolan styrs av läroplan Lpfö98 (1998). I Lpfö 98 står det bland annat att barn ska: ”utveckla sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang och utveckla sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum” (s. 9). Pedagogerna skall stimulera barns

nyfikenhet och begynnande förståelse av matematik. Vad innebär det? Att matematiken uppmärksammas i en läroplan innebär att förskolelärarna ”kan inte längre välja om de skall lyfta fram matematiken eller ej, för nu skall alla barn i förskolan utmanas i sitt matematiska tänkande och lärande utifrån det som är relevant för förskolan” (Doverborg 2006, s.5). Förskolan har inte samma prestationskrav som skolan. I Lpfö98 är endast strävansmål

formulerade samt riktlinjer för förskolans verksamhet. Det enskilda barnet ska inte utvärderas i förskolan dvs. barn får varken betyg eller omdömen och lek är den huvudsakliga

pedagogiska metoden för lärande.

Men redan i förskolan ska pedagogerna kunna lägga grund för ett livslångt lärande, t.ex. hjälpa barnen att upptäcka språk och matematik och tidigt ge stöd åt elever som behöver det

och stimulera bl. a. matematikintresse. Leken, vardagssituationer, temaarbetet och lärarledda aktiviteter ska skapa möjligheter för barn att lära sig matematik.

2.4 Barnens inlärning

Barn är väldigt frågvisa och vetgiriga. Enligt Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) lär sig barnen under sina första levnadsår mer än de någonsin kommer att göra under motsvarande period senare i livet. Detta bör pedagogerna ta fasta på redan under småbarnsåldern. I förskolans läggs den första grunden till det livslånga lärandet. I förskolan ska man inte bara erbjuda omsorg om det lilla hjälplösa barnet utan även en bra pedagogisk miljö där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet (Doverborg 2007). I förskolan leker barn, undersöker sin omgivning, tolkar nya situationer, förstår sammanhang, lär sig kommunicera och samspela med andra barn och vuxna i gruppen.

Barn lär sig av varandra. Förståelsen om matematiska begrepp, antal, räkning växer fram under lång tid och det är en process vilket är en samverkan mellan många olika faktorer. ”Det är i samspel som barn och lärare gemensamt skapar kunskap… Barn måste få erövra

matematikens värld tillsammans med andra barn och kunniga lärare som har kunskap om den grundläggande matematiken” (Doverborg 2007, s.8).

Pedagogerna i förskolan kan utmana barnens matematiktänkande genom att erbjuda barnen stimulerande miljöer, utnyttja barnens egna lekar och vardagssituationer. Enligt Ahlberg (2000) möter barnen matematik ”när de konstruerar med hjälp av olika material eller bygger upp en värld att leka i och de utvecklar på så vis förståelse för en rad olika begrepp och funktioner”(s.15). Inomhus bygger barn med kaplastavar och klossar som har olika former och storlekar. Barn leker med dockor och nallar, låtsas-lagar mat, leker affär, klipper och klistrar, bygger riddarborgen och slott. Utomhus använder barn olika pinnar och stenar, samlar löv, bjuder varandra på sandkakor och hoppar i vattenpölar. Vid alla dessa situationer måste barn ta beslut, jämföra, sortera, storleksordna, de upptäcker form och mönster, djup, höjd, tjocklek och räknar antal. Vid måltider, på- och avklädning, dukning, skapande, vistelser ute i naturen – överallt kommer barnen i kontakt med sortering, klassificering, jämförelse, antal, mönster, storlekar, rumsuppfattning. På detta sätt kommer matematiken att användas i meningsfulla sammanhang för barnen. Matematiken finns överallt i vår omgivning.

Pedagogerna i förskolan måste vara medvetna om alla dessa lärandesituationer, uppmärksamma dessa och utnyttja alla tillfällen till lärandet.

2.5 Matematik hemma

Matematiken finns i vardagen när vi gör våra inköp, lagar mat, renoverar, planerar dagen eller gör semesterresor. Många vuxna reflekterar inte på att man använder matematik och kan till och med förneka det. Likaså kan barnen använda matematiken utan att veta vad de använder sig av. ”Det kan vara då de sorterar leksaker till rätt låda, bildar par av alla skor i hallen eller ser om det är många djur i ladugården” (NCM 2007, s.6).

Enligt Trygg m. fl.(2004) börjar ett barns lärande i hemmet. Föräldrar är barns första lärare och de fortsätter att påverka sina barns lärande genom åren. Föräldern hjälper barnet redan under spädbarns- och småbarnstiden att sätta ord på det barnet gör och medverkar på detta sätt till att lägga en god grund för barnets fortsatta matematiklärande (NCM 2007). Barn och deras föräldrar använder matematik tillsammans varje dag. Föräldern låter barnet ta en del av

vardagen, vara medhjälpare samtidigt som man pratar med barnet, benämner saker och beskriver vad man gör. Matematiken blir synlig och det lilla barnet lär sig nya ord och begrepp som t ex beskriver storlek, form och antal, lär sig jämföra föremål. I broschyren ”Barn och matematik 0-3” (NCM 2007) som riktar sig till småbarnsföräldrar står följande: ”Som förälder är det en stor utmaning att uppmärksamma barnets aktiviteter och intressen i vardagen. På så sätt kan man hjälpa barnet att sätta ord på den matematik som finns

runtomkring och som barnet hela tiden är engagerat i” (s.15).

2.6 Matematik som ett nytt språk

Matematik är inte en isolerad företeelse. Språket har stor betydelse för

matematikundervisning i och med att språket är det viktigaste kommunikationsmedlet och man kan inte skilja åt barns lärande och språk. Matematiken kan jämföras med ett nytt främmande språk. Enligt Sterner i ”Små barns matematik” (2007) kan man inte säga att matematik är ett språk ”eftersom det inte finns någon som har matematikspråket som sitt första språk” (s.45). Vuxna i sina samtal med barnet ska uppmärksamma barnet på händelser och situationer med anknytning till matematik vilket hjälper att utveckla barnets matematiska

ordförråd. Enligt Sterner (2007) är det viktigt att vuxen i samtal med barn tänker på språk och sitt sätt att kommunicera. Den vuxne ska lyssna och försöka förstå barnets ofta outtalade tankar och funderingar, hjälpa barnet att sätta ord på omgivningen.

Man använder symbolerna, omfattande förråd av matematiska termer istället för ord, vilket barn uppfattar som abstrakt. Barn har svårt att uppfatta mening och innebörder genom att lära sig de matematiska symbolerna utantill. Matematiskt språk bör införlivas naturligt i barns ordförråd och Sterner (2007) poängterar att det är viktigt att använda korrekta termer redan från början. Barnet kommer att använda begreppen i meningsfulla situationer och lära sig innebörden med hjälp av en vuxen och så småningom att införliva dessa i eget ordförråd. ”Genom att göra matematiska begrepp till en del av sin erfarenhetsvärld, utvecklar barn matematiken som språk” (SOU 1997:157). Dessa abstrakta matematiska symboler och termer måste kopplas till barnets eget språk. Enligt Ahlberg (2000) måste läraren göra matematiska begrepp synliga för förskolebarn i deras vardag, dvs i lekar, aktiviteter, teman osv så att barnen kan utveckla sin förståelse av det matematiska språket i för barnen meningsfulla sammanhang. Doverborg & Pramling Samuelsson (2000) skriver ”starta det livslånga lärandet inom matematiken betyder just att ge barn möjlighet att utveckla språk och begrepp som är användbart inom detta fält” (s. 118).

2.7 Barn med problem i matematik

Det kan vara svårt att nå till alla barn. Enligt Ahlberg (2000) i ”Matematik från början” är det oftast de barnen som redan har goda kunskaper som är intresserade av att delta i aktiviteter och lära sig mer. Andra barn, som skulle behöva delta i aktiviteterna, kan hålla sig i

bakgrunden, glöms bort och får inte den uppmärksamhet och hjälp från pedagogen han/hon behöver.

Under senare år har man uppmärksammat diagnosen ”dyskalkyli” som tillskrivs de elever som är i behov av särskilt stöd i matematik. Dyskalkyli är en diagnos som ”omfattar en speciell form av matematiksvårigheter där eleven trots god skolunderbyggnad och

dyskalkyli är fortfarande kontroversiell och den kan vara svår att ställa redan i förskolan. Men som pedagog ska man vara uppmärksamt på de barn som uppvisar svårigheter i

matematikgrunder.

Ett tredje problem kan komma fram hos barn som inte har svenska som modersmål. Barnen får lära sig matematiska termer samtidigt som de har problem med att lära sig svenska och förstå betydelsen av de ofta abstrakta matematiska termerna. Barn med dåliga kunskaper i svenska kan missförstå själva uppgiften och läraren kan tolka det som att barnen har svårigheter med matematiken i uppgiften.

Elever med problem tjänar på att de fångas upp så tidigt som möjligt och får den hjälp de behöver. Beprövad erfarenhet säger att ju mer hjälp och stöd eleverna får från början desto troligare är det att de kommer att klara de mål som skolan har att arbeta efter. Man kan urskilja två olika problem hos elever: dels att de inte fick det stöd de behövde, dels att de inte själva kunnat styra sitt lärande (Gunnarsson 1999).

Alla barn är unika och har redan egna erfarenheter. En bra pedagog, enligt Ahlberg (2000), ska utgå från barnets sätt att tänka omkring matematiska begrepp och problemlösning, ta tillvara barnets alla möjligheter att lära.

2.8 Pedagogernas arbete med matematik i förskola

I statens offentliga utredning SOU 1997:157 (1997) som låg till grund för förskolans läroplan betonar man lek och lekfullhet som en viktig dimension i barns lärande. Man kan knappast urskilja lek från lärande i förskolan. ”I barnets vardag finns många tillfällen som kan användas för att öka deras matematiska förståelse. Genom att på lekfullt sätt att få barn att uppfatta och utrycka antal, att ordna, sortera och jämföra efter storlek, vikt, volym och längd, att kunna skapa olika mönster, och enklare geometriska former, upptäcker barn matematiken.” Barn tränar matematiska begrepp och löser matematiska problem i leken. Barn lär sig

mattematik även med hela kroppen genom sång, rörelse, musik och genom vistelse utomhus. Barn får vardagsmatematiken genom att pedagogerna tar tillvara möjligheter som finns inom det vardagliga arbetet men även planerar och organiserar särskilda situationer så att

2.8.1 Förskolepedagogernas syn på matematik

Förskoleläre, som inte har utbildning i matematikundervisning, kan ha svårt att förstå hur små barn lär matematik. Enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (1999) kan

förskolepedagogernas syn på matematik beskrivas på tre olika sätt:

”1) Matematik är inget för förskolebarn utan ett skolämne som barn tids nog måste tränga in i.

2) Matematik utgör en naturlig del i alla situationer. Vardagen är full av matematik… därför behöver man som pedagog inte göra något speciellt för att undervisa barn.

3) Matematik är en avgränsad aktivitet som förväntas vara skolförberedande: att träna att skriva siffror, räkna föremål… (s. 32)”.

Det fjärde sättet beskrivs av Doverborg (2007): ”Matematik måste problematiseras och synliggöras i för barnen meningsfulla sammanhang” (s. 6).

Vissa pedagoger använder tillfällena i vardagen för att lära barn matematik, andra organiserar situationer för lärande, några använder kombination av båda. Läroplanen Lpfö 98 (1998) måste alltid ligga till grund för pedagogernas syn på undervisning.

Redan i tidiga åldrarna kan barnens matematiska kunskaper skilja sig mycket beroende på barns olika erfarenheter från hemmet och förskolan. Ahlberg (2000) menar att om barnet tidigt möter alltför stora och formella krav i matematikundervisningen och får uppfattningen att matematik enbart handlar om att skriva siffror och göra beräkningar då kan kanske de ”aldrig upplever de rika möjligheter till kreativitet och upptäckarglädje som matematiken rymmer” (s. 22).

Enligt Doverborg (2000) bör det inte användas formellt räknande i förskolan och man ska inte arbeta med olika ”före-skolan-böcker”. Istället ska pedagogerna skapa situationer, ta ”vara på upplevelser och aktiviteter som kan tematiseras och problematiseras”(s.143). Pedagogerna på förskolan ska göra vardagen synlig för barnen och få dem att reflektera över och laborera med olika begrepp och på det sättet få erfarenhet. Samma matematiska begrepp måste återkomma i många olika situationer.

Även Ahlberg (2000) uppmärksammar att flera forskare påpekar riskerna med att ge de små barnen formaliserad undervisning där barnen arbetar med abstrakta begrepp som siffror och

symboler och även utför räkneprocedurer utan att förstå och som inte tar sin grund i barnens eget sätt att tänka.

2.8.2 En bra lärare

Pedagogen betydelse är avgörande när det gäller att främja barns lust att lära. Lärande stärks om barnet känner att ämnet är meningsfullt (Illeris 2007). Pedagogen ska kunna motivera elever, ha förmåga att inspirera, förmedla kunskap, samt främja lusten att lära. Man ska motivera barnet och väcka barnets intresse och nyfikenhet för att utforska vidare, visa att matematiken döljer positiva överraskningar. Barnet ska tänka: ”Det är spännande, detta vill jag veta mer om!” Elever och lärare får diskutera olika sätt att tänka och lösa matematiska uppgifter. Det bör finnas variation i innehåll och arbetsformer och inslag av laborativt undersökande arbetssätt i lärandet (Skolverket 2003).

En bra lärare ska kunna anpassa sin undervisning till olika elevers behov, ha en mängd undervisningsmetoder och strategier som passar olika elevgrupper. ”Lärarna synliggör den matematik som finns i barns vardag, det vill säga i leken, rutinerna och temat och att lärarna dessutom låter barnen få möjlighet att dokumentera och reflektera över denna matematik” (Doverborg 2006, s. 6). ”Erövrandet av matematikens värld är en ständigt pågående interaktion mellan lyhörda pedagoger och barn som är intresserade eller som blir intresserade när de väl upptäcker den”(Doverborg, Pramling 1999, s. 3). Enligt Solem & Reikerås (2004) är det just kunskaper om vad matematik är hjälper pedagogerna att utmana barns matematik, att möta barn med ett aktivt intresse, uppmuntra dem och underlätta deras utveckling.

Förskolelärare kan också ha svårigheter med matematik. ”Om lärare eller lärarstuderande inte har positiva erfarenheter påverkar detta barns och ungas attityder i sin tur” (G Emanuellson 2007, s. 43). Som förskolelärare skaffar man sig sällan ”behörighet” i att undervisa

matematik för småbarn. Många lärare känner sig osäkra på hur de kan främja lusten att lära sig matematik och känner sig i behov av att fördjupa sina kunskaper i matematik och matematikdidaktik (Skolverket 2003).

Det behövs löpande vidareutbildning och kompetensutveckling för att pedagogerna ska känna sig säkrare i sin läranderoll. Här finns det stor potential för utveckling bland lärare på alla nivåer. Pedagogerna måste få mer tid och resurser för utvärdering och reflektion så att man

ska kunna växa i sin roll som lärare, fördjupa sina kunskaper och ta till sig nya kunskaper. ”Alla lärare, inte minst i förskolan …måste våga arbeta med matematik, låta barns…tankar bli innehåll i undervisningen, våga undervisa, leda och utvärdera, våga ställa krav såväl på

eleverna som på sig själva och skolledningen. Föräldrarna är här en viktig resurs” (SOU 2004:97 2004).

2.8.3 Fördomar om matematik

Det är inte bara minnena från föräldrarnas skolgång som förskolelärarna får bearbeta. Enligt Ahlberg (2000) finns det flera vanföreställningar om vad matematiskt kunnande innebär och vilka som kan ha detta kunnande. En vanföreställning är att flickor har svårare att lära matematik än pojkar, en annan att en del barn inte har förmåga att lära sig matematik hur de än anstränger sig. En tredje är att begåvning kan mätas med intelligenstest som oftast

innehåller matematiska uppgifter med tester på logisk förmåga, numerisk förmåga och spatial förmåga.

2.8.4 Förskolor i andra länder

Enligt Ahlberg (2000) har det gjorts många försök utomlands att börja undervisa barn i

bestämda och avgränsade ämnesområden, som t. ex. matematik, för att ge barnen en grund för skolstarten. I Holland, Frankrike bedrivs en traditionell skolliknande undervisning med barn i fyraårsåldern. Även i Ryssland är det populärt att sätta sina barn tidigt i skolliknande

läroanstalter för att underlätta skolstarten. Enligt Ahlberg (2000) främjar lärarstyrd

skolfärdighetsträning redan under förskoleåldern inte barnets kommande lärande i skolan, den kan tvärtom vara ett hinder för barnets utveckling.

2.9 Föräldrarnas inverkan

”Föräldrars inställning är betydelsefull för barns lärande i matematik. Föräldrar som stöttar och visar att de tycker matematik är viktigt ger barn ett gott stöd genom sin positiva attityd” (Trygg 2004, s.1). Man önskar att alla föräldrar ville och kunde aktivt delta i sina barns lärande i matematik. Det beror på vilket inställning föräldrarna själva har till matematik.

2.9.1 Föräldrarnas erfarenheter

Det finns föräldrar som ifrågasätter om barnen verkligen är mogna för matematik på förskolan (Doverborg & Pramling Samuellson 1999). De kan tycka att det är för tidigt att lära barn, att ämnet hör till skolans värld och att barnen bara skulle få leka lite till. Enligt G. Emanuelsson (2007) i boken ”Små barns matematik” kan vissa personer minnas utmanande, kreativa, skapande inslag i matematiken, samtidigt som andra ser matematik som regler, formler och beräkningar.

Föräldrar som har negativa erfarenheter av skolmatematik från sin egen skolgång kan även behålla dessa föreställningar in i vuxenlivet och sedan överföra dem till sina barn. Föräldrar vill sina barn väl men de föräldrar som inte var trygga med matematiken, kommer att ha svårt att hjälpa sina barn. Dessa föräldrar är fullt medvetna om att matematiken är ett viktigt ämne men de har en negativ attityd till matematiken utifrån sina egna misslyckanden i

skolmatematiken. De kan vara osäkra, har svårt att hjälpa sina barn, kan vara rädda att lära barnen fel eller att visa något som kan förvirra barnet (Trygg 2004).

2.9.2 Samarbete med föräldrar

Ett gott samarbete med barnens föräldrar kan räcka långt när det gäller matematik. Trygg (2004) skriver att det är viktigt att få föräldrar att förstå vilken viktig roll de har i sina barns matematiklärande. Föräldrar behöver inte vara duktiga i matematik och kunniga i lärande, utan de ska kunna lyssna, samtala och diskutera med barnet, hjälpa barnet ställa frågor och hjälpa barnet söka svaret själv. Att vara diskussionspartner hjälper barnen att reflektera över sina kunskaper.

Det kan vara svårt att förändra föräldrarnas föreställningar om matematik och lärandet och det hjälper inte alltid med bara information. Det krävs målmedvetet arbete. Ahlberg (2000) skriver i ”Matematik från början” ”det handlar inte enbart om att informera föräldrarna utan även om att försöka få med dem i arbetet” (s. 20). Ett utvecklingssamtal är en möjlighet att diskutera svårigheter och barnets framgångar och personalen får chansen att berätta om förskolans mål i matematik och samtala om innehåll och arbetsformer med föräldrarna. Det är också chansen att erbjuda föräldern användbara tips om hur man kan hjälpa med

Nära samarbete mellan lärare, det enskilda barnet och föräldrar gagnar alla parter och hjälper barnet i dennes lärande. Lärare önskar sig bra samarbete med föräldrar för att hjälpa barnet på bästa sätt och stödja föräldrar i sina hjälpinsatser. När barn och deras föräldrar blir engagerade och motiverade att arbeta tillsammans, stödjer och utvecklar det barns tilltro till den egna förmågan att lära matematiken (Trygg 2004).

2.9.3 Hur kan föräldrarna involveras?

Föräldrarna kan och ska vara delaktiga i förskolearbetet. Föräldrarna ska få information om verksamheten på förskolan, de ska vara med och påverka verksamheten i förskolan (Trygg 2004). Arbetslaget på förskolan ska ”beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten”… ”förskolans arbete med barnen skall därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmet (Lpfö 98, s.12)”. Därför det är viktigt att känna till föräldrarnas inställning till matematik och deras förväntningar på det pedagogiska arbetet i förskolan. Många vuxna förknippar ämnet matematik med att sitta i skolbänken och räkna trista uppgifter. Istället ska man visa att matematik kan vara spännande, kreativt, och utmanande (Emanuelsson 2007). Pedagogerna kan visa hur de själva gör på förskolan för att lära ut matematik genom lek.

Personalen på förskolan kan

• berätta vad matematik i förskolan innebär,

• informera om Lpfö98 och strävansmål i matematik på förskolan,

• uppmärksamma betydelsen av föräldrarnas inställning för barns lärande i matematik, • arbeta med fördomar och negativa attityder till matematik som finns hos många vuxna, • ge stöd och råd om vad föräldrar kan göra hemma för att engagera sina barn.

2.10 Avslutande ord

”Alla kanske inte ska eller vill vara intresserade av matematik, men nog vore det väl ändå önskvärt att alla fick samma möjlighet att pröva på att vara i matematikens värld, uppleva en förmåga och se matematik som en viktig kunskap, något som alla har nytta av och faktiskt använder i sin vardag utan att vi utrycker att det är matematik” (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999, s.139).

Tidigare forskning visar att föräldrarnas inställning är mycket viktigt för barns lärande. En förutsättning för en bra grund för livslång lärande är att man har föräldrarnas stöd och intresse i de aktiviteter som förekommer på förskolan. Detta gör att jag vill undersöka hur föräldrarna uppfattar matematik i förskolan, vilka inställningar de har samt tankar om utformningen.

3. Syfte och frågeställningar

Syftet med mitt arbete är att analysera vad föräldrar tycker om att deras barn kommer att få lära matematik i förskolan. Jag vill se hur mycket kunskap föräldrarna har om

matematikundervisning i förskolan. Vad vuxna har för förhållningssätt till matematik är av stor betydelse för om barn tycker att det är roligt med matematik eller inte. Som pedagog kan det därför vara bra att ta reda på vad föräldrarna har för förhållande till matematik och deras attityd till matematik.

• Vilken attityd till matematik har föräldrarna i allmänhet och till matematikundervisning redan i förskolan?

• Hur inverkar föräldrarnas erfarenheter från skolmatematik på intresset att deras barn bekantar sig med matematik redan i förskolan?

• Hur vill föräldrarna utforma den matematiska verksamheten på förskolan?

•

4. Metod

4.1 Valet av metod

För att få svar på mina frågeställningar valde jag att använda en enkät som barnens föräldrar kommer att svara på. Anledningen till varför jag valde den metoden var att jag ville få så stor svarsgrupp som möjligt. Enligt Kvale (1997) har en undersökning via frågeformulär den stora fördelen att den kan besvaras av många berörda personer på relativt kort tid och behöver mindre bearbetning än exempelvis intervjuer. Genom en större mängd svarande får man också bättre underlag för analys. Men en nackdel är att den ger begränsad information och att man måste ha genomtänkta frågor eftersom man inte kan komplettera med flera frågor i efterhand. Det finns även risk att föräldrarna tolkar frågorna på ett annorlunda sätt än vad det var tänkt. Det är svårt att skapa frågor som kan ge djupare förståelse för föräldrarnas inställningar och vad som ligger bakom dessa.Det är möjligt att föräldrar som hade det kämpigt med

matematiken i skolan kommer att ha svårt att erkänna det. Det är möjligt att föräldrar som känner avog mot matematiken kanske tycker att det är jobbigt att svara på frågorna och inte återlämnar enkäter.

Alternativet till enkätundersökning var att göra intervjuer. En nackdel med intervjuer är att förberedelserna och bearbetningen kräver väldigt mycket tid och att detta leder till att man bara hinner med en begränsad urvalsgrupp. Intervjuerna tar längre tid att genomföra även för alltid stressade småbarnsföräldrar och det kan vara svårt att få dem att ställa upp på en intervju. Dessutom kan det uppstå situationer där föräldrar som inte tycker om matematik hade tackat nej till en förfrågan samtidigt som föräldrar som tycker sig vara trygga med matematik ställer upp på sådan intervju vilket leder till en sned fördelning. Det personliga samspelet mellan intervjupersonen och intervjuaren är en störande parameter vars påverkan är svårt att undvika och det kan vara svårt som intervjuare att vara neutral i sitt sätt att ställa frågor.

I min enkät har jag mest slutna frågor eftersom de går snabbast att fylla i och dessutom behöver föräldern inte fundera själv på formuleringen av svaret utan kan välja från listan. Det är bara två ”öppna frågor” i min undersökning men på flera av frågorna finns det möjlighet att

skriva egna kommentarer. Öppna frågor ger mer personlig information men är svårare att sammanställa i resultat.

4.2 Urval

I min undersökning ville jag ha föräldrar som har barn som fyllt 3 år och går på en kommunal förskola. Jag delade ut enkäter till samtliga föräldrar på förskoleavdelningarna på 3 förskolor, med 2-3 syskonavdelningar i varje, i en stad i södra Sverige. Jag valde två förskolor slumpvis och en förskola valde jag ut för eftersom på deras hemsida stod det att ”matematiska

inlärningen går som en röd tråd genom hela verksamheten”. I inledningen till min enkät berättade jag lite om mig själv och anledningen till undersökning samt att materialet som insamlades skulle behandlas konfidentiellt. Jag lämnade mitt telefonnummer ifall föräldrarna hade frågor om enkäten. Även undersökningens tema framgick i inledningen.

4.3 Genomförande

När jag bestämde mig för vilka förskolor jag skulle genomföra undersökningen i, kontaktade jag rektorerna till berörda förskolor genom telefonsamtal eller e-mail. Jag berättade kort vem jag var och om min undersökning och vilka frågor föräldrar kommer att behöva svara på. Jag fick godkännande från alla tillfrågade rektorer och efter detta kontaktade jag personalen på avdelningarna. När mitt frågeformulär var färdigt kunde jag dela ut det till föräldrarna. Jag har 24 frågor i min enkät (se Bilaga A). Min undersökningsgrupp består av föräldrar till barn som går på tre olika kommunala förskolor. I undersökningen valde jag bara de föräldrar som hade barn som gick på syskonavdelning eller hade barn i ådern 3-5 år på avdelningarna i fall det var 1 till 5 års-avdelningar. Jag tänkte att föräldrar med yngre barn kanske inte alls funderat över matematikkunskap till småbarn och tycker att det är alldeles för tidigt. På de förskolor där det fanns syskonpar på avdelningarna valde jag att endast lämna ut en enkät till varje familj. Detta ledde till att från förskola A blev det två syskonavdelningar med 16 +16 barn och till föräldrarna delades ut 30 enkäter. I förskola B blev det tre syskonavdelningar med 13 +18+18 barn och jag delade ut 47 enkäter. I förskola C blev det 1 syskonavdelning med 18 barn och även föräldrar till barn mellan 3 och 5 år på två åldersblandade avdelningar – 25 barn till. Allt som allt delades 120 enkäter ut.

På förskola A delade jag ut enkäterna på en torsdag, en eftermiddag vid tidpunkten då föräldrarna hämtar sina barn. Jag delade ut dem personligen och svarade på frågor om enkäten. I de fall barnen var sjuka/lediga lämnade jag enkäter i deras hyllor i hallen på förskolan. På förskola B och C lämnade jag enkäter i alla barns hyllor på en fredag. För att hålla reda på vilka föräldrar som hade lämnat tillbaka ifyllda enkäter kodade jag deras namn. På detta sätt kunde jag garantera anonymiteten samtidigt som jag behövde dela ut påminnelser bara till berörda föräldrar. Som sista inlämningsdag valde jag en onsdag veckan därpå. En dag innan sista inlämningsdatum fäste jag påminnelselappar på dörrar i förskolorna med en

uppmaning om att återlämna enkäterna. Dagen efter sista inlämningsdagen besökte jag återigen alla avdelningar och lämnade personliga lappar bara till de föräldrar som inte hade lämnat tillbaka enkäterna. På flera avdelningar uppmanade dessutom personalen föräldrarna att lämna tillbaka enkäter.

5. Resultat

Eftersom min studie omfattar bara några personer så kan jag inte dra några generella slutsatser. Min studie bygger på vad enkätsvararna tycker och vet.

Jag redovisar resultat i % beroende på att det kan vara besvärligt att bedöma om ett visst antal är stor eller liten i sammanhanget då jag hade 65 enkäter.

5.1 Gensvar

Antalet återlämnade enkäter varierar mellan olika förskolor och även inom förskolorna. Jag har påmint föräldrar om att återlämna enkäterna med påminnelselappar och genom personlig kontakt, personalen på vissa avdelningar på förskolorna påminde föräldrarna, men ändå blev gensvaret ganska lågt. Vissa barn var sjuka eller bortresta under tiden för

enkätundersökningen, vissa föräldrar hade svårt med språket, föräldrar till andra barn lämnade helt enkelt inte tillbaka enkäterna trots ett flertal påminnelser. Det fanns även föräldrar som struntade i att överhuvudtaget ta ner enkäten och fylla i den.

5.2 Bakgrundsinformation

På de tre förskolorna A, B, C delade jag ut sammanlagt 120 enkäter. Förskolorna A och B är ”vanliga” förskolor och förskola C är den ”matematiska” förskolan. Jag fick tillbaka 65 stycken vilket betyder att 54% av de tillfrågade lämnade tillbaka enkäten. Men antalet återlämnade enkäter varierade mellan förskolor. Se figur 1 för detaljerad information.

Andel återlämnade enkäter

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

återlämnade enkäter återlämnade förskola A återlämnade förskola B återlämnade förskola C %

Av dem som svarade på enkäten var 30,8% män och 69,2% kvinnor. Majoriteten 77% är födda i Sverige, 1,5% i Norden, resten delas jämnt mellan övriga Europa och andra länder. De som svarade på enkäten var föräldrar till 28 flickor, 33 pojkar och 4 hade både en pojke och en flicka på förskolan. Åldern på barnen varierade från 3 till 5 år, ett av barnen var 6 år. Väldigt stor andel av föräldrar som lämnade tillbaka enkäten hade högskola/universitets utbildning: 85%, av dessa hade 18% även forskarutbildning. Resten hade gymnasium eller motsvarande som den högsta formella utbildningen de hittills genomgått. 2 föräldrar missade att svara på frågan.

5.3 Föräldrarnas erfarenhet och attityd till matematik

På frågan: ” Vilka känslor väcker ordet ”matematik” hos dig” berättade en hel del föräldrar om negativa erfarenheter från skoltiden:

”Egentligen är matte både självklart och roligt, men skolan och läroböckerna har en förmåga att ta bort det”,

”Alltid rätta svar”,

”Lätt ångest från skoltiden”,

”Komplicerat ämne, matteböcker med ”kluringar” avskyr jag”.

”Jättetråkigt – men, idag ett viktigt och grundläggande ämne som man har nytta av/måste kunna i nästan alla sammanhang”,

”Blandade känslor från glädje och stolthet till otillräcklighet eftersom det är så prestationsbetonat. Kul som barn, vilket dock förändrades under skolgången”.

Andra hade positiva erfarenheter: ”Rolig, komplicerat”,

”Intressant, lustfyllt, vackert och intressant språk, exakthet, former och formler”.

De flesta föräldrar tycker att matematik är nödvändig i vardagslivet (77%) samt att matematik finns överallt (72%). Ungefär hälften av föräldrarna tyckte att matematik behövs i deras arbete och att matematiken hjälper i deras vardag. Väldigt få föräldrar tyckte att de har ingen användning av skolmatematik (6%) och enstaka föräldrar svarade att matematik är tråkig och ointressant. En förälder missade att besvara frågan.

På frågan ”Vad tyckte du själv om skolmatematiken när du gick i skolan” med möjligheten att kryssa i flera alternativ om nödvändigt, har nästan 40% angett att matematiken var roligt och

nästan 30 % att den var lätt. Bara 15 % tyckte att matematiken var svår. 8% missade att besvara frågan. I figur 2 kan man se vilka svar man har fått på frågan.

Vad tyckte du själv om skolmatematiken när du gick i skolan? 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

rolig tråkig varken rolig

eller tråkig

lätt svår varken lätt

eller svår

%

Figur 2. Svar på frågan 9: ”vad tyckte du själv om skolmatematiken när du gick i skolan?”

Av de föräldrar som tyckte att skolmatematik var tråkig när de gick i skolan var bara 10% som tyckte att matematiken var tråkig nu.

5.4 Barn och matematik på förskolan enligt föräldrarna

När jag bad föräldrarna att berätta om vad de anser vara matematik för förskolebarn så underströk flera föräldrar vikten av att lärandet ska ske i leken:

”Prata om antal, begrepp i leken”,

”Det skall vara lek. Att man kan lägga ihop och dra ifrån och att man kan räkna”,

”Matematik som del i leken. Att bygga koja utifrån matematik. Att se former, att lära sig siffror”, ”För mig är logik – naturvetenskap – matematik grundstenar i att förstå världen. Sen måste lek, musik vara viktiga på förskolan! För mig är inte matematik att räkna utan kanske diskutera och förstå på ett djupare plan.”

Andra betonade räkning som viktigaste: ”Siffror upp till 20, enkel räkning”,

”Ex veckopeng – 20 kr – får köpa godis för dessa. Hur mycket blir över till sparbössan”, ”Räkna, addera, subtrahera utan att tänka för mycket på vad de gör. Det ska ske på ett självklart och naturlig sätt.

Geometriska figurer. Nummer och antal. Dela äpple i halvor, fjärdedelar”,

Mer än hälften av föräldrarna (52%) tycker att deras barn har lätt för matematik, bara en förälder (2%) tycker att barnet har svårt för matematik. Resten av föräldrarna har ingen aning om deras barn har lätt för matematik eller inte.

Om föräldrarna själva fick välja det viktigaste man ska jobba med på förskolan, så hade ca. 70% valt relationer och attityder samt lek som viktigaste ämnena. Skapande, språk, sång och musik samt mycket utevistelse prioriterar ca. 55% av föräldrar i förskolan. Rörelse och dans samt natur var viktiga för 38% resp. 30% av föräldrarna. Väldigt få föräldrar (ca. 6%) ville ta med skriftspråk och miljön. De matematiska kunskaperna var inte särskilt prioriterade hos föräldrarna. Bara 24% placerade matematik i omgivningen bland sina 5 favoriter. Logisk tänkande och matematiska begrepp fick kryss av bara 19% resp. 11% av föräldrarna. En av de svarade har inte markerad något svar alls pga. språksvårigheter. Flera av föräldrar missade att de skulle markera bara 5 rutor.

Många föräldrar tycker att det är viktigt att man jobbar med matematik på förskolan (se figur 3). Bara 11% tycker att det är oviktigt att man jobbar med matematiken på förskolan. En förälder missade att svara på frågan.

Hur viktig anser du att man jobbar med matematik på förskolan? 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 5 Mycket viktigt 4 3 2 1 Inte alls viktgt %

Figur 3. Föräldrarnas inställning till behovet att förskolelärarna jobbar med matematik på

69% föräldrar talar inte med barnet om varför det är viktigt att lära sig matematik. Bara 20% gör det och resten tycker att deras barn inte behöver lära sig matematik för tillfället. Bland kommentarer kan man läsa bland annat:

”Kommer naturligt. Viktigt att det bara är roligt. Kraven kommer när hon börjar skolan”,

”Att lära sig matematik ska ske med lust inte för att någon tycker att det är så viktigt. Det är för abstrakt att tala om att matematik är viktigt. Vadå viktigt – viktigt för vad”,

”Tycker hon är för liten just nu”,

”Det kommer automatiskt. Att prata på ett teoretiskt sätt i den åldern förstör glädjen.”

Stor majoritet av föräldrar (90%) tycker att man kan börja med matematik redan i förskolan och resten tycker inte det eller avstod från att svara. När man tittar mer ingående på de föräldrar som svarade negativt på frågan och tittar tillbaka på vad berörda föräldrar tyckte själv om skolmatematiken upptäcker man att 50% tyckte att matematiken var både svår och tråkig. Det kan man jämföra med att bara 10% av föräldrarna tyckte att det var svårt och 17% att det var tråkig.

I kommentarerna ger föräldrarna sina synpunkter:

”Absolut! På väldigt, väldigt låg nivå, t ex räkna kompisarna, fingrar, tår, sånger med tal i, köttbullar till maten etc.”,

”Men då som en del i leken”,

”Ja! Om det är länkat till andra aktiviteter, knappast ensamt! Inget plugg, ingen konkurrens, inga pekpinnar. Så det är inte helt lätt!”,

”Så länge det sker utifrån barnets vilja att lära sig och utifrån ett barnsperspektiv”,

”På rätt sätt. Det måste vara det som finns i barnets vardag. Det måste vara roligt att lära sig” ”Barn har stora möjligheter och är receptiva redan i förskoleåldern, men matematiken bör då ha en koppling till det praktiska”,

”Båda Ja och Nej. I så fall på en mkt lätt nivå, mer som lek. Dom blir stora tids nog. Så mkt press från skola med tidiga betyg och omdöme att egentligen borde barnen bara få leka, ha roligt och bara vara på förskolan”,

”Man kan ha det som en grund, sen kan man utveckla vidare i skolan”,

”Nej, jag är lite emot elittänkande i för tidig ålder tids nog skall de slussas in i organiserad undervisning. För mig är förskolan primärt en trygg plats där man genom lek lär sig det sociala samspelet”,

”Nej! Låt barn vara barn! Sen kan man alltid få in det som lekmoment i vardagen, som antal former etc…”

Alla föräldrar, som svarade på frågan om det är möjligt att matematik kan vara kul för barn i förskoleålder med rätt pedagogik, oberoende av föräldrarnas erfarenheter av skolmatematik, tycker att det är möjligt och en förälder missade att svara på denna fråga.

Kommentarer:

”Barn genomskådar dock rätt snabb!”,

”Jag är numera av den uppfattningen att matematiken finns med i stort sätt överallt. Idag ser jag därför matematiken som både kreativ och problemlösning – faktorer som kan vara relevanta redan från förskoleåldern”,

”Absolut! Barn är som regel nyfikna och öppna för det mesta”, ”Om det läggs på en leknivå och i det vardagliga”.

I frågan 17 hade föräldrarna möjlighet att kryssa i olika påstående om deras syn på

matematikundervisning i förskolan. En stor andel föräldrar tyckte att det var bra att man kan använda barnens nyfikenhet för att låta dem bekanta sig med något nytt. Ingen tyckte att matematik är tråkigt och svår och att man inte bör börja med det i förskolan. Två föräldrar missade att svara på frågan. Resultat i detalj kan man se i tabell 1.

Tabell 1. Resultat av fråga 17. Olika påstående om föräldrarnas syn på

matematikundervisning i förskolan.

Påstående Andel förälder som

håller med Det är bra att man kan använda barnens nyfikenhet för att låta dem

bekanta sig med något nytt 79%

Barnen måste få tillfällen att erfara och använda matematik i

meningsfulla sammanhang 60%

Barnen lär känna matematiken tidigt och tycker inte att det är något nytt när de börjar i skolan

49%

Tiden på förskolan ska prioriteras till annan verksamhet, t.ex. lek 23%

Matematik utgör en naturlig del i alla situationer, därför behöver man inte göra något speciellt för att undervisa barn

19%

Barnen får ett försprång i skolan av sin matematikkunskap 19%

Man kan tidigare upptäcka barn som kommer att få problem med matematiken vilket leder till att resurser sätts in tidigare

12% Matematik är en avgränsad aktivitet som förväntas vara

skolförberedande: att träna att skriva siffror, räkna föremål

8%

Matematik är inget för förskolebarn utan är ett skolämne 6%

Matematik är tråkigt och svår och man bör inte börja med det i

I frågan 18 har jag uppradat olika vardagliga situationer från förskolan och föräldrarna fick kryssa i vilka av dem barnen kunde lära sig matematik. De flesta föräldrarna tyckte att barnen kan lära sig matematik vid samling. Vid av- och påklädning kunde bara mindre än hälften av föräldrarna tänka sig att barn lär sig matematik. 3 (5%) föräldrar missade att kryssa i någon av alternativen. I tabell 2 kan man få detaljerad information.

Tabell 2. Resultat av frågan 18: ”Alternativ där du tycker att barnet lär sig matematik”

Situationer i förskolan Andel positiva svar (%)

Samling 79 Spel 77 I naturen 77 Dukning 75 Lek 72 Skapande verksamhet 67 Fruktstunden 57

Situationer vid matbordet 57

Av och påklädning 48

I frågan 19 hade föräldrarna möjlighet att kryssa för olika matematiska uppgifter som var bra för barn att lära sig på förskolan enligt dem. Enligt föräldrarna var det jämförelse och

antalsuppfattning det viktigaste och kategorisering samt symmetri det onödigaste. 5% glömde att svara på frågan. Man kan få detaljerad information från tabell 3.

Tabell 3. Resultat av frågan 19. Andel föräldrar som kryssade för olika matematiska

uppgifter som de tyckta var bra att barnen lär sig i förskolan.

Matematiska uppgifter i förskolan Andel positiva svar (%)

Jämförelse (stor/liten, lätt/tung etc.) 89

Antalsuppfattning 82 Former 69 Tidsuppfattning 60 Räkneramsan 52 Lägesbegrepp 51 Rumsuppfattning 49 Logisk tänkande 48 Sortering 46 Mönster 46 Symmetri 34 Kategorisering 28

En del föräldrar markerade alla svarsalternativ i frågan 18, dvs att barn kunde lära sig matematik vid alla vardagliga situationer på förskolan. En del föräldrar markerade alla

svarsalternativ i frågan 19, dvs att det var bra att barn lärde sig olika matematiska begrepp på förskolan. En liten andel föräldrar markerade alla svarsalternativ både i frågan 18 samt 19. 3 föräldrar missade att svara på frågan. 13 föräldrar (20%) markerade alla svarsalternativ. I figur 4 kan man se hur svaren fördelade sig mellan olika förskolor.

Andel föräldrar som markerade alla svarsalternativ i frågan 18, andel föräldrar som markerade alla svarsalternativ i frågan 19 samt de som markerade alla alternativ i båda frågorna i de olika

förskolorna. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

frågan 18, markerade alla svarsalternativ

frågan 19, markerade alla svarsalternativ

Markerade alla svarsalternativ i båda frågor

%

Medel A B C

Figur 4. Andel föräldrar från olika förskolor som markerade alla alternativ i frågan 18, de

som markerade alla i frågan 19 samt andel som markerade alla alternativ i frågan 18 och 19.

5.5 Information om förskolans matematik

Många föräldrar (ungefär hälften) känner inte till hur pedagogerna jobbar med matematik på deras barns förskola. Andel föräldrar som vet hur man jobbar varierar mellan olika

förskolorna. Bäst informerade föräldrar har sina barn på förskolan A och C. Detaljerade resultat kan man utläsa i figur 5.

Föräldrarnas kunskap om hur man jobbar med matematik på förskolan 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

alla förskolor Förskolan A Förskolan B Förskolan C

Visste inte att man jobbar med matematik

Vet inte hur man jobbar Vet hur man jobbar

Figur 5: Resultat på de olika förskolorna beträffande föräldrarnas kunskap om hur man

jobbar med matematik på deras barns förskola.

Föräldrarna vill få information från förskolan om hur man jobbar med matematik på

förskolan. 69% föräldrar vill veta mer och om hur man jobbar med matematik på förskolan, 22% vill inte det och resten missade att svara på frågan.

Kommentarer:

”Vi använder oss av vardagssituationer i lärandet hela tiden hemma, men det är alltid intressant att lära mer som förälder” ,

”Jag vill självklart veta så mycket som möjligt om vad man gör på förskolan”, ”Blev jätte nyfiken nu efter dessa frågor”,

”Förskolelärarna gör ett fantastiskt jobb och är med våra barn stor del av dagen. Väver man in lite matematik och logik blir det en lärande lek”.

62% föräldrar vill veta mer om hur man kan använda vardagssituationer för att lära matematik hemma, resten vill inte det. Bara 39% av föräldrar var intresserade att gå en kort kvällskurs om hur de kan hjälpa deras barn med matematik, resten av föräldrar ville inte det. I

kommentarer skrev föräldrarna att de redan gör tillräcklig hemma och att de inte har tid. I sista frågan bad jag föräldrarna att kommentera enkäten och dess innehåll:

”Bra med förslag och alternativ att kryssa i, svårt att hitta på egna ibland”,

”Roligt och intressant att sätta sig ner och tänka till kring ämnet. Skulle gärna ta del av mer”, ”Intressant. Väckte flera tankar hos mig!”,

Sammanfattningsvis:

Resultat av undersökningen visar att de flesta föräldrarna tycker att man kan börja med matematik redan i förskolan. Av de föräldrar som var negativ inställda till matematiken i förskolan har hälften tyckt att skolmatematiken var svår och tråkig. De flesta föräldrarna tyckte att det var möjligt att matematik kan vara kul för barn i förskoleålder med rätt pedagogik. För många föräldrar innebär detta att man lär barnen under lekfulla former. Det finns även andra föräldergrupper som tycker att matematik hör till skolan. Det finns andra arbetsområde som lek, relationer, skapande som prioriteras högre bland föräldrarna. De flesta föräldrarna har uppfattningar om hur och på vilket sätt matematik ska förekomma i förskolan. Många föräldrar vet eller tror sig veta hur man jobbar med matematik i förskolan. Föräldrarna vill gärna ha information från pedagogerna om verksamheten i förskolan.

6. Diskussion

Syftet med mitt arbete var att undersöka föräldrarnas inställning till matematik på förskolan. Jag ville veta hur mycket föräldrarna själva vet och hur kommunikation fungerar mellan hemmet – förskola i frågan om information. Jag ville också se om föräldrarnas erfarenheter från skoltiden påverkar deras aktuella inställning till matematik.

I min undersökning delade jag enkäten på tre olika förskolor i olika områden i staden för att få en blandad svarsgrupp. Jag fick tillbaka 54% av enkäterna. Antalet insamlade enkäter blev drygt 60% för förskola A och B. Resultat för förskola C blev markant sämre: bara knappt 40%. Förskola C är den ”matematiska” förskola, som var extra intressant för min studie. Nu skilde sig sättet över hur jag delade ut enkäterna mellan olika förskolor. Fast det kan inte förklara hela skillnaden för att i både förskola B och C lämnades enkäterna i barnets fack samtidigt som på förskolan A delades de personligen. Sättet att påminna föräldrarna var detsamma för alla förskolor.

Jag funderar över om hur mycket bortfallet påverkade mitt resultat. Grunden till bortfallet kan enligt Johnsson & Svedner (2006) vara enkättrötthet, bristande språkförståelse, bristande intresse, tankspriddhet samt tidsbrist. Ett stort bortfall kan ge en felaktig bild av föräldrarnas attityder. Om en förälder som har språksvårigheter eller skäms för sina misslyckanden i skolan inte besvarar enkäten, missar jag det i statistiken. De föräldrar som har en positiv bild av matematik kanske är intresserade själv och visar engagemang genom att fylla i och lämna tillbaka enkäten. Eftersom jag hade så stort bortfall i min undersökning kan man fråga sig om det går att dra några slutsatser och om ”mina föräldrar” är representativa för gruppen i

allmänhet.

Av de föräldrar som svarade var 77% av föräldrarna födda i Sverige. Enligt Statistiska centralbyrån var andelen utrikes födda i kommunen 15,4% år 2007. I min undersökning var det 23 % av föräldrarna som var födda utanför Sverige.

Det var förvånansvärt stor andel högskoleutbildade föräldrar. Jag tror att förklaringen till att jag fick så många enkäter från föräldrar som har högskoleutbildning kan vara att några av grundskole-/gymnasieutbildade föräldrar hade problem med att förstå enkäten och avstod i

större grad att lämna enkäten tillbaka. I familjer där ena föräldern är högskoleutbildat och den andra har lägre utbildningsgrad har kanske i vissa fall den högre utbildat föräldern att fyllt i. Dessutom låg mina förskolor i en högskolestad med högre utbildningsgrad hos invånare. Med frågan om vad som är viktigt att man jobbar med på förskolan försökte jag att undersöka vad föräldrarna prioriterar. Det visade sig helt väntat att föräldrarna prioriterar traditionella aktiviteter som relationer, lek, skapande, sång och musik. Det verkar som föräldrarna tycker att det är bra att barn bekantar sig med matematik men inte viktig att de gör det. Föräldrarna tycker att det är positivt med matematik på förskolan så länge det sker på barnets villkor och i lekfulla former. Även i litteraturen (Doverborg 2000, 2006; Doverborg & Pramling

Samuelsson 1999; Ahlberg 2000) förespråkas leken som det viktigaste medlet för lärandet på förskolan. Det finns även några få föräldrar som menar att matematik hör till skolan och förskoletiden ska prioriteras till annan verksamhet.

Föräldrarnas erfarenheter och minnen från skoltiden varierar. Några tyckte att matematik var roligt och intressant, andra tyckte att det var tråkig och svår. Men det var väldigt få som fortfarande tyckte att matematik är tråkig och ointressant. Intressant var att bara några få av de föräldrar som tyckte att skolmatematiken var tråkig fortfarande tycker det. De flesta erkänner att matematik är nödvändig i vardagslivet och är hjälp i vardagen och många föräldrar

använder matematiken i arbetet.

En majoritet av föräldrarna anser att deras barn har lätt för matematik. Att bara en förälder erkände att barnet har svårt för matematik tycker jag är intressant. Förvisso har många

föräldrar ingen aning om barnens matematikkunskaper men det kan inte vara förklaringen till varför så få barn hade svårt för matematik enligt föräldrarna. Jag kunde ställa denna fråga lite annorlunda, exempelvis med flera svarsalternativ, så som jag gjorde i frågan 13. Då hade jag antagligen fått mer varierande resultat. När barnen börjar läsa i skolan upptäcks fler barn som har svårt med matematiken. Det är inte många föräldrar som pratar med sina barn om vikten att lära sig matematik. Föräldrarna behöver inte betona vikten av matematik som ett ämne i sig, utan uppmärksamma det i de vardagliga sysslor som att handla, baka, betala räkningar. De flesta föräldrar i min undersökning anger att matematik är nödvändig i vardagslivet samt att matematik finns överallt. Ungefär hälften av föräldrarna tyckte att matematik behövs i deras arbete och att matematiken hjälper i deras vardag. Flera av föräldrarna erkänner i

kommentarer att de tyckte att matematik var trist och onödig medan de gick i skolan, och att numera använder de matematik dagligen. Kanske saknades en engagerad kunnig lärare under föräldrarnas skolgång som kunde väcka barnets intresse. Föräldrarna i min undersökning har positiv inställning till matematik och genom sin positiva attityd påverkar de sina barn enligt Trygg (2004).

Hur påverkar föräldrarnas erfarenheter av skolmatematik? Tyvärr var det få föräldrar som markerade att de hade trista erfarenheter av skolmatematik (dvs. att den var svår eller tråkig) för att dra några slutsatser. Det jag har kunnat komma fram var att av de föräldrar som inte tyckte att man kunde börja med matematik redan i förskolan hade hälften av svarande trista erfarenheter från skolan. Föräldrar som fick negativ inställning till matematik i barndomen försöker skydda sina barn, men är rörande överens att med rätt pedagogik kan matematik vara kul för barn i förskolan.

Förskolan får gärna lära barn matematik och alla föräldrar tycker att pedagogerna på förskolan kan lära barnen matematik med rätt pedagogik. Jag tror att den senaste tidens uppmärksamhet om elevernas kunskapsbrist bland annat i matematik i svensk skola påverkat föräldrarnas inställning till matematik. Många föräldrar i sina kommentarer skriver att de inte vill göra någon skola av förskolan. Matematik på förskolan ska komma fram genom leken. Liksom Ahlberg (2000) inser föräldrarna faran med skolliknande undervisning på förskolan. Barnen måste uppleva upptäckarglädje i matematiken, det spontana intresset för matematiken måste uppmuntras.

Föräldrarna har uppfattning om vilken matematik som ska förekomma på förskolan. Att erbjuda barnen något spännande och nytt på förskolan, använda barnets nyfikenhet för att lära matematik går bra och det är nytta med matematiken redan på förskolan för att då är det inte något nytt när barnen börjar i skolan. En hel del förälder tycker att det är viktigt att

matematiken används i meningsfylla sammanhang. De föräldrar som har negativ inställning till matematiken på förskolan anser att tiden på förskolan bör prioriteras till annat och att matematik är ett skolämne. De föräldrar som tycker att matematik är skolämne känner antagligen inte till vad som står i förskolans läroplan Lpfö98 (1998). I den står tydligt skrivet att man på förskolan skall arbeta med att ”barnen utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang, samt utvecklar sin förståelse för

grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum” (s.9).

I frågan 18 försökte jag få föräldrar att reflektera över vilka meningsfulla sammanhang och i vilka vardagssituationer barnen kan lära sig matematik. Tanken var att i alla de situationer som jag hade räknat upp i min lista går det att göra det. Men bara ca 45% svarade ”rätt”, dvs kryssade i alla alternativ. Barnen med rätt lek och stöd kan lära sig mycket och i frågan 19 har jag försökt att räkna upp olika färdigheter i matematik som barn kan lära sig på förskolan. Här var det bara 21% som markerade alla svarsalternativ. Efter att ha läst kommentarer till frågan förstår jag att några föräldrar inte förstod alla alternativ och därför kan det finnas föräldrar som inte markerade alternativ de inte förstod. Jag borde ha förklarat de olika termerna så att föräldrar kunde förstå vad det handlade om. En förälder i sina kommentarer skrev att de två frågor (18 och 19) var dumma för att alla alternativ var självklara. Det som var självklart för honom var inte lika självklar för de flesta. Förskolan som har matematik som en röd tråd genom verksamheten utmärker sig med att en större andel föräldrar markerar alla

svarsalternativ. De antagligen är mer medvetna om hur man kan lära matematik på förskolan. Frågan är om det är förskolepedagogernas ansvar att ”lära” även barnföräldrar om vad

matematik är och hur barn lär sig, men ett informationsmöte i samband med föräldramöte eller ett litet informationsblad skulle antagligen underlätta.

Det är fler föräldrar som inte vet hur man jobbar med matematik på barns förskola än dem som tror sig veta, men hoppgivande är att de flesta vill gärna veta mer både om hur man jobbar med matematik på förskolan och hur man kan använda den i vardagssituationer. Jag vet inte om föräldrarnas information om deras barns förskola är den korrekta och jag har svårt att dra slutsatser mellan föräldrarnas kunskap och aktiviteter på avdelningen. Både föräldrar och förskolan kan gynnas av att föräldrarna får större inblick i hur man jobbar med matematik på förskola. Däremot var det få som var intresserade att gå en kort kvällskurs. En kvällskurs i vardagsmatematik kan öppna ögonen på föräldrarna genom att visa var matematiken finns och hur man väcker intresse i barnen. Det intressanta var att ”matematiska” förskolan inte skilde sig från en annan ”vanlig” förskola när det gäller kunskaper hos föräldrar om hur man jobbar med matematik på deras barns förskola.

7. Slutord

De flesta föräldrarna tycker att man kan börja med matematik redan i förskolan. Av de föräldrar som var negativ inställda till matematiken i förskolan har hälften tyckt att skolmatematiken var svår och tråkig. De flesta föräldrarna tyckte att det var möjligt att matematik kan vara kul för barn i förskoleålder med rätt pedagogik. Min undersökning kommer att hjälpa mig att förstå föräldrarnas inställning till matematik i förskolan samt förstå hur föräldrarna tänker runt matematikundervisningen. Jag måste vara beredd på att det som kan uppfattas som positivt för en förälder kan för en annan förälder ses som negativt. Jag måste vara lyhörd för föräldrarnas önskemål för att både föräldrar och barn ska trivas med oss, pedagoger, och för att barnen ska få grunden till livslångt lärande.

8. Referenser

Adler, Björn (2001). Vad är dyskalkyli? En bok om matematiksvårigheter: orsaker, diagnos

och hjälp. Höllviken : Nationella Utbildningsförlaget Sverige.

Ahlberg, Ann (2000). Att se utvecklingsmöjligheter i barns lärande i Wallby, Karin m. fl. (red.). Matematik från början, s 9-98. Göteborg: Författarna och Nämnaren.

Doverborg, Elisabet (2000). Lekens lustfyllda lärande i Wallby, Karin m. fl. (red.).

Matematik från början, s 121-144. Göteborg: Författarna och Nämnaren.

Doverborg, Elisabet (2006). Förskolans matematik i Emanuelsson, Göran & Doverborg, Elisabet (red.) (2006). Matematik i förskolan. Kungälv: Livréna AB.

Doverborg, Elisabet (2007). Svensk förskola. i Doverborg, Elisabet m. fl. (red). Små barns

matematik. S. 1-10. Livrena AB, Kungälv.

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuellson, Ingrid (1999). Förskolebarn i matematikens

värld. Liber, Stockholm.

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (2000). Att utveckla små barns antalsuppfattning i Wallby, Karin m. fl. (red.). Matematik från början, s 99-120. Göteborg: Författarna och Nämnaren.

Emanuelsson, Göran (2007). Matematik – en del av vår kultur i Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (red). Små barns matematik. S. 29-44 Livrena AB, Kungälv. Gunnarsson, Bernt (1999). Lärandets ekologi. Villkor för elevers utveckling. Studentlitteratur. Illeris, Knud (2007). Lärande. Studentlitteratur.

Johnsson, Bo & Svedner, Per-Olof (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: kunskapsföretaget.