JAG MÅSTE JU BETE MIG SOM
EN KILLE
EN STUDIE OM VÅLD I UNGAS NÄRA
RELATIONER UR ETT GENUSPERSPEKTIV
EMMA BERGHMAN
SIRI BJÖRKGREN
Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
JAG MÅSTE JU BETE MIG SOM
EN KILLE
EN STUDIE OM VÅLD I UNGAS NÄRA
RELATIONER UR ETT GENUSPERSPEKTIV
EMMA BERGHMAN
SIRI BJÖRKGREN
Berghman, E & Björkgren, S. Jag måste ju bete mig som en kille. En studie om våld i ungas nära relationer ur ett genusperspektiv. Examensarbete i Socialt arbete
15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för socialt arbete, 2018.
Syftet med denna studie är att belysa området våld i ungas nära relationer, med fokus på det digitala våldet, och därav bidra med kunskap till det sociala arbetet med unga. Detta gör vi genom att undersöka unga personers uppfattningar om våld i nära relation, genus och sociala medier. I regeringens nationella strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor lyfts våld i nära relation som en del där flickor och unga kvinnor pekas ut som en särskilt utsatt grupp. Strategins
utgångspunkter är bland annat att det våldsförebyggande arbetet ska fokusera på stereotypa könsnormer med fokus på maskulinitetsnormer.
Studiens empiriska material bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex personer i åldrarna 18-21 år. Empirin har sedan analyserats ur ett
genusperspektiv för att förklara isärhållandet av manligt och kvinnligt och således dikotomin där mannen är överordnad, då våld i nära relation kan ses som ett resultat utav detta. Vårt resultat visar på att unga idag upplever att stereotypa könsnormer har en stor påverkan på både deras vardag och deras relationer. De upplever en press att bete sig stereotypt manligt och kvinnligt vilket anses begränsande. Vidare visar resultatet att unga personer upplever att de har bristande kunskaper kring våld i nära relationer men också en önskan om att de kunde mer. De upplever att det finns en klyfta mellan unga och vuxenvärlden idag som beror mycket på vuxnas bristande förståelse för ungas liv på internet. Detta resulterar i att förtroendet är lågt. Slutligen visar studien på vikten av en
kunskapshöjning hos både unga och professionella i arbetet för att våld i ungas nära relationer ska upphöra.
I HAVE TO ACT LIKE A BOY
A STUDY ABOUT ADOLESCENT DATING
VIOLENCE FROM A GENDER PERSPECTIVE
EMMA BERGHMAN
SIRI BJÖRKGREN
Berghman, E & Björkgren, S. I have to behave like a boy. A study about adolescent dating violence from a gender perspective. Degree project in Social
work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society,
Department of Social work, 2018.
The purpose of this study is to highlight the subject of adolescent dating violence, focusing on digital dating violence, and therefore contribute with knowledge regarding social work amongst young people. This is achieved through
researching young people's views on domestic- and adolescent dating violence, gender and social media. In the government's national strategy regarding violence against women, domestic violence is included as part and young girls are
pinpointed as a particularly targeted group. One of the viewpoints in the strategy is that focus should be on stereotypical gender and masculinity norms to prevent violence against women. Furthermore The empirical material of the study is based on qualitative semi-structured interviews with six people between the age of 18-21. The material has further been analyzed through a gender perspective to
explain the separation of masculinity and femininity and thereby the superiority of the male gender, since domestic violence and adolescent dating violence can be seen as a result of this. Our result shows that the youths of today experience that stereotypical gender norms have a big impact on both their everyday life but also in their interpersonal relationships. They express a perceived pressure to act accordingly to what is viewed as stereotypically male or female, which is expressed as limiting. Additionally the result is showing of young peoples perception of an inadequacy in knowledge regarding the subject of dating- and domestic violence, as well as a desire to know more. Their experiences show a divide between youths and the adult world today, which is largely due to a lack of understanding towards young people and their relationship with the internet. The result shows a shortage of trust towards the adult world. Finally the study
demonstrates the emphasis that should be made on an increasing knowledge about adolescent dating violence both amongst youths and professionals, in order to prevent it.
Keywords: Domestic and adolescent dating violence, Gender, Social media,
FÖRORD
Vi vill tacka våra fantastiska informanter som ställde upp och delade med sig av sina kloka och viktiga tankar kring ämnen som inte alltid är så lätta att prata om. Ni har har varit med och visat hur viktigt det är att inkludera ungas röster för att vuxenvärlden bättre ska förstå och utan er hade inte denna studien blivit av.
Vi vill även tacka varandra för att vi aldrig gav upp, för att vi har stöttat varandra och för att vi hade roligt under tiden.
Slutligen vill vi tillägna vår uppsats till alla barn och unga som förtjänar att leva i relationer fria från våld.
Siri och Emma Malmö, Maj 2018
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
KAPITEL 1 INLEDNING 7
1.1 Problemformulering 7
1.2 Syfte 8
1.3 Frågeställningar 8
KAPITEL 2 TIDIGARE FORSKNING OCH BEGREPP 8 2.1 Våldets omfattning, påverkan och konsekvenser 9
2.2 Attityder 9
2.3 Genus och respons 10
2.4 Kunskapsbrist 10
2.5 Online/offline 11
2.6 Begreppet våld i nära relation 12
2.6.1 Normaliseringsprocessen 13
KAPITEL 3 TEORI 14
3.1 Genussystemet 14
3.2 Biologi som förklaring 15
3.3 Inlärning 16
3.4 Genus och våld 16
3.5 Kritik 17
3.6 Val av teori 17
KAPITEL 4 METOD 17
4.1 Val av metodologisk ansats 18
4.1.1 Hermeneutik 18 4.2 Val av datainsamlingsmetod 18 4.3 Urval 19 4.4 Tillvägagångssätt 19 4.5 Forskarrollen 20 4.6 Etiska överväganden 20 4.7 Avgränsningar 21
KAPITEL 5 RESULTAT OCH ANALYS 22
5.1 Ungas syn på Genus 22
5.1.1 Genuskontrakt 23
5.1.2 Genuskontrakt i relationer 25
5.1.3 Press 26
5.1.4 Inlärning 27
5.2 Ungas syn på relationer 28
5.2.1. Uppfattning om vuxnas syn på relationer 29
5.2.2 Svartsjuka 29
5.3.1 Orsaker till våld i nära relation 32
5.3.2. Förmildrande omständigheter 33
5.3.3 Digitalt våld 34
5.3.4 Skydd 35
5.4 Ungas syn på respons och kunskap 36
5.4.1. Genusskillnader i bemötande 37
5.4.2 Önskan om mer kunskap 41
5.5 Sammanfattning resultat 42
KAPITEL 6 DISKUSSION 43
REFERENSER 47
KAPITEL 1 INLEDNING
I detta inledande kapitel kommer vi presentera vår problemformulering för att introducera läsaren för ämnet. Vidare kommer vi förklara studiens syfte och presentera våra frågeställningar.
1.1 Problemformulering
Ett stort antal människor i Sverige utsätts dagligen för våld av någon som står dem nära. En partner, före detta partner, familjemedlem eller släkt. Detta våldet är det som går under benämningen våld i nära relation och det sker i alla samhällsklasser oberoende ålder, etnicitet, sexualitet och funktionsförmåga (NCK 2018). Våld i nära relation är idag ett stort samhällsproblem och en folkhälsofråga som påverkar och berör oss alla. Trots detta vet vi att mörkertalet kring den här typen av
brottslighet är hög och det är därför svårt att veta hur många som egentligen lever i relationer där de blir utsatta för våld. I relationer där de varken kan eller vågar söka hjälp från allmänheten.
År 2016 släppte regeringen En nationell strategi för att förebygga och bekämpa
mäns våld mot kvinnor i syfte att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att
mäns våld mot kvinnor ska upphöra. I strategin lyfts våld i nära relation som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor där flickor och unga kvinnor pekas ut som en särskilt utsatt grupp. Strategins utgångspunkter är bland annat att det
våldsförebyggande arbetet ska fokusera på våldsutövare och maskulinitetsnormer, att större uppmärksamhet bör riktas mot flickors och unga kvinnors utsatthet och att berörda verksamheters arbete ska vara kunskapsbaserat (Regeringen 2016).
Då våld i nära relation ofta ses som ett vuxenproblem lämnas oftast barn och unga utanför debatten. Siffror som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF f.d Ungdomsstyrelsen) och Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterat bekräftar att våld i nära relation främst drabbar unga tjejer och att förövaren oftast är en kille som är jämnårig eller något äldre (MUCF 2013, Brå 2011). Alltså är detta inte ett vuxenproblem och att det anses som detta får förödande
konsekvenser för samhällets unga. Även juridiken utelämnar barn och unga. Brottskodningen ”I nära relation med offret” gäller inte för personer under 18 år och grov kvinnofridskränkning gäller bara om offer och förövare har bott
tillsammans under äktenskapsliknande former (NCK 2018). Sveriges lagstiftning täcker alltså inte den grupp som i störst utsträckning faller offer för våld i nära relation.
Organisationer som arbetar med denna målgrupp menar att detta har att göra med att ungas relationer inte tas på tillräckligt stort allvar. De menar på att när unga personer berättar om sina erfarenheter förminskas det ofta och saker som inte hade ansetts acceptabelt i en vuxen relation, romantiseras och skämtas bort
(1000möjligheter 2018). Dagens unga lever dessutom i en digitaliserad värld och mycket av deras tid spenderas på internet. Denna värld kan vara svår för många vuxna att förstå och därför känner många unga att de varken blir trodda eller tagna på allvar. Den vanligaste formen av våld i ungas nära relationer är just det digitala våldet. Det digitala våldet skiljer sig inte mycket från annat våld och det påverkar offret lika negativt men trots detta tas inte våldet och övergreppen som sker på internet på lika stort allvar (#connectwithrespect 2018). Detta leder dels till att barn och unga inte vet att det de utsätts för är ett brott och därav inte berättar eller
anmäler, men det leder också till att när de väl vågar göra det möts de allt för ofta av en vuxenvärld som inte kan eller vill förstå (1000möjligheter 2018).
I den nationella strategin lyfts det förebyggande arbetet med stereotypa könsnormer och maskulinitet som grundläggande i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen menar att dessa normer upprätthålls av både män och kvinnor och att insatser därav bör beröra båda parter. Däremot bör det förebyggande arbetet fokusera på våldsutövare och således pojkar och män. Regeringen skriver;
”Föreställningar om våld och hot om våld som legitima uttryck för manlighet bör aktiv motverkas i sammanhang som är särskilt viktiga i formandet av pojkars och unga mäns identitet” (Regeringen 2016, s.115)
De pekar alltså på att våld, och framförallt mäns våld mot kvinnor är ett resultat av de normer och föreställningar kring manligt och kvinnligt som barn och unga fostras in i idag och att det därför är utav stor vikt att dessa bryts ned. Regeringen pekar också ut socialtjänsten som en av flera berörda verksamheter för det
förebyggande arbetet (Regeringen 2016).
I socialstyrelsen Föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer, från 2014 står skrivet:
7 kap: “Socialnämnden ska erbjuda den som är under 18 år och har utsatts för
våld eller andra övergrepp av sin partner insatser akut och på kort och lång sikt med utgångspunkt i behovet av skydd, stöd och hjälp.” (SOSFS 2014:4)
För att socialstyrelsen ska kunna erbjuda det skydd, stöd och hjälp som unga behöver, men också för att arbeta förebyggande behöver alltså kompetensen på området höjas. Socionomer behöver få tillgång till kunskap kring ungas relationer, våld i ungas relationer och ungas liv på internet för att kunna utföra det arbetet som Socialstyrelsen och Regeringen utlovar
1.2 Syfte
Syftet med vår studie är att belysa ungas uppfattningar kring genus, relationer och våld i nära relationer. Då ungdomar är en särskilt utsatt grupp för våld i nära relation och socialstyrelsen utlovar att professionella ska kunna erbjuda rätt stöd och hjälp är det viktigt att kunskapen utökas.Vi vill därför lyfta denna frågan så att det sociala arbetet med ungdomar kan utvecklas.
1.3 Frågeställningar
1. Hur uppfattar unga att genus spelar in i deras vardag och i relationer? 2. Hur uppfattar unga personer våld i nära relationer ur ett genusperspektiv?
KAPITEL 2 TIDIGARE FORSKNING OCH
BEGREPP
I detta kapitel kommer vi presentera tidigare forskning gällande våld i unga personers nära relationer. Forskningen vi presenterar är både nationell och internationell, detta för att visa på att våld i ungas nära relationer är ett globalt
problem. Det är lärorikt att se ett problem ur andra perspektiv och sätta in det i andra kontexter för att förstå det bättre.
2.1 Våldets omfattning, påverkan och konsekvenser
Våld i ungas nära relationer är ett omfattande problem och det påverkar ungdomarnas hälsa och välmående både direkt och långsiktigt. Detta har bekräftats i forskningsstudien Safeguarding Teenage Intimate Relationships (STIR), vilket är den första omfattande Europeiska studien som gjorts kring våld i ungas nära relationer och risk- och skyddsfaktorer (STIR 2015). Andra studier har påvisat att psykiskt våld är mer omfattande än det fysiska eller sexuella våldet hos unga (Leen 2013). Det psykiska våldet som unga utsätts för består ofta av
svartsjuka och kontroll men också av verbalt våld och hot om våld (Gottzén, Korkmaz 20143). Det är inga tydliga skillnader i hur de negativa konsekvenserna ser ut för unga och vuxna, men det som visats i tidigare forskning är att det är vanligt med psykisk ohälsa som en direkt konsekvens. Enigt med detta
resonemang är en amerikansk studie vars fokus ligger på ungdomars relationer och konsekvenserna av fysiskt och psykiskt våld av en partner i relation. Där visade resultatet att har en ungdom erfarenheter av våld i en nära relation är risken större att hen drabbas av psykisk ohälsa såsom depression, ätstörningar och suicidala tankar. Det finns även andra studier som visar på prestationer i skolan blir sämre (Banyard, Cross 2008).
2.2 Attityder
Jämställdhet mellan könen är en viktig fråga för unga personer. Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällesfrågor har presenterat en statistisk analys kring unga och deras attityder till maskulinitet, jämställdhet och våld samt de kopplingar som finns däremellan. 98% av tjejerna respektive 92% av killarna ansåg att det var viktigt med jämställdhet mellan könen. Trots detta ansåg många att det finns skillnader mellan könen och därav också förväntningar på dem utifrån deras kön. Både tjejer och killar ansåg att det är viktigt att vara stereotypt kvinnlig och manlig, däremot var det viktigare för killar och då främst yngre killar (MUCF 2013). Bland de unga som tyckte att det är viktigt att killar är manliga var det fler som utfört våldsamma och/eller kränkande handlingar. Studien visar ett samband mellan föreställningar kring stereotypa könsnormer, maskulinitet och våldsamt beteende. Alltså går det att läsa ut att attityder och beteende hänger ihop.
Resultatet visade även på att det var vanligare att ha utfört våldsamma och/eller kränkande handlingar som kille än som tjej.
Vidare har forskning gjort kring attityder om kontroll, då det har påvisats att detta i stor utsträckning är ett normaliserat beteende bland unga personer, både över nätet och i det verkliga livet. Det framgick i STIR-studien att många unga accepterade kontrollerande beteende utifrån konstaterandet att det sågs som en normal del av en kärleksfull relation. Kontroll och övervakning sågs av många ungdomar som ett tecken på omsorg, kärlek och skydd (STIR 2015). I amerikansk forskning har även vikten av att jobba förebyggande med att ändra ungdomars attityder och kunskap kring våld i nära relationer uppmärksammats. Detta förklaras genom att attityder som legitimerar användandet av våld är i större utsträckning mer vanligt bland ungdomar som utövar våld i en nära relation (Sorbring m.fl. 2015). Bland forskningen om attityder och våld belyses våld som ett inlärt beteende, och att det därav finns möjlighet till förändring av attityd och beteende. I MUCF rapport om våldsprevention förklaras arbetet med
attitydförändring som en förebyggande insats mot våld, och de belyser i sin rapport flera olika och effektutvärderade program som fokuserar på maskulinitet, jämställdhet och våld. Programmet Safe Dates är en av de som uppmärksammades som mest effektfullt. Programmets mål är att motarbeta och kritisera
föreställningar om stereotypa könsnormer och motverka attityder som legitimerar vad som utifrån den amerikanska kontexten kallas dating violence. Utöver Safe Dates belyses flera andra program såsom The Men’s Program och The Men’s project som även visar på att attitydförändringen är av god kvalitet (MUCF 2012)
2.3 Genus och respons
Bland unga personer finns det en skillnad i hur tjejer och killar förklarar våld i nära relation. En studie gjord på killar som utsatt sina flickvänner för våld och tjejer som blivit utsatta för våld av en partner visar en tydlig skillnad. Killarna förklarar våldet genom att lägga över ansvar på tjejen och att hennes egenskaper spelade roll i sammanhanget. Killarna tar ansvar för våldet på ett generellt plan, de erkänner att det de har gjort var fel men att det oftast fanns anledning till agerandet, såsom provokativt beteende eller psykisk ohälsa. Tjejerna förklarade istället våldet genom killens handlingar. De förklarar våldet som en process, från att de träffades till första våldshandlingen. Detta kallas för
normaliseringsprocessen (se 2.6.1), de förklarar att våldets trappas upp successivt. I berättandet om våldet togs det upp skammen och stigmat som finns kring våld i nära relation, för båda sidor. Både tjejerna och killarna pratar om våld i nära relation som det mest ”moraliska fel” en kan göra. Våld mot en kvinna och
framförallt en flickvän går emot könsnormer vilket förändrar responsen från andra män. Även i sammanhang där våld accepteras, accepteras inte våld mot ”någon svagare”. Likaväl påverkas bemötande av den som har utövat våld mot en kvinna eller flickvän, då den utifrån ett genusperspektiv ska bemötas med våld och hot om våld från andra killar (Gottzén, Korkmaz 2013). Studiens slutsats är att både tjejerna och killarna hade svårt att identifiera sig som våldsutövare eller
våldsutsatt då de inte tyckte att de passade in i den stereotypa bilden av dessa. Gottzén och Korkmaz skriver att detta kan ha att göra med att våld i ungas nära relation fortfarande är ett så pass outforskat område i Sverige (a.a).
Vikten att respons i relation till våld i nära relation, särskilt bland unga, ligger i att det kan antingen förhindra att det pågår eller tillåta det att fortsätta. Respons och bemötande från ens sociala nätverk blir särskilt viktigt just bland unga personer eftersom de kan ha mindre livserfarenhet och därav behöver hjälp och stöd från andra. Förminskande och undvikande är två vanliga förhållningssätt vid
bemötande av unga som utsatts för våld i nära relation. Förminskning är mer återkommande i situationer då våldet anses vara “mindre allvarligt”. Det
undvikande bemötande visas i högre utsträckning i relation till mer allvarligt våld, förklaringen till detta antas kunna vara att personer som ger responsen inte känner sig tillräckligt kunniga för att bemöta situationen (a.a.).
2.4 Kunskapsbrist
Det finns en låg medvetenhet och kunskap gällande våld i ungas nära relationer, detta både hos unga och professionella. Det är därför viktigt att våld i ungas nära relationer inte ses som synonymt med mobbning och nätmobbning. Utan att det förklaras som och arbetas med som något säreget, så att förklaringar till problemet kan identifieras och likaså dess påverkan på ungdomar (STIR 2015). Det
professionella för att öka medvetenheten. Insatser och det förebyggande arbetet bör utvecklas och integreras i lagar, regler och politik. En anledning till varför ungdomar inte berättar om sina erfarenheter är på grund av bristande tillit till andra. Det visar en bristfällig tro i de vuxna och professionellas kompetens. Ungdomar upplever att vuxna och professionella ger otillräckliga och felaktiga svar, utifrån att de vuxna ses som “gammalmodiga”. Att de inte förstår
ungdomars privata problem, samt generella problem som ungdomar går igenom varje dag. Detta är ännu tydligare när det gäller det digitala våldet (STIR 2015), vilket kommer presenteras i nästa avsnitt.
Det bemötande och den respons som unga människor som utsatts för våld i nära relation får av omvärlden och vuxna människor är av stor vikt (Gottzen, Korkmaz 2013). En fjärdedel av unga pratar inte med någon om sina erfarenheter av våld i nära relation. De som pratade om sina erfarenheter, oberoende av vilken form av våld det var, gjorde det i större utsträckning med andra ungdomar och folk i deras ålder än med vuxna. Bland ungdomarna var det 64% som valde att prata med en vän medan endast 17% valde att berätta om sina erfarenheter till en vuxen. Bakomliggande hinder till varför ungdomarna inte valde att berätta eller söka hjälp förklarades delvis utifrån deras syn på våld i nära relationer som någonting privat (STIR 2015).
Användandet av nya teknologier för att få information och nå ut till grupper har visat sig nyttjande, särskilt i situationer då målgruppen är ungdomar. Utifrån viljan och strävan om att hitta nya sätt för socialarbetare att nå ut till fler och större grupper av ungdomar, och att bättre kunna arbeta med våld i ungas nära relationer har en spelbaserad intervention mot våld i ungas nära relationer skapats. En studie som syftade till att undersöka ungdomar i Sveriges uppfattningar och attityder gentemot spelet har gjorts för att utveckla de bästa metoderna för socialt arbete att jobba med våld i ungas nära relationer. Studien påpekar att ett
involverande av ungdomars användande av sociala medier och nätanvändande är
av stor vikt för att skapa bra och hållbara interventioner som skall nå fram till och ha en påverkan på unga människors attityder och beteenden (Sorbring m.fl. 2015).
2.5 Online/offline
Det finns som sagt flera olika typer av våld som kan utövas i nära relation, ett av dessa sätt är när förövaren använder sig av elektroniska medel för att utöva våld (Centers for Disease Control 2012). Detta kallas för digitalt våld och detta är en relativt ny form av våld i nära relation. Det är ett fenomen som i den amerikanska kontexten, där majoriteten av forskningen är gjord, har blivit förklarad utifrån en variation av begrepp. Digital dating abuse är en av dem. Begreppet innefattar användandet av teknologiska medel för att bruka våld i nära relationer. Forskning visar att digitalt våld även förekommer vuxnas nära relationer men att risken för ungdomar att bli utsatta av en romantisk partner är tre gånger så hög (Brown m.fl. 2018).
Användandet av sociala medier bland unga idag är en integrerad del av vardagen och således en stor del av unga människors liv. Därav är det både enkelt och vanligt att använda sig av sociala medier för att utsätta någon för våld i nära relation (STIR 2015). Forskning visar på att ”online och offline-sfären” inte är tydligt separerade för unga, utan att de är tätt sammanlänkade och har en komplex och svårförstådd påverkan på unga i deras vardagsliv (STIR 2015, Livingstone 2004). Detta framförs med andra ord i en studie om barn och unga i relation till
digitala medel där det diskuteras kring en “digital generationsklyfta” mellan vuxna och unga (Carlsson 2005) Digitala medel representerar en stor del av den vardagliga kommunikationen och utifrån detta faktum är det inte en överraskning att även sexuell kommunikation utgörs till stor del genom digitala medel. Detta fenomen har formulerats till begreppet sexting, vilket innebär att ”skicka sexuella explicita meddelanden eller bilder via mobil”. Detta är ett relativt nytt och
outforskat fenomen, men vilket har undersökts bland unga personer i USA. Resultatet i forskningen påvisade att hälften av deltagarna i studien som tidigare hade skickat explicita bilder eller meddelanden hade gjort det utan att egentligen vilja göra det. Den som hade blivit övertalad till att skicka dessa bilder eller meddelanden upplevde i stor utsträckning ångest, depression och trauma. Studien visar på att risken för psykisk ohälsa som konsekvens av detta var lika stor som på grund av annan form av våld i nära relation, som fysisk, verbal eller sexuell (Drouin m.fl. 2015).
Vidare har forskning kring digitalt våld i nära relationer påvisat ett resultat som tyder på att digitalt våld i ungas nära relationer kan vara mer skadligt för unga tjejer än för unga killar. En amerikansk forskningsstudie visade att unga tjejer fann det mer skadligt. Faktorer som bidrog till att det upplevdes skadligt var att kommunikationen upplevs konstant och ofrånkomlig, samt att de är medvetna om risken att bilder och meddelanden aldrig försvinner och således kan spridas vidare och göras offentliga. Studien stödjer att digitala medier är ett nytt sätt att bruka våld i nära relation samt att erfarenheternas påverkan kan variera mellan könen (Reed m.fl. 2017). I linje med detta, samt ovanstående forskning om det digitala våldet, har annan forskning även belyst att det digitala våldet inte ska ses och arbetas med som något säreget utan bör ses som integrerat i arbetet med våld i ungas nära relationer (STIR 2015).
2.6 Begreppet våld i nära relation
Våld i nära relation är ett brett begrepp som innefattar alla typer av nära relationer
och flera olika typer av våld. Det kan vara pågående eller avslutade
kärleksrelationer men också relationer till familjemedlemmar och släkt. Det gemensamma är att offer och förövare har eller har haft en nära relation till varandra och därav ett känslomässigt band till varandra. Detta är viktigt då det är just detta som skiljer våld i nära relation från andra typer av våld – det
känslomässiga bandet (NCK 2018). Våld i nära relation sker ofta i det privata, ofta i hemmet och det kan pågå under en lång tidsperiod. På grund av detta sågs länge våld i nära relation som ett ”privat” problem som inte samhället skulle lägga sig i och det var inte förrän på 80-talet som lagstiftningen började förändras. Från att vara något som hör till det privata ses våld i nära relation idag som ett stort samhällsproblem och en folkhälsofråga. Idag finns också lagstiftning på området som gör att det idag både är möjligt att anmäla våld i nära relation och att bli dömd för det (Socialstyrelsen 2016)
Våld i nära relationer sker i både heterosexuella och samkönade relationer, mot både kvinnor och män. Vanligast är dock att en man utövar våld mot en kvinna och därav räknas ofta våld i nära relation in i mäns våld mot kvinnor. Det går således att se våld i nära relation som ett strukturellt problem som grundar sig i ojämlikhet mellan könen. Det finns olika förklaringar till våld i nära relation beroende på vilket teoretiskt perspektiv en har. Vanligt är att våld i nära relation ses som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor och därav förklaras ofta våldet med hjälp av de strukturer som råder i samhället där mannen är överordnad kvinnan.
Våld ses således som ett uttryck för maktutövning och kontroll. Våldet kan också förklaras ur ett socialpsykologiskt perspektiv, där faktorer i relationen spelar roll eller ur ett individualpsykologiskt perspektiv där alltså individuella faktorer spelar in (Socialstyrelsen 2016). Dessa individuella faktorer kan vara missbruk, psykisk ohälsa, arbetslöshet och ekonomiska förutsättningar. De strukturella och de individuella faktorerna spelar ofta in i varandra och samverkar, men det grundar sig ändå i en ojämlikhet mellan könen (Brå 2009).
Socialstyrelsens definition av våld i nära relation; “Våld i nära relationer är ofta ett mönster av handlingar som kan vara allt ifrån subtila handlingar till grova brott. Mer konkret är det allt ifrån att bli förlöjligad till att utsättas för våldtäkt eller allvarliga hot. Det är ofta kombinationer av fysiskt, sexuellt och psykiskt våld.” (Socialstyrelsen 2018)
Våld i nära relation kan se väldigt olika ut i olika relationer och sammanhang. Ofta förändras våldet över tid, det trappas upp och normaliseras (Lundgren 2004). Våldet kan anta olika former och kan därav vara olika svårt att synliggöra. Olika typer av våld är till exempel fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, materiellt våld, ekonomiskt våld och digitalt våld (se bilaga 4). Det digitala våldet förklarar det våld som sker över internet inom en nära relation. Då internet används som ett medel för att begränsa sin nuvarande eller före detta partners livsutrymme (Brå 2018). Exempel på digitalt våld är överösa sin partner med sms eller samtal, att installera avlyssnings-och positioneringsappar på sin partners mobil, att kapa konton på sociala medier, och sprida rykten över internet (1000mojligheter 2018). Den vanligaste anledningen till att unga tjejer söker hjälp utifrån att de har blivit utsatta för digitalt våld är på grund av att spridning eller hot om spridning av bilder i en sexuell kontext har skapats av en partner eller före detta partner (Brå 2018).
När det handlar om våld i nära relation kombineras dock oftast de olika typerna av våld och det är således sällan enbart en typ av våld. Det är vanligt att det börjar med psykiskt våld och detta våld kan pågå länge innan eventuellt fysiskt våld äger rum (Socialstyrelsen 2016). Många som berättar om våldet de blivit utsatta för, vittnar också om att det psykiska våldet många gånger var värre och svårare att hantera än det fysiska våldet. Det psykiska våldet kan också vara svårare att anmäla och bevisa till skillnad från annat våld som eventuellt lämnar märken och fysiska skador vilket i sin tur också bidrar till det stora mörkertalet i statistiken (Lundgren 2004).
2.6.1 Normaliseringsprocessen
En vanlig fråga kring våld i nära relation är varför den utsatte inte lämnar den som utövar våldet. Detta kan förklaras med det som kallas för
”normaliseringsprocessen”. Normaliseringsprocessen är en teoretisk modell som förklarar hur våldet trappas upp och således hur gränser förskjuts. Genom denna process blir det som inte skulle varit acceptabelt något normalt i vardagen. Eva Lundgren förklarar normaliseringsprocessen som en nedbrytning av kvinnan som sker samtidigt som våldet trappas upp (Lundgren 2004).
Våldet handlar också om isolering och kontroll av partnerns livsutrymme. Genom att successivt kontrollera den andra partens handlingar, umgänge och tankar så förskjuts gränserna och våldet normaliseras. Normaliseringsprocessen leder alltså till att den som blir utsatt börjar acceptera våldet och börjar tänka som
våldsutövaren, alltså att våldet är förtjänat. Men det leder också till mycket skam och skuld vilket också gör att den utsatte inte vill berätta för omvärlden och söka hjälp. Denna kontroll görs ofta möjlig genom det som Lundgren förklarar som en växling mellan våld och värme. Våldsutövaren lyckas få kontroll över sin partner genom att även ha fina stunder och visa upp bra sidor, genom att vara kärleksfull. Detta förvirrar inte bara partnern utan detta ger även våldsutövaren fullständig kontroll – det är bara den som utövar våldet som vet när våldet ska ske, som vet när hen ska slå och när hen ska sluta slå (Lundgren 2004).
KAPITEL 3 TEORI
Detta kapitel behandlar det teoretiska ramverk som vi har valt att bygga vår studie på. Vi kommer här nedan presentera teoretiska begrepp samt framföra kritik och motivation till vår valda teori.
3.1 Genussystemet
Genus eller gender är ett begrepp som växte fram under 1970-talet framförallt i engelsk litteratur. Yvonne Hirdman lanserade 10 år senare begreppen genus och
genussystem i Sverige. Begreppen kan enkelt förklaras som det system där
kvinnor och män ordnas utifrån sin könstillhörighet och därav tilldelas olika egenskaper. Det är ett begrepp med flera olika definitioner men det kan sammanfattas som en social förklaring på det biologiska könet (Wendt, Åse 2001). Hirdman förklarar genus, även kallat det sociala könet med genussystemets två logiker. Hon menar vidare att genussystemet handlar om att organisera kön där organiseringen bygger på föreställningar, förväntningar och processer. De två logikerna är de som gör att genussystemet upprätthålls. Den ena logiken är isärhållandet av könen, alltså dikotomin mellan manligt och kvinnligt. Den andra logiken är hierarkin mellan könen, den manliga normen och mannens
överordning. Dessa logiker går dock in i varandra då Hirdman menar på att det är isärhållandet av könen som skapar och utvecklar den manliga normen, och mannens överordning över kvinnor. Isärhållandet och uppdelningen bygger på att könen sorteras i vad som kallar för ”sorter”. Detta bygger dels på den biologiska skillnaden, alltså kvinnans förmåga att bära och föda barn. Det bygger även på ett motsatstänkande, där kvinnan och mannen är varandras motsatser. En dikotomi där mannen är det positiva och kvinnan det negativa (Hirdman 2001). Kvinnan är underordnad mannen och hon skall vara det. Hon får aldrig bli bättre än mannen, inte heller får hon efterlikna mannen för mycket, denna princip fungerar likadant på motsatta håll (Thomsson 2005). Genusforskaren Lena Gemzöe förklarar ytterligare detta i sin bok om feminism, hur genus är en relationell kategori. Det kvinnliga kan aldrig förklaras eller förstås utifrån sig självt utan det är alltid i relation till det manliga. Kvinnlighet förklaras vara det som manlighet inte är (Gemzöe 2014).
För att ytterligare förklara dikotomin mellan man och kvinna använder sig Hirdman av det som kallas för ”genuskontrakt”. Genuskontrakten är, förklarar författaren, de kontrakt som alla samhällen och tidsepoker har mellan könen. Det skiljer sig dock från vanliga kontrakt i den mån att det inte är ett kontrakt mellan två jämställda parter, utan istället kontrakt där ena parten definierar den andra. Dessa kontrakt är de föreställningar som finns kring hur de två könen bland annat ska bete sig mot varandra, på sina arbetsplatser, i relationer, i sitt sätt att prata och i hur de ska se ut (Hirdman 1998). Hirdman skriver att dessa genuskontrakt kan
användas för att förstå och beskriva mellanrummet mellan manligt och kvinnligt och hur detta regleras. Genuskontrakten kan även användas för att beskriva kvinnans begränsade möjligheter men också för att förstå hur den manliga normens prima upprätthålls. Med genussystemet kan vi enligt Hirdman se den ”reproducerande kraften”, och alltså att isärhållande av könen i sin tur leder till isärhållande och således till att den manliga normen lever vidare. Det är alltså isärhållandet som gör den manliga normen starkare (Hirdman 1998).
Genussystemet, vilket även kan benämnas könsmaktssystemet, förklarar hur alla blir inlärda och påverkas av strukturerna, men det finns inget direkt tvång att följa strukturen, däremot kan det få konsekvenser för den som väljer att gå emot det (Hirdman 1998; Thomsson 2005). Det är vanligt att den som bryter normen måste stå till svars för sin handling, förklara och motivera varför. En enskild individ kan inte ensam bidra till att förändra systemet. Ett genussystem påverkas inte av eller tar inte hänsyn till ensamma motsättningar. Det är ett samhälleligt system där isärhållandet fungerar som en maktstrategi genom att särskilja på det normala och det onormala. Dessa särskiljande funktioner utnyttjas och används för att göra samhället och livet för alla individer i samhället förståeligt. Som nämnts är detta ett samhällssystem som utifrån små beslut styrs och fungerar övergripande för hela samhället. Utifrån detta är det lättare att förklara hur den enskilda rösten har stora svårigheter att påverka genussystemet. Anledningen till att människor som går emot strukturen blir bemötta med kritik är på grund av att människan blir rädd när strukturen rubbas. Det är en rädsla som utgår ifrån att bli av med sina
existerande privilegier och därav hålls det då extra hårt fast vid gamla och trygga värderingar (Thomsson 2005). Även om dessa gränser skulle kunna förflyttas och mjukas upp står systemet på en stark grund som är biologin. Den manliga och kvinnliga biologin, fortplantningen, som avgränsar könen och ställer dem emot varandra och alltså upprätthåller dikotomin (Hirdman 1998).
3.2 Biologi som förklaring
Inom särskiljandet av män och kvinnor finns det en omfattande uppfattning om att biologiska skillnader mellan könen fungerar som en direkt förklaring för en mängd andra skillnader. Såsom att män förklaras vara starkare, snabbare, ha högre sexualdrift, större aggressivitet, medan kvinnor förklaras som mer lugna,
känslomässiga, omvårdande och intuitiva. Dessa uppfattningar är så pass starka att de kan tolkas som ”naturliga” (Connell, Pearse 2015). Den naturliga ordningen förklaras genom biologin - genom barnafödandet. På grund av detta blir kvinnan den som ses som liten och svag och mannen som stor och stark och därav hennes beskyddare (Hirdman 2001) Genusteoretiker blir ofta kritiserade för att förkasta all form av biologisk skillnad mellan könen vilket genusteoretiker menar på inte är fallet (Elvin-Nowak 2005), vilket även har förklarats ovan med Hirdmans teori. Syftet ligger inte i att förneka någon biologisk skillnad men att belysa vilka innebörder som tillskrivs dessa skillnader och vilka sociala konstruktioner som skapas utifrån detta. De biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor används vidare för att ”göra kön” och för att bekräfta mannens överordning över kvinnor. Det används som ett rättfärdigande för de normer och stereotyper som finns om kön. Mannens biologi används som en förklaring till en rad andra attribut och fungerar som ursäktande för mannen, vilket det inte gör för kvinnan. Testosteron och hormonnivåer blir förklaringar till att män inte har förmåga att kontrollera sin ilska och på så vis ursäktar mäns våld mot kvinnor. På liknande sätt fungerar synen på mannens sexualdrift som okontrollerbar ursäktande vid våldtäkt, då mannen är inkapabel utifrån sin biologi att motstå kvinnans frestelse (a.a.).
3.3 Inlärning
Kön förklaras utifrån genusperspektivet som någonting som görs. Det är
någonting som ständigt sker i sociala interaktioner, i samtal, och i relationer med andra, i alla olika miljöer under hela våra liv (Thomsson 2005). Hirdman belyser hur kvinnor och män inte föds in i detta utan de skapas. Kvinnor och män skapas genom kulturell överlagring, social integration och socialisering. Socialisering är inlärningen, vad flickor och pojkar blir inlärda från födseln att det förväntas av dem utifrån deras kön. Både män och kvinnor är medskapare i denna processen (Hirdman 1998). Simone De Beauvoir som har blivit väldigt uppmärksammad inom genusforskningen med boken Det andra könet, förklarar kön som en konstruktion. I hennes bok skriver hon; “Man föds inte till kvinna man blir det.” (De Beauvoir 1999, s.162)
I relation till barn och deras utveckling är genussystemet förklarande i hur barn blir inlärda beteenden. Barn, flickor och pojkar, föds upp i en omgivning där normer kring kön säger att de ska vara feminina eller maskulina. Beteenden och agerande hos barn som i könsmaktssystemet förklaras som särskilt naturliga för flickor eller pojkar är egentligen allt annat är naturligt. Det är mönster, bestående av påhittade kategorier som kallas för manligt och kvinnligt, som lärs in genom repetering och observationer av omgivningens representation av dem. Denna inlärning sker successivt under barnets uppväxt och blir till genom exempelvis representation i litteratur, förskolepedagoger och i media (Elvin-Nowak 2005). Hirdman förklarar hur genuskontrakten blir inlärda och reproducerade då de följer med till nya generationer då föräldrar för över dessa förväntningar på sina barn. Barn växer upp i samhällen och miljöer där de ständigt blir inlärda dessa kontrakt och därav lär sig att leva efter dem. Hirdman menar att begreppet könsroll inte är välfungerande inom genusteorin då det indikerar en alldeles för simplifierad innebörd av genus. Begreppet ger antydan om att genus är en roll vi träder in i och på så vis lika enkelt kan träda ur (Hirdman 1998).
3.4 Genus och våld
Huruvida det finns en koppling mellan våld och genus är ett omdebatterat ämne. Maskulinitetsforskare har dock ofta kopplat samman våldsutövning med
maskulinitet. Ur ett genusperspektiv kan dikotomin mellan könen och således mannens överordning ge upphov till våldsanvändning. I det system där mannen är överordnad kvinnan, även kallat patriarkatet, legitimeras våld mot kvinnor, som ett sätt att upprätthålla hierarkin. Samma maskulinitetsnormer som legitimerar våld mot kvinnor legitimerar också våld mot andra män. Det är alltså viktigt att förstå att maskulinitet utifrån det hegemoniska perspektivet som visar på att olika maskuliniteter idealiseras i olika kontexter. Hegemonisk maskulinitet är någonting som åstadkoms och görs i olika sammanhang. I den västerländska kontexten förespråkas dels heterosexualitet, men också framgång, styrka och dominans. De maskuliniteter som inte lever upp till dessa blir således underordnade, till exempel homosexuella män (Connell 1995; Segal 1997). Connell menar att vi inte endast kan förklara våld med genus då andra sociala faktorer kan spela in i individers våldsutövning, faktorer som också kan variera över tid. Det är viktigt att ha förståelse av det spektrum som finns med olika typer av maskuliniteter – mycket beroende på kontext (Connell 1995). Att mannen i vår västerländska kultur är överordnad och tilldelas egenskaper som aggressiv, stark och våldsam leder till att killar och män bekräftar sin manlighet genom att leva upp till idealet genom att använda sig utav våld i olika sammanhang (Connell 1995; Segal 1997). Att vara
aggressiv och våldsam ingår alltså i genuskontraktet för manlighet och
våldsutövandet blir alltså ett förkroppsligande av “manlighet”. Att använda sig utav våld kan alltså dels ses som ett sätt att upprätthålla en maktposition, men våld kan också ses som ett sätt för en underordnad part att ta eller försöka ta makten ifrån någon annan med mer makt. Våld i nära relation kan därav ses som ett uttryck för att försvara mäns rättigheter genom att sätta en kvinna på plats och således bevara sin bestämmanderätt (Connell 1995).
3.5 Kritik
Hirdmans genusteori och begreppet genussystem har kritiserats för att vara alldeles för fast och simplistisk. Kritiken menar att genusordningen i det verkliga livet kan skilja sig och variera vilket inte framgår i Hirdmans teori. Det
dikotomiska uppdelningen utesluter andra könsidentiteter samt andra sexualiteter än den heterosexuella, vilket hämmar teorin. Kritiken menar att båda grupperna kvinnor och män ses som homogena och ett intersektionellt perspektiv är inte applicerat. Detta har Hirdman i sin tur har svarat på, då hon förklarar att genuskontrakten är lokalt och historiskt bundna och att genussystemet två
principer utifrån detta kan delvis vara föränderliga (Gemzöe 2014). Judith Butler med sin queer-teori kan förklara en stor del av kritiken mot genusteori. Butler kritiserar uppdelningen mellan det biologiska och det sociala könet, och genusteorins tanke om att det sociala könet förklarar föreställningar om det biologiska könet. Queerteorin menar att det biologiska könet är grundat och format utifrån det sociala, det är diskurser och föreställningar som har skapat det biologiska könet. Det är utifrån diskurser och människans handlingar som genus har förkroppsligats, teorin menar att könet är helt och hållet konstruerat
(Johansson 2000).
3.6 Val av teori
Vi har valt att undersöka ungas uppfattningar kring våld i nära relationer och därav också hur de ser på genus, relationer och sociala medier. Detta då regeringen menar på att arbeta med stereotypa könsnormer och normer kring maskulinitet är en viktig del av arbetet i att bekämpa mäns våld mot kvinnor, där våld i nära relation räknas in. Då genusteorin behandlar både social inlärning och social konstruktivism tyckte vi att det var en lämplig och heltäckande teori när vi skriver om våld i nära relation. Valet blev mer klart då genusteorin belyser kön som en social konstruktion, behandlar isärhållandet av man och kvinna samt uppvisar mannen som normen. Detta ansåg vi var nödvändiga komponenter för att analysera vårt valda ämne, våld i nära relationer.
Anledningen att vi tycker att det är intressant att utgå från en tvåkönsmodell och således inte till exempel en queerteori, är då våld i nära relation beskrivs som en del av mäns våld mot kvinnor och således som en del av det våldet som flickor och kvinnor utsätts för på grund av att de är just flickor och kvinnor av framförallt män (Regeringen 2016).
KAPITEL 4 METOD
I detta kapitel kommer vi presentera vår metodologiska ansats. Här kommer vi förklara hur vi har gått till väga för att samla in och bearbeta vårt empiriska material som ligger till grund vår studie. Vi kommer också förklara hur vi ser på vårt urval och vår forskarroll kopplat till etiska överväganden. Slutligen har vi
även tagit med ett avsnitt där vi behandlar vilka avgränsningar vi har behövt göra då det är viktigt att belysa att det finns andra sidor av ett problem.
4.1 Val av metodologisk ansats
Vår studie syftar till att undersöka ungdomars uppfattningar till ämnet våld i ungas nära relationer ur ett genusperspektiv. Vi har valt att bygga vår studie på en kvalitativ metod då våra frågeställningar och vårt syfte utgår ifrån att framföra ungdomars uppfattningar, deras tankar och åsikter om ämnet. Vi anser att den kvalitativa metoden är den bäst lämpade metodologiska ansatsen för
genomförandet av vår studie eftersom vi syftar till att uppnå en helhetsförståelse kring det valda ämnet. Vår strävan är att framföra ungdomars uppfattningar, vilket innebär att vi inte bara vill förklara ett handlingsmönster utan att genom
undersökning få fram en djupgående förståelse för detta fenomen. Målet med vår studie är inte att finna en absolut eller en bestämd sanning, utan en förståelse för ungdomarna ur deras perspektiv, deras sanning. Vi utgår ifrån en induktiv
forskningsstrategi eftersom vi vill åstadkomma en övergripande helhetsförståelse av hur ungdomar uppfattar våld i ungas nära relationer. Vi kommer inte utgå från att testa hypoteser utan i enlighet med den induktiva
forskningsstrategin förhåller vi oss under forskningsprocessen flexibla. Utifrån de ramar vi har satt upp, vårt syfte och frågeställning, är vi flexibla i informationen vi får fram (Bryman 2008).
Den främsta kritiken riktad mot den kvalitativa metoden är att den inte är lika generaliserbar som en kvantitativ metod (a.a). Givetvis skulle vi få fram ett bredare, och därav mer generaliserbart, resultat vid användandet av en kvantitativ metod. Då syftet med vår studie är att undersöka ungdomars uppfattningar är den kvalitativa metoden ändå det bästa alternativet då detta är väldigt svårt att få fram ur en kvantitativ metod.
4.1.1 Hermeneutik
Vi har valt att använda oss av hermeneutiken. Detta för att hermeneutiken handlar om tolkningslära, att tolka, förstå och förmedla innebörden av exempelvis
upplevelser och handlingar (Bryman 2008). Syftet med vår studie är att få tillgång till intervjupersonernas, det vill säga unga personers, uppfattningar, tankar och åsikter kring det valda ämnet. Vi vill ta del av deras upplevelse av de normer och värderingar som vi i vår studie kopplar till våld i nära relation ur ett
genusperspektiv. Viktigt inom hermeneutiken och för vår studie är att tolkningen som görs behandlas kontextuellt. Då vi tolkar och försöker förstå ungdomarnas uppfattningar är det ytterst viktigt att vi gör detta i relation till den kontext de befinner sig i (Larsen 2012). Alla texter lämpar sig inte för att tolkas
hermeneutiskt, men i och med att vi har valt att göra långa intervjuer där
intervjupersonerna getts relativt mycket frihet i att svara och reflektera så lämpar det sig bättre än om vi valt att göra korta intervjuer med en hård struktur (Bryman 2008)
4.2 Val av datainsamlingsmetod
Vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer som
datainsamlingsmetod. Detta innebär att vi har förberedande inför intervjun formulerat en lista med frågor, dessa baserade på vårt syfte, våra teman och vår frågeställning. Användandet av den semistrukturerade intervjun innefattar att det finns en flexibilitet och ett relativt öppet förhållningssätt under intervjuprocessen. De förbereda frågeformuläret måste inte följas i exakt mening, frågorna kan
omformuleras och anpassas till varje intervju. Även att ordningen av frågor kan ändras, och i somliga fall kanske inte alla frågor tas med i intervjun. Då
intervjusituationen ständigt kommer anpassas för att verkligen få fram informantens mening (Bryman 2008).
Detta flexibla förhållningssätt går i enlighet med den kvalitativa metodens strävan efter att uppnå en förståelse för fenomenet. För att på bästa möjliga sätt lyckas genomföra detta var det viktigt att vi inte vara alltför låsta till våra intervjufrågor. Konsekvensen skulle då kunna bli att informanten inte blir styrd i sitt svar och detta anpassas till vårt perspektiv, och på så vis misslyckas vi med att verkligen sätta oss in och försöka få en förståelse för ungdomarna i deras uppfattningar. För att lyckas med detta krävs det att vi låter dem utforma sina svar på det vis de vill. Detta sätt att utforma en intervju innebär även att vi kan ställa följdfrågor, vilket kan vara nödvändigt för vår studie eftersom vi syftar till att få en djupgående förståelse kan det krävas följdfrågor så att missförstånd och misstolkningar inte uppstår (Larsen 2012).
4.3 Urval
Vi har valt att intervjua unga personer i åldern 18-21 år. Vi har valt denna
målgrupp då ungdomar i åldern 16-24 representerar den utsatta gruppen för våld i nära relation, där unga tjejer är en särskilt utsatt grupp. Det var viktigt för oss att alla intervjupersoner var 18 år fyllda och alltså myndiga, detta för att vi ville bygga vår studie på samtal med vuxna människor och därmed utsluta någon oetisk aspekt utifrån att vår studie grundar i frågor kring våld. Vi valde också att de äldsta intervjupersonerna skulle vara 21 år, då vi inte ville vara för nära intervjupersonerna åldersmässigt och således distansera oss själva lite från grupperna, detta skriver vi mer om i 3.4 forskarrollen. Då vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod, där vikten av generaliserbarhet i resultatet inte är lika stor som för en kvantitativ studie, har vi valt att inte använda oss av ett icke-sannolikhetsurval (Larsen 2012).
4.4 Tillvägagångssätt
I början av vårt arbete använde vi oss utav Malmö Universitets databas Libsearch för att få fram tidigare forskning kring vårt ämne, för att ta reda på vad som redan har påvisats samt för att kunna argumentera kring våra valda teman (Bryman 2008). Genom användning av databasen kunde vi lättare hitta artiklar och forskningsstudier som var peer-reviewed, vilket innebär att den är granskad av andra kompetenta inom samma område. Efter att han låst in oss på kunskapsfältet om våld i ungas nära relationer, utformade vi en intervjuguide, som är formulerad utifrån fem olika teman. För att komma i kontakt med informanter valde vi att höra av oss till bekanta som har yngre syskon i åldrarna som vi sökte till vår studie, därefter hörde vi vidare med informanterna ifall de hade vänner eller bekanta som var villiga att delta i studien. Denna form av urvalsmetod kallas snöbollseffekten (Larsen 2012). Under intervjuns gång inledde vi varje tema med att berätta väldigt kort om det, detta för att intervjupersonen lättare skulle få en uppfattning om vad det är vi kommer ställa frågor om och kan därmed snabbare rikta in sina svar på det vi frågar om (Larsen 2009). Det är vårt ansvar under intervjun att så lättsamt som möjligt försöka styra intervjupersonen tillbaka på det tema frågorna fokuserade på. Då vi båda inte har jättemycket tidigare erfarenhet av att genomföra intervjuer tränade vi i förväg på varandra på att genomföra intervjuerna, få att uppnå ett så bra som möjligt resultat (a.a.).
En av de främsta riskerna inom den kvalitativa intervjun är den så kallade intervjueffekten. Vid genomförandet av intervjuer som görs i direkt kontakt med informanten finns en högre risk att det inte är lika lätt för informanten att vara helt ärlig, till skillnad från att kryssa i svar i ett frågeformulär. För att bäst undvika att vi själv, som intervjuare, samt valet av vår metod inte ska påverka resultatet försökte vi förhålla oss så neutrala som möjligt. Vi undvek att berätta eller
diskutera våra tankar och åsikter kring frågorna. Detta för att inte förmedla någon uppfattning om vad vi anser vara “det rätta svaret” och på så vis påverka
informanterna i hur de väljer att svara på våra frågor (Larsen 2009). Vi skriver att vi försökte, då det i situationen var svårt för oss att inte visa någon form av egen uppfattning om ämnet och frågorna, då vi visar en ganska tydlig ståndpunkt utifrån att vi gör denna studie och i och med dess syfte.
Samtliga intervjuer ljud-inspelades med informanternas samtycke. Därefter transkriberas intervjuerna direkt så att vi fortfarande hade intervjutillfället färskt i minnet. Intervjun måste komma ner på papper då det blir nästintill omöjligt att arbete med materialet enbart utifrån minne eller bandinspelning. Datamaterialet måste bearbetas och reflekteras kring (Aspers 2011). Inspelning och
transkriberingen bidrar till en säkerställning av att det är informanternas ord och mening som utgör resultatet. Att spela in och transkribera hjälper vårt bristande minne, då vi annars kan minnas fel men även medvetet och omedvetet tolka datan vilket hämmar dess autenticitet (Bryman 2008).
Efter transkriberingen analyserade vi vår datainsamling. Denna process handlar om att bearbeta datainsamlingen och reducera det som inte är relevant för vår studie och sedan hitta mönster och samband i datainsamlingen. Vi valde att göra en tematiskt analys. Vi granskade transkriberingen utifrån återkommande ord och teman som vi ansåg viktiga och intressanta för vår studie. Datainsamlingen organiserade vi utefter våra fyra grundteman; genus, relation, våld i nära relation och sist respons och kunskap. Genom att organisera materialet efter dessa teman kunde vi hitta subteman, genom vilka vi kunde visa datainsamlingen i vårt resultat (a.a.).
4.5 Forskarrollen
Vi är medvetna om att vi befinner oss nära vår urvalsgrupp åldersmässigt, vilket både kan ses som en fördel och en nackdel. Vi valde att begränsa gruppen till 21 år som det högsta åldern bland informanterna. Detta för att distansera oss själva från gruppen på grund av vad som nämndes ovan, kring att intervjuaren kan utgöra en påverkan på resultatet i en kvalitativ studie. Att vi är nära i ålder kan dock också vara en fördel i tolkningsarbetet. Detta kan göra att vi tolkat resultatet på ett annat sätt än någon som är längre ifrån åldersmässigt. Vår studie handlar just om att det kan finnas en klyfta mellan unga och vuxenvärlden idag, detta mycket på grund av avsaknad av ett gemensamt språk. I just denna studie kan det alltså vara en fördel att vi befinner oss nära vår målgrupp så att vi i större mån “förstår” vad intervjupersonerna vill ha sagt med sina svar. Vi är också medvetna om att vi som utför studien är en homogen grupp, vi är av samma kön, vi är lika gamla och vi har liknande åsikter och erfarenheter. Detta var en fördel i att vi kunde samarbeta väl men kan också göra studien mindre mångfacetterad.
4.6 Etiska överväganden
Vår studie är gjord i enlighet med Vetenskapsrådets etiska överväganden och riktlinjer i God forskningssed (2017). Alla intervjupersoner har fått ta del av
informationsbrevet (se bilaga 2) innan de tackade ja till att delta. I
informationsbrevet blir de informerade kring studiens syfte och intervjuns
innehåll. De blir också informerade om sin anonymitet och om frivillighetskravet, alltså om att de kan välja att avbryta sin medverkan när de vill utan närmare motivering. Även information om konfidentialitetskravet och nyttjanderätten lämnas. Efter detta tillfrågas alla deltagare om samtycke till att delta i studien (Bryman 2008).
Det är viktig att uppmärksamma vad som blir för privata frågor, viktigt att tänka efter och säkerställa ifall dessa personliga frågor verkligen är viktiga för vår studie (Larsen 2012). Vårt syfte ligger i att undersöka uppfattningar, givetvis kommer vi till en del gå in på personliga frågor, däremot är vi medvetna om att vi vill uppnå ett uppfattning om ungdomars uppfattning, inte intervjupersonernas egna
personliga intima erfarenheter. Därav behövde vi inte ställa alltför personliga frågor utan kan låta informanterna prata i generella termer.
Vi har valt att inte ha en målgrupp som är utvald utifrån egna erfarenheter av våldsutsatthet. Hade vi valt denna målgrupp hade vi behövt göra en etisk
prövning. Det hade varit ett stort ansvar att intervjua människor kring ett så pass känsligt ämne som eventuellt skulle ha väckt starka och traumatiska minnen. Vi har också valt att ha personer över 18 år då det är ett komplicerat och tungt ämne. I enlighet med forskningsseden är alla intervjupersoner anonymiserade. Alla namn i studien är fingerade. Det enda som är relevant för studien är huruvida
intervjupersonerna identifierar sig som tjej eller kille och deras ålder (alltså att de ingår i målgruppen).
4.7 Avgränsningar
Vår studie utgår ifrån ett väldigt brett ämne, våld i nära relation. Trots att vi har avgränsat detta en del då vi har riktat in oss på våld i unga personers nära relationer samt att vi har lagt på ett genusperspektiv, ansåg vi det viktigt att klargöra några avgränsningar vi har gjort.
I vår studie utgår vi ifrån en tvåkönsmodell. Vilket innebär att det finns två kön, man och kvinna (Hamberg 2000). Med detta menar vi inte att utesluta att det finns andra könstillhörigheter. Givetvis menar vi även att människor som identifierar sig som annat än man och kvinna kan bli utsatta för och kan utöva våld i nära relation, samt att detta måste få belysas, men då vi har valt att göra vår studie utifrån ett genusperspektiv är det essentiellt att vi utgår från tvåkönsmodellen. Eftersom ett stort intresse för vår studie ligger i att undersöka stereotypa könsnormer och dess påverkan på våld i nära relationer.
Genomgående i vår studie är också att vi utgår från en heteronorm. Detta då är det är utav intresse att utgå från heteronormen i ett genusperspektiv då det belyser våldsutövning som ett resultat av dikotomin mellan könen och därav mannens överordning (se teori). Med det sagt är våld i nära relation oavsett vem det riktas från och vem som utsätts ett lika allvarligt problem på individnivå och alla oavsett könstillhörighet eller sexualitet skall ha samma rätt till hjälp och ett liv fritt från våld. Exempelvis är det väldigt viktigt att förstå och belysa det våldet som homosexuella män utsätts för i nära relation, där tabun kan vara ännu större.
En annan avgränsning som kan vara viktig att lyfta är att alla män inte är
överordnade alla kvinnor. Ur ett intersektionellt perspektiv finns det flera faktorer som spelar in i över-och underordning i vårt samhälle. Detta har inte tagits upp
dels på grund av studiens omfång men också på grund av att det inte är relevant när vi pratar om mäns våld mot kvinnor på ett strukturellt plan och således inte på individnivå. Det är såklart viktigt att ha förståelse för vithetsnormen och rasism på strukturell nivå, men denna studien berör inte detta perspektivet.
KAPITEL 5 RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel kommer vi presentera resultatet av vår datainsamling samt analysen vi har gjort av detta utifrån vårt teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Presentationen av resultat och analys har vi disponerat i fyra olika teman vilka är ungas syn på; genus, relationer, våld i nära relation samt respons och kunskap. För arbeta med våld i nära relation på ett bra sätt är det viktigt att förstå
bakomliggande faktorer men också förstå omvärldens betydande roll. Därav är det relevant att belysa hur unga ser på på genus inverkan på deras egna och ungas liv idag och på relationer i övrigt. Vi valde att ta med ett tema om relationer med fokus på kärleksrelationer eftersom det är viktigt inkludera hur unga ser på detta för att öka förståelsen hos vuxenvärlden. Syftet med vår studie är delvis att lyfta frågan om våld i ungas nära relation för att kunna utveckla det sociala arbetet med unga personer. Med hänsyn till detta ville vi även inkludera ett tema rörande respons och kunskap, dels för att visa på vikten av en kunskapshöjning bland unga men också för att visa på hur viktigt det är med kunskap och en bred kompetens kring detta ämnet inom det sociala arbetet.
5.1 Ungas syn på Genus
Då en stor del i det förebyggande arbetet mot våld i nära relation handlar om att bryta ned föreställningar kring stereotypa könsnormer (Regeringen 2016) fick informanterna reflektera över hur normer och förväntningar kring deras genus spelade in i deras vardag och i deras relationer, men också hur de tänkte att det generellt sett ser ut bland tonåringar och unga i Sverige idag. Eftersom forskning har visat på att stereotypa könsnormer och normer kring maskulinitet bidrar till våld i nära relation (MUCF 2013) var det relevant med en diskussion kring dessa frågor med informanterna. Alla informanter var överens om att föreställningar och normer utifrån deras genus spelade in i deras liv på olika sätt, men att det kunde vara svårt att förklara hur. De menade att normerna finns överallt, medvetet och omedvetet. Flera av informanterna menade att även om de inte tyckte att det borde spela in så pass mycket i deras vardag, var det någonting de var vana vid och därför inte alltid något de reflekterade över, Cleo säger;
”… Jag tror ändå att det ska va lite så, för hade det inte varit det, hade man, hade jag reagerat såhär; aa men så ska det ju inte va, även om det absolut inte spelar roll. Att man säger att nej men killen behöver inte va maskulin och tjejen ska inte vara jättefeminin men om det inte är lite så, så hade jag nog reagerat på det ändå, även om det inte är något konstigt. Bara att det är så man är van typ.”
Cleo menar här att isärhållandet av tjejer och killar är viktig trots att hon medger att hon tycker att det inte borde vara så. Hon hade reagerat om en tjej hade anammat typiskt manliga beteenden och vice versa. Här blir det tydligt att tjejer och killar delas in i sorter, där killar och tjejer ses som varandras motsatser (Hirdman 1998). Detta var det flera av informanterna som tog upp vilket också visar på att det både är män och kvinnor som är medskapare i processen (a.a.). Både tjejerna och killarna i studien menade att även om de egentligen i deras egna
åsikt inte tyckte att det spelade någon roll om de levde efter normerna, reagerar de om någon inte gör det. Detta eftersom det just går emot vad de är vana vid. Freja beskrev normerna som något som finns i allt runt omkring oss från födseln. Hon menade att det finns i allt från hur folk behandlar henne, till hur hon klär sig och till hur reklamen ser ut. Det är någonting som följer med från långt tillbaka eftersom barn och unga blir uppfostrade av äldre personer som levt med samma normer (Hirdman 1998). Vidare uttrycker Freja sig såhär;
“Och till och med om man går emot det, nu ska jag vara emot könsroller. Det är ändå liksom könsroller som det handlar om. Såhär ska jag vara, såhär ska jag inte vara, sådär får du inte vara liksom. Även om, nu ska jag bara göra något som går emot könsroller, det är ändå könsroller, det är asstarkt liksom.”
Det Freja förklarar är att könsroller inte är någonting valbart. Könsrollsbergreppet kan indikera på att det är en roll människor spelar och således kan välja att inte spela (Hirdman 1998), därav används andra begrepp idag som genus och
genuskontrakt som tydliggör hur djupt rotade dessa normer är i oss människor och i samhället. Freja menar här att oavsett om hon vill bryta mot könsnormerna blir det att leva efter dem, hon kan alltså inte välja att obemärkt gå ut ur rollen som kvinna om hon hade velat. Det hon förklarar här är att även om hon skulle vilja leva som att könsroller inte finns så skulle det vara att gå emot dem vilket hade varit en bekräftelse på att de finns. De hade eventuellt märkts av ännu tydligare om hon brutit mot dem, detta då det rubbar ordningen och därav väcker
uppståndelse (Thomsson 2005).
5.1.1 Genuskontrakt
Informanterna bekräftar att de upplever att genuskontrakten som finns bland oss människor, styr hur vi beter oss på flera olika plan. I allt från hur vi ser ut, till hur vi beter oss och i vad som förväntas av oss. Lucas förklarar i citatet nedan att det finns förväntningar utifrån hans könstillhörighet i de val han väljer att ta i livet. Genuskontrakten påverkar honom alltså inte bara nu i stunden utan präglar även de val han kommer fatta i framtiden.
”Asså dels kan det ju finnas förväntningar från asså nära kompisar, familj att såhär ‘varför ska du göra det? va konstigt’ men sen också tror jag många tänker såhär i framtiden när de är klara med sin utbildning, att det också blir väldigt konstigt om det ska komma in en manlig barnmorska eller en kvinnlig, jag vet inte, en kvinnlig grävskopare eller... kanske såhär många tror jag tänker såhär framtiden, att det blir, att det kommer uppstå en massa jobbiga situationer.”
Både tjejer och killar förhåller sig till vad de “bör göra”. Olika yrkesområden görs kvinnliga och manliga beroende om det varit kvinnor eller män som arbetet med det tidigare (Thomsson 2005), vilket Lucas förklarar. Lucas säger vidare att även om han skulle vilja arbeta som barnmorska skulle han antagligen inte göra det då det anses fel - detta då det är ett typiskt kvinnligt yrke eftersom kvinnor i alla tider arbetat inom vården i högre utsträckning än män. Detta blir således mallar (a.a.) som Lucas menar att unga tvingas förhålla sig till idag. Det Lucas förklarar är alltså hur de egenskaper som tillskrivs mannen respektive kvinnan utifrån biologin även leder till synen att vi även är skapta för att arbeta med olika saker (Connell 2015). Kvinnan tillskrivs egenskaper som lugna och vårdande vilket gör att yrken som barnmorska passar bättre, medan män är starka och snabba och därav passar att arbeta med tyngre och grövre arbeten. På så sätt upprätthålls de strukturer som
genussystemet bygger på, just för att det är vad vi människor är vana vid. Men också då genussystemet står på en så pass stark grund vilket är de två könens olika biologi i och med fortplantningen (Hirdman 1998).
Skillnader mellan tjejer och killar. Studien visade på att informanterna upplevde att det finns särskilda förväntningar på tjejer som inte finns på killar. Genomgående i svaren var dock att dessa förväntningar mycket handlade om yttre attribut och utseende. På frågan om hur förväntningarna på tjejer ser ut svarar Freja;
”…att vara det som hon [en kompis] tror att killar vill ha i en tjej, till exempel då
va jättesmal, och porrig och flörtig och hår och allt det där och engagera mycket av sin tid till att, och inte för sig själv liksom utan för att vara det för killar liksom, att killar ska få kontrollera tjejer på det sättet är helt sjukt, för det är ju för killarna man gör det.”
Det skiljde sig dock lite i hur killarna och tjejerna förklarade hur förväntningarna på tjejer ser ut. Tjejernas svar handlade mer om hur de förväntades se ut och bete sig gentemot killar. Personlighetsmässigt upplevde tjejerna att förväntningarna på dem som tjejer var att de inte skulle ”sticka ut för mycket” utan mer smälta in i gruppen. Att ha en stark personlighet som tjej ansågs som någonting negativt. Freja menar här att genuskontraktet för hur tjejer ska vara styrs av hur killar och män vill ha det. Detta visar på att genuskontraktet inte är ett kontrakt mellan två jämställda parter, utan att det är den ena överlägsna partens, här killarnas,
definition av den andra underlägsna parten, här tjejerna, som styr (Hirdman 1998).
Killarna förklarade dock förväntningarna på tjejer annorlunda. Deras definitioner handlade ingenting om yttre attribut utan endast om det inre. Killarnas svar på vad som förväntas av tjejer handlade mer om att tjejer är mer emotionella eller tillåts känna mer känslor än vad killar får. De menade också att det var med tjejer de kunde prata om känslor och ”djupare saker” som kille. Alltså förklarade killarna tjejerna i relation till vad killar inte får göra – alltså motsatsen till vad som förväntas av dem. När Ruben ska förklara vad som förväntas av honom som kille sätter han det i motsats till hur tjejer ”är”;
”vara såhär, man ska inte visa jättemycket känslor och det, man ska vara såhär cool och man ska, jag menar det finns ju, jag vet inte om, men tjejer gråter ju mycket mer än killar och allt sånt liksom.”
Genuskontrakten förklarar hur kvinnor och män är varandras motsatser (Hirdman 2003), vilket Ruben pratar om här i form av känslolivet. Motsatsen här blir att tjejer gråter och killar inte gråter. Genomgående i studien var att det finns starka normer kring hur killar ska vara och hur de ska bete sig. Återkommande var att informanterna menade att killar ska vara ”macho”. Att vara macho innebar enligt informanterna att inte var känslig och emotionell. Att använda våld och vara aggressiv var andra egenskaper som ansågs typiskt manliga. Den hegemoniska maskuliniteten visar på att det finns olika typer av maskuliniteter som är ordnade hierarkiskt där en maskulinitet är idealet (Connell 1995) vilket bekräftades av informanterna. På frågan om det förväntas något särskilt av en som kille svarar Frans såhär;
