Ginger Selander
Glädje i vårdandets värld
Ginger S
elander | Glädje i vår
dandets vär
ld | 2014
Ginger Selander
Glädje i vårdandets värld
”Att bereda glädje, vilken härlig uppgift, nästan en änglatjänst. Ty varje hjärta törstar efter glädje. Och om vi än veta, att det blott är fröjden i Herren, som till fullo kan stilla denna törst, så är dock den minsta glädjestråle liksom en handpenning på och en svag bild utav den aldrig sinande glädje, som blivit oss lovad. Därför kallar också en fransk författarinna denna vår längtan efter skönhet och glädje för ’ett bevis på vårt gudomliga ursprung’. Att bereda glädje, framför allt där sorg och nöd hållit sitt dystra intåg, det är väl det härligaste av allt. Då gäller det, att man är uppfinningsrik och kan reda sig med små medel. [...] Ty själen kan danas till ett konstverk, som skall stråla i oförgänglig prakt, ännu när den jordiska konstens härligaste skapelser för längesedan fallit i spillror.”Anna von Zedlitz und Neukirch 1911
Citatet ovan ger en bild av de idéer om glädje och den världs- bild, i vilken glädje avtäckts i vårdande berättelser under åren 1900–1933. Att bereda glädje liknas vid att göra den verksam som vårdande.
Ginger Selander
Sjuksköteskeexamen med specialistutbildning (1975) Vårdlärarexamen (1985)
Degree of Bachelor of Social Science with a major in Caring Education (1996) Degree of Master of Social Science with a major in Education, Caring
Education (2000)
Pärmbild: En del av ett fotografi hämtat från Medicinhistoriska museet i Falun.
Åbo Akademis förlag
Tavastgatan 13, FI-20500 Åbo, Finland Tfn +358 (0)2 215 3478
E-post: forlaget@abo.fi Försäljning och distribution: Åbo Akademis bibliotek
Domkyrkogatan 2–4, FI-20500 Åbo, Finland Tfn +358 (0)2 -215 4190
Glädje i vårdandets värld
Ginger Selander
CIP Cataloguing in Publication
Selander, Ginger.
Glädje i vårdandets värld / Ginger
Selander. - Åbo : Åbo Akademis
förlag, 2014.
Diss.: Åbo Akademi. - Summary.
ISBN 978-951-765-744-0
ISBN 978-951-765-744-0
ISBN 978-951-765-745-7 (digital)
Painosalama Oy
Åbo 2014
ABSTRAKT
Ginger Selander Glädje i vårdandets värld
Handledare: HVD Kerstin Sivonen, HVD Dahly Matilainen, Professor emerita Katie Eriksson, Enheten för vårdvetenskap, Socialvetenskapliga institutionen, Åbo Akademi.
Föreliggande vårdvetenskapliga studie har som syfte att avtäcka och synliggöra glädje som idé i vårdandets värld. Glädje sammanbinds med vårdandet genom kärleken som den tongivande kraften hos glädje. Vårdandets sak har genom historien alltid varit att lindra lidande och att tjäna liv och hälsa i en anda av kärlek och barmhärtighet. Denna studie om glädje i vårdandet har en övergripande idéhistorisk inriktning och resultatet sammanställs i form av ett idémönster. Tolkningen sker genom en hermeneutisk ansats med fokus på förståelse av själva vårdandet. För att djupare förstå glädje, dess ursprungsidé, väsen och uttrycksformer granskas begreppet ’glädje’ och de näraliggande begreppen ’glad’ och ’ljus’ i etymologiska ordböcker samt i svenska, engelska och latinska ordböcker. Som stöd för tolkningen används klassiska texter innehållande filosofers tankar om glädje. Glädje som idé glimtar fram i form av ett sjufaldigt mönster. Detta mönster innehåller särdrag hos glädje och det hjärtas natur som respektive särdrag förverkligas i. I andlig mening utgör hjärtat livets medelpunkt och känslornas hemvist.
Mönstret bildar bakgrund och blir vägledande vid den hermeneutiska läsningen om glädje, så som den framträder i berättelser om vårdande under åren 1900–1933. De historiska källorna utgörs av facktidskriften Svensk sjukskötersketidning, böcker med berättelser om vårdande, arkivmaterial samt läroböcker om vårdarbete. Resultatet mynnar ut i ett idémönster, där idéer om det som gör glädje verksamt som vårdande framträder. Dessa är det sanna hjärtats rena glädje – kärlek,glädje är ett kärleksbevis. Det brinnande hjärtats djupa glädje – livsglädje,glädje inspirerar och genererar kraft. Det bärande hjärtats glansfulla glädje – generositet,glädje är en gåva till den andra med löfte om hjälp. Det inbjudande hjärtats glittrande glädje – gemenskap,glädje inbjuder till gemenskap. Det upprymda hjärtats uppsluppna glädje – integration, glädje gör att människan kan glömma sitt lidande och närma sig den hon önskar vara. Det stämningsfulla hjärtats högtidliga glädje – bevärdigande, glädje skapar en anda och atmosfär där människan upplever sig hedrad. Det fridfulla hjärtats stora glädje – räddning, en glädje visar sig när människan har erhållit det som kan begäras av gott och undsluppet ont och är förnöjd med sin levnads lott. Förhoppningen är att denna grundforskning ska öppna för ett nytt seende som kan leda till att glädje uppmärksammas i vårdandets värld och artikuleras där.
ABSTRACT
Ginger Selander Joy in the world of caring
Supervisors: HVD Kerstin Sivonen, HVD Dahly Matilainen, Professor emerita Katie Eriksson, Department of Caring Science, Department of Social Sciences, Åbo Akademi University
The present study is made in the context of basic research within the field of caring science. The overall aim is to uncover and make joy visible as an idea in the world of caring. The core of caring has historically always been to alleviate suffering and to serve life and health in a spirit of love and mercy. This study has a comprehensive direction focusing on history of ideas and culminates in a pattern of ideas contenting joy in the world of caring. Knowledge formation is based on creating understanding, wholeness and meaning with regard to the knowledge related to a context. For that a hermeneutical approach is used throughout the study. In order to understand joy more deeply, the original idea, the essence and expression, the concept of 'joy' and the related concepts of 'glad' and 'light' are examined in etymological dictionaries and in Swedish, English and Latin dictionaries. To support the interpretation classical texts containing philosophers’ thoughts about joy are used. Joy as an idea glimpses forth and is presented in the form of seven-fold pattern of ideas. Through the meaning-nuances of synonyms a realization of joy could be discerned and anchored in the heart.
The seven-fold pattern form the background and represent a guide for the hermeneutic reading of joy, as it appears in the stories about caring for the years 1900–1933. The historical sources consist of the trade magazine Svensk sjukskötersketidning, books containing stories about caring, archival materials and textbooks on nursing. The result culminates in the seven-fold pattern of ideas contenting what makes joy active as caring. The true heart's pure joy - love, joy is a proof of love. The ardent heart's deep joy - joy of living, joy inspires and generates strength. The bearing heart's radiant joy - generosity, joy is a gift to the other with the promise of help. The inviting heart's sparkling joy – communion, joy invites communion. The elated heart's exhilarated joy - integration, joy enables the human to forget his or her suffering and approach to what he or she wants to be. The atmospheric heart's solemn joy - dignifying, joy creates a mood and an atmosphere where people perceive themselves dignified. The peaceful heart's great joy - rescuing, a joy turns out when the human has received what may be requested of what is good, is eluded from what is evil and is contented with his or her living lot. It is hoped that this basic research will open up for a vision that can contribute to joys further attention in the world of caring and be articulated there.
Keywords: joy, light, love, caring science, history of ideas, conceptual analysis, hermeneutics.
FÖRORD
Föreliggande avhandling har inneburit en resa i tiden och har sträckt sig över många år. Det är nu dags att avsluta färden med lättnad men också under vemod. Glädje har funnits med i långt större utsträckning än jag kunnat drömma om. Många har på olika sätt bidragit till denna glädje. Det är inte möjligt att inrymma alla här men jag nämner några av Er som haft betydelse för avhandlingens framväxt.
Först vill jag rikta ett innerligt tack till mina handledare: HVD Kerstin Sivonen, tack för att Du har funnits vid min sida och delat såväl ljus som glädje från begreppsanalysens början. Ditt stora engagemang, Din uppmuntran och lyhördhet förde mina tankar vidare så att hjärtats väg slutligen tog form. Tack också till HVD Dahly Matilainen, för att Du har inspirerat och ledsagat mig igenom det idéhistoriska landskapet och öppnat min blick för hur den vårdande världen hörde hemma där. Professor emerita Katie Eriksson, tack för att Du beredde väg så att det som låg nära hjärtat kunde slå rot. Den forskargemenskap som jag upplevt har medfört att glädje har kunnat mogna under goda betingelser.
Ett varmt tack också till mina förgranskare professor emeritus Henry Cöster och professor Vibeke Lohne Högskolan i Oslo. Den återkoppling och de värdefulla kommentarer jag fått av Er betydde mycket i slutfasen. Tack även till HVD Anna-Lisa Rosengren och HVD Tiburtius Koslander som granskade manuskriptet och gav konstruktiva kommentarer vid slutseminariet. Ett gemensamt tack också till personalen och till alla studiekamrater för inspiration och trevlig samvaro. Tack också till professor Arne Rehnsfeldt, docent Maria Arman och till HVD Kenneth Rydenlund, då forskarstuderande, för en tid med berikande seminarier. Jag vill även framföra ett varmt tack till professor emerita Kari Martinsen för inspiration och visat intresse för studiens tema.
Till Barbro Wiik, institutionens språkgranskare vill jag uttrycka mitt tack för noggrann granskning av den svenska språkdräkten. Tack också till Tammy Blom för Din generösa hjälp med granskning av de engelska översättningarna. Dessutom vill jag tacka alla som bistått mig vid de olika arkiven. Särskilt tack till personalen vid TAM-Arkivet och till Sonja Weitner på Sophiahemmet för Er hjälp. Tack också alla Ni på Medicinhistoriska museet i Falun för Ert stöd och delat intresse.
Ett varmt tack till Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle som beredde tid och gjorde det ekonomiskt möjligt att genomföra mina forskarstudier. Ett särskilt tack till nuvarande akademichef Stina Jeffner och tidigare prefekt Eva Bäck. Tack också till mina kollegor vid Högskolan Dalarna för Er uppmuntran genom åren.
Till bibliotekspersonalen vid Högskolan Dalarna vill jag rikta ett tack för att Ni på ett lysande sätt alltid har gett mig en hjälpande hand.
Sist men inte minst är jag tacksam för det stöd som vänner och familj har varit. Särskilt tack till Maj för alla idéhistoriska utflykter och delad glädje som gett själen vingar. För livgivande älv-promenader riktar jag mig med tacksamhet till Jenny. Per-Olof, varmt tack för att Du med omtanke alltid hållit Ditt bibliotek öppet för min historiska värld och gärna delat den. Tack till min syster och bror med familjer som påmint mig om min tidigaste historia. Till mina söner Henrik med familj, Johan med familj och Christian innerligt tack, Ni förankrar mig i livet. Ett särskilt tack till Christian som tålmodigt varit till stor hjälp med bildkonstruktioner och undsättning vid datorproblem. Mina barnbarn Maja, Elin, Alice och Stella – livets hörnstenar, tack för Er kraft och skaparglädje. Till minnet av min mor och far
INNEHÅLL
1 INLEDNING 1
2 TIDIGARE FORSKNING OM GLÄDJE 4
3 SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR OCH DESIGN 16
4 FORSKNINGSETISK HÅLLNING 19
5 HJÄRTATS VÄG I VÅRDVETENSKAPENS LJUS 24 6 STRÖVTÅGET I IDÉHISTORISK BELYSNING 28
Idéhistoria som övergripande forskningsinriktning ... 28
Idémönstrets framväxt ... 30
Begreppet glädje - från ursprung till betydelsedimensioner ... 32
Hermeneutik som stöd för tolkningen ... 33
Begreppen bildar betydelsedimensioner ... 34
Vårdandets värld och dess omgivning ... 35
Den berättande textens spår handlar om livet – läsaktens betydelse ... 36
Idéer flätas samman till idémönster ... 39
Källor och källkritik ... 42
Källor och källkritik i samband med begreppsanalysen ... 42
Historiska källor ... 43
Källkritiska reflektioner över de historiska källorna ... 48
7 EN GLIMT AV GLÄDJE SOM IDÉ LYSER FRAM 52 Idéströmningar om glädje ... 52
’Glädje’ – ursprung, språkliga uttryck och likartade betydelser ... 60
’Glädje’ – ursprung i svenska ordböcker ... 60
’Glädje’ – ursprung i engelska och latinska ordböcker ... 61
Sammanfattning av ’glädje’ och ’glad’ – ursprungliga betydelser ... 63
’Glädje’ – språkliga uttryck och likartade betydelser ... 64
’Glad’ – språkliga uttryck och likartade betydelser ... 65
’Ljus’ – ursprung i svenska ordböcker ... 66
’Ljus’ – ursprung i engelska och latinska ordböcker ... 66
Sammanfattning av ’ljus’ ursprungliga betydelser ... 67
’Ljuset’ – språkliga uttryck och likartade betydelser ... 67
’Ljus’ – språkliga uttryck och likartade betydelser ... 68
’Glad’ och ’ljus’ gemensamma språkliga uttryck och betydelser ... 69
Glädje – en betraktelse över betydelsedimensionerna ... 69
Ren glädje ... 70 Djup glädje ... 72 Glansfull glädje ... 76 Glittrande glädje ... 80 Uppsluppen glädje ... 82 Högtidlig glädje ... 86 Stor glädje ... 89
8 IDÉER OM GLÄDJE I VÅRDANDETS VARDAG 92 Idén om det sanna hjärtats glädje ... 95
Sjukvårdens grund - krafterna renhet, sanning och kärlek ... 95
Blick för verkligheten – en glädje finns dold bakom ljusa konturer ... 96
En djup sanning och de klaraste tankar för ett tjänande i glädje ... 101
Idén om det brinnande hjärtats glädje ... 105
Kallelsen – en livsuppgift till glädje ... 105
Ett brinnande hjärta som ger styrka och rofylldhet ... 107
Tankar om nöjeslivet i förhållande till kallets art ... 114
Idén om det bärande hjärtats glädje ... 118
Kärlekens ljus och glädje talar utan ord ... 118
Ideella krav – en strävan mot personliga ideal ... 119
Idén om det inbjudande hjärtats glädje ... 127
Med ett skimmer av sol och en fläkt av värme ... 127
Idén om det upprymda hjärtats glädje ... 132
Fantasi sprider skimmer över en enformig tillvaro ... 132
Vederkvickelse – att åter känna sig levande ... 137
Idén om det stämningsfulla hjärtats glädje ... 149
Dagar av glädje att minnas – något upphöjt utöver det vanliga ... 149
Idén om det fridfulla hjärtats glädje ... 155
Upplevelse av helhet ... 155
Övergripande och sammanfattande bild av idémönstret... 164
9 TRADITION OCH VISION – GLÄDJE I VÅRDANDET 168 Det sanna hjärtats rena glädje – kärlek ... 168
Det brinnande hjärtas djupa glädje – livsglädje ... 170
Det bärande hjärtats glansfulla glädje - generositet ... 171
Det inbjudande hjärtats glittrande glädje – gemenskap ... 172
Det upprymda hjärtats uppsluppna glädje – integration ... 173
Det stämningsfulla hjärtats högtidliga glädje – bevärdigande ... 174
Det fridfulla hjärtats stora glädje – räddning ... 175
10DISKUSSION 177 SUMMARY 186 KÄLLOR ... 193 OTRYCKTA KÄLLOR ... 193 TRYCKTA KÄLLOR ... 193 LITTERATUR ... 198
ORDBÖCKER OCH LEXIKA ... 210
Figurer Figur 1. Forskningens design. ... 18
Figur 2. Forskningens källöversikt... 18
Figur 3.Ren glädje – betydelsedimension: rot och betydelseinnehåll. ... 71
Figur 4. Djup glädje – betydelsedimension: rot och betydelseinnehåll. ... 75
Figur 5. Glansfull glädje – betydelsedimension: rot och betydelseinnehåll. ... 79
Figur 6. Glittrande glädje – betydelsedimension: rot och betydelseinnehåll. ... 81
Figur 7. Uppsluppen glädje – betydelsedimension: rot och betydelseinnehåll. ... 85
Figur 9. Stor glädje – betydelsedimension: rot och betydelseinnehåll. ... 90 Figur 10. Idémönster för glädje i vårdandets värld. ... 165
Bilagor
Bilaga A: Synonymtablå över ’glädje’ ... A-1 Bilaga B: Diskriminationsmatris över ’glädje’ ... B-1 Bilaga C: Diskriminationsparadigm över ’glädje’ ... C-1 Bilaga D: Synonymtablå över ’glad’ ... D-1 Bilaga E: Diskriminationsmatris över ’glad’ ... E-1 Bilaga F: Diskriminationsparadigm över ’glad’ ... F-1 Bilaga G: Synonymtablå över ’ljuset’... G-1 Bilaga H: Diskriminationsmatris över ’ljuset’ ... H-1 Bilaga I: Diskriminationsparadigm över ’ljuset’ ... I-1 Bilaga J: Synonymtablå över ’ljus’ ... J-1 Bilaga K: Diskriminationsmatris över ’ljus’ ... K-1 Bilaga L: Diskriminationsparadigm över ’ljus’ ... L-1 Bilaga M: Diskriminationsparadigm för ’glad’ och ’ljus’ ... M-1
1 INLEDNING
All glädje kommer av kärlek. Och Kärlek är människans livs-vara (latin:
amor est esse vitae hominis). Liksom
människa är människa allt efter sin kärleks kvalitet så är hon följaktligen också människa allt efter kvaliteten på sin glädje.1 Emanuel Swedenborg
Den väg som här påbörjas handlar om något av det mest grundläggande i livet, glädje. Nedanstående citat är hämtat ur en källa som aviserades som bokanmälan i Svensk sjukskötersketidning år 1913. Citatet förväntas ge en bild av den tonart som omger avhandlingens tema.
Att bereda glädje, vilken härlig uppgift, nästan en änglatjänst. Ty varje hjärta törstar efter glädje. Och om vi än veta, att det blott är fröjden i Herren, som till fullo kan stilla denna törst, så är dock den minsta glädjestråle liksom en handpenning på och en svag bild utav den aldrig sinande glädje, som blivit oss lovad. Därför kallar också en fransk författarinna denna vår längtan efter skönhet och glädje för ’ett bevis på vårt gudomliga ursprung’. Att bereda glädje, framför allt där sorg och nöd hållit sitt dystra intåg, det är väl det härligaste av allt. Då gäller det, att man är uppfinningsrik och kan reda sig med små medel. [...] Ty själen kan danas till ett konstverk, som skall stråla i oförgänglig prakt, ännu när den jordiska konstens härligaste skapelser för längesedan fallit i spillror. 2
Den idag drygt hundraåriga texten handlar om betydelsen av att bereda glädje. Bereda glädje kan ses som att göra glädje tjänlig. Bereda glädje beskrivs som det härligaste av allt, jämförbart med det en ängel utför, en gudomlig uppgift. Som livsviktig vänder glädje sig till varje hjärta. Begäret efter glädje som törst ger antydan om, att den även gör sig påmind när den saknas och ständigt behöver fyllas på. I enlighet med den ideella världsbild som var rådande, vittnar texten om en gudomlig källa som lindrar törsten. Även de naturliga inslagen i livet blir till glädje, vilka visar sig genom idérikedom som blir till ett storslaget och lysande skönt konstverk. Glädje lyser, och endast en liten glädjestråle är ett bevis på en stor glädje som är oändlig och evig. Det finns således många kvaliteter av glädje. En finns som håller när allt brister och glädje innefattar allvar och försakelse. Glädje kan beredas för att skänka tröst. Glädje betyder inte att människan ska stå helt fri från lidandet och kampen, men att det alltid finns någon som finns nära som bär. Vårdandets estetiska innehåll i citatet ovan känns igen i det Caspari menar, att en människa som får uppleva konstens skönhet genom ett kärleksfullt vårdande med en säkerhet och noggrannhet kommer att svara med att ”skina”. Patienten som huvudperson är själva konstverket. I ett citat av Hirn (1913) återges även känslan:
1
Swedenborg1988, 120.
2 von Zedlitz und Neukirch 1911, 49. Bokens författare hänvisar till 1 Kor. 13:8 ”Kärleken upphör aldrig” och boken bygger på lovtalet till kärleken i Korintierbrevet med anknytning till idéer kring vårdandet.
”Vi har funnit en glädje som växer, som aldrig försvinner i intighet, och som städse bjuder hvila, hälsa och lugna andetag”.3 Vårdandets idé rymmer svaret på frågan varför människan behöver vårdandet, vilket leder till frågan varför vårdandet behöver glädje. ”Naturlig vård innebär konsten att leva och låta leva att forma egna mål men stödja andras att vara en växande del i helheten.”4 Sökandet efter glädje som idé i vårdandet innesluter således vårdandets idé vilket här leder till vårdandets idéhistoria. Forskning om glädje i vårdandet som tema har inte framgått inom tidigare idéhistorisk forskning. Tidigare vårdvetenskapliga studier visar att glädje har betydelse för såväl patienter som vårdare på olika sätt och är en följd av vårdares egenskaper. Frågan ställs även om varför glädje så sällan lyfts som medkänsla i form av medglädje.5 Många gånger kan det kännas svårt att inte ha någon att dela sin glädje med. Glädje framträder fragmentariskt i nutida vårdvetenskaplig forskning, kunskapen är inte enhetligt samlad. Strävan här är att få en sammanhängande avhandling om glädje i vårdandet.
Syftet med denna avhandling är att avtäcka och synliggöra glädje som idé i vårdandets värld. Inriktningen är idéhistorisk där berättelser om vårdande avgränsas till tidsperioden 1900–1933. Glädje i vårdandets värld söks med blicken riktad in i en tid då världsbilden var en annan än dagens. Temat hör till vårdandets kulturgods, och det är med förundran och lätta dröjande steg som jag beträder marken. Av intresse är vad berättelserna om glädje i vårdandets värld från denna tid har att säga oss idag. Sjuksköterskans idéhistoria löper samman med vårdandets idéhistoria. I vårdandets värld riktas lyssnandet huvudsakligen till sjuksköterskors berättelser om glädje i vårdandet av patienten. Genom att avtäcka och synliggöra glädje som en ingående del av själva vårdandet, finns möjlighet till teoriutveckling i vårdvetenskaplig grundforskning. Inom den vårdvetenskapliga diskussionen behöver glädje få en ökad ställning och förankras i vårdandets värld vad gäller såväl språk som idé.
Avhandlingens uppbyggnad
Avhandlingen är en monografi i vilken innefattas 10 kapitel. Efter denna inledning (kapitel1) om valet av forskningstema följer i kapitel 2 en litteratur och forskningsöversikt. Forskningens syfte, frågeställningar och design presenteras därefter i kapitel 3. Den forskningsetiska hållningen belyses i kapitel 4. Etiken ses ha sin plats här, eftersom strävan att göra det goda innefattar hela forskningen. Kapitel 5 fungerar som tolkningshorisont och förmedlar innebörd under hela forskningsprocessen genom det teoretiska perspektivet. I nästföljande kapitel 6 redogörs för de betingelser som bedöms vara nödvändiga för kunskapsbildningen, proceduren för avtäckandet och synliggörandet av temat. Tanken är att öka förståelsen för den idéhistoriska inriktningens betydelse, begreppsanalysens plats, kunskapsbehållningen och tolkningens
3
Caspari 2004, 212. Casparis avhandling Det gyldne snitt handlar om vårdandets estetiska dimension. 4
Ibid. 1987a, 53. 5
I SAOB 1943 tecknas medglädje som deltagande glädje. En glädje som framkallas hos någon av någon annans framgång, lycka och deltagande i någons glädje.
genomförande. Hermeneutiken lyfts som ett genomgående stöd i samband med tolkningen för att låta texternas uttryck framträda med idéer om glädje. För att belysa den vetenskapliga kontexten presenteras källor och prövningen av källornas värde i samband med forskningen. För att djupare förstå glädje, dess ursprungsidé, väsen och uttrycksformer granskas i kapitel 7, begreppet ’glädje’ och de näraliggande begreppen ’glad’ och ’ljus’ i etymologiska ordböcker, samt i svenska, engelska och latinska ordböcker. Som stöd för tolkningen används klassiska texter av och om filosofers tankar om glädje, och ett första sjufaldigt idémönster framträder. I kapitel 8 illustreras resultatet nu i form av ett idémönster innehållande sju idéer för glädje i vårdandets värld. I kapitel 9 sker ett återvändande till teorikärnan för att tillägna traditionen det idémönster om glädje som avtäckts och synliggjorts. I det avslutande kapitlet (10) sker en diskussion kring avhandlingen som helhet.
2 TIDIGARE FORSKNING OM GLÄDJE
[…] ty min sorg är sällhet och min glädje vemod.6 Johan Ludvig Runeberg
Avsikten med denna litteratur - och forskningsöversikt är att fånga en bred bild av läget beträffande forskning om glädje inom vårdandets kontext. Sökning har skett manuellt och via olika databaser.7 Använda sökord är vårdvetenskap, glädje, lycka, nöje, njutning, existentiell, vårdande, omvårdnad, omsorg, kall, historia, idéhistoria, Florence Nightingale och sjuksköterska. Sökningen är gjord på svenska och engelska med olika kombinationer av sökorden. Urvalskriterier har först och främst varit vetenskaplig litteratur, som direkt eller indirekt berört temat. Även annan litteratur har sökts med inriktning på sjuksköterskans och vårdens idéhistoria. Året för publicering har inte avgränsats, och en öppenhet har funnits beträffande sökandet efter relevanta källor. Sökning gjordes i studiens initialskede år 2003 och vid två uppföljande tillfällen år 2007 samt 2010.
Forskning med fokus på glädje inom idéhistorisk forskning och vårdande sammanhang har inte framgått i samband med sökningen. Den historiska forskningen har främst inriktats på sjuksköterskans profession, arbetsuppgifter, relationer med andra yrkesgrupper, hygieniska aspekter, utbildningsfrågor samt den arbetsledande funktionen. Därför hänvisas även till pro gradu-avhandlingar skrivna vid Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi i Vasa, inom deldisciplinen Vårdvetenskapens och vårdandets idéhistoria.
Glädje finns representerad inom nutida vårdvetenskaplig forskning men inte med glädje som tema. Intentionen är att ge en bred bild av hur tidigare litteratur och forskning närmar sig och förhåller sig till glädje. Vissa gemensamma drag framträder och dessa tematiseras under respektive rubrik. Delar av innehållet kan förekomma under fler rubriker, eftersom de resultat som redovisas ibland överlappar varandra. Glädje framgår i temaområdena som en paradox med sorg och lidande; som en hälsoresurs; som en medkänsla; i samband med tröst; som lindrat lidande; i omsorgen om anhöriga; som arbetsglädje; som en karaktärsegenskap och i samband med humor. Avslutningsvis följer en presentation av idéhistorisk och historisk forskning med anknytning till forskningens tema.
6
Runeberg 1949, 51. Citat ur dikten Sorg och glädje.
En bild av glädje i nutida vårdvetenskaplig forskning
Glädje som en paradox med sorg och lidande. Parse har gjort en teoribyggande studie
kring paradoxen glädje–sorg utifrån sin teori ”a human becoming perspective”.8 Glädje–sorg beskrivs som en känsla av välbehag i samband med motgång och uppkommer ur ett välvilligt engagemang. Motgången får en ny gestalt, det bekanta och det obekanta ses i ett nytt ljus som förändrar stundens innebörd. Glädje framträder i ett engagemang, likt det att uppfylla något som värderas högt. En känsla av lätthet och tillfredsställelse uppstår genom det egna engagemanget som en upplevelse av glädje under sorgen. Att hjälpa andra är en glädje, att skratta och gråta för människor närmare varandra. En känsla av välbehag finns närvarande som ihågkomna ögonblick eller i det närvarande ögonblicket. Bunkers9 följer upp Parses studie om glädje–sorg med hjälp av litteraturstudier där skildrandet av liknande upplevelser bekräftar Parses studie. Bunkers menar att detta kan leda till förändringar i tankar kring hälsomönster. Det är en trygghet att veta att glädje–sorg existerar som ett rytmiskt förhållande. Även Jonas-Simpson10 kommenterar Parses studie och påminner om lyssnandet till de betydelsefulla ögonblick som bringar glädje och innehåll, vilka kan leda oss fram till kunskap om livets yttersta mening. Pilkington11 menar att Parses studie även relaterar till hennes upptäckt, att paradoxen glädje–sorg visar sig i livssituationer där det finns ett avslut och en ny början. Exempel på detta är i samband med examensdagar eller bröllop. Glädje–sorg kopplas vanligtvis samman med en signifikant förlust eller ovälkommen förändring i livet. Pilkington menar också att förståelsen av fenomenet glädje–sorg ger kunskap om vad det innebär att leva som människa.
Bondas12 belyser i sin avhandling hur kvinnor upplever barnafödande under den perinatala perioden. En lidande–glädjeparadox beskrivs vilken träder fram som ett uttryck för behov och längtan efter delande och gemenskap. Bondas13 menar att glädje inte tidigare har trätt fram i empiriska studier som ett begrepp i samband med förståelse av upplevd hälsa och lidande. Den ontologiska hälsomodellen med lidandet som det onda ställs teoretiskt mot lusten som det goda. För att förstå lidandet under perinatal tid gäller förståelse för såväl glädje som lidande. Enligt Bondas behövs en djupare forskning om upplevelser som handlar om att verkligen ha blivit vårdad. En tonvikt framgår beträffande ”fördjupning av vårdandets språk, och svårigheten att uttrycka vårdbehov och begär, lidandets och glädjens språk”.14
8 Parse 1997. 9 Bunkers 2006. 10 Jonas-Simpson 2006. 11 Pilkington 2006. 12 Bondas 2000. 13 Bondas 2003, 170. 14 Ibid. 175.
Glädje utgör en hälsoresurs. Glädje beskrivs av van Hooft15 som en stärkande stimulerande kraft. Utgående från Lévinas metafor ”näring” som miljöns element och mötet med den andra beskrivs att glädje är näring, och glädjens innersta väsen är att se sig själv i den andra. I handlingen blir glädje utövarens energi och styrka, man gör den till en del av sig själv. Att glädjas är ett tillstånd av vila och acceptans. Glädje erbjuder en kraft för den fortsatta samvaron i livet. Sawatzky och Pesut16 vill lyfta fram andlig vård som ett begrepp inom vårdande. Andligt vårdande menar de, behöver klargöras genom patientens upplevda verklighet och hänvisar till känslor som harmoni, glädje, frid, kärlek och mening. Andligt vårdande vilar på sjuksköterskans medvetenhet om den transcendenta dimension som speglar patientens verklighet, vilken beskrivs som intuitiv, interpersonell, altruistisk och integrativ. Betydelsen av glädje och nöje som en återhämtningsresurs i samband med psykiska funktionshinder har studerats av Davidson et al.17 Studierna visar, att upplevelser av glädje, nöje och andra positiva händelser i livet spelar en avgörande roll för återhämtning hos personer med allvarliga psykiska störningar. Glädje utgör en källa till hopp och ger känsla av mening med ett ökat engagemang. Personens känsla av värde bekräftas genom att kunna bidra till andras liv och till samhället. Den sociala förmågan ökar i samband med glädje, vilket lindrar funktionsnedsättningens effekter och konsekvenser. Glädje ger styrka, kompetens och hälsa som kvarstår även om funktionsnedsättningar finns kvar.
Glädje i samband med medkänsla. Royzman och Kumar18 skriver om inlevelse i samband med känslor. Författarna menar att medkänsla aldrig beskrivs som en känsla i samband med att dela någons lycka. Medlidande är ett autentiskt begrepp, men medglädje, att glädjas med, associeras i liten utsträckning till medkänsla. Vidare pekar författarna på fakta som visar, att bedrövelse ger benägenhet till medkännande i högre grad än glädje. Detta tycks vara en del av förklaringen till varför dramatik inom konsten är så stark i samband med skildrandet av lidande. Lindström19 hänvisar till Tillich och den ontologiska akt i vilken bejakandet av människans eget väsen sammanfaller med mod och glädje. Vi möter ofta patienter som inte har kraft och mod att bejaka sitt väsen, då känslan av glädje känns avlägsen. Bejakandet av det egna jaget och stöd från vårdaren för att få mod att lära känna sitt väsen kanske blir första steget mot upplevelsen av glädje. I det fall vårdaren inte kan bejaka sig själv, kan den glädje som patienten känner väcka en oro. Oron hindrar patienten att gå in i sin glädje, om modet att ge sig hän på en annans villkor sviktar. Att dela glädje med en annan är en krävande akt, som fordrar modet att bejaka sig själv som den andra. Lindström ställer frågan om varför den bejakelsen känns så krävande, och hur ofta vårdare grusar glädje hos patienten. Enligt Lindström är förmågan att dela glädje en generositet som alla vårdare
15
van Hooft 2006, 118-119. 16
Sawatzky & Pesut 2005, 29. 17
Davidson et al. 2006. 18
Royzman & Kumar 2001. 19 Lindström 1994.
borde ha. Eriksson och Herberts20 menar att livet kan främjas bara om det finns en tro och en tillit till själva livet. Vårdandets bärande grund, tron, hoppet och kärleken har visat sig utgöra grunden i kampen för att lindra lidande. Människan kommer in i en förnyelse i den andliga kraftspiralen, och denna förnyelse är enligt författarna nödvändig för nutidsmänniskan som ofta saknar själsstoff. Det är en förutsättning för att känna medlidande och medglädje, känna ro och vila i tillvaron, kunna beundra, hänföras och offra, kunna tro och kunna glädjas. Koskinen21 skriver om lyssnade i vårdandet bl.a. som en källa till hänryckning och ljus i livet. Lyssnandet ger kraft, livslust och livsglädje och får människans ögon att stråla av lycka.
Glädje i samband med tröst och uppmuntran. Mattson och Lindström22 visar i en begreppsanalys att tröst är rogivande och framkallar en känsla av lugn, glädje och lättnad. Denna betydelse har sin grund i hugsvalelse, lindring och lisa, vilka visar det starkaste sambandet med tröst. När patienten upplever sig sedd och på allvar förstådd av en annan människa i sitt lidande, fylls han eller hon av glädje och lättnad. Glädje kan inträda om patienten tillåter sig vara hjälpbehövande och svag, har mod att bejaka sitt lidande och tillåter en inbjudan i vårdgemenskapen. Även uppmuntran har samband med tröst som en livgivande och stärkande verkan på patienten. Rehnsfeldt23 menar att när den lidande är inriktad på att enbart uthärda är en uppmuntrande attityd från vårdaren den rätta. Vårdandet i ett djupare emotionellt lidande bör däremot ges i en attityd av medlidande.24 En vårdare kan genom närvaro, kärlek till människan och som förmedlare av en stämning av ljus, hopp och mening verka som ett vittne till den lidande. Någon finns som vittnar om någonting högre, okänt eller andligt sammanhållande. Rehnsfeldt25 skriver i sin avhandling om mötet med patienten i ett livsavgörande skede. Däribland framgår hur uttalanden som ’sorgen och glädjen går hand i hand’ kan av patienter uppfattas som en klyscha med den följden att hans eller hennes värdighet blir kränkt med ett vårdlidande som följd. Ett autentiskt möte med den andra som sker på rätt nivå, dvs. som begär efter ett existentiellt vårdandemöte kännetecknas av livsförståelse.
Även Norberg et al.26 belyser tröstens betydelse. Tröst involverar skiftande perspektiv och skänker en upplevelse av mening trots lidande, vilket involverar en upplevelse av kontakt med fenomen som godhet, skönhet, ljus, liv och glädje. Att vara tröstad är som att finna en ny källa av ljus, en ny väg som innebär att kunna lämna det svåra även om
20
Eriksson & Herberts 1993. 21 Koskinen 2011, 133.
22 Mattson-Lidsle & Lindström 2001. 23 Rehnsfeldt 1999, 142.
24
Rehnsfeldt & Arman 2004. Författarna relaterar till livsförståelsens betydelse som vittnande om något ”bortom” där människan genom sitt väsen av medlidande och godhet kan ge ljus i livsförståelsemörkret. 25
Rehnsfeldt 1999, 142. Jfr Eriksson 1993, 14. 26 Norberg et al. 2001.
det fortfarande finns där. Det orsakar inte längre sorg. Tröst ger en betydelse av att komma hem och bereder kontakt med den heliga dimensionen, transcendens. Berörandet av den heliga dimensionen betyder att bli berörd av glädje. Glädje försonar oss med livet och världen. Glädje hjälper till att öppna för tillgänglighet, vilken gör det möjligt att se det sårbara och ”gråta ut”.
Glädje och lindrat lidande. I en studie av Fagerström et al.27 framgår hur sjuksköterskor genom att uppmärksamma patienternas upplevelse av välbefinnande och ge uppmuntrande ord kan skapa såväl kroppsligt som andligt välbefinnande. Välbefinnande rör sig mot glädje med en livgivande positiv upplevelse som följd. Patienterna önskar sig en vägledning som är djupare och som ger en känsla av rofylldhet och frid, vilket berör det existentiella andliga. För detta behövs en modig sjuksköterska som vågar se bakom patientens problem. Cody28 beskriver hur sorg upplevs hos personer som insjuknat i hiv. Här framgår att känslor och attityder som anknyter till tacksamhet i livet visar sig såsom uppskattning inför vänner, familjen och Gud, samt för ljusa stunder av glädje med skratt och leenden. Även små nöjen gav tacksamhet för att de uppmuntrade till hopp genom det ljusa i stunden.
Glädje ger kraft i samband med lidande menar Råholm.29 I sin avhandling om andlighet hos patienter som genomgått kranskärlsoperation skriver hon att glädje ger mod i samband med fruktan i lidandets kamp. När patienten bejakar sitt eget väsen, trots hotet från ett icke-varande kan upplevelsen av glädje infinna sig. I Öhléns30 avhandling som bygger på patienters berättelser från palliativ vård, framgår att lindrat lidande upplevs när patienten upplever distans till sitt lidande och sina plågor. Denna distans beskrivs som ”att öppna för och frigöra glädje, lust och helande krafter” och uppkommer vid lyssnandet till andras lidandeberättelser. Möjligheten att kunna reflektera över det egna lidandet ger perspektiv på lidandet. Att bli lyft bort från sitt lidande innebar glädje och nöje i tillvaron. En glädje som stiger upp ur själen i relationen till en nära anhörig, vårdare och Gud inger mod att möta lidande.
Glädje i samband med omsorg om anhöriga. Treloar31 skriver om hur människor med handikapp och deras familjemedlemmar finner tacksamhet och glädje genom sin andliga tro i stunder av prövningar och utmaningar. Omsorgen om den anhörige gör anhörigvårdarna sårbara när de känner förlust och smärta, men omsorgen om de anhöriga kan även resultera i glädje i samband med att deras omsorg förverkligas. Andershed och Ternestedt32 har studerat de anhörigas situation och delaktighet i vården 27 Fagerström et al. 1998. 28 Cody 2000. 29 Råholm 2003. 30 Öhlén 2000, 170. 31 Treloar 2002.
av döende. Författarna använder sig av metaforerna delaktighet i ljuset och delaktighet i mörkret. Delaktighet i ljuset kännetecknas av att den anhörige är väl informerad och upplever delaktighet som baseras på tillit och förtroende. Delaktighet i mörkret är när anhöriga får söka sig fram på egen hand utan vägledning och stöd. Miljön inom hospice beskrivs som viktig, där personalens attityder har betydelse för skapandet av en positiv miljö runt patienten. Kolmer et al.33 beskriver anhörigvårdares upplevelser av relationen till sin anhörige och motiv till vårdande. Känslor som rör relationen förekommer i större utsträckning än förpliktelser. Känslor som rapporteras är både glädje och stress, men glädje förekommer i större utsträckning än stress. Författarna uppmärksammar glädje i sammanhanget som något beaktansvärt. Eftersom det är långtidsvård och intensivvård som de anhöriga är delaktiga i, behövs mer kvalitativ forskning om vad som medverkar till glädje och även vad som gör att glädjen minskar. De professionella som stöder anhörigvårdare skulle behöva följa upp upplevd glädje och hjälpa anhörigvårdare att leva vidare i den, när arbetet känns betungande.
Glädje som arbetsglädje. Vägar till glädje i arbetet lyfts fram av Manion34 av betydelse för att skapa en positiv arbetsplats. Kontakten med andra människor ger en känsla av glädje och kontakten med patienter ger arbetet en djupare innebörd. Att känna kärlek till arbetet ger en känsla av entusiasm inför uppgiften som ger glädje. Det är lätt att bli stressad och utbränd som påverkar möjligheten att utöva vårdande handlingar. Erkännande däremot kommer ur att vara en hjälp för patienten att finna vägen till hälsa och vara ett stöd i samband med sjukdom. Genom att vårdaren även skriver ner det som gett patienten glädje under en dag får också vårdaren erkännande. Källan till glädje är vårdandets genomförande och känslan av att kunna uppfylla patientens behov som är själva meningen med vårdandet. Aiken et al.35 skriver om hinder för glädje i arbetet. Det upplevs av sjuksköterskor som att inte kunnat erbjuda vård med kvalitet till patienter på grund av dåliga arbetsförhållanden, vilket sker om arbetsbördan är överväldigande. Ett annat hinder är arbetet i sig själv som då arbetsuppgifterna upplevs som enformiga, eller om möjligheten för en interaktion med patienten är begränsad på just den arbetsplatsen. Det finns ändå möjlighet att finna glädje inom professionen på flera sätt. Som exempel kan sjuksköterskor som uppskattar relationer med patienter sträva efter att arbeta där dessa förutsättningar finns kontinuerligt.
En studie av Lövgren et al.36 visar på arbetsklimatets betydelse för möjligheten att utöva god vård. Ett öppet och tolerant klimat karakteriserat av arbetsglädje tecknas som viktiga arbetsvillkor, där personalen kan växa som människor och utveckla sin professionella kompetens. Av undersökningen framgår att arbetsförhållanden och möjligheten att utöva en god vård försämrades avsevärt när personalens hälsotillstånd 33 Kolmar et al. 2008. 34 Manion 2003. 35 Aiken et al. 2002. 36 Lövgren et al. 2002.
blivit sämre på grund av stressrelaterade symtom. Wärnå37 skriver i sin avhandling om dygd och hälsa inom arbetslivet. Arbetsglädje visar sig i en arbetsgemenskap och en caritativ kultur, en delandets kultur som bidrar till hälsa. Arbetsgemenskapen får sin innebörd via dygderna stolthet, som en uppskattning och högaktning av sin egen och andras hälsa; uppriktighet, att vara ärlig och sann i relation till hälsa; frikostighet, att dela med sig av sitt kunnande med glädje och visa omsorg om andra i dygden kärlek. Kärleken beskrivs som glädje och en förmåga att njuta. Frikostighet framgår som givandets glädje och en stolthet över arbetet. Frikostighet sker i en anda av respekt och vänskap i ett tjänande.
Glädje som skapar gemenskap. Gramling38 beskriver vårdandet som konst ur patienters perspektiv som vårdats på en akutvårdsenhet. En av informanterna berättar om betydelsen av att sjuksköterskorna tycktes förstå vad en patient behövde och när. I det sårbara tillståndet var det svårt för patienten att finna ord för upplevelsen av att vara mottagare av den glädje vårdaren förmedlade i viljan att hjälpa. Sjuksköterskornas arbete liknades vid vårdandets konst, vilken kommer inifrån, som om de vårdar med glädje. Sjuksköterskans attityd ses av patienten som en önskan att hjälpa människor, ett speciellt kännetecknande grundvärde som gör vårdande till någonting mer än en profession eller ett arbete. En patient uttrycker att det fanns stunder när hon tänkte: ”Have they just been nursing, or are they just being themselves? The act of doing nursing emerges from the nurses' heart –a heart filled with willingness, joy, and caring”.39
Pembroke40 visar med sin studie att charm spelar en central roll i ett kärleksfullt
vårdande. Charm möjliggör en gemenskap om sjuksköterskan samtidigt är öppen för patientens upplevelser av smärta och glädje. Det kan handla om såväl svåra som upplyftande ögonblick och förödmjukelse eller bekräftelse. Att patienten blir underhållen och kanske får sig ett gott skratt behöver inte betyda att en gemenskap har skapats. Pembroke jämför med Moder Teresas intelligens eller den blidhet som var karakteristisk för livet bland helgonen. Även om uttryck saknas för en exceptionell förmåga till glädje, finns en karisma utmärkande för helgonen som inspirerat andra att lämna allt och följa dem. Med hänvisning till Marcel skriver Pembroke, att charm innefattar det metafysiska i den personliga karaktären och vår existens som ett uttryck för andlighet. Den charm som Pembroke anser vara av värde i samband med vårdande handlar inte enbart om engagemang och hänförelse. Den är även ett utmärkande inslag i en persons liv, där närvaron blir märkbar och man kan förstå sig själv mera klart och helt. 37 Wärnå 2002, 134–135. 38 Gramling 2004. 39 Gramling 2006, 141. 40 Pembroke 2006.
Livfullheten i människans närvaro ger energi för ett glädjerikt, livskraftigt och hoppfullt engagemang i livet. En person med charm lever genom och i enighet med agape och eros. Eros är uttryck för en fysisk och andlig energi som livar upp en person utifrån olika hänseenden i livet, vilket inkluderar det vårdande arbetet. Agape har sin hemvist inom etiken i vårdandet och självutgivandet till andra. Charm är en nåd enligt Pembroke och har en viktig funktion i samband med etablerandet av gemenskap. Mottagandet av den andra är det centrala och kan liknas med den inbjudan som förbinds med gästfrihet, där patienten ska känna sig hemma med vårdaren.
Watson relaterar till utseendet och blicken hos en människa och menar, att när ögon möts avspeglas den mänskliga själen. ”A look, a glance, a gaze, a touch, a voice which invites and welcomes”.41
Watson hänvisar till Rumi42 och orden ”I see my beauty in you”. Utgående från Rumis mystik, Lévinas och ”ansiktets etik” samt Løgstrups etik ”att vi håller en annan människas liv i våra händer”, ger Watson bilden av ett engagemang i glädje som ger uthållighet och uthärdande av lidande. Kärlekens, ljusets och skönhetens värden ger handlingskraft inför dem vi tjänar. Om blicken skriver även Snow43 med hänvisning till Murdoch och uttrycket ”Loving gaze”, kärleksfull blick. Murdoch utgår från två sätt vad gäller förståelse av världen. Det ena sättet karaktäriseras av en fientlig blick, som en förfalskad slöja genom en personlig förvrängning. På det sättet ses inte människan som den hon egentligen är. Detta kan ske när de egna bristerna och det traditionsbundna påverkar förståelsen. Det andra sättet är att se med en kärleksfull blick, en blick som är belyst av insikt som kommer från en inre dygd. Det etiska förhållandet till den andra lyfter Martinsen44 fram i samband med det kärleksfulla ögats betydelse. Samtidigt som vi förnimmer den andra, samtidigt förstår vi. I samband med förståelse identifierar vi och genom särskiljande fångas det egenartade, det som är annorlunda. Det annorlunda känns även igen som det gemensamma i människans utsatthet och sårbarhet. Ögat ser likheter och skillnader. Ett hjärtats öga är mottagande och samtidigt utforskande, det är ett öga som ser det goda och betydelsefulla i varje människa. Martinsen citerar Kristiansen45 beträffande uppmärksamhet som en särskild form av intensiv närvaro, där en skärpt (vaken, intelligent) uppfattning kan ha en negativ återverkan på den andra. Ett koncentrerat intryck av glädje och skönhet, gör då att lidandet upplevs mer påträngande, istället för det kärlekens öga som får den andra att känna sig betydelsefull.
41 Watson 2005, 44.
42 Jelaluddin Rumi, sufist och poet som levde på 1200-talet. The Glance Songs of Soul-Meeting handlar om den mystiska upplevelsen som sker när människors ögon möts.
43
Snow 2005. 44
Martinsen 2000.
Glädje i samband med humor. Åstedt-Kurki et al.46 har forskat om humorns betydelse i samband med relationen patient–sjuksköterska. Humor visar sig hjälpa patienten att hantera svåra situationer genom att erbjuda en stunds vila och få nya perspektiv på en förändrad livssituation. Humor hjälpte också patienten att visa sina känslor och bevara värdigheten. Humor underlättade vid uttalande av kritik och att vara sig själv. Sjuksköterskan kan lindra patienternas oro genom humor. Samtidigt kan humor vara till hjälp när sjuksköterskan ska hantera egna svåra situationer, att etablera tillit och förmedla outtalade känslomässiga meddelanden. En patient återger bilden av en sjuksköterska som har känsla för humor enligt följande: ” [...] who is bright and cheerful and who clearly likes her job, that´s the sort you can talk to, that´s the sort of nurse you can turn to and ask for help, for painkillers or for a wash”.47 Mc Cabe48 skriver om patienters upplevelser av sjuksköterskors kommunikation. Samtliga patienter upplevde sjuksköterskorna som vänliga, vilket beskrevs som att de var glada och hade humor. Humor stärkte självkänslan hos patienterna när de kunde få andra att skratta och att skratta tillsammans med sjuksköterskorna. Det tycktes som att de sjuksköterskor som använde humor upplevdes som att vara mer öppna och tillgängliga. Humor hade en viktig social funktion genom att patienterna blev avslappnade, tiden gick fortare och de glömde sina bekymmer. En anledning till att sjuksköterskorna använde humor, var vänliga och pratsamma hörde samman med att de uppfattade den ytliga kommunikationsnivån som avslappnad och sällskaplig. Den uppfattningen gällde samtidigt som humor ansågs olämplig vid hanteringen av känslomässiga eller svåra frågor. Näsman49 lyfter fram humor i samband glädje i sin avhandling om dygdetik. De dygdiga vårdarna har humor och utstrålar vänlighet, trygghet och lugn. Dygden förverkligar det goda och ger människan välbefinnande och glädje. Den dygdiga människan ger med glädje, uppskattar sig själv efter sitt värde, är förstående och återhållsam med vrede.
En bild av glädje inom idéhistorisk och historisk vårdforskning
Den sekulära sjuksköterskan i Finland från 1700-talet till den enhetliga utbildningens
början 1930 är skriven av Tallberg.50 Doktorsavhandlingen ger en bild av nationella och
internationella trender inom vård och vårdutbildningar. Det som framgår är den rådande etiska framtoningen i vården under seklets inledning där barmhärtigheten blev sjuksköterskans rättesnöre. Även Tolonen51 tar upp etiken i sin licentiatavhandling om Etik och etikett i patientvården – en idéhistorisk undersökning av etiken och etiketten såsom den framträder i sjuksköterskornas facktidskrift Epione under åren 1908–1965. 46 Åstedt-Kurki et al. 2001. 47 Ibid. 123. 48 Mc Cabe 2004. 49 Näsman 2010, 136–137. 50 Tallberg 1991. 51 Tolonen 1995.
Sjukvårdens gärning visar sig som en livsuppgift, där etik, etikett och idén om en god vård framgår som liknande fenomen. Ansvar har en juridisk och etisk aspekt som innefattar regeletik, sinnelagsetik och en caritativ etik. Glädje uttrycks i samband med ansvaret av flera skribenter i källorna. Utan arbete finns ingen glädje i livet, och ingen glädje utan ansvar. Ansvaret beskrivs som varmt och harmoniskt samt att det är en glädje att få tjäna.
Om kallet skriver Erlöv och Petersson52 i avhandlingen Från kall till personlighet– sjuksköterskans arbete under ett sekel. Författarna har kunnat konstatera en utvecklingstendens bort från kallet mot en betoning av personligheten hos vårdaren. Andersson53 har i sin idéhistoriska avhandling Ett högt och ädelt kall, beskrivit kalltankens betydelse för sjuksköterskeyrkets reformering 1850–1933. Andersson konstaterar att kalltanken inte är en och densamma. Från att ha varit given av Gud, till en individuellt upplevd drivkraft, ett starkt engagemang och intresse kan det senare sägas att kallelsen kommer inifrån människan själv, och inte från Gud. In på 1900-talet finns den individuellt genomsyrade lutherska kalltanken att man bör vara intresserad av och tycka om sitt arbete. Andersson skriver även om de ideologiska skillnaderna rörande kalltanken inom de dåvarande sjuksköterskeutbildningarna vid Röda korset, Ersta diakonissanstalt och Sofiahemmet. Det religiösa inflytandet finns hos alla tre men skiljer sig beträffande uttryckssätt. Inom Röda korset uttrycks det mer på ett aktörsplan och inga religiösa motiv uttalas för verksamheten, men de olika individer som verkade där var djupt troende. Ersta diakonissanstalt och Sophiahemmets utbildningar hade en uttalat kristen ståndpunkt.
I sin avhandling Idémönster i Karin Neuman-Rahns livsgärning och författarskap vill Matilainen54 söka idémönster i den psykiatriska vården ur ett vårdvetenskapligt perspektiv under 1900-talets första hälft. Fokus ligger på 1920– och 1930-talet. Matilainen noterar hur kombinationen av en ljus livssyn, en inre vilja och glädje visade sig vara en välsignelserik möjlighet i samband med vårdandet för såväl patienter som vårdare. Den ljusa livssynen finns belyst i källorna tillsammans med ett inre allvar utifrån Neuman-Rahns tänkande. Glädje tillsammans med en ljus livssyn utgör en kraft i samband med det ansvarsfulla och krävande arbetet. Vårdarnas hållning har en avgörande inverkan på andan och skapandet av en vårdande kultur men även på patientens hälsa och vårdandet. Sjuksköterskans hållning påverkar omgivningen. I en anda av kärlek, ömhet och värme lindrar hon lidande och ingjuter hopp tillsammans med livsmod.
52
Erlöv & Peterson 1992. 53
Andersson 2002, 201. 54 Matilainen 1997, 133–137.
Lönnqvist55 redogör för Idémönster i patient- och vårdkulturen på Östanlid sanatorium åren 1941–1965 i sin pro gradu-avhandling. I de värderingar som låg till grund framstår glädje som en del av den vårdande kulturen. Glädje visar sig bland såväl patienter som sjuksköterskor i en slags kamratlig anda. Ett av de utmärkande dragen för vårdarnas kontakt med patienterna på sanatoriet är att man tillsammans gläds med patienterna då de blev friska. En kram till patienten av avdelningssköterskan efter en operation, ger patienten ett intryck av att de delar glädje tillsammans. Glädje över att bli frisk finns samtidigt med det svåra inför omställningen att lämna sanatoriet och återkomma till hemmiljön.
Hilli56 skriver om Hemmet som ethos, en idéhistorisk studie av hur hemmet som ethos blev evident i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft i sin doktorsavhandling. Ethos som människans innersta rum visar sig som en anda och en inre hållning. Hälsosystern skulle sprida ljus och värme, claritas, i hemmen. Atmosfären påverkade familjemedlemmarna i positiv eller negativ riktning. Den sjuke ansågs vara känslig för och beroende av omgivningens stämningar. Hälsosystern skulle därför vara ”en kroppsligt frisk person med glad och ljus sinnesstämning” och överföra dessa egenskaper på sin omgivning och därtill ge akt på sitt uppträdande i den andan i hon utförde arbetet. Svedberg57 gör en historisk skildring av den psykiatriska vården i sin doktorsavhandling Omvårdnadstraditioner inom svensk psykiatrisk vård under 1900-talets första hälft. Svedberg skriver om det goda som bar upp identiteten inom traditionen men också plågsamma upplevelser utifrån ett såväl patient som vårdarperspektiv. Bland annat beskrivs sjuksköterskors berättelser om rädsla. Situationer framgår, i vilka sjuksköterskan riskerade att förlora något av den självbild och auktoritet som var förknippad med yrkesidentiteten i det att inte vara rädd. Svedberg lyfter även fram betydelsen av att inte oreflekterat föra en tradition vidare.
Sammanfattning
Beröringspunkter finns med det som framgår i historisk och i nutida forskning som anknyter till glädje. Lyssnandet till betydelsefulla ögonblick som ger glädje kan leda till kunskap om den yttersta meningen med livet. Glädje beskrivs vara alltför sällan beskriven i samband med medkänsla. Lidande tycks beröra mer än glädje även om glädje är av betydelse för upplevelsen av hälsa. Att dela glädje beskrivs som en förmåga och generositet som samtliga vårdare bör ha. Ett kärlekens öga är mottagande och får den andra att känna sig betydelsefull. Karisma och charm tecknas som ett uttryck för den personliga karaktären och existensen, ett uttryck för det andliga. Att sprida ljus och värme, claritas, i en glad och ljus sinnesstämning lyfts fram som viktigt i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft. I en caritativ kultur där en känsla av stolthet, 55 Lönnqvist 1999. 56 Hilli 2007. 57 Svedberg 2002.
uppriktighet och frikostighet råder ökar arbetsglädje i en anda av respekt, vänskap och tjänande. Vårdande kommer ur ett hjärta fyllt av välvilja, glädje och omsorg. Entusiasm inför arbetsuppgifter ger glädje och uthållighet. Tillsammans med en ljus livssyn är glädje en kraft i samband med det ansvarsfulla och krävande arbetet. Arbetsglädje visar sig i kontakten med andra människor, samtidigt som den ger livet en djupare innebörd. Att inte kunna erbjuda vård med kvalitet i samband med dåliga arbetsförhållanden som när arbetsbördan är för tung är ett hinder för arbetsglädje. Detsamma visar sig om arbetet upplevs som enformigt och möjligheten till integrering med patienten är begränsad. Ett öppet och tolerant arbetsklimat som karaktäriseras av arbetsglädje betonas, där människor kan växa och utveckla sin professionella kompetens.
Det framgår att glädje finns som en paradox med sorg och lidande. Såväl skratt som gråt för människor närmare varandra. Förståelsen av paradoxen glädje–sorg ger kunskap om vad det innebär att leva. Glädje ger mod i lidandets kamp och skapar distans till lidandet. Anhöriga som deltagande i omsorgen om en anhörig som är sjuk ger den anhörige en upplevelse av glädje. Uppmuntran visar sig god när den lidande är inriktad på att uthärda, men vid djupare lidande är medlidande av betydelse. Humor är till hjälp och erbjuder vila och nya perspektiv. Tiden upplevs gå fortare och bekymmer kan glömmas bort. En glad sjuksköterska med humor upplevs som vänlig. Glädje, skratt och leenden ger hopp genom det ljusa i stunden. Upplevelser av nöje och glädje är en resurs för återhämtning i samband med psykiska funktionshinder. Glädje utgör en stärkande kraft för den fortsatta samvaron i livet och är en resurs i samband med hälsa. Glädje hör till andligt vårdande liksom kärlek, frid och mening. Den är en källa till hopp och ökat engagemang samtidigt som personens värde bekräftas. Tröst framkallar känsla av lugn och glädje och att lyftas ur lidandet innebär lättnad och glädje. Glädje öppnar människans sinne, skapar tillgänglighet och är försonande.
Glädje har enligt tidigare forskning betydelse för vårdandet. Dock efterlyses kunskap om vad som ökar glädjen i vårdandet respektive vad som gör att den minskar. Det gäller även den djupare forskning som rör upplevelser av att ha blivit vårdad. När förståelsen av vårdandets språk fördjupas kan möjligheten att förstå vårdandets verkliga verklighet ökas. Det finns något grundläggande och glädjande i den mänskliga samvaron som är betydelsefullt. Den delade glädje som bejakar människans vara beskrivs som att vara i alltför ringa grad uppmärksammad. Det finns studier som betonar betydelsen av glädje men inte vad glädje är som väsen, dvs. själva idén om vad som gör glädje till glädje i vårdandet. Utifrån denna översikt om tidigare forskning förväntas glädje bli ytterligare belyst i vårdande sammanhang genom att söka avtäcka något av dess ursprung i en historisk vårdande kontext.
3 SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR OCH DESIGN
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. […] Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus, […].58
Tomas Tranströmer
Föreliggande kapitel är tänkt som en precisering av vad studien vill belysa samt hörnstenarna i forskningsprocessen längs vägen, dvs. dess design. Kapitlet inleds med en presentation av forskningens syfte och frågeställningar med dess avgränsning samt möjligheter. Slutligen presenteras forskningens design.
Syftet med föreliggande studie är att avtäcka och synliggöra glädje som idé i vårdandets värld. Studien har sin utgångspunkt i en idéhistorisk inriktning, där historiska källor med berättelser om vårdande avgränsas till tidsperioden 1900–1933.59 Under denna tidsperiod befinner sig kunskapsområdet under uppbyggnad och de banbrytande idéerna kring vårdandets kärna förväntas framträda. Idéhistorisk forskning hör till grundforskning, där den ökade förståelsen för glädje förväntas vara en betingelse för vårdandet. Kunskap genereras som kan bidra till utvecklingen av vårdvetenskapens substans och paradigm.60 I samband med tidigare forskning visar sig glädje tillsammans med en ljus livssyn och spridande av ljus och värme, claritas, samt som en glad och ljus sinnesstämning. Ett antagande är att glädje och ljus står i nära relation till varandra, vilket uppmärksammas. Glädje som idé i vårdandets värld söks därför genom att språkligen även studera ljuset. För att uppnå forskningens syfte är följande tre frågor vägledande:
Fråga 1. Vad är ’glädje´ och ’ljus’ universellt?
Kärlekens idé som är vårdandets grundmotiv beskrivs höra samman med ljusets idé. Där kärlek finns, finns också ljus och glädje. Den första frågan riktas därför till den ursprungliga betydelsen hos ’glädje’ genom att studera ursprungsbetydelsen hos såväl ’glädje’ som ’ljus’. Tillsammans förväntas begreppen bringa kunskap om glädje som ursprungsidé med dess särdrag. 61
58
Tranströmer 2003, 193. Ur dikten Gläntan. En glänta kallas även för en ’glad’ en ljus öppning. SAOB 1926. Se glad.
59 En stor del av källorna är hämtade i Svensk sjukskötersketidning. Tidskriften byter redaktör och profil 1933, samtidigt som en ny epok blir alltmer framträdande, den medicinskt centrerade. I och med detta blir också vårdandets kärna mer oklar. Den valda tidsperioden hör till den preteoretiska epoken ca 1880– 1920. Den tiden utgör ett skede när någon egentlig teori om vårdande inte finns, men vetandet dokumenteras. ”Teori” och praktik var ett och samma. Se tabellen i Eriksson 2002b, 29.
60
Matilainen 2002, 35. 61
Eriksson 1990, 87. Kärlekens och barmhärtighetens idé ‘caritas’ och ljusets idé ‘claritas’ utvecklas ytterligare i kapitel 6 i samband med presentationen av ethos som hjärtats väg.
Fråga 2. Vilka är de olika språkliga betydelsenyanserna hos ’glädje’ och ’ljus’ i relation till den universella betydelsen?
Den andra frågan riktar sig till olika och gemensamma betydelser och betydelse- utvecklingen för ’glädje’ och ’ljus’. Genom detta förväntas innehåll, struktur och grund klargöras som i sin tur kan relateras till de tidigare ursprungsbetydelserna. Även ’glädje’ och ’ljus’ betydelser och betydelseutveckling under den aktuella tidsperioden är av intresse.62 Betydelseinnehållet hos ’ljus’ förväntas fördjupa och därmed öka den språkliga förståelsen av glädje som idé för dess förverkligande som vårdande.
Fråga 3. Hur gestaltar sig glädje som idé i vårdandet i en historisk vårdande verklighet?
Den tredje frågan är riktad till sökandet efter glädje som idé i källors berättelser om vårdande under åren 1900–1933.
Forskningens design
Forskningen är explorativ-deskriptiv då den inriktar sig på kunskap som till en del är känd, men som jag söker ytterligare kunskap om och även önskar återupptäcka.63 Resultatet presenteras som ett idémönster, vilket växer fram enligt följande: Inledningsvis förankras glädje som idé i vårdandets ethos, dvs. kärlekens och barmhärtighetens idé samt ljusets idé med hjärtat som hemvist, vilket genomsyrar och sätter sin prägel på hela forskningen.64 Hjärtat i andlig mening utgör livets medelpunkt och känslornas hemvist. I vårdandets tillägnan hör den goda viljan och önskan att lindra lidande samman med vårdarens hjärta. Vårdvetenskaplig belysning representerar vårdandets värld i vilken glädje som idé ska avtäckas och synliggöras. Begreppen i sin tur förväntas synliggöra ursprungsidén hos glädje genom begreppen ’glädje’ och ’ljus’. Uttrycksformer och betydelsenyanser granskas för begreppet ’glädje’ och de näraliggande begreppen ’glad’ och ’ljus’ (substantivet och adjektivet ljus). Som stöd för tolkningen används klassiska texter av och om filosofer som visar på idéströmningar om glädje. Ett första mönster bildar en bakgrund som blir vägledande och ökar förståelsen vid den hermeneutiska läsningen om glädje i vårdandet, såsom den framträder i källornas berättelser åren 1900–1933. I en vårdande verklighet söks sedan idéer om glädje vilka förväntas kunna avtäckas och därmed synliggöras i de historiska källornas texter genom berättelser om vårdande. Den historiska tidsandan som var utmärkande för tidsskedet vid 1900- talets tre första decennier beaktas. Resultatet sammanfattas därefter och ett nytt idémönster växer fram. Idémönstret som vårdandets vision speglas slutligen mot den tradition dvs. vårdandets ethos, substansen och de axiom som vägleder
62
Eriksson 2010; Sivonen et al. 2010 menar att i en idéhistorisk studie kan syftet vara att förstå betydelseinnehållet för ordet inom den aktuella tidsperioden.
63
Eriksson 1992, 97– 98. Se angående explorativ-deskriptiv design.
forskningen för att synliggöras genom teser. Glädje förväntas framträda som vårdandets sak och mission för att möta ethos, det sanna, sköna och goda vårdandet. Kunskapsskapandet sker således utifrån flera nivåer och forskningen bygger som helhet på en hermeneutisk ansats i vilken en dialog förs mellan de olika nivåerna. För detta används abduktioner65 vilka berikar kunskapsgenereringen i den idéhistoriska inriktningen. En övergripande bild av forskningens design presenteras i figur 1 och en källöversikt66 i figur 2.
Figur 1. Forskningens design. of Nursing 1926.
Fig
Figur 2. Forskningens källöversikt.
65 Abduktionerna handlar om den kunskap som framgår efterhand i dialogen mellan de olika delarna, och bygger på slutsatser om hur verkligheten rörande glädje kan uttryckas som idé. Kunskapen förändras allt eftersom den konfronteras med tro, respektive tvivel i och med analysens gång. På så sätt kan en djupare förståelse utvinnas. Se Eriksson & Lindström 1997.
66 En mer ingående presentation av källorna återfinns i kapitel 6. •Caritas •Claritas Ethos - hjärtats väg •Substans •Axiom Vårdvetenskaplig belysning •Idéström-ningar •Glädje-ljus Begrepp - bakgrund •Berättelser om glädje 1900-1933 Vårdande verklighet •Tradition •Vision Vårdandets sak och mission TAM-arkivet 2 arkiv Handskrivet material, 1897–1933 (1 hand-ling från år 1946 är utanför tidsramen). Riksarkivet 1 arkiv, 1930. 4 Böcker med berättelser om vårdande 1911–1928. Museimaterial 2 handlingar. •Begrepp – bakgrund 8 etymologiska ordböcker. 12 synonym- ordböcker (14 sammanlagt och 1 antonymordbok). Källor med idéströmningar av och om 15 klassiska filosofer från 400– talet f. Kr.–1980- talet. •Vårdande verklighet 5 läroböcker skrivna av sjuksköterskor, 1861-1928. Facktidskrifter Svensk sjuksköterske-tidning 1908 (provnr) 1909–1933, varav 57 artiklar om vårdande.
The American Journal of Nursing 1926. 1
