En litteraturstudie om institutionsplacerade
ungdomars hälsa samt betydande relationer under
vårdperioden
A literature study about young people’s health when placed in an institution and significant relationships during the treatment period
REBECCA VON ROSEN
KOSOVARE SADRIJAJ
Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 högskolepoäng Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Sammanfattning
6,3 % av Sveriges ungdomar i åldern 13 – 19 år anmäls varje år till socialtjänsten. Anmälningarna beror i första hand på att ungdomarna har uppvisat bland annat skolrelaterade problem eller ett kriminellt beteende. Ifall de unga har en allt för omfattande problematik och öppenvårdsinsatser inte räcker till, kan
socialsekreterare välja att placera på institution. Ungdomsinstitutioner har dock ofta setts som problematiska genom tiden. Placeringarna har uppfattats som både en lösning och som ett problem för de unga. Även fast tidigare forskning visar att institutionsplaceringen kan ge skadliga effekter, placeras unga ändå på institution då det ofta inte finns andra alternativ.
Syftet med vår studie är att ta reda på vilken påverkan institutionsplaceringar kan ha för ungdomars hälsa, samt undersöka betydelsefulla relationer för dessa ungdomar under vårdperioden. Våra frågeställningar var följande: Hur ser ungdomarnas hälsa ut då de lever inne på institutionen? Vilka relationer är betydelsefulla för ungdomarna under vårdperioden och varför?
För att kunna besvara våra frågeställningar valde vi att göra en litteraturstudie. Vi granskade systematiskt litteratur kring vårt valda problem och analyserade sedan den fakta vi fick fram med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet från vår studie visade att barn i social dygnsvård är en högriskgrupp för somatisk och psykisk ohälsa före placeringen samt under tiden i vård. Unga som bor på institution uppvisar generellt fler svårigheter gällande sociala relationer samt uppvisar de en osäkerhet i sin anknytning till andra personer. Resultatet visade även att de relationer som är mest betydelsefulla för ungdomen inne på
institutionen är relationen till vårdpersonalen. Det är grundläggande för ungdomarna att ha möjligheten att bygga tillfredsställande och stabila
förhållanden till vårdgivarna som fungerar som en säkerhetskälla och stödjer ungdomarnas känslor som rädsla, ångest, förväntningar och glädje.
Nyckelord: Avvikande beteende, betydande relationer/figurer, ungdomar i riskzonen, ungdomar på institution, självkänsla.
Abstract
6.3% of Sweden's adolescents aged 13 - 19 are reported to the social services each year. The reports are primarily due to the fact that the adolescents have shown school-related problems or a criminal behavior. When the adolescents have comprehensive problems, and the outpatient- care efforts are not enough, social workers can choose to place the adolescents in an institution. However, youth institutions have often been seen as problematic through time. The investments have been perceived as both a solution and a problem for the adolescents. Even though previous research shows that institutions can have harmful effects, young people are nevertheless placed in institutions as there are often no other
alternatives.
institution can have on the young people's health, and to investigate significant relationships for these young people during the time in care. Our questions were as following: What do the young people's well-being look like when they live in an institution? And which relationships are important for the young people during the treatment period and why?
To answer our questions we chose to do a literature study. We systematically reviewed the literature on our chosen problem and then analyzed the facts we obtained using a qualitative content analysis. The results of our study showed that adolescents in social day care are a high-risk group for somatic and mental ill health before placement as well as during time in care. Young people living in an institution generally have more difficulties in social relationships and they exhibit uncertainty in their connection with other people. The results also showed that the relationships that are most important for adolescents in institutions are the
relationships with the care staff. It is fundamental for young people to have opportunities to build satisfactory and stable relationships with caregivers that act as a source of security and support for young people's feelings such as fear, anxiety, expectations and joy.
Keywords: Adolescents at risk, adolescents in institution, deviant behavior, self-esteem, significant relationships/figures.
Innehåll
1. Inledning ... 5 1.1 Problemformulering ... 5 1.2 Syfte ... 7 1.3 Frågeställningar ... 7 1.4 Definition av begrepp ... 7 2. Kunskapsläge ... 82.1 Anmälan till socialtjänsten ... 8
2.2 BBIC (barnets behov i centrum) ... 8
2.3 Vilka ungdomar placeras på SiS? ... 8
2.4 FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ... 10
2.5 Ungdomarnas egna upplevelser av sina rättigheter ... 10
2.6 En jämförelse mellan SiS- placerade ungdomar och icke placerade ungdomar – hälsa och livsstil ... 11
2.7 Betydelsefulla relationer för placerade ungdomar på SiS ... 13
3. Metod ... 14
3.1 Litteraturstudie ... 14
3.2 Datainsamling ... 14
3.3 Förtjänster och begränsningar ... 15
3.4 Förförståelse och svårigheter under arbetets gång ... 16
3.5 Validitet och reliabilitet ... 16
3.6 Bearbetning av material ... 17
3.7 Kodning och tematisering ... 17
3.8 Forskningsetiska överväganden ... 18
3.9 Arbetsfördelning ... 19
4. Teorier ... 19
4.1 KASAM – en känsla av sammanhang ... 20
4.2 Empowerment ... 21
5. Resultat & Analys ... 23
5.1 Institutionsplacerade barns bakgrund ... 23
5.2 Institutionsplaceringar och dess effekter ... 24
5.3 Institutionsplacerade ungdomars fysiska och psykiska hälsa ... 26
5.4 Vikten av skolan ... 31
5.5 Betydelsen av ungdomars relation till vårdpersonal på institutionen ... 32
6. Avslutande diskussion ... 39
7. Referenser ... 42
1. INLEDNING
Jag är 17 år och sitter inlåst på SiS, jag kan inte säga att jag kämpar för att få tillbaka mitt gamla liv. För jag har aldrig haft något. Soc var inte de första som tog mitt liv från mig. Min pappa och min farfar gjorde det långt innan. Övergreppen de utsatte mig för började när jag var 4 år gammal och pågick i 12 års tid. Drogerna kom tidigt in i bilden och jag började sälja min kropp. Med drogerna kom också de dåliga umgängena och kriminaliteten [...] Sexuella övergrepp och våld hemma var en del av min vardag. Drogerna, prostitution och kriminalitet var mitt sätt att fly från känslor, minnen…allting [...] Hösten 2016 var jag gravid igen. Pappan var en man jag bodde hos som även han missbrukade. Det var 43 års åldersskillnad mellan oss men på grund av pappa och farfar tyckte jag det var normalt. / Ett osynligt barn (Statens institutionsstyrelse 2019, s. 16).
Dagligen utsätts barn och unga för försummelse i hemmet - på den plats som egentligen ska vara deras trygga punkt. Det ovan nämnda citatet belyser starkt i vilken bemärkelse ett barns uppväxt kan påverka resten av deras liv och livsval och ger oss snabbt en förståelse varför vissa unga inte kan fortsätta att bo kvar i sitt hem. Men vad händer egentligen med ungdomens hälsa då han eller hon tvingas lämna sitt hem och sina anknytningspersoner och istället leva på en institution? Kommer institutionsplaceringen hjälpa eller skada barnet? Denna studie kommer därmed skildra hur dessa ungdomars hälsa påverkas under institutionsvistelsen samt även diskutera betydelsefulla relationer för dessa ungdomar under vårdperioden.
1.1 Problemformulering
Enligt 5 kap. 1 § 1, 7 p. i socialtjänstlagen (SFS 2019:909) står det att
socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden samt särskilt uppmärksamma och följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling. Vidare enligt
socialtjänstlagen 1 kap. 2 § (SFS 2019:909) står det att vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. I Socialstyrelsens nationella kartläggning för år 2018 framgår det att 8,3% av Sveriges barn i åldrarna 0-17 år kom till
socialtjänstens kännedom via en anmälan, omräknat är detta 154 anmälningar per 1000 barn. Resultatet från kartläggningen visar att majoriteten av
anmälningsorsakerna var relaterade till föräldrarnas problematik (39%) än till barnet självt (33%). 20 % av anmälningarna var relaterade till våld i nära relation, mot barn eller mot vuxna. Här ingår våld som är psykiskt, fysiskt och/eller
bevittnat våld. Samtliga kommuner som deltog i kartläggningen samt andra lokala studier som Socialstyrelsen tagit del av, visar att anmälningarna till Sveriges socialtjänster har ökat med åren (Socialstyrelsen 2019).
I flera hundra år har institutioner för barn och ungdomar funnits i Sverige. I samband med att den sociala barnavården växte fram, blev placering på institution en del i repertoaren av åtgärder för de unga som levde i en problematisk miljö eller på något sätt betedde sig oacceptabelt. Möjligheten gavs då till de sociala myndigheterna att flytta dessa barn från deras hem. Barnen blev då flyttade till speciella kollektiva inrättningar där tanken var att deras problem skulle tillgodoses
och där vardagen var organiserad av professionell anställd personal (Sallnäs 2000).
Barn- och ungdomsinstitutioner har däremot ofta setts som problematiska genom tiden. Placeringarna har uppfattats som både lösningen för en del unga men även som problemet för vissa andra unga. Å ena sidan har det funnits en hög tilltro till att miljön inne på institutionen kan åstadkomma en positiv påverkan på samhällets barn och ungdomar samtidigt som forskare dock har kunnat peka på direkt
negativa konsekvenser gällande institutionsvistelsen. Det gjordes flera omtalade studier på 1950- och 1960 talen som visade på skadliga effekter. Även i dagens samhälle ifrågasätts vården på institution markant, inte minst internationellt. I en amerikansk sammanställning gällande frågor inom barnavården ställs en mycket viktig fråga: Gör institutionell vård mer skada än nytta? (ibid).
Vinnerljung och Andreasen (2015) beskriver att det i dagsläget inte finns tillräckligt mycket kunskap om hur ungdomar mår på institutioner i Norden. Författarna skildrar paradoxen att man lägger stora resurser på att placera
ungdomar på institution, men mycket få resurser på att ta reda på hur det fungerar. I tidigare forskning har det konstaterats att 80 procent av ungdomarna begick brott efter utskrivningen från en svensk institution. En del av dessa ungdomar hade inte begått några kriminella handlingar före vistelsen på institution. Författarna skriver även att forskning generellt visat att den genomsnittliga effekten av
institutionsbehandlingen varit låg, men att det förekommit relativt stora
variationer. Detta innebär att vissa institutionsformer ger positiva resultat, medan andra i själva verket kan ha en motsatt effekt och istället förstärka ungdomarnas problem (Vinnerljung & Andreassen 2015).
Sallnäs (2000) beskriver att det är en förutsättning att bland annat nya relationer knyts mellan barn och personal, för att institutionsplaceringar av de unga inte skall vara skadliga. Sallnäs (2000) skriver vidare att institutionsvården ofta skapar sekundära problem som har att göra med svårigheter att skapa goda relationer inom institutionen. Författaren skildrar vidare den historiskt förankrade tanken om att institutioner ska efterlikna ett hem och en familj. Institutionens uppgift som organisation menade man då var att bedriva ett slags förstorat fosterhem på yrkesmässig grund. Dock har detta tankesätt med tiden fått mycket kritik eftersom familjetanken i grund och botten är omöjlig på grund av att barn- och
ungdomshem är något helt annat än en kärleksfull familj med. Utmärkande drag för institutioner är istället att de har en tillsluten och konstig miljö och att det är svårt för personalen att skapa en ”vanlig” miljö på boendet. Till exempel då en krisartad incident uppstår på institutionen har personalen där en makt som saknas i en ’’vanlig familj’’. Denna makt kan exempelvis handla om att personalen har rätt att kroppsvisitera ungdomarna eller isolera dem i ett avskilt rum då de skapat problem inne på institutionen (Sallnäs 2000).
I dagens samhälle har användandet av institutioner ökat, trots brist på tillförlitliga studier som kan visa på effekterna av de ungas hälsa. Man kan därför anta att det ökande användandet av institutioner är uttryck för en mycket komplicerad interaktion mellan bland annat de ungas faktiska förhållanden, hur socialtjänsten bedömer deras förhållanden, vilka handlingsalternativ som finns att använda sig av samt rådande föreställningar som finns om krångliga ungdomar och hur dessa problem på bästa sätt bör lösas. I princip så sker placering av barn och ungdomar
på institution inom ramen för behandlingstanken, dock enligt en del forskare handlar det ofta om en pragmatisk lösning när inga andra alternativ finns (ibid). Placeringar av unga på institution är ett mycket komplext och brett område och det finns många olika faktorer som påverkar samt går att undersöka gällande detta ämne. I detta arbete är vi intresserade av att undersöka ämnet utifrån ungdomarnas perspektiv.
1.2 Syfte
Syftet med vår studie är att ta reda på vilken påverkan institutionsplaceringar kan ha för ungdomars hälsa, samt undersöka betydelsefulla relationer för dessa ungdomar under vårdperioden.
1.3 Frågeställningar
- Hur ser ungdomarnas hälsa ut då de lever inne på institutionen?
- Vilka relationer är betydelsefulla för ungdomarna under vårdperioden och varför?
1.4 Definition av begrepp
Nedan redovisas de definitioner och begrepp vi använt oss av i vårt arbete. Hälsa: Världshälsoorganisationen, WHO:s definition av hälsa är att hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och handlar därför inte endast om frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning
(Regeringskansliet 2008).
Statens institutionsstyrelse (SIS): SIS, Statens institutionsstyrelse, är en myndighet som har ansvar för individuellt anpassad tvångsvård samt behandling av ungdomar som besitter allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem. SIS tar även emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. Socialtjänsten placerar ungdomar på SIS efter beslut i
förvaltningsrätten. SIS samverkar även med socialtjänsten och ger ungdomar och klienter med omfattande problem bättre förutsättningar för ett fungerande liv som inte innehåller kriminalitet och missbruk (Statens institutionsstyrelse 2020). Sture Korpi beskriver i ”samhällets insatser för ungdomar” (1996) att det idag finns drygt trettio särskilda ungdomshem, med cirka 600 platser där ungefär hälften av dessa finns i låsta enheter. Författaren beskriver att en fjärdedel av platserna används för akut placering och utredning medan resterande platser är till för behandling. På utredningsavdelningarna görs det en utredning av ungdomens behov och här föreslås en lämplig behandling för ungdomen i fråga. För de ungdomar som placeras i akutavdelning, är målet att stoppa det destruktiva beteendet. Dessa ungdomar har en behandlingstid på 8 veckor eller färre. Behandlingsavdelningen har däremot i uppgift att genom behandling ge dem förutsättningar att leva ett mer fullvärdigt liv i samhället. Korpi (1996) beskriver att institutionerna varierar både vad gäller inriktning, målgrupp och storlek. En del enheter erbjuder ungdomarna en skolgång med speciallärarresurser, medan andra tar emot ungdomar mellan 16–18 år där de erbjuder yrkesutbildning. Uppdelning
av kön och även ungdomars problemprofil förekommer också bland institutionerna (Korpi 1996).
Familjehem: Socialstyrelsen (2019) förklarar att familjehem tar emot barn och unga som behöver bo i ett annat hem/familj, för att de av olika anledningar inte kan bo kvar i sitt eget. Familjehem utreds och rekryteras av socialtjänsten i varje kommun. Socialtjänsten har i samband med detta även ansvar att ge de som blir familjehem, utbildning samt att säkerställa att de bedriver vård av god kvalitet (Socialstyrelsen 2019).
Ungdomar: Med ungdom avser vi individer mellan åldrarna 13–17 år.
2. KUNSKAPSLÄGE
I denna del kommer relevant fakta presenteras för att få en inblick i vårt valda ämne.
2.1 Anmälan till socialtjänsten
Socialstyrelsen (2019) beskriver att de som anmäler händelser till socialtjänsten bland annat kan vara polis, skola eller privatpersoner. När en anmälan därefter inkommer till socialtjänsten, har socialsekreterarna 14 dagar på sig att fatta beslut ifall en utredning ska inledas eller inte (Socialstyrelsen 2019).
2.2 BBIC (barnets behov i centrum)
Socialstyrelsen (2018) beskriver att alla socialsekreterare som arbetar med barn och unga ska utgå ifrån BBIC. BBIC står för barnets behov i centrum. Denna arbetsmodell är utformad utefter en triangel där familj och miljö, barnets
utveckling och föräldrarnas förmåga utgör var sin sida. Barnets behov ska utifrån dessa tre sidor utredas. BBIC utgår bland annat ifrån den utvecklingsekologiska samt den anknytningsteoretiska teorin som bas, detta på grund av att barnets samspel i förhållande till andra aktörer och miljö utreds. BBIC syftar till att skapa en helhetsbild av barnets utveckling, eftersom de påverkas av olika faktorer i sin omgivning. Vidare syftar BBIC även till att undersöka barnets trygghet i relation till sina vårdgivare (Socialstyrelsen 2018).
2.3 Vilka ungdomar placeras på SiS?
I boken ‘’Jag hoppas att jag kommer hem snart’’ publicerad av Statens institutionsstyrelse (2016), skriver en ungdom som bor på SiS följande:
[...] När jag var ca 7-10 år kunde jag inte vara i skolan utan jag var tvungen till att vara hemma och passa mamma. Min mamma var alkoholist. Jag tog också hand om mina syskon som då var 5 och 6 år yngre än mig [...] Jag tvättade, lagade mat, städade, köpte mat och bytte blöja på mina småsyskon. Jag tänkte, jaha när ska jag få vara barn och när ska mamma ta över sin mammaroll igen? (Statens institutionsstyrelse 2016, s. 169-170).
De ungdomar som kommer till SiS har tidigare i många fall, fått insatser via öppenvården på hemmaplan eller vård i familjehem. När dessa öppenvårdsinsatser inte fungerar ansöker socialtjänsten om en placering på SiS. De ungdomar som får vård på SiS är de med stora och svåra problem. Det kan handla om allt ifrån missbruk, utagerande beteende, våld och ett kriminellt beteende. Det kan även handla om att ungdomens förälder inte kan ta hand om honom eller henne, som beskrivs av citatet ovan. Varje ungdom som bor på SiS får en individuell behandlingsplan som utgår ifrån hennes eller hans förutsättningar och problem. Behandlingsplanen utformas med familjen, socialtjänsten samt den unge själv. Vidare bor ungdomarna på avdelningar där det är som mest åtta platser. De ungdomar som är i åldern 15–17 år och begår allvarliga brott blir istället dömda till något som kallas för sluten ungdomsvård istället för fängelse och ungdomen avtjänar då ett tidsbestämt straff på speciella avdelningar på SiS särskilda
ungdomshem. De brott som dessa ungdomar kan ha begått är allt från mord, dråp och rån till grov misshandel och sexualbrott (Statens institutionsstyrelse 2020). Cirka 30 000 barn och ungdomar får varje år vård utanför hemmet i exempelvis HVB-hem eller familjehem. Drygt 1000 av dessa kommer till SiS. År 2019 var medelåldern för ungdomarna på SiS cirka 16 år. Majoriteten av de ungdomarna som blir placerade i särskilda ungdomshem är omhändertagna enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Det är endast en liten andel som har ansökt om frivillig vård enligt SoL (socialtjänstlagen) (Statens
institutionsstyrelse 2020).
Enligt 5 kap. 1 § 7:e punkten i SoL (SFS 2019:909) så ska socialnämnden i nära samarbete med hemmen sörja för att ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, ifall den unges bästa motiverar det, fostran och vård utanför det egna hemmet. Kan vården inte ske på en frivillig bas går vården över till LVU. Då det sker ett omhändertagande enligt LVU kan det vara enligt följande grunder: 3 § LVU (SFS 2019:472) då en flicka eller pojke lever ett destruktivt liv med till exempel kriminalitet eller missbruk. Detta kallas beteendefallen. Eller enligt 2 § LVU då den unges föräldrar inte kan tillgodose det stöd som är nödvändigt för en bra uppväxt. Detta kallas miljöfallen. Missförhållandena som nämns ovan ska vara så pass stora att det finns risk att dessa skadar den unges utveckling eller hälsa. Frivillig vård ska inte räcka. Majoriteten av de ungdomar som blir omhändertagna och hamnar på SiS är på grund av eget beteende enligt 3 § LVU (Statens institutionsstyrelse 2020). Det är socialtjänsten som utreder den unges behov av vård och lämnar sedan en begäran om tvångsvård till förvaltningsrätten som beslutar om omhändertagandet. Socialnämndens ordförande kan i akuta lägen även besluta om ett
omhändertagande som är omedelbart, som förvaltningsrätten får bekräfta i
efterhand (Statens institutionsstyrelse 2020). Enligt 13 § LVU (SFS 2019:472) ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad ompröva vården för att se ifall den unge fortfarande är i behov av vård eller inte.Enligt 13a § LVU (SFS 2019:472) ska socialnämnden noga följa upp ungdomens vård genom bland annat samtal och regelbundna besök där den unge vistas. Barnombudsmannen (2010) påpekar hur viktigt det är att både socialsekreterare och personal på ungdomshemmet noga lyssnar till ungdomarnas egna tankar och åsikter gällande deras placering. Även personalen på boendet ska kontinuerligt överväga ungdomens nuvarande placering och se ifall det är det bästa för henne eller honom.
Ungdomshemmens mål med deras vård är att den unge ska antingen flytta till eget boende eller återvända hem till sin familj (Barnombudsmannen 2010).
I boken ‘’Ville inte gå snett’’ som är publicerad av Statens institutionsstyrelse (2019) beskriver en ungdom socialtjänsten som följande:
[...]Det är inte soc som försöker göra mitt liv till ett helvete. Tvärt om. Dom försöker hjälpa mig tillbaka till den riktiga världen, och visa mig att livet kan vara underbart utan en massa olagliga substanser. Så Sis är inget straff. Det kan verkligen vara räddningen på ditt liv, om du är redo för det (Statens institutionsstyrelse 2019, s.78).
2.4 FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) Ungdomar på särskilda ungdomshem har samma rättigheter som alla andra barn och ungdomar. I artikel 12 i barnkonventionen (SFS 2018:1197) belyses hur varje barn har en rättighet att få komma till tals i alla frågor som rör dem. Det är även av yttersta vikt att lyssna noga till de ungdomar som bor på särskilda
ungdomshem. Vidare enligt artikel 37 betonas vikten av hur varje form av
frihetsberövande av barn ska ske i enlighet med lag. Frihetsberövandet ska endast användas som sista utväg samt under en så kort tid som möjligt. Artikel 25 fastställer att varje barn som har omhändertagits av myndigheter för omvårdnad, behandling eller skydd för sin psykiska eller fysiska hälsa har rätt till regelbunden översyn av den behandling som är bestämd för dem. Vidare enligt artikel 31 har varje barn rätt till vila, fritid och lek som är anpassad efter barnets mognad och ålder (Lag om FN:s konvention om barnets rättigheter SFS 2018:1197).
2.5 Ungdomarnas egna upplevelser av sina rättigheter
Det är en rättighet för alla barn och unga att få komma till tals i alla frågor som rör dem, naturligtvis även de som är placerade på särskilda ungdomshem. På grund av begränsningar samt andra skäl har de tyvärr sämre möjligheter att komma till tals i jämförelse med andra ungdomar. Barnombudsmannens jurister granskade fyra olika ungdomshem i Sverige år 2010 och intervjuade 35 olika ungdomar från åldrarna 13–19 år. Bland intervjuerna framkom det oroväckande information (Barnombudsmannen 2010).
17-årige Rasmus berättar att han blivit isolerad två gånger och beskriver hur han första gången blev misshandlad i samband med detta. Han säger att han
polisanmält händelsen men att inget hände. Det var två personer som höll fast honom medan en slog och knäade honom. Han berättar även att han blev helt uppsvullen över ena ögat och läppen och ögonvitan blev blodsprängd. En annan ungdom säger att det inte borde få finnas en isolering, utan endast ett rum med en soffa där man kan sitta och prata istället för att bli inlåst i ett rum med enbart en hård madrass (ibid).
Isolering eller avskiljning som det också kallas, är en befogenhet som är
lagstadgad och ger ungdomshem som är statliga möjlighet att hantera en person praktiskt som exempelvis uppträder våldsamt. Isoleringen sker som så att
ta till denna tvångsåtgärd ifall det är deras sista utväg. År 2009 kom det dock rapporter upprepande gånger som bekräftade att avskiljning använts felaktigt och till och med som ren bestraffning på ovanstående institutioner. Även fast det står i personalens egen dokumentation att ungdomen lugnat ner sig i isoleringen har ungdomen hållits kvar där under många timmar. Ungdomen har inte fått komma ut från isoleringen förens denne bett om ursäkt. För de som aldrig sett en
isoleringscell tidigare går det att beskriva en sådan som ett kallt litet utrymme med fyra väggar. Det som finns i cellen är endast en madrass på golvet samt en glaslucka som är bepansrad på grund av att personalen ska kunna hålla koll på den isolerade ungdomen. En ungdom beskriver följande: ”Det är mörkt, du får ligga på en madrass utan kläder. Det är ett straff. För att man säger emot personalen” (Barnombudsmannen 2010, s.15).
FN:s barnrättskommitté i Genève hävdade att isolering som disciplinär åtgärd samt andra former av straff som kan skada de ungas fysiska och psykiska hälsa är strikt förbjudna. Detta innebär att endast i väldigt exceptionella fall får avskiljning användas (Barnombudsmannen 2010).
Kroppsvisitering och status i ungdomsgruppen
Vid den unges ankomst till institutionen får denne kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas enligt 17 § LVU. Detta görs för att kontrollera att den unge inte bär på något som han eller hon inte får lov att bära på institutionen. Den ytliga kroppsbesiktningen är en integritetskränkning och från intervjuerna med de unga framkommer att flera av dem uttrycker ett starkt obehag kring detta. Elin, 14 år säger: ”De visiterade mig, det var jätteläskigt. Jag är inte en kriminell brottsling. Jag fick klä av mig och duscha med öppen dörr framför främlingar’’
(Barnombudsmannen 2010, s.20). Vidare under intervjuerna var det ett flertal ungdomar som beskrev att det fanns en social hierarki inom ungdomsgruppen på boendet och att de yngsta riskerar att bli mest utsatta. Många ungdomar uppgav även att ifall man tycker annorlunda än de ungdomar som bestämmer blir man utstött och man riskerar även att bli slagen ifall man har en egen vilja. Enligt Barnombudsmannen är det viktigt att ungdomarna känner sig trygga på institutionen särskilt eftersom många av ungdomarna kommer från hem där bristande omsorg och otrygghet har varit en vardag för dem (Barnombudsmannen 2010).
Delaktighet
Allt för många ungdomar har erfarenheter av vuxna som inte sett eller lyssnat på dem samt som har svikit dem. Detta gör att ungdomarnas delaktighet blir extra viktig. På ungdomshemmen finns en formell struktur för delaktighet samt inflytande, bland annat i form av elev- eller brukarmöten där ungdomarna kan ta upp olika förslag de har. När det gäller socialsekreterarens arbete med delaktighet för ungdomarna visar en enkätstudie under åren 2003 och 2004 att nästan sex av tio ungdomar som bodde på institution ansåg att deras socialsekreterare ofta eller alltid hade tagit hänsyn till vad de tänkte och tyckte (ibid).
2.6 En jämförelse mellan SiS- placerade ungdomar och icke placerade ungdomar – hälsa och livsstil
Ybrandt och Nordqvist (2010) har gjort en undersökning som jämförde placerade ungdomar på SiS med ungdomar som aldrig varit placerade (referensgrupp). I jämförelsen har olika livsområden tagits med.
Byte av bostad och skola
Resultaten från rapporten visade att det är mer vanligt att SiS- ungdomar flyttar under sin uppväxt. I genomsnitt 5,7 gånger jämfört med 2,2 gånger för
referensgruppen. En tredjedel av SiS- ungdomarna uppgav att de hade bytt bostad minst sju gånger innan de fyllt 16 år. Detta är något som borde försvåra för
socialtjänsten samt skolan en hel del då det är svårare att uppmärksamma problem hos en ungdom eller dennes familj. När det kommer till skolan uppgav tre av tio ungdomar från referensgruppen att de hade sex eller flera problem relaterade till skolan vilket kan jämföras med åtta av tio bland SiS- ungdomarna. Problemen handlade till exempel om inställningen till skolan, skolmisslyckande, skolk med mera. I referensgruppen var det fler än nio av tio som fortsatte till gymnasiet efter grundskolan. Bland SiS- ungdomarna var det tre av fem som i gymnasieålder (16 år eller äldre) hade hoppat av skolan eller inte påbörjat gymnasiet (Ybrandt & Nordqvist 2010).
Fritid, vänner och sexuella övergrepp
Jag växte upp i ett av Sveriges mest utsatta områden som heter hässleholmen. Omgivningen var inte den bästa för min uppväxt den
påverkade mig negativt och fick mig att bli destruktiv, jag umgicks med fel vänner som inte var bra för mig... (Statens institutionsstyrelse 2019, s.62). Rapporten från Ybrandt och Nordqvist (2010) visar att ungdomarna från
referensgruppen tillbringar mer tid med sin familj samt med vänner som inte begår brott eller använder narkotika, i jämförelse med SiS- ungdomarna. Likt citatet ovan belyser även Ybrandt och Nordqvist i sitt resultat att SiS- ungdomarna (två tredjedelar) tillbringade en del av sin fritid med vänner som hade ett
destruktivt beteende och som använde narkotika eller begick brott och hur detta umgänge påverkade dem negativt. När det gäller förekomsten av fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld i en relation visade det sig att detta rapporterades i högre grad bland SiS- ungdomarna. Det var vidare en av tio flickor i referensgruppen som uppgav att de blivit utsatta för sexuella övergrepp (av en annan person än
förälder) medan det var fyra av tio SiS- flickor som blivit utsatta. Det var även 15 procent av SiS-flickorna som svarade att de hade haft sex i utbyte mot alkohol eller narkotika (Ybrandt & Nordqvist 2010).
Fysisk och psykisk hälsa samt brottslighet
Resultaten från rapporten visar att det finns en påtaglig ohälsa bland SiS-ungdomarna. Tre femtedelar uppgav att de har minst tre olika fysiska
hälsoproblem vilket kan jämföras med drygt en tredjedel av referensgruppen. Problemen handlade om alltifrån hörsel-, syn-, tand- eller viktproblem till en psykosomatisk problematik. SiS- ungdomarna har i genomsnitt dubbelt så många psykologiska och emotionella besvär i jämförelse med ungdomarna från
referensgruppen. De psykologiska besvären handlade bland annat om att inte lita på folk, att känna sig utanför samt en känsla av hopplöshet. Vidare uppgav ungefär hälften av de SiS- placerade ungdomarna att de varit anhållna/häktade eller väntat på åtal, rättegång eller domslut. I referensgruppen var det endast ett fåtal som uppgav detta. Fyra femtedelar av SiS- ungdomarna har någon gång blivit tagna av polisen medan drygt en tiondel av ungdomarna i referensgruppen har blivit tagna. I SiS- gruppen rapporterade ungdomarna att brotten de begått handlade exempelvis om vapeninnehav, narkotikabrott, misshandel, våldtäkt, mordbrand samt dråp/mord. I referensgruppen handlade brotten främst om snatteri, skadegörelse eller klotter (ibid).
Alkohol och narkotika
Av resultaten i rapporten visar det sig att användningen av narkotika är betydligt mer förekommande bland SiS- ungdomarna än för ungdomarna i referensgruppen. Nästan hälften i SiS- gruppen under en typisk månad använder sig av
marijuana/hasch, samt en tiondel av amfetamin och något färre av kokain. Endast ett fåtal procent av ungdomarna i referensgruppen uppgav att de använder
narkotika. Däremot visar resultaten att det är fler från referensgruppen som dricker alkohol jämfört med SiS- ungdomarna (ibid).
2.7 Betydelsefulla relationer för placerade ungdomar på SiS
Det är en grundläggande förutsättning inom alla människobehandlande yrken att skapa relationer. I det dagliga livet skapas relationer utan någon närmare
eftertanke på grund av att det är en del av det sociala samspelet. Finns det ingen relation mellan klient och behandlare är det svårt att påverka och förändra den andra människans livsvillkor och livsvanor (Røkenes & Hanssen 2016). I studien gjord av Laanemets och Kristiansen (2008) konstaterades det dock att på grund av att avdelningarna inom SiS är slutna leder detta till att vårdpersonalen och
ungdomarna mer eller mindre tvingas till en relation med varandra (Laanemets & Kristiansen 2008).
Även Holm (2001) påpekar hur viktigt det är att inom det professionella
behandlingsyrket och i vårdsammanhang, skapa en relation mellan den som söker hjälp (i detta fall den placerade ungdomen) och den som skall ge hjälp (i detta fall vårdpersonalen på SiS). Vilket betyder att relationen mellan ungdomen och vårdgivaren på institutionen är mycket betydelsefull för den placerade ungdomen. Vidare ses empati som den viktiga grundstenen för att skapa ett gott samarbete. Hjälparen bör därför ha en god empatisk förmåga för att kunna ge trygghet och stöd, som i sin tur bygger upp ett gott samarbete. Det är viktigt för hjälparen att försöka förstå ungdomens känslor och på så sätt sätta sig in i vad som kan ligga bakom dennes reaktioner samt att kunna se bakomliggande faktorer till olika utspel hos ungdomen (Holm 2001).
I en annan studie gjord av Pelto- Piri et al. (2017) menar författarna att det är en förutsättning att både skapa en relation och att ha tillit i relationen för att SiS- personalen ska kunna bedriva en god vård på institutionen. Det finns många olika typer av relationer men en relation som bygger på förståelse för varje unik
ungdoms situation kan vara en viktig grund för att personalen ska kunna skapa hopp om förändring för ungdomarna. I studien intervjuades personal på SiS- boenden och vissa av de intervjuade menade att det inte är själva
relationsskapandet som är det svåra utan svårigheterna handlar om att inte komma för nära ungdomen. De betonade vikten av att hålla relationen professionell för att stanna i rollerna som vårdgivare och ungdom. Personalen beskrev även att
relationerna ska kännas äkta, att man ska hitta något gemensamt intresse med ungdomarna samt att man tydligt ska visa att personalen inte är vakter. När relationerna väl har skapats så är det mindre konflikter på boendet samt är det lättare för vårdpersonalen att läsa av ungdomarna (Pelto-Piri et al. 2017). Andreassen (2003) förklarar vidare att det är många faktorer som spelar roll när det kommer till behandlingsresultatet för ungdomar på institution. Faktorer som spelar stor roll är bland annat klimatet, miljön, bemötandet samt relationerna
mellan ungdomarna och vårdpersonalen. Författaren förklarar vidare att när det gäller relationen är det viktigt att det finns en gemensam uppfattning mellan parterna. Kvaliteten på denna allians är beroende av tre faktorer: förmågan att samarbeta, enighet om behandlingsmål samt en ömsesidig respektfull relation. Detta skapar i sin tur trygga förutsättningar att utforska mellanmänskliga problem (Andreassen 2003).
3. METOD
I följande avsnitt kommer vi att beskriva hur vi har gått tillväga då vi samlade in och bearbetade vårt material.
3.1 Litteraturstudie
För att kunna besvara våra frågeställningar valde vi att göra en litteraturstudie. Vi granskade systematiskt litteratur kring vårt valda problem och analyserade sedan den fakta vi fick fram med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Denna metod går ut på att man läser varje artikels resultat upprepade gånger för att få kunskap om innehållet (Lindgren 2014). Från första början var vår intention att göra en kvalitativ studie med intervjuer. På grund av det rådande läget i samhället med Covid- 19 fick vi dock tänka om och valde därför en litteraturstudie istället.
3.2 Datainsamling
De databaser vi använde oss av för att söka vetenskapliga artiklar var Psycinfo, Libsearch och Sociological Abstracts. För att få fram ett så brett urval av material som möjligt valde vi alternativet ''advanced search'' där vi skrev in olika sökord. De sökord vi bland annat använde var ''institutionalized adolescents*'' och
''institutional care''. Citationstecknet runt sökorden betyder att databasen ramar in båda orden som ett enda begrepp istället för att söka på orden separat. Tecknet (*) betyder att databasen kommer att söka efter både singular och plural. På sök raden undertill sökte vi på bland annat ord som ''health'' och ''deviant behaviour'' i olika sökomgångar för att avgränsa sökningen. Vi klickade vidare i ''Peer reviewed''. Till en början avgränsade vi våra sökresultat till publiceringsdatum mellan år 2010–2019. Vi insåg dock att detta blev en smal sökning gällande ungdomarnas hälsa och ändrade därför kriterium till att artiklarna kunde vara publicerade
mellan år 1990–2020 i denna sökning. De flesta artiklar vi använde oss av var från 2000-talet då vi ville ha en så ny forskning som möjligt. Dock använde vi oss av en artikel som var skriven år 1992 på grund av att denna innehöll relevant
forskning till vårt arbete. För information om databaser, detaljerade sökord, antal träffar och antal utvalda artiklar finns detta i bilaga 1. Gällande hur vi fann information till kunskapsläget sökte vi allmänt på internet och angav sökord som bland annat ‘’placerade ungdomar på institution’’ och ‘’betydelsefulla relationer för placerade ungdomar på institution’’.
Vi hade vidare kriterier på vilka artiklar vi inkluderade i vårt arbete och vilka vi exkluderade. Inkluderingskriterier vi hade var att forskningen och artiklarna vi
sökte efter tydligt skulle belysa ungdomars hälsa då de bor på institution samt belysa viktiga relationer för ungdomen inne på institutionen. Artiklarna skulle vidare vara peer- reviewed, innehålla en abstract, full text och tillgängliga referenser skulle finnas. Artiklarna skulle även vara kvalitativa samt skrivna på svenska eller engelska. Med hjälp av de inkluderade referenslistorna i artiklarna kunde vi finna ytterligare artiklar genom att söka på tidskriftens titel,
volymnummer samt sidnummer via universitetsbibliotekets databas. Vi
exkluderade artiklar som handlade om ungdomarnas föräldrars syn på placeringen på institution och artiklar som belyste olika typer av våld som kunde förekomma inne på institutionen, då våra frågeställningar inte handlade om detta. Vidare exkluderingskriterier var kvantitativa artiklar, artiklar skrivna innan år 1990 (då vi inte ville ha för gammal forskning) samt artiklar som var skrivna på annat språk än svenska och engelska. När vi fann en artikel som lät relevant utifrån rubriken gick vi in och läste artikelns sammanfattning, detta för att vara helt säkra på att innehållet var relevant för vårt arbete. Vi läste även varje artikels ’’keywords’’ som oftast står i början av arbetet för att på så vis se ifall dessa var relevanta till våra frågeställningar.
3.3 Förtjänster och begränsningar
Till detta arbete valde vi att göra en litteraturstudie, och utgå från vetenskapliga undersökningar men vi använde även oss utav annan form av litteratur som inte var vetenskaplig. Vi gjorde en begränsning att de vetenskapliga artiklarna skulle vara tillgängliga på bibliotekets databaser i Malmö Universitet. Malmö
Universitet hade tre olika databaser som man kunde använda sig av, vilket möjliggjorde en större bredd på eventuell forskning. Vi är dock medvetna om att eventuell viktig forskning dock gått förlorad eftersom vi endast använt oss av de databaser som funnits tillgängliga på Malmö Universitets bibliotek. Vi valde vidare att avgränsa vårt arbete genom att fokusera på att söka efter intervjustudier som visade på hur ungdomars hälsa påverkas under en institutionsplacering. Vi fokuserade på att beskriva Sveriges juridiska system när det gäller placering av ungdomar på institution eftersom det juridiska systemet ser olika ut i olika länder. Dock har vi inkluderat artiklar från andra länder också då vi ville få ett
internationellt perspektiv.
Studierna vi har med i arbetet är gjorda av olika forskare och belyser olika institutioner i olika länder, vilket vi anser möjliggör för resultatet att anses trovärdigt. Något annat som stöder trovärdigheten i arbetets analys är att vi författare först och främst tolkat och reflekterat allt material för oss själva för att sedan tillsammans jämföra våra olika tolkningar och kunna se likheter samt skillnader. Detta för att till sist få fram en slutgiltig helhet som utgjorde vårt resultat. Utöver detta, påvisar de studier vi har med oss i vårt resultat, stora likheter, vilket vi också anser gör vårt arbete mer tillförlitligt.
En fördel som vi upplevde i vår studie var att vi sparade tid då vi inte behövde leta lämpliga informanter till en egen undersökning. Detta var dock även en
begränsning på så sätt att vi inte direkt kunde anpassa våra frågor till enskilda informanter. Vi hade egentligen velat ställa specifika frågor och fördjupa en del andra frågor som rörde vissa ämnen, men fick istället utgå från den fakta och information som framkommit i andra studier.
3.4 Förförståelse och svårigheter under arbetets gång
När det gäller vår egen förförståelse har vi reflekterat en del kring detta. Alla människor har en viss förförståelse och egna erfarenheter inom specifika ämnen. Vi författare till detta examensarbete har båda två haft praktik på barn- och ungdomssektionen på socialtjänsten där vi fått arbeta med att placera samt följa upp barn och ungdomar i familjehem och på institution. På grund av detta har vi skapat en egen förförståelse kring ämnet och båda två har upplevt att majoriteten av ungdomarna som är placerade på institution har det svårt på olika plan. Vi har varit medvetna om att detta eventuellt kan ha påverkat vårt resultat i vår studie. Dock har vi författare tillsammans reflekterat över ovanstående och haft en medvetenhet kring detta, vilket har gjort att vi varit öppna för alla möjliga resultat samt försökt finna fakta som både håller med samt motsäger våra förväntningar. Den svårighet som vi stötte på under arbetets gång var att vi till en början hade svårt att kombinera olika sökord som gav oss relevanta artiklar till vårt resultat gällande betydande relationer för ungdomar på institution. De artiklar vi fick upp till en början innehöll inte information som vi kunde använda oss av. Efter ett flertal olika sökningar samt tips från bibliotekspersonal fick vi dock fram de studier som vi behövde för att kunna besvara denna frågeställning.
3.5 Validitet och reliabilitet
Validitet handlar om ifall en studie verkligen undersöker vad den säger sig
undersöka. Patel och Davidson (2011) beskriver hur viktigt det är att redogöra för hela sin forskningsprocess. Man bör redogöra forskningsproblemet, forskarens förförståelse, den teoretiska kunskapens betydelse, hur informationen har samlats in, analyserats och redovisats. Har författarna till en kvalitativ forskning detta i åtanke kan det stärka validiteten i det kvalitativa forskningssammanhanget (Patel & Davidsson 2011). Ovanstående är något som vi författare till detta
examensarbete noga har försökt eftersträva och vi har varit öppna med att berätta hela forskningens gång.
Reliabiliteten i en studie handlar istället om undersökningsmetodens
tillförlitlighet. I en kvalitativ studie är detta begrepp nära sammanlänkat med validitetsbegreppet. När det gäller reliabiliteten kan man ställa frågan: skulle resultatet bli samma om man upprepade studien under samma förutsättningar? (Patel & Davidsson 2011). Vi författare har reflekterat över detta och det som vi anser ökar vår litteraturstudies tillförlitlighet är att vi noga har tagit ut ett flertal olika typer av rapporter och vetenskapliga artiklar och jämfört dessa i förhållande till varandra. Ifall vi hade valt att intervjua hade detta eventuellt kunnat ge vår studie ett annorlunda resultat. Ifall en annan forskare undersöker samma problem om exempelvis ett år hade denne eventuellt kunnat få ett annorlunda resultat, detta för att vår studie är beroende av tid och rum för att ge en hög reliabilitet eftersom forskare inom vårt valda ämne kommer med nya metoder och nya tankesätt med tiden. Fler fördjupade studier kring detta ämne hade därför behövts göras
3.6 Bearbetning av material
I vår litteraturstudie valde vi att bearbeta vår fakta med utgångspunkt i en kvalitativ strategi. Med detta menas att vi ingående läste de faktatexter vi fann (i form av rapporter, uppsatser, artiklar etc.) med fokus på hur olika saker beskrevs samt hur de definierades i relation till varandra. Vidare beskrivs hur vi gick tillväga i vår kvalitativa analysprocess. Vi började med att dela in vår metod i två olika steg/nivåer. Den första nivån var kodning och den andra nivån var
tematisering. Dessa två nivåer skedde löpande, växelvis och även parallellt med varandra. En kvalitativ analys är alltid iterativ vilket innebär att man gör ett flertal genomgångar av datamaterialet fram till dess att resultaten är väl underbyggda samt stabila. Genom att först och främst använda oss av kodning och efterhand av tematisering, skapade vi ordning i vårt material (Lindgren 2014).
3.7 Kodning och tematisering
Målet med kodningen är att bryta ner sitt material till betydelsefulla beståndsdelar, alltså att ”reducera” materialet. Det första vi gjorde i denna fas var att vi satt med allt vårt datamaterial framför oss och började att försöka koppla ihop utsnitt i materialet som på något vis exemplifierade samma sak med nyckelord (koder). Vi läste igenom materialet och identifierade efter hand ett antal olika betydelsefulla kategorier. De namn som vi gav våra kategorier kallas för koder. Vi skrev sedan ner våra koder i dokumentets marginaler på varje sida. I början uppfattade vi det som en aning svårt att koda vårt material och vi utgick därför ifrån ett par olika frågor: Vad sägs i texten? Vad händer i texten? Vilka åsikter uttrycks? Vilka beteende beskrivs? Vad tycks vara självklart/underförstått i texten? Vilka aktörer är involverade? (ibid).
När man kodar sitt material kan man säga att man sätter beskrivande namn på olika textpassager. Bakom kodandet ligger sedan flera olika antaganden. Under kodningsprocessen bytte våra koder namn, koderna togs även bort och ändrades ett flertal gånger samt utvecklades många gånger under arbetets gång (ibid). Det finns två olika sätt att koda sitt material, tematisk kodning och datadriven kodning. I den tematiska kodningen har man på förhand redan bestämt sig för vad det är man letar efter i sitt material och bortser därför från andra saker som kan dyka upp. I vårt arbete ville vi dock ha möjlighet att identifiera motsägelsefulla eller oväntade mönster, vilket var anledningen till att vi inte valde tematisk kodning utan istället utgick ifrån en datadriven kodning i så stor uträckning som möjligt. Den datadrivna kodningen handlar istället om att man tar till sig
datamaterialet med ett öppet sinne och låter därefter koderna fritt ta form som en följd av läsningen. I praktiken finns det dock ingen tydlig gräns mellan dessa två tillvägagångssätt, vilket vi upptäckte då vi pendlade mellan de olika strategierna då och då. I början var vår kodningsprocess datadriven men blev allt mer
begreppsstyrd efter hand. De koder man får fram i denna process är inte bara en etikett utan en samlingspunkt för de idéer som hjälper till att bygga upp en analys (ibid). De koder/kategorier vi fick fram under processens gång var bland annat: missförhållanden, försummelse, otrygghet, tvång, avvikande beteende,
socialtjänstens makt, delaktighet, god omvårdnad, rädsla, alkohol- och narkotika och betydande relationer till vårdpersonal.
handlar om att hitta tematiska relationer mellan de kodade kategorier som har skapats i arbetet. Tematisering med andra ord går ut på att sortera och ordna bland koder och idéer. För att utveckla koderna till teman så började vi att tänka på koderna som delar i en trädstruktur med olika överordnade och underordnade förgreningar. Under processens gång frågade vi oss frågor för att komma fram till vad koderna handlade om och var de hörde hemma. Detta gjorde vi för att därefter kunna gruppera dem kring de mönster som vi upptäckt och som vi bedömt som särskilt relevant i relation till vår forskning. Nästa steg var att välja ut de teman som verkade mest relevanta för den fortsatta analysen (ibid). De teman som vi till slut valde ut och som vi använde som rubriker i vårt resultat var:
Institutionsplacerade barns bakgrund, institutionsplaceringar och dess effekter, institutionsplacerade ungdomars fysiska och psykiska hälsa, vikten av skola och betydelsen av ungdomars relation till vårdpersonal på institutionen.
3.8 Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådet förklarar i ”God forskningssed” (2017) att valet av metod har en etisk aspekt. I både distanserade och inkännande förhållanden till människor som studeras, kan forskarens position innebära etiska komplikationer och risker. Vetenskapsrådet (2017) beskriver därefter att många forskningsetiska problem kan beskrivas som vägningar mellan individskyddskravet, kravet att skydda individen från skada samt kränkning, och forskningskravet, det etiskt motiverade imperativet att bedriva forskning (Vetenskapsrådet 2017).
I artikeln lyfts bland annat anonymitet upp. Vetenskapsrådet (2017) beskriver att anonymisering av uppgifter i vissa fall är en förutsättning för att
etikprövningsnämnden ska godkänna en studie. Bland annat kan det handla om att personuppgifter eller namn på insända enkätsvar eller prover elimineras för att det ska bli svårare att ta reda på vilken individ dessa svar tillhör. I en del studier är inte de enskilda individernas identitet intressanta, och i dessa fall kan forskarna utlova anonymitet (ibid). I vårt arbete har vi inte använt oss av enkäter, intervjuer eller liknande metoder där vi varit i kontakt med individer som vårt syfte med arbetet berör. Vi har istället utfört arbetet utifrån en litteratursökning som medfört att vi istället använt oss av källor där andra forskare utfört arbetet kring kontakt med de enskilda. I boken ”Ville inte gå snett” (2019) av statens
institutionsstyrelse framkommer tankar, känslor, och erfarenhet av ungdomar som är placerade på SiS ungdomshem. Statens institutionsstyrelse (2019) förmedlar i boken att texterna har skrivits inom SiS skolverksamhet, samt att eleverna själva får välja om de vill vara med. De tillägger därefter att de varken redigerar språkbruk eller grammatik (Statens institutionsstyrelse 2019).
Detta blir relevant att diskutera ur etisk synpunkt eftersom ungdomarna i detta fall är medvetna om att de får välja om de vill vara med i boken eller inte. I boken kan man även se att ungdomarna kan välja ifall de vill skriva deras initialer, namn, något annat eller ingenting alls förutom text. Detta möjliggör på så sätt
ungdomarnas chans till att vara anonyma och samtidigt beskriva sina upplevelser. Vetenskapsrådet (2017) förklarar att det dock kan innebära att forskarnas
uppgifter blir svåra eller omöjliga att kontrollera ifall de enskilda individerna anonymiseras (Vetenskapsrådet 2017). I detta fall är boken ”Ville inte gå snett” (2019) av statens institutionsstyrelse inte forskning, utan främst upplevelser av ungdomar på SiS, vilket möjliggör att den etiska aspekten kring forskning inte blir
relevant på samma sätt.
Vetenskapsrådet (2017) nämner även helsingforsdeklarationen som betonar vikten av integritet. Vetenskapsrådet (2017) skriver därefter att det i den senaste
versionen av helsingforsdeklarationen 2013 betonas följande : “Every precaution must be taken to protect the privacy of the research subjects and the
confidentiality of their personal information and to minimize the impact of the study on their physical, mental and social integrity” (ibid).
I exempelvis studien gjord av Moore et al. (2018) belyser författarna hur de har fått ett godkännande från Australian Catholic Universitys Human Committee Ethics Approval samt att de även fått ett godkännande från var och en av barnskyddsmyndigheterna att utföra sin studie. Författarna utvecklade vidare en detaljerad samtyckesprocess för att säkerställa att varje deltagare som var med i studien var medveten om att deras deltagande var frivilligt samt förklarade
forskarna för de unga att deras identiteter inte kommer att avslöjas. Det var endast deltagarnas ålder och kön som rapporterades i forskningen. Moore et al. (2018) beskriver vidare att på grund av att deras forskning behandlade känsliga ämnen införde dem skyddsåtgärder för att säkerställa ungdomarnas känslomässiga säkerhet. Detta uppnåddes genom att låta ungdomarna avbryta intervjuerna när de ville samt såg forskarna till att ringa upp varje ungdom en eller två dagar efter intervjun för att se till att de inte upplevde obehag, stress eller liknande och även för att se ifall de behövde stöd av något slag (Moore et al, 2018). I resterande artiklar som vi valt har författarna även där varit noga med deltagarnas integritet och de har själva fått välja ifall de velat delta i studien eller inte.
3.9 Arbetsfördelning
Eftersom vi var två studenter som skrev uppsatsen tillsammans valde vi att dela upp vissa avsnitt i vårt arbete för att det skulle bli så effektivt som möjligt. Inledning, abstract, syfte, frågeställningar och problemformulering gjorde vi tillsammans. I metodavsnittet fokuserade Rebecca på att skriva om en redogörelse för de metoder som använts i insamlingen av materialet, en beskrivning av hur materialet analyserats och avgränsats samt en beskrivning av hur vi kodade vårt datamaterial. Kosovare fokuserade på att skriva en redogörelse av metodens förtjänster och begränsningar, ett avsnitt kring forskningsetiska överväganden samt en beskrivning hur vi gick tillväga för att tematisera vårt material. Båda två sökte aktivt efter relevanta rapporter och vetenskapliga artiklar. Vi delade sedan upp antalet artiklar rättvist mellan oss som vi bearbetade. Till sist skrev vi ihop resultat, analys och diskussion tillsammans. Båda två uppsatsskrivare har tillsammans diskuterat samtliga avsnitt, läst igenom dem samt kommit med synpunkter.
4. TEORIER
4.1 KASAM – en känsla av sammanhang
Antonovsky (2005) förklarar det salutogena perspektivet som ligger till grund för begreppet KASAM. Det salutogena perspektivet ställer frågan varför vissa människor håller sig friska och fokuserar på faktorer som underlättar en rörelse mot bättre hälsa. Det salutogena synsättet bygger på att man inte ska se en individ som antingen frisk eller sjuk, utan istället på en skala mellan hälsa och ohälsa. Fokuset handlar om att lägga vikt vid det friska eller att skapa en rörelse mot detta (Antonovsky 2005).
Utvecklingen av begreppet KASAM var som en följd av Antonovskys intresse för vad som ger en människa kraft att hantera alla de olika typer av stressorer hen utsätts för i livet. Antonovsky beskriver vidare något som han kallar för generella motståndsresurser (GMR), som är de faktorer som gör att individen kan hantera sina stressorer. Alla GMR har en sak gemensamt och det är att de bidrar till att de stressorer människa utsätts för blir begripliga. När människan sedan gång på gång utsätts för begripliga stressorer, får hen erfarenheter som i sin tur skapar en känsla av sammanhang. Antonovsky (2005) menar även att mot slutet av en människas tio första år i vuxenlivet så stabiliserar sig deras KASAM. Den människa som lyckas stabilisera en stark KASAM kommer sannolikt att behålla den. Den som däremot stabiliserar en svag KASAM vid slutet av sina tio första år i vuxenlivet kommer antagligen att fortsätta leva med en svag KASAM (ibid).
Antonovsky (2005) förklarar vidare hur en känsla av sammanhang innefattar tre komponenter. Den första handlar om en hög känsla av begriplighet hos
människan. Med detta menas att de stimuli en människa kommer att möta i sitt liv är förutsägbara och ifall de kommer som en överraskning, ska de gå att förklara. Även fast vissa stimuli inte är önskvärda, som exempelvis krig, kan de ändå göras begripliga. Den andra komponenten är hanterbarhet. Kortfattat handlar detta om hur människan upplever sina resurser/hjälpmedel som denne har tillgång till. Det kan till exempel vara vänner, släkt eller Gud med mera. För att kunna möta de krav och förväntningar som ställs på människan behöver hen ha resurser som går att lita på och räkna med i svåra stunder. Ifall människan har en hög känsla av hanterbarhet innebär detta att hen inte kommer att känna sig som ett offer ifall hen blir orättvist behandlad eller hamnar under jobbiga omständigheter. Människan känner att hen inte kommer att behöva sörja för alltid ifall något olyckligt skulle hända. Den tredje och sista komponenten är meningsfullhet. Meningsfullhet innebär att människan kan känna att de problem hen ställs inför, inom vissa områden, är värda att engagera sig i. Dessa händelser ses då inte som bördor utan snarare som utmaningar. En stark KASAM innebär därmed att människan har områden i sitt liv som är viktiga och som har en känslomässig betydelse för människan själv. En låg KASAM innebär däremot att människan inte har någonting i livet som betyder särskilt mycket (ibid).
Dessa tre ovan nämnda komponenter är nödvändiga för en stark KASAM hos människan. Dock menar Antonovsky (2005) att den viktigaste komponenten är meningsfullhet för en framgångsrik problemhantering. Troligtvis är sedan begriplighet den näst viktigaste komponenten eftersom hanterbarhet förutsätter förståelse och förutsägbarhet är grunden för begriplighet. Låt oss ta ett exempel med ett litet barn. Barnet ser varje dag sina viktiga personer försvinna ett tag men räknar med att de ska dyka upp igen, på grund av att det är förutsägbart. Självklart är även hanterbarhet viktigt. Ifall människan inte tror att det finns resurser som
kan hjälpa till, minskar meningsfullheten samt blir möjligheten att hantera en situation mindre. Därför menar Antonovsky (2005) att belastningsbalans är grunden för hanterbarhet. Exempel på detta är ifall ett barn vill göra någonting speciellt. Svaret på barnets önskan kan vara av fyra olika varianter – avvisande, ignorerande, kanaliserande eller accepterande och uppmuntrande. Det viktiga är att det finns ett balanserat mönster av dessa fyra varianter för att skapa
hanterbarhet. Ifall barnets önskningar leder till en upplevelse som är positiv kommer det att förstärkas och ifall barnets önskningar ignoreras kommer de automatiskt att släckas (ibid).
Antonovsky (2005) beskriver vidare att bara för att en människa har en stark KASAM betyder detta inte att hen kan lösa alla sina problem som livet kommer med dock kan det underlätta problemhantering. Ifall det skulle visa sig att ett problem inte går att lösa, kan en person med en stark KASAM leva med detta på ett mindre smärtsamt sätt i jämförelse med de som har en låg KASAM (ibid).
4.2 Empowerment
Askheim (2007) beskriver att ordet empowerment har sitt ursprung i begreppet power, som på svenska kan översattas till styrka och kraft men även makt. Empowerments innebörd blir därav att tillskanna sig styrka, kraft och makt, individer som befinner sig i en maktlös position ska skaffa sig styrka som kan ge dem kraft att komma ur maktlösheten. Dessa individer ska genom att motarbeta de krafter som håller dem nere, öka inflytandet över deras egna liv (Askheim 2007). Starrin (2007) förklarar att ett förhållningssätt med utgång ifrån den
empowermentorienterade tankemodellen förstärker den enskildes självkänsla genom att bli sedd, hörd och respekterad. Denna modell innehåller ett
sammanbindande språk som bland annat karakteriseras av uppmuntrande, medkännande, aktivt lyssnande och bekräftande. Tengqvist (2007) gjorde en studie av verksamheter för missbruksvård där man använde sig av ett
empowermentorienterat förhållningsätt. Man kom i samband med detta fram till att förhållningssättet i empowerarbete var ”att se alla människor som kapabla om de ges rätt förutsättningar, att fokusera på alla individers lika värde och rättigheter och att synliggöra och förändra maktstrukturer så att de uttrycker respekt för människors lika värde och rättigheter” (ibid. s, 81).
Askheim (2017) skriver att det finns tre olika former av empowerment, empowerment som etablering av motmakt, som en marknadsorienterad infallsvinkel och som en terapeutisk position. Det gemensamma för alla dessa olika inriktningar är dock att de utgår från en positiv människosyn som ser människan som ett aktivt och handlande subjekt som vill och vet sitt bästa under rätta förhållanden. Denna positiva grundsyn på människan, möjliggör att hjälpa maktlösa personer till att få makt och kontroll över sina liv (Askheim, 2007). Askheim (2017) skriver om empowerment som etablering av makt, och beskriver att det inom denna inriktning av empowerment läggs störst vikt vid sambandet mellan den enskilda individens livssituation och de samhälleliga, strukturella förhållanden. Som tidigare konstaterats, ligger utgångspunkten i att stärka
individerna på ett sätt så att de får kraft att ändra de villkor som gör att de befinner sig i en position präglad av maktlöshet. I dessa fall handlar det om att få igång
processer, till exempel aktiviteter, som kan förstärka deras självförtroende och även bidra med ökad kunskap och färdigheter hos dessa individer. En central punkt inom denna riktning är att göra individen medveten om sambandet mellan den egna livssituation och yttre, samhälleliga förhållanden. I dessa sammanhang blir det viktigt att medvetande göra problemet genom att visa att fler upplever det. På detta sätt går det sedan att se ett mönster på förtrycket och därmed rikta
uppmärksamheten mot de förhållanden som skapar detta förtryck (ibid).
Medvetandegörandet går genom en process där man kollektivt delar erfarenheter, som sedan bildar utgångspunkten för kollektivt handlande. För att tydliggöra denna process refererar Askheim (2017) till Freires som talar om distinktionen mellan vertikal och horisontell empowerment. Författaren beskriver att horisontell empowerment handlar om kollektiv mobilisering samt förstärkande av förmågan att handla mellan aktörer på samma nivå.Vertikal empowerment handlar däremot om att förstärka aktörernas maktposition uppåt i förhållande till överordnade maktnivåer.Askheim (2017) refererar även till Mathiesen som talar om begreppen motorganisering och motmakt. Författaren skriver att dessa begrepp kan relateras till Freires på så sätt att även Mathiesen förespråkar attmarginaliserade och utstötta grupper kan komma ur den maktlöshet de befinner sig i, genom att stå samlade och bilda en motorganisation. Dessa maktlösa grupper kan bilda en motmakt där maktutövningen som de utsätts för utmanas. Askheim (2017) skriver även om Wielochs begrepp om oppositionellt kapital. Författaren beskriver att detta begrepp står för den kollektiva identitetsbildning som olika grupper som upplevt samma förtryck skapar. Detta bildar underlag för organisering och sociala rörelser som baseras på bland annat kön, etnicitet och sexuell läggning.Bland välfärdsstatens tjänstemottagare har främst personer med psyksiska sjukdomar samt personer med funktionshinder fått uppmärksamhet. För dessa brukare ses de professionella inom välfärdsapparaten som viktiga aktörer i förtrycksprocessen. Viktigt här blir därför att tjänstemottagarna själva försöker avskaffa förtrycket och kämpa för rätt till ett fullvärdigt deltagande och jämställdhet i samhället.
Samtidigt som dessa bildar en grund för motstånd, så ger de gemensamma erfarenheterna en positiv identitetsutveckling som kan bilda motvikt mot den negativa identitet som marginaliserade grupper har tilldelats av
majoritetssamhället (ibid).
Författaren skriver även om den marknadsorienterade infallsvinkeln och förklarar att utgångspunkten för denna inriktning är den självständiga, fria individen. Individen är inom denna inriktning, den enhet som politiken ska byggas upp kring. Olika former av socialt liv ses som medel för att realisera individuella mål, och samhället framställs som en samling sociala arrangemang för att tillgodose individuella krav eller önskemål.Självständighet blir därför en grundläggande princip för den enskilda individen. Till grund för en sådan ståndpunkt ligger en grundläggande tillit till individen. Individen ses som kompetent, oberoende och rationell samt den som själv bäst förmår ta tillvara sina egna intressen.Ett centralt mål är att införa marknadsmodeller i välfärdssektorn och att på så sätt minska statens handlingsutrymme. Genom en marknadsreglering av förhållandet mellan utbud och efterfrågan kan det utvecklas tjänster som är brukarorienterade. I samband med detta kommer endast de tjänster som kan tillfredställa brukarnas behov överleva (ibid).
Askheim (2017) beskriver vidare den terapeutiska positionen och nämner i samband med detta den bemästringsorienterade terapin. Denna terapi präglas av
ett samarbets- och lösningsinriktat samtal. Genom detta ska brukaren få en upplevelse av ” sense of coherence ”. Askheim (2017) relaterar begreppet till Antonovsky, och beskriver att begreppet innebär att kunna förstå situationen, att utveckla en tro på att man kan finna lösningar samt hitta en verklig mening med att försöka sig på det. Detta ska ge individen en upplevelse av att möjligheten att ha inflytande på sitt eget liv finns. Författaren förklarar också hälsobegreppet, och beskriver att folk inte kanuppnå optimal hälsa utan att vara i stånd att styra över de förhållanden som bestämmer deras hälsa, bland annat utveckling av personliga färdigheter och stöttande miljöer (ibid).
5. RESULTAT & ANALYS
I detta avsnitt kommer tidigare forskning att presenteras samt analyseras utifrån våra valda teorier KASAM och Empowerment.
5.1 Institutionsplacerade barns bakgrund
Vinnerljung och Andreassen (2015) skriver att institutionsvård har ökat
progressivt sedan början av 1980-talet, även bland yngre barn. Bilden av yngre barn som placeras i dygnsvård är densamma i de flesta västländer beskriver författarna. Dessa barn har mammor med låg utbildning och försörjningsproblem, ofta i kombination med våld, missbruk och psykisk ohälsa i familjen (Vinnerljung och Andreassen (2015). Föräldrarnas psykiska ohälsa och missbruk kan innebära att de är otillgängliga för sina barn. Risken finns därmed att dessa barn inte blivit bekräftade av sina föräldrar på det sätt de behövt. Starrin (2007) förklarar att ett förhållningssätt med utgång ifrån den empowermentorienterade tankemodellen förstärker den enskildes självkänsla genom att bli sedd, hörd och respekterad. Dessa barn har med stor sannolikhet inte fått möjligheten att bli sedda, hörda och respekterade vilket har påverkat deras självkänsla och tro på sig själv. Risken finns att de inte ser sig som kapabla att klara av olika saker i sina liv, och känner sig misslyckade. Starrin (2007) förklarar bland annat även att den
empowermentorienterade modellen innehåller ett sammanbindande språk som bland annat karakteriseras av uppmuntrande, medkännande, aktivt lyssnande och bekräftande (Starrin 2007).
Vidare får en stor del av dessa barn erfarenhet av både familjehems- och
institutionsvård. Yngre barn placeras som regel i familjehem, i vissa fall sker detta efter kort tid på institution. För barn som kommer i vård under tonåren är
institutionsvård vanligare, och deras vård karriärer blir i många fall en blandning av institutions- och familjehemsvård (Vinnerljung & Andreassen 2015).
När det kommer till begreppet KASAM är detta något som spelar en viktig roll för ungdomarnas hälsa då de lever på en institution. Desto starkare KASAM de har desto bättre hälsa. Som tidigare nämndes i teoridelen om KASAM, så bygger begriplighet i denna teori på förutsägbarhet (Antonovsky 2005). För att kunna skapa förutsägbarhet för ungdomar som vistas på institution är det en självklarhet att de först och främst måste få en klar och tydlig förståelse och begripa vilka faktorer i deras liv som har resulterat i att de i nuläget är tvungna att bo på en
