Det går bra att träna utan kunskap? : Kunskaper om träning

Det går bra att träna utan kunskap?

- Kunskaper om träning

Joel Meier

GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN

Examensarbete 58:2014

Hälsopedagogprogrammet 2011 - 2014

Handledare: Karin Söderlund

Seminariehandledare: Mats Börjesson

Sammanfattning Syfte och frågeställningar

I samhället finns skillnader i hälsa. Detta syns hos personer med olika utbildningslängd och vetenskapliga studier visar att det föreligger skillnader i kunskap om träning mellan personer med olika utbildningslängd. Syftet med denna studie var att ytterligare utöka detta område och undersöka om dessa skillnader i kunskaper om träning även föreligger bland människor som tränar på träningsanläggningar. Frågeställningarna som användes i studien var: Vad vet personer som tränar på träningsanläggningar om träning? Finns det en skillnad i kunskaper om träning mellan personer med olika utbildningslängd som tränar på träningsanläggningar? Från vilka källor får dessa personer sin kunskap?

Metod

Urvalet för studien var personer som tränade på träningsanläggningar och alla som gick till och från träningsanläggningen erbjöds ingå. Enkätinsamlingen ägde rum på fyra olika

träningsanläggningar som tillhörde en stor träningskedja i Stockholm. Anläggningarna valdes ut genom att kontakt togs med träningskedjan och tillstånd för enkätundersökningen gavs på fyra av kedjans träningsanläggningar. Enkäten innehöll ett kunskapstest med tolv frågor om styrketräning, konditionsträning, träningsmyter, högintensiv intervallträning och fysiologi. Svarsalternativen var fasta. Dessa tolv frågor var ej validerade. De antal rätta svar

respondenterna hade delades upp i kunskapsnivåerna låg-, medelhög- och hög kunskap om träning. Respondenterna delades även upp baserat på deras utbildningslängd.

Resultat

Totalt samlades 333 respondenters enkäter in. Av dem hade 73,4 % låga kunskaper om träning baserat på kunskapsindelningen. Det var ingen skillnad i antalet rätta svar mellan könen. Däremot var det en signifikant skillnad mellan de tre kunskapsindelningarna, personer med kort utbildningslängd hade färre antal rätt än de med lång utbildningslängd. De

vanligaste källorna till kunskaper om träning var: tidskrifter, internet och träningskompisar. Mindre vanliga källor var: personlig tränare, andra källor, TV och träningsapp.

Slutsats

Resultatet visade att majoriteten av personer som tränade på gym och träningsanläggningar hade låga kunskaper om träning. Vidare sågs att det föreligger skillnader i kunskap då personer med kort utbildning hade färre rätt än de med lång utbildning. Vidare forskning behövs på området för att bekräfta dessa resultat.

Innehållsförteckning

1 Inledning... 1

1.1Introduktion ... 1

1.2 Forskningsläge ... 4

1.2.1 Kunskap om träning ... 4

1.2.2 Skillnader i fysisk aktivitet i samhället ... 6

1.2.3 Källor till information ... 8

1.2.4 Effekter av styrke- och uthållighetsträning ... 9

1.3 Syfte och frågeställningar... 11

2Metod ... 11

2.1Urval ... 12

2.2Enkät ... 13

2.3 Pilotstudie ... 15

2.4 Genomförande ... 16

2.5 Reliabilitet och Validitet ... 17

2.6 Etiska aspekter... 17

2.7 Dataanalys ... 18

2.8 Bortfall ... 19

3 Resultat ... 19

3.1 Vad vet personer som tränar på träningsanläggningar om träning? ... 19

3.2 Finns det en skillnad i kunskap om fysisk träning mellan personer med olika utbildningslängd som tränar på gym? ... 22

3.3 Från vilka källor får dessa personer sin kunskap? ... 22

3.4 Sammanfattande resultat ... 24

4 Diskussion ... 25

4.1 Resultatdiskussion ... 25

4.1.1 Vad vet personer som tränar på träningsanläggningar om träning? ... 25

4.1.2 Finns det en skillnad i kunskap om fysisk träning mellan personer med olika utbildningslängd som tränar på gym? ... 27

4.1.3 Från vilka källor får dessa personer sin kunskap?... 28

4.2 Metoddiskussion... 30

4.3 Slutsats ... 32

4.4 Vidare forskning ... 32

Käll- och litteraturförteckning ... 34

Bilaga 1 Käll- och litteratursökning

Tabell- och figurförteckning

Tabell 1 – Externt bortfall på de olika träningsanläggningarna.………...19

Figur 1 – Andel personer med olika utbildningslängd i områdena vid

träningsanläggningarna……….12 Figur 2 – Fördelningen av andelen rätta svar mellan kvinnor och män………...20 Figur 3 – Andelen rätta svar fördelat på frågor, totalt………..21 Figur 4 – Antalet respondenter med låg-, medelhög- och hög kunskap fördelat på

utbildningslängd……...……….22 Figur 5– Källor till kunskap om träning bland respondenterna………22 Figur 6 – Andelen av de angivna källorna till kunskap som är rankade som mest tillförlitliga. Fördelat på utbildningslängd……….23 Figur 7 – Andelen av de angivna källorna till kunskap som är rankade som mest tillförlitliga. Fördelat på kön……….24

1

1 Inledning

1.1 Introduktion

Människokroppen är byggd för rörelse och våra kroppar och själar mår bra av fysisk aktivitet (Henriksson & Sundberg 2008, s. 11). Fysisk aktivitet är definierat som all form av

kroppsrörelse som kräver energi. Exempel är motion, träning, promenader, friluftsliv och fysisk belastning i arbetet. (Leijon, Kallings, Faskunger, Laerum, Börjesson & Ståhle 2008, s. 48). Motion är något planerat med avsikt att få bättre hälsa och ökat välbefinnande. Träning är liksom motion något planerat men med andra avsikter. Träning är fysisk aktivitet som sker företrädelsevis inom en idrottsförening och med en målsättning om att öka

prestationsförmågan. (Leijon et al. 2008, s. 48)

Fysisk aktivitet är associerat med en lägre risk för förtida död enligt Blair, Kohl,

Paffenbarger, Clark, Cooper & Gibbons (1989, s. 2395) och Henriksson & Sundberg (2008, s. 11). Riskbedömningar för dödlighet av alla orsaker har visat att låg fysisk kondition är en riskfaktor för män och kvinnor (Blair et al. 1989, s.2395). Faktum är att fysisk inaktivitet är den fjärde största riskfaktorn globalt vad gäller mortalitet. De övre tre riskfaktorerna är högt blodtryck, rökning och högt blodsocker. Alla dessa riskfaktorer ökar risken för kroniska sjukdomar som cancer och hjärt- kärlsjukdomar och förekommer i länder oavsett ekonomisk utveckling (WHO 2009, s. 9). Vidare ses att personer med bättre kondition tycks leva längre främst på grund av lägre förekomst av hjärt-kärlsjukdomar och cancer hos dessa personer (Blair et al. 1989, s.2395; Williams 2001, s. 760). Regelbunden fysisk aktivitet hos vuxna personer minskar bland annat risken för; högt blodtryck, kranskärlsjukdom, depression, bröst- och tjocktarmscancer, diabetes, stroke och är viktigt för energibalansen och för att hålla vikten (WHO 2014-02-02).

Fysisk aktivitet är alltså något som är viktigt för varje individ. Vad gäller rekommendationer av fysisk aktivitet anger de svenska rekommendationerna att alla individer från 18 år och äldre bör vara fysiskt aktiva minst 30 minuter om dagen, fem dagar i veckan (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet 2014-02-14). Detta med minst måttlig intensitet vilket till exempel kan motsvara raska promenader. Om en person tränar med högre intensitet, till exempel löpning, är rekommendationen minst 75 minuter per vecka. En fördel är att sprida ut aktiviteterna under veckans alla dagar men aktiviteterna bör åtminstone vara 10 minuter långa per tillfälle.

2

Om tiden för träning eller intensiteten på aktiviteten ökas, kan dessutom få ytterligare hälsoeffekter erhållas. Utöver detta bör individen utöva muskelstärkande aktiviteter för kroppens stora muskelgrupper åtminstone två gånger per vecka. Individer över 65 år bör även träna balansen. Vad gäller äldre med fysiska åkommor eller kroniska sjukdomar som inte klarar att komma upp i de ovanstående rekommendationerna är rådet istället att de är så fysiskt aktiva som deras tillstånd tillåter. Stillasittande i långa perioder bör undvikas. Vid stillasittande arbete eller fritid kan med fördel korta bensträckare tas och även någon form av muskelaktivitet utföras under några minuter. (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet 2014-02-14)

Andelen personer i den svenska befolkningen som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag är 65 %. Detta har inte förändrats sedan 2004. Den åldersgrupp där fysisk aktivitet är mest utbredd är 16-29 år medan åldersgruppen där människor är minst fysiskt aktiva är 65-84 år. Här föreligger ingen skillnad mellan män och kvinnor. När det gäller olika socioekonomiska grupper finns dock skillnader. Generellt är personer med god ekonomi, lång utbildning och yrkesarbetande de som är mest fysiskt aktiva. Dessutom är andelen stillasittande lägre inom dessa grupper än grupperna med arbetslösa, arbetare och människor med kort utbildning. (Statens folkhälsoinstitut 2010, s. 16f) Detta får även stöd i en rapport av Burström,

Hemmingsson, Burström, Corman, Farah, Gustavsson, Jensen, Sun & Sundlöf (2010, s. 26) som jämför livsvillkor, livsvanor och hälsa i Stockholms län. Här framkommer att det är stora skillnader mellan olika stadsdelar. Både bland kvinnor och män i länet ägnar sig en större del människor med lång utbildning åt regelbunden träning och motion jämfört med personer med kort utbildning. De mest regelbundet aktiva kvinnorna var långtidsutbildade, boende i

Nykvarn och Vaxholm. Hos männen var de mest regelbundet aktiva långtidsutbildade boende i Danderyd och Lidingö. De minst regelbundet aktiva kvinnorna var korttidsutbildade boende i Rinkeby-Kista. Motsvarande data för männen var korttidsutbildade boende i Tyresö och Skärholmen. I denna rapport framkommer även att det föreligger skillnader mellan kvinnor och män i Stockholms län vad gäller fysisk aktivitet. Bland kvinnorna i Stockholms län motionerar 15 % regelbundet medan motsvarande siffra hos männen är 20 %. (Burström et al. 2010, s. 26)

När det gäller träning är det många som tränar olika träningsformer på gym och

träningscenter. Allt fler tränar på gym och träningsanläggningar samtidigt som gymkedjorna bara går bättre och bättre. 2013 hade Friskis & Svettis, som består av ideella föreningar, i Sverige 521 628 medlemmar (Friskis & Svettis 2014-02-19). Antalet träningstillfällen ökade

3

också med 1,5 miljoner till totalt 16 miljoner träningspass. De andra aktörerna på marknaden har ökat också. Sats, med 270 000 medlemmar i norden 2011 (Sats 2014-02-19), ökade under 2012 sin omsättning med 4 % medan Nordic Wellness, som ökade försäljningen med 50 % 2011, fortsatte att öka med 30 % 2012. Nordic Wellness, som har 103 träningsklubbar i Sverige, har idag 185 000 medlemmar (Nordic Wellness 2014-02-19). Men trots detta ligger siffrorna för andelen fysiskt aktiva i befolkningen kvar på en stabil nivå. Ingen statistisk skillnad i mängden daglig fysisk aktivitet ses, trots att långlopp som Vasaloppet och

Vätternrundan blir fullbokade rekordsnabbt varje år och den ökade försäljningen av gymkort enligt Matthew Richardson på Folkhälsoinstitutet. Han tror istället att detta är tecken på att de som redan tränar och är fysiskt aktiva tränar mer. (Svenska Dagbladet 2014-02-15)

Att träna på träningsanläggningar är alltså mycket populärt idag och det finns många olika träningsformer att välja mellan. Allt från olika gruppträningsklasser till styrketräning med personlig tränare. American College of Sports Medicine´s Health and Fitness Journal (Thompson 2013) gör årligen en undersökning där de utser en lista med de 20 populäraste trenderna inom träning under det kommande året. För att komma fram till denna lista gjordes en onlineenkät med 38 potentiella trender som kunde graderas från 1-10 beroende på deras troliga trendstatus 2014. Respondenterna gavs dessutom möjlighet att lämna kommentarer. Enkäten skickades ut till 28 924 hälso- och fitnesspersonal med anknytning till ACSM. Där ingick bland andra gruppträningsledare, personliga tränare, artikelförfattare och

hälsovägledare. Svarsfrekvensen var 13 %. Resultatet visade att listade trender under 2014 bland annat var; högintensiv intervallträning som hamnade överst på listan och var ny för året, träning med den egna kroppsvikten, styrketräning, coreträning, personlig träning, träning och viktnedgång, sportspecifik träning. (Thompson 2013, s. 11-13)

Med dagens lättillgängliga information inom samhället finns det också många olika möjligheter att skaffa sig information om olika saker och då även om fysisk träning. Idag finns exempelvis olika träningsappar en person kan använda som en sorts träningsdagbok. Detta för att att skriva ner den utförda träningen i och information om träningsövningar och träningsupplägg kan även fås ur dessa appar. Detta är bara en av olika källor till information. Sedan tidigare har bland annat statens folkhälsoinstitut (2010, s. 13f) och Ng, Söderman, Norberg och Öhman (2011, s. 4) visat att det finns skillnader i hälsa i samhället baserat på olika utbildningslängd. Fitzgerald, Singleton, Neale, Prasad och Hess (1994, s. 305) visar också i deras studie att på två av tre frågor, hade personer med längre utbilning mer kunskaper

4

om träning än de med kort utbildning.Finns det en koppling mellan utbildningslängd och kunskaper om träning hos personer som tränar på träningsanläggningar, likt den som ses i hälsa i samhället? Kan det vara så att skillnaderna i hälsa och kunskaper om träning även föreligger hos personer, med olika utbildningslängd, som är fysiskt aktiva och tränar på träningsanläggningar? Att just kunskaper om träning är ett outforskat område gör det extra intressant att utforska.

1.2 Forskningsläge

I en studie gjord av Thomas, McArthur & Corbett (2006) undersöktes kunskap och attityder till näringslära hos studenter. De deltagare som ingick var antingen sjuksköte-, sjukgymnast- eller fitnesstudenter. Totalt var det 164 individer varav 49 kvinnliga och 5 manliga

sjuksköterskestudenter, 32 kvinnliga och 16 manliga sjukgymnaststudenter, 36 kvinnliga och 26 manliga fitnesstudenter. De använde sig av en enkät med en del där studenterna först fick ange från en lista vilka två källor till information om kost som var mest tillförlitlig. Därefter var nästa del i enkäten ett testformulär med 32 frågor för att mäta studenternas kunskaper om näringsrekommendationer, fysisk aktivitet och energiutgift, olika näringsämnen och fetma. I slutet av enkäten fick studenterna ta ställning till åtta påståenden om upplevd betydelse av kostråd i deras kommande profession. Resultatet visade att sjuksköterskestudenterna hade lägst poäng, sjukgymnaststudenterna hade något högre poäng och fitnesstudenterna hade högst poäng på testet. Fitnesstudenterna hade högst poäng på den del av testet som mätte kunskaper i träning och energiutgift där de i medeltal hade 3,2 rätt av 4 möjliga. Motsvarande siffror för sjuksköterskorna var 2,2 rätt och 2,4 rätt hos sjukgymnasterna. Sjukgymnasternas högsta resultat var på frågorna om mineraler medan sjuksköterskornas bästa resultat var bland frågorna om kolhydrater. Bland sjuksköterskorna var läkare den vanligaste och tidningar eller tidskrifter den näst vanligaste källan till näringsinformation medan hos sjugymnaststudenterna och fitnesstudenterna var dietister och collegekurser de vanligaste källorna. De minst använda källorna till information var TV och radio. (Thomas, McArthur & Corbett 2006, s. 41-45)

I en undersökning som utfördes på liknande sätt undersökte Miller & Berry (2000) 117 personers kunskaper om träning. Dessa personer var studenter och skulle i framtiden arbeta med hälsa eller träning med den amerikanska befolkningen inom befattningarna; tränare, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Dessa utbildningsprogram leder fram till en

5

kandidatexamen. Deltagarna fick under två tillfällen under deras utbildning utföra ett test, vilket fysiologer tagit fram, med 40 flervalsfrågor om rörlighet, muskelstyrka

kroppskomposition, muskulär uthållighet och kardiovaskulär träning. Vid det första tillfället deltog 48 tränare, 36 sjukgymnaster och 33 sjuksköterskor. Vid det andra tillfället var det däremot färre deltagare, 27 tränare, 18 sjukgymnaster och 28 sjuksköterskor. På det första testet hade tränarna ett medelvärde på 25,6 antal rätt besvarade frågor. Sjukgymnasterna hade ett medelvärde på 29 antal rätt och sjuksköterskornas medelvärde var 23,7. Vid det andra testet hade tränarna 32, sjukgymnasterna 29,6 och sjuksköterskorna 23,4. (Miller & Berry 2000, s. 310) Sjukgymnasterna hade på det första testet ett signifikant högre resultat än tränarna och sjuksköterskorna. På det andra testet hade både sjukgymnasterna och tränarna ett signifikant högre resultat än sjuksköterskorna. (ibid.) Intressant är att sjuksköterskorna i denna studie hade lägst kunskap om träning vilket kan jämföras med att även de

sjuksköterskor som ingick i Thomas, McArthur och Corbetts (2006) studie även hade lägst kunskap inom deras studies område. Dock hade sjukgymnasterna endast något högre kunskap i Thomas, McArthur och Corbetts (2006) studie medan i Miller och Berrys (2000, s. 314) studie var skillnaden i kunskap signifikant högre. Miller och Berry (2000, s. 314) diskuterade även bakomliggande orsaker till de olika resultaten och tog upp att högre akademisk standard och högre intagningskrav för sjukgymnastprogrammet skulle kunna ligga till grund för de högre resultaten på det första testet.

I en annan studie undersökte Nichols, Jonnalagadda, Rosenbloom & Trinkaus (2005) vad 139 idrottare, både kvinnor och män, från college i USA hade för kunskaper, attityder och

beteenden angående vätskebalans och vätskeersättning. Deltagarna fick fylla i en enkät bestående av två testformulär. Det första testformuläret hade 17 frågor som mätte deltagarnas beteenden och attityder angående vätskebehov och det andra bestod av 17 frågor som mätte kunskapen om vätskebehov och kroppens vätskebalans. Det var ingen signifikant skillnad mellan könen eller bland de olika sporterna i resultat. Däremot visades blandade kunskaper hos idrottarna. 5,8 % av deltagarna svarade rätt på alla frågor i kunskapsdelen, 29,5 % hade 14 rätt och 33,1 % hade mindre än 14 rätt. Vidare i resultatet angående attityder tillkännagavs att 10,1 % av deltagarna drack alkoholdrycker dagen innan tävling eller träning och 52,5 % visste att man bör inta en sportdryck med kolhydrater om aktiviteten pågick längre än en timme. (Nichols et al. 2005, s. 519ff) Detta visar på blandade kunskaper om vätskebalans vilket i idrottsliga sammanhang kan påverka prestationen negativt. Intressant är också att det inte var några signifikanta skillnader i kunskap mellan könen.

6

Dessa studier visar på blandade kunskaper i de undersökta områdena. De flesta respondenter i dessa studier har medelhöga eller höga kunskaper inom de undersökta områdena. Detta var intressant att jämföra med denna studies resultat även om de undersökta ämnena inte är samma.

1.2.2 Skillnader i fysisk aktivitet i samhället

Något Ng et al. (2011) undersökt är trenderna kring fysisk aktivitet i Västerbottens

befolkning. I denna studie användes data från Västerbottens interventionsprogram. Deltagarna var personer som blev inbjudna till hälsoundersökning i och med att de fyllde 40, 50 och 60 år. Deltagarna fick fylla i en enkät med frågor bestående av fysisk aktivitet, självrapporterad hälsa och livskvalitet, tidigare sjukdomshistoria, socialt stöd, arbetsförhållanden, riskfaktorer för kronisk sjukdom, som till exempel tobaksbruk. Deltagarnas BMI mättes även och

blodprov togs efter en natts fasta. Deltagarna delades även in i olika socioekonomiska grupper definierat på deras utbildningslängd. Deltagare som endast genomfört grundskolan

kategoriserades med basutbildning, deltagare vilka genomfört grundskolan och gymnasiet kategoriserades med medellång utbildning och deltagare med grundskola, gymnasium och högskola kategoriserades som högutbildade. Resultatet från denna studie visade att deltagarna i studien generellt var mer fysiskt aktiva 2007 än 1990. Mängden fysiskt aktiva ökade i alla kategoriserade utbildningsgrupper men var mer markant bland kvinnorna och de

högutbildade, speciellt efter 1999. Studien visade också att skillnaden i fysisk aktivitet mellan lågutbildade och högutbildade växte under studieperioden. Den fysiska aktiviteten hos högutbildade kvinnor ökade från 12,9 % till 32 % medan den bland lågutbildade kvinnor ökade från 11,7 % till 18,7 %. Under åren 2002 till 2007 var 16,6 % av männen och 18,7 % av kvinnorna med basutbildning fysiskt aktiva. Detta kan jämföras med 32,6 % av männen och 32 % av kvinnorna med hög utbildning. (Ng et al. 2011, s. 2-4)

Att det föreligger skillnader i stillasittande livsstil och fysiska aktivitetsvanor mellan personer med olika lång utbildning och socioekonomiska grupper ses även i rapporten av Burström et al. (2010, s. 26 - 30) och rapportern av Statens Folkhälsoinstitut (2010, s. 13f). Däremot skiljer sig resultaten i Ng et al.s (2011) studie från Burström et al. (2010). I studien ses att kvinnorna 2007 är mer aktiva än männen då 23 % av kvinnorna var fysiskt aktiva och 21 % av männen (Ng et al. 2011, s.4). I en rapport om livsvillkor och levnadsvanor i Malmö (Lindström, Modén, Grahn, Fridh & Rosvall 2012, s. 19) visas resultatmässigt att andelen

7

personer i Malmö som ligger klart under rekommenderade fysiska aktivitetsnivåer, har sjunkit bland högutbildade män, från 18 % till 12 % under de tre mättillfällena år 2000, 2004 och 2008. Hos de högutbildade kvinnorna sjönk även där andelen personer med låg aktivitetsnivå från 13 % till 10 % under samma tidsperiod. Bland de medelutbildade männen sjönk andelen mellan 2000 och 2004 för att 2008 nästan vara tillbaka på samma nivå som år 2000. Hos de medelutbildade kvinnorna sjönk andelen fysiskt lågaktiva under perioden och stannade på 15 % 2008. När det gäller både lågutbildade män och kvinnor ökade andelen lågaktiva under tidsperioden och låg 2008 på drygt 22 % av männen och 25 % av kvinnorna. (Lindström et al. 2012, s. 19)

Att det kan föreligga skillnader i fysisk aktivitet och träning mellan olika etniska grupper med olika ekonomiska förutsättningar och utbildningsbakgrund ses i Fitzgerald et al. (1994, s. 299-305) studie. Här undersöktes kunskap om träning, aktivitetsnivåer och attityder till träning hos 48 afroamerikanska och 51 vita amerikanska kvinnor mellan 50 och 77 år. Detta gjordes genom ett cykeltest där tid, tills personen nått 70 % av den beräknade maximala pulsen, mättes och en enkät med frågor om utbildningsbakgrund, uppfattningar och kunskap om träning. Resultatmässigt sågs dels att kvinnor med lägre inkomst var mindre tränade. Aktivitetsnivån indikerade att afroamerikanska kvinnor var mindre aktiva än de vita amerikanska kvinnorna, 42 % av de afroamerikanska kvinnorna hade tränat den senaste veckan jämfört med 57 % hos de vita kvinnorna. Detta resultat var dock inte signifikant. Vad gäller kunskap skiljde sig denna på två av de tre frågorna. De vita kvinnorna tenderade att svara rätt på frågan om antalet minuter per träningstillfälle en person behöver för att nå ökad träningsgrad, 67 % mot 38 % av de afroamerikanska. De vita kvinnorna hade även en större andel rätta svar på frågan om hur snabbt över normal hjärtrytm hjärtat måste slå under träning där 18 % av de vita kvinnorna svarade rätt mot 2 % av de afroamerikanska. Däremot var det ingen signifikant skillnad på andelen rätta svar på frågan om hur många dagar per vecka människor bör vara aktiva för att förbättra konditionen, 59 % rätta svar från de vita kvinnorna och 69 % rätta svar från de afroamerikanska kvinnorna. Det här resultatet är intressant att se då det både visar på att det även här är skillnad mellan olika socioekonomiska grupper men att det även inte behöver vara det. I sista frågan på kunskapen om träning hade de

afroamerikanska personerna högre kunskap än de vita kvinnorna, även om resultatet inte var signifikant.

8

Här kan alltså ses att det föreligger kunskapsskillnader och aktivitetsnivåer mellan olika sociala tillhörigheter i samhället, baserat på utbildningslängd. Dock är intressant att Fitzgerald et al. (1994) såg att det kunde vara kunskapsskillnader åt andra hållet också även om det endast var en fråga och att det resultatet inte var signifikant.

1.2.3 Källor till information

Thomas, Dunn, Swift & Burns (2011) undersökte Australiska elitidrottares kunskap om droger och deras beteende gällande informationssökning. I den här studien användes enkäter som skickades ut till elitidrottare inom olika sporter och med telefonintervjuer av experter vilka var före detta elitidrottare, tränare, lagledare, spelaransvariga, lagläkare med flera. Gemensamt för dessa var att de nyligen haft kontakt med idrottarna eller hade kunskaper om drogernas trender eller mönster inom idrotten. Enkäten innehöll frågor om kunskaper hos elitidrottarna om fysiologiska effekter av de sex olika drogerna studien fokuserade på, kännedom om olika stödtjänster, källor för att få tillgång till information om droger och föredragna former för utbildning om droger. De sex drogerna som fokuserades på i studien var ecstasy, kokain, cannabis, amfetamin, ketamin och GHB. Resultatet visade på att idrottarna hade vissa kunskaper om effekterna av drogerna, mest kunskap fanns om amfetamin och cannabis. Deltagarna föredrog även att få mer information om droger via presentationer, gärna av någon tidigare aktiv. Av de undersökta idrottarna angav 64 % att den vanligaste informationskällan var internet. 24,8 % angav att kompisar var källor till

information. En annan vanlig källa för information var informationsblad (23,9 %). Mindre vanliga källor till information var; en familjemedlem (13,5 %), en lagkamrat (11,7 %) och tränare (9,9 %). (Thomas et al. 2011, s. 280)

De ovan nämnda resultat skiljer sig från respondenternas svar i Scofield och Unruhs (2006, s 454) studie. Här undersöktes användandet av kosttillskott och källor till information om kosttillskott hos unga idrottare. En enkät användes och delades ut till 134 idrottare i åldrarna 14 – 18 år på tre olika skolor i Nebraska, USA. De två vanligaste källorna till information om kosttillskott var tränare och gym vilket 38 % respektive 25 % angav. Mindre vanliga källor var butiksbiträde, böcker och tidskrifter, internet och kompisar vilket mindre än 11 % angav som källor till information.

Liknande Scofield och Unruhs (2006) resultat ses i Froiland, Koszewski, Hingst och Kopeckys (2004, s. 104) studie. Här undersöktes 203universitetsidrottares källor till

9

information och användande av kosttillskott. Även i denna studie användes en enkät som delades ut till idrottarna. Resultatet visade att vanliga källor till information om kosttillskott var; familjemedlemmar, idrottskompisar, styketräningsinstruktör, fystränare, dietister, kompisar och tränare vilket mellan 32,4 % och 28 % angav. Mindre vanliga källor till kunskap var; farmaceut, proffesionell idrottare,TV och radio eller internet. Dessa källor till information uppgav mindre än 10 % att de använde. (Froiland et al. 2004, s. 110)

Detta visar att källor till information varierar. Kompisar och tränare var vanliga källor till information vilket två av de ovan nämnda studierna anger. Samtidigt visar Thomas et al.(2006, s. 280) att tränare inte var en vanlig källa till kunskap. Kompisar som källa till kunskap visade Thomas et al. (2011, s. 280) och Froiland et al. (2004, s. 110) var vanligt förekommande medan i Scofield och Unruhs (2006, s 454) studie sågs dessa källor vara mindre vanliga.

1.2.4 Effekter av styrke- och uthållighetsträning

I en reviewstudie av Iaia & Bangsbo (2010, s. 11) studerades prestation och fysiologiska effekter av uthållighetsträning med hög intensitet hos tränade idrottare. 20 studier inkluderade i undersökningen i vilka deltagare var medel och hårt tränade löpare, elitjuniorer och seniorer i fotboll, basketspelare och cyklister med både hög och låg träningsgrad. Dessa hade tränat intervaller kring 100 % av maximal syreupptagningsförmåga, VO2 max, mellan 1 – 10 veckor. Deltagarantalet i de olika studierna varierade mellan 2 och 22. I denna reviewstudie undersöktes fysiologiska anpassningar till träning, till exempel VO2 max, förändring av blodvolym, muskelenzymer och kroppssammansättning. De tittade även på

prestationsförändringar i studierna och jämförde dessa. Resultatmässigt sågs att

uthållighetsträning, med hög intensitet utfört under flera korta högintensitetsövningar, gav prestationsförbättringar hos redan tränade idrottare. Vidare visades även på att musklernas aeroba förmåga och kapillärisering kvarstod trots minskad träningsvolym vilket indikerar att träning nära maximal intensitet är bra för att underhålla fysiologiska anpassningar från tidigare träning. (Iaia & Bangsbo 2010, s. 14ff)

Några som också undersökte högintensitetsträningens effekter var Hatle, Stobakk, Molmen, Bronstad, Tjonna, Steinshamn, Skogvoll, Wisloff, Björk Ingul & Rognmo (2014, s. 2-4). I denna studie undersöktes effekten av högintensitetsträning hos 19 studenter på ett universitet i Norge. Dessa personer tränade antingen 24 träningspass under tre eller åtta veckor vilket

10

gjorde att deltagarna delades upp i två grupper och jämförde skillnaderna i VO2 max. Deltagarna följdes under 17 veckor för att se hur VO2 max utvecklade sig även efter träningsperiodens slut. Även deltagarnas VO2 maxvärden mättes innan träningens början, efter nio och 17 träningspass. Efter träningsperiodernas slut mättes även VO2 max vid fyra och tolv dagar efteråt och därefter varannan vecka i åtta veckor. Resultatmässigt visade det sig att de som utförde träningen med hög frekvens, under tre veckor fortsatte förbättringen av sitt VO2max under två veckor efter träningens slut. Detta kan jämföras med de som utförde träningen under åtta veckor som nådde sina högsta VO2 maxvärden vid fyra dagar efter träningsperiodens slut och därefter sjönk deras värden. När forskarna tittade på de båda grupperna separat sågs även att individerna i gruppen som utförde träningen under åtta veckor förbättrade sitt VO2max med 7,9 % som bäst, vilket kan jämföras med den andra gruppens högsta VO2max som förbättrats med 6,1 % som bäst. (Hatle et al. 2014, s. 2-4) Dessa båda studier visar på att uthållighetsträning i intervallform är bra för att förbättra

syreupptagningsförmågan men att de kan utföras på olika sätt för att nå bästa resultat.

När det gäller effekter av styrketräning visade McCall, Byrnes, Dickinson, Pattany & Fleck (1996, s. 2004) att muskeltillväxt var en av effekterna hos de 12 testpersoner som ingick i deras studie. Personerna som deltog var män i åldrarna 18-25 som studerade på college. De mätte i den här studien personernas tvärsnittsyta på biceps brachii, triceps brachii och brachialis. Andra parametrar som mättes var förändringar i deltagarnas maximala vikt de kunde lyfta under en repetition (1 RM), muskelfibersammansättning, antal muskelfiber och kapillärtäthet i de berörda musklerna. De 15 personerna hade tidigare tränat styrketräning i rekreationssyfte och fick under studieperiodens tolv veckor, träna åtta styrketräningsövningar varav fyra med betoning på armbågsflexorerna, tre dagar i veckan. Resultatet visade att deltagarnas maximala vikt de kunde lyfta under en repetition hade ökat signifikant, från 36 kilo innan träningsperiodens början till 46 kilo efter träningsperioden. Även tvärsnittsarean hos triceps brachii och biceps brachii hade ökat signifikant, dock hade personernas

tvärsnittsarea i brachialis även ökat men detta resultat var inte signifikant. Det var inte någon signifikant skillnad i antalet muskelfibrer. Det var inte heller någon skillnad i kapillärtätheten efter träningsperiodens slut och inga signifikanta resultat i muskelfibersammansättningen visades. (McCall et al. 1996, s. 2005-2008) Även Weiss, Clark & Howard (1988, s. 209-211) såg effekterna av styrketräning på muskeltillväxt då de undersökte effekterna av styrketräning på triceps surae-muskulaturen. Detta gjordes hos 56 deltagare som slumpmässigt delades upp i fyra lika stora grupper. Hälften av dessa personer, 14 kvinnor och 14 män, fungerade som

11

kontrollgrupp. I den här studien mättes styrkan i triceps surae (m. soleus och m.

gastrocnemius), omkretsen på vaden och undersökte även skelettmuskulaturens tjocklek med hjälp av ultraljud. Träningen personerna i träningsgruppen fick genomgå bestod av åtta veckors träning varav träning på måndagar, onsdagar och fredagar. Resultatmässigt visades att styrkan i triceps surae ökade med 13,2 %, vadomkretsen minskade med 0,6 % och 1,2 % och muskeltjockleken ökade med 2,2 %. Dock var den ökade styrkan det enda signifikanta resultatet. (Weiss, Clark & Howard 1988, s. 209-211)

Dessa studier visar på effekter av styrke- och konditionsträning vilket jämfördes med vad respondenterna i denna studie hade för kunskaper om dessa områden.

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att undersöka vad människor som tränar på träningsanläggningar har för kunskaper om träning.

 Vad vet personer som tränar på träningsanläggningar om träning?  Finns det en skillnad i kunskaper om träning mellan personer med olika

utbildningslängd som tränar på träningsanläggningar?  Från vilka källor får dessa personer sin kunskap?

2 Metod

För att besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en kvantitativ metod med datainsamling genom enkätundersökning. Hassmén och Hassmén (2008, s. 85) menar att syftet med kvantitativ forskning är att hitta mer ytlig information om en grupp, det

gemensamma eller något karakteristiskt för en grupp. I denna studie innebar detta att ta ett stickprov, dela upp studiepopulationen i två mindre grupper baserat på deras utbildningslängd och sedan jämföra olika variabler, relaterade till kunskaper om träning, med varandra.

Möjligheten att besvara studiens syfte genom en kvalitativ forskningsdesign genom intervjuer är även möjligt. Däremot skulle då möjligheten att uttala sig om en större grupp försvinna och studiens inriktning bli mer fokuserad på individerna, det subjektiva.

För att förenkla analys och datainsamling har begreppet socioekonomisk status delats upp i utbildningslängd där kort utbildning avser examen från grundskola, medellång utbildning

12

avser examen på en gymnasieutbildning och folkhögskoleutbildning medan lång utbildning motsvarar examen från en högskole- eller universitetsutbildning.

1.2 Urval

För att få ett brett urval och så många deltagare som möjligt fokuserade studien på att inhämta svar från respondenter som tränar på en av de stora gymkedjorna i Sverige. För att

standardisera valdes att utföra undersökningen på olika träningsanläggningar i Stockholm ur en och samma gymkedja. Av intresse för den här undersökningen var då alla personer som tränade på träningsanläggningar som var 18 år eller äldre. Alla personer som kom till eller från träningsanläggningen tillfrågades om de ville delta i undersökningen. Ingen åtskillnad gjordes på de som tränade olika träningsformer utan alla personer som var på

träningsanläggningen för att träna tillfrågades.

Det var viktigt för denna studie att inkludera personer med olika utbildningslängd. Därför inhämtades information om utbildningsbakgrunden i de olika områdena kring

träningsanläggningarna. Statistik om Stockholm (2014-03-20) ger följande data angående utbildningslängd bland de boende i områdena kring träningsanläggningarna. Högskole- och universitetsexamen motsvarar lång utbildning medan grundskole-, folkhögskole- och gymnasieexamen motsvarar kort utbildning.

Figur 1 – Andel personer med olika utbildningslängd i områdena vid träningsanläggningarna.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%

Område 1 Område 2 Område 3 Område 4

Högskole- och universitetsexamen Grunskole-, folkhögskole-och gymnasieexamen

13

1.3 Enkät

Ett litet urval av en enkät fanns med i en studie (Miller & Berry 2000, s. 309) som använts i forskningsläget och antogs innehålla lämpliga frågor för denna studies frågeställningar då studien hade ett liknande upplägg. En av författarna kontaktades men kunde inte bistå med enkäten då den inte längre fanns i utskriven form. Efter detta lades mer tid på att försöka hitta en annan färdig enkät men utan resultat. Detta gjorde att en egen enkät utformades.

För att validera en enkät kan tidigare enkäter som mäter samma sak jämföras med den nya. Frågorna i enkäten måste även tänkas igenom och ställas på ett sätt att de mäter det som avses. (Ejlertsson 2005, s. 100f) Ytterligare ett sätt att validera frågor i en enkät kan vara att den enligt flera experter mäter på ett korrekt sätt (Ejlertsson 2005, s. 102). I arbetet med denna studie har inga tidigare enkäter som mäter samma sak till fullo hittats och därför har inte enkätens frågor kunnat jämföras med tidigare enkäter vilket är negativt för validiteten. På grund av tidsbrist har inte flera experter kunnat värdera enkäten vilket också är negativt för validiteten. Dock tittade fyra studenter från GIH igenom enkäten. Dessa fyra studenter gav däremot blandade åsikter angående enkäten. Två av studenterna tyckte att den var bra medan två av studenterna tyckte att frågorna var bra men något svåra. Detta gör att frågorna som ingår i enkäten inte kan betecknas som validerade. Dock gjordes två pilotstudier för att se att frågorna var lämpliga och var lätta att förstå. På så sätt har validiteten försökts att säkerställas på ett så bra sätt som möjligt utifrån denna studies förutsättningar.

Enkäten innehöll bakgrundsfrågor om hur ofta respondenterna tränade, vilka träningsformer som de utövade, om källor till kunskap, utbildningsnivå och slutligen frågetestets 12 frågor om träning. Frågetestet avsåg att visa vad respondenterna hade för kunskap om;

träningsprinciper, konditionsträning, intervallträning, fysiologiska anpassningar till

konditions- och styrketräning och aktuell forskning om intervall- och konditionsträning och träningsmyter. För att frågetestet skulle bli generellt och inte endast rikta sig mot en specifik typ av träning, fanns frågor om olika typer av träning, fysiologiska förändringar av träning och träningsmyter med i frågetestet. Som grund till att utforma dessa frågor användes

böckerna Kondition och Uthållighet av Mattsson och Larsen (2013), Styrketräning för idrott, motion och rehabilitering av Thomeé et al. (2008) och Physiology of Sport and Exercise (2012), av Kenney, Wilmore och Costill. Även TVprogrammet Vetenskapens värld, del 6 av 18: Träning, myter och sanningar, som sändes 2014-02-24 i SVT 2.

14

Fråga 8 och 12 som handlade om vad specificitetsprincipen och överbelastningsprincipen innebär, användes för att de är två av de grundläggande träningsprinciperna. Det kan vara bra att ha kunskap om att belastningen eller träningsmängden måste ökas för att utmana kroppen och få kroppen att bygga upp sig ytterligare. För att bli bra på en viss typ av träning kan det vara bra att ha kunskap om specificitetsprincipen som går ut på att en person blir bra på den typen av träning denne tränar. Vill jag exempelvis bli bra på en viss kvalitet ska jag träna den specifika kvaliteten.

Fråga 9 och 11 hade fysiologisk inriktning och handlade om hur mycket

syreupptagningsförmågan sjunker vid ett träningsuppehåll på två veckor och en kroppslig egenskap som ökar av konditionsträning. Fråga 9 togs med i frågetestet då det kan vara bra att ha kunskap om hur mycket syreupptagningsförmågan sjunker vid ett träningsuppehåll, att ett kortare träningsuppehåll inte påverkar den aeroba kapaciteten så mycket. Fråga 11

inkluderades för att se om respondenterna hade kunskaper om fysiologiska effekter av konditionsträning.

Fråga 10 och 16 hade lite mer inriktning mot styrketräning. Fråga 10 handlade om vad repetitionsmaximum innebär och fråga 16 om hur många veckor det tar innan en markant ökning i muskeltillväxt vid styrketräning märks. Det kan vara en fördel att veta vad

repetitionsmaximum är då det kan fungera som en referenspunkt vid belastningsbestämning vid träning med yttre belastning. Det kan också vara en fördel att veta hur många veckor det tar innan individen får mer muskeltillväxt då många som tränar är ute efter denna effekt.

Fråga 13 och 14, som handlade om energiutgift och om kortvarig stretching är effektivt för att öka rörligheten, togs med i frågetestet för att urskilja respondenternas kunskaper om

träningsmyter då det förekommer inom träningsvärlden.

Fråga 15 och 18 hade lite mer allmän karaktär och ingick för att se hur mycket kunskap om vilken fysisk aktivitet som är bäst för att öka konditionen samt fråga 18 om hur mycket mer träning som behövs för att öka i kapacitet än att underhålla kroppen. Fråga 18 relaterade till träningsprincipen om ökad träningsbelastning.

15

Fråga 17 och 19 som handlade om intervallträning och högintensiv intervallträning

inkluderades i frågetestet då det är något som varit omtalat de senaste åren och är något som ökar i populäritet.

Upplägget för poängberäkning av frågetestet var att varje rätt svar gav en poäng. Det totala antalet rätta svar delades inledningsvis in efter följande kategorier. Under 50 % rätt

motsvarade låg kunskap, mellan 50 % och 75 % rätt motsvarade medelhög kunskap och över 75 % motsvarade hög kunskap. Detta för att motsvara de poänggränser som ofta använts vid tentamen i högskolan. Dock var det svårt att riktigt veta att få rätt motsvarade låg kunskap om träning. Om 12 andra frågor valts ut hade resultatet kunnat bli annorlunda. Innan enkäten delades ut andra gången tittade fyra studenter från GIH igenom frågorna för att se om de var lätta att förstå och för att testa på nivån på frågorna. En av dessa studenter hade elva av tolv rätta svar medan de två andra studenterna upplevde frågorna som lite svåra. Efter enkätens andra pilottest och revidering, beslutades att ändra om dessa poängberäkningar till att motsvara lägre poäng istället för procentgränser. Därefter motsvarade 0 – 4 antal rätt låg kunskap, 5 – 8 rätt motsvarade medelhög kunskap och 9 – 12 rätt motsvarade hög kunskap. Anledningen till att poängbedömningen ändrades var att frågetestdelens frågor ansågs vara svåra, av respondenter från pilotstudierna. Grupperna, indelat på antal rätt, blev jämnare både till antalet respondenter som ingick men även procentuellt sett av totalpoängen, med den nya poängberäkningen. Detta underlättade för dataanalysen.

2.3 Pilotstudie

Innan datainsamlingen ägde rum utfördes en pilotstudie av enkäten för att se om validiteten var bra, om frågorna var tillräckligt tydliga och om innehållet var relevant. Pilotstudien genomfördes på en träningsanläggning som författaren hade tillgång och personlig kontakt med. 11 deltagare i åldrarna 19-47 år ingick där de flesta var mellan 19 och 30.

Respondenternas enkäter tittades igenom och enkäten ansågs vara redo för datainsamling. Detta visade sig efter det första riktiga datainsamlingstillfället vara en förhastad slutsats. Enkätsvaren som insamlades på den första träningsanläggningen kom att uteslutas ur dataanalysen. Efter att ha tittat igenom enkätsvaren ansågs några av frågorna behöva omformuleras och förtydligas för att undvika interna bortfall och förbättra validiteten. Vid detta tillfälle samlades drygt 60 enkäter in men efter analys av alla dessa enkäter beslutades i samråd med handledaren att revidera enkäten en gång till och utöka svarsalternativen,

16

2.4 Genomförande

Inledningsvis riktades fokus mot att utföra datainsamlingen på olika träningsanläggningar i en gymkedja inom Stockholmsområdet. Sex träningsanläggningar lottades ut och kontaktades per mail för att se om de godkände att enkätundersökningen utfördes hos dem och för att bestämma tid för detta. Svar från en av träningsanläggningarna erhölls snabbt och

godkännande gavs. I ett annat svar från en annan av anläggningarna rekommenderades att kontakta marknadsavdelningen i gymkedjans organisation för att få tillstånd att utföra undersökningen vilket sedan gjordes. Efter kontakt med en marknadsansvarig som sedan kontaktade en person högre upp i organisationen avslogs förfrågan helt att utföra

undersökningen hos olika träningsanläggningar i denna gymkedja. Detta medförde att fokus för enkätinsamling flyttades till en annan gymkedja. Den här gången kontaktades

träningsanläggningen via telefon, vilka hänvisade till en person på marknadsavdelningen. Efter att ha presenterat undersökningens syfte, skickat enkäten och lite vidare mailkontakt angående tider för enkätutdelning, tilldelades fyra olika kontaktpersoner med fem olika träningsanläggningar som var möjliga att besöka för enkätutdelning. Dessa fyra

kontaktpersoner kontaktades per mail och datum och tidpunkt för enkätutdelning bestämdes.

Innan de olika träningsanläggningarna besöktes för enkätutdelning gjordes en

powerberäkning för antalet enkäter som skulle motsvara populationen. En av de stora träningskedjorna i Sverige, har 85 000 medlemmar bara i Stockholm och en annan aktör på marknaden har 270 000 medlemmar i norden och 43 träningscenter i Stockholmsområdet. Detta gjorde att populationen för studien, uppskattades vara större än 100 000 personer vilket enligt SurveyMonkey (2014-03-21) skulle kräva ett urval på 384 enkäter för ett

konfidensintervall på 95 %. Dock är denna siffra endast en riktlinje (SurveyMonkey, 2014-03-21). Även en annan internetsida för beräkning av urvalsstorlek användes. Denna sida visade att med ett konfidensintervall på 95 % skulle kräva 383 enkäter för att nå denna nivå av konfidens. (Raosoft 2004, 2014-03-21) De i denna studie insamlade enkäterna gav i Raosofts beräkning en felmarginal på 5,35 % (2004, 2014-04-16).

Fyra av träningsanläggningarna besöktes vid ett tillfälle vardera under en måndag, en tisdag och två torsdagar. På rekommendation besöktes de tre första träningsanläggningarna mellan 16 och 18 på eftermiddagen för enkätinsamling då det var mest folk på anläggningen då. Den sista träningsanläggningen besöktes mellan 17 och 19 då det vid den anläggningen

17

rekommenderades för att få in så många svar som möjligt. Kontakt togs med personer som var på väg till eller från träningsanläggningen. Enkäterna delades ut på varje träningsanläggning i anslutning till receptionen där det fanns plats för personerna att sitta ned i lugn och ro. Vid presentationen av undersökningen delgavs undersökningens syfte, ansvarig för undersökning och dessutom betonades att deltagaren var anonym och att delta var helt frivilligt. För

personer som såg ut att vara under 18 år, frågades om de var över 18 år med motivet att personer som skulle ingå i studien måste vara myndig för att delta. Detta då författaren inledningsvis fått in svar på enkäten då det visat sig att personer som fyllt i enkäten varit under 18 år och dessa fick uteslutas från resultatet.

2.5 Reliabilitet och Validitet

I denna studie finns både styrkor och svagheter vad gäller reliabiliteten och validiteten. Med reliabiliteten, menas tillförlitligheten, upprepbarheten i en mätning (Andersson 2006, s. 126; Hassmén & Hassmén 2008, s. 122). Enkäten pilottestades två gånger och frågorna har därmed reviderats två gånger för att ytterligare förbättra tillförlitligheten i testet. Detta påverkar reliabiliteten i positiv riktning. Författaren har även varit noga med att ge samma information till samtliga respondenter vid enkätutdelning. Dock är en svaghet att enkäten är konstruerad av författaren och är inte validitetstestad.

Med validitet menas att studien eller metoden mäter det den är avsedd att mäta (Andersson 2006, s. 126). Validiteten i denna studie har som styrkor att platsen för undersökning och enkätens frågetestdel har varit relevanta för syftet. I och med revideringen av enkäten efter det andra pilottestet, lades ett svarsalternativ till, vilket respondenterna kunde kryssa i om de inte hade någon kunskap om frågan. Efter detta anses validiteten ha förbättrats ytterligare då respondenterna vid ifyllning av denna ruta visar på avsaknad av kunskaper.

2.6 Etiska aspekter

Informationskravet innebär att forskaren eller undersökningsledaren ska informera deltagarna deras roll i undersökningen, att deltagandet i undersökningen är frivillig och att deltagaren när som helst kan avbryta sin medvekan. Informationen som ges ska spegla de moment i

undersökningen som kan tänkas påverka deltagarnas vilja att delta. (Vetenskapsrådet 1990, s. 7) Samtyckeskravet innebär att deltagarna har rätt att själva välja om de vill medverka (Ibid. s. 9). Konfidentialitetskravet innebär att i en undersökning ska ge alla deltagare stor

18

person kan komma i kontakt med dem (Ibid. s.12). Nyttjandekravet innebär att endast använder insamlade uppgifter för vetenskapliga syften (Ibid. s. 14).

Dessa forskningsetiska principer innebar för den här studien att författaren har varit noggrann med att informera alla berörda parter. Det vill säga: receptionister, ansvariga för

träningsanläggningarna, kontaktpersonen inom träningskedjans organisation och personerna som fyllt i enkäterna. Informationen som författaren delgett alla dessa personer bestod av vem som var ansvarig för undersökningen, syftet med undersökningen, tidsåtgång för ifyllning av enkät, möjlighet att ta del av resultaten, anonymitet och frivillighet att delta. Med enkäten fanns även ett följebrev där den presenterade informationen gick att läsa om. Alla ovan nämnda personer gavs även möjlighet att ta del av den färdiga uppsatsen och att få de rätta svaren till kunskapsfrågorna i enkäten. I kontakten med kontaktpersonen i träningskedjans organisation och de ansvariga för de olika träningsanläggningarna var författaren noggrann med att vara så informativ som möjligt om undersökningens syfte, delge enkäten, beräknad tidsåtgång för enkätifyllning, antal ifyllda enkäter som önskades. Författaren var även noga med att delge informationen om att undersökningen skulle inkräkta så lite som möjligt på träningsanläggningarnas och deras besökares träning.

2.7 Dataanalys

För dataanalys användes statistikprogrammet Statistica 12. För att ta fram enklare beskrivande data användes frekvenstabeller. För att; jämföra skillnader i kunskap hos grupperna med olika utbildningslängd, jämföra antalet rätta svar mellan kvinnor och män, jämföra nivåerna av kunskap mellan kvinnor och män, jämföra om det fanns skillnader i kunskap baserat på antalet år av träning användes, chi-tvåtest. När utbildningslängd jämfördes, delades antalet rätta svar på frågetestdelen upp i de tre rangordningsgrupperna. I alla analyser i Statistica sattes signifikansnivån till p < 0,05. Kruskal-Wallis test utfördes för att se om det fanns någon skillnad i kunskap mellan ålder fördelat på tre jämna grupper, 18-35, 36-53 och 54-71 år. En respondent som var 86 år uteslöts ur denna analys för att åldersgrupperna skulle förbli jämna åldersmässigt.

För att förenkla i dataanalysen slogs de initiala tre utbildningsgrupperna ihop till två grupper. Kort utbildning, som motsvarade genomförd grundskola, slogs samman med medellång utbildning som motsvarade genomförd gymnasieutbildning eller folkhögskola. Den tredje gruppen, lång utbildning, som motsvarade genomförd högskole- eller universitetsutbildning

19

lämnades intakt. Anledningen till att slå ihop de två första grupperna var att den första gruppen med endast genomförd grundskola innehöll få deltagare (n=12 eller 3,5 %) att det inte skulle bli något giltigt resultat av att analysera denna grupp.

2.8 Bortfall

När enkäter delades ut på de olika anläggningarna förekom externt bortfall när personer valde att inte delta i studien. Dessa redovisas nedan i tabell 1. Internt bortfall var totalt 13 enkäter där en respondent inte fyllt i enkäten korrekt och resterande tolv personer varit under 18 år och därför uteslöts ur studien.

Tabell 1 – Externt bortfall på de olika träningsanläggningarna.

3 Resultat

Det totala antalet ifyllda enkäter var 333, varav 203 (60,8 %) respondenter var kvinnliga och 121 (36,2 %) var manliga. Bortfall på frågan om kön var 2,7 %. Dock användes dessa enkäter i dataanalysen ändå.Antalet enkäter som samlades in på de olika träningsanläggningarna var följande; anläggning ett var 47, anläggning två var 93, anläggning tre var 98, anläggning fyra var 95.Tillsammans med tidigare nämnda bortfall blev svarsfrekvensen 69,4 %.Antalet med lång utbildning var 201 (60,4 %) och antalet med kort utbildning var 129 (38,7 %). Bortfall= 0,9 %. Medelåldern var 40,5 år totalt, med åldersspannet 18 till 86 år.

3.1 Vad vet personer som tränar på träningsanläggningar om

träning?

När antalet rätta svar summerades visade det sig att antalet rätta svar i snitt var 3,2.

Fördelningen på andelen rätt var enligt följande; 7,2 % hade 0 rätt, 10,8 % hade 1 rätt, 21,3 % hade 2 rätt, 16,8 % hade 3 rätt, 17,1 % hade 4 rätt, 15,3 % hade 5 rätt, 6 % hade 6 rätt, 4,2 % hade 7 rätt, 0,3 % hade 8 rätt, 0,9 % 9 hade rätt. Ingen av respondenterna hade fler än nio rätta svar på frågetestet. (n=333)

Anläggning 1 Anläggning 2 Anläggning 3 Anläggning 4 Externt bortfall

20

Figur 2 – Fördelningen av andelen rätta svar mellan kvinnor och män (n=324, bortfall = 3 %).

Noterbart är att drygt 6 % av respondenterna har 0 rätta svar. Vidare är det noterbart att merparten av respondenterna har mellan 2 och 4 rätt, att endast tre respondenter hade nio rätt och att ingen respondent hade alla rätt. Det visades att det inte var någon signifikant skillnad i antalet rätta svar mellan kvinnor och män (p=0,654, n=324, bortfall=3 %).

Genom de tre nivåerna av kunskapsindelningen visades att 73,4 % av deltagarna hade låg kunskap om träning, 25,7 % hade medelhög kunskap och 0,9 % hade hög kunskap (n= 324, bortfall= 3 %). Fördelat på könen hade 73,9 % av kvinnorna låg kunskap, 24,6 % hade medelhög kunskap och 1,5 % hade hög kunskap. Hos männen hade 71,9 % låg kunskap och 28,1 % medelhög kunskap och 0 % hög kunskap. Dock sågs att det inte fanns någon

signifikant skillnad mellan könen fördelat på de olika poängklassificeringarna (p= 0,336, n= 324, bortfall= 3 %).

Tre kvinnor hade högst antal rätt på frågetestet. Utmärkande för dessa var att alla hade universitets- eller högskoleutbildning och hade tränat i minst 5 år. Dessa tre kvinnor hade rätt på de tre frågorna om träningsprinciper. De hade även rätt på stretchfrågan och på frågan om vilken aktivitet som ökar syreupptagningsförmågan snabbast. Alla hade tidskrift som källa till kunskap. En av kvinnorna hade också angett sjukgymnastutbildning som källa till kunskap.

Hos de 24 respondenter som inte hade några poäng på frågetestet kom två tredjedelar av enkäterna från områdena 2 och 4. I område 2 och 4 bor en större andel personer med kortare

0% 2% 4% 6% 8% 10% 12% 14% 16% 0 Rätt 1 Rätt 2 Rätt 3 Rätt 4 Rätt 5 Rätt 6 Rätt 7 Rätt 8 Rätt 9 Rätt Kvinnor Män

21

utbildning än i område 1 och 3. I övrigt fanns inga uppenbara gemensamma nämnare vad gäller dessa respondenter.

Test utfördes för att se om det fanns någon skillnad i kunskap mellan ålder fördelat på tre jämna grupper. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i kunskap mellan respektive åldersgrupp, p= 0,4014. Antalet år av träning sågs ha tendenser till nivå av

kunskap. Ju fler år respondenterna hade tränat desto mer kunskap tenderade de att ha (p= 0,051, n=332, bortfall=0,3 %).

Figur 3 – Andelen rätta svar fördelat på frågor, totalt. Fråga 15 – aktivitet för att snabbt förbättra syreupptagningsförmågan, fråga 12 – överbelastningsprincipen, fråga 14 – stretch, fråga 19 – högintensiv intervallträning, fråga 17 – ökad träningsmängd genom att träna i intervaller, fråga 18 – ökad träningsmängd för att uppnå högre fysisk nivå, fråga 8 – specificitetsprincipen, fråga 13 – gör kroppen av med mer energi vid hög än lågintensiv träning, fråga 16 – muskeltillväxt, fråga 10 – repetitionsmaximum, fråga 9 –

syreupptagningsförmågan sjunker efter uppehåll och fråga 11 – fysiologisk förändring i kroppen av konditionsträning.

Noterbart är att många hade rätt på frågorna om vilken aktivitet som är bäst för att förbättra syreupptagningsförmågan snabbast och vad överbelastningsprincipen innebär. Vidare att under en tiondel hade vetskap om vilken kroppslig egenskap som ökar efter en tids

konditionsträning. Noterbart är också att på nio av tolv frågor, var andelen rätta svar under 30 %. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 15 12 14 19 17 18 8 13 16 10 9 11

22

3.2 Finns det en skillnad i kunskaper om träning mellan personer

med olika utbildningslängd som tränar på träningsanläggningar?

Figur 4 – Antalet respondenter med låg-, medelhög- och hög kunskap fördelat på utbildningslängd. (n=330, bortfall= 0,9 %)

Test visade att det fanns en signifikant skillnad i kunskap mellan personer som hade lång utbildning jämfört med de som hade kort utbildning (p= 0,0144). Med högre utbildning hade respondenterna fler rätta svar på frågetestet.

3.3 Från vilka källor får dessa personer sin kunskap?

Figur 5– Källor till kunskap om träning bland respondenterna. (n= 333, bortfall= 1,8 %)

0 20 40 60 80 100 120 140 160

Låg kunskap Medelhög kunskap Hög kunskap

Kort utbildning Lång utbildning 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% Antal respondenter

23

Av figur fem ses att tidskrifter och internet är vanliga källor till kunskap om träning, då över hälften av respondenterna angett att de använder sig av dessa källor. En annan relativt vanlig källa till kunskap är träningskompisen då strax under hälften av respondenterna angivit detta. Andra angivna källor till kunskap var bland annat; utbildning, sjukgymnastutbildning, böcker, träningsledare, sjukgymnast, läkare, personal på träningsanläggningen, blogg, självlärd, egen erfarenhet, forskningsartiklar.

Av dem som angett att personlig tränare var en källa till kunskaper om träning, var det 80 % som uppgav att det var deras mest tillförlitliga källa. Av dem som angett annat som källa angav 70,8 % att den var mest tillförlitlig. Av dem som angett tidskrift som källa, angav 50,3 % att den var mest tillförlitlig. Av dem som angett träningskompis som källa angav 32,6 % att den var mest tillförlitlig. Av dem som angett internet som källa angav 26 % att den var mest tillförlitlig. Av dem som angett tv som källa angav 15,8 % att den var mest tillförlitlig. Av dem som angett appar som källa angav 5,4 % att den var mest tillförlitlig.

Figur 6 – Andelen av de angivna källorna till kunskap som är angivna som mest tillförlitliga. Fördelat på utbildningslängd.(n= 333)

I figur sex ses att personlig tränare och andra källor till kunskap har hög andel som rankas som mest tillförlitliga källor. Ytterligare ses också att varken tidskrifter eller internet är rankade som mest tillförlitliga. 70 respondenter hade angett personlig tränare som källa till kunskap. 52,9 % av dessa hade lång utbildning och 47,1 % hade kort utbildning. Test visade

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Lång utbildning Kort utbildning

24

att skillnaden i andelen personer med lång och kort utbildning, som angav personlig tränare som källa till kunskap, inte var signifikant (p= 0,1198).

Figur 7 – Andelen av de angivna källorna till kunskap som är rankade som mest tillförlitliga. Fördelat på kön. (n=333)

Noterbart i figur sju är att personlig tränare är oftare angiven som mest tillförlitliga källa till kunskap hos kvinnor än hos män. Vidare kan även utläsas att männen angav oftare att tidskrifter var mer tillförlitlig källa till kunskap än kvinnorna. Noterbart i både figur fem och sex är att träningskompis inte har någon hög andel rankningar som mest tillförlitliga källa.

3.4 Sammanfattande resultat

Sammanfattningsvis visade det sig att merparten av respondenterna hade låga kunskaper om träning. Enligt kunskapsindelningen hade 73,4 % låg kunskap om träning, 25,7 % hade medelhög kunskap och 0,9 % hade hög kunskap. Antalet rätta svar var i medeltal 3,2. Mer än 50 % av respondenterna hade rätt på två av de tolv frågorna på frågetestet. På resterande tio frågor låg andelen rätta svar mellan 9 % och 35 %. Det var ingen signifikant skillnad avseende antalet rätta svar på frågetestet mellan könen (p=0,654, n=324, bortfall=3 %). Däremot var det tre kvinnor som hade 9 rätt av 12 möjliga på frågetestet. Resultatet visade också att det fanns skillnader i kunskap mellan olika utbildningslängd och de tre olika kunskapsklassificeringarna (p= 0,0144), personer med högre utbildning hade fler rätt på frågetestet än de med kort utbildning. De tre vanligaste källorna till kunskap om träning hos respondenterna var tidskrifter, internet och träningskompis, då mellan 40 % och 60 % av respondenterna angett dessa som källor till kunskap om träning. De två källor vilka

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Kvinnor Män

25

respondenterna angett som mest tillförlitliga källa till kunskap var personlig tränare och andra källor. Omkring 70 % av respondenterna som angivit andra källor till kunskap hade även rangordnat denna källa som deras mest tillförlitliga. Hos de respondenter som angett personlig tränare som källa till kunskap skiljde sig tillförlitligheten mellan könen då cirka 85 % av dessa kvinnor rankat denna källa som mest tillförlitlig. Motsvarande siffra hos männen var under 70 %.

4 Diskussion

Syftet med studien var att undersöka vad människor som tränar på gym och träningsanläggningar har för kunskaper om träning.

4.1 Resultatdiskussion

4.1.1 Vad vet personer som tränar på träningsanläggningar om träning? Av resultatet sågs att majoriteten av respondenterna hade låg kunskap om träning. Detta blev än mer tydligt när respondenterna delades in efter deras poäng i kunskapsgraderingarna, vilket visade att drygt 73 % hade låg kunskap, drygt 25 % hade medelhög kunskap och under 1 % hade hög kunskap om träning. I denna undersökning visades att det inte var någon signifikant skillnad i kunskap mellan könen. Dock var det tre kvinnor som hade hög kunskap om träning enligt kunskapsindelningen vilket kan komma av att merparten av deltagarna var av kvinnligt kön.

Resultatet i denna studie, som visade på låg kunskap, kan jämföras med Thomas, McArthur och Corbetts (2006, s. 44) studie där de undersökte kunskaper och attityder kring näringslära hos sjukgymnast-, sjuksköterske- och fitnesstudenter. I deras studie visade resultatet att fitnesstudenterna hade högst kunskap på frågorna om träning. Fitnesstudenterna hade drygt 75 % rätt på dessa frågor medan sjukgymnasterna och sjuksköterskornas rätta svar uppgick till drygt 50 % i medeltal. Detta tyder på att dessa studenter generellt hade medelhög till hög kunskap om träning vilket skiljer sig mot denna studie där en fjärdedel hade medelhög kunskap omträning, endast en procent hade hög kunskap och majoriteten hade låg kunskap. Dock skulle detta kunna bero på att respondenterna i Thomas, McArthur och Corbetts (2006, s. 44) studie har annan utbildningsbakgrund. Liknande ovan nämnda resultat fanns i Miller och Berrys (2000, s. 311) studie. Där undersöktes kunskaper om träning hos sjuksköterske- tränar- och sjukgymnaststudenter vid två tillfällen under deras utbildning. Resultaten visade

26

på blandade kunskaper mellan de olika studentgrupperna, där sjuksköterskestudenterna visade sig ha lägst kunskaper. Att nivån på kunskap i Miller och Berrys (2000, s. 311) studie är högre visar på skillnader mot vad denna studie kom fram till. Som ett annat exempel från Miller och Berrys studie hade sjuksköterskorna lägsta andelen poäng vilket var drygt 50 %. Denna siffra kom inte majoriteten av deltagarna i denna studie upp i. Nichols et al. (2005, s. 519)

undersökte idrottares kunskaper, attityder och beteenden kring vätska och vätskeersättning i relation till idrott, vilket mättes med ett kunskapstest med 17 frågor, i en enkät. Även i denna studie var kunskapsnivåerna höga då över två tredjedelar hade över 80 % rätta svar, vilket skiljer sig mot denna studie. I Nichols et al.s (2005, s. 519) studie sågs inte några skillnader i kunskap mellan könen vilket även var resultatet i denna studie.

Resultatet i Iaia och Bangsbos (2010, s.11) studie, där högintensiv intervalltränings effekter, på tränade idrottare undersöktes, visade att högintensiv intervallträning gav

prestationsfördelar hos redan tränade idrottare. Vidare sågs även att träning nära maximal intensitet gav underhållna fysiologiska anpassningar från tidigare träning. Hatle et al. visade även i sin studie att högintensiv intervallträning med högre frekvens är bättre för att förbättra sin syreupptagningsförmåga än att träna intervallträning med lägre frekvens. Kunskapen om detta var i denna studie relativt låg då under 30 % av respondenterna hade kunskap om att högintensiv intervallträning är mycket bra för att öka konditionen och för att kunna öka träningsmängden. Det var även få respondenter som hade kunskap om fysiologiska förändringar i kroppen då andelen rätta svar var under 10 %.

Effekter av styrketräning mätte McCall et al. (1996, s. 2005 - 2007) och Weiss, Clark och Howard (1988, s. 209 - 211) i deras studier. McCall et al.(1996, s. 2005 - 2007) såg i deras studie ökningar i styrka mätt i hur stor viktökningen i repetitionsmaximum var och ökningar i muskelmassa. Weiss, Clark och Howard (1988, s. 209 - 211) mätte också muskeltillväxt och styrkeökning i vadmuskulaturen efter åtta veckors styrketräning. De såg en styrkeökning med 13,2 % och muskeltjockleken ökade med 2,2 %. Dessa studier styrker att respondenterna i denna studie inte hade mycket kunskap om styrketräning. Drygt 16 % hade kunskap om hur många veckor det tar innan kroppen får mer markant muskeltillväxt och även 16 % hade kunskap om vad repetitionsmaximum innebär.

Det visade sig att respondenterna i denna studie generellt hade låga kunskaper om träning och hade jämfört med de ovan nämnda studierna oftast lägre kunskapsnivåer. Detta skulle kunna

27

bero på urvalet. Respondenterna i ovan nämnda studier är antingen studenter, sjuksköterskor, fitness, sjukgymnaster, tränare eller collegeidrottare. Då de har utbildning eller är

idrottsaktiva själva kan det påverka dessa personers nivå på kunskaper om träning. Bland de frågor respondenterna hade högst andelar rätt ingick frågor om konditionsträning, en

grundläggande träningsprincip, intervallträning och en träningsmyt. Intervallträning är något som har ökat i populäritet de senaste åren vilket skulle kunna ha påverkat och ökat

människors kunskaper i frågan. Att fler personer hade rätt på frågan om vilken aktivitet som snabbast förbättrar syreupptagningsförmågan kan betyda att den var lättare än till exempel komplexa begrepp som till exempel frågan om specificitetsprincipen eller

repetitionsmaximum vilket kanske inte gemene man har hört talas om. Intressant var också att se att det inte var någon skillnad i kunskap mellan könen vilket Nichols et al. också visade. Dock var könsgrupperna ojämna i storlek vilket kan ha påverkat detta resultat.

4.1.2 Finns det en skillnad i kunskap om fysisk träning mellan personer med olika utbildningslängd som tränar på gym?

Denna studie visade att det fanns en skillnad i kunskap mellan personer som hade lång utbildning jämfört med de som hade kort utbildning, det vill säga, ju högre utbildning, desto högre kunskap om träning. Det fanns dock ingen skillnad i kunskapsnivå mellan de olika områdena där utbildningsbakgrunden såg olika ut.

Ng et al. (2011, s. 4), Statens folkhälsoinstitut (2010, s. 13f), Burström et al. (2010, s. 26), Lindström et. al. (2012, s. 19) och Fitzgerald (1994, s. 305) visar i sina studier att det finns skillnader i fysisk aktivitet mellan människor med olika utbildningslängd. Ng et al. (2011, s. 4) och Lindström et al. (2012, s. 19) visade också att skillnaderna i stillasittande fritid och skillnaderna mellan högutbildade och lågutbildade ökade. Fitzgerald et al. (1994, s. 305) såg också skillnader i kunskaper om träning och fysisk aktivitet mellan hög och lågutbildade. På tre fjärdedelar av dessa frågor hade personerna med lång utbildning fler antal rätt. Detta ger antydningar som den här studien också visar tendenser till. De tre personer som hade mest kunskaper om träning hade lång utbildning. Samtidigt finns det många personer med lite kunskaper om träning som också har lång utbildning vilket gör att dessa resultat bör tolkas med en viss försiktighet.

Att personer med lång utbildning är mindre stillasittande och utövar mer fysisk aktivitet än personer med kort utbildning visas i ovan nämnda studier och rapporter. Dock behöver inte