Våld i parrelationer : - En kvalitativ studie om socialsekreterares erfarenheter av att arbeta med våldsutsatta kvinnor och dess förövare

Örebro Universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete

Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020

Våld i parrelationer

- En kvalitativ studie om socialsekreterares erfarenheter av att

arbeta med våldsutsatta kvinnor och dess förövare

Författare: Dedic, Azra Hansson, Nathalie Handledare: Pia Aronsson

Violence in intimate relationships - A qualitative study based on social workers experiences of work with abused women and their perpetrators.

Dedic, Azra Hansson, Nathalie Örebro University, School of Law,

Psychology and Social Work, Social Work,

Undergraduate Essay, 15 credits, Fall 2020

Abstract

The purpose of the following study has been to conduct a descriptive study of how social workers perceive their work with abused women and their perpetrators whom live in a relationship. The study involved six social workers who are employed at the same social office in a municipality in central Sweden. The study was based on a qualitative method in which we obtained empirical material through semi-structured interviews. Furthermore, we analysed the empirical material using previous research on the subject as well as terms such as capacity to action, power, the professional role, professional competence and organisation. In summary, the results showed that violence in intimate relationships is a complex area to work with and that there are few cases who are known to the social services. However, social workers feel as they have a broad capacity to action but also that they may be limited in certain aspects, such as legislation from the Social services act. This means that they can experience a powerlessness in cases involving women who are subjected to violence, this is based on the fact that existing legislation is based on free will. On the other hand, it appears that the work with the perpetrators is newly started and is a difficult target group to work with. However, all the social workers state that the work with perpetrators are at least as important to work with to prevent violence. Thus, the social workers are of the opinion that preventative work is important and necessary but difficult to achieve in their professional roles in the organisation. This is because their main task is to investigate, not prevent.

Keywords: Social Services, violence, perpetrators, abused women, social workers, capacity

Våld i parrelationer - En kvalitativ studie om socialsekreterares erfarenheter av arbete med våldsutsatta kvinnor och dess förövare

Dedic, Azra Hansson, Nathalie Örebro Universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020

Sammanfattning

I föreliggande studie har syftet varit att genomföra en deskriptiv studie om vilka erfarenheter och uppfattningar socialsekreterare har av arbetet med våldsutsatta kvinnor och våldsutövare vilka lever i en parrelation. I studien deltog sex socialsekreterare vilka är anställda på samma socialkontor i en mindre kommun i Mellansverige. Studien har genomförts med stöd av en kvalitativ metod och det empiriska materialet har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer. Vidare har resultatet analyserats med stöd av tidigare forskning samt begreppen handlingsutrymme, makt, yrkesroll, yrkeskompetens och organisation. Sammanfattningsvis visade resultatet att våld i parrelationer är ett komplext område att arbeta med och att det är få ärenden som kommer till socialtjänstens kännedom. Socialsekreterarna upplever att de innehar ett stort handlingsutrymme i ärenden som dessa, men även att de kan bli begränsade av rådande lagstiftning, Socialtjänstlagen, vilket gör att socialsekreterarna upplever en maktlöshet inför ärenden som rör våldsutsatta kvinnor. Detta utifrån att rådande lagstiftning bygger på självbestämmanderätt och frivillighet. Vidare framkommer det att arbetet med våldsutövare är relativt nystartat och att det är svårt att arbeta med denna målgrupp samtidigt som målgruppen är minst lika viktig att arbeta med för att kunna förebygga våld. Socialsekreterarna är av uppfattningen att förebyggande arbete är viktigt och nödvändigt men uppger att det är svårt att arbeta förebyggande utifrån deras yrkesroller då deras huvudsakliga uppgift är att utreda, inte att förebygga.

Nyckelord: Socialtjänsten, våld, våldsutövare, våldsutsatta, socialarbetare,

Förord

Vi vill ägna ett stort tack till vår handledare Pia Aronsson som väglett och stöttat oss genom hela arbetet och som kommit med värdefulla synpunkter och åsikter.

Vi vill även ägna ett stort tack till de socialsekreterare som tagit sig tid och ställt upp i denna studie. Utan er tid och er medverkan hade denna studie inte varit möjlig att genomföra. Vi vill slutligen ägna ett tack till våra familjer och vänner som stöttat och peppat oss i genomförandet av denna studie.

Tack! Azra Dedic Nathalie Hansson 20 maj 2020

Innehållsförteckning

2.0 Bakgrund och lagstiftning 4

2.1 Definition av våld mot kvinnor och olika våldstyper 4

2.2 Socialtjänstens arbete med våld i parrelationer 6

2.3 Lagstiftning 7

3.0 Tidigare forskning 8

3.1 Konsekvenser för våldsutsatta kvinnor 8

3.2 Socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor 9

3.3 Våldsutövare 11

3.4 Handlingsutrymme 12

3.5 Utredningsverktyg 12

3.6 En kritisk blick på tidigare forskning 13

4.0 Metod 13 4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt 13 4.2 Litteratursökning 14 4.3 Urval 15 4.4 Datainsamlingsmetod 15 4.5 Analysmetod 15

4.6 Tillförlitlighet och generaliserbarhet 16

4.7 Etik 17

4.8 Etiska överväganden 17

5.0 Teoretisk tolkningsram 18

5.1 Makt och maktlöshet 18

5.3 Handlingsutrymme, organisation, yrkesroll och kompetens. 19

6.0 Resultat och analys 22

6.1 Bakgrundsinformation 22

6.2 Socialt arbete med våldsutsatta kvinnor 24

6.4 Arbetet med våldsutövare 27 6.5 Svårigheter i det sociala arbetet med våldsutsatta kvinnor 30

6.6 Förebyggande arbete 31

6.7 Sammanfattning 33

7.0 Slutdiskussion 33

7.1 Metoddiskussion 35

7.2 Förslag för vidare forskning 36

8.0 Referenslista 37

1

1.0 Inledning

Våld i nära relationer är ett allmänt känt samhällsproblem såväl i Sverige som i övriga delar av världen och påverkar kvinnans hela livssituation (Ekström, 2018; Heimer, Björck & Kunosson, 2014). Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är något som behöver förebyggas och bekämpas och det förekommer i alla olika samhällsklasser och i alla olika åldrar (Heimer, Björck & Kunosson, 2014). En definition av våld i nära relationer enligt Isdal (2001) är följande:

Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill. (Isdal, 2001, sid.34).

I United Nations of Human Rights ([UNHR], 1993) deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor definieras våld gentemot kvinnor som varje könsbetingad våldshandling som resulterar i, eller som sannolikt kommer att resultera i skada eller lidande för kvinnan. Vidare framkommer det i deklarationen att det är varje stats skyldighet att skydda kvinnor från våld, förebygga våld mot kvinnor samt bekämpa det våld mot kvinnor som förekommer (UNHR, 1993). Våld i nära relationer kan drabba alla människor men kvinnor är den grupp som ofta drabbas av upprepat våld samtidigt som våldet ofta är av en allvarligare och grövre form. I de fall där kvinnor utsätts för upprepat, allvarligt våld är våldsutövaren oftast av det manliga könet (Socialstyrelsen, 2020). Trots att det står klart att våld gentemot kvinnor är ett stort samhällsproblem pågår det diskussioner och råder oenigheter i samhället gällande hur stödet till de våldsutsatta kvinnorna ska organiseras och vad det ska bestå av (Ekström, 2018).

År 1997 genomfördes en ändring av socialtjänstlagen ([SoL], 1980:620) då våld mot kvinnor blev ett omdebatterat ämne inom politiken. Lagändringen innebar att socialtjänsten fick ett ökat ansvar för kvinnor som utsätts för våld eller andra typer av övergrepp i hemmet. Det ökade ansvaret bestod i att socialnämnden skulle ansvara för att våldsutsatta kvinnor fick det stöd och hjälp de var i behov av (prop 1997/98:55). Efter lagändringen år 1997 har olika typer av verksamheter, exempelvis specifika avdelningar inom socialtjänsten som syftar till att enbart behandla ärenden gällande våld i nära relationer, utvecklats för att möjliggöra arbetet med kvinnor som upplevt våld i nära relationer. På senare år uppger Ohlsson och Green (2019) att socialtjänsten i Sverige har börjat använda sig av standardiserade bedömningsinstrument i allt större utsträckning. Detta då standardiserade bedömningsinstrument är nödvändiga och det finns ett behov av en mer kunskapsbaserad socialtjänst vilket innebär att kunskapen ska vara kvantifierbar, mätbar, reproducerbar och som därmed också kan bli föremål för statistiska jämförelser. FREDA som är det standardiserade bedömningsinstrument som tagits fram för våld i nära relationer består av tre delar, kortfrågor, beskrivning och farlighetsbedömning. Dessa syftar till att kartlägga våldet samt bedöma risken för att kvinnan ska utsättas för våld igen (Ohlsson & Green, 2019).

Ekström (2018) skriver i sin studie att socialtjänsten har ett ansvar och skyldigheter att hjälpa och stödja brottsoffer samt att det finns upprättade riktlinjer gällande hur hjälpen och stödet till denna klientgrupp ska utformas. Enander (2014) och Mattsson (2013) menar att socialtjänsten även fyller en viktig funktion när det kommer till arbetet med våldsutövande män då socialtjänsten bör kunna erbjuda den våldsutövande mannen adekvat stöd och hjälp. Socialtjänstens faktiska arbete med våld i nära relationer ser olika ut i olika kommuner i Sverige. Detta då kommunerna själva väljer hur socialtjänsterna ska organisera stödet till våldsutsatta kvinnor. Ekström (2016) hävdar att socialsekreterare uttryckt att de känner sig

2

osäkra vad gäller rutiner och regelverk i dessa ärenden samt att handlingsplanerna är tydligare när det finns barn med i bilden. Ekström (2018) uppger att socialtjänsten tenderar att fokusera på, och prioritera de ärenden där det finns barn. De våldsutsatta kvinnorna ska då ha upplevt socialtjänstens involvering som negativ då de upplevt att deras föräldraroll ifrågasatts (Ekström, 2018). I Ekströms (2016) studie framkommer det vidare att socialsekreterarna hänvisar våldsutsatta kvinnor vidare till andra organisationer för att de inte har möjlighet att erbjuda dem adekvat stöd.

Orsakerna till mäns våld mot kvinnor kan enligt Johnsson-Latham (2014) vara olika men en grundläggande orsak beskrivs vara den maktordning som bygger på att kvinnor och män tilldelas olika roller där mannen anses stå över kvinnan. De patriarkala föreställningarna om pojkar och män som mer värda än flickor och kvinnor leder vidare till att mannen framställs som normen medan kvinnan framställs som avvikande. Vidare kan våldet förklaras genom bland annat sociala och ekonomiska orsaker. World Health Organisation ([WHO], 2013) presenterar i sin rapport om kvinnor som utsatts för partnervåld och sexuellt våld i form av slag, sparkar, strypningsförsök, brännskador, våld med tillhyggen såsom kniv eller skjutvapen, sexuellt våld och kränkande behandling får konsekvenser. Konsekvenserna kan bestå i fysiska skador men utöver det kan våldet även förorsaka suicid, depression, kronisk smärta, oönskade graviditeter och skador på foster.

Forskning inom området våld i nära relationer bekräftar att våld mot kvinnor är ett utbrett problemområde som socialsekreterare regelbundet kommer i kontakt med (Lundberg & Bergmark, 2018). Jarnkvist och Brännström (2016) hävdar att våldsutsatta kvinnor är i behov av mer omfattande stöd och hjälp än vad våldsutsatta män är. Forskning visar vidare på att det finns en risk för att våldet kvinnor utsätts för att “tappas bort” i utredningar och att fokus istället läggs på åtgärder som inte inkluderar upplevelsen av våld i nära relationer (Mattsson, 2013). Enligt Ekström (2018) har socialarbetare i Sverige kritiserats för att frågan om våld många gånger tenderar att falla bort i samtal och utredningar och att det därmed inte uppmärksammas att kvinnan är våldsutsatt. Jarnkvist och Brännström (2016) framför att våldsutsatta kvinnor är av uppfattningen att de inte blir tagna på allvar av socialtjänsten, vilket de grundar i att den våldsutövande mannen många gånger visar på en förbättring under utredningsprocessen. Ekström (2018) lyfter även att de kvinnor som har negativa erfarenheter av socialtjänsten sedan tidigare, eller inte identifierar sig med målgruppen sällan söker hjälp hos socialtjänsten. Det finns även många kvinnor som inte vågar lämna sin partner eller som känner en känsla av skuld och skam och som inte vet vart de kan få hjälp eller om de ens kan få hjälp (Lundberg & Bergmark, 2018).

Enligt Lundberg och Bergmark (2018) är våld i nära relationer ett problemområde som socialarbetare anser är känsligt och svårt att fråga och prata om. Vidare framkommer att socialarbetare anser sig vara relativt dåligt rustade för att arbeta med ärenden av denna karaktär (Lundberg & Bergmark, 2018). Ekström (2018) och Mattsson (2013) hävdar vidare att ärenden som dessa är speciella och svåra att arbeta med. Dessutom anses kunskapen om socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor samt våldsutövare vara något begränsad varvid mer forskning inom ämnet behövs (Ekström, 2018; Hydén, Överlien, Ericson, Wiman och Grönberg Eskel, 2016).

Utifrån ovanstående redogörelse framkommer att kunskapen gällande socialtjänstens arbete med de vuxna personerna som befinner sig i en parrelation där våld förekommer är begränsad varvid det anses nödvändigt och relevant att genomföra denna studie.

3 1.1 Problemformulering

Socialtjänsten är en nyckelaktör i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Frågan om hur socialtjänsten i Sverige arbetar med våldsutsatta kvinnor och dess förövare är en fråga som i dagens läge inte är tillräckligt utforskad varpå mer forskning och kunskap anses nödvändigt. I den forskningstradition som finns inom våld i nära relationer har en del av den forskning som genomförts inom problemområdet handlat om barn som befinner sig i våldskontexter och innefattar därmed ett barnperspektiv. Andra studier inom detta område handlar om våldsproblematiken i nära relationer och behandlar exempelvis förekomst och orsaker. Intresset i denna studie ligger i att anta socialsekreterarnas perspektiv för att få en ökad kunskap gällande hur arbetet med de vuxna personerna som befinner sig i parrelationer där våld förekommer ser ut. Denna studie avser därför att studera vilka erfarenheter och upplevelser socialsekreterarna har av att arbeta med våldsutsatta kvinnor och dess förövare. Studien har relevans för det sociala arbetets praktik och forskning då denna studie riktar sig till professionella socialarbetare samt ingår i forskningstraditionen inom socialt arbete. Vidare innehar studien en samhällsrelevans då den berör ett samhällsproblem och till viss del behandlar frågor om hur våld i nära relation kan förebyggas. På detta sätt kan studiens resultat ytterligare framhäva vilka kunskaper och kompetenser som är viktiga i arbetet, vilket kan medföra förslag på struktur samt organisering i arbetsmetoderna, både i utredande syfte samt i förebyggande syfte med båda målgrupperna på en samhällsnivå.

Som tidigare konstaterats finns det en stor mängd kunskap och forskning gällande våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor. Däremot har det framkommit att en del forskning inom detta område har haft ett barnperspektiv vilket innebär att forskning utifrån socialsekreterarnas perspektiv kan bidra med ny kunskap på fältet. Vidare har det inte gått att finna någon omfattande information eller forskning gällande huruvida socialsekreterarnas erfarenheter och upplevelser av att arbeta med våldsutsatta kvinnor och våldsutövare ser ut. Med grund i detta anses det relevant att ytterligare studera detta för att kunskapsfältet ska breddas. Studien kommer att kunna bidra till kunskapsfältet på så sätt att ny kunskap om socialsekreterares subjektiva erfarenheter och uppfattningar gällande arbete med våld i parrelationer kommer att presenteras och synliggöras vilket kan bidra till ny och fördjupad kunskap inom ämnet då tidigare forskning inte belyser detta. Att ny kunskap kring området presenteras och genereras är av betydelse för det sociala arbetet då det förhoppningsvis kan leda till att det praktiska arbetet med målgruppen kan utvecklas vilket i sin tur kan innebära att de våldsutsatta kvinnorna och våldsutövarna erhåller adekvat stöd och hjälp. Vidare är socialsekreterarnas subjektiva upplevelser viktiga eftersom det är socialsekreterarna i sin profession som kommer i kontakt med de våldsutsatta kvinnorna samt våldsutövarna. Därmed är det även socialsekreterarna som tillämpar arbetsmetoder och utreder behoven hos våldsutsatta och våldsutövarna vilket medför att socialsekreterarnas uppfattningar är relevanta att studera.

1.2 Syfte

Syftet är att genomföra en deskriptiv studie om hur socialsekreterare uppfattar sitt arbete med våldsutsatta kvinnor och våldsutövarna vilka lever i en parrelation.

1.3 Frågeställningar

1. Vilken kunskap och erfarenhet har socialsekreterarna av arbete med våld i parrelationer samt vilka utmaningar identifierar socialsekreterarna i detta arbete?

4

3. Vilka insatser finns och erbjuds våldsutövarna?

4. Vilka förebyggande insatser finns gällande våld i parrelationer? 1.4 Avgränsningar

Studien kommer att avgränsas till att genomföras inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg i en liten kommun i Mellansverige. Studien kommer enbart att fokusera på de vuxna personer som befinner sig i en parrelation där det förekommer våld.

2.0 Bakgrund och lagstiftning

I detta avsnitt kommer våld i nära relationer och olika typer av våld att definieras och förklaras. Vidare kommer socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor att klargöras och den lagstiftning som finns gällande arbetet med våldsutsatta kvinnor kommer att presenteras. 2.1 Definition av våld mot kvinnor och olika våldstyper

Våld förekommer i olika typer och är av olika karaktär och omfattning vilket innebär att det våld som kvinnor utsätts för kan se olika ut. Den vanligaste våldstypen beskrivs vara patriarkalt

våld, vilket är våld mot kvinnor som syftar till att upprätthålla de föreställningar som finns

gällande mäns överordning och kvinnors underordning. Vardagsvåld är ytterligare en våldstyp som i heterosexuella relationer beskrivs vara den vanligast förekommande typen av våld. Vardagsvåldet syftar till att vidmakthålla den underordnade ställning kvinnor har i förhållande till män. Underordningen som kvinnor har bottnar inte i några biologiska faktorer utan handlar snarare om samhällets normer och värderingar som definierats i olika traditioner och kulturer. Denna underordnade position medför bland annat föreställningar om att kvinnor inte ska förfoga över resurser såsom ekonomi, inte ska äga mark eller någon annan typ av egendom och inte ska ha rätt till ensam vårdnad av barn på samma sätt som männen har rätt till. Vidare medför underordningen också en syn som innebär att kvinnor inte bör leva i hushåll där det inte finns någon man. Denna underordning återfinns enligt Johnsson-Latham (2014) i alla länder och samhällen men ser olika ut i olika traditioner och kulturer. Underordningen kan också variera bland annat beroende på klass, utbildning och etnicitet. Johnsson-Latham (2014) hävdar att det våld som kvinnor utsätts för anses uppfylla samma kriterier som tortyr och annan inhuman behandling gör (Johnsson-Latham, 2014).

Nationellt centrum för kvinnofrid ([NCK], 2019) presenterar precis som Johnsson-Latham (2014) att våld i nära relationer kan anta många olika former och att våldet ofta blir allvarligare ju längre relationen pågår. Genom att systematiskt bruka olika typer av våld samt hot om våld försöker förövaren kontrollera och utöva makt över den person som utsätts för våldet och hoten om våld. Det finns olika typer av våld där en typ är isolering och anpassning vilket innebär att våldet medför att den våldsutsatta tvingas anpassa sig till en vardag som präglas av att våld förekommer, vilket leder till en isolering och ett ökat beroende av våldsutövaren. Det är heller inte ovanligt att det finns perioder utan våld vilket leder till att den våldsutsatta kan hålla hoppet uppe om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra. I de fall där våldet hela tiden fortsätter och blir grövre eller mer frekvent kan anpassningen och normaliseringen ses som en överlevnadsstrategi. I dessa fall skapas en psykologisk nedbrytningsprocess där den utsattes självkänsla och självförtroende försämras. Internalisering beskrivs vara vanligt i dessa fall vilket innebär att den våldsutsatta övertar våldsutövarens verklighetsuppfattning och förklaringar till våldet. Den isolering som uppstår sker gradvis och innebär att det sociala

5

nätverket blir allt mindre och mindre och att våldsutövarens bild av relationen blir den dominerande (NCK, 2019).

Fysiskt våld är ytterligare en våldstyp och beskrivs exempelvis vara knuffar, slag, strypgrepp,

eller våld med tillhyggen av olika slag. Vid fysiskt våld är det inte ovanligt att våldsutövaren medvetet utövar våldet mot särskilt utvalda delar av offrets kropp, detta i syfte att märken eller liknande till följd av våldet inte ska kunna upptäckas av utomstående personer. Det händer dock att våldet medför konsekvenser som inte går att dölja, exempelvis frakturer på skelettet eller blåmärken och sår på delar av kroppen som inte går att dölja. Sexuellt våld är olika sexuella handlingar som den våldsutsatta personen inte gått med på. Det kan exempelvis handla om beröring som inte efterfrågats eller att personen tvingas utföra sexuella handlingar eller utsättas för sådana mot sin vilja. Ibland kan även det sexuella våldet ske i samband med fysiskt våld vilket kan göra att gränsen mellan övergrepp och frivilligt sex blir oklar för den våldsutsatta då hen tvingas vara sexuellt tillgänglig för att inte behöva utstå andra former av våld. Psykiskt våld beskrivs exempelvis vara olika former av isolering, verbala kränkningar, skambeläggande, känslomässig utpressning, stalking, hot mot närstående eller utnyttjande av gemensamma barn i syfte att kontrollera den andra föräldern. Det psykiska våldet har ofta nedbrytande konsekvenser vilka i kombination med våldsutövarens kärlek gör att våldet blir oförutsägbart varpå det blir svårt att undvika det. Till följd av detta blir ofta den våldsutsattas självförtroende och självkänsla försvagat vilket gör det svårare att ta sig ur relationen. Materiellt och ekonomiskt

våld kan exempelvis bestå av materiell skadegörelse i hemmet, våld mot husdjur eller att den

våldsutsatta personen tvingas förstöra ägodelar som förövaren vet är av särskild betydelse för den våldsutsatta. Ekonomiskt våld kan exempelvis vara att förövaren har kontroll över ekonomin eller andra materiella tillgångar i syfte att öka isoleringen och utsattheten hos den utsatte vilket gör det ytterligare svårare att lämna relationen. Vidare finns det en särskild

utsatthet som vissa personer drabbas av och som kan uppstå om den utsatte exempelvis befinner

sig i ett missbruk eller har någon typ av funktionsnedsättning. Våldet riktar då in sig på detta och kan innebära att den våldsutsatta exempelvis nekas medicin eller att våldet utövas mot de kroppsdelar som redan gör ont/är skadade (NCK, 2019).

Mattsson (2016) uppger att det är viktigt att inneha en komplex förståelse om våld och att vara medveten om de strukturella mönstren gällande våld i nära relation, vilket är att fler kvinnor än män utsätts för våld och att även synliggöra den överordnade positionen som gruppen män har. Vidare framför Mattsson (2015) att det tidigare har varit svårt att synliggöra mannen som förövare, då männen sågs som en överordnad norm i samhället. Detta innebar att det var svårare att kritisera männen då det framkallade starka reaktioner när männen benämndes som potentiella förövare.

Våld mot kvinnor kan ha flera olika definitioner där en av de olika definitionerna enligt Johnsson-Latham (2014) är följande;

Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. (Johnsson-Latham, 2014, s. 21).

I studien har det presenterats två olika definitioner av våld. Isdals (2001) definition av våld som presenteras i inledningen av uppsatsen har en tydlig inriktning på makt och kontroll medan Johnsson-Lathams (2014) definition handlar om våldets karaktär och effekter för den våldsutsatta. I denna studie kommer ovan presenterade definitioner av Isdal, Johansson-Latham, NCK samt Mattsson att användas. Detta då definitionerna är breda och därmed inkluderar flera olika typer av våld och våldssituationer.

6 2.2 Socialtjänstens arbete med våld i parrelationer

Socialstyrelsen (2011) uppger att all personal inom individ- och familjeomsorgen enligt 3 kap. 3§ Socialtjänstlagen ([SoL], 2001:453) ska inneha lämplig utbildning och erfarenhet för att säkerställa att arbetet som utförs är av god kvalitet. Detta gäller även i de ärenden som handlar om våld i nära relationer. Utöver kunskaper om våld ska personal även inneha en socionomexamen då handläggningen avser omfatta utredningar gällande behov av stöd och hjälp (Socialstyrelsen, 2011). Om en kvinna har en allmän eller specifik fråga om vilka insatser som socialtjänsten kan erbjuda henne gällande stöd eller hjälp, kan hon kontakta socialtjänsten för att erhålla information om detta utan att det görs en formell ansökan (Socialstyrelsen, 2011). Enligt Enander (2016) och Socialstyrelsen (2011) bör handläggare vara uppmärksamma på kvinnans kontakt med socialtjänsten och det hon frågar efter, då det kan tydas som en ansökan även om hon inte uttrycker det ordagrant. Detta innebär att en utredning enligt 11 kap. 1§ SoL inleds, då det är uppenbart att hon behöver stöd och hjälp. Dessa signaler är viktiga att tyda rätt, då det finns risk att våldsutsatta kvinnor hänvisas vidare till andra samhällsorgan (Socialstyrelsen, 2011). Däremot är det viktigt att socialtjänsten inte inleder en utredning enligt 11 kap. 1§ SoL om den enskilde själv inte vill det. Socialstyrelsen (2011) menar däremot att socialtjänstens personal ska informera kvinnan om hennes rätt till stöd och motivera kvinnan att ta emot hjälp. Enander (2016) uppger att handläggare ska nämna våld och våldsutsatthet i ett indirekt sammanhang istället för att direkt fråga det eftersom kvinnor sällan identifierar sig i målgruppen. Beroende på om kvinnans svar kan tydas som att hon är våldsutsatt, bedöms hennes situation efter omfattningen och situationen för att avgöra om det är mer eller mindre akut (Enander, 2016; Socialstryrelsen, 2016). Socialstyrelsen (2011) menar även att handläggaren enligt 11 kap. 5§ SoL ska dokumentera det tillstånd kvinnan är i vilket kan vara beteende, den fysiska hälsan och hur hon förklarar att skadorna uppstått. Handläggare kan använda sig av riskbedömningsinstrument FREDA som framtagits av Socialstyrelsen och som är mest använt inom socialtjänsten för att systematisera handläggarens bedömning av riskfaktorer och andra kriterier (Enander, 2016). FREDA är en standardiserad bedömningsmetod framtagen av Socialstyrelsen som är avsedd att använda i arbetet med våld i nära relationer. Bedömningsmetoden är avsedd att användas inom utredningsarbetet och syftar till att fungera som ett stöd för personal för att upptäcka förekomsten av våld i nära relationer. FREDA består av tre delar, kortfrågor som är ett kort frågeformulär, beskrivning som ska undersöka våldets omfattning och karaktär samt farlighetsbedömning som används för att utreda och bedöma risken för fortsatt våld. FREDA-farlighetsbedömning beskrivs vara en översättning av det internationella instrumentet Danger Assessment (Ohlsson & Green, 2019). Vidare uppger Enander (2016) att det ska upprättas en säkerhetsplanering vilken ska innehålla strategier om bland annat hur kvinnan vid akuta situationer kan fly hemmet eller vilka kontakter hon kan ta med myndigheter.

Socialstyrelsen (2011) uppger även att socialtjänsten kan kontakta våldsutövaren och erbjuda denne motiverande samtal eller behandlingar samt hänvisa vidare till andra instanser som kan hjälpa våldsutövaren. Då utövande av våld i nära relation är straffbart rent rättsligt samtidigt som det anses vara ett socialt problem, innebär det att socialnämnden även har ett ansvar i att bedöma ifall våldsutövaren kan erbjudas hjälp och stöd för att förändra det våldsamma beteendet. Detta ses som en viktig process i det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2011). Enander (2016) menar även att den våldsutsatta kvinnan och förövaren ska ha separata handläggare på grund av att ärendet inte ska hanteras familjerelaterat eller att förövaren på något vis använder handläggaren för att erhålla information om kvinnan.

7 2.3 Lagstiftning

I Socialtjänstlagen ([SoL], 2001:453) 2 kap. 1§ står det att varje kommun ansvarar för socialtjänsten för sitt område och har det yttersta ansvaret för att den enskilde får de stöd och hjälp som den är i behov av. Enligt 2a kap. 3§ SoL står det att om den enskilde är bosatt i en annan kommun än den kommun som denne vistas i, så ansvarar bosättningskommunen för den stöd och hjälp som den enskilde är i behov av. Med detta menas att bosättningskommunen ansvarar för att utredning, beslut och verkställandet som den enskilde är i behov av. Däremot när det handlar om akuta insatser står det tydligt under 2a kap. 1§ SoL att den enskilde alltid ska garanteras stöd och hjälp omedelbart och oberoende i vilken kommun som denne vistas i (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2018). I 1 kap. 1§ SoL står det att socialtjänsten ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhället genom att utveckla enskildas och gruppers egna resurser (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2018). I 5 kap. 11§ SoL framkommer att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående och som därigenom kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2018). I en artikel av Ljungwald och Hollander (2009) framkommer att 5 kap. 11§ SoL som särskilt behandlar våldsoffer, är vag, otydlig och motsägelsefull samt att det inte finns tillräcklig juridisk vägledning kring detta. Vidare framkommer att paragrafen inte stärker socialtjänstens juridiska skyldigheter gentemot våldsoffer samt att paragrafen inte medför att våldsoffrens juridiska rättigheter stärks (Ljungwald & Hollander, 2009).

År 2014 ratificerade Sverige Europarådets konvention (2010/11:445) om våld mot kvinnor och våld i hemmet vilket omfattar rättsligt bindande bestämmelser och skyldigheter om att i nödvändig mån förebygga, utreda samt straffa all form av våld mot kvinnor (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2018; Socialstyrelsen, 2016). Socialstyrelsen (2011) uppger att kvinnor som är under 18 år även omfattas av bestämmelsen som gäller i 5 kap. 11§ SoL, vilket innebär att paragrafen är tillämplig samtidigt som våldet ska utredas inom ramen för en barnavårdsutredning. Socialstyrelsen (2011) skriver vidare att ifall det finns risk för att den unga kvinnan kan behöva akut behov av skydd behövs det en planering för akuta åtgärder såsom omedelbart omhändertagande enligt 6§ lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ([LVU],1990:52). Vårdnadshavare ska enligt 6 kap. 1§ Föräldrabalken ([FB], 1949:381) beakta barnets personliga förhållanden och ska tillgodose behovet av omvårdnad och trygghet, vilket avser att barnet inte ska utsättas för kroppslig bestraffning eller kränkande behandling (Socialstyrelsen, 2011).

I 4 kap. 1§ SoL framkommer det att människor som inte kan tillgodose sina behov eller få behoven tillgodosedda på annat vis kan ha rätt till bistånd av socialnämnden i form av försörjningsstöd eller för livsföringen i övrigt. Detta innebär att alla individer, även våldsutsatta eller tidigare våldsutsatta, har rätt till en individuell prövning av sina behov för att se om rätt till bistånd föreligger eller ej. Våldsutsatta kvinnor har även rätt till service enligt 3 kap. 1§ SoL som omfattar individuellt inriktade insatser. Vidare ska våldsutsatta kvinnor även att kunna få insatser i form av öppna insatser, vilket inte kräver biståndsbeslut i de fall då beslut inte kan inväntas (Socialstyrelsen, 2011, 2016).

8

3.0 Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer tidigare forskning om problemområdet våld i parrelationer att presenteras utifrån några underrubriker. Majoriteten av studierna som presenteras är utifrån den svenska kontexten men det kommer även att presenteras internationella studier från Norge, Kenya, Ungern, England, USA och Grekland. De studier som presenteras kommer att inneha olika ansatser och teoretiska utgångspunkter.

3.1 Konsekvenser för våldsutsatta kvinnor

Våld i nära relationer och våld gentemot kvinnor förekommer i alla delar av världen (Flora & Argyroudi, 2019) och det betraktas som ett stort folkhälsoproblem, ett globalt hot och en utmaning för de mänskliga rättigheterna (Odero, M. Hatcher, Bryant, Onono, Romito, A. Bukusi & M. Turan, 2014). Hur stor andel av ett lands kvinnor som utsätts för våld i nära relationer varierar mellan 15 och 71 procent och variationen beror på olikheter i lagstiftning, kultur, normer och andra lokala förhållanden som antingen gynnar eller missgynnar ojämlikheten mellan män och kvinnor (Odero et al., 2014).

Forskning gjord i Kenya visar att kvinnor som utsätts för våld är mer benägna att begå suicid än kvinnor som inte utsätts för våld, vilket överensstämmer med andra, tidigare forskningsresultat från andra delar av världen (Odero et al., 2014). Vidare framkommer att 40 procent av världens kvinnomord utförs av kvinnans partner (Flora & Argyroudi, 2019). Resultat från forskning i USA visar på att 92 procent av alla myndiga kvinnor har utsatts för våld av män (Flood, 2001). En av tre kvinnor i världen utsätts för våld i nära relationer, men i Östafrika är siffran ännu högre (Odero et al., 2014).

Våldsutsatta kvinnor tenderar att söka sig till informella resurser snarare än formella, vilket flera tidigare studier vittnat om (Odero et al., 2014). De flesta våldsutsatta kvinnorna väljer dock att inte tala om våldet med någon, utan lever i den våldsamma relationen i tystnad. En tänkbar anledning till varför kvinnor väljer att inte prata om sin våldsutsatthet kan vara att kvinnorna upplever en skam och skuld och att de därmed väljer att inte prata om våldsutsattheten (Odero et al., 2014). Vidare framkommer att många kvinnor väljer att inte anmäla deras partners då de anser att de inte kommer bli hjälpta av att myndigheter involveras samt att kvinnor har svårt att lämna sina partners utifrån att de utsätts för kontroll och försummelse (Westermarland & Kelly, 2013). Ytterligare aspekter som kan försvåra kvinnans möjligheter till att lämna den destruktiva och våldsamma relationen kan exempelvis vara ekonomi och lagstiftning (Odero et al., 2014).

Odero et al. (2014) samt Flora och Argyroudi (2019) hävdar att det behövs en vidareutveckling av arbetet med våld i nära relationer och våldsutsatthet för kvinnor i syfte att bekämpa och förebygga våld gentemot kvinnor. Det poängteras även att det behöver ske en förändring i samhällets uppfattning gällande våld mot kvinnor samt att utbildning och kunskap är mycket viktigt i arbetet (Odero et al., 2014). Vidare är det viktigt att socialarbetarna erhåller adekvat utbildning redan innan de börjar arbeta med målgruppen samt att denna utbildning och fördjupning fortsätter under tiden socialarbetaren arbetar med målgruppen (Flora & Argyroudi, 2019).

Bogenau (2012) hävdar att det visat sig att kvinnan ofta stannar kvar i den våldsamma relationen vilket kan förklaras utifrån två olika teorier. En möjlig teori är att kvinnan har upplevt, eller varit utsatt för våld under sin barndom vilket har lett till att hon normaliserar våldet. En annan möjlig teori är att kvinnan beter sig på ett visst sätt för att relationen inte ska

9

avslutas eller att våldet ska utlösas eftersom hon har en stark tillgivenhet gentemot sin partner (Bogeanu, 2012).

Att kvinnan som utsätts för våld av sin partner får allvarliga konsekvenser till följd av våldet är känt sedan länge (Hydén er al., 2016). Bland annat kan kvinnan drabbas av battered women syndrome (BWS) vilket är ett begrepp som används för att sammanfatta de psykosociala konsekvenserna som upprepad våldsutsatthet medför. BWS förklaras vidare vara en underkategori till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och innefattar symtom som exempelvis kognitiv svikt, depression och ångest. Det våld som kvinnor riskerar att utsättas för brukar delas upp i tre kategorier vilka är kroppsligt trauma såsom skelettskador eller skador på kroppens mjukdelar, exempelvis muskler. Andra kategorin är psykologiskt trauma/stress som exempelvis PTSD, depression och ökad suicidrisk. Den tredje kategorin är rädsla och bristande kontroll över det egna livet vilket bland annat innebär svårigheter i att skydda sig själv vid sexuella kontakter och hälsorisker i samband med en graviditet. På sikt uppges dessa hälsorisker kunna leda till bestående funktionsnedsättningar och i värsta fall död för kvinnan (Hydén et al., 2016). 3.2 Socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor

Arbetet med våldsutsatta kvinnor har ökat drastiskt de senaste 20 åren. Innan år 1990-talet var intresset för våldsutsatta kvinnor och brottsoffer överlag litet i Sverige och de politiska partierna har haft svårt att veta hur de ska handskas med denna problematik vilket förklaras vara en av anledningarna till att detta problemområde inte ansågs vara relevant innan år 1990 (Ljungwald & Elias, 2010). Den ökade diskussionen gällande brottsoffer och våldsutsatta kvinnor enade dock tillslut samtliga politiska partier i att stödet för våldsutsatta kvinnor behöver öka. Mellan år 1989 och år 1995 ökade antalet organisationer för våldsutsatta kvinnor från 15 till 100. Efter lagändringen år 2001 tydliggjordes socialtjänstens ansvar för våldsutsatta kvinnor, dock arbetade socialtjänsten med denna målgrupp redan innan lagändringen utifrån andra paragrafer i lagen. Arbetet med våldsutsatta kvinnor kom dock att öka efter det att lagändringen genomförts (Ljungwald & Elias, 2010).

Antalet anmälda fall av våld mot kvinnor i nära relationer i Sverige har ökat med 34 procent under de senaste tio åren (Eriksson, Bergbom & Lyckhage, 2014). I Sverige ses socialtjänsten som en nyckelaktör i arbetet med våldsutsatta kvinnor (Ekström, 2018; Lundberg & Bergmark, 2018; Hydén, Överlien, Ericson, Wiman & Grönberg Eskel, 2016). Socialarbetare möter många olika människor i många olika situationer varvid de anses inneha en position som ger dem möjlighet att ta itu med våld i hemmet, identifiera de utsatta personerna och erbjuda dem stöd. Studier visar på att kvinnor som utsätts för våld har en ökad sårbarhet för andra typer av problematik och riskerar därmed att bli klienter hos socialtjänsten även för andra typer av svårigheter (Ljungwald & Svensson, 2007). Vidare hävdar Ljungwald och Svensson (2007) att personer som innehar annan problematik, såsom missbruk, fattigdom eller kriminalitet, löper större risk att utsättas för våld.

Våld i nära relationer och våldsutsatta kvinnor är en betydande del av alla ärenden som hanteras inom individ- och familjeomsorgen på socialtjänsten. Trots detta anser sig många av de socialarbetare som arbetar inom socialtjänsten vara dåligt rustade för att hantera ärenden av denna karaktär (Lundberg & Bergmark, 2018). Socialsekreterare som arbetar med våldsutsatta kvinnor har en önskan om större kunskap och en ökad kunskapsspridning vad gäller arbetet med våldsutsatta kvinnor. Den ökade kunskapen som efterfrågas handlar framförallt om behandling och andra lämpliga åtgärder (Lindberg & Vestman, 2006). Vidare framkommer att socialsekreterare är av uppfattningen att våldsutsatta kvinnor inte vänder sig till socialtjänsten

10

för enbart stödsamtal utan att det handlar om ett mer omfattande hjälpbehov när de våldsutsatta kvinnorna söker sig till socialtjänsten (Ljungwald & Svensson, 2007). Det stöd som idag erbjuds våldsutsatta kvinnor anses inte vara tillräckligt holistiskt för att kunna tillgodose de komplexa behoven som kvinnor i våldsutsatthet har (Ekström, 2018; Lundberg & Bergmark, 2018; Mattsson, 2011). Socialtjänsten idag är nästan uteslutande uppdelad i olika specialiserade avdelningar där socialarbetarna enbart arbetar med en typ av fråga, exempelvis barn och ungdomar eller vuxna med missbruksproblematik (Ekström, 2018; Lundberg & Bergmark, 2018). Enligt Ljungwald och Svensson (2007) kategoriserar socialsekreterare sina klienter i interna och externa kategorier. Interna kategorier baseras på specifika kontexter, exempelvis missbruk eller våldsutsatthet och externa kategorier omfattar egenskaper såsom ålder eller kön. Utbildningen som idag ges i socialt arbete i Sverige är dock inte specificerad på detta vis utan innefattar en generell kunskap (Lundberg & Bergmark, 2018). En viktig åtgärd som vidtagits i syfte att säkerställa att socialarbetarna har tillräcklig kunskap om ämnet våld i nära relationer är att från och med juli 2018 infördes våld i nära relationer som en del i Sveriges utbildningar i socialt arbete (Lundberg & Bergmark, 2018).

Kvinnor som utsätts för våld är en klientgrupp som Ekström (2018) samt Lundberg och Bergmark (2018) menar inte är helt lätt att integrera i befintliga organisationsstrukturer. Detta utifrån att behoven hos de utsatta kvinnorna kan variera mycket och många av behoven kan ingå i andra kategorier och strukturer av sociala problem, exempelvis fattigdom eller missbruk. Det finns både fördelar och nackdelar med att frågan om våld organiseras separat, fördelaktigt då stödet för den utsatta kvinnan och barnaskyddsutredningen separeras vilket minskar risken för ett ensidigt barnfokus (Ekström, 2018). Ytterligare fördelar kan vara att klienten får specialiserad hjälp vilket kan gynna dem som klienter (Lundberg & Bergmark, 2018). Exempel på en nackdel är att samarbetet mellan de olika avdelningarna är obefintligt eller fungerar dåligt vilket kan påverka utfallet av utredningarna som görs (Ekström, 2018; Lundberg & Bergmark, 2018). Med grund i detta är det viktigt att de olika enheterna har gemensamma möten med klienten i syfte att samarbetet kring klienten ska fungera (Mattsson, 2011). Socialsekreteraren har en viktig roll i dessa ärenden och är den viktiga länken mellan den våldsutsatta och de sociala institutionerna (Bogenau, 2012). Socialsekreterarens relation och kommunikation till andra myndigheter är viktig och innebär en stor fördel, då samarbetet underlättar våldsutsattas situation vilket leder till en bättre hantering av det komplexa ärendet. Socialsekreterare behöver även inneha kunskap om var klienten kan söka hjälp hos andra myndigheter (Danis, 2003). Vikten av stöd till socialsekreterarna lyfts fram som en avgörande faktor för hur arbetet med våldsutsatta kvinnor kommer att fungera (Ekström, 2018; Mattsson, 2013). Enligt Mattssons (2013) anser dock socialsekreterare att de inte får tillräcklig handledning i ärenden som dessa. Våld i hemmet anses vara ett område som är svårt att arbeta med och socialsekreterare vittnar om att de många gånger måste kämpa hårt för sina klienters rätt till exempelvis pengar eller skydd på ett boende. Socialsekreterarna uppfattas därmed ofta som besvärliga och att hantera detta besvärliga arbete själv är inte lätt. För att kunna klara av arbetet och utveckla sin expertis är det viktigt att ha en god relation och arbeta nära sina kollegor samt erhålla stöd från ledningen (Ekström, 2018). Ytterligare en viktig aspekt i arbetet med våldsutsatta kvinnor är att det ska finnas tydliga uppdrag och ramverk samt att ledningen ska ha en god insyn i de olika ärenden och stötta socialarbetarna i arbetet. Detta då dessa ärenden beskrivs vara komplexa och känslomässigt svåra att hantera för socialarbetarna (Flora & Argyroudi, 2019). Det finns även en stor risk för utbrändhet bland socialarbetare som arbetar med denna typ av ärenden och för att lindra de svårigheter som finns i arbetet med våldsutsatta kvinnor blir även förhållandet till kollegorna betydelsefullt och anses i många fall vara stödjande. Med grund i de svårigheter som finns i arbetet med våldsutsatta kvinnor blir behovet av det tvärvetenskapliga teamet

11

uppenbart, dels utifrån komplexiteten i ärendena (psykiska, fysiska, sociala, rättsliga och så vidare problem), dels utifrån behovet av att flera professioner samverkar och kompletterar varandra (Flora & Argyroudi, 2019).

Lundberg och Bergmark (2018) menar att socialsekreterare som mer frekvent frågar klienter om våldsutsatthet oftare identifierar våldsutsatta personer än vad socialsekreterare som enbart frågar om våld vid indikationer på våldsutsatthet gör. Faktorer som tenderar att öka sannolikheten för att regelbundet fråga om våldsutsatthet är utbildning, hög självupplevd kompetens inom området samt tillgång till riktlinjer (Lundberg & Bergmark, 2018). Enligt Hydén, Överlien, Ericson, Wiman och Grönberg Eskel (2016) är det svårt att uppskatta i vilken omfattning problemområdet våldsutsatta kvinnor förekommer. Något som står klart är dock att kvinnorna och dess nära anhöriga drabbas av allvarliga konsekvenser till följd av våldsutsattheten. De flesta insatser som våldsutsatta kvinnor erbjuds idag handlar om skydd och stöd och behandling utifrån de psykiska skador som uppkommit till följd av våldsutsattheten. Utöver det stöd som kan erbjudas av kommunen via socialtjänsten kan våldsutsatta kvinnor även vända sig till någon av de cirka 180 kvinnojourer eller till någon av de cirka 90 brottsofferjourerna som finns i Sverige. Polisen kan även erbjuda våldsutsatta kvinnor skydd i olika grader, exempelvis besöksförbud (Hydén et al., 2016). Vidare framkommer att våldsutsatta kvinnor upplever att de är övergivna och svikna av samhället, samt att samverkan mellan socialtjänsten, hälso- och sjukvården och polismyndigheten är begränsad (Eriksson, Bergbom & Lyckhage, 2014).

3.3 Våldsutövare

Intresset för att involvera fler män i rörelsen mot mäns våld mot kvinnor har ökat enligt Flood (2011). Inkluderingen av män syftar till att öka kunskapen om våldet och därmed också kunskapen om hur våldet kan förebyggas. Tanken är att denna inkludering ska ske genom utbildningar, sociala kampanjer samt sociala rörelser (Flood, 2011). Pojkar som växer upp i våldsamma hemförhållanden tenderar att bilda en positiv inställning till våldsutövande i nära relationer, vilket kan bidra till att de själva utövar våld i sina egna relationer senare i livet (Flood, 2011). Svenska socialsekreterare beskriver att våldsutövarna kan ha varit utsatta för brott, olika typer av social problematik eller våldsamma samt försummande föräldrar vilket medför att de själva blir våldsutövare senare i livet (Ljungwald & Svensson, 2007). Det förebyggande arbetet gällande mäns våld mot kvinnor måste ske på olika nivåer, såsom samhällsnivå, institutionell nivå, social nivå och individuell nivå (Flood, 2011).

Forskningen kring våldsutövare är dock sparsam. Hydén et al. (2016) hävdar att män som utövar våld i nära relation erhåller konsekvenser till följd av sitt handlande, exempelvis psykisk ohälsa. Män som själva sökt hjälp utifrån sitt våldsutövande skattade sin psykiska hälsa markant sämre än vad en normalgrupp svenska män gjorde. De våldsutövande männens skattningar av sin psykiska hälsa låg på ungefär samma nivå som för en grupp manliga patienter med neuros-, borderline- och psykosdiagnoser samt tungt missbruk. Vidare framkommer det att sju av tio våldsutövande män vid senare skede diagnostiserats och att fyra av tio män hade en ökad risk för suicid (Hydén et al., 2016). Det står dock inte klart att detta är konsekvenser som uppstår till följd av att mannen brukat våld. Det kan vara så att detta är faktorer som ökar sannolikheten för att mannen ska utöva våld. Det framkommer vidare att män som utövar våld mot sin partner ofta känner skam och skuld och en rädsla för att fördömas från sitt sociala nätverk (Hydén et al., 2016).

12

De insatser som idag erbjuds män som utövar våld i nära relationer syftar till att få mannen att upphöra med alla former av våldsamt beteende. Hydén et al. (2016) uppger att det finns cirka 30 manscentrum/kriscentrum, antingen privata eller i kommunal regi för våldsutövande män runt om i Sverige. Behandlingsarbetet med män grundar sig i en helhetssyn på våld där olika faktorer och perspektiv vägs in och behandlingen sker oftast i grupp. De olika behandlingssessionerna fokuserar sedan på våldet, olika sätt att hantera aggression och ilska samt potentiella risksituationer. Behandlingssessionerna syftar även till att ge mannen kunskap om relationer och olika relationsmönster som kan kopplas till konflikter och våld (Hydén et al., 2016). Vidare finns det fyra kriterier som alla ska vara uppfyllda för att det ska anses att mannen har kommit tillrätta med sitt våldsamma beteende. Dessa kriterier handlar bland annat om att mannen ska ta ansvar för våldsamma beteendet, skapa ett bättre förtroende för sig själv vad gäller förmågan att kunna hantera kritiska situationer samt att våldsutövaren ska inneha en ökad medvetenhet om riskfaktorer, risksituationer och risktillstånd. Det fjärde kriteriet är att mannen ska utveckla strategier för att lära sig hantera ilskan. Uppföljningarna av behandlingarna visar på att många män förbättrat sin psykiska hälsa, minskat sitt våldsamma beteende och minskat användningen av alkohol eller droger efter att ha gått i behandling i ett år. Våldsutövande män kan även få andra typer av behandling, exempelvis parterapi med kvinnan han har utsatt eller kognitiv beteendeterapi (KBT) (Hydén et al., 2016).

3.4 Handlingsutrymme

Socialsekreterare som arbetar på enheter för våldsutsatta kvinnor upplever att handlingsutrymmet är större när de arbetar med myndighetsutövning än då de inte arbetar med myndighetsutövning. De myndighetsbeslut som socialsekreterarna kan fatta är beslut som mynnar ut i olika insatser och stöd som har efterfrågats av klienten själv. Socialsekreterarna upplever att de kan göra mer för kvinnorna då de har delegation på att fatta myndighetsbeslut samt att de anser att bedömningarna blir mer rättssäkra utifrån att det inte är en utomstående part som fattar beslutet. Vidare uppger socialsekreterarna att det rent administrativt har blivit enklare att arbeta med dessa ärenden när de arbetar med myndighetsutövning, då de inte är lika beroende av andra aktörer vilket de har varit tidigare (Lindberg & Vestman, 2006).

Rålin (2010) uppger att socialsekreterarna anser sig kunna använda sitt handlingsutrymme och anpassa stödet och hjälpen till den våldsutsatta kvinnan. Vidare framkommer det att socialarbetarna har ett stort handlingsutrymme vilket även anses vara nödvändigt då det möjliggör anpassningen av arbetet utefter den enskilda kvinnan. En av respondenterna i studien gjord av Rålin (2010) anser dock att ett stort handlingsutrymme inte enbart är positivt då denna upplever att det blir svårt att göra prioriteringar i sitt arbete. Ytterligare något som kan ses som en begränsning i handlingsutrymmet är tillgången av resurser samt stress på grund av hög arbetsbelastning, vilka är två faktorer som socialarbetarna själva har svårt att påverka. Vidare lyfts handlingsplaner och rutinbeskrivningar upp som någonting som skulle kunna ses som en begränsning (Rolin, 2010).

3.5 Utredningsverktyg

FREDA-bedömningsmetod är ett användbart hjälpmedel i utredningar gällande våld i nära relationer (Ohlsson & Green, 2019). Användningen av FREDA-bedömningsmetod har bidragit till att identifieringen av våldsutsatta personer har ökat markant. Innan FREDA-bedömningsmetod implementerades upptäcktes cirka 3,1 procent våldsutsatta personer och efter att FREDA-bedömningsmetod började användas höjdes det till 51 procent (Stranz, A. Vogel & Wiklund, 2015). FREDA anses vara bra eftersom socialsekreterarna länge har

13

efterfrågat ett verktyg som hjälpmedel i utredningar kring våld i nära relationer varpå verktyget blivit uppskattat. Vidare går verktyget att tillämpa på både individ- och samhällsnivå. På individnivå används verktyget för att ringa in personens risk för att utsättas för våld och på samhällsnivå används verktyget för att definiera våldet. Socialsekreterarna beskriver FREDA-bedömningsmetod som kunskapshöjande och att verktyget ger problemområdet våld i nära relationer en tydlig plats i organisationen (Ohlsson & Green, 2019).

3.6 En kritisk blick på tidigare forskning

Sammanfattningsvis kan det konstateras att våld mot kvinnor är ett brett forskningsområde. De internationella studierna har inkluderats för att belysa att våld mot kvinnor är ett brett problemområde och för att visa att maktstrukturerna förekommer i andra länder och kulturer och kommer till uttryck på olika sätt. Vidare presenteras konsekvenser som kan uppstå till följd av våldsutsatthet för att ytterligare förstärka hur komplext problemområdet är samt för att ytterligare tydliggöra vikten av omfattande och djup forskning inom området. Utifrån de svenska studierna kan det konstateras att det finns bristfällig kunskap gällande socialsekreterares arbete med våld i parrelationer samt hur socialsekreterarna uppfattar sitt arbete. Dessutom saknas uppgifter om hur stöd och hjälp till målgruppen våldsutsatta kvinnor utan barn och våldsutövare ska utformas. Det framkommer att FREDA är ett användbart utredningsverktyg men dock saknas det fortfarande omfattande forskning gällande vilka effekter detta utredningsverktyg har i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Samtidigt framkommer att socialsekreterare uttryckt att de upplever sig vara dåligt rustade för att kunna hantera våldsärenden. I en internationell studie presenteras metoder och resultat om hur män i samhället kan involveras för att motverka våld i nära relationer men det saknas uppgifter i de svenska studierna om hur arbetet med våldsutövare kan utformas och organiseras. Det har identifierats att det finns en kunskapslucka i svensk tidigare forskning gällande socialsekreterares erfarenheter och uppfattningar av arbetet med våld i parrelationer. Vidare finns det en bristande kunskap och data om hur socialsekreterare i en mindre kommun arbetar med dessa ärenden. Med grund i detta anses det viktigt att studera just socialsekreterarnas subjektiva upplevelser av detta arbete då det kan synliggöra hur det praktiska arbetet med målgruppen ser ut, vilka utmaningar det finns gällande detta samt vad som möjliggör ett bra arbete med målgruppen. Den informationen kan i sin tur bidra till en vidareutveckling av arbetet, exempelvis olika metoder, som kan bidra till att arbetet förbättras och utvecklas i en positiv riktning.

4.0 Metod

I detta avsnitt kommer studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkter och ansatser att presenteras. Vidare kommer litteratursökningen, urval, datainsamling, analysmetod, studiens tillförlitlighet samt generaliserbarhet, etik och etiska överväganden att presenteras och förklaras.

4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

I föreliggande studie har en hermeneutisk ansats och en kvalitativ forskningsmetod använts. Kvalitativ metod beskrivs av Bryman (2011) vara en forskningsstrategi som är tolkningsinriktad och innebär att forskaren försöker förstå världen och olika fenomen utifrån studiens deltagares perspektiv. Detta i syfte att fånga deltagarnas subjektiva upplevelser, tankar, åsikter och erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2014). En risk med den kvalitativa metoden är att den tolkning som görs av den sociala verkligheten inte är korrekt samt att det resultat som

14

presenteras enbart är en tänkbar förklaring varvid det kan finnas fler förklaringar (Bryman, 2011). Eftersom studien syftar till att undersöka socialsekreterares egna erfarenheter och upplevelser av arbetet med våldsutsatta kvinnor och våldsutövare anses den kvalitativa forskningsmetoden vara lämplig, då det genom denna metod varit möjligt att inhämta den typ av empiri som eftersökts.

Westlund (2019) skriver att det är lämpligt att använda sig av ett hermeneutiskt synsätt när syftet med studien är att studera vilka informanternas egna upplevelser av olika fenomen är. Detta då Westlund (2019) och Andersson (2014) menar att det inom hermeneutiken handlar om att tolka, förstå och förmedla upplevelserna av det studerade fenomenet och inte söka efter en absolut sanning. Då syftet med studien är att undersöka socialsekreterarnas erfarenheter och upplevelser av arbetet med våldsutsatta kvinnor och våldsutövare anses hermeneutiken lämplig som vetenskapsteoretisk inriktning, då det gör det möjligt att tolka den inhämtade empirin. Andersson (2014) menar dock att det finns en risk med att forskarens egen förförståelse kan komma att påverka utfallet av forskningen och analysen. Detta för att det genom socionomutbildningen och den verksamhetsförlagda utbildningen har skapats en förförståelse om den roll som socialsekreterarna har och vilket syfte som socialtjänsten fyller i samhället. Med grund i detta har det därmed varit viktigt att ständigt påminna sig själv om vilken förförståelse som finns samt hur den kan komma att påverka resultatet. Vidare är det viktigt att kännas vid den hermeneutiska cirkeln, vilket innebär att den kunskap som inhämtas är en del av helheten och tolkas i oändlighet. Detta medför att det som tolkas kan bidra till ny förståelse till en helhet (Gilje & Grimen, 2007).

4.2 Litteratursökning

För att hitta artiklar gällande problemområdet som studerats genomfördes sökningar på databaserna Social Science Premium Collection, Google Scholar och Primo. Genom att använda peer-review funktionen i dessa databaser kunde sökningarna avgränsas till artiklar som är vetenskapligt granskade. Vid artikelsökningarna användes både svenska och engelska sökord i syfte att hitta artiklar med relevans för problemområdet. De engelska sökorden var social

worker, domestic violence, violence against women och social work AND domestic violence.

De svenska sökorden som användes var socialt arbete med våld i nära relation, socialtjänsten

och våld i nära relation, våld i nära relationer, våldsutsatta kvinnor och socialt arbete, våldsutsatta kvinnor och handlingsutrymme samt FREDA-beskrivning. Vidare har

inkluderings- och exkluderingskriterier använts i syfte att säkerställa att sökträffarna är relevanta och uppfyller de krav som finns, vilket i sin tur även säkerställer att varje specifik studie uppfyller de krav som ställts. Ett viktigt inkluderingskriterium har varit att studien inte ska vara för gammal varav ett inkluderingskriterium var att studien skulle vara utförd mellan år 2000-2020 vilket medför att studier gjorda före år 2000 exkluderas.

Utöver den relevanta tidigare forskning som hittats har även böcker, rapporter och annan information från statliga eller myndigheters egna hemsidor använts. Böckerna som har använts har funnits via Örebros universitetsbibliotek. De rapporter och övrig information som funnits via myndigheters eller statliga hemsidor har inhämtats genom att söka via Googles sökmotor. Därefter har en granskning av sökträffarna gjorts i syfte att välja ut den information som anses relevant för föreliggande studie.

15 4.3 Urval

Studien syftade till att få en fördjupad förståelse gällande en specifik grupp vilket innebar att målet inte har varit att generera fram resultat som är generaliserbara. Detta är något som Thornberg och Fejes (2019) menar är vanlig kritik mot kvalitativ forskning, att resultat som erhålls inte är generaliserbart. För att uppnå syftet med studien har ett målstyrt urval använts i syfte att kunna styra urvalet till den grupp som avsetts undersökas. Detta eftersom studien ingick i ett PutC-avtal vilket innebär att studien genomfördes på uppdrag av den utvalda kommunen. Ett målstyrt urval är ett icke-sannolikhetsurval där syftet är att välja deltagare som anses vara lämpliga för studiens syfte och forskningsfrågor (Bryman, 2011). Genom att göra ett sådant urval ges forskaren möjlighet att bestämma vart en studie ska genomföras, som i detta fall, på ett specifikt socialkontor. Då studien utförs på uppdrag av den utvalda kommunen innebär det att intervjupersonerna har valts ut från just detta socialkontor. Att arbeta på uppdrag av en specifik kommun har både fördelar och nackdelar. Fördelaktigt på så vis att den forskning som genomförs fyller ett viktigt syfte då kommunen identifierat en kunskapslucka och önskar fylla den. En nackdel kan dock vara att det blir för styrt och att forskarens egna idéer inte används, trots att de kanske är bra. För att komma i kontakt med intervjupersonerna har en teamledare på det aktuella socialkontoret kontaktats via mail i syfte att få fram vilka socialsekreterare som besitter tillräckliga kunskaper och erfarenheter i ämnet för att kunna bidra med relevant empiri i studien.

4.4 Datainsamlingsmetod

För att inhämta den data och empiri som är nödvändig har det genomförts sex intervjuer med sex socialsekreterare från den utvalda kommunen. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) finns det olika sätt att strukturera intervjuer och intervjufrågor inom den kvalitativa forskningsmetoden. I denna studie har semistrukturerade intervjuer genomförts. Enligt Back och Berterö (2019) ska semistrukturerade intervjuer utföras med stöd av en intervjuguide (se bilaga 1) vilket innehåller ett antal teman och frågor. Vid en semistrukturerad intervju ges forskaren frihet att vara flexibel och ta frågeområdena i den ordning hen själv vill. Vidare är det viktigt med öppna frågor så att forskningsdeltagaren ges utrymme för egna tankar och att de frågor som ställs inte är ledande (Kvale & Brinkmann, 2014). Detta för att forskningsdeltagaren ska ges frihet att tolka frågan på sitt sätt och inte ska påverkas av vad hen tror forskaren vill höra och få ut (Back & Berterö, 2019). Utöver de redan förbestämda frågorna har följdfrågor ställts till varje deltagare för att komplettera innehållet. Intervjuerna tog ungefär en timme vardera och genomfördes på det socialkontor där socialsekreterarna arbetar i förbokade samtalsrum. Denna plats valdes då Back och Berterö (2019) menar att det är viktigt att intervjun sker på en plats som är trygg för deltagaren för att situationen ska vara så bekväm som möjligt.

4.5 Analysmetod

I föreliggande studie har samtliga intervjuer spelats in och transkriberats ordagrant, vilket är något som Back och Berterö (2019) menar ska göras. Utrustningen som användes för inspelning och transkribering har tillhandahållits av Örebro Universitet. En vanlig analysmetod inom kvalitativ forskning är tematisk analys (Bryman, 2011), vilket har använts i denna studie. För att genomföra en tematisk analys gjordes det först en djupläsning av varje intervju för att överblicka den empiri som inhämtats. Därefter påbörjades processen i att ta fram teman. Huvudtemat stod klart redan från början då det är våld i nära relationer. För att identifiera de subteman som presenteras i resultatet efterföljdes Brymans (2011) beskrivning av framework vilket innebär att ett huvudtema plockas ut och från det framställs det sedan olika subteman.

16

Detta innebär att texten läses flera gånger för att allt eftersom identifiera vilka teman som är återkommande i de olika intervjuerna och som anses viktiga. När subteman har identifierats, vilka i detta fall från början var nio stycken men som senare kom att komprimeras och läggas samman blev sju stycken, görs det en tabell där alla subteman strukturerades upp vertikalt och respondenterna strukturerades horisontellt. Detta gör det möjligt att redovisa citat från respektive respondent i den spalt under det subtema som citatet hör till. Efter att tabellen gjorts plockas det ut citat från intervjuerna som skrivs in i den cell under det subtema där citatet hör hemma. En tematisk analys syftar till att skapa breda och djupa beskrivningar och innebär att all data sammanställs i innehållsområden, underkategorier och teman som tematiseras (Jepson Wigg, 2019), detta gjorde det möjligt att kunna redovisa socialsekreterarnas subjektiva upplevelser genom citat samt analysera data utifrån de teman som genererats fram. På detta sätt kunde empirin struktureras upp och det kunde framställas data, nyckelord samt plockas ut citat vilket kunde användas i resultatredovisningen. Med grund i detta ansågs tematisk analys vara relevant för att kunna generera svar på studiens syfte och frågeställningar varvid denna analysmetod använts.

4.6 Tillförlitlighet och generaliserbarhet

Inom kvalitativ forskning finns det flera olika beskrivningar av den sociala verkligheten och för att en studie ska betraktas tillförlitlig behöver studien uppfylla fyra delkriterier, vilka är

trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdighet innebär att forskaren ska säkerställa att studien har genomförts enligt kriterierna samt att resultaten av studien presenteras till de forskningsdeltagare som har ingått i studien. Detta då de individer som befinner sig i den sociala verkligheten som har studerats ska ges möjlighet att kunna bekräfta om forskaren har uppfattat den sociala verkligheten på ett korrekt sätt (Bryman, 2011). Vidare skriver Bryman (2011) att kvalitativa studier oftast syftar till att studera en social företeelse under en kort period vilket innebär att resultaten som erhålls av studien inte blir överförbara till kontexter som inte liknar den kontext som studien utförts i. Ytterligare en aspekt som utgör ifall studien kan anses vara tillförlitlig är pålitlighet. Studiens pålitlighet utgörs och säkerställs när forskarna intar ett granskande synsätt vilket innebär att studiens fullständiga forskningsprocess ska redovisas och vara tillgänglig. Detta för att andra ska kunna utläsa och granska de metoder som har tillämpats i studien och kunna genomföra en bedömning om resultatet av studien är legitimt (Bryman, 2011). Vidare beskrivs möjligheten att kunna styrka och konfirmera vara ytterligare ett del kriterium vilket innebär att forskaren har insikt i att det inte går att nå en fullbordad objektivitet i forskning som rör den sociala verkligheten. Utifrån detta ska forskaren arbeta för att hålla sig så objektiv som möjligt och inte avsiktligt involvera personliga värderingar och olika teoretiska inriktningar som kan tänkas påverka studiens resultat och slutsatser.

För att denna studie ska betraktas som tillförlitlig har studiens syfte och planering delgivits de socialsekreterare som har deltagit i studien. Därefter har socialsekreterarna även informerats om att de kan begära ut det material som inhämtas under datainsamlingsprocessen och att de kommer få tillgång till hela studien när den är slutförd. Detta för att deltagarna ska få möjlighet att bekräfta eller kritisera den sociala verklighet som beskrivs i studien då det är en tolkning av det socialsekreterarna framfört. I och med att forskarna sedan tidigare har ett visst mått av förförståelse i ämnet kan det ha påverkat utfallet av transkriberingen och analysen av det inhämtade materialet. Bryman (2011) uppger att generaliserbarhet handlar om i vilken mån som resultaten i studien kan appliceras till andra grupper och situationer utöver de situationer och grupper som studerats. Då föreliggande studie studerar hur socialsekreterare i en mindre kommun i Mellansverige uppfattar sitt arbete med våldsutsatta kvinnor och våldsutövare,