• No results found

En kvalitativ studie om skyddade boendens förutsättningar att stödja barn som upplevt våld mot mamma

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En kvalitativ studie om skyddade boendens förutsättningar att stödja barn som upplevt våld mot mamma"

Copied!
51
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Maja Engqvist

Socialt arbete och kunskapsutveckling, 30 hp SOC6, VT18

Kandidatuppsats

Handledare: Veronica Ekström Examinator: Johan von Essen

Ersta Sköndal Bräcke högskola Institutionen för socialvetenskap Socionomprogrammet 210 hp

En kvalitativ studie om skyddade boendens förutsättningar att

stödja barn som upplevt våld mot mamma

(2)

Abstract

Den här studien syftar till att undersöka skyddade boendens förutsättningar att stödja barn som upplevt pappas våld mot mamma. Fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med anställda på fem olika skyddade boenden i Stockholmsområdet har genomförts i april 2017. Empirin har analyserats med hjälp av Marianne Hesters teoretiska modell; "the three planet model" som beskriver hur

professionella inom olika områden som arbetar med personer som har erfarenheter av våld i nära relation agerar inom skilda "planeter" där egna kulturer, lagar och riktlinjer existerar. Studiens resultat visar att de anställda har god kunskap om behov hos barn som upplevt våld. Verksamheterna erbjuder flera olika stödfunktioner som forskning visar att barn har behov av. Det finns däremot svårigheter att stödja barn med särskilda behov av specialiserad behandling. Resultaten visar även att det finns goda möjligheter att stödja barn på skyddat boende med hjälp av en kombination av stöd riktat direkt till barnet samt indirekt stöd via mamma i sin roll som förälder. De anställda beskriver att de kan de synliggöra våldet samtidigt som det även på skyddat boende kan existera en rädsla för att prata med barn om våld som kan ha med bristande kompetens att göra. Säkerheten är en aspekt som både är en möjlighet och en inneboende begränsning eftersom den möjliggör skydd från våld samtidigt som den innebär stora begränsningar i barns livsutrymme. Slutligen visar resultaten att de anställdas arbete på skyddat boende sker i samverkan över ett komplext fält där motsättningar skapas på grund av de olika planeternas habitus vilket försvårar arbetet med skydda och stödja barn.

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.1 Bakgrund ... 5 1.2 Problemformulering ... 5 1.3 Syfte ... 6 1.4 Frågeställningar ... 7

2. Centrala begrepp ... 8

2.1 Pappas våld mot mamma ... 8

2.2 Uppleva våld ... 8

2.3 Stöd till barn som upplever våld ... 8

3 Tidigare forskning ... 9

3.1 Barn som upplever våld ... 9

3.2 Våldets konsekvenser ... 9

3.3 Barn på skyddat boende ...10

3.4 Stöd till barn som upplever våld ...11

3.5 Behov hos barn som upplevt våld ...12

4. Teori ... 14

4.1 Three planet model ...14

4.2 Motivering av teori ...17

5. Metod ... 19

5.1 Forskningsansats och metod ...19

5.2 Urval/målgrupp...20

5.3 Genomförande av datainsamling ...21

5.4 Bearbetning av material ...21

5.5 Reliabilitet, validitet och generaliserbarthet ...23

5.6 Förförståelse ...24 5.7 Etiska överväganden ...25 5.8 Metodreflektion ...25 5.9 Litteratursökning ...26

6. Resultat ... 27

6.1 Behov ...27 6.1.1 Trygghet ... 27

(4)

6.1.3 Prata om våldet ... 28

6.1.4 Stöd i föräldraskapet ... 28

6.1.5 Barn med behov av extra stöd ... 29

6.2 Stödarbete ...29

6.2.1 Arbetsbeskrivning ... Fel! Bokmärket är inte definierat. 6.3 Möjligheter och begränsningar ...30

6.3.1 Att synliggöra våldet ... 30

6.3.3 Placeringstid ... 31

6.3.4 Perspektiv på vårdnad och umgänge ... 32

6.3.5 Säkerheten – ett skydd och ett fängelse ... 34

6.3.6 Samverkan över ett komplext fält ... 34

7. Analys ... 37

7.1 Analys av behov...37

7.2 Analys av stödarbete ...37

7.3 Analys av möjligheter och begränsningar ...39

7.3.1 Att synliggöra våldet ... 39

7.3.2 Stöd i föräldraskapet ... Fel! Bokmärket är inte definierat. 7.3.3 Placeringstid ... 40

7.3.4 Perspektiv på vårdnad och umgänge ... 40

7.3.5 Säkerhet ... 41

7.3.6 Samverkan över ett komplext fält ... 42

8. Slutsatser och diskussion ... 43

(5)

5

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem som får allvarliga, ibland dödliga konsekvenser för de som lever med våldet (Eriksson, Oranen, Solberg & Bö Vatnar, 2007; McGee, 2000; NCK, 2009; Socialstyrelsen, 2014). Vi vet att våld förekommer i såväl heterosexuella som homosexuella relationer och kan utövas av både män och kvinnor men forskning har också visat oss att det grova, systematiska samt dödliga våldet till allra största del utövas av män mot kvinnor som de är eller har varit i en nära relation med (Frenzel, 2014; NCK, 2009; Socialstyrelsen, 2014). Tidigare forskning och kvinnojourers erfarenheter visar att barn i allra högsta grad påverkas av mäns våld mot kvinnor. (Eriksson et al., 2007; McGee, 2000) Under 2000-talet började problemet med barn som upplever våld i nära relation att uppmärksammas alltmer vilket har haft flera bidragande orsaker. Organisationer och vårdinstanser såsom kvinnojourer, Rädda Barnen och barn- och

ungdomspsykiatriska mottagningar har bidragit till att lyfta problemets aktualitet. I takt med ökade kunskaper om barn som upplever våld i nära relation så har våldsupplevelser kommit att definieras som psykisk misshandel och barn som upplever våld i nära relation betraktas numera som brottsoffer i behov av stöd (Överlien, 2007).

Socialtjänsten har sedan en lagändring 2013 ansvar för att barn som utsatts för brott får det stöd och den hjälp de behöver. Där specificeras även att barn som bevittnat våld av eller mot närstående är brottsoffer (5 kap. 11 § SoL). Socialnämnden kan ge i uppdrag till en kommun, ett företag, en organisation eller en enskild person att erbjuda stöd till olika grupper. Skyddade boenden kan på så sätt utses till utförare av socialtjänst genom att anlitas för att erbjuda skydd och stöd till våldsutsatta (prop. 2006/07:38 s.12).

En del av de kvinnor som flyr från en man som har utsatt dem för våld kommer till ett skyddat boende och många av dem har sina barn med sig. Den här studien undersöker skyddade boendens förutsättningar att stödja just dessa barn. Många kvinnor och medföljande barn placeras på skyddat boende med stöd av 4 kap SoL om rätten till bistånd även om vissa kvinnojourer också tar emot kvinnor och barn utan inblandning av socialtjänst. I takt med socialtjänstens ökade ansvar och skyddade boendens status som utförare av socialtjänst finns det ett intresse av att försöka förstå skyddade boendens förutsättningar att stödja barn som upplever pappas våld mot mamma.

1.2 Problemformulering

Skyddade boenden är en verksamhet som i ett tidigt skede möter barn som med sin mamma flyr från en tillvaro där de upplevt pappas våld mot mamma. Skyddade boenden som verksamhet kan vara organiserade och finansierade på olika sätt och de anställda kan vara alltifrån volontärer utan utbildning och erfarenhet av socialt arbete till att vara socionomer med lång erfarenhet och

(6)

6

vidareutbildningar inom psykoterapi och specialutbildningar på området våld i nära relation och barn som upplever våld (Socialstyrelsen, 2013).

De som arbetar på skyddade boenden kan antas sitta på värdefull kunskap om hur barn påverkas av att uppleva våld mot mamma. De arbetar nära familjerna och samarbetar med socialtjänst och andra myndigheter. De har också en inifrån-förståelse av organisationens arbete med att stödja barn. Därför är det rimligt att tro att de har god kunskap om vilka möjligheter och begränsningar som styr deras arbete med att stödja barn. Personalens berättelser om verksamhetens stödarbete för barn kan ge viktig information om skyddade boendens förutsättningar att ge stöd till dessa barn.

Arbete med familjer som har erfarenhet av våld i nära relationer bedrivs på ett komplext fält och präglas i stor utsträckning av tvärprofessionella samarbeten (Eriksson, 2007; Hester, 2011). Olika professioner som arbetar med familjer med erfarenhet av våld i nära relation rör sig inom vad Hester (2011) kallar olika ”planeter” där en särskild diskurs och kultur existerar vilket också har att göra med vilka aktörer de olika professionerna arbetar mot, kvinnor, barn eller förövare. Den teoretiska modell som detta utgör gör det möjligt att förstå hur skilda perspektiv och positioner präglar det praktiska arbetet och ibland leder till svårigheter i arbetet med att skydda och stödja barn.

Barn har under lång tid haft en undanskymd plats på skyddat boende. Det har skett en förändring på området och barn betraktas numera som offer för våld och erbjuds stöd utifrån detta även om

kvinnoperspektivet fortfarande är dominerande (Eriksson, 2010; Överlien, 2013). Barn på skyddat boende antas vara en särskilt utsatt grupp eftersom så många som två tredjedelar av barnen beskrivs vara i behov av psykologisk behandling och en tredjedel har symtom som posttraumatiskt

stressyndrom (Almqvist och Broberg, 2004). Den här studien intresserar sig för det skyddade boendet och dess förutsättningar att arbeta med att stödja dessa barn. När skyddade boenden anlitas av

socialtjänsten kan de betraktas som utförare av socialtjänst vilket skapar vissa förväntningar och krav på verksamheten. Det blir därför intressant hur vi kan förstå verksamhetens möjligheter och

begränsningar att stödja barn trots verksamhetens traditionella fokus på att stödja vuxna våldsutsatta kvinnor och att barn i huvudsak betraktas som medföljare.

Studien ämnar fylla den kunskapslucka som finns rörande förståelse kring skyddade boendens förutsättningar. Det har gjorts kartläggningar och utvärderingar av stöd till barn som upplevt våld där skyddade boenden finns representerade (Eriksson, 2006; Eriksson, 2010) men det saknas studier som söker förståelse av just skyddade boendens möjligheter och begränsningar. Att studera

förutsättningarna genom de anställdas berättelser kring sitt arbete skulle kunna lyfta nya perspektiv kring skyddade boendens arbete med barn som upplevt pappas våld mot mamma.

1.3 Syfte

Studiens syfte är att undersöka skyddade boendens förutsättningar att stödja barn som upplevt pappas våld mot mamma.

(7)

7

1.4 Frågeställningar

Vilka behov kan de anställda se hos barn som kommer till de skyddade boendena? Vilket stöd erbjuder de skyddade boendena till barn?

Vilka möjligheter och begränsningar upplever de anställda att verksamheten har i arbetet med att stödja barn?

(8)

8

2. Centrala begrepp

2.1 Pappas våld mot mamma

Den tidigare forskning som jag redogör för använder sig av olika begrepp. Ofta används könsneutrala begrepp som våld i nära relationer och domestic violence trots att studierna oftast talar om och benämner just pappan som förövare. De allra flesta kvinnor som bor på de skyddade boenden som är aktuella i studien har blivit utsatta för våld av sitt/sina barns pappa eller styvpappa. Forskning visar också att det allra vanligaste våldet som barn upplever i hemmet är just pappas våld mot mamma (Almqvist och Broberg 2004; Hester et al., 2006). Att inte benämna förövaren som pappa vore därför att utesluta en väsentlig aspekt, nämligen att förövaren står barnet nära och i egenskap av förälder har särskilda rättigheter (Eriksson et al., 2007). Det skulle också innebära att jag bortser från de här barnens verklighet och försvårar möjligheten att diskutera mina resultat. Därför kommer jag genomgående i uppsatsen använda mig av begreppet pappas våld mot mamma förutom när jag refererar till en specifik studie. Då kommer jag att använda det begrepp som används i den studien. Med detta val av begreppsanvändning tydliggörs barnperspektivet och den köns-strukturella

förståelsen av våldet, nämligen hur mäns våld mot kvinnor också påverkar barns livsvillkor. Med detta sagt bör givetvis inget våld som barn upplever i hemmet mellan närstående förringas och osynliggöras.

2.2 Uppleva våld

Ett begrepp som använts länge inom detta forskningsområde är barn som bevittnat våld. Kritiken mot begreppet är att det ställer barnet utanför händelsen och positionerar barnet som betraktare av våldet istället som ett delaktigt vittne som Hydén (1995) menar är ett mer rättvisande begrepp. Barns upplevelser av våld begränsas inte bara till att se pappa slå mamma (Eriksson et.al., 2007). Barn upplever våldet med alla sina sinnen och blir indragna i händelserna kring våldet. De noterar oro och ångest hos mamma vilket i sin tur kan skapa rädsla och oro hos barnet. Många barn upplever tecken både innan och efter ett våldstillfälle. Det kan röra sig om förändrade tonlägen i röster hos sina föräldrar för att förutsäga ett kommande bråk och en potentiell misshandel eller genom att se skador hos mamma eller omkullvälta möbler efter det senaste misshandelstillfället. Genom att använda begreppet upplevt våld skapas en vidgad förståelse för hur barn påverkas av att leva med pappas våld mot mamma och positionerar barnet som subjekt (Eriksson et al., 2007).

2.3 Stöd till barn som upplever våld

Stöd-begreppet skiljer sig från mer formella begrepp som insatser eller interventioner som mer för tankarna till behandling och därför enligt min mening blir begränsande när man vill studera skyddade boenden. Genom att använda stöd-begreppet har jag inte begränsat intervjupersonerna utan de har själva fått definiera vad i deras arbete som de upplever stödjande för barnen på det skyddade boendet.

(9)

9

3 Tidigare forskning

I följande avsnitt kommer jag att presentera både svensk och internationell forskning på området barn som upplever pappas våld mot mamma. Avsnitten om tidigare forskning är indelad i olika aspekter rörande barn som upplevt pappas våld mot mamma; våldets konsekvenser, barn på skyddat boende samt stöd till barn som upplever våld.

3.1 Barn som upplever våld

Forskningsfältet har traditionellt sett varit fokuserat på att studera våldets psykologiska effekter på barn menar Överlien (2007) i sin forskningsöversikt. I Nordamerika och Storbritannien har mycket av forskningen på det området varit kvantitativ De senaste decenniernas nordiska forskning på området är istället i stor utsträckning kvalitativ och studerar barns egna perspektiv av att växa upp med våld och betonar barn som egna subjekt och aktörer. Den typen av forskning har gett kunskap om hur det är för barn att leva med våld och gemensamt för den nordiska forskningen är att den konstaterar att våldet är en del av barnens livsmiljö som ofrånkomligen berör dem samtidigt som det är svårt att fly ifrån (a.a.).

10% av alla barn i Sverige beräknas ha upplevt våld i hemmet och 5 % har upplevt det ofta (Brå rapport, 2014:8). Den vanligaste formen av våld är att de har sett pappa eller styvpappa slå mamma. Barn som upplever pappas våld mot mamma löper även stor risk att själva bli utsatta för övergrepp såsom misshandel och sexuella övergrepp (Almqvist och Broberg, 2004; Eriksson, 2007; Hester et al., 2006). De här barnen kan leva med en fruktan för att pappa ska döda mamma, vilket ibland också blir verklighet och där barnen blir vittnen (Eriksson, 2007; Överlien, 2007). Arnell och Ekbom (1999) beskriver de här barnens livsvillkor som kaotiska och oförutsägbara. För många är hemmet en otrygg plats där de mest fasansfulla scener kan utspelas. Svensk forskning visar att barn som upplever pappas våld mot mamma upplever våldet som ett lika stort hot som om det var riktat mot dem själva

(Almqvist och Broberg, 2004).

3.2 Våldets konsekvenser

De psykologiska konsekvenserna för barn som upplever pappas våld mot mamma är ett väl utforskat område menar Överlien i sin översikt av forskningsområdet (2007). De barn som upplever pappas våld mot mamma har en ökad risk för känslomässiga och beteendemässiga problem (Evans et al., 2008) och uppvisar i hög grad symptom som ökad aggressivitet, oro och ångest och löper ökad risk för depression (Johnsson et al., 2002). Många barn som upplever pappas våld mot mamma ser mamma som sin huvudsakliga omsorgsperson (Cater och Forssell, 2012) och när hennes liv och hälsa är hotat innebär det att barnet riskerar att förlora den anknytningsperson som uppfyller barnets grundläggande behov. Att som barn uppleva pappas våld mot mamma är från en psykologisk synvinkel den mest skadliga och förödande typen av våld som ett barn kan uppleva menar vissa forskare (Överlien, 2007). Utöver det finns även risk för störningar i anknytningsmönster till följd av att ha upplevt upprepat våld i hemmet (Almqvist och Broberg, 2004; McIntosh, 2003). Barn som upplever pappas våld mot

(10)

10

mamma har en ökad risk att få diagnosen PTSD (Lehmann, 1997; Sheeringa och Zeanah, 1995). En tid efter att ett barn blivit utsatt för eller bevittnat en traumatisk händelse kan känslor av stark ångest eller skräck aktiveras när minnen av traumat ofrivilligt tränger sig på (Broberg, 2015).

De här barnen har också i betydlig högre grad beteendemässiga problem i form av utåtagerande beteenden. De kan uppvisa ökad aggressivitet i relationer med andra och har nära till aggressivitet vid konflikter. De riskerar också ökad risk att utöva mobbing mot andra barn eller att själva bli utsatta för mobbning (Almqvist och Broberg, 2004; Överlien, 2007).

En del forskning visar att det finns risker för en generationsöverföring av våld vilket innebär att barn som upplevt pappas våld i sin familj löper högre risk att som vuxna leva med våld i en framtida vuxen relation. (Näsman, Källström Cater och Eriksson, 2008; Överlien, 2007).

Det finns också konsekvenser av våldet på det utvecklingsmässiga planet. Barn som i tidig ålder och återkommande under sin barndom upplever våld i hemmet riskerar att störas i sin utveckling. De neurobiologiska systemen i hjärnan påverkas negativt av de stressorer som hör samman med att bevittna allvarligt och ihållande våld i hemmet. De neurobiologiska systemen har en inverkan på hjärnans psykologiska och kognitiva utveckling och påverkar förmågan att reglera känslor och beteenden (McIntosh, 2003). Därför är det av stor vikt för dessa barn att tidiga interventioner sätts in för att förhindra störning i den fortsatta utvecklingen (McIntosh, 2003).

Ett barn som upplevt upprepade traumatiska händelser kommer troligtvis utveckla mentala strategier som förnekande och bortträngning av sina känsloreaktioner. Barnet kommer troligtvis utveckla mentala strategier som förnekande och bortträngning av sina känsloreaktioner. Vissa barn reagerar med att utveckla dissociation då det uppstår en mur mellan känslor, tankar och beteende. Konsekvensen av en långvarig traumatisering kan alltså leda till att man förlorar kontakten med sina känslor. Det finns forskare som har kunnat visa att barn med så kallade dissociativa symtom felaktigt diagnostiseras med andra sorters störningar (Dyregrov, 2010)

3.3 Barn på skyddat boende

Socialstyrelsen gjorde 2013 en kartläggning som visar att det finns 206 skyddade boenden i Sverige och 71 % av dem drivs av kvinnojourer, 21 % av kommuner och 8 % i privat regi. 172 av boendena tar emot medföljande barn. Under 2011 bodde 3900 kvinnor och 2700 medföljande barn på skyddat boende minst en natt. Kvinnor med barn placeras med hjälp av socialtjänsten eller tar själva kontakt med det skyddade boendet (Socialstyrelsen 2013). Enligt Socialstyrelsen (2013) definieras de skyddade boendenas syfte såhär:

Syftet med skyddade boenden är att stödja enskilda som flyr våldsutsatta situationer, att öka säkerheten och tryggheten för de skyddssökande och medföljande barn, att förebygga fortsatt våldsutsatthet och att stödja den skyddssökande i processen att skapa en självständig tillvaro. En målsättning är också att förebygga behovet av mer ingripande och omfattande stödinsatser senare.

Barn på skyddat boende har länge haft en undanskymd plats. De skyddade boendenas fokus har varit mammorna och deras utsatthet för våld. Även om kvinnoperspektivet fortfarande kan anses vara

(11)

11

dominerande har synen på barn på skyddat boende förändrats till att positionera barn som offer för våld och som föremål för stödinsatser (Överlien, 2013).

Barn på skyddat boende kan inte ses som en representativ grupp för barn som upplever våld i nära relation utan antas vara en särskilt utsatt grupp eftersom studier visat att så många som två tredjedelar av barnen på skyddat boende har behov av behandling för psykologiska problem och en tredjedel uppvisar symptom på PTSD (Almqvist och Broberg, 2004).

3.4 Stöd till barn som upplever våld

Barn som upplever pappas våld mot mamma och deras behov var länge förbisedda i samhället och inom forskarvärlden men har kommit att få allt större uppmärksamhet sedan mitten på 90-talet (Eriksson et al., 2007). Maria Eriksson gjorde 2010 en kartläggning över de interventioner som erbjuds barn som upplever mäns våld mot kvinnor där hon också gjort en sammanställning över utvecklingen på kunskapsfältet sedan 2006 då Eriksson gjorde den första kartläggningen.

Kartläggningen visar att antalet verksamheter som erbjuder stöd till dessa barn har ökat men att typen av stöd fortfarande är relativt oförändrat sedan 2006. Ökningen har till största del skett hos

kommunerna som nu i högre utsträckning själva erbjuder insatser. Individuella krissamtal och pedagogiska grupper är det mest förekommande stödet. Kartläggningen visar även att det tillkommit nya typer av grupper för barn och terapi riktad till barn och deras omsorgspersoner.

När det gäller skyddade boenden så visade redan 2006 års kartläggning på ett ökat fokus på barn hos de skyddade boendena. Man erbjöd inte bara individuella samtal och samtal i grupp utan arbetade även med att stödja barn med miljöterapeutiska metoder och genom praktiskt stöd i vardagen. I enkäten från 2010 framkom att skyddade boendena i högre utsträckning avsätter resurser för att stödja barn. Av de kvinnojourer som uppgett att de har avlönad personal har 42 procent även personal som arbetar med särskild inriktning på att stödja barn som upplever våld (Eriksson, 2010).

I Socialstyrelsens kartläggning (2013) anges introduktionssamtal om boendet som den vanligaste formen av stöd som erbjuds barn på skyddat boende. Även olika former av enskilda stödsamtal är vanligt förekommande. En stor del, hela 75% av de skyddade boendena erbjuder samtalsmodellen Trappan som är den vanligaste metoden i Sverige för krissamtal med barn som bevittnat våld mot sin mamma (Socialstyrelsen, 2013).

Kartläggningen från 2006 visade på oklarhet om det specialiststöd som efterfrågas hos barnpsykiatriska verksamheter verkligen svarar upp mot behoven eftersom de flesta av dessa i

undersökningen angett att de använder samtalsmodellen Trappan. Frågan är då menar Eriksson (2010) om dessa verksamheter erbjuder annat stöd än de krissamtal som redan erbjuds från socialtjänsten eller frivilliga organisationer. Även kartläggningen från 2010 kommer fram till liknande resultat och konstaterar att barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) sällan erbjuder insatser som riktas särskilt till barn som upplever mäns våld mot kvinnor.

(12)

12

Samtal i grupp är det vanligaste stödet till barn som upplevt våld ur ett internationellt perspektiv. Att barn får dela sina upplevelser av våld med andra anses viktigt för att minska barns känsla att vara ensam om sina problem som våldet skapat. Dessa samtal är i stor utsträckning tidsbegränsade och innehåller psykoedukativa inslag som ska bidra till att skapa förståelse kring våld i nära relation, hur barn kan tänka kring sin personliga säkerhet och att lära sig att identifiera sina känslor. Gruppsamtal rekommenderas främst till äldre barn medan barn i förskoleåldern bör erbjudas en kombination av individuella samtal till barnet och stödinsatser till föräldrarna (McAlister Groves, 1999).

Överlien gjorde 2012 en studie om barn på skyddade boenden i Norge. Hon undersökte vilka interventioner barn på skyddat boende får samt hur de upplever dessa. Överlien intervjuade 50 föreståndare på skyddat boende för att ta reda på utbildningsgraden hos personalen och vilka interventioner som barnen erbjöds. 22 barn intervjuades om sitt vardagliga liv på skyddat boende i Norge. Studien visade att barn upplevde aktiviteter och individuell rådgivning som särskilt stödjande. Den visade också att placering på skyddat boende i sig kan betraktas som en intervention eftersom det viktigaste är att barnet kommer ifrån den våldsamma miljön. Överlien (2019) lyfter dessutom

aktiviteternas möjliga integrerande effekt för barn inom familjer med utländsk härkomst.

3.5 Behov hos barn som upplevt våld

Barn på skyddat boende är inte en homogen grupp (Rösare, 2015) och därför är det svårt att säga generellt vilka behov som finns hos dessa barn. eftersom det beror både på en rad omständigheter bland annat inom barnet, relationer kring barnet, miljö samt ålder och barnets våldsupplevelser. Barn reagerar olika på olika sätt och olika mycket av att leva med våld i familjen (Näsman, Källström Cater och Eriksson, 2008) Barn som upplever våld kan drabbas av trauma och när barn upplever våld i sin egen familj är våldet tabu (Näsman et al., 2008) Näsman et al. (2008) refererar till Halldis Leira (1990) som kallar detta tabuiserat trauma. När våldet är tabu så går det inte att prata om. Antonovskys teori om KASAM, som står för känsla av sammanhang beskrivs som en ”hälsobefrämjande livshållning”. Den kan användas för att förstå dessa barns behov och vad som fungerar hälsofrämjande för dem menar Eriksson och Näsman, 2008) när de skriver om barn som utsatta aktörer. Den livshållningen innebär att man kan förstå sin livssituation och uppleva att man kan hantera svårigheter man stöter på samt att det finns en mening. Denna livshållning utvecklas enligt Antonovsky under barn- och

ungdomstiden (Eriksson och Näsman, 2008). Almqvist, Norlén och Tingberg (2019) skriver i ”Barn, unga och trauma. Att uppmärksamma, förstå och hjälpa” att barn först och främst behöver skydd när de är utsatta för fara, också när det är en förälder som utövar hot och våld. Almqvist et al. (2019) beskriver en insatstrappa som visar de olika stegen när det gäller stöd- och behandlingsinsatser till barn och unga. De menar att de första två stegen i trappan; Skydd och trygghet och Information är något som de allra flesta barn som varit med om svåra prövningar behöver. Vissa barn kommer även ha behov av fokuserat stöd och vissa även specialiserad behandling. Skydd och trygghet är en förutsättning för att behandling för dessa barn ska ge de effekter man vill ha. Alla insatser behöver

(13)

13

föregås av en utredning och bedömning av det enskilda barnets behov (Almqvist et al., 2019). Skyddsbedömningar anses vara särskilt svåra att göra när barnet har varit utsatt i sin egen familj och det är inte alla barn som har varit med om svåra situationer som kommer att behöva fokuserat stöd eller specialiserad behandling. Många barn återhämtar sig själva efter att varit utsatta för en svår prövning. Det kan däremot vara svårt att i ett tidigt skede avgöra om ett barn kommer att drabbas av permanenta psykiska skador till följd av en sådan prövning. Barns akuta behov är således

svårbedömda men klart är att tidiga insatser har stort värde och att det är viktigt att hitta de barn som har en ökad risk att utveckla traumasymtom så att det blir möjligt att förebygga utvecklingen av allvarliga symtom samt förhindra att svåra traumasymtom förvärras (Almqvist et al. 2019).

Almqvist et al. (2019) skriver även om de internationella rekommendationer som finns om hur man kan hjälpa vuxna som varit utsatta för akuta krissituationer psychological first aid (PFA). De menar att många barn erbjuds PFA med särskild anpassning till barn och unga. Almqvist et al. (2019) skriver: ”Att ge PFA till drabbade kräver egentligen ingen särskild utbildning, då det i grund och botten handlar om att erbjuda medmänskligt, praktiskt och socialt stöd.” De principer som anges om barn behov är följande: Trygghet, lugn, samhörighet, tillit och hopp.

När barn på skyddat boende själva får sätta ord på det som varit dem till hjälp under tiden på boenden så säger de att det viktiga har varit att slippa uppleva våld, att de haft möjlighet att hitta på aktiviteter och att det finns vuxna att prata med om sina upplevelser.

(Överlien, 2012).

Den norska professorn i krispsykologi Atle Dyregrov (2010) skriver om att hjälpa barn efter ett trauma. Behoven hos barn med trauma varierar beroende på händelsens allvar och om traumat varit en enstaka händelse eller upprepats. För enstaka traumatiska händelser kan en god omsorgsmiljö ge barnet stöd att bearbeta sina upplevelser och integrera den traumatiska händelsen i sitt mentala liv. Med upprepade händelser är det svårare. Barnet kommer troligtvis utveckla mentala strategier som förnekande och bortträngning av sina känsloreaktioner. Dyregrov (2010) beskriver vidare att det är viktigt att tidigt sätta in interventioner för barn som har upplevt ett trauma. De behöver trygghet och vuxna omkring sig som kan ge omsorg och närhet. Föräldrar behöver information om vikten av att skapa trygga ramar och en normalitet i det dagliga livet. Även på skola och i förskola är det viktigt med fasta rutiner för att skapa en trygg och förutsägbar miljö. Dyregrov (2010) räknar upp en rad punkter om vad barn kan behöva för typ av hjälp efter ett trauma. Det är viktigt menar Dyregrov att gå igenom händelsen/händelserna och ta reda på vad barnet har upplevt och vilka tankar barnet bär på. Barnet kan ges möjlighet att genom att rita och leka ge uttryck för sina upplevelser. Det är bra att bekräfta barnet och normalisera olika typer av reaktioner. Man kan också behöva uppmuntra och underlätta vänskapsrelationer. Ge råd och stöd till föräldrar och aktivera andra nätverk som kan vara till hjälp till exempel inom skola/förskola. Barn behöver också ges information kontinuerligt om vad som händer också om det framkommer ny information. Barn behöver också råd om hur de själva kan göra för att hantera sina ofta påträngande traumatiska minnen.

(14)

14

4. Teori

Nedan kommer jag att presentera och motivera mitt teoretiska analysverktyg och kortfattat beskriva dess bakgrund.

4.1 Three planet model

Jag har använt mig av den brittisk-danska forskaren Marianne Hesters teoretiska modell i artikeln” The three-planet model: Towards an understanding of contradictions in approaches to women and children’s safety in context of domestic violence” som teoretiskt ramverk för att analysera delar av mitt material. Den teoretiska tankefigur som Hester beskriver kommer jag att kalla tre-planets-modellen. Med hjälp av Bourdieus teori om olika gruppers habitus menar Hester (2011) att det är möjligt att förstå föreställningen om de olika planeterna. Artikeln tar sitt avstamp i de uttalade svårigheter att skapa säkra resultat för kvinnor och barn i de fall inom socialt arbete som handlar om våld i nära relation. Författaren vill försöka förstå vad som händer bland praktiker på fältet och vad hon kallar för de ”systemiska problem” som hindrar professionella från att utföra ett effektivt arbete. Med fält avser jag här alla de som arbetar med dessa ärenden inom de olika planeterna. Det finns motsättningar inom praktiken som grundar sig på olika tillvägagångssätt inom de tre planeterna, de huvudsakliga områdena som arbetar med familjer som har erfarenheter av våld i nära relation; våld i nära relation, barnskydd och barnkontakt. (a.a.) Dessa tre områden befinner sig på olika planeter menar Hester (2011), just därför att de styrs och verkar genom egna diskurser, lagar och riktlinjer. Just därför är de särskilt svåra att föra samman så att de kan skapa ett gemensamt sätt att gå till väga (och hamnar ofta oavsiktligt i motsättningar och splittring). Hester refererar till flera studier gjorda i andra länder än Sverige. Modellen är även förståelig och användbar i en svensk kontext menar Eriksson och beskriver den svenska kontexten när hon diskuterar hur kvinnor och barn drabbas av motsättningar och splittringar mellan planeterna (Eriksson, 2007).

Både inom och mellan planeterna arbetar olika professioner gentemot olika aktörer. Inom våld i nära relation-planeten där fokus traditionellt sett legat på det vuxna offret/överlevaren finns enheter eller handläggare på socialtjänsten som arbetar med våld i nära relation samt skyddade boenden. Även de som arbetar med interventioner och program riktade till förövare hör till denna planet. Inom

barnskydd arbetar socialtjänstens barnhandläggare som har barnet i fokus. Barnkontaktplaneten har sitt fokus på föräldrar och familjerättsliga frågor som gäller vårdnad och umgänge (a.a). Hur man förhåller sig till dessa olika aktörer; offer/överlevare, förövare och barn i situationer som rör våld i nära relation påverkas också av processer som rör vad som betraktas som manligt respektive kvinnligt. Förståelser av och förväntningar på ett visst kön menar Hester (2011) kan påverka hur professionella agerar gentemot aktörerna och hur de tar beslut.

Inom våld i nära relations-planeten finns ett fokus på vuxna medan barn inte är lika framträdande även om våldets påverkan på barn har fått ett allt större erkännande inom denna planet och särskilt skyddade boenden som varit tidiga med att erbjuda interventioner för barn. Förståelsen av våld i nära

(15)

15

relation bygger på ett könsmaktsperspektiv på våld. Huvudproblemet inom planeten är att förövaren i huvudsak är en man vars våld drabbar kvinnor. Våldet definieras här som ett brott och behandlas inom straffrätten. Inom våld i nära relations-planeten finns en uppfattning om förövaren där han ses som en våldsam manlig partner eller ex-partner och kvinnan som offer i behov av skydd och stöd. Det existerar ett synsätt där manligt förövar-beteende betraktas ett brott av polisen och ökade resurser läggs på att ställa män inför rätta som utövat våld i en nära relation. Det finns sedan en tid tillbaka en utveckling av våldsprofessionella som arbetar på vuxenenheter och specialinriktade våldsenheter vars fokus är stöd till offer och förövare, dessa rör sig inom denna planet. Även de anställda på skyddade boenden räknas till den profession som verkar inom planeten. Trots våldets fokus har det funnits brister inom planeten att uppmärksamma barn och deras situation ( Hester, 2011).

Inom barnskydds-planeten existerar ett fokus på barn och vad staten anser är barns bästa. Även om fokus ligger på barn finns en syn på mammor som huvudsakliga omsorgsgivare med ansvar att skydda barn. Trots denna förväntan vet man att kvinnor utsatta för våld i en nära relation på grund av sin egen utsatthet har nedsatt förmåga och därför har svårt att skydda sina egna barn om de själva inte får skydd från våldet. Inom planeten existerar en underliggande förväntning på att kvinnan ska lämna mannen och vidta civilrättsliga eller kriminalrättsliga åtgärder trots att detta skapar de allra farligaste situationerna för både kvinnor och barn (Hester, 2011). Det finns även ett perspektiv där våldsamma och dysfunktionella familjer konstrueras som det huvudsakliga problemet när det kommer till våld i nära relation. Ett sådant synsätt riskerar att leda till vad Hester kallar ”ett dolt könande av de betydelser och förväntningar som är förknippade med offers beteenden samt ett avkönande av

föräldrar där man inte erkänner den i huvudsak manliga förövaren.” (Min översättning) (Hester, 2011, s. 844). Sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och barns direkta utsatthet för våld skapar problem för kvinnor i deras egenskap av mödrar. Det förekommer att kvinnor blir hotade av socialsekreterare som arbetar med barnskydd om att barnen kan komma att omhändertas av myndigheter om kvinnan inte lämnar den våldsamma relationen. Detta görs i hopp om att det ska förmå kvinnan att lämna mannen. Frustration och oförståelse kan uppstå hos praktiker kring varför kvinnor "inte bara lämnar" en våldsam relation utan att vidkänna att kvinnor kan stanna av rädsla, av ekonomiska skäl och som strategi för att skydda sig själva och barnen från en eskalering av våldet (a.a.). Barnavårdshandläggare gör ibland bedömningar att kvinnor på grund av den våldsamma relationen inte har tillräcklig

omsorgsförmåga om sina barn och tar beslut om ett omhändertagande. Detta kan leda till rädsla för att berätta om en våldsam relation av risk för att förlora vårdnaden. En sådan bedömning visar också på ett osynliggörande av den manliga förövaren (Hester, 2011). Ett annat synsätt som existerar är mödrars oförmåga att skydda sina barn. Synsättet kan leda till flera problem varav vissa kan tyckas

motsägelsefulla men som ändå förekommer. Det kan tvinga kvinnor att lämna en våldsam partner innan de är redo och utan det skydd och stöd som är nödvändigt vid en så riskfylld situation. Hester menar att det numera finns en insikt inom barnskyddsplaneten om behoven av multipla insatser med skydd och stöd som riktar sig till både kvinnor och barn men att det saknas bevis för att ett sådant

(16)

16

tillvägagångssätt har fått genomslagskraft inom praktiken. Hon menar att det finns ett behov av att professionella håller män ansvariga för deras beteenden och göra dem engagerade som föräldrar med utgångspunkt i deras barns behov.

Hester (2011) beskriver hur barnavårdsutredare kan undvika våldsamma män eller förminska deras beteenden. Våldsamma män är själva delaktiga i att vrida uppmärksamheten mot mamma och bort från sig själv, både genom att göra sig otillgänglig, inte samarbeta med socialsekreteraren angående barnen och att bete sig hotfullt i mötet med socialsekreterare som vanligtvis är kvinnor.

Arbetet med familjer som har erfarenhet av våld i nära relation sker till allra största del inom planeternas gränser. Hester (2011) föreslår att barnkontakt-planeten bör samarbeta med våld i nära relation-planeten på grund av deras kunskap och erfarenhet av arbete med förövare (a.a).

Sammanfattningsvis fokuserar planeten främst på barn trots kunskap som visar att barn skyddas bäst genom att säkra skydd för deras mamma. Trots att våldet utövas av främst en manlig partner är det mamman som får ta konsekvenserna. Den våldsamma mannen försvinner i sammanhanget och mamman står kvar som huvudproblemet.

Både våld i nära relation-planeten och barnskyddsplanetens filosofi är att med olika interventioner hantera risker för våld både hos barn (inom barnskydd) och hos vuxna (våld i nära relation). Inom barnkontakt-planeten arbetar man med ett ramverk som bygger på föreställningen att staten normalt inte ska ingripa i familjer. Om föräldrar har svårt att samarbeta kring barnen vid en separation ska man arbeta utifrån att förhandling och medling är att föredra. Barnkontakt-planeten präglas av ett fokus på framtid till skillnad från de andra planeterna som gör bedömningar av tidigare beteenden, övergrepp och misshandel. Detta till trots att det bevisligen är sannolikt att våldet kommer att fortsätta även efter separationen. Familjerättssekreterares framtidsfokus innebär att tidigare erfarenheter av våld hos föräldrar betraktas som en del av det förflutna och saknar betydelse för framtida åtgärder gällande kontakt med barn (a.a.). Planetens synsätt präglas av en kontakt-presumtion, ett antagande att kontakt med den förälder barnet inte bor med är önskvärt och ofrånkomligt oavsett relationens historiska karaktär. Synsättet bygger på och får sin styrka från FN-konventionen om barns rättigheter (1989). Forskning har visat att barnkontakt i själva verket ofta skapar ett sammanhang för huvudsakligen manliga förövare att fortsätta förfölja och utöva våld mot kvinnor och barn. Hester anser att åtgärder gällande kontakt med en våldsam pappa måste tas hänsyn till säkerheten för barn för att förhindra att barn far illa.

Studier visar att våld i nära relation har en tendens att försvinna inom familjerättsprocesser. När kvinnor i förhandlingar/medling på familjerätten för upp våld på dagordningen ignoreras det, omformuleras eller avvisas som irrelevant. Även när våldet är väl känt får det minimal betydelse för rekommendationer från familjerätt till domstolar. En orsak till svårigheterna att erkänna riskera för kvinnor och barn beror på svårigheterna med att bevisa tidigare eller nuvarande våld mot kvinna och barn. Det kan bero på brist av samordning och information, mellan planeter, att kvinnor inte kontaktar polisen, att det finns press att nå överenskommelser gällande barnkontakt, otillräcklig juridisk

(17)

17

representation som förhindrar att hela omfattningen av våldet blir synligt och våldets inneboende privata karaktär (a.a). Barnkontaktplanetens synsätt går emot de andra planeternas förväntningar av kvinnan. Hon förväntas tillåta och uppmuntra kontakt mellan ex-partnern och barnen trots oro för hennes och barnens säkerhet. Den press som finns från de olika planeterna om hur kvinnor ska agera gör att de ställs inför omöjliga val när de ska försöka skydda sig själv och sina barn.

Sammanfattningsvis menar Hester att man inom familjerättsprocesser har börjat ta hänsyn till våld

i nära relation i föreskrifter och i rättspraxis men att det i praktiken finns förväntningar att kvinnor ska komma över sina rädslor för fortsatt våld från sin expartner istället för att utmana mäns våld. En manlig förövare betraktas med stor sannolikhet som en ”good enough parent”. Att barn har kontakt med en våldsam pappa betraktas nästan uteslutande vara till barnets bästa. Det finns en stor

begreppslig lucka inom barnkontakt-planeten skriver Hester, som handlar om hur en man kan betraktas som en våldsam man och samtidigt kan samme man blir sedd främst som en pappa. Situationen som skapas för kvinnor och barn på grund av det här synsättet framstår som särskilt motsägelsefullt.

Försök till förändringar i approach och tillvägagångssätt har mest skett inom planeterna. De perspektiv som existerar inom planeterna är alltför starka och drar åt olika håll. Det krävs en gemensam approach gällande familjer som har erfarenhet av våld i nära relation och

planetöverskridande samarbete. Det behöver också komma till en ökad förståelse för andra professioners synsätt och praktik avslutar Hester.

4.2 Motivering av teori

Marianne Hesters (2011) teoretiska modell om de olika planeterna och dess habitus ansluter sig till både en strukturell och en interaktionistisk teoribildningstradition genom sin förståelse av hur genusskapande processer som rör hur förståelser och förväntningar på ett kön kan påverka de professionellas ageranden gentemot aktörerna samt hur den försöker förstå interaktionen mellan professioner och grupper/verksamheter. Den teoretiska modellen bygger på ett konfliktperspektiv eftersom den ämnar förstå hur de olika planeternas perspektiv påverkar arbetet för praktiker och leder till motsättningar mellan planeterna. Modellen beskriver hur olika positioner och perspektiv inom de olika planeterna skapar motsägelser och spänningar inom det tvärprofessionella arbetet (fältet) med familjer som har erfarenhet av våld i nära relation. Modellen ämnar sig väl för att förstå delar av mitt material som ger uttryck för uppfattningarna om villkoren för att stödja barn hos en av de professioner som verkar inom en av de tre planeterna som Hester beskriver. Den lämpar sig särskilt för att förstå de problem som uppstår i arbetet med att skydda och stödja barn. Hesters modell har inte använts som teoretisk utgångspunkt i studien utan har introducerats i ett senare skede för att kunna användas för att skapa djupare förståelse för vissa av de möjligheter och begränsningar informanterna i studien ger uttryck för. Den kommer att användas för att försöka förstå vilka positioner och perspektiv som görs gällande när informanterna pratar om barns behov och verksamhetens förutsättningar. Mitt material

(18)

18

kan inte användas för att säga något om andra professioners synsätt eftersom studien endast beskriver personal på skyddat boende och deras syn på förutsättningarna. Däremot använder sig Hester (2011) av sin och andras forskning för att förklara och motivera de perspektiv och positioner som hon menar existerar inom andra professioner och på så sätt bygga sin teoretiska modell. Detta är i sin tur

intressant att jämföra med materialet i denna studie. Jag kommer att använda teorin för att analysera de perspektiv och positioner som kommer till uttryck i informanternas berättelser om deras

förutsättningar. På detta sätt kan Hesters teori skapa djupare förståelse för skyddade boendens möjligheter och begränsningar. Utöver Hesters modell kommer jag även att använda mig av tidigare forskning för att analysera mina resultat.

(19)

19

5. Metod

I avsnittet som följer kommer studiens forskningsansats, metodologiska val såsom förförståelse, urval och målgrupp, genomförande av datainsamling och bearbetning av data samt studiens reliabilitet och validitet att presenteras och diskuteras.

5.1 Forskningsansats och metod

Studien har en abduktiv forskningsansats och tolkningen av materialet har skett utifrån en

hermeneutisk forskningstradition. Att studera något ur de studerades perspektiv innebär ett abduktivt tänkande menar Bryman, (2018). Vid studiet av en företeelse skapar forskaren en teoretisk förståelse av de personer och de sammanhang hen studerar. Hen behöver sedan skapa en vetenskaplig förståelse av detta utan att förlora de studerades perspektiv och världsbild. Synsättet kan generellt sett betraktas som induktivt men skillnaden är att en abduktiv ansats riktar in sig på att förstå och förklara de studerades perspektiv (Bryman, 2018). Patel och Davidson, 2011 beskriver abduktion som en kombination av induktion och deduktion i två steg där den första är induktiv och den andra deduktiv.

Enligt den hermeneutiska tolkningstraditionen manifesteras mänskligt liv genom människors sätt att tala, skriva och handla. Genom språk, handling och hur de lever sina liv ger människor uttryck för intentioner som genom tolkning gör det möjligt att skapa förståelse för människors livsvärldar (Patel och Davidsson, 2011). Eftersom studien syftar till att skapa förståelse för de förutsättningar som präglar skyddade boendens arbete är det motiverat att använda en tolkningsmetod i linje med den hermeneutiska traditionen för att uppnå detta.

För att samla in data och nå fram till en förståelse kring förutsättningarna för att stödja barn på skyddat boende så använder jag mig av kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjuer.

Intervjumetoden har använts för att kunna ställa både riktade och öppna frågor utifrån förutbestämda teman som utvecklats i en intervjuguide men även göra det möjligt att ställa följdfrågor (Bryman, 2008; Kvale och Brinkmann, 2014). Intervjuguiden återfinns som Bilaga 1. Den kvalitativa forskningsintervjun har inte som avsikt att mäta hur ofta ett visst fenomen uppkommer utan försöker istället hitta nyanserna i det som sägs och tar fasta på skiftningar och variationer i det man studerar. Den studerar intervjupersonens livsvärld och hur hen förhåller sig till den (Kvale och Brinkmann, 2014). Den ämnar söka meningen i det som sägs och tolka de teman som kommer till uttryck hos intervjupersonen. En kvalitativ forskningsintervju behandlar både ren faktainformation och den underliggande meningen som intervjupersonen ger uttryck för. Forskaren behöver kunna ta in det som intervjupersonen säger, tolka det som sägs och söka bekräftelse hos intervjupersonen om

tolkningen är korrekt. Intervjuaren behöver ha en medveten naivitet som innebär att vara lyhörd och öppen inför intervjupersonens berättelse och förhålla sig kritisk de egna antaganden och hypoteser som ofrånkomligt existerar hos intervjuaren (Kvale och Brinkmann, 2014).

Kvalitativ forskning kan kritiseras för att den är alltför subjektiv och att den blir alltför beroende av forskarens subjektiva uppfattningar av vad den anser vara viktigt vilket som påverkas av vem

(20)

20

forskaren är, hens värderingar och kunskaper. Kvalitativ forskning brukar också kritiseras för att den är svårt att bemöta. Annan kritik mot kvalitativ forskning är att den anses svår att upprepa och att det finns svårigheter med att undersöka resultatens sannolikhet (Bryman, 2019)

5.2 Urval och målgrupp

Jag har använt mig av ett målstyrt urval vilket Bryman (2011) menar är den vanligast förekommande urvalstypen vid kvalitativa studier. Meningen med ett målstyrt urval är att finna deltagare som kan säga något av betydelse för studiens forskningsfrågor. Personal på skyddat boende lämpar sig bra som deltagare i den här studien eftersom de rimligtvis besitter kunskap om barn som upplever våld och vet något om de villkor som påverkar deras stödarbete. För att få tag på deltagare till studien kontaktade jag sju skyddade boenden i Stockholmsområdet som också tar emot barn. Efter att inte ha fått svar från dessa hittade jag ytterligare fem boenden som kontaktades. De som inte tar emot barn uteslöts från urvalsprocessen. Det var svårt att finna information om vilka skyddade boenden som finns i

Stockholm. Tillvägagångssättet för att hitta boenden att kontakta var genom min egen kännedom om skyddade boenden och genom att göra internetsökningar. Ingen avgränsning gjordes med tanke på driftsform då det inte är den här undersökningens syfte även om jag hade ett önskemål att få en spridning på typ av boenden genom att inkludera kommunala, privata och ideella organisationer. Vid en större studie kunde det vara intressant att i tillägg titta närmare på betydelsen av driftsform. Jag ville intervjua anställda som är delaktiga i det dagliga arbetet på det skyddade boendet. Jag ville därigenom utesluta chefer som inte arbetar direkt med barnen för att öka möjligheterna att få en realistisk bild av det dagliga arbetet på det skyddade boendet och undvika en tillrättalagd bild av verksamheten genom att öppna upp för kritik av den egna verksamheten. Fem intervjupersoner tackade ja till att delta i studien. Jag kontaktade resterande boenden över telefon men fick antingen inget svar eller meddelandet att de inte hade möjlighet att delta. Vid denna tidpunkt gjorde jag en avvägning hur jag skulle kunna öka antalet deltagare men gjorde bedömningen att det skulle bli svårt och att fem intervjuer skulle räcka om materialet var tillräckligt rikt. Om studien haft en bredare tidsram hade mer tid kunnat avsättas för att söka ytterligare deltagare.

Fyra av boendena som finns representerade i studien drivs av ideella kvinnojourer och ett boende drivs i privat regi. De som intervjuats arbetar alla med att stödja barn som upplevt våld på det skyddade boendet. Alla de intervjuade arbetade särskilt med inriktning på stöd till barn på det skyddade boendet. Samtliga informanter har uppgett att de utför avlönat arbete. Informanterna i den här studien har varierande utbildningsnivå och erfarenhet. Alla informanter har minst åtta års

erfarenhet av att arbeta på skyddat boende och vissa har jobbat så länge som tjugo år. En informant har socionomexamen med trettio års erfarenhet av socialt arbete, en har en kandidatexamen inom

humaniora, en har studerat beteendevetenskap på okänd nivå, en är utbildad mentalskötare och en har motsvarande steg 1-utbildning. Samtliga har gått en mängd olika vidareutbildningar rörande våld i nära relation och barn som upplevt våld. Flera har gått olika typer av ledarskapsutbildningar och

(21)

21

utbildningar inom andra områden som rör socialt arbete. En har jobbat med både kvinnor, barn och förövare under sitt yrkesliv.

Eftersom det finns ett tvärprofessionellt samarbete över det fält som arbetar med våld i nära relation och barn som upplever pappas våld mot mamma skulle det också vara intressant med ett urval bestående av deltagare från andra professioner inom fältet om man vill studera fältet som arbetar med att stödja barn som upplevt våld eller undersöka arbetet mellan professioner. Eftersom studiens syfte är att skapa förståelse för just skyddade boendens förutsättningar har ja gjort bedömningen att den egna yrkesgruppen kan antas ha mest att säga om den egna verksamhetens möjligheter och begränsningar att stödja barn som upplevt pappas våld mot mamma. I avsnittet förslag på vidare forskning kommer jag att utveckla möjligheterna för ytterligare studier på området.

5.3 Genomförande av datainsamling

De tolv skyddade boendena kontaktades via mejl där jag beskrev studiens syfte och frågade om någon som arbetade på det skyddade boendet och som var aktiv i det dagliga arbetet på boendet ville delta i en intervju. Fem personer svarade på mejlet och tackade ja till att delta i studien. Alla intervjuer gjordes i avskilda rum i lokaler kopplade till det skyddade boendet förutom en som gjordes på ett café på begäran från intervjupersonen. Intervjupersonerna fick själva välja plats för intervjun. Vid alla fem intervjuer gjordes ljudupptagningar. Inför intervjun som gjordes på café valde jag på förhand ut ett café där ljudnivån var tillräckligt låg för att kunna säkerställa en hög kvalitet på ljudupptagningen och där vi hade möjlighet att sitta vid ett bord avskilt från övriga cafégäster. Intervjuerna varade mellan 45 och 80 min.

5.4 Analys och bearbetning av empiri

Transkribering

Transkriberingen av intervjuerna påbörjades så snart som möjligt efter genomförandet av intervjun. Vid utskriften av intervjuerna skrev jag ned ordagrant vad som sades under intervjun även om överföringen från muntlig form till skriftlig aldrig kan var en ren direktöversättning utan kan mer jämföras med en tolkning eller en omskrivning av vad som har sagts muntligt (Kvale och Brinkman, 2014). I den första versionen av de fyra första intervjuerna skrev jag ned när intervjupersonen sa ehm eller uhm. Detta uteslöts i den femte intervjun och togs bort från de tidigare transkriberingarna eftersom jag i den här studien intresserar mig för innehållet i det intervjupersonerna säger och inte hur de säger något. Jag har behållit mmm’ande då det används bekräftande på en fråga istället för ja för att inte förlora innebörden i intervjupersonens berättelse. Efter jag valt ut de citat som finns med i

resultatpresentationen har dessa skrivits om från talad form till skriftlig form för att underlätta läsandet. Vid citering har jag ibland uteslutit delar av ett citat som inte varit relevanta för

(22)

22

Om en del av citatet har uteslutits i början eller slutet markeras detta av tre punkter (…). I vissa citat har hela svaret från informanten återgetts för att inte förlora sammanhanget i informantens berättelse.

Analys av empiri

De transkriberade intervjuerna lästes igenom ett flertal gånger för att skapa mig en helhetsbild av materialet. Jag har inspirerats av grundad teori och använt den som redskap för analys av min data. Det är en metodansats som är användbar när man inte vill använda en befintlig teori utan vara öppen för att låta det empiriska materialet leda fram till teori (Thornberg & Forslund Frykedal, 2015). Jag har på detta sätt förhållit mig till grundad teori, genom att inte utgå från teori utan istället låta det empiriska materialet generera begreppsliga kategorier. Jag har avvikit från grundad teori på det sätt att jag inte genererat egen teori utan istället använt en teoretisk modell som jag applicerat på mitt material i efterhand. Jag har inhämtat existerande kunskap inom området jag studerar och varit öppen för att kunna använda teori eller kunskap som kan hjälpa mig att förklara de sociala verkligheter jag studerat. Denna metod kallas för abduktion och innebär att forskaren rör sig mellan data, existerande kunskap och teori. Under processen jämför forskaren olika tolkningar för att kunna hitta den bästa möjliga förklaringen och inspireras att se mönster som kan förklaringar menar Fejes och Thornberg (2015). Jag har använt mig av substantiv kodning som genomförs i två steg. Det första steget kallas öppen kodning och innebär att man bryter ner data och studerar och jämför den. Då framträder en massa koder (Bryman, 2018). I det andra steget, den selektiva kodningen sorterar man ut de viktigaste och mest förekommande koderna. Man väljer också ut en kärnkategori som förekommer oftast i

datamaterialet. Kärnkategorin är den som sedan styr och avgränsar analysen (Thornberg & Forslund Frykedal, 2015).

Kodningen enligt denna metod går ut på att man letar i texten efter ord eller fraser som sedan indikerar begreppsliga kategorier menar Hartman (2001). Detta säkerställer att begreppen härstammar från data och inte är förutbestämda av forskaren (Hartman, 2001). Jag valde ut koder ut med

berättelser där det finns likheter mellan informanter men också skillnader i informanternas utsagor. Det ledde till att från den större mängd koder som framkommit i den öppna kodningen slogs nu vissa koder samman som kunde sorteras in i kategorier eller sorterades bort då de ansågs vara mindre relevanta. Ur den selektiva kodningen framkom elva kategorier och en kärnkategori. Kategorierna sorterades sedan in under tre teman som följer de tre frågeställningarna; behov, stödarbete och

möjligheter och begränsningar. Urvalet i hela processen styrs av de frågeställningar som studien söker svar på (Hartman, 2001).

De citat som återfinns under rubriken resultat och som ligger till grund för mina resonemang i analysen har valts ut för att de antingen speglar materialet generellt eller för att de avviker från resterande berättelser.

(23)

23

5.5 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Reliabilitet rör huruvida studiens resultat är tillförlitliga och om studien kan återges vid ett annat tillfälle av en annan forskare. När det kommer till intervjuer så handlar reliabiliteten om

intervjupersonerna kommer att ge andra svar vid en annan intervju till en annan intervjuare.

Validiteten handlar om huruvida en metod undersöker det den är tänkt att undersöka. Validiteten rör alltså om det vi undersöker verkligen visar det som studien är intresserad av (Kvale och Brinkmann, 2014). För att försäkra en hög reliabilitet har jag haft ett utforskande tillvägagångssätt där jag utformat öppna intervjufrågor utefter specifika teman så att jag inte ska leda in intervjupersonen på särskilt spår men samtidigt hålla intervjupersonen till de frågor som är relevanta för studien. Min roll som

intervjuare har varit att följa intervjupersonens berättelse och resonemang med nyfikenhet och ställa fördjupande följdfrågor och samtidigt söka bekräftelse på mina tolkningar av intervjupersonens berättelse. Ett sätt att öka studiens validitet är genom informantvalidering som går ut på att forskaren förmedlar studiens resultat till informanterna för att få deras åsikt om forskaren förmedlat en korrekt beskrivelse. Informantvalidering kan också utföras under intervjuns gång genom att forskaren försäkrar sig om att hon uppfattat intervjupersonen rätt genom att direkt återge sin tolkning av det intervjupersonen sagt. (Bryman, 2011). I mina intervjuer har jag försökt att på detta sätt validera studiens resultat. För att pröva mina intervjufrågor bad jag en anställd på ett skyddat boende som inte deltar i studien att titta på frågorna för att få reda på om frågorna går att förstå för en person som jobbar på skyddat boende och om de anses relevanta. Efter återkoppling ändrade jag på ordvalen i ett par av frågorna för att förtydliga min mening. Intentionen var att även göra en provintervju med befintlig intervjuguide men den var jag tyvärr tvingad till att välja bort på grund av tidsbrist och att jag var behövde påbörja intervjuerna snarast möjligt. Denna process är också ett sätt att försöka stärka studiens validitet.

Många menar att det finns bättre mått för att mäta validitet och reliabilitet inom kvalitativ forskning. Detta rör studiens tillförlitlighet. Tillförlitligheten har fyra kriterier. Den första rör trovärdigheten, att man har försäkrat sig om att forskningen är korrekt genomförd och att forskaren söker bekräftelse hos deltagarna att hen uppfattat dem rätt. Detta har genomförts med hjälp av

informantvalidering under intervjuns gång. Överförbarheten rör hur täta beskrivningarna är av det som studeras. Eftersom studiens deltagarantal är begränsat till endast fem personer har stor vikt lagt vid att återge fylliga beskrivningar. Med hjälp av fylliga beskrivningar kan forskaren visa för andra huruvida resultaten är applicerbara på en annan situation. Pålitligheten handlar om att forskaren är transparent och redovisar hur forskningsprocessen gått till, detta för att andra forskare ska kunna bedöma kvaliteten på tillvägagångssättet och de teoretiska slutsatser som dragits.

Generaliseraberhet efter kvalitativa mått innebär att en studie kan generaliseras begreppsligt och teoretiskt till skillnad från generalisering efter kvantitativa mått där man eftersträvar att generalisera till en större population (Bryman, 2018).

(24)

24

5.6 Förförståelse

Det hermeneutiska förhållningssättet till förförståelse är att forskarens förförståelse är en tillgång snarare än ett hinder när hon studerar ett visst fenomen (Kvale och Brinkmann, 2014). Jag har under flera år till och från arbetat på ett skyddat boende både före och under uppsatsens tillblivelse. Det var anledningen till att jag började uppmärksamma arbetet med barn på skyddat boende. Min egen förförståelse gör att jag har en stor insyn i arbetet på skyddat boende. Bryman (2018) menar att det är en fördel att forskaren har en insyn i och är bekant med den miljö hen ska studera. Vid tolkningen av materialet har min förförståelse varit till min hjälp för att kunna sätta mig in i intervjupersonernas föreställningsvärld. Den har också påverkat vilka underfrågor/följdfrågor som jag förberett i

intervjuguiden. Så länge förförståelsen används för att skapa större förståelse för informantens utsagor och säkra en korrekt tolkning av informanten och inte för att begränsa eller påverka vad informanten ska säga så är den snarare en fördel än ett hinder.

Det finns även risker kopplat till forskarens förförståelse. Om inte forskaren är vaksam kan förförståelsen göra att forskaren omedvetet leder resultatet mot förväntade resultat. För att undvika detta är det viktigt att forskaren är medveten om sin egen förförståelse och vidtar åtgärder för att förhindra detta. I mitt fall har jag varit noga med att följa ramen för den semistrukturerade intervjun som inleds med öppna frågor för att sedan gå in på djupet med hjälp av följdfrågor. Jag har gått in i intervjuerna med ett öppet, naivt och nyfiket synsätt och där utgångspunkten hela tiden har varit informantens egen uppfattning om verkligheten och samtidigt lagt mina egna uppfattningar om ämnet åt sidan. Jag har även kontinuerligt under intervjuerna försäkrat mig om att jag uppfattat informanten rätt så att den ska ha en möjlighet att omformulera eller rätta sin berättelse. Jag har vid tolkningen av materialet låtit studiens frågeställningar vara ständigt närvarande och leda tolkningsprocessen. Det är viktigt att vara medveten om sin förförståelse och att förförståelsen kan ha påverkat hur jag tolkat informanternas svar.

Vid utformningen hade jag delat in intervjufrågor gällande stödarbetet utifrån kategoriseringarna direkt och indirekt stöd vilket beror på att jag redan hade en uppfattning om att en sådan uppdelning var möjlig att göra. I de första intervjuerna framkom att informanterna inte kunde relatera till dessa kategoriseringar vilket fick mig att inse att det var en konstruktion av min egen tolkning av stödarbetet på skyddat boende och att informanterna inte nödvändigtvis gjorde den indelningen. Detta ledde till att jag fick omformulera frågan så att den inte baserades på denna kategorisering. När jag behövde förklara för informanterna vad jag menar med direkt och indirekt stöd så har detta lett till intressanta funderingar hos informanten kring hur arbetet med att stödja barn på skyddat boende kan variera och skilja sig åt och vad stöd egentligen är för något. Min beskrivning visar hur min förförståelse gjort att jag redan vid studiens start hade en viss idé om de faktorer som kan påverka stödarbetet med barn på skyddat boende. Denna förförståelse kommer ofrånkomligen påverka studiens resultat menar Kvale och Brinkman (2014).

(25)

25

5.7 Etiska överväganden

Vid mina etiska överväganden har jag tagit hänsyn till Lag (2003:460) Lagen om etikprövning av forskning som avser människor och Vetenskapsrådets rapport (2017) om God forskningssed. Jag har i mejlet som skickades ut till de skyddade boendena informerat mina informanter om syftet med studien så att de är införstådda med vilken typ av studie dem deltar i. Jag har även inhämtat samtycke från informanterna till deras medverkan samt informerat om att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan (SFS 2003:460, 16 §). Jag har strävat efter att bedriva en hederlig studie genom att tala sanning, öppet redovisa hur jag gått tillväga genom val av metod och redovisa resultat som framkommit i studien. Jag har inte plagierat annans text och inte heller förvrängt eller förfalskat innehåll i studien (Vetenskapsrådet 2017). Jag har förvarat det ursprungliga obearbetade intervjumaterialet oåtkomligt för andra än mig själv. Eftersom materialet består av intervjuer med anställda på skyddade boenden fanns en möjlighet att jag skulle komma över information om verksamheternas lokalisering som är av stor vikt att de hålls hemliga på grund av säkerheten för de våldsutsatta kvinnor och barn som vistas där. Jag har därför uteslutit information som kan leda till att adresser eller platser kopplade till verksamheterna som är berörda av studien inte går att identifiera, för att inte orsaka skada för dessa.

För att skydda och värna den personliga integriteten har jag erbjudit informanterna anonymitet och jag har inte frågat informanterna om annat än det som berör studiens syfte. I resultatdelen och i beskrivningen av informanterna har jag medvetet undvikit detaljerade redogörelser av informanterna, deras utbildningsnivå och av stödarbetet på respektive boende så att det inte ska kunna gå att

identifiera någon av de intervjuade. På grund av det begränsade antalet skyddade boenden i

Stockholmsområdet kan det annars vara möjligt för läsare med kännedom om skyddade boenden och dess personal att identifiera verksamheter och koppla ihop dessa med informanterna om

beskrivningarna är alltför utförliga.

5.8 Metodreflektion

Under studiens genomförande har jag gjort vissa metodologiska val. Istället för att göra

kvalitativa intervjuer skulle jag ha kunnat göra en enkätstudie och därigenom få fler deltagare

till studien och göra det möjligt att generalisera till en större population (Bryman, 2018).

Detta skulle däremot inte svara på samma sätt mot mitt syfte då det är att skapa förståelse för

förutsättningarna att stödja barn. Den typen av data hade inte gett tillräckligt täta

beskrivningar av deltagarnas livsvärld som är möjligt vid en kvalitativ intervju (Bryman,

2018). Valet att göra en semistrukturerad intervju hör samman med metodens möjlighet att

fokusera på studiens forskningsfråga genom att kunna ställa följdfrågor utefter syfte och

frågeställningar, men även för att jag skulle kunna röra mig fritt mellan frågorna och ställa

följdfrågor om behov uppstod (Bryman, 2018).

(26)

26

Studiens aktualitet

Då intervjuerna är gjorda 2017 är jag medveten om att kritik kan komma att lyftas mot att jag

har ett inaktuellt datamaterial. Jag påstår däremot att innehållet i datan fortfarande är aktuellt

och att det är osannolikt att förhållandena har förändrats på ett sätt som gör datan oanvändbart

för studien. Jag kommer att lyfta fram de förändringar som skett på området sedan studien

inleddes och diskutera detta i förhållande till mitt resultat under rubriken diskussion.

5.9 Litteratursökning

Vid sökning efter tidigare forskning har jag sökt igenom litteraturlistor i publikationer från framstående forskare på området för att hitta relevant och aktuell forskning. Vid läsning av

Socialstyrelsens rapporter och kartläggningar har jag i stor utsträckning sökt upp ursprungskällor, läst dessa och ibland använt mig av dem. Gjort ämnessökningar via Swepub, DiVA och Google scholar där jag kombinerat olika sökord; våld i nära relation, våld i hemmet, bevittna våld, uppleva våld, barn, skyddat boende, kvinnojour, stöd, intervention, insatser. Jag har gjort 2 sökningar i Academic search complete och använt mig av ämnesordsökningar där jag kombinerat olika sökord med varandra. Sökning 1:” Intimate partner violence” or” domestic violence” or” partner abuse” and” children” and” women’s shelter” gav 50 träffar. Sökning 2:” intimate partner violence” or” domestic violence” or” partner abuse” and “children” and “women’s shelters” gav 37 träffar. Jag har endast sökt på artiklar som är peer reviewed.

(27)

27

6. Resultat

När jag presenterar resultaten kommer jag ibland att skriva övergripande om de kategorier som varit återkommande i intervjuerna och genom utvalda citat visa hur detta kommer till uttryck hos mina informanter. Jag kommer att inleda med att återge de behov som informanterna beskrivit att de ser hos barn på skyddat boende, sedan kommer en presentation av informanternas berättelser om deras stödarbete med barn; hur de arbetar och vilka möjligheter och begränsningar de själva ser att de har att stödja barn.

6.1 Behov

6.1.1 Trygghet

Alla fem intervjupersoner beskrev trygghet som det absolut största och viktigaste behovet för alla barn som kommer till skyddat boende. Intervjuperson X5 berättade att barn på skyddat boende behöver få sina generella behov uppfyllda. De behöver samma sak som alla barn behöver fast de behöver trygghet och lugn kanske ännu mer. Våldet och hotet om våld måste upphöra. De behöver befinna sig på en plats som pappa eller styvpappa inte känner till. Intervjuperson X5 uttryckte det såhär:

(…) Barn som ser sin mamma bli misshandlad de tror att hon kan dö, ska dö. Så om någon har döden på axeln hela tiden så är det ju väldigt svårt att känna sig trygg och lugn. Så att bli plockad ur det sammanhanget det är jätte, jätteviktigt. Det påverkar så mycket. Man går till skolan på morgonen och är inte säker på om mamma lever när man kommer hem. /X5

Barn och mamma behöver skydd från våldet och att utan skydd går det inte att skapa en känsla av trygghet hos barnen. Det är barn som lider av stor tillitsbrist och behöver någon som lyssnar och bekräftar dem.

Trygghet beskrevs i intervjuerna som en förutsättning för att barnen ska kunna bearbeta det dem har upplevt. X3: ”Ett barn som ska förhålla sig till ett hot har ganska svårt att börja bearbeta det som har hänt”. Informant X4 beskriver hur en del av den upplevda tryggheten hänger samman med mamma är trygg. Efter att ha upplevt våldet mot mamma blir behovet av att veta att mamma har det bra större än hos andra barn. Att försäkra barn om att mamma är säker, blir omhändertagen och får det stöd hon behöver avlastar barnen från ansvarskänslor. Det gör att dem kan slappna av och vara de barn dem är menar X4.

6.1.2 Sysselsättning och aktiviteter

Informanternas uppger att barnen har behov av sysselsättning såsom förskola, skola eller annan verksamhet på boendet där barnen kan leka, träffa andra barn och hitta på aktiviteter som kan göra tiden på boendet mer uthärdligt. De uppges ha behov av struktur och en så normal vardag som möjligt.

References

Related documents

När man redan som barn upplever eller blir utsatt för våld i nära relationer, så skuldbelägger barnet sig själv och accepterar våldet även senare i sitt vuxenliv (Kita m.fl..

Slack (2006) visar att barn som utsatts för omsorgssvikt eller upplevt pappas våld mot mamma hade större risk att utsättas för våld även som vuxna.. Barn som upplever pap- pas

Genom att vända sig till många olika slags instanser i samhället ville författarna av uppsatsen få en större bredd och en djupare kunskap och förståelse för hur arbetet

Studien visar att barn som har upplevt våld behöver hjälp att bearbeta sina upplevelser av detta vilket de kan få möjlighet till genom individuella samtal?. Som

Frågeställ- ningarna är: Vilka av diskurserna om våld respektive om barn finns till- gängliga för utredarna och hur kommer de till uttryck i deras tal om samtal med barn i

I studien utgörs denna jämförelsegrupp av barn och mammor som kommer till så kallade ordinarie verksamheter, vilket avser verksamheter dit barn som upplevt våld i familjen kan

För att möta och skapa förtroende till de barn som bevittnat våld i när relation så behöver man som behandlare möta barnet i deras sammanhang.. Genom att

Each assembler file will result in a vector of instruction data which later can be loaded into the program memory of a given SIMD unit..